# ID: svediakorp-per159
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1898
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,689
# sentences: 843
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


DAGNY TIDSKRIFT FOR SOCIALA.
OCH LITTERARA INTRESSEN UTGIFVEN AF ORGAN FOR FREDRIKA-BREMER-FORBUNDET, F O R E N I N G E N FOR VALGORENHETENS ORDNANDE O C H FORENINGEN H A N D A R B E T E T S VANNER -- .-.
R l ~ D A K Y ~ A LOTTEN?
: DAHLGREN E n akademisk beforclringsfrign.
CARIW W A S ~ B E R G: Svensli hemslojcl och norslz husflil.
(Forts.) Esse DAL: Teori och praktik.
S v e II s k n k v i n n o r: N8gra ord om jubileull~sfontlen.
AXNA Knu ' rso~: Maldlos.
Sonett.
Litteratur: G.
1-1.: Bruclsmycket af I-T.
Keyser.
- L.
N.: En passions- historia af Rafael.
Notiser frin bokinarknaden.
/ i 1 Foreningsmedclelanden.
Frin skilcln hill.
Obs!
AnmiUaa omslagets sista sida!
Froken Kristine Dahls rationella Underklader shorn Chemiletter, Briistbnnd.
delndc Kjolnl * m. m.
SY enska ~~aktreformfiieningens Underklader i K.
M.
Lund ' bergs ~os&amp;tnin~srnn~asin och Almedahls Fabriks Forsa~ningsmagasin 7 I Btor1i~rliobrinlien STOCKHOLM.
P.
) %skzc / * ~nte9~ fi8nnco p&amp; b e g d l w ~ Hygieniska Skodon tillverkas fiir Herrar, Darner och Barn.
OBS.!
Prisheliinta nf Driikt-Hefolnifiire~~i~ige~~.
Skodon tillverkas afven efter modern fason.
dllt nrbete 11tf6ros uoggramt oeli nf I&amp;tn aiateriul.
Reparationer verkstallas val och p i bestamd utlofvad tid.
P. GUST.
PETTERSSON, 52 Drottningrratan 52.
TTafgarner af ylle och bomull.
Linnegarn af Al~nedallls till fabrikspri~, Kostymgnrn.
Xattvarp, Crdmeflirgadt Fiskegarn till Gardiner; Fiakz.t.dskapsgarn, Tafske- dar m. m., allt till liigsta priser AXEL HINDERSONS Garnbod, Hotoq * get 13.
Fi7in7: Cfitqcctnn 18.
A Fredrika-Bremer-Rarbundets byrll, Stockholm, 59 Drottninggatan, finnas nnmiilda krinliga arljetssiikande siisonl: lektionsgifrnre i olikn Anmcn, svenskn och ntlHndska liirarinnor fiir lieiii ocah skolor, kontors- oc.11 ~ k r i f - bitriiden, bonner, husfijrcstdndnriiinor, siillskap odi 1) itriiden i Iiem, fiire- laserskor, g p n a s t e r, sjukskoterskor n ~ fl.
.
Sjukskoterskor med goda betyg iifver genomngkngna lliroknrser uch ntiifvad praktisk rerksamhet finnas anmiilda R Fsedriike-Brcmer-Fii11- bundets Byr&amp;.
5 Thottninggatan, I tr. -- Allm.
Tel. 4s 16.
Riks Tel. 27 62.
I A * rt+: ~ndertecknacle, +om a n ~ 5 n d t Herr Axel Litstriims Ctdlodin mot liktornar c: ch ltvlkniilur.
hn funnit l t m h s v a r a eitt Bnda- TiZZfii / * ZitZigast u myllet e u l, och h l kunna {let ilerfiire 110s enhvar .till det h t a rckommen- O C ~ nf dera.
Alui91 den 3 ma3 18 %.
I.
G. Gt i; er.
A. L.jtltagLer~, personet Kiidmun.
som ~ a r i t be- 1: ndertecknnd.
beprtifvadt me- aviiratl af en miinnil hnr del mot liktornar, aenom anr2ndandet uf viirtor, - Cvllod~ns vartor, hudhirdnad friin A ~ o t e k a r e n IIcrr Axel Idit- str6m i P n h n, hlifvit frBn dom och nageltriing.
orh h: ' ril ?t befrind; hvarfire Obs.
alltid denna in- l pelt a g oxaniir~in~lu turdel hop enhvar registrerade etikett eom till (let I~iizitn rckomruentlcwtr.
oaranti fiir varans akt- Motaltr &amp; Sykyrltc 11.
27: LW.
het.
1SS6.
A~cpaxt A.&amp;, Flandlanrle.
Akta COLLODIN.
tals Tusen- SSljes hos I ' nrfym- och Rokhttndlare i tlsskor h (Z ' O 63 ' s och I 7iar * o#ta.
Franko mat 1 kr *.
20 6r.e.
A XE ' L LITSTRO. !.
F n h m.
OP kapit alister, sarskildt fruntinmer, lmr det lange varit e t t onskningsndU a t t kunna ofverlanlha ~ B r d e n af sina viirdepapper, och skotseln af sina affarer i t pigon person eller iustitution, soln meil absolnt sakerhet forenade punktlighet ocli noggrannhet.
i ntforandet af det anfo~~trodda uppdraget ifvenso~n prisbillighet.
E n sadail institution ar F St ockholms Enskilda 3anks Notariatafdelning (LiCZa Nyg&amp;an?
7, expeditionstid 10-4), son1 under garanti af Stockl~ol~ns Enskildit Ba~lk Btager sig vird ocli forvaltning af enskilda personers ocll kassors va~depapper.
.
Exehpel 1.
0 1-11 en person 110s Notariatafdelningeil deponerar obligationer, inkasserar Notariatafdelninge vid forfallotiderna knpon- ger och tillhandahiller deponenten inflntna m d e l.
Vidare efterser Notariatafdelningen ntlottniagar af obligationer och anderrattar depo nenten i god tid, ifall en denne tillhorig obligation blifvit utlottaci, saint lamnar fijrslag till ny plncering af det ledigblifna kapital ' et.
Exe~rlpel 2.
Om inteckningar deponeras 110s Notariatafdelningen galdeni-iren darom a t t rantorna I in ' - uaclerrattar Notariatafdeli-Ii~-Ige~l tecki-~ingal.na skola till afdelningen inbetalas, livarefter de medel, som inflyta, till deponenten redovisas.
Vidare tillser Notariatafdelningen a t t inteckningnrne blifva i vederborlig tid fornyade.
Om en 110s ~ f d e l ningen deponerad inteckning genom n n d e r l ~ t e n fornyelse skulle forfalla, ersatter Stockhollns EnskiIda Hank darigeno~n uppkomnlen skada.
Piirvnringsu; fgift: 5 0 iire for Br pr 1, 0 0 0 kronor af deposi-.
tionens varde, dock ej nnder tv8 kronor.
-- - - - Fr&amp;n Fosterlands-Stiftelsens Fiirlags-Expedition h a h a mt- hvaraf subslwibenter erhBlla den 7: de delen gratis.
uUtan tvekan beteckna vi detta ar- Anteckningar frStn Bren 1845-1897 af Pastor B. Wadstrom.
bete vnra en af de basta vinster vBr teologislia litteratnr under senare ti- Forsta haftet med 48 portratt och V&amp;rt Lcmd.
den gj0rt.s jllustrationer.
Haft.
1 kr.
Arbetet ~ E t t d de yppersta bolialster: soln utkommer i 4 haften under 1895. uN %r en gBng den kyrliliga jnre de senare irens litterara marknad B.
MC missionens historia skall skrifvas, ut- haft att b r i n g a.
~ giir detta wbete liarfor ett material Ungdomstiden - Herrens tid af allra yppersta be~liaflenliet~.
E n bok for ynglingar Vi rekorninendera boken s %som den fortriLffligaste lektyr for gaminal och af G. Weitbrecht, Professor i Stuttgart.
Hbift.
2: 60, kart.
3 Icr., klotb.
3: 50.
N.
St. P. unp.
I vAr tid, dB s l m h g a frestelser uDet Br med verkligt noje och upp- byggelse vi liist det fiireliggaade h5it ' tet, oclz faror locka och bjuda ungdomen diir Uskliga bilder b det religiosa om- att njuta af tomma och innehStllslosa redet for svunna tider frammanas i frojder,.
Br det af stor betydelse, om ett enkelt men kraftigt sprik, som dar finnes en hj5ilpsam och raddande man %r van atk hora af den gamle hand, redo att i livarje lifvets forh81- evangeliiveteranen: Pastor Wadstrom.
lande st&amp; ungdomen till tjiinst.
En Hvilken vrisentlig sldlnad &amp; r det sPdan hand, en s %dan hjalp vill fore- ej p i den beh %llning man f i r, dSt det liggancle arbete vara.
Det i n g h pB snart sagdt ungdoms- iir verklighetsbilder soln skildras, an efter diktade, om ock i basta nlening lifve ts all a vagar och f orhbllanden, framstiillda bilder.
Med l b g t a n lnotse sisoln kallelsen i lifvet, sondagens \ 47.
A. anvandande, nojen, viinskap, famill elif vi cle .foljande htiftena.
etc. I sista kapitlet framhhller forf.
Den heliga historien ijnskvardheten af att det nngdomliga af Alfr.
Edersheim, Teol. och Fil.
D: r. ej mitte farsvinna utan r&amp;clia liela h d r a delen.
Haft, 1: 50. lifvet igenom, tills vi en g i n g st&amp; Hela verket utkomlner under nast- d h u p p e i hojden, dar ingen Stlderdom kommande Br i tillsamnlans 7 delar, finnes utan evig ungdom.
U r minnet och dagboken.
En akademisk befordringsfrgga., UppehBllandet af ell vakant pi-ofessur plgga: ~ ' icke Bstadlromm,n inycken spiinning eller bli.fvlz ' foremB1 for dislrnssion utom akade- iniens hank och stor; men i dessa dagar har clet i vida kretsar ordats &amp; tski.lligt om ett dylikt sporsmll.
Denna gBngen Ilar det rort sig om en person, som under det sista halfiret varit foremB1 for ett, ntbredt intresse, och frlgan ha?
p&amp; gruad af sarskilda om- stiindigheter fBtt en allmiin innebord och i mBngas ogon antagit prop0i: tionel: af en principsalr.
En losning har lrommit och i. nigon ~ n t n medfort en inissriikning for dem, soin hyst den antydda upp- f: ~ttningen.
Forloppet var i korthet 1: esumeradt foljnnde: dB professorn i civilriitt vid Uppsala universitet i slutet af forra menaden afled, Iiimi.~acle h m sitt iirnue synnerligen v %l forso-jdt, alldenstnnd det iigde tvd docenter, en for en juridisk disciplin ovanligt hog nmnerar.
80m natmligt vsr, blef!
den tidigast utndmnda och mest esamens- meriterade af dessn, jnris clolrtor Elsa Eschelsson, af fakdteten af den ledigblifna profes- foreslagen att fororduas till mppel~~tdlande suren, tills 11y innehafvare af denna utniinmes.
Forslaget afbojdes af inindre alxdemiska Izonsistoriet, sorn i stiillet forordade den andre ' docenten, juris kandidat Tore AlmBa, till ztt skots dennn professnr.
.Konsistoriet lnotiverade sin Bsikt darnled, att docenten Eschelsson redan blifvit flrreslhgen att i likhst med f6regHende termin uppehAlla professor Tryggers forelasningsslcyldighet, hvilket forordnande redan annonserats i ~~Foreliisningar och ofningar)) .for derlnlz termin.
Det ansQgs, att frl.gan pB detta siitt fiitt en tillfredsstiillande losning, i clet bide processibiitten och civilxiitten blifvit tillgodoseddcz och bBda civilrattsdocenterna plncerade.
Den ofvan niimnde ~nissrakning " en fororsalras icbe s i mycket nf det fzlctum, att froken Eschelsson icke fick lronsistoriets farord till att nppehilla professuren, ntan snarare af det felslagna hoppet i ~ t t vid detta unik.a tillfiille fc " L gi: &amp; nsen for en kvinnas nliademiska '
mojligheter preciserad.
Detta rniiste jn en gbng ske, u e n det iir beklagljgt, att omstiindiglieterna tillitit ett kringggende af central- frAgan och dtirigenom foranledt ett uppskof i dennas besvarande.
~ n n u i vbras var man i stor ovisshet om huruvida en kvinlig docent var en mojlighet.
h ' 8r detta blef en realitet, hnde man.
i borjan ingen direkt anledning att reflektera ofver konsekvenserna.
Det skulle emelledid kunua visa sig, sltt titeln docent, applicerad pA en lcvinna, har en suafrare betydelse iin annars.
Det iir mojligt, att den af vederborande auktoriteter icke anses vara for- enad med lrompetens att skota examinationsskyldighet eller utgiira ett trappsteg till professorsriirdigheten.
Det beror yii hur man, niir sB pifordras, tollcar regeringsformens 2S: de 8 med dess uttrrck,) infodde svenske m t i o l ~.
Kanske man en gdng kommer att fiista sig mera vid en annan sats i samrna 3 och gifva den en modern tolkning: &gt;) Konungen f iiste, vid alla bef ordringar, af seende endast A iie sokandes fortjanst ocli skicklighet, men icke p B deras.
1~ord.x Svensk hemslojd sch nor&amp; husflit.
lakttagelser f r h utstiilhiangen.
(Forts. frin P: dje h..
Hurt.
de lediga stnnderna anviindav i olika trclkter af s ~ e - rige, hvilken slojd som med forkiirlek ofras, diirom beriitta linens kollektivutstSillningar Atskilligt.
Forst pdvisa de en sB viisentlig skilnad i stiidernas och landsbygdens slijjd, att man nastan kan tala om tvenne olika arter hemslojd.
Xlster f r h de form vittna i regeln om liittare tillging pb material och hbg for arbetssiitt, som ej iiro tidsodande.
Stiiderna iiro i stkllet en tummelplats for alla mojliga forsok i allslcons lgttvindig teknik, en striifvan att komma friimst, niir det galler nya uppslag i forfaringssiitt och uppfinningar af nya former och fbremiil.
Oftast Aterkommande arbetssiitt iiro mglniug pb trii och glodritning, liiderplastik samt, olika somnadsmetoder.
Detta til- lampas vanligen efter idker, som kommit ofrer frin Tyskland i siillskap med ett ' material &gt;&gt;schlecht und b a g &gt;.
De olika forfarings- satten hafva en gemensam egenskap, hrilken egentligen a r en for- tjanst,men som, d&amp; den &amp; r rerkliga orsaken till hela drtta sporthandt- verk, tillsvidare fiir anses som fel, den egenskapen att de Bro for liitt-
liirda.
Det milste finnas vissa forutsiittningnr for att en person skall vara berattigad a6t taga it.n med dekorering.
Sal~nas dessa och m b andock ger sig in pb dekorering i ofvangamnda riktning, sA blir resultatet sB smaldost, att sjalfva den anvanda tekniken misskredi- teras.
Det utstallda visar tydligt pB metodiska prydnadssatt, som lAta sig utforas Bfven af dem son1 ingen konstbegilfning hafva, ingen sakerhet i .handen, ingen ofning i teckning.
Darfor har man nastan glomt bort hvillren vacker orneiing verkligen k m framstallas genom t. ex. brkinning pB tra, modellering o. s. v. Det enda gladjande i dessa slags arbeten iir att fcstadkomma nbgot vackert och lusten att forsolca n %got nytt, som otvetydigt framlyser, ur iifven det samsta .och som bor raknas till det hemslojdkapital vi genom konstnarlig ledning skola tillgodogora oss.
Men icke blott det vilrdel6saste, ehunr dettg, tiviirr iir talrikast, utan Bfven det a h a basta i hemslojdsv&amp;g kommer frBn stiiderna, och det ar ju ganska forlclarligt.
Finnes det i Stockholm eller aote- borg eller.
annorstades nBgon person, som har tid for helnslojd och rbd att kosta nBgot pB sitt arbete, sil har denne jn alltid tillfdle frbga nAgon sakkunnig till rBds och alltid tillgBng pb yppersta mate- rial, allt fGrdelar, sorn under nuvarande forh5Jlandeu aro mer oAt- komliga p % landsbygden och i sm % stiider, an n4gor1 oinvigd kan - fatta.
Enligt utstallningen vdjer limdsbygdens befolkning foretradesvis j p i l a beprofvade arbetssiltt.
Och dessa gro sylbarligen icke f&amp;.
Naterialet iir oftast enkelt, solidt.
Att det ar liitt btkomligt spelar fullt liiinpligt.
De flesta foremilen r: n storre roll an att det vittna om myclret arbete, for att ej siiga allt for mycket.
Man lniirker tydligt, att tiden pB landet racker biittre till tin i staderna.
Det alltfor ntarbetade skvnllrar desslntom om att man har for litkt att gora pA for myclcen tid.
En nrsprungligare fantasi Br n&amp;got, som ocks8 kiinnetecknar den landtliga hemslojden, ehnrn den af brist pi % odling blir ofta myc- ket oklar.
I d h, som frBn biirjan gaf u p ~ s l a g bt arbetet, har man iclce mBlctat reds npp eller genomfora, hvarfbr det fiirdiga verket icke sil sallan utrnynnar i nBgot hogst besynnerligt.
J u afla-gsnare en ort iir belagen, i synnerhet en skogstralrt, desto underligare tiro dessa hemslojdens fantasibevis, hvilket jn ar ganska naturligt.
Men liksom den i stadsbornas arbete skon jbara verksamhetslusten, skon- hetsbegaret, tillhor det omordade kapitdet, s&amp; tillhor ocksB fantasien samma kapital, i det den utgor en guldfyndighet, annu oinmutad,.
.
eller ltminstone obearbetad, som i sig innehiir mijjligheteu fiir kapitalets tillriixt.
Af lrollektivutstallnin,aarna sjiilfva kan man vidare liira, att olikheten i hemslojd betingas af andra skal iin stiidernas ocli lands- bygdens skilda sinak och olika tillgiing pB ledig tid.
E t t mer ellrr mindre utveckladt kommunikationsviisende betyder ockai myclret bide for va.1 af hemslojd och for det nnviinda materialet.
Dessutom bestfmma ortens natzwliga tillglngar i lnlnga fall i h n d riktainz befolkningen skall arbeta.
Sodra och rnellers ta $41-erige, som tack vere sina talrika j&amp;nvHgsforbindelser ej iir uteslutande heroendt- a£ hvad som finnes ntirrnast till hands, iir rent nf rikt p5 arb&amp;- satt och vaslande material.
Xen rikedomen iiftager snccessirt i Jessa bBda afseenden ju liingre man kommer norrut: utan att dock arbetets konstnarliga varde, om man skay anriinda ett sii stltligt ord.
dgrfor minskas.
Dgremot finnas sHval i sodra som mellerstn Srerigc, trots utmiirkta Irommunikationer, landskap, som att diima af utstill- ningen aro verkligt fattiga yii all hemslojd, sb fattign, att man kunde tro dem vars folktomma.
Vore hemslojden Irurtlagd i ofver- ensstiimmelse med utstalk~inyen och Zifctktigheten i densa~uma beteck- nad med mer och mindre starka fiirger allt efter dess grader, sknlle karhan se ut ungefar sb: for Sklne oclr Blekinge en nrycket stcwk ton, i stiindigt aftagande styrka utbreder den sig o k e r Bmbla~~tl och viistliga delen af Gotaland, tills den i Elfsborgs liio niistan ull- deles forsvinner.
Niista lan, som riittrisligen kan betecknas n~cd stark farg, ar Koppai-bergs, men dar fijrtonas fiirgen e j s l ltng- samt, gAr ej vidt ut ofver Dalarnes griiuser.
o f r e r V8stm~tnlands, Orebro och Bermlands Ian ligger en enda f a r g s ~ a g nntydan om hns- flit, Ilngt salnre an man anser sig ha riittighet att riinta friin dessa trakter.
Frdn Stockholm, diir den tredje starka fiirgteckningeu fimes, g t r nog soderut ofver Sormland och h e r g o t l a n d en liteu lifaktig nyans, Inen den ar lilrvisst allt for tunn.
Ofrer heln Sorr- land hvilar diiremot en jamn och gansku stark fiirg, hrillren i J " amt- l a i d s och Norrbottens liin blir mest koncentreraci.
.
Ur materia.lets och arbetsmetodernas synpiuilrter hafva kollektir- utstiillningarn a foljande utseende.
Malmohus, det starkast fiirglagda af det fiirut niimiicla sydsveu- s lse fgrgpartiet, utstiiller mest krinlig sliijd.
Det textils iir, sen1 bekant, sedan gainla tider dess specialitet, och hiir f attus, tror jag,
ingen kand teknik, dtminstone hvad vafnader a n g t FrBn dynvar i bomull och halfylle till gansba fin gobelin finnas alla vafslagen esponerade, och alla aro utmiirkt vkl ntforda.
' Fargen i de skinska testildstren varierar mellnn xregnbkgens st arka, de biist a allmoge- viifnadernas harmoniska och glada och drifhusets bleka, sjnkliga toner.
Dessa senare Bterfunnos lyckligtvis endast i fru Eskilssons smd gobeliabitar.
, E t t p i senare tider.
af fru Tho ' ra I.
~ d l e infordt viifnadssatt,)) delaii dukaging)), finnes ock tillstades och styrker den iifvertygelsea, son1 man f~An borjan fitt angBende ' densamma, att den endast i undantagsfall bor anvandas; emedm den verkar son- drnnde p i mijnstret.
Jag har for mill del endast sett tvenne arbeten, clgr detta icke varit handelsen., Det ena var en af fru Knlle i indu- 8trihallen osponerad vaggboliad af lime med en bird i stora former efter ritning af Lotten Roncpist, for ofrigt ett af de vackraste a.rbeten frn Rulle nbgonsin.
utstallt.
Det a n d ~ a var tyget p i en ' liten soffa, rafdt af froken Anna Elfverssoa, Kalmar, med yttersii sin&amp; sirliga ornament, glest fordelade.
ofver enfargad botten.
Fru Eskilsson okade v8fnaderu.s lned ett inycket pralctislct nuinmer: lakan ined b h d e r viifda i opphemta.
For att monstret skulle taga sig nBgot ut, voro .lakanen af bo~null och birderna i. linne, men p i e-j liingre hB11, Bn en dyliki prydnad brukar ses, ar effekten alldeles stor nog, iifven om dltsammnn tillverkas a£ det ~tirclefulla linet.
Sijm.nader forfiirdigade med dels for SlcBne egen- ciomliga och dels utsocknes ifrch jnlcomna stygn utstiilldes: arbeten i 11iUsBin,vr&amp;ngsihl, hedebo- och slr&amp;nslc plattsom, hardangersom m.
fl., och af SbHues typiska spetsar, knypplade uttm monster, hade lanclshofdingskan fru Dickson oranat kollektivutst5illning, till hvilkea sBvii1 &amp; istianstads soin ~lalmohus lan kmnat bidrag.
Son1 det textila i ofvan skildrade lan var sB dominerande, inslcriinker jag mig till att af det ofriga eildast namna en mobel i dralrstil, egentligen for att fi tillfalle konstatera och belclaga det seglifvade hos dessa slingriga djurornament.
Hur man an soker ntrota det inhghofdade vidnndret, tittar det fram har och dar i 1andsiindar.ua och hnr for livarje g8ng fiere hufvnd, flere kroppsr och flere s t j k t a r an nggonsin.
Dledan det var ett n t t r y ~ k for etii d&amp; lefvande slaktes fantasj (pB 800.-talet), hojde det sig i nobla .former och rimliga och behagliga viindningar helt blygsamt ofver den yta det omerade.
Dlen nu, sedan det iir ett spoke blott, iir det brBkigt och stiger frain i. hog relief eller EristAende.
Jag rninnes nu ej hvilket af dessa fel, som mtmii.rlcte specielt denna mobel,,
darfor ar .detta ingen nnlndrkning till dess mastare utan en dlmin till alla drakdyrkare.
Kristianstads lgn atst5iller ungefar detsamma som ofvanstbende, men mera af stadsslojd.
Siivida felen s k d e bergttiga en utstfllning till ett eget kapitel, borde Blekinge fti ett for sig.
.Det beriittws af sakkunnige, att detta Ian pB Kopenhamnsutstallningen 1855 hade utmarkta arbeten att uppvisa, och med forhoppningar motsiigs Blekinges deltagande i y&amp;r egen utstallning.
Vid forsta ogonkastet sHg det ocks % luftigt och fint ut, bra ordnadt som det var med ljusa rackra gardiner m. m., m. m.
Men det var bara humbug.
Idel kopstsdsgrannldt i vafnader, somnader, skulptur ocli annat, det hela stalldt pH ge- sch8ft.
N k r a bra dratter i lime och ett par andra konstviifnader sutto har och d5ir och silgo ensamma ut.
Nen affiirerna, gingo lysande, som vanligt dar skrap tillhandahiilles.
Enligt k&amp;an ofver lifaktighet i hemslojd tager hiir den starka fiirgen slut, och ofver det ~fattiga Smblmdu breder sig en ganska svag s ' ~dan.
Kalmar lans sodra del u t s t i e r meat manlig slojd af tra for husger&amp;det sisom laggkiirl, baljor och byttor samt finare stbnkor, slefvar, skedar etc. samt korgarbeten.
Kdmar norra har daremot mera textilarbeten af enkelt slag.
Spinad: ullgarn, tdgarn, blhgarn.
Viifnaderna utgoras a£ linne, bomull och ylle, det senere mest till bekliidnad.
InnehUet i Jonkopinga lans afdelning iir mycket blandadt - stads- och landtslojd ntan n&amp;got siirakildt betecknande for trakten, med undantag for de lader- och metaliarbeten, som utforts af en- " skilda arbetare vid Gnosjo bruk.
Goteborgs stad framfor till taflingsplatsen en he1 del hemslojd a£ det for stader utmarkande slaget.
Xlgon d a r e anmarknings- vard eller om skicklighet vittnande utstallning var denna ej.
Bohusliin hade dilremot nilgot som ar hemmahorande dar och som fortjanar blifva sii ofver hela Sverige.
Det ar de s l kallade)) finntiickena:;, dubbelvafnader i intressant teknik stiende nf st efter gobelin och rodlakan.
De gamla skotska och de nu brukliga kidderminster- mattorna aro vafda p&amp; samma satt, ehurn maskinarbete.
Tackena, utforda endast af dlmogekvinnor, voro ej omviidande i manster, ity att af de 8 de 6 hafva t. ex. samma vArd, det allbekantw I H S, inramadt af ett smalt ornament.
~ f v e n samma ytmiinster for midt- faltet forekommer minst tv&amp; gdnger.
Detta skadar dock icke, de aro alla goda gamla ornament.
109 Och hvad skall man saga om kartans fiirglosa flack, Elfsborgs lans utstallning?
Litet tra och halmslojd, nigra tenndosor o c l ~ konstvafnader fr&amp;n tv&amp; eller tre utstiillare!
Fliten p&amp; detta.
omrlde och lifaktigheten tyckes samlad hos en enda person, froken Nina Geijer, Venersborg.
Hennes skulpterade mobler vackte mycken uppmiirksainhet hos allmanheten, men ack, hon &amp; r en drakdyrkare, sorn till och med satter drakstiken i hogsiitet!
8 % mycken formiga och s l mycket arbete for en drakes skull!
Stockholms stads hernslojd.
Ja, man tanke sig sllt som kan vafvas och sys bide p&amp; gammalt-gammalt och nytt vis, alla former (af tra, som kunna orneras med ihlaggning, sniderier, branning, maning etc., lader, som lampar sig for enahanda behandling, metall, lergods, glas, prydt och vanprydt, det .fanns i Stockholms stads nt- stallning.
Och forema af enklare material, som tillfredsstdler en ansprikslos smak, lrork och fiskfjiill m. m, fattades ej heller.
Godt och diligt tumlade sti om hvarann, att forf.
frivilligt afstir frAn hvarje gaende i detalj, forebarande som ursakt nagra ord, som jag horde en sniill, trott landtman yttra till sin gnmma:)) Hiir gdr en i Ker i ' ser, s&amp; en blir jammt forvillader~.
Stockh~lrns, Nykopings och ~ i n k a ~ i n g lib s iiro ganska flitiga i spinad och vafnad, enklare och Ironstmassigar6.
Skickligheten i linnevafnad kulminerar i de af friherrinann Celsing, Viby, Gillberga., utst&amp;llda drdlviifnaderna.
Dessa voro de enda textilslrbeten inoin hemslojdsafdelningen, soin af prisdomarna ans %gos viirda hogsta ' priset, guldmedalj.
Allehanda tra, metall och annan blde manlig och Izvinlig slojd, utford mest p i stadsmaner (Stockholm rued sitt ex- empel och tillgang p5i material .si niira), fanns ock i ofvan uppr&amp;- nade Ian, liksom forhlllandet vw: i Uppsalas med omnejd utstallning.
P l tal om de bast anordnade kollelztiv-utstallningarna iir Dalarne forut niimndt, och som vi hafva anledning att lterkomma dit, innan denna uppsats ar afslutad, kunna; vi .genast ofvergii till Norrland, diir hemsltjjden iinnu bor i all sin umprunglighet.
Hiir marker.
man snart att befolkningen, pA gmnd af sZimre Irommunikationer, isymerhet oster- och nomct, # I. hanvisad mer an mnorstades till sin egen formlga, uppfinningsrikhet och nnturliga hj&amp;lpkallor.
Men dessa tre i forening synas.
varit tillrackliga for att bereda den norrliindska husfliten ett hedersrum bland svenslr hemslojd.
Arbeten i tra voro ingenstades s i omviixlande i form och ornering som hiir, bearbetning af skim oeh lider, till fiillar, sk ' or, bBlten o. s. v. Br en af hufvndsysselsattningarna.
Niifver och,
rotter, rnossa och Bark tillkomma som nj-tt material.
PA testil- omrhdet var det diiremot fattigare, val icke i antal fiirem81, men i material och arbetssatt.
Lin, ull och niithar mest till bekliidnad samt till mattor, fi1ta.r och tiicken i rosenggng, opphemta eller driill, det mesta neutralt och morkt i grundton, brutet af nagm f H fiirger var det allmannast fore1: ommande bland den kvinliga sliijden.
Gefleborgs 1611 hade den stimningsfulla, linutstiillning, som forut blifvit antydd, och diirmed ansiigo sig de ledande hafra lyckligt lost sin uppgift, hvilket - giirna erkiinnes.
3Ien d l inonl detta iiins granser finnes nlgot st3 s8reget son1 delsbosomnader och spetsar, hvarfiir ej ntstalla dem?
En den allra alldagligaste interior, sBdatn man ofverallt ser i Delsbo och Bfven i Forsa socken, med den npgbaddade sangen, hvws alla tillbehijr rikligen och smak- fullt iiro prydda med broderier i delsbosom.
skulle bestiimdt gjort lycka och skaffat mlnga bestiihingar till de konstforfarna och flitiga lcvinnorna dar uppe.
De gora sig utmiirkt dessa enkla allmogear- beten, dar hela mijnstret ntfores endast i en fiirg med rodt eller bl %tt bomullsgarn och med ett egendomligt stygn, som 8r sft liitt.
att h e m som helst Iran liira det, och likviest ffrsta endast ett fdtal att sy det vackert.
Af den ofvanniimnda siingens (en s. k. gustaviansk) tillbehor lmfva icke blott lakanen yyntats med I~roderier.
Storstn omsorgen nedliigges pb ett slags tacke eller lakan af hritt liirft som hanger ned ofver sangens framsida och plydes uied en kvarters- bred b k d af rosor och bladverk, striingt stiliserade, s: mt af en frans.
Den IAnga, smala orngdttskudden har sin ornering, sydda birder och knygplade roda och hvita spetsar, endast p i den kort- sida som vetter utHt rummet.
E t t niitlxlrs- eller ylletiicke med riinder i gamma1 rosengtng (!)
bor slutligen niimnas fijr att fdstandiga Bilden.
Kanske horde man ej spilla s5 mQnga ord p H det son1 illls icke var med i Nordiska mnseet, men ilenna art hemsliijd hor, fast den iir s i enkel, till en af de finaste och konstniirligaste vi iigzl.
Vasternorrlands liinskomitks afdelnhg var niistan lika bl; ~ndad af stads- och landsslijjd, som de s~dligare liinens.
Den var dock af mera gedigenbet och iigde norrlandsk priigel.
Dar slgos broderier i ' silke och guld bredrid premielarft, driill och andra fina limevaror.
Snidade mobler m. fl.
smarre fiirema ilf trii, musikinstrument, pipor af sjoskum, mijrka och hrita lappskor, fiillar, niifverkuntar och mycket mera.
Utstiillningarna frln det sydliga Sorrland, d. v. s. f r h de 1111 uppraknade h e n, gjorde tillfolje af det myckna linet i spHnad och
vafnad ett gnnska ljust intryck.
De ofriga afdelningarna frAn det nord- liga Sverige hade en helt annan totalton, allvarligare och varmare, enande och hamonisk.
Diir finnes ocksa sii lnycket nf samma ma- terial, och det textila, som oftast bestiir fargen, as har af nodtvhg s5i litet omvaxlande som mojligt.
Triislojden spelar i dessa skogsbygder forsta rollen, siiviil i stads- som lnndtarbetet.
Dlen foremilen aro mestadels af anilail art, och slrola de brulras for samma andamiil .som motsvarande ting i det ofriga landet, hafva de dock oftast sin egen sjalfstandiga form.
Storsta procenten ntgores af fortskaffningsredslrap, forst och fralust skidor i miinga variationer.
Fj&amp;llfiirdsskidor, lappskidor, lop- och.
slraranoslridor af bjorlr och lonn och asp och talltjur, allesamman vaclcra att se p&amp;.
Diirniist i aotal komker husgerAdsslojden, som i lAngt storm utstriickning iin abnorstiides inOste goras af trii.
En ovadig formrikedom ar det karalrteristiska for densamma, och rued IrBssla och naturlig god smalr aro samtliga fBrenG1 behandlade.
Niistan allt fir oclcsb pii ett eller annat siitt osneradt, den enklaste .nodviindighetsartikel har ej forefallit sin upphofsman for obetydlig for att forskonas.
I JiimtlBndska ufdelnirigen finres bl.
a. en he1 serie lnindre triisslcer delrorerade med malning och inbr@da konturer, a£ hvillia d.e biista hora till det biittre i denna bfanch, som fanns utstiilldt af enskild person.
De voro ~ ~ t f o r d af a Axel Sjoberg, Morsil.
Men icke blott triiet anvBndes och finnes esponeradt, atan nBstan allt, soin vaxek.
i skogen: lmotiga gamla grenar, som genom sitt ntseencle v&amp;clra norrlandingens fantasi och ge en antydan om hvad de kunna duga till, nafver, som forekommer sB mgclret, att man miiste anse den alldeles oumblirlig; nf rotte; utstiilldes bide rep och mattor, och af mosssl fanns kuriosa, och siikert hade den ock f %tt vara med atr; f&amp;rga garnet till ett och amat af de enkla tackeaa.
Skinnvczror fm~nos i ofreiflod siisom fWar och belrladnadsartilclar.
De iiro ocli prydda pii 15ihpligt siitt, isynnerhet det som tillhor lappslojde~l, hvjlken fianes friin och ined JBintiand, men naturligtvis egentligen i Norrbottens Ian.
I farening med rodt och gront kliide, lepptriid af silfver, olilcffi.rg; zde slcinnsorter m.
In.
g~tadkommes ytterst dekorativa storre och minare ting, hela driilrter, blilten, pungar, vantar och pjaxor.
Det textila ntgores hnfvudsakligen af nyttighetsvafnader till a].
lsostymer och sjalar, ill attor och taclren.
Af lronst~~~fnadsteknilr endast opphe~nta och roseng6ng i bruk i Jiimtlaad.
NBgra siirdeles arbetsamma)) sexskaftakla)) och tiicken i ga.mmal rosenghg, bhda-
dera i allt ntom kopstadsfiirger, voro utstiillda i detta lan, men ej annorsttides, om jag mimes ratt.
I Taster- och Norrbottens 1an begagnas till prydnadstacken och dukar driillmonster i olika farger.
Dar aro resurserna ej m b g a och fargskalan orimligt enkel.
Men pH arbetsnit rider ej brist, och allt Atkomligt duger till niigot.
Och tid finnes ocks&amp;.
Det iir ganska intressant att iakttaga huru blde lard och ola.rd, m h i staten och sta.tare, nomader och bofasts ha tillfdle agna sig fit en eller annan alsklingsslojd.
Det tyder pB en normalarbetsdag i hoga norden, kanske en ersattning for hrad dess befolkning i mycket mBste umbara.
Detta iir nu en kort ijfversikt af de tillglngar vgr husslojd har att rora sig med Det fattas, som vi sett, for att ntofva den- samma hvarken tid eller material eller arbetsatt, och icke heller fattas arbetslnst.
Hvad som hittills blifvit gjordt for att tillvarataga d l t detta och i hvilken mbn hemslojdens nuvarande ntveckfling kan anses till- fyllestgorande for v i r tids kraf, skola vi nndersoka i sammanhang med liknande forhalanden i Sorge, sedan vi forst tagit en oker- blick af norska husflitsutstii.llningen i Indnstrihallen.
Ti blifw dB afven i tillf&amp;lle att se huruvida ocksL det arbete, som offras p l hem- slo jden, inbringar hiilsa och valst&amp;~Z.
Xen innan vi ofvergii till Norges husflit, latom oss hvila ~ 8 r a af den stora blandningen trotta blickar vid nigot fullt tillfreds- stallande inom ramen for husslojdalster.
J a g kanner i Kordislca ~nuseet blott en plats, diir detta erhjods, i Handarbetets Yiinners utstalining.
Med allt det mdra som bakgrund siig maa bast huru lingt denna forening verkligen hunnit i sina striifvanden, och man s6g afven, att dar den konstnwliga begifningen utgor driffjiidern, dar blir en skonhet i det obetydligaste stoff och en lifaktighet i arbetet, som a£ ingen annan egenskap kan fremkallas.
Den som haft tillfalle se och j h f o r e hvad Europa har att bjudn i foradlad hemslojd, kunde ocks % hHr f % oaring for sin forut vunna ofvertygelse, att Handarbetets Winner i detta hanseende s t t oupphunna.
Tekniken i det utstiillda Br .skiftande, tg den omfattar alla gamla, men n r bruk och mime forsnlnna metoder, hrilka denna forening gjort till sin uppgift att tter lita kornma till nytta och noje.
Nonstren iiro delvis gamla, gjorda begripliga och njutbara for vgr tid genom anordning och fargsattning, utan att det ursprungligu i dessa giitt
forloradt, dulvis aro de oclr nya.
Till dessa senare hor en portihrs i Irrabbas: uBr, ntford efter ritning af .froken Rranting, en verklig forebild i kolnposition, farger och .teknilr.
Men att Handarbetets VBnner trots all ospard moda anuu ej humit omdana den svensksl testilkonsten, det bevisa tydligt deras ntstallningsgrannar ' till hoger ocb.
vanster och rnndt omkring.
Dock, dsruti ligger intet nedsldende for den som liar framtiden for sig och som har krafter och arbets, (Forts.) lust och det vasentligaste af aUt: forrniiga.
Carin TYastberg.
- Teori och praktik ...
.
.
Doktorns vagn korde fram till verandatrappan.
Kususken Bengt- son satt nyralrad och med pomaderadt h&amp;r pb kuslrbocken.
Det hvilade en visa hogtidssthuing ofrer kusk och hast, seldon och hela ekipaget.
Men sB .g&amp;llde det ocksb ej den vanliga lunken in till stnden och det eviunerliga slapet f r h den ena patienteus dorr till den andras, ocli lbnga vantningar utanfiir .i solgasset.
Wej, dok- torn hade tagit sig ledigt hela eftermiddagen, och det sku1l.e barn af till konsul Burmans villa 136 lralss, och det var en f k d i Bengt- sons smalr.
Dessntom skulle doktorinnan med och db inBste man stiln npp sig, sB att hBrskapet hade heder af sin knsk.
DBr stBr ju frun redan fardig pb trnppan, den grB damkap- pan kastad.
ofver den ljusa sidenkliidningen och den finaste hatten rued de hvita plymerna pB.
Bengtson gjorde en ' hogtidlig reverens med piskan.
I sitt stilla sinne tiinkte han, att on1 doktorn hade heder af lrnsk och ekipage, sfi hade kusk och elripage heder af sin doktorinna.
Nu kom ockstl dolrtorn ut i hatt och sommarrock.
PA veran- dan var ett stort siillskap forsamladt for ntt bse affarden.
Fijrst och fra.mst husets forhoppningsfulle son, den lille treBrige Ragnar; soin lyfts upp pB barnjungfryxi arm for att f % klappa)) Farten)).
Sb var dar.
] normor och ' farmor, ett par aktningsviirda ii.ldre darner, b&amp;da, pB best+ h&amp; son ocli dotter, och fbr afrigt faster Mina, doktorns ogifta faster, afven hon kommen for att tillbringa.
nBgra dngar hos sina sliilctingar p i landet.
.
.
.
De.
.
gamla fruntimren sparade ej pB r i d ocli formaningar.
Ack, de unga iiro.
aUtid.
- sb oforstBndiga!
.
.
,
sDu har vd ta8git p&amp; dig ordentligt, Agnes lilla?))
frlgade xnormor.
)) Jan, instiimde farmor, sder; kan behofvas, det blir nog regn d l kviillen.
Birger, jag rider dig att te rned regnrocken.
;) sOch for all del far inte hem for sent)), formanade faster Nina.
wDet iir rednn morkt om kviillarna och Svarten ii.i.1.
inte att lita p &amp;.
~ Doktorn slog skamtsamt afviirjande omkring sig rned bfida rarmarna.
B U vggen, ~ ur viigen, olycksprofetissor!
Xi utmana odet med edra elaka spbdomar.
- Se sd, lilla Ragnar, kom nu liit och ge mamma och pappa en kyss och r a r sniill gosse medan vi ti ' borta.~ Den lille lyftes upp till modern, som redan satt i ragnen.
En kyss p % den lilla rosigs munnen, forst mamma, s l pappn, och sb sattes hsn ned p l g %rden igen.
BNi se val efter min lilla pys medan jag iir borta?))
Den unge doktorinnan sbg vadjande pi % gruppen af gamla damer,.
for- aalnlad pB verandan.
w J a visst, ja visst!
Du kan vara alldeles l u g n ~, liit det i korus.
~ A c k ja, nog ar han i gods hander.
Xorrnor och farrnor och faster Nina till pA kiipet, men glom inte att ... B Xen hvad som inte situlle glommas blef icke utriint.
Ekipaget hade redan satt sig i gang och vagnsl~julens rassel mot aanden p % viigen gjorde rned ens slut pi % alla formaningar.
Den nnga frnn vande sig om och nickade, ' doktorn svangde rned hatten.
PK trap- pan, stod lilla Ragnar och viftade rned mormors nasduk.
Ran skrelr?) ajo!
ajo!
B, si % hogt han formiidde.
De tire gamla frnntirnren be- traktrade den morska ungersvennen ined.
beundrande blickar.
84 liten och Sindl, hvillzet gry i honom!
Sin puppa npp i dagen!
nJa, det iir miirkviirdigt brad pojken: dr lik Birger, det iir precis som om jag hade honom lifs lefvandk fiir mig igen, sorn dtl han var litens, sade farmor, dB damerna slagit sig ner p i verandan med sina nrbeten.
s N e n ~, hiir drog farmor ' en djup suck, .stackars unge, det iir myclret han har att kSimpa med, innan hall blir far- dig.
) &gt; s h &amp; jaja, jag s e e r sH, meds, instgmde faster Uina.
aDen nppfostran nntidens barn f %, ar jn ocksh iignad att inge bekymmer.
J a g kan inte annat an djupt beklaga de stackars ungarna.,
wHvad som Br ledsammasts, infoll mornlor med sin inild ' n.
stamma; &gt;ar att det finnes sB liten lsraft hos de unga modrarna.
Jag liar sagt Agnes sB m b g a gbnger, att det inte duger att ge eft ' er, ntt man rnbste vara b0stiimd.u)) Ja visst ... al11~a helst med ett barn som Rqgnarw, tyclrte far- mor.
~ H a n fir minsnnn sb klok, att han genast begriper niir lian hax ofvertaget.))
)) Det galler frarnfor allt att t a itn pa skarpen.
frbu det rle iiro smB.
Aga ska de he, det ar det enda, som hjdper, agn i rBtt tid och pB ratt st$iille.zr Det var faster ISlina, som talade.
.Hen hade blihit riktigt rod och ifrig.
Barnuppfostran var en af hennes kiipp- haster.
wJa, jag Br sdrer pii att hade jag Bagnar om hand, sk~dle.
han pa tvb dar bli det snallaste, medgorligaste bnm ...))
)) Det tviflar jag inte pb, lrara Bfina.
Men jag tror ocksB, att ja.g sknlle ha de ratta 1.iimporna.
Svag sbnlle jag Btminstone inte vkra, det &amp; r hvad soin fir sgkert ...
.NB ja, Beata lilla, forstbudet lcommer rned h e n,; om man sager; men nog mbste jag erkanna att Birger vnr vBdligt bbngsty- rig och oregerlig soin liten; jag minus har du griit och var ofver dig gifven mbnga ginger, for det du omojligt Irnnde fB 118gon bukt ~ n e d honom '.
D, Ja,: Birger var vidlig.
Men n8r man ar ung har man oftn cj det riitta handlaget.
Hade jag nu att gijra laed Ragnar skulle jag inte vara st % slapphandt.~)) Ad&lt;, kiira farmor, jag tror nog Agnes bjuder till att vara f o r s t h d i g ~, infoll mormor,)) men man behiifver bli gamma1 for att f &amp; det ratt: ~ maneret, 1-36 det gdler att handshas med barn.))
De gamla damerna fortforo pA dettn siitt att utveckla sin: ^ upp- fostringsteorier.
F&amp;.I det enstaka fall man utgt %tt.
f r h, iifvergick man till behandling af fragan i allmanhet; alla hade de fr&amp;n sin rika lifserliarenhet de mest slbende exempel zltt fmmdraga till be- lysiinde af den satsen, att nutidens uppfostringsruetod var forviind.
: I: det stycket rbdde en forvbnansviird likst8minighet i gsikter, och konklaven pB verandan kom enhalligt ofverens om, att det var illa bestalldt med den lmga generationens kraf t och principfasthet.
Under tiden satt lilla Ragnar, d e t omedvetna foremalet fijr alla dessa djupsinniga utlaggningar, och lekte 11elt oskyldigt i sanden nedanfor verandatrappan.
Med en trl~sked oste han sand i en liten vagn, nar vagnen var full stjiilptes sanden nt och sB ostes aen dit igen.
I Iiingden blef dock detta noje ntslitet.
Mnn kdan trottna pi.
.
en tr5isked och en sandhog Bfren .om man bara ar en liten gosse pO tre Qr.
Ragnar sag sig omkring, spmande efter lzya tidsfor- drif.
Det hade regnat p&amp; natten och midt pti gdrden fanns 6nnu en ganska forstarlig vattenpuss.
Det var nbgot for v i r unge man.
Han reste pO sig och nalli-ades lhgsamt men sakert den lilla sjbn, som lbg dar sH lockande och lyste i aftonsolen.
Men man holl vaksamt oga p i honom.
~ R a g n a!
r n ropade tre varnande rijster frdn rerandan.
Ragnar horde inte, riUe inte hora de rarnande stiimmorna.
Xu stod han alldeles invid pussen.
sGb inte i pussen!
s 8 Gfi diirifrQn, pojke!
9 &gt;) Till han 19th bli, siiger jag!
s Men allt var forgiifves, rop, hotelser, formaningar.
I niista ogonblick hade llan doppat de tunna sulorna.
pb sina gula kiingor i sattnet, och innan man hunnit hajda honom s t l r han midt i pns- sen och stampar dari ined all kraft, s % att ratten och vdt sand stiinker hogt upp p&amp; strumpor och den ljusa sommarkostymen.
De tre Asyna ritnena till detta nidingsd&amp;d sutto till en borjm niistan forlamade af hapnad.
Att g&amp; ner i pnssen midt for ogonen pb far- nlor och mormor och faster Xina!
Och de som setat diir alla tre for att passa pQ honom!
Nu sknlle han ha sig en ordentlig af- straffning.
Triinta han!
Dock innan de tre pa rerandan lillnnit ner pQ gOrden for att gripa syndaren pii bar giirning, hade barn- jungfrun kommit springande.
Den lille odygdsplsen ryckes i all hast upp ur det vita elementet och biires skrikande och sparkande in i huset.
sFor all del, byt genast om pb honom, strumpor - och byxor ocksfi!
s var mormors forsta utrop, db hon BterfAtt talformbgan.
Inifrdn hordes ilskna skrik och h ogl judda protester.
sEn sBdan pojke!
gora rakt tvii1.t emot, h n d man ber llononi om!
Fadern upp i dagen!
w farmor hade satt sig igen; hon hade blifvit riktigt matt af den utstdndna sinnesrorelsen.
sAldrig har jag d&amp; sett p&amp; maken)), forklarnde faster Nina, rod af indignation.
sKlifva ner i pussen midt for niisan p l oss!
T i st&amp; inte till svars for om vi lamna sldant ostraffadt:.
sKej, small stamde mormor.
Och inte Iiingre fingrarna for det skall han ha, det har han db irligt fortjiint, D in- sAlldeles rena strumpor och de nya kingorna!
sedan iin i gar som Agnes gaf honom knapp pB han slaskade i rattentunnan!))
nKniipp pB fingrai-na!
Soin om det skulle hjiilpa!
Nej, en riktig risbastu skall det vara.
Och hiir bars hur hsn lefver d&amp;rinne!
GB dl; in, Beata, och smiill pB honom.2, Jag?))
farmor.
sBg helt indignerad ut.
)) Hvad tiinlrer du pB, Nina3 J a g Br val inte den narmeste, det Br mormor,)))) Farmor mBtte viil vara narmare &amp; n ja,g.
Vore det en flicka skulle jag ingenting siiga, men en gosse, det ' ar farnlors salr.2, Nej, det undauber jag mig absolut.
Du, Mina, som forstir dig si, bra p8 bai: nnppfostran, du som.
varit liirarinna, gb dn in och d a s h pB pojlren.))
)) Jag?
Nej vet du, Beata lilla, det s k d l e bra illa anst&amp; mig.
tycker det iir inormors skyldighet, det ~7ar hon, soin forst ro- Jag stade for small.))
wJa, Amalia, Mina har riitt,)) instihnde farmor, glad att ha fAtt medh6ll.
BDU fBr sllt lof att gora det)).
wNen det &amp; r bra oriittvist,)) invande den stackars wormor, grBtf&amp;rdig, ~ h r a r f o r skall just jag ansvara for gossea)).
DJO, du stRr narmast modern, och dig tillkom~-~ler det att aga bmnet i hennes stiille.~ rOch du s t i r ilarmast federn.
J a i tyclrer du har, minst mgdt,.
.
lilsa.
stort ansvar.
n)) Se s&amp;, kiira ni, tvista nu iute langre, r sade faster Mina,)) min oforgripliga mening iir den, att lnormor har him den storsta skgldjghetea - just i sin egenskap af mormorD, och detta uttalades i en s&amp; bestBmd ton, att alla vidare argumentor blefvo afkligl~ta.
IkIormor roste sig med en min p i en gkng olycklig och resignerad och gick in i bankammaren.
Den lilla brottslingen hade nu l~lgnat sina upprorda kiinslor och satt belt fornojd pa golfvet och lekte med de v8ta strumporna.
Toiletten inskranlrte sig till den lilla korta slrjortan och lifstycket.
Det var mot iforandet af torra byxor s8 hiir nars liggdags som den nnge mannen sB ifrigt protesteradt, och bsrnjungfrun hade slutat ined ntt 1Bta honom hillas.
Den lille s8g upp p&amp; sin morinor med ett illmarigt ansikte.
zRagnar lnyclse sur,)) sade han, skalrade pB hnfvudet och riickte npp en vBt strumpn.
)) Fy skam, Ragnar, son1 ar olydig och.
g&amp;r i vatteapnsseu.
Hvad skall han ha for det?))
Mormor hade slagit aig ned pB den 1Bga barnkarumarstolen och forsokte se bister ut.
.
~ R a g n a r ska ' ha puss,)) svarade deu lilln skiilmen, han hade rest pB sig och stod nu tritt intill mormor och rackte fram sill lilla trut.
~ N e j, small skall Ragnax ha!, f6rklarade mornlor iinm lika allvitrsam; och precis som om han tyckt det vore roligt att se 1iur liingt mormor kunde drifva sitt sbiimt, liigger sig den lille parfveln sjiilflnant pB magen tvars ofver den gamla fruns knan och syarkar i ~ n g d o m l i g ofvermod ~ med de s m i bara benen.
nGe Ragnar siniill, ge Ragnar small!, ropar han skrattande med ett gackande tonfall, som om han menade:) &gt;du skulle just r i g a sta: ?.
Det stred inonl momor.
E t t battre tillfiille att praktiskt till- liimpa sina teorier kunde man ej tiinks aig.
- 3Ien 5 iudra sidan, clottersonens oinskrbkta fortroende - kunde hon Legagna sig diiraf?
Striden blef dock kort, hon sfidle visa de andra, att man visste lefva som man I&amp;, och plotsligt afbrytas Ragnars lifliga benrorelscbr a£ en liten klatsch, sorn helt oforiuodadt traffar dcn inj~zkaste deleti a£ den hvita, mnlliga barnkroppen.
Ragnar reser pB sig tvart och betraktar lnormor med en mi11 a£ den griinslosaste forviining.
Hvad menade hon?
Var det lek, inin tro, eller &lt; l v s r?
Mormor skrattade inte alls och tvK stom cljupa veck syntes i pannan nedanfiir den hrita rn6ssan.
.Jasii, det var saedes inte skiimt, och med en min som tydligt sade: wDetta hade jag inte vantat af dig, n satter den fororattade yngliugen upp ett tjnt sB skkande, som om han rarit fijremdl for den svAraste misshandel.
Vid detta verop kommo de andra t v t instortande f r h verandan.
~ H v a d tar du dig till med barnet!
; &gt; utropade farmor, i det hon slungade mot morrnor en blick af det djupaste ogillande.
Lille Ragnar hade hogt tjutande gomt iansiktet i farmors kjolar i det han snyftade: amomo stygg, momo s t y g g!
~, Hvarfor s k d l e ni narra mg till det?
:) klagade mormor half- griltande, wer ni nu, barnet kan inte t a a mig langre.
.
.
?)
)) Hvem bar sagt, att du skulle slb s l hhirdt ?~ &gt;) Jag rorde honorn ju knappast)), tyckte mormor.
) &gt;DrIen dn iir d l dltid s i haftig och det s k d l man aldrig vara mot barn., nH~iftigS - Det skall d l d l a vetn, sttt jag inte var hiiftig.
.
.
:) Det stod emellertid ej lange pd innan lille Ragnar lugnade sig.
Det medhiill, son kom Bonom till del frii-1 de andra r a r den basta balsam fijr sveda och vdrk, han Iat sig ntan vidare protester
119.
stopl ?as ner i sin lilla siing nlecl minen af eu martyr, som oforskyllt lidit nlen tgligt burit en s v b oforriitt.
Men har~nonien i den forr s&amp; fredliga lilla trion var stord.
811a tre lrlinde att den nyss ntspelade ~~ppfostriagsscenen.
stiitt i en bj8rt kontrast till de uttalade &amp; si.kterna och den tcmken var forod- mjukande.
Det trefliga, tebordet, omkring hvilket det lilla siillskapet mart darefter samlades, den nlilda sensommarkiv&amp;llen, den hiirligaste wugusti-fnllrn&amp;ae, son1 just nu steg upp i5fver granskogen, iagenting fiirmlidde forjaga misstiimningen.
Mormor i synnerhet kande sjg djupt nedslagen.
Ack, hvnd hjiilpte teorierns, dA de i praktiken Tor0 sB s v k a att genomfora!
.
sRagnar vill.
nodv&amp;acligt tala med momor, innan han soilmar)), clet var bszrajungfrm, som kom med den hiilsnii~gen, CIA det led mot slutet af lrv~llsvarden.
)) Den vdsignade lilla L U I ~ ~ I I)), sade farmor;)) ban ' vill be om fiirltitelse for det hail gick i pussen.
Tiink Bad&amp;, hvad aga har for ett v~lsignadt inflytall,&amp;!
:, Me11 under det att farmor och faster Nina utgoto sjg i loford ofver clet mjuka, bildbara mi %terial, sorn en liten barnasjd l i h a n d e Rczgnczrs erbjod, hade rnormor hastigt rest p&amp; sig och gbtt in.
i barnkammsren.
Om eu helt kort stund kom hon tillbaka, den nedslagna minen hade gifvit vika for en be- tydligt gladare, ja, den gamln frnn rent af slrrattnde.
)) N&amp;D, sczde de bgda andra forvantansfnllt,)) hvad ville den lille ~1sldingenf~) ~ R a g n a r forl&amp;ter moino~, var allt hvad ha11 sa ' -- och.
sB ~ a.
n d e han sig mot vaggen oc11 somnade~),,.
.
Esse Dal.
- &gt; A.
- NBgra ord om jubileumsfonden.
Nar H.
M: t ko~iuugen bestiimde den honom af svenska folket sk8nkt: t natioaalg&amp;fvan till det storartade BndamAlet: tuberkuloseas bekiimpande genom inriittandet af folksaalttorier inom olilra delar af riket, foi: verkli,aades en Bdel tanke, solv sakerligen eljes fijrst i en inycket afliigsen frnlntid kunnat n&amp; sin ' uppfyllelse.
For visso hafva bland kung Oscars u&amp;rs&amp;tar iaga med storre tacksanlhet halsat den om lika mycken mannislrokiirlek som npplyst '
hogsinthet vittnande besttimnelsen angdende jubilenmsfondens auviin- dande an Sveriges kvinnor, h d k a ju p i ngra 11811, i hemmen, rarit i tillfalle att se de hemska tuberkulos-sjukdomles hiirjanile fram- fart.
Det Br sftledes naturligt, ntt de srenska kvinnorna hysa en liflig onskan, att i sin m4n i handling kunna mec1rei.ka till den.
vackra planen s lyclrliga realiseiande.
Som vi vets, stallde H.
31: t konungen med kiinnedom om v8r drottnings adla strafvanden just pb detta omride, sin gemdl i spet- sen for den komith, som skall uppgora plan fiir och leila det storu verket.
I kornith ingg som medlemmar miin med deil stiirsta sak- kunskap och den &amp; aste erfarenhet inom ifrigararande fack, s o ~ u vfi1.t land har att uppvisa.
Det s k d e suedes inom densamine endast saknas den insats, som lwiuligt praktiskt arl~ete borde kunna lamn a.
Inom vida h e t s a r af landets krinnor har diirfor den tauken uppstiitt och gor sig alltmer gallande, att insattande i jubileuins- komith a£ kvinliga medlemmar i flera afseenden skulle vara till g a p.
Det forberedande arbete, som hittills 3igt rum, galler hnfvud- sakligen siidana rent gttre omrbden, som foga ligga inom kvinnors verksamhetsfiilt, men nu dB ordnandet af en miingd praktiska dt -- taljer for s %v&amp;l ekonomi som sjukviird forestir, kommer nlau tvifrels- utan in pfi ett gebiet, diil.
lcvinnan s a d a t erfnrenhet och risat dug- lighet, d5i.r hon sgledes med detaljkannedom och ijppen hlick kan gif va m h g e n nyttig anvisning.
Det ar ju att hoppas, att framdeles i de olika sanatorier- nas styrelser kvinnor komma att insiittas, och antaget att sb blir fallet, finns det annn ett skQ som talar for, att redan inom komith kviralig fackkunskap borde hafva tillfalle att gora sig gallande.
Dii det ju icke har tir f d g n n om ndgon riksdags- eller re- geringskomit6, ' utan om en sbdan, mecl hvilken H.
W t konungen efter sin egen hoga vilja kan adjungera ledamiiter, sii torde den omstandigheten, att arbetet redan a r i fill1 ggng, dock icke utgiira nigot vasentligt hinder for komitbns tillokande med en eller par kvinliga medlemmar -.
ifall sldant vore ofverensstammande med dess hoga ordforandes Qsikt.
Nan riigar afren hysa den fiir- hoppningen, att H.
DI: t drottningen, som sjiilf verkat s i mycket och sP viilsignelsebringande for s j ukvirdens hoj ande och under sin vidt- omfattande karleksverksamhet kommit i lntingfaldiga tillfiillen att profva kvinlig duglighet, giirna skall riidja: till kvinnans fomfigc
har, diir clet g&amp;ller ett sB storslaget verlr, afsedt till gagn for silvlil kvinnor som miln, och till hvars indjliggorande icke blott landets goner, utan iifven cless clottrar biclmgit.
Sve?
: skci kvimzor.
S&amp; e tt.
I zmtten, d a h ~ a n knappast s e ~ sin ' biZd, Bn zmgsuan Zdngsamt iyuer t ~ a s k e simmm; t Som bland uit r n ~ t ~ fjad ~ ~ emkmd n o ~ ~ ex gli~nn?
a] * Och lzdllningen aj; nzajestatisk mild.
, S d ~ f t a up ett ~ b l i d t ode stunget, Ett ddelt uasen a d s t e skpndt och tuunget I s d l h tj * angtc~n spilla lifuets udr.
.
.
Littera twr.
Brudsmyckct.
Beriittelse frdn Kristiern den II: s och Stnrrarnes tid af H. Keyser.
Det intresse den liisande allmanheten under de senrrste Hren visat for den historiska romanen har naturligt~is lockat en stor m b g d forfattare in p i detta omrlde, mlngen gdng iifven siidann, som ej &amp; gt erforderliga kralifikationer fiir att vinna framging inoin detsamma.
Utan tvifvel iir det ocksl svQrare att skiira 1agr: w p % detta f d t an pb mtnget annat, ty de ansyriik, som allmiinheten stiiller pb en historisk skildring, om den ocsksl rnera tillhiir diktens iin historiens omr %de, iiro bide ridtomfattande och milngahandu.
Nan.
fordrar att skildringen af historiska personligheter skall vara psykologiskt riktig, man vill hora dessa personligheter uttala tankar och fisikter, som Bro betecknande for det tidehvarf i In-ilket dt.
lefde, och man fordrar, att de om mojligt skola begagna de ordalag och ordviindningar, som db voro pH modet.
Nan niijer sig ej met1 att de liksom figurerna i ett skuggspel frainsti mot en fiirgliis bak- grnnd, man vill se dem i de orngifningar, i hrillra de i verliligheten rorde sig.
Man begiir med ett ord, att en forfattare af historiska romaner ska-11 iiga grundlig kannedom on1 knlturen i det tidehvarf lian skildrar.
Porf.
a£ foreliggande berattelse frln Kristiem 11: s och Stu- rarnes tid har vjsserligen ej forbisett nod~iindigheten af hist-o- riska forstudier, men hnn har ej gjort dessa grandligt uog ocll hnr tydligen i allmiinhet tagit sin uppgift allt fiir liitt.
Tidsfiirge~i t. ex. iir sA tunn, att beriittelsen skulle kunna fiirliiggas m a r t sagtit till hvilken tid och hvilken ort som helst, utan att i niimnviird grad lida af en dylilr fodlyttning.
Piirsok ntt gifva en viss-.lokalfarg &amp; ti skildringen &amp; ro visserligen gjorda pi.
nagr: ~ stiillen, men de aro alltfor puerila for att kunna &amp; stadkomma Hsyftad verkan.
1-i vilja anfora ett esempel.
Niir &amp; istiern 11: s unga hrnd gor sitt int&amp; i Kopenhamn, siiger hon till konmgen: wEders N5d har icke allenast ett ' yndigt ' land, I har ocksH ' smncke ' manniskor diir.))
De personer som skildras: ICristiern 11, Dy~eBe, Sigbrit, r l 1 ' 1se- Sten Sture d. y. in.
A. iiro dessutoin alldeles fiir litet indiridn * rade.
Forf.
stiger oss att Xiistiern har en d d s a m ocli lidolsefiill natur,.
att D j ~ e k e iir en mild och ljuf k ~ i n n a rn.
m.; men deras egenskaper belysas ej inifrbn, de beskrifras hlott 115 et.t yttre siitt, och detta gor att dessa personer ej k ~ u m a tillrinuu sig liisarens intresse och sympati.
Dessutom Sir den Dyveke, soln skildras i beriittelsen, ingen intagande Iivinna, hon ar en docka med Blnnka blb ogon och rosenkinder, ett barn, som iilusonl grgter, iilnsonl ler och jollrar, ehuru lion iir 2.3 &amp; r och i Htta l r varit iilskad af Kristiern.
Det tycks likviil, ntt en person, som stod emellan en Kristiern I1 och en Sigbrit, ej slrulle linnna 1uldg5 att ~ i n n a en \ - iss nlogenhet
i gin Iraralrter samt en viss erfarenhet af lifvet.
Hiindelserna iiro beriittade nled ledighet och med en viss talang, men skildrjngen i sin helhet bar alltfor inyclret karakteren af en romantiserad nt- laggning af en nAgorlnnda vidl.yftig larobok.
Detta fel vidldder - synnerligast skildrjngen af Kristiern 11: s vistelse i Sverige och Stockholins blodbad.
- &gt;) Brudsmycket)), af hvilket boken tiindigen.
onlotiveredt erhAllit sitt namn, k ett srnyclre, som Kristiern skhker sin geindl vid hennes ankornst till Danmark.
Det ingriper pfi intet siitt i beriittelsens g h g, men drottningen tycker sig se, att en rod karbnnlrel, son1 plyder det, ibland skiftar fiirg, och hon anser.dettn fiir ett ondt forebud.
Stilen iir ledig och liittliist och hiindelser och situati.oner aro, som redm forut 5il ' sagdt, gsnslra va.1 frainsta,i.llda.
Vi iiro ofver- tygade, att forf.
skulle lyclrats battre an nu i %r fallet, om han hl.llit sig till det borgerliga lifvets omrbde.
I.
En passionshistoria af Rafael.
:;: G.
H.
De: fiesta iiisare, som tagit den lilla boken i sin hand, torde hafva stannet sedan vid titeln rned ' en viss undrnn.
Forst niir man koinnlit i.n i sjSilfva historien, forstHr man forts afsikt med det dubbeltydign ordet.
Passion.
Br ju bide lidande och lidelse och mellan dessa bAda begrepp ror sig denna saga om ett man- niskoode.
Den autobiografiska formen var nog den enda rnojliga for dessa tillspetsade sj81sanalyser, for denna st5ilidiga sjiilfreflektion, som s&amp; ofta afbryter mtinga sackert tiinkta och rned ordmUande tdang slrildrade scener och situationer.
Niir sjag ' ets for pennaa, fran~stSilles ocksd allt, sddant det ses genorn detta zrjag ' s)) eget tempera- ment.
IIBri ligger mtihiinda orsaken till att forf.
i.cke lyckats frarn- loclia vSr sylnpati for de m&amp;nnisl&lt;or, hvillra i boken mota oss, icke ens for dell stackass kryinplingen Rafael sjalf; icke for ha.ns sackrn, ljufva hustru, sd fortrafflig att hon stnndom verlcar trtikig och soin oupphorligt stBir utanfor, utan formdga af forstGelse; icke for den beundrade Elise, som stAr sA lzogt, att hon niistan tyclrs placerad p i en piedestal for att bli hog nog infor liisarens uppfattning; icke for EI-land, den rilit beggfvade viinnen som lrorn, sdg och segrade i trots af nigot oklara moralists forutsiittningar.
Me11 icke dess mindre iir det n8got soin griper oss, som gor oss medvetna om den djnpa patos, hvilken ar den ofverallt genom-, lzlingande, fornimbaru gr~mdtonen.
Det Br icke of ta stidant erf ares i detta bnnditetens tidelivarf, och dirfor iiro vi.
bojda att ofverse missgrepp, Hvilkn icke heller Siro banala.
Det finnes i bokeu inga spAr .nf ett ungdomligt tankelif, men likviil visar sig en ojiimnhet, en brist pti lnognacl i omdomet, soin vanligen titfoljer yngre forf: s otillrackliga sjiilfkritilr.
Ibland t8njes berattelsens trBd och drages, icke f-$rran frdn det inystjslca., i vidt emfattaude slingor, ibland,.
fiter tyckes den tviirt afhuggen.
P % sina stallen giir detta god effekt, men oftare stores hiiraf jiimvikten och sammanl~anget, som af de skilda delarna bilda ett helt.
Forf.
hor tydligen hemma inom nutida konstniirs- och litteratur- kretsar och visar sig afven s9som frigjord och fritankande saint villig att instamma i antikens invokation: ru 0, Eros, allhiirskande gnd!
ru samt utbrister afven han i de stora orden om ~ a t i t p d a - yrsel famna lifvetru.
PB ett stdle siiger han:)) Lgckan iir lngn och lyckan ar blid och full af roru.
Nen blott:) den stora kiirleken: hofves den ruandliga fullblodsrau~), som har sen oandlig formHga!, uf lycka.
Och den lgter sig icke bindas af nHgra lagar, ndgru hlnsyn.
Se t. ex. Erland, den sfodde gegrtlrensa tiodriga fiirl~indclse med)) sin comtesses, en amans hustru, salnt hsns resa p i $12 man hand med Elise.
NAgra antydningar leder OFS att tro pd en briillo~~sres: r fore eller utan hrollopet.
Boken kan icke kallas for en paykologisk stndio och iclcv heller .for en romantiserad sjdshistoria.
Den iir mera kand iin t h k t och alltigenom hiillen i grisaillens bleka, rnjuka fiirg.
dfcer ingen af dess sidor breder sig det friska modets klara dager, iifrrr ingen lyser lifsgliidjens sol, men den viicker vart intresse och till- talar oss genom en poetisk uppfattning och m h g a fina drag.
Xan kan icke undg8 att miirka ett jngande, ett sokande efter en eller annan stiimning, men en sddan ar ocksi lyckligt funnel1 pii sjalfva omsla; get, hrarest det vemodsfnlla framtriidcr i 1~Gde f m n och farg.
Liksom ett mcllackord sknlk giira, heretier (let oss p i bokens elegiska innehlll.
De sista sidorne: d Rafaels sjiilfbekiinnel- ser innehiillo icke ndgot slut, endast den grubblande tvifiarens olw- svarade frigor, och detta Br en natturlig konsekvens.
Det kan icke vara aunorlunda.
L. x. Sarnfundet f6r Xordiska museetw frrBmjanxk 11843.5 och PSDG.
Meddelanden, ntgifna a l; \ rtrw Iiaze1ici.u.
Sordiska inuseet och dess fri- luftsappendix Skansen h a s i i vuxit in i Srenska folkets kjiistan, att nlsil med fnllt sk&amp;l kan kalla denna doktor Artur Haxelii storartatlc!
skapelse hela nationens skotebarn.
Den senaste af de iirsskrifter: sow nf Sordisku museets styresman nu utgifvits och hvarig~nom ha11 fogat ett aytt blml till samfundets aroiika historia, behiifver siiletlus fiirrisso ingcm slirskild rekommendation for att blifra] &amp; st och nppskattad.
En mln~nnrisk redo- gorelse for den vackert utstyrda skriften vilja vi dock har lkmna.
' Llto111 af samfundets omf&amp;ngsrilia hsber8ttelse 1895 ooh 1896, d8r inan i detalj kan folja Sordiska museets utveckling under de giingna iiren.
innehilIt !r boken en ctel viirderika uppsatser, brlysande skilda omrQclen af srenslct
kultnrlif.
Haftet inledes ined .Om lapparnes tiderakninga af Karl Bernhard Wiklund, en ur sQ val filologisk som etnografisk synpunkt intressant upg- i sats; till folklifsskildring&amp;nes gebiet kunna hanforas ~ E t bondbrollop t Rargs socken i Uppland pB 1840-talet~ och uppsatsen om ~ S v e n s k a all- mogedrakter *.
Af sardeles intresse &amp; ro de af hofintendenten John Bottiger, v&amp;r framste auktoritet PA.
det historiska konstvafveriets omrA.de, liimnade tvenne rikt illus trerade skildringar f r An tapetv5ifveriets historia, af hvilke den mest fiingslande &amp; r clen, om den p0 D r o t t n i n g h o l ~ s slott forvarade skona s. k. mortlakes-tapeten och dess underliga orlen.
At den ansprBkslosa men pCe sin tid s % mycket gonterade silhuetteringskonsten Bgnas afven ett ka- pitel, illustreradt af roliga asvartgubbars.
Det markligaste i foreliggande arbete 8x0 dock de utdrag ur brefvaxlingep mellan Johan August Hazelias och Carl Johan Lndvig Almquist, som meddelas, bref, hvari den forres omutliga rhttrldighet och sanningskklek pB det bjartaste belyses, sedd mot bakgrunden af den senares inga sofislner skyende framstlillning af de mCenga tvifvelaktiga handlingar och skiftningar, sorn utmarka denna genialiska men oharmoniska personlighetv lef nadslo pp.
..., Skansen.
Friluftsnluseet &amp; Djurghrden.
.
Skildradt och be- skrifvet xf ' IIervnarz A.
Iiing.
Nordislia museet och Skansen af L. Passarge.
Ein eigenartiges M~lseurn fiir Natur- und VGlkerBunde von 9 \, \ iilheh J&lt;oeni$j.
ICarta ijfver Nordiska museets anliiggningar pH Skansen.
Xlla dessa sm % bijcker, hvillia Irunna sBttas i samband med Nordislia museets hiis ofvan anmillda hsskrift, ntgora lika m %nga bevis: tor den storartade utveckliug.
hveri Skansen, denna enasthende institution, &amp; r stndd.
' Ett par aaf dein innehAlla intressanta och salirilia uttdanden fr&amp;n utlandet, dBr, som belrant, Skansens priiktign friluftsrnuseum vunnit en allnlsn och .Kuriosa historier frHn I~iixonias tid af \ VolcZemur~.
Auktorise- red ' ofversii.ttning af Uirger A361.ner.
Fijrfattaren till denna bob, som h m lika stort konstniirligt och kuriositets-viirde, m.&amp;tte h a lyckans galoscher i sin iigo och battre galoscher lin dem Andersens gamle ungkarl rA.kade u t for, ti de satta honoin iclie blott i stCend att p&amp; turistsatt vandra oinkring i ~ K u n g Hans ', miljo och konstatera hur dMig belysningen var i flydda selil.er, utan gora hononl oclis8 skickad att se p0 samma sBtt som forna tiders barn och fijrnimma huru de menade clet.
Bokens titel bibringar kanske clen forestiillningen, att dess innehA.11 rbr sig om haxor; men detta lhr blott delvis fallet.
Dar talas ocksh n %got on1 gu1dmakai: e och inycket om vanligt fdli.
Den sista historien, en n&amp;pen proverbartad idyll i en t r a d g t d, fijrtiiljer om en annu bruldig m-t af tl-olldom, som aldrig varit belagd med d o d s ~ t r ~ utan ff endast fort kontrahenterna ~i Anlors hiilitelsen.
Det 5tr n %got gripande i det karfva, lzyliga satt, hvmpB dessa sQ cragisba historier franllaggas, och fiirfattaren 1.
1 ~ en underbar forinBga ntt ckaga h a m clen bittra humor; sorn ligger gomcl.
i hiindelsernas eget under- liga samspel, utan att forytliga den med tillagg ur 1800-tals-fatabur.
,
SprBliet ar om hvartannat drastisli och hijgtidlig rotriilska med en ofvertygande tidefarg.
och det har tolkats frAn danskan be~uidransriirdt v&amp;l af den i denna genre sl ralrenommerade ofversattaren.
P - Om hudem v h d samt om folkbad a£ xils Evzgluwd.
Foreliggande U a skrift, tillaggshafte till v i r varderika folkskrifts- serie, ~Lasning for folket~, behandlar pH ett pB saminlt glng fa&amp;- massigt och popnlart satt det allmii.nnyttiga, iimnet: bndens vilit och betydelse.
Hiiftet inledes med en kortfattad framstiillning af liudens byggnad och dess forrattningar for att klargiira hetydelsen af dess vhd.
Den historik ijfver de anda frln lildsta tider bland s % viil osterlandets som vesterlandets folks brukliga fiji31iring~siittel; vid kroppens behandling med bad iir siirdeles intressant.
T ' i h n a d2ira.f att afven fordomdags i Sverige i apnerhet badstnbadet, den enklaste, billigaste och hiilsosammaste af alla badmetoder, var liingt mer i bruk an i v k a dagar.
Med den finska badstugan till fiire- bild lamnar forf.
en del praktiska anvisningar angiiende sattet att anordna dylika bad.
T i kunna endast, i det vi till alla dem som nitdska for v&amp;rt folks hojande i s&amp; riil kroppsligt som andljgt af- seende varmt ' rekommendera doktor Englunds broschyr, instiimina i den af forf.
uttalade forhogpningen, att.
den skedda tillbakaghgen i frfiga om behofvet och bruket a£ bad, som rlr tid utvisar, m5t.te Qtfoljas af en desto kraftigare ansats framit i onskviird riktning.
I.
Riksdagen har 1111 Ater sammantriidt och liksom dltid under dessa Arets betydelsefidla dagar s t k den srenskit kvinnan:: uudrande och sporjande&gt;&gt;, h d k a anslag och hvilku nya lagbestiimmelser till hennes fordel d n d e rii.1 Iromma pb lielines lott.
Som llou diirfiir alltid ined storsta intresse motser offentliggiirandet id sRriil de enskilda motionel-na son1 de kongl.
propositionenla, skynda vi oss att helt kort redogora for de i Br frarnlamnade, soul l~eriira kvinnans intressen.
Bland 2droverksfibgorna finna vi (15 Gtskilligu motioller om fiir- biittrade loneformlner for Iiirarinnor vid folkskolor och smhkolor, om Uderdomsunderstod At de sistniimnda, om riittightt fijr liira- rinnor i geografi att f l resa pa statens jcruviigar mot ncdsatt afgift samt en motion riirande slojdnnderrisning fiir flickor.
--
Rorande administrativa och jzcridiskn fkligor miirkas en motion om inforande af borgerlig vigsel samt fle.ra lrongl.
propositioner on1 foriindringar i lagen oin skilsmassa, om anteckning i svensli lryrkobok af ntrikes ingdnget iiktenskap, om 1: iitt till lzyrklig vjgsel for icke lronfimerade, och om hindersloshet till iiktenskap.
Slntligen mft nBrnnas den lrongl.
propositionen, som innehiiller forslag till en foriindrad lagstiftning i afseende pB rna&amp;ense och hustrnns egendomsforhBllanden, endera makens stiillande under for- inyndare, boskilnad, nrarfvngorelse och bodelning vicl iikteaskags- alrila ad.
E t t siirskildt ntskott af 5 ledmoter frAnl hvardern kammaren har blifvit tillsatt for att behandla dessa sistniinznda lagforslag.
I nnledning a£ de kongl.
lagforslagen hafva i andra knmmeren viicl~ts motioncr om foriindrad lydelse af dern, soin b ' ehandla friigan om iilite~~slia~~sskilnad och inannells och hnstrnns egendomsfor- h Rllaaclen.
De foga genomgripande lagforslag, son1 de lrongl.
propositio- nerna innehBlla, Bro emellertid, sisorn ett af vBra forniimsta press- organ kallar dem, - ~&gt;otillfredsstiillande s~nrrogatn for de af 1554 Hrs ri ksda.g begiircla lagf oriindringaraa.
D&amp; man jiimf6r lagberedningens 1586 ntarGetade lagforslag rued det af nya lagberedningen ntarbetade, nu af Kongl.
Maj: t fram- I agdrz.
f o~: sleget, m h t e man ovillkorligt tBnka 115, det bekanta uttrj-c- lcet:)) avancera bnl~liinges.))
Forhoppningarna om en foriindring till det battre i den giftst kvinaans stiillning te sig alltsd nu vida mindre ljusa iin for 14 fir sedan, och man kan mecl skiil instiinma i den nyss omniimnda tid- ningens tal om &gt;) ett trogt reformarbete.
D Alla dessa smBreformer lzunna niippeligen.
tillfredsstiilla den svenslra krinnan, dB hon genoru den1 knappast ett tupl~fjiit aiirmar sig det mi&amp; som hSigrar for hvarje tiinkande medborgarinna: gifl Icvimus nyndigAet och rtitt att iifuer siy och sitt rdclrr.
A.
S.
Notiser frAn Stockholm~ Uppgifter och anvisningar pB nya eller ngforvhrfvade fram- stiiencle tryckalster, som finnas gB Stockholms LCi.sesalong, komme /
hadanefter s t t d&amp; och dB inflyta i Dagny och inledes denna serie a£ meddelanden med nedanstiende notiser om: Forutom de stom, allmlnt kanda revyerna Deutsche R~undschau, Revne des denx Blondes, La nouvelle Revne, Sineteenth Century, Review of Re14ews, The Stndio, Cosmopolis m.
0. finnas ockrsti rnindre kgnda men viirderika tidskrifter, hvilka bar nedan rekom- inenderas till allmiinhetens nppm81~ksarul1et.
L ' art st Ba Vie.
Revue Xensnelle, Littbraire, Artistiqne et Sociale (B: te b g.)
Tidskriftens uppsatser iiro liitt, Idart och heliagligt skrifua och beriirn.
arnnen af allmant intresse.
De litteriira uppsatseri~a t. i ex. R. Bjiirnsons och O l i ~ e omfatta ocks; utlandska verk.
% Schreiners skrifter: Tidskriftens riktniug iir idealistisk, och u t m att ingB i polemik imeh %ller den dock en den yngre generationens protest mot de frivola riktringarna inom fl * ansku litteraturen.
Liiss- salongen bijrjade hXla tidskriften IS97 och har tagit den iifven fiir 189s.
~Wun~ssy ' s ~Magazinae utgifves i Sewyork.
Det rikn prograiu- met behandlar konstens olika, omrAden: millning, skulptur, mnsik, teaterviirlden och litteraturen.
De iin lcritiska, iin biogrufiske npp- satserna Gtfoljas ofta sf lionstniirernas portriitter och reprodulitioiwr af deras konstverk.
En afdelning iipnns k t portriitter och notiser rorande politiskt och socialt frarnstiendc personer.
Skiinlittcratnren representeras af romaner och korta skisser.
Under 1 S!
f iuiielliill ?rJhga.zinet~ Hal1 Ceines berijmda roman:, The Christian!
: samt en liingre beriittelse af F. Marion Crawford.
Ethisshe Kultaar, 5: te grg.
2 l~ ' oc7te~~sc71r.
!f, fiir sozirrl-eth br71s Refornzen~ behandlar p % ett popul5r-retenskal~ligt siitt socialu frRgor t. ex. industrialismen, fijrhiillandet inellan kapital och d ~ e t e refor-, mer af arbetarnes arbetsdag, arbetssiitt och aflBning, ~) edagogislct,- etiska frigor on1 nodriindigheten af den allmiinna kultnrens hojande, nppsstser ofver Bmnen sddaurt som:,.
moralisk energi, politisk och andlig frihet, ett politiskt program med etiskt mtl)) o. s. v. Afren fredsrijrelsen, dess beriittigande och iifrerdrifter, olnudmnes ndgon g i n g % h e n kvinnofrtigan.
Teckoskrjften afslutcs vanligcn med korta bokanin dningar.
Ki&amp;e og Hultur (tr. i Gristiania,, kte Brg.
', utgifren af C ' h.
Brum og Th. lilaveness, sysselsatter sig mindre med lryrklig:: och clogmatiska an med allmiint kristliga och humanistiska iimsen; framstiiller litteratur, konst, samhiillsliira och politik f r h kristlig idealistisk synpunkt.
Tidskriften innel~iille~.
ocksi boknnmiilningar, biografiska uppsatser, k~dtnrskildringar t. ex. en biografi ofver Hanna Onchterlong, som utofvat en sil omfattande rerksamhet i v t r t land, sanlt en beskrifning o h e r forhsllandena i Sicilien; ~ f aktuelt iatresse sisom bekriiftande och kompletterande skildringaraa i Selma Lager- lofs roman)) A12tilirists AMircddera.
Ocksi finnas 115 Liisesalol~gen
de danska ocli norska tidskrifternn: Tilskueren och Kringsjwa samt - utlandska tidslcrifter i kvinnofrdgnn t. es.
English Voman ' s Review, Nylzende, Kyinden og Snmfundet in.
fl.
Tidslrrifter for lopande &amp; r fQ.
icke utl&amp;nas.
~ l c l r e SrgAngar bindas och flyttas f r h l&amp;esal,zma till linbiblioteket. '
.
Sek~.etemren.
Foreningsmeddelanden.
~redrika-~relner-~6~bi111dets bokltomitC, hvilken soin bekant till hvarje jnl upprattar en med.
korta anmiilningar forsedd ofversikt af den under %ret utkonma barn- och ungd.omslitteratnren, har p % en s. k. urvalslista sammanfort de basta aE de bijcker, som blifvit af konlitdn gran- skade alltifrhn borjan af dess verlisamhet.
Denna lista har sedan skickats .oinkring till Forbundets oin ' bud, till bokhandlarna samt till de storre stadernas hogre allmiinna laroverk och eleinentarlaroverk for flickor.
Botenledlen mot LLungdonlens forvildning ".
Fredrika- - Bremer-Forbuadets styrelsesam~nallt~r&amp;de den S februari meddelade sam- kv&amp;nlskornit0ns ordforande, att vid sainkvamet den 19 januari beslnt fattats att hos Forb.nndets styrelse anhhlln, det denne ville med anledning af generaldirektor Wieselgrens och direktor Beckmans (i Dagnys 3: dje hafte omiilimilcla) f8rslng tillsiitta en komitd fdr att taga i df~ervtigande, hurn- vida det vore mojligt att bilda en forening ined syfte att motarbeta ung- domens fbrvil.dning.
Sedan styrelsen beslntit mottaga det gifnn nppdreget, tillsattes en komitP1, besthende a£ folj ande S medl.ernmar: f olkskoleii~spektor C.
G. Rerg- man, herr A. Bergendahl, frn G. af Klintberg f. Bergman, fru Sofie Nils- son f. Andersson, grefve Bengt Oxenstjerna, pastor A.
G. Rietz, fru Anna Tainm f. Eergendahl och generaldirektor S. Wieselgren, med rettighet for komitdn att, om den s l finner for godt, utse Sinnu en ledarnot.
.
8.
Stipendiefonderna: Genorn ordf. for Iokalkomitdn p B Gotland, f t u Georgine Poignant, har till k n e t s insats i AlIm5iniia stipendiefonden ijfverkmnats lir.
1,841: 90.
Docenten doktor Elsa Eschelsson bar af prokanslern vid Uppsala universitet f+tt beviljad sin ansokan om befrielse fr5n att fijreslls dels i civilratt som jnridiskn .falculteteas stipendiat, dels i processratt soin pro-, '
fessor Tryggers vilcarie, till dess frPgan om uppriitthlllandet af professuren i civilratt blifvit afgjord.
L Engelsk akademisk examen kompetensberfittigande vid ~ \ ~c=nskt imiversitet.
Froken Anna Paues, som efter att h a afiagt stndent- csamen i Sverige studerat vid Sewnham College i Cambridge ocli diir ~indergltt athe Esainination for the medieral and lnoclern Languages Tri- yoso, en esamen, som, om hon icke varit kvinna: skulle beriittigat lienne till titeln R.
A.
(Bachelor of Arts), har af K.
M: t erhhllit tillstAnd ntt nf- legga fil.
licentiatexamen i endast tcb amnen vid Uppsala universitet, fnstan hon icke hr filosofie kandidat.
.
&amp;.
=it f i i r e s t ~ n d a i - a f6r Wallinska flickskolan, friiken Eve- lina Fahnehjelm, liar I&lt;.
U: t pB grund af hennes mhng8riga gagnande skol- verksamhet tilldelat medaljen i guld af femte storleken med inskrift oTllis quorum meruere Iaboresa.
i: En folkskollararilmas afsked fran sin tjfinst.
Genom pressen har g8tt en notis om folkskollararinnen Hilda Sorlins i Viirdinge BesvZtr 110s domkapitlet i Strengnas for det hon frAn sin tjZinst blifvit afskedad, utan att nhgot tjanstefel kunnat liiggas lienne till last.
Hon ar (i l Ar, inen blir forst efter annu 6 k s tj&amp;nstgoring berattigad till fnll pension.
Skolrldet i den forsamling.
dlGr froken Sorlin rasit anstiilld.
har n u afgifvit.
sin fijrklaring ofver afskedet, hvilliet meddelats under erkihuande af forsamlingens tacksamhet fijr hennes mcngiiriga arbete!
men erhillits pQ grund af den punkt i reglementet for f o l k s k o l l 9 r ~ a r s pensioilsinriitt-] ling: hvilken lyder: aHar folkskolliirare uppnlitt GO h, iiger vederbiirande skolrld eller skolstyrelse, andock att Iararen icke anmalt sig ijnslia att meci pension t r i n sin t j w s t afgL, ntt nled bifogande af foreslirifna hand- lingar hos direlitionen bepika dess beslut i frdga om liirarens pensionsriitta.
- Fredrika-Bi-emer-Fiirb~idets boklkornitk h w tjiinat till fiirrbild for ett liknande foretag i Bergen, sttiende i sammanhang med B11 pedago- gisk forening ditrstades, och h d k e t fPtt nmunet oDen piedago,visku forellings bogudvalgs.
De bokforteckningar denna komit4 hvarje Br utsiinder heta uBemerkninger fra den p~edagogislie forellings bognd~algu och Bro upp- stallda ungefar som Fredrika-Bremer-Forbundets boklistor, lued angifvande af bockernas pris och for hrilket Aldersstadium hvar och en lampar sig. '
- FrAgan om de tyska kvinnornas universitetsstudier Qter- koinmer tidt och ofta i den tyska riksdagen, alltjiinit som en oeftergiflig fijljd at ' den m&amp;tiga pttryckning, soin i form af masspetitioner ocli kraf- tiga uttalanden b i d e fr %n forelasningssalarna och i pressen ntgiir f r h kvinnorna sjalfva.
Under innevarande riksdag har, som det tyckes, spijrs- miilet om ratt till hogse utbildning afven for Tysklands kvinnor i nkgon n i h avancernt: sedan som svar pO den preussiska kultusministerns ytt- rande, att han ainnade forviigra kvinnor tillltelse att afliigga esamen till.
' universiteten, sB vicla icke de resp. mliversitetens rektorer och studenter besloto att lPta kvinnorna sBsom g %ster otuclera vid universiteten.
riks- kansleren forklarat, att han vore beredd att soka hppn&amp; en of ' verenskom- melse mellan de fijrbundna regeringarnn, angBende kill8telse for kvinaor ntt,?
; A %gga universitetsexamina.
.
.
Verein) &gt;Frauenbildung iir namnet pP en i Berlin forlidet Pr stiftad forming, som har till syfte att verka for den tyska kvinnans delali- tighet i den akademislsa undervisningen och rattighet att beklada cle am- beten, s o h denna iil.
iilnnad att forbereda, till, och ett s&amp;v&amp;l i tal soin skrift erbeta for ern&amp;endet af de namuda onsliningsmUen.
Foreningen SGr inde-.
som, gro spridda i flere tyaka sthder, f. 11. i Berlin, lad i olika ~ A b t e i l n n g e n ~ .ICarlsruhe, Freiburg im Breisgau, Mannheiin, Heidelberg och Wiesbaden.
I h fern punkter den uppsatt pB sitt prog1: anl Bro fijljande: upprattande af gyinnasier for flickor; dessas likstallighet med gyinnnsierna for gossar; tillst&amp;nd for de kvinliga abiturienterna att inskrifvas vid universiteter och hogskolor; tilltrgde till alla nniversitets- och ststsesamina och rlttighet fijr kvinnor att utofva de vetenskap1.iga kall, till hvilka deras afiagda exn- ini~la berattiga dein.
.
Tyska polisens f6roliimpande beteende mot kvinnor, s a - skildt i Berlin och Frankfurt am Main: har foranledt dels en petition f r h P das Bunci deutscher Frauenvereinen om anst&amp;ll anclet a; f kvinnor (apolizei- matronenr) i polisens tjanst, lzvilken petition af inri.kesininistern afslagits, dels sammankallandet at: ett offentligt mote itBerlin s h d a g e n den 9 jan.
Inbjudningen hade utgitt f r h foreningen rFrauenwohl~, och motet bevi- stades af 2,000 kvinnor och hundratals mih.
NBrmaste anledningen till motet och utg&amp;ngspunkten for cliskussio- nen var en nyligen timad hanclelse; sorn skarpt belyste den tyska polisens indisheta, nit och opPkallede besliaftighet.
De upptriiidande talarinnornas indignation och yrkande pP reformering af polisvBsendet fnnno genklang 110s det talrika auditoriet, och forhandlingarua ntmynnade i tvenne af jur. ckr Anita Angsgurg formulerade, enhalligt entagna resolutionel., innehhl- lande forslag till Btskilliga reformer.
z En- utstallni~lg af kvinligt arbete, som skall aga rum lnellan 1 juli och slntet d septelnber detta t, hPller for narvarande pB att anordnes i s7Gravenhage i Holland.
E ' 1.olcen .Jungius, ordforanden i den Haagska grenen af den hollandska foreningen rFrauenwohlr, har genom en fare- ilragsturnd spridt k ~ n s k a p om och intresse for saken i hela landet, och (let nitiska, praktiskt ordnade arbete, som den i talrika sektioner delade ~~tst~llningslromitBn utfor?
ger forhoppninger om att foretaget skall komms ntt antaga omfattande dimensioner och oppna tillf8llen till nya verksam- hetsomrhden for kvinlig energi.
Till Fredrika-Bremer-Forbundet insand periodisk litteratur.
Folkskolans barntidning n: r 40, 1897; I, 2, 3, 4, 5.
189s.
1Ien-A n: r I, 1898.
Idun n: r 51, 52, 1897; I, 2, 3, 189s.
Kyrklig ticiskrift n: r 1 1, 12, 1897.
I,inn6a n: r 24, 1897; I, 1898.
Nordisk tidskrift n: r 8, 1897.
Kya bokhmdelstidningen n: r 52, 53, 1S97.
Nya kyrkans tidniug n: r 12, 1897.
Sedlighetsrannen n: r 6, 1897.
Slojdu~~derrisningsbladet n: r 12, 1897.
Svensk damtidning n: r 51, 52, 1897; I, 2, 3, 4, 189s.
S \ ?ensli lzraretidning n: r 51, 52, 1897; r, 2, 3, 4, IS~S.
Svensk n~usiktidning n: r 20, 1897; I, 2, 1898.
Svensk holrhandelstidning n: r 52, rSg7; I, 2, 3, 1898.
Verdandi n: r 6, 1897; I, 1898.
\ ' aria n: r I, 1898.
Finsk: Finsk Tidskrift n: r 7, 1897, del 44, I, I S ~ S.
Kutid n: r I, 1898.
Dansk: Tysk: Bliitter des Badischen Frauenvereines n: r 24, 1Sg7; I, 2, 1898.
Deutsche Hausfrauenzeitung n: r 52.
189;; I, 2, 3, 1898.
Die Frauenbewegung n: r I, 2, IS~S.
S e u e Hahnen n: r I, 2, 1898.
T h e Xursing Record n: r 508, 509, 1897: 510, 5 1 1.
1898.
T h e l \ ' on~an ' s Journal n: r 50, 51, 52, 1Sg7; I, 2, 1S98.
La Femme n: r 24, 1897; I, 2, 1898.
18 Humlegiirdsgatan ' 1 8 1 8 Gatgatan 1 8 29 Drottninggatan 29 S p i m t s h q r L 0th Knackebrod t.
oti7ca e oijf viilsma7r.
1: n t w f re, uerf 9 * a ffllqa 1 ': Fredrika- Bremer-Ftjrbundets hemstudier.
Ladning for helnstndier inom olika iimnen lkmnas af Fredrilra- Bremer-Fiirbundet.
Anllziilningar mottagas B Forbundets byr&amp; BARNANGENS antiseptiska Vademecum fro munnens, tlndernas och h u d e n s vard m. m.
OBS.?
Intyp: frBn nedanstiiende ine- A dicinska d t o r i t e t e r 5tfolja 1-lvm-j e flaska: Profo ' ssorn i hvrricn vid.
R. linlwl.
-.
- -.
-.
~ n s G t ~ &amp; t - - E: ~,.
k11ncj uist, Professorn vid Upsaln Uliiversitct Hr Olof Htunz- msrsten, Docenten ' i fnr~nakodgnaiini I; vid ' Upsnls Univcrsitet Hr 31.
E1,fstrnncl.
Vademecum ofvertrtiffar i bak- ' teri6dodande oeh b&amp;.terieh %mmande for~n&amp;ga hvarje annat i handeln fore- Iiomi~~ande oskadligt mnn- o, tand- m.ede1.
En f l m k a ~ a d e m e c u m inneh8ller minst Mia stor bukteriedodande och - - - - - -
till e f t fl z4; .- pris af 30 6re for enkelhafte.
2-2 - .h A dresser: 2 - 5 Fedrika-Bremer-Fcrbundet: Drottninggatan 54. '
' - (d 2E !jcz w 3 Rikstelefon 9 i 02.
Allm.
tel. 48 16 Fiirbundets byrA G ~ ~ I W 11 I - 4.
- -- F. V. 0.
Centralbyrd: Stora Nygatan 36 7; a; = 1- x.
zxd?
, d Z Rikstelefon 15 46 - Allm.
telefon 27 15 ar under vintern tippen alla helgfria dagas, utom liirctagar, kl. 10-1.
Fiir I !jiilpiil,ri n de kl ?lo- 11.
.. -.
Foreningen Handar6etets Vanner: Brunkebergsforg 18. fipPet 10-4..
-.
.
- -- -.
--.
-.
.
- - -.
Stockholm, Aftonblndets tryckeri, 189s.
-
