# ID: svediakorp-per1589
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1904
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 34,535
# sentences: 1,280
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 49 (936) TORSDAGEN DEN 8 DECEMBER 1904 JOSE ECHEGARAY.
FREDERI MISTRAL.
ÅRETS GARE.
LITTERÄRA NOBELPRISTA- f~l ENOM våra förbindelser i utlandet ha vi i ^ själfva pressläggningsminuten mottagit som absolut säkert det meddelandet, att årets litterära Nobelpris skall delas mellan den franske skal- den Frederi Mistral och den spanske dra- maturgen José Echegaray, hvilkas bägge porträtt våra läsare återfinna här ofvan.
Be- träffande den förstnämnde har vår pariser- korrespondent hr Edvard Stjernström gifvit nedanstående korta karaktäristik i form af en intervju med en af skaldens lärjungar och varma beundrare, som hr S. uppsökt i Paris.
Utrymmet tillåter oss nämligen ej att lämna en mera allsidig bild af denne sydfranske trubadur, åt hvilken den vittra domstolen i norden nu står i begrepp att skänka sitt gyl- lene erkännande för en lifslång sångarbragd, fylld af sol och egenartad romansk skönhet.
17:DE ÅRG.
FREDERI MISTRAL.
Q E AF IDUNS LÄSARE, som studera Paris Figaro, ha ej kunnat undgå att lägga märke till de vanligen i tidningens fredags- nummer regelbundet återkommande förtju- sande små idyller och stämningsbilder från detta härliga, soliga Provence, " provincia provinciarum ", som provensalerna med rätt- mätig stolthet kalla sitt fagra land, signerade Xaviers de Ricard.
Denne M. de Ricard, re- daktör och bibliotekarie i Figaro, känner jag sedan lång tid tillbaka, och många äro de intressanta stunder, jag tillbragt hos honom så väl uppe i tidningen som hemma i hans lilla mansard-våning högt uppe på " La Butte ".
M. de R. är landsman, elev .och, ehuru myc- ket yngre, intim vän till Mistral.
Jag har aldrig träffat en lärjunge mera hängifven sin mästare, och det var mig en stor glädje, när jag för någon tid sedan kunde meddela M. de R., att Miréio blifvit öfversatt till nordiskt språk * och en ännu större, när jag därtill kunde lägga, att ryktet därhemma utpekade Mistral som kandidat till det Nobelska litte- raturpriset.
Frederi Mistral är född den 8 september 1830 i Maillane, en liten by i departementet Bouches du Rhone, och här har han lefvat hela sitt lif.
Han tillhör en gammal släkt, som i början af 16:de seklet flyttade från Dauphiné till Provence.
Studerade vid uni- versitetet i Aix, där han tagit sin " licensié en droit ".
Några vidare lagrar som rättslärd torde dock knappast Mistral hafva skördat, ty allt sitt arbete, allt sitt intresse har han ägnat den provensalska " rénaissancen ".
Första gången han låter tala om sig är vid kongresserna i Arles 1852 — 53.
Han var en af de sju poeter, som år 1854 på slottet Fontségugne, nära Avignon, slöto sig tillsam- mans i en förening med syfte att arbeta på Provence ' s rénaissance, en pånyttfödelse, som *) Miréio, provensalisk dikt; på svenska återgifven af Carl Rupert Nyblom.
Alb.
Bonniers förlag.
IDUN - 1904 ej allenast gällde språket, utan som äfven gick ut på att vidmakthålla och återupplifva det gamla landets originella plägseder och bruk.
Af detta septemvirat, kändt under namnet " Les Félibres " och som något erinrar om vårt " Götiska förbund ", är Mistral den ende kvarlefvande.
Han första stora arbete blef det år 1859 utgifna Miréio.
Detta verk har ej sett mindre än 27 upplagor på originalspråket, ett tiotal franska, åtskilliga spanska och italienska, en engelsk och en tysk.
Det har dramatiserats af Michel Carré, som författat en opera, till hvilken Gounod satt musik.
Ett brottstycke, första sången, finnes redan förut på svenska, öfversatt af Augusta Ljungqvist år 1901.
Mistral for själf upp till Paris och presen- terade detta sitt arbete för Lamartine, som hälsade det med entusiasm.
Det dröjde 10 år, innan skaldens andra större arbete utkom.
Detta var " Calendau ", ett gripande mäktigt herdeepos i 12 sånger.
Följde så " Lis Iselo d ' or ", " Nerto ", " La Reino Jano " och många andra.
- På de sista åren har emellertid skalden låtit sin penna hvila, och efter det år 1897 utgifna " Le Poéme du Rhone ", som äfven delvis finnes öfversatt till svenska, tror jag intet mera märkligt varit synligt.
Mistral har äfven utgifvit ett stort fransk- provensalskt lexikon, " Le Trésor du Félibrige ".
" Institutet " gaf honom för detta arbete ett pris på 10,000 francs, hvilket belopp han skänkte till grundläggandet af en tidning på catalansk dialekt, " Aioli ".
Vidare har han i Arles grundlagt ett etnografiskt museum, " Museon Arlaten ", af stort värde och intresse.
Detta om Mistral som skald och forskare.
Hans privata lif företer ingenting märkvärdigt.
Han har varit gift, men saknar barn.
Där nere i Maillane för han ett lugnt och obemärkt lif, odlande sina fäders jord.
Trots åren är han ännu en stark och kraftig man, ifrig jägare och duktig landtbrukare.
Hela Provence och angränsande provinser, där ännu Langue d ' oc talas, betrakta Mistral som en national- hjälte.
M. de Ricard ansåg det ej alls otroligt, att i händelse Mistral erhölle Nobelpriset, han då skulle komma att besöka Stockholm, men knappast torde det blifva i december.
Det är ej rätta tiden för en 74-åring att från Pro- vence begifva sig upp till " ultima Thule ".
EDVARD STJERXSTRÖM.
* JOSZE ECHEGARAY.
D EN SPANSKE dramaturgen med detta namn, som en gång hördt, lätt biter sig fast i minnet, är af baskisk härkomst och såg dagen i Madrid 1832.
Den blifvande skalden började som ingeniör och- var 1854 — 68 professor i matematik vid ingeniörsskolan i Madrid och utgaf flere ar- beten i sin vetenskap.
Samtidigt idkade han studier i filosofi och nationalekonomi, och ' 1868 valdes han af sina demokratiska me- ningsfränder till deputerad.
I nationalförsam- lingen gjorde han sig snart så bemärkt för sin lysande talarförmåga, särskildt sitt uppträ- dande för religionsfriheten, att han i, tvänne olika repriser kallades till arbets- och under- visningsminister samt under en annan period till finansminister.
Då Amadeo år 1873 abdi- kerade, måste Echegaray emigrera till Paris, men återkom följande år och mottog en plats i den republikanska ministéren, hvilken han dock snart lämnade, därmed definitivt utby- tande sin politiska bana mot den litterära.
Sedan denna tid har Echegaray nästan ute- slutande arbetat som dramatiker, och mer än 600 — ett hälft hundratal dramer af hans hand ha sett dagen, de allra flesta tragedier.
De för- nämsta af dessa äro de äfven här i Sverige uppförda och välbekanta " Helgon eller van- sinnig? "
och " Galeotto ".
Bland komedierna märkes den litterära satiren " En kritikers de- but ", äfven uppförd å vår Dramatiska teater.
Echegaray erkännes allmänt som Spaniens mest betydande dramaturg alltsedan den span- ska teaterns klassiska period.
Flertalet af hans stycken äro skrifna på vers i den tradi- tionella gamla spanska åttastafviga och asso- nerade versformen, hvilken han öfverläg- set behandlar.
Det mest framträdande dra- get i Echegarays skaldelynne torde vara hans häpnadsväckande fantasi och intensiva glöd.
Ett karaktärsdrag är också den pessimism, som för det mesta genomgår hans diktning.
För den sceniska effekten har han en ovan- lig skarpblick och är en mästare i dialogen och språkbehandlingen.
I ett som allt torde Echegarays storslagna och originella diktning få anses som en af de intressantaste före- teelserna i den moderna litteraturen.
F r ö k e n B.
ä r n u i s i n b ä s t a å l d e r — hon är född 1 8 6 0 — o c h h a r s e d a n 1 8 9 1 varit a n s t ä l l d i s e m i n a r i e t s tjänst, d ä r hon m e d b e - r ö m v ä r d s k i c k l i g h e t och e n e r g i u n d e r v i s a t s å v ä l i slöjd s o m i e n h e l del ' b o k l i g a s k o l ä m n e n.
H o n h a r g e n o m g å t t e n af fröken L u n d i n s kur- ser, s t u d e r a t vid N ä ä s ' slöjdseminarium, hospi- t e r a t v i d S t o c k h o l m s folkskolor o. s. v., hvar- j ä m t e hon i s o m r a s gjorde en s t u d i e r e s a i T y s k - l a n d för sin blifvande v e r k s a m h e t s r ä k n i n g.
Till sitt p e r s o n l i g a v ä s e n skall hon- v a r a en alltigenom s y m p a t i s k och solid k a r a k t ä r.
SÖNDRIG-A L E K S A K E R.
D E T V A R e n g å n g e n liten r y s k a, som b o d d e i en s t a d vid den s t o r a floden V o l g a.
H o n h e t t e V e r a och v a r sex å r g a m m a l.
H e n n e s f ö r ä l d r a r voro m y c k e t rika, o c h d e s k ä n k t e h e n n e hvarje å r m å n g a d y r b a r a och v a c k r a leksaker.
Men d e t h ä n d e också, som d e t ofta går, a t t lilla V e r a s l e k s a k e r gingo s ö n d e r.
Doc- k o r n a förlorade b å d e a r m a r och b e n, och d e r a s h å r, som flitigt k a m m a d e s, föll af och de blefvo alldeles s k a l l i g a.
E j b ä t t r e gick d e t med dock- s k å p e t s m ö b l e r; b o r d och s t o l a r miste sina b e n och d e n lilla v a g n e n s t j ä l p t e allt som oftast, t y e n a b a k h j u l e t h a d e g å t t af.
V e r a h a d e ofantligt m å n g a s ö n d r i g a l e k s a k e r, s å d e t s k u l l e t a g a för l å n g t i d och för m y c k e t u t r y m m e a t t u p p r e p a dem alla.
— H v a d gjorde n u V e r a m e d allt d e t t a?
— J o, den lilla r y s k a n h a d e e n s t o r k o r g, som s t o d u p p e p å m a m m a s v i n d s k o n t o r och i d e n l a d e h o n alla sina i n v a l i d e r.
D e n sista d a g e n i hvarje m å n a d s u t t o V e r a och m a m m a i b a r n - kammaren och sorterade leksakerna; de hela fingo s t a n n a k v a r, m e n d e s ö n d r i g a b a r den lilla flickan u p p p å v i n d e n.
— S å förflöt e t t å r och den s t o r a k o r g e n v a r nu alldeles full.
D a g e n före julafton förde b e t j ä n t e n k o r g e n till den lilla s t a d e n s b a r n h e m, och v i d tolftiden p å f ö r m i d d a g e n infann s i g V e r a med s i n m a m m a för a t t dela u t l e k s a k e r n a b l a n d d e fattiga små b a r n e n.
— J a g g l ö m m e r a l d r i g d e n lilla, h v i t k l ä d d a gestalten m e d de långa, svarta lockarna, de rosiga kinderna och de stora, bruna ögonen, som t i n d r a d e af glädje och ifver.
H o n stod m i d t p å golfvet i b ö n s a l e n, omgifven af d e fattiga b a r n e n, som med j u b e l m o t t o g o de s ö n d r i g a leksakerna u r hennes händer.
M o d e r n s ögon s t o d o fulla af t å r a r, n ä r hon FANNY BLOMBERG.
s å g sin - lilla ä l s k l i n g glädja sig med de fattiga små.
N ä r V e r a gifvit b o r t den sista l e k s a k e n, s p r a n g h o n fram till m o d e r n, slog sina s m å STOCKHOLMS NYA SLÖJDLNSPEK- a r m a r o m h e n n e s hals och u t r o p a d e g l a d t: TRIS. "
O, m a m m a, m a m m a, j a g k ä n n e r mig s å glad och lycklig, alldeles s o m n ä r j a g fick m i n F T E R E N t j u g u å r i g v e r k s a m h e t som slöjd- L e n o t s c h k a! "
— L e n o t s c h k a v a r un bébé de Paris, i n s p e k t r i s vid S t o c k h o l m s folkskolor afgår ett p r a k t e x e m p l a r, som k u n d e s ä g a m a m m a och inom k o r t fröken H u l d a L u n d i n — och afgår med pappa.
— h e d e r, följd af t a l r i k a l ä r j u n g a r s och v ä n n e r s M ö d r a r, s ä k e r t finnes d e t m å n g a s ö n d r i g a s y m p a t i e r, t y h e n n e s lifsgärning u n d e r d e s s a leksaker h o s edra s m å älsklingar, de kastas sistförflutna t v å decennier h a r varit e n e n d a u n d a n, l i g g a i v ä g e n, s k r ä p a, j a, till och- med s t o r o c h f r u k t b r i n g a n d e a r b e t s i n s a t s p å slöjd- b r ä n n a s u p p.
T ä n k, s å m å n g a fattiga b a r n, u n d e r v i s n i n g e n s fält vid v å r a folkskolor.
D e t som a l d r i g ä g t n å g o n l e k s a k!
S m å flickor, förmäles också, a t t folkskoleöfverstyrelsen be- som aldrig tagit i en docka, och s m å gossar, slutit h e m s t ä l l a om e x t r a p e n s i o n å t h e n n e som s k u l l e - stå med g a p a n d e mun och vidöppna samt förorda h e n n e till e r h å l l a n d e af g u l d m e - ögon v i d å s y n e n af e n t e n n s o l d a t, vore den dalj m.
rh, o c k s å u t a n b å d e a r m a r och b e n!
— K u n n e n I Som fröken L u n d i n s g a g n e r i k a p e d a g o g i s k a ej följa d e n r y s k a m o d e r n s e x e m p e l och l å t a v e r k s a m h e t v i d e t t p a r föregående tillfällen e d r a b a r n, liksom lilla V e r a, s p r i d a glädje och behandlats i Idun, d å v i äfven meddelat trefnad b l a n d d e fattiga små.
I skolen a l d r i g h e n n e s p o r t r ä t t, h a vi m e d d e s s a k o r t f a t t a d e å n g r a d e t, och e d r a ä l s k l i n g a r skola tidigt lära r a d e r e n d a s t v e l a t g ö r a s k y l d i g h o n n ö r för e n sig a t t utöfva b a r m h ä r t i g h e t.
H e l t visst finnas k v i n n a, h v a r s lifsgärning v a r i t s å betydelsefull m å n g a s ö n d r i g a l e k s a k e r hos e d r a s m å t t i n g a r, och fullföljts med d e t friskaste lifsmod.
s k y n d e n eder a t t l ä g g a ned dem i den stora F r ö k e n L u n d i n e f t e r t r ä d e s af o r d i n a r i e lära- k o r g e n, t y s n a r t s t å r j u l e n för d ö r r e n.
rinnan vid det af Ö s t e r g ö t l a n d s l a n d s t i n g u n d e r - XEMO.
hållna småskolelärarinneseminariet i Linköping, fröken F a n n y E l v i r a B l o m b e r g.
E Polera Edra m e t a l l s a k e r m e d - -- L a g e r - m a n s f l y t a n d e p u t s p o m a d a " BON-AMI "!
IDUN 1 9 0 4 — 601 — EN ÖKENFARD.
BREF TILL FRÅN ELSA RIBBING.
IDUN (Slut fr. föreg.
n:r.)
J K O F&gt; ^vart 5iden.
A G Ä R n ä s t a n t a c k s a m, a t t j a g ej k a n se ens t v ä r t igenom en t ä l t v ä g g, och när en s t u n d Begär profver franko af våra garanteradt s e n a r e en sotig kaffepanna och t v å små " d o c k - k o p p a r " b ä r a s in i v å r t tält, t r ö s t a vi hvar- solida sidentyger från 90 öre till kr.
13 pr mtr.
a n d r a med r e d a n n ä m d a s a n n i n g, a t t kokt s m u t s Specialité: Sista nyheter af brud- sällsitaps- i n t e ä r.
s å farlig, och d r i c k a i t u r och o r d n i n g och promenadtoiletter, äfven i kulört och hvitt.
den s å v ä l v i l l g t e r b j u d n a d r y c k e n.
H v a d sma- Sändes tull- och portofritt direkt till privata.
ken a n g å r, k o k a a r a b e r n a alltid u t m ä r k t kaffe, och m i n m a n, s o m h e m m a i S v e r i g e v a r af- gjord kaffehatare, t a r sig h ä r s å g ä r n a en liten BEDUINLÄGRET I ÖKNEN.
FOTO FOR IDUN A F k o p p af den s v a r t a, s t a r k a d r y c k e n.
Sidentygs-Export.
— Kungl.
Hoflev.
D:R G. RIBBING.
V å r tolk, som — född a r a b — ej ä r fullt så k ä n s l i g s o m v i, g ö r e n titt in i k o k t ä l t e t D e n g a m l a k v i n n a n i v å r t tält g å r nu också k r i n g v r i d e s, för a t t k ä n n a, hur- pass t u n g t d e n och talar s e d a n om, a t t en killing — oss till efter e t t b l e c k s t o p med v a t t e n, h u k a r åter ned går, o c h j a g f ö r u n d r a r m i g i t y s t h e t öfver d e ä r a — s l a k t a t s o c h s a t t s öfver elden.
D e t sig v i d sin a s k h ö g och börjar en e g e n d o m l i g H ä r be- dröjer n o g dock e n god s t u n d, innan a n r ä t t - tvagning.
T v å l h a r hon icke, men v a t t n e t låter s p ä d a b a r n a a r m a r n e s s e g a u t h å l l i g h e t.
höfdes väl, a t t " två k v i n n o r mala p å k v a r n e n ", n i n g e n k a n bli färdig, och d e t gäller a t t nu hon rinna i floder öfver a n s i k t e, a r m a r och såsom b r u k e t s y n e s h a varit p å J e s u tid enligt a n v ä n d a tiden p å b ä s t a sätt.
h ä n d e r.
Hor, skjuter till och med t i l l b a k a hufvud- hans eget u t t r y c k i M a t t.
2 4: 4 1, och s å s o m d u k e n o c h fuktar hela sin g r å a hjässa, viker Vi ge oss i s p r å k med en s k a r a u n g a bedui- det ofta ä n n u g å r till — å t m i n s t o n e i Betle- ner, som j u s t i d a g k o m m i t .till v å r höfding p å u n d a n k l ä d n a d e n och låter också halsen och hem.
b r ö s t e t få sin b e s k ä r d a, rikliga del.
U n d e r hela b e s ö k, o c h som från m ä n n e n s afdelning r e d a n t i d e n m u m l a r h o n för oss o h ö r b a r a, ofattliga R e d a n vid a n k o m s t e n till lägret h a d e vi p å länge nyfiket b e t r a k t a t o s s.
D e äro från e t t ord.
S l u t l i g e n g å r hon t y s t u t ur t ä l t e t med afstånd s k y m t a t e n slags primitiv v ä f i n r ä t t n i n g.
.
läger l ä n g r e bort.
F ö r några dagar sedan sin v a t t e n k a n n a och e t t t y g s t y c k e i h a n d e n.
Vi vilja n u k a s t a en blick äfven d ä r å t, innan inträffade d ä r s t ä d e s e t t dödsfall.
Vid u n d e r - vi s l u t a v å r u p p t ä c k t s f ä r d.
J a, den ä r verk- J a g följde h e n n e p å litet afstånd.
.Strax r ä t t e l s e n d ä r o m s k y n d a d e v å r v ä r d a t t tillsam- ligen e n k e l t k o n s t r u e r a d, d e n n a " v ä f s t o l ".
F ö r b a k o m t ä l t e t b r e d e r hon u t t y g b i t e n, t a r af sig m a n s m e d n å g r a af sina m ä n i deras läger mig, s o m i minnet lifligt s k å d a r fröken von s k o r n a och g e r äfven f ö t t e r n a cn g r u n d l i g t v a g - aflägga e t t " k o n d o l e a n s b e s ö k ".
Enligt beduin- E n g e s t r ö m s i Ö r e b r o v ä l k ä n d a skola, d ä r en n i n g, innan hon stiger u p p p å sin b ö n e m a t t a.
sed ä r o n u d e s s a h i t k o m n a för a t t t a c k a därför u n g d o m l i g s k a r a g l a d t låter en u p p s ä t t n i n g af Nu börjar hon a t t förrätta sin a n d a k t.
An och — a t t ä t a e t t g r u n d l i g t k ö t t m å l, a r a b e r n a s n u t i d e n s bäst k o n s t r u e r a d e väfstolar utföra sitt s t å r h o n en s t u n d u p p r ä t t med a r m a r n e hän- fest- och h ö g t i d s m a t.
h ö g l j u d d a värf, ä r d e t s v å r t a t t förstå den syn- g a n d e efter s i d o r n a, ä n ligger hon n å g r a ögon- Man k a n ej a n n a t ä n b e u n d r a deras form- b a r a, förnöjda tillfredsställelse, h v a r m e d v å r blick p å k n ä m e d u p p s t r ä c k t a, hopknäppta fulländadt v a c k r a a n l e t s d r a g, deras smidiga, ö k e n v ä f v e r s k a nu inbjuder oss a t t b e s k å d a och h ä n d e r, ä n böjer hon sig ned och berör m a r k e n m u s k u l ö s a g e s t a l t e r o c h deras lugna, s a n s a d e beundra hennes verk.
med sin p a n n a.
hållning.
Ofrivilligt k a n m a n därvid k o m m a T v å r a d e r af p i n n a r, n e d s l a g n a i m a r k e n p å H e n n e s b ö n e o r d k a n j a g n a t u r l i g t v i s ej u p p - a t t a n s t ä l l a en jämförelse mellan dessa och en fatta, m e n j a g s t å r gripen af det allvar hvar- ett visst afstånd från h v a r a n d r a, mellan hvilka skara svenska allmogeynglingar.
A t t de förra v a r p e n ä r u t s p ä n d, u t g ö r a så g o d t som hela med hon t y c k s h ä n g e s i g å t sitt förehafvande, onekligen t a g a s k ö n h e t s p r i s e t, l ä n d e r oss till inrättningen.
Som solfkäpp t j ä n s t g ö r en tvär- så o b e r ö r d, s o m d e t s y n e s, af allt u t o m k r i n g ingen s k a m.
T ä n k e r man dock vidare p å d e s s a ribba, också fästad i j o r d e n; den m å s t e n a t u r - sig, af min n ä r h e t, af de r u n d t o m k r i n g k a c k - b e d u i n e r s u p p f ö r a n d e, deras v ä r d i g a s ä t t och ligtvis d å och d å flyttas e t t s t y c k e framåt.
D e höfviska låter - d e ä r o dock n u u t e för a t t l a n d e h ö n s e n, s k ä l l a n d e h u n d a r n e, l e k a n d e b a r n e n.
olika skelen t a g a s u p p för h a n d, b i t efter J a g t ä n k e r p a den t r o h e t, de visa, dessa muha- " f e s t a " — och d ä r m e d jämför t. e x.
en s k a r a bit, o c h den s. k. s k y t t e l n följer d ä r v i d lång- m e d a n e r, i i a k t t a g a n d e t af sina gudstjänstöfrtin- s v e n s k a m a r k n a d s b e s ö k a r e eller en flock b e - s a m t efter.
I stället för e t t e n d a kraftigt s l a g gar, o c h gcnombäfvas af k ä n s l a n af vårt, af v ä r i n g s y n g l i n g a r å t e r v ä n d a n d e från l ä g e r p l a t s e n af v å r b o m s k e d måste ö k e n v ä f v e r s k a n för mitt djupa a n s v a r g e n t e m o t den s t o r a frihet — — - d å m å s t e m a n djupt b l y g a s!
hvarje n y t t inslag med en liten j ä r n k r o k g r i p a frihet från yttre former och ceremonier — som Ack!
M u h a m e d s lära b a n n l y s e r allt h v a d t a g i och med e t t r y c k glida utefter v a r p t r å d a r n e, genom K r i s t u s blifvit oss gifven.
j ä s t a d r y c k e r heter.
Men vi, som h a de h ä r l i g a den ena efter den a n d r a, och p å s å s ä t t p r e s s a V å r tolk, som länge varit inne i k ö k s d e p a r - o r d e n: " kristtig frihet " skrifna p å v å r t b a n e r, den n y a i n s l a g s t r å d e n intill sina f ö r e g å n g a r e.
t e m e n t e t, o c h h v a r s af elden u p p h e t t a d e a n s i k t e vi slafva u n d e r f ö r n e d r a n d e r u s d r y c k s v a n o r!
— n o g s a m t visar, med h v i l k e t n ä r g å e n d e intresse Men vi få ej l ä n g r e s t u d e r a d e t t a n y a — I n n e i v å r t tält h a r den första elden slock- han följt de k u l i n a r i s k a f ö r b e r e d e l s e r n a, k o m m e r eller r ä t t a r e s a g d t - — u r å l d r i g a v ä f n a d s s ä t t.
n a t, o c h d e n g a m l a k v i n n a n, som m a k a t s i g nu och talar om, a t t m å l t i d e n snart- ä r färdig.
U p p r e p a d e ifriga m a t b u d k a l l a o s s n u, o c h allt n ä r m a r e a s k h ö g e n, b o r r a r n u alldeles n e d Vi få helt b r å d t o m a t t dessförinnan h i n n a g ö r a vi g å t i l l b a k a till v å r t tält, d i t r e d a n t v å s t o r a de n a k n a f ö t t e r n a i a s k a n och låter hela d e n en liten rond g e n o m l ä g r e t.
j ä r n g r y t o r i n b u r i t s, den ena med k o k t killing- skröpliga, hopkrupna gestalten genomströmmas k ö t t, d e n a n d r a med k o k t ris, h v a r i b l a n d a t s Bakom koktältet se vi r e d a n en s k a r a af d e n b e h a g l i g a v ä r m e n.
L ä n g r e bort i t ä l t e t gult fårfett.
b a r n u n g a r i färd med att afprofva a n r ä t t n i n g e n.
gör m a n n u u p p e n n y eld för a t t b a k a bröd.
Med sina små, s m u t s i g a fingrar t a g a de u r en L y c k l i g t v i s ä r o vi d u k t i g t h u n g r i g a.
Tack- De t o r r a t a g g v ä x t e r n a, s o m b e d u i n k v i n n o r n a på m a r k e n s t å e n d e, g e m e n s a m t r ä s k å l d e n e n a s a m m a öfver a t t n u h a v å r servis, s k y n d a vi s a m l a u t e i ö k n e n och b ä r a till lägret i ofant- näfvcn ris efter den a n d r a, och i s i n ifver a t t oss a t t förekomma v å r gode v ä r d, som b r i n n e r liga k n i p p e n öfver sina hufvuden, ä r o e t t lätt- hinna få s å m y c k e t som möjligt af det g o d a af b e g ä r a t t h a n d g r i p l i g t b i s p r i n g a o s s, och antändt bränsle.
D e t lätt k u p a d e j ä r n l o c k e t, försätta de s k å l e n i en v e r k l i g b o r d d a n s - h ä m t a med v å r a gafflar och s k e d a r u r g r y t o r n a s som, s t ö d t af n å g r a s t e n a r, l a g t s öfver elden, rörelse.
s k ö t e u p p af riset och de g r o t e s k a k ö t t s t y c k e n a.
v ä r m e s hastigt u p p.
Höfdingens u n g a h u s t r u F r å n det n ä r l i g g a n d e t ä l t e t höra vi e t t en- A t t k ö t t e t ä r skäligen segt o c h riset e n l i g t t a r n u u r d e g t r å g e t, j u s t i s a m m a ögonblick e n formigt, m a l a n d e ljud.
Vi t i t t a n a t u r l i g t v i s in s v e n s k a b e g r e p p ej alls f ä r d i g k o k t, b r y vi o s s h ö n a flaxar fram i e t t moln af d a m, en b i t af och s e en g r u p p b e d u i n k v i n n o r och cn half- ej stort om.
Vi k ä n n a oss så innerligt b e l å t n a den o s y r a d e d e g e n o c h k a s t a r den skickligt v u x e n, spenslig flicka, som stilla och intensivt öfver a t t h a r ä d d a t v å r del u p p p å v å r a r e n a fram och t i l l b a k a från d e n ena h a n d e n till den tallrikar, i n n a n d e t öfriga s ä l l s k a p e t nu t a r vid.
— u t a n a t t af v å r t i n t r ä d e låta s t ö r a s i g andra.
F ö r oss i k o n s t e n oinvigde s e r d e t — vrider en handkvarn.
E n s m u t s i g säck Höfdingen börjar m å l t i d e n.
Under det han n ä s t a n u t som e t t trolleri, d å den vid d e t t a är u t b r e d d p å m a r k e n, d ä r p å ligga t v å p l a t t a, då _ och d å k a s t a r en vänligt m e d l i d s a m blick e n k l a förfaringssätt helt h a s t i g t tänjes u t och runda stenar.
D e n öfre löper r u n d t o m k r i n g på oss, som sitta där och p e t a med v å r a b e s v ä r - blir t u n n s o m d e n t u n n a s t e p a n n k a k a.
E t t en axel i midten, som också fäster den vid den liga r e d s k a p, d y k e r h a n med h a n d e n n e d i ris- sista skickligt k a s t, o c h d e n ligger u t b r e d d undre stenen.
I d e n lilla, r u n d a ö p p n i n g e n g r y t a n, t a r u p p cn d u k t i g klimp, k a s t a r den ofvanpå j ä r n l o c k e t och ä r efter e t t par m i n u t e r o m k r i n g d e n n a axel häller flickan d å och d å en s t u n d i s m å l y r o r u p p i luften, tills d e n gräddad.
en handfull k o r n, som s e d a n i form af mjöl s å fått d e n r ä t t a v ä r m e g r a d e n och den l ä m p l i g a Vi h a r e d a n s e t t ä n den ena, ä n d e n a n d r a småningom tränger u t mellan de b å d a s t e - formen, d å h a n låter den till v å r h ä p n a d p å e n af b e d u i n e r n a g å u t u r t ä l t e n, bege s i g s t r a x narne o c h samlas på skynket r u n d t om- g å n g odelad försvinna.
utanför l ä g r e t, b r e d a u t sin b r e d r a n d i g a m a n t e l kring.
Med k ö t t s t y c k e n a förfares ungefär p å s a m m a p å m a r k e n och h ö g t i d l i g t och allvarligt f ö r r ä t t a J a g fattar t a g i d e t i y t t e r k a n t e n af den sätt.
Aro de för s t o r a, p l o c k a r h a n s ö n d e r sin b ö n.
D e r a s b ö n e t i m m e t y c k s v a r a inne.
öfre s t e n e n fastade skaftet, h v a r m e d k v a r n e n d e m o c h delar frikostigt u t å t de o m k r i n g - Schweizer &amp; Co., Luzern S. 6.
(Schweiz).
N u r n b e r g s " PILSNERDRICKA ", RiksteL 7 94.
Allm.
Tel. 30 48.
IDUN 19m — 602 - IIMMIMIMMIttlll och v i, s t a c k a r s fruntimmer, ä r o j u alltid — i m o t s a t s till h e r r a r m ä n — s å k l e n t begåfvade i frågn om l o k a l s i n n e.
L y c k l i g t v i s s k y m t a dock r e d a n i fjärran n å g r a högt b e l ä g n a, b e t l e h e m i t i s k a h u s, s o m väl d å och då för en s t u n d g ö m m a s i g b a k o m n å g o n Garanterad ren, neutral, b e r g v ä g g, m e n dock s n a r t å n y o l o c k a n d e t r ä d a mild och öfverfet.
fram och för oss a n t y d a r ä t t a r i k t n i n g e n.
Och ä n d t l i g e n — j u s t n ä r m ö r k r e t vid 6-fiden s ä n k e r sig n e d öfver B e t l e h e m s nejder — u p p n å vi, g e n o m v å t a och u t t r ö t t a d e, m e n t a c k s a m m a, v å r lilla k ä r v o r d n a h e m.
E n timme s e n a r e sitter hela familjen, t j ä n a r i n n a och s j u k s k ö t e r s k a i n b e r ä k n a d e — vi lefva j u Stockholm.
här i " p a t r i a r k e r n a s " land o c h h a tagit u p p en del g o d a, p a t r i a r k a l i s k a s e d e r — församlad o m k r i n g d e n e n k l a k v ä l l s m å l t i d e n och b e r ä t t a r Till m i n s t o r a b e l å t e n h e t s i t t a n d e, s o m själfva u r g r y t a n fiska u p p sin v å r a s k i f t a n d e ö d e n.
får j a g höra, a t t s å v ä l t o l k e n m e d Siv s o m a n d e l af riset.
— min m a n m e d s j u k s k ö t e r s k a n också — t r o t s E n hel k r e t s af m ä n och k v i n n o r s i t t e r n u efter m å l t i d e n inne i v å r t tält, och m i n m a n sitt g o d a l o k a l s i n n e — g å t t vilse och p å " sen- vägar " nått staden.
försöker, i n n a n vi n u skola skiljas från v å r a K a n s k e vi b å d a e n s a m m a fruntimmer till o c h n y a v ä n n e r, a t t m e d t o l k e n s hjälp k o m m a in med funnit g e n a s t e v ä g e n af d e m alla!
— på det viktigaste ämnet af alla Han frågar höfdingen, hvad de — m u h a m e - dancrna — bedja om i sina böner, och h v a d de m e n a m e d en G u d v ä l b e h a g l i g män- RÅN VILDMARKS- OCHJÅRNVÄGS- niska.
D e n n e n ä m n e r d å j u s t de fordringar, g a m l a t e s t a m e n t e t s tio l a g b u d ställa också p å BYGGARELLF.
BLAD U R F R U oss k r i s t n e.
Min m a n söker d ä r p å framställa SARA S T A R E S ANTECKNINGAR, HOP- det kraf p å hela personlighetens o m s k a p a n d e — SAMLADE A F MARIA RLECK-MULLER.
ej e n d a s t y t t r e g ä r n i n g a r och former — som i (Forts.) och m e d K r i s t u s t r ä d t oss till m ö t e s, o c h g å r till sist igenom de skilda b ö n e r n a i " F a d e r D E R SA mycket om ursäkt — det är visst frun vår ".
Alla l y s s n a l u g n t och, som d e t s y n e s, * - r själf — och som jag hör till järnvägen, d. v. s. på med i n t r e s s e, o c h höfdingen g ö r d å och d å e t t sätt och vis — är pianostämmare — mitt namn äf Käll — alla järnvägspianons stammare — så har jag i n k a s t eller en fråga.
ansett som min plikt att äfven taga hand om detta " I l m a t t a r, i l m a t t a r! "
— " d e t blir r e g n, d e t blir härliga, nya instrument ...
Jag försäkrar att det är en r e g n, k o m m e r n u en m a n in i t ä l t e t och säger.
riktig lisa efter alla de här gamla utslitna — ååh!
!
Därför fantiserar jag också lite, innan jag börjar M y c k e t r i k t i g t, vi h ö r a r e d a n p å afstånd å s k a n s stämma.
— dofva m u l l r a n d e, och n ä r vi blicka u t, se vi Det gick utan uppehåll — liksom spelet.
Och för himlen b e t ä c k t af h o t a n d e moln.
Det är att mig syntes det som ett konststycke att kunna på detta h a s t i g t g ö r a u p p b r o t t och t a g a afsked.
I sista sätt stå och hålla tal, medan flngrarne löpte omkring s t u n d e n h i n d r a s vi dock af n å g a a sjuka, s o m på klaviaturen i vildaste löpningar.
Det var ju till viss grad lugnande höra, att han ej ej vilja l å t a d e t g o d a tillfället a t t m e d så litet var någonting farligare än en yrkesutöfvande piano- b e s v ä r träffa " d o k t o r n " g å sig u r h ä n d e r n a, stammare — fastän nog var han annorlunda än dem och vi h a ej varit p å h e m v ä g m å n g a minuter, jag hittills haft göra med.
Och ej heller såg han ut förrän de första r e g n d r o p p a r n e börja falla.
som en sådan.
.
.
Sedan j a g nu kom honom på närmare håll och Som vi t r o oss v ä l h i t t a v ä g e n e n s a m m a, h a vågade mig bort på samma sida som han — för att vi ej n u höfdingens son m e d oss s o m väg- han skulle få sätta sig ned igen, — tyckte jag snarare, visare.
att han till det yttre var typen för en utsvulten och hopfrusen folkskolelärare, med sitt tunna, tillknipna T o l k e n, s o m m e d liten S i v framför sig ansikte — utan spår af annan färg än svaga nyanser sitter p å en af å s n o r n a, h a r h ä n d e l s e v i s erhållit i gult och grått.
det s n a b b a s t e djuret — eller också b e s i t t e r h a n Och det var mig omöjligt förstå, huru han kunnat den hos a r a b e r n a v a n l i g a förmågan a t t få dessa åstadkomma ' all denna föregående dundermusik, med djur a t t s p r i n g a, d å vi e u r o p é e r k n a p p t l y c k a s händer och armar så tunna och spinkiga som stickor.
Nu började han med dansmusik — och lade huf- hålla d e m e n s i g å e n d e.
H a n k o m m e r allt vudet på sned, medan han talade.
— l ä n g r e i förväg.
J a g, s o m i de b r a n t a slutt- — Vet min fru, — hvilket skönt instrument en n i n g a r n a föredrar a t t g å p å egna b e n framför sådan här dubbelsträngad Rönisch ä r.
.
.
Duger till a t t — n e d h a s a d p å h ä s t e n s hals — m e d all allting ... och inte alls illa medfaret ä n.
.
.
Skall vara stämdt på fyra timmar.
— m ö d a h å l l a m i g k v a r i min u p p h ö j d a ställning, Gud bevare o s s!
bildar m e d v å r t j ä n a r i n n a e t t litet parti för sig.
Och han måtte visst hafva blifvit återförd till en E n b i t efter k o m m e r m i n m a n m e d sjuksköter- yrkesmässigare sinnesstämning, när j a g nu hastigt s k a n, h v i l k e n s å s n a t y c k s l ä n g t a tillbaka till afbröt: — b e d u i n l ä g r e t och envist g ö r sitt b ä s t a a t t för- För all del — försök att hinna på tre åtminstone — ty han började nästan med detsamma att stämma.
s e n a hemfärden.
Lanolin- si Bästa Barstyal!
25 öre st. Grumme &amp; Son F; 1 Och r ä t t s o m d e t ä r, vi v e t a ej riktigt, h u r det g å r till, se vi b å d a ej en s k y m t vare sig af p a r t i e t före eller efter o s s.
D e ä r o s o m bergtagna.
Regnet strömmar nu ned.
Ehuru det efter d e n 8 m å n a d e r s l å n g a t o r k a n j u är en viss n j u t n i n g a t t k ä n n a s m å v a t t e n r ä n n i l a r söka sig skilda v ä g a r utefter d e n ry- s a n d e k r o p p e n, bli v å r a l ä t t a b o m u l l s k l ä d e r, som girigt u p p s u g a r e g n e t, dock s n a r t så t u n g a, som om vi b u r i t p å e n hel s t r i d s r u s t n i n g, och vi k ä n n a oss riktigt k n ä s v a g a, i s y n n e r h e t d å vi s k o l a " s t o r m a h ö j d e r n a ".
S n a r t t y c k a vi o s s ej l ä n g r e r i k t i g t k ä n n a igen v ä g e n.
A c k, n e j, h ä r gingo vi d å s ä k e r t icke i ö r m i d d a g s!
D e n e n a skrofliga klipp- v ä g g e n ä r j u också så förvillande lik d e n a n d r a, _.
/ {%.
r Men jag tror, att någon ond ande regerade här i ådalen under dessa dagar, och att han utsett mig till lekboll för sina påhitt.
Jag kan i alla fall ej begripa, hvarför Olle fick vara i fred — och så till på köpet två gånger fick sig ett godt skratt, när han kom hem.
Det hade varit rättvisare, om han varit hemma och hjälpt m i g.
.
.
Ty det är väl nästan för mycket för en — att två dagar å rad blifva uppvaktad af idiotiskt originella människor.
— Hvilket just hände mig.
När Olle och jag sutto och pratade om den kostbare pianostämmaren — se ' n på kvällen, måste jag ju skratta, jag också, åt alltsammans — var det utan spår af förmiddagens retlighet, som jag tärjkte på hans litet underliga sätt att utöfva sitt yrke.
Följande morgon tog jag hans besök nästan som en lustig omväxling i vårt tysta hvardagslif och beslöt att vara vänligare, om han ett annat år komme tillbaka.
Och, sedan vi ätit frukost och Olle åter gått ut till sina arbeten på linjen, satte jag mig vid mitt nystämda pianino och slog an några toner — uppfylld af glädje öfver, att det verkligen var stämdt nu för den närmaste tiden.
I det samma jag kom att se ut genom fönstret bredvid, fick jag syn på en släde med en herre i varg- skinnspäls, som från Lyckes gård tycktes taga vägen hitöfver.
Så där ja — en förmiddag till fördärfvad.
.
.
Jag var nästan viss på, att det var någon af Olles kamrater — eftersom han kom denna väg — och j a g kände mig ej oblandadt gästvänlig till sinnes, ty nu skulle det bli att hålla honom sällskap, tills Olle kom hem — kanske till på köpet en vildt främmande — en tråkmåns.
Nu stannade släden utanför bron, och jag försökte ge mitt ansikte en vänligt leende min, som skulle uttrycka angenäm öfverraskning.
— — — Men det dröjde förfärligt länge, innan någon kom in, och från tamburen hördes rasslande af papper och en del andra ljud.
— Spegelns kam och borste voro särskildt i hörbar rörelse.
.
.
Ändtligen öppnades dörren utan föregående knackning och — ja, jag tror alldeles säkert, att jag såg mycket öfverraskad ut — men också endast öfverraskad.
Vargskinnspälsens innehafvare stod utan tvifvel framför mig och- visade sig nu vara en figur.
.
.
herre borde jag säga, som för det första inte alls kunde vara järnvägsingeniör.
Han var ytterst ljusklädd i en läckert grå dräkt af vadmal.
Mellan den nedringade kragens snibbar lyste en eldröd rosett som ett litet bloss, och i samma ögon- blick, som hans mycket lifliga och blanka ögon upp- täckte mig, svängde han bockande en ljusgrå " storm " i vid halfcirkel.
Jag vet knappt, om jag besvarade hälsningen — så tagen blef jag af denne märkvärdigt gentile herre, som med sin praktfullt röda och hvita hy, mustascher och spetsigt hakskägg med mörk glans och ett ovanligt markeradt ögonparti mer än någonting annat liknande en bra maskerad farsfigur.
Hans händer — feta och hvita — pryddes af två lustiga karneols- ringar, och de röda kinderna glänste trinda som på en basunängel.
— En oändlighet små berlocker, som dinglade vid en urkedja af obestämbar metall, fäste upp- märksamheten vid en begynnande rund mage; och trots det nästan naivt barnsliga i hela hans välfödda person, misstänkte jag, att han likväl måtte vara vinagent eller snarare direktör för något kringfarande varietésällskap.
Efter tre timmar gick jag dit in igen.
.
.
Då stod Jag kunde endast ej förstå, hvad han ville här uppe.
.. han i skjortärmarne, och det grågula håret stretade ut Men jag fick ej lång stund för vidare gissningar.
.
.
åt alla håll likt taggarne på en igelkott.
.
.
Han ruskade och vaggade på hufvudet, när han såg mig — medan Hemmastadd och ytterligare med en storartad sväng- ning af sin höga hatt gick han fram till min skrifbords- han slog på tangenterna som en besatt.
stol, där han intog en bekväm ställning, sedan han — Strax färdigt — alldeles genast — synnerligen först sagt sitt namn.
lätt att stämma.
— — — — Tollby, mitt namn ä ' Tollby — egentligen folk- Undrar, huru han bar sig åt — och såg ut, när skolelärare — för närvarande resande för min lilla han var i farten med de gamla, utnötta?
!
— — extraaffär.
— Frun förstår, när man som jag har en Och slutligen var han då färdig.
skola uppe i fjällmarken — och är intresserad, lite Jag bjöd på kaffe med mycket dopp, och gladde mer beläst än de andra och tycker om lite " bon vivang ", mig åt, att det var så pass tidigt, att han skulle hinna till nästa afdelningsingeniör före middagen.
Ty jag är som fransmannen säger, blir det nödvändigt att ta ' vikarie Ute emellanåt — och resa ut — resa ut och säker på, att jag ej skulle stått ut med honom en enda tjäna " monnej ", som engelsmannen säger — och odla timme till — ännu mindre att hafva honom till middag.
sin själ.
— Men det var som om det " härliga, nya instrumentet " Här gjorde han ett kort uppehåll, medan han häm- förhäxat honom, och han sväfvade ut i de obegiipligaste tade andan och på samma gång gaf mig ett muntert uttalanden om musik och kompositioner, som gjorde bekant ögonkast.
mig alldeles yr och utom m i g.
.
.
äro UVflCtmO / O C fl ht&amp;fCinOS J Till slut försökte jag vända hans tankar till någon- ting så pass aflägset och på samma gång för honom intressant, att det skulle kunna förmå honom att röra på sig.
Och jag började lifligt beskrifva den stora hemgjorda orgeln hos våra grannar, när vi bodde i det lilla hvita huset i Medelpad.
Jag talade om, huru märkvärdig och mäktig den var i tonen — ett riktigt underverk — • men att den inte hade blifvit eftersedd på många år.
Den vackra flickan Serafia — dotter i huset — beskref jag också — och sade se ' n, att hon säkerligen skulle bli öfverlycklig, om en så skicklig man som herr Käll skulle komma och spela på den or- geln.
— Sara Stare, du har ibland dina ljusa ögonblick.
.
.
En kvart senare var du åter i ostörd besittning af ditt hvardagsrum och ditt " sköna, härliga instrument ".
Medan järnvägens pianostämmare ilade bort efter vägen till nästa ingeniörspiano för att hinna med morgonens tåg ned till Serafia och orgeln i Medelpad.
enligt r b läkareintyg a r f ° uppfinnarens n o c I l s u och vetenskapliga k a - i ' kontroll.
a analyser de bästa näringsmedlen.
Uppfunna fsvensk vetenskapsman tillverkas de under Varnas för en mindre lyckad svensk eftérapning.
— 603 — Åh, folkskolelärare, det trodde jag ej — fick jag ändtligen fram.
Men, hvad ville karlen?
Och hvar- för kom han ej i går med den andre, som inte var folksk olelärare?
— Jag ser, att frun förstår — fortsatte han och makade stolen litet närmare, där jag satt.
— Det är också tur att komma till bildadt folk, när man reser omkring i bondbyarna.
Och af lilla fru Lycke hörde jag, att man läser här — tycker mycket om böcker och sådant där.
Inte sant?
Jag älskar litteraturen — jag — med passion.
Åh!
— Han såg upp mot taket och tog ett språng bort till mitt bokskåp — som var låst.
— Har inte frun Heine eller någonting af Mau- passant?
— och bara en Strindberg!
— Se, jag dyr- kar dem, som kan skrifva om kvinnorna så där, så att det känns — fast det blir ju i öfversättning för- stås.
.
.
Frun tycker kanske bättre om Ibsen och dom där symbolerande.
Men å propos om ksrinnorna — så kan nog frun, som har " flickbekanta " — tänker jag — ge mig anvisning på någon fin och söt, som har samma intressen som jag?
— Se — jag tänker gifta mig så fort som möjligt.
Han hade lämnat bokskåpet och ställde sig nu fram- för mig, ledigt stödjande sig mot en stolkarm.
.
.
Nu kunée jag ej längre hålla tillbaka skrattet, som jag hela tiden — sen han kom in — kämpat emot.
— Nej, nej — jag är inte alls lämplig till den sor- tens hjälp. "
Men inte var väl detta ert ärende?
Nu fick hans runda, blomstrande ansikte ett all- varligt och yrkesmässigt uttryck, medan de tvärhuggna, hvita fingrarne energiskt tvinnade mustaschernas vaxade spetsar nästan synålsfina.
— — För allan del.
.
.
Tvärtom.
.
.
Hm — javisst, min lilla affär.
— Han rätade på sig.
— Frun kanske förstår, att jag reser i finare utländska instrument.
.
.
Inte sant?
Själfspelande pianos — orkestrion — orgel- harmonikor, olika slag.
.
.
zittra och gitarr.
Åh!
det skulle kläda den lilla frun att spela zittra och gitarr — hennes man skulle bli förtjust — och alltsammans tiotusen gånger vackrare och billigare än dessa gamla vanliga lådor med tangenter, som kräfva år af öfning.
.
.
Jag har priskurant och fotografier.
.
.
Får jag lof.
.
.
Men jag hade fått nog — och när han började med instrument, fick bara ordet mitt hufvud att svindla.
— Jag slog emot med båda händerna, när han kom med sina tryckta beskrifningar, och sade så bestämdt ifrån, att han ej genast kom sig för med att fortsätta.
Jag skyndade i stället på och talade om, att jag afskydde alla instrument utom mitt eget — och närapå det också — sedan i går.
.
.
Att jag stämt möte med min man högst uppe på ett af landfästena vid brobygget; och önskade till slut hans skola all lycka — liksom hans affär — — — Då gjorde han verkligen min af att gå — tydligen med en viss tveksamhet.
Men vid dörren, då han fick göra sin stora gest med hatten, återfick hans ansikte sitt första uttryck af glänsande belåtenhet.
Och hans ögon logo med själfsäker förtrolighet, när han slut- ligen sade: " auf wiedersehen! "
som det så vackert heter på Goethes språk.
— — — Nästa morgon följde jag med Olle ut på linjen och kom ej hem förrän till middagen.
Jag förmådde ej ut- sätta mig för en tredje art af denna ådals underliga vårtecken.
26:te maj.
Borta i liden står en liten björk.
Den har kådiga, svällande knoppar med ljust grönt i spetsen.
Och mellan grenarne flyga humlor och små gula fjärilar.
Men nedomkring stammen ligger ännu snön i en rund hvit drifva, en helt liten, smältande snöfläck, liksom öfverallt i skogar och dalsänkor.
Utför forsarna störta isflaken och komma ned i små, små bitar.
Det är ett lif öfverallt, ett sjudande, sjungande lif och snart är våren fullvaken.
— — — 1 denna kärlekens ljufliga tid har här hållits bröllop i en gård — ett hejdundrande rallarebröllop — och vi ha varit med — Olle och jag, och roat oss otroligt — kanske mest efteråt.
— — — — Brudparet hälsar och frågar, om herrskapet vill hedra " med sin närvaro "?
Dörren hade öppnats nästan ljudlöst, och inne i rummet stodo två flickor i svarta klädningar och hvita, broderade förkläden — och yfviga, mycket friserade luggar.
Det var en af dem, som framförde inbjudningen, en liten tjock en med lustiga bruna kinesögon.
— Som .bröllopet hölls i en af granngårdarne, hade jag ju genom Hilma hört en del — men lika intresse- rad som jag nu blef, lika okunnig var jag om en del väsentligheter.
— Hvem är det som gifter sig — - och hvilken tid är det?
frågade jag, med en känsla af blygsel öfver att ej bättre hafva reda på mig.
Men flickorna voro i allt för godt humör för att fästa sig vid obetydligheter.
— Joo, brudgummen heter Kraft och ä ' i stenhug- garlaget, och herrskapet kan komma när som helst, för det räcker tills i morgon kväll.
Men, söta herrskapet, kom!
.
.
.
Dom tycker att det vore så hedersamt.
— Och vi kommo.
Olle försökte streta emot först, men huru jag höll på, användande alla möjliga skäl att det skulle göra ett godt intryck på arbetarne o. s. v. — så gaf han med sig.
Han till och med klädde sig i frack och hvit halsduk.
När vi kommo upp till bröllopsgården, var festen i full gång.
Vigseln var öfverstökad i prästgården, och nu var man i färd med den viktigaste delen — mål- tiden.
Vi visades till en stor loge, som blifvit iordnings- ställd till gästabudssal, prydd med flaggor och grönt, lampor och ljus, och som tedde sig riktigt ståtlig med sina långa, dukade bord.
Här var det minsann ej något stelt placerande i rader — hvarannan herre och hvarannan dam — och lif och rörelse var det, hvart man såg.
De enda, som voro nog högtidliga att sitta till bords, var brudparet.
Men jag bleflitethäpen, när jag såg bruden.
Ett par veckor förut hade jag varit uppe just i denna gård för att få litet hjälp med linnesöm- nad af en kvinna, som skulle bo här.
Och jag kom in i en kammare, där en äldre flicka satt och skötte om två små barn — det ena nästan nyfödt.
Jag skulle knappast hafva lagt märke till dem, om ej bar- nen sett så klena ut med utslag och plåsterlappar i ansiktet — så att jag blef rädd för att föra med mig smitta.
Sedan fick jag höra, att de alltid sågo ut på samma sätt — liksom modern ibland — för hon var lik- som lite " vidlyftiger " af sig, som bondmoran upplyste mig om — — —.
Och detta var nu bruden i hvit slöja och myrten- krona.
Brudgummen var en ung, treflig karl med friskt och hurtigt utseende — och tycktes hafva en utom- ordentligt god aptit. '
Vi stodo en stund nere vid dörren för att taga en öfverblick.
Men så snart man fick syn på oss, skyn- dade ett par unga herrar — det var nog marskal- karna — fram och togo hand om oss, välkomnande oss på det hjärtligaste.
— Det var för hyggligt af ingeniörn och frun att göra sig det omaket!
Så riktigt gentilt!
— Och de skakade våra händer, och ville ändtligen att vi skulle stiga fram och deltaga i måltiden.
Det var minsann riktigt fina världsvana herrar, dessa två, i frack och djupt urringad väst och oklanderligt hvitt " skjortbröst.
Den ena höll dessutom under armen en — chapeau claque!
En flicka med en stor glas- bricka kom fram till oss, och våra två trogna följesla- gare anhöllo att få dricka ett välkomstglas med herr- skapet.
Det var kumminbrännvin!
— — — Sedan var det att så fort som möjligt få någonting i fast form.
Och både Olle och jag läto oss väl smaka, ty där fanns mycket mat och god mat.
Och de två kavaljererna gjorde sitt bästa för att vi skulle bli väl försedda.
Och allt efter som tiden led, blef stämningen lifli- gare - — utan att slå öfver.
Jag förvånades endast öfver, huru märkvärdigt belefvadt alla dessa högtids- klädda rallare kunde uppträda.
— Det är ju riktigt trefligt här, sade jag till Olle.
I detsamma hörde jag en röst bredvid mig: — Ja, se det beror nog på, att frun själf är så glad och treflig af sig!
— och jag kände en förtroligt vänskaplig klapp i ryggen.
— Det var han med cha- peau claquen — — — Jag vågade ej se på Olle, ty han var alldeles mörk- röd och nära att krevera af skratt.
Sedan slutligen måltiden var ändad, hade stäm- ningen stigit något högt, och här och där sutto flickorna i kavaljerernas knä.
Men nu var också tidpunkten inne, när det allra roligaste — dansen — skulle be- gynna.
Dessförinnan skulle dock alla gästerna skatta åt en oundviklig plikt.
En af marskalkarne knackade i ett glas och ut- bragte brudparets skål.
— Innan vi lämna detta rum — slutade han; — skall ingen af oss undandraga sig den vanliga gåfvan till de nygifta, och härmed lägger jag första grundplåten i skålen.
— Han lade ned en sedel i den stora pors- linsterrinen, till hvilken nu alla gingo fram i tur och ordning.
Och det blef nog en rätt betydlig brudgåfva, ty gästerna voro öfver hundra, och ingen ville vara sämre än den andre.
Det var lustigt att se, huru de hittills så artigt bockande och konverserande herrarne sedan ändrade väsen och sätt och helt blefvo lefnadslustiga rallare.
Med armen om flickornas lif eller hals rusade de genom dörren ut till danslokalen, som var i en annan loge.
Det var som om ljudet af fiolerna gjort dem yra och tokiga — och nu var det ingen, som längre brydde sig om att sällskapa med ingeniörn och frun.
De hade gjort sin skyldighet.
Och nu fick hvar och en roa sig efter förmåga.
— — — I danslogen stod dammet högt i sky, och tack vare den rikliga trakteringen, tycktes glädjen redan vara stormande.
Flickor, " gummor och gentila rallarefruar hvirflade omkring i brokig oreda, och de lefnadslustiga kavaljererna använde armar och ben med outtröttlig rörlighet.
.
.
Ut genom logeporten, ned öfver ängar och hage hördes surret och stojet och det fyllde den ljusa vår- IDUN 1904 kvällens kyliga luft med ljud, som från svärmande jättebin.
Det följde oss ända hem till porten och ut- öfvade en eggande verkan på Hilma, som äfven blifvit bjuden att komma med, när dansen begynte,, och kom henne att likna en hälft flygande skata, där hon skyn- dade hän uppefter stigen, med fladdrande hvitt linon- förkläde öfver sin svarta helgdagskjol.
Följande dag, som var söndag, fortsatte festen med oförminskad liflighet — kanske ännu mer uppsluppet, då de äldre och lugnare nu gått hem för att se om sitt hus.
Det var en härlig d a g — en sådan där mild och stilla dag, då luften, genomträngd af sol, ligger som en underbart lysande mantel omkring jorden, som be- fruktad och lifsvarm synes vakna under djupa, vällust- skälfvande andedrag.
— Jag gick skogsvägen bortöfver åt Malmen till.
Just invid en gård, som jag måste passera, hejdades jag af en flicka, som kom emot mig, seende omkring sig på ett sökande oroligt sätt.
Jag kände igen henne — det var dottern till en af Olles törmän, som bodde här pä gården.
Och det var en ovanligt söt och behaglig tös med de sjutton årens friska glans öfver sig.
Men nu såg hon olycklig och upprörd ut och gaf sig knappast tid att hälsa.
— Har frun sett till Lapp-Gunilla?
kom hennes fråga hastigt och halfhviskande.
Nu förstod jag nästan, huru det var fatt.
Ty Lapp- Gunilla är ej en, som andra kvinnor hafva något godt af.
Men jag hade ej mött henne — eller ens sett henne alls hittills — ehuru jag ju hört talas om hen- nes bedrifter och lefverne.
Och jag försökte så godt jag kunde att tala lugnande ord med det stackars flickebarnet här, som var i ångest öfver, att den leda kvinnan skulle hafva fått hennes käraste i sitt våld.
Hon gick något litet tröstad in till sig igen och jag fortsatte min väg öfver liden åt Malmen till.
Då trängde plötsligt till mig ljud af röster och en un- derligt entonig sång, och mellan träden borta vid en glänta i skogen fick jag se och höra något, som jag sent skall glömma.
Med en halftömd butelj bredvid sig halflåg en karl på marken.
Det var en af dem, som jag i går be- undrat för hans belefvade väsen, och densamme, som den där kvällen vid baracken gjorde Styret sällskap till byn under dragspelslåt och sång.
Nu låg han här berusad och kufvad af en dålig lappkvinnas konster, medan en liten frisk, klarögd rallareflicka förgäfves fick vänta på sin vän.
På den jämna marken framför honom var en kvinna, som ej kunde vara någon annan än Lapp-Gunilla, i färd med att till hans förnöjelse utföra ett slags under- lig dans, beledsagad af den för lapparne egendomliga " gojkningen ", som endast har två olika rytmer — en för glädje och en för sorg, och som tillika med dansen försätter dem i ett slags excentriskt tillstånd, som slu- tar med att de falla omkull redlösa.
Oftast sker detta efter förtärande af brännvin, och detta tycktes vara tillfället här, Det var nästan som om jag haft framför mig någon af dessa mystiska skogsväsen, som folket här uppåt befolkar sitt land med.
— Den lilla snurrande varelsen där borta var ej större än en tolfårsflicka, med ett par utomordentligt välformade händer och små, små fötter i svarta näbbskor.
De svartbrunä flätorna, flätade med pärlor och brokiga band, ringlade — efter som hon rörda sig — likt lefvande ormar i solskenet.
— Och hela den lilla varelsen^ klädd i eldrödt lif och mörk- grön kjol, var så välväxt och smidigt mjuk i linjer och rörelser, att det verkade nästan obegripligt, huru denna harmoniska kvinnokropp kunde höra ihop med ett ansikte så fult och rysligt som det jag här såg.
— — Fy, fy!
Jag kunde endast känna vämjelse för henne och mannen här och det innerligaste deltagande för flickan där borta i gården.
.
.
Det var, som om den härliga vårdagens ljusa fägring slocknat i mörker.
Och jag mera sprang än gick hem.
Detta leda skogs- troll, denna lapphäxa i kvinnoskepnad var alltför rys- lig — jag kände mig ej lugn igen, förrän inom egna dörrar.
— — — 15:de juni.
Och nu är midsommarn snart här.
— Och nu är det åter tid för oss att bryta upp, söka nytt land och nya människor.
.
.
I förrgår kom underrättelse om att då nu linjear- betena på sträckan voro färdiga, skulle de yngre in- geniörerna aftackas för att åter träda i tjänstgöring, då nya arbeten påbörjades.
Olle hör till de yngre.
Och Olle och hans fru få därför börja packa igen och söka sig nytt hem.
IDUN 604 1904 - D E T NYA RIKSDAGSHUSET.
II.
FORTSÄTTA i detta nummer vår för ett par V I veckor tillbaka påbörjade serie bilder från vårt nya parlamentshus och föra då våra läsare, som sig bör, uppför den stora, monumentala hufvudtrappan, hvilken nu i sitt färdiga skick ter sig helt ståtlig.
Rundt tak- hvalfvets nedre kant löper en dekorativ bladfris i hvitt på grön botten; hvalfvet bäres af pelare, dels af grön stuck, dels af spräcklig gulhvit marmor.
På ömse sidor om trapporna löpa ledstänger at mahogny på barriärer af smidd mässing (bladverks- motiv), och mellan pelarne, som på samma gång bilda kolonnader utanför de båda kamrarne, löpa skydds- galler likaledes af vacker smidd mässing.
Där afsatsen.
delar hufvudtrappan stå afvisare af grön marmor med globformiga krön, omgifna af i ste- nen; uthuggna eklöf med ollonborrar, j • ' •• -- ••IWSWSIS DET NYA RIKSDAGSHUSET.
ANDRA SERIEN.
1.
STORA TRAPPUPPGÅNGEN.
2.
ANDRA KAMMARENS PLENISAL.
3.
GALLERIET UTANFÖR ARDRA KAMMAREN.
4.
REFERENTLÄKTAREN I ANDRA KAMMAREN.
5 GALLERIET UTANFÖR FÖRSTA KAMMAREN.
FOTO FÖR IDUN AF A BLOMBERG.
1
— 605 — ETT P E O F PÅ M I S T E A L S DIKTNING ha vi nöjet här nedan bjuda vår läsekrets i den af d:r Göran Björkman för Idun verk- ställda öfversättningen af ett af Mistrals fag- raste lyriska poem " La Coumunioutt di sant " — " ett fulländadt pärlesmycke " för att anföra ett omdöme af d:r C.
D. af Wirsén i en uppsats om Mistral för något år sedan i Post-Tidningen: HELGONENS Af FREDERI NATTVARD.
MISTRAL.
MED SÄNKTA ÖGON nedför trappan till Sankt Trophime * hon långsamt skred.
Kyrkvaktarn släckte vesperljusen, och mörker sig kring domen spred.
Men helgonen i sina nischer välsignade sin kära flicka, och förrän hem hon nått, de hörde ej upp att efter henne blicka.
IDUN i mantel blå och klädning hvit. "
Det voro strax de andra med om, och, sagdt och gjordt, åstad de drogo.
I förbifarten flickans ande de hämtade och med sig togo.
.
.
När nästa dag det goda barnet yrvaket gick i morgonskrud, beskref hon, huru hon i drömmen närvarit vid ett gästabud: på Aliscamps stod bordet dukadt, i mitra Sankt Trophime där blänkte, och Kristus för att läsa mässan, af änglar följd, från skyn sig sänkte.
Göran Björkman. "
Vill ni som jag " — Sankt Lukas sade — " vi taga barnet med oss dit.
.
- Men först vi skola henne kläda * Katedral i Arles.
* * Aliscamps (- Champs-Elysées) gammal kyrko- gård vid Arles, enligt sägnen invigd af Kristus per- sonligen.
S a m m a år, 1 8 9 0, s k e d d e h a n s u t n ä m n i n g till f ö r e s t å n d a r e för fysiologiska l a b o r a t o r i e t vid in- s t i t u t e t för e x p e r i m e n t a l medicin, som j u s t då, u n d e r p r i n s e n s af O l d e n b u r g egid, ö p p n a t s efter förebild af P a s t e u r i n s t i t u t e t i P a r i s.
D e t t a la- b o r a t o r i u m har s e d a n varit föremål för h a n s n ä s t a n o d e l a d e i n t r e s s e: h ä r t i l l b r i n g a r han det m e s t a af sin tid, h ä r h a r det m e s t a af de ar- b e t e n utförts, som gjort h a n s n a m n k ä n d t i hela v ä r l d e n och som nu förskaffat h o n o m Nobel- priset.
R e s u l t a t e t af d e n n a idoga forskning föreligger n a t u r l i g t v i s s p r i d t i ett s t o r t a n t a l vetenskapliga publikationer, W i l l i a m R a m s a y är född 1 8 4 2 i G l a s g o w, blef filosofie d o k t o r i T u b i n g e n 1 8 7 2.
var s e d a n u n d e r n å g r a år a s s i s t e n t i kemi i G l a s g o w, 1 8 8 0 — 8 7 professor i kemi vid u n i v e r s i t y col- lege i L o n d o n.
H a n delar med lord Rayleigh ä r a n af u p p t ä c k t e n af g r u n d ä m n e n a o r g a n och helium, d e s s u t o m har h a n själfständigt gjort flere v i k t i g a k e m i s k a u p p t ä c k t e r.
L o r d J o h n W i l l i a m S t r u t t R a y l e i g h, - engelsk fysiker, är född 1 8 4 2 och blef professor i fysik vid u n i v e r s i t e t e t i C a m b r i d g e å r 1 8 7 9.
Ut i den härliga portalen hon städse sist af alla kom, och städse samma väg, till hemmet, hon tog och såg sig aldrig om.
Stenhelgonen, blott fram hon trädde, med välbehag mot henne logo.
.
.
Och se, en kväll, se ' n hem hon hunnit, språklådan plötsligt upp de slogo.
Tog så Sankt Honoré till orda: " I natt, då öfver lummig led och svartblank tjärn klart månen lyser, hvar från sin nisch vi stige ned.
Allhelgona det är.
Oss dukadt på Aliscamps * * står nattvardsbordet.
Vid midnattsmässan oss Vår Herre själf läsa skall Det Helga Ordet. "
fysiologen H e i d e n h a i n.
Efter å t e r k o m s t e n till P e t e r s b u r g a r b e t a d e hän u n d e r själfständig, trä- gen forskning vid B o t k i n s klinik och föreläste i e g e n s k a p af p r i v a t d o c e n t vid m e d i c i n s k a aka- demien, där han 1 8 9 0 u t n ä m n d e s till o r d i n a r i e professor, först dock i farmakologi, för att se- n a r e öfvertaga l ä r o s t o l e n i fysiologi, hvilken be- fattning han ä n n u i n n e h a r.
H a n ä r m e d l e m af en hel m ä n g d l ä r d a säll- s k a p i E u r o p a och h a r äfven inom den s k a n - d i n a v i s k a v e t e n s k a p l i g a v ä r l d e n m å n g a förbin- delser.
P e r s o n l i g e n s k a l l han v a r a en y t t e r s t s y m p a t i s k och liflig p e r s o n l i g h e t, god föreläsare, o m t y c k t af s t u d e n t e r n a och till sitt v ä s e n sär- deles flärdlös och v i n n a n d e.
H a n ä r gift och familjefar s a m t s a k n a r p r i v a t förmögenhet.
— Ty hon var framför allt gudfruktig och därtill både ung och skön.
I kyrkan log hon ej, och hviska hon hördes blott ibland en bön.
Och när det brusade från orgeln, vek, tycktes henne, tempelmuren: hon trodde sig i Paradiset, hon kände sig af änglar buren.
" En nunna ville jag hon vore " — från Sankt Johannes mun det ljöd.
— " Ty undan världens svek och ondska blott klostret skänker hägn och stöd. "
" SantI " — sade Sankt Trophime.
— " Dock henne må ingen från min kyrka röfva.
Ty liksom natten ljus behöfver, de trogne föresyn behöfva. "
1901 D e n k n a p p a t i d e n och omöjligheten a t t inom Stockholm uppdrifva dessa vetenskapsmäns p o r t r ä t t ä r a n l e d n i n g e n, hvarför vi i d e t t a n u m m e r e n d a s t k u n n a t p r e s e n t e r a bilden af sir William Ramsay.
PROFESSOR ÅRETS WILLIAM RAMSAY.
NOBELPRISTAGARE.
D E N v ä r l d s k u l t u r e l l a märkesdagen-, då Nobel- stiftelsens b e l ö n i n g a r skola u t d e l a s åt ett femtal af de e x a k t a v e t e n s k a p e r n a s och den ideella o d l i n g e n s y p p e r s t a, s t å r om ett p a r d a g a r å t e r för d ö r r e n.
Af de l y c k l i g a eröfrarne af l i t t e r a t u r p r i s e t b r i n g a vi å första sidan i d e t t a n u m m e r y p p e r l i g a efter originalfotografier u t f ö r d a p o r t r ä t t.
I själfva p r e s s l ä g g n i n g s m i n u t e n erfara vi nu från väl u n d e r r ä t t a d t håll, a t t N o b e l p r i s t a g a r e n i medicin t o r d e bli fysiologen professor Ivan Petrovitsch Pavlov i S:t P e t e r s b u r g, i kemi professor William Ramsay i London samt i fysik lord John William Strutt Rayleigh i Cam- bridge.
Professor P a v l o v är född i s t a d e n Rjasan i mellersta Ryssland 1849.
Efter afslut-ad u n i v e r s i t e t s k u r s i n t r ä d d e P a v - lov i m i l i t ä r m e d i c i n s k a a k a d e m i e n, som mot- s v a r a r den m e d i c i n s k a fakultet P e t e r s b u r g s uni- versitet saknar.
Efter afslutade studier i d e n n a i n r ä t t n i n g fortsatte h a n sina a r b e t e n vid u n i - v e r s i t e t s l a b o r a t o r i e t i Leipzig u n d e r l e d n i n g af professor L u d v i g och i Breslau hos den k ä n d e SVENSKA MEDALJ.
AKADEMIENS BIRGITTA- S V E N S K A A K A D E M I E N har till sin hög- t i d s d a g den 2 0 d e c e m b e r i n n e v a r a n d e år låtit p r ä g l a en medalj i silfver öfver den heliga Bir- gitta, h v a r m e d den v i t t r a a r e o p a g e n velat ge ett e r k ä n n a n d e åt den m ä r k l i g a s v e n s k a kvin- n a n s l i t t e r ä r a förtjänster.
Hennes äreminne k o m m e r p å h ö g t i d s d a g e n a t t hållas af riksanti- kvarien Hans Hildebrand.
- E n l i g t välvilligt medgifvande af den v i t t r a i n s t i t u t i o n e n är I d u n i tillfälle att i sitt dags- n u m m e r m e d d e l a en afbildning i n a t u r l i g stor- lek af m i n n e s p e n n i n g e n.
P å dess å t s i d a läses följande i n s k r i p t i o n: Birgitta, ancilla Dei, decus Suecixe, obiit 1373 (B i r g i t t a, G u d s tjänarinna, Sveriges p r y d n a d, död 1 3 7 3) och på f r å n s i d a n: Adflata numine propriore Dei (I n s p i r e r a d g e n o m G u d s egen u p p e n b a r e l s e).
Medaljen är g r a v e r a d af s k u l p t ö r e n hr Lindberg.
Erik
IDUN 1904 — 606 — DE SKANDINAVISKA RIKSDAGSMÄNNENS BESÖK I PARIS.
EFTER ORIGINALFOTOGRAFIER AF IDUNS PARISFOTOGRAF M. ALBIN.
1.
BARON D ' ESTOURNELLES DE CONSTANT.
2.
DE FYRA SKANDINAVISKA MÖTESPRESIDENTERNA.
FRÅN VÄNSTER TILL HÖGER: GREFVE FRIJS, DR CAVALLI, MR PRÉBENSEN OCH BARON BONDE.
3.
MADAME D ' ESTOURNELLES DE CONSTANT.
4.
FRÅN BESÖKET I VERSAILLES.
GÄSTERNA INTRÄDA Å SLOTTETS BORGGÅRD.
A.
BARON D ' ESTOURNELLES.
B. MAIREN BAILLET.
5.
FRÅN BANKETTEN I LA GALERIE DES BATAILLES.
6.
HEDERS- BORDET VID BANKETTEN.
FRÅN VÄNSTER TILL HÖGER: GREFV1NNAN FRIJS, PREFEKTEN MR POIRSQN, GENERAL JOLY, D:R CAVALLI OCH BARON D ' ESTOURNELLES.
7.
ETT AF SIDOBORDEN.
A.
HR CARL STAAFF.
B.
DANSKE FREDSIFRAREN BAJER.
607 — D E SKANDINAVISKA RIKSDAGSMÄN- NENS BESÖK I PARIS.
1.
PÅ VÄG TILL HOTEL CONTINENTAL FÖR ATT UPPVAKTA KONSELJPRESIDENTEN •COMBES.
2.
BESÖKET I BILDHUGGA- REN RODINS ATELIER.
FRÅN VÄN- STER TILL HÖGER: PROFESSOR GEORG BRÄNDES, MR RODIN, BARON D ' ES- TOURNELLES, FRÖKEN BRÄNDES.
3.
UTANFÖR RODINS ATELIER.
LÄNGST TILL VÄNSTER DEN FRANSKA FREDS- GRUPPENS SEKRETERARE MR JULES MAYS.
TILL HÖGER FRIHERRINNAN TROLLE OGH G RE FVINNAN FRIJS.
IDUN 1904 4.
BESÖKET I CHANTILLY; AN- KOMSTEN TILL JÄRNVÄGSSTATIONEN.
5.
PÅ BORGGÅRDEN I CHANTILLY: D:R. CAVALLI OCH BARON KL1NG- SPOR.
6.
I LA GALERIE DU DUC D ' AUMALE.
I FÖRGRUNDEN FRU ROOS OCH GREFVE HAMILTON, VID VÄGGEN TILL VÄNSTER HR G. V. ROOS.
7 I PARKEN VID CHANTILLY.
PROFESSOR GEORG BRÄNDES MED DOTTER OCH FRÖKEN BECKMAN.
8.
FRÅN SLOTTSBORGGÅRDEN.
I FÖR- GRUNDEN GREFVE R. HAMILTON.
IDUN 1904 DEN SKANDINAVISKA VECKAN I PARIS.
D E NORDISKA RIKSDAGSMÄNNENS BE- S Ö K i P a r i s h a r v a r i t den g å n g n a v e c k a n s s t o r a h ä n d e l s e och som b e k a n t fått ett l y s a n d e förlopp.
D a g s p r e s s e n h a r r e d a n l ä m n a t så de- t a l j e r a d e s k i l d r i n g a r från såväl de allvarligare s a m m a n k o m s t e r n a som festligheterna, a t t vi ej vilja t r ö t t a m e d ett u p p r e p a n d e.
D ä r e m o t v å g a vi t r o, a t t den serie y p p e r l i g a bilder som v å r specielle Paris-fotograf, t a c k v a r e ett u t m ä r k t t i l l m ö t e s g å e n d e af den franska p a r l a m e n t a r i s k a fredsgruppens ordförande baron d ' Estournelles de C o n s t a n t, l y c k a t s för I d u n s r ä k n i n g t a g a, skall tillvinna sig v å r a läsares bifall s å s o m e t t i n t r e s s a n t minne från den b e t y d e l s e f u l l a färden.
I s p e t s e n för d e s s a bilder s ä t t a vi då, som sig v e d e r b ö r, de p o r t r ä t t af b a r o n och b a r o - n e s s a n d ' E s t o u r n e l l e s de C o n s t a n t, som v å r fotograf fått t a g a i d e r a s hem.
D e t t a alldeles särskildt älskvärda tillmötesgående h a d e vi k n a p p a s t k u n n a t p å r ä k n a, s å v i d a ej v å r P a r i s - k o r r e s p o n d e n t r å k a t u t för det missödet a t t till n:r 47 af I d u n s ä n d a oss en felaktig bild, visserligen en b a r o n d ' E s t o u r n e l l e s, äfven det, r i k s d a g s m a n m. m., dock ej den h ä r åsyftade.
D e t förargliga m i s s t a g e t, som h ä r m e d r ä t t a s, h a r emellertid nu förskaffat oss förmånen att äfven b r i n g a p o r t r ä t t e t af b a r o n e s s a n d ' E s t o u r n e l l e s — begåfvad författarinna och m u s i k u t ö f v a r i n n a samt nu den ä l s k v ä r d a s t e v ä r d i n n a vid de skandinaviskt-franska festligheterna.
F ö r öfrigt t a l a v å r a bilder från de m i n n e s v ä r d a d a g a r n e med sina f ö r t y d l i g a n d e u n d e r s k r i f t e r j u till- r ä c k l i g t för sig själfva.
— 608 - GENERALSKAN STÖSSEL.
(Generalskans porträtt återfinnes i n:r 47 af Idun.)
DÄR GRANATER och shrapnels hvina och i grus bastionerna slå, en kvinna helt trygg synes gå att förbinda och trösta de sina.
Hennes barn äro ryska soldater från Sibiriens skogar, från stepp och fält, och fast kulorna hvissla kring henne gällt, hon sviker ej fallna kamrater.
Hon är deras, när solen brinner öfver fort, öfver stad, öfver hamn, och hon tar dem som mor i sin stödjande famn, när blod öfver lemmarna rinner.
Hon är deras, när blixtarna glimma från hafvet helt plötsligt en natt, och granaterna leka tag fatt i strålkastarns- lysande strimma.
Generaln som en man kan befalla, han är fästningens trotsiga mod — hennes hand torkar tårar och blod,- hon har hjärta för en och för alla.
NÅCOT OM NORSKA BARN- OCH UNG- DOMSBÖCKER.
Å FÖR någon tid sedan frågan om barn- och ung- D domslitteratur var särskildt aktuell hos oss, gjorde sig på åtskilliga håll den meningen gällande, att mycket mer af vår egentliga skönlitteratur skulle kunna sättas i händerna på de unga än som nu är fallet.
Man visade på hvilken stor mängd underhaltiga, pensions- och backfischhistorier, som öfversättas från engelskan och tyskan och här finna en utmärkt marknad.
Det var dessa, böcker, af hvilka de bästa knappt äga mer än en förtjänst, den nämligen att ej direkt kunna skada läsaren, man gaf namnet » snömosböcker ».
De lämna inga som hälst djupare intryck; i de flesta fall vet ej den unga flickan efter ett år, om hon läst boken eller ej.
Att kampen upptogs mot » snömosböckerna », kan man ej annat än glädja sig öfver, men nog kände man sig i någon mån skeptisk i fråga om det anvisade botemedlet — åtminstone hvad utsträckningen af det- samma beträffar.
Nu mer än någonsin gäller det väl att se till, att barnen verkligen få vara barn så länge som möjligt, att de få växa upp fria från det grubbel öfver lifsgåtorna och den pessimism, som dock är utmärkande för en stor del af den modärna littera- turen.
Låt oss därför gå barnets önskan till mötes att få läsa om barn!
Om barn i skolan, om barn i hemmet, i staden eller på landet.
Men låt oss se till, att, de böcker vi välja äga några andra förtjänster än att på grund af sin rikedom på händelser hålla barnets in- tresse vaket!
— Låt oss se till, att det är verkliga barn, som skil- dras, med förtjänster och fel, att det hvilar en på samma gång frisk och etisk fläkt öfver boken och att stilen är så naturlig, klar och enkel, att det hela blir lefvande för de unga!
Vår egen barn- och ungdomslitteratur har ju åtskil- ligt värdefullt att bjuda på, men får vid jular och födelse- dagar konsekvent stå tillbaka för den utländska.
Skada är väl, att många, af de på Norstedts förlag utgifna goda svenska barnböckerna äro så dyra.
Skulle det ej bära sig att ge ut några af dem i godtköpsupptagor?
Man vet ju, hvilken framgång åtskilliga företag i den vägen, t. ex. Barnbiblioteket Saga, haft.
Men så rik på goda barn- och ungdomsböcker är ingalunda vår svenska litteratur, att vi ej med tack- samhet böra taga emot, hvad som i den vägen bjudes oss från våra grannländer, särskildt Norge.
Och Hos den döende är hon den sista, och hon håller hans domnande hand.
Som en syn från ett ljusare land ser han henne, när ögonen brista.
Hon är stjärnan, som skapats att tindra öfver smärtans och tårarnas dal.
I förstörelsens mörker och kval hon fått kraften att lysa och lindra.
Där hon syns i den dödströtta hären blir missmod i jubel förbytt: hennes blick tänder modet på nytt, att välsignas af henne sträckas gevären.
DANIEL FALLSTRÖM.
den nyare norska ungdomslitteraturen äger åtskilliga pärlor, som man önskar skulle bli kända af svenska gossar och flickor.
Det är, som om omedelbarheten, friskheten och innerligheten i nationallynnet gjorde det alldeles särskildt lätt för norska författare att tränga in i barnasjälarna, och säkert är, att den frihet från maner och förkonstling, som utmärker norsk stil, kommer dem att berätta ofantligt mycket bättre för barn än vi göra.
Främst bland den nyare norska ungdomslitteraturen står_utan tvifvel Hans Aanruds " Sidsel Sidsajrk ".
Allt, hvad vackert, som kan sägas om en bok, har i själfva verket sagts om denna.
Den har jämnställts med Björn- sons » Synnövé », den har af professor Gerhard Gran förklarats » för ett litet mästerverk ».
» I denne Bog ved jeg ikke noget, som kunde vaere anderledes, » säger han bland annat.
Mer än af alla de lysande recensionerna öfvertygas man dock om bokens värde genom de varma omdömen af alla de gossar och flickor,, som läst den.
Och lika förtjusta som de äro mor och-, far.
Ty det är det .egendomliga med » Sidsel », att den griper både små och stora.
Men huru skulle den kunna låta bli att gripa en.
denna enkla berättelse om den lilla säterflickan, som så tidigt möter sorgen på sin väg, men så modigt octe trohjärtadt lär det arbete, som blir hennes.
Lyck- ligtvis är det människor med mjuka hjärtan och milda sinnen, som taga hand om liten Sidsel, och därför b l i r tonen öfver skildringen sä ljus och vän.
Aanrud har förut skänkt sitt folk åtskilliga präktiga, pojkhistorier.
Af hans » Storkarer ?- föreligger nu den 3:dje (illustr.)
upplagan.
Lifslefvande stå de framför- oss, dessa tvärsäkra, lustiga små bytingar, med en sådan äkta norsk färg öfver sig.
Icke en berättelse^ finns, som ej skänker en ett godt skratt.
Läs t. ex_ » La^gdegutten » eller » Gja^te höne »!
Samma äkthet och friskhet utmärker Nordahl Rolf- sens pojkberättelser.
Det .är verkliga pojkar man får göra bekantskap med, bra pojkar och mindre bra sådana.
Som en stark underström genom skildringarna g å r föraktet för allt lågt, lumpet och osant och aktningens för allt kraftigt och manligt.
Pojkhedern möter man öfverallt i boken.
Ett par andra författare af samma kynne äro Bernt.
Lie och Gabriel Scott.
Den förres präktiga » Sven.
Bidevind » är väl rätt mycket känd här i Sverige.
I Gabriel Scotts böcker » Far sjol i Stua » och » Trip,.
Trap, Tra; sko » finnas visserligen åtskilliga utmärkta, bitar, men en del af berättelserna synas mig innehålla för litet händelser för att kunna intressera barn.
Så mycken originalitet kan ej sägas utmärka Norges- båda mycket, uppburna barnboksförfattarinnor Dikken Zveilgmeyer och Marie Michelet.
Den förra har gifvit.
ut en hel mängd böcker, af hvilka många utkommit i flera upplagor, men endast ett par af dem synas mig äga verkligt värde.
Det är " Lille Jan Blume " och fort- sättningen därpå " Kongsgaardsgutten. "
' Bägge roa de barn ofantligt.
Och underligt är det ej, så rika på h ä n - delser som de äro och så frisk, hurtig och på samma gång ömhjärtad, som lille Jan är skildrad.
Särskildt i " Kongsgaardsgutten " ligger det mycket allvar på djupet,, och man blir helt varm om hjärtat, när man läser om, huru den lille pojken till sin första födelsedagsfest ute- på den stora herregården, han ärft, inbjudit icke blott, kamraterna i klassen, utan alla " han kja; nder og som.
vädret snilde mod han " — fiskarpojken Tellef med s y s t r a r och farmor, de gamla gummorna från asylen, Jeremias vedhuggare och Elias postbud samt många, många andra.
Motivet till berättelsen kunde ha inbjudit till.
sentimentalitet, men ej ett stänk sådan finns i boken.
— Stilen är, såsom i alla D. Zvilgmeyers arbeten syn- nerligen ledig och väl afpassad efter innehållet.
Obe- hagliga verka emellertid en del slanguttryck, och sär- skildt torde för svenska öron det ofta återkommande- förstärkningsordet " svinaktig " (att jämföra med vårt.
väldigt, bussigt o.
d.)
ljuda mindre trefligt.
r Öfver M. Michelets böcker hvilar djup religiös in- nerlighet och mycken finhet.
Friskhet saknas emeller- tid här och där.
Så t. ex. kan man ej låta bli a t t önska, att den lille hjärtevinnande Puck (i berättelsen med, samma namn) hade litet mer af pojknatur i sig.
Men den boken griper barn.
— " Hos mormor " är be- tydligt friskare och lämpar sig förträffligt för 8 — 1 1 - åringar.
— I " I Svalehuset " möter man egentligen sam- ma motiv som i de engelska och tyska flickböckerna,, men arbetet står på grund af djup och innerlighet s a m t nobless i uppfattningen betydligt öfver de senare.
Åtskilliga af de nämnda arbetena äro redan öfver- satta till svenska, och just i dagarna har " Sidsel " ut- kommit i öfversättning på Norstedts förlag.
Men är n a detta verkligen en god och berömlig gärning?
Just den bo- ken måste förlora ofantligt mycket på att öfverflyttas till ett annat språk, och man kan ej annat än känna, sig ledsen öfver, att svenska gossar och flickor ej skola få lära känna " Sidsel " i norsk dräkt.
Nej, den såväl som åtskilliga andra af dessa norska ungdomsböcker skulle läsas högt af mor och far, och sedan skulle det.
bereda ungdomen ingen eller ringa svårighet att läsa om den på egen hand — så som man gör med roliga böcker, n. b. om man ej är blasé eller till julklapp h a r fått en hel hög af de tyska och engelska pensions- historierna.
M.
L.
Det rika tillflödet p å a k t u e l l a ä m n e n har, som v å r a l ä s a r e finna,, föranledt en u t v i d g n i n g af d a g e n s n u m m e r, l i k - s o m förut vid l i k n a n d e tillfällen då och då före- kommit.
N u som alltid sträfvar n ä m l i g e n Idun a t t i t e x t som bild b j u d a sin l ä s e k r e t s det b ä s t a, och h o p p a s vi, a t t v å r a v ä n n e r i g e n - gäld vilja anbefalla " d e s v e n s k a h e m m e n s e g e n t i d n i n g " i allt v i d a r e k r e t s a r.
— 609 — KUNGL.
T E A T E R N S S E N A S T E N Y H E T: » WERTHER », L Y R I S K T DRAMA A F J. MASSENET.
STRÖM) £UTDELAR A F T O N V A R D E N TILL SINA S Y S K O N; (FRU HELLSTRÖM) S T Å E N D E BREDVID SIN S Y S T E R SOPHIE (FRÖKEN HESSE): UR 3:DJE A K T E N: WERTHER, [DUN 1904 WERTHER (HR I.
SCEN UR FÖRSTA A K T E N: ÖDMANN) TILL HÖGER.
SOM SKJUTIT SIG, OCH CHARLOTT.
CHARLOTTE (FRU 2.
SLUTSCENEN UR A N D R A A K T E N: FRÄMST T. V. OM T R Ä D E T A L B E R T (HR OSCAR).
HELL- CHARLOTTE 3.
SLUTSCENEN FOTO FÖR IDUN A F HORFOTOGRAF A. BLOMBERG.
IDUN " 1904 - SKULPTUR GRUPPERNA I LOGÅRDEN.
UR DAQSKRONTKAN.
LAGERMAN.
f. Ett svenskt uppfinn ar- A LEXANDER snille har med ingeniören Alexander Lagermans i Jönköping nyligen timade död gått ur tiden.
Redan vid 17 års ålder kom han med det första re- sultatet at sin säregna be- gåfning, i det han då upp- gjorde ritningar till en stilsättningsmaskin — ett problem, på hvars lösning han arbetade under en stor del af sitt lif.
Åren 1853 — 56 arbetade han som ritare på Motala verkstad, där han af en händelse kom att rikta sin uppmärksamhet på tänd- sticksindustrien, hvilken då befann sig i sitt allra första skede i vårt land.
Han uppfann nu en hel serie ALEXANDER LAGERMAN maskiner för en fullständig fabrikation af svafvelstickor, hvilken uppfinning för- skaffade honom Vallmarkska priset från Vetenskaps- akademien.
Från år 1870 ägnade Lagerman, som då anställdes vid Jönköpings tändsticksfabrik, sin eminenta begåfning åt tändsticksindustrien, hvilken genom hans många sinnrika uppfinningar nådde en sådan utveckling, att nämnda, fabrik betydligt distanserade sina konkurrenter i Sverige och utlandet.
Längre fram i tiden ägnade han sig med förnyad energi åt fullbordandet af sin ungdoms idé: sättmaski- nen, och efter olikartade experiment åstadkom han den s. k. typotetern, en mekanisk inrättning för sättning vid vanlig stilkast.
Denna uppfinning lyckades han få sälja i England för, som det uppgifves, 25,000 pund sterling.
År 1896 uttog han patent i alla kulturländer på en arkiläggningsmaskin för snällpressar, den första i sitt slag, och det var ej länge sedan han här i Stockholm förevisade en ny konstruktion, genom hvilken det skulle möjliggöras att samtidigt kunna på en och samma press utföra flere olika tryck.
Lagerman hade på de senare åren genom sitt rast- lösa arbete blifvit sjuklig, men han unnade sig ändå ingen ro, ty i hans hjärna föddes ständigt nya idéer, hvilka han drefs af sin energi att utföra.
Som privatperson var han en ovanligt sympatisk och nobel människa, därtill en djup natur, hvars ord bländade och fängslade genom deras originalitet.
Han utöfvade i tysthet stor välgörenhet.
Den aflidne sörjes närmast af hustru och en son, grosshandlare i Göteborg.
T \ KÅ HÅR äro en hederskrona ", säger Salomo, och &gt; J för visso kunna dessa ord tillämpas om den gamla, hvars bild vi här återgifva.
Utan att på något sätt ha framhäft sin person i vare sig det offentliga eller enskilda lifvet, har dock Jeanna Swedmark, under en mer än vanligt lång lefnadsväg, genom sitt älskliga, fridsamma väsen, goda, varma hjärtelag och ständigt förnöjsamma sinne gifvit ett exempel, som är värdt att minnas.
Omgifven af barn, barnbarn och en syn- nerligen stor vänkrets, inom hvilken alla åldrar repre- senteras, firade nyligen den gamla sin 90-års-dag i Falun.
610 — 1.
RELIGIONEN.
2.
POESIN.
3.
BARMHÄRTIGHETEN.
I " fullkomlig besittning af alla kropps- och själs- förmögenheter, liflig och rörlig, har hon ett minne, som går mer än 80 år tillbaka i tiden, och med nöje lyssnar man till hennes liffulla skildringar från det henne så kära barndomshemmet Halta på Oroust, där såväl moder som barn och barnbarn firat sina största minnes- och högtidsdagar.
Löjtnanten vid Kongl.
flottan Martin Ludvig von Schoultz och hans maka Johanna Catharina Bildt voro hennes föräldrar.
Själf föddes hon den 28 okt.
1814 på Hålsta och 28 år senare stod på samma dag där hennes bröllop.
Mannen, v. häradshöfdingen Otto Edvard Swedmark, dog 1859.
Den gamla har sedan år 1878 vistats i Falun hos sin dotter och måg, i hvilkas hem anförvanter och vänner ofta samlas kring " oidmor ", hvilken för alla, gamla som unga, har ett hjärtligt ord, varm förståelse och deltagande intresse.
Utom dottern har ' hon äfven tvänne söner i lifvet, Gerdt, grosshandlare, bosatt i Malmö, samt Ernst, kassör vid Korsnäs sågverksaktiebolags kontor i Gefle.
Genom den förstnämnde är 90-åringen morfars mor.
B.
I OGÅRDENS UTSMYCKNING.
Den höga stenbalu- T straden, som skiljer Logårdens förnäma idyll från den merkantila Skeppsbron, håller som bekant på att smyckas med skulpturverk, i rokokotidens stil, af hvilka nu tre äro uppsatta, nämligen Barmhärtigheten, Religionen och Poesien.
Samtliga grupperna hafva bekostats af h. m:t konungen och utförts af skulptören I.
A. Wetterlund.
KVINNLIG MEDALJÖR.
Medaljen Literis et E N Artibus har i dessa dagar tilldelats fru Anna Mid- ling, född Knudsen, i Hudiksvall, väsentligast som ett erkännande af hennes fruktbringande sträfvanden inom Hudiksvalls Fornminnessällskap för åstadkommande af ett fornminnesmuseum i nämnda stad.
Redan i Idun n:r 45 för år 1900 meddelade vi fru M:s porträtt i sammanhang med några bilder från den af henne och åtskilliga andra personer arrangerade » höstmarknaden » i Hudiksvall, som hölls till förmån för det ofvannämnda museet, och hänvisa vi nu till detta nummer.
HVARFÖR VI BÖRJADE A F R O S A FITINGrHOFF / FRU JEANNA SWEDMARK.
M. BOHMAN FOTO.
' TURISTA ' " I A, NU har jag bara Riksmuseets etnografiska sam- tl lingar, Landtbruksakademien och Naturhistoriska museet, som återstå,.
se ' n har jag sett allt, hvad som skall ses, och kan med lugn fara till mitt land igen!
D. v. s. ännu har jag ju hatten till Anna och va- serna, som Märta bad mig köpa, och handskar och sidentyget, som skall passa till både bröllop och mid- dagar, — och noter, — och — ja, det är sant, — det är ju en massa saker kvar. "
— Den som yttrat sig var en " halfgammal " dam, och medan hon talade, hade hon, på det papper hon höll i handen, strukit öfver och satt " bockar " för de påtag- ligen redan sedda och uträttade komissioner en landtbo alltid är så rikt utrustad med, då hon kommer hit till vår hufvudstad.
" Men det är sant, — du som är stockholmsbo, — säg hvilket är ginast att gå, nu då vi stanna där nere på Engelbrektsgatan, (samtalet afhandlades nämligen på Djursholmståget), först till Riksmuseet eller ock Landt- bruksakademien, då jag sedan skall ner till Västerlång- gatan och se på kappor? "
För att erkänna den fula sanningen, spände jag nu riktigt upp öronen för att höra svaret, — men gick ledsamt nog miste därom, ity vi stannade vid " östran " och det därigenom blef mera buller än förut, och jag själf också skulle af där.
" Riksmuseets etnografiska samlingar " — hvad kunde det vara?
Hela Odengatan uppöfver gick jag och grubb- lade, hvarest de samt Landtbruksakademien och Natur- historiska museet kunde vara belägna.
Jag kom då tvärt att tänka på, huru litet man vet om den stad, i hvilken man själf bor.
Jag själf t. ex. kunde ju anse mig som stockholmsbo, eller hade åtminstone varit det i fjorton-femton år, — och hvad visste jag om Stockholm!
Jo, Skansen, Nordiska museet, Nationalmuseum, Histo- riska museet, Panoptikon, Irrgångssalongen, Biologiska museet sam} litet till hade jag reda på, men an- nars?
—
— 611 — Jag riktigt skämdes, där jag gick och tänkte på, huru vi åsidosatt vår egen kära hufvudstad.
Paris t. ex. — där hade vi sett både Gobe- lins, Panthéon, Hotel de Ville, Cimetié ' re du Pere La- chaise, Jardin des Plantes, L ' Observatoire, Elyse ' e, Troca- déro, La Bourse, Parc des Buttes Chaumont, Champs Elysées, Les Abattoirs, L ' Institut Pasteur et ses annexes.
m. fl.
m. fl.
af alla dessa både mycket kända och inte vidare bekanta ställen, vi hade satt en ära uti att lära se och känna.
Men här hemma — ja, här gingo vi utan tanke på att vi också skulle kunna hafva något, som var sevärdt och nyttigt att iakttaga och lära känna!
Dock, följden af de uppsnappade orden på tåget blef att vi, tre kvinspersoner, anslogo hvarje tis- dags f. m. att " turista ".
" Turistningen " bestod uti, först — — — att dricka kaffe, för att däraf få krafter till det många gånger både psykiskt och fysiskt an- strängande " arbetet " vi hade framför oss, nämligen det, att uppfatta och minnas, hvad vi sågo o. s. v. Det är rent otroligt så mycket som finnes i vår hufvudstad, hvilket är nyttigt att se, hvilket i allmän- het är fullkomligt främmande för den s. k. bildade stockholmsbon, på hvilken man han hafva fordran, att hon skall något så när känna till sin hufvudstad.
En utmärkt ledning får man uti " Stockholm, dess gator, torg allmänna platser och monumentala bygg- nader i våra dagar ", beskrifna och tecknade af H.
A.
Ring och Rob.
Haglund.
Själf kan man ju taga reda på, när någon ny tafla exponeras i Nationalmuseum, eller när Konstföreningen har sina expositioner, — det är ju alltid intressant att se, om inte för annat — så för de olika maner, som äro rådande — — — Norra latinläroverket med sina stora, härliga mål- ningar af prins Eugen, Carl Larson och Bruno Lilje- fors; folkskolan vid Valhallavägen med dess två stora landskap från Öland af Nils Kreuger; samt jag tror det var Realläroverket på Söder med sin fresk af G. Pauli: Midsommar, bör man också gifvet se.
— Söder, Kungsholmen, Vasastaden äro ju stadsdelar, som oftast äro oss fullkomligt främmande.
Ak så långt bort i utkanterna som spårvagnarna gå, stig ur och återvänd till fots.
Kila in på alla dessa krokiga gator, med sina små envånings trähus, (eller ruckel), hvilka se så olyckliga ut, där de stå inklämda emellan höga, oåtkomligt kalla, regelrätt lik- giltiga fyra-vånings stenkomplexer; se med vaken blick rundt omkring!
— Men framför allt, — gå till staden inom broarna!
— • Gå upp till slottet och obelisken, — in i stadens smala, krokiga gator, dit solen inte förmår tränga ner och hvarest husen stå med sina spetsiga gaflar vända utåt gatan.
Men gå inte fort!
Se på portarnas ornamenter, dörrarnas sniderier och portklappar.
Då man är där inne i labyrinten af krokiga, smala gator, kommer medeltidsstämningen smygande sig på en,-och man tycker sig lefva för århundraden tillbaka i tiden.
— Man väckes först till nuets verklighet, då man får höra de elektriska spårvagnarna ringa eller susa förbi där nere på Skeppsbron.
Ja, hela förra vintern och våren " turistade " vi, men ändock är det mycket kvar, för hvars skull vi äfven i vinter borde " turista ", — men det få vi göra nästa år — ty i vinter skola vi " turista " i — Rom!
" FLINTSKALLAR ' ELSSON A F G. O. GrABRI- A T T H V A R J E v e r k a n f ö r u t s ä t t e r e n härför b e t i n g a d o r s a k, d e t ä r e t t af hvarje s u n d t förnuft e r k ä n d t faktum, och från d e n n a regel gifves icke, liksom i s å m å n g a a n d r a, n å g o t undantag.
Men ofta n o g ä r d e n d o l d a o r s a k e n till d e n i öppen d a g l i g g a n d e v e r k a n s y n n e r l i g e n s v å r — i vissa fall k a n s k e omöjlig a t t finna — exempelvis g r u n d o r s a k e n till e l e k t r i c i t e t e n s kraft.
I vissa a n d r a fall ligger o r s a k e n till v e r k a n i ö p p e n d a g, och dock t e r d e n s i g som dold för forskaren, — en r ä t t e g e n d o m l i g o m s t ä n d i g - het, s o m p å m i n n e r om o r d s p r å k e t: " Man ser icke s k o g e n för t r ä d e n s s k u l l. "
U n d e r l å n g a tider hafva d e s. k.
h å r l ä k a r n e förgäfves sökt efter g r u n d o r s a k e n till h å r e t s förtidiga affallande, e h u r u d e n n a o r s a k dock ligger i ö p p e n d a g för d e n n å g o t reflekterande och s u n d t t ä n k a n d e m ä n n i s k a n.
D e n v e r k l i g a g r u n d o r s a k e n till h å r e t s för- t i d i g a affallande, framgår m e d t y d l i g k l a r h e t ur följande frågor: 1.)
Hvarför förlora så många män, ja, till och med ynglingar, sitt hår, under det kvinnorna få behålla sitt?
2.)
Hvarför hafva hednafolkens män ett så präktigt hår, under det civilisationens så tidigt och allmänt för- lora sitt?
3.)
Hvarför få de personer, hvilkas sysselsättning bjuder dem vara utan hufvudbonad större delen af arbetsdagen, exempelvis kontorspersonal, längre behålla sitt hår än de, hvilkas syssla kräfver användandet af hufvudbonaden större delen af dagen, exempelvis polis- betjänter, vissa militärer?
P å dessa t r e n n e frågor gifves blott e t t e n d a hufvudsvar, n ä m l i g e n d e t t a: H å r e t s för tidiga affallande b e r o r hufvudsak- ligen af h u f v u d b o n a d e n s beskaffenhet.
D e a l l r a flesta v ä x t e r b l a n d såväl faneroga- m e r som k r y p t o g a m e r fortlefva och v ä x a v i d a r e, äfven om m a n b o r t t a g e r b å d e k r o n a och stam, m e n fördärfvas r o t e n, så ä r det slut med v ä x t e n s lif.
E n a h a n d a v a r d e r följden, om ljus och luft u t e s t ä n g e s från v ä x t e n.
Men s å som d e t för- h å l l e r sig med m a r k e n s v ä x t e r, så förhåller d e t sig ock med hufvudets h å r.
En h å r d och k r i n g hufvudet t ä t t å t s i t t a n d e h a t t eller mössa h i n d r a r b å d e luftens och lju- sets t i l l t r ä d e, liksom s å beskaffade hufvudbona- der icke heller s l ä p p a u t d e från hufvudet u t - d u n s t a d e, s k a d l i g a g a s e r n a, u t a n förblifva dessa i n n e s t ä n g d a och v a r d a a l l t m e r a f ö r s k ä m d a s a m t v e r k a f ö r s t ö r a n d e p å h å r r ö t t e r n a, och d å dessa r u t t n a, s å faller h å r e t af.
P å t a g l i g a bevis för d e t t a p å s t å e n d e l ä m n a oss svaren p å d e fram- s t ä l l d a frågorna.
Första frågan: — Kvinnorna begagna lätta och luftiga h u f v u d b o n a d e r, som p å intet v i s h i n d r a luft och ljus t i l l t r ä d e till h å r e t.
Följ- den häraf ä r d e n, a t t m a n y t t e r s t sällan träffar en " flintskallig " k v i n n a.
Andra frågan: — H e d n a f o l k e n s m ä n hafva för d e t m e s t a o b e t ä c k t hufvud eller ock b e g a g n a de en af växtfiber eller s t r å n glest s a m m a n - väfd h a t t, som g e n o m s l ä p p e r b å d e luft och ljus.
— O c h följden häraf?
— A t t m a n svårligen k a n påträffa en flintskallig h e d n i n g.
Tredje frågan: — P e r s o n e r inom d e civilise- r a d e l ä n d e r n a, som a n t i n g e n från b a r n d o m e n haft l ä t t a (t u n n a) och luftiga h a t t a r eller nöd- g a t s v a r a u t a n b e t ä c k n i n g p å hufvudet sin m e s t a a r b e t s t i d, h o s d e s s a är flintskalligheten s ä l l s y n t.
Af d e t n u s a g d a ligger d e t j u i ö p p e n d a g, att h å r e t s affallande b e r o r p å h u f v u d b o n a d e n s beskaffenhet.
Om l u n g o r n a icke v a r d a i tillfälle befria b l o d e t från k o l s y r a n o c h b e r e d a t i l l t r ä d e till s y r g a s e n, s å v a r d e r hela k r o p p e n sjuk, specielt lungorna.
S å ock m e d h å r e t.
De utdunstade g a s e r n a m å s t e bort och r e n, frisk luft s t r ö m m a till, s å bibehålla h å r r ö t t e r n a sin friskhet och lifskraft.
H v i l k a s v a r k a n m a n väl för öfrigt gifva p å alla d e s s a frågor?
Hvarför blir d e t h å r p å hufvudet k v a r s i t - t a n d e, s o m h a r sin p l a t s nedanför h a t t e n, u n d e r det d e t innanför s i t t a n d e faller af: Om h å r e t s affallande b e r o d d e af a n d r a o r s a k e r ä n d e n an- förda, s å b o r d e j u gifvetvis äfven d e t h å r af- falla, som v ä x e r nedanför h a t t b r ä t t e t.
H u r u ofta h a r m a n v ä l h ö r t o m t a l a s, a t t s k ä g g e t faller af!
K u n d e emellertid äfven från d e t t a luft och ljus u t e s t ä n g a s, s å skulle äfven d e t t a g å a l l v ä r l d e n s v ä g lika v ä l som h å r e t.
- Om d e t n u ock k a n i n v ä n d a s, a t t p e r s o n e r u n d e r hela sitt lif b e g a g n a t h å r d a och t ä t t å t - s i t t a n d e h a t t a r och likväl bibehållit e t t u t m ä r k t hår, s å o m i n t e t g ö r dock icke d e n n a o m s t ä n d i g - het d e t, som n u blifvit s a g d t, u t a n visar blott, a t t p e r s o n e r n a i fråga hafva haft o v a n l i g t lifskraf- IDUN 1904 Köp Venersborgs B A L S K O R!
SS^^MJP * Bästa svenska fabrikat.
Lätta!
Eleganta!
Hållbara!
Hvarje sula stämplad med vidstående fabriksmärke.
Tillverkas som specialitet ef- ter Wiener-metod af Aktiebolaget A. F. CARLSSONS Skofabrik, Venersborg.
Försäljas i minut b o s d e flesta skohand- lande i landet.
tiga hårrötter.
Mången drinkare uppnår hög ålder, m e n därmed- ä r i n g a l u n d a b e v i s a d t, a t t d r y c k e n s k a p e n ä r ofarlig, u t a n blott det, a t t d y l i k a d r i n k a r e haft en s å s t a r k fysik, a t t d e ä n d a in i s e n a å l d e r d o m e n förmått m o t s t å giftet.
Af n a t u r e n hafva en hel del m ä n n i s k o r k l e n h å r v ä x t, m e n i t y fall k a n m a n k o m m a d e n till d e t n o r m a l a målet s t r ä f v a n d e n a t u r e n till god hjälp, — icke m e d e l s d e i t i d n i n g s - a n n o n s e r s å b e p r i s a d e h å r v ä x t m i x t u r e r n a eller pomadorna, utan genom — rent vatten.
M a n m å v a r a fullt ö f v e r t y g ä d därom, a t t d ä r e s t hufvudet g r u n d l i g t t v ä t t a s m e d g o d tvål och r e n t v a t t e n minst e n g å n g dagligen, s å skall h å r e t t ä t n a och v ä x a kraftigt, m e n d e t kräfves h ä r v i d l a g t v å t i n g: tid o c h tålamod.
Genom d e n t ä t a t v a g n i n g e n v a r d a h å r r ö t t e r n a rena, u t v e c k l a s däraf till stor lifs- och växt- kraft o c h b r i n g a h å r e t till frodig v ä x t.
Här- till b i d r a g e r ock i h ö g grad a t t s å m y c k e t som möjligt g å barhufvad b å d e sommar och vinter.
E n del m ä n n i s k o r äro rent af ängsligt r ä d d a för a t t sticka hufvudéT u t o m d ö r r e n, u t a n a t t hafva d e t v ä l b e t ä c k t.
D e frukta a t t förkyla hufvudet, m e n j u s t g e n o m d e t t a sitt b e t e e n d e gå d e r a k t m o t d e t m å l, som d e m e n a s i g undfly, t y d e n s t ä n d i g t p å s i t t a n d e h a t t e n g ö r dem förr eller s e n a r e flintskalliga, och s e d a n är hufvudet lätt förkyldt.
Följdriktigt borde väl dessa äfven b e t ä c k a a n s i k t e t, t y d e t t a blir j u l ä t t a r e ä n hufvudet förkyldt.
N a t u r e n själf h a r sörjt för v å r t hufvuds b e - varande just genom hårväxten.
D e t medför således ingen fara, a t t äfven i h ö g a k ö l d g r a d e r gå m e d o b e t ä c k t hufvud.
V å r a tjänarinnor, som för d e t m e s t a g å b a r h u f v a d e, m å s t e j u tidt o c h t ä t t v a r a ömsom inne i h e t t a n o c h ömsom u t e i k ö l d e n, m e n d e förkyla icke huf- v u d e t och förete heller ingen brist p å h å r.
F ö r a t t b i b e h å l l a h å r e t o c h befordra dess tillväxt m å följande regler efterlefvas: 1) T v ä t t a h å r e t dagligen m e d r e n t v a t t e n och g o d t v å l!
2) H a f hufvudet o b e t ä c k t s å m y c k e t s o m möjligt!
3) Begagna aldrig hård och tätt åtsittande h a t t eller m ö s s a!
Som gosse h a d e u n d e r t e c k n a d s å glest h å r, a t t d e t icke b e t ä c k t e hufvudsvålen.
N u är j a g femtio å r med o v a n l i g t t ä t t och kraftigt v ä x a n d e hår, tack v a r e tvål och v a t t e n s a m t d e n om- s t ä n d i g h e t e n, a t t j a g för d e t m e s t a ä r bar- hufvud, m e n d å j a g m å s t e a n v ä n d a hufvud- b o n a d, ä r d e n n a alltid e n mjuk h a t t eller mössa.
Iduns Julnummer är n u u t k o m m e t i b o k - och t i d n i n g s h a n d e l n till ett pris af 1 k r.
Alla I d u n s p r e n u m e r a n t e r erhålla d e t gratis genom posten u n d e r loppet af n ä s t a vecka.
IDUN 1904 612 — LITTERATUR.
Carl Johan Königsmark samt de glansfulla minnes- teckningarna öfver Rutger Fuchs, Carl Gustaf Warmholtz, Michael Choreeus, Paul Genberg och Elias Sehlstedt. "
l / I S S T VAR den lång, vår vinternatt, Ett verk som detta behöfver icke någon rekommenda- V och drömmen tung, och dagern matt, tion - för att finna vägen till alla, som vårda sig om och trotsigt doft steg forsens skratt, E välsmakande, koncentreradt, antisep- [våra fosterländska minnen.
som ingen köld betvingar.
tiskt munvatten.
Men nu, nu smälter allting hårdt, * och allt blir lätt, som syntes svårt, En riktig familjebok att läsa högt vid aftonlampan [Hämmar syrebildning i munnen, skyddar j och undrens vida land är vårt eller helst den sprakande spiselelden under de stun- med ljus till outtömlig skatt, dande helgdagarne är Gustaf af Geijerstams nyut- i därför tänderna.
j och hvarje själ får vingar. "
komna roman från gamla tider " Karin Brandts dröm " (Alb.
Bonniers förlag).
Utan att måhända kunna sägas l Bruksanvisning å intyget.
[Så stiger det fram för vår syn, " Skogslandet ", sägen- vara ett af den framstående författarens starkaste eller landet, ur den glänsande " Solsången " i Per Hallströms djupast gripande verk, ä^er den dock öfver sina sidor nya diktsamling (Alb.
Bonniers förlag).
Efter ett mer så mycken äkta stämning ' från gammalt svenskt herr- l Obs.!
Stänkproppen förlagd i flaskhalsen.
Obs.!
\ än tioårigt färdande på den berättande prosans och gårdslif, ett så blidt skimmer af rosiga jungfrudrömmar dramatikens område — en bana betecknad af en rad och unga hjärtans känslolif och en så skälfvande H Y L I N &amp; C: o F. A.
- B.
oförvitterliga vägmärken i vår diktande konst — har vemodston af stilla, men hjältemodig resignation inför \ STOCKHOLM.
= med denna bok den utmärkte författaren återvändt till lifvets hårdhändta lösningar, att ingen skall undgå att sin första kärlek, den poetiska formen.
Hans debut- känna sig värmd och intagen.
arbete var nämligen, som vi minnas, äfven det en sam- I stort sedt kan detsamma sägas om den första F R Å N IDUNS L Ä S E K R E T S.
ling dikter: " Lyrik och fantasier ", som utkom 1891.
Redan då röjde tonen strängarnes ädelhalt.
När han del af Gustaf Jansons roman " Det gamla huset ", som AUTOMAT-HÖFLIGHET.
MED ANLEDNING AF HERR utkommit på Ljus ' förlag.
Det är visserligen till en nu på nytt låter dem klinga, genomglödgade under dessa helt annan milieu vi här föras — de småborgerliga THORE BLANCHES UPPSATS " HÖFLIGHET " I N:R 17. gångna år på alla känslans härdar, oaflålligt hamrade kretsarne från 1860- och 70-talets Stockholm — och på alla tankens städ, så samlar sig deras brus till en AG TILLÅTER mig göra herr Thore Blanche uppmärk- framstäl ' ningssättet är också ett annat i sin mera djup och enhetlig orgelton som likt en naturmakt lyfter sam på, att hvad han anför såsom bristande höflighet mångordiga och detaljerade realism, men samma grund- oss och bär oss med.
Det hela är en hymn till foster- å automaterna är alldeles obefogadt.
Icke lyfter herr ton af vann människokärlek, af medkänsla inför de landet — sådant det i saga, sägn och årstidernas B. på hatten och ber att få taga plats i en spårvagn stumma hjärtiödena vid sidan af ett outrotligt lefnads- växlande dagrar tar gestalt för siarsynen — till hvil- eller på en offentlig soffa, och samma frihet att be- mod, går äfven igenom Gustaf Jansons skildring.
Ett ken vår litteratur förut knappast äger något motstycke, gagna en oupptagen plats på en automat bör väl gälla, par människoframställningar sådana som den afsig- i hvarje fall ej i så hel och genomförd stämning.
Det då den i annat fall icke motsvarade sitt ändamål.
En komne gamle faltigläkaren Samuel Lund eller den re- får heller icke vara något tvifvel om, att icke hvarje automatbesökare ser sig sällan om efter plats, förrän dan Som barn af lifvet brännmärkta unga Margit göra svenskfödd man eller kvinna, som någonsin känt sitt han försett sig med det önskade.
Han har då ofta sin mästare all heder.
Förträffliga äro också natur- inre skälfva för särtonen af sitt lands natur och väsen, båda händerna upptagna — en smörgås i den ena, ett taflorna från det gamla " La ' gårdslandet ", kålrots- och med fröjd och tack skall öppna öra och hjärta för glas öl i den andra — och har då gemenligen svårt tobaksplantagernas La ' gårdsland, som tum för tum viker dessa rytmer från en " spelmansstråke " som få och, att lyfta hatten.
Ofta blir man ju nedsmord af smör för det inkräktande moderna Östermalm.
Man motser sannande skaldemaningen, göra " Skogslandet " till sin och dylikt om fingrarne, hvarför det icke just är pro- med intresse den andra delen, som utlofvas om några personliga egendom: pert att därmed jämt taga i hatten.
Att det någon månader.
gång kan inträffa, att man icke utan vidare bör taga * &gt; plats, är gifvet, men detta hör till undantagen.
Då " Se mulfn, där våra plogar gå, man måste betjäna sig själf, är väl intet att anmärka och hagen, där vi lekt som små, Aktiebolaget Ljus har ökat sina redan betydande mot, att en gäst tager det behöfliga af salt, peppar e t c, och kullen, där vi hvila få, förtjänster om populariserandet af de bildande kon- som står på bordet.
Det är väl icke värre att begagna det allt är fosterjorden.
sterna o~h deras historia genom ett nytt, ståtligt ut- tandpetare på automat än på annan restaurang.
Men vår är också rymdens värld styrdt, intressant affattadt och synnerligen prisbilligt Herr B. gör däremot ingen anmärkning mot det rå- och eld som flammar ljust på härd.
verk af Georg Nordensvan: " Sveriges konst från dande oskicket att röka vid samma bord, där andra Vårt väsen ger åt solen gärd 1700-talets slul till 1900-talets början i dess hufvud- äta.
Äfven de bredvidvaftinde borden generas ju af med hvart ett slag, som pulsar slå, drag. "
Samma författares och förlags utsökta prakt- detta oförsynta bolmande, och för öfrigt af det snuskiga verk: " Hundra bildkonstens mästerverk återgifna i med tankens flykt och orden.
med ask-koppar och tändstickor på bordet.
Detta är färgtryck " har nu fortskridit till det 16:e häftet och en sak, som aldrig borde tillåtas, mén då detsamma är 80:e konstbladet, och af de fängslande konstnärsmono- Och om nu drömmens land blef ditt, gängse sed numera på de finaste restauranger, kunde grafierna har ännu en del — Axel GalUn af Wentzel där själfva natten lyser hvitt, det väl icke falla herr B. in att därpå göra anmärk- Hagelstam — under hösten fogats till sina föregångare.
om sol ' n för dig med kölden stridt, ning.
Det må vara huru brukligt som helst, att det en gud för dina öden, J. N-g.
är obildadt och ohöfligt, osnyggt och obehagligt kan du hjärtats flöde, sjud och rinn icke bestridas.
som nyjäst vin, du själ, förbrinn Morkulla.
med solskensgnistan i ditt sinn för hvad du mest ser ljust och fritt T E A T E R OCH MUSIK.
OCKSÅ EN FÖRENING.
och vinn dig själf i döden. "
PREMIÄR Å KUNGL.
TEATERN.
DAG kom min lilla gosse glad hem från skolan med En frisk och manlig fosterlandsvind susar också stadgar till Djurskyddsföreningen och medlemskort.
Å SJÄLFVA Oscarsdagen gick k. teaterns första genom mången strof af Fredrik Nycanders nya dikt- Nästan alla kamraterna hade blifvit medlemmar, och nyhet för innevarande spelar af stapeln inför en samling " Fäst " (A.
B.
Ljus ' förlag), ofta mängd med han var mycket intresserad.
publik, som väl fyllde de öfre raderna, medan däremot saltstänk från den kust, han nämner sin barndomsbygd Stadgarna innehöllo bl.
annat, att medlem ej blott parketten och första raden visade åtskilliga luckor, na- och af hjärtats fullaste lust besjungit.
Mellan dessa själf måste vara kärleksfull mot djur, utan äfven borde turligtvis beroende därpå, att en del af dessa raders ljusa naturtoner tränga sig emellertid andra, än vemo- söka hindra andra, människor och djur, från grymhet publik den dagen är upptagen på annat håll.
diga och resignerade inför " lifsödets gåta ", än allvarligt mot osjäliga varelser.
Det nya programmet upptog » Werther », lyriskt manande inför " kallet ", någon gång en smula torra af Vår tid bär på så många goda frön.
Tänk om drama i 3 akter af Jules Massenet.
Texten, som har läromästrande reflektion.
Som helhet betecknar emel- man nu också bland barnen bildade en förening i att uppvisa ej mindre än trenne samarbetare, är na- lertid den unge skaldens senaste diktsamling för honom människovänligt syfte.
turligtvis baserad på Goethes allbekanta ungdoms- själf en afgjord landvinning, för vännerna af hans dikt- Det är lyckligt att vi kommit därhän att anse, att roman &gt;Die Leiden des jungen Werthers », hvilken ning en vacker och kraftig årsring till dess växt.
grymhet mot ett stackars djur måste förhindras.
dock af bearbetarne blifvit grundligt misshandlad.
Bland öfriga till julen utkomna diktsamlingar mär- Tänk om vi skulle söka kväfva den grymhet, som Den tragiska kärlekshistorien mellan Werther och Lotte kas " Det lyckliga landet " af Hans Vik samt " Från ligger t. ex. i hjärtlöst och onödigt förtal!
— den senare i operan kallad Charlotte — finnes Solsidan " af Paul Nilsson (Wahlström och Widstrands Vi sitta på åskådarplatserna, och nedanför på are- gifvetvis kvar.
Men hjälten själf framstår i operalibret- förlag) — bägge, bland åtskilligt af allt för tillfällig och nan kämpas måhända en förtvinad strid.
ten mera som en vanlig hvardagsmänniska, om han improvisatorisk halt, rymmande verkligt vackra strofer, En blödande och utmattad gladiator ser upp till ock deklamerar om sin kärlek till naturen och påstår burna af varm fosterlandskänsla och fint natursinne.
oss och söker kanske en medlidsam blick eller åtbörd.
sig ej kunna lefva utan Charlotte, hans vän Alberts hustru.
Alfred Lindkvists " Juldikter och andra vers " (Svan- Nej, tummarna ned, skådespelet är för rafflande att Och dessa senare båda äro äfven förvanskade.
Medan bäck &amp; G:os förlag) lida äfven af ojämnhet: bredvid så afbrytas, och den olycklige går under i vår åsyn.
En i Goethes verk Lotte är den kyska och trofasta makan, märgfulla saker som exempelvis " Stigmannens skrock liten vridning af lyckans hjul, och vi kämpa i morgon är hon i operan betagen af en het förälskelse gent- om julnatten " eller osökt innerliga som den fagra själfva för lifvet.
Ave Cesar, vi helsa dig, o Värld, emot Werther, och hennes make Albert har här blifvit lilla dikten " Sven " aktar författaren icke för profanation stor i grymhet, sällan barmhärtig!
behäftad med en stark svartsjuka, en egenskap, som att rada sådana nulliteter som " Kattögon " eller " Lit- han är alldeles främmande för i romanen.
Lottes Måste det alltid vara så?
Nej!
Låt oss uppfostra terär séance ".
Ida Granqvist har naturligtvis också syster Sophie har i operan vuxit upp till en ungmö, våra barn till godhet!
Det tjänar till intet att söka levererat sitt julhäfte " Strofer ' (Alb.
Bonniers förlag) som tyckes hysa några varmare känslor för Werther.
påverka dem, som åldrats i själfviskhet, hårdhet, hvar- — en bunt religiösa karamellsrim som, att döma af Och därjämte hafva librettkockarne såsom något slags för ej grymhet?
Är det grymhet att lefva kräseliga, omsättningen af tidigare likar, aldrig tyckes sakna sina krydda tillsatt ett par figurer, som skola representera medan andra hungra och frysa?
Är det grymhet att efterfrågare.
det komiska elementet, men som i stället endast verka beröfva nästan sitt goda namn och rykte?
störande och frånstötande.
Och förmodligen för att Erfarenheten lär oss, att det ej är nog, att vi blott * pointera tidsfärgen har därjämte insatts ett länge undervisas, hur vi böra och icke böra handla.
Därför Som ett högeligen värdefullt kompletteringsband till trolofvadt par, som endast har att säga: " O Klopstock!
tror jag, att det vore början till frid på jorden, om den ståtliga upplaga af Carl Snoilskys " Samlade dik- Gudomlige Klopstock! "
man bland barnen bildade en förening, hvars med- ter ", som nyss afslutats på Hugo Gebers förlag, har lemmar förpliktade sig att för all framtid stödja Liksom det hela till sitt innehåll är sentimentalt, så samme förläggare nu ombesörjt en samling af den och hjälpa så långt hvar och en förmådde, och hvilka, har naturligtvis ej heller tonsättaren kunnat undgå att frejdade skaldens " Minnesteckningar och andra upp- hvar och en i sin stad, sökte hindra de grymheter taga intryck häraf.
Han har tämligen noga följt text- satser ' ', omfattande, utom hans direktörstal i Svenska människor af råhet eller tanklöshet begå mot hvar- innehållet, och som detta åtminstone i de båda första akademien den 20 dec.
1893 samt talet till Henrik andra.
akterna är ganska långrandigt och tråkigt, så företer Ibsen på festen i Stockholm vid den norske diktarens Vore ej detta en förening så god som någon annan?
besök år 1898, hans intressanta skildring af det på ej heller musiken här några särdeles uppfriskande Hvem tar första steget?
poänger.
Den enda skulle väl vara Sophies kuplett » Må sin tid öfver hela Europa diskuterade mordet på Tho- A.
D. en hvar vara glad », som var rätt nätt, utan att dock i mas Thynne och den däraf föranledda rättegången mot j GARGAROL | J I P
IDUN — 613 - musikaliskt hänseende höja sig synnerligt öfver det öfriga.
Oeh liksom det just ej bär vittnesbörd om något lyckligt påhitt att vid ridåns uppgång för första akten låta Charlottes far, byfogden, hålla på med att med hennes minderåriga syskon inöfva en julsång, då man ju ännu är midt i sommaren, så måste det betrak tas som rent osmakligt, då i andra aktens början de " båda supbröderna Schmidt och Johann uppstämma en lofsång till Bacchus vid orgelns toner från kyrkan.
Tredje aktens första af delning höjer sig i alla hän- seenden öfver dess öfriga delar.
Särskildt är scenen, då Charlotte ånyo genomläser brefven från Werther, af en skönhet, som äfven i musiken funnit synnerligen vackra och stämningsfulla uttryck.
Detta gäller ock i viss mån den stora scenen mellan Charlotte och Wer- ther,- där man särskildt lägger märke till den vackra Ossiansången, som Werther sjunger.
Till operans bättre nummer torde ock böra räknas mellanaktsmusiken under tredje aktens andra tablå, som endast utgör en vacker stämningsbild, förestäl- lande ett vinterlandskap med den julaftonsupplysta staden Wetzlar, genom hvars gator Charlotte förtviflad skyndar för att om möjligt hinna förekomma Werthers själfmord.
Den tragiska slutscenen erbjuder intet af vidare intresse, men stores betänkligt af barnens bakom scenen illa utförda julsång.
Instrumenteringen är ofta diskret, ja, stundom så, att den blir nästan torftig.
Den röjer dock den rutinerade tonsättaren.
I allmänhet visar operan ej någon särdeles rik melodisk ådra hos kompositören.
Det bifall, som vid hvarje aktslut ljöd från salongen, gällde helt säkert i främsta rummet de uppträdande, särskildt innefiafvarne af de båda hufvudpartien, fru Hellström och hr Ödmann.
De gjorde sig ock däraf i hög grad förtjänta.
Fru H. sjöng varmt, känsligt och klangfullt, och hr Ö. hade på det hela taget en i såväl vokalt som dramatiskt afseende synnerligt lycklig afton.
De erhöllo ock båda efter sista akten en riklig skörd af blommor.
Äfven fröken Hesse och hr Oscar förtjäna erkännande som Sophie och Albert, och hr Grafström lämpar sig rätt väl som byfogden.
Det hela leddes af omsorgsfullt inöfvadt.
Lindberg blefvo efter öfriga.
Öfversättningen hr Henneberg och syntes vara Såväl han som regissören hr sista akten inropade jämte de är gjord af hr S. Nyblom.
F. Hbg.
— Fru Fleischer-Edel, en af Tysklands mest fram- stående operasångerskor, välkänd från årets festspel i Bayreuth, börjar i morgon fredag å k. teatern här- städes ett gästspel, som kommer att omfatta fyra föreställningar, nämligen » Tannhäuser », » Valkyrian », » Lohengrin » och » Figaros bröllop ».
w st / « / m st / * St / st / st / st / m st / st / St / / IV fa fa fa fa fa fa fa fa fa fa fa fa fa T K UNGL.
TEATERN.
Hr C. F. Lundqvist hade, som var att vänta, samlat en fullsatt salong på sin afskedsrecett i måndags — det var operans stam- publik, som kommit tillstädes för att på det hjärtligaste aftacka sångarveteranen för decenniers plikttroget och konstnärligt redbart arbete i sånggudinnornas tjänst.
Valet af Méhuls fromma och klara tondikt » Josef i Egypten », där hr L. som patriarken Jakob har en för sitt temperament och sin stämma särdeles lämplig roll, kunde ej heller varit bättre.
För öfrigt delade hr Malm och fru Jungstedl med recett-tagaren äran af aftonens högtidliga stämning.
Efter sista aktens ridåfall vid- togo intensiva afskedsapplåder med åtföljande många inropningar af den aktade och afhållne konstnären, som samtidigt fick mottaga en rik skörd af lager och blommor.
Bland kransarna märktes praktfulla sådana från teaterns direktion och artistpersonal samt från hofkapellets medlemmar, teaterarbetarne m. fl.
har under några aftnar med O " STERMALMSTEATERN god framgång gifvit Overskous beskedliga och ej så litet föråldrade folkkomedi.
» Den ondes besegrare ».
För närvarande uppträder fru Norrie på denna scen som » Sköna Helena ».
Härtill skola vi återkomma i nästa nummer.
OVEATEATERNS decemberprogram rekommenderas ^ såsom varande både se- och hörvärdt.
Hr Fredrik Nycander kåserar fortfarande om stockholmarne från i dag, och han gör det diskret och spirituellt samt med en naturlig smidighet i framförandet, som röjer en oomtvistlig resonnörtalang.
Det bådar godt för hans blifvande sceniska debut.
CRÖKEN AGDA LYSELLgaf nyligen en kammarmusik- * afton å Vetenskapsakademiens hörsal under med- verkan af fru Munthe-Sandberg och hr ' il.
Zedeler.
Programmet inleddes med Emil Sjögrens sonat op. 19 för violin och piano, som utfördes nog så oklanderligt af fru Munthe-Sandberg i violinstämman och frkn Lysell vid pianot; men saften i känslan, intensiteten i föredraget — med andra ord: det hemlighetsfulla fluidum, som skulle få konstverket att lysa med den glans, hvarmed det sprungit fram ur diktarens själ, fanns hvarken i stråkdragen eller hos de mjuka händer, som rörde sig på flygelns klaviatur.
Att fröken Lysell rent tekniskt är mäktig ett smak- fullt legatospel, bekräftade hennes utförande af en berceuse af Chopin, och äfven hennes forte torde med litet mera afslipning bli fullt konsertmässigt, till dömes efter det sätt, hvarpå hon utförde en etyd afPaganini- Schumann.
.
.
Programmet afslöts med Ludvig Normans trio op. 4, hvari hr Zedeler skötte sin violoncell som en hel karl, och där såväl konsertgifvarinnan som fru Munthe- Sandberg gladde med ett förtjänstfullt samspel.
KNUT NYBLOMS visafton vid luta i Musikaliska H R akademien härom kvällen ådagalade, att den käcke vissångaren besitter en i hög grad karaktäristisk före- dragstalang, som ytterligare starkes af en mjuk och klangfull tenorbariton, betydligt utvecklad sedan hr N:s featerår, då han uppträdde i operetter på Vasateatern.
Det finnes därjämte en dosis uppsa ienskt student- sångargemyt och studentsvärmeri i hans sång, hvilken därför vid vissa moment, såsom i " Dalavisan " och " En söndagsmorgon i skogen " får något af den tenor- klang, som i ljusa vårhögtidsdagar stiger mot Odins- lunds skira löfhvalf.
Hans bredt humoristiska tolkning af genuina bond- visor lockar onekligen till skratt, äfven om munterheten blir en nyans ansträngd, beroende på, att bondvisor bjudits oss väl rikligt under föregående visaftnar af andra trubadurer; men som Bellmanssångare visar hr N. sin konst från dess bästa sida, antingen det gäller att tolka rusets tragikomiska verkningar på en för- krossad krogkund eller den pastorala stämningen i en naturmålning från Haga eller Fiskartorpet.
Den fulltaliga publiken, bland hvilken befunno sig prins Carl och prinsessan Ingeborg, var också mycket förtjust och tilltvang sig flere extranummer.
E. H — n.
TREDJE KONSERT i ordningen, C ECILIAKÖRENS som under direktör Åkerbergs ledning ägde rum i den nya, ståtliga Oskarskyrkan, blef en ny framgång för föreningens vackra sträfvanden för den vokala kyrkomusiken.
Programmet inleddes med venetianaren Antonio Lottis Crucifixus för 8-stämmig blandad kör och orgel, hvarefter följde Giacomo Carissimis orato- rium " Jephta ", ett intressant prof på den äldre oratorie- stilen, i hvilken den bibliska handlingen företrädes af en berättare, som i recitativ meddelar tilldragelsernas gång.
Denna recitation afbrytes då och då af de hand- lande personernas arier och växelsånger, som komplet- teras af den i hufvudpersonernas öde deltagande kören.
Det ståtliga verket fick ett mycket godt utförande, de många körerna gingo förträffligt och solisterna — framför allt hr Malm i Jephtas parti — framstodo äfven till egen och helhetsverkans fördel.
Programmets senare afdelning upptog en koralmotett af Albert Becker, i hvilken fruarna Ericsson-Högberg och Afzelius-Bohlin samt hr Husberg utförde solopartierna, ett Bachpre- ludium för orgel samt som afslutning Bachs kantat n:r 106 till text ur den heliga skrift, ett djuptänkt och på musikaliska skönheter rikt verk, som af fru Afzelius- Bohlins vackra altröst och den väl samsjungna kören äfven bars fram till en förtjänt seger.
BARNEN!
* Stor Julexposition af Barnkläder M. BENDIX, 1 6 Regeringsgatan.
5 Sturegatan.
9 0 1904 Drottninggatan.
\ 0 st / § st / st / st / st / st / st / s » st / st / st / st / fa fa fa fa fa fa fa
— 614 — tvättas med en duk doppad i kallt Det hr s ä k e r t vatten, skares i bitar och benen huggas a » " MUMTförordacU sönder.
Smöret brynes i en tackjärns af leéiKm Läkare, panna, köttet och benen brynas väl ger Urafr hetsa k \ från år 1903,15 rar, innehållande ett stort däri och nedläggas i buljongskit t eln antal stilfulla och moderna original- hvarefter det kalla vattnet och saltet Barn Åldringar mönster realiseras till 1 kr.
om beloppet tillsättas.
Då buljongen kokar upp, och klena personen insändes i postanvisning till skummas den väl, och de ansade rot- Iduns exp., Stockholm.
Svenskt fabrikat, tillverkadt under sakerna, samt persiljan iläggas och lontroll, säljes hos Hrr Apotekare och buljongen får koka på sakta eld, med iland lande.
I parti hos Instruktionsapoteket Nord- tätt slutet lock omkr. 5 tim.
Den silas o. Apoteket Gripen i Stockholm, genom en ylleduk eller servet, förut itjernan Apoteket Enhörningen i Gröteborg,Lejo- urvriden i hett vatten, och får stå till net i Malmö.
följande dag, då allt fett noga bort- Redigerad af tages).
Elisabeth Östman.
Öfverblifna af nummer Iduns Handarbetstidning, KOKSALMANACK i W. Friestedts Fabriksaktiebolag, IDUN 1904 sättes i en kastrull med så mycket k o - kande vatten, att det står jämt med äggmassan.
Vattnet får därefter ej koka, utan endast hållas hett, t y annars blir ägg- stanningen vasslig.
När den stelnat skares den i rutor.
En tackjärnspanna upphettas långsamt och smöret brynes, hvarefter köttskifvorna nedläggas och stekas hastigt på båda sidor.
Stek- pannan urvispas med den kokande bul- jongen, som slås öfver köttet.
Cham- pignonerna fräsas i smöret, en äggruta lägges på hvarje köttstycke och 4 cham- pignoner däromkring.
Anrättningen garneras med persilja o c h serveras mycket varm rhed brynt potatis.
Inneh.
af Elisabeth Östmans Husmoders- Buljongen får koka upp, och afredes Stockholm.
med potatismjölet, förut utrördt i litet kurs i Stockholm.
kallt vatten.
Soppan får ett godt up FÖRSLÅ » TILL MATORDNING FÖR kok, hvarefter den afsmakas med cay- sköljes och skares i form af en sköld- ret röras i 20 min.
hvarefter smöret, B i s c u i t s t å r t a (f. 12 pers.).
320 gr. citronskalet och mjölet tillsättas, och enne och via.
I soppskålen lägges den padda samt utbredes på en smörbe- VECKAN 11-17 DEC.
1904. sötmandel, 320 gr. strösocker, 7 ägg- massan omröres noga.
En plättpanna sönderskurna sparrisen samt frika- struken plåt, och därpå lägges färsen, hvitor.
S ö n d a g: Soppa k la Bismarck; fär- värmes, och gnides väl ren, samt smör- dellerna och soppan tillslås.
Den ser- som jämnas och öfverpenslas med ägg- serad gädda med hummersås; kalffilet veras mycket varm.
jes med smält smör.
E n tsk.
a£ smeten hvitan.
Den gräddas i ej för varm ugn med champignoner och brynt potatis; omkr. 20 min.
Då den är färdig flyttas T i l l g a r n e r i n g: Syltade apelsin- lägges i hvarje rum, och utröres så a t t biscuitstårta.
kakorna blifva jämna, hvarefter mandel den försiktigt på ett varmt fat, gar- skal, frukt ooh gelé.
F ä r s e r a d g ä d d a (f. 6 pers.).
1 kg * Måndag: Köttbullar med potatis; och socker strös öfver.
Plättpannan neras med persilja och kräftstjärtar.
gädda (= 420 gr. skrapadt fiskkött) 250 äppelsoppa.
T i l l f o r m e n: 1 msk.
smör, 2 msk.
insattes i u g n och bakelserna få grädda Färsen serveras med kraft- eller hum- gr. smör, 30 gr. hvetemjöl, 4 del.
tjock T i s d a g: Lambringa med curry och i god ugnsvärme, tills de blifva gul- stötta skorpor.
mersås.
bruna, då de uttagas och böjas öfver ris; krusbärskompott med gtädde ocb grädde, 3 ägg.
1 msk.
salt, \ tsk.
hvit- A n m.
Färsen kan äfven lägges om- peppar, [msk.
socker.
en käpp.
schäfferhattar.
kring benet på fisken, gräddas och ser- B e r e d n i n g: Mandeln skållas, torkas Onsdag: Jordärtskockspuré med veras på samma sätt.
väl drifves genom mandelkvarn och rostadt bröd; stufvade aborrar med T i l l p a n e r i n g: 1 ägghvita, 3 msk.
blandas med sockret.
Ägghvitorna M o n d a m i n p u d d i n g m e d v i n (f. K a l f f i l e t m e d c h a m p i g n o n e r (f.6 vispas till hårdt skum och vispningen 6 pers.).
40 gr. mondamin, 3 del.
vatten, potatis.
f i n t stötta skorpor.
pers.).
1 - j kg.
kalf filé eller innanlår af fortsattes | tim. Ägghviteskummet 3 del.
franskt vin, 2 hg.
socker, skal Torsdag: ÄTter med fläsk; sylt- pannkaka.
T i l l s t e k n i n g: 2 msk.
smör (40 gr.) kalf, salt, 1 burk champignoner ä 90 nedröres försiktigt, med gaffel, i man- och saft af 1 citron, 4 äggulor.
öre, 1 msk.
smör (20 gr.), persilja.
F r e d a g: Kåldolmar; mondaminpud- deln o c h sockret, hvarefter massan ding med vin B e r e d n i n g: Gräddan fjällas, upp- B e r e d n i n g: Mondaminet upplöses fylles i en väl smord och brödbeströdd Ä g g s t a n n i n g: 5 äggulor, 2 ägg- skäres i ryggen och flås utan att skinnet L ö r d a g: Ärtpuré med stekt bröd; tackjärnspanna o c h gräddas i svag i 1 del.
af vattnet.
Det öfriga vattnet- hvitor, | del.
gräddmjölk, 1 knifsudd skadas.
Den urtages, sköljes väl och rimsaltadt fläsk med potatis.
kokas upp med vinet, sockret, skalet ugnsvärme omkr. 1 tim. torkas med en fiskhandduk.
Den fläkes, salt, 1 tsk.
smör till formen.
Tårtan stjälpes upp, när den afsval- och saften af citronen och det upp- RECEPT: hufvud och stjärt får kvarsitta och nat och garneras, när den är kall, med lösta mondaminet iröres.
Krämen får S o p p a å l a B i s m a r c k (f. 6 pers.).
köttet skrapas fint; intet ben får med- Till stekning: 2 msk.
smör (40 därefter koka 5 min.
under flitig rör- frukt och gelé.
2 lit.
stark, klar, brun buljong (3 kg.
följa.
Fiskköttet blandas med smöret gr.), 2 del.
buljong.
ning, hvarefter äggulorna, en i sänder märgpipa eller hals, 3 msk.
smör (60 gr.) ^ och diifvas 3 gånger genom köttkvarn.
ivispas och krämen får sjuda, tills den 1 msk.
salt, 4 lit.
vatten, 1 morot, 1 litet Massan stötes därefter i stenmortel, B e r e d n i n g: Köttet tvättas med en S c h ä f f e r h a t t a r (18 st.).
100 gram är riktigt tjock, då den vispas tills den selleri, 1 purjolök, 5 persiljesbjälkar), i y tills den är fin och sammanhängande.
duk doppad i hett vatten, skares tvärs smör, 1 ägg, 75. socker, [tsk.
finrifvet blir kall.
Den upphälles i vattensköljd msk.
mondaminmjöl, cayennepeppar, I e t t fat blandas mjölet, grädden, ägg- öfver muskeltrådarna i 2 cm.
tjocka citronskal, 50 gr. hvetemjöl, hackad ä la daube-form och uppstjälpes, när sherry eller madeira efter smak, 250 gr. gulorna och kryddorna.
Denna bland- skifvor, som bultas lätt och beströs mandel och socker att strö öfver bakel- den stått 2 — 3 tim. konserverad sparris, frikadeller af kalf ning inarbetas matskedsvis ifärsen,som med salt.
Till äggstanningen.
vispas Garneras med sylt eller kompott.
bör arbetas 1 tim. Sist nedskäras de äggulor och ägghvitor väl tillsammans färs.
B e r e d n i n g: Smöret röres, tills det B e r e d n i n g: Baljongen bör kokas till hårdt skuii * slagna ägghvitorna och med mjölken och blandningen hällos i färsen afsmakas noga.
Skinnet skrapas smord form med lock.
Formen ned- blir hvitt och pösigt.
Ägget och sock- dagen innan den skall användas.
(Köttet 1 i 1 2 1 3 4] 3 I 3 s p n 19-års flicka önskar plats i bättre 1fl årin flinlra genomg.
7 klass familj mot fritt vivre.
Är villig att IU dl iy IllbM, elementarlärov-, äfven- deltaga i alla inom hus förefallande som skolkök, samt i 2 år i hemmet delt; sysslor, men önskar anses som medlem i hush, önskar mot fritt vivre till Jan.
löning.
Ansökningar åtföljda af merit- af familjen.
Svar motses tacksamt till plats i bättre fam. att som medl.
af förteckningar sändas före den 25 De- densam.
vara husmod.
behjälplig.
Svar " Anna ".
Siesta norr Örebro.
cember till Kronolänsman C.
G. Håkans- son, adress Bräkne-Hoby.
(språkkunnig) önskar privatvård.
Svar i^vinnl.
Centralist, sedan e t t par år aill " L.
A. "
Eslöf p. r. utomlands, önskar på n y - unnig bushållsfröken får god plats märkt " Göteborg ", Iduns exp.
f. v. b. året anställd Barnmorsketjänsten i Piteå socken, arbete i hemlandet.
Svar under som familjemedlem.
Norra Inackor- med station i Aträsk by sökes hos Kom- måskolelärarinna önskar nästkom märk.
" Gymnastikdirektör " till Iduns munalnämnden harstad.es före den 17 deringsbyrån Malmskilnadsgatan 27, mande vårtermin plats i familj att exp.
nästkommande December, och skola vid Sthlm.
undervisa mindre barn.
Svar emotses tacksamt af " C.
D.
12 ", .Halmstad p. r. pn ung gladlynt flicka önskar plats på ansökan betyg öfver sökandens kompe- n bättre, rask flicka, so Ta är villig ™ nyåret i bildad familj såsom sällskap tens bifogas.
Tjänsten tillträdes senast I Villa Kult, Kneippbaden, nytt, tidsen- att deltaga i och biträda husmodern | bättre familj i Stockholm Önskar «n och hjälp.
Är kunnig i matlagning, den 1 nästinstundande Februari, men med förekommande göromål samt kun- • 23 års musikalisk flicka plats.
Är bakning, bokhålleri samt fnllt hemma- ligt, beläget i Knranstaltens omedelbara kan äfven omedelbart efter antagandet nig med enkel matlagning och bakning, villig biträda med skrifgöromål någon stadd i engelska språket.
Är van vid närhet med vacker utsigt öfver Motala tillträdas.
erhåller genast plats i godt och vänligt tid på dagen om så fordras.
Närmare alla husliga sysslor samt skrifgöromål.
Ström, har af undertecknad öppnats ett för dem som behöfva ro ocb Ärlig lön 300 kr.
af kommunen; dess- hem.
Svar med uppgilt &amp; lönepreten- genom svar till " Småländska ", Göteborg, Önskar blifva familjemedlem.
Goda re- hvilohem ombyte af luft tillika med pensionat för utom fri bostad af distriktet samt 3 kr.
tioner till " X " Nyköping p. r. P- r.
' -: .. V ferenser.
Svar till " E 21 år " Postkon- kurgäster.
Hemmet är inredt med mo- för hvarje förlossning.
3 månaders öm- dern och elegant komfort.
Gästrummen ng flicka som genomgått hushålls toret Köpmansgatan, Göteborg.
arnfröken, kristligt sinnad, verkligt sesidig uppsägning.
skol * önskar plats, nu eller i janu- p l a t s som husföreståndarinna eller hus- 17 till antalet, de flesta belägna åt sol- barnkär bildad flicka, van att sköta Håkansö den 19 Nov.
1904. barn, helst kunnig i sömnad och villig ari, i bättre familj som hjälp o. biträde * moderns biträde önskas af yngre sida äro väl isolerade, varma och gediget A Kommunalnämndens vägnar: deltaga i förekommande göromål, er åt frun.
Svar emotses tacksamt till " 20 fruntimmer, fullkomligt hemmastadt i möblerade samt äger villan .dessutom håller plats på nyåret.
Svar med upp år " under adr.
S. Gumselii Annonsbyrå.
alla inom ett hushåll förekommande hall, matsal, salong, rymliga korridorer, F. A.
Bäe&amp;ström.
bad- och telefonrum jämte balkonger gift å löneanspråk torde sändas under Stockholm f. v. b. göromål.
och terasser.
lör hnshållsbitr-, lärarin- adr.
" Barnkär " Allm.
Tidningskontoret.
Närmare referenser vid korrespondens Cn u n g bildad flicka af god familj, Erkändt godt bord, moderata priser.
- nor, barnf r., värdinnor att Gefie.
som är kunnig i handarbete och i med " Själfständig bergning ", Iduns exp.
För rum med hel inackordering från genast söka genom Inack.
Byrån, Hamn- alla inom e t t hushåll förekommande i v. b.
3:50 till 5 kr.
pr dag, endast mat 3 kr., gatan 2 TTT, Norrköping.
Bikst.
916. göromål, Önskar plats i fin familj såsom I ärarinna önskar, mot fritt vivre, plats vid längre tids vistelse som 2 — 3 måna- Öppet mellan 12 — 2 oeh 1 — 6.
sällskap och att gå frun tillhanda.
Goda ™J under ferierna i bättre familj, att eller yngre änka, som på egen hand referenser.
Svar märkt " Aino 04 " torde undervisa barn i småskoleåldern.
Goda der lämnas 10 procent.
Inga drickspengar få förekomma.
E n krona i veckan för kan förestå e t t litet enkelt landthus- inlämnas till Iduns expedition f. v. b. betyg- Vill för öfrigt-, deltaga i h u s - servis.
Lättheten att erhålla eventuell Unomnrlpr enkel och sparsam, helst héllsgöromål eller skrifning.
Helst på läkarvård dels af hemmets egen läkare, nUolllUUCI, i någon bildning, önskas håll, får strax eller till nyår fördelaktig att förestå ett ungkarlshushåll på lan- plats hos agronom.
Svar märkt Artur p n bättre, huslig och enkel flicka från herrgård eller f prästgård.
Svar motses öfverläkaren vid Kneippbaden, dels af landet, önskar plats att förestå eller tacksamt af " 20 år " Ervalla.
det.
Platsen tillträdes efter n&gt;år.
Svar, 74 " Killeberg p. r. specialister i den närbelägna staden.
ättre, bildad anspråkslös flicka, frisk vara behjälplig uti hushåll.
Svar till helst åttöljdt af fotografi, torde sändas Hemmet har egen examinerad sjukskö- och stark, hemmastadd i förefallande " 28 " Marstrand p. r. till Folkskollärare E. Lindmark, Olme terska.
Efter anmälan hos öfverläkaren | Tng förlofvad Hicka, kunnig i husliga göromål i e t t hem och villig något del- (Värmland).
kunna hvilohemmets gäster erhålla me- \ 7 e r k l i g t duglig oeh plikttrogen bildad M göromål önskar plats från början af taga i kontorsgöromål, erhåller plats hos bad å anstalten utan att vara mindre familj på landet.
Lön 30 kronor W flicka söker plats.
Kunnig i mat- Jan.
i bättre familj att gå frun tillhanda.
dicinska bakning, sömnad, handarb.
Svar Svar till ' A.
K.
1905- » under adr.
S. Gu- inskrifna.
pr månad.
Den sökande bör vara barn- lagning, " Villig hjälpreda " Iduns exp.
f. v. b. mselii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b.
Referenser: D:r J. Bergkvist, Kneipp- kär.
Svar till " Disponentfamilj ", Köp- vid Ljusnarsbergs sjukstuga för ett års mannabro.
baden, Doktor von Unge, Norrköping, C j nksköterska,som genomgått Sabbats- tid blir ledig i början af år 1905.
Fri Kapten G-.
Bagge, Kneippbaden.
Q berg, önskar sjukvård efter jul.
Äf- p n u n g bättre flicka, något kunnig i bostad och fritt vivre.
Ansökan med ven villig vara behjälplig i hushållet.
matlagning, Önskar plats i god familj läkareintyg om stadig helsa insändes Högaktningsfullt Små lönepretentioner.
Svar, märkt " A. att gå frun tillhanda, någon lön sättes till Doktor G.
A. Alvin, Kopparberg.
att sköta e t t ungkarlshushåll finnes i ej i fråga, endast e t t godt bemötande D å grund af sjukdom finnes plats ledig början af nästa år för en duglig och B. "
adr.
p. r. Leufsta bruk.
E L L A H U L T.
* ^ n u genast såsom barnsköterska för allvarlig jungfru, som åtager sig alla i j M ° t fritt vivre Önskar en u n g flicka önskas.
Någon ersättning för resan Postadress: KNEIPPBADEN.
3 små barn.
Goda rekommendationer ett hem förekommande göromål.
Någon " * plats i snäll och vänlig familj för fordras ej.
Svar emottages tacksamt till " Anna " erfordras.
Svar per Rikstelefon Salt- med Leo Tolstoys uppfattning af ar- att deltaga i husliga göromål.
Svar till Rikstelefon 758.
Begär prospekt.
p. r. Söderhamn.
sjöbaden 170 eller till Fru G. Gullberg, betets värde eller som i sitt inre tillhör " A ", Boarp, p. r. Salts-jöbaden.
Stundisternas eller Kväkarnas samfund I ärarinna, undervisningsvan i alla äm- I en bildad familj i Paris mottages nu rdentlig, sykunnig flicka Önskar har företräde.
Svar med fotografi torde musik, söker plats.
E n - plats för barn i godt, vänligt hem.
* genast en pensionär.
1 / id Zanderska Helpensionen för flickor före den 15 Dec.
insändas till " Ungkarls- kel, nen, glad.
språk, J. Soleirol, ll:bis m e d * Edimbourg.
Svar " Barnvän " under adr.
Svar t.
" Hjälpsam ", Iduns exp.
• är en musik- och sånglärarinnebe- hushåll " under adr.
S. Guraselii Annons- S. Gumselii Annonsbyrå.
Sthlm.
fattning ledig till nu ingående vårter- byrå, Stockholm f. v. b. ot fritt vivre önskar ung, bildad p A R I S.
Pension famille, prés du jardin min.
Kompetens: musiklärarinneexamen Cn enkel flicka från godt landthem * flicka plats i familj.
Villig deltaga * de Luxembourg.
Réf.
suédoises.
eller motsvarande utbildning.
Ansökan p i e m e n t a r -, hälst äfven seminariebild.
M:me Barré, 70 rue d ' Assas.
önskar på nyåret plats i bättre, vän- i alla husliga göromål och läsa med ställes till Helena Hallström, Ström, lig familj.
Ar kunnig i sömnad, med mindre, barn.
Fria resor.
Svar till " 20 n o lärarinna erhåller plats för läsning f \ un Pension Framm, grand.
Saltskog.
m. två 8- o. 6-åringar samt för biträde flera handarb., enklare matlagning och år " Stehag p. r.
U I C &amp; U C I 1.
1859, Villa Canaletto- m. korrespondens.
Pers. sammanträt o. bakning.
Svar emotses under adress | - | u s l i g, bättre flicka med godt sätt och strasse 10.
Pension för unga flickor, bästa ref. fordras.
Ans.
m. betyg o. full- " K.
2L år " p. r. Westervik.
* • yttre önskar plats som liusförestån- gedigen, mångsidig utbildning.
Fram- st. upplysn.
sändes under adress S. Gu- stående lärare.
Bästa svenska refe- Plats för betalande landtbrukselev mselii Annonsbyrå, Sthlm i. v- b. i bref I Ing undervisningsvan och musikalisk darinna h o s en bildad ungherre eller renser och prospekt genom förestån- lärarinna söker instundande janu- änkling.
Innehar dylik plats, men ön- finnes vid egendom i Roslagen.
Vidare märkt " Duglig 1905 ".
darinnorna ari plats i familj.
skar ombyte.
Svar emotses tacksamt genom Penningby Gårdskontor, Norr- Svar till " B.
L., Wislanda p. r. till " 15 jan.
", Iduns exp.
f. v. b.
B. Losehand.
M. Schröter.
telje.
ör Bräkne Hoby församling s o i n antages från den l:sta nästa Januari en sjuk- LEDIGA PLATSER F sköterska.
Lön 550 kronor jämte dagaf- PLATSSÖKANDE Sjuksköterska K S Hvilohem och Pensionat!
E U B Goda platser Enkel, bildad flicka a m e (B Sjuksköterskeelevplats Plats O 1 T r Landtbrukselev.
w C
