# ID: svediakorp-per1594
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1904
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 17,169
# sentences: 886
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 6 (893) TORSDAGEN DEN 11 FEBRUARI 17:DE 1904.
ÅRG.
Konungen och kronprin- sen m.
fl.
medlemmar af den kungliga familjen när- voro.
Fru Ibsen sjöng norska romanser, hvilka mottogos med varmt bifall.
Hr Sven Scholander föredrog sven- ska och utländska visor till luta, och konsertmästa- ren hr L. Zetterqvist spe- lade ett par violinnummer.
Samtliga prestationer belö- nades med lifliga applåder.
Efter den musikaliska underhållningen intogs te hos fru Ibsen i ministerho- tellets lysande våning, där de norska stadsrådinnorna och fru Ibsens syster, den charmanta fru Dagny Lan- gen, jämte värdinnan gjor- de les honneurs.
PA VÄGEN GENOM LIFVET.
P Å V Ä G E N genom lif- vet går en och annan, som icke är som andra.
Han går gärna i sitt eget sällskap, ser på världen med sina egna ögon, tän- ker sina egna tankar och drömmer sina egna dröm- mar.
Hans ansikte har sitt eget uttryck, hans röst har sin egen ton och hans kläder ha sin egen snitt.
Till och med roar sig gör STATSMINISTER SIGURD IBSEN OCH FRU BERGLIOT IBSEN, FÖDD BJÖRNSON, I DERAS SALONG I NORSKA MINISTER han på sitt eget vis.
HOTELLET I STOCKHOLM.
FOTO FÖR IDUN AF A. BLOMBERG.
De, som k o m m a i hans närhet, beskåda honom från topp till tå o c h med konsulatförhandlingarna, för att vi här från alla sidor och säga till hvarandra: » D e t D E T N O R S K A S T A T S M I N I S T E R - skulle behöfva påminna därom.
V i vilja en- där var en underlig människa. » Och hans färd dast meddela våra läsare, att hans personliga PARET.
genom lifvet blir icke som en dans på rosor.
väsen är den förfinade européns, h vilken med DUNS första sida återger i dag por- trätten af två i vårt samhällslif syn- nerligen bemärkta norska personlig- heter, nämligen statsministern Sigurd Ibsen och hans maka f m Bergliot Ibsen.
Med den senares charmanta väsen kommo stock- holmarne i mera liflig beröring under hennes faders, skalden JBjörnstjerne Björnsons senaste vistelse i vår hufvudstad vid Nobelhögtidlig- heterna förra året, och hvad statsminister Ibsen beträffar, är hans namn städse en aktu- alitet, ej minst i dessa dagar, då han förmed- lat öfversändandet af de svenska nödhjälps- bidragen till staden Aalesunds af eldsolycka svårt hemsökta befolkning.
Statsminister Sigurd Ibsens namn är för öfrigt tillräckligt kändt i Sverige i samband lätthet uttrycker sig på en mängd främmande språk och mottar hvar och en med tillmötes- gående älskvärdhet.
Fru Bergliot Ibsen, äldsta dotter till Björn- stjerne Björnson, har också hon tillbringat en stor del af sitt lif i utlandet.
Som vär- dinna i det norska ministerhotellet, där gäst- friheten har gammal häfd, fängslar hon sina många gäster genom sin lifliga glädtighet, sin skönhet och sin sångkonst, inhämtad af Paris förnämsta lärare.
Häromdagen hade fru Ibsen i minister- hotellets salonger anordnat en musikalisk matiné af helt och hållet privat karaktär, till förmån för de brandskadade i Aalesund.
En- dast ett par hundra personer, hvilka särskildt hade inbjudits, hade tillträde.
Bland den underliges medvandrare finnes en oräknelig skara människor, som se ut som andra, tala som andra, tänka som andra och låta bli att tänka, när andra låta bli.
Framför allt vinnlägga de sig om det enda nödvändiga att kläda sig och roa sig som andra.
Nöjda och trygga gå de framåt med den ljufliga vissheten, att de, när de sålunda i allo äro som andra, också äro i allo oklanderliga, och att ingen människa — och knappt Vår Herre ens — kan ha det ringaste att anmärka på dem.
D e tacka uppriktigt sin Gud, för att de icke äro lika den där underlige, som de betrakta med ogillande blickar, medan de i sitt hjärta fråga sig själfva: » Ä r det möjligt, att Gud kan ha skapat äfven denna sig till ett beläte?
Han är j u icke som v i.
»
IDUN 1904 Fulla af välmenande ifver att förbättra Guds misslyckade skapelse flocka de sig kring den underliga och gifva honom i förtäckta eller oförtäckta ordalag till känna, hur opassande, hänsynslöst, högfärdigt, syndigt det är att icke vara som andra.
De göra sig mycken möda m e d honom, gifva h o n o m vänliga för- maningar och goda råd, och när han icke visar sig tacksam för all denna välmening och icke genast lägger bort sin egenhet för att bli som andra, d. v. s. som de, d. v. s. oklanderlig, då känna de sig djupt kränkta och lämna honom åt hans öde.
Bland den underliges medvandrare finns äfven en stor skara mångvetande, som an- vända alla sina krafter och all sin skarpsin- nighet till att utforska allt om alla sina medmänniskors förhållanden, och som känna sig illa till mods, om något, som rör andras lif och lefverne, skulle blifva dem fördoldt.
Frågar man en af dem, hvad fru X.
betalat — eller icke betalat — för sin senaste promenaddräkt, eller hvarför herrskapet Q:s nya husjungfru redan flyttat, eller hvem som är den verklige författaren af doktor Z:s verser till konsul Yrs bröllop, får man ögonblickligen icke alle- nast pålitligt besked om själfva saken, utan äfven en öfverväldigande ymnighet af fullt sanningsenliga enskildheter, som ställa alla fakta i riktig belysning.
När en af dessa mångvetande varsnar den underlige, börjar han speja och spana.
Han tränger sig fram till h o c o m, forskar och frågar, gräfver och borrar och lägger icke vid sig — hvarför skulle han också göra det?
— o m han oroar och plågar en medmänniska, som icke gått i vägen för honom.
Men det hän- der, att den ifrige forskaren ändå icke finner just det, som han helst ville bringa i dagen, den hemlighet, som naturligtvis döljer sig bakom den underliges väsen.
Den bär sig åt likt en liten fin synål, som i ett obevakadt ögonblick passat på tillfället och trängt in i kroppen på en människa.
Kirurgen kommer med knif och tåog, men nålen bara kryper djupare in i hullet och sitter där i hånande trygghet.
Ut får ingen den, förrän den själf finner för godt, och då kommer den utan hjälp af knif och tång och kirurg.
Men här och där i de vandrandes vimmel gå enstaka människor, som icke höra till de välmenande och icke heller till de mångvetan- de.
De lägga icke tu strån i kors för att för- bättra världen, och det är förvånande, hvad det finns mycket, som de icke ha reda på.
Frågar man dem om deras nästas familje- eller penningförhållanden eller dylikt, stöter man ofta på den grundligaste okunnighet.
Och det faller dem icke in att vilja, att alla människor vore lika.
Hvart skulle det också ta vägen, om alla människor vore som d e?
Då blefve jorden icke längre någon jämmer- dal, såsom den bör vara, och vandringen genom denna världen skulle bli så behaglig, att ingen komme att längta till en annan värld, såsom hvar och en bör göra.
De välmenande finna dessa människor lik- nöjda, de mångvetande kalla dem ointressanta, och så väl de ena som de andra förevita dem, att de icke hysa intresse för sin nästa.
När en af dessa liknöjda ser den underlige, som icke är som andra, så låter han honom gå i fred och tänker som så: » Vill han mig något, - så finner han mig nog.
Och har han något att säga mig, så säger han det i sinom tid. » Och så händer det, att just till den lik- nöjde kommer den underlige själfmant, slår följe m e d honom och anförtror honom sina hemligaste tankar.
Och den liknöjde, som icke frågar, bara lyssnar, icke ger, bara tar emot, får till skänks och utan all förskyllan — B &amp; — eller värdighet den hemlighet, som borde ha tillfallit de mångvetande för deras ansträng- ningar, och till på köpet den tacksamhet, som borde ha varit den välmenandes lön för deras välmening.
Är icke det underligt?
FRIDA NÄR D LANDSORT.
SOL GÅR NER.
E T L I G G E R minnets vemod i hvarje sol- nedgång.
Var dagen än så bitter, dess möda än så lång, milt hjärta fylls af saknad, när skymning faller på, och daggens svala tårar i trötta kalkar Då minnes jag de löften stå.
dem mig en mor- gon gaf, och där jag står i dunklet bland blad som fallit af, jag skådar ljusa vägar likt gyllenhvita band, som sträckas ut i jubel till alla drömmars land.
Min längtan går till solen, till vårens unga sol, den sol, som kysser knoppar till lif från pol till pol, som smälter allt det frusna, som väcker saf och sång, som bär i skötet strålar och kastar dem till fång.
Jag vet att vårsol växer, blir gammal äfven den, den skiftar om som ödet, den ger och tar igen, den kan bli het och bitter liksom en mänskosjäl och stinga vårens knoppar med hvassa spjut ihjäl.
Den kan gå fram som sorgen, för hvilket allt blir dödt.
Med heta grymma händer den månget h o p p förödt.
Mot läppar, som försmäktat, den brunnit som i hat, sin hunger ofta lyslen den släckt med lif till mat.
Och dock, när skymning sänkes, jag känner stads på nytt med v e m o d saknad väckas till denna sol som flytt.
Var dagen än så bitter, dess möda än så lång, jag måste älska solen vid hvarje solnedgång.
SIGRID EN ELMBLAD.
I början af 1860-talet flyttade hela familjen till Hallsbergs järnvägsstation, där hon fram- lefde resten af sitt lif.
Hennes ovanligt driftige och energiske svå- ger, Adolf Bergöö, som länge med stigande förargelse sett sin svägerskas overksamma lif, tog en dag bladet från munnen och föreställde henne på sitt kraftiga och osminkade dalmas- språk, att då hon j u inte kunde blifva gift, det var hennes skyldighet att genom nyttigt arbete gifva innehåll och färg åt sitt lif.
Den unga damen blef i början föga för- tjust, men svåger Adolf var en man, som hade respekt med sig, och han dref snart sin vilja igenom.
En liten affär i halroflätning startades och rönte stor uppmuntran.
Fröken S. blef allt mera intresserad af affären, som årligen utvidgades, och hvars tillverkningar från alla håll efterfrågades.
Sedan egen fa- briksbyggnad uppförts, började tillverkningen af stråhattar, med det resultat, att ett nytt betydligt större fabrikshus några år senare måste byggas för att kunna effektuera ingående order.
Som ett bevis på affärens omfattning kan nämnas, att den nu mera har ej mindre än 4 resande ombud — naturligtvis kvinnliga — som representera firman i in- och utlandet och hemsända order så stolta, som det heter på det merkantila språket, att det ofta är omöjligt utföra dem alla inom rimlig tid.
Hvarje år reste fröken S., åtföljd af ett eller två bland sina talrika biträden, till Paris m. fl.
af konti- nentens större städer, därifrån hon hemförde nya idéer och modeller för det följande årets säsong.
Sedan tog hon sig någon tids välbe- höflig hvila på sin villa Vestråt vid Fiske- bäckskil, som hon inköpt efter den frejdade skådespelerskan Elise Hwasser, som där till- bringade sina sista år i djup tillbakadragenhet, endast sällskapande med sina böcker och lyss- nande till västerhafvets dån.
Hon dog därborta af kräfta, och nu har äfven Lisen Sahlqvist bortryckts af samma hemska sjukdom.
Det har framkastats den suppositionen, att å Vestråt skulle funnits smittoämnen kvar sedan förra ägarinnans tid, men huru härmed möjligen kan förhålla sig, därom känner man intet, och det lär väl heller aldrig blifva utredt.
Detta kan j u också vara tämligen likgiltigt, men ett sorgligt faktum är, att den driftiga direktrisen för den stora fabriken och varm- hjärtade arbetsgifvarinnan nu är borta till stor sorg, förlust och saknad för många.
Den hädangångna dref länge sin affär med ute- slutande kvinnlig arbetskraft, men efter några år anställdes en vaktmästare, en maskinist och en dräng, och möjligen hafva senare ännu några flere manliga krafter tillkommit.
Lisen Sahlqvists betydelse ligger icke blott däri, att hon tog initiativet till en för vårt land ny industri, utan kanske lika mycket däri att hon visste att uppskatta det kvinnliga arbetet, hvilket hon ärade och uppmuntrade KVINNOGÄRNING.
B L A N D de kvinnor, som i vår på driftig arbetsgärning rika tid förtjäna att hug- fästas i minnet, är den i Hallsberg i dagarne aflidne innehafvarinnan af stråhattfabriken där- städes fröken Lisen Sahlqvist, med hvars bort- gång vårt lands industriella värld förlorat en dugande kraft.
Laura Elisabeth Sahlqvist föddes år 1843 i Örebro, där hon tillbragte sin barndom och första ungdom, sysslande med sådant, som brukar utgöra dotterns i ett förmöget hem så kallade arbete, d. v. s. virkning, broderi, musik och romanläsning.
MELLINS FOOD ÖFVERTRÄFFAR ALLA ANDRA.
I ' i FRISKHET OCH ANGENÄM VÄLLUKT] • PR1SBELÖNT M E D FLERE GULDMEDALJER- af Läkarekåren erkäadt bästa näringsmedel för barn och sjuka.
" • ' • - &gt; • ' Finnes på Apoteken samt hos -.
P R O F g r a t i a oéto.
f r a n o o från Axel Specerihandlame.
Ltnnstrand, &amp; EVIs \ E.
^
— ABBAZIA.
LÄNGST TILL VÄNSTER VILLA JEANETTE (X) på mångfaldiga sätt.
Hos henne var det aldrig fråga om slafarbete, utsvettning eller svält- löner, tvärtom betalte hon sina flickor — » fröknarna Hatt », som de skämtsamt kallas — på ett mycket liberalt sätt, uppmuntrade dem årligen med en och annan liten fest, gåfvor o. s. v. Någon konflikt har aldrig förekommit och förhållandet mellan principalen och hennes många underhafvande var städse prägladt af det största förtroende,, aktning och välvilja.
Det låg därför icke det minsta spår af malis i uttrycket » hönan och hennes kycklingar », som man stundom hörde, hälft på allvar och hälft på skämt, fällas, då talet föll på fröken S. och hennes flickor, ty det är fullkomligt säkert, att aldrig har någon med större moder- ligt intresse och välvilja omfattat sina skydds- lingar.
Fabriken skall nu ställas på aktier.
Man får väl hoppas, att detta oaktadt icke alla goda traditioner från dess första tid skola med ens utrotas.
Huru det än må gå härmed, så är det i alla fall visst, att minnet af den ädla och hjärtevarma skaparinnan af stråhattfabriken i Hallsberg står djupt inristadt i hundratals tacksamma hjärtan, och det är därför jag an- sett det tillbörligt nedlägga denna mera än anspråkslösa blomma på hennes nyss öppnade graf.
Percy.
Idun hade äfven önskat meddela ett porträtt af den bortgångna dugande kvinnan, men vid förfrågningar har befunnits, att hon aldrig sedan de tidigare barnaåren låtit fotografera sig, hvadan vi måste afstå från att bringa någon bild.
IIIIIIIMIMIMIIIIIMI i \ Efter Ull n u slutad inventering Bortslumpas i: mitt från föregående säsonger öfverblifna lager | af | Barnkläder M. BENDIX, i " il III 16 Regeringsgatan och 5 Sturegatan.
Ilttlllllllll MIIIIIIIIMllMIIIIMIIMIlllllllltllllllllllMMItllllMMtllll Eva He m l an &amp; C:o, Drottninggatan 68.
Et.
1886.
69 — IDUN 1904 HVILKEN KONUNGEN OCH DROTTNINGEN BEBO UNDER SIN VISTELSE VID BADORTEN.
ABBAZIA.
D ET Ä R nu några år sedan.
Jag hade med Siidbahn farit från Wien öfver Graz och Laibach och redan söder o m Semmering börjat känna de milda fläktarna från Adriatiska hafvet.
Det var i början af november och det artade sig till en tidig vinter.
I Wien hade det varit kyligt, utan- för det 1,000 meter högt belägna Hotel Pan- haus i Semmering hade legat en kokett liten snödrifva, men då tåget lämnat Steyermarek och ilade ned genom Krain, följande Saves floddal, där dälderna lågo öfverströdda med små sloveniska byar och höjderna voro kanta- de med ruiner af gamla slott, omväxlande med kyrkor och kapell, rådde ännu efter- sommaren.
V i hade lämnat hösten på andra sidan Alperna.
Under några dagar hade jag ströfvat om- kring i det starkt italieniserade Triest.
Jag hade gjort en utflykt till den lilla förtjusande gammalitalienska staden Capodistria, där den tröstlösa Bsedeker endast ser ett stort tukthus, men där jag upptäckte ett Palazzo pubblico, ännu prydt med målningar från dogernas dagar, och ett rådhus i veneziansk stil, upp- fördt på grundvalen af ett romerskt tempel till Cybele.
Jag hade besqkt det marmor- glänsande Miramare, den olycklige kejsar Maximilians slott strax norr o m Triest, i hvars park vattenkonsterna sofva och de små amorinerna, evigt leende, lyfta sina tomma vattenkannor i luften, blickande ner på bas- sängens guldfiskar; och som jag ändå ämnade taga hemvägen öfver A g r a m och Budapest, beslöt jag mig för att gå öfver Fiume och att på samma gång göra en afstickare ner till Abbazia — Österrikes Mentone.
Vägen från Triest till Abbazia är icke lång — några timmars resa.
Järnbanan går österut till St. Peter) kastar sedan i nästan rak syd- lig riktning och bryter sig fram öfver det karga istriska höglandet genom tunnlar och öfver viadukter.
I Triest hade jag råkat Albert Bonnier med dotter, vi gjorde sällskap och en vacker för- middag stego vi af vid Mattugli — Abbazia, anhaltstation för den berömda badorten, fingo tag på en omnibus och började nedfärden utefter den öfver 200 meter höga sluttning, som bildas af Monte Maggiore.
Utsikten upp- ifrån är af en storslagen skönhet.
Det är ett panorama, som man icke glömmer.
Djupt ner ligger viken Quarnero, skjutande långt in mellan Istrien och Dalmatien, och medan vägen slingrar sig ner utefter det af yppig skog beväxta berget, förefaller det som o m man så småningom skulle sänka sig ner mot en af sagans nejder, som väl skymtar fram vid en och annan krökning, men som i nästa ögonblick försvinner — hvem vet?
för alltid.
En half timme varar denna enastående vagnstur och vi äro nere i Abbazia, där vi i medlet af november månad tillbragte ett par underbara sommardagar, väl inlogerade i det förträffliga hotellpensionatet Quisisana.
Hur skall jag skildra Abbazia?
Dessa dagar stå efteråt för mig som en dröm.
Vid foten af det kittelformiga Monte Maggi- ore, hvars sluttningar äro mättade af djup grönska och fullständigt skydda strandremsan nedanför från den kalla vinden på Istriens och Krains platåer, ligger en samling af hvita villor, som spegla sig i vattnet.
Stranden är klippig och brant med uddar och vikar, genom- skuren af underjordiska källådror, men nedan- för villorna löper en bred promenad, som följer strandens nyckfulla böjningar.
Trädgårdarne omkring villorna äro täta Och lummiga, upp- fyllda af denna dunkla, blanka grönska, som kännetecknar den sydländska vegetationen; på lawntennisplanerna är spelet i gång och bollarne skötas konstförfaret af unga sport- klädda ädlingar från Wien och Budapest och af ryska och ungerska damer med högförnäma namn, iklädda ljusa sommardräkter.
Långt ut på den soliga vattenytan lyfter röken från ett par ångbåtar, som styra in till Fiume, men ännu längre ut skymta de blånande strän- derna af ett par kroatiska öar, mellan hvilka sunden föra ut till Adriatiska hafvet.
Sådan är Abbazia, den eleganta österrikiska badorten.
Under table-d ' höten bildade vi tre svenskar en liten grupp för oss själfva — för sig själf satt också en strålande, yppig ungersk grefvinna, endast omgifven af ett par uppvaktande kavaljerer — men kaffe serverades på den solvarm a trädgårdsterrassen mot sjön, där vi, omgifna af stockholmstid- ningar, läste om regnet och höstvädret hemma.
För att göra kontrasten så mycket starkare gingo vi ner till badstället, där herrar och damer badade i öppna sjön och plaskade om- kring i det långgrunda vattnet, endast skilda åt af en utspänd lina och åskådade af en talrik publik, medan den i parken stationera- de musikkåren spelade valser och potpourrier.
HUSHÅLLSSKOLA, känd för omsorgsfull undervisning I matlagning, finbaknlng, desserträtter, linnesömnad m. m 3 mån kurs Prosp.
fritt mot porto.
MATSALAR, med damrum,, nvllka som följd af centralt läge, godt och varierande bord, låga priser och rabattkuponger, äro bland stadens mera besökta.
CAFB &amp; BUFFÉ, öppet till II e. m.
God frukost-, lunch-, supé- ooh kaffeservering.
Bakelser, tårtor, kaffebröd af egen egen tillverkning serveras äfven här.
KONDITORI &amp; FINBAGERI, speclallté: finare bakelser, tårtor o. konfekt, kaffe-o. thébröd.
Beatälln.
mottagas tacksamt.
OBS.
: Endast kvlnni.
betjäning.
IDUN 1904 — 70 — IIMIIIIIIlHIIIttlllllMlllMlltlllllllll^ heten och ensamheten.
.
Jag blir sönder- sliten af allt det här — orkar snart inte med det längre. » Och med en tung suck smög han bort, tyst som han kommit.
Men på trappan satt Babette kvar och grät, medan nattvinden susade genom, den brustna rutan, och en ensam fågel klagade bland par- kens träd.
" Veckan efter skedde biskopsvisitationen, man kunde förstå, att välvilligt underrättade efter söndagens predikan hade styrt om det, och följderna af detta besök läto inte heller vänta på sig.
Prästen i Sataragunda blef sus- penderad på ett år i anledning af tjänstefel.
När farbror fick konsistoriebrefvet, log han sitt smärtsamma leende.
Lanolin- | Sana-Tvål.
I garanterad ren, neutral, mild och öföerfet.
Bästa 2 S = BarntYål!
!
öre I st. Q r u m m e &amp; S o n Stockholm.
Abbazia är en förnäm badort, som nästan uteslutande besökes af den österrikisk-ungerska och ryska högadeln.
Äfven under säsongen är där tyst och reserveradt och det brokiga världsvimmel, som utmärker den franska rivi- éran med dess spel- och kokottlif, saknas all- deles.
Det anses vara en dyr plats, och de borgerliga elementen trif vas icke i denna exklu- siva krets, som under några månader af året vid Quarneros strand fortsätter den solskens- tillvaro, som eljes glider fram i privata hotell eller på stora landtgods.
Så packade jag min kappsäck och tog far- väl.
Abbazia ocb dess lättjefulla dolce-far- niente försvunno i en gyllene solrök och öfver bogen vinkade Fiume, den blomstrande hamn- staden, Ungerns enda utpost vid hafvet.
THORE BLANCHE.
FOLKE WANCKE.
D ET I H Ä R D I G A arbetets och den okufliga energiens man igenkänna vi i den bild, som återgif va dragen af Folke Wancke — idrotts- mannen, gymnasten, banktjänstemannen, men framför allt Svenska Turistföreningens skatt- mästare.
Wancke fyller den 12 februari 50 år och han kan med tillfredsställelse blicka till- baka på en gagnerik verksamhet, icke blott inom sitt ämbetsmannakall, där plikttrohet och ordning äro för honom karaktäristiska drag, utan ock inom idrottens och turistväsen- dets område, där han varit en banbrytande föregångsman och framstående organisatör.
Wancke var en af de unga män i början af sjuttiotalet, som sammanslöto sig i för- eningar för kroppsöfningars utbredning så- som ett medel till hälsa och kraft.
En af de äldsta medlemmarna i Stockholms gymnastik- förening, fyllde han, med sin kraftigt utbilda- de gestalt och goda gymnastiska färdighet väl sin plats i dess led, då denna förening gaf sina första uppvisningar och företog sina första färder till främmande land, därvid den svenska gymnastiken började mera uppmärk- sammas.
En af stiftarne af Stockholms roddförening — en afläggare af ofvannämnda gymnastik- förening — var han under nere år en aktiv och duktig roddare.
För Stockholms Gymnastik- och Fäktklubb blef Wancke en icke blott ekonomiskt ord- nande, utan ock i flera hänseenden en orga- niserande och uppehållande kraft.
Då Svenska Turistföreningen flyttade sitt säte från Uppsala till Stockholm, gjorde den- samma det lyckliga greppet att utse Wancke till sin skattmästare, e n.
funktion som han sedan oafbrutet utöfvat i 17 år.
Den stor- artade utveckling denna så populär vordna förening vunnit är till icke ringa del Wanckes förtjänst.
Det må endast anföras, att Svenska Turistföreningen vid sagda flyttning blott räk- » Nu är det slut med Babettes ensamhet — nu börjar min.
Biskopen var i alla fall ovan- ligt älskvärd, då han sade ett vackert ord om stilrenheten i nybyggnaderna här och frå- gade efter mitt manuskript — mycket älskvärdt, inte sant? » och ett fint ironiskt löje flög öfver hans bleka läppar, » mycket älskvärdt!
Nu gäller det emellertid att komma bort härifrån och j u förr dess hellre. » FOLKE WANCKE.
nade ett hundratal medlemmar, hvaremot dessas antal numera uppgå till 31,218.
Och man kan utan öfverdrift säga, att det är huf vudsakligast Wancke, som genom sitt ener- giska arbete och stora organisationsförmåga drifvit upp medlemsantalet till sagda höga siffra och därigenom förskaffat Turistförenin- gen en inkomst, som möjliggjort dess vid- sträckta fosterländska verksamhet.
Med varm hängifvenhet, goda insikter och en aldrig tröttnande ihärdighet har W a n c k e ägnat sig åt detta sitt kall och sålunda, i godt samarbete med öfriga styrelseledamöter, bidragit att föra fram Svenska Turistföreningen till dess nuvarande höga ståndpunkt.
Genom resor och vandringar i Lappland har han bi- dragit till att rikta föreningens uppmärksam- het på dessa trakters värde för turister.
Wancke har genom sitt karaktärsfasta väsen och sin stora arbetsförmåga förvärfvat sig högaktning och tillgifvenhet inom en talrik vänkrets, som nu hjärtligt lyckönskar h o n o m till de femti åren.
För att hugfästa minnesdagen har äfven en vacker minnesgåfva åstadkommits, nämligen ett af ett antal vänner subskriberadt plansch- skåp, utfördt af artisten Hjalmar Norrström, samt från Turistföreningens styrelse en konst- närligt textad adress.
V. G.
PRÄSTEN I SATARAGUNDA.
» Uppbrott!
— Jaså, du vill lämna oss, ja, det är snart tid till uppbrott för oss litet hvar.
Men innan du reser, se dig ännu en gång riktigt omkring, gosse, ty hit kommer du aldrig mer. » » Kanske, — när farbror.
.
.
» » Nej, nej — hit kommer ej heller jag till- baka, de skola väl ändå se i hvem de stungit.
— Men tag ett allvarsamt ord med dig: tänk dig tvänne gånger om, innan du väljer din väg genom lif vet, gosse. » Han tryckte varmt min hand, o c h med tungt hjärta sade jag farväl, j a g skulle tro- ligen aldrig mer återse Sataragunda prästgård — och j a g hade ej fått träffa Babette.
Och samma kväll kuskade jag bort genom den skumma dalen, där åsarna tätt tryckte sig samman i kall och mörk ro, lämnande allt längre bakom mig de lysande byggnin- garna på Sataragunda prästgård.
* BALCK.
BERÄT- T E L S E F Ö R I D U N A F MARIA JOUVIN.
(SLUT FR. FÖRKG.
N:R.)
E Den nya installationen skulle dock först äga rum på hösten, och farbror hade således god tid att rangera af flyttningen från orten.
För min egen del förstod jag, att j a g nu skulle bli mer än öfverflödig i Sataragunda prästgård, o c h en afton gick j a g därför bort till lusthuspagoden, där han nu mest uppe- höll sig, för att tacka för mig och säga far- väl.
N A F T O N gick jag som vanligt genom den åldriga trädgårdens förvildning, drif- ven af min nyfikenhet att återse Babette, men, då j a g strök förbi utefter törnhäcken, fattade en hand oförmodadt om min arm och jag drogs häftigt in i djupaste skuggan.
Det var farbror.
» Nu kan du se det, » sade han m e d en röst, som var upprörd nästan till oigenkännlig- het, och han hade fattat så hårdt o m min arm, att den nästan domnade, » nu kan man se det — hit är det hon söker sin tillflykt — här i tomheten är det hon söker hus och hem.
Jag gaf henne det vackraste rummet i det nya huset, som jag byggde med tanke på att glädja henne, men tillbaka vill hon — tillbaka till det gamla — tillbaka till tom- Några år därefter återsåg j a g dock för detta prästen i Sataragunda, då j a g tillfälligtvis k o m att genomresa den lilla köpstaden, där han slagit sig ned.
Han hade magrat otroligt, kläderna hängde knappt på honom, och ögonen stirrade från- varande fram ur det smala ansiktet; borta var den genomträngande, glödande blicken.
» Nå, så skulle vi alltså råkas än en gång i lifvet — tiden har ändå gått, sedan vi sågo hvarandra sist, och du — du har väl blifvit sadelfastare sedan dess, hoppas j a g; för mig är det, som o m jag allt mer och mer tappade spåret.
Det gick väl ändå an m e d att få lämna tjänst och församling, det blef mig för mörkt där uppe — j a g trifdes blott mellan färger och ljus — och det är inte det, som har förgrämt mig, men hemmet där borta, ser du — husen, som j a g själf byggde och måste lämna — det är det, som var det outhärd- ligaste och som har plågat mig mest. » » Och Babette? » » Ja, Babette, » han skakade på hufvudet, en glimt af ljus flög öfver hans tärda ansikte, och lutande sig närmare mig, hviskade han
71 hemlighetsfullt: » vet du, också hon längtar tillbaka. » » Till Sataragunda? » frågade jag tviflande, tydligt påminnande mig Babettes tysta sorg i den ensliga trädgården därborta.
» Ja visst, det är det underliga, ser du, och det nu — när vi aldrig mera kunna komma dit tillbaka; och det är blott intresset för detta, som nu håller oss båda uppe, » han lade handen öfver det ännn ofullbordade manu- skriptet till » planordningen i den byzantinska byggnadskonsten », som låg framför honom på bordet, vid hvilket han satt.
Jag satt tyst, kusin Babette föreföll att vara ett underligt och gåtfullt väsen, som j a g dock gärna en gång skulle ha velat bli be- kant med.
Men så var ej förordnadt, Babette skulle jag ej få träffa, och det var äfven sista gången jag såg prästen från Sataragunda, ty året efter ändade en obotlig tvinsot hans lif.
Hans sista önskan att bli begrafven på Satara- gunda kyrkogård blef ej uppfylld, man får kanske säga — dess bättre; han skulle säkert aldrig fått ro i sin graf, om hans sista hvilo- plats blifvit förlagd till det ställe, där en barbarisk vandalism grusat hans stolta bygg- nadsverk.
Hvilket öde som blef Babettes, vet j a g e j; efter farbrors d ö d försvann hon alldeles i det okändas mörker.
ETT BESÖK I ARBETSSTUGAN I HAGALUND.
I DUNS LÄSARE kanske påminna sig basåren i höstas ett år sedan till förmån för en arbets- stuga i Hagalund, den kända arbetarförsta- den till Stockholm.
Den stod under hertigin- nans af Dalarne beskydd, och bilder därifrån före kommo i Idun.
Basåren inbragte byggnadsom- kostnaderna och däröfver, tomten var skänkt af major Amundson på Stora Frösunda, och denna arbetsstuga, liksom hvarje ny så- dan, fick åtnjuta ett anslag af ett tusen kronor ur fonden » Lars Hiertas minne ».
Sedan invigningen senaste november har arbetet varit i full gång.
Jag vill nu förtälja litet om ett besnk på platsen.
En kulen middag begåfvo vi oss i väg, åkande, ty tiden var knapp.
Väl framkomna, läto vi vagnen stan- na vid foten af en bergsknalle, hvar- ifrån man dock ingen stuga såg, och så begynte klättrandet öfver stock och sten i kolmörker fram mot den snart nog framtittande, upplysta lilla stugan.
Stugans yitre sågo vi ju ej mycket af i mörkret, men röd är den med hvita knutar och hvita hufvar öfver de båda dörrarna med sina manande inskriptioner.
Arki- tekten, grefve Sigge Cionstedt, som endast af intresse för saken gjort upp ritningen och öfvervakat byg- gandet, har all heder af såväl det yttre som det inre.
BILDER FRÅN ARBETSSTUGAN I HAGALUND.
1.
IDUN När vi kommo in i stugan, var där fullt med pojkar i tamburen vid tvättbänken, ty den stora tvagningon.
gick af stapeln, innan arbetet skulle begynna.
Onskligt vore, om där kunde anskaffas ytterlig / are ett par handfat, enär det nu blef kapp- springning till det enda existerande och lärarin- nan hade stort besvär att hindra fyra gossar att samtidigt sticka ned händerna i det till men för renligheten och ordningen.
Vi blefvo vänligt mot- tagna af föreståndarinnan, fröken Söderberg, som tycktes varmt intresserad för sitt värf och tjänstvil- ligt förde oss omkring i den lilla hemtrefliga stugan.
I det största rummet, som var möbleradt med bord och stolar samt försedt med skåp längs ena långväggen, slogo sig nu barnen ned; de voro omkring tio gossar och tre flickor.
Flickorna, som sutto längst ned i salen och fållade och märkte kökshandukar med H.
A.
S.
=Hagalunds Arbets Stuga, sågo intresserade, och flitiga ut, och fröken Söderberg själf undervisade dem.
Gossarne gjorde rot- och grytborstar under ledning af en rask och hurtig fröken från Stockholm.
Skåpen voro fulla med påbörjade och afslutade arbeten och modeller.
När föreståndarinnan öppnade dör- rarne, för att jag skulle få beskåda skåpens inne- håll, såg jag, hur barnen kastade förstulna blickar på hvad deras redan uppnådda färdighet kunnat åstadkomma.
Där funnos.
färdiggjorda rot- och grytborstar, nyststjärnor, julgranskorgar, sprattel- gubbar och leksaksvaggor i mängd, påbörjade borstar, korgar och basttofflor m. m.
Flere beställningar på diverse artiklar ha redan ingått.
Detta roar och eggar naturligtvis barnen mycket, de sågo också helt viktiga ut, när jag köpte ett par af deras nyförfärdigade borstar.
Be- talningen för barnens arbeten går till material- inköp, och man hoppas, att sagda inkomster åt- minstone skola betäcka omkostnaderna för dessa inköp.
För att en arbetsstuga för sextio barn skall kunna bära sig, måste inkomsterna uppgå till minst två tusen kronor om året.
Hagalunds arbetsstuga sysselsätter nu femtioåtta barn, men dess säkra inkomster uppgå endast till ungefär en fjärdedel af hvad som behöfs.
Då barnen hade kommit riktigt i gång med sina olika sysselsättningar, föreslogo vi, som hört att de brukade sjunga till arbetet, att de skulle taga upp en sång.
Och snart ljöd taktfast, friskt och gladt först en vintervisa och sedan » Mors lilla Olle ».
Fingrarna arbetade ifrigt, tråden dan- sade, snörena slogo starka knutar om rotvipporna och sången ljöd barnaklar och hurtig — där rådde en stämning af flit, ordning och förnöjsamhet.
1904 •IIIIIIIIIIII ÅT DEN STUDERANDE UNGDOMEN.
EXPERIMENT VÄCKA INTRESSE FÖR KEMIEN OCH FÖRTYD- LIGA DESS GRUNDER.
WILHELM BECKERS SKOL-LAB ORATORIER, 57 CM.
HÖGA, 33 CM.
BREDA OCH 16 CM.
DJUPA EKSKÅP, PRYDLIGA OCH SYNNERLIGEN PRAKTISKT INREDDA MED SÅVÄL KEMIKALIER SOM DIVERSE UTENSILIER.
Innehåll: Natriumkarbonat, Kalisalpeter, Klorbarium, Kaliumbikromat, Järnvitriol, Klorsyradt kali, Blodlutssalt gult, Blodlutssalt rödt, Svafvelsyra, Salpetersyra, Saltsyra, allt i glasburkar och flaskor med väl inslipade proppar.
Spritlampa.
Profrör, Retort, Gasutvecklingsflaska, Afdunst- ningsskålar, Mensur, Glaskolfvar, Glastrattar, Glasstafvar, Glasbägare, Blåsrör, Gummislang, Lackmuspapper, Filtrer- papper.
Ställningar till retort, profrör och skålar.
ALLT VÄL ORDNADT OCH INPASSADT PÅ BESTÄMDA PLATSER.
PRIS KORAPL.
KR, 3 5: —.
Wilft.
Beeker, KUNGL HOFLEVERANTÖR.
STOCKHOLM.
Fröken Söderberg visade oss äfven de andra rummen hvaribland slöjdrummet, som ståtade med två hyfvelbänkar och ej mindre än sex fullstän- diga verktygslädor, de förra skänkta af professor- skan Retzius, de senare af baron von Essen på Helliden.
En slöjdkunnig skollärare i grannska- pet har jämte sin likaledes slöjdkunniea fru er- bjudit sig att lämna barnen undervisning i snic- kerikonsten.
Vidare besågo vi föreståndarinnans eget rum, jungfrukammaren och köket; de voro alla utom köket tämligen illa uppvärmda af dåliga små ka- miner, men för öfrigt trefliga.
Köket var rym- ligt och bra och där stod för tillfället en frivillig hjälpreda och rörde i en gryta med kål, kokt » på sju kålhufvud, men det går nog åt, » sade hon skrattande.
Ett bra tillskott i matförrådet är fru Amundsons fyra tunnor potatis.
Ja, barnen sågo nog ut, som om de kunde behöfva ett godt mål mat.
Fröken Söderberg är endast bekymrad öfver att hon ej kan taga emot flere ungdomar; utrym- met skulle nog tillåta det, men omkostnaderna icke.
Många små Hagalundsbarn komma och bedja att få vara med om arbetet, utan att få mat, men det går tyvärr ej för sig.
Det visar emellertid, att stugan fyller ett behof.
Det är främst de mest behöfvande, som efter ett mycket noggrant urval antagits.
En fast tjänarinna, som är kunnig i matlagning, är anställd, och det är meningen, att de äldre flickorna skola deltaga i matens tillagning under hennes och fröken Söder- bergs, upp sikt.
Ja, nu hade vi sett allting, utom källaren och vinden, och det var tid för oss att gå.
» Adjö !&gt; ropade barnen i korus, och så befunno vi oss ute på bergs- knallen i mörkret igen.
Efter att ha snafvat i åtskilliga gropar, hamnade vi lyckligen pa trätrottearen, som förde genom Hagalund ned på stora landsvägen, längs hvilken vi fort- satte förbi kyrkogården in till Stock- holm.
Mörka vä«ar i allt slags väder och väglag ha såväl lärare som barn att vandra till arbetsstugan, men målet är värdt denna möda, ty ar- betsglädje är lifvets bästa gåfva för hög som låg.
M.
L.
BYGGNADENS YTTRE.
2.
HANDARBETSSALEN.
?
.
SLÖJDRUMMET, 4.
KÖKET.
A, BLPMBERG FOTO,
IDUN 72 1904 GREFVE HAUPT C.
PÅ G. serade, med dem varmt kännande • vännen.
En hel stab af g a m l a.
tjänare med medalj för långvarig: och trogen tjänst bär äfven vitt- - nesbörd härom.
K a n det vackra ordstäfvet » noblesse oblige » till- lämpas på någon, så är det i san- ning på denne nu 70-årige ädling m e d sitt flärdlösa, i en alldeles säregen grad hjärtevinnande, pa- triarkaliska och nobla väsen.
Icke underligt då att Aske städse va- rit en gärna uppsökt plats för grannar och vänner från vidfc skilda orter, hvilka alla där fun- nit icke blott öppna dörrar, utan äfven öppet hjärta.
LEWEN- ASKE.
I NVID SEGELLEDEN mellan Stockholm och Uppsala snedt emot Sigtuna ligger det kända herresätet Aske med sitt i itali- ensk villastil uppförda corps de logis, omgifvet af en välskött park, dyrbara växtgrupper och en om- fattande trädgård med sina växt- hus.
Ekonomihusen äro prydliga och arbetarbostäderna tidsenliga, allt vittnande o m ordning, om- tanke och smak.
Godset med un- derlydande gårdar utgör också en rätt betydande possession med omkring 640 hektar under plog.
Helt säkert ilade också mångas-, tankar den 10 februari, på gref- vens 70-åriga födelsedag, till ho- nom med en varm önskan, att han ännu länge måtte få lefva och verka på sitt vackra Aske till sina många underhafvandes fromma, till barns, barnbarns och talrika vänners glädje.
Ägare till detta herresäte är sedan 32 år grefve Carl Gustaf Lewenhaupt, hvars bild i dag pry- der Idun.
Född i V. Vingåker den 10 februari 1834 och son till d. v. öfverstekammarjunkaren grefve Claes Axel Lewenhaupt och friherrinnan Wilhelmina Char- lotta Beck-Friis, ingick han efter slutad kurs vid krigsskolan vid kungl.
Södermanlands regemente 1855 som underlöjtnant, hvarifrån han som kapten tog af sked 1874.
— E.
INFÖR KRIGET.
V E C K A EFTER V E C K A har den fjärran Österns hori- sont höljts af krigsfarans svarta moln och världen har väntat att få se den första blixten göra em remna i skyarna och inleda ovä- I en lång följd af år ha grefve Lewenhaupts tid och duglighet ta- gits i anspråk af de församlingar, hvars främste man han städse va- rit och erkänts vara.
Sålunda har GBEFVE C.
G. LEWENHAUPT.
skolan har han lämnat kraftiga understöd.
Ja, allt som kunnat lända till kommunens gagn och heder har varit föremål för hans omsorg och har han härigenom rest sig en vacker minnesvård i tacksamma församlings- bors erkännande.
Förutom detta har grefve Lewenhaupt varit ordförande i Håbo och Bro hushållningsnämnd — i länets hushållningssällskap är han heders- ledamot — mångårig ordförande i allmännings- styrelsen och sedan 1881 ledamot af Kungl.
Landtbruksakademien.
Har grefve Lewenhaupt sålunda länge verkat på skilda områden och särskildt inom den församling, där han har sitt hemvist, sä har han ock under dessa många år varit för sina talrika underhafvanden och tjänare icke blott den humane och rättvise husbonden, utan äfven den för deras trefnad och väl intres- PORSLINSKABINETTET PA ASKE.
GREFVE LEWENHAUPT VID SLÖJDBOR- DET I SITT ARBETSRUM.
han i 23 år varit kommunalstäm- mans och kommunalnämndens i Håtuna ordförande, hvilka befatt- ningar han för ett par år sedan, trots allas önskan att han skulle kvarstå, lämnade och vid hvilket tillfälle han af församlingsmed- lemmarne fick mottaga ett vac- kert synligt bevis på deras djupt kända tacksamhet, tillgifvenhet och vördnad.
För Håtuna kyrkas sättande i värdigt skick har grefve Lewenhaupt visat stort intresse, likaså för slöjdundervisningens praktiska bedrifvande — något helt naturligt, då han själf med framgång idkat denna konst.
Folk- dret, hvars åskor h ö n s svagt mull- ra i fjärran.
Men gång efter annan har det liksom lättat i den af krigets elektricitet laddade atmosfären, och möjligheten af en konfliktens fredliga lösning har ej synts utesluten.
Nu tyckes emellertid~stormen vara i annalkande, enär Japan, enligt hvad telegrammen i början af veckan förmälde, beslutit in- ställa vidare förhandlingar samt kalla sändebudet jämte hela lega- tion spersonalen tillbaka från Pe- tersburg, en åtgärd som natur- ligtvis haft till följd, att Ryss- lands kejsare befallt sitt säude- bud i Tokio jämte hela persona- ASKE HERRESATE I UPPLAND.
KLEMMING FOTO.
— 73 IDUN 1904 INFOR KRIGET.
1.
KEJSAR NICOLAUS AF RYSSLAND, INSPEKTERANDE SINA TRUPPER.
2.
KRIGSFACKLAN TÄNDES.
ALARMSIGNAL VID EN KOSSACKPOST I MANDSCHURIET 3 KEJ- SAR MUTSUHITO AF JAPAN.
4.
DEN RYSKA FLOTTANS FÖRNÄMSTA FARTYG.
5.
DEN JAPANSKA FLOTTANS FÖRNÄMSTA FARTYG.
6.
DEN RYSKA ARMÉNS UNIFORMER (1 HÄST- GARDIST.
2.
INFANTERIST.
3.
TJERKESSISK KOSSACK.
4.
HUSAR.
5.
LANCIER.
6.
TRUMSLAGARE.)
7.
DEN JAPANSKA ARMÉNS UNIFORMER.
(1.
KAVALLERIOFFICER.
2.
INFAN- TERIOFFICER.
3.
LANCIER.
4.
TRUMPETARE.
5.
INFANTERIST.
6.
KAVALLERIST.)
8.
GENERAL TERAOUTCHT, JAPANS KRIGSMINISTER.
9.
AMIRAL ALEXEIEFF, STÅTHÅLLARE I RYSKA OSTASIEN.
10.
GREFVE TARO KATSURA, JAPANS PREMIERMINISTER.
11.
MARKIS ITO, JAPANS MEST ANSEDDE STATSMAN.
IDUN — 1904 74 — UR DAGSKRÖNI- KAN.
QABBATSBERGS £5 SJUKHUS ' 25-årsju- bileum begicks den 4 dennes inom sjukhusets murar med en anslåen- de högtidlighet och i närvaro af konungen, statsminister Boström, statsrådet Westring, generaldirektör Linroth och ledamöter af medi- cinalstyrelsen, sjukhu- sets öfverläkare d:r Warfvinge, samt andra dess styrelseledamöter, nuvarande och förre öf- verståthållarne Dick- son och Tamm, stads- fullmäktige samt ett flertal representanter för den medicinska värl- den.
SABBATSBERGS SJUKHUS ' 25-ÅRSJUBILEUM.
KONUNGENS BESÖK.
A. BLOMBERG FOTO.
len vid därvarande kejserliga le- gation att oförtöfvadt dryta upp från Japans hufvudstad.
Signalen till krig är därmed så godt som gifven och själfva krigsförklaringen knappast annat än en återstående formalitet.
När dessa rader k o m m a under våra läsares ögon, har kanske drabb- ningen redan börjat.
I sammanhang med jubileet skedde äfven invigningen af det Dannströmska konvale- scenthemmet, som nu står fullt färdigt.
Den bild från hög- tidligheten, vi återgifva i dagsnumret, framstäl- ler konungen utanför sjukhuskomplexet, åtföljd af öfverläkaren d:r Warf- vinge, som går på hans vänstra sida, medan till höger om honom synas drottningens representant, öfverhofmästarinnan friherrinnan Ebba Akerhielm, samt d:r C. Nyström, hvilken höll högtidstalet.
OSCARS JUBILEUM FIRADES I K ONUNG KONSTANTINOPEL bl.
a. genom gudstjänst i Legationens kapell.
Den ytterst fåtaliga kolo- nien vållar, att endast sällan någon skandinavisk gudstjänst där kan äga rum; de grekiska prote- stanterna i sultanens stad hafva därför fått låna detsamma och fira därstädes hvarje söndag sin gudstjänst.
Kapellet har hittills erbjudit en syn- nerligen fattig anblick; den nye ministern, friherre Beck-Friis, har emellertid lifligt intresserat sig för dess utsmyckande; med sina målade fönster, sina nya altarkompendier, den lilla originella och smak- fulla predikstolen erbjuder numera det lilla ka- pellet ett synnerligen täckt och stämningsfullt in- tryck.
Konungens jubileum, hvars firande i Kon- stantinopel i hög grad förhöjdes genom det norska skolskeppet » Eliidas » därvaro, samlade på mini- sterns kallelse hela den därvarande kolonien och » Eliidas » officerare och manskap till den lilla kyr- kan, där omväxlande svenska och norska psalmer sjöngos och den tyske ambassadpastorn, den blide och afhållne pastor Suhle, offtcierade, klädd i beskickningens för första gången sedan långa ti- der framtagna purpurröda mässhake.
Härefter höll han på tyska från predikstolen en varmhjär- tad predikan, nedkallande välsignelse öfver brödra- rikenas åldrade och älskade monark.
Den bild, som Idun i dag återgifver, är tagen af vår landsman hofiotografen Berggren några dagar därefter, då den del af Eliidas besättning som icke på kungadagen hade till- fälle närvara, af ministern var inbju- den till legationen och därvid jäm- väl besökte kyrkan, där » gutterne », ackompanjerade på orgel af mini- stern, afsjöngo några psalmer.
Den officer, som på bänken till höger närmast gången (vid sidan af vice konsuln, grefve Mörner) ser mot åskådaren, är » Ellidas » populäre lä- kare dr Thaulow (en bror till den kände målaren), som tvänne gånget- såsom fältläkare deltagit i Turkiets krigsföretag och med anledning där- af särskildt uppmärksammades af sultanen vid den galamiddag, som han den 29 januari gaf för beskick- ningen och Eliidas befäl.
- Detta rysk-japanska krig torde bli det största och mest omge- staltande världen bevittnat, sedan tyskarne 1870 — 71 beröfvade Frankrike Elsas-Lothringen.
A den Tj^TT STYCKE ORIENT vid Brunke- ena sidan det stora kristna Ryss- bergstorg.
S de C.
(Soeurs de land, å den andra det hedna Ja- charité), det i hufvudstaden kända pan, båda lika kraftiga.
Ett fär- välgörenhetssällskapet, som har till GUDSTJÄNST I SVENSKA LEGATIONS KAPELLET I KONSTANTINOPEL UNDER syfte att bespisa fattiga barn och äf- gadt folk mot ett hvitt, jämngoda NORSKA KADETTERNAS BESÖK.
ven äldre personer, h var jämte säll- till sina resurser; men denna gång skapet förfogar öfver ett eget barnsjukhem, hade föreligger den sällsamma omständigheten, o c h i förra veckan anordnat en basar till stärkande det torde bli det färgade, d. v. s. det hedni- af sin ekonomiska ställning.
Basaren hade formen af en orientalisk karavanseraj och företedde en ska folket, som kommer att stå som de kul- mycket färgvacker och liflig anblick.
Särskild turella rörelsernas främjare.
Konfliktens följ- uppmärksamhet tilldrog sig en kinesisk butik med der, om kriget bryter ut, äro gifvetvis o m ö j - fem förtjusande ki- liga att beräkna, men ett är visst: denna den nesiskor i äkta mongoliska världens inmängning i världscir- dräkter.
Hela den utomordentligt in- kulationen skall bli af betydelse för hela mänsk- tressanta och vack- ligheten.
För Japan är krigets politiska mål öfver- herraväldet i Ostasien, fotadt på besittningen af Korea och ett förbund med ett orubbadt Kina; för Ryssland Japans fördrifvande från fastlandet och en fortgående utvidgning af dess maktsfär i Kina.
Under sådana omstän- digheter torde det militära målet för båda parterna blifva Koreas besittningstagande samt naturligtvis en sträfvan att tillfoga hvarandras stridskrafter så stora nederlag som möjligt.
I vårt dagsnummer meddelas en serie in- tressanta bilder till krigskrönikan samt por- trätter af de båda stormakternas härskare, Rysslands och Japans kejsare.
Äfven bjuda vi bilder af Japans krigs- och premierminstrar, general Teraoutchi och grefve Taro Katsura, amiral Alexejeff, ståthållare i ryska Ostasien, samt markis Ito, Japans mest ansedde stats- man och fredspartiets hufvudman.
FRÅN S.
DE C:S ORIENTALISKA BASAR.
A. BLOMBERG FOTO.
— 75 — ra kinesiska uppsättningen var ett lån af d:r Sven Hedin.
För öfrigt hade hela österlandet stämt möte i basarlokalen vid Brunkebergstorg, oeh från det heta Indiens djungler var äfven djurvärlden re- presenterad af tigrar, krokodiler och en elefant, hvil- ken senare på sin rygg bar en indisk lyckoflicka.
Vi meddela här invid en bild från dessa basa- rens lysande scenerier, som hade till arrangör den i slika ting sakkunnige och smakbegåfvade amanuensen Folcker.
PARET VON GRUMME.
DE POPU- LÄRA HJÄLPARNE FRÅN AALESUND.
H Ä R I N V I D ha vi nöjet meddela bilderna af den svenskfödde tyske fregattkapte- nen Ferdinand von Grumme och hans unga maka, hvilka för sitt offervilliga, ja, vi kunna nästan säga hjältemodiga bispringande af de nödlidande efter Aalesnndsbranden förvärfvat sig den varmaste tacksamhet och popularitet öfver hela Norge, hvilken särskildt tog sig ut- tryck i stormande ovationer, då de här om dagen på hemfärden passerade Kristiania.
Fregattkapten von Grumme har, som be- kant, varit befälhafvare för den undsättnings- expedition, som kejsar Wilhelm med storartad frikostighet afsände till den förolyckade nor- ska staden, och hans maka, som åtföljde ho- nom på den ansträngande färden, har icke skytt någon m ö d a att bittida och sent bistå vid arbetet för de nödlidande.
kläder och med hennes matförråd för som- maren.
» Vargen kommer och rifver något af kreaturen eller också kommer där ett annat odjur.
Olycka eller sorg stundar, då man börjar ett företag med mycken fröjd, brukade alltid min mor säga.
Pass på du, Greta, och akta dig!
D u kommer inte att sjunga så där, då sommaren är förbi och kreaturen skola till byn igen. » 3 ' | » Gud bevare oss! » svarade Greta och tyst- nade med sin sång.
» Måtte inte något ondt hända! » Hon tänkte närmast på kreaturen, sig själf tänkte hon mindre på.
Det fanns mycket ondt i skogen, odjur och trolltyg, och hon stod i ansvar för kreaturen.
» Du spår inte godt du, Petter, du ser i mörkt du, » tillade Greta.
» Jag sjunger alltid, då jag drar upp till sätern, och jag sjunger också, då sommaren är slut däruppe på fjället och j a g går ner till b y n igen.
Jag tror dig inte.
Du är dum du, Petter. » » Men du har aldrig sjungit som i år, du har aldrig haft så brådt med sätern som i år.
Det bådar för något.
Tro mig, d u!
» » Jag vill inte tro dig. » Och Greta stämde upp en sång.
Men det var för underligt: tonerna klingade inte som Hr von Grumme är Stockholms barn, son till fabrikör Grumme, grundaren af den bekanta stora såp-, tvål- och parfymfabriken och hans maka.
Född 1860 var von Grumme extraka- dett vid svenska sjökrigs- skolan åren 1 8 7 4 — 7 6.
Vid jultiden sistnämnda år begaf han sig till Tyskland, där han två år senare vann in- träde i marinen.
Officer 1 8 8 1, blef han löjtnant 1885 och steg sedan snabbt i graderna, till dess han förlidet år utnämndes till kommendörkapten af första graden.
Ären 1 8 9 7 — 9 9 tjänstgjorde von Grumme på » Hohenzollern » som naviga- tionsofficer och sekond, och från denna tid förskrifver sig kejsar Wilhelms personliga vän- skap för honom.
Ä r 1900 blef von Grumme adlad.
Sedan några år är v o n Grumme gift med grefvinnan Ellen Douglas, tyska till börden, hvilken, som sagdt, nu varit honom följaktig på resan till Aaalesund och där biträdt vid fördelningen af lifsmedlen och förnödenhetsartiklarna bland de brandskadade samt klädd i sjuksköterske- dräkt tagit vård om de sjuka.
ETT BILD BLOMSTER AF QUID PÅ VÄGEN.
TIDS- VITA.
Hvad mening låg i rosens lif?
O, skapare, ett svar mig gif!
G R E T A drog upp till säters, sjungande och glad.
Aldrig hade sätervallen lockat hennes håg, dragit hennes sinne till sig så- som just det året.
Hon undrade själf öfver tonerna, som stormade fram ur hennes barm.
Aldrig hade de i sådan yrande fröjd dansat öfver hennes läppar eller så smugit sig fram drömmande och vemodiga för att lägga sig till ro djupt in i snåren.
» Det kommer att gå illa för dig i sommar, Greta, » sade Petter, drängen, som följde efter med häst ' och kärra, lastad med säterjäntans FREGATTKAPTEN OCH FRU FERDINAND VON GRUMME.
förr.
Det var, som om de inte vågade sig fram, som o m de smögo sig undan, hit och dit, darrande och rädda.
» Usch, Petter, du har tagit sången ifrån mig, j a g kan inte sjunga mer.
Det är det onda, som har händt, och det k o m från dig.
Det är ondt nog att spå ondt.
Pass på du, Petter, att Gud inte straffar dig för dina onda spådomar. » » Men jag ville dig inte något ondt, Greta, j a g ville bara varna dig.
Det är just det, som varseln är till för, sade mor min.
Man blir uppmärksam på sig själf och är på sin vakt och så räddar man sig ibland för det onda.
Jag bara ber dig, som mor skulle ha bedt mig, om hon hört mig så där glad.
Pass på och var på din vakt, skulle hon ha sagt. » Men Greta hörde inte längre på Petter.
Hon hade vikit af vägen och jagade en ung ko, som tycktes vara vid samma muntra lynne, som hon själf var.
Hon fick kon fram till vägen, och så bar det af uppför bland stenar och stubbar, o c h Petter blef efter med sin häst och sin kärra.
Det gick inte att sjunga längre, vägen var brant och kom hjärtat att IDUN 1904 bulta.
Men tänka kunde man, och Greta gick och tänkte på hvad Petter nyss hade sagt.
Det var för underligt, att hon varit så glad nyss.
Hon visste ju, att mången kväll skulle hon komma att sitta ensam på sätern och längta ner till byn, längta efter ljudet af en människoröst, efter någon att tala med.
Det var ' något underligt med sätern, något som hon aldrig rätt kunde tyda.
H o n tyckte ibland, att det liksom hvirflade omkring henne där- uppe i den ljusa, rena luften, hvirflade som af fågelvingar och fågelkvitter, och foten blef lätt och lifvet lustigt, och hon måste skratta, fastän där ej fanns något att skratta åt, och hon måste sjunga, bara låtar ibland, då hon ej fick fatt på några ord.
Det var i den tidiga, solbelysta morgonen, då fjället glitt- rade som guld och dagen icke var genom- lefvad.
Men i kvällen, då solen sänkte sig och försvann och fågelsången tystnade, då var det annorlunda.
Medan hon satt på trapp- steget utanför stugdörren ensam i den stora tystnaden, k o m m o sådana underliga tankar och känslor.
D å kunde hon hvarken sjunga eller le.
D å var det, som o m luften varit genomväfd af drömmar, som om det hviskat inne i snåren, som om hon inte rätt förstod sig själf.
Då blefvo tankarna många och känslorna stora.
Hon kände det, som om hon inte ensam förmådde bära dem, som om nå- gon måste komma och hjälpa henne.
Och så smög sig längtan in bland drömmarna.
En sådan kväll den förra sommaren hade Lasse, drängen i en af grann- gårdarna nere i byn, kommit van- drande upp till sätern hvisslande i en vasspipa.
De hade suttit till- sammans på trappsteget i den ljusa sommarkvällen, och det föll sig lätt för Greta att ge bort sig själf och bli Lasses fästmö.
Hvarje lör- dagskväll kom sedan Lasse upp till sätern, och lördagen med sin väntan blef som en helg- dag i Gretas säterlif.
Men när hösten kom, och sätern stängdes, blef lördags- kvällens helgdagsstämning kvar på fjäl- let, och Greta förmådde inte taga den med sig ned till byn.
Hon kunde inte förstå det, hon undrade däröfver, men nere i byn var det henne likgiltigt, om det var Lasse hon mötte på vägen eller någon annan af byns pojkar.
Och nu hade Lasse på våren rest till Amerika, och Greta förstod, att de aldrig mer skulle se hvarandra.
Hon hade inte haft några tårar, då han sade henne farväl, och när han talade om, att hon skulle komma efter honom till det främmande landet, log hon blott.
När Lasse så hade rest, tänkte ej Greta mera på honom.
Men nu skulle hon upp till säters igen, nu kom hon att tänka på Lasse.
Nu skulle lör- dagarna bli som de andra dagarna i veckan: ingen att vänta på, ingen att längta efter, ingen att sitta och spraka med därute på trappsteget i kvällen, då det var så där un- derligt stilla rundt omkring, och tankarna flögo vida som himmelens fåglar.
Hon kunde inte förstå, att hon känt sig så glad nyss o c h att hon kunnat sjunga så.
Hvad hade kom- mit åt henne?
Och Petter hade spått olycka.
Hon blef rädd.
» Måtte det inte hända kreaturen något! » sade hon, då hon motade in dem på säter- vallen.
Den första tiden hade hon mycket att syssla med och föga tid för tankar.
Men så k o m den tid, då det blef stunder äfven för tankar och längtan.
Det blef så ödsligt däruppe, så underligt, i synnerhet då det led m o t lördags-
IDUN 1904 — 11 U I I I I I 111111 • 111 II N MIM 11 • 111 • • • I • I II Förnämsta tvättmedel äro o c h förblifva dock vid finare tvätt HYLINS Ekonomi-Tvål och v i d gröfre t v ä t t — är rädd för tankarna.
Hon börjar tro, att skogsrån har förtrollat henne.
Hon blir ofta så underlig till mods.
Hvarför är hon inte n ö j d?
Hvarför är det inte lugn i hennes inre såsom den första sommaren där uppe?
Hvad väntar hon ständigt p å?
Om kvällen väntar hon på morgonen och o m morgonen väntar hon på kvällen.
Hon förstår sig inte själf.
(Forts.) Öfverför till stenograf!
: by ebb arab apa affär (h) vem höra kula flagga folk flock finger fingo baron hot sy söka ja jo sjuk kyla rosen farmor Babylon fick fog karafin Borås min simma divi- dera duga sedermera ambassadör.
(Forts) (byk) HYLINS Prima Tvätt-Tvål IMU 76 MELINS STENOGRAFI I FEM LEK- TIONER.
(FORTS. FR. FÖREG.
N:R.)
1 Första lektionens öfningsuppgift.
kvällen.
Hon försökte att sjunga, men tonerna stannade kvar i hennes bröst, de ville ej ut.
Ibland tog hon ner psalmboken från hyllan ofvanför fönstret och läste högt därur för sig själf.
Och så k o m m o tårarna, och det lättade hennes sinne.
En söndagsmiddag, då kreaturen voro i in- hägnaden och Greta höll på att göra upp eld under potatisgrytan, fick hon höra ljud af skratt och människoröster.
Hon sprang ut i solljuset och fick se två unga studenter komma gående uppför sätervallen.
De buro ränslar, och de viftade med sina hvita mössor åt henne.
» Hallå!
Har du något i matväg därinne i stugan, så fram med det!
V i ä ' hungriga som vargar.
D u skall få penningar i stället. » Ränslar och rockar och mössor kastades i gräset.
» Har du någon filbunke? » Visst fanns det filbunke.
De skulle få den bästa hon hade.
De skulle få så många de ville ha.
Och så var med ens den stora tystnaden på sätern bruten.
Där var skratt och glam och stoj.
Mjölkboden undersöktes, man måste se, hvad som fanns, och fällbordet i stugan slogs upp och allt, som ätbart var, sattes fram.
Hejsan!
Mera eld under pannan, varm potatis måste man ha.
Och ved stoppades under potatisgrytan, och det sprakade och brann och potatisen puttrade och kokade och Greta blef alldeles hufvudyr af skratt och skämt och stök.
En af de två männen hade kastat sig rak lång på sätet innanför dörren och låg och såg på, hur den andre vände upp och ned på allt i stugan och mjölkboden och hur han svängde om med Greta.
Han, som låg p å bänken, sade ej mycket, men så hade den andra så mycket mer att säga, ord så lustiga, att Greta höll på att dö af skratt.
Det var en munter middag.
Greta hade aldrig varit med o m maken.
När de ätit, kastade de sig i gräset utanför stugan, där skuggan föll bred och sval, och Greta satte kaffepannan på.
Och så drucko de kaffe ute i gräset.
Längtade hon inte däruppe i ensamheten?
Hvad tänkte hon på, när hon gick i skogen och vallade?
Hade hon någon hjärtevän där nere i b y n?
K o m aldrig någon upp till henne?
Måste hon vara ensam där hela sommaren?
Jaså, de hade varit där vid midsommar- helgen, men nu skulle hon vara ensam ända till hösten.
Och ingen hjärtevän.
Hvad tänkte pojkarna på där nere i b y n?
Innan Greta visste ordet af, stod solen vid skogsbrynet, och främlingarna satte sina rockar och ränslar på, och så voro de försvunna, och det var åter tyst på sätern.
En vecka har gått förbi.
Det är lördags- afton.
Greta står i stugdörren och ser ut öfver sätern.
Sysslorna för dagen äro undan- stökade.
Det är tankarnas stund.
Men Greta 50MATOSE ' / L - 2 ^ iL_j3 ^ £_ ANDRA LEKTIONEN.
Föreställningen i fredags, som afslöts med den pantomimiska baletten » Barnens juldröm », följdes emellertid med glad uppmärksamhet af hela den talrika ungdomliga publiken, som väl dock skänkte hufvudparten af sitt intresse åt k. logen, därifrån konungen, som infunnit sig strax före balettens början, med liflig uppmärksamhet följde de ungas oförställda glädje.
Till sist framställdes en vacker och anslående apoteos, utvisande huru konungens byst bekransades af en genius, medan Svea och Nore höllo vakt vid den bysten uppbärande piede- stalens fot.
När ridån gick upp för denna apoteos, uppstämdes kungssången, som af publiken åhördes stående.
Konungen var synbarligen djupt rörd öfver den oförmodade hyllningen.
T &lt;JX04VÖ^04M&gt;a^vb &lt;LA / / R I TI UNGL.
TEATERN har under de senaste veckor- na några gånger uppfört Ad.
Adams lilla nätta enaktsopera » Nurnbergerdockan », senast å barn- föreställningen sistl. fredag.
Den melodiösa ope- ran får här ett nästan elevmässigt utförande, i det teaterns yngsta eller svagaste krafter framsläppts i densamma.
Anmälaren kunde ej undgå att göra en jämförelse med en föreställning af » Niirnberger- dockan », som han för några år sedan bevistade å hofoperan i Dresden, där teaterns bästa krafter bidrogo att gifva utförandet af den graciösa ope- ran karaktären af en verklig mönsterföreställning.
Berthas roll utfördes sålunda af fröken Wedekind, teaterns främsta koloratursångerska med stor dra- matisk talang, medan den berömde Scheideman- tel af Millner gjorde en af de uppsluppnaste och roligaste prestationer, som skådats å en operascen, allt under det hans oförlikneliga baritonstämma fick tillfälle att göra sig gällande i all sin glans.
Äfven de båda andra rollernas innehafvare, sär- skildt Nebuschka som leksaksfabrikanten, stodo värdigt vid sidan af de nyssnämnda.
(Apropå Scheidemantel — det vore verkligen en sångare, som på grund af sin framstående både vokala och dramatiska talang förtjänade värfvas för ett gästspel å vår k. teater.
Det skulle säkerligen lifligt intressera både våra egna operaartister och vår publik.)
C — tToscat, Puccinis opera, som rönt så stor- artad framgång å utlandets operascener, gifves å k. teatern första gången i nästa vecka.
o- |-aAXa / T7ASATEATERN har åter öppnat sina portar för ' operetten, i det » Grefvinnan Pepi » där i c ons- dags f. v. höll sitt intåg.
Musiken är af en viss Reiterer arrangerad på grundvalen af några dans- melodier af Johann Strauss, ett par rätt pikanta och medryckande.
Texten företer ett godt uppslag i första akten, hvilket förf.
dock ej förmår full- följa i andra akten och ännu mindre i tredje och sista, som vimlar af rena fånigheter.
Bifallet, som var rätt lifligt efter den första akten, slappa- des mer och mer och efter den sista gick ridån upp endast en gång.
Något långt lif är sålunda och detta helt naturligt ej beskärdt denna nya operett.
Bland de uppträdande må endast näm- CXAUIAVOA nas hr Bergström som den bäst röstbegåfvade, frkn Berentz i titelrollen för sitt goda kuplettföre- drag samt hr Lund för sin roliga teateragent och hr Bingvall som den lefnadsglade och originelle grefve Adam.
Sedan ofvanstående skrifvits, har operetten redan nedlagts för den gamla bepröfvade » Läder- lappen ».
~Å&gt; * | " 0i / !&gt;o^ IMWCV r •Irct / Hu- med anledning af 100-års- R UNEBERGSMINNET dagen af skaldens födelse högtidlighölls å oÅ / - pel som Dem som önska ett större antal öfningsexem- hänvisa vi till Melins lärobok (10. upplagan), finnes i alla boklådor.
*) Obs.!
att tecknen för &gt;n » och » s » skrifvas åt hög-er nedåt.
ERKÄNDT BÄSTA Svenska teatern med en minnesfest, tillkommen på föranstaltande ' af ett antal här bosatta finnar tillika med en del framskjutna personligheter ur hufvudstadens litterära kretsar.
Salongen var besatt till sista plats af en del- vis mycket elegant och distinguerad publik och det gungade en stämning af högtid i den varma atmosfären.
Den sjungande finska dialekten bröt sig melodiskt mot högsvenskans mera nyktra rytm, och när Björneborgsmarschens toner brusade ge- nom den färgstrålande och parfymmättade salon- gen med hälsning från snöhöljda finska slagfält och tallmoar, var det naturligtvis finnarne, som först och impulsivt kände sig manade att resa sig från stolarne, medan vi reserverade svenskar först KRAFTHÖJNINGSMEDEL.
ÖKAR APTITEN I HÖG GRAD.
Erhåiies på apotek.
— 77 IDUN — yttringar och talrika extranummer burit tydliga vittnesbörd.
ONSERTEN FÖR SVERIGES HUS I S:T LOUIS hvilken under kronprinsens beskydd i söndags gafs i Katarina kyrka, artade sig till en liten sångartäfling mellan några af våra mera bekanta sångföreningar.
Utan att ingå på något detalje- radt omnämnande, hvilket näppeligen här vore på sin plats, vilja vi dock framhålla, att de olika prestationerna samtliga buro vittne om, att våra större sångföreningar både förfoga öfver klang- fulla röster, präktig samsjungning och god led- ning.
Kyrkan var fylld till sista plats af en hög- tidsstämd och tacksam publik.
togo oss en liten funderare, huruvida vi ville äfven- tyra vår värdighet som korrekta och behärskade människor för en tillfälligt uppflammande vörd- nadskänslas skull.
Men då vi tyst gjort en liten kalkyl och funnit, att Runeberg var tillräckligt stor för att äfven vi, utan risk att nedsätta vårt människovärde, kunde kosta på hans minne denna enkla uppmärksamhet, följde vi beredvilligt fln- narnes exempel, så att vi stodo mangrant efter några minuter.
Professor Nyblom höll minnestalet, som var akademiskt torrt från början till slut; inte någon- städes en tändande mening eller några innerliga, själfulla penseldrag, som kommo den härliga diktar- gestalten att lefva inom minnesteckningens ram.
Däremot fick man gripande hälsningar från den Runebergska poesiens rike genom de sånger ur bland annat cykeln » Idyll och epigram », som grefvinnan Mannerheim föredrog med den finaste och mest själiska tolkningskonst.
Hennes säng är helt igenom den kristallklara sången från en sjungande själ, och hennes föredrag af » Soldat- RUNEBERGSFESTEN Å SVENSKA TEATERN.
gossen » blef helt enkelt sublimt med sin glödande patos och på samma gång konstnärliga nobless.
Minnesfesten afslöts med några tablåer, ar- rangerade på motiv ur » Fänrik Stål » och » Molnets broder », hvilka gjorde sig ganska bra gällande.
Af desamma samt af den rörande torf- tiga » apoteosen » meddela vi här ett par afbild- ningar.
Q VENSKA TEATERN har som ett litet mellan- ^ spel tagit upp » Sabinskornas bortiöfvande » med hr Backström i den dråplige teaterdirektörens roll.
Och det visar sig, att den burleska possen — en af de bästa inom genren — ännu har hu- mör nog att förskaffa publiken ett par roande kvällstimmar.
- jlfUSlKFÖRENLNGEN är det äldsta af våra större nu existerande musiksällskap i hufvudstaden, och den vill också gärna göra anspråk att räknas som det förnämsta.
För att emellertid kunna vara berättigad till en sådan rangplats är det nödvän- digt, att Musikföreningen och dess ledare något mera följa med sin tid och taga hänsyn till, att nutidens musikaliska publik har kraf på att hållas au niveau med det bästa af det nya, som ter sig på den samtida kördiktningens område.
Det är nog godt och bra att lugnt vandra sin väg fram i väl uppnötta hjulspår — det hela löper lättast så — men det blir enformigt i längden.
Ingen vill förneka, att ej framförandet af de verk, som under de senaste åren stått på programmen, på det hela taget varit godt, ja ofta-utmärkt; därför har man haft en säker borgen såväl i ledaren prof. Nerudas på mångårig erfarenhet och gedigen musikalisk bildning grundade rutin som ock i de trupper han har haft att förfoga öfver.
Likaså måste erkännas, att många förträffliga verk ge- nom föreningen kommit till utförande, men oftast har det varit äldre eller redan förut välbekanta saker, som framförts.
Naturligtvis har ock bland dem funnits åtskilliga, som förtjänat att återupp- tagas.
Men jämte allt detta gamla borde ock mer än fallet varit publiken hafva gjorts bekant med framstående samtida nyheter.
Och att det ej råder brist på sådana, vet en hvar, som något följer med företeelserna i de stora musikcentra på kontinenten.
Och har någon gång ett verk upp- tagits, som på programmet angifvits som nyhet, så har det merendels visserligen befunnits nytt för en stor del af vår publik, men i själf va verket varit allt annat än nytt.
Så t. ex. med den s. k. nyheten på den senaste abonnementskonserten.
1904 K JEANNE RAUNAY gaf i måndags kon- M: ME sert i Musikaliska akademien och detta blef hennes bästa prestation härstädes.
Om äfven nu de förut anmärkta bristerna, otillfredsställande in- tonation och mer eller mindre stark chevrottering, framträdde, så gjorde sig dock den i sig själf om- fattande och klangfulla stämman vida bättre gäl- lande än i de båda Wagneroperorna på scenen.
1.
SKALDENS APOTEOS.
2.
» FÄNRIK STÅL ».
3.
Den danske tonsättaren Peter Heises » Tornerose&gt;, komp.
för solostämmor, kör och orkester till Chr.
Richardts poetiska dikt, utfördes nu för första gången härstädes; men den är redan ett 30-tal år gammal.
Ar nu detta verk af så absolut fram- stående art, att det kan anses som en betydande vinst för vårt musiklif att hafva fått detsamma införlifvadt i Musikföreningens » reportoar »?
Vi måste härpå svara nej, så länge det finns så många andra betydligt värdefullare både äldre och nyare körverk, som ännu vänta att blifva framförda för vår publik.
» Tornerose » är ett rätt stämningsfullt genom- snittsverk med efterklanger från Gade och Hart- mann.
(Peter Heises framstående egenskaper komma som bekant mest till synes i hans visdikt- ning.)
Det hela verkar vekt och drömmande och så där tämligen jämnstruket.
Någon reel behåll- ning af detsamma har man ej, helst som verket är ganska långt och på grund häraf äfvensom ock genom sin brist på nyanser verkar något tröttande.
Solopartiet utfördes förtjänstfullt af frkn Svärd- ström samt hrr Sven Nyblom och Salomon Smith.
Den sistnämnde har nu i 25 års tid oegennyttigt och med ovanlig framgång verkat som Musikför- eningens bästa solistförmåga.
Programmets slutnummer » Den första Valborgs- mässonatten » af Mendelssohn-Bartholdy hör till de för vår publik gamla kända körverken.
Det torde få räknas, åtminstone delvis, till Mendelssohns bästa skapelser och verkar betydligt friskare än den Heiseska kompositionen.
Särskildt vilja vi fram- hålla uvertyren samt väktarnes och hedningarnas körer (n:r 6 o. 7).
Solopartien utfördes i detta stycke af de båda ofvannämnda herrarne samt fru Claussen.
Körerna och hofkapellet skötte sig efter vanligheten korrekt under prof. Nerudas lika korrekta och rutinerade anförande.
Den denna gång fulltaliga publiken gjorde efter kon- sertens slut medels applåder sin sedvanliga re- verens för de uppträdande och deras anförare.
ANNA F RU LANDER NORRIE OCH HERR SVEN SCHO- hafva de båda sista lördagarne gif- vit populära soaréer i Musikaliska akademiens stora sal.
Då tvänne sådana framstående och välkända förmågor slå sig tillsamman, kan publi- ken alltid vara viss om att få en ovanligt njut- ningsrik och angenäm afton.
Den har ock båda gångerna infunnit sig till sista plats, och att den ingalunda känt sig besviken i sina högsta för- väntningar, därom hafva de intensivaste bifalls- » MOLNETS BRODER ».
A. BLOMBERG FOTO.
Programmet var med undantag af sista numret (scen och aria ur » Ifigenia i Tauris » af Gluck) genomgående franskt med arior af Gounod och Massenet samt smärre saker af Berlioz, Coquard, Delibes och Martini.
Publiken var ytterst fåtalig, men bifallet så mycket lifligare.
M:me Raunays yttre uppträdande hör ock till det vackraste och noblaste man kan få se på en konserttribun.
T7 ONSERTFÖRENINGEN, som under hr Aulins ^ ledning fortfarande utvecklar en berömvärd lifakstighet, gifver på söndag en populär extra konsert med uteslutande Wagner-program.
Att här blir fullt hus, kan man taga för gifvet.
l ^ Y A FILHARMONISKA SÄLLSKAPETS KON- SERT, som börjar just i tidningens presslägg- ningsminut, få vi redogöra för i nästa nummer.
rpOR AULINS OCH VILH.
STENHAMMARS 2:DRA SONATAFTON i dag torsdag fästa vi ytter- ligare våra läsares uppmärksamhet på.
1 TfETTISDAGSMATINÉ FÖR BARN.
» Pelle Snygg och barnen i Snaskeby » af Ottilia Adelborg, barnsångspel, musik af N. van der Linden van Snelrewaard, med stor framgång gifvet i Holland, kommer att uppföras å k. teatern nästkommande tisdag kl. 2 på föranstaltande af sällskapet S. de C. till förmån för dess verksamhet.
Barnboken » Pelle Snygg » är allför väl känd i alla svenska hem, för att vi här skola behöfva redogöra för dess pittoreska och roande innehåll, som gladt och hänfört så många småttingar och äfven deras äldre anhöriga.
Men att en holländ- ska, fru Nelly van der Linden van Snelrewaard, blifvit så inspirerad af de konstnärliga teckningarna och den liffulla handlingen, att hon satt musik därtill, det är något, som torde vara mindre kändt.
Hvar och en, som tilltalas af det naiva och glada, bör förskaffa sig nöjet af att se och höra » Pelle Snygg ».
Musiken lär vara melodiös och lekande och säges sluta sig på ett förträffligt sätt till handlingen.
Alla de uppträdande äro barn, smutsiga, slarf- viga, sannskyldiga snaskebybarn, som omvändas af den lille renhetshjälten Pelle med tillhjälp af Svampmor, Krukfar, Tvålgubben och Borstefar.
Hr Sven Scholander har äfven lofvat med- verka vid matinén.
— IDUN 1904 klorna krossas.
K Ö K S Ä L M Ä N A C K Redigerad ai Inneh.
af Elisabeth Östmans Husmodera- kurs i Stockholm.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 1 4 - 2 0 FEBR.
1904.
Sondag ': Klar buljong- med strimlor af tryffel; å la daube på hummer med mayonnaise fricandeau på kali med le- gymer; apelsinjrlace med grädde.
Måndag: med Griljeradt buljong-skött potatis; krusbärssoppa med skorpor.
Tisdag: Stekt refbenspjäll med po- tatis; semlor med mjölk.
varsamt Hälften af buljongen påspädes och får bringa), saltgurka med och lingon; med potatis, blåbärskompott grädde.
Fredag: Brynt hvitkälssoppa frikadeller; gräddväfflor.
med ".
L ö r d a g: Risoller af oxstek med ski- radt smör; nyponsoppa med vispad «rädd&lt; \ EECEPT: A la heta vattnet min., daube hummer 20 Beredning: Apels inerna Den den upptages klyfves långs och efter, gr. sötmandelj, 5 bittermandlar.
B e r e d n i n g: Mjölken ljummas och F r i c a n d e a u p å k a l f (f.
6 pers.).
väl, torkas och skalas.
Allt det hvita jästen utröres med 1 tsk.
sockor och 1.2 kg.
benfritt i nnanlår af kalf, V-FI hg.
bortskäres och skalen skäras i strim- 1 kkp.
af mjölken.
750 gr. af mjölet 3 del.
af grädden kokas upp, apel- späck, 2 msk.
smör (40 gr.), 2 msk.
lor.
slås i ett djupt fat och den ljumma hackad portug.
' lök * 2 morötter, 2 tsk.
sin strimlorna iläggas och grädden öfver- mjölken t illsäti es litet i sänder, under salt, V4 tsk.
hvitpeppar, 1 lit.
efterbul- täckes samt får stå tills den är kall, flitig rörning, jästen nedröres och degen hvarefter den silas väl.
Äggulorna vis-pas jong.
arbetas till den blir smidig och blank, i en kastrull med 1 msk.
af sockret, den S å s: U / 2 msk.
smör (30 gr.), 2 msk.
då den sättes a t t jäsa till sin dubbla kokta och " silade grädden tillsättes, litet mjöl, köttju, % 1 del.
tjock grädde, salt, storlek.
Smöret och sockret röres tills i sänder, hvarefter massan får sjuda öf- hvitpeppar, 1 tsk.
citronsaft.
det blir hvitt och inarbetas i den upp- ver elden till en uock kräm, ' inder jämn B e r e d n i n g: Köttet tvättas med en vispning, kastrullen af lyftes och visp- jästa degen, jämte det vispade ägget duk doppad i hett vatten, bultas lätt ningen fortsattes, tills krämen blifvit och den skållade samt rifna mandeln.
1 får skifvor och dorna.
skurna gr.): morötterna samt kryd- Griljeradt buljongskött (f. 6 pers).
IV2 kg ", buljongskött (helst för- mjöl storlek.
tillsättes om 2 '.
«.
J Till stufning: / 2 \ Å kg.
oxstek (re- ster), 1 msk.
smör (20 gr.), lVs msk.
.mjöl; 4 del.
buljong eller steksås, salt, hvitpeppar.
Till stekning: 2 msk.
smör (40 gr.).
Sås: 1 hg.
smör (skiradt).
Beredning: Mjölet siktas i en bål, äggen vispas väl tillsammans med grädd- mjölken och nedröres jämte saltet.
Er.
pannkakslagg upphettas långsamt, smö- ret smältes med penslas pannan.
Af denna smet gö- i vattenbad och här- res tunna pannkakor, som blott gräddas Köttet skares i fina tärningar.
Smör och mjöl sammanfräsas och spädes med buljongen der.
eller steksåsen, litet i sän- Såsen får koka 5 iminuter, därefter tillsättas köttet och kryddorna.
Hvarje rmnnkaka delas i 2 delar och.
1 msk.
af köttblandningen lägges pi den gräddade sidan af pannkakan, som därefter hop- vikes väl.
En gjutpanna upphettas, smö- ret brynes däri, hvarefter rissolerna iläg- gas och få steka vackert ljusbruna.
De så Den arbetas därefter på bak- bordet och delas i 12 delar af hvilka bakas semlor, som läggas på val ren- gjorda och smorda plåtar.
Då semlor- na äro väl uppjästa gräddas de i god ugnsvärme och fyllas med mandelmassa, när de äro fullkomligt kalla.
Bissoler Tunna af oxkött (f. 6 pers.).
pannkakor: 4 ägg, 5 plats finnes för ung frisk bildad flicka * • som är villig att mot fritt vivre komma s.
H. Odmanns A. T.ISIS.
i godt stilla hem hos äldre, bättre familj, för att vara fiuns hjälpreda vid inomhus förefallande göromål samt handarbete Musi- D R A K - T H E L kalisk önskvärdt.
Svar till » Godt hem », kg.
3:50; U kg.
1:85; loO gr. 75 öre; Iduns exp.
Fotografi önskas medlölja.
50 gr 40 öre.
poulard-^iden 8 5 ö r e l / 2 msk.
smör (30 uppläggas på varmt serveringsfat och behöfves garneras med persilja samt serveras med och degen får åter jäsa till sin dubbla skiradt smör.
Mera R.T.7013.
till kr.
5:20 pr meter, porto- och tullfritt!
Profver omgående; likaså af svart, hvitt &gt;/ och kulört Henneberg-Siden frän 85 öre till kr.
20: 85 pr meter.
G.
H E N N E B E R G, s i d e n f a b r i k a n t (H.
o.
k.
h o f l.)
Z Ö R I C B.
A pannan: på en sida.
sköljas 3 färska humrar (eller hvarefter kallna.
på Till upplösta (f. 6 fuktig klubba och späckas i täta, kall.
1 burk med konserverad hummer, ä 1.93) 1 lit.
fisk- jämna rader med en del af späcket sku- Apelsinsaften kokas med det öfriga eller ljus köttbuljong, 3 msk.
franskt ret i fina strimlor.
En stekgryta upp- sockret och vattnet till en simmig lag, vin, 10 blad gelatin,, 2 unsk.
hett vatten, hettas långsamt, smöret brynes däri OC \ som får kallna, hvarefter den blandas köttet ilägges samt brynes väl på alla 2 hela ägg.
med krämen och massan ställes att sidor.
Köttet upptages och resten af T i l l g a r n e r i n g: 1 hårdkokt ägg, frysa.
Besten af grädden vispas till späcket, skuret i skifvor, lägges på bot- persilja.
hårdt skum och nedröres, då glacen är B e r e d n i n g: Hummern nedlägges i ten af grytan, köttet nedlägges tillika half frusen.
löken, de skrapade och i tjocka kokande, saltadt vatten och får koka 15 med pers.).
salt.
3 msk.
smör (60 x och potatis.
Grytstek IV2 kkp.
kkpr.
STäddmjölk, 2 msk.
mjöl, % tsk.
gelatinet steka med tätt slutet lock omkr. IY2 B e r e d n i n g: Köttet skares i vackra samt de uppvispade äggen och blandnin- tim. Steken vändes ett par gånger un- skifvor.
Anjovisen rensas, urbenas och gen får under vispning ett kort uppkok.
der * stekningen.
hackas fint samt blandas med de upp- Geléet silas genom en i hett vatten ur- Köttjusen silas och skummas.
Smör vispade äggen, hvarefter köttskifvorna vriden servett eller silduk.
En del af det och mjöl sammanfräsas, köttjusen till- doppas däri, ' och vändas i de stötta klara géelet hälles på botten af en vat- sättes litet i sänder och såsen får koka skorporna.
En tackjärnspanna upphettas tensköljd å la daube-form och ställes under- rörning, i tio minuter.
Grädden långsamt, smöret brynes däri, köttskif- att stelna.
Formen garneras med hård- tillsättes och såsen får ett uppkok samt vorna nedläggas och brynas på båda si- kokta agg och persilja.
De vackraste afsmakas med kryddorna och citronsaf- dor, hvarefter buljongen påspädes och bitarna af hummern läggas på botten ten.
köttet, får färdigsteka med slutet lock och sidorna, och med det öfriga hum- A p e 1 s i n g 1 a c e m e d g r ä d d e (f. omkring 5 .min.
merköttet fylies formen.
Resten af 6 pers.).
Skalen af 2 apelsiner, saften S e m l o r (12 st.).
V2 lit.
oskummad geléet hälles försiktigt öfver och å la SS£ - 1 - apelsiner, 1 del.
tjock grädde, 5 mjölk, 1 kg.
hvetemjöl, \ J % hg.
pressjäst, dauben får stelna på kallt ställe.
äggulor 1 hg.
socker, l / 4 del.
vatten.
2 hg.
smör, IV2 ' kkp.
strösocker, 1 ägg, Den serveras med mayonnaise- eller det Onsdag: Morotspuré med rostadt bröd; stekt helgeflundra med kaprissås skarpsås.
Torsdag: 8 anjovisar, 2 ägg, och skares i vackra bitar.
Fiskbuljongen koka in under * noggrann tillsyn ..
När spa- stötta skorpor.
påsättes tillsammans med vinet, när det på botten blir tjockt tillsättes den Till stekning: det är varmt tillsattes det sköljda och öfriga buljongen och köttet får sakta gr.), 1 kkp.
buljong.
i ELISABETH ÖSTMAN, Köttet lossas 78 — pålitlig, frisk bildad flicka, van vid barn får genast eller fram på vären plats att sköta en flicka om 2 är och en gosse 4 V2 ar samt bör dessutom vara behjälplig och van vid lättare hushållsgöromål samt städ- ning och sömnad.
Lön 150 kronor.
Svar med referenser, porträtt och uppgift om ålder till » Mindre familj », Sollefteå p. r.
Medelålders dam Pianolektioner gifvas af skicklig och van lärarinna, äfven ät nybörjare.
Billigt pris.
Teknologgatan 3, n. b t. v. S juksköterskeplatsen å Halmstads Epidemiska sjukiius är ledig d. l:sta nästk.
april.
Vilkor: lön 600 kr., af rum, ljus, ved; särskild jungfru.
Vilkor: genomgången fullständig sjiuhuskurs sami tjänstgöring å större epid.
sjukhus, eller motsvarande.
Betyg, helst med fotografi frän år 1903, innehållande öfver ett hundra- tord^ t^nias mig före 10:de mars Br^f oct tal stilfulla och moderna originalmönster örfrågningar ställas till Förste stadsläkaren Lotten Dahlström.
Drottninggatan 6 4, 3 tr. Tel. Brunkeb.
206. realiseras till 1 krona pr st. om beloppet Reerenser: Sko ' inspektrisen Frök.
Hulda insändes i postanvisning till pinns någon enkel, snäll och bättre flicka Lundin, Fredrika Bremer Förbundet.
* som hos en yngre, liten familj på natur- Prospekt pa begäran.
skön större egendom, vill pä samma gåne som hon anses som familjemedlem uträtta alla förekommande enkla göromål i ett kök K n a b e n P e n s i o n a t Vidare genom href.
Lönep^etention forde Verksamt lösande vid HÖhere Lehr- u. Erziehunesanstalt.
uppges.
Fotografi önskas.
Svar till » Egen- influensa, hosta och heshet dom-, Iduns exp.
Besondere Kurse fur Ausländer.
Pro- är specte u. Ref. Dir. Schulze, Kelling- husen bei Hamburg.
R é g l i s s e F l o r e n t, Ö f v e r b l i f n a å r g å n g a r Kurs i Klädsömnad.
Iduns exp.
Ung, Byt b o r t gamla möbler hos mig och köp nya ele ganta mode na eller antika empire mahogny- möbler och klaffbord, skåp m. m.
3 Södra Badstugatan, 1 tr., Möbelhuset — ML - t- JIMWi ... särskildt Fät e vanillée ä 4 0 öre, P ä t e å 1 ' anis ä 3 5 ö r e.
L E D I G A P L A T S E R H u s h å l l e r s k a.
För en hushällsfröken, van vid landt-hus- håll och kunnig i alla dithörande syssloi, samt väl rekommenderad, finnes plats den 24 april å egendom i Kalmartrakten, där husmodern större delen af året är bosatt i siad.
Vidare meddelar: Friherrinnan A.
Ett antal äldre årgånger reaMseras till be- Rappe, V- xiö.
tydligt nedsatta priser och erbjuda för dem, som lörut ej äga desamma, en billig, om 1 \ en 21 maj 1904 önskas en ung, frisk och husiig bättre flicka, hälst musika växlande och lä ' Orik lektyr.
Mot insän- tisk, som fruns sällskap och hjälp i trefligl dande af nedannämnda belopp till EWPEDI hem TIORIEN AF IDNRI, STOCHLIOLM, i Norrland.
erhållas in- Sökande bör vara vilUg hjälpa till med värden af ett c:a 9 män.
om Sverige PMTOFHTT.
barn samt med hvad i öfiigt förekommer i Idun 1892 2: 25 ett hem pä landet.
Den som är kunnig i Idnn 1893 (n:r 1 felas) _ 2: 25 matl., bakn.
och sömnad har företrade.
Idun 1895 (julnumret oberäknadt) 2: 50 Svar med lönepretentioner, fotografi och re- Idun 1896 (d:o d:o) 2: 50 kommendationer fö&lt;e den 15 mars 1904 un Idun 1897 (d:o d:o) 3: - der adress: » Familjemedlem 1904 », Iduns Idun 1899 (n:r 92 och julnumret slut) 3: - exp, f. v. b Idun 1901 (med julnumret) 4: — Idun 1902 (med julnumret) - „ 4: 50 B a r n f r ö l t e i i.
Iduns julnummer 1894 0: 20 Iduns julnummer 1898 - 0: 40 Pålitlig, frisk, harnkär flicka ur godt hem, Bamgarderoben 1901 (12 n:r) _ 1: 50 ej för ung samt något kunnig i sömnad, er- haller p ats 1 maj att sköta tre barn, 6, 5 JEXP.
AF IDUN.
och IV2 år gamla Goda rekommend-tioner erfordras.
Svar hitlst med fotografi samt 1 löneanspråk till » K.
S. T. », Iduns exp.
— «MF ^ » ^ " Lektyr.
som i saknad af eget hem vill åtaga sig sköta, inre och yttre göromål i ett hem f&lt;Vr tvä personer, erhåller genast plats.
Reflek- terande hära hänvände sig med svar, undei adress: » Villa », Ul icehamn p. r.
En sköterskeplats vid Länslasarettets i Uddevalla afdelning föi sinnessjuka finnes att tillträda l; stanäsf Kommande mars Löneförmåner: allt fritt och 300 kr.
för år.
Ansökan med betygs- afskrift sändes snarast till Lasarettsläkaren i Uddevalla.
plats finnes nu genast för en enkel an- * språkslös flicka, som är villig deltaga i vården af små barn samt alla inom ett hem förekommande göromål.
Lön efter öfverens &lt;ommelse.
Svar jämte fotografi till » Tjän- * temannafamilj ».
Jönköping.
frisk flicka p n anspråkslös bättre flicka, villig atl deltaga i alla inom ett hus förefallande af bildad familj, som vill åtaga sig alt en göromål erhåller plats med lön nu genast sam sköta 3 barn (5, 4, 2 tys är) erhåller plats genast eller 1 April.
Svar med fotogr.
Svar till » Varbe-g » med uppgift om prelen- io^er torde inlämnas ä Iduns exp.
ålder, familjeförhållanden, lnnepretentioner pör lärarinnor, husföreståndarinnor, hus- samt porto till » F.
M.
E.
B o r a s p. r.
* • hållsbit-äden, barnfröknar finnas platser att söka Nya Inackorderingsbyrän, Brunke- God p l a t s bergsgatan 3 B, Stockholm.
Etab.
1887. erbjudes från 1 april en anspråkslös, pålit- lig, barnkär, bildad flicka, ej för ung, som kan vara en ensamstående husmors hjälp L ä r a r i n n e - p l a t s e r.
med tillsyn och ledning af två bam (5 Va.
Föreståndarinneplatsen vid Katrineholms 2 ' / 2 år), samt med sömnad och bushålls- femklassiga samskola samt en nyinrättad göromål.
Sökande kunnig i matlagning lärarinneplats vid samma skola förklaras äger företräde Svar jämte referenser, foto- härmed lediga.
Föreståndarinnan bör kunna grafi och löneanspråk till » Stilla Hem », undervisa i tyska och kr:stendom i femte Götebo g, Filialkontoret, Järntorget.
klassen, lärarinnan i matematik och fysik i samma klass.
Lönerna äro 1,500 kr.
och / \ sb-rma&lt;ms Inackorderingsbyrä, Brabegat.
1,00 ' &gt; kr.
De sökande böra hafva genomgått ^ 33, förmedlar platser för värdinnor, lä- Högre lärarinneseminariet.
Ansökan insän- rarinnor, sjuksköterskor, barnfröknar, hus- des före 15 mars till Hofpredikanten Beskow, hålls- och kon^sbitr^den.
Kl. It — 3 adress Katrineholm.
1 äiaännor, Väid.
.-ällskapsd., Affärs- och * - Hushållsbitr .. Barnfiöknar erhålla goda S j u k s k ö t e r s k a platser.
Norra Inack.
Byrån, Mäster Sa- för Ekfjö stad erhåller plats nu genast.
Fast mu^lsgatan 62 Stockholm.
lön 650 kr.
samt ersättning för sjukvård ef- ter taxa.
Ansökningar ingifvas till stads- S k o l a d, vid sinnessjukvård läkaren i Eksjö.
Eksjö den 18 jan.
1904 van sköterska önskas för sinnessjukafdel Hälsovårdsnämnden.
ningen vid Gefle lasarett.
Lrm 400 kronor jämte bos ' ad och kost Ansökningar in- sändas till Lasarett si åkaren, Gefle P L A T S S Ö K A N D E IZvinnlig sjukgymnast, som genomgått Med.
Dr Anders Wides gymnastiska institut, önskar plats.
Prima referenser.
Svar torde jmdbetslullt lämnas till » E.
W. », Iduns exp.
1 / oatnadstritt anskaffas busfcåilsbitr., barn- fröknar, lärarinnor m. m Goda plats- sök.
anm. Inack.
Byrän, Hamngatan 2, III, Norrköping.
p n 23 äis flicka som genomgait 7 klasser i Elementarskola, van vid inom hus örekommande göromål önskar plats i familj att vara husmor till hjälp.
Har äfven ge- nomgått handelsskola.
Svar emotses tack- samt märkt » Villig och ordentlig », Jönkö- ping p. r. V / Iot fritt vivre önskar bildad flicka plats i god familj som sällskap och hjälp, kunnig i handarbete, musik samt nägot söm 0. matl.
Sv.
til&lt; » A.
20 år », Iduns exp.
Cm 24-årig fl.cka, enkel och anspiåkslös, önskar plais i familj, för att fä deltaga 1 alla husliga göromål.
Svar tacksamt till Hulda », Tidningsk.
södermalmst.
7, Sthlm.
En 23-årig flicka önskar till våren plats i familj-, bälst på lan- det, för att deltaga i hvarjehanda husgöro- mål samt fa till älle att lära mera.
Svar till " Tack am sökande », Tidningskontoret Sö- dermalmstorg 7 Sthlm.
r J GUVERNANT pn c kel, anspråk-lö * flicka, kunnig i sömnad, matlagning och bakning, erhåller plats i bättre familj Öfver vintern.
Svar sändes med omgående till » T. », Troll- hättan p. r. s^kes ofördröjjigen för 2 st. fl ekor på 9 &amp; 13 år.
Kunnighet i musik &amp; språk erfor- derlig, äfvensom vana vid undervisning.
Uppgift om löneanspråk etc. sändes till » Guvernant », Dalum p. r.
S j u k s k ö t e r s k a med goda betyg och reterenser Önskar till sommaren plats vid badort eller sanatorium.
Svar till » Sjuksköterska, Badort », Gumselii Annonsbyrå, Malmö.
.
V ä r d i n n a.
Medelålders änka efter tjänsteman på lan- det, barnlös, söker sig verksamhet som vär- dinna hos bildad änkeman eller ungherre.
Finnes barn är hon villig undervisa i mu- sik och hjälpa med läxläsning.
Ordentlig och sparaam husmoder.
Ekonomiskt obe- roende.
Fina referenser Svar till » Sam- vetsgrann » under adress: S. Gumselii An- nonsbyrå, Stockholm.
A TIDNING ELLER KONTOR önskar ung flicka anstälh.ing.
Vackra be- tyg från handelsskola oca flere år innehafd plats ä tidnings kontor.
Svar till » A. », Bärgslagsposten, Lindesberg.
