# ID: svediakorp-per1596
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1904
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 19,526
# sentences: 919
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 8 (895) TORSDAGEN DEN 25 FEBRUARI 1904.
HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: FRITHIOF 17:DE ÅRG.
HELLBERG.
sig till ro, men i stäl- let var det just nu den frigjorda tillva- ron begyute.
T y nu hade hon nå- got att värja: sin tan- kes barn, det som hon sett sig till, drömt och sörjt sig till bland alla sina i hemlighet plå- gade systrar.
Det kvit- tade henne lika, om hon rörde upp damm bland ladans sparfvar eller väckte oro i snattrande skators lä- ger, modig och stark stred hon för sitt, i den heliga hänsynslös- het, som alltid ger eld åt en intensiv idé.
hans, och bryr sig ej om att veta, det hon oftast är en Galathea, innan den Pygmalion kommer, som väcker henne ur slummern.
Sedan börjar blindbocken.
Med förbundna ögon söker hon en, en enda, men när denne flyr och en annan ifrigt snor sig omkring henne, blir hon trött, tar miste och ropar ett namn — ett namn, som hon aldrig velat. » Så skrifver Elisabeth Kuylenstierna i sin bok, och dessa rader synas mig vara en sam- manfattning af » Gungflys » mening.
Det är de allra flesta kvinnors trista saga, detta, om äfven många äro mera rädda, mer försiktiga och kanske äfven mindre varmblodiga.
Hon moraliserar icke.
Hvarken i eller mellan de tryckta orden kan man läsa detta, som mången dock skulle finna på sin plats: lek ej med kärleken, ni män!
Hon endast berät- tar, hon anklagar e j.
Men hon berättar tem- peramentsfullt, och i detta fall är det för- tjänst.
Eller för att nu tala direkt: när Elisabeth Kuylenstierna skref sin bok » Gungfly », intog hon en bestämd position.
Är det nå- got man verkligen vill, går det icke an att vaja och vädja, att söka behaga den ena och icke stöta sig med den andra.
Är det nå- got man framför allt måste ha sagdt, säger man det, följden må bli hvilken som helst.
Det var j u förstås bra för Elisabeth Kuylen- stierna, att hon hade sitt färdiga rede un- der den där solida FÖRFATTARINNAN FRÖKEN ELISABETH KUYLENSTIERNA I SITT ARBETSRUM.
takåsen, att hon med FOTO FÖR IDUN AF HOFFOTOGRAF A. BL&lt; MBERG.
andra ord hunnit för- skaffa sig ett befäst rykte som väl ansedd författarinna — det är en alldeles orimlig ETT KÅSERI OM ELISABETH KUY- skillnad på hvad man kan yttra, då man re- dan förut är känd, mot då man måste bana LENSTIERNA.
sig fram genom obekantskapens poliskedja.
Här är dock ej stället att granska, hur Elisabeth Kuylenstierna skrifver och icke skrif- ver.
Här är icke frågan o m annat än att ge en kontur, och därtill en ganska svag, af henne.
Det är sällan man blir mera löjlig, än då man går i g o d för andra människor.
Man vet ingenting om dem, endast deras vandrings ytterlinjer.
ÖR DEN som tycker om att använda bilder skulle man kunna likna Elisa- beth Kuylenstiernas författareskap vid en fågel.
Hon började liksom en svala, sökande och skygg, med fladdrande pröf- ningsfärder ut öfver lifvets ängder, men också in i dess snår och buskager.
Hon vred sitt nätta hufviid åt många håll, samlade upp smått och stort, lekte och näbbades.
Det var länge som hon tycktes flyga för flyktens skull, för att hon trifdes i den friska luften, som om det roade henne att bruka vingarne utan nå- got bestämdt skönjbart mål.
Men hur hon flög af och till, hade hon till sist byggt sig ett bo under en fast murad, borgerlig takås.
Man skulle kunnat tro, att hon så skulle slå För att nu hålla sig till denna bild, så må det sägas, att hon sträcker sina ytterlinjer ganska vida.
Rätt som hon är här, så är hon i Köpenhamn eller åtminstone i Skåne.
Helst i Skåne, tror jag, hon älskar slättens i sky och vatten förtonande vidder, och i Lund trifs hon särskildt väl.
Stockholm har ej vunnit hennes behag, hon tycker det är en liten stad med stort och mycket prat.
Hur hon fått den domen klar, vet jag ej, ty hon har rätt mycket arbete, och när man är upptagen af sådant, brukar man se världen från ofvan.
Utom hvad hon själfständigt skrifver är hon Karin Michaelis ' och fru Blicher-Clausens auktoriserade öfveisättarinna.
Som man vet äro dessa båda författarinnor ovanligt produk- tiva.
Dessutom har hon åtagit sig ett upp- drig, för hvilket jag djupt och innerligt be- klagar henne: hon har att genomläsa och fälla utslag öfver en stor tidnings inlämnade följe- tongsromaner.
De flesta bokläsare här i landet känna väl till » Gungfly », boken om flickan, som läng- tade efter kärleken.
Det har nog flere böcker skrifvits om den saken, men af män med mäns uppfattning.
Hvad veta de dock om detta?
Det är först då en kvinna trädt i något slags förhållande till en man, som hon yppar sitt känslolif — den jungfruliga själen är för männen en dold gömma.
Öppna dörren till den, och det bryskt flammande ljus, som strömmar in, skall visa allt i en annan dager än den blåhvit dallrande, som hvilade där förut.
Hittills har Elisabeth Kuylenstierna gifvit ut fyra böcker: Beroende, Doris Smith, Bubblor och Gungfly.
Den femte kommer snart.
* Jag minns en liten gosse, som föreställde sig att flickor växte som äpplen på trän, och en och annan tror nog, att böcker ha ett lika lätt- vindigt ursprung.
Den som pröfvat på vet dock, hur starkt upptagen man kan vara af ett sådant arbete.
Man skrifver inte bara, då man sitter vid sitt bord, man skrifver — i tankarne — ständigt, då man är ensam.
Det » En man vet aldrig hvad han förmår väcka upp inom en kvinna.
Han förmodar, att hennes passioner alltid äro lika vakna som * Som bekant pågår hennes senaste arbete » L ' fvets röster » för närvarande som följetong i Iduns romanbdaga.
IDUN — 1904 är alldeles storartadt roligt, ty man är kär i sin bok och i alla, som man skildrar.
Därför är det nästan en smärta att få en bok färdig.
Men ansträngande är det, i synnerhet då man är upptagen af annat vid sidan, och att vid Elisabeth Kuylenstiernas ålder — hon ser ung ut — ha fått fem böcker ifrån sig, när man äfven haft annat att göra, bevisar en beundransvärd arbetskraft.
Icke många gånger har j a g träffat henne, men ett bestämdt intryck har jag fått: hon ser på lifvet med konstnärsögon.
Ej alla göra det, som skrifva, måla eller utöfva annan konst, till och med om det sker mycket bra.
Och mången, som af yttre eller inre omstän- digheter icke kommit därhän, kan dock ha den blicken.
O m man, litet hvar, lodar sina böjelser, skall man finna att det alltid ges ett slags människor, som man framför andra före- drar att sällskapa med.
Vackert folk, litterärt folk, förmögna och inflytelserika, förnäma och soignerade, moralens väktare, vegetarianer, lustiga fyrar, som berätta historier — man skall vara bra nog afplanad all individualitet, ifall man tycker lika mycket om dem alle- samman.
För min ringa del har jag kommit under fund med, att j a g icke uthärdar mer än ett slag, och det är just dem, som ha de där konstnärsögonen, sedan må de för resten vara herrar eller damer och stå på hvilken rangskala som helst.
T y de äro de enda god- lynta, spirituellt toleranta, fördomsfritt för- stående, med ett ord de enda, som man kan ha nöje af att tala med.
— Därför är det tråkigt, att Elisabeth Kuylenstierna ämnar flytta från staden.
Alla ha vi fördomar och icke minst de af oss, som i den vägen anse sig så godt som fria.
Bland de mest besvärliga är den rätt gängse och besynnerliga fruktan för skrifvande damer.
Hvad är det då man är så rädd för?
Jo, att damen i fråga observerar och reflek- terar.
Men det göra j u alla människor, med ögon, öron och andra sinnen.
Tror någon att han kan intaga den allra skyndsammaste hvar- dagsmiddag i ett hem, där icke den tjänande Hebe, som bär fatet, omsväfvar honom med sin kritik och sin taxering?
Hvarför skulle det vara så antagligt, att värderingen blir mera förmånlig eller ens rättvis, därför att den rinner upp ur oerfarenhetens grunda källa?
Tror någon, att han kan tillhandla sig så litet som en cigarr, utan att försäljerskan mäter och väger honom med den våg, där hon lärt sig finna köparne mer och mindre lätta?
— » Hon skrifver i alla fall inte, » blir svaret.
— Käraste egenkäraste, hvarför skulle man skrifva just om er?
Och om man så rätt skulle använda en fras af er eller någon liten söt egenhet i ert sätt eller kanske rent af beskrifva ert vackra ansikte — något porträtt vill man j u ändå ej ha — är det så farligt det?
Har icke Ghirlandajo gifvit dragen af 9 6 — sitt anstolta florentinska ideal åt den kvinna, som besöker den judiska barnaföderskan?
— Tror ni ej, att en ofta dum och pladdrande tunga, som nämner ert namn och mera af era familjeangelägenheter, än ni själf har reda på, är tusen gånger farligare?
I hvad som skrifves kan ni möjligen känna igen er själf, men åt det som säges skulle ni merendels bli mäkta förvånad och ledsen med, ty sådan är nu en gång världen.
Då en skrifvande dam ser på er med konstnärsögon, kan ni vara tämligen lugn, ty — o m ni är alltför obehaglig, ser hon inte på er alls.
Och hon skall, med sin kärlek till det sköna, alltid upptäcka det bästa hos er och låta det andra vara, o m hon ens märker det.
Säkert skall Elisabeth Kuylen- stierna göra så, ty småaktighet finns icke med i hennes karaktäristik.
Frånvaron af detta annars så vanliga fel är så anmärkningsvärd hos henne, att man måste nämna om den.
Stort mera vet j a g inte om henne.
Jo, att hon är diskret och ändå uppriktig, att hon är kunnig och beläst, att hon klär sig väl och för sig väl, att lefnadslusten ibland riktigt strålar af henne.
Men det är ändå icke nog.
Jag skulle vilja veta mycket mer om henne.
T y hon väcker sympati och in- tresse.
RENÉ.
SKYMNING.
A CK, bed mig ej att tala, när himlen är hög o c h blå!
Ack, bed mig ej att bikta, när du strålar mot mig så!
Ty dagens glödande sol o c h all den färgrika prakt och din underbara blick, de ha öfver mig en makt, som kommer orden att kväfvas, långt förr ' n de min tunga nått, och känslorna att bindas, fastän de ha vingar fått.
Men dröj tills dagen somnat o c h skymningens stund är här, då stillheten svepes kring oss o c h solglansen borta är, då det finaste tankenät väfves mellan dig och mig och din Då under ande famnar och drar mig oemot- ståndligt till sig.j den dallrande tystnad jag h ö r ditt hjärtas slag, o c h i genomskinlig klarhet står fram mitt in- nersta jag.
Då allt, som bundit min frihet, klädt sig i skym- Ett verksamt skönhetsmedel är det nya toilettpreparatet » Azymolvlnaigre » genom dess inverkan på hudåkommor, ekzem, reformar, finnar, hudrodnader, pormaskar, skäggsvamp m. m.
Mot hufvudvärk och dåsighet är &gt;Azymolvinaigre&gt; ytterst uppfriskande och behagligt.
I tvättvattnet och vid bad är » Azymolvinaigre » för muskel- och närvsystemet samt för huden utomordentligt väl- görande.
Tillverkas under läkarekontroll vid F. Pauli ' s fabrik, Stockholm.
ningens hamn, o c h jag känner den tryggande fullhet, som b o r i din famn, då kommer svaret du bedt om, då talar jag oåtspord, och alla hämmande tankar få luft i flödande ord.
Då blir det så ljust inom mig af sällheten att få ge o c h gömma djupt i ditt inre den bikt, som ej HalsHtlSS och katarrala åkommor eller blemmor o d. i mum och svalg behandlas enligt framstående läkares intyg bäst genom gurgling med F. PAULFS AZYMOL.
MELL1NS FOOD dag fick se.
MÄRTA STURE.
E TT STEG NINGEN.
I DEN RÄTTA FÖR IDUN AF RIKT- LAURA FITINGHOFF.
N OG MINNS j a g den tiden, den är för öfrigt icke så långt aflägsen, då det an- sågs som icke hörande till god ton att i säll- skapslifvet afhandla hvad man då helt frankt benämnde » pigfrågor ».
Om en husmoder vid sagda tid k o m bort i sällskap, uppskakad och skälfvande öfver någon kökstragedi, förbränd mat, förkommet eller på mystiskt sätt alldeles försvunnet husgeråd och därtill hörande per- sedlar, o m hon nyss upptäckt, att hennes be- trodda » skatt », den som guld » ärliga » och » renhjärtade », under en längre tid under- hållit sin lilla familj och dennas skapare i den egna, enligt fruns tanke oskärade jung- fruburen, — ja, så var det att ändå uppträda, som om man kommit uthvilad från det ljuf- vaste, mest harmoniska af hem, som om tanke och fantasi aldrig sysslat med annat än stor- slagna frågor.
Talade man på den tiden om en » H e d d a », en » Nora », en » H i l d a », så mötte ingen del- tagande blick, ingen diskret framhviskad fråga, o m det var kokerskan eller husan med det namnet, som satte sinnet i svallning.
Nej, husmoderstungor dryftade och lade ut företeelser inom litteratur, konst och musik, medan deras hjärtan kanske voro fjärran ifrån dessa områden och deras fantasi sällskapade i den nyupptäckta lilla familjecirkeln i jung- fruburen eller arbetade med problemet att sätta ihop ett betyg, frigörande för utfärdaren själf, snärjande för en annan.
Inga telefoner att meddela sig med eller utgjuta sig uti.
Kanske vid af skedstagand et endast ett koncentreradt: » O m du visste.
.
.
hon tar lifvet af mig. » Vår tids husmödrar och kvinnliga kontors- ungdom behöfva inte ens knäppa af sig af- tonkapporna, förrän de kunna komma med den lättande inledningen till den stora sam- hällsfrågan med ett: » H v a d säger ni om sa- ken?
Den, som har min erfarenhet, är gifvet på det klara med den.
Ni kan tänka.
.
.
» Och ur verkligheten dukas upp historier af den art, att, o m man därur äfven skulle kunna fråndra en del öfverdrifter, alltsammans dock utvisar, att under det hela döljer sig ett sam- hällsondt af allvarligt slag, en kräftskada, som ej aflägsnas utan ett operativt ingrepp.
Sätter man sonden till såret, finner man, att det har djupa vidt utgrenade rötter.
Mång- sekelgammal despotism hos en aristokratisk eller penningdryg öfverklass; en kufvad, bitter, öfveransträngdkroppsarbetare-underklass; miss- bruk och öfverdrifter på båda s i d o r; van- vettigt innehållslöst skolpluggande med t o m m a teorier utan verklighetens barlast eller till- lämpning i det dagliga lifvet.
En brytningstid måste komma, och den står för dörren, dock knappast till förmån för den tjänarinneklass, hvars talan därunder föres.
Tvärtom — ledes striden in i den rikt- ning, uti hvilken den nu spårar, förer den till nederlag för den sak, den klass, för hvil- ken dess härskri höjes.
Reflexionerna härvid- lag göra sig själfva.
En här af oerfarna, okunniga tjänarinnor bibringas en falsk själfkänsla.
De läras att framställa fordringar utan något som helst intyg om, att de genom ett plikttroget, väl utfördt arbete gjort, sig förtjänta af någon extra förmån.
Det är den ofta om hvarje detalj i den tjänst hon söker okunniga flickan, som fram- ställer frågor och uppsätter villkor, medan den, åtminstone i humanistisk bildning, öfver- af Läkarekaren erkändt bästa näringsmedel för barn och sjuka.
Finnes på Apoteken samt ho » Specerifi tmdUirne- P R O F (JNTLA omb.
FPRH«o från Axel Zmnstrand.
flJBJia,.
— lägsna husmodern, får finna sig uti att he- svara de förra och antaga de senare.
Medan tjänarne af kamrater, förutvarande tjänare på platsen, hos portvakten, i bröd- bodar och magasin, att ej tala om platsbyrån, kunna förskaffa sig underrättelser, efter hvilka de sedan veta att rätta sitt uppträdande, när de söka tjänst, äger husmodern ingen mot- svarande åtgärd att vidtaga gentemot den person, som skall upptagas till medlem inom det större eller mindre hushållet.
Först och främst medför den tjänstsökande, intet prästbetyg, som utvisar hemort, föräld- rar och ålder samt, hvilket i denna sekternas tid ej vore så oviktigt, kyrkliga ståndpunkt.
Vidare intet läkarintyg.
Den person, som dagligen med sina händer skall beröra våra födoämnen och de kärl, från hvilka vi skola tillgodogöra oss dem, hon, åt hvilken vi öfver- lämna våra barns intimaste skötsel, kan vara behäftad med de för oss och barnets hälsa mest ödesdigra sjukdomar.
De kunna ha så- dana bekantskaper, för hvilkas umgänge vi skulle rysa, bekantskaper, som under herr- skapets frånvaro äga.
tillträde till hvarje vrå, hvarje plats i våningen, de mest privata ej undantagna.
Exempel på, att så verkligen tillgår, skulle kunna framdragas i oändlighet.
De betyg, som den tjänstsökande nyttjar, kunna vara allt annat än öfverensstämmande med hennes verkliga egenskaper.
Däraf den minst sagdt obehagliga öfverraskning, som händer husmodern, hvilken enligt betyget vän- tar att få en förstklassig » kokerska », en hän- dig » husjungfru », en omtänksam, » barnkär » vårdarinna för de små o c h i stället upptäcker den gröfsta okunnighet och oförmåga på de af betyget framhållna områdena.
De i dem omförmälda moraliska egenska- perna är det ej värdt att ens här orda om, så föga äro de att lita på.
Härmed är ej meningen att svärta eller nedsätta hela tjä- narinneklassen.
En stor orättvisa skulle i så fall begås mot dessa samvetsgranna, verkligt hjärtefina, kunniga och dugliga jungfrur, hvilka, komna under en klok, intelligent hus- moders ledning, småningom blifva hennes och familjens bästa vänner Det kan också hända, att mycket svåra andliga lyten, hvilka vidlåda en tjänarinna med god, fast i dåligt sällskap och på dåliga platser neddragen karaktär, kunna bortarbetas.
En vana att ljuga, att smussla undan saker, begå underslef och bedrägerier vid matvaru- inköp o. d. kan fortgå ett år, kanske flere.
Men en aktgifvande, framför allt tålmodig och förtröstansfull husmoder kan till sist få bukt med sådana lyten.
Hon kan en dag, kanske långt efter att tjänarinnan i vrede och otack lämnat henne, få erfara den outsägliga gläd- jen, att samma tjänare återvänder till henne för att erkänna föregående felsteg och anhålla om tillgift.
En sådan tjänare har genom bitter erfarenhet lärt sig inse, att det ej en- dast är frihet o c h höga löner, som är det eftersträfvansvärda i en människas lif, utan att de kloka, om omsorg och hänsyn vitt- nande orden och tankarna hos en husmoder samt det moderliga skyddet inom ett, om ock ringa hem, äro mera lyckliggörande.
Sådana tjänarinnor finnas äfven, hvilka in- se, att husmodern, när hon inskränker deras frihetstimmar, talar samma språk som deras eget inre rättsmedvetande tillhviskar dem, då det lär dem att friheten ofta kan innebära en vansklig lycka.
Den sådd, hvilken där- under utsås, bär ofta sorgens, förnedringens, ytlighetens o c h fåfängans skördar.
— Den af ädelsinnade, varmhjärtade damer väckta frågan, den propaganda, som nu pågår till fördel för tjänarinneklassen, kommer som Eva Hellman &amp; G:o, Drottninggatan 68.
Et.
1886.
97 IDUN sagdt förvisso att leda till ett helt annat re- sultat än det åsyftade.
Det hela torde o c h borde resultera i en storartad reform m e d hänsyn till våra dött- rars och äfven söners uppfostran.
Om vi tänka oss barnens o c h ungdomens uppfostran, så finnes där mycket att anmärka och reformera.
I en tid, då frihet och obe- roende äro lifvets lösen, gör man just genom uppfostran barnet beroende af andra på snart sagdt alla områden.
Redan så långt som till skolåldern hunna barn skola ha hjälp vid toaletten.
Otåligt, snäsigt, ja, i vredesmod fordra de att bli snabbt och väl betjänade; att i deras klädespersedlar ej får fattas en knapp, ett band, faller af sig själft.
Skodon och ytterplagg skola vara på sin plats och i bästa skick.
På samma sätt med måltiderna, med utrymme o c h lugn vid lek o c h läxor.
Föräldrar och äfven tjänare foga sig uti detta som något oundvikligt, något som skall så vara.
Men nu inträffar under det freds-, frihets- och upplysnings-tidehvarf, hvari vi lefva, att den s. k. underklassens barn, komna till skol- åldern, regera lika vildsint i sina hem, de också.
Där är det mor, som är slafvinnan, som kam- mar, tvättar och fiffar upp barnen, på det dessa inför kamraterna i skolan icke i någon mån må uppträda sämre klädda eller olika någon af dessa.
Visserligen lära sig dessa barn, att man kan » brodera » fast en lapp på ett söndrigt plagg, så att lappen blir som ett med det hela.
Men icke dess mindre är flickan lika okunnig, när det gäller att rappt och fyndigt ordna med den egna dräkten eller själf hålla sig snygg.
Rustade till tänderna med fordringar på lif- vet och sina medmänniskor, vana att befalla, djupt föraktande det tarfliga småarbetet inom hus och hem, föras de nu samman, öfver- o c h underklasstyperna, den uppväxta, som hus- moder uppträdande unga damen af högsta bildningsgrad och flickan ur arbetsklassen.
Äfven den senare har suttit på skolbänken de reglementerade åren, hon har deltagit i gymnastik, lekkurs, slöjd med material af bästa sort under lifvande taflan med kam- rater.
Lika litet som den jämnåriga husmo- dern äger hon dock något verkligt intresse för eller praktisk öfning i de husliga förrätt- ningar, hon ikläder sig.
Ställningen blir i själfva verket tragikomisk, helst om man jäm- för den med alla andra förhållanden, där det gäller ställningen mellan öfver- och underord- nad.
Man tanke sig statens tjänster, områden inom ämbetsverken, de merkantila platserna, där den underordnade, o m ock jämbördig i bildningsgrad med den styrande, vet att foga sig och att utan knot fullgöra sina åliggan- den, lika väl som förmännen veta att beräkna sina fordringar.
Men så är det ock fallet, att för hvarje plats inom stat, ämbetsverk, ban- ker, bolag och inom handelsvärlden fordras relationer eller intyg o m den sökandes kun- skaper och lämplighet för platsen.
(Forts.) EN SKOTT DAGS IDUN AF EYVOR HISTORIA.
FÖR STEEN.
(SLUT FRÅN FÖREG.
N:R.)
» T A, OM NI har lust — isen är inte fullt så bra härute som ni vet! » Hennes stämma skälfde en smula, men hon lade villigt en liten iskall hand i hans och tysta gledo de under några minuter framåt.
Nej, nu drömde hon visst riktigt!
Ty var det inte bara i drömmen eller i sagorna man ett, tu, 1904 Minimum Tvätt-Siden till K L Ä D N I N G A R &amp; BLUSAR å | 9 0 ö r e p r meter, tull o c h portofritt, offerera.
\ É SCHWEIZER &amp; CO,, LUZERN S 6, (SCHWEIZ), I Sidentygs-Export.
— Kungl.
Hoflev.
= tre, utan att man visste hur det gått till, hand i hand med den man höll af och trott sig för alltid ha förlorat, under ett regn af smekade, milda toner, i strålande månljus, sväfvade fram öfver jorden på detta sätt?
— Hon slöt ögonen en minut och hennes läppar darrade.
» Det är länge sedan vi åkte så här, » sade han slutligen.
Han hade tänkt säga något helt annat, tacka henne för hälsningen med Erik och fråga om meningen med biljetten i boken, men det var som om en obetvinglig makt bundit hans tunga därvidlag — kanske en omedveten fruktan, att en öppen förklaring med ens skulle bryta förtroll- ningen och kasta honom tillbaka i mörker och ensamhet.
Förresten var det honom för ögonblicket full- komligt likgiltigt, Iwad som orsakat att han efter denna långa svåra tid åter befann sig vid hennes sida och höll hennes hand i sin.
Bara att så var fyllde honom med en känsla af jublande lycka, så stor, att den nästan hotade att spränga hans bröst.
» Ja, det är länge se ' n, ett helt år nästan, tror jag, » kom det helt sakta till svar på hans anmärk- ning nyss.
— &gt;Har ni åkt mycket i vinter, » fortfor han, » jag tycker ni åker bättre än någonsin? » » Gör jag?
— Jag har annars verkligen inte öfvat mig någ ot att tala om i år — jag har just inte haft lust att åka — ja d. v. s.
— isen har inte varit vidare bra förrän nu, menar jag, » till- lade hon hastigt, liksom rädd att missförstås.
» Nej visst, » sade han — och omedvetet saktade han farten.
&gt;För mig är detta första gången i vinter jag är här nere — — jag — har just inte heller vant lifvad för åkningen — om också inte för isens skull, » tillade han lågt.
De åkte åter ett par slag under tystnad och togo ut stegen i långa sirlig-a svängar.
» Men detta är ju alldeles härligt! » utbrast han plötsligt.
» Jag kom inte en gång ihåg, att vi åkte så väl tillsammans — så här kunde man ju hålla på i evighet, utan att tröttna! » - Han såg med ett strålande uttryck i sitt ansikte ned på henne och som många gånger förr slog henne kontrasten mellan den tyste, blyge, till- bakadragne vetenskapsman, han i allmänhet var, och den lifliga, känsliga, ja eldiga ungdomlighet, som med ens kunde bryta fram och visa hvad som gömde sig under ytan.
Hon mötte hans blick och log tillbaka, men blott för en sekund, ty en plötslig fruktan för hvad allt detta nya, så hastigt påkomna egent- ligen innebar, grep henne.
Hvad menade han med att, efter att hela denna långa tid så full- ständigt ha dragit sig tillbaka och med en så på- taglig skygghet ha undvikit möjligheten af ett sammanträffande dem emellan, med ens åter söka upp henne på detta sätt och låtsas omintet?
Var det hans mening att visa, att nu var han botad — nu kunde de vara vänner igen, som förr i den gamla goda tiden, då hennes unge lärare varit en ofta och gärna sedd gäst i hennes hem.
Eller hade han möjligen nåtts af en hviskning om att hon — ja, att hon så bittert ångrade sitt svar på hans fråga för ett år sedan — hvem det nu hvar som förrådt henne, ty att hon inte längre var ensam om den hemligheten, det visste hon.
Den hade blifvit henne för tung, och om också hennes läppar envist förnekat den, hade den blekt hennes kinder och förvandlat hela hennes friska, barnsliga väsen i så hög grad, att de, som stodo henne nära, utan ord gissat sig till den.
Tanken på detta återkallade med ens hela hennes själfbehärskning, ty med vanlig flicklogik tyckte lilla Maja, att det gick hennes stolthet en smula för nära, att han nu kanske, i känslan af fullkomlig segervisshet, trodde sig bara behöfva räcka ut handen för att hon genast med hänryck- HUSHÅLLSSKOLA, känd för omsorgsfull undervisning i matlagning, finbaknlng, desserträtter, linnesömnad m. m.
3 mån kurs Prosp fritt mot porto MATSALAR, med damrum, hvilka som följd af centralt läge, godt och varierande bord, låga priser och rabattkuponger, äro bland stadens mera besökta.
CAFÉ &lt;£ BUFFÉ, öppet till II e. m.
God frukost-, lunch-, supé- och kaffeservering.
Bakelser, tårtor, kaffebröd af egen tillverkning serveras äfven här KONDITORI &lt;£ FINBAGERI, specialité: finare bakelser, tårtor o.
konfekt, kaffe-o. thébröd.
Bestälin.
mottagas tacksamt.
OBS.
: Endast kvlnnl betjäning
IDUN 1904 • iililliMMi — tiimiiiiiiiiiiiiiiiii Lanolin- Sana-Tväl.
garanterad ren, neutral, mild och öfverfet.
Bästa Barntvål!
2 S öre st. Qrumme&amp;Son Stockholm.
ning skulle skänka honom, livad hon för ett år sedan ansett så fullkomligt omöjligt att bevilja honom.
» Det är kanske bäst att vi hålla oss litet när- mare musikpaviljongen — jag har stämt möte med Annie Werner och hon söker mig nog där, » sade hon lugnt.
Han ryckte till och stannade så tvärt, att de så när förlorat balansen.
» Fröken Werner?
! » Han såg förvirrad på henne — » jaså har hon har ni — bedt henne komma hit — också? » » Också?
! » Majas blå ögon vidgades af den ytter- ligaste förvåning, och hon drog hastigt sin hand ur hans, » hvad menar ni? » Han teg en minut.
Ögonbrynen drogo sig tätt tillsamman och han bet sig hårdt i läppen, som om han känt någon plötslig ' smärta.
» Jag har fått en hälsning från er — att ni i dag skulle vara härnere — vid den här tiden — en hälsning som hade den formen att den — miss- ledde mig — jag förstår det nu —. » Han talade med svårighet, men tog icke blicken från henne.
» Hvem framförde den hälsningen? » frågade hon andlöst.
» Er bror — » » Erik?
! » » Ja — » » Men — hvad vill det säg-a? » — » Ja — det vet han nog bäst siälf — Det här låg också i boken, som han lämnade mig från er — ni kanske inte känns vid det heller? » Han talade lugnt nu, men handen, som räckte henne biljetten, darrade märkbart.
Hon grep den ifrigt och åkte fram alldeles under det elektriska ljuset.
Han följde henne och stod orörlig vid hennes sida, medan hon ögnade igenom raderna.
Då hon slutat, kramade hon ihop papperet och såg med stora flammande ögon upp på honom.
» Och det — det tror ni — det vägar ni tro att jag skrifvit!
och placerat så, för att det skulle komma inför era ögon i dag — och med den där afskyvärda dateringen till på köpet!
— Rå mycket känner ni mig då, professor Alm!
— Åh så skamligt!
* Hon var så upprörd, att hon knappt kunde tala.
» Men Maja — fröken Björck — hör mig ett ögonblick!
— Betänk att det var er stil — jag känner den ju bland tusen — och att det låg i boken från er — hvad skulle jag tro? » » Allt, utom något så simpelt — så nedsättande för mig!
— — Jag förlåter er aldrig!
Hör ni det — aldrig! '
Stämman skälfde af gråt.
och glömsk af att hon hade skridskor på, stampade hon häf- tigt till med foten.
Han rätade litet på sig och blef mycket blek.
» Jag kan nog förstå er harm, fröken Bj rck. » sade han med en viss värdighet » och jag förstår också, att ni i detta ögonblick låter den helt och hållet gå ut öfver mig — äfven om jag- själf inte kan räkna mig som den absolut skyldige härvid- lag.
— Min största skuld ligrger i, att jag — för andra gången — varit blind och lätt ' oaren — kanske därför att jag så gärna ville tro » tillade han ISgt.
» Jag ber er förlåta mig, att jaar gjort er ondt — det har skett så absolut mot min vilja och jag hoppas också, att det är sista gången det sker, ty hvad på mig ankommer åtminstone, be- höfver ni inte frukta att våra vägar vidare skola korsas — farväl! » Han lyfte på mössan, gjorde en hastig vänd- ning och åkte därifrån framåt banan.
Ett par minuter därefter syntes han på kajen, en lång smärt, litet böjd gestalt, som med skridskorna öfver axeln och långsamma, trötta steg vände af uppåt Nybrogatan till, och Maja stod där ensam kvar, blickande efter honom med en plötslig isan- de känsla af, att nu var allt slut — oäterkalleligen förbi, tack vare den blinda vrede hennes sårade stolthet framkallat.
Nu gick han för alltid, och C t f f n t b U O 98 — med honom försvann också den enda lycka, hon drömt sig här på jorden.
Med ögon så bländade af tårar, att hon knappt såg hvad hon gjorde, snörde hon i nervös hast skridskorna af sig, i förfäran öfver att Annie skulle komma, innan hon hunnit undan, och käm- pande med snyftningar, som icke ville låta under- trycka sig, begaf sig stackars lilla Maja pä hem- vägen så fort hon förmådde.
» Hvad hade du för skäl till det? » frågade han slutligen långsamt.
» Ahjo — jag har förstått det se ' n den där gången för inte så länge sedan, när Borg talade om ryktet att Maja var förlofvad med d:r Hjelm, just som professorn kom in i klassen.
Professorn blef alldeles hvit i ansiktet och var underlig en lång stund, och vi fick läsa öfver första kvarten — och kamraterna trodde, att professorn var sjuk, men jag begrep t * ärt hur det var — och jag var så rasan- de på Borg och d:r Hjelm och Maja och alltihop — fast jag förstås inte sa ' nå ' nting till di andra. » » Nåja — men din syster rådde väl i alla hän- delser inte för det. » » Nej — det gjorde hon då verkligen inte — för det var den där d:r Hjelm, som inbillade sig, att hon tyckte om honom och han gick i för- väg och skröt med det — urfåne!
— » Erik tvär- tystnade, förfärad öfver det hädiska yttrande, som så alldeles ofrivilligt halkat öfver hans läppar.
Men professor Alm tycktes för ett ögonblick glörnt ställningen dem emellan som lärare och discipel och att det vanvördiga epitetet gällde en ärad kollega och inte bara en afskedad rival, ty ett svagt leende drog öfver hans ansikte.
» Ja, det var ju oförsiktigt, » sade han, utan att vända sig om — » men hvarför det egentligen annars behöfde härma dig så mycket — alltihop, som du säger — det — » » Jo det var därför att jag — så vådligt gärna ville — det där andra. » af bröt Erik honom ifrigt — » och jag tyckte det var så synd om professorn och så nedrigt dumt af Maja att säga nej — för det finns ändå ingen som professorn — det tycker vi alla pojkar i skolan — och Maja själf med förresten — nu — när det är så dags förstås! » » Nej — håll, Erik!
Säg inte mer än du kan stå för! » En fast hand lades på gossens axel och en het rodnad färgade plötsligt det bleka ansiktet framför honom.
» Det gör jag inte heller, professor Alm, » sade Erik upprörd och såg med ett par ögon så lika Majas in i professorns, att han släppte sitt tag och lät armen sjunka.
» Professorn behöfde bara ha sett henne, när hon nyss kom hem från Nybroviken!
Jag trodde rakt jag skulle få smörj, så rasande var hon — för hon begrep naturligtvis genast, att det var jag som var syndabocken — och se ' n kastade hon sig ned öfver bordet och grät så hon skakade, och sa ' att jag hade förstört hela lifvet för henne — att det var min skuld — min » usla, simpla, ge- mena biljett » som hon sa ' — som gjorde att hon varit så stygg mot professorn — och att nu var det slut allti ' hop — och hon kunde inte bära det, hon bara önskade att ho a vore död — och — ja — jag vet inte hvad — och — och jag är så förfärligt ledsen öfver alltihop, för jag menade verkligen väl — det gjorde jag, professor Alm — fast sättet var fånigt — det begriper jag nu!
— Tala med Maja piofessorn — gör det!
Jag be- dyrar att det är som jag har sagt! » All färg hade under det Erik talade fullständigt försvunnit ur professor Alms ansikte.
Han vände sig långsamt om och gick åter fram till fönstret.
Några ögonblick förgingo under en tystnad, som för Erik tycktes räcka en hel evighet.
» Egentligen är du ju inte i den åldern, » börja- de han slutligen i låg ton, » att man ger dig för- troenden i sådana här saker, men å andra sidan är ju detta ett så alldeles särskildt fall, och jag tror dig fullkomligt, när du säger att det, trots tanklösheten i ditt tilltag, verkligen låg väl- vilja i det både mot mig och — din syster, men du har nog gjort oss inte så lite ondt med det istället, Erik.
— Ser du — det där var — en af- slutad sak mellan henne och mig.
— Jag hade begått ett misstag, som vållade mig — en ganska bitter sorg — och som skilde mig, inte bara från henne, utan också från ett hem, som varit det enda jag någonsin vetat af — jag har ju alltid varit ensam. » — Han tystnade för ett ögonblck och började åter, mera som för sig själf: » Det är inte så lätt att kämpa sig igenom något sådant, och jag var därför tacksam för att jag nu se ' n en tid tillbaka börjat se lite ljusare på lifvet igen — att ha lyckats arbeta mig till — inte glömska — jag hör tyvärr inte till dem, som kunna den konsten — men till ett visst lugn åt minstone — och du kan nog förstå, hur det då skall kännas att med ens få alltsammans upprifvet — behöfva börja om från början.
— Jag orkar inte med det, » tillade han lägre och förde med en trött rörelse handen öfver pannan.
» Ja men professorn hör ju hvad jag säger! » utbrast Erik, alldeles förtvifiad öfver att inte komma ur fläcken med redandet af den härfva, han själf så grundligt trasslat till.
» Inte hade jag ställt till det här, om jag inte varit så säker på, hur det var med Maja — och trott, att det inte behöfdes mer, än att ni bara fick träffas igen, för att allti- hop skulle klaras med detsamma — fast det nu » Professor Alm telefonerade nyss, att Erik skulle gå upp till honom nu i afton, om han kunde, annars strax i morgon bitti, » sade gamla Lena och stack hufvudet in genom dörren till salen, där Erik, het om öronen och med en för hans del ovanligt allvarsam uppsyn, gick af och an.
Han stannade tvärt.
» Så — hvad ville han? » » Ja, inte vet ja ' — de ' får fäll Erik fråga ' n själf om, när han kommer dit, » muttrade Lena och stängde dörren med en skräll.
» Se så för sjutton, jag trodde jag fått nog för i kväll! » utbrast Erik och stack ena handen genom sitt lockiga hår.
» Sannerligen jag trott Maja om att bli så topp tunnor rasande — och inte vill hon ta ' reson heller!
— Det är tacken för att man vill folk väl!
— — Jag undrar om han tänker vara lika vänlig — då blir det trefligt!
Men det är rätt så godt att få det öfver sej alltihop på en gång, så är det gjordt s e n — jag tror jag går nu med detsamma. » Han gick ut i tamburen och ryckte åt sig ytterkläderna.
» Kors i alla dar, så ' na fårskallar!
Att ställa till ett så ' nt spektakel, när dom hade det så bra förspändt! » mumlade han, medan han krängde kavajen på sig.
» Men han ä ' då karl och ska ' väl åtminstone vilja höra på hvad man säjer.
— Kvinnfolk ä ' i alla fall ena konstiga kroppar! » och med den reflexionen för- svann han genom tamburdörren.
* Det var med en rätt ordentlig hjärtklappning han en kvart därefter ringde på hos professor Alm, som själf öppnade för honom och med en mycket allvarsam min hälsade på honom.
* Erik följde honom tyst in, och professorn gick tigande några slag af och an.
Så stannade han och säg på Erik.
» Jag ville gärna tala med dig nu i afton för att så fort som möjligt få klarhet i, hur stor del du egentligen har i den här historien med biljetten från — din syster — är det du, som skrifvit den, Erik? » » Ja, » kom det lågt och försagdt, mycket olikt Eriks vanliga käcka ton.
» Såå!
Men hur kunde du härma hennes stil så fullkomligt — jag känner ju till hvart streck i den, så mycket som jag sett den, och kunde ändå inte upptäcka att hon inte själf skrifvit det? » » Jag — jag kalkerade först ordspråket efter en gammal Minsk themabok, som var Majas och som jag hittade, och se ' n det andra bokstaf efter bokstaf — det var ett vådligt sjå, » tillade han för sig själf.
» Och hvarför gjorde, du det? » » För att — för att hjälpa Maja — och så tyckte jag det var ett så ' nt lifvadt sätt — just i dag. » Den uppfattningen delade professorn tydligen inte — eller också gick den honom alldeles förbi — han fäste sig bara vid motivet.
» Hjälpa Maj — hjälpa din syster?!
Hvad menar du, gosse? » » Jo — det var verkligen så, professor Alm.
Hon har varit så — så förfärligt ledsen en lång tid — och så — hörde jag pappa och mamma en dag rala om, att det var det, att hon sa ' nej till professorn i varas, som hon nu ångrade.
— och att di var så ledsna öfver det, di också, men att det kunde ingen göra någe åt numera, när pro- fessorn så alldeles hade dragit sig tillbaka — och kanske inte tänkte på det längre — — fast det trodde — — » Erik tystnade tvärt.
» Fortsätt — hvad tänkte du säga? » Gossen såg klart upp på honom och rodnaden steg ett ögonblick högre i hans öppna ansikte.
» Jag vet inte, om professorn blir ledsen på mig, ifall jag säger det. » sade han tvekande, » men det är väl bäst, att jag talar om alltihop. » » Naturligtvis — allt hvad du tycker du kan och bör säga — nå, hur var det? » » Jo — jag trodde verkligen inte som pappa och mamn ' a, för jag — — » det var ändå inte så lätt att komma fram med » alltihop » med blicken från de djnpa forskande ögonen oaflåtligt fästad på sig — — » för jag var säker på att — att pro- fessorn i alla fall tyckte om Maja ännu, » kom det slutligen hufvudstupa i ett andedrag.
Professorn säg inte längre på Erik.
Han hade gått fram till fönstret och stod nu tyst blickande ut därigenom.
åk I O A L i: A n v ä n d e s S t ä r k e r i stället f ö r v a n l i g t födan.
salt.
H o s D e t s p e c e r i s t e r.
— 99 — blef sä här eländigt snedvridet istället — det kan väl professorn för- stå! » » Ja, jag både hör och förstår » — kom svaret helt lugnt, — » men jag är också tämligen viss på, att du i din välme- ning och ifver att godt- göra det här ser saken skeft — eller åtminstone öfverdrifver.
— Hvad nu t. ex. det där utbrottet när — när fröken Maja kom hem beträffar, så var det nog inte annat än sårad stolthet — och det förstår jag ju så väl — det var så ytterst pin- samt för oss båda, det där mötet nere på isen HARRIET BACHER.
— och hela hennes sätt mot mig i dag — när jag nu efteråt tänker på det, innebar det ju inte heller något annat än blyghet först — helt naturligt, när man tänker på hur vi sista gången skildes — och sedan förvåning och harm — minst sagdt så att nog är jag tämligen på det klara med hen- nes känslor för mig — — » » Men hvad ska ' jag ta ' mig till för att pro- fessorn ska ' tro mig! » Och alldeles utom sig knöt Erik händerna och stampade till på det mest re- spektvidriga sätt.
Hans ögon gnistrade och det hördes på rösten att tårarne, trots de 17 åren, icke voro långt borta.
» Hvad menade hon med » att det var slut allt- sammans » och att hon » inte kunde bära det?!
— Och hvad menas med, att hon drar professorns porträtt med sig hvart hon tar vägen! » » Tyst! » kom det i en underlig, kväfd ton borta från fönstret.
» Ja, jag vet nog, att det inte ä ' vidare gentilt att tala om någonting sådant om sin egen syster, » fortsatte Erik, utan att låta sig bekomma, » men det rör mig inte!
— Det ä ' minsann bäst att dra ' fram med allt hvad bevis som finns, om man skall komma nå ' n hvart i den här saken — det märker jag nog!
— Hon — har — Mippt — ur — pro- fessorns porträtt ur en grupp hon hade och satt in det i boetten i sin klocka — det kan jag svära på, för jag har sett det med mina egna ögon!
— och det brukar väl just inte en flicka göra, om hon inte ä ' bra nog kär i originalet — och om inte professorn genast går hem till Maja och talar med henne, så går jag själf, så sant jag här står, och hämtar hit henne, så får hon väl öfvertyga professorn, eftersom ingen annan tycks kunna göra det! » » Men är du alldeles tokig, pojke! » Och pro- fessorn vände sig plötsligt om med ett uttryck i sitt ansikte, som kom Erik att för ett ögonblick bara stirra på honom, så strålande ljust och på samma gång upprördt var det, och då han utan ett ord vidare räckte ut handen mot Majas käcke, unge förespråkare, kunde denne icke hålla stånd längre, utan kastade sig med en återhållen snyftning i famnen på den äldre broder, han efter en så tapper och ihärdig kamp vunnit åt sig.
D E N N O R S K A K O N S T U T S T Ä L L - N I N G E N.
II.
E N A F DE dukar, som först möta publiken vid inträdet i expositionslokalen, är Eyolf Soots » Velkommen », hvars norska ursprung ingen torde kunna misstaga sig på.
Den frapperar genom sin klara, soliga fjälluft, i hvilken figurerna stå f r a m ' m e d öfvertygande lif.
Perspektivet med den gröna, solbelysta åssluttningen längst bort är ett lyckligt löst ljus- och luftproblem och taflans bästa parti.
Som ett i sin helhet duktigt arbete kan man ock karaktärisera Gustav Wentzels » Ud- vandrere », några solbrända unga bönder och bondflickor, som i jämn takt och med resig- neradt lugn följa efter kärran, på hvilken yngste bror åker baklänges; i daldjupet ligger bygden, som de ej längre kunna trifvas i, stilla och vacker.
Ett par goda porträtt ha sändts af Otto Valstad och Sigmund Sinding.
Den förres kvinno- SOMATOSE KITTY KIELLAND.
porträtt är ett litet mästerverk med sin i hvitt stämda färgskala och det ytterst själfullt be- handlade ansiktet.
Sindings porträtt af hans fader, målaren Otto Sinding, väcker på intet sätt uppseende genom några särskildt slående konstnärliga egenskaper, men det tilltalar så- som en osökt och med allvar framställd por- trättbild.
1880-talets realistiska målarkonst, hvilken från Frankrike skickade svallet af sina böljor in i snart sagdt alla Europas målaratelierer, räknar i Norge som en bland sina mera ty- piska representanter Halfdan Ström, hvars tafla: » I restaurationen » kännetecknas af denna rea- listiska riktnings åthäfvor i hela deras frihet.
Det formligen luktar öl af denna norska krog- interiör, öl och stekflott, och den halfsnygga publiken är här fullkomligt å son aise, sti- mulerad af pjoltern, af de politiska spörs- målen och de mustiga anekdoterna.
Innan vi gå vidare i vår granskning af konstnärernas taflor, vilja vi kasta en blick på arten af de norska målarinnornas dukar.
De äro ej så få till numerären, men hvad de målande damerna velat, däråt ha flere af dem ej kunnat ge någon mera betydande konst- närlig gestaltning.
Lysande undantag finnas emellertid, och hit måste främst räknas Harriet Bacher med sin » Altergang i Stange kirke » och Olga Seeberg, som har en godbit, den hon benämner » Vaarsol i kjökkenet ».
Harriet Bachers tafla gör ej så mycket väsen af sig, där den hänger, en och annan går kanske till och med förbi den, men sådant betyder föga.
Konstvännen skall i alla hän- delser hitta det fina konstverket, inrangera det bland sina favorittaflor i minnets galleri och i stillhet njuta af det som af en vacker melodi eller en känslig dikt.
Olga Seebergs interiör, flott och käckt må- lad, är en liten präktig genrebild, lika munter som den sol, hvari jäntungen sitter på köks- bänken och gonar sig.
Så ha vi Kitty Kielland, hvars » Torvmyr » leder tanken till hennes snillrike broders ypperliga novell af samma namn och hvars » Aftenfred », utan att äga någon norsk karak- tär, är en fin landskapsskildring med myc- ken lyrik uti.
Oäa Krogh visar bland annat ett rätt dekora- tivt porträtt af sin make Christian Krogh, den kände målaren och författaren, en bild som man nog kommer ihåg, men hvilken ej är så synnerligen betydande som konstverk och hvad Christian Krogh själf vidkommer är han så svagt representerad, att han ej bort komma med alls.
Öfvergå vi nu att tala om den norska landskapsmålningen, så är det främst Otto Hennig, som intresserar.
Hans » Solstreif over fjeldene » måste anses som en synnerligen ståtlig duk, och särskildt äro den ljusgenom- IDUN 1904 brutna skyn och f jäll- kammarne gifna med en starkt inspirerad naturkänsla.
Mindre väl komponerad är förgrunden, som ver- kar plottrig och där- för går otillfredsstäl- lande ihop med taf- lans i öfrigt monumen- tala hållning.
» Gani- mel aspeskov », af sam- me konstnär, är äf ven- ledes ett godt arbete.
För öfrigt förekomma stämningsfriska land- skap af Aug.
Eiebakke, » Sommer », Amaldus OLGA SEEBERG.
Nielsen, » Engedals- lien »,, J.
Muller, » Sommeraften fra Eidsvaag », tolkad med mycken mjukhet, Georg Strömdal, » Fra Jotunheimen » m. fl.
Som en djärf och orolig sökare ter sig Thv.
Erichsen.
Han är ovanligare än de öfriga norr- männen, men därför ej ny i sitt maner.
T y detta röriga målningssätt, där löfmassor, gräs- mark och molnbildningar framhäfvas med cirkelrunda penseldrag, ungefär som när man vispar rundt i ett fat med pannkakssmet, har för längesedan praktiserats af andra originali- tetssträfvare på målarkonstens fält.
Sådant hör till öfvergångs perioden, som för resten är mycket hälsosam, ty den förargar publiken, så att den håller sig vaken, och låter konst- nären så småningom finna sitt rätta uttrycks- medel.
Af Gerhard Munthes säregna konst innehåller utställningen åtskilliga originella ting, däri- bland » Illustrationer til Draumkvede », en serie starkt arkaiserade bilder, framför hvilka man bör taga sig mycket god tid, ty de växa i djup och fantasi j u längre de skärskådas.
Bland de konstnärer, som framkalla enbart förundran är Hans Heyerdalil, hvars » Tilstaa- elser », i katalogen värderad till 20,000 kronor, talar det faddaste språk och närmast verkar som en » premieplansch » till Allers Familje- journal.
På skulpturens område är det endast nam- net Gustav Wigeland, som påkallar uppmärk- samhet, men till gengäld representeras han af ' två ypperliga byster af konung Oscar och professor S. Bugge.
I sin helhet är den norska utställningen alltså af betydligt intresse, och den skulle ha blifvit det än mera, om åtskilliga undermåliga eller mindre väsentliga dukar fått stanna hemma.
I alla händelser är det en glädje att utställningen kommit till stånd; vi få ta den med ' såväl förtjänster som fel, det intryck den lämnar blir härigenom så mycket all- sidigare.
E. H — N.
Nu inkomna, direkt från Japan, de af läkare och sjuksköterskor lifligt rekommenderade Japanesiska värmeapparaterna, a f k o p p a r p l å t, öfverklädda med plysch.
Ge- nom att antända och uti apparaten nedlägga en koltub, utvecklar apparaten under 3 ä 4 tim. u t a n r ö k o c h l u k t en behaglig och jämn värme af 40 till 50 grader.
Vid förkylning, håll, reumatisk värk o. s. v. utöfvar densamma ett högst v ä l g ö r a n d e inflytande.
Pris pr apparat K r.
3: —.
Pris pr paket om 10 koltuber K r O: 5 0.
Vid större rekvisition lämnas rabatt.
W i l h.
B e e k e r, Kungl.
Hofleverantör, S t o c k h o l m.
Färg- &amp; Fernissfabrik, Kemikalier, Droger och Sjukvårdsartiklar.
j Erkändt bästa krafthöfningsmedel.
================= Ökar aptiten = = = = = i hög grad.
Erhåiies på apotek.
IDUN 1904 FRÅN DEN NORSKA KONSTUTSTÄLLNINGEN Å FRIA - 100 — KONSTERNAS AKADEMI I STOCKHOLM.
II.
FOTO FÖR IDUN AF A. BLOMBERG.
— KEJSAR FRANZ JOSEF OCH HANS HTJFVUDSTAD.
J VID DONAU.
UST i dessa dag-ar uppehåller sig- konung Oscar i Wien för att aflägga ett kort gästbesök hos kejsar Franz Josepn.
innan han fortsätter till Abbazia.
Svenskarne resa nog oftare till Paris än till Öster- rikes huf vudstad, som dock är väl värd ett besök, äfven den.
Men då bör staden helst ses en vacker vårdag, när Wienerwalds gröna kullar bada i sol och den blåa, af skalder och musici besjungna Donau glänser som ett stålband, mjukt slingradt kring stadens arkitekturmassor.
Då är Wien den glada, strålande metropolen, hvars gator vimla af vackra, blonda kvinnor i raffineradt eleganta toaletter, hvars parker lysa af den sydeuropeiska florans blommor och hvars gemytliga folklynne gör en eftermiddagspromenad bland Praterns hundratals ölrestauranger, där det 5.
ELISABETHSBRON IDUN — 1.
KEJSERLIGA SLOTTET I W I E N.
DOMEN.
KEJSARSTADEN 101 2.
FRANZENSRING MED RIKSRADSBYGGNADEN.
OCH KARLSKYRKAN.
6.
KEJS.
sjunges, dansas och haglar wiener-witzar — och naturligtvis drickes öl i oändlighet, till ett nöje, som man måste räkna bland sina kostligaste rese- minnen.
Pratern är Wiens största offentliga park, mot- svarande vår Djurgård, men saknande dess idylliska skönhet; i stället utvecklas där, som sagdt, ett pittoreskt folklif, hvars bästa egenskap är godt humör utan råhet.
I sin egenskap af storstad har Wien naturligt- vis en betydlig mängd praktfulla offentliga bygg- nader, kanske relativt flere än de öfriga german- ska jättestäderna.
Och merendels ha dessa palats fått dominerande och fria lägen vid de stora » ringarne » — en rundt det centrala Wien fort- löpande kedja af ofantliga, trädplanterade prakt- gator — hvarigenom deras arkitektur synes vida omkring och ger Wien en alldeles särskild pom- pös prägel.
3.
GRÅBEN.
1904 4.
STEFANS- HOFOPERAN.
Men man går sig snart trött på dessa jätte- gator, där solhettan kan bringa en till förtviflan, och då är det en vederkvickelse att förflytta sig in bland kvarteren kring Stephans-domen, där det gamla Wien lockar med skuggiga gator och svala underjordiska vinstugor eller öikneiper.
Eller ock öfverantvardar man sig åt en elek- trisk spårvagn, som rusar i väg utåt landet, upp- för Kahlenbergs branter med vinstockar i skref- vorna, där man i den lilla byn, som ligger likt ett örnnäste på kullens platå, äter en god middag på en landtlig restaurang och tillbringar aftonen med att se solen gå ned bakom Wienerwalds mjuka höjder och i sista ögonblicket fästa en länge glim- mande guldgnista vid spetsen af Stephanskyrkans spira.
IDUN — 1904 UR DAGSKRÖNIKAN.
DEN NYUTNAMDE RYSKE ÖFVERBEFÄLHAFVÅREN KURAPATKIN.
JAPANSKE AMIRALEN TOKO, SEGRAREN VID PORT ARTHUR.
T7 RIGSHÄNDELSERNA tilldraga sig naturligt- " vis fortfarande lrafvudintresset, ehuru de se- naste dagarna ej medfört några nya märkliga episoder; det synes för närvarande råda ett visst lugn på de fientliga makternas operationsplatser, ett lugn, som nog dock blir af kort varaktighet.
Vi meddela emellertid här ofvan ett par intres- santa porträtt till krigskrönikan, nämligen af förre ryske krigsministern Kuropatkin, som blifvit ut- nämnd till kommenderande general för den aktiva ryska hären i Mandschuriet, samt af » Japans Nelson », amiral Toko, hvilken ledt de för rys- sarnes flotta ödesdigra anfallen på Port Arthur.
Här i Sverige har det fjärran kriget öfvat sina verkningar så till vida som vissa mobiliseringsåt- gärder för Gottlands räkning nu börjat vidtagas.
Från dessa begynnande rustningar för vår neutralitets häfdande meddela vi en bild af kanon- båten Skagul, tagen, då den i och för utrustning låg vid Skeppsholmen.
Främst i fören synas far- tygets chef, kapten H.
A.
M. Eneström, samt sekon- den .reservunderlöjtnanten S.
J.
Isberg.
Äfven af den i dagarna från Petersburg hit anlända japanska ambassadens främste medlem, japanska sändebudet excellensen Shinictiiro Kurino med fru, äro vi i tillfälle lämna en porträttbild, tagen vid ankomsten utanför Hotell Kydberg.
Ex- cellensen Kurino kommer att stanna i Stockholm omkring ett 10-tal dagar.
Han reser sedan hem till Japan för att konferera med regeringen.
Le- g-ationen förestås därefter i Stockholm af sekre- teraren Kusakabe.
TjTSKARTORPSBACKENS INVIGNING.
I det här- * - ligaste vintersöndagsväder firade det idrotts- älskande Stockholm i söndags en minnesvärd dag, invigningsdagen af den nya skidbacken vid Fiskar- torpet.
Det är ett storartadt, i sitt slag enastå- ende byggnadsverk, som Stockholm med denna skidbacke kan lägga till sina öfriga märkvärdig- heter.
Det har tillkommit på initiativ af Förenin- gen för skidlöpningens främjande och har en- dast ett motstycke i hela världen, nämligen Hol- menkollens skidbacke, hvars nedersta stup eller KRIGSDYNINGARNA I STOCKHOLM.
102 — nedloppet dock är lägre.
Benämningen byggnads- verk är fullt berättigad, i det att backen endast i sin nedre del är naturlig mark, men eljes, så- som af vår lilla skematiska bild bäst åskådliggöres, förfärdigad af trä, timmer och spiror till själfva ställningen och spännen samt tretumsplank för den än sakta sluttande, än i djärfva bukter löpande banan, som öfverst afslutas af ett trettio meter högt torn.
Den från öfversta våningen utgå- ende bryggan är 60 meter lång och uppbäres af tre spann.
Backen är upptill 6 meter bred, men vidgar sig något ut mot hoppet, hvilket är omkring 10 m. bredt; nedloppet är 25 å .35 m. bredt.
Tornets nedersta våning innehåller ett samlings- eller klubbrum med öppen spis; första våningen boställsrum af ett rum och kök åt instruktören, och i de högre våningarna träffas rum för för- eningens styrelse och prisdomare, materialrum, afklädnings- och toalettrum för skidlöpare.
Från balustraden utanför femte våningen har man en utsikt öfver Stockholms omgifningar, som söker sin make i vidsträckthet och skönhet.
Invigningen bevistades af en talrik publik; på den kungl.
läktaren syntes kronprinsen med söner, prins Carl och prinsessan Ingeborg samt prins Eugen.
Främst skördade de inbjudna norrmännen, några af broderlandets förnämsta löpare, som upp- trädde utom täfling, stormande bifall för sin heit enkelt beundransvärda uppvisning, till hvilken något motstycke näppeligen förut skådats i Stock- holm.
Leif Berg sväfvar som en gam öfver afgrun- den.
Hans tre hopp på hvartdera 29 meter är dagens grannaste totalitetsprestation.
Midt i språnget gör han stram rättning och slår efter en stolt honnör ned i en ställning som kunde gjutas i brons.
Harald Smith, likaledes kristianiensare, utför ett språng på 31 meter, och efter täflingens slut slås äfven detta rekord af norrmannen H. Durban- Hansen med ett hopp på hela 32 meter, en bragd som hälsas med dånande bifall.
Äfven de öfriga norska gästernas prestationer utmärkas af en för- vånande säkerhet och elegans.
De uttala sig ock- så med stor förtjusning om den nya backen.
Men äfven svenskarne spänna sin ayttersta krafter och åstadkomma vackra resultat.
Särskildt utmärka sia O. Bomgren för kraftiga hopp och de fyra bröderna Tandberg, som i stolt front med finaste rättning hvina utför stu- pet, slå ned som på kom- mando och skiljas först nere på isfältet i djärf- va Telemarkssvängar.
Allt som allt bildade söndagen och invignin gen af den nya skid- backen en verklig epok i Stockholms sportlif.
f. PROFESSOR M.
G. f BLIX, rektor vid Lunds universitet, har efter en tids sjukdom, M.
G. BLIX.
aflidit i den skånska lärdomsstaden.
Magnus Gustaf Blix, till börden norrländing, ägnade sig som vetenskapsman särskildt åt stu- diet af muskelfysiologien och sinnesfysiologien.
Redan under hans studieår väckte hans forsk- PROFESSOR F. A.
SMITT.
ningar på dessa områden uppmärksamhet.
Bland de forskningsresultat, som han vunnit, bör i främ- sta rummet nämnas hans upptäckt af att våra förnimmelser af köld och värme förmedlas genom olika slags nerver.
Hans afhandling härom publi- cerades 1883 och belönades 1889 med Svenska läkaresällskapets halfsekelsmedalj.
I flere afhand- lingar har han med nya metoder behandlat många af de svåraste frågorna beträffande muskelns all- männa fysiologi.
Därjämte har Blix konstruerat åtskilliga fysiologiska instrument.
Sedan 1899 beklädde professor Blix den ofta nog mycket fordrande posten som rektor för Lunds universitet, och både i denna sin egenskap och som vetenskapsman efterlämnar han ett stort tom- rum.
Vid sin bortgång var han endast 54 år gam- mal, hvarför hans arbete i universitetets och ve- tenskapens tjänst ju ännu kunde ha burit rika frukter.
Som vetenskapsman hade han förvärfvat sig ett namn med berömmelse äfven utom vårt lands gränser, och som rektor för det sydsvenska universitetet hade han inlagt stora förtjänster, som vittnade om hans dugande kraft äfven på detta om- råde.
Professor Blix var med ett ord en präktig, fint bildad, sympatisk person, för närvarande kan- ske det lundensiska universitetets mest populäre man.
Gift 1880 med Tina Lamm från Göteborg, efter- lämnar professor Blix änka och barn.
_L F. A.
SMITT, professorn och intendenten vid T Naturhistoriska riksmuseet, afled för några da- gar sedan efter ett långvarigt lidande.
Han föddes den 9 maj 1839 i Halmstad, där 1.
JAPANSKE MINISTERN MED FRU ANLÄNDA TILL HOTELL RYDBERG.
I FÖREN FARTYGETS CHEF, SEKOND OCH UNDERBEFÄL.
A 2.
KANONBÅTEN SKAGUL UNDER BIOMBEBG FOTO.
UTRUSTNING,
103 — IDUN — fadern var läkare.
Efter att ha aflagt studentexa- men i Lund 1855, stude- rade han sedan i Uppsala, där han 1862 anade filo- sofie kandidatexamen och året därpå promoverades till fil.
doktor.
När professor Sunde- vall 1871 tog- afsked från sin intendeutsbefattning vid Naturhistoriska riks- museet, kallades Smitt, ehuru blott 32 år gammal, att efterträda denne frej- dade forskare, och på denna, en af våra mera framskjutna vetenskapli- ga poster, har han sedan med endast några kortare afbrott för andra veten- skapliga uppdrag, bland annat som Sveriges om- bud vid utställningarna i Wien och ' London e t c, oförtrutet och med fram- gång verkat ända till det sista.
och afsade sig i följd däraf de flesta ofientliga upp- drag.
Till det sista var han emellertid ledamot af di- rektionen för Institutet för blinda.
Af yttre utmärkel- ser, som kommit honom till del, må nämnas, att han sedan 1894 var riddare af Nordstjärneorden.
Liljewalchs egentliga betydelse ligger på det privata affärslifvets områ- de.
Jämte sin broder Ed- wardOlof Liljewaleh grun- dade " han år 1870 bärg- nings- och dykeriaktiebo- laget Neptun, hvilket som bekant alltid varit ett för- träffligt skött bolag, som gjort en betydande insats i bärgningsteknikens ut- veckling och förvärfvat ett mycket ansedt namn, icke endast i Sverige, utan också i utlandet.
Lilje- waleh var vidare verkstäl- FRAN INVIGNINGEN TORPET.
32 1.
METER.
MED AF 2 OCH I TORNET.
TORN.
LEIF BERG 3.
DE NORSKA 4. i KLUBBRUM- A. BLOMBERG FOTO.
han 1841 inköpte apoteket i Arvika och 1853 apoteket i Jönköping.
Det sistnämnda försålde han åter 1856 och anlade samma år i Jönköping en större fabrik för tillverkning af parfymerier, tvål och diverse tekniska fabrikat, hvilken fabrik han år 1875 flyttade till Stockholm.
Han var gift två gånger, nämligen först med Maria Laurentia Augusta Gagner, död 1858, och sedan med Klara Matilda Hasselberg och efter- lämnar sju söner och en dotter.
Bland barnen märkas civilingeniören Klas Ferdinand P., hvilken nu innehar parfymfabriken, artisten Georg P., jäg- mästaren James P., praktiserande läkaren i Stock- holm d:r Albert P., och ingeniören Sven P.
Dottern är gift med öfverläkaren d:r Magnus Möller.
Enkel och flärdfri i sitt väsen, var Pauli i sin krafts dagar en energisk man, som dref en be- tydande industriell rörelse.
Han hedrades med många förtroendeuppdrag i Jönköping, där han bl.
a. var medlem af stadsfullmäktige från insti- tutionens instiftande till sin afflyttning från orten.
Han var riddare af Vasaorden.
FRAMSTÅENDE AFFÄRSMAN har Stock- holm förlorat genom f. d. stadsmäklaren Tho- mas Decimus Liljeivalchs nyligen timade frånfälle.
Liljewaleh, som föddes 1840 här i hufvudsta- den, blef stadsmäklare på 1860-talet.
Hans dug- lighet och skarpsinne som affärsman förskaf- fade honom snart stort anseende, och så små- ningom togs han också i anspråk för offentliga värf.
Han blef sålunda af riksdagen utsedd till fullmäktig i Sveriges riksbank och af fullmäk- tige till vikarierande deputerad därstädes i mars 1893 och till de- puterad under år 1890.
År 1893 valdes han till stadsfullmäktig.
Men de sista åren led han af tilltagande sjuklighet T. LILJEWALCH.
E A UGUST FERDINAND PAULI, f. d. apotekaren och grundläggaren af den stora parfymfabri- ken F. Pauli härstädes, afled i förra veckan nära 89 år gammal.
Apotekaren P. till- hörde och var nu huf-, vudman för den år 1625 på Riddarhuset introdu- cerade ätten Pauli samt var son af krigsrådet Fr A.
M. Pauli och Ma- ria Elisabeth Scholan- der.
Han föddes i Stock- holm den 1 april 1815 och antogs 1829 till elev å apoteket Svanen i Stockholm.
Lärjunge af Berzelius, aflade han år 1833 farmacie studiosi- examen och 1838 apote- F. PAIJLT.
kareexamen, hvarefter GÖR ETT HOPP PÅ SCHEMATISK BILD AF SKIDBACKEN TILLBYGGNAD MET SKIDBACKEN VID FISKAR- DURBAN-HANSEN SKIDLÖPARNE; N:R 27 Den vetenskapliga skriftställarverksamhet han under denna tid utvecklat har varit betydelsefull och glänsande.
Hans stora arbete » Kritisk för- teckning öfver i riksmuseet befintliga Salmonider » äger världsrykte, och om det utomordentligt ge- digna praktverket » Skandinaviens fiskar », hvilket 1892 — 95 utkom såsom en omarbetad upplaga af Wrigths, Fries ' och Ekströms allbekanta, högt skat- tade arbete, torde utan öfverdrift kunna sägas att det är ett af de vackraste och värdefullaste, som någonsin utkommit på vårt språk.
Men det var icke blott åt det rent vetenskap- liga F. A.
Smitt ägnade sitt intresse.
Af praktisk betydelse ha varit hans inlägg och hans verksam het i och för fiskeriernas förbättrande.
Särskildt har han varit en af de främsta förkämparna för det s. k. drifgarnsfisket, hvilket nu synes börja komma till heders äfven i vårt land.
Personligen var den aflidne en godhjärtadt vänlig och tillmötesgående, måhända i viss mening något originell, men särdeles intressant man, som af dem, hvilka lärt närmare känna honom, tillvun- nit sig odelad aktning och tillgifvenhet.
Han sörjes närmast af maka och tre barn.
1904 N lande direktör i Oskarshamns mekaniska verk- stads- och skeppsdockas aktiebolag samt ordföran- de i Tanto aktiebolag.
Sedan 1868 var Th. D. Liljewaleh gift med Joh.
Christina Sundström en dotter till framlidne klädeshandlaren Sundström, och sörjes nu när- mast af henne samt två döttrar och tre söner.
r i A. SWENSSON f- ^ * En personlighet, som bland svensk-ame- rikanerna på andra si- dan Atlanten verkat som en af de intellektuella strömningarnas allra främsta krafter därstä- des, var den nyligen, aflidne kände skolman- nen, andlige politikern och vältalaren Carl Aron Swensson, grundlägga- re af och president för Bethany College i Linds- borg, staten Kan sas.
Född i Sugar Grove i Pennsylvanien, där Efter n u D:R slutad C.
A. SWENSSON.
inventering Bortslumpas mitt från föregående säsonger öfverhlifna lager af Barnkläder M.
16 B E N D I X, Regeringsgatan och 5 Sturegatan.
I I I 1 1 I I I 9] I I I I I I I I I I I 1 I I t !II
IDUN FRAN 1904 — 104 — DEN FRUK- STADEN TANSVÄRDA BRAN- FENTLIGA BYGGNA- DEN I BALTIMORE DEN 8 SOM ÖDELADE EN DER FEBRUARI, MED OF- OCH AFFÄRS- HUS TILL ETT VÄRDE AF 7 0 MIL- STOR DEL AF DEN LIONER DOLLARS.
TÄTAST BEBYGGDA hans fader, en från Småland till Nord-Amerika utvandrad prästman, hade kall, aflade d:r Swens- son, 22 år gammal, prästexamen vid Augustana College.
A r 1881 stiftade han Bethany College, som under hans ledning utvecklat, sig till den näst Augustana College förnämsta svenska läroanstalten i Amerika och hvilket i vissa fall äger ett univer- sitets rättigheter, samtidigt med att det är förenadt med normalskola för utbildande af amerikanska folkskollärare, handelsgymnasium och musikskola.
Det är en utomordentlig energi Swensson utvecklat för att bringa upp denna skola till det blomst- rande tillstånd, hvari den nu ter sig.
Och det var en energi, hvars drifvande makt man hade att söka i den bortgångnes varma kärlek till sitt fäder- nesland, dess språk och kultur samt dess evange- liskt-lutherska kyrkolif.
Swensson var en skicklig pedagog och en fram- stående föreläsare, och hur högt hans egenskaper i detta hänseende skattades äfven inom den rent amerikanska skolvärlden, kan man förstå däraf, att han haft i uppdrag att föreläsa vid de världs- bekanta sommarkurserna vid Chautauqua.
Hans stora organisatoriska och administrativa kraft togs tidigt i anspråk, icke blott inom Kansas- konferensen af Augustanasynoden, utan också inom hela synoden.
Som andlig vältalare stod Swens- son synnerligt högt, ehvad han använde det svenska eller det engelska språket som uttrycksmedel.
Under sina besök här i landet uppträdde han med predikningar, som, sedan åhörarnas första öfver- raskning öfver det i dem brusande amerikanska lifvet lagt sig, gåfvo ett länge lefvande, helgjutet intryck af religiöst retoriska mästerstycken.
I sitt yttre uppträdande var d:r Swensson mera amerikan än svensk, en i och för sig ganska natur- lig omständighet.
Men på bottnen af hans naturell låg det svenska kynnet.
Och bland vårt folk därute skall sorgebudskapet följas af de känslor, hvilka minister Thomas tolkat i dessa vackra ord om den aflidne: » Han var en begåfvad, mångsidig och varm- hjärtad man.
Bland svensk amerikanerna var han en af de allra främsta, och det kan med fog sägas, att ingen svensk-amerikan gjort mera än d:r Swens- son för att förena svenskarna på båda sidorna af världshafvet i vänskapens och samhörighetens band.
Genom hans död ha svenskarna både i Sverige och i Amerika lidit en oersättlig förlust. » gens lokal vid Brunkebergstorg.
Möblerna äro efter ritningar af arkitekten Ragnar Östberg till- verkade af Nordiska möbleringsaktiebolaget och hr Carl Johansson och te sig synnerligen gedigna och på samma gång konstnärliga.
Öfverklädnaden består af pressadt och förgylldt läder med tall- kottsmotiv, utfördt efter egna kompositioner af fröken Elsa Cederborgh, som därvid ådagalagt ett fint konstsinne och en högt uppdrifven teknisk skicklighet på läderplastikens område.
Fröken C. har äfven utfört en dekorativ panel af gyllenlä- der, som tillhör samma möbel.
DANIEL FALLSTRÖM PÅ TOURNÉ.
D ANIEL FALLSTRÖM, den älskvärde och uppburne skalden, tillryggalägger som bekant för närvarande en sannskyldig Eriks- gata genom Sveriges städer, öfverallt mot- tagen med den hjärtligaste sympati och en- tusiastisk hyllning.
Hvart han kommer skyn- dar en talrik och distinguerad publik till hans uppläsningar, och loforden i pressen vittna nogsamt o m det intryck, det personliga be- kantskapsstiftandet mellan diktaren och hans läsare hos dessa efterlämna.
Som ett enda litet prof anföra vi följande rader ur Helsing- borgsposten, till hvilka skulle kunna uppställas långa spalter af liknande uttalanden: » Fallström är en spirituell kåsör.
Han äg«r i ovanligt hög grad detta något, som vinner och binder, denna blandning af föredragets elegans och hjärtevärme, naturlighet och finess.
Hans företal om kvinnan var ett praktprof på ett ele- gant, spirituellt och genom innerligheten med- ryckande kåseri, som nog ingen nordisk uppläsare, icke ens en så tränad diseur som Herman Bang, kan komma i jämnhöjd med.
Det är intimiteten, konsten att med lätt hand beröra och få just de strängar att vibrera, hvilka uppläsaren själf önskar anslå, som är det karaktäristiska för Fallströms talang.
Hans dikter blefvo på detta sätt de mest läckra och förtjusande små taflor, kringflätade af en ram af viol och liljekonvalje.
Det ligger välljud och känsla i den Fallström- ska diktningen.
Man ser kvinnoögon blänka och hör friska skratt i giöna hagar.
Eller ock känner man brisen från skärgårdens sund och fjärdar, ser nytjärade ekor med hvita segel och vågskvalp mot stäfven ligga ut mot hafsbandet.
Där finns friskhet och blå himmel öfver det hela.
Och konst- nären har med en förvånande omedelbarhet lyc- kats gripa och gifva lif åt de stämningar som fångat hans sinne.
Damernas poet har ju Fallström ofta blifvit kallad.
Och säkert är, att på svenskt tungomål fä, om ens någon, på ett ridderligare och mera nobelt sätt sjungit kvinnans lof.
Det ligger något af försvenskad Aramis, af litterär chevalier öfver Fallström som kvinnodiktare, en de skönas tru- badur med handen alltid på lutans strängar, då det gäller att sjunga damernas pris. » Den ovanliga tournén har hittills berört städerna Uppsala, Gefle, Malmö, Helsingborg, Landskrona, Lund, Kristianstad, Karlskrona, Kalmar, Wexiö, Linköping och Norrköping.
Härnäst lära Göteborg, västgöta- och västkust- städerna komma i tur och därefter Norrland.
Det karaktärsfulla porträtt af skalden på tourné, vi meddela här invid, är taget af vår alltid påpasslige Helsingborgsfotograf hr Alfred B. Nilson och kommer helt visst att hälsas med nöje af de talrika läsarinnor, hvilka i dessa dagar som ett rikt minne bevara eller som en efterlängtad glädje motse någon af Daniel Fallströms uppläsningsaftnar.
For året nytillträdande prenumeranter som ännu icke erhållit början af Selma Lagerlöfs berättelse » Herr Arnes penningar », uppmanas ännu en gång att med det • allra första insända sina adresser jämte ett tioöres frimärke i porto, då de i fjol utkomna arken af den intressanta följe- tongen gratis tillställes dem.
Senkommande ri- skera nämligen att bli utan, då vi nu måste be- stämma upplagan för nödig tilltryckning.
TEATER OCH MUSIK.
1 C RÖKEN ELLEN JOLINS nu i Konstnärshuset " pågående utställning af akvareller från Dal- matien, Italien m. fl.
platser förtjänar att påpekas för de konstintresserade.
Det är en vacker sam- ling reseintryck, uppfattade och återgifna med känsligt öga för det måleriska och pittoreska i söderns lif.
tpN VACKER MÖBELUTSTÄLLNING af de för • M telefonstationen i Warschau afsedda möblerna var för några dagar sedan anordnad i Slöjdförenin- » TOSCA ».
DANIEL FALLSTRÖM.
A.
B NILSON, HELSINGBORG, FOTO.
Kungliga teatern gaf den 15 den- nes för första gången Puccinis opera » Tosca ».
Med det gynnsamma mot- tagande och den välförtjänta fram- gång, som kompositörens nästföre- gående opera » Bohéme » rönte här- städes, ännu i friskt minne motsåg man nyheten med en viss spänning.
Vittnar nu » Tosca » om en fortsatt
105 Förnämsta tvättmedel ftro o c h förblifva dock vid finare tvätt HYLINS Ekonomi-Tvål och v i d gröfre tvätt (byk) HYLINS Prima Tvätt-Tvål utveckling eller en tillbakagång hos tonsättaren?
Man kan nästan svara ja i båda afseendena.
Som bekant är innehållet bygdt på det från Sarah Bernhardts uppträdande härstädes kända dramat af Sardou.
Af detsamma hafva de båda italienarne Mica och Giacosa gjort en libretto, som bland alla operatexter i gräslig brutalitet näppeligen har sin like.
Den är emellertid både raffinerad och verksam i sceniskt hänseende.
I korthet är inne- hållet följande.
Handlingen försiggår år 1800 i Rom.
Floria Tosca är en berömd sångerska och älskarinna till målaren Mario Cavaradossi.
Denne får genom en slump tillfälle att ute på sin landtgård gömma en från kastellet S. Angelo flyktad statsfånge, Ange- lotti.
Roms fruktade polischef Scarpia listar emeller- tid ut, att Cavaradossi haft sin hand med i spelet, samt att han i Toscas och Cavaradossis kärleks- förhållande kan få ett lämpligt medel att där- med öfva tryck på den senare för att förmå honom att utlämna Angelotti, den Scarpias spår- hundar förgäfves sökt finna.
Cavaradossi fängslas och underkastas tortyr så godt som i Toscas när- varo, och den olyckliges ångestrop afpressar Tosca slutligen bekännelsen om hvar Angelotti är gömd.
Denne tages i förvar, Cavaradossi inbäres sanslös och blodig från tortyrkammaren och Tosca kastar sig på knä samt höljer hans ansikte med kyssar.
I detsamma inkommer en tjänare och förkunnar, att Bonaparte vunnit seger.
Cavaradossi lifvas härigenom af hoppet om, att Rom skall befrias från Scarpia och andra tyranner och nedkallar hämnd öfver tyranniet.
Scarpia befaller, att han jämte Angelotti skall föras till galgen.
Tosca blir ensam med Scarpia.
Förtvinad sjunker hon ner på en stol, medan hennes bödel helt lugnt fort- sätter sin afbrutna supé.
Scarpia — » biktfader och bödel i en person » — afslöjar sig nu ock som en lysten libertin.
Han säger Tosca, att hon genom att för en timme öfverlämna sig åt honom kan rädda Marios lif.
Utom sig och sedan hon fåfängt anropat Scarpia om nåd och försköning, ger hon slutligen vika, men fordrar att själf få öfverbringa benådningen till Cavaradossi.
Hon får tillstånd härtill, men för att det ej för allmänheten skall se ut som en benådning, låtsas Scarpia g e sin tjänare order, att Cavaradossi skall skjutas » med lösa skott ».
I själfva verket menar han motsatsen.
Tjänaren uppfattar ock hans mening och går.
Tosca begär nu äfven ett pass för sig och Mario, och medan Scarpia ' skrifver passet, närmar sig Tosca supébordet, tömmer ett glas vin och fattar en på bordet liggande lång, spetsig knif, den hon döljer bakom ryggen.
Sedan Scarpia satt sitt sigill under passet, rusar han lidelsefullt mot Tosca för att sluta henne i sina armar.
Men vid hans utrop » Nu är du ändtligt min » stöter denna knif- ven i hans hjärta, hvarefter den eländige under förbannelser segnar ned och dör.
Detta är slutet af den ohyggliga andra akten.
I den tredje fu- siljeras Cavaradossi, och Tosca kastar sig, sedan hon funnit att Mario är död, från San Angelos bröstvärn, i samma ögonblick Scarpias sbirrer komma för att gripa henne.
Härtill har Puccini komponerat en musik, som flerstädes är synnerligen stämningsfull, men ofta ock rätt torr och mera buren af rutin och ett väl långt gående effektsökeri än af verklig inspira- tion.
Dock finnas åtskilliga melodiösa och varmt lyriska ställen, som någorlunda försona åhörarne med det brutala i handlingen.
Hit kunna räknas kärleksduetten emellan Tosca och Cavaradossi i första akten, Toscas sång om konsten och det sköna i andra akten samt Cavaradossis afskeds- sång i den tredje.
Af god verkan äro ock de båda körerna, Te deum i första akten och kan- taten i den andra, där kören med Toscas solo ljuder in genom fönstret till Scarpias rum, där pinoförhöret pågår.
Mycket är recitativiskt be-.
handladt, särskildt i Scarpias parti, och flerstädes finner man en handlings utförande betecknas med ett långt utdraget orkesterackord (t. ex. vid Scar- pias sökande efter Angelotti i Attavantiska ka- pellet).
Instrumenteringen är färgrik och full af originella och djärfva klangeffekter.
Ett tacksamt tillfälle till en stämningsfull tonmålning har kom- positören haft i början af tredje akten, där mot morgonen månskenet strömmar ned öfver Rom med den väldiga S:t Peterskyrkan i fonden.
Stäm- ningsmålningen har här dock ej blifvit hvad den bort kunna blifva.
Något öfverflödig och pålappad förekommer här herdegossens sång bakom scenen, liksom ock i slutet af andra akten dödsceremo- nierna vid Scarpias döda kropp förefalla onödiga.
Kompositören upprepar sig själf flerstädes.
Så- lunda förekomma hela långa fraser ur » Bohéme » (exempelvis i sakristanens lilla parti).
Äfven Verdi och Mascagni m. fl.
kännas igen.
I fint och poe- tiskt stämningsmåleri samt i melodirikedom anse vi för öfrigt, att » Bohéme » står betydligt öfver » Tosca ».
Nu till utförandet.
Främst står utan all gen- sägelse fru Hellström som Tosca.
Detta parti torde vara ett af de allra svåraste och mest makt- påliggande, som skrifvits för en operasångerska.
Fru H. öfvervinner dock alla svårigheter, och hen- nes varma och klangfulla stämma samt säkra sångkonst fira en sannskyldig triumf — kanske den största, som denna ständigt framåtgående sångerska vunnit.
Och äfven i dramatiskt hän- seende ger hon en synnerligen vacker och sym- patisk bild af Tosca såväl i hennes kärlek och svartsjuka som i hennes ångest och hat.
Särskildt utmärkte hon sig i den uppskakande andra akten.
Därnäst bör nämnas hr Forsell, hvilken gaf en ganska god bild af den fruktade polischefen Scar- pia; kanske är han dock väl finpolerad.
Sång- partiet sköttes vårdadt.
Som Cavaradossi är hr Nyblom ej fullt tillfredsställande.
Utförandet är dramatiskt rätt godt, men stämman saknar fast het och det välljud, som stundom här fordras.
Tonen ansattes stötvis och sången stores af en obehaglig chevrottering.
Öfriga roller äro af un- derordnad art. Dock torde böra nämnas hr Stie- bel, som ger sakristanens parti ganska karak- täristiskt, om han ock bör bemöda sig om att ut- tala texten litet tydligare, samt hr Mandahl som Angelotti.
Verket är väl instuderadt under hr Hennebergs ledning.
Uppsättning, regie och dekorationer för- tjäna ock loford.
Vi tro dock ej, att denna operas lif blir långvarigt vare sig här eller annorstädes.
Bifallet har de aftnar vi bevistat föreställningen varit ganska matt.
Dock har man tydligt velat utmärka fru Hellström, hvilken ock fått hufvudpar- ten af bifallet.
På premiären var det ej ens fullt hus och vid fredagens föreställning var publiken ingalunda talrik.
Texten, som från originalspråket öfversatts af hr Sven Nyblom, företer både förtjänster och brister.
Ofvanstående anmälan skulle hafva kunnat in- flyta i föregående nummer om vår anmälare ej i likhet med dagspressens recensenter vägrats till- träde till generalrepetitionen.
I likhet med dem beslöto vi därför att inhibera allt omnämnande af k. teaterns nyhet till efter ett förnyadt åhörande af densamma.
För såväl allmänhetens som k. teaterns egen skull bör ett dylikt portförbud ej vidare förekomma.
y A S A T E A T E R N S senaste nyhet, den på gamla * Straussvalser uppkokade operetten » Vårluft », tycktes falla den fulltaliga premiérpubliken något bättre på läppen än den så hastigt och osaligt af- somnade » Grefvinnan Pepi ».
Att denna framgång icke kan tillskrifvas några vare sig musikens eller librettons gedignare egenskaper, är visst och sant, men.
.
.
å la bonheur.
.
.
vi äro nu efter don långa operettfastan så innerligen tacksamma för hvad som än bjudes oss i den vägen, att den ärade direktionen egentligen kan lufta hvad för gamla urfällda dekorationer till ackompagnementet af hvilka gamla utslitna valser som helst, endast som krydda i spadet bestås några af fru Emma Meiss- ners tjufpojksleenden, hr Oscar Bergströms tru- badurtoner och hr Ringvalls skråpuksgrimaser.
Och den ärade direktionen försitter sannerligen icke konjunkturerna, därpå var » Vårluft » ett nytt och eklatant bevis!
Hur länge den skall kunna fortfara att spela på baisse i publikens anspråk, det blir en annan fråga.
Och kanhända vore det icke alldeles ur vägen att i tid utbringa en varning mot allt för lättsinniga — terminsspekulationer!
C&lt;RU ANNA NORRIE OCH HR SVEN SCHOLAN- DER gåfvo i söndags sin tredje och sista po- pulära soaré och naturligtvis, som vi förutspådde, för utsåldt hus.
Intensivare än någonsin ljöd bi- fallet och framkallade flere extranummer.
IDUN 1904 PRU HILDA FORSSLUND, en af den svenska * - landsortsscenens märkligare kvinnliga artister, har i dessa dagar vid Svennberg-Håkanssontur- nén, som f. n. befinner sig i Malmö, firat sitt 40- årsjubileum som skåde- spelerska.
Fru F. började redan i barnaåren sin teater- bana och har tills dato utfört öfver 500 olika roller, däribland Dorine i » Tartuffe », Agnes So- rel i » Orleanska jung- frun », Maria i » Den ondes besegrare » och fru Bonnivard i » Du- vals skilsmässa », för att endast nämna några.
Den roll i hvilken fru F. först riktigt slog igenom var Talisma- HILDA FORSSLUND.
nens i » De båda röd- håriga » — ett på sin tid mycket omtyckt repertoarstycke, hvilket skedde i Kristianstad.
Frän denna tid tillhörde hon teaterns mest be- kanta namn, var på 1870-talet engagerad först vid Södra, sedan vid Mindre teatern i Stockholm.
I början på 1880-talet lämnade hon Stockholm och har sedan dess tillhört Lindmarks, Engelbrechts, Rydbergs, Selanders och von der Ostens sällskap samt nu senast Håkansson-Svennbergturnén, där hon alltjämt med framgång verkar.
Sedan 1884 är hon förenad i ett lyckligt äktenskap med skå- despelaren Richard Forslund.
y i O L I N I S T E N ARVE ARVESEN, hvars porträtt " Idun meddelade i sitt förra nummer, hade på sin bebådade konsert för några aftnar sedan sam- lat en intresserad publik, inför hvilken han hade tillfälle ådagalägga sin fina musikaliska talang i bland annat utförandet af César Francks sonat i a-dur för violin och piano, Corelli-Léonard, » La Folia » m. fl.
Hr Tor Aulin och fröken Martha Ohlson medverkade.
" DRtJSSELKVARTETTEN gaf på genomresa i förra veckan en talrikt besökt konsert härstä- des.
Kvartettens utmärkta prestationer äro för väl kända för att behöfva detaljeradt omnämnas.
Pro- grammet inleddes med Beethovens opus 95 i f-moll, en på en gång melankolisk och passionerad kom- position, som erhöll ett alltigenom briljant utföran- de.
Följde så Mozarts soliga och tändande d-dur- kvartett, där violoncellen har en synnerligen tack- sam uppgift.
Konserten afslöts med trenne här förut ej hörda novelletter (op. 15) af Glazounow, en ungersk, en antikiserande och en spansk.
Om ock ej af vidare betydande art, voro dessa no- velletter dock ganska intressanta bekantskaper, helst som utförandet här liksom i de öfriga num- ren var alldeles förträffligt.
De fyra konstnärerna hyllades med rikligt bifall efter hvarje nummer.
[R OTTO OLSSON gaf i söndags orgelkonsert i Johannes kyrka och fick här ytterligare till- fälle att dokumentera sig som en duktig orgel- spelare.
Att gamle Bach ej saknades på program- met var naturligt; han representerades här af Toccata och Fuga i d-moll.
Intressantaste numret var dock Te Deum af Max Reger, Tysklands f. n. främste orgelkompositör, » den nye Bach », som han af många kallas.
Konsertens inledningsnummer af fransmannen Widor gjorde ej alls det intryck, som borde hafva kunnat väntas af en komposition med hans namn.
Den saknade visst ej intressanta poänger, men verkade orolig och tröttande.
Hr Olsson framträdde äfven som kompositör med ett anslående adagio för orgel.
Utmärkt biträde läm- nades af hr Tor Aulin och Ebba Björkbom.
Den förre spelade med bredt och ypperligt föredrag Händels violinsonat i g-moll och beledsagade frkn B. vid hennes föredrag af » Ave Maria » af César Franck.
Frkn B. sjöng dessutom med frisk och präktig stämma Sjögrens » Vise konungars tåg » och Gounods aria » Jerusalem ».
D E L L E SNYGG OCH BARNEN I SNASKEBY • * gafs ånyo i söndags som matiné å k. teatern med stor framgång och under entusiastiskt jubel från den öfverfyllda salongen.
Från konsertafdel- ningen vilja vi särskildt framhålla den Gyllen- hammarska trion och dess musikaliska prestatio- ner.
Trion består af fru A. Gyllenhammar samt fröknarna L. Gagge och A. Silfverstolpe med d:r P. Gyllenhammar som ackompagnatör å luta.
Frö- ken Valborg Svärdström skördade äfven hfligt bi- fall med sina visor.
Matinén förnyas ännu en gång, nämligen om söndag.
Sällskapet S. de C. är verkligen att lyck- önska till det goda uppslaget med denna » barn- opera ».
II&gt;UN 1904 — 106 — Den K Ö K S Ä L M Ä N Ä C K Redigerad af ELISABETH ÖSTMAN, Inneh.
af Elisabeth Ostmans Husmodera- fcurs i Stockholm.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 28 FEBR. — 5 MARS 1904.
S ö n d a g: Consommé med ostbeignet; sockerrötter med rördt smör; stekt tjä- der med salader; bisquit starta.
Måndag: pignonsås; Köttkroketter med cham- fruktsoppa.
Tisdag: sad Fläskkotletter med pres- p o t a t i s; semlor med mjölk.
Onsdag: tatis Vildtpastej med brynt po- och l i n g o n; körsbärssoppa med grädde och skorpor.
Torsdag: lor Ärter med fläsk; våff- med sylt.
Fredag: mycket Eenbiffar med potatis; lika tårta.
L ö r d a g: Italiensk soppa; stekt, fylld färsk sill med korintsås och potatis.
KECEPT: Stekt der 2 tjäder (f. 6 pers.).
1 tjä- 1 hg.
späck.
3 msk.
smör (60 gr.), tsk.
salt.
plockas och flås därefter, ' urtages, panna och gräddas i svag ugnsvärme stötes .till en fin massa.
Späcket ska- sköljes väl och torkas samt lägges i mjölk ojnkr;.
1 tim.
Tårtan stjälpes upp, när res i fina tärningar.
Köttet och späc- några tim. Tjäderhonan har det finaste den afsvalnat och garneras när den äi ket arbetas tillsammans, hvarefter de köttet.
Den späckas på bröstet och lå- kall m e d frukt och gelé.
uppvispade äggen, grädden och kryd- ret med späcket skuret i fina strim- Köttkroketter (f. 6 pers.).
1 dorna tillsättas.
hälles i durkslag och öfverspolas med kallt vatten för att ej klibba tillsam- mans.
Buljongen kokas upp, och ma- karonin nedlägges däri, soppan afsma- kas med osten, kryddorna och vinet.
lor •och uppsattes.
Smöret brynes i en lit.
Massan slås i en med tunnt skurna Äggulorna vispas med grädden i sopp- kokt eller stekt kött, 3 msk.
smör stekgryta, fågeln iiägges och brynes (60 gn.
) £ 4 msk.
myöl, 4 kkp.
buljong, späckskifvor beklädd form och kokas i skålen och soppan tillslås under stark vackert på alla sidor, hvarefter den salt, fhvitpeppar, 1 äggula.
vispning.
vattenbad omkrih,g 2 tim. upptages och saltas.
Smöret i hvilket R e n b i f f a r (f. 6 pers.).
1 1 / 2 kg.
Stekt, fylld, färrsk s i l l (, f. T i l l p a n e r i n g: 2 ägg, 2 kkp.
fågeln brynts, fräses med mjölet, bul- renstek, 2 lit.
svagdricka eller skum- 6 pers.).
7 färska sillar, 14 anjovisar, stötta skorpor.
jongen och grädden tillsättes och såsen mad mjölk, V2 msk.
salt, ' Vi tsk.
hvit- lVa kkp.
stötta skorpor, 1 kkp.
oskum- T i l l k o k n i n g: l k g.
flottyr.
får ett godt uppkok samt afsmakas med mjölk, 2 msk.
fint hackad per- Beredning: Köttet skares i fina pepjpar, 4 msk.
smör (80 gr.), 2 del.
mad socker och soja.
Fågeln nedlägges i så- silja;, 2 msk.
salt.
Vi tsk.
hvitpeppar, tärningar.
Smör och mjöl sammanfrä- buljongj, 1 del.
tjock grädde.
sen och!
får sakta steka omkr. 2 tim., B e r e d n i n g: Köttet lägges i mjölk 1 tsk.
socker.
sas, buljongen påspädes och såsen får under d e t den ofta öfveröses och spä- T i l l s t e k n i n g: 1 kkp.
groft råg- koka 10 min.
Köttet iiägges ooh stuf- eller dricka öfver natten för att tina des med mera buljong om så behöfves.
Det inklappas därefter väl i en mjöl, 6 msk.
osmält flottyr.
ningen får ett uppkok, hvarefter den upp.
Bröstet och låren skäras i tunna skif- o c h skares i omkr ' 2 cm.
tj ocka Beredning: Sillen öppnas i ryg- afsmakas med kryddorna och äggulan duk vor, som åter hopläggas och serveras pä inälfvor och ryggben borttagas, tillsättes.
Massan utbredes på ett flått skifvor, hvilka bultas på båda sidor gen, skrofvet.
Såsen silas och skummas, är kryddas.
En tackjärnspanna upp- hvarefter sillen sköljes mycket väl och fat att kallna.
A f köttmassan formas af- och den för tjock, tillsättes litet tjock gräd- hettas långsamt, tills den blir rykande ingnides med IV2 msk.
af saltet.
An- långt runda kroketter.
De rullas i de eller buljong^ och!
1 tsk.
kallt smör het.
jovisen rensas, urbenas, hackas fint och stötta skorpor, doppas i de uppvispa- iröres.
En del af smöret brynes däri, och blandas med de stätta skorporna, mjöl- de äggen och rullas åter i stötta skor- B i s q u i t s t å r t a (f. 12 pers.).
320 por persiljan, 1 / 2 msk.
af saltet, hvit- hvarefter de få stå och stelna 1 biffarna iläggas att steka omkr. 2 min.
ken, gr. sötmandel, 320 gr. strösocker, 7 tim. på hvarje sida.
Pannan urvispas med pepparn o c h sockret.
Med denna färs äg gh vit or.
Flottyren upphettas och när en tunn, kokande buljong och grädde, och såsen fyllas sillarna.
Flottyren upphettas i långpanna, sillarna vändas i råg- T i l l g a r n e r i n g: Syltade apelsin- blå rök stiger upp från ytan, nedläg- får ett uppkok samt hålles öfver biffar- en na.
Loken skalas, skares i skifvor och mjölet och iläggas samt få steka i skal, frukt o c h gelé.
gas kroketterna och få koka gulbruna, Till pannan: 1 msk.
smör (20 då de&gt; uppläggas på gråpapper att af- brynes i resten af smöret och därmed ugnen omkr. 20 min., hvarunder de ofta garneras biffarna.
öfverösas med flottyr.
Serveras med gr 2 msk.
stötta skorpor.
rinna.
koriatsås.
De garneras med persilja, kokt i smör I t a l i e n s k s o p p a (f. 6 pers.).
B e r e d n i n g: Mandeln skållas, tor- serveras med champignonsås.
Smöret i hvilket fågeln brynts, kas väl, drifves genom mandelkvarn och blandas med sockret.
Ägghvitorna IV2 liter buljong, 2 del.
och V i l d t p a s t e j (f. 6 pers.).
/ 4 kg.
tjock grädde.
1 tsk.
socker, 1 tsk.
soja vispas till hårdt skum och vispningen öfverblifven, skrapad fågel, IV2 hg.
Ägghviteskummet späck, 5 ägg, 2V2 del.
grädde, salt, B e r e d n i n g: Tjäder finnes i han- fortsattes % tim.
Sås: 2 3 msk.
mjöl, V2 hg.
stjär,nmakaroni *, 2 liter buljong, 2 msk.
parmes anostj, socker, salt, hvit- peppar, 1 msk.
maderia, 2 äggulor, 1 del.
tj ock grädde.
I midten a f ' aug. — midten af blandas försiktigt med mandeln och hvitpeppar, och socker efter smak.
B e r e d n i n g: Makaronin sköljes väl mars.
D å fågeln är frusen, lägges den sockret, hvarefter massan fylles i en T i l l f o r m e n: 2 hg.
späck.
och påsättes i kokande saltadt vatten smord och brödbeströdd tackjärns- Öfver natten i köket för att tina upp.
väl Beredning: Den skrapade fågeln och får koka omkr. Y2 tim.
Den upp- deln från R.T.7013.
Va s.
H. Ödmanns A. T.ISIS.
D R A K - T H E kg.
3: 5 0; 1 U 50 kg.
1:85; 100 gr. 75 öre; gr 40 Bre.
Fantasi- och Gratula- tionsbrefkort 100 olika Vykort Herregärdar Kr.
3 00 bäst och billigast frän Nordiska Försto- ringsanstalten, Jakobsgatan 25, Stock- 100 » » Kyrkor.
» 3 00 holm.
Stor sortering.
Vykort efter insändt Från Södermanland och Östergötland.
S k o m a k a r e C. NILSSON, I fotografi utföras i prima ljustryck till 12 Ins.
likvid i postanv eller frimärken.
kr pr 1,000 ex. Prislista jämte profsänd Dagmar Erlksén, Norrköping.
LUTTEMSYATAN 3 — STOCKHOLM.
" ing af 100 st. i finaste kolorerlng kr.
- f st.
Brefkort med verser jämte 2,25, ljustryck kr.
1,50.
Allt prima kärleks &amp; älskogscener i fin-fint kvalité.
OBS .. ' OBS. '
OBS.
; A färgtryck 2,75; D:o med frimärksspraket.
2 kr, Påskbr^fkort, kolorerade, extra fina N Ä T I O N Ä L D R Ä K T E R 2,50 pr 100 st. Obs l Fin-fin vara; ej skräp- kort Ins.
likvid Adr.
John Norden, Malma.
i stilen ' iga mönster och färger fölfärdigas fort väl och billigt.
med tillhörande half- ooh sittbad som af framstående L ä k a r e ordineras för nerv- Augusta Isaekson, åkommor!
Södra Långgatan 20, Kalmar.
Rikst.
3 86.
H.
K l e m, af 18 Birger Jarlsgatan 1 8. "
R O S E N ", " R O S E N ".
Det bästa medlet, af tusenden prof vadt Allm Tel. 152 54 och erkändt, för krukväxter i bonings- rum, är det patenterade Blomstergödnings- från år 1903, innehållande Öfver ett hundra- ämnet " R O S E N ".
Fosterföräldrar.
tal stilfulla och moderna originalmönster Pris per ask 75 och 50 öre.
Hvem vill upplaga en några månader Till salu hos de flesta Blomster-, Färg gammal flicka, antingen som eget barn eller realiseras till 1 krona pr st. om beloppel och Specerihandlare i riket.
mot ärlig betalning.
Läkarebetyg finnes.
insändes i postanvisning till Bruksanvisning och intyg, mot enkelt Svar med uppgift pä villkor jämte referen- porto, från " T e k n i s k a Fabriken ser emotses tacksamt före 1 mars till » G.
1. ».
Kab i Eskilstuna ".
Sv.
Telegr.
Byrån, Stockholm.
Fysiologiska skodon 1 Bostad på landet, M i n a belägen 2 å 3 kilometer från Eslöfs köping och bestående af 5 större rum och 3 min- dre, pigkammare, kök med källare, 4 vinds- rum, brygghus, bakstuga, stall, vagnsportar, vedbodar m. m. samt 2 trädgårdar bort- hyres pä längre tid från den l:ste nästkom- mande oktober eller genast mot en årlig hyra af 600 kr.
Man hänvände &amp; ig till kyrkoherde L Edelberg, Eslöf Mönster.
Alla slag af mönster efter de förnämsta Franska,, Engelska, Ame- rikanska och Tyska modeller, till- handahållas med elegant snitt.
Endast 3 mått nödvändiga: lif- vidd, (måttet tages rundt figuren omedelbart under armarne) midje- vidd och kjollängd.
Intressanta Samlingar äro: Vy-, Solbad Iduns Handarbetstidning, Iduns exp.
Trädgårdsarbete.
TJÄDERS " PUCK " innehåller bland annat: " Den senaste operastriden ".
Lagermans Puddingpuiver tgpjÉf^ B a n y u l s Trilles.
Ett aptitgifvande, magstärkande vin, afsedt för konvalescenter och svaga personer i allmänhet.
Rekommen- derad t af många hrr läkare.
Pris pr butelj kr.
8, 0 0 hos H Ö G S T E D T &amp; C:o, Stockholm, 8 2 Regeringsgatan.
40 40 Att beakta.
/ duns Mönsterafdelning, H u s h å l M r ö k e n, kompetent att förestå och sköta ett hus, skicklig i finare matlagning, bakning, sylt- ning m. m., önskas till våren 1904 — på landet, men ej landthushåll.
Köksa finnes.
Svar snarast möjligt med betyg och löne- anspråk till &gt;Skåne », Akarp~p.
r. sällskap och hjälp åt ung husmor sö- kes en b.ldad.
huslig flicka Norra In- F R Ö H A N D E L.
ackord byrån.
Mäster Sam.-gatan 62, Sthlm.
P n ej för ung enkel flicka med små pret.
Elever i matlagning och friskt, jämnt lynne Önsk.
som sällsk.
mottagas vid Östermalms Mailagningsskola, och hjälp åt en klen fru på landet.
Endast Linnegatan 18.
Kursen S månader.
de, som kunna uppfylla dessa fordringar, A. Rönne.
böra svara.
Adr » P.
R. », Storebro.
Damkläde ar alltid elegant, modernt och hållbart.
Ut- märkt vackert helylle damkläde, som eljest kostar c:a 6 kr.
pr meter, säljes direkt till endast 4: 50 pr meter.
Bredd 130 cm.
Frakt- ' ritt.
Profver i 10 färger mot 20 öre i frim.
Full belåtenhet garanteras Norrköpings Ylieväfnadsaffär, Norrköping.
L e k t y r.
En Sjuksköterska Bedrestillede Sindssyge I d u n s M o d e t i d n i n g Iduns Tvä starka, taifliga flickor, något kunniga i trädgårdsskötsel, erh.
plats hos kvinnlig trädgardsm.
Svar till » Solhem », Herryda.
NEDERLAG FÖR STOCKHOLM: Com Veckans nummer af gMp lang Prospekt.
Barnjungfru.
En äldre, fullt pålitlig och samvetsgrann barnjungfru, som vill åtaga sig vården af 6 barn (biträdd af yngre barnjungfru) er- håller den 24 april plats i bättre familj i öfre Norrland.
Stor lön Svar m. fotografi &amp; betyg till » Våren 1904 », Töre p. r. Öfverblifna å r g å n g a r " TOMTEN " ^3Jr öre fås en utmärkt god och nä- Hytta » öre rande efterrätt.
S ?K K j o l m ö n s t e r u t a n s l ä p.
.
.
50 öre ALLA BARNS FÖRTJTISNING, Hel dräkt 75 öre TOMTBN JK - A.-A- 1_ 1 _J_ Prinsesskl&amp;dnlng 75 öre M^rkMdO * * " ^ E n g l l s h L e s s o n s.
Reformdräkt 75 öre Miss MaugJiam, ÄrmmOnster 20 öre Byt bort hos mig Edra gamla, omo- Vallingatan 5, n. b.
At home 12 — 1, 6-7.
BarndräktmSnster, .... 50 öre derna Möbler och tag nya, eleganta Möbler, eller antika Möbler, eller nya K r a g m ö n s t e r (Pellerin) ... 50 öre Ett antal äldre årgånger realiseras till be- T en ung, barnlös, bildad familj, där öm Kappmönster 60 öre Mattor, Gardiner, Korkmattor i stället tydligt nedsatta priser och erbjuda för dem, \ omvårdnad tillförsäkras, emotiages ett 2 för det gamla, som bytes.
Endast högst 3 års barn.
Utförligt svar till » Fa- K j o l m ö n s t e r m e d s l ä p.
.
.
75 öre denna vecka tager jag gamla Möbler som förut ej äga desamma, en billig, om- milj 1904 », Iduns exp.
växlande och lä-orik lektyr.
Mot insän- i byte.
N a t i o n a l d r ä k t m ö n s t e r.
.
.
1 kr.
dande af nedannämnda belopp till EMPEDI 3 SÖDRA HADSTUGATAN, JKÖBELHUS T. TIONEN AF IDUN, STOCKHOLM, erhållas in- Expedieras portofritt om rekvisi- om Sverige PORTOFRITT.
L ä s o c h m ä r k!
tion åtföljd af likvid i sparmärken L E D I G A P L A T S E R Af alla ekmöbler fås de bästa från Idun 1892 2: 25 eller postanvisning insändes till Ekmöbelfabriken i Nyköping.
[dun 1893 (n; r 1 felas) 2: 25 Begär prisk.
Utställning: Vasagat.
7, Sthlm.
Idun 1895 (julnumret oberaknadt) 2: 50 Idun 1896 (d:o d:o) 2: 50 Idun 1897 (d:o d:o) 3: — Bryggaregat.
17, Stockholm.
Idun 1899 (n:r 92 och julnumret slut) 3: — P r o f n u m m e r — A l l a s l a g af m ö n s t e r.
— Idun 1901 (med julnumret) 4: — för Nora stad anställes fr. o. m 1 nästa af Idun 1902 (med julnumret) ... 4: 50 Iduns julnummer 1894.
.. 0: 2&lt; april.
Ansökan till befattningen ställes till Iduns julnummer 1898 ~ • ' 0: 40 Hälsovårdsnämnden i Nora före 1 mars och vara åtföljd af präst-, läkare- samt Barngarderoben 19G3 2 50 bör sändes gratis cch franko till alla de pre EXP.
AF JTDIM.
kunskaps- och tjänstgöringsbetyg.
Lön 600 anbefales Dr. Dedichens förste- numeranter, som uppgifva namn och adress kr.
pr år jämte husrum och vedbrand.
klasses Anstalt ved Kristiania.
For- till Närmare meddelar Hälsovårdsnämndens B lusllf Lif m ö n s t e r P n ordentlig, i matlagning fullt hemma- stadd jungfru får plats 24 apr 1 hos liten familj i Dalarne.
Lön 200 kr.
.Fru A. H — d », Holsåker.
expedition.
ordförande, adress Nora.
|En e n k e l och anspråkslös äldre flicka eller änka med god karaktär och gladt lynne, kun.
i sömnad och van vid husl.
arb., får plats att vara sjuklig husmoder till hjälp och stöd.
Svar till » Godt hem, n:o 8 », Annonsbyrån Ö » tia Larmgatan n-o 1, Göteborg En frisk, snäll och anspråkslös flicka, som i ett en- kelt stilla hem på landet, där större hushåll finnes, vill deltaga i alla inom hushållet förekommande göromäl, erhåller i början af april plats på egendom i mellersta Sverige.
Lönepret torde uppgifvas samt fotogr.
sändas tid Iduns exp.
under adress » Fru Andersson ».
F \ en 1 maj 1 9 0 4 önskas en ung, frisk ~R och husiig bättre flicka, häist musika- lisk, som f. uns sällskap och hjälp i trefligt hem i Norrland Sökande bor vara villig hjälpa till med vården af ett c:a 9 mån.
barn samt med hvad i öfrigt förekommer i ett hem på landet Den som är kunnig i mall., bakn.
och sömnad bar företräde.
Svar med lönepretentioner, fotografi och re- kommendationer före den 15 mars 1904 un- der adress: » Familjemedlem 1904 », Iduns exp., f. v b. jptt bättre fruntimmer, fröken eller änka utan barn, 45 å 50 år gammal, som trifs och är van vid landet och som vill utöfva tillsyn och hafva vård om hemmet och tjänare samt har förstånd om matlagning, lår plats genast.
Upplysningsvis bör näm- nas att värdfolket är borta cirka 4 å 5 må- nader om året.
Svar märkt » Landet 1904 », inlämnas under adr.
S. Gumeelii Annons- byrå, Stockholm, f. v. b.
