# ID: svediakorp-per1595
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1904
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 21,965
# sentences: 1,139
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 7 TORSDAGEN (894) DEN 18 FEBRUARI HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: F R I T H I O F 1904.
CARLESON.
V A R A fagra Tjustbygder finns det många vackra gårdar, många vackra gamla herresäten från förfädrens da- gar; men bland dessa är det särskildt ett, hvars namn för oss Tjustbarn har en vän och minnesrik klang.
Den gårdens namn har toner från vår barndoms glada lekar, från vår ungdoms sköna dagar och från vår mogna ålders trefna känsla, men alla dessa toner ha en gång funnit genljud i ett ädelt hjärta, som var lifskällan i den gården.
Icke under att det känns tomt och sorgefullt, när detta hjärta slocknat i döden.
Snön föll i mjuka flockar öfver skogklädda höjder, öfver granalléer och granris mattor, herrgårdens flagga var hissad på half stång och det ena ekipaget efter det andra körde upp till Odensviholms trappa på friherrinnan Victorine Carlesons begrafningsdag.
Tysta och undrande trädde vi in i de tomma salarne, tomma, ej af brist på människor, men i käns- lan af dens frånvaro, hvars enkla, hjärtliga väsen hade fyllt oss alla med värme och med en obeskrifiig känsla af välkomst och förstå- else.
Begrundande hörde vi i templet kyrko- herdens djupa och hjärtliga ord om den hädan- gångnas lif och lifsverksamhet, och alla visste vi, att de varma orden voro sanna, alla visste vi, att här voro orden och verkligheten i fullaste harmoni.
En moder för många hade här lämnat sina barn och skyddslingar, och när kvartetten sedan i det gamla hemmet bland annat sjöng den vackra sången: » Mitt lif är Victorine Fleetwood var äldsta dottern af öfverstelöjtnanten, friherre Victor Fleetwood och hans maka Anna Charlotta Strömbom.
Hon föddes den 16 mars 1834 på W i n d ö i Stora Tjust och tillbragte sedan största delen af sin barndom på Ogestad, hvilken egendom gränsar intill Odensviholm och arrenderades af hennes fader, innan han köpte Wirums gods, några mil söder om Västervik.
På " Wi- rum blef hon vid 24 års ålder gift med sin barndoms lek- och studiekamrat, löjtuanten vid Andra Lifgardet Otto Carleson, enda arf- vinge till Odensviholms storartade egendom, där de unga makarne nu byggde bo och där Victorine Carleson alltmer satte sig in i en husmoders plikter.
Hennes kärleksfulle och afhållne make var en god husbonde, som syn- nerligen ömmade för de sjuka och lidande och som sålunda gick före på den stig, hvilken under en 23-årig änketid skulle blifva hennes, då hon som ensam härskarinna hade vård och omsorg om sitt stora gods.
Djupt kände hon förlusten af sin make.
Han dog nämligen i sin bästa ålder den 26 jan.
1 8 8 1.
Men ej sjönk hon därför hän i dådlös klagan, utan grep sig i stället med allvar och kraft an med sina affärers ord- nande och sina många gårdars skötsel samt tog personlig och noggrann del i arbetet med räkenskaper och bokföring.
Anspråkslös och flärdfri ÅRG.
HELLBERG.
en v å g », fanns det mer än en stackars böl- jande och ensam våg, som begrät förlusten af den skyddande strand, där hvilan och grun- den varit så trygga.
I vår tid, när det ordas och agiteras så mycket för kvinnans utveckling, hennes rättig- heter och personlighetskraf, kan det kanske ha sitt intesse att dröja en stund vid dens bild, hvars utveckling och hvars väsens för- djupning hade sin grund i det kärleksfulla hjärta, som blef så rikt, emedan det gaf så mycket, och i det förstånd, som såg alltmera klart, ju mer det egna jaget och lifvets många bland verk svunno hän för kärlekens syn på lifvets verkligheter.
VICTORINE 17:DE hon stilla sin väg fram och hade alltid ett hjärtligt välkomnande till alla, som i glädje eller sorg sökte henne och hennes hem.
Hur mycket hon arbetade och tänkte märkte ingen, ty någon brådska eller oro syntes aldrig, under det allt i hemmet och på egendomen gick sin jämna gång.
Kanske visste ingen mer än hon själf, hvar eller när kärlekens olja hade gjutit nytt lif i maskineriet eller lenat upp gnisslande kuggar och gångjärn.
Släktens ensamma och föräldralösa funno i henne en ny ö m moder och, ehuru hon själf var barnlös, blef hennes hem sålunda rikt på såväl ungdomens glädje som på väl- signelser från gamla trötta hjärtan, som där funno hvila och ro under lifvets afton.
Lifligt tog hon del af ungdomens glada planer och företag, skänkande de unga den frihet, som dock har den bästa begränsning i ungdomens tacksamma kärleksvilja att ej göra den äl- skade modern annat än glädje.
Och när de unga sedan, från egna lyckliga hem, k o m m o med sina barn till den gamla kära modern, blef hon åter medelpunkten i en krets, där alla kände: » här är oss godt att vara », och där det unga släktet i sin tur återlefde sin faders eller moders glada barn- dom i det älskade hemmet.
Friherrinnan på Odensviholm räckte till för flere och för mera än världen visste.
Hennes praktiska blick såg de verkliga behofven i ena eller andra fallet, och hon var ej sen att afhjälpa dessa, antingen de gällde kommun, kyrka eller enskilda.
I verksam kärlek svunno så hennes år och lifvets afton var inne, men ännu lyste kväll- sol klar öfver dalande lifsstig.
Då kom den 27 sistl. jan.
ett plötsligt bud från lifvets och dödens herre och kallade henne till sig.
Hastig och lätt var öfvergåDgen för henne, men djup var saknaden för oss.
De som gråta vid båren knota och klaga dock icke, ty de äro fostrade i ljuset af hennes osjälf- viska kärlek och känna, att deras förlust var hennes sköna vinning.
A D A RYDSTRÖM.
som ingen, gick ODENSVIHOLMS HERRESÄTE I TJUST,
IDUN — 1904 PÅ P GATAN.
JOSTS i tyngande tankar jag går; frusen o c h hård är jorden, himmelen mulen står.
Mänskorna ser jag skynda brådskande o m hvarann, — drag, dem bekymren tärde, tröttheten öfvervann.
Då se — där kommer tultande en rosig liten tös; under den röda hufvan en guldlock sluppit lös.
Jag böjer mig ner — o c h mot mig hon ler med klaraste ögon blå, så blanka, strålande som en våg, den solsken leker uppå.
Med ens hur oemotståndligt Jag känner stiga inom mig osäglig värme en våg.
Hur plötsligt hjärta o c h sinne af blida tankar fylls: jorden o c h himlen o c h lifvet - allt i en hast förgylls!
Det må väl vara, att lifvet oss alla nöter ut, det må väl vara, att glädje och kraft o c h dådlust la slut - där är dock en evig friskhet, som en väller ständigt fram, kraft, som sig evigt förnyar i lifsträdets åldriga stam.
Där är i hvar blick oss möter ur barnaögon klar ett evigt strålande om Där som om löfte kommande, ljusare dar.
är i glada små ögon, slås mot himmelen o p p, bättre, sällare släkten ett ständigt lefvande hopp.
ANNA IDDAGEN V A R SLUT och gästerna sutto som bäst förankrade i soffor och be- kväma stolar.
Något vederkvickande af andlig art kunde lämpligen följa efter all den goda maten, dock utan att vara allt för ansträngan- de för själsförmögenheterna, och värdinnan, som förstod sin konst i grunden, hade ordnat det så, att barnen, en liten flock i helgdags- stass, fingo komma in och blanda sig i säll- skapet.
De yngsta, som ej visste bättre — höll j a g på att säga, • — läto sig opåtaldt föras från famn i famn och klappas och smekas.
Jost, den äldsta däremot, gick styf och säker omkring och bockade och tog i hand med hela värdigheten hos en liten pys, som kän- ner, att mammas ögon tillitsfullt följa honom.
Men när han plötsligt fann sig utsatt för ett - korsförhör af frågor, behagade han, först sedan han mutats med förespeglingen o m att få ett stort äpple, underkasta sig att undergå exa- men, hvarvid leende tanter pekade mot sitt inre och frågade, hvad de hette — en, som hvar man vet, hvarken synnerligen n y eller sinnrik, men ganska flitigt öfvad form af um- gänge mellan vuxna och barn.
Jost redde sig emellertid förträffligt, och äpplet var redan eröfradt.
Hälsad med en belåten nick af mamma, ämnade han just draga sig tillbaka med sin skatt, då en af tanterna fick ett skämtsamt infall; hon ryckte hastigt äpplet från gossen o c h förde det till munnen, som o m hon tänkte bita ett stycke däraf.
Nu är att märka, att om något dylikt händt henne själf, skulle hon säkerligen varit den sista, som sett något komiskt däri, men af ett litet barn fordrar man däremot i regel, att det vid liknande tilltag af äldre skall vara i stånd att skilja mellan skämt och all- var.
Det uppstod följaktligen stor förvåning och allmän bestörtning, då Jost, fullständigt utan uppfattning af, att han möjligen kunde vara utsatt för det förstnämnda, uppgaf ett vildt, nervskakande skri, som verkligen kunnat ha varit af hälsovådlig verkan för det mätta sällskapet, ryckte åter till sig sin egendom och gaf sin tant en blick så förtörnad, som om han egentligen haft lust att slå henne.
fram bryter sol i min håg!
af ÄPPLE.
M Å MODDIGA, gråa gator dem 80 — M. ROOS.
Hårets Stifallande.
En läkare som sedan flera år i Stockholm behandlar specielt hudsjuk- domar, skrifver följande: &gt;Af alla i handeln före- kommande medel, af sedda för behandling af de parasitära hudsjukdomar (seborrhé, mjäll o.
d.)
på hvilka hårets affallande i de flesta fall beror, känner jag intet, som vid anstälda prof visat sig så verksamt och i så hög grad förtjänar användas som Azymolstimulus — — .&gt; Vid London-utställ- ningen 1899 erhöll F. Pauli ' s Azymolstimulus guld- medalj såsom det bästa hårvatten.
Under läkarelcontroll tillverkas F. PAULIS AZYMOL-TVÅL, som med allt skäl kan rekommenderas till alla, såväl äldre som yngre med ömtålig hy och hud.
Det hela, utspeladt i en oändlig hast, väckte en storm till lif, och, som det i liknande fall nästan utan undantag sker, vändes den mot barnet.
Mors röst ljöd först vädjande: » Jost, Jost, nog förstår du, att tant endast ville skämta med dig, » därpå bevekande: » nog hade du för öfrigt gärna velat gifva tant äpplet, om hon velat ha det, » och härvid gick mammas blick till ett hörn af rummet, där ett bord med rikliga förfriskningar stod, o c h hon tänkte, att o m Jost bara svarade ja, skulle han få sin rikliga del däraf.
Men Jost, som följt mammas blick, förstod till egen nackdel ej hennes tankegång, — hans egen ut- mynnade i, att när tant kunde få taga så mycket godt hon ville, kunde hon låta honom få ha sitt i fred.
Det sade han emellertid icke, utan iakttog en surmulen tystnad.
» Gossen har ett hårdt sinne, » ansåg sig någon böra blåsa under med.
» Han är en liten egoist, » inföll en annan.
» Barn borde lära sig att gifva, gifva gärna, » suckade en tredje, mildt uppfordrande.
Det hela retade mamma obeskrifligt.
Utan att göra sig reda för, om det låg något be- rättigadt däri, endast emedan hon ansåg det som en hederssak för sig att få gossen att lyda, sade h o n: » Jost, gif tant äpplet — mamma vill det, » fortsatte hon, då tanten med många krumbukter afsade sig det, och när han ändock icke lydde, förde hon hastigt MELLINS FOOD ut h o n o m; hon hade takt nog som värdinna att bespara sina gäster en uppfostringsscen.
Men hon var mycket ond och sköt h o n o m omildt ifrån sig med några ord om, att Jost icke längre var hennes snälla gosse.
När hon åter k o m in till sällskapet, var den lilla händelsen tydligen helt och hållet glömd.
Stämningen var ovanligt hög och glad, och man skulle kanske ha kunnat draga den slutsatsen, att den förstnämnda icke varit utan inflytande därpå, utan verkat uppiggande på de förut något dufna lifsandarna.
Aftonen förflöt på det angenämaste sätt, värdinnan var belåten, o c h när gästerna gått, gjorde hon en sista rond genom de tomma rummen.
Sedan gick hon, som hon hvar afton brukade, in till sina små i barnkamrarna.
De minsta lågo i första rummet, rosiga och varma, hop- krupna som nystan, men sofvande med lugna, jämna andedrag, helt och hållet i Jon Blunds våld med lyckliga barns tillitsfulla ro.
H o n stod en stund och betraktade d e m med ömhet i blicken.
Sedan smög hon sakta in i Josts rum.
Gossens hufvud var icke att se på hufvudgärden, och försiktigt vek hon undan lakanet.
Därunder hade han gömt sig, m e d ögonlocken hårdt sammanknipna hade han låtsats sofva, men vid moderns lätta beröring miste han helt och hållet herraväldet öfver sig själf.
Med strömmande tårar och högt flämtande bröst sträckte han armarna emot henne.
» Mor, mor, Jost är mors snälla gosse, Jost är lydig, hon får taga det, » det sista mum- lade han blott och sköt med bortvänd blick ifrån sig en underlig tingest, ett tummadt, misshandladt äpple, på hvilket mor förvånad stirrade, innan hon, förskräekt öfver gossens häftiga utbrott, förstod meningen därmed.
Omsider hade han alltså bragts till lydnad, hon kände tillfredsställelse däröfver, men på samma gång, i det djupaste, omutligaste af hennes själ, rörde sig en annan känsla.
Det lilla uppträdet efter middagen, som hon för andra omsorger nästan helt och hållet glömt bort, trädde åter fram för erinringen.
Orsaken därtill hade varit ett dumt skämt, sådant hon som mor sett otaliga prof på, emedan för många vuxna människor barnet knappt är förmer än en leksak och deras enda sätt att umgås med det är att retas med det.
För henne trädde plötsligt medvetandet, att kanske mindre barnet än den äldre, som finner nöje af att uppegga dess sämre instinkter, bär felet för, att dessa komma till utbrott, något som emellertid barnet sedan får lida för.
Hon satt vid gossens sida med hans hand i sin och väntade, att sömnen skulle komma till honom, en lugn sömn utan oroliga sprittningar af lemmarne och krampaktiga grepp o m hennes hand, som bäst utvisade, hur upprifna hans sinnen voro.
Hon såg den otympliga tingest, som engång varit ett skönt frestande äpple, men nu talade sitt otvetydiga språk o m den kamp, det kostat gossen att försaka, — så som hon fordrat det, tämligen meningslöst, måste hon för sig själf medgifva.
Men för ett barn är det aldrig svårare att lyda en befallning, än när det instinktlikt känner, att det ligger något obe- rättigadt i den, det rubbar dessutom dess till- försikt till den, som gifvit befallningen, något som är en betänklig sak vid uppfostran och icke bör uppoffras för den lilla tillfälliga till- fredsställelsen att inför vänner och bekanta få framhäfva den förmåga, man har, att få sina barn att lyda.
HANNA " WIJNBLADH.
af Läkarekåren erkändt bästa näringsmedel för barn och sjuka.
Finnes på Apoteken samt hos P R O F g r a t i s o « i a f &gt; » n « 0 frun Axel Specerihandlarne.
Lennstrand, GJEWLJE.
==zzrr^=^=
— IDUN 8 U - n mtiii 11 II min i min II II 1904 I I I I I I I I n ni Broderade Blusar och | i i &amp; KLÄDNINGSTYGER Schweizer-broderi.
— Shantungsiden till Sista n y h e t p å J a p a n - kronor 3,05 &amp; 3,15 i p r meter, tull- &amp; portofritt, offerera j SCHWEIZER &amp; CO., LUZERN S. 5, (SCHWEIZ), i S i d e n t y g s - E x p o r t.
— Kungl.
Hoflev.
IIIIIIIIMIII sammanbyggts med den öfriga slottsbyggna- den.
Hufvudbyggnaden jämte de tvänne öfriga, ännu enklare flyglarne omsluta borggården.
Det gamla fästet är uppfördt i enkel gotisk tegelarkitektur och verkar mindre genom sin stil än genom sitt dominerande, måleriska läge.
VINDBRYGGAN VID GRUNWALD SLOTT.
EN VINTERDAG PÅ EN TECKNING FÖR IDUN AF ARKITEKTEN KARL SYDTYSK MEDELTIDSBORG.
I EN VANDALISERINGSTID, då de vidt- berömda borgarne längs stränderna af Rhen omvandlas till historiska milpålar för jäktande turistflockar, får man söka till de bajerska floddälderna eller Tyrolens bergland för att ännu finna pietetsfullt bevarade minnen från en längstförfluten historisk tid, endast ägnade att rätt förstås i sammanhang med den land- skapets romantik, hvarmed de tyckas så olös- ligt förbundna.
Ofta ligga de tätt vid den allmänna stråkvägen, och man behöfver blott göras uppmärksam på deras existens, för att man lätt nog skall kunna foga ett nytt, på en gång historiskt, karaktäristiskt, stämnings- fullt och pittoreskt blad in i reseboken.
Vid den fagra Isardalen strax söder om Miinchen ligger ett dylikt gammalt fäste, göm- mande minnen o m det romerska världsväldet, den germaniska grundläggningen, den svenska storhetstiden och en modern inkvisitorstids ohyggliga våldsdåd.
Hit vallfärda sommartid tusende miinchnare och göra sig med sin hög- ljudda glädje till herrar öfver berg och dal.
Men under den korta vinterdagen ligger det en talande stillhet öfver den historiska jord, där romare och kelter, tyskar och svenskar med växlande lycka stridt om väldet, och man erfar känslan af helgd inför minnen, då man långsamt stiger uppför branterna, som på sitt krön bära Griinwalds slott.
På mer än sex hundra meters höjd flyter Isar i sin dubbla strömfåra, ärggrön af den kalkmättade jorden, genomsiktigt grund nu, då källorna äro frusna, svällande och vild, brytande fördämningarna och öfversvämmande landet vida omkring, då vår- och höstflödena gifvas fria uppe i bergen kring Oberammergau.
Luften är hög och ren och långt behagligare att inandas än inne i det evigt dimhöljda Miinchen.
På ömse sidor om den breda flod- dalen står skogen hög och vacker, stämnings- full i sin drömmande tystnad.
Bokarnas stammar mätta gröna lafvar, och i de yfviga kronorna hänger en och annan klunga visset- brunt löf, ludet af rimfrost.
Ungträdens fina kvistar gnistra af barrliknande små ispiggar, och skyhöga granar stå med tunga, snöhöljda grenar och likna jättevuxna skogvaktare med Eva He m l an &amp; C:o, Drottninggatan 6 8.
Et.
1886.
BENGTSON.
ett isadt skägg böljande fram under den jägargröna hatten.
På den hala skogsstigen når jag småspringan- de, då och då hejdande farten genom att stödja mig till en trädgren, ner till floden, där färjkarlen sätter mig öfver under väl- •r^.-&gt;-, .. ^ görande tystnad och blott tackar med en nick, då j a g sticker en gro- — schen i den valkiga han- den.
Nu blir vandrin- gen mödosam uppför den branta stigningen, men för hvar gång jag stannar för att draga andan, öppnar sig ett allt vidare panorama och mellan mörka sko- gar och hvita fält föl- jer blicken den skim- rande Isar bort till synranden, där alperna teckna sin skuggning mot en solig vinter- himmel.
; Borggårdens midt är upptagen af en stor, två hundra fot djup brunn af romerskt ur- sprung, och vid byggnadens sydvästra hörn skjuter fram ett betydligt parti af en af de solida tvåtusenåriga grundmurarne.
Dessa kvarlefvor härröra från den tiden, då den romerske kejsaren Augustus sände sina båda söner Drusus och Tiberius i härnad m o t de söder om Donau boende kelterna och för att befästa det romerska väldet mot de norr o m samma flod huserande germanerna.
Ar 15 7 &gt;: i = Ändtligen står jag uppe på klippans krön framför den gamla bor- gen, hvars fyrkant är omgifven med en ring- mur med talrika skott- gluggar.
Öfver den ut- torkade vallgrafven för en vindbrygga till port- tornet, under hvars trappgafvel ett rikligt tilltaget burspråk ut- fyller det mesta af fa- saden ofvan de beslagna portarne.
Öfver flygelns midt lyfter sig ett min- dre försvarstorn, medan längan i sin nordöstra ända afslutas med det höga slottstornet, det vid alla tyska medel- tidsborgar under nam- net Borgfrid förekom- mande vakttornet, hvil- ket här, i motsats till hvad vanligen är fallet, GRUNWALD VID ISAR.
TECKNING FÖR IDUN AF ARKITEKTEN KARL BENGTSON.
HUSHÅLLSSKOLA, känd för omsorgsfull undervisning I matlagning, finbaknlng, desserträtter, linnesömnad m. m.
3 mån kurs.
Prosp.
fritt mot porto.
MATSALAR, med damrum, hvilka som följd af centralt läge, godt och varierande bord, låga priser och rabattkuponger, äro bland stadens mera besökta.
CAFÉ &amp; BUFFÉ, öppet till II e. m.
God frukost-, lunch-, supé- och kaffeservering.
Bakelser, tårtor, kaffebröd af egen tillverkning serveras äfven här.
KONDITORI &amp; FINBAGERI, speciallté: finare bakelser, tårtor o. konfekt, kaffe- o. thébröd.
Beställn.
mottagas tacksamt.
OBS.
: Endast kvlnnl betjäning.
IDUN 82 — 1904 Lanalin- Sana-Tväl.
garanterad ren, neutral, mild och öföerfet.
Bästa Barntyål!
23 öre st. Grumme&amp;Son Stockholm.
före vår tideräknings början var eröfringen af de södra Donauländerna fullbordad, och romarne uppförde nu på därför lämpliga platser borgar och kasteli för att skydda sina nya landvinningar.
Från den tiden daterar sig grundläggningen af Griinwald, o m hvars första historiska mission äfven de närbelägna ro- mareskansarna bära vittnesbörd.
Romarne härskade här i mer än fyra hundra år eller till år 408, då de germanska stam- marna för alltid fördrefvo romarna från trakten.
Grunwalds öde är under de närmast följande seklen höljdt i dunkel; dock lär det gamla romarekastellet under tiden mellan 700-talet och 1200-talet ha användts som arrendegård i klosterägo, tills det vid obekant tid där ny- uppförda Griinwald vid slutet af sistnämnda århundrade blef furstlig bajersk besittning.
Ludvig den stränge förlänade Griinwald karak- tären af befäst jaktslott.
Under 300 år tjä- nade borgen uppe på det branta stupet vid Isar bajerska furstar till uppehållsplats, och det var i allmänhet ett gladt lif här fördes.
År 1632, då Gustaf Adolf besatte Miinchen och Bajern i öfrigt, besköts äfven fästet där uppe på de romerska grundmurarne.
Om de fruktade svenskarne påminnes man ännu i dag där i trakten af » svenskekorsen », af hvilka det ännu finns ett i själfva slottsparken.
Vid samma tid, då » guldkonungen » drog mot norr för att besegla sitt öde, bytte lifvet form bakom Grunwalds murar.
Det forna lustslottet omdanades till statsfängelse och medeltida tortyrredskap flyttades in i samma salar, där förut furstar och konstnärer, riddare och adliga jungfrur sjöngo sitt lof till lifvet, som de lefde.
De mörka minnena från för- nedringstiden rufva ännu i sidoflyglarnes kalla salar, medan hufvudbyggnaden för åtskilliga år sedan omdanats till privatbostad åt en bildhuggare, som nu är herre till Grunwald.
Alldeles invid vindbryggan ligger ett gam- malt jägmästareboställe och fyller alla anspråk på ett nutida bajerskt bondvärdshus.
På den höga, hvita gafvelfasaden tronar naturligtvis en brokig madonna, medan en bikupeskylt i stilfullt järnsmide och en samling hjorthorn symbolisera byggdnadens forna och nuvarande syfte.
Dess inre upptages af en stor krogsal under låga, hvitrappade korshvalf och försedd med höga, mörka träpanelningar och väggfasta bänkar bakom en rad solida ekbord.
På väggarna hänga skyttediplom med namnen på bygdens bästa jägare, svartnade, naiva mål- ningar med vilda jaktmotiv och madonnor i färgrik utstyrsel, och en riklig mängd hjort- och råbockhorn är anbragt däremellan.
Uppe under hvalfven sväfva örnar, falkar och hökar, och en flotte med eskimåliknande träbesätt- ning seglar fram genom tobaksmolnen uppe i fågelrymden.
Men i hörnet, där krögaren tro- nar bakom sin disk, utgöres väggdekorationen från golf till tak af jättestora ölkrus af sten.
I den breda kakelugnen af gammalsvensk typ flammar ett präktigt bål, och vid borden däromkring utvecklas med tillhjälp af liter- sejdlar och tyrolerfl askor den mest sydtyska gemytlighet.
Det är unga bondpojkar och gamla, trygga gubbar, alla i landtlig jaktdräkt med fjädrar i de gröna hattarne och bolmande på pipor med målade porslinshufvud.
Nu in- träder slottsherren, en välfriserad jägaretyp med böljande germanerskägg och stora låter, iförd bondelegant redingot under slängkappan cch utstyrd med tyrolerhatt och knölpåk.
Han tycks stå på vänskaplig fot med hela försam- lingen, det blir ny påfyllning öfver lag och skänkflickan tar oombedd fram korten, som ligga inskrufvade i ett träblock för att gifvas form efter den senaste tumningen.
Under väntan på middagen gör j a g en titt öfver i kyrkan, som jämte krogen är den enda grannen till borgen.
Bakom en hvitrappad mur, hvars röda tak- tegelpannor sticka koloristiskt fram under snön, ligger den lilla kyrkogården rundt omkring det leksaksliknande templet.
På grafkullarne äro resta nätta små julgranar, prydda m e d högröda pappersblommor, guldlockiga ängla- hufvud och — silfverglitter, som den riktiga rimfrosten bättrat på för att göra illusionen fullständig.
Förbi en bottenfrusen vigvattenskål träder j a g in i den iskalla kyrkan.
Den rymmer ett dussin bänkar m e d ett tiotal platser i hvarje.
I en af bänkarne ligger en äldre bondkvinna i bajersk nationaldräkt på knä med en psalmbok framför sig och ett radband mellan de frusna fingrarna och mumlar böner utan slut.
Allting är brokigt och grant.
Taket har målade hvalf, och längs väggarna tåga målade änglar.
Ofverallt finns det Kristusfigurer och madonnor, helgonbilder och bibliska scener, på altare och nischer, snidade och målade och förgyllda.
Och rundt kring det hela gå guir- lander af grankvistar och mossa, smyckade med bandrosetter och pappersblommor, röda och svarta, gröna och blå.
Men på ena lång- väggen dominerar genom sin storlek och sin plats St. Leonhard med mässingtrådsgloria kring hnfvudet och ett par järnbojor dinglande i ett snöre mellan fingrarna.
Han var väl mar- tyr och hugnades med järn i lifvet och för- gyllning efter döden — det brukas j u så.
Jag vänder åter till värdshuset, där det ryker och doftar af hvitkål.
Rundt o m vid bordet slefvar man under muntert sorl i sig middagen.
Men midt ibland de ätande bön- derna sitter krögaren och spelar kort med herren till Grunwalds slott.
Genom fönstret ser jag kyrkan, där vig- vattnet är fruset och en ensam kvinna ligger och tummar sitt radband.
På andra sidan har jag borgen, där den gamla portvakterskan nu åter kan hvila ut efter sin naiva beskrif- ning af gipsgubbarne, som hon kallar » ro- merska militärer » och är full af vördnad för.
Och här är krogen — med broderskap öfver lag!
Här är den nya tiden och det nya lifvet!
Det är visst vackert, det här — men jag kan icke återhålla ett litet löje, då jag hör skal- dens gamla o r d: Das Alte stiirtzt, es ändert sich die Zeit, Und neues Leben bliiht aus den Ruinen.
JOHN GLOM JUBILEUMFONDENS HEKTZ.
EJ SPARBÖSSOR.
ETT BILD BLOMSTER AF QUID PÅ VÄGEN.
TIDS- VITA.
(SLUT FR. FÖREG.
N:R.)
H ON försöker sjunga för att få bort tan- karna.
Hon finner inga ord.
Hon stämmer upp en låt blott.
Tonerna höja sig och glida ut öfver vallen, bortåt skogen till.
Hvad var det?
Det svarade där nere från stigen.
Hon lyssnar.
Så skickar hon ut en långdragen ton.
Hela hennes stormande läng- tan dallrar i den tonen. '
Tyst!
Jo, det svarar där nere.
Hon springer ut på vallen.
» Gud signe dig, som kommer, hvem du än är! » Nere på stigen kommer en man.
Hon kän- ner igen honom.
Det är en af de två främ- lingarna, som voro hos henne på sätern för en vecka sedan, han, som ej sade så mycket.
» God afton, Greta!
Känner du igen m i g?
Skogsfrun lockade mig tillbaka till sätern.
Kör ' d u bort m i g?
Säg! » Å n e j.
Hur kunde han tro det?
Hon skulle visst inte köra bort honom Och den andre, hans vän, skulle han komma efter?
Inte var han väl ensam?
Jo, han var ensam.
Han kastade ränseln på gräset och slog sig ned på trappsteget utanför stugdörren.
Hvad det var däjligt däruppe på sätern!
Han hade längtat dit upp till den rena luften och tystnaden.
Han ville vara där en dag eller två.
Där fanns j u en lada?
Han kunde j u få ligga där om natten?
Alltid fanns det väl en tapp hö eller halm att lägga under hufvudet.
Och så fanns det j u mjölk och smör och bröd där inne i boden.
Säg, ville hon dela sin kost med h o n o m?
Fick han stanna?
Å, att han hade längtat dit u p p!
Visst fick han stanna.
Hon, Greta, skulle ligga i ladan, och han skulle få ligga i stugan.
Jo, j o, hur kunde han tänka sig något annat?
Hon satte fram sin bästa filbunke och smör och bröd och osten, som låg på tork på ett bräde instucket i husknuten och som hon väntat sig beröm för af matmodern nere i b y n.
Hon skar den midt itu utan någon tvekan och satte fram den ena hälften.
Och så slog han sig ned vid det omålade, hvit- skurade fällbordet och åt.
När han ätit, satte de sig på trappsteget utanför stugan, han och hon.
Det var en god stund sedan solen för- svann bakom skogen, men för Gretas ögon var det, som om hela sätern strålade af ljus.
Icke en dag eller två stannade han kvar på sätern, utan dag efter dag, och nu var det redan på tredje veckan, sedan han kom.
Han låg utsträckt på gräset vid stuggafveln o m förmiddagarna och läste, medan han väntade, att Greta skulle komma hem från skogen.
När han hörde den första klangen af skäli- kons klocka, slog han ihop sin bok och gick för att möta henne.
Klingande, skälfvande, dansande toner k o m m o honom till mötes, in- nan han ännu såg henne.
Så satt han därinne i stugan och såg på, hur hon sysslade omkring h o n o m: hur hon vispade upp den svala filbunken till ett frad- gande skum, såsom han ville ha den, hur hon sköljde potatisen och satte den lilla grytan på sina tre fötter öfver elden, hur hon stekte det torkade fårköttet eller sillen på glöden, och hur hon malde kaffe och lade på pannan, mycket kaffe, att det måtte bli, såsom han ville ha det.
Det var muntert att lyssna till kvarnens surr.
Den sjöng en glad melodi, en liten enkel visa om eget bo och tro och ro.
— Allt .ville hon gifva honom, allt.
Hon tänkte aldrig på sig själf.
Jo, en gång tänkte hon på sig själf.
Då böjde hon sitt ansikte öfver vattenämbaret för att se, om hon liknade ett fjällblomster, som han hade sagt henne, en sådan där liten fjällbrud, som blomstrar så ren och fager på fjällets brant.
Och då såg hon i vattenspegelns djup ett par ögon så strålande, att hon icke kände igen sitt eget ögonpar, och en mun så rosig och leende, att hjärtat blef varmt af glädje — för hans skull.
Å, hvad lifvet var härligt!
Hon var inte ensam längre, inte ens med sina.
tankar.
De tankar hon tänkte, tänkte också han.
De känslor hon kände, kände ock- så han.
Allt, hvad han talade, tog han j u liksom ur hennes egen själ.
I tredje veckan lämnade han sätern.
Det var en tidig morgon, innan Greta ännu dragit till skogs med kreaturen.
Ränseln, som hängt på en spik innanför dörren, togs ned.
Hur det skälfde inom henne, när bans hand släppte hennes!
Ångesten brände i hennes blick.
» Jag skall låta höra af mig, Greta, » sade han med blicken hälft bortvänd, ty hennes ögon skrämde honom.
Hon sade ej något, frågade honom om intet, men hennes barm häfde sig, som o m den ville brista.
Ett ögonblick tänkte han kasta ränseln af och stanna, men så besinnade han sig och gick.
Hon stod kvar på sätervallen och stirrade inåt skogen, där han försvunnit.
Morgon- solens ljus lyste öfver henne och sätern, men hon såg det e j.
Allt var mörkt, öde, tomt.
Det hade m e d ens blifvit så trångt i hennes själ, att endast en tanke fick rum — den att han var borta nu, borta.
Då hon tänkt den tanken tusende gånger, blef det ändtligen rum för en annan, och hon k o m ihåg, hur han hade sagt: tänk inte med sorg på vår som- mar, din och min!
Och sedan: jag skall låta höra af mig.
Kanske att han kommer till- baka en gång.
Hennes hufvud höjde sig.
H o n såg, att solen lyste, hon hörde kons klocka pingla och hon gick till sitt arbete.
— Det blef höst och kreaturen motades ner till b y n och sätern stängdes och Greta gick tyst utför fjället utan en visa, utan en ton.
Och Petter kom efter med lasset, och kärran stötte och skakade bland stenarna, och Petter undrade, hvad Greta sett däruppe på sätern, eftersom hennes ögon blifvit så förändrade.
Månne hon sett skogsrån?
En af de sista dagarna i oktober satte Greta helgdagskjolen på, stoppade sina penningar innanför lifstycket och lämnade byn.
Första dagen gick hon tre mil, den andra orkade hon inte mer än två.
Tredje dagen åkte hon på tåget en sträcka af mil, och på den fjärde kom hon till Uppsala.
Hon stod stilla af för- våning och såg sig omkring.
Skulle hon kunna finna honom bland alla dessa människor?
Hon visste j u inte ens hans namn.
Hon frågade en gammal gumma till råds, men hon skakade blott på hufvudet: stackare!
En annan sade, att hon kunde höra efter hos nationsväktmästarna.
Och så gick hon från den ena och till den andra och frågade efter honom, som hon inte kände namnet på.
Visste de inte, hvem han var?
Han hade mörkt hår, kortklippt och så slätt och så fint, och skägget var också mörkt, och lång var han till växten, rank och så fint byggd.
Man skrattade åt henne.
Där funnos många studenter, som voro långa och hade mörkt hår och skägg.
Det var inte godt att veta, hvem hon menade, då hon inte visste hans namn.
En af dem tog henne med sig in i ett stort rum och visade henne en tafla med hufvud, små huf- Verksammaste och mest styrkande näringsmedel rör vuxna och barn.
Med glänsande resultat för- ordadt af läkare-auktoriteter.
Stärker nerverna och förhöjer kroppsbyggnadens alla delar.
83 — vud.
Fanns han med bland dem på taflan?
Hon lutade sitt ansikte öfver taflan och hon såg och såg, tills det gick nästan rundt för hennes ögon.
Nej, hon kunde inte se honom.
Hon kom ut på gatan.
Hon ville falla, och så stödde hon sig mot porten till ett hus.
En herre kom på trottoaren.
Han hvisslade fram en långdragen ton och såg in i hennes ansikte, då han gick förbi.
Å, det var j u han, som var med på sätern, han, som hade så många lustiga ord och som hade narrat henne att skratta så.
» Stanna! » ropade hon och grep om hans arm.
» Hvad heter han, han den andre, som var med på sätern, han med det mörka håret och det mörka skägget? » Det gick om, innan han fick klart för sig, hvem hon var och hvad hon menade.
Och när det ändtligen blef klart för honom, stod han undrande och tvehågsen.
Jaså, han hade kommit tillbaka till sätern, det visste han inte, det var en annan sak.
Han tog upp ett papper, skref ett namn och en adress, och så visade han henne, hvart hon skulle gå.
Hon tog papperet, och hon gick.
Vid skenet af en gaslyktas ljus läste hon hans namn.
Hon fann huset, där han bodde.
Det var ett stort, vackert hus, och det gaf genljud i den stora förstugan, då hon gick uppför trap- pan.
På en dörr läste hon hans namn.
Hen- nes hjärta bultade hårdt, men hennes knack- ning var skälfvande och tyst.
Hon hörde steg nalkas, och dörren gick upp.
Det var han, som stod i dörren, ja, det var han.
Kände han inte igen henne?
» Å, är det du, Greta!
Jag kände inte igen dig.
Jag väntade inte att få se dig här.
Jag trodde, att du var kvar på sätern.
Men det är sant, det är inte sommar längre, och sätern står väl öde nu.
— K o m in! » Han stängde dörren efter henne.
» D u ser så trött ut.
Vill du inte sitta ett ögonblick?
Jag måste tyvärr bort om ett par minuter.
Du kan inte tro, hvad jag arbetat, sedan solskensdagarna på sätern togo slut.
Vill du veta, hvad j a g läst?
Den här boken och den här och den här och den här.
Och nu har j a g alla dessa kvar. » Han for med handen öfver en hylla med böcker.
» Arbetet tar all ens tid, och den vill inte ens hinna till.
— När tänker du åter- vända till din vackra fjällbygd?
Du ämnar väl inte stanna här? » Han såg inte på henne, han stod och plockade med sakerna på sitt skrifbord.
Det kom inte något svar.
» Kanske du behöfver penningar? » Hans stämma var låg och han tog upp sin plånbok ur fickan och bläddrade nervöst i den.
» Tio, tjugo, trettio, kronor.
Hur mycket behöfver d u?
» Han räckte henne penningarna.
Hon tog dem inte.
Hon såg inte på dem.
Hennes händer lågo hopknäppta i hennes knä.
» Se här, Greta! » » Men j a g behöfver dem inte.
Jag åkte bara en dag, j a g gick tre. » Hon såg upp i hans ansikte.
Hennes blick var irrande och skrämd.
» Om du kommer tillbaka i morgon, så skola vi språkas vid.
Jag måste bort nu.
Jag har inte tid i dag. » Hon reste sig lätt på axeln.
upp.
Han klappade henne » Se inte så sorgsen ut, Greta!
I morgon skola vi språkas vid.
Om du kommer vid den här tiden, så skall jag vara hemma då. » Hon gick, och han stängde dörren efter henne.
Hon sade inte ens farväl, då hon gick.
Hennes blick stannade blott i hans ett ögonblick.
Det låg något främmande i hennes ögon, som om där stod skrifvit: det är inte han.
Han stod stilla en stund midt på golfvet.
SANATOGEN IDUN • ••••••••I I IIIMIIlllllllllllllMIIIMIMIIIMII I 1904 ti II 1 Åt den studerande ungdomen.
£ z £ £ = £ £ £ £ £ z £ £ £ £ £ Experiment väcka Intresse för kemien och förtyd- £ liga dess grunder.
W i l h e l m B e c k e r s S t c o l - L a b o r a t o r l e r, 57 £ cm.
höga, 3 3 cm.
breda och 16 cm.
djupa ekskåp, £ prydliga och synnerligen praktiskt inredda med såväl: kemikalier som diverse utensilier.
Innehåll: Natriumkarbonat, Kalisalpeter, Klorbarium, £ Kaliumbikromat, Järnvitriol, Klorsyradt kali, Blodlutssalt £ gult, Blodlutssalt rödt, Svafvelsyra, Salpetersyra, Saltsyra, £ allt i glasburkar och flaskor med väl inslipade proppar.
£ Spritlampa, Profrör, Retort, Gasutveeklingsflaska, Afdunst- £ ningsskålar, Mensur, Glaskolfvar, Glastrattar, Glasstafvar, £ Glasbägare, Blåsrör, Gummislang, Lackmuspapper, Filtrer- £ papper.
£ Ställningar till retort, profrör och skålar.
£ Allt väl ordnadt och inpassadt på bestämda platser.
£ F r i s k o m p l.
kr, 3 5: —.
: W i l h.
B e e k e r, Kungl.
Hofleverantör.
S T O C K H O L M.
i [i På bordet lågo penningarna, som hon ej tagit.
Hennes sorgsna blick brände hans sinne.
Så kastade han sig på soffan.
Skymningen bredde sin mörka slöja öfver honom, men för hans minne framträdde sätern med sin solbelysta sommardag och sin ljusa sommarnatt, med sin rena, lätta luft, med fågelsången och fu- rornas sus och kvällens underbara stillhet i den drömfyllda, vemodsmättade tystnaden.
Han såg Greta i sin korta kjol och med sina bara armar syssla däruppe eller drömma med ho- nom på trappsteget utanför stugudörren i kväl- len.
Han såg hennes rosiga kinder och strå- lande ögon.
Han hörde hennes muntra, kvitt- rande skratt och hennes sång.
Luften var som fylld däraf.
Tonerna dansade omkring honom i yrande lek, höjde och sänkte sig, logo och gräto, bådo och hviskade: Tag mig!
Tag m i g!
Här är jag.
Mörkret tätnade och begrof honom i sitt djup, men han lät mörkret komma och tiden gå, fastkedjad af tankar och minnen.
Så reste han sig upp, stirrade ut i mörkret, som omgaf honom.
Han knöt sin högra hand och höjde den öfver sitt hufvud.
» Å, hvad människorna ha förstört lifvet! » Han tände ett ljus och samlade ihop pen- ningarna, som lågo på bordet.
Han lade dem i sin plånbok och räknade igenom sin kassa.
Den var lätt räknad.
Han måste skaffa mera penningar till nästa dag, innan Greta kom.
Men nästa dag kom inte Greta, k o m inte dagen därefter heller, kom aldrig mer.
Men när våren kom, och den mörka vin- tern var tilländalupen, lade Fyrisåns grumliga bölja hennes kallnade stoft på sin strand.
Hennes hand var krampaktigt sluten om ett litet papper.
Hon hade tagit ett namn med sig till de dödas land, men för världen var det utplånadt.
DEN N O R S K A K O N S T U T S T Ä L L N I N - GEN.
I.
E J E T T Å R har förflutit sedan den norska nationalscenens hela artistkår gästade Stockholm och gaf oss prof på det bästa af norsk dramatik och norsk scenkonst.
Och nu har den moderna norska målarkonstens utöfvare i samlad flock blifvit våra gäster för en tid bortåt genom det 300-tal dukar, hvaraf de representeras i Konstakademiens utställnings- salar.
1897 års utställning medförde, som vi alla minnas, en ypperlig profkarta på modern nor- disk konst, där Norge intog en bemärkt plats; men dä nu vårt broderfolks artistiska resultat på den bildande konstens område för andra gången föreläggas oss, sker det med en ännu fylligare bild af styrkan och koloriten i norsk penselföring.
I den grupp af konstverk, som vi i dags- numret äro i tillfälle återgifva från utställ- k Prospekt sändas gratis och franco genom Gene- ralagenturen Josephson &amp; Reteike, G ö t e b o r g.
Erhålles å alla apotek och kemikalieaffärer, Tillverkare: B A U E R &amp; C:o., Berlin.
S.
IDUN 84 — 1904 FBÅN DEN NORSKA.
KONSTUTSTÄLLNINGEN Å FRIA KONSTERNAS AKADEMI I STOCKHOLM.
I.
FOTO FÖR IDUN AF A. BLOMBERG.
— 85 — IDUN 1904 ningen, stå otvifveläktigt namnen Erik We- renskiold och Thorolf Holmboe främst.
Den förres porträtt af » T o söstre » ger ett lysande prof på själfull porträttkonst, hvilket j u i och för sig icke är något öfverraskande från denne mästare, men som, äfven i det fall att man kommit med stora förväntningar, väcker en stark tro på den andliga kraften hos den norska konstens förare.
De äro gifna med en rikt flödande indivi- dualitet, dessa båda kvinnofigurer, färgen är sann, teckningen fast och omutlig.
I Thorolf Holmboes personlighet möter oss en naturskildrare, full af kärleksfull hänsyn för ett landskaps egendomligheter, med känsligt öga för de subtila nyanserna i solgenombruten dimma, i sommarnattens blågröna förtoningar eller i höstens gula dager, då solen lutar mot nedgång och de gyllenröda löfven falla.
Hans » Sommernat », äfvensom den stora duken » Akerselven » äro hvar i sin art fullö- diga prof på dessa sidor af hans rika begåf- ning.
Samme konstnär utställer ock en serie duk- tiga originella akvareller från norra ishafvets fågelvärd, som förtjäna konstvännernas nog- granna uppmärksamhet.
Af Eilif Petersen torde » En östlandsk bonde- gaard » med sina typiska gröna fjällsluttningar få anses som ett representativt verk.
Asor Sansen tillhör ock de konstnärer, som med kraft ropa en till sig.
Hans » Barnet vas- kes » är en käck, frisk målning med ej så litet humor i de saftiga penseldragen.
Hudens ro- siga karnation på den lille pilten, hvilken med den mest likgiltiga min i världen underkastar •sig tvagningens procedur, är af en Rubensk friskhet, förträffligt belyst af den tidiga mor- gonens ljus, som strömmar in genom fönstret.
» St.
Hans nat » af S. Stenersen är ett stycke norsk sommarnattslyrik, som vid sidan af Holmboe m. fl.
godt representerar den norska konstens förmåga af varmt stämningsmåleri, och Gustav Wentzel visar med sin tafla: » I j a - nuar » en typisk norsk vinterbild i klara, kraf- tiga färger, som i viss mån erinra o m vår G. Ankarcrona.
PUCCINIS 1, OPERA » TOSCA » ä LANDE.
2.
2:DRA AKTEN: SCARPIAS ROM I PALAZZO FARNESE: SCARPIA TILL VÄNSTER, TOSCA (FRII HELLSTRÖM; OCH CAVARADOSSI EFTER TORTYREN (HR NYBLOM) TILL HÖGER.
THOROLF HOLMBOE.
NINGENS DEN NORSKA KONSTUTSTÄLL- KOMMISSARIE A BLOMBERG FOTO.
K.
TEATERN.
1:STA AKTEN: I KYRKAN S:T ANDREA DELLA VALLE I ROM: POLISCHEFEN SCARPIA (HR FORSELL) KNÄBÖJER HYCK- 3.
P Å TERRASSEN TILL KASTEI.L S:T ANGEI.O (PETERSKYRKAN I FONDEN): CAVARADOSSI FUSILJERAS; TOSCA T. V. FOTO FÖR IDUN AF HOFFOTOGRAF A. BLOMBERG.
IDUN 1904 — 86 — ÅN KRIGSSKÅDEPLATSEN.
RYSKA TRUPPER 1.
HAMNEN I VLADIVOSTOK.
PÅ VÄG TILL PORT ARTHUR, PASSERANDE 2.
KARTA EN ÖFVER PROVISORISK KRIGSSKÅDEPLATSEN.
BRO PÅ DEN 3.
HAMNEN I CHEMULPO.
MANDSCHURISKA JÄRNVÄGEN.
9.
4.
HAMNEN OCH DOCKORNA I JAPANSKA SOLDATER RYCKA UT Fl
3T ARTHUR.
TOKIO.
10.
5.
GATA I SÖUL.
6.
RYSKT ARTILLERI PÅ EN JAPANSK TORPEDBÅT MARSCH I MANDSCHURIET.
BESKJUTER RYSKA SLAGSKEPPET 1 1.
JAPANSKA TRUPPER » RETWISAN » BESÄTTA SÖUL.
12.
UTANFÖR EN PORT EUROPEISK ARTHUR.
7.
INLOPPET KRIGSKORRESPONDENT TILL PORT ARTHUR ANLÄNDER TILL SÖUL.
IDUN 1904 — cS8 — UR VECKANS IDROTTSKRÖNIKA.
1 — 3.
DE NATIONELLA SKIDTÄFLINGARNA I FILIPSTAD: SKIDBACKEN.
START TILL PÄLTSK.IUTNING I ' Å SKIDOR.
SEGRARNE INKOMMA TILL MÅLET.
JOHN BERGQV1ST FOTO.
4 O. 5.
GÖTEBORGARNES NYA SKIDBACKE VID HINDÅS.
DELTAGARNE I INVIGNINGEN.
J. EDGREN FOTO- 6 — 9.
HOLMENKOLLDAGEN I KRISTIANIA.
DEN KUNGLIGA LÄKTAREN.
I HOPPET.
ERÖFRAREN AF VÄRLDSMÄSTERSKAPET SINERUD OCH 2:E MAN MATHISEN.
NORSK TRAVERSELSKABS TRAFTÄFLAN.
N. SKARPMOEN FOTO.
— 89 — område, har d:r R. den 3 dennes vid kejserliga medicinska högskolan i Haidar Pascha (asiatiska Turkiet) måst aflägga turkisk läkareexamen, hvil- ken dock fick verkställas pä franska språket.
På samma gång examinerades också en dansk läkare d:r F. Maule.
Det är första gången som skandi- naver undergått en dylik examen.
* KOMMENDÖRKAPTEN H. F. KAPTEN P. HEGARDT.
LINDBERG.
DE SVENSKE OFFICER ARNE PÅ KRIGSSKÅDEPLATSEN.
UR DAGSKRÖNIKAN.
tfRÅN KRIGSSKÅDEPLATSEN.
Sedan vi i vårt • * • förra nummer meddelade våra läsare en del bilder från de då börjande oroligheterna i Ost- asien, har striden mellan Ryssland och Japan som bekant utbrutit i full låga och de första sjö- drabbningarna utkämpats med stora nederlag för de ryska vapnen.
Från Sverige ha i dagarna på officielt upp- drag afrest till krigsskådeplatsen för att göra stra- tegiska iakttagelser kommendörkapten H. F. Lind- berg och kapten P. Hegardt, hvilka samtidigt med sin afresa af h. m. konungen i ministeriellt statsråd utnämts till attachéer vid svensk-norska beskickningen i Tokio.
Deras porträtt återfinna våra läsare här ofvan.
Våra illustrativa bidrag till krigskrönikan te sig denna gång synnerligen rikhaltiga, hämtade som de äro ur den europeiska illustrerade pres- sens senaste nummer och gifvande våra läsare en orienterande öfverblick öfver de punkter, som f. n. utgöra operationsplatserna för de bägge mak- ternas drabbningar m. m.
Bland annat visa våra bilder hamnen i Port Arthur, hvarest ryssarna fått flere af sina för- nämsta krigsfartyg illa åtgångna af japanernas torpeder — däribland slagskeppet &gt;Retvisan&gt;, upp- kalladt efter ett af de svenska krigsfartyg, som slogo sig igenom i det Viborgska gatloppet i juni 1790 — hamnen i Chemulpo, där japanerna äfven låtit ryssarne känna sina sjövapens ödeläggande förmåga, äfvensom den af japaneser besatta huf- vudstaden Sövd på Korea o. s. v. TÖRÖKEN EMELIE BERGBOM, syster till den " Finska teaterns i Helsingfors ledare, d:r Berg- bom, fyllde nyligen 70 år, hvarvid hennes födelse- dag högtidlighölls med en festföreställning å Finska teatern.
Hennes broder har varit och är fortfarande själen vid nämnda scen, men hans begåfning är ej ägnad att motsvara företagets mångfaldiga praktiska anspråk.
Här visade sig systerns prak- tiska anlag och oförlikneliga energi just vara det komplement, som behöfdes, och hand i hand hafva de sedan fört teatern till öfverraskande snabba framgångar och en nu- mera af ingen förne- kad, ansedd konstnär- lig ståndpunkt.
Redan tidigt visade fröken B. utprägladt litterära böjelser och har bland annat läm- nat en på prosa verk- ställd fransk öfversätt- ning af J.
L. Runebergs Älgskyttarne, äfvensom af E. Tegnérs Natt- vardsbarnen, m. fl.
ar- beten.
Utom teaterns ge- biet har hon verkat för EMILIE BERGBOM.
befordrandet af olikar- tade allmännyttiga före- tag.
Men hennes förnämsta lifsgärning är och förblir dock hvad hon utfört i den finska sceniska konstens tjänst, för hvilket arbete hennes lands- män alltid skola förblifva henne tacksamma.
V. Lindman.
LINDGREN, den framstående littera- H ELLEN turkritikern och essayisten, hvars fina och djupgående penna riktat vår litteratur med en hel del utmärkta arbeten om vår moderna diktkonst, har nyligen afl.id.it efter en lång och tärande sjuk- dom.
Hans personlighet och skriftställargärning voro redan i idun n:r 22 år 1901 föremål för en längre uppsats af Johan Nordling, hvarför vi nu hän- visa våra läsare till detta nummer, där äfven tvenne lyckade porträtt af den aflidne kritikern finnas.
TpRAN VECKANS IDROTTSKRÖNIKA lämna vi " i dagens n:r några bilder, hvilka torde intres- sera särskildt vår sportälskande ungdom, såsom af Göteborgarnes nyinvigda ståtliga skidbacke vid Hindås, diverse bilder från de nationella skidtäf- lingarna i Filipstad i lördags och söndags samt från den stora Holmenkoldagen i Kristiania.
Un- derskrifterna tala för öfrigt tillräckligt för sig själf va.
HUSHALLSSKOLAN i Göteborg.
Af denna 2SP TYA skolas storartade nybyggnad, belägen vid Västergatan i Göteborg, meddela vi i dagsnumret én exteriör.
Huset är byggdt och äges af bygg- mästaren N. Vilén och inrymmer, jämte hushälls- skolans lokal, en del bostadslägenheter.
DOKTOR GUSTAF RIBBING MED FRU.
SVENSK LÄKARE I PALÄSTINA.
Vi med- E £N dela här ofvan porträtten af den svenske lä- 1 karen d:r Gustaf Bibbing och hans fru, hvilka, ut- sända af Jerusalemsföreningen, i dessa dagar an- ländt till Palästina för att där för framtiden söka sin verksamhet, till en början åtminstone i staden Betlöhem.
D:r Ribbing, en son till framlidne hof- marskalken Ribbing till Ulfsnäs, har förut under en del år praktiserat i Örebro och där förvärfvat sig godt anseende såsom särskildt en framstående ögonläkare — en specialitet, som nu kommer ho- nom utmärkt till pass i det af ögonsjukdomar svårt hemsökta Österlandet.
Hans maka, fru Elsa Bib- bing, född Nordling, som redan förut stått sin man bi vid sjukvården i hemlandet, kommer helt visst, äfven hon, att &gt;i det heliga landet » finna ett rikt verksamhetsfält för sin offervillighet.
De unga makarne åtföljas af sina tvänne barn och en svensk tjänarinna.
Innan emellertid de turkiska myndigheterna tillstadde den svenske läkaren att verka på deras NYA HUSHALLSSKOLAN VID VÄSTERGATAN I GÖTEBORG.
IDUN YTTERST 1904 VID SYNRANDEN.
Vintern ändtligen här!
— Vår oefterrättlighet och vårt hjärtas innersta mening.
— En liten parallell mellan Bore och rysk-japanska kriget.
— Landtpolisen i » Bäfverpälsen » och världsbladens politiska skribenter.
— Det säregna skottåret och den stundande skottdagen.
— Giljareprofetior.
— Ungkarlarnes taktik.
— En försiktig general, en giktring och en vargskinnspäls.
— Bret Harte och Kiruna.
— Mac Mahons lösen och undertecknads egen.
U TE faller flingornas lätta flock och kläder gator, torg, skog och mark, hvilkas grått i grått vi så länge stirrat oss utledsna på, i en bländhvit vinterskrud.
Stenar, buskar och träd visa mjuka, ulliga konturer, och plåtskorstenen från ett kök, hvars öfversta skifva ligger i jämnhöjd med min vindskam- mare, har fått en splitter ny mössa, hvitare och rundare än en kunglig köksmästares.
Det varslar godt för invigningen af Fiskar- torpets nya skidbacke, och otaliga äro de sparkstöttingar och skidor, som nu letas fram ur mörka skrubbar för att i hvinande fart bära sina ägare backe upp och backe ned.
Vi äro • — medgif det — några rätt under- liga kurrar, vi människobarn.
Kommer vin- tern till oss i rätt tid, sträng och bister, så- som j u hans rätta natur är, så knorra vi.
Kommer han inte, så knorra vi nästan ännu mer.
T y han hör nu i alla fall vår zon och våra vanor till.
Han friskar upp våra dom- nade lif sandar, tvingar oss att sätta fart på de släpande benen, iför vårt fagra land en dräkt, som, trots all enformighet i färgen, är förtjusande klädsam, imponerande rent af i all sin högtidliga enkelhet.
Han lockar oss ut på slädturer, på ett slags stärkande vinter- sport, och vädrar bort bakteriernas milliarder, som frodas och föröka sig så förträffligt i slaskvädrets grå dimmor.
Med ett ord: i grunden är oss vintern kär.
V i ha lättare att fördraga hans hårdhändta despotism än hans totala frånvaro, och för hans skull smälta vi med j ä m n m o d sådana sarkasmer som m:me Staels: » Sverige är ett land, där man har vinter nio månader om året, de öfriga tre går man och väntar på, att det skall bli sommar. » Vintern har tagit sig lång betänketid denna gång, men det synes som han, när kampanjen en gång öppnats, ämnade föra den med kläm och eftertryck.
Det är precis som med kriget i Ostasien.
I månader gick man och väntade, men när så den första salfvan small, så var det m e d ett brak, som ekade kring all värl- den.
Minns ni hur den ständigt blixtfulle och sentimentale landtpolisen » Morgonsol » säger i » Bäfverpälsen »: » Det brakar lös, fru Wolff, det brakar lös 1 » säger han.
» Och när det en gång brakar lös, då.
.
.
brakar det lös! » Dessa enkla ord kunde med fördel ersatt metertals föga sannsägande profetior af de stora världsbladens kannstöpare och deras smärre eftersägare, för så vidt de sökt redu- cera krigshotet till munväder eller vindicera Rysslands gif na öf vertag öfver sina små gulingar till motståndare.
Nu hafva bladsiarne af den bekännelsen ingenting annat att göra än slå till hastig reträtt.
Och nu erkänner man öfver hela linjen möjligheten af att den rof- girige björnen kan k o m m a att allvarsamt sveda sina ramar i den uppgående solens land.
Det var egentligen icke min afsikt att tala om kriget, ty därom talas och skrifves nog, mitt ringa bidrag förutan.
Men det är n u en gammal sanning den, att däraf hjärtat fullt är, därom talar munnen.
IDUN 1903 Jag har en gång för alla gjort mig till en lag att icke förgripa mig på det kvickhets- species som göteborgarne och deras själsfrän- der vikit för sin räkning.
Jag reserverar mig därför mot hvarje misstanke för afsikt att vitsa, då jag direkt från krigsgnyet öfvergår att tala om skottåret.
T y detta nådens år är, såsom alla — i synnerhet damerna — nogsamt veta, ett skott- år.
Därtill ett högst märkligt skottår, emedan 1900 icke, såsom eljes dess plikt borde varit, behagade bestå oss med någon skottdag, och det sålunda blir jämt åtta år sedan skott- dagen sist inföll.
Åtta år äro i våra jubi- leumsälskande dagar mer än tillräcklig lång tid för att motivera en jubelfest, och j a g spår att, om det också ej kommer till något stort och allmänt folkjubileum, en hel del privata juntor k o m m a att alldeles särskildt fira den dagen landet rundt.
— 90 — gräfvare skaffat sig en 60-årig gumma för att sköta sitt hushåll, och hur de andra guld- gräf varne betalade stinna påsar med guldsand för att få stå vid en springa i väggen o c h titta på henne, när hon bakade pannkakor. » » Kiruna, min bror, » fortfor han, » Kiruna, det är landet för oss arma, jagade ungkarlar i detta herrans år. » Och så skildes j a g vid denne blygsamme yngling, som redan sett sina 45 vårar.
Hvad mig själf beträffar, säger mig spegeln och min själfkäonedom, att j a g riskerar föga genom att stanna där jag är.
Och det be- höfver därför hvarken betyda hjältemod eller förhäfvelse, om en sådan stofil som jag citerar Mac Mahons stolta o r d: •Ty suis, j ' y reste!
SCAEVOLA.
Skola damerna också den dagen göra bruk af sitt privilegium?
Hvarför icke!
I vår tid då man — med all rätt, naturligtvis — håller på könens likställighet, borde väl den allra enklaste konsekvensen vara, att kvinnan när som helst obesväradt säger den man, som hon behagat skänka en smickrande uppmärksam- het, att hon är sinnad att bygga hjonelag med honom.
Då nu emellertid sådant ännu icke är allmän plägsed — att det sker undan- tagsvis, och ej heller i allt för sällsynta undan- tagsfall, torde få anses säkert — så är det väl i all rimlighets namn icke för mycket, o m damerna begagna sig af häfdens rätt en enda dag hvart fjärde år.
För de inbitna ungkarlarne, som i sin blind- het ej lärt sig skatta hymens behag tillräck- ligt för att mot dem vilja utbyta sina syn- diga vanor och sin s. k. frihet, blir alltså den 24 februari en högst allvarsam dag.
T y det blir naturligsvis i år dubbel uppsättning af giljande mör mot vanliga skottdagar, efter- som väntan nu varit dubbel längre än van- ligt.
Det förutsätter ock större mogenhet, mera målmedvetenhet och energi hos de fri- ande damerna, hvilka haft en åttaårsperiod på sig att öfverväga och planlägga sin taktik för den ödesdigra dagen.
Nu har man svårt att tänka sig, att en man med någon smula ridderlighet i kroppen skulle kunna säga nej åt en kvinna, som bjuder honom hjärta och hand.
För den, som evinnerligen försvurit sig åt det raggiga och innehållstomma ungkarlståndet, gäller alltså här regeln: bättre fly än illa f a k t a.
De som äro riktigt försiktiga generaler, hafva också redan träffat sina dispositioner.
Redan i förgår mötte j a g en bekant, som segerrikt motstått ett tjog fresterskor, ehuru mödrar och tanter kämpat som lejon vid deras sida.
Han hade mycket brådt och på min fråga svarade han kort och g o d t: » Jag reser till Kiruna och stannar månaden ut.
Nu måste jag köpa mig en giktring och en varg- skinnspäls.
» Pälsen — nå, den begrep jag.
Men gikt- ringen?
Jag släppte honom inte förr, än han gifvit mig förklaringen.
Joo — pälsen skulle han, förstås, ha för att skydda sig för kölden, men giktringen den behöfde han för att gardera sig, i hän- delse någon obekant dam skulle förälska sig i honom i järnvägskupén.
Väl hunnen till Kiruna, ansåg han all risk vara utesluten.
» I alla grufstäder, » hviskade han klippskt och hemlighetsfullt, » råder stor brist på kvin- nor, och där behöfver man ej befara något skottdagsfrieri.
Har du läst Bret Harte? » Visst hade jag det, naturligtvis.
Men.
.
.
» Minns du inte, hur han i en af sina bästa kaliforniska skisser skildrar, huru en guld- att man svårligen kunde tänka sig det som verk- staden för en omfattande konfekttillverkning.
Stora, väl öfvertäckta krukor fylla hyllorna i en mystisk rad.
Man får naturligtvis på stående fot förvissa sig om hvad de innehålla.
Finaste råvaror af chocolad, nugats, syltad ingefära, ana- nas, m. m. i oändlighet, så läckert och färskt, att det vattnas i munnen, helst när man får en liten beskrifning på sättet för sammansättningen af dessa honungsnugats, marzipanfigurer och hvad de allt heta, de lockande varorna, hvilka fylla glasskålar.
och assietter på det långa bordet.
I rummet därbredvid skymtar ett pianino med klassisk musik uppställd på nothållaren.
Ja, det lilla hemmet har sin historia, en vacker sådan om en sjuksköterska, som på ett hem för nervsjuka tillvann sig kärlek af en under hennes vård åter- ställd patient, och som kärleken var besvarad, be- slöto de båda att ingå äktenskap och bilda ett hem.
För den nervsvage erfordrades ett annat klimat.
De unga beslöto att söka sig hem och uppehälle i Sverige.
Till lefvebröd i bokstaflig mening valde hon, som kände sig äga mod att arbeta för bägg-e, här beskrifna yrke, hvilket hon grundligt lärde sig under en kurs hos Köpen- hamns förnämsta konditor.
Hon är också en verk- lig liten konstnärinna i sitt onekligen smakfulla fack, frisk till lynnet, synbarligen tacksam att äga kraft och förmåga att realisera de planer de båda makarna hyste, när de så förtroendefullt sökte upp det främmande landet.
Ty såsom van- ligt i lifvet har hennes praktiska arbete visat sig vara mera fruktbärande än det han med sin uni- versitetsbildning och musikaliska begåfning mäktar åstadkomma.
Den här lilla godtfrun är inte mycket lik henne med snusdosan, som jag minnes från barndomens dagar, annat än i det vänliga, ljufva leende, hvar- med hon välkomnar besökare eller kunder.
I minnet af detta tillönskar jag den tappra, kärleks- starka lilla hustrun-konditorn all möjlig framgång i sitt nätta yrke.
LAURA FITINGHOEF.
EN SKOTT DAGS HISTORIA.
IDUN EN LITEN » GODTFRU ».
J AG GICK Birger Jarlsgatan fram häromdagen, kom så att betrakta skylten som sitter vid in- gången till det ståtliga palatset n:r 18.
» Hem- gjord konfekt&gt; stod där.
Jag log vid det minne från barndomen, som plötsligt stod framför mig, hur » godtfrun » anlände ett par veckor före vintermarknaden och hyrde in sig i granngården för att » lag-a till godter ».
Välvillig och snäll nekade aldrig » godtfrun » oss tillträde, sannolikt belönad för sin välvilja ge- nom vår högljudda oförställda beundran öfver den konstfärighet, hvarmed hon drog och slängde med den varma sockermassan, hvilken till slut tedde sig som den smidig-aste röd- och hvitrandiga lin- garnshärfva.
Om och om igen slungade hon den rundt om en järnkrok i väggen, fick den allt längre och tunnare, tills den i fingertjocka längder lades på fällbordet och snabbt gick upp i danska karameller, » strutgodter » och dylikt för smaken bedårande.
De lysande granna, eldröda, gröna och blå pappersarken, hvilka fransades upp i kan- terna, eller lindade om karamellbitarna, blefvo för- sedda med taflor och deviser, verkade i våra ögon lika betagande de!
I minnet såg jag för mig det vidunderligt stora köket med rutade spar- lakan för öfversängarne, frosten på rutorna, elden som ett flammande bål på spisen, bisaxen, hvar- med papperet klipptes, tallrikshalfvorna med socker- färgen.
Och framför allt » godtfrun » själf, » sör- ländska från Södertelje », fet, brunögd, blixtsnabb i rörelserna, helst när det gällde att smussla undan snusdosan, hvarur hon emellanåt tog sig en pris, i fickan till den storrosiga paramattakjolen.
Det skulle nu bli roligt att se en godtfru igen under så helt olika förhållanden!
Hon kommer mig till mötes i det lilla rum inåt gården, där hon har sin » utställning).
» Sörländska » äfven hon, en riktig sådan, ty hon är från Dan- mark.
Fin och prydlig klädsel i hvitt från topp till tå.
Vänlig och förekommande emot den intres- serade besökaren, för hon mig omkring- på sitt område, hvilket jag att döma efter det rikliga för- råd af konditorivaror, hvilka funnos utställda i det första rummet, föreställde mig utgöra ett rätt vidsträckt fält.
Det utgöres dock i själfva verket endast af ett vanligt litet stockholmskök, så fint och putsadt, E AF EYVOR FÖR STEEN.
RIK BJÖRCK reste sig efter slutad extra lektion och skulle just med den sedvanliga bocken för sin lärare afiagsna sig, då han hastigt häjdade sig som om han påmint sig något.
» Det var sannt, jag har en bok från Maja, som hon bad mig lämna professorn med tack för lånet, och så skulle jag be om ursäkt för att hon be- hållit den så länge, » och han drog upp en tunn inbunden bok ur innerfickan på kavajen.
En liten skiftning for öfver den unge pro- fessorns drag, men han mötte lugnt sin discipels blick.
- Tack, » sade han och räckte ut handen efter boken.
» Det var annars inte precis min mening, att hon skulle behöfva lämna igen den, men bryr hon sig inte om den, så — hur är det förresten med din syster? » J-2 » Åhjo bra, tackar!
Hon — hon bad mig också säga — att skridskoisen är utmärkt på Nybroviken — hon tänkte sig dit ned mellan 5 och 6 i afton — det är musik där då, » och trots den fräcka lögnen såg Erik Björck med stora, ärliga blå ögon rakt in i sin lärares.
» Så, » sade denne blott, men en plötslig rodnad färgade för ett ögonblick hans bleka ansikte.
» Bad hon dig verkligen framföra den hälsnin- gen? » frågade han långsamt, efter ett ögonblicks tystnad.
» Ja det gjorde hon visst, » sade Erik, ogeneradt fortsättande vandringen på den lögnens stig han en gång beträdt.
Professorn vägde ett ögonblick boken i sin hand.
En plågsam känsla af förvirring grep honom, af harm mot den ungdomliga oförsynthet, som på detta sätt, utan barmhärtighet, grep i strängar, som för ett år sedan ljudit så mäktigt inom honom, men som genom ett hårdt slag tvungits till tyst- nad, och som han sedan dess med all den kraft, som stod honom till buds, också arbetat på att få för alltid förstummade.
Den smärta, det ovarsamma vidrörandet vållade honom, visade honom dock nu med ens, hur frukt- lös all hans sträfvan varit.
Han lade boken på bordet och gick fram till fönstret.
Hvad skulle han svara?
— Hvad var meningen?
— Att leka med honom.
— Nej — nej!
Han hade knappt tänkt ut tanken, innan han visade den tillbaka som ovär- dig.
Förr då kanske en barnslig, oförstående önskan att bringa förhållandet dem emellan tillbaka på den gamla kamratlika foten, det som rådt mellan den unge läraren och hans vuxna lärjunge innan han själf stört det genom att begära ett annat
- och närmare, — ett, som hon inte ville eller kunde vara med om.
Ja, så var det naturligtvis!
Hur lite hon ändå kände honom eftersom hon kunde tro — — men å andra sidan — — några ögonblick förgingo under tystnad, tills den ener- verande känslan af att gossen stod där och vän- tade med ens dref honom till ett svar, som knappt halkat öfver hans läppar, innan han ångrade det.
» Om det var fröken Majas mening, att jag skulle möta henne därnere, så — kan du ja hälsa henne — att jag skall komma — » Han vände sig hastigt om och såg nästan förskräckt på Erik, som med den lustigaste blandning af nyfikenhet, deltagande och spjufaktighet i sitt lifliga ansikte stått och iakttagit honom, men som nu ytterst korrekt bockade sig.
» Tack så mycket!
Då blir Maja glad, » sade han.
» Det är så länge sedan hon åkte skridsko med professorn, och hon tycker det inte finns nå ' n, som gör det så stiligt — det har hon sagt många gånger.
Adjö, adjö!
Tack för i dag! » och i en blink var han försvunnen.
Professorn stod ett ögonblick stilla och såg efter honom.
Så tog han åter upp boken och började bläddra i den, under det att fåran mellan de raka, svarta ögonbrynen, som lågo tätt ned öfver ett par mörka, svårmodiga, lite närsynta ögon, blef allt djupare.
Det var en liten s e r i e populära föreläsningar i filosofi han hållit förra året, som hon önskade få läsa och som han därför lånat henne, men som han nu med en känsla, nästan af besvikenhet, åter höll i sin hand.
Han hade nämligen med en viss vemodig glädje märkt, att hon icke lämnat den tillbaka — tänkt att hon dock, trots allt, kanske velat behålla detta enda lilla minne af honom.
Plötsligt ryckte han till.
Mellan bladen låg en liten papperslapp, hvarpå några ord voro skrifna med en stil, han alltför väl kände.
Den hade under hans egna ögon utvecklats från traditionell skönskrift till den på samma gång karaktäristiska och behagliga form den nu hade.
Han stirrade ned på papperet med ett uttryck nästan af fruktan, men som hastigt byttes i tvinande förvåning, då han läste hvad som stod där: » Tempora mutantur et nos mutamur in illis.
M.
B. Skottdagen 1 8.
.
.
» * » A h n e j — det är ju omöjligt — jag ser galet, » mumlade han.
Han tog den, gick hastigt fram till fönstret och läste ett par gånger igenom den.
Så lät han handen sjunka och stirrade ett ögonblick framför sig, tills han med ens kastade den ifrån sig och i växande sinnesuppror började gå fram och till- baka öfver golfvet.
Tusen känslor arbetade inom honom.
En vak- nande häftig längtan efter hvad han en gång drömt om och trott sig möjligen kunna vinna, men bittert fått erfara, att det verkligen bara varit en dröm, och på samma g ång en känsla af blyg - sel öfver en handling, han måste anse som utslaget af en djärfhet, en brist på finkänsla, som han hade svårt att ställa tillsammans med bilden af den visserligen lifliga, men också stolta och skygga lilla flicka, som en gång och för alltid vunnit hans kärlek.
» Nej det är inte hon — det kan inte vara hon. » Han tog åter upp biljetten o c h granskade den noga.
— » Dateradt för i dag och på det viset — nej — hon har inte gjort det!
— Men det är ju i alla fall hennes stil — och så intialerna — M.
B.?
— Det här är verkligen mer än besynnerligt alltihop — — » Han lade ned lappen igen och återtog sin oroliga vandring.
Plötsligt stannade han.
Det slog honom med ens hvad detta allt kunde — ja, nära nog måste innebära, om det verkligen var Maja Björck som skrifvit biljetten, och sammanställdt med den munt- liga hälsning han fått med Erik tycktes det honom nu alldeles solklart, att det i alla fall inte gärna kunde vara någon annan än hon.
Han blef all- deles blek af sinnesrörelse.
» Ett är visst och det är att ag måste ha klar- het i det här! » utbrast han högt.
» Jag går ner och möter henne i afton — det må bära eller brista! » - - - Erik Björck hade emellertid på hemvägen gjort en liten afstickare upp till Majas bästa vän Annie Werner.
Hon öppnade själf, då han ringde.
» Maja hälsade dig så mycket, att hon hellre åker skridsko vid Fiskartorpet i morgon f. m. mellan 1 — 2 än i afton på Nybroviken, för där är så mycket folk, påstår hon — är du med på det? » frågade han och stack sin käcka tjufpojksfysio- nomi nätt och jämt inom dörren.
» Ja, tack!
Hälsa Maja!
Jag kommer upp och hämtar henne i morgon vid ' / •&gt; 1 tiden då, » sva- rade Annie.
* Tiderna förändras och vi med dem.
91 IDUN — » All right — • tjänis! » och af bar det med den unge skurken till nya illdåd.
» Hörru Maja! » han slängde mössan på bordet i salen midt framför systern, där hon satt, ifrigt upptagen med sömnad.
» Nå? » Hon lyfte ett par stora blå ögon, på det något vemodiga uttrycket n ä r mycket lika hans egna, upp emot honom.
» Jo jag skulle hälsa dig från Annie — jag mötte henne nyss och hon bad mig säga dig, att du inte vågar dig att skolka, utan kommer ordent- ligt ned på Nybroviken i afton mellan 5 — G.
Där är ett nytt, så vådligt stiligt musikkapell, som började i går. » » Ja, jag vet inte — jag har inte mycket lust, » sade .. Maja i trött ton.
» Äh — jag orkar inte höra ' t!
— Du har då blifvit en riktig latmaja på senare tider — aldrig är du utom dörr ' n!
Bara sitter här och koxar mellan fyra väggar.
— Nu går du bara förstår du!
Jag lofvade Annie på min heder att köra af dig, och det löftet tänker jag hålla!
Du ska ' få se, du blir nog lifvad, bara du kommer i väg. » » Nåja.
det k a n ju hända — jag skall väl gå då, » sade Maja resigneradt.
» Jag har verkligen åkt så lite i vinter, men Annie är ju annars stän- digt upptagen, och du har heller aldrig tid nu- mera. » » Tacka för det, när man är studentkandidat — det vet du bäst själ: hvad det vill säga! » och Erik rätade med en viss själfkänsla på sin smidiga figur.
» Det vore nog väldigt lifvadt att gå med er i afton — Annie är så snobbig i skridskodräkt — åhja, du är inte så illa du heller! » tillade han och klappade henne nedlåtande på hufvudet, » men ser du det här helsikes latinet lämnar ju en fattig- syndare inte en minuts ro — — äpropos det, kan jag hälsa dig från professor Alm, jag " kommer därifrån just nu. » - Tack, » sade Maja lugnt, utan att se upp från sömmen.
» Lämnade du honom boken? » » Ja då, och han blef visst helt öfverraskad att få igen skatten.
Han hade bestämdt trott, att du ämnade behålla den till arf och ägo — som en sorts — relik,-i&gt; tillade han illmarigt, förstulet iakt- tagande verkan af sina ord.
Färgen steg ett ögonblick i det täcka ansiktet, och hon böjde det en smula djupare ned öfver arbetet.
» Såå — det var ju bra han blef tagen ur den tron då, hvar han nu fått den ifrån, &gt; sade hon kallt.
&gt;-Att man behåller lånade böcker längre än ärnnadt var, är annars ingenting ovanligt — — Det var i alla fall dumt, att han inte fått den tillbaka förr — » » Ja, för jag antar att du vid det här laget kan den så tämligen utantill — så grundligt som du studerat den! » Maja såg upp med ögon, som blixtrade af harm.
Hon öppnade läpparne till ett häftigt svar, men häjdade sig.
&gt;Delgaf du kanske professor Alm också den observationen? » frågade hon kort.
Eriks onda samvete slog honom ett ögonblick.
Han böjde sig ned och lade armen smekande om systerns hals.
» A h n e j — se så Majatösen, var inte arg nu!
Det kan du väl begripa att jag inte gjorde — men, ser du, jag har lite svårt att smälta, att du sa ' nej åt honom.
Det hade väl varit den stili- gaste svåger i världen, så styf som han är och så vådligt hygglig på alla sätt, för att nu inte tala om, hur pin kär han är i dig än i dag — han blir ju hvit om näsan, bara man talar om dig, vet jag! » Maja gjorde sig hastigt lös.
» Men Erik hur kan du!
— nej släpp mig hör du!
Så sty^g och ogrannlaga du är — och så du narras!?
— Hennes stämma skälfde, och hon reste sig häftigt och gick ur rummet, utan att bevärdiga honom med en blick.
Erik stod ett ögonblick stilla och såg efter henne.
— Så hvisslade han sakta till.
— » Jaså — min gumma lilla!
— Nej det ska ' allt sjutton ha några samvetskval för att man hjälper er på traf- ven.
— Så ' na blindstyren som ni ä ' båda två!
— Hm! » — Han funderade ett ögonblick med en oskyldig glimt i ögonen.
» Det vore allt lifvadt att kunna kika ett tag på dom vid den där lilla tete å teten i afton!
— Nog är det tilltrassladt och jag lär väl få efter noter, kan jag tro, när de upptäcker att det är jag, som tussat ihop dom, men det rör mig inte!
— Får di bara talas vid, klarar di nog skifvan med detsamma, och då tar jag gärna smörj, om det så ska ' vara!
Jag ångrar mig inte ett dugg! » Och med mössan på nacken och händerna djupt nedstuckna i kavajfickorna slank han ut igen.
- Det var gnistrande kallt och klart och ett strå- lande månsken belyste den lifliga taflan på Ny- broviken, då professor Alm vid 72 6 tiden på af- tonen kom dit ned.
Skridskoåkning var den enda Efter n u slutad 1904 inventering Bortslumpas mitt från för.
gående säsonger öfverblifna lager af Barnkläder M.
16 B E N D I X, Regeringsgatan och 5 Sturegatan.
sport han med intresse och skicklighet idkade, och förra vintern hade det varit en själfklar sak, att han ledt Maja Björcks undervisning också på det området.
Han hade med stolthet sett de ha- stiga framsteg hon gjorde, och det dröjde inte länge, innan han nu bland de åkande kände igen de mjuka rörelserna af den slanka flickgestalten, där hon ensam åkte lite utanför själfva banan, bortom musikpaviljongen — just där hon och han, för att slippa trängseln, förra året brukat ha sina öfningar.
Hans bjärta nästan stannade för ett ögonblick, och en plötslig lust att vända om och fly grep honom, men han bemannade sig, tanken på att han ju ändå måste veta, hvad dessa mystiska hälsningar betydde, segrade och han gick hastigt ned på banan.
Han spände skridskorna på sig och gjorde några slag i vimlet af åkande framför musikpavil- jongen för att fullständigt återvinna sin själfbe- härskning, innan han gaf sig ut att för andra gången möta sitt öde i Maja Björcks gestalt.
Musiken spelade just en på samma gång sme- kande och eldig Straussvals, och i mjuka rytmiska svängar gled lilla Maja fram och tillbaka öfver isen.
Det var bra att Annie dröjde — skönt att vara ensam, ty de skridskogängare, som liksom hon föredrogo utrymmet och den mindre goda isen framför trängseln på den uppfilade banan voro icke många — och hon njöt af den stämning, musiken och själfva kroppsrörelsen förde med sig.
Hon ville icke tänka — icke minnas något nu, bara känna, huru tonerna buro henne in i en trollkrets af vakna, obestämda drömmar, ljufva och vemodiga på en gång.
Plötsligt föll en lång skugga öfver den mån- belysta banan framför henne och en skridsko- raspade ett hejdande tag i isen strax invid henne.
Hon stannade hastigt och såg upp, och hvem af de två, som i den stunden mest upprörd mötte den andras blick, hade nog varit svårt att afgöra.
Han lyfte hälsande på pälsmössan, utan att få fram ett ljud, och hon svarade med en tyst böj- ning på hufvudet.
Så räckte han ut handen mot henne.
&gt;Får jag åka ett slag med er fröken Maja? » frågade han lågt.
(Forts.) Ö FRÄN EN IDCJNS PRAKTISK VINTEEPROMENADDRÄKT.
TV / T J — N upptager i ett af Iduns senaste num- - L " - * mer » Nationaldräktsfrågan » och hoppas få i gång en diskussion, så att meningsutbyte om möjligt skulle kunna leda till ett praktiskt resul- tat.
Det är emellertid ej i denna fråga jag nu vill göra ett inlägg, utan min mening vore, att upp- taga en annan fråga, som jag anser ej mindre viktig, nämligen denna: huru finna en praktisk, lättfich bekväm vinterpromenaddräkt?
Ar det oj ett slafveri detta, att t. ex. i 15 å 10 graders köld, i snöyra och blåst, i snöslask och höstsmuts gå klädd i en tung, i marken stötande, ofta släpande kjol, en obekväm kofta, för tunna handskar, dito kängor, en muff, som endast är i vägen vid hållandet af kjolen.
Vidare.den stora tunga hatten, som i blåst ej sitter på och blir för- störd af minsta regndroppe på dess sammet eller plymer.
Och så floret ej att förglömma, som i köld blir immigt och är högst skadligt för hyn.
Jag
IDUN — 1904 MELINS F ö r n ä m s t a ftro och t v ä t t m e d e l förblifva dock vid finare 92 — STENOGRAFI I FEM LEK- TIONER.
(FORTS. FR. FÖREG.
K:R.)
tvätt TREDJE LEKTIONEN.
H E k o n och r i m o L I N m i - v i d gröfre H P Y a Y L T T N ä å l (byk) &amp; ~€~ Gf S t TEATERN K UNGL.
gången Puccinis Andra lektionens öfningsuppgift.
v tvätt I v S t - T v å &lt;£y?
C^f C^f l^c / ~&gt; l vill ej tala om, livad som kan släpas med in af sådana kjolar, som sopat gatan.
Sannerligen är vår moderna promenaddräkt ej det mest oprakti- ska och ohygieniska man kan tänka sig!
Jag vill i korthet föreslå en mera enkel dräkt, som, väl sydd och vald med smak, torde kunna se likaså chic ut som hvilken fin promenaddräkt som helst.
En skräddarsydd kofta, dubbelknäppt, af något mjukt och lätt tyg, kjol af samma tyg 10 cm.
från marken, helt enkelt sydd.
Därtill en treflig mössa eller engelsk filthatt och ett par mjuka varma vantar, som göra muffen obehöflig.
Ett par kängor af Svecialäder med tjocka bottnar ersätta de fina kängorna, och galoseher behöfvas då aldrig.
De långa besvärliga underkjolarna komma naturligt- vis ej i fråga, utan ersättas af ett par benkläder af mörkt tyg, fordrade med något ljusare.
I en sådan dräkt kan man trotsa hvarje väder, köld, blåst, snö, ja t. o. m. regn utan paraply, i fall en impregnerad krage kastas öfver hela dräkten.
Jag är öfvertygad om, att i en sådan dräkt skulle de unga damerna och fruarna promenera dubbelt så ofta och längre än nu i den obekväma och besvär- liga promenaddräkten.
Jag hör några, som säga: men i en sådan dräkt kan man ej gå på visiter.
Besöka sina vänner kan man mycket väl, och på andra visiter skall man söka gå så sällan som möjligt, då naturligtvis iklädd största stassen.
Den nu föreslagna dräkten har äfven den fördelen för dem, som tänka på den ekonomiska sidan af saken, att de spara sina fina kängor, pälsverk, hattar e t c, då de ej behöfva nöta på dem hvar dag.
Det skulle glädja mig, om dessa enkla radei finge en plats i Iduns spalter och så kunde verka i någon mån reformerande bland dess läsarinnor.
M. BK S. Konsonantsammansättningar.
/ Q öl •3 / 7, / b / fl / / A V / e m / " Xv I NATION ALDRÄKTSFRÅG AN.
Artur Hazelius återväckte intres- A LLTSEDAN set för våra vackra svenska nationaldräkter, har en stor del af det bildade, nationellt intresse- rade Sverige följt denna fråga med stigande in- tresse och sökt göra den aktuell och modern.
Men därifrån är steget långt till att få national- dräkten modern som reformdräkt bland det stora flertalet kvinnor, som ju följa modets gudinna AHo - tj / tWa- ' taÄ / jju^V i - w s i / |a^-vrwo slafviskt.
Det gäller således att lyckas ställa så till, att nationaldräkten blir modern.
Detta torde bäst vin- nas genom att de tongifvande inom modets värld kunde förmås att anlägga nationaldräkt, samt ge- nom att alla Sveriges bildade, nationellt intresse- rade kvinnor anlade dräkten samt på allt sätt genom föreningsverksamhet såväl i städerna som ute i landsorten verkade för saken.
Öfverför till stenografi: bruka fråga ens ända Men det torde dock ej vara lämpligt att be- länk bikt trygga två stad stat sist fäst Oscar slita stämma en viss dräkt (Österåkers — och den mo- skratta spö svåger städja bryggeri bäst best strid difierade allmänna) som normaldräkt, åtminstone svimma svensk fransk (franskt) astronomi frimureri.
ej göra den obligatorisk.
Ty just genom att glfva fritt val mellan alla de olika vackra provinsdräk- ') I analogi med » nk och » kt ».
terna skulle man säkerligen lättare vinna kvin- (Forts.) norna för saken, då ju äfven kärleken till den egna bygden och dess urgamla dräkt finge göra sig gällande.
Att bestämma en viss normaldräkt torde förflacka så väl själfva saken som intresset LITTERATUR.
därför.
Jag önskar, att det ej måtte dröja alltför länge, Q.USTAF AF GEIJERSTAM utgifver i nästa må innan våra gamla nationaldräkter äro moderna bland svenska kvinnor, samt att allmogens kvin- " V nad från Albert Bonniers förlag en ny roman, » Själarnes kamp », hvari författaren helt tagit af- nor landet rundt återtoge sina respektive dräkter.
stånd från bondeberättelsen och återgått till skild- I de socknar, där man glömt, hur de sågo ut, randet af modärnt lif inom våra borgerliga sam- kunde ledning gifvas af sakkunniga från Nordiska hällskretsar, sådant vi minnas det från hans roman museet eller Svenska Kvinnliga Nationaldräkts- » Kvinnomakt », som utgjorde hans senaste större föreningen.
berättelse inom denna genre.
G.
S. gaf i måndags för första musikdrama » Tosea ».
Då vår liksom öfriga tidningars musikanmälare, i mot- sats till hvad som förut varit brukligt, förvägrats att närvara vid generalrepetitionen, uppskjuta vi alla redogörelser och omdömen till nästa nummer, då vi varit i tillfälle bevista ännu en föreställning.
" TiRAMATISKA TEATERNS senaste premiére ut- gjordes af ett lustspelsprogram, som onekligen var roande, om man låter alla högre anspråk på komik falla.
Pierre Soulaines » Arftagaren » är nämligen med sin ofta behandlade historia om den unge millionären, som utsattes för de farligaste anslag mot sin frihet och sina pangar af familjer med giftasvuxna döttrar, ett skrattlockande stycke, hvars tredje akt med dess glada och fyndiga upplösning är den starkaste och sceniskt verk- sammaste.
Utförandet var rutineradt, d. v. s. det kom icke med några öfverraskningar, utan var en trygg promenad på upptrampade vägar, där alla kände sig hemmastadda.
Som förpjäs gafs en liten lustighet i en akt, betitlad » Médocs vinhandel », hvari två telefon- apparater af genuin stockholmstyp spelade en åt- görande roll i Paris.
O VENSKA TEATERN har rönt framgång med sitt * ^nya program, Frans Beyerleins i Tyskland myc- ket omtalade militär-drama » Tapto », hvilket äfven för icke tyska åskådare erbjuder ett betydande intresse genom sin fängslande handling och framför allt genom den kulturbild, det ger af den militära andan och betraktelsesätten i våra dagars Tysk- land.
Det fick dessutom här ett sällsynt jämt och godt utförande.
Främst framstod kanske frö- ken Astrid Torsell — den enda kvinnliga rollen — hvilken som den unga flickan, som blir ett blo- digt offer för styckets miliiaristmoral, utvecklade den intagande själfulla och okonstlade innerlighet, hvaraf den begäfvade unga skådespelerskan är mäktig.
Men ypperlig ' a voro också, hvar och en i sin stad, hr Emil Hillberg som fadern-fanjunkaren, hr Gösta Hillberg som den unge sergeanten, hen- nes trolofvade, och hr Einar Fröberg som löjtnan- ten-förföraren.
Äfven birollerna gåfvos karaktärs- fullt af hrr O. Byström, Johanson, Klintberg m. fl.
Då stycket otvifvelaktigt blir en ganska varaktig succés, meddela vi i dagsnumret en bild från den verkningsfulla krigsrättsscenen i tredje akten.
TEATERN har som förpjäs till sin ännu S ÖDRA hållbara nyårsrevy upptagit en putslustig fars, » Gipsfiguren », hvars förvecklingar flerstädes präg- las af det gammaldags lustspelets fyndighet, men som till följd af ett mycket undermåligt utförande gjorde endast obetydlig lycka.
Den enda, som inte alldeles fördärfvade sin roll, var hr Norée.
Dessutom måste man komplimentera denna scens doyenne, fru Fornell, hvilken fortfarande är i be- sittning af mycken vigör.
ASTERMALMSTEATERN vill förmodligen ej, att V stockholmarne skola förgäta det gamla äfven- tyrsstycket » Jorden rundt », hvarför detsamma nu ånyo går öfver denna scens tiljor.
V f t A FILHARMONISKA SÄLLSKAPET gaf sin - L ' första abonnementskonsert i tisdags f. v. Och om man får döma af den fullsatta salongen och det lifliga bifallet, kan starten betraktas som god.
Nya filharmoniska sällskapet är som bekant en fortsättning af Filharmoniska sällskapet, som under förra året upplöstes.
En hel del medlemmar af det sistnämnda sammanslöto sig snart på nytt, mån- ga nya tillkommo, och sålunda uppstod Nya fil- harmoniska sällskapet, hvars ordförande är kapten - FÖR ÅRET NYTILLTRÄDANDE PRENUMERANTER som ännu icke erhållit början af Selma Lagerlöfs berättelse » Herr Arnes penningar *, uppmanas ännu en gång att med det allra första insända sina adresser jämte ett tioöres frimärke i porto, då de i fjol utkomna arken af den intressanta följe- tongen gratis tillställes dem.
Senkommande ri- skera nämligen att bli utan, då vi nu måste be- stämma upplagan för nödig tilltryckning.
— F. HEYERLE1NS SKÅDESPEL » TAPTO » PÅ SVENSKA TEATERN.
KLÄRCHEN (FRÖKEN A.
TORSELL) UPPTRÄDER J. af Sillen.
Sällskapet disponerar en till numerä- ren betydande blandad kör, hvars olika stämmor äro besatta med friska och präktig-a röster; dock torde basarne behöfva någon förstärkning.
Att sällskapet ej håller sig med egen orkester, utan måste anlita hofkapellet, synes helt naturligt.
Men skulle ej en annan lösning kunna tänkas?
Som bekant har Nya filharmoniska sällskapet redan i början stött på vissa svårigheter beträf- fande dirigentskapet.
För de tvänne första konserterna har man sålunda nödgats gå öf- ver Sundet och söka sig en anförare, och i ka- pellmästaren vid k. the- atret i Kjöbenhavn hr Frederilc Bung, välkänd från den nordiska mu- sikfesten härstädes 1897, nar sällskapet fått en synnerligen duktig och kompetent ledare.
Gif- FREDERIK RUNG.
vet är dock, att det skall möta vissa svårigheter att i en stor kör ingjuta den rätta andan, den förstående uppfattningen af ett musikverk samt den sanna entusiasmen i utföran- det, då dirigenten endast har några få slutrepeti- tioner till sitt förfogande.
Att resultatet blef så godt, som nu var fallet, vittnar lika mycket om hr Rungs kapacitet som om ett energiskt och godt förarbete under ledning af sällskapets kormästare hr Wiklund.
Önskligt vore emellertid, att det unga sällska- pet finge en framsynt och skicklig ledare här på platsen, den där hade tillfälle och tid att ägna ett ingående arbete åt företaget.
Ty vid sidan af den i sin verksamhet tämligen stillastående Musik- föreningen har Nya filharm.
sällskapet en stor uppgift att fylla.
Någon lämpligare för befattnin- gen i fråga än hr Vilhelm Stenhammar torde näp- peligen stå att rinna.
Kunde sedan — hvilket väl ej vore omöjligt — i de större formerna ett lika intimt samarbete komma till stånd mellan Nya filharm.
sällskapet och den af hr Aulin med sådan energi och framgång ledda Konsertföreningen, som hittills på kammarmusikens område rådt mellan de båda nyssnämnde unge märkesmännen i vårt samtida musiklif, skulle för detta senare helt sä- kert rika frukter mogna.
Bägge äga ungdomlig entusiasm, talang och kännedom om såväl de klas- siska som de moderna mästarne och deras verk, här- vid våra inhemska tonsättare icke till förglömman- des.
De ha ock båda haft tillfälle visa sin kapacitet som ledare vid utförandet af större verk.
Försla- get torde i alla fall vara väl värdt att begrundas.
K. hofkapellet finge då ock måhända tid till mera regelbundna symfonikonserter å k. teatern.
— Hvad nu Nya filharm.
sällskapets första konsert beträffar, så skulle naturligtvis starten blifvit så mycket betydelsefullare, om något af de förnäm- ligare klassiska verken framförts eller om någon framstående nyhet presenterats.
Då så emellertid ej skett — och detta hänger förmodligen tillsam- mans med den sväfvande anförarefrågan — må dock medgifvas, att programmet ej var illa sam- mansatt: törst Dvoråks dystra och kusliga ballad » Spökbruden » och som motsättning härtill den af 93 KRIGSRÄTTSFÖRHÖRET I 3:E SOM VITTNE.
IDUN — AKTEN.
A. BLOMBERG FOTO. "
strålande jubel burna inledningsscenen till Gades » Baldurs dröm ».
Antonin Dvorak är böhmare och tillhör det sista kvartseklets mera uppmärksammade kompositörer.
Genom hans kompositioner flyter en rik åder af böhmisk folkton, som han ofta omspinner med en originell och karaktäristisk instrumentering '.
» Spök- brudens » innehåll utgöres som bekant af skild- ringen, huru en ungmö önskar sig i armarne på sin fästman, vare sig han är lefvande eller död.
Den döde fästmannen kommer och hämtar henne, och sen bär det af öfver stock och sten, genom kärr och moras till dödmannens graf.
Men i sista stunden lyckas hon rädda sig genom en bön till den heliga jungfrun.
Så ljuder hane- gället och spökena försvinna.
Kompositionen blir genom oupphörliga upprepningar väl lång- dragen, men innehåller flere rätt intressanta detaljer såväl i melodi som instrumentering.
Natten och månskenet äro målande återgifna, den hemska dödsfärden kunde kanske gjorts än hemskare.
Duetterna mellan ungmön och fästmannen äro karaktäristiska och delvis ganska melodiösa.
Till det vackraste hör ungmöns bön till den heliga jungfrun om räddning.
Ungmöns och fästmannens partier utfördes högst förtjänstfullt af fru Hellström och hr Malm.
om ock båda ej voro fullt disponerade.
En framstående uppgift är tillmätt den berättande barytonen, hvil- ket ansträngande parti af hr Forsell utfördes vid briljant röstdisposition.
Körerna gingo ock för- träffligt.
Ett tacksammare och mera anslående nummer än inledningsscenen till » Baldurs dröm » af Gade hade sällskapet näppeligen kunnat välja.
Kören gjorde sig här förträffligt gällande, liksom ock hofkapellet gaf lif och schwung åt det hela.
Bifal- let var efter detta nummer synnerligen lifligt, och hr Bung, som visade sig vara en lugn och rutine- rad ledare, måste framträda flere gånger.
TTONSERTFÖRENINGEN, som alltid visat sig på- passlig, har naturligtvis ej velat försumma att högtidlighålla minnet af Richard Wagner med an- ledning af den store mästarens dödsdag den 13 dennes.
Till den ändan gafs under hr Aulins led- ning i söndags en » populär extra konsert », hvars program ' uteslutande upptog välbekanta komposi- tioner af Wagner i väl beräknad ordningsföljd.
Mellan inledningsnumret, den pompösa hyllnings- marschen till Ludvig II af Bayern, och slutnum- ret, det geniala förspelet till » Mästersångarne », utfördes Wotans afsked ur » Valkyrian » med hr Forsell i sångpartiet, förspelet till tredje akten ur » Mästersångarne » och » Charfreitagszauber » ur » Parsifal », hvilket med sin upphöjda stämning och det pietetsfulla utförandet vardt konsertens glans- punkt.
Näst sista numret å programmet upptogs af tvänne dikter, nämligen » Im Treibhaus » och » Träume », båda ytterst subtila och anslående, sär- skildt den sistnämnda.
Sångstämman utfördes här * af fru Ester Gadelius, som dock ej tycktes fullt disponerad.
Utförandet af aftonens orkesternum- mer länder Konsertföreningen och dess energiske ledare till berömmelse.
Bifallet var ock synnerli- gen lifligt från den talrika publiken.
» DELLE • * - det i öfversatta Adelborgs SNYGG OCH BARNEN I SNASKEBY », förra numret omtalade från holländskan barnsångspelet med motiv från Otilia bekanta barnbok, gick, som tillämnadt 1904 var, på fettisdagen öfver Kungl.
teaterns scen och gjorde en jublande succés, som länge torde genljuda genom alla hufvudstadens barnkamrar och förskaffa en rad lysande recetter åt föreningen S. de C, för hvars behjärtansvärda verksamhet uppförandet anordnats.
Men sin naivt lättfattliga, men ändock roande fabel om de smutsiga barnen i Snaskeby, som omvändas till riktiga små mön- ster af renlighet och ordning genom den snälle Pelle Snygg och hans medhjälpare Svampmor, Krukfar, Borstgubben och Tvälgubben, med den visserligen musikaliskt obetydliga, men täcka och melodiösa musiken af fru van der Linden van Snelrewaard, med de trefliga danserna och glada upptågen är det lilla sångspelet ovilkorligen väl förtjänt af sin framgång och kan ses med lika stort nöje af alla barnavänner som af barnen själfva.
Det verkar helt enkelt uppfriskande ända in i själen att bevittna den oförställda entusiasm, med hvilken alla dessa små Snaskebyplantor — valda bland sångröstbegåfvade ungdomar vid våra folkskolor — hänge sig åt sin uppgift, och Pelle Snygg själf har i en 13 årig ung son till dir. Julius Wibergh — det helas musikaliske inöfvare och ledare — fått en representant, som löser sin uppgift som en riktig liten artist.
Det samma kan med allt skäl sägas om Svampmor, Krukfar och Borstgubben, hvilkas beaktansvärda vokala påbrå förklaras af det borgerliga namn de bära.
Det lär nämligen vara tre unga fröknar Svärd- ström i åldern 13 — 17 år, systrar till operasånger- skan, som gömma sig bakom de nämnda sago- spelssignaturerna.
S. de C, direktör Wibergh, regissör Callmén, som ledt den sceniskt-koreografiska inöfningen — alla ha de alltså heder och glädje af sitt verk, och de trefliga bilder Idun i dag bringar från det täcka barnsångspelet skola, hoppas vi, i sin mån bidraga till att fylla salongen och Charitésystrar- nas lador vid de kommande återuppföranden, som nu hela » det unga Stockholm » med spänning för- väntar.
DEN NORSKE VIOLONISTEN ARVE ARVESEN.
A R V E ARVESEN.
Sedan Ole Bulls tid har knappast någon norsk violinspelare af konst- närsrang konserterat i Stockholm.
Det är därför med glädje vi mottagit under- rättelsen om, att hr Arve Arvesen kommer att ge konsert här den 19 febr.
Hr Arvesen, som är flerårig elev af Ysaye, har ett varmt temperament och en bred ton jämte en personlig och allvarlig uppfattning.
Han kommer nu att bjuda på bland annat en stor sonat af Caesar Franck och tillsammans med hr Tor Aulin en suite af Sinding för 2 violiner, förut ej spelad.
Herr Arvesen, som är mycket känd i Helsing- fors, där han en tid varit konsertmästare, har senast i Göteborg skördat lifligt beröm för sin gedigna talang, sin varma ton och sitt känsliga, själfulla föredrag.
TJRR AULIN OCH STENHAMMARS andra sonat- afton blef liksom den törsta en i konstnärligt afseende vacker insats i vårt musiklif för inneva- rande vinter.
Som inledningsnummer stod Bachs sonat i A-dur (n:r 2), hvilken fick ett utomordent- ligt vackert och stilrent utförande.
Därefter kom- mo Ludvig Normans tio karaktärsstycken, spelade i följd och skänkande åhöraren en ingalunda liten behållning af blid tonskönhet, samt som slutnum- mer den från föregående sonatafton bekanta duon i fiss-moll af Alkan.
Publiken var talrik och bifallet synnerligen varmt.
ANNA NORRIE OCH SVEN SCHOLANDER gifva sin tredje och sista populära visafton om sön- dag — naturligtvis för fullt hus!
IDUN - 1904 94 och såsen får sjuda omkr. Va tim.
Då K Ö K S A L M A N A C K Redigerad af S i l l p u d d i n g med p o t a t i s m o s B e r e d n i n g: Äggulorna, ägghvitor- ägget, gräddmjölken, litet i sänder, samt den na, sockret, vinet, ananassaften, det kryddorna, hvarefter färsen arbetas Vi (f. 6 pers.).
af och resten af smöret jämte citron- sköljda och i 2 msk.
varmt vatten upp- tim.
Potatismos: 2 lit.
potatis, IV2 saften iröres.
lösta gelatinet vispas i en kastrull Öfver En långpanna upphettas, smöret bry- kkp.
oskummad mjölk, 2 ägg, 2 msk.
den är tjock och glansig lyftes Såsen afsmakas mycket noga och ser- elden tills det börjar sjuda och tjockna, nes ELISABETH ÖSTMAN, veras varm.
vispningen fortsattes Inneh.
af Elisabeth Ostmans Husmoders- C h a t e a u b r i a n d (f. 6 pers.).
1,3 kurs i Stockholm.
kg.
oxfilet, 1 tsk.
salt, Vi tsk.
hvit- FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR peppar, 5 msk.
smör (1 hg.
), 1 kkp.
VECKAN 2 1 - 2 7 FEBR.
1904. buljong, 3 msk.
backad persilja.
S o n d a g: Afredd buljong med cham- pig-noner; kokt gös med holländsk sås; med Måndag: lad; biscuits.
Köttjärpe med blåbärssoppa med skorpor.
däri och en filet färsen nat.
En fjärdedel af ananasen skares i värme omkr. 1 tim. små tärningar, hvilka urklappas nedlägges i form kallt ocli får steka i god ugns- 2 Under stekningen Stekt fläsk med pofcatis- socker, 1 tsk.
salt, sillar.
T i l l f o r m e n: 1 msk.
smör, 3 msk.
skorpor.
s a f t på en linneduk och blancto,s i krä- minut.
Sås: men.
B e r e d n i n g: Potatisen råskalas, och Sist nedröres den till härd t skum Köttjärpen s * kärcs i vackra skifvor och IV2 hg.
smör (skiradt).
B e r e d n i n g: Köttet, som bor hafva slagna grädden.
Massan hälles i oljad upplägges på varmt serveringsfat.
Smöi kokas mjuk, hvarefter den pressas ge- purépress ell.
mosas sönder med en 2 — 6 dagar, allt efter årstiden, eller vattensköljd form och ställes på och mjöl sammanfräsas, köttjusen på- nom hängt tvättas med en duk, doppad vatten.
Alla hinnor och senor borttagas fuktig klubba och beströs med pep- ren i skifvor, men ingen saft bör på- 1 A kg.
medelstora abborrar, V / 2 msk.
och salt.
Två msk.
af smöret hällas.
salt, 1 tsk.
ättika, 3 msk.
smör (60 puré; semlor med mjölk.
En ananas räcker ' för 12 pers., ty gr), skiras, därmed öfverpenslas köttskif- 2 msk.
h vetemjöl, 2 msk.
hackad Onsdag ": Palsternackspuré med ro- vorna (i stället för smör kan f i n skifvorna som puddingen garneras med.
persilja.
3 kkp.
kokande vatten.
stadt bröd: stufvade abborrar med po- matolja användas) och få sedan.
Jigga kunna klyfvas.
Sås: Fisksåsen, 2 äggulor, 1 msk, tatis.
1 tim. En msk.
af smöret röres tills K ö t t j ä r p e (f. G pers.).
G hg.
ben- g o d t smör, 2 msk.
hackad dill (salt).
T o r s d a g: Ärter med fläsk; plättar det blir hvitt och pösigt samt blandas fritt svinkött, 1 hg.
späck, 4 kokta, B e r é cl n In g: Abborrarna fjällas, ta- med sylt.
med den rensade, sköljda och fint rifna potatisar, 1 ägg, 3 kkp.
grädd- gas ur, sköljas väl samt torkas med T r e d a g: Kalfkyckling me 1 potatis; hackade persiljan.
En tackjärnspanna mjölk, 1 msk.
salt, V * tsk.
hvitpeppar, en fiskhandduk.
De gnidas in- och kmsbärskompott med grädde.
upphettas långsamt, tills den blir ry- Vi tsk.
ingefåra.
utvändigt med en blandning af saltet L ö r d a g: Ärtpuré med stekt bröd; kande het, resten af smöret brynes T i l l s t e k n i n g: 2 msk.
smör (40 och ättikan.
En kastrull smörjes väl sillpudding med potatismos.
däri, biffarna iläggas och brynas hastigt gr.), 2 msk.
af det kalla smöret, fisken 4 del.
buljong (kokt på senor med Tisdag-: smör, 1 tsk.
salta a l l öfveröses och spädes färsen hvar tionde stötta spädes litet i sänder, hvarefter såsen i hett kallt ställe att stelna.
koka 10 min., och serveras i sär- Då puddingen skall stjälpas upp hålles får minut i varmt vatten.
Den skild såsskäl.
noga, h varpå filé ten skares i omkr. 3 formen potntissa- cm.
tjocka skifvor, hvilka bultas lätt garneras med den öfriga ananasen.
sku- S t u f v a d e a b b o r r a r (f. 6 pers.).
chateaubriand med brynt potatis; ana- naspudding tills krämen kall- af med gaffel.
1 sattas på båda sidor samt uppläggas på varmt och hinnor).
Stekpannan urvispas med den heta Sås: V2 msk.
smör (10 gr.), 1 msk.
H o l l ä n d s k s å s (f. 6 pers.).
100 fat.
gr. smör, V / 2 msk.
mjöl, 4 äggulor, 1 buljongen och såsen hälles öfver bif- mjöl, köttjus, V2 del.
tjock grädde.
tsk.
socker, 4 del.
kallt vatten, saften farna.
B e r e d n i n g: Köttet tvättas med RECEPT: vändes i mjölet strullen, resten och mellan af smöret, samt persiljan nedlägges hvarje hvarf fördeladt i ka- lägges i flockar hvarefter moset arbetas, tills det liknar skum.
Sillarna 3 par Mjölken, de uppvispade äggen, msk.
af smöret och kryddorna till- 12 tim. urtagas och vattenläggas i Skinnet afdrages därefter och sillarna fläkas, ryggben och Sillhalfvorna hvarefter hufvudena, alla smalben sköljas väl, borttagas.
inklappas i en duk och skäras i bitar.
En bleck- form med smörjes med smör och beströs stötta skorpor.
På botten af formen lägges ett lager af potatismos, därefter ett hvarf mos och så fortsattes, tills formen är full.
Öfversta tatismos, skorpor smöret med så hvarfvet som och sill, åter bör vara po- öfverströs belägges fördeladt potatis- med med stötta resten af i flockar.
Puddingen gräddas i ugnen omkr, V2 och det öfriga mjölet.
klick af persiljesmöret lägges på en duk, doppad i hett vatten, befrias Det kokande vattnet tillsättes och fisken tim. af U citron, 1 nypa salt.
Den serveras med skiradt smör.
hvarje biff och anrättningen serveras från senor och hinnor (af hvilka kokas får sakta koka färdig med tätt slutet B e r e d n i n g: Tre fjärdedelar af smö- buljong till att späda farsen med), lock, hvarefter den upplägges på karott.
ret röres i en något ljum kastrull, tills mycket het.
De uppvispade äggulorna tillsättas i det är hvitt och pösigt, därefter ned- A n a n a s p u d d i n g (f. 6 pers.).
4 skares i tärningar och drifvas 3 gånger En L socker, genom köttkvarn.
Späcket skares i f i n a såsen jämte den hackade dillen, och 6 tärningar.
Köttet och späcket arbetas såsen får under vispning sjuda.
Det svag eld, det kalla vattnet tillsattes, blad gelatin, 1 burk ananas å 1 kr., 1 tillsammans Vi tim., de rifna potati- kalla smöret nedröres sist och såsen sarna tillsättas jämte det uppvispade hälles öfver fisken.
litet i sänder, under ständig vispning, d cl.
tjock gräd de.
röres mjölet, äggulorna., samt sockret.
Kastrullen sättes 4 1 T: en i sänder äggulor, öfvei V2 del.
2 ägghvitor, sherry, 105 gr. 1 del.
ananassaft, siden-blus % * ® I T H O R A K U L L E S I LUND ernottagas elever i konstväfnad, gobelin m. m.
« / kg.
3:50; » / &lt; kg.
1:85; 100 gr. 75 öre; 50 gr. 40 öre.
^ damer, flickor och gossar bäst hos T H O R A K U L L E, L u n d, S t o c k h o l m: Drottninggatan Biblioteksgatan 6, H e l s i n g b o r g: Järnvägsgatan 3.
A llvarlig anspråksl., hälst musikal, flicka till högre pris — porto- och tullfritt!
Profver omgående; likaså af svart, hvitt och kfotinnslrirälftor kulört " H e n n e b e r g - s i d e n " från 85 öre till kr.
20: 85 pr meter.
ILULLULLDLULUFUUL G.
H E N N E B E R G, s i d e n f a b r i k a n t (k.
o.
k.
l i o f l.)
, Z l J R I C H.
33 och V Ä F S K O L A R.
T.
70 is.
S.
H. Odmanns A.T.ISIS.
D R A K - T H E Prospekt på begäran.
a ö r +IR TIDAHOLMS.
En kvinnas Chlc Cnäll, frisk, stark o. stadgad flicka, villig kännes icke endast på G o d P att sköta äldre, lam herre, erh.
plats i hennes toalett, utan familj.
Godt hem kan påräknas.
Sv.
till Fru .rikhalt.
urval i äfven af den parfynij Hilda Andersson.
Södra vägen 26.
Göteborg.
fornn.
stil.
Full- hon använder.
Där st. rumsmöble- för begagna äfven vå- mang utföras i ra vackra konstnär Gudfruktig och snäll, ung man eller alla olika varia- innor Creme, Puder godt utseende, affärsvana.
tioner efter or- flicka med och Tvål Simon, som öfverallt åtnjuter ett så der.
Mod.
mönster.
Begärprisuppgifterfrån godt, vinnande sätt och med hedrande vandel, erhåller genast plats att förestå en sökes i och för sällskap och vård åt nervös Tidaholms Bruks Aktiebolag, TIDAHOLM.
välförtjänt rykte.
Man torde uttryckligen be (Försäljningsmag Beridarebansg.
27, Sthlm.)
Kaffe- &amp; Thébandel i stad i mellersta Sve (lindrigt sinnessjuk) äldre dam.
Anställ- rige.
4 å 5,000 kronor måste deponeras för ningen för längre tid.
Anmälan hos doktor gära uppfinnarens namn J. Simon.
medels omhänderhaf vande.
Kan äfven ef- A. Hiller, Arsenalsgatan 3 B, Sthlm.
ter någon tids arbete blifva delägare i affären Lj !Ör lärarinnor, värdinnor, hushallslröknar, LÖn och fritt vivre i god familj.
Strängar och Till- Svar märkt » 5 9 9 K a f f e - &amp; T h é - * barnfröknar, kontors-, affärsbitr.
finnas FÖR ETT BILDADT, behör erhållas bäst h a n d e l * Svenska Telegrambyrån, Stock- platser att söka.
Nya Inackorderingsbyrån, aktningsvärdt fruntimmer med lust för träd- Priskurant gratis!
och billigast från Brunkebergsg 3 B, Stockholm.
Etab.
1887. holm, f. v. b. gärdsskötsel eller anläggning af hönseri M D E 1 finnes bostad att hyra, trädgård och even- TJTushållerska, kompetent att ensam förestå N G tuelt större eller mindre jordområde att l I f \ £) H * Sladt fätt sam!
ungkarlshem, erhåller plats hos tjänste- arrendera i vacker trakt vid skog och sjö.
VIOLINER, BUITARRER, AKTA MAGDEBURGERDRAGSPEL, MUN- U U D U J för barnuppfostran intresse- man bosatt vid större järnvägsstation.
Svar S P E L.
M E S S I N G S I N S T R U M E N T.
S E X T E T T N O T E R M.
M.
Svar till » Mars 1904 % Iduns exp.
rad fröken, musikalisk och i tyska språket med betyg, fotografi, uppgift ä ålder ocb något kunnig, erhåller plats.
Svar till » Fa- löneanspråk till » Karl 34 » under adress S.
T en ung, barnlös, bildad familj, där öm miljemedlem », Tidningsbyrån Östra Larm- Gumgelii Annonsbyrå, Stockholm, f. v. b. omvårdnad tillförsäkras, emottages ett 2, gatan 1, Göteborg.
högst 3 års barn.
Utförligt svar till » Fa- L E D I G A P L A T S E R milj 1904 », Iduns exp.
Dättre flicka, kunnig i enklare matl.
samt Lfn anspråkslös, ordningsalskande, bildad, U alla inom ett hem föref.
göromål, erhål- musikalisk, yngre flicka kan erhålla ler plats hos barnlös familj i skånsk stad i Elever i matlagning plats som husföreståndarinna för bättre ung- jungfrus ställe.
Vänligt bemötande.
Lön mottagas vid Östermalms Matlagningsskola, karlshem.
Meddelanden jämte fotografi 100 kronor.
Svar med rekommendationer Linnégatan 18.
Kursen 3 månader.
märkt » Trefnad 1904 » sändes till Iduns exp, till » Godt hem », Sv.
Telegrambyrån, Malmö A. Rönne.
Stockholm.
För en ej allt för ung flicka med bra hand- Nya l ä t t v ä f d a mönster till mattor, H u s h a l l e r s k a gardiner, klädningstyger m. m.
innehåller stil och hälst någon vana vid hos ha ads- Vid högre flickskolan i Skara tredje häftet af " Moster E m m a s Väf- höfding förekommande lenskrifning finnes skicklig i enklare och finare matlagning, är en lärarinnetjänst ledig att tillträda i Filipstad.
Uppgö- bok ".
Kostar 1 kr.
35 öre.
Erh.
mot stadigvarande LMldad, enkel, arbete ordentlig, arbetsam, snäll bakning och inläggningar samt redbar,.snygg relse träffas något med borgmästaren post.
från ute.
Adress Kuddby.
M flicka, hemmastadd därstädes.
i sjukvård, vid nästa hösttermins början; undervisnings- och ordentlig, erhåller förmånlig plats pä kunnig i sömnad och husliga göromål, er skyldighet i engelska på högsta stadiet landet nära Stockholm d.
24 April.
Ansök- håller såsom medlem o mot fritt vivre plats samt franska och svenska i mellanklas- ningar åitö jda af betygsafskrifter insända^ i äldre familj, där tjanarinna finnes.
Svar serna; begynnelselön 1,100 kr.
Ansöknings- till Fru Lindström, Steninge pr Märsta.
är alltid elegant, modernt och hållbart.
Ut- inl.
till Iduns exp.
märkt » 22 ä 25 år », tiden utgår den 15 nästa m a r s.
Skara den 12 februari 1904. märkt vackert helylle damkläde, som eljest Stockholm, f. v. b. kostar c:a (i kr.
pr meter, säljes direkt till A skolstyrelsens vägnar: endast 4: 50 pr meter.
Bredd 130 cm.
Frakt- P l s f o o r anskaffas åt Värdinnor, Guvern., som kan åtaga sig läxläsning med några Gustaf Bring.
riGlOul Kontors-, Handels-, Hushällsbitr fritt.
Profver i 10 färger mot 20 öre i frim.
etc. gossar i vanliga skolämnen (äfven tyska) Ej inskrifn.-afgift Lästmakareff.
30, Full belåtenhet garanteras.
erhåller plats i familj i landsortsstad.
Svar Stockholm.
J. Larsson &amp; C:o. Norrköpings Ylleväfnadsaffär, med referenser och löneanspråk märkt » Ge- n ordentlig, i matlagning fullt hemma anspråkslös flicka ur bättre hem, ej under nast 1904 » torde adr.
till S. Gumeelii An- Norrköping. '
stadd jungfru får plats 24 april hos liten 20 ar, erhåller plats inst.
1 mars att vårda nonsbyrå, Stockholm, f v. b.
BRA FÖR HÅRET, familj i Da-arne.
Lön 200 kr.
» Fru A.
3 barn i ålder 5, 3, 1 år.
Fru E. Kinch En duglig k o k e r s k a såväl i noimalt som abnormt tillstånd, är H — d *.
Holsåker.
Belteberga pr Vallakra erhåller plats ä härvarande försörjningshus Ziwertz ' Extrait Vegetal.
Rekommen- hushällsbitr ', lärarin- den 24 nästkommande april.
deradt af mänga läkare.
Oftast hulpit, T yngre tjänstemannafamilj på landet ön- FINRIO NLOFOOR Söderhamn den 10 februari 1904. skas en anspråkslös och godhjärtad ung aldrig skadat.
50 års erfarenhet.
Försäl- flicka, utgången af enkelt men godt hem, UUUCJ [JLDLÖGL nor, barnfr., värdinnor att Fattigvårdsstyrelsen.
genast söka genom Inack.
Byrån, Hamnga- jes af frisörer och i parfymbodar samt hos att gå frun tillhanda såsom sällskap ocb tan 2 III, Norrköping Kongl.
Hofleverantör J.
A. Ziwertz i Gö- hjälp.
Fritt vivre.
Svar motses under sign. Till e t t prästhus teborg.
Återförsäljare rabatt.
» Landtlig enkelhet », Upsala p r Dlats för en flicka som tekniskt biträde a (i stad), där husmoder finnes, sökes en bättre flicka, som med ordning och omtanke kan * ~ apotek är nu genast ledig.
Någon vana K U R S I KLÄDSÖMNAD.
L7n anspråkslös bättre flicka, kunnig i söm- önskvärd.
Svar till » H », Imns exp.
med en tjänarinnas hjälp sköta ett hem, Grundlig undervisning i mönsterritning, nad samt villig att hjälpa till med bar- med sparsamhet laga god hvardagsmat ocb tillskärning, proming af skicklig sömmerska nens vård och lättare städning, erhåller L7ör en ERFAREN och kunnig hushållerska, med allvar och kärlek deltaga i vården om Eleven syr endast eget arbete.
Lektionstid plats från 1 april.
Svar med upDgift.om * • van vid landthushåll.
FINNES plats 24 barn i skolåldern.
Lön första året 150 kro 11 — 3.
Grefturegatan 30 B, 3 tr. ålder, referenser och fo ografi till » Familje- april, om betyg ocb rekommendationer sän- nor.
Svar till - Våren 1904 », med fotografi medlem, postkontoret Järntorget, Göteborg das till Vinö gård, Gamleby.
A.
T.: Ö.
43 82.
SELMA WAHLGREN, och referenser, sändes till Iduns exp.
Sthlm.
F1HT1SIH0BLER FRAMTIDSPLATS.
SJUKSKÖTERSKA M U S I K - J ^ ™? '
» A. TLI.
NILSSONS S Ä F ' B m e &lt; 0 C Q * * att ensam med hjälp för gröfre sysslor sköta ungkarlshem April — Okt.
Pret., foto- grafi och betyg till » L.
M. », Halls bokhan- del, Jönköping.
E tt medelålders fruntimmer med fromt och stilla väsen erhåller plats som hus- hållerska hos en sedan 2 år blind änkeman.
Svar före 1 Mars till » 67 år », Valskog p. r.
TJI a n a n n n a, kompetent och villig att såsom ensam sköta ett mindre ungkarlshushåll på landet, får plats inst.
April om svar jämte fotografi insändes till » Tjänsteman », Strömtorp.
Kokerska, skicklig, pålitlig och ordentlig, med goda såväl muntliga som skriftliga rekommen- dationer, erhåller förmånlig plats pa landet, med köksa under sig, den 24 april om svar sändes till Fru Ribbing, Strömsholm.
Obs.!
Platsen kan fa tillträdas 1: a mars.
A Skri / biträde.
SJ u k s k ö t e r s k e p l a t s e n å Halmstads Epidemiska sjukhus är ledig d. i:sta nästk.
april.
Vilkor: lön 600 kr., rum, ljus, ved; särskild jungfru.
Vilkor: genomgången fullständig sjukhuskurs samt tjänstgöring å större epid.
sjukhus, eller motsvarande.
Betyg, helst med fotografi, torde sändas mig före 10:de mars.
Brefoch förfrågningar ställas till Förste stadsläkaren.
9 o DAMKLÄDE Anspråkslös flicka, BARNFRÖKEN, l f ö r 1 f Dlats finnes för ung frisk bildad flicka * - som är villig att mot fritt vivre komma i godt stilla hem hos äldre, bättre familj, för att vara fruns hjälpreda vid inomhus förefallande göromål samt handarbete.
Musi- kalisk Önskvärdt.
Svar till » Godt hem », Iduns exp.
Fotografi önskas medfölja.
LÄRARIN NE-PLATSER.
Föreståndarinneplatsen vid Katrineholms femklassiga samskola samt en nyinrättad lärarinneplats vid samma skola förklaras härmed lediga.
Föreståndarinnan bör kunna undervisa i tyska och kristendom i femte klassen, lärarinnan i matematik och fysik i samma klass.
Lönerna äro 1,500 kr.
och 1,000 kr.
De sökande böra hafva genomgått Högre lärarinneseminariet.
Ansökan insän- des före 15 mars till Hofpredikanten Beskow, adress Katrineholm.
pålitlig, frisk bildad flicka, van vid barn * • får genast eller fram på våren plats att sköta en flicka om 2 år och en gosse 4V2 år samt bör dessutom vara behjälplig och van vid lättare hushållsgöromål samt städ- ning och sömnad.
Lön 150 kronor.
Svar med referenser, porträtt och uppgift om ålder till » Mindre familj », Sollefteå p. r.
