# ID: svediakorp-per1593
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1904
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 31,259
# sentences: 1,005
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


presenterade af föreningen Verdandi, som ännu på den tiden lät mycket tala om sig, kastade sig öfver modern litteratur och på- verkades starkt af Strindberg och Ibsen i riktning mot fritänkeri.
Hennes intressen, be- stämda af barndomshemmets, lågo emellertid icke blott åt litteratur, utan i än högre grad åt historia, hennes fars älsklingsstudium; och fördjupade historiska studier under ledning af en så öfverlägsen personlighet som professor Hjärne ledde småningom hennes tankelif in på andra banor.
Att hon sedermera kon- centrerade sina egna forskningar på Gustaf III:s tid, torde mera berott på en tillfällighet än på att detta område af svensk häfdaforsk- ning för hennes skaplynne innebar något sär- skildt fängslande.
Ett fynd i arkivet på Fullerö, det genom fru Nordenflycht ryktbara Cronstedtska fideikomisset nära Västerås, be- stämde henne nämligen att till ämne för sin doktorsafhåndling välja " Sveriges förhållande län, den 2 8: d e juni 1 8 6 9, ' till Danmark 1 7 8 8 — 8 9 ".
härstammar Lydia Wahl- ström på fädernet från en En viktig faktor i den utveckling, som i Hedemoratrakten bofast Lydia Wahlström under sin Uppsalatid ge- bondesläkt.
Genom sin nomgick, utgjordes af kamratlifvet.
Hon sä- mor, Ida Schmidt, som ger själf i sin sista bok om den akademiska tillhörde en ursprungligen studievägen: " Icke blott intellektuell, utan från Mecklenburg inflyttad äfven moraliskt för den män och kvinnor i en familj, har hon tyskt blod i beröring med hvarandra, hvars uppfostrande sina ådror.
Barnet var en- betydelse näppeligen lär kunna öfverskattas. "
dast ett år gammalt, då Och för sina kvinnliga kamrater blef hon den hennes far blef kyrkoherde sammanhållande kraften, särskildt såsom ord- i den församling, där han förande i den på hennes initiativ år 1 8 9 2 fortfarande har sin verk- bildade kvinnliga studentföreningen.
samhet, Barkarö, ej långt Då den kristliga studentrörelsen på 1 8 9 0 - från Västerås; här i präst- talet från England och Amerika spred sig till gården i en allvarlig natur, som har mycket litet ge- Skandinavien, hade hennes uppfattning i reli- mensamt med de typiska giöst afseende så förändrats från de första, studentårens, att hon med lif och själ anslöt mälarsträndernas, växte hon upp, yngst bland fyra sig till denna rörelse.
" Så stark ", säger hon systrar, af hvilka den när- på tal om den, " är de intellektuella syssel maste var elfva år äldre än hon, och sålunda sättningarnas, de vetenskapliga studiernas för sina lekar hänvisad till bondbarnen och ett etiska bärkraft, att de oftast, medvetet eller hurtigt friluftslif.
Hennes undervisning sköttes omedvetet, på en förut ideell sinnesriktning- i hemmet af systern Clara, som på senare år verka lyftande, och en sålunda preparerad gjort sig känd, icke blott som framstående lära- jordmån är mottagligare än någon annan för rinna, utan äfven för sin vackra och nitiska verk- djupare religiösa intryck. "
Men hennes upp- samhet i federationens tjänst.
Lydia Wahl- fattning af kristendomen är byggd på Ritschls ström kan således anföras som bevis för och måste inom rörelsen utgöra en hälsosam satsen, att frihet från skoltvång främjar indi- motvikt mot en mera pietistiskt färgad frak- vidualitetens utveckling.
Först vid fjorton tions.
års ålder skickades hon från hemmet, men Sedan Lydia Wahlström i december 1 8 9 8 icke ens då i skola, utan till Almaryd i disputerat för graden, tillbragte hon ungefär Västergötland, där hon i tre års tid åtnjöt ett år i England, upptagen dels af arkivstu- undervisning af husfadern, J.
H. Hedenius, och småningom började förberedande studier dier vid Record Office och British Museum i för studentexamen.
Höstterminen 1 8 8 6 in- London, dels af lärarinneverksamhet.
Redan skrefs hon slutligen som elev vid Wallinska i Uppsala hade hon vid sidan af sina studier skolan i Stockholm och blef student våren för licentiatexamen under några år gifvit lek- tioner i kristendom och fått håg för pedago- 1888. gisk verksamhet.
Det var också för en sådan Studietiden i Uppsala, från 1 8 8 8 till 1 8 9 8, uppgift hon återbördades till fäderneslandet, betecknar för Lydia Wahlström ett viktigt då hon efter Ellen Fries ' hastiga bortgång utvecklingsskede, hvars olika faser här blott kallades till studierektor för Ahlinska skolans kunna antydas.
Till en början drogs hon gymnasium, en befattning, som hon, efter att med af de radikala strömningarna, främst re- på våren hafva promoverats till filosofie doktor, olika sidor af hennes vä- sen, som på mångfaldiga sätt afspegla sig i hennes verksamhet.
Men främst bäres denna af en orädd målmedvetenhet, som är ganska sällsynt i vår skeptiska och nervöst upp- rifna tid, så mycket mer som hennes ideal, kristen- dom, kultur och kvinnlig samhällsverksamhet, för många synas oförenliga.
Den utvecklingsgång, som fört doktor Wahlström till hennes i " Nutidsfrågor " uttryckta lifsuppfattning, kan här blott i största korthet skisseras.
Född i Lundby, Västerås LYDIA WAHLSTRÖM.
F ÖR NÅGRA veckor sedan utkom en bok med titeln " Nutidsfrågor ", som på ett klarsynt, varmhjärtadt och modigt sätt be- handlar flera brännande religiösa och sociala spörsmål.
Den inledande uppsatsen, " Ett stycke lekmannateologi ", ger inblick i för- fattarinnans, doktor Lydia Wahlströms, ställ- ning till de religiösa problemen, sådan den framgår ur skildringen af de starka intryck hon mottagit af Luther och Ritschl, deras lif såväl som deras skrifter.
Doktor Wahlströms djupa sympati för Luther skulle jag här sär- skildt vilja fästa uppmärksamheten vid; den ger, sammanställd med hennes beundran för Bismarck, en god synpunkt, då det gäller att bedöma henne själf.
Lydia Wahlströms förkärlek för Luther och Bismarck, dessa två helstöpta och hän- synslösa germanska kraftnaturer, har sina rötter i hennes egen utprägladt germanska anläggning.
Forskardrift och handlingskraft, kärfhet och känsla, grubbel och humor äro
IDUN - 1904 tillträdde höstterminen 1900 och allt sedan dess på ett för skolan hedrande sätt förvaltat.
Ett bevis på hennes anseende inom den peda- gogiska världen är, att hon sedan våren 1904 tillhör centralstyrelsen för föreningen af lära- rinnor och lärare vid Sveriges högre flickskolor och samskolor.
Med befattningen af studie- rektor förenar hon, liksom hennes företrädarinna gjorde, historieundervisningen på skolans högre stadier och förstår att väcka ett lefvande intresse hos sina lärjungar.
För den ungdom, med hvilken hon sålunda står i daglig beröring, är hon äfven så vidt sig göra låter den äldre kamraten; de kunna komma till henne med sina bekymmer, vissa om förståelse och upp- muntran, och hennes ställning till Uppsala kvinnliga studentförening vidgar hennes be- röring med flera af dem äfven öfver skol- tidens gränser.
Att anslutningen till de nor- diska studentmötena med kristligt program varit liflig å våra yngsta kvinnliga studenters sida får väl äfven i ej ringa mån tillskrifvas hennes inflytande.
644 — gripa sig an med den förut undanskjutna.
För tillfället är det kvinnorörelsen och allt därmed sammanhängande, som utgör hennes hufvudintresse, och en allt mer vidgad erfa- renhet och människokännedom skola säkert göra henne allt bättre skickad att räknas bland ledarne af denna rörelse.
Men snart skall hon åter från förnyade forsknings- arbeten på historiens fält bringa nya och rika skördar — det vänta vi af henne, vi alla, som redan smakat frukten af hennes tidigare studier.
SIGRID LEIJONHUFVUD.
En så mångsidig och inom olika områden så framstående verksamhet som Lydia Wahl- ströms vittnar om ett mått af duglighet och energi långt öfver det vanliga.
En splittring af krafterna på så olikartade uppgifter som hennes skulle för de flesta vara ödesdiger.
Men doktor Wahlströms styrka är den impul- siva intensitet i hennes natur, som drifver henne att tidvis koncentrera.
sia; på en af dem för att sedan med så mvcket större ifver En delikat dessert tillagas på ett par minuter af = = = bringa skall oss l y c k a, om till m a r k d e t s k a l l oss t r y c k a, om vi få t i l l s a m m a n s v a k a n ä s t a n y å r s n a t t hvem Lefva blott en d a g i sänder, taga knäppta sorg och lycka lika — vet?
mot med händer ödmjukt, det är lifvets hemlighet.
Och vi äro ä n n u u n g a, v å r a p u l s a r ä n n u s j u n g a, af ungt och eldigt, utaf älskadt blod.
ungt, för- T i d s n o g h i n n a vi a t t v a k n a s å s o m g a m l a u p p att hvad öfvermod.
K o m, och låt oss t y s t a v a k t a, älskade, i nyårsnatten den Sätt dig slutet på här Oss s t å r ä n n u k v a r a t t b y g g a b r o n, den luftiga, m i n u t, som blixt- snabbt flyr!
men som oss öfver gamla fulla bida året, början som gryr!
land.
Oss af trygga, djupen b a r e r in i d ö d e n s s k u m m a invid min sida, låt oss a n d a k t s - det sakna, vi l ä n g t a t, d r ö m t och h o p p a t s u t i y s t e r t NYARSVAKA.
står ännu kvar det år, a t t j ä m n a v ä g för andra och a t t l ä m n a spår af v å r a dåd och t a n k a r t r y c k t a in i t i d e n s sand.
Ser Dessa insatser på historiens område, till hvilka äfven en i dagarne bland Heimdals folkskrifter utkommande Birgittabiografi bör räknas, ge rätt att vänta mycket för fram- tiden.
Under sista året ha dock Lydia Wahl- ströms historiska intressen fått stå tillbaka för dagens, i det hon ägnat mycket af sin tid åt kvinnofrågan och särskildt åt arbetet inom föreningen för kvinnans politiska röst- rätt, dels som medlem af styrelsen, dels som föredragshållare.
Vid internationella kvinno- kongressen i Berlin förliden sommar talade hon sålunda som representant för Svenska landsföreningen om den kvinnliga rösträtts- rörelsen i Sverige, liksom hon redan 1899 deltog i Londonkongressen med ett föredrag om de svenska kvinnornas universitetsstudier.
Hennes arbete på detta fält, som i våras för- anledde hennes inval i Fredrika-Bremer-För- bundets styrelse, bär samma prägel, som i allmänhet karaktäriserar hennes uppträdande: fullt öfvertygad att en sund utveckling af samhällsförhållandena pekar hän mot kvinnans deltagande i det offentliga lifvet, är hon fär- dig att taga upp striden för denna öfvertygelse mot hvem det vara må.
" Hvarför skulle vi förneka, " säger hon, " att vi sträfva efter makt att göra det goda, att utöfva kvinnans egen gärning inom samhällslifvet — detta samhällslif, som allt för länge utgjort ett hem utan husmoder? "
Men på samma gång är hon beredd att bära konsekvenserna af sin öfvertygelse och göra sin insats i det för- beredande arbete, som afser att vidga och fördjupa kvinnans och särskildt den kvinn- liga ungdomens allmänna intressen.
det jublande S L Ä C K nu l a m p a n s l å g a s a k t a!
Det är emellertid ej blott på skolans om " råde, som Lydia Wahlström fortsatt hvad Ellen Fries börjat, utan äfven på den popu- lariserade historiens genom föredrag och skrift- ställarverksamhet.
Den utmärkta serie biogra- fier, som af Ellen Fries kallades " Svenska odlingens stormän ", har af henne ökats med två nya häften af lika gediget som fängs- lande innehåll.
Och dessutom har man doktor Wahlström att tacka för redigeringen af Ellen Fries ' ypperliga- posthuma arbete " Svenska kulturbilder ".
Om du slätten vid och fager, trollska och, där horisonten stjärnenattens dager Räck en s k o g, där i sommaraftnar svala dagen, snabbt klangen syntes föddes Därför förrunnen, armar H ö r du e k o t bära vidt k r i n g n e j d e n, k l o c k e b å d e t om det år, som solen s a k t a dala, medan mig därför h a n d e n, k ä r a!
t o n a s, s v a g t k o n t u r e n af uti ej i eldig nattens dog?
nyss?
drufva, m e n m e d m u n m u n, du hälsa vi det år, som randats, lifsvarm i en lång, en kyss.
SIGURD P.
V i n t e r rår nu för all v ä r l d e n.
som e t t s v e p n i n g s l a k a n ett år har döda Jord.
r e d a n s v u n n i t, till sin graf d e t nu h ä r och gärden k r i n g den jungfru Si I K Ö L D OCH hunnit, vi s t å d ä r u t a n t å r a r, s t å d ä r t y s t a utan ord.
H v a d d e t g a m l a å r e t b r i n g a t, alla g l a d a s k r a t t, som k l i n g a t, leende och fager lycka — allt tagit Alla vi t a c k s a m t mot.
s o r g e r, som vi lidit, alla sår, som b i t t e r t svidit, hafva vi tillsammans burit och fördragit utan knot.
S e r du insjöns v å g o r stela, hör du vind i vide spela sorgesång, begrafningslåten vid det g a m l a å r e t s död?
Men det nya år skall lifva allt det d ö d a u p p och glans åt än SIGURDH.
Snön kring skog och ä n g och ligger mot ljufva, ej grydda gifva d a g a r, färg åt solned- gångens glöd.
MÖRKER.
J A G V Ä D J A R till alla b a r n a v ä n n e r.
Sägen, s k u l l e n I vilja t ä n k a eder en liten älfva-, tolfåring u t e p å ödslig v ä g, d ä r y r v ä d r e t i s a n d e t r ä n g e r igenom den slitna, t u n n a d r ä k t e n och det t i l l t a g a n d e m ö r k r e t v ä c k e r till lif alla s p ö k e n och troll i den u p p j a g a d e b a r n f a n t a s i e n?
Huru s t e l n a r ej den lilla k r o p p e n i k ö l d e n, h u r u vildt k l a p p a r ej d e t lilla h j ä r t a t af å n g e s t.
Hvad skulle ni ej vilja g ö r a för a t t s k y d d a och hjälpa den lilla s t a c k a r e n!
Och ä n d å h a r intet g j o r t s!
Ä n n u s p r i n g a i S v e r i g e och öfriga n o r d i s k a länder h u n d r a t a l s små, v ä r n l ö s a b a r n dag- ligen e n s a m m a p å ödslig v ä g i k ö l d och m ö r k e r.
J a g m e n a r alla de m å n g a s k o l b a r n e n, h v i l k a bo l å n g t från s k o l a n i ensliga b y g d e r.
J a, till och m e d i de t ä t a s t befolkade t r a k t e r n a är d e t ofta n å g o t s k o g s t o r p eller e n s a m s t u g a, därifrån b a r n e n hafva en eller ett p a r k i l o m e t e r till skolan.
Äfven om u n d e r v i s n i n g e n i folkskolan s l u t a r k l o c k a n t v å, dröjer det j u n å g o t, innan bön hållits och b a r n e n k o m m a å s t a d, och då faller den k o r t a v i n t e r d a g e n s s k y m n i n g r e d a n på.
J a g vill ej t a l a om, att det k u n d e h ä n d a, det n å g o n l ä r a r e finner för g o d t a t t å l ä g g a b a r n e t en l a t l ä x a efter s k o l t i d e n, då det s e d a n får e n s a m t gå hem i fullkomligt m ö r k e r.
Lagermans Dessert-gelé-pulver " TOMTEN ".
— D e t t a ville j a g a n s e som y t t e r s t o b e t ä n k t - s a m t, för a t t ej r e n t af s ä g a s a m v e t s l ö s t af l ä r a r e.
H u r u skall ej det lilla b a r n a h j ä r t a t skälfva af å n g e s t, då b u s k a r och s t e n a r stiga fram så underligt trollska där bredvid v ä g k a n t e n!
Den lillas fantasi är j u ä n n u fylld af alla de n e r v - s k a k a n d e s ä g n e r och historier, som så ofta för- täljas i b y g d e r n a.
J a g vill blott återkalla m i n n e n från egen b a r n d o m, d ä r dock en förnuftig mor m e d sin u p p l y s n i n g s ö k t e s k y d d a b a r n e t s fantasi emot s k ö t e r s k a n s och k a m r a t e r n a s infly- t a n d e, och dock r u s a d e m a n i full f ö r s k r ä c k e l s e g e n o m den m ö r k a salen eller l å g stel af r ä d s l a i sin b ä d d, om m a n ej l y c k a d e s s o m n a, i n n a n ljuset s l ä c k t e s.
Och h ä r skall ett litet v ä r n l ö s t b a r n g å e n s a m t den ödsliga m ö r k a v ä g e n.
Och än v i d a r e m å s t e vi t ä n k a, a t t d e s s a ens- l i g a m ä n n i s k o r äro fattigt folk.
De k u n n a ej förse sitt b a r n så, som d e r a s k ä r l e k väl ville d e t.
D e n t u n n a, s l i t n a d r ä k t e n s k y d d a r ej mot en i s a n d e vind, och l å n g t fram p å h ö s t e n m å s t e den lilla m e d blåfrusna fötter s p r i n g a på u p p - b l ö t t a v ä g a r, t y de d y r b a r a s k o d o n e n b ö r h o n a k t a, för a t t med dem k u n n a o r d e n t l i g t u p p t r ä d a i skolan.
U n d e r s å d a n a f ö r h å l l a n d e n bli visser- ligen r e d a n de första fjäten p å.
l ä r d o m e n s stig t u n g a n o g a t t v a n d r a, och dock m å s t e de t a g a s, och t a g a s också, t y väl förstår m a n r e d a n i b y g d e r n a b i l d n i n g e n s och k u n s k a p e n s v ä r d e.
Med bilden af den frusna lilla p å m ö r k och ödslig v ä g f r a m t r ä d e r dock för oss t a n k e n p å, h u r u m y c k e t, som ä n n u å t e r s t å r a t t g ö r a på folkbildningens o m r å d e.
I en s t a d a n o r d n a d e s en g å n g en julfest för fattiga b a r n. "
H u r u skall j a g k u n n a gå dit, j a g h a r j u i n g a k l ä d e r a t t t a g a på mig till festen, " s a d e en liten flicka.
Och så ä r d e t, h v a d t j ä n a r det till a t t o r d n a en fest, om ej de i n b j u d n a hafva k l ä d e r för a t t k u n n a b e s ö k a festen.
D e t är ej n o g a t t i n r ä t t a en m ä n g d s k o l o r, det m å s t e o r d n a s så, att b a r n e n u n d e r d r ä g l i g a förhållanden kunna besöka skolan.
Vi m å s t e i h å g k o m m a de fattiga h e m m e n.
Det ä r k n a p p t om b r ö d k a k o r n a och m y c k e t blir ej öfrigt till k l ä d e r.
S å l ä n g e b a r n e n äro s m å i h e m m e t, hjälper m a n sig dock som m a n k a n.
Stugan är varm, där kan man gärna hoppa barfota, och om en liten t å s t i c k e r fram u r de g a m l a k ä n g o r n a, då man s p r i n g e r till b r u n n e n eller fähuset, h i n n e r den ej frysa allt för m y c k e t.
F a r s g a m l a rock d u g e r n o g till p a l e t å, om m a n en v a c k e r s o l s k e n s d a g vill å k a d ä r u t e i kälkbacken.
A n n a t blir förhållandet, då s k o l g å n g e n vid- tager.
S k o l d r ä k t e n m å s t e v a r a hel och ren och blir en k o s t n a d, som k ä n n e s d r y g n o g i d e t fattiga h e m m e t.
H u r u s k o l a m e d l e n därtill anskaffas, h v a d skall man s p a r a in för den sakens skull?
N a t u r l i g t v i s på m a t e n, det är det e n d a.
S å l u n d a k o m m a b a r n e n på än k n a p - p a r e kost än förr, j u s t u n d e r s k o l t i d e n, då en rikligare föda v o r e n ö d v ä n d i g.
I städerna har m a n r e d a n b e h j ä r t a t d e n n a o m s t ä n d i g h e t och a n o r d n a t b e s p i s n i n g för s k o l b a r n e n, och enligt å t s k i l l i g a l ä r a r e s uppgift k a n m a n f ö r m ä r k a en t y d l i g f ö r b ä t t r i n g af b a r n e n s s k o l a r b e t e g e n o m dessa anordningar.
På åtskilliga orter arbeta äfven s y f ö r e n i n g a r för a t t förse b a r n e n med nödig s k o l d r ä k t.
P å l a n d s o r t e n g e s t a l t a sig f ö r h å l l a n d e n a h e l t annorlunda.
D e t t a b e r o r s ä k e r t icke så m y c k e t.
p å b r i s t a n d e t i l l g å n g som väl m e r a p å de s t ö r r e a f s t å n d e n, h v i l k a f ö r s v å r a s a m m a n s l u t n i n g e n och j u också skulle g ö r a en b e s p i s n i n g s i n r ä t t n i n g s v å r a t t a n o r d n a, då de l ä n g r e bort b o e n d e än y t t e r l i g a r e skulle fördröjas.
Den förnämsta o r s a k e n att så litet för s a k e n gjorts p å l a n d s - b y g d e n, är väl ä n d å a t t i n i t i a t i v t a g a r e sak- nats.
Nurnbergs II) U N 645 D e t m e s t effektiva för att r å d a b o t för d e s s a ofvannämnda m i s s f ö r h å l l a n d e n vid s k o l g å n g e n v o r e väl a t t s t a t e n öfvertoge s a k e n och vid h v a r j e s k o l a på l a n d s b y g d e n i n r ä t t a d e ett litet skolhem.
D e t är dock i n g e n s m å s a k för s t a t e n a t t i n l å t a sig på försök och genomföra en så vidt o m f a t t a n d e o r g a n i s a t i o n, d ä r fordras b e r ä k - n i n g a r och a n o r d n i n g a r, som kräfva å r s l å n g t arbete.
A n n a t vore a t t först på p r i v a t v ä g få s k o l h e m m e n till s t å n d p å så m å n g a o r t e r som möjligt öfver h e l a l a n d e t, då k u n d e s t a t e n j ä m - förelsevis lätt öfvertaga s a k e n, s e d a n den visat sig af behofvet p å k a l l a d och g a g n e l i g.
I F i n l a n d finnas r e d a n n å g r a s å d a n a skol- hem i de n o r d l i g a s t e b y g d e r n a, och en fond h a r p å p r i v a t v ä g b i l d a t s till förmån för " folk- skolan och dess h e m ".
D e n n a fond h a r dock t i l l k o m m i t u n d e r t r y c k e t af n ö d å r e n i de n o r d - liga ö d e b y g d e r n a och afser väl äfven hufvud- s a k l i g e n dem.
Men, som j a g r e d a n p å p e k a t, finnes äfven i de r i k a s t e l a n d s o r t e r m å n g e t fat- tigt hem, som behöfde u n d e r s t ö d u n d e r b a r n e n s skoltid.
Och j a g t r o r, a t t ett g a n s k a g o d t u n - d e r s t ö d k u n d e l ä m n a s, om b l o t t n ö d i g t initiativ toges.
D e t t a initiativ k u n d e då t a g a s af de m å n g a b a r n a v ä n n e r, h v i l k a läsa I d u n.
D å de u n d e r s o m m a r e n begifva sig u t i l a n d s - b y g d e n, b ö r a de i n t r e s s e r a de rika g å r d s v ä r d i n - n o r n a för s a k e n, t y de k u n n a b ä t t r e än n å g o n annan genomföra planen.
J a g h a r t ä n k t mig s a k e n som en b ö r j a n så- lunda: V ä r d i n n o r n a i de f ö r m ö g n a g å r d a r n a, hvilka höra till ett skoldistrikt, h y r a ett e n k e l t rum i n ä r h e t e n af s k o l a n; h y r a n på l a n d e t p l ä r ej v a r a så stor, a t t det skulle för m y c k e t a n g r i p a d e r a s k a s s o r, om m a n än p å l a n d e t h a r allra s v å r a s t a t t gifva n å g o t d i r e k t penningeunderstöd.
N å g o t v i d a r e s k u l l e i pen- n i n g e v ä g ej heller i början blifva af n ö d e n.
E n duglig och o r d e n t l i g g u m m a för a t t före- s t å h e m m e t bör k u n n a fås, emot a t t hon får fritt h u s r u m och v ä r m e i h e m m e t.
F r å n sina välförsedda b o d a r och v i n d a r skaffa v ä r d i n - n o r n a s ä k e r t h v a d som behöfves till möble- ringen i h e m m e t, n å g r a s ä n g a r med d y n o r och h a l m s ä c k a r till bolster, ett p a r b o r d, n å g r a e n k l a stolar, en lampa, litet k o k k ä r l och d y l i k t.
Som den allra p r i m i t i v a s t e början k u n d e j u o c k s å b a r n e n själfva få m e d f ö r a n ö d i g a s ä n g - k l ä d e r, äfvensom mat för v e c k a n, då de i hem- m e t finge h u s r u m, v ä r m e och lyse.
F ö r v ä r m e n skulle de rika g å r d a r n e sörja g e n o m a t t i t u r och o r d n i n g k ö r a ved till d e t lilla h e m m e t.
Ja, j a g h a r t ä n k t a t t g å r d a r n e äfven k u n d e förse de små i h e m m e t med föda under veckan.
P o t a t i s, b r ö d, fisk och mjölk k u n d e k a n s k e l ä t t följa v e d l a s s e t åt.
D e t är ej så m y c k e t f a t t i g m a n s b a r n ä r o b o r t s k ä m d a med.
S k o l a n s l ä r a r e skulle s ä k e r t ej f ö r s u m m a att t i t t a till det lilla h e m m e t, läsa med b a r n e n d e r a s aftonbön och se a t t o r d n i n g och sämja råda.
S å s m å n i n g o m skulle d e t e n k l a h e m m e t ut- vecklas.
D e t blefve s ä k e r t en h e d e r s s a k b l a n d de s k i l d a s k o l d i s t r i k t e n s g å r d s v ä r d i n n o r a t t få sitt hem så p r y d l i g t och välförsedt som möjligt.
D e m e r a aflägset b o e n d e förmögne g å r d s ä g a r n e s k o l a s n a r t finna det f ö r d e l a k t i g t a t t u n d e r v e c k a n få sina b a r n i n a c k o r d e r a d e i s k o l h e m m e t, h v a r i g e n o m d e t s a m m a t i l l s k y n d a d e s en liten inkomst.
M å h ä n d a skulle s k o l a n s l ä r a r i n n o r i n t r e s s e r a sig för a t t l ä r a b a r n e n lappa och r e p a r e r a de s k a d o r, deras d r ä k t e r u n d e r v e c k a n r å k a t ut för, eller o c k s å k u n d e den, som före- s t å r h e m m e t, u n d e r v i s a de s m å i l a p p n i n g och stoppning.
A t t b a r n e n b ö r a ombesörja s t ä d - n i n g e n i h e m m e t och hjälpen vid t i l l r e d n i n g af m a t e n är själfklart.
D e t är äfven a t t förmoda att, s e d a n i n t r e s s e t en g å n g v ä c k t s, n å g r a vär- d i n n o r skulle finna ett nöje i a t t äfven förse de s m å med n ö d i g a s k o l d r ä k t e r.
1904 j Brud- &amp; Bröllops- E sidentyger, i hvitt, svart och kulört, sista nyheter i i ouppnådt urval från 90 öre till kr.
13 pr mtr.
Sändes t u l l - Sk p o r t o f r i t t direkt till privata.
: Profver omgående franko.
[Schweizer &amp; Co, Luzern S 5, (Schweiz).
I SIDENTYGS-EXPORT.
— KUNG].
HOFLEV.
II&gt;9&gt;:9MMII1 S å l u n d a skulle b a r n e n s s k o l g å n g, ifrån a t t v a r a en b ö r d a, som den nu är, blifva en s t o r l ä t t n a d för d e t fattiga h e m m e t.
S å l u n d a blefve förhållandet likasom i det b u r g n a h e m m e t, d ä r man v a n l i g e n ä r nöjd a t t v e t a b a r n e t v a r a i g o d t förvar i s k o l a n u n d e r flere t i m m a r.
I de b u r g n a h e m m e n k o m m e r visserligen s e d a n oron för ö f v e r a n s t r ä n g n i n g, m e n d e t t a behöfver j u ej befaras i folkskolorna.
D e n s t ö r s t a v i n s t e n af företaget skulle d o c k de r i k a g å r d s v ä r d i n n o r n a själfva s k ö r d a, t y j a g är viss om a t t å s y n e n af de små, fattiga bar- n e n s r ö d a k i n d e r och t a c k s a m t s t r å l a n d e ögon skulle gifva dem en s t ö r r e och v a r a k t i g a r e glädje än den de k u n n a t skaffa sig, o m de a n v ä n d t de kostnaderna för h e m m e t eller förvarat p e n n i n g a r n e på k i s t b o t t e n.
Så vilja vi gå l ä n g r e i v å r a f ö r h o p p n i n g a r och t ä n k a på den tid, då s t a t e n k u n d e öfver- taga skolhemsorganisationen.
D å b o r d e ett s t e g i socialistisk r i k t n i n g t a g a s.
D e n r e d b a r e ar- b e t a r e n skall ej få hjälpen såsom en n å d e g å f v a, u t a n såsom en r ä t t i g h e t.
Med litet själfmed- v e t a n d e är det t u n g t för m å n g e n, som sträfvar och a r b e t a r, a t t v a r a t v u n g e n a t t e m o t t a g a nådegåfvor.
H e l l r e sliter h a n ut sig till d e t y t t e r s t a, sig själf och sin familj.
Det är k n a p p t a n d r a än de l a t a och l ä t t s i n n i g a, h v i l k a hafva lätt a t t e m o t t a g a nådegåfvor, och med s å d a n a n å d e g å f v o r m å s t e m a n dock t y v ä r r u n d e r s t ö d j a deras lättja, t y b a r n e n k u n n a ej få blifva l i d a n d e till följd af den.
D e t t a b e r e d a n d e af h u s r u m och mat u n d e r v e c k a n åt folkskoleelever skulle dock ej ställas; som en n å d e g å f v a.
Understödet borde göras b e r o e n d e af a n t a l e t b a r n i familjen och af an- tingen hemmets förmögenhetstillgångar eller t a x e r i n g af m a n n e n s a r b e t s f ö r m å g a och t i l l g å n g - J a g t ä n k e r mig a n o r d n i n g e n s å l u n d a, dock u t a n a t t h ä r anförda siffror få a n s e s p å n å g o t s ä t t n o r m g i f v a n d e: ett hem med 8 0 0 k r o n o r s in- k o m s t om å r e t b ö r själft k u n n a h å l l a e t t b a r n i s k o l a n, de öfriga få u t a n - • afgift under v e c k a n bo i s k o l h e m m e t.
E t t h e m med 1,000 k r o n o r s i n k o m s t b ö r försörja t v å b a r n själf, de öfriga sörjer s k o l h e m m e t för.
G e n o m ett a n n a t förslag k u n d e m å h ä n d a b ä t t r e u n d v i k a s, a t t l ä t t j a n och h å g l ö s h e t e n få u n d e r s t ö d.
Det v o r e: en fullt arbetsför m a n bör som lös a r b e t a r e k u n n a själf hålla ett b a r n i skolan, som t o r p a r e k a n s k e två, t i m m e r m a n och m u r a r e tre o. s. v., allt d ä r v i d dock b e - r o e n d e af olika o r t s f ö r h å l l a n d e n.
För stats- o r g a n i s a t i o n t o r d e dock det förra förslaget s å s o m m e r a g e n e r e l t b ä t t r e l ä m p a sig, u n d e r det d e t s e n a r e väl k u n d e genomföras, så länge i n r ä t t - n i n g e n är k o m m u n e n s eller r e n t p r i v a t.
Huru som helst har, där s k o l h e m finnas vid alla folk- skolor, ett s t o r t s t e g t a g i t s p å f o l k b i l d n i n g e n s område. "
P I L S N E R D R I C K A " - MARIA NYSTRÖM.
Rikstel.
7 94.
Allm.
Tel. 3 0 4 8.
IDUN — 1904 646 — Jag flätar en krans, jag flätar den väl af törnen och blommor tillsamman, och den, som tryckt törnena in i sin själ, af blomstren skall hafva sin gamman.
Lanolin- Sana-Tvål.
När jag Där och GARANTERAD REN, NENTRAL, E MILD OCH ÖFVERFET.
Bästa BarntTål!
| 25 öre st. i Grumme &amp; Son 1 Stockholm.
= F R Ö K E N MARIA DURLING.
SVENSKA AKADEMIEN OCH D E N KVINNLIGA DIKTNINGEN.
D E N V I T T R A g u s t a v i a n s k a d o m s t o l e n s hög- t i d s d a g i n n e v a r a n d e år v a r i flere afseen- d e n m ä r k l i g, t y dels ö p p n a d e a k a d e m i e n sina p o r t a r för en af den m o d e r n a s k a l d e k o n s t e n s; mest u r s p r u n g l i g a och n a t i o n e l l a r e p r e s e n t a n t e r, ' Fridolins u n g e s å n g a r e, fil.
lic. E.
A.
K a r l f e l d t, som d å gjorde sitt i n t r ä d e efter r i k s a r k i v a r i e n O d h n e r, dels r ö n t e å t s k i l l i g t af d e n k v i n n l i g a d i k t n i n g e n i s v e n s k poesi — s å v ä l i forntid som n u t i d — den v i t t r a a r e o p a g e n s a m p l a s t e •erkännande.
S å l u n d a v a r en silfvermedalj s l a g e n öfver déh h e l i g a B i r g i t t a — d e n s a m m a fanns å t e r - gifven i ett af I d u n s s e n a s t e n u m m e r — som ett a k a d e m i e n s b e t y g a n d e af h e n n e s l i t t e r ä r a förtjänster, hvarjämte den y p p e r s t a svenska s k a l d i n n a n i m o d e r n tid, fröken S e l m a L a g e r - löf, e r h ö l l a k a d e m i e n s s t o r a g u l d m e d a l j.
D e t t a g y l l e n e v e d e r m ä l e för ideel p o e t i s k a l s t r i n g h a r förut, s e d a n S v e n s k a a k a d e m i e n s i n s t i k t e l s e, en- d a s t k o m m i t t r e s v e n s k a k v i n n o r till d e l, näm-.
ligen A n n a M a r i a L e n n g r e n, F r e d r i k a B r e m e r och E m e l i e F l y g a r e - C a r l é n.
Vi m e d d e l a h ä r en f ö r m i n s k a d a t b i l d n i n g af d e n s t å t l i g a g u l d - p e n n i n g e n, som i år p r ä g l a t s m e d ö k a d t guld- värde.
D e s s framsida å t e r g e r s å n g g u d i n n a n, m e d a n f r å n s i d a n u p p t a g e s af a k a d e m i e n s devis " S n i l l e och s m a k ", omgifven af en l a g e r k r a n s och i n s k r i p t i o n e n " S v e n s k a a k a d e m i e n i n s t i k t a d den 20 mars 1 7 8 6 ".
Dessutom Collin, o c h Durling, med förre för en r Ä e b e l ö n a d e s en u n g p o e t, h r E s a i a s en u n g s k a l d i n n a, fröken Maria h v a r sin m i n d r e g u l d m e d a l j, d e n s a m l i n g s o n e t t e r, d e n s e n a r e för r b o t t S V E N S K A AKADEMIENS STORA GULDMEDALJ, SOM I Å R T I L L D E L A T S SELMA L A G E R L Ö F.
ett versifieradt sagospel, benämndt " Våg " och som b e h a n d l a r det g a m l a sagomotivet s t r ö m k a r l e n, som ö n s k a r v i n n a en o d ö d l i g själ.
R y k t e t om h r Collins u t m ä r k e l s e n å d d e oss i så god tid, att vi r e d a n i det f ö r e g å e n d e n u m r e t k u n d e b j u d a v å r l ä s e k r e t s såväl för- f a t t a r e n s p o r t r ä t t som n å g r a u t d r a g ur h a n s prisskrift.
A t t fröken D u r l i n g nu k o m m e r i e f t e r h a n d, b e r o r a l l t s å e n d a s t af, att vi först p å själfva h ö g t i d s d a g e n blefvo u n d e r k u n n i g a om h e n n e s u t m ä r k e l s e.
F r ö k e n M a r i a D u r l i n g är b ö r d i g från det p å t a l a n g f u l l a författare så rika S k å n e, d ä r h o n föddes 1 8 6 7.
Hennes föräldrar voro härads- höfdingen i F ä r s och F r o s t a h ä r a d s d o m s a g a C.
A.
D u r l i n g, en f r a m s t å e n d e och s a m v e t s - g r a n n d o m a r e, och h a n s m a k a i a n d r a giftet Charlotte Eleonora Nordenskjöld.
Sin b a r n d o m t i l l b r a g t e M a r i a D u r l i n g dels i Skåne, dels i Smålands bergsbygd; sedan flyttade h o n m e d m o d e r n till e g e n d o m e n H ö g - t o r p i S ö r m l a n d, m e n å t e r v ä n d e efter m o d e r n s frånfälle till S m å l a n d och b o r för n ä r v a r a n d e i Eksjö.
F ö r f a t t a r a n l a g e n röjdes r e d a n t i d i g t.
Innan h o n ä n n u k u n d e skrifva, k o m p o n e r a d e hon s a g o r för sig själf.
Att högt berätta sådana i ensam- h e t e n v a r en af h e n n e s k ä r a s t e s y s s e l s ä t t n i n g a r i barnaåren.
T v å g å n g e r u n d e r sin hittills till- r y g g a l a g d a d i k t a r b a n a h a r h o n fått h e d e r s - o m n ä m n a n d e af S v e n s k a a k a d e m i e n, n ä m l i g e n år 1 8 9 4 för en episk d i k t " K a m b y s e s s e g e r ", som äfven u t k o m m i t i bokform, och år 189 7 för en d r a m a t i s k d i k t " T o r s t e n G r e k l a n d s f a r a - ren ".
På prosanovellens område har hon upp- t r ä d t med en s a m l i n g b e r ä t t e l s e r " M a r t a l l ", och d e s s u t o m h a r h o n skrifvit å t s k i l l i g t af b e l l e t r i - stisk a r t i I d u n och a n d r a t i d n i n g a r och tid- skrifter.
H e n n e s första b e r ä t t e l s e s t o d t r y c k t i Idun 1891 under signaturen E.
Den hette " S t a r k som d ö d e n ", och dess p u b l i c e r a n d e gladde henne mycket, berättar hon. "
H v a d beträffar Våg, " vi citera h ä r författa- r i n n a n s e g n a ord, " s å h y s e r j a g n a t u r l i g t v i s en s v a g f ö r h o p p n i n g a t t n å g o n g å n g i fram- t i d e n få se s t y c k e t s p e l a d t.
Man k a n " j u alltid r o a sig m e d a t t h o p p a s h ä r i v ä r l d e n. "
F r ö k e n D.
är b e s j ä l a d af v a r m t i n t r e s s e för å t s k i l l i g a af d a g e n s frågor.
S ä r s k i l d t ligger f o s t e r l a n d e t s försvar och dess s t ä r k a n d e h e n n e om h j ä r t a t, n å g o t, som j ä m v ä l ett antal u p p - s a t s e r från h e n n e s h a n d i s å v ä l b u n d e n som o b u n d e n form b e k r ä f t a t.
Med s k a l d i n n a n s b e n ä g n a m e d g i f v a n d e äro vi i tillfälle a t t h ä r n e d a n a f t r y c k a ett litet b r o t t s t y c k e u r det p r i s b e l ö n t a s a g o s p e l e t.
I all sin k o r t h e t ger det en a n t y d a n om s t y c k e t s e t i s k a i n n e b ö r d och v a c k r a l y r i s k a s t ä m n i n g.
{Vet är sommarafton.
Vid älj ' stranden sitter Sor- gen och binder en krans.
Hon bär en fotsid svart mantel; det mörka håret faller som ett dok kring pannan och axlarne.)
Sorgen {sjunger).
Ack sucka, min skog, och gråt, du älf, och snyften, I lekande vågor!
Du sol, gå ned och, du himmel, hvälf ditt hvalf med stjärnornas lågor!
CEREB05 aftonen kommer, af himmelens dagg smyckar min krans med tårar.
sitter en pärla vid hvarje tagg, den faller, då tornet sårar.
Hvi bäfvar du, människobarn, för mig?
När jag kommer, så öppna ditt bjärta.
Jag bär ju pärlor och blommor till dig, men du vinner dem blott i smärta.
Nu suckar min skog, nu gråter min ström, och solen i väster hon dalar, och nu vill jag drömma en fager dröm, att också Sorgen hugsvalar.
{Det klappar i berget.)
Röst {inifrån).
Jag härdar icke ut!
Låt upp, o Sorg!
Sorgen {reser sig).
Hvem kallar mig i Vågens borg, hvem ropar därinne efter Sorg?
{Hon slår med sin krans på klippan, porten sprin- ger upp.
Vid tröskeln står Gudrun blek och skälf- vande.
Bakom henne Längtan, i det inre af grottan Saga och Dröm?)
Sorgen Du mänskobarn, hur vågar du att frambesvärja mig?
Gudrun.
Ett fruktansvärdt och bittert kval mig plågar.
{Hon ser ut.)
O, höga himlahvalf, jag hälsar dig!
O jord, af solnedgångens guld begjuten, du blåa ström, emellan stränder sluten, du mörka skog, du hala, branta stig, du människornas värld, jag hälsar dig!
Sorgen.
Gå ut ur drömmens land till verkligheten, gå ut att söka lindring för ditt kval!
Jag vandrar vida öfver berg och dal, jag bor i tiden och i evigheten.
Gudrun.
O sol, gå ned i västerns purpurskyar, o, natt, dig bred utöfver land och haf!
Den törst, den längtan, som mitt kval förnyar skall lindras, släckas vid min moders graf.
Sorgen.
Lägg ned din börda, välj ditt öde själf, försaka ej, fly bort ifrån din smärta!
Jag finner alltid vägen till ditt hjärta, så länge än du förs på lifvets älf.
{Sorgen försvinner.)
" FÖRE, I VÄRLDEN ".
AF PEN. "
D E R Ä T T A EN SAGA, mormor! "
bådo alltid ifriga barnaröster förr i världen.
Och sagor berättades, både långa och många i mörka vinterkvällar.
Nu be- rättas sällan sagor och numera skrifvas företrädesvis " berättelser " för barn.
Vår tid föder inga äkta barn- sagor längre, har man klagat.
Är då sagotiden död?
Visst icke!
Mana endast fram en man från fornåldern ur grafhögen, och han skall påstå att vi själfva lefva midt i sagotiden.
Men våra barn, som, så att säga, uppammats på automobiler och fått leka med telefoner och elektriska knappar — fråga dem, och de skola säga: sagotiden, den inföll i mormors mors barndom, tänk, dä det hvarken fanns ångmaskiner, telegraf eller ens gaslyktor på gatorna.
Det var den tid, då man långsamt rullade fram i SALT
— 647 — landsvägsdammet pr diligens med postiljon eller med egen skjuts och tidsödande hästombyten vid skjuts- hållen, och då man fick skicka ett ridande postbud milslånga vägar och sedan vackert sätta sig ned och vänta på svar både en och två dagar, vore ärendet aldrig så viktigt.
Ja, den tiden fick man taga lifvet lugnt, det kunde nu en gång icke hjälpas, förhållan- dena gjorde det nödvändigt.
Men så roligt som man hade på mormors eller mormors mors tid, det får man visst aldrig mera!
Åtminstone säga alla de gamla så och skaka med öfvertygelse sina hvita hufvuden.
Och för våra barn få dessa vördnadsvärda gamla något af det skimmer öfver sig, söm omstrålade forn- tidens barder.
— " Berätta om, när mormor var ung! "
— heter det nu som oftast från dessa ättlingar af vår memoarälskande generation.
Ty inga vidunderliga troll- och prinsesseäfventyr ha förmågan att så fängsla deras fantasi som detta äfven för mognare sinnen mest gri- pande af allt — det verkligt^ upplefda.
Det är icke alla, som haft lyckan äga en dylik gammal hvithårig " familjebard ", hvilken förmått gripa långt, långt tillbaka i tidernas mäktiga strängaspel.
Men de som haft det skola sent glömma de långa skymningsstunderna på landet, då barn och barnbarn, mangrant församlade i juletid, gruppvis lägrat sig kring den muntert sprakande brasan på härden för att höra " mormor " berätta.
Hvad hon berättade gärna!
Ofta hade den sista lågan fladdrat ut, och man satt kvar ännu och stirrade in i den falnande glöden, lyssnande till den outtröttliga rösten ur det växande mörkret.
Det var minne, som knöt sig till minne.
Ofta hörda, hade dessa dock alltid nyhetens behag; än var det en detalj, än en annan, som tillades.
Mormors stämma blef allt lifligare, och hon småskrattade ofta åt sina egna ungdomsminnen, isynnerhet när någon af hennes jämnåriga vänner var närvarande, som kunde fylla i, när minnet svek, och som med ett — " minns d u? "
— — — drog fram någon ny episod ur den rika skattkammaren.
Eller ock var det kanske ett af barnen som med en liten fråga eller ett — " berätta om den gången " — — — fick henne att taga upp en annan.
tråd, som ledde henne in på ett alldeles nytt kapitel.
Det var inga stora eller äfventyrliga tilldragelser, men i all deras enkelhet kunde likväl en fläkt af roman- tik eller dramatik ligga öfver åtskilliga af dessa genre- bilder ur gamla tiders familje- och hemlif.
Den ung- domliga fantasien tilltalades gärna af sådana bilder som den af mormorsfar, musikgeniet, sittande timme efter timme vid pianot, under vemodigt preludierande långt ut på natten, aftonen innan han skall anträda sin friarefärd.
Det är som ville han taga afsked af lifvet.
Han har ju ännu knappast sett sin tillkommande, och hur skall han kunna veta något om den djupa, var- aktiga böjelse han sedermera fattar för sin ståtliga brud.
Hur skall han kunna ana att först med hans giftermål ridån går upp för hans sällsynt lyckliga lifs- drama?
Eller ock utmålade mormor gärna sig själf som ung, då hon efter promotionsbalens slut slår i största förlägenhet på trappan i tunna sidenskor och genombrutna strumpor.
Hon bor visserligen vid samma gata, men efter ett häftigt åskregn ser denna ut som ett träsk.
Då kommer räddningen i form af morfar själf, som raskt lyfter sitt unga vif på starka armar och ridderligt bär henne hem under studenternas gillande hurrarop.
Åter en annan gång försatte hon oss in i den lilla dramatiska situationen — ett stormigt uppträde på landsvägen mellan mormorsfar och Anders kusk.
Unge mormors mor och hennes make befinna sig på hem- vägen från ett julkalas med svarta spännet och " kunga- vagnen ", så kallad, emedan den en gång haft äran rulla för själfva Karl Johan.
Hur ofta ha icke sedan dess alla barnen och barnbarnen lekt åka till kalas i den, där den stod i vagnsskjulets mörkaste hörn, öfver- dragen af dammig spindelväf och doftande af härsken selsmörja och mögel!
Tung var denna kolossala gamla bur på sina höga fjädrar och bred för minst tre per- soner.
Ja, det är " historiskt " att åtta unga flickor utan att sitta i knäet på hvarandra åkt bort på bal i den.
När föret var dåligt, och när var det annat på den tidens bottenlösa vägar, gafs order om spännet med barska förmaningar till Anders att icke låta " trak- tera " sig.
Anders, gemenligen kallad " sadans kusk " efter sin favoritsvordom — " sådan i dä " — har väl likväl denna gången tittat för djupt i glaset.
För att göra pinan kortare, sticker mormors far därför ut huf- vudet och befaller honom köra genvägen.
Unga frun sitter inne i vagnen och skälfyer som ett asplöf, men hon vet att det här icke duger att träda emellan, som hon gjort så många gånger förr.
Dess- utom är hon alltför lojal mot sin man att tillåta Anders vara stursk mot honom.
Äfven Anders känner midt igenom ruset en darrning genomila sig vid den rösten och klifver skyndsamt ner, mumlande något, som skall tydas som förkrosselse och själfmordstankar: " här finns väl " byssor " (bössor!
), herr patron! "
Mormorsfar bevärdigar honom icke med en blick, utan stiger lugnt upp på kuskbocken och samlar in töm- marna, ehuru det kan ifrågasättas, om han någonsin kört ett spann.
Öfvad i konsten är han i alla hän- delser icke.
Men utan att akta på den tillintetgjorda kusken, som nu faller till bönboken och bedyrar, att han skall köra hvar som helst, ger han hästarne ett svep med den långa spannpiskan, och så bär det i väg.
Den skamsne kusken får traska efter till fots, bäst han kan.
Men aldrig har " unga frun " varit så rädd, där hon sitter ensam inne i den stora kurens mörker och kän- ner vagnens slingringar på den usla vägen och vet, att hennes unga lif icke är värdt en knappnål!
Hem komma de dock omsider, och fastän " unga frun " i lättnaden häröfver är redo att nästa dag ånyo be för Anders, är hon dock bra nöjd, att han blef så grund- ligt stukad.
Och stoltare än någonsin är hon ock öfver sin hetlefrade, myndige herre och man.
Ja, det var många dylika små drag ur den oskrifna familjekrönikan, mormor räddade från glömskan genom att fortplanta dem vidare i unga minnen.
Och en annan gång, när barnen tiggde henne, talade hon om, hur det gick till på bjudningar på landet förr i världen.
" När jag tänker på, hur lätt man ställde till en större julbjudning på den tiden! "
sade hon skrattande.
" Då gjorde man inte så stor affär af maten som nu, ska ' ni veta.
Jo, naturligtvis ' föistod man nog att bulla upp, och faten skulle alltid vara rågade, men det var inte så utstuderadt med allehanda läckerheter från främmande land.
Jag minns så väl en gång — — det var kanske ett par dagar före trettondeafton, som mina föräldrar sutto och småpratade framför skymnings- brasan.
De skulle ha en liten enkel släktbjudning till den helgaftonen, men så säger min far plötsligt: ' Hvar- för kunna vi icke lika gärna ställa till en liten bal.
Här finns rätt mycket ungdom i trakten, som man kunde roa med litet juldans.
Pojken kan rida hela dagen i morgon med bjudningar ' — och så räknade han upp hvilka grannar, som kunde bjudas.
— ' Ja — a ' — min mor funderade litet.
Hon var ung och glad och gick vanligen genast in i sin mans tankegång — ' nog kunde vi göra det.
Det blefve ju bra mycket muntrare '.
" Nu får man betänka att de bodde milsvidt från närmaste stad, hvarifrån alla förnödenheter skulle häm- tas i vagn eller släde, och att telefon icke fanns — ens i drömmen!
Först var det bjudningsbrefven.
Det fanns inga tryckta att tillgå, där endast namn och datum behöfde ifyllas.
Det var endast vid högtidligare anledningar, såsom bröllop och barndop, som dessa små sirliga, guldkantade kort bestodos, hvilka man ännu ibland finner bland gamla familjepapper.
Er mormorsfar fick skrifva sina Djudningsbref själf på det den tiden vanliga tunna, blå postpapperet, som veks i fyra delar och förseglades med oblat, ungefär som ett telegram ser ut nu för tiden.
Det blef ingen stel bjud- ning på två rader, passande för både Pål och Per.
" Gubben " var en " raljant " herre och fann alltid det rätta ordet för enhvar, och ibland blef det kanske en hel liten vers.
Under det herrns " snillelåga " brann, använde emel- lertid frun äfven sitt snille för att ställa om mat för ett okändt antal munnar, ty svaren kunde man ju icke invänta.
Nå, hon kunde j u i husets proviantrum med ett visst lugn taga sina bestämmelser, ty vid jultiden var detta i ett burget, ordentligt hem på landet alltid väl fylldt.
Där funnos rökta skinkor i långa banor och säkert en läcker kokt, där fanns svinsylta, otroligt mycket mat i saltkaren och härliga korfvar, af alla slag, hängande knippvis i taket.
Då ett sjuttiotal gäss alltid vid Mårten fingo släppa lifvet till, fanns det också hela hyllor med gåssylta i formar och burkar.
Och enligt den bekanta oerfarna unga fruns befallning till sin kokerska: laga att du alltid har en plockad gås hängande!
— fanns det utan tvifvel nu vid jul- tiden ett par plockade gäss eller änder hängande i vistboden.
I hönsgården skrockade dessutom en mängd höns, och golo präktiga kalkoner, " Höns-Johannas " stolt- " Nähäj, om ja ' dä ' gör ", svarar " sadans kusk " het.
Och jungfru Lena fick ställa till storbak, så att sturskt.
Mormorsfar är en gällande karl med ett het- hela köket doftade af kanel och vanilj.
Hennes allra sigt humör och van att bli åtlydd.
Nu ryter han ett bästa tebröd och tårtbottnar kommo därvid doftande barskt: stanna!
och klifver ur midt på vägen för att ge och ljusgula ur ugnens ginungagap.
Jag var pur ung bättre ' eftertryck åt sina ord.
den tiden och fäste mig minst af allt vid mat, så hvad " Ja ' svarar inte för fruns lif, om ja ' ska ' köra den supén till slut bestod af mer än gåssylta med rödbetor vägen, " lallar Anders under ett försök att bemantla och kanske kalkonstek och blanc-manger med klenäter, sin uppstudsighet.
vet jag ej.
Kanske föga mera.
Men nog var där mat " Kör Anders som jag befaller eller kör han inte? "
i öfverflöd, det lofvar jag.
Däremot flödade ingen " Sådan i dä, om j a ' dä ' gör — fru-uns lif " champagne, på sin höjd ett dessertvin.
" Bry han sig inte om mitt lif! "
fnyser unga frun föraktfullt inifrån vagnen.
Och så anlände gästerna i täckslädar, " kanor " och " Ner från kuskbocken med sig — på ögonblicket! "
" trollhoppor ", damerna insnurrade i " vireschalar " med kommer det i en ton från husbond ', som icke bådar yllehalsdukar om hufvu ' na och stora yllestrumpor öfver godt.
balskorna.
Och det vardt ett glammande redan i af- Dynamol J och Stefanos IDUN 1904 klädningsrummet, när den ena fjärilen efter den andra vecklades ut som ur en oformlig puppa.
Hvita voro de nästan alla, i prickig moll eller musslin; tunna, luftiga tyger, som tålde tvättas och alltsomoftast van- drade med i tvättbaljan — eller färggrytan!
— mellan tillställningarna.
På så sätt kunde de gång på gång uppenbara sig bländande fraicha och väl strukna, ofta af ägarinnan själf.
Den enda variation, som bestods, var ett olikfärgadt band om halsen.
Äh, hvad man lade föga pengar i baltoaletter på den tiden och hade gudomligt roligt ändå!
Kanske roligare just därför.
Fick man en fläck, blef det ingen grämelse öfver en ohjälpligt förstörd dyrbar dräkt, utan man tröstade sig med att " det går af i tvätten ".
Blef man bortbjuden, var det icke ett ängsligt spörjande, om man skulle kunna ha den eller den mer eller mindre chiffonnerade toaletten, utan frågan var rätt ochs lätt: är klädningen fraiche eller behöfver den tvättas?
Nå, var man i bättre omständigheter, hade man naturligtvis äfven urval, men j a g kände flickor, som faktiskt icke ägde mer än en för hela säsongen.
Och den tiden dansades likväl flitigare än nu.
Men hur var det nu med vår bal.
Jo, nu sattes de spelkunniga turvis till pianot, och hade man en " byaspelman ", gned han fliteligen på " felan ".
Var lyckan god, gästade kanske vid tillfället ett afsigkom- met musikgeni — sådant som lille Ruster — på går- den, och då fick man finfin balmusik.
Vårt musikaliska geni — ty vi hade verkligen ett sådant — var en något afsigkommen ung man, som både spelade och komponerade förträffligt, men som alltför gärna fann tillfälle att slå vad om ett glas punsch!
För samma vara nedlät han sig gärna att hamra smältande valser, hvartill ungdomen trådde dan- sen med ett lif och en färdighet, som man sällan ser maken till i våra dagar.
" Där var baron E., som dansade så väl " — mor- mors stämma blef härvid så svärmisk, att hennes half- sofvande hälft grymtade till borta i sitt hörn — " att man aldrig kunde glömma det, och grefve L. och löjt- nant S. icke att förgäta, m. fl.
goda valsörer.
Men hur man dansade denna oförglömliga trettondeafton, så dansade snöflingorna utanför ändå outtröttligare.
Mormorsfar, som varit ute och sett på vädret vid midnattstid, då prästen, som skulle predika följande dag, gaf sig af, kom sakta och hviskade i sin frus öra: " Låt genast elda upp i alla gästrummen.
Fortfar denna snöyra, kommer ingen härifrån i natt.
Det ger sig hur prästen skall ta sig fram. "
Men de unga dansade, intet anande, sorglöst vidare, och när prästen efter ett par timmars ihärdigt, men fåfängt arbete i snödrifvorna med ömklig uppsyn åter uppenbarade sig i salen, hälsades han med ett allmänt rop af öfverraskning.
Prästen var förtviflad, det skulle ju bli mässfall i hans kyrka!
Men hur han vridit händerna och besvurit bönderna att hjälpa och skotta honom fram, hade det befunnits omöjligt, och han hade varit glad att kunna komma tillbaka igen till gården.
Nå, man tröstade honom så godt sig göra lät och drack honom till för att få den arma karlen upptinad.
Och sedan dansades under jubel vidare, tills den gråa dagern tittade in genom luckorna.
Då först, men icke förr, ledsagades damerna till stora salongen, där bädd vid bädd var iordningställd på alla soffor och på madrasser öfver hela golfvet För herrarne voro de i all hast uppeldade och ganska kalla gästrummen be- redda.
Efter åtskilligt glammande och profvande af sängplatser begaf sig ändtligen det gamla herresätet till ro.
Ännu hela nästa dag fortfor den intensiva snöyran, och för att fördrifva tiden dansades både dag och natt.
Först långt fram på eftermiddagen nästföljande dag lyckades godsets folk med tillhjälp af de främmande kuskarne att skotta vägarna någorlunda farbara.
Men gästerna voro icke ledsna för det, och värdfolket icke heller.
Enhvar höll sig trofast i närheten af sin " flamma " och efter välfägnaden vid middagstid tog man sig ännu en afskeds-svängom.
Aldrig hade man haft så roligt på någon tillställning.
Kunde man tänka sig någonting mera förtjusande äfventyrligt än att bli insnöad och få dansa i två dar!
När den sista släden omsider under muntra tillrop och glada viftningar åt värdfolket på trappan försvun- nit bakom snövallarna, sade också ' husbond ' till ' unga frun ': " Jag tror verkligen vi hade all heder af vår lilla bal!
Men så hade du också ett drygt arbete med alla bäddar och all mat. ' '
Med husmoderlig stolthet svarade hon endast värdigt: " Går väl an, när man har både linne- och matförråd att ta ' af. "
Men han tog henne om lifvet och härmade henne skälmskt: " Går väl an, när man har en duktig liten fru, som icke tappar koncepterna! ' '
Ja, så gick det till på vår trettondeaftonsbal i snöyran.
.
.
Och nu få vi tända lampan " — slöt mormor och reste sig.
Använd välgörenhetsmärkena pa alla edra postförsändelser!
äro enligt läkareintyg oeh vetenskapliga analyser de bästa näringsmedlen r barn oeh sjuka.
Uppfunna af svensk vetenskapsman tillverkas de under uppfinnarens kontroll.
Varnas för en mindre lyckad svensk efterapning.
UTI
IDUN — 648 — 1904 UR En liten vindeltrappa leder från denna våning upp till estraden i den största samlingslokalen två trappor upp dit ock två breda stentrappor föra.
Det är en hög, rymlig lokal med läktare efter tre af väggarna och beräknad att rymma omkring 500 personer.
Inrednin- ningen är äfven här hållen i samma nobelt enkla stil som i de smärre rummen och färgerna äro desamma: bänkarna i grönt, väggarna och taket i hvitt, grönt och grågrönt.
Läktarbarriären är prydd med Sveriges landskapsvapen, öfver estraden i fasaden tronar riks- vapnet och på väggen nedanför S:t Erik i guld.
Ritningarna till det i stort som smått utmärkta ordenshuset ha uppgjorts af arkitekten Fritz Ulrich.
DAGSKRONIKAN.
ÄLDSTE KAMMARHERRE.
I en tid, då S VERIGES lifsleda och nervositet äro förhärskande äfven bland de unga, är det med verklig glädje vi i dag kunna för våra läsare framställa bilden af en man, som trots sina 90 år, aldrig känt någon- dera mera än till namnet och därför äger kvar kär- leken till lifvet, och för- mågan att med stort in- tresse följa alla dagens händelser, och vid sin höga ålder besitter nästan oför- minskade själs-och kropps- krafter.
^Friherre Carl Alexan- der Fredrik Gyllenhaal, son af landshöfdingen i Mariestad, sedermera ge- neraltulldirektören Carl Henrik Gyllenhaal och hans första fru Hedvig Charlotta FRIH.
G Y L L E N H A A L.
Rudbeck, föddes den 31 december 1814, intogs som kadett vid Karlbergs krigs- skola 1825, blef kornett vid lifregementets husarer 1833, från hvilket regemente han tog afsked 1839, för at * uteslutande kunna ägna sig åt vården af sina egen domar, Ekeby och Ölanda.
ETT NYKTERHETSPALATS.
TEMPLARNES FRÅN LÄKTAREN E TT PAR DAGS KRÖNIKEBILDER från utlandet af intresse för svensk publik återfinnas å en följande sida.
Den ena härrör från d:r Otto Nordenskjölds besök i Paris strax före jul, den andra är ett amatör- porträtt af den spanske Nobelpristagaren, skalden José Echegaray, tillika med en autograf, hvari han uttalar sig med anledning af litteraturpriset.
Autografen lyder i öfversättning: " Den ryktbara Svenska akademien, som på ett så värdigt sätt representerar de mäktiga andliga strömningarna i de båda nordiska länderna, har detta år genom Nobelpriset förenat två syskon litteraturer.
En nation, som så högsinnadt bemödar sig att ännu fastare sammanknyta frändskapen mellan två andra folk, skall genom denna handling länkas till dem i en känsla af universellt broderskap! "
NYIN VIGD A ÖFVER År 1839 gifte han sig med den för sin skönhet, älskvärdhet och musikaliska begåfning högt uppburna och beundrade italienskan grefvinnan Mathilde Mont- gomery, född d ' Orozco, som afled 1863.
Nytt äkten- skap ingick han 1864 med fröken Ulla Lagercrantz och blef ånyo änkling 1892.
Under flere år bodde han i Grenna, sedermera i Trosa, därifrån han flyttade 1903 och har nu på det fagra Visingsö redt sig ett vackert hem, där han fram- lefver sin ålderdom, alltid glad, vänlig och nöjd, med gammaldags hjärtlighet utöfvande gästfrihet mot alla.
Baron Gyllenhaal har gjort sig känd, under unga år, som ovanligt skicklig hästkarl, och ännu är han lifligt intresserad af hästar och allt hvad till dem hörer.
Ingen kan tro, att han är 90 år, då man hör honom med lifaktighet och klarhet diskutera alla politiska och sociala frågor eller då han, med aldrig svikande minne, berättar från sitt växlande lif.
ORDENSHUS STORA I STOCKHOLM.
SAMLINGSSALEN.
4.
1.
B Y G G N A D E N S DAMERNAS SALONG.
EMPLARORDENS NYA ORDENSHUS.
Denna hufvud- T stadens första fullt tidsenliga nykterhetslokal, som invigdes annandag jul med en anslående festlighet, är belägen 5 Bryggaregatan in på gården, och vägen dit leder genom det åt gatan liggande hotell Hellman.
Med undantag af bostadsrum för vaktmästare upptages hela huset af samlingssalar och biblioteksrum.
I källar- våningen ligger en stor samlingssal för ett par hundra personer.
På nedra botten är bibliotek och läsrum.
En trappa upp ligga två smärre samligssalar, afsedda för de ordinarie ordensmötena.
SVEDBOM f. På juldagen afled i hufvud- V ILHELM staden direktören vid Musikaliska akademiens konservatorium fil.
d:r Vilhelm Svedbom i en ålder af nära 62 år.
Svedbom var född i Stockholm den 8 mars 1843 och blef efter i Upsala vunnen doktorsgrad docent i litteraturhistoria där 1872.
I Berlin idkade han seder- mera studier under Kiel och blef 1876 sekreterare i Musikaliska akademien samt lärare i musikhistoria och estetik vid konservatoriet.
Sekreterarebefattningen inne- hade han till 1901, då han blef konservatoriets direk- tör.
Svedbom har komponerat åtskilliga kantatverk, såsom " Fyris " och " I rosengård ", äfvensom operetter för privatsällskap, sånger och pianostycken.
D:r Svedbom har genom sin energi och kapacitet i hög grad bidragit till främjande af vårt lands musika- liska lif.
Han var i öfrigt en såväl privat som inom konstkretsar synnerligen populär och uppburen person, som nu skall saknas af en talrik skara kamrater, vänner och elever.
Han sörjes närmast af maka, f. Lindberg, känd som framstående pianist.
VILHELM SVEDBOM.
YTTRE.
A.
2.
PARTI BLOMBERG JULAFTON AF MATSALEN.
3.
UTSIKT FOTO.
PA ALLMÄNNA BARN- HUSET.
LOCKAN SLÅR fem på julaftonens eftermiddag.
Den sedan morgonen böljande människoströmmen fortfar att rinna genom Stockholms stora trafikådror hvirflar rundt i gathörnen, svallar in i butikerna och sedan ut ånyo för att småningom ändra riktning, spridas och förtunnas genom de yttre stadsdelarnes.
gatrännor.
Små snöbyar fylla luften med hvitt, gnist- rande puder och framkalla rosor på stockholmska blek- ansikten, hvari julens hopp och julens bekymmer kunna afiäsas i skenet från lyktor och butikfönster.
Öfverfyllda spårvagnar dåna förbi, blixt på blixt flammar under hjulen och blåa solar fräsa till i luft- ledningarnas skarfvar, trumpetande automobiler plöja väg genom vimlet, medan skrik, stoj, eder, hundskall — alla storstadsgatans principalstämmor, flätas i hvar- andra till en bisarr tonmålning i den frostiga jul- kvällen.
Ute på Norrtullsgatan är det tyst, endast några få vandrare gå förbi och försvinna i tvärgatorna, som föra rakt ut på landet.
På änkhusets trappa står en gråhårig och af ålderdomen hoptryckt kvinna och viftar med en handduk åt ett ungt par, som nyss tagit far- väl af henne — en gammal mor antagligen — och nu skyndar in mot staden.
" Kom snart igen, " ropar hon med sin svaga röst ut i vinterkvällen, men de unga ha raska fötter och äro redan utom hörhåll.
På andra sidan gatan reser sig, ljusstrålande, All- männa barnhusets röda huskomplex — det gryende lifvets palats fasad mot fasad med de murar, inom hvilka gamla, fårade kvinnor sitta och lyssna efter döden.
I en af de varma korridorerna, lång som en hel bygata, står barnhusets öfverläkare, professor O. Medin, samtalande med intendenten August Marcus jämte en del damer och en af underläkarne.
Man har samlats för den sedvanliga julronden, som om några minuter tar sin början.
Med öfverläkaren i spetsen går den lilla skaran från rum till rum, från afdelning till afdel- ning, och öfverallt stråla tända granar, och julgåfvor, lämpade efter de olika åldrarne, ligga sammanförda på.
bord midt i rummen.
K r
— 649 — JULAFTON MED PÅ ALLMÄNNA SINA JULKLAPPAR.
BARNHUSET.
4.
G O S S A R N E 1.
D E T SJUNGA FRÅN LINDEBARNSAFDELNINGEN.
6.
YTTRE AF DEN E N JULSÅNG.
ILLUMINERADE PROFESSOR TRAPPUPPGÅNGEN.
7.
IDUN BYGGNADEN.
O. ME D I N 2.
EN AF OCH I N T E N D E N T E N KRING J U L B O R D E T.
TECKNING KORRIDORERNA.
A. MARCUS FÖR IDUN AF 3.
EN LITEN TILL VÄNSTER.
N. KJELLBERG.
5.
1904 SJUKLING GRUPP
IDUN 1904 650 — 1.
RYSKA ÖSTERSJÖESKADERN P Å V Ä G T I L L K R I G S S K Å D E P L A T S E N: INTAGNING A F KOL PÅ ÖPPNA H A F V E T.
RYSKA T R U P P E R N A I MANDSCHURIET.
Där äro lindebarnens salar, en hel fil af rum med åtta å tio små bäddar i hvarje, i hvilka de små världs- borgarne ligga nedbäddade och tysta stirra på de glimmande ljusen.
Vid sängarne stå ammorna och niga så vackert, medan professor Medin med ett hjärte- varmt småleende böjer sig ned och låter handen lent fara öfver en liten hjässas silkesblonda hår.
På koltafdelningen krafla parflarne på golfvet eller stå upprätt och se de besökande frimodigt i ansiktet, i det de räcka fram sina händer till hälsning, och i skolsalen möta de allra äldsta af barnen — en flock i åldern mellan sju - och tolf år, som inte äro fullt lyte- fria — iklädda topphufvor af rödt glanspapper och sjungande julsånger eller stormande det rikt belastade julbordet.
Glädjen är gifvetvis mera dämpad på sjukafdelnin- gen, men om de små patienterna därstädes också ligga tysta, hindrar det icke, att de både kunna le mot julgranen och nicka åt de besökande.
Stämningen en sådan afton inom det stora barn- husets murar med de många julträden och alla de små gryende medvetandena hos dessa människoämnen, som blifvit inkastade i lifvet likt rotlösa plantor, är både vacker och vemodig.
Vemodig, emedan, som öfver- läkarens ord föllo, de små visserligen ha det godt i relativ mening, men det oaktadt sakna det väsentligaste: moderskärleken i ett hem, vore detta hem än aldrig så enkelt.
Det är dock den obetydligaste kontingenten af barnhusbarnen, som vistas inom barnhuset.
F. n. befinna sig ej mindre än 5,400 barn utackorderade i familjer hela landet rundt.
Själen i den stora och för vårt land så betydelse- fulla anstalten är professor O. Medin, hvilken varit öfverläkare därstädes sedan 1884.
Hans framstående läkaregenskaper och hans nit för barnhusets bästa äro för väl kända för att här behöfva påpekas, men alla, som ha lyckan att komma i personlig beröring med honom, veta därjämte, att han är en fin, varmhjärtad människa och att hans kärlek till barnen är den ömmaste faders.
Det bör vara en glädjande känsla för alla undangömda mödrar till barnhusets barn att veta detta.
Som ekonomisk ledare af barnhusinrättningens stora och invecklade förvaltning står vid hans sida intenden- ten August Marcus, hvil- ken blef antagen till extra ordinarie kammarskrifvare vid Allmänna barnhuset år 1871 och sedan 1889 be- kläder den ansvarsfulla intendentsbefattningen.
Intendenten Marcus fyllde den 24 sistlidne nov.
50 år och var då föremål för en varm och uppriktig hyllning från såväl barn- husets sida, dess tjänste- män och betjänte, som ock från en talrik vänskara.
Idun kom då ej i till- fälle att meddela den AUGUST MARCUS.
värderade ämbetsmannens porträtt, men har nu funnit lämplig anledning att för en större allmänhet återgifva dragen af den personlig- het, som i ett hängifvet och skickligt administrativt •arbete bildar länken mellan barnhuset och den stora allmänheten.
BERÄTTELSEN OM RYSKA L I F V E T.
VASS JA.
UR D ET VAR f a t t i g d o m och nöd i den lilla r ö d m å l a d e s t u g a n b o r t a vid s k o g s b r y n e t, I v a n P e t r o w i t s c h h a d e f ö r k y l t s i g n e r e p å flo- den, d ä r h a n v a r i t s y s s e l s a t t med s å g n i n g c n af de s t o r a isblocken, som s k u l l e forslas till s t a - den.
H a n h a d e fått lunginflammation och l å g n u s e d a n flere m å n a d e r till s ä n g s.
Många m u n n a r funnos i d e t lilla h e m m e t a t t m ä t t a, och fastän I v a n s h u s t r u, O l g a P a v l o w n a, som v a r en sträfsam och f ö r s t å n d i g k v i n n a, s p a r a d e och a r b e t a d e från m o r g o n till afton, så k u n d e W * - f c - tu.
jv£f&lt;~&gt; d^tJts- iX.
/ W C 4 ~ ^ fyr, JU Ly« * iu * c / Vt&gt;b&lt;X.
n ~ p * * M * t * H * ^ISI tX « - Lrf^&lt;^- &gt;~v£4v&gt;,&lt;~£r fur^.
NOBELPRISTAGAREN ECHEGARAY I SITT ARBETS- RUM SAMT E N A U T O G R A F F R Å N DEN BERÖMDE F Ö R F A T T A R E N MED ANLEDNING A F NOBELPRISET.
2.
EN F Ä L T G U D S T J Ä N S T VID D E h o n ä n d å ej få det ett r ä c k a till.
Ingen hade h o n, som h j ä l p t e sig.
t y b a r n e n v o r o ä n n u helt små och den ä l d s t a d o t t e r n v a r b l o t t å t t a år gammal.
Då m a n n e n v a r frisk, h a d e h o n i b l a n d k u n n a t förtjäna n å g o t g e n o m a t t t v ä t t a åt dc rika b ö n d e r n a, h v i l k a b o d d e i b y e n K s t o w o.
m e n nu, s e d a n s j u k d o m e n k o m m i t, m å s t e hon äfven afsäga sig den lilla förtjänsten för a t t v å r d a sin m a n, som låg hjälplös och s v a g p å sitt läger.
K u n d e h a n b l o t t återfå k r a f t e r n a, å s k u l l e h a n s n a r t blifva frisk och s t a r k i g e n.
m e n d ä r t i l l f o r d r a d e s r i k l i g a r e föda och me- dicin.
H v a r i f r å n skulle hon t a g a p ä n g a r n a?
Olga P a v l o w n a h a d e nu fattat det s i s t a, för- tviflade b e s l u t e t; hon ä m n a d e sälja V a s s j a.
D e t var h å r d t, men det m å s t e s k e.
Sälja Vassja, h v i l k e n varit hos dem i n ä r a å t t a år, och som de alla höllo så k ä r?
V a r det möjligt?
I n g e n k o i h e l a v ä r l d e n v a r v a c k r a r e än V a s s j a med sin r ö d a, g l ä n s a n d e fält och den lilla, h v i t a s t j ä r n a n midt i p a n n a n, H e n n e s mjölk v a r den s ö t a s t e, m a n k u n d e t ä n k a sig.
— K ö p a r e n Var d e n r i k e b o n d e n, Vassili S t c p a n o w i t s c h med d e t l å n g a, h v i t a s k ä g g e t, h v i l k e n alla s a d e v a r så s t r ä n g.
Han s k u l l e k o m m a i m o r g o n och gifva h e l a åttio rubel för V a s s j a.
Olga P a v - l o w n a gick n e d till s t a l l e t för att mjölka kon för s i s t a g å n g e n.
— F ö r s i s t a g å n g e n, t ä n k t e hon s o r g s e t, och med t u n g t h j ä r t a begaf hon sig till den lilla b y g g n a d e n, Sakta öppnade h o n d ö r r e n, men blef p l ö t s l i g t s t å e n d e, d å lju- det af s n y f t n i n g a r n å d d e h e n n e s öron.
V i d d e t s v a g a s k e n e t från den m e d f ö r d a l y k t a n v a r s e - blef h o n lilla Kira.
H o n h a d e slagit s i n a små a r m a r om V a s s j ä s h a l s och g å n g p å g å n g k y s s t e hon den lilla, h v i t a s t j ä r n a n, u n d e r det h o n, g r å t a n d e af förtviflan, gaf k o n de ö m m a s t e smeknamn.
S t a c k a r s m o d e r!
det s k a r h e n n e i hjärtat.
De två, där borta, hade ju varit n ä s t a n hela lifvet t i l l s a m m a n s: K i r a v a r b l o t t ett hälft år, d å V a s s j a som kalf k o m m i t till g å r d e n, och hon h a d e j o l l r a t och s k r i k i t till af glädje vid å s y n e n af det lilla djuret.
S e d a n den d a g e n h a d e s n a r t å t t a år förflutit, och nu var afskedsstunden inne.
M o d e r n n ä r m a d e sig t y s t b a r n e t och med m i l d t v å l d d r o g hon det b o r t från d e n k ä r a l e k k a m r a t e n. "
K i r a lilla, du är j u f ö r s t å n d i g, min flicka, t ä n k p å s t a c k a r s p a p p a, som l i g g e r sjuk.
Vassili S t e p a n o w i t s c h bor j u e n d a s t n å g r a v e r s t härifrån, så du k a n l ä t t k o m m a dit och h ä l s a p å V a s s j a. "
" O, mamma — mamma d e t s a m m a.
Min egen — — snyftade Kira.
— det egen är — ej Vassja! "
M o d e r n förstod så v ä l sin lilla d o t t e r s s o r g, ack, h o n k ä n d e det j u äfven lika s v å r t.
Med Iduns Modellkatalog för hösten är slutsåld
651 — IDTJN 1904 Köp Venersborgs BILSKOR!
Bästa svenska fabrikat.
Lätta!
Eleganta!
Hållbara!
HVARJE SULA STÄMPLAD MED VIDSTÅENDE FABRIKSMÄRKE.
Tillverkas som specialitet ef- ter W i e n e r - m e t o d af Aktiebolaget A. F. CARLSSONS Skofabrik, Venersborg.
FÖRSÄLJAS I MINUT BOS DE FLESTA SKOHAND- LANDE I LANDET.
" NYARSLYCKA ".
SKISS A F F.
BOJAN ".
M DOCENTEN O. NORDENSKIÖLD.
1.
INSKRIFVER SITT NAMN I BESÖKANDEBOKEN Å H O T E L D E V I L L E 1 PARIS.
2.
M.
B E L L A N, MUNICIPALRÅDETS ORDFÖRANDE.
3.
MINISTER ÅKERMAN.
r ö r e l s e t r y c k t e hon b a r n e t m o t s i t t h j ä r t a och t o r k a d e s i n a v å t a ögon m o t d e t g u l d l o c k i g a, lilla h u f v u d e t. "
K o m K i r a!
J a g vill mjölka V a s s j a, och du, min lilla dufva, sjung en liten visa, så blir d i t t sinne gladare! "
F l i c k a n k v ä f d e s n y f t n i n g a r n a och å t l y d d e m o d e r n, m e n k n a p p t h a d e hon sjungit n å g r a strofer, förrän hon p l ö t s l i g t afbröt. "
N å, v ä n n e n min, h u r u g å r d e t? "
u t r o p a d e modern. "
M a m m a lilla, det s i t t e r n å g o n t i n g h å r d t i m m s t r u p e, j a g k a n icke m e r a, " och å n y o b r a s t hon i gråt.
— Följande morgon skickade Olga P a v l o w n a lilla K i r a i e t t ä r e n d e till b y n, t y h o n ville ej a t t b a r n e t s k u l l e v a r a n ä r v a r a n d e, d å Vassili S t e p a n o w i t s c h k o m för a t t h ä m t a V a s s j a.
Kira h a d e e n d a s t v a r i t b o r t a en liten s t u n d, n ä r b o n d e n t r ä d d e in i den lilla s t u g a n.
Snart v o r o p e n g a r n a r ä k n a d e, och V a s s j a l e d d e s u t ur s t a l l e t.
Med m o t s t r ä f v i g h e t lät h o n föra b o r t sig af d e n n y e ä g a r e n; hon s p j ä r n a d e emot och försökte a t t s t å n g a b o n d e n, d å h a n r y c k t e och s l e t i r e p e t.
Så småningom lugnade hon sig d o c k och s n a r t v o r o de u t e p å l a n d s v ä g e n.
O l g a P a v l o w n a s t o d vid g r i n d e n och följde dem med b l i c k e n ä n d a till k r ö k e n af v ä g e n vid b a c k s l u t t n i n g e n; där f ö r s v u n n o de ur h e n n e s åsyn, men hon hörde ännu länge kons ramande.
H o n s a t t e sig p å t r a p p a n till d e n lilla förstugu- k v i s t e n.
M e k a n i s k t förde h o n h a n d e n till fickan.
J a, d ä r lågo j u p e n g a r n a, en hel r i k e d o m.
D e t tycktes Olga P a v l o w n a som om de b r ä n d e henne.
P l ö t s l i g t v ä c k t e s h o n u r s i n a t a n k a r af s k r a t t och g l a d a r ö s t e r.
H o n t r o d d e ej sina ö g o n, då hon såg Vassja komma lunkande på vägen m e d K i r a och Vassili S t e p a n o w i t s c h. "
M a m m a, " s k r a t t a d e b a r n e t och s t ö r t a d e i m o d e r n s a r m a r, " V a s s j a är min, r i k t i g t min e g e n, Vassili S t e p a n o w i t s c h h a r s k ä n k t m i g henne! "
" J a, " s a d e b o n d e n och r y c k t e förläget i d e t l å n g a, h v i t a s k ä g g e t, " j a g k u n d e ej a n n a t!
O l g a P a v l o w n a, b e h å l l p e n g a r n a, ni behöfver d e m b ä t t r e än j a g, och V a s s j a gifver j a g å t K i r a. "
Och s å b e r ä t t a d e Vassili S t e p a n o w i t s c h, h u r u h a n h a d e h u n n i t till v ä g e n, som gick förbi d e n 1 illa b j ö r k d u n g e n, d å K i r a k o m m i t r u s a n d e fram, i n d a t a r m a r n a om V a s s j a s h a l s och s n y f t a t, så att det k u n n a t r ö r a en s t e n.
D e t h a d e varit h o n o m omöjligt att u t h ä r d a den lillas s m ä r t a, och d ä r p å h a d e de k o m m i t t i l l b a k a, Med t å r a r i ö g o n e n t r y c k t e Olga P a v l o w n a b o n d e n s h a n d, m e n o r d e n s v e k o h e n n e, t y h j ä r t a t v a r för fullt. "
O c h nu, min lilla K i r a, " u t r o p a d e Vassili S t e p a n o w i t s c h g l a d t, " s k a l l du glädja g a m l e g u b b e n med en liten s å n g!
Min lilla dufva, j a g v e t du s j u n g e r som en n ä k t e r g a l. "
Och t r y c k t intill sin k ä r a V a s s j a, u p p s t ä m d e flickan en af d e s s a v e m o d i g a r y s k a folkvisor, som b e m ä k t i g a r sig s i n n e t och framkallar flydda d a g a r s l ä n g t a n och s a k n a d.
Då Kira slutat, for g u b b e n med afvigsidan af den v a l k i g a h a n d e n öfver ö g o n e n, v ä n d e sig t y s t b o r t och å t e r t o g sin v ä g.
— D e t v a r b e r ä t t e l s e n om V a s s j a.
Rybinsk 1902.
MONA M Ö L L E R.
årgångens sista nummer öfverlämnas härmed till våra läsare, åtföljdt af titelblad och hufvudregister samt Hjälpredans decemberark och sakregister.
Samtidigt bedja vi ännu en gång få erinra dem, som möjli- gen ännu icke förnyat prenumerationen, om vikten af att nu icke en dag längre uppskjuta densamma, försåvidt de i ordinarie tid vilja erhålla årets första nummer med dess omväx- lande innehåll, af hvilket vi redan nu kunna framhålla ett intressant kvinnligt porträttgalleri med anledning af Fredrika Bremer-förbundets stundande 20-årsfest, en charmant helsides- bild af artisten Ljungdahl, framställande prins Carl och prinsessan Ingeborg på slädprome- nad i Stockholm en vinterdag, början af Anna Wahlenbergs högintressanta stockholmsroman " Två slags folk " m. m.
För öfrigt hänvisa vi angående det kommande årets program och innehåll ännu en gång till den i numret införda utförligare anmälan.
Med ett vördsamt tack för det gångna året och allt under dess lopp oss bevisadt intresse samt med en uttalad förhoppning, att Idun på nyåret måtte finna väg till alla sina gamla och talrika nya vänner, bedja vi till sist få tillönska samtliga våra läsare Ett godt nytt år!
ED HÄNDERNA på ryggen gick gamle öfversten fram och tillbaka på golfvet i den stora salen på Kaikkala gård.
Brasan var redan tänd och vin och nötter framsatta, men de, som hos öfversten skulle vaka in det nya året, dröjde ännu.
Från köket trängde doften af färska jultårtor och minde den ensamme vandraren där inne i salen om svunna jul- och nyårsaftnar på Kaikkala.
Där hade mycket förändrats med tiden.
Hans hustru var för längesedan död och barnen hade gift sig och flyttat bort.
Till årsskiftet komma de dock åter till det gamla hemmet.
Öfversten stannar i sin vandring framför ett af fönstren och ser ut i kvällen.
Där uppe på kullen ligger, omgjuten af det ljusa månskenet, den hvita kyrkan, från hvars torn klockorna nu ringa ut i nej- den och mana folket att samlas till bön och tack inom dess murar.
Så ligger också hans egen gamla gård stilla och ljus i nyårskvällen.
Det är bitande kallt och månens blanka skifva och otaliga tindrande stjärnljus lysa öfver Tavastlands bygder, öfver den finska snöhöljda furuskogen, som kransar sjön och susar sina vemodsfyllda sagor för den under drifvan slumrande djupa mossan, lyser öfver fälten, så de små snöflingorna gnistra som diamanter, och kommer de slitna medspåren på vägen att se ut som det blankaste blå stål.
Öfversten ser allt detta, men han ser ännu mycket mera.
Han ser tillbaka i tiden, ett hälft sekel nära på.
Han ser en annan stjärnklar nyårskväll och han hör bjällror klinga, han hör hästar frusta och han ser en täcksläde glida fram på vägen.
I den släden åker han själf och den brud, han nyss vunnit och i nyårskvällen för in i sitt eget hem, detta gamla fäderneärfda Kaik- kala.
Den släden står ännu borta i vagnslidrets mör- kaste hörn, full af dam och skavanker.
Den står där bara och skräpar, säger det yngre folket, som ingen poesi vet af och ej heller har några minnen, och den borde hälst bort, för att lämna bättre plats åt det nya.
Men öfversten håller den gamla släden kär och vill alls inte mista den.
Alltså får den stå kvar.
Och när öfversten vet, att gårdsfolket är utåt markerna, och han ej riskerar att bli upptäckt, går han ut i vagnslidret och sätter Sig inne i slädans dunkel.
Han drömmer då, att han omigen far den färden hem till Kaikkala med sin nyvunna brud.
Och om somrarne, när barnbarnen äro ute hos far- far, tar han en af de minsta i hVardera handen och för dem med sig bort till lidret och låter dem leka i den gamla släden.
Och här åka de nu, farfar och barn- barnen, med minne och fantasi till fålar, fram genom sekler.
Och öfversten njuter af den färden lika fullt som de små, men hans anseende är nu fredadt: det är j u för barnens skull.
— — Äfven i kväll står den gamla släden i sitt mörka hörn och lockar och lockar, men öfversten får nu ej lystra till den rösten.
Bjällror klinga på gården och medar gnissla i snön och ute på trappan stampas snön af stora och små fötter.
Barn och barnbarn komma in och önska öfver- sten ett godt slut på det gamla året.
Och när nyårsljusen äro tända och kvällsmaten äten och klockans sista tolfslag förkunnat, att det gamla året glidit bort och ett nytt kommit i dess ställe, då skall nyårslyckan stöpas.
Det är en gammal sed inom fa- miljen detta med nyårslyckan.
Öfversten börjar.
Med ett småleende på läpparne och tankarne ännu fastade vid det, som längesedan varit, lägger han det blanka blyet i järnskopan och håller den öfver glöden i kakelugnen, tills blyet är smält.
Då häller han ut det i den bredvid stående vatten- hinken, där det snart stelnar, i olika formationer, af hvilka hvar och en har sin betydelse.
Öfversten tar nu upp sin klump, och så stöper i tur och ordning hvar och en sin egen " lycka ".
Sen granskas smältorna — det nya årets löfte för hvar och en.
Och där gömmas i metallens vindlingar både pengar och tårar, och där finnas skogar och hela gods.
Där finnas stora drakar, som med öppet gap
I D U N 1904 | — GARGAROL [= välsmakande, koncentreradt, antisep- i tiskt munvatten.
: Hämmar syrebildning i munnen, skyddar j i därför tänderna.
\ Bruksanvisning å intyget.
: = Obs.t Stänkproppen förlagd i flaskhalsen.
Obs.I = HYLIN 1 &amp; C:o F. A.-B.
STOCKHOLM.
652 — På sista bladet var med barnslig naivitet ritadt hufvudet och framdelen af en häst.
Den lilla teck- naren hade troligtvis af mor blifvit störd i sitt före- hafvande och kanske fått litet bannor på köpet.
Men mor hade inte suddat bort hästhufvudet.
Måhända var det för den lille konstnärens skull hon sedan själf ritade ett kors i boken!
Nu hördes steg på gången.
Det var kyrkvaktarn, som kom för att stänga kyrkan.
Han blef mycket förvånad öfver att se en främmande därinne, men igenkände mig snart, Sedan vi sprakat en stund, tog jag farväl och gick.
Den korta decemberdagens alltmer tätnande skym- ning hvilade nu därute öfver grafkullarna.
Jag såg bort mot farmors graf med den enkla vårdon, och skyndade sedan hem.
där man undrat, hvart jag tagit vägen.
B.
G.
B.
= F RÅNVILDMARKS-OCHJÄRNVÄGS- jaga efter och hota att uppsluka sitt offer.
Då gäller det att akta sig.
Den som har någon skötesynd på sitt samvete, vet nog strax hvad frågan gäller.
Och där finns också en hel slädfart med hästar i traf.
Framåt bär det då, raka vägen mot lyckans land.
Det är öfversten själf, som fått den " lyckan ".
Det var nog en underlig lycka, mena de yngre, och undra just, hur det kunde se ut i det lyckans land, som var ämnadt åt farfar.
Men öfversten ler åter och säger, att hans lyckas land är hans ungdomsminnens ljusa land.
Och han säger, att han aldrig rätt förstått dem, som knota, när de en gång ägt eller trott sig äga lyckan och åter mistat den, önskande att de aldrig sett en skymt af hvad de ändå ej fått behålla.
För honom var det lycka att få minnas.
Blott den var först riktigt arm, som inga minnen hade.
Och där pröfningar och .mot- gångar rymdes bland hågkomsterna, kunde han också minnas, att det dock var han, som gått som segrande ur striden, ej blifvit öfvervunnen.
" I elden härdas stålet ", tillade han — det är blott blyet som smälter ner.
DEN D GAMLA PSALMBOKEN.
ET VAR da ' n före " doppareda ' n " år 19 —.
Midt i julstöket hade jag kommit med förmiddagståget för att tillbringa den stundande helgen i föräldra- hemmet.
Under väntan på kvällens festligheter beslöt jag att ta en promenad — nicka ett god dag och tack för sist åt alla de välkända föremålen omkring hemmet.
O, barndomstid!
O, ungdomstid 1 I en lång, brokig rad tåga edra minnen förbi mitt öga.
— — — Under vandringen hade jag hunnit ända iram till kyrkan.
Ytterdörrarna stodo öppna och jag gick in.
Aldrig skall jag glömma denna tempelstund!
Stillheten, tystnaden, som stördes endast af mina egna steg mot det gropiga tegelstensgolvet — sol- strålarna, hvilka just nu föllo på bilden af honom, hvars födelsefest snart skulle firas i arla morgon- stund!
Jag glömde allt därute, allt, som i världslifvets äflan och strid fängslar våra sinnen, och en obeskriflig frid intog min själ.
Sedan jag några minuter njutit däraf, fästes min blick på en gammal psalmbok, som låg i den bänk, där jag slagit mig ned.
Bokens utseende var ej ovanligt: nötta läderpärmar med dito mässingsknäppen.
Ett visst något dref mig dock att öppna den.
På pärmens insida stod med stora, ojämna bok- stäfver: " Denna bok tillhör mig, Anna Brita Carlsdotter från Söreboda.
Gåfva af Carl Forsgren ".
Farmor!
utropade jag högt.
Och i ett nu stod framför mig bilden af min fars mor, som jag aldrig sett i verkligheten.
Det var, som ville den gamla psalmboken förtälja mig hennes historia.
Jag såg, hur den lilla nätta Anna-Brita en solig sommardag åkte med den rike hemmanssonen Carl Forsgren till staden.
Den skära, storblommiga silkesschaletten, han den dagen förärade sin fästmö, hade jag själf sett hos faster Erika och psalmboken — ja, den låg ju här framför mig.
Jag såg henne sedan som husmor i eget hem.
All- tid var hon den milda, undergifna, som mer än en gång fick ha fördrag med sin mans häftiga lynne; jag hade hört, att farfar varit en riktig tyrann i sitt hus.
Jag bläddrade sakta i den gamla boken.
På flere ställen var någon vers understruken ord för ord.
Vid ett sådant ställe: " Säll du, som menlös fann din graf för åren, Lik späda blomman, som föll af om våren " o. s. v., var ett kors ritadt med bläck.
" Nu vill jag bryta opp, nu vill jag hädanfara, och komma till det land, där mig är godt att vara.
Jag kämpat länge nog med brister och besvär, Nu längtar jag till r o; och Gud mig ro beskär. "
Jag läste flere af de understrukna verserna och förstod, på hvad sätt farmor fått sitt stilla, tålmodiga sinnelag.
BYGGARELIF.
BLAD UR FRU S A R A S T A R E S ANTECKNINGAR, HOP-: SAMLADE AF MARIA RIECK MULLER.
(Forts.) U PPE i ena hörnet af staketet hafva vi satt unga björkar i en halfcirkel.
Det skall bli vår kaffeberså.
Och på en af de små planerna hafva Maj, Greta och lilla Gunn planterat tre halfalnshöga granar.
De tycka förresten att alltsammans ser ut som en riktig dock- trädgård och längta bara, att vintern måtte gå riktigt fort för att de skola få börja leka trädgårdsmästare.
.
.
Gunn, som ju bara är tre år, har redan stoppat ned risgryn och kaffebönor i sitt lilla land för att hinna först.
— — — På intet af de förra ställena hafva vi kostat på så mycket för trefnaden utomhus som här, ehuru vi ju alltid lämnat ett minne efter oss till vårt värdfolk i form af en liten trädgårdsbit, som de lofvat sköta om efter förmåga.
Men här veta vi nu, att vi komma att stanna i minst två år, och då kan man ju hafva orsak att göra hvad man kan för att få närmaste omgifningen prydlig.
•- Folket här uppe har ej den minsta aning om att en gård kan omgifvas af någonting annat än potatis- land och gräsvallar, och när jag talade om för mor Lind, värdinnan vår, att jag från jordbiten här utanför tänkte få en hop rotfrukter och annat, som var mycket bättre än potatis, skakade hon misstroget på hufvudet.
Det är ett orimligt ordknappt folkslag, bönderna här i trakten — och styfsint på samma gång.
Man får dem nog ej längre än de själfva vilja.
Och oss järnvägsfolk — sörlänningarne, som de kalla oss — betrakta de med en viss misstänksam nyfikenhet.
Själfva kyrkbyn här gör dock ej alls intryck af vildmark.
Den lilla hvita kyrkan högst uppe på sand- åsen — på andra sidan om tjärnen — är omgifven af en hel klunga stora och små gårdar, och ett långt stycke ned efter älfven ligga på ömse sidor hemman vid hemman med vida ängsmarker, åker och potatis- land.
Men upp öfver, bortom vår gård, sträcka sig skogarne mörka och täta mellan bergen.
Och älfven går i stryckor och småforsar mellan höga stränder, där nipornas gula sandryggar brant stupa ned mot det hvirflande vattnet, som ständigt skär ut nya stycken ur sin bädd och omformar den år efter å r.
.
.
Och det är vackert här, fastän ej på samma sätt som i Ångermanälfvens ådal.
Här är vildt, och vid- derna, som man skymtar långt borta, äro ändlösa myrar, där tufvorna gunga mellan svart .vatten och gungfly med bottenlöst djup.
Mellan älfven och gården här sträcker sig en skogs- ås, där smala stigar slingra sig mellan höga furor.
Den går i tvärt stup rundt halfva tjärnen och gör den delen mörk och djup i färgen.
Den andra hälften — nedanför oss — har låga stränder och speglar skyarna innanför en krans af gungande näckrosblad.
.
.
Ensamma komma vi ej alls att behöfva känna oss här.
Olle har flere biträdande yngre ingeniörer, som skola vara med om det stora brobygget, och som bo uppe i byn.
Och vi äro ej ensamt herrskap heller.
Härom dagen voro vi på visit hos distriktchefen — ingeniör Bergners familj, som äro gamla bekanta till Olle sedan flere år tillbaka, då han i Jämtland gjorde sina första erfarenheter som järnvägsbyggare.
Och de äro sådana där riktigt hemtrefliga män- niskor, som under en lång följd af år på bästa sätt lärt sig taga vara på det kringflackande järnvägsbyg- garlifvets alla möjligheter och att af omöjligheterna till och med få ihop något trefligt och bra.
Det är en familj, som består af två ungdomsfriska äldre människor och en samling hurtiga glada ung- domar af alla åldrar.
Ja, jag tror, att de hafva åtta barn — ehuru jag ej sett dem alla än.
Och nu vid vårt första sammanträffande kommo vi öfverens om att vi skulle vara tillsammans och hafva det så ange- nämt och roligt hos hvarandra, som man kan hafva det — äfven i en bondby — när viljan och lusten äro starka.
.
.
l:sta december.
Det är likväl obygd och vildmark här alldeles inpå oss, och det är ett hårdt och fattigt lif det lefver, folket här.
Hårdt på ett sätt, som man ej förstår, förrän man sett det på nära håll eller hör det berättas med deras egna, enkla ord.
I går kom en kvinna in i köket och bjöd ut smör.
Hon såg ej alls ovanligt fattig ut, men det var någon- ting så tungt i hela hennes väsen, och de djupt lig- gande ögonen voro så trötta och allvarliga, att jag bad henne sitta ned och hvila.
Lill-Gunn kom också in och ställde sig framför kvinnan, nyfiket tittande på henne och hennes korg.
Då suckade hon till på ett snyftande sätt, som om hon blifvit djupt upprörd — och sade lågt: — Sån ' t vackert barn!
— Vår lilljänta hade vare lika stor nu, om inf olyckan kommit.
Och så fick jag veta, hvarför hennes ögon voro så trötta och tungsinta.
De bodde borta vid Selberget — ett brant, ödsligt berg en half mil härifrån, som var bekant för den vilda färd, som en lappflicka för många år se ' n gjort utför dess stup, och som kostade henne lifvet.
De hade en liten årsgammal flicka, som de en som- mardag för två år sedan lämnade ensam tillika med stora syster, som var sju år.
Och då modern endast skulle springa till närmaste grannen ett ärende, satte hon lillan ute i sandhögen och sade åt den större att passa noga på henne.
.
.
Men när hon så kom igen, då var stora syster e n s a m.
.
.
En stor, elak fågel hade flugit bort med lillan.
.
.
Och efter dagar af ångestfullt sökande, fann fadern lämningar af hennes tröja och hennes ljusa hår — uppe i ett örnbo högst på Selbergets topp.
Sådant kan hända här.
Och de stora ödemarkernas fasor är det, som sätter sitt märke på människorna och gör dem olika andra — gör dem betänksamma och ordknappa — liksom om de voro rädda att yppa för mycket — — — TEATER OCH MUSIK.
K UNGL.
TEATERN återupptog i går Richard Wagners första stora operaverk " Rienzi ", som åtminstone å de större tyska operascenerna hör till den stående repertoaren.
Här har " Rienzi " ej gifvits sedan år 1886.
Titelpartiet utföres nu af hr Hagman, som här fått sin första uppgift efter sitt engagement vid k. teatern.
Öfriga partier äro sålunda fördelade: Irene fru Lindberg, Colonna hr Mandahl, Adriano fröken Edström, Orsini hr Strömberg, Raimondo, påflig legat, hr Sjöberg, Baroncelli hr Ericson, Cecco del Vecchio hr Söderman och en fridshärold fröken Lagergren.
Om denna reprispremiär, som ägde rum först sedan Idun lagts i press, få vi tillfälle yttra oss närmare i nästa nummer.
D AMERNAS MUSIKBLAD har på ett synnerligen vär- digt och tilltalande sätt afslutat sin tredje årgång i och med utgifvandet af n:r 20.
Detta nummer inne- håller nämligen uteslutande svenska, förut ej utgifna originalkompositioner, .. nämligen Sång ur " Gallions- bilden ", ett ännu ej fullbordadt lyriskt drama af Emil Sjögren; vidare en synnerligen anslående Spansk dans för piano och fyra händer af Hj.
Berniald samt ett litet förträffligt pianostycke " I folkton " af Adolf Wik- lund, en bland våra mest lofvande yngre tonsättare, hvars konsertuvertyr å Konsertföreningens näst sista konsert väckte lifligt och berättigadt bifall.
Hr Sjö- grens sång utfördes å den framstående tonsättarens musiksoaré i november af fröken Ebba Björkbom och väckte då entusiastiskt bifall.
Textafdelningen i årets sista nummer af Musikbladet är ock betydligt utvidgad och innehåller en hel del in- tressant lektyr och många porträtt till samtidens musik- krönika.
I samma nummer återfinnes äfven Musik- bladets anmälan för år 1905, och framgår af densamma, att den nu afslutade tredje årgången meddelat ej mindre än 71 kompositioner, däraf 24 svenska originalkom- positioner.
Då man besinnar, att hela denna samling musik och därjämte en rikhaltig och underhållande textafdelning erhållits för det ringa priset af sex (6) kronor, måste man erkänna, att det nog torde vara omöjligt att i vårt land erhålla en så rikhaltig och väl vald samling musik annat än genom att prenumerera på Damernas Musikblad, hvilket kan ske å närmaste postanstalt eller boklåda, eller ock i hufvudstaden å Iduns Expedition, som fr. o. m. år 1905 öfvertager Musikbladets distribution.
Glöm ej Jubileumsfondens sparbössor!
IPUN 1 9 0 5 Utgifvare: FRITHIOF HELLBERG E N H V A R, som följt I d u n u n d e r dess n u s j u t t o n å r i g a t i l l v a r o, t o r d e ej k u n n a t u n d g å a t t m ä r k a den b e t y d a n d e u t v e c k l i n g t i d n i n g e n u n d e r d e s s a år v u n n i t s å v ä l i y t t r e som inre hän- seende.
F r å n a t t hafva börjat som en o b e t y d l i g 8-sidig p u b l i k a t i o n u t a n n å g r a i l l u s t r a t i o n e r a n n a t än n å g o n g å n g e t t k v i n n o - p o r t r ä t t h a r I d u n n u v u x i t u t till en fullständig i l l u s t r e r a d v e c k o t i d n i n g med e t t n ä s t a n t r e d u b b e l t s å s t o r t omfång och d ä r i g e n o m blifvit Sveriges förnämsta illustrerade veckotidning.
N u l i k s o m från början b e h a n d l a s i dess s p a l t e r alla frågor, som r ö r a k v i n n a n och h e m m e t, m e n d ä r j ä m t e finnes i I d u n m y c k e t a n n a t, s o m k a n i n t r e s s e r a alla och en h v a r: Skönlitterära bidrag l ä m n a s af e t t flertal af v å r a f ö r n ä m s t a författare, d e v i k t i g a s t e dagshändel- serna b e l y s a s s å v ä l i bild som text, och i I d u n s s t o r a porträttgalleri återfinnas s a m t i d e n s m ä r k l i g a r e p e r s o n l i g h e t e r.
S ä r s k i l d t vilja vi fästa u p p m ä r k s a m h e t e n v i d Iduns Romanbibliotek, h v a r s n ä s t a å r g å n g b e g y n n e r m e d Anna Wahlenbergs r o m a n, " T v å slags folk ", en s y n n e r l i g e n i n t r e s s a n t s k i l d r i n g u r Stockholmslifvet och s ä k e r l i g e n den p o p u l ä r a författarinnans b ä s t a a r b e t e.
Vidare hafva vi l i g g a n d e p å v å r t r e d a k t i o n s b o r d en r o m a n " S i g n y s första s ä s o n g " af d e n v ä l b e k a n t a s i g n a t u r e n Mari Mihi, och u n d e r å r e t s lopp e r h å l l a vi y t t e r l i g a r e e t t v e r k från en af S v e r i g e s allra p o p u l ä r a s t e författare Gustaf af Geijerstam — en r o m a n, h v a r s titel ä n n u ej ä r b e s t ä m d, m e n h v a r s ä m n e är h ä m t a d t u r s v e n s k t familjelif.
D å vi tillika e r i n r a om, a t t vi n y l i g e n u t l y s t en pristäfiing för b i d r a g till I d u n s R o m a n b i b l i o t e k och för en r o m a n till d e t s a m m a u t s a t t e t t pris af ej m i n d r e än FEM T U S E N KRONOR, t o r d e häraf framgå, a t t vi ej s k y t t n å g r a uppoffringar för a t t k u n n a b j u d a I d u n s s t o r a l ä s e k r e t s det bästa möjliga.
D e s s u t o m k o m m a vi gifvetvis a t t b i b e h å l l a de afdelningar för underhållning och nytta, h v i l k a icke minst b i d r a g i t a t t g ö r a I d u n så o m t y c k t i h e m m e n, n ä m l i g e n Jduns Tpjålpreda och Köksalmanack för hvarje dag året om, Tidsfördrif, Läkareråd, Frågor och Svar m. m.
S o m en v ä l k o m m e n j u l k l a p p e r h å l l a v i d a r e alla, som p r e n u - m e r e r a p å p o s t e n eller eljes e r l ä g g a afgiften i förskott vid å r e t s eller k v a r t a l e t s början, gratis Jduns Julnummer, hvilket i text- afdelningens i n n e h å l l s r i k h e t och l i t t e r ä r a v ä r d e alltid s t å t t o u p p - h u n n e t af n å g o n s v e n s k j u l t i d n i n g och h v a r s b o k h a n d e l s p r i s e n s a m t är 1 krona.
— A l l t h v a d vi härofvan u p p r ä k n a t erhålles efter h a n d u n d e r å r e t s lopp för d e t billiga p r i s e t af 6 kr.
50 öre för helt år, 3 kr.
25 öre för hälft å r, 1 kr.
75 öre för k v a r t a l.
Vi hafva s å l u n d a s e t t oss nöd- g a d e a t t höja a b o n n e m e n t s p r i s e t m e d en 2 5 - ö r i n g för hälft och en SO-öring för h e l t år — d e t t a p å g r u n d af b e t y d l i g t ö k a d e kost- n a d e r för t i d n i n g e n s t r y c k p a p p e r, dess i l l u s t r a t i o n e r och öfriga inne- håll, äfvensom p å g r u n d af r i k s d a g e n s b e s l u t om p o s t b e f o r d r i n g s - afgiftens h ö j a n d e fr. o. m.
1 9 0 5.
Praktupplagans pris blir d e t s a m m a som förut eller 8 k r.
för helt och 4 k r.
för hälft år.
Utom dessa båda upplagor kommer Idun att under de båda å r e n 1 9 0 5 — 1 9 0 6 e r b j u d a sin l ä s e k r e t s en alldeles n y u p p l a g a, n ä m l i g e n Iduns bibelupplaga.
G e n o m öfverenskommelse m e d d e n fram- s t å e n d e finska förlagsfirman S ö d e r s t r ö m &amp; C:o, som u n d e r flera å r förberedt u t g i f v a n d e t af en p r a k t u p p l a g a af NYA TESTAMENTET, illustreradt af nordiska, konstnärer, hafva vi för I d u n s l ä s e k r e t s u t v e r k a t förmånen a t t e r h å l l a d e t t a p r a k t v e r k till u t o m o r d e n t l i g t billigt pris och i n n a n d e t s a m m a blir tillgängligt i den svenska bokhandeln.
D e n n a u p p l a g a af N y a T e s t a m e n t e t, h v i l k e t r i k t i l l u s t r e r a t s af f r a m s t å e n d e s v e n s k a, n o r s k a, d a n s k a och finska k o n s t n ä r e r, erbjudes n u I d u n s a b o n n e n t e r för e t t pris af e n d a s t tio (10) kronor, fördeladt p å t v å år, alltså m e d 5 k r.
h v a r t d e r a året, och d i s t r i b u e r a s till d e m af I d u n s a b o n n e n t e r, som p r e n u m e r e r a p å Idun, bibelupplagan, hvar 14:de dag med ett 8-sidigt a r k i n å g o t m i n d r e format ä n I d u n s.
F ö r s t efter år 1 9 0 6 u t k o m m e r d e t i den s v e n s k a b o k h a n d e l n och d å till b e t y d l i g t för- h ö j d t pris.
— D e fullständiga p r e n u m e r a t i o n s a f g i f t e r n a för I d u n s olika u p p - l å g o r år 1 9 0 5 s t ä l l a sig s å l u n d a: Vi är V. V * I D U N, vanliga upplagan kr 6: 50 25 1: 75 „ p r a k t u p p l a g a n ... „ 8: — „ b i b e l u p p l a g a n ... „ 1 1: 5 0 A l l t m e d postbefordringsafgiften i n b e r ä k n a d I D U N S MODETIDNING.
De modellkataloger, som vi redan u n d e r de t v å s e n a s t e å r e n utgifvit i förbindelse m e d v å r afdel- n i n g för t i l l k l i p p t a p a p p e r s m ö n s t e r, h a i h ö g g r a d slagit a n och r ö n t allt s t a r k a r e efterfrågan.
Nyanskaffningen af k l ä d e r s å v ä l i h e m m e n s o m hos s ö m m e r s k o r n a sammanfaller j u i regel m e d å r e t s fyra s ä s o n g e r: v å r, s o m m a r, höst och vinter, och v å r a d a m e r h a v i s a t sig u p p s k a t t a d e t p r a k t i s k a u t i a t t j u s t vid dessa t i d p u n k t e r i e t t r i k h a l t i g t häfte få s a m m a n f ö r d t e t t sorgfälligt u r v a l af års- t i d e n s trefligaste m o d e n y h e t e r, till h v i l k a d e d å s a m t i d i g t s ä t t a s i tillfälle a t t från I d u n s M ö n s t e r a f d e l n i n g till billigt pris e r h å l l a färdig- k l i p p t a, fullt tillförlitliga p a p p e r s m ö n s t e r.
D e t är därför en a l l m ä n t u t t a l a d ö n s k a n vi tillmötesgå, d å vi beslutit a t t för d e t n y a å r e t f ö r ä n d r a utgifningsformen för Iduns Modetidning, så a t t • — i s t ä l l e t för d e t i d i g a r e m å n a d s n u m r e n — d e n u n d e r år 1 9 0 5 u t k o m m e r i form af fyra rikhaltiga modellkataloger — en för hvarje säsong — och hvar och en innehållande, utom moderevy, två- till trehundra olika dräktmodeller.
P r e n u m e r a t i o n s p r i s e t blir endast 2 kr.
pr helt år, h v i l k e t m å s t e b e t r a k t a s som s y n n e r l i g e n billigt i f ö r h å l l a n d e till d e t r i k h a l t i g a i n n e h å l l e t.
B ARNGARDEROBEN.
D e n i alla h e m m e d u p p v ä x a n d e s m å " s l i t v a r g a r " r e d a n s n a r t s a g d t o u m b ä r l i g a rådgifvaren, alla mödrars ovärderliga skatt och hjälpreda, utgifves äfven u n d e r d e t k o m m a n d e å r e t efter s a m m a o m t y c k t a p l a n s o m hittills.
Med sitt en g å n g i m å n a d e n u t k o m m a n d e 16-sidiga n u m m e r, inne- h å l l a n d e b o r t å t ett hundratal illustrationer öfver allt, s o m h ö r till b a r n t o a l e t t e n från de s p ä d a s t e å r e n till v u x e n å l d e r, och åtföljdt af en stor dubbelsidig mönsterbilaga, e r s ä t t e r " B a r n g a r d e r o b e n " m å n g - faldt d e t r i n g a p r e n u m e r a t i o n s p r i s e t af 3 kr.
för helt år g e n o m d e n n y t t a och d e n b e s p a r i n g, dess p r a k t i s k a r å d b e r e d a i hvarje h e m.
P A M E R N A S MUSIKBLAD börjar med år 1905 sin fjärde å r g å n g och öfvertages s a m t i d i g t af ä g a r e n till t i d n i n g e n I d u n och öfriga härofvan n ä m n d a p u b l i k a t i o n e r.
F r u Ellen Sandels, som från början s t å t t s o m M u s i k b l a d e t s utgifvare, är fort- f a r a n d e fäst v i d dess r e d a k t i o n och k o m m e r a t t ä g n a sitt a r b e t e åt d e t s a m m a.
Damernas Musikblad utgifves m e d två nummer i månaden m e d u p p e h å l l u n d e r s o m m a r e n, s å a t t inalles tjugu nummer u t k o m m a under årets lopp.
H v a r j e n u m m e r omfattar en 8-sidig m u s i k b i l a g a m e d 3 å 4 k o m p o s i t i o n e r af in- och u t l ä n d s k a t o n s ä t t a r e, k l a s s i s k a och m o d e r n a, s a m t d ä r j ä m t e en u n d e r h å l l a n d e t e x t a f d e l n i n g m e d p o r t r ä t t och k o r t a biografier af k o m p o s i t ö r e r och m u s i k u t ö f v a r e, in- t r e s s a n t a n o v e l l i s t i s k a s k i l d r i n g a r u r d e r a s lif, m u s i k r e v y e r, små- historier o c h a n e k d o t e r m. m.
Inalles erhålles under året, utom en intressant textafdelning, ett 70-tal anslående och ej svårspelta kompositioner af berömda äldre och nyare mästare, naturligtvis ock af inhemska tonsättare — allt för del oerhördt billiga priset af sex (6) kronor eller mindre än 10 öre pr komposition.
Abonnement å ofvanstående publikationer k a n ske å närmaste p o s t a n s t a l t eller i n ä r m a s t e b o k - och m u s i k h a n d e l.
IDUN - 1904 654 — B e r e d n i n g: Smör och mjöl samman - D E T RR S Ä K E R T fräsas och grädden tillsättes litet i sän- af atrMUMTfdrordadl der, under flitig röring, hvarefter afred- af le^irim Läkare, ningen får ett godt uppkok och hälles upp att kallna.
Den kokta fisken ploc- ger kraf * helsa å l I från år 1903,15 n:r, innehållande ott stort kas fin som risgryn och nedröres i den Barn Åldringar antal stilfulla och moderna original- kalla smeten jämte äggulorna en i sän- ocn Mena personen.
mönster realiseras till 1 kr.
om beloppet der.
Den afsmakas med kryddorna och insändes i postanvisning till Svenskt fabrikat, tillverkadt under sist nedskäres de till bård t skum slagna Iduns exp., Stockholm.
controll, säljes hos Hrr Apotekare och ägghvitorna.
Massan sias genast i smord Sandlande.
och brödbeströdd form och gräddas I parti hos Instruktionsapoteket Nord- * tjernan o. Apoteket Gripen i Stockholm, omkr. J / j tim. i ordinär ugnsvärme.
ipoteket Enhörningen i Göteborg, Lejo- Soufflén serveras genast den tages ur net i Malmö.
ugnen.
Öfverblifna nummer KO KS ALM ANÅC K skirade smöret hälles öfver.
På samma sätt anrättas konserverade sockerärter, sabelärter och Harricots verts (späda turkiska bönor).
Af BAKALETTE (läses: haka lätt).
G r ö n s o p p a m e d m j ö l k (f. 6 pers.).
Lagermans Kak- &amp; Tårtpulver " Tomten " 2 morötter, 1 l i t e t rotselleri, 1 l i t e n finnes i handeln en n y smaksor.t, be- purjolök, 3 msk.
smör (60 gr.) ty lit.
nämnd kokande vatten, 1 halfburk konser- verad blomkål, 1 half-burk konserve- rade ärter, 2 msk.
mjöl, 1 Va ^ oskum- mad mjölk, Va hg.
spenat, med fint hackad persiljasalt, hvitpeppar, socker, D e n är u t o m o r d e n t l i g t god.
1 — 2 äggulor, 2 del.
tjock grädde.
Lika lätt hakad som de öfriga sorterna af Bakalette.
Priset oförändradt: 45 öre pr paket.
B e r e d n i n g: Morötterna sköljas, skra- pas och skäras i tanna skifvor, selleri och purjolöken skäras i fina strimlor, nedröras.
Hummern upplägges på ett Rotsakerna och purjon fräsas i hälften fat, såsen hälles öfver och anrättningen af smöret och påsättas i det kokande garneras med grönsalad.
vattnet och få koka, tills de äro mjuka.
Blomkålen och ärterna upphettas i C h a m p i g n o n s p ä c k a d o x f i l e t (f. vattenbad.
6 pers.).
1.- kg.
oxfilet, 1 half-burk kon- Mjölken kokas upp.
Resten af smöret serverade ehampignoner, 3 msk.
smör fräses med mjölet, och mjölken påspä- (60 g r), 1 tsk.
salt, Va Ut- vatten, 1 des litet i sänder; den rensade och tsk.
Liebigs köttextrakt.
sköljda spenaten tillsättes, och soppan 2 " Jul-Tårta " i W. Friestedts Fabriksaktiebolag, Redigerad af Stockholm.
H o l l ä n d s k s å s (f. 6 pers.): 100 gr. ELISABETH ÖSTMAN.
smör, IVa msk.
mjöl, 4 äggulor, 1 tsk.
Inneh.
af Elisabeth Östmans Husmoders- socker, 4 del.
kallt vatten, saften af en åter hopsys.
Carrén brynes i smöret kars i Stockholm.
fi citron, 1 nypa salt.
antingen i ugn eller gryta och spädes med vattnet litet i sänder.
Till stek- FÖRSLÅ » TILL MATORDNING- FÖR B e r e d n i n g: Tre fjärdedelar af smö- ningen åtgår omkr. 2 tm.
Serveras med VECKAN 1 - 7 JAN.
1905. ret röres i en något] jum kastrull, tills sin egen jus, som silas och skummas S ö n d a g (Nyårsdagen): Klar buljong det är hvitt och pösigt, därefter ned- noga.
med ungnstekt bröd; fisksouffle med röres mjölet, äggulorna, en i sänder och holländsk sås; stekt fylld svincarré med sockret.
Kastrullen sättes öfver svag V i n g e l é (f. 6 pers.): 2 hg.
toppsocker, potatis; vingelé med mandelspån.
eld, det kalla vattnet tillsattes litet i 4 del.
vatten, skal och saft af 1 citron, M å n d a g: Köttfärs med konserverade sänder uuder ständig vispning, och såsen 20 gr. gelatin, 3 del.
franskt vin, 3 del ärter; liogonpäron med grädde.
får sjuda omkr. Va tim. Dä den är tjock maderia.
T i s d a g: Grönsoppa med mjölk; kokt och glansig lyftes den af och resten af torsk med senapssås och potatis.
smöret jämte citronsaften iröres.
Såsen O n s d a g: Renstek med potatis, sylt- B e r e d n i n g: Af sockret och vattnet afsmakas mycket noga och serveras lök och lingon; tysk äppelkaka.
kokas en klar, si mm i g lag.
Därefter varm.
T o r s d a g: Brynt hvitkålssoppa med tillsattes genast skalet och saften af fläskkor f; Beignetsoufflé med sylt.
citronen jämte det sköljda oel i 1 del.
S t e k t f y l l d s v i n c a r r é (1 6 pers.): F r e d a g (Trettondagen): Afredd bul- varmt vatten upplösta gelatinet, samt IVa kg.
carré med ben, 3 — 4 äpplen, 1 jong med jordärtskockor; hummersalad vinet.
Blandningen omröres väl och med remonlade-sås; champignonspäckad hg.
katrinplommon, ty * msk, salt, Va * ftk.
silas genom en i hett vatten urvriden oxfilet med brynt potatis; Jordgubbs- hvitpeppar, 1 msk.
smör, Va lit * kok.
servett, uppspänd på silstol.
G-eleét vatten.
komplott med grädde och bakelser.
hålles antingen i geléskål eller i en L ö r d a ' g: Griljerad t buljongskött med vacker bleckform, förut sköljd med kallt stufvade morötter; saftsoppa med skor- T i l l g a r n e r i n g: 2 hg.
katrinplom- vatten, får stelna och garneras, om det por.
mon.
stjälpes upp, med litet sönderhackadt gelé.
• RECEPT: B e r e d n i n g: Carrin tvättas med en F i a k s o u f f l é (f. 6 pers).
100 gr. duk doppad i hett vatten.
Äpplena K o n s e r v e r a d e ä r t e r t i l l k ö t t (f smör, 80 gr. mjöl, 4 del.
grädde, 3 kkp.
skalas och skäras i klyftor, katrinplom- 6 pers.): 1 hel burk ärter, 2 msk.
smör kokt fisk, (ty kg.
gädda), 6 ägg, salt, monen skjöljas i ljumt vatten, förvällas (40 gr.).
hvitpeppar.
och urkärnas.
Köttet lossas vid den tunna sidan af kotlettraden, så mycket Beredning: Ärterna upphettas i T i l l f o r m e n: Va msk.
smör, 2 msk.
att man kan sticka in äppelklyftorna vattenbad, spadet frånsilas och ärterna stötta skorpor.
och katrinplommonen, hvarefter det upphällas på varm karott, hvarefter det l 2 E n d a specialskola för undervisning i jtiaskinskrifning K a r d u a n s m a k a r e g a t a n I, S t o c k h o l m.
• dagar till deltagande k l.
1 2 — 2 o c h 4 — 9 e. m.
Skrifmaskinsaffären Aktiebolaget ningar gratis i undervisningen å Institutet, Remington, Maskinaffären N y kurs Obs.!
Elev Obs.!
I anskaffas i Stenografi väljer förening åt s För stenografer och maskinskrifvare C n ung flicka önskar plats å kontor Har genomgått handelsskola.
Inne- som genomgått vårt Institut anskaffas gratis förmånliga platser med goda har plats som skrifbiträde men önskar ombyte.
Svar fortast möjligt emotses löner.
tacksamt under adr.
" Skrifbiträde ", Anmälningar till deltagande i Steno- Östersund p. r. grafikursen, som börjar den 9 jan.
1905 bättre flicka med elementarbildn- emottagas alla hvardagar kl 10 — 2 och 07-års önsk.
plats som hjälp o. sällskap an- 5 — 9 e. m. å Institutet samt i tingen hos fin äldre ensam dam el.
i god o. trerl.
fam. på landet att som medlem af densamma vara husmodern behjälpl- Skrifmaskinsaffären Remington, Ordentlig, anspråkslös, plikttrogen, still- Hamngatan 10, sam, praktisk, musikalisk, kunnig i handarb., någon vana vid sömn.
af barn- Aktiebolaget Maskinaffären Stieltjes, kläder, barnkär, glad.
Någon lön önskv.
lör- Bästa referenser.
Svar till " Pålitlig 05, Vasagatan 50, Eksjö p. r. där äfven alla upplysningar lämnas.
Hamngatan Stieltjes, mottagas alla hvardagar utom t. o. m.
d e n 2 0 d e c.
, " s a m t därefter i u 10, Vasagatan 50, där äfven alla upplys- lämnas.
Obs.!
2 o c h S t e n o g r a f i (Melins s y s t e m) är R E M I N G T O N Anmälningar får koka 10 min., hvarefter rotsskerna S å s: 1 msk.
smör (20 gr.), i » | msk.
och grönsakerna med sitt spad till- sättas, jämte den fint hackade persiljan mjöl, köttjus, &gt;|, del.
tjock grädde.
och soppan afsmakas med kryddorna.
B e r e d n i n g: Köttet bultas lätt m e i Äggulorna och grädden vispas upp i soppskålen och soppan tillslås nnder fuktig klubba samt tvättas med en handduk doppad i hett vatten.
Cham- kraftig vispning.
pignonfötterna skäras i fyra delar och hattarna sparas till garnering.
Ox- Hummersalad med rémoulade- fileten späckas med champignonstrim- s å s (f. 6 pers.).
1 burk hummer å 2 kr.
lorna och brynes i 2 msk.
af smöret V msk.
kapris, 2 anjovisar, 1 knifsudd samt saltas.
Det kokande vattnet blan- portug.
lök, 2 äggulor, 10 tsk.
matolja, das med köttextraktet, smaksättes med 2 tsk.
ättika.
salt, och därmed spädes fileten litet i sänder, under det den får steka B e r e d n i n g: Hummern lägges på 1 — 1V2 thn.
Köttet skares i tunna skif- sikt att väl afrinna.
Kaprisen hackas vor, upplägges på creutons och gar- fint och anjovisen rensas och skares i neras med champignonhattarna frästa f i n a tärningar.
Äggulorna vispas väl i resten af smöret samt brynt potatis.
och tillsättas med matoljan, 1 tsk.
i Köttjnsen silas och skummas och såsen sänder.
Då 5 tsk matolja äro iblandade beredes på vanligt sätt.
tillsättes hälften af ättikan, därefter resten af matoljan och sist återstoden af ättikan under det att såsen röres Vs tim. hvarefter de öfriga kryddorna sakta själf börjar tid för med den 9 jan.
1905. undervisningen.
platsanskaffningsbyrå, där platser med goda löner eleverna.
Verkligt skickliga m a s k i n s k r i v a r e Remington Institut för undervisning i Maskin- skrifning &amp; Stenografi.
(Melins system).
Karduansmakaregatan 1, STOCKHOLM.
LEDIGA PLATSER Expeditricer med god säljareförmåga och bästa rekom- mendationer, erhålla till våren platser inom olika afdelningarna i en större affär för klädningstyger, väfnader och.
sybehör.
Svar till: " Duglig 35 Mars ", Helsingborg, p. r. f ö D i l d a d, flicka, ej för ung, helst musik. "
kunnig i matl.
o. ett hems skötande får på nyåret plats, att, som husmoder sköta ett mindre pensionatiSthlm.Svar med utf.
upplysn.
och rekom.
gerna äfven fotografi till " Glad och trefiig " Iduns exp.
^ i d Klippans samskola finnes för kom- * mande vårtermin plats ledig för en lärarinna i kristendom, svenska och möjligen naturkunnighet.
An sökningar, » ställda till skolstyrelsen torde sändas till skolans föreståndarinna adr.
Klippan II11 / A n I fl T VllVnlf 111 I tuader vårterminen, från Gränges- bergs Samskola för lära- rinna, helst exam.
från h. lärarinnesemi- narium.
Lön 400 kr.
Platsen torde bli ordinarie till hösten.
Vidare meddelar Pastor D. Johansson, Grängesberg.
En 1 F e b r 1 9 0 5 v i examinerad Sjuksköterska C nkel, anspråkslös, barnkär bättre flicka omkring 25 år, som vill åtaga sig vården af tvänne barn, en flicka om 8 år, en gosse 5 år erhåller plats i början af nästa år.
Den sökande skall vara musikalisk, samt på egen hand leda barnens läxläsning, frisk, samt glad och viinlig.
Svar jämte fotografi, rek.
samt löneanspråk torde sändas under adress " Familjemedlem ", Upsala, p. r. kommer att anställas för Vesterås stads räkning från 15 januari 1905.
Hon erhåller 500 kr.
i fast lön och ersättning vid tjänstgöring enligt fastställd taxa Ansökan om platsen insändes till Hälso- vårdsnämnden i Vesterås före 1 januari, åtföljd af fräjdebetyg, läkareintyg om hälsotillstånd och kroppsbeskaffenhet samt intyg om genomgången utbildning blifva lediga vid Allmänna Barnhusets och öfriga kompetenshandlingar.
diharnsaf delnio g d.
15 Januari 1905.
An- sökningar, ställda; till Öfverläkaren, egenhändigt skrifna, jämte intyg om ut- B ä t t r e, a n s p r å k s l ö s f l i c k a bildning och föregående tjänstgöring, van vid späda barn och något kunnig i inlämnas till Amsalsföreståndarinnan sömnad, Önskas till nyår för 3 barn, Fröken M. Sundberg, Allmänna Barn- ålder 4 |, 2 år, 2 mån.
Barnjungfru huset, Norrtullsgatan 14, hälst mellan finnes.
Svar med fotografi o. löneansp.
kl. 10 — 11 f. m. till " Familjemedlem ", Ästorp, p. r.
Lärarinna, u Sköterskeplatser 1 2 I n s t i t u t för undervisning i Maskinskrifning &amp; Stenografi (Melins system).
PLATSSÖKANDE Fn 1Q_S| %n hildad flicka af god familj LM lU " dl o h är kunnig i hand- arbete och hushållsgöromål.önskarplats i bättre familj såsom sällskap och att gå frun tillhanda.
Fritt vivre önskas och äfven blifva ansedd såsom medlem af familjen Svar torde inlämnas till •G.
M.
", Iduns exp.
f. v. b. f nackorderingsbyrån Hamngatan 2, 3 tr„ * Norrköping, anskaffar verkligt goda lärarinnor, sällskapsdamer, barnfröknar och hushållsbiträden.
Öppet 12 — 2 &amp; 4r — 6.
Rlkstel.
o 16. o c undervisningsvan (som helst genomgått högre seminarium) samt är musikalisk och undervisar!
språk, önskas till den 15 januari 1905 för undervisning a£ tvenne flickor 10 it 11 år.
Svar åtföijdt af foto- grafi och lönepr.
tiil " Signild å Gun- hild Dunker, Sörmland.
Remington d r tfnntnronlafo konespondens och (\ UUIUI bpldlb hufvudkassans omhän- derhafvande.
En begåfvad dam med fallständig kännedom om tyska samt hälst något hemma i engelska ocb franska språben och som med lätthet kan sköta en v i r - il ad och ledig korrespondens, erhåller plats på ett större affärskontor.
Svar märkt " Kompetent 15 mars 1905 ", Hel smgborg p. r. och stenografer tillhandahållas a£ s o m Karduansmakaregatan I, S T O C K H O L M.
p l a t s Önskas som hushållerska af en * bättre flicka, hos ensam herre.
Är van vid arbete och ordning.
Kan visa de bästa betyg.
Svar till " S.
L ", Hiding- sta, Tborsborg.
I Tng, anspråkslös flicka, som genom- Kr gått Barnavård, Önskar på nyåret plats som som barnfröken; är villig ätaga sig spädt barn.
Svar till Jenny, Iduns exp.
som i sju års tid varit å Landsortst.
Ung dam, anställd vid såväl redakt, som I bättre familj, hälst i Dalarne eller bokför, afdln.
önskar n u genast eller till * Gestrikland, önskar ung flicka plats nyåret sådan plats eller eventuelt kon- i början af januari, att förestå eller vara torsplats.
Utmärkta betyg och referenser.
behjälplig i hushållet.
Ar kunnig i alla Svar till " Soleil " under adress S. Gum^lii inom ett hem förekommande göromål.
Annonsbyrå, Stockholm.
Små lönepretentioner.
Svar till " G.
24 år " Gefle p. r.
D l a t s önskar en lärarinna, van under- OQ-års bättre flicka önskar plats i finare * ^ visa i skolämnen, språk, musik.
Barn- « * * familj, är fullt kunnig i sömnad samt kär.
Svar " God energi " under adr.
S. skrifning.
Svar till " Arbetsam " Alings- Gumffilii Annonsbyrå; Sthlm.
ås p. r.
7
