# ID: svediakorp-per1587
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1904
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 27,263
# sentences: 1,194
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 4 7 (934) TORSDAGEN DEN 24 N O V E M B E R EN HYLLNLNGSADRESS.
R EDAN i 1 8 9 8 års årgång meddelade I d u n en l e f n a d s t e c k n i n g af f ö r e s t å n d a r i n - n a n för k v i n n l i g a afdelningen af T e k n i s k a s k o l a n h ä r s t ä d e s, fröken Amelie B r a n d t, h v i l k e n då af k o n u n g e n blifvit t i l l e r k ä n d m e d a l j e n " Illis quorum meruere labores ".
I och m e d i n n e v a r a n d e h ö s t t e r m i n h a r fröken B r a n d t nu afgått från sin befattning vid T e k - n i s k a skolan och t i l l t r ä d t den pension, som af s e n a s t församlade r i k s d a g blef h e n n e beviljad.
Af h ä l s o s k ä l u n d a n b a d sig fröken B r a n d t en af k a m r a t e r n a t i l l ä m n a d afskedsfest, hvarför r e k t o r A d l e r i s t ä l l e t inbjöd l ä r a r e k å r e n s k v i n n l i g a m e d l e m m a r till en afskedsfest " e n famille " för den a l l m ä n t afhållna och v ö r d a d e k a m r a t e n och föreståndarinnan.
Vid d e t t a tillfälle öfverläm- n a d e r e k t o r A d l e r m e d n å g r a h j ä r t l i g a ord den h ä r afbildade h y l l n i n g s a d r e s s e n.
F r ö k e n B r a n d t t a c k a d e rörd för h y l l n i n g e n, h v a r m e d den a n s l å e n d e festligheten afslutades, enkel och flärdfri s å s o m festföremålet själft, som nu vid sin afgång följes af ö f v e r o r d n a d e s e r k ä n - n a n d e, k a m r a t e r s tillgifvenhet och elevers k ä r l e k och t a c k s a m h e t.
De k v i n n l i g a a f d e l n i n g a r n a s l ä r j u n g a r h a d e äfven i h å g k o m m i t fröken B r a n d t m e d en rik b l o m s t e r h y l l n i n g.
D e n o f v a n n ä m n d a a d r e s s e n är p r ä n t a d p å pergament och försedd med r a n d t e c k n i n g a r, utförda i färger och guld.
Öfverst till v ä n - ster är a n b r a g t t e k n i s k a s k o l a n s för k v i n n - liga l ä r j u n g a r a n t a g n a m ä r k e, u n d e r d e t t a å r t a - len: 1863 — 1904, vidare en " svart tafla " 17:DE IRG 1904 DET G-ÄLDAR MAN.
med d ä r å u p p r i t a d e k o n s t r u k t i o n s p r o b l e m och längs ned emblem, vinkellinjal, v i n k e l och p a s - sare.
Som o r n a m e n t s m o t i v till h e l a omram- n i n g e n är a n v ä n d m a s k r o s e n: blommor, k n o p p a r och b l a d.
A d r e s s e n i n n e s l u t e s uti en portfölj, o r n e r a d med l a g e r och en u n g k v i n n o g e s t a l t s å s o m s y m b o l för den afdelning, för h v i l k e n fröken B r a n d t varit f ö r e s t å n d a r i n n a.
Allt d e t t a är ut- fördt i l ä d e r p l a s t i k.
T e x t n i n g e n är utförd af fröken E y v o r H e d - vall, p ä r m e n af h e r r Olof A h l b e r g, b å d a elever vid t e k n i s k a s k o l a n s h ö g r e k o n s t i n d u s t r i e l l a af- delning.
Amelie B r a n d t föddes i S t o c k h o l m den 14 maj 1 8 3 9 och erhöll den b ä s t a s k o l u n d e r v i s - ning, som den t i d e n h a d e a t t e r b j u d a en flicka.
H o n inskrefs v å r t e r m i n e n 1 8 5 8 som elev vid t e k n i s k a s k o l a n eller, som den då k a l l a d e s, s l ö j d s k o l a n, a n t o g s 1 8 6 4 som elev vid A k a d e - mien för de fria k o n s t e r n a och erhöll därifrån v å r t e r m i n e n 1 8 7 0 a f g å n g s b e t y g som t e c k n i n g s - lärarinna, i hvilken egenskap hon tjänstgjorde en följd af å r vid A h l i n s k a s k o l a n.
Ar 1864 f ö r o r d n a d e s h o n till ö f v e r l ä r a r i n n a vid slöjd- s k o l a n i p a p p a r b e t e och 1 8 7 9 till afdelnings- föreståndarinna samt öfverlärarinna i konstruk- t i o n s r i t n i n g, och d e t är från d e s s a b e f a t t n i n g a r hon nu afgått efter ett 4 0 - å r i g t p l i k t t r o g e t, ni- t i s k t och f r a m g å n g s r i k t a r b e t e.
(EFTER J.
P.
JACOBSEN.)
DET GÄLDAR man i långa år, som blott var en flyktig gamman; man gråter ej bort det, lägger man än nätternas tårar samman.
Det rinner sorg, rinner harm af rosor röda ..
Man åker på lyckans gyllene hjul och vill varsel och varning ej sanna; men sorgens tröga och tunga lass, det väntar oss dock, när vi stanna.
Det rinner sorg, rinner harm af rosor röda.
Man lefver i lust och i rus och i dröm, men sorgen har inga drömmar: den stirrar med vakna ögon ner, ögon som sugande strömmar.
Det rinner sorg, rinner harm af rosor röda.
Och löjet lyser så kort en dag, men gråten ger långa stunder; ty löjet är glansen af det som är, gråt skuggan af det som gick under.
Det rinner sorg, rinner harm af rosor röda.
HJALMAR SÖDERBERG.
IDUN 1904 SÖDER E L L E R NORD?
N Å G R A ORD OM KLIMAT OCH L U F T K U R O R T E R.
N U, D A den k a l l a å r s t i d e n å t e r gör sitt i n t å g, flyga i S v e r i g e s l a n d m å n g a t a n k a r till s ö d e r n s soliga, v a r m a b y g d e r, och m å n g e n s j u k l i n g, som p l å g a s af v å r s t r ä n g a vinter, läng- t a r efter ett m i l d a r e k l i m a t.
Hemma vet han af erfarenhet, h v a d " han h a r att v ä n t a.
I och m e d a u g u s t i m å n a d är den e g e n t l i g a sommar- v ä r m e n slut, och p å n å g r a v ä x l a n d e h ö s t v e c k o r följer så en mer eller m i n d r e g r å m u l e n, r e g n i g förjulsvinter, med tidig snö, men föga sol.
F r å n och m e d j a n u a r i förefaller j u v a n l i g e n den nor- d i s k a v i n t e r n m e r a t i l l t a l a n d e — att den emeller- tid k a n r ä c k a l å n g t fram i april, k ä n n a vi ju väl- till.
U n d e r s å d a n a f ö r h å l l a n d e n är d e t icke a t t u n d r a på, a t t hos m å n g e n s v a g p e r s o n h å g e n d r a g é s åt v a r m a r e l u f t s t r e c k; vi n o r d b o r ha j u också från b a r n d o m e n h ö r t s ö d e r n s h ä r l i g a l ä n d e r p r i s a s och v a n t oss a t t å t m i n s t o n e i k l i m a t i s k t h ä n s e e n d e t ä n k a g a n s k a ringa om v å r t l a n d.
Är detta låga uppskattande berättigadt?
Har den s v e n s k, som i s ö d e r n s ö k e r återfå sin hälsa, o c k s å alltid u t s i k t a t t v i n n a den?
Man är h e m m a vid t a n k e på s ö d e r n s k l i m a t g ä r n a böjd a t t e n d a s t t ä n k a sig de i n v a n d a k l i m a t i s k a f a k t o r e r n a så a t t s ä g a u p p f l y t t a d e n å g r a g r a d e r på t e m p e r a t u r s k a l a n.
Får man så därtill höra, a t t den och den orten h a r ett s ä r d e l e s t o r r t klimat, föreställer m a n sig lätt a t t d ä r i viss mån k u n n a få en f o r t s ä t t n i n g på d e n k o r t a s o m m a r e n hemma.
Sällan tänker m a n sig väl h ä r v i d, a t t luftens f u k t i g h e t s g r a d i S v e r i g e i a l l m ä n h e t är ä n n u m i n d r e; och att en viss f u k t i g h e t s g r a d är m y c k e t l ä t t a r e a t t fördraga vid l ä g r e t e m p e r a t u r.
Luftfuktigheten k a n s å l u n d a vid låg t e m p e r a t u r v a r a g a n s k a hög, u t a n att i n v e r k a menligt; är d ä r e m o t tem- p e r a t u r e n mild, så k a n s a m m a f u k t i g h e t s g r a d v e r k a m y c k e t ofördelaktigt för vissa k o n s t i t u - tioner.
S j u n k e r så t e m p e r a t u r e n h a s t i g t åtskil- liga g r a d e r, k a n den vid ett s å d a n t k l i m a t o v a n e icke u n d g å a t t härtill erfara en s t a r k k ä n s l a af kyla.
Alla, som hafva v i s t a t s n å g o n tid i s ö d r a E u r o p a, t o r d e väl k ä n n a till d e t t a förhållande.
Af en luftkurort m å s t e j u fordras, a t t den skall hafva så v i n d s k y d d a d t läge som möjligt.
D e t t a f ö r u t s ä t t e r emellertid, a t t s t ä l l e t för s ö d r a E u r o p a m å s t e omgifvas af höjder, å t m i n s t o n e m o t n o r r och öster.
D e t t a h a r dock till följd, a t t v a n l i g e n n å g r a få k i l o m e t e r ofvanför orten i fråga finnes en region med m y c k e t lägre temperatur.
S t o r e s så j ä m n v i k t e n, så u p p s t å, i .det a t t den k a l l a luften från h ö j d e r n a sjunker n e d, en af d e s s a så u t o m o r d e n t l i g t h a s t i g a tem- p e r a t u r v ä x l i n g a r, som äro så k a r a k t ä r i s t i s k a för t. ex. Rivieran och de flesta a n d r a h ä r m e d j ä m - förliga p l a t s e r.
H a r så ett d y l i k t h a s t i g t om- b y t e föregåtts af mild t e m p e r a t u r med jämförelse- vis hög luftfuktighet, hvilket som b e k a n t utöfvar en förslappande i n v e r k a n på o r g a n i s m e n, så k a n å t m i n s t o n e icke n o r d b o n u n d g å att, som ofvan s a d e s, k ä n n a sig b e t y d l i g t frusen.
Detta har i s y n n e r h e t, sin t i l l ä m p n i n g på s a m t l i g a schweizi- s k a k u r o r t e r, med u n d a n t a g af h ö g f j ä l l s k u r o r t e r n a i Graubiinden.
M å n g e n t ä n k e r sig, när han får k u n s k a p h ä r o m, möjligheten af a t t vid s å d a n a tillfällen h å l l a sig inne, då ju i alla fall d y l i k a y t t e r - liga v ä x l i n g a r icke inträffa hvarje d a g.
Häri b e d r a g e r man sig dock k a n s k e allra mest, t y som b e k a n t äro b o s t ä d e r n a i s ö d r a E u r o p a helt a n n o r l u n d a i n r ä t t a d e än v å r a, och äfven på r ä t t fina hotell och p e n s i o n a t, d ä r man icke har c e n t r a l u p p v ä r m n i n g, försvåras den n ä m n d a afsik- t e n s u t f ö r a n d e b e t y d l i g t på g r u n d af rumseld- s t ä d e r n a s i a l l m ä n h e t m y c k e t dåliga beskaffenhet.
En s v e n s k lär sig vid ett s å d a n t tillfälle bäst uppskatta hemmets kakelugnsbrasa.
V e d e r b ö r a n d e k u r o r t s f ö r e n i n g a r s eller a n d r a i n t r e s s e r a d e s uppgifter äro nu i alla d y l i k a — 576 — afseenden m y c k e t otillförlitliga.
Så t a l a s t. ex. om a t t i V e v y vid Génévesjön, 6 km.
från den v ä r l d s b e k a n t a k u r o r t e n M o n t r e u x, d i m m a skulle v a r a en o k ä n d sak.
Hur mycket detta kan v a r a fallet vid en så pass s t o r sjö som G é n é v e - sjön, d ä r v a t t n e t s t e m p e r a t u r om s o m m a r e n stiger till en höjd af 2 4 g r a d e r, är icke s v å r t a t t förstå.
Det s å l u n d a jämförelsevis v a r m a v a t t n e t håller u n d e r höst och förvinter den k y l i g a luften s t ä d s e mer eller m i n d r e m ä t t a d med fuktighet, som g e r a n l e d n i n g till, a t t öfver hela Génévesjön och o m k r i n g l i g g a n d e land i v e c k o r l ä g r a r sig en mer eller m i n d r e t ä t dimma, som u t e s t ä n g e r solen.
P å tal om M o n t r e u x - t r a k t e n kan också n ä m n a s, att från det omgif- v a n d e l a n d e t d i t k o m n a tjänsteflickor g ä r n a efter k o r t tid blifva a n e m i s k a och m å s t e begifva sig därifrån.
D e t t a t o r d e väl till s t ö r s t a delen bero på den n ä m n d a jämförelsevis s t o r a fuktighets- halten i luften (i m e d e l t a l 75 ä 8 0 %), m e r a äfven på o r t e n s k a n s k e r e n t af o s u n d a läge.
P e r s o n e r, som lida af a s t m a o. s. v., k u n n a dock, som b e k a n t, här finna afsevärd lindring.
I fråga om den tidiga v å r e n m å s t e m a n väl a k t a sig att b e t r a k t a d e n n a såsom l i k t y d i g med tidig s o m m a r, en s a k, som enligt s v e n s k a be- g r e p p om v å r och s o m m a r ligger n ä r a till h a n d s.
D e t är väl s a n n t, att f r u k t t r ä d e n i s ö d r a E u r o p a k u n n a b l o m m a g a n s k a t i d i g t; innan de helt och hållet i k l ä d t sig sin löfskrud, dröjer det emellertid l ä n g e: Den egentliga sommaren k o m m e r dock i alla fall icke förrän i m a j.
I S c h w e i z är den s e n a r e delen af v å r e n d e s s u t o m råkall och regnig, och det är m y c k e t v a n l i g t a t t s o m m a r e n i j u n i afbrytes af en och a n n a n liten s n ö s t o r m, Angående motsvarande förhållanden i Sverige, må m a n e r i n r a sig, a t t d e t t a land i k l i m a t i s k t afseende i m å n g t och m y c k e t i n t a g e r en ställ- ning för sig i jämförelse med det öfriga E u r o p a.
De fuktiga v i n d a r n a från A t l a n t i s k a oceanen, som göra, att n e d e r b ö r d e n i a l l m ä n h e t i v ä s t r a E u r o p a är m y c k e t stor, men t e m p e r a t u r m o t s a t - s e r n a d ä r e m o t äro jämförelsevis små, u p p t r ä d a i S v e r i g e, å t m i n s t o n e i m e l l e r s t a och n o r r a, till en s t o r del beröfvade sin fuktighet.
Som be- k a n t faller vid v ä s t k u s t e n, d ä r d e t t a icke är h ä n d e l s e n, b e t y d l i g t m e r a regn än i det öfriga S v e - rige, som i d e t t a afseende k a n r ä k n a s till ett af de t o r r a s t e l ä n d e r n a i E u r o p a.
D e n n a ver- k a n af den s k a n d i n a v i s k a b e r g s k e d j a n förmår dock icke medföra s. k. k o n t i n e n t a l t klimat, i det a t t s a m m a v i n d a r också tjäna till att ut- j ä m n a de s t ö r s t a t e m p e r a t u r m o t s a t s e r n a.
Man behöfver e n d a s t t ä n k a sig litet l ä n g r e ö s t e r u t för att inse, h u r u f ö r h å l l a n d e n a a n n a r s skulle g e s t a l t a sig i d e t t a afseende.
D e s s u t o m för- siggå alla v ä d e r l e k s v ä x l i n g a r hos oss lägre på t e m p e r a t u r s k a l a n och förefalla så d r ä g l i g a r e.
Af allt d e t s a g d a t o r d e framgå, att s v e n s k a r, som i s ö d r a E u r o p a s ö k a b ä t t r e k l i m a t i s k a för- h å l l a n d e n, äfven ofta på g r u n d af k l i m a t e t s olika s k a p l y n n e lätt k u n n a k o m m a a t t k ä n n a sig b e s v i k n a.
M å n g e n skulle m å h ä n d a, så mot- s ä g a n d e det än låter, hafva att v ä n t a b ä t t r e resultat af en vistelse vid Siljan eller t. o. m. vid S t o r s j ö n s s t r ä n d e r äfven u n d e r v i n t e r n.
H ä r m e d är n a t u r l i g t v i s icke afsikten a t t g ö r a g ä l l a n d e, att icke äfven vistelsen vid en syd- l ä n d s k luftkurort u n d e r v i n t e r n k a n för m å n g e n v a r a b å d e n y t t i g och a n g e n ä m.
Den o m s t ä n - d i g h e t e n, a t t man på flere ställen kan s i t t a u t e i solen äfven vid en t e m p e r a t u r u n d e r frys- p u n k t e n, k a n n a t u r l i g t v i s v a r a af s t o r b e t y d e l s e.
E n n o r d b o t o r d e dock härvid alltid g ö r a bäst i att i S c h w e i z t. ex. u p p s ö k a en plats med 8 0 0 k 1,000 m e t e r s höjdläge öfver hafvet.
— Man må dock a k t a sig för att ö f v e r s k a t t a d e s s a förhållanden.
Dr H e n r i k B e r g s ä g e r i sin bok om den m o d e r n a l u n g s o t s b e h a n d l i n g e n: " Äfven i S v e r i g e har det ibland l ä k a r e varit vanligt a t t s ä n d a sina b r ö s t s j u k a p a t i e n t e r " till s ö d e r n " (Algier, M a d e i r a, I t a l i e n).
AU resultatet i de flesta fall varit dåligt, är ett sorgligt faktum.
— Tegnérs b e k a n t a v a c k r a dikt om " grafven i H i é r e s " h a r åt oss b e v a r a t m i n n e t af en dylik färd i förra s e k l e t s början.
PÅ GRAFVEN I HIÉRES.
* Hvems är den grafven?
Ty att hon är skoflad nyss, och har än ej hunnit växa öfver som ärret växer öfver slutna iag ser på mullen, grönskans vår kullen, sår.
Det är en främlings ifrån Nordanlanden, en blåögd, nittonårig mors, som kom att dricka söderns hälsofläkt pä stranden, det var för sent, hon vände icke om.
M y c k e t möjligt är, att det v a r " för s e n t " för den u n g a friherrinnan.
Men möjligt är äfven, a t t m e d e l h a f s k u s t e n (Rivieran) ej p a s s a d e för h e n n e. "
S.
L.
T VA LIFSGÄRNINGAR, E T T P A R I N S Ä N D A R E ha till I d u n s för- fogande ställt t v å k v i n n o p o r t r ä t t med an- h å l l a n om deras p u b l i c e r a n d e i v å r a s p a l t e r, en framställning, den vi så m y c k e t hellre tillmö- tesgå, som de b å d a k v i n n o r n a, till y r k e t b a r n - m o r s k o r, utöfvat sitt ansvarsfulla och g r a n n l a g a k a l l med a l d r i g s l a p p a d t nit och a l d r i g svi- kande skicklighet.
D e n y n g s t a af de t v å, fröken H a n n a Nilsson, h a r nu fallit för d ö d e n s lie m i d t i sin g a g n e - r i k a v e r k s a m h e t s b ä s t a år, h v a d a n o m n ä m n a n d e t af h e n n e s l i f s g ä r n i n g p å s a m m a g å n g blifvit en n e k r o l o g, ä g n a d m i n n e t af en m ä n n i s k a, h v a r s h j ä r t a var lika v a r m t som h e n n e s begåfning för det y r k e h o n v a l t v a r rik.
D e n lilla m i n n e s t e c k n i n g e n är författad af en inom o b s t e t r i k e n s o m r å d e f r a m s t å e n d e v e t e n - s k a p s m a n och l ä k a r e h ä r i h u f v u d s t a d e n.
.
HANNA NILSSON.
" I — ION ÄR Sveriges skickligaste b a r n m o r s k a s å utta- 1 * lade sig vid något tillfälle en barnmorskelärare om Hanna Nilsson, och utan tvifvel skulle han fort- farande vidhålla samma omdöme, om han ieke nu nödgades säga: " hon var " — ty hon är icke längre bland de lefvandes antal.
Hon afled den 18 sistlidne oktober i sin moders hem, Gärdsköpinge af Kristian- stads län, i en ålder af endast 30 år.
Efter att hafva genom- gått folkskolan i sin hem- ort och därefter åtnjutit någon privat undervisning, vände hon snart sitt in- tresse åt sjukvård.
Hon erhöll en af de utaf lands- tinget anordnade elevplat- HANNA NILSSON.
serna å Kristianstads lasa- rett och tjänstgjorde efter fullbordad elevtid därstädes någon tid såsom undersköterska, men hon lämnade tämligen snart denna bana för att söka en ny verk- samhet, dock på ett närliggande område, barnmorskans.
Vid nyss fyllda 22 år — den lagbestämda minimi- åldern — antogs hon till elev vid Stockholms barn- morskeskola och aflade där examen hösten 1897.
Åter- stoden af detta år tjänstgjorde hon på landet och blef den 1 januari 1898 biträdande öfverbarnmorska å Södra barnbördshuset i Stockholm samt följande året instruk- tionsbarnmorska och husmoder därsammastädes.
Vid denna mödosamma och ansvarsfulla plats kvarstod hon under 3 och / år eller till början af oktober 1902, då hon begärde och erhöll entledigande därifrån.
Redan förut hade tecken till den förrädiska sjukdom, lung- tuberkulos, som nu lagt henne i en tidig graf.
börjat visa sig och tvungit henne till några korta hvilotider vid sanatorier i Norge och Tyskland, men med okuflig energi återupptog hon arbetet och fortsatte därmed, så 3 4 Öfver friherrinnan Stjerneld, född v. Engeström.
N u r n b e r g s " PILSIMERDRICKA " • Rikstel.
7 94.
Allm.
Tel. 30 48.
— 577 länge hon kunde.
Sedan hon lämnat det henne så kära barnbördshuset, utvecklade sig sjukdomen hastigt.
Hon vårdades dels å sanatoriet vid Mörsil, dels å tuberkulossanatoriet vid S:t Göran, men flyttade kort före sin död till sin moder.
Hennes lefnadssaga blef ej lång, icke heller tiden för hennes verksamhet.
Men den har förvisso icke lupit spårlöst förbi.
Mer än 200 elever hafva under den tid, hon var instruktionsbarnmorska och husmoder, stått under hennes ledning, och mer än 7,000 patienter voro under samma tid mer eller mindre öfverlämnade i hennes vård.
På hvad hon varit både för elever och patienter häntyda många rörande drag af tacksamhet och beundran.
Kort efter hennes död skref t. ex. en f. d. elev: " Hon har varit till stor välsignelse för många af Sveriges barnmorskor; det är på oss hon offrat hälsa och krafter!
Hur många gånger såg jag icke under min vistelse på B.
B. patienternas glädje, då hon lugn och mild som alltid sade dem något vän- ligt ord! "
Hanna Nilsson var i olika riktningar ovanligt be- gåfvad.
En sällsynt observationsförmåga, snabb upp- fattning, ovanlig praktisk duglighet och handafärdighet i allt hvad som hörde till hennes yrke voro hos henne förenade med en osläcklig kunskapstörst och en energi och arbetsförmåga, som man endast sällan möter.
Ifrigt studerade hon äfven större arbeten inom obste- trikens område och studerade dem grundligt och med vaken kritik.
Särdeles framstående var hon som lära- rinna, och hon skydde ingen möda, för att äfven de svagaste eleverna skulle fullt uppfatta undervisningen, men icke mindre betydande var hennes insats såsom ledarinna; hon sökte att samla eleverna, väcka deras intressen, elda dem till oegennyttigt arbete till lidande medmänniskors hjälp.
På hvilotiden kunde det hända, att hon grep taktpinnen och ledde en liten sångkör, som hon bildat bland eleverna, ty äfven musikalisk begåfning hade fallit på hennes lott.
Det är klart, att en så rikt begåfvad person skulle tillvinna sig många varmt beundrande vänner både bland elever och pati- enter!
Icke så få uppsatser af hennes hand, klart tänkta och väl affattade, hafva varit intagna i " Jordemodren ".
En sista hälsning till södra barnbördshuset eller rättare sagdt till Stockholms barnmorskeskola sände hon kort före sin död — en donation, hvars ränta skulle an- vändas till premier åt elever, som visat sig särskildt intresserade och dugliga i det praktiska arbetet.
M.
S. KRISTINA NILSSON.
PORTRÄTTET här bredvid, skrifver insändaren, ger * bilden af en kvinna, som genom sin långvariga och välsignelsebringande verksamhet högt värderats och i tacksamt minne länge skall bevaras af de många, som kommit med henne i beröring, vare sig de varit förmän, elever eller pati- enter.
Kristina Nilsson antogs år 1875 till instruktions- barnmorska vid barnbörds- huset i Lund.
Den tid af nära trettio år, under hvil- ken hon innehaft sin be- fattning, har varit en vik- tig utvecklingsperiod för nämnda anstalt och bety- delsen af hennes verk- samhet i dess tjänst kan säkerligen ej öfverskattas.
KRISTINA NILSSON.
Hon har verkställt eller handledt under denna tiderymd nästan oafbrutet de här förekommande till inemot 6,000 stycken uppgående för- lossningarna, och detta på ett sätt, som endast stor erfarenhet, skicklighet och godt omdöme kunna åstad- komma.
Under sådana omständigheter är det ganska naturligt, att det har varit en värdefull praktisk hand- ledning hon gifvit alla de barnmorskeelever, som ut- examinerats från barnbördshuset i Lund under dessa trettio år.
Det är en betydelsefull insats hon sålunda gjort i utbildningen af barnmorskor, åtminstone för våra södra landsändar.
I allt sitt arbete har hon varit plikttroheten själf, men därtill har hon varit för sina elever ett föredöme genom sitt sätt att vara i det hän- synsfordrande kall, åt hvilket de ägnat sitt lif.
Hvar och en, som sett Kristina Nilsson i hennes verksamhet, skall alltid minnas hennes prydliga väsen, värdiga och taktfulla uppträdande äfven i mycket deli- kata situationer.
Dessa hennes personliga egenskaper,.
parade med hennes duglighet, skänkte utom åt henne själf äfven åt barnbördshuset i Lund ett stort anse- ende i vida bygder, och att komma under särskild vård af &gt;Jungfru Kristin » — så ville hon nämligen helst bli kallad — sträfvade barnföderskor af alla klasser och stånd, väl vetande, att den hjälp och vård, de fingo af henne, både skulle blifva god och gifven på ett kär- leksfullt sätt.
P o l e r a E d r a - IDUN Den 10 november fyllde Kristina Nilsson 60 år och många äro de, som tacksamt ihågkomma hvad hon uträttat, och önska henne glädje och välsignelse för hennes återstående lefnadsdagar.
På framställning af lasarettsdirektionen, som ön- skade åt Kristina Nilsson utverka en mot hennes mång- åriga, gagnande och framgångsrika verksamhet i det allmännas tjänst svarande utmärkelse, har Kongl.
Maj:t tilldelat henne guldmedalj för medborgerliga förtjänster.
1904 K Ö P Svart Siden.
Begär profver franko af våra garanteradt solida sidentyger från 90 öre till kr.
13 pr mtr.
Specialité: Sista nyheter af brud- sällsKaps- och promenadtoiletter, äfven i kulört och hvitt.
Sändes tull- och portofritt direkt till privata.
HÖFLIGHET.
J AG G-AR och tänker på en fråga, som jag själf inte är i stånd att besvara: Aro vi, svenskar, såsom vi älska att tro, ett af Europas höfligaste folk?
Eller äro vi lika höfliga som folk i allmänhet anse sig behöfva vara?
Eller äro vi ohöfligare än andra?
Vi få tyvärr icke hänskjuta frågan till besva- rande af våra sommarturister.
De känna oss ej.
Kanske också att de endast känna oss från vår allra bästa sida.
En tysk Btedeker, som tilltalar oss på gatan, kan alltid göra sig räk- ning på att bli behandlad som den mest gyn- nade nation.
Ar upplagan fransk, så fördubbla vi vår älskvärdhot, och en engelsman, som kan- ske i verkligheten endast är shopkeeper i City och i sitt hemland intager en blygsam social ställning, blir hos oss alltid behandlad som om han vore lord och medlem af öfverhuset.
Nej, turistorna känna oss icke.
Vi begagna gentemot dem en helt annan rangskala än den vanliga.
Låt oss gå till oss själfva!
Bland svenska oseder finns det en, som jag alldeles särskildt af skyr.
J a g kan inte hjälpa, att det är mig emot, då i något gladt sällskap en vildt främmande herre tränger sig på och mod höjdt glas utbrister: — Låt oss ' bli bröder, så kan vi få skälla på hvarandra!
Den svenska brorskålen bereder ingen af parterna någon fördel.
Den innebär ingen som helst förpliktelse.
Man är hvarandra precis lika främmande som förut, men den befriar oss från att i umgängeslifvet bemöta hVarandra mod alla de små och nästan omärkliga hänsyn, som i själfva förlänar detsamma dess förnämsta bohag.
Den anses vara ett natio- nelt uttryck för välvilja och älskvärdhet, men den slår alltför ofta upp dörren för motsatsen.
Den är intet bevis på naturligt gemyt — en egenskap, som vi alldeles sakna — den utgör endast ett erkännande af vår förunderliga mot-.
vilja mot tilltalsordet Ni.
Eller kan man se något mindre höfligt än trafiken på våra automater?
Det förefaller, som om den öfverallt utomlands medgifna rättig- heten att främmande personer slå sig ner vid samma bord hos oss skulle skapa någon slags hemlig brorskål.
En herre sätter sig midt emot en utan att hälsa.
Han tar saltkaret ifrån en utan att fråga, tummar på brödbitarna, sticker en tandpetare under näsan.
Och han går sin väg som han kommit.
På den enklaste tyska bierkneip skulle en sådan person anses som en tölp.
Häi ' är det skick och bruk.
Men det finns kanske icke något område, där den svenska höfligheten tar sig så ' egen- domliga uttryck som i fråga om telefonen.
Telegrafstyrelsen har nyligen på anförda klago- mål från telefonstationen i Kalmar sett sig nödsakad att tillgripa särskilda åtgärder mot en därvarande abonnent, som gjort sig skyldig- till ohöflighot mot den kvinnliga personalen.
Fallet torde vara enastående.
Men att så är förhållandet beror säkerligen i vida högre grad på våra telefonisters långmodighet än på den telefonerande allmänhetens höflighet.
Ty dessa stackars telefonister få minsann en underlig- erfarenhet om publikens takt.
Om våra ry- tande och skrikande telefonvidunder gjorde ett m e t a l l s a k e r L a g e r m a n s verket m e d f l y t a n d e Schweizer &amp; Co., Luzern S. 6.
(Schweiz).
Sidentygs-Export.
— Kungl.
Hoflev.
besök på en stor telefonstation, så skulle de se, att tjänstgöringen redan i och för sig är obe- haglig nog.
Och om de någon gång skulle träffa tillsammans med några af de små frök- nar, som de i sin dagliga trafik behandla som gardister, så skulle de rodna öfver sig själfva.
Men våra telefonister kunna trösta sig.
Så snart vi fått luren i hand, äro vi inte artigare mot hvarandra än mot dom.
För en tid sedan skulle jag tala i telefonen med en bekant och fick upp orätt nummer, hvarvid följande korta, men uttrycksfulla samtal utspann sig mellan.
mig och en obekant basröst: — Är det hos X?
— Hva '?
— J a g fråga om det är hos X?
— Dra åt — — J a g frågar: Aro vi svenskar höfligare än andra natio- ner eller äro vi kanske ohöfligare?
THORE BLANCHE.
KATTEN.
SÄGEN F R Ä N STOCK- HOLMS SKÄRGÅRD B E R Ä T T A D A F ANNA W A H L E N B E R G.
S (Forts, och slut.
S OM INGA bevis funnos att förete på att Mag- nus undanhållit pengarna, kunde emellertid rätten icke döma honom till annat än edgång på hvad han sagt.
Den tunga bibeln kom fram, och med två fingrar på dess uppslagna blad gick han eden, Hans stämma ljöd klar och tydlig genom tingssalen, och han tyckte själf, att han i denna stund gjorde upp saken inför både Gud och människor, och att han blifvit tvagen ren genom den högtidliga akten.
Så var det öfver.
Han fick gå, oeh han vände sig om emot människorna.
Om han väntat sig något af dem, vänliga blickar eller kraftiga handtryckningar ofvanpå dessa långa månaders kyla och tystnad, visste han icke rätt, men när han nu såg dem, sjönk plötsligt modet inom honom, och han kände sig mera öfvergifven än han förut gjort i sin ensamhet.
De stodo där stela rundt omkring honom.
Icke en min förändrades i deras ansikten och icke en hälsning mötte honom.
Då förstod han, att han var en dömd man.
De hade alla ett synligt, men ohörbart ord på sina läppar.
" Menedare " stod det där.
" Menedare " flög det emot honom.
Han gick icke raka vägen hem, utan dref omkring i skogarna, och det var först fram på aftonen han närmade sig gården.
Men innan han hunnit dit, saktade han stegen och vek så af nedåt vägen igen.
Nu fanns det icke mer än en sak till i världen, som han brydde sig om.
Han ville veta, på hvilken sida Karin stod, på hans eller de andras.
Och han kände p u t s p o m a d a " B O N - A M I "!
IDUN 1904 — 578 — 1111111 ••••••itu min ••• in 11 IMU 111) 111 HM IIIIIII Lanolin- Sana-M Garanterad ren, nentral, mild och öfverfet.
Bästa Barntyål!
2 5 ö r e st. Grumme &amp; Son Stockholm.
godt hvar han skulle träffa henne.
Hvar kväll dref hon hem korna från hagarna, och han hit- tade hennes stigar.
Länge dröjde det icke heller, förrän han hörde hennes rop blandadt med koskällans ping- lande, och de råkades vid ledet, där kreaturen skulle igenom.
Hon blef röd, när hon så plötsligt såg honom framför sig, men i detsamma svängde hon sig om och ropade på korna igen.
Till sist måste hon doek fortsätta hemvägen, och där stod han hindrande kvar.
— Karin — sade han, — du har alltid varit vänlig emot mig, Karin.
Nickande vände hon på hufvudet för att åter se efter korna.
Men han höll fast i hennes spö, och fingrarna gledo utefter det, tills de ffngo tag i hennes hand.
— Karin, vill du vara min vän, min lilla vän, min enda vän i världen?
Med en häftig vridning gjorde hon sig lös och sprang.
Oeh i hela sitt lif glömde han aldrig skrämseln i hennes ögon.
Hon fasade för honom.
Äfven på hennes läppar läste han detta tysta: Menedare!
Menedare!
Rrån den dagen slöt sig ensamheten ännu tätare omkring honom än förut.
Ingen, hvarken tjänare eller utomstående, fick träda öfver tröskeln till det präktiga huset, som byggts alltför stort till en, och hvars höga fönster timrats under så många ljusa drömmar.
Där bodde han nu allena.
Det gick år utan att han talade ett ord utom de allra nödvändigaste åt drängar och pigor.
Och inträffade det säll- synta att de båda bröderna möttes, hälsade de icke på hvarann.
Men den yngre brodern skyggade för den äldres blick, och Lars hustru, som en gång såg den, tryckte sig rädd intill mannen.
— Han kommer att slå ihjäl oss, Lars — sade hon.
Ingenting sådant hände dock.
Allt gick sin vanda gång.
Magnus sökte ingen, och alltjämt låg vägen till hans gård lika ödslig och obe- faren.
Men så en dag, när han kom hem från ar- betet, märkte han likväl att det stod folk framme vid grinden.
Det var en yngre kvinna, som man skockat sig omkring, och som man lyssnade till och talade med, ty hon tycktes ha mycket att säga och äfven något att fråga.
Då Magnus när- made sig, tego de emellertid allesammans, och kvinnan steg framom de andra, som om det varit på honom hon väntat.
— Goddag — hälsade hon.
— Känner han igen mig?
Magnus såg på henne en stund, och så med ens kände han igen henne.
Det var j u Torpar- Lena, hon som man trott vara omkommen under flykten för fienden.
Här stod hon nu frodig och lifslefvande.
Och själf började hon berätta sia historia kanske för tionde, kanske för tjugonde-gången.
* • E t t k l ä d n i n g s t y g Då fienden förföljde de gamla och henne i skogen, hade hon blifvit alldeles vettskrämd.
Men hon hade haft raskare fötter än Jörgens- son och hans hustru och hade kommit undan.
I en stulen båt hade hon rott genom vassarna och från den ena ön till den andra, tills hon nått fastlandet.
Och väl ditkommen hade hon sprungit och sprungit utan att veta hvar hon var, hade tiggt i bondstugorna, men icke kunnat göra reda för sig af skrämsel, och gifvit sig af igen, så fort hon kunde.
Efter en tids kring- irrande hade hon dock stannat i en bondgård och tagit tjänst där.
Sedan hade hon också varit på andra håll, farit både bra och illa, men aldrig tänkt på att vända hem igen fastän hon för en tid sedan träffade en be- kant från hemtrakten.
Denne hade befattat henne, att man funnit den gamle Jörgensson och hans hustru ihjälskjutna, och att man aldrig hittat deras pengar.
Och därför hade hon nu kommit tillbaka, ty det kunde allt hända att hon hade något att säga, som var värdt att höra.
Och det var Magnus hon ville tala med, eftersom han var den äldsta, och efter- som hon hört att han blifvit misstänkt för att ha behållit skatten för sig själf.
Magnus stod med nedböjdt hufvud och lyss- nade.
Och så hårdt skal hade det vuxit om- kring honom under alla dessa tystnadens och ensamhetens år, att ingen såg en glimt af hvad som rörde sig inom honom, då han hörde hennes sista ord.
— Nå — sade han — eftersom det är med mig du vill tala, så stig in.
Och utan att se på de kringstående öppnade han grinden och lät henne träda in.
Och när hon gått öfver gårdsplanen, fick hon också stiga uppför trappan och in i huset.
Det var första gången hans dörr öppnades för någon gäst.
Och han förde henne in i storstugan.
Men han bad henne icke slå sig ner, utan stod bara och väntade på fortsättningen af hennes berättelse.
— Och far hade - skrinet med sig — bör- jade haa åt henne.
Det var hvad han gissat för längesedan.
Gubben hade icke kunnat skiljas ifrån det förrän i sista ögonblicket.
— J a — sade Lena.
- Vi gräfde ner det tillsammans, för han orkade inte ensam, oeh lienden var efter oss.
J a g mins grannt hvar det ligger.
Åter stod Magnus tyst med nedböjdt huf- vud.
— Sitt — sade han.
Och därmed gick han ut ur rummet.
Lena hörde honom rifva i skåp och lådor ute i köket, och hon tänkte att han höll på att taga fram traktering åt henne.
Men strax därpå såg hon genom fönstret, hur han gick öfver gården mot stallet, hvarifrån han först kom ut med en vagn och därefter med en häst, som han spände för.
Så satte han sig upp och körde fram till trappan, steg af, gick in i huset och kom tillbaka med något som såg ut att vara ett matsäcksskrin, hvilket han stufvade in under baksätet.
Hvad skulle allt detta betyda?
Ändtligen stod han åter i stugan, tog upp en penningpung ur fickan och räknade lång- samt och högt upp tio blanka riksdaler, som han sedan lade i Lenas knä.
— Här har du för besväret — sade han.
— Och kom nu, så reser vi.
— Reser — utbrast hon häpen.- — Inte be- höfver vi häst och vagn heller för att ta reda på pengarna.
— J a g bryr mig inte om pengarna.
— H v a!
Bryr han sig inte om pengarna?
Så många, många pengar åt sig och bror hans?
ä r * a l l t i d v ä l k o — Jag bryr mig inte om dem, hör da.
Och ska inte ha några.
Lena kunde ingenting förstå.
Hon satt kvar där hon satt, fastän han ännu en gång upp- manade henne att följa sig.
— Akta sig, han — sade hon slutligen.
han — Do kan t r o a t t han h i t t a t tag i pengarna på egen hand.
Och det har han kanske också.
— I får tro hvad I vill, I oeh de andra.
Det frågar j a g inte efter.
Men nu reser vi — sade Magnus.
Han hade blifvit en sällsam man, Magnus, på de sista tiderna.
Mörkt och vildt växte hår och skägg omkring hans ansikte, men hans ögon voro fasta.
Han tog aldrig tillbaka ett ord.
Han vände aldrig om, när han gick mot ett mål.
Och den han gifvit é n befallning, han måste lyda, om han än försökte spjärna emot.
Han måste foga sig, om han än icke förstod hvarför.
Efter några minuter satt Torpar-Lena bred^ vid Magnus i vagnen.
Piskan smällde, ocli i hvinande fart foro de utefter landsvägen och rakt igenom byn.
Ur alla stugor kom folk ut och såg på.
Till och med Lars.
som annars alltid smög ur väsren för sin bror, steg ut på trappan för att skåda det märkliga.
Ty så hastigt hade ännu i D g e n färdats där i trakten.
Och underligt såg det också ut, paret, som satt i vagnen.
Den främmande kvinnan, hon som nyss stått där så fryntlig och viktig, säker som hon var på a t t bli välkomnad för sin stora glada nyhet, höll sig blek och förskrämd med båda händer fast i baksätets pinnrygg.
Han, Magnus, satt där rak och stram med lysande ögon och piskan höjd öfver den nästan skenande hästen.
Men när de foro förbi Lars, där han stod på trappan, vände Magnus på hufvudet och såg på brodern.
Och hans stela läppar, som icke lett på den dag man kunde minnas, drogo sig till ett besynnerligt leende.
Så liven piskan om hästens rygg och åk- donet rasslade bort öfver vägen.
I veckor och månader talade man om denna märkvärdiga färd.
Magnus måste ha färjat sig öfver till fastlandet och farit vidare där, t y han kom icke igen förrän flera dagar därefter och då ensam och med hästen i sakta lunk, som vore han mycket trött.
Hade Magnus varit ute i markerna med Torpar-Lena och letat reda på skrinet?
Eller hade han satt henne i säkerhet någonstädes långt borta såsom farlig för honom, därför att hon kände till för mycket?
Det var det ingen som visste.
Man pratade och pratade.
Hvar och en hade sin åsikt om saken, men att det var något galet beställdt med den, det trodde alla.
Dock vågade hvarken Lars eller någon annan för andra gången gå till länsmannen med en angifvelse.
De hade liksom fått en viss skräck för Magnus.
Så förflöto • åter ett par år som förut.
Men under don tiden blef Magnus mycket förändrad.
Hvar och en kunde se, att han var sjuk, och en morgon öppnades icke dörren till det stora huset, där han bodde ensam och allena.
Inga knackningar hörsammades, och efter ett dygn bröt man sig in.
Då låg Magnus d ö d och kall i sin säng.
Han hade gjort testamente till förmån för socknen, men brodern öfverklagade det och fick det förklaradt ogillt.
Oeh så drog Lars in i det stora, vackra huset, som han alltid sett på med afundsjuka ögon.
Och det första han gjorde därinne var a t t leta etter pengarna, fars många pengar, som ju måste finnas där på något gömställe.
Men han hittade dem icke.
En höstdag kom emellertid en af pigorna inrusande till husbondfolket.
I handen höll m m e m Den t December börjar min Stora Jul-Realisation a£ Svarta o. Kulörta Klädningstyger, Dräkttyger, Bluslifstyger, o. Svarta o. Kulörta Sidentyger, m e d b e t y d l i g a p r i s n e d s ä t t n i n g a r oeh delvis e n o r m t b i l l i g a p r i s e r!
Utförligare om priser i nästa nummer!
J u l k l a p p!
F. 43 W. CAMPANIUS V e s ter långgatan 43.
IDUN 1904 — 579 — hon ännu krattan, hvarmed hon rensat bort småsten i nyodlingen uppe i skogen, och hon visade hur hon mellan pinnarna hittat flera stycken gamla silfver slantar.
Man följde henne bort till hittestället.
Man letade vidare.
Och so, där fick man upp en hel stor hög med siliVerslantar.
det sönder- fallna, järnbeslagna skrinet och den hälft för- multnade skinnpungen, i hvars innersta rum sedlarna ännu lågo oförstörda.
Där hade de hela den sökta skatten orörd tillbaka.
Och nu var det Lars ensam, som rådde om alla fars många pengar.
Den, som han skulle ha delat dem med, hade de dragit ned i jorden, under det de själfva stigit upp ur den igen.
Men det såg u t som om de icke skulle ha någon välsignelse med sig, de där pengarna, hvarken i eller ofvanför jorden.
Folk påstod,; itt Lars alltsedan den dagen han fick dem började bli lika besynnerlig, som Magnus hade varit.
H a n stängde in sig alldeles som brodern.
Men i olikhet mot denne hade han ett säll- skap, som var värre än intet, nämligen flaskan.
Den plundrade honom på allt som var hans.
Först tog den pengarna, så gården, så vettet ifrån honom.
Men grannarna sade, att det var Magnus som hämnades.
H a n hade offrat upprättelse, heder och rikedom för att brodern, som gjort honom olycklig, icke skulle få något med af fars många pengar.
Och det hjälpte icke Lars, att han fått dem i sina händer och att han var lefvande och Magnus död.
Magnus låg i grafven och drog ifrån honom allt hvad han.
ägde och hade.
EN H J Ä L T E B R A G D I D E T TYSTA.
V iReckitts Blåelse är väl bekant för den snöhvita glans, den gifver allt linne.
| Zebra-pasta star fortfarande främst bland alla putsmedel för järnugnar och spisar.
rtetallputspomadan Amor WULFFSKA LANDTBRUKSSKOLAN I TRELLEBORG.
midsommartiden år 1855, som den då 22-årige ynglingen beslöt att blifva en kunskapsspridare bland landtbrukets änmessvenner.
När man jämnställer tiden med mängden och omfatt- ningen af hvad han uträttat, förundras man dock mindre, t y det senare är så storartadt, att det utgör snarare två lifsverk än ett.
Innan j a g öfvergår till skildringen af detta, må dock ett par biografiska notiser meddelas.
J.
W.
Wulff föddes i Hoby prästgård i Ble- kinge den 22 april 1833 och skickades i Karls- hamns skola, där han afgick från högsta klas- sen år 1849 och blef sedan landtbrukselev och biträde hos en äldre broder, H.
A. Wulff, äf- ven han känd och framstående inom landt- mannaväsendet.
Aren 1861 — 1867 tjänstgjorde han som kamrer och lärare å Alnarp och genom- gick därvid 1866 vid 34 års ålder själf en landtbrukselevs af gångsexamen.
Aret därpå ut- gå!
: han en lärobok i landtbruksbokhålleri, hvil- ken prisbelönades af hushållningssällskapen i Stockholm och Malmö.
Efter att hafva rest som Nonnensk stipendiat i England och Skott- land, bosatte han sig i Trelleborg, där han den 1 november 1867 öppnade Landtbruksskolan i Trelleborg.
Åt denna har han med undantag för feriestudieresor åt skilda håll sedan dess uteslutande ägnat sig.
Skolan har under de gångna åren besökts af 1,223 elever från lan- de s alla landskap samt Norge, Danmark, Fin- land och Tyskland.
Skolan mottager elever i alla kunskapslägen från och med vanlig folk- skolebildning.
Ej mindre än tredjedelen af hela elevantalet har hört till denna katgori.
gifver messing och koppar den vackraste och hållba- raste glans.
W I L H.
B E C K E R.
Kongl.
Hofleverantör, Stockholm.
Hufvudaffär: 5 Malmtorgsg.
Filialer: 24 St. Nygatan, 23 Götgatan.
bit för bit, teckning för teckning tillverkad just af föreståndarens egna händer och med tanke på hvad som skall i skolan meddelas och belysas.
Han har varit växtsamlare, jägare, mineralog, mikroskopist, tecknare, fotograf, kemist, kon- servator och allt, som varit nödigt för att göra hans samlingar kompletta.
De hafva nu se- nast vuxit med en del hemmagjorda planscher för lättfattligt inlärande af de kemiska grund- begreppen.
Gubben Wulff har haft sina vedersakare, naturligtvis — höll j a g på att säga — från de af staten upprättade landtbruksläroverkens sida.
Påståendet att man kan på sex måna- der inlära detsamma, som vid statens läroverk kräfver ansenligt längre tid, har man helt en- kelt hänfört till ovederhäftigt skryt.
" Kom och kontrollera! "
har gubben Wulff svarat, men det har ej kommit någon kontrollant, och dock tror jag, att nästan hvarje lärare i vårt land skulle hafva något att lära af de Wulff - ska metoderna, hans slit och släp för sin skola och sina samlingar samt hjärtligheten i um- gänget mellan honom och hans lärjungar.
ID AHLGATAN i Trelleborg ligger ett långt och ganska oansenligt envånings- J a g skulle ej vågat uttala mig så positivt i hus med tycke af till hälften boningshus, till mångt och mycket, som j a g här gjort, om j a g hälften något annat — man vet ej rätt hvad!
ej vetat, att alla hans elever — - och en sådan Men det huset är kändt af tusentals dugande finns det i hvarje trakt af Sverige — skola män rundt om i Sveriges bygder, i grann- bestyrka mina ord.
landen, på kontinenten Han står i ständig korrespondens med ett — till och med hos flertal af dem.
och på gubbens hedersdagar Han gick till sitt verk med kärlek och har antipoderna, — men manligen fört det ut.
Redan innan han bör- •komma de från när och fjärran, personligen, äri mera den man, som jade sin skola, hade han sitt eget system brefledes eller pr telegram.
residerar därinne, den skematiskt färdigt, och sedan dess har det Det skall säkert glada dem att återse den gamle landtbruksskole- kompletterats genom erfarenheter i tusental faderlige vännens drag och höra, att han fort- föreståndaren J.
W.
ur skolan, från andra skolor, ur böcker och farande är lika rastlöst verksam vid oförmin- Wulff.
ur lifvet.
skad vigör, trots öfverskridna sjuttioett år.
Det var en nästan Han har sin egen pedagogik och sin egen Han föryngras med ungdomen, som kommer sommarslång försum- metodik.
Dessa kunna icke här närmare om- till honom år efter år i beständigt nya, ännu melse, när j a g en vac- outforskade upplagor.
nämnas.
D e t må vara nog, att den förra går ker höstdag lyfte klin- ut på att väcka det ädlaste hos människan: Det kan j u också intressera dem att återse kan till den gamla tro på egen kraft och manlig heder, under det det gamla skolhuset, och för en och hvar bör skolans gallerport och att den senare stiger från det enklaste till det J. W. WULFF.
lektionen i anatomi bestyrka, att man vid steg in i trädgården mest komplicerade i klar och följdrigtig kedja, landtbruksskolan i Trelleborg tager sin sak för att besöka den vänligaste af vänner, den under beständig undersökning genom oaflåt- på allvar.
ungdomligaste af åldringar.
liga tentamina, om en och hvar är med.
PEHR.
J.
WALLIN.
J a g fann honom i hans sommarnöje — en Då hr W.
försäk- vrå af den stora skolsalen, för sommaren möb- rar, att hans under- lerad ä la kabinett.
För öfrigt skall ingen-tro, visning står nära den a t t det arbetas mindre i gubben Wulffs som- som bjudes vid sta- marnöje än i vinterarbetsrummet å andra sidan, tens landtbruksinstitut t y arbetet är herr W:s både sommar- och vinter- Alnarp oeh Ultuna, är nöje.
&lt; detta ej blott tomma ord.
Den medryckande Nu kastades emellertid böcker, planscher och fart.
den åskådlighet ritmaterialier åt sidan och efter en hjärtlig och klarhet, som prägla omfamning fördes j a g ut i trädgården till hvilo- gubben Wulffs före- platsen under det frukttyngda päronträdet med läsningar, ger en utom- gräsplanen och gruppen af härliga remontant- stående åhörare det rosor midt framför.
intrycket, att här måste Där gled samtalet öfver från dagens ämnen blifva ett resultat, här och sysselsättningar till det, som utgjort min värds lifsarbete och kring hvilket alla hans in- måste något medhinnas.
tressen koncentrerat sig.
Och då erfor jag till Och hvilken rikedom miti häpnad, att denna verksamhet redan ingått af åskådningsmateriel i sitt femtionde år.
Det var nämligen vid besitter ej skolan — EN ANATOMILEKTION.
Dynamol och Stefanos äro enligt läkareintyg och vetenskapliga analyser de bästa näringsmedlen för barn och sjuka.
Uppfunna af svensk vetenskapsman tillverkas de under uppfinnarens kontroll.
Varnas för en mindre lyckad svensk efterapning
IDUN - 1904 580 — E N F I N S K SKULPTÖR.
D BARON D ESTOURNELLES DE CONSTANT.
D E NORDISKA PARISFÄRD.
RIKSDAGSMÄNNENS I D A G, t o r s d a g, a n l ä n d e r som b e k a n t till P a r i s det a n t a l r e p r e s e n t a n t e r för de t r e s k a n d i n a v i - s k a p a r l a m e n t e n, som inbjudits till d e t t a b e s ö k i v ä r l d s s t a d e n af franska p a r l a m e n t a r i s k a skilje- domsgruppen genom dess president, baron d ' E s t o u r n e l l e s de C o n s t a n t.
Den i n t r e s s a n t a f ä r d e n k a n anses som en s t u d i e r e s a, vid hvilken v å r a riks- d a g s m ä n t o r d e få sin politiska erfarenhet v i d g a d i m e r än ett a f s e e n d e; h u f v u d s a k l i g a s t skola de k o m m a a t t m o t t a g a i n t r y c k af den d j u p g å e n d e fredsrörelse, som håller på a t t a r b e t a sig igenom i fransk politik, och för hvilken framtidsidés förverk- l i g a n d e b a r o n d ' E s t o u r n e l l e s de C o n s t a n t är en lika logiskt t ä n k a n d e som d i p l o m a t i s k t och politiskt h ö g t skolad f ö r k ä m p e.
H a n s nu gjorda i n b j u d a n till d e t t a f r a n c o - s k a n d i n a v i s k a repre- s e n t a n t m ö t e i n n e b ä r från hans sida en sträfvan a t t j ä m v ä l hos n o r d e n s politici få den öfver- t y g e l s e n grundfäst, a t t den e n d a s t a t l i g a m a k t - u t v e c k l i n g, som k a n försvaras af s u v e r ä n e r n a s och folkens s a m v e t e, är den, hvilken hvilar p å och b e s t ä m m e s af ett fullt o r d n a d t rättstill- s t å n d s t a t e r n a emellan.
I t i s d a g s a n l ä n d e de s v e n s k a och n o r s k a r i k s d a g s m ä n n e n till K ö p e n h a m n för a t t d ä r slå följe med de d a n s k a r i k s d a g s m ä n n e n.
Uppe- hållet i K ö p e n h a m n blef cirka 2 4 timmar, hvarför F R Å N KRONPRINSENS BESÖK I HERNÖSAND DEN MONSIEUR BERTHELOT.
d a n s k a r i k s d a g e n s t a l m ä n, H.
T r i e r och H.
N.
H a n s e n, b e g a g n a d e sig af tillfället a t t i n b j u d a färdens d e l t a g a r e till en s t o r n o r d i s k freds- b a n k e t t, hvilken afhölls å hotel d ' A n g l e t e r r e.
Vid r e s e n ä r e r n a s a n k o m s t till franska g r ä n - sen m ö t t e s de af den franska s k i l j e d o m s g r u p p e n med dess p r e s i d e n t, som h a d e rest dit med e x t r a - t å g för a t t h ä m t a g ä s t e r n a, h v i l k a u n d e r sin vistelse i P a r i s skola bebo det v a c k r a och m o d ä r n a hotel C o n t i n e n t a l vid rue de Rivoli.
B e s ö k e t k o m m e r att r ä c k a från den 2 4 no- v e m b e r till den 1 d e c e m b e r, och det för det- s a m m a fastställda p r o g r a m m e t omfattar bland a n n a t s a m m a n t r ä d e n i s e n a t e n och d e p u t e r a d e - k a m m a r e n, m o t t a g n i n g a r hos franska r e p u b l i k e n s p r e s i d e n t, i h a n d e l s k a m m a r e n och F r a n s k a insti- t u t e t, f e s t b a n k e t t e r, t e a t e r b e s ö k, utflykter till åtskilliga franska p r o v i n s s t ä d e r o. s. v. EN UNGE konstnär, af hvars verk vi i detta nummer införa några reproduktio- ner, torde ej vara mycket känd af svensk publik.
Hans namn är Geo W i n ter och han är född i S:t Åndrese i Finland 1875.
Vid 20 års ålder började han sina konststudier under artisten Ve- sterholms ledning i Åbo ritskola, som han genomgick på två år, hvarefter han arbetat på egen hand dels i Rom, dels hemma i Fin- land.
Om formskönhet, i den mening man vanligen fattar detta Vi återgifva h ä r p o r t r ä t t e n af de b å d a h e d e r s - p r e s i d e n t e r n a i den k o m m i t t é, som af skiljedoms- g r u p p e n u t s e t t s a t t utöfva v ä r d s k a p och ledar- s k a p mot de s k a n d i n a v i s k a riksdagsmännen, nämligen de b å d a s e n a t o r e r n a b a r o n d ' E s t o u r - nelles de C o n s t a n t och monsieur B e r t h e l o t.
Dess- u t o m t o r d e vi i ett följande n u m m e r bli i till- fälle att b r i n g a v å r a l ä s a r e n å g r a i n t r e s s a n t a bilder från den betydelsefulla färdens mera f r a m t r ä d a n d e m o m e n t, e n ä r d e t l y c k a t s oss att hos M. d ' E s t o u r n e l l e s u t v e r k a en p a s s e r s e d e l för v å r pariserfotografs r ä k n i n g.
» LIFSVÄRMEN ».
17 DENNES.
1.
D E N FESTSMYCKADE JÄRNVÄGSSTATIONEN.
SPISELGRUPP A F G. WINTER.
2.
UTANFÖR RESIDENSET.
P A N: KRONPRINSEN, LANDSHÖFDING RUDEBECK OCH ÖFVERSTE SELANDER.
FOTO FÖR IDUN A F K. WALLIN.
PÅ TRAP-
— 581 — IDUN 1904 FRÅN DEN OSTASIATISKA KRIGSSKÅDEPLATSEN.
1.
DEN JAPANSKA BELÄGRINGENS LEDARE GENERAL NOGI PÅ PORT ARTHURS BEFÄSTNINGAR 2.
GENERAL KUROPATKIN PÅ ETT SLAGFÄLT I MANDSCHURIET, EFTER EN FOTOGRAFI AF ^ILLUSTRATIONS KORRESPONDENT V BULLA 3.
FRU STOSSEL, DEN HJÄLTEMODIGA MAKAN TILL PORT ARTHURS FÖRSVARARE GENERAL STÖSSEL.
4.
JAPANERNA UPPSAMLA SINA SPETSADE KAMRATER UR DE RYSKA VARGGROPARNE.
NEDTILL 1 HÖRNET EN SKEMATISK BILD AF VARGGROPARNES KONSTRUKTION
— 582 — I D U N 1904 » UNDERKLASSENS FRISKHET » G. WINTER.
GRUPP AF h e t ", en mor, som leker med sina barn, finnes i Helsingfors ' " Ateneum ", där konstverket ny- ligen togs i betraktande af den ryske diktaren Maxim Grorkij, som blef förtjust i gruppen och beställde en kopia af densamma.
H a n kallade arbetet för " en munter skulptur, som icke var banal. "
Äfven gruppen " Lifvets lön ", där den trötta gubbgestalten symboliserar arbetet och mödan oeh det döda barnet i hans armar de krossade idealen, gjorde ett djupt intryck på fattig- domens och lifsmörkrets snillrike skald.
Förutom dessa t r e här reproducerade konst- verk, af hvilka " Lifvets l ö n " tillhör Antells samlingar i Helsingfors, dit den förvärfvats för 6,000 finska mark, h a r W i n t e r utfört flere andra arbeten, däribland en staty " Koketten ", för hvilken han erhållit bronsmedalj i Paris.
Som bevis på att han tidigt gjort sig be- märkt kan nämnas, att finska statens stipendium på 3000 mark tilldelats honom tvänne gånger.
För närvarande pågår en utställning al ' hans arbeten i konstmuseet i Åbo och ha platstid- ningarna uttalat sig mycket berömmande om densamma.
Oerhörd har också japanernas manspillan varit under deras många anlopp mot Port Arthurs fort, men för hvarje gång ha de ryckt ett steg närmare det svår- intagliga fästet, och fallet af denna ryssarnes viktiga utpost mot Gula hafvet synes nu nära förestående.
Vi meddela med anledning häraf i dagsnumret en bild af den japanske generalen Nogi, hviiken lyckats tillkämpa sig en hållpunkt för sig och sina trupper i en af fästningens yttre fort — japanerna ha, som be- kant, flere sådana i sitt våld — samt ett porträtt af general Stössels maka, m:me Stössel, denna hjältemodiga kvinna, som följt sin man i kriget och nu i Port Arthur leder sjukvården vid ambulanserna samt för öfrigt i hela sitt uppträdande ådagalägger ett sådant sinneslugn i faran, en sådan själfuppoffring och ett så varmt hjärta för truppernas lidande, att de betrakta henne som sin försyn.
För någon tid sedan blef hon svårt sårad i axeln af en exploderande granat, men redan efter några dagar lämnade hon sjukhuset och företog omedelbart en tur kring forten för att uppmuntra garnisonen.
Det blef en gripande färd: de barska, af krutrök och damm nedsvärtade soldaterna gräto som barn, kastade sig till marken framför henne och kysste hennes klädnings- fåll, som om hon varit ett helgon.
Af general Kuropatkin äro vi äfven i tillfälle gifva en bild, tagen på ett mandschuriskt slagfält, samt slut- ligen af de ohyggliga försåt, benämnda varggropar, som ryssarne anlägga kring sina posittoner och hvari japa- nerna tillintetgjorts i massor.
Dessa hemska fällor utgöras af i jorden gräfda hålor, cirka 1,20 meter breda vid öppningen och mellan 60 å 70 centimeter i botten.
ord, kan man knappast tala, då det gäller W i n t e r s arbeten.
D e mjuka lin- jernas och de sköna rörelsernas tolkare är han egentligen icke.
H a n återger fast hellre det karaktäristiskt fula och lifskarga hos män- niskors barn, men han förstår därjämte att ställa konstverket i en poetisk stämningsbelys- ning, så att kargheten blir rörande och den i fattigdomens sparsamma bakgårdsljus uppvuxna människan vacker.
E t t af hans större och märkligare arbeten är ett spisel, som h a n benämner " Lifsvärmen ".
Framför eldstaden, utförd i travestrin, en ita- liensk stenait, hårdare än marmor, stå två mar- morfiguror i naturlig storlek: en darrande man, som är symbolen för tillvarons hårdhet och köld, och en kvinnogestalt, hvilken höjer sig från hemmets härd och med sin andedräkt ingjuter mod och lifsvärme hos den frysande mannen.
D e t t a skulpturala konstverk med sitt väl funna motiv präglas af en vacker realistisk formgifning och har förskaffat sin u p p - hofsman talrika loford såväl inom som utom Finland.
Den drastiska gruppen " Underklassens frisk- LINBEREDNING I VÄSTERGÖTLAND.
UR DAGSKEÖNrKAN.
RONPRINSENS HERNÖSANDSBESÖK.
Invigningen K af Hernösands nybyggda frimurarloge, för hvars skull kronprinsen i förra veckan besökte Hernösand, ägde rum sistlidne torsdag under vackra högtidligheter.
Borgmästare Fröberg hälsade vid järnvägsstationen å stadens vägnar kronprinsen välkommen, hvarefter tronföljaren tillsammans med landshöfding Rudebeck åkte till residenset.
Kl. 5 e. m. begaf sig kronprinsen till frimurarhuset för att inviga det.
Efter invigningshögtidligheten gafs middag för kronprinsen å S:t Petri-logen.
I middagen deltogo omkring 150 personer.
Vi meddela här en bild från den festligt dekorerade stationsbyggnaden samt en från residenset, då kron- prinsen for därifrån för att inviga frimurarhuset.
Af det nya frimurarpalatset ha vi redan i ett föregående nummer gifvit en exteriör.
INBEREDNING.
Västergötland, särdeles Marks hä- L rad, har sedan gammalt varit linodlingens förnämsta bygd.
Allt mer och mer åsidosattes dock denna gren 2 af odling, och man får numera sällan se linet " bråkas ' för hand på gammaldags vis.
Bilden härofvan fram- ställer emellertid en dylik förrättning.
Öfver en i jor- den byggd håla af sten torkas linet, som sedan, medan det är varmt, sönderbrytes under käkarna af " brå- torna ", som de verktyg kallas, hvarmed tågen befrias från " skäforna ".
K •LIFVETS LÖN ».
GRUPP A F G.- WINTER.
RIGSHÄNDELSERNA i Ost-Asien hålla fortfarande världen i spänning, och särskildt samlas intresset kring Port Arthur, hvars hjältemodiga försvarare allt- jämt, trots den långvariga belägringens fasor, uppbjuda det yttersta af sina krafter för att hålla fienden tillbaka.
E. GUSTAFSSON FOTO.
De ha ett djup af cirka 2 meter, och i bottnen befinner sig en hvass påle, på, hvilken de olyckliga vid sitt nedstörtande spetsas.
Vår bild framställer japanska soldater i färd med att ur groparne uppsamla sina dödade kamraters lik.
Ett pris a f Femtusen (5,000) kronor är i Iduns nya litterära pristäfling utfäst för d e n b ä s t a s v e n s k a originalroma- n e n af ungefär 300 sidor vanlig bokoktav.
Täflingstiden utgår den 30 juni 1905.
När- mare program och bestämmelser återfinnas i Idun n:r 41 för innevarande år.
jTlla våra författare och författarin- nor inbjudas att deltaga!
— 583 — F RÅN VILDMARKS- OCH J Ä R N V Ä G S - B Y G G A R E L I F.
BLAD U R E R U SARA STARES ANTECKNINGAR, HOP- SAMLADE AE MARIA R1ECK-MULLER.
v. 10 Mars 1888.
N ÄR JAG gifte mig med Olle, var det en gamma tant, som en dag kom lör att ösa öfver mig en - skopa ur sin vishets brunn.
Oeh hon talade och sade: — Kära barn, har du riktigt tänkt på, hvad det vill säga att gifta sig med en sådan där nomadmän- niska, som ingenstans har en varaktig stad?
Du vet inte du, hvad som väntar dig.
.
.
gudskelof att du har ett godt humör, stackars lilla Sara!
— Hon hörde till den sortens fruntimmer, som själfva upplefvat rakt ingenting och hafva en andrahandserfa- renhet, som de använda för att göra så många som möiligt lika litet vågsamma, som de själfva vant.
Jag skulle vilja kalla dem kvinnokönets ugglor, hvilka ständigt sitta med en klo i vädret, som de varnande skaka, i det de ropa ut sitt: uhu, gå inte dit, gå inte dit!
— Och hvad de mena med pröfningar och lifvets besvärligheter är egentligen ingenting annat än lifvets små ojämnheter — det knottriga, som man måste •öfver.
Det är kanske mest med tanke på ett möjligt sam- manträffande med denna gamla tant, som jag bryr mig om att fylla ett par sidor med vår julfärd ned till hemmet i den gamla staden.
Ty då jag läser upp det för henne, skall det bli mig ett nöje att lägga märke till, hur hon knäpper samman sina händer och hälft med tillfredsställelse, hälft beklagande säger: kära Sara — var det inte det jag sa '?
Idel svårigheter och be- svär!
— Fastän det egentligen ej är någonting att tala om.
.
.
Natten till den tjugutredje december, klockan half • två, väcktes vi — stora och små — af Hilma, som tände en flammande brasa i kakelugnen.
Det är ju otäckt att, när man sofver som bäst, vakna med den tanken att man midt i mörka, kalla vinternatten måste upp och ut efter landsvägen.
Men det var just, hvad vi måste, ville vi hinna fram till julaftonen.
Den sista återstoden af sömnig ovisshet utplånades också, när Olle rätt högljudt sade: — Kom ihåg, att klockan tre ska ' vi sitta i slädarna, för att hinna i tid till tåget.
— Det som jag nu mest grufvade mig för var, huru det skulle gå att få småflickorna färdiga.
— Men det var onödigt bekymmer.
Inne i barnkammaren satt Maj klarvaken och jollrade med en känga i handen om mormor och åka på tåg — och var lika angelägen som jag, att det skulle gå undan.
Lill-Greta,.
som alltid är ett tåligt och rart litet bylte, sof, huru vi än vände på henne och packade in henne — till och med, när hon slutligen lindades in i sin lilla lammskinnsfäll och bars ut i släden.
.
.
Åh, det var riktigt härligt, när vi kommit så långt, och piskornas klatschande satte hästarne och de klin- gande bjällrorna i r ö r e l s e.
.
.
I första släden — Olle med Maj i knäet och jag med lill-Greta.
I den andra — Hilma och alla reseffekterna.
Det var ej kallt, och mellan snöflingorna, som dansade omkring i luften liksom på lek, lyste stjärnorna likt millioner blinkande ögon.
Snabbt gledo vi fram på den nyfallna snön, och jag började tycka, att jag gärna skulle kunna sitta så här en hel natt, åkande fram efter tysta vägar, där de sofvande gårdarne skymta mellan trän och stängsel likt ljudlöst förbiilande skuggor.
På något enda ställe lyste det från ett fönster ett matt, rödgult sken genom en fördragen gardin.
Och jag måste undra öfver dem, som vakade, när andra sofva.
Kanske kom till dem därinne just i denna stund — ett litet hjälplöst, kärt människobarn — eller reder sig någon af dem — under ångest — eller trött och nöjd — till skilsmässan från jorden.
Och min tanke dröjde borta i den främmande gården — tills ljuset försvann bakom nya skuggbilder.
— — — Olle anade säkert, att jag satt och fördjupade mig i fantasier — och äfven ungefär hvar de höllo till, ty nästa gång ett sådant där ensamt ljus likt ett vaket öga stirrade mot oss genom mörkret, hörde jag hans röst längst in från den uppslagna vargpälskragen: — Ser du, Sara, där är en till gård, där gummorna ha sölat med julbaket, så att de måste hålla på midt i nat- ten.
— Så där hufvudstupa brukar Olle ibland gifva mig en puff tillbaks till verkligheten — och verkar då själf på mig som en amerikansk rullgardin, när den med en smäll far upp i taket och låter det fulla klara dags- ljuset strömma in till en, som halfvaken ligger och drömmer.
— — — När nu inom kort den gråa morgongryningen gaf alla föremål bestämdare former, hade vi ej långt kvar till stationen.
— Samtidigt med att växelmaskinernas signaler skärande skuro genom luften, syntes skor- stenarne och husen i Sollefteå växa fram ur morgon- diset nedanför oss.
Och klockan half sex sutto vi på tåget — d. v. s. vi stora, ty Maj och Greta lågo sof- vande som snälla barn.
— Först nu, i järnvägskupéen, begynte jag erfara den där känslan af förväntansfull glädje, som för mig alltid följer med ett återseende af mina närmaste och allt det gamla därhemma.
.
.
Och det var en mycket harmonisk och stilla sinnesstämning dessa tankar förde mig in i — hvilken så småningom öfvergick till djup, drömfri sömn.
— — — Och hvilka dagar af hvila och förnöjelse blef det ej sedan, när den långsamma järnvägsresan ändtligen tog slut!
.
.
.
Jag tror aldrig att jag någon jul kännt en sådan hel stämning i det gamla hemmet som denna — och på samma gång var det någonting ovanligt både i att komma resande långväga ifrån och att själf ändå ej vara hufvudpersonen längre.
Den rollen sköttes nu till fulländning af de två flickebarnen, som halfva dag- arne rullade omkring på sin lammskinnsfäll under jul- granen.
— Men jag tror, att det var en plåga för mormor och morfar att tänka på återresan, och jag har en misstanke om, att de båda två luta åt den visa tantens åsikt om nomadlif och mer sådant.
.
.
Men de tycka visst också, att Sara har blifvit fruktansvärdt kallblodig och oförvägen bara på detta sista halfår.
— Och kanske hon är det också — ibland.
— Hvad jag i alla fall lagt märke till — med en bland- ning af undran och vemod — är, att det måtte behöf- vas bra litet för att man skall fjärmas från de gamla kamraterna — flickvännerna, — som man under en hel period af lifvet delat ljuft och ledt med.
Endast det att jag nu kommit in i för dem fullkomligt främ- mande förhållanden, gör, att, när vi nu träffades under de här veckorna, kändes det, som om de betraktade mig som en för det kulturella lifvet hälft förlorad, och de drag, jag talade om för dem ur vår tillvaro som järnvägsfolk, väckte tydligen mer deras förundran och beklagande än något vidare intresse.
— Ja, men ha ni intet umgänge?
— frågade en — en mycket snäll flicka för resten, som skulle gifta sig med en rik ämbetsman i Stockholm.
— Inte något tillfälle att träffa folk, komma på några tillställningar?
— Och jag tror, att hon ansåg mig lika förlorad för världen, som om jag uppenbarat mig som ' väckt och frälst ' — när jag upplyste henne om, att vi och Lyckes endast lefde familjelif — och förresten sällan sågo eller träffade annat folk än rallare och bönder.
Emellertid kändes det ej alls dystert att, när fri- tiden var slut, vända åter till vildmarken, som de kallade vårt ådalsland — endast litet tungt att lämna det kära, gamla hemmet med far och mor.
— — — Den färden blef dock ej utan sina " knottrigheter ", och jag skulle ej vilja göra om den nu med det- samma.
Kvällen innan vi skulle resa sjuknade Hilma i en elakartad halsfluss, och doktorn sade, att jag ej på villkor fick stanna och invänta henne, pä det att barnen ej skulle smittas.
Således var det att resa utan jung- fru — och det går också — äfven med två småbarn, när man har en Olle, som af naturen är så mångsidig och faderlig, att han vid behof kan tjänstgöra som barnjungfru.
Och det kan min Olle.
Nu efteråt måste jag både känna mig litet rörd och full af skratt, när jag tänker på, huru han vyssjade och söfde och sjöng under denna ändlösa järnvägsresa.
Han var så ifrig i sitt barnsköterskekall till slut, att han ansåg mig som ett störande element och med all makt ville placera mig i damkupé — ty då skulle både jag och barnen bli lugnare — sade han.
.
.
Och den delen af hem- färden kan jag säga, att Olle ensam hade äran af.
Men när vi åter voro där uppe, där järnvägsresan tog slut, och slädarne stodo för dörren, då behöfdes det allt för väl att vi åter voro två.
.
.
Blidvädret hade slagit om till smällande köld, och vi stodo en stund undrande, om vi skulle kunna åka nära två mil i trettio graders kyla med småflickorna.
Naturligtvis blef det så att vi gjorde det.
Och inkapslade i nästan ogenomträngliga höljen af pälsar, filtar och fällar, togo vi nu den ginaste vägen, efter älfven och förbi forsarne — in efter byavägarne.
Våra barn måtte bestämdt hafva en naturlig instinkt, som gör att de på sådana här resor uppföra sig järn- vägsmässigt, ty de låta behandla sig som okänsliga kollyn och göra mig ingen annan oro än genom sin orörlighet, som ibland kommer mig att tro dem vara kväfda.
— Af helt naturliga skäl kunde vi under denna slädfärd hvarken tala eller se just mycket.
Vi voro endast och allenast klädbylten allesamman.
Men ibland skymtade det in till mig en glimt från älfsträn- derna — där solen kall och röd lyste på träd och buskar, ulliga af gnistrande rimfrost.
Och jag kände en tokig uppsluppen fröjd åt att vara här uppe igen bland mitt eget.
— Jag hade — som ofta numera — samma känsla af hemortsrätt, som en upptäcktsresande måste erfara i nyfunnet land.
.
.
Mina landvinningar äro ju af annan art och erkännas väl knappast af andra än mig själf; men trots deras ringa påtaglighet är nog upptäckareglädjen lika djup.
Och, när jag under denna färd i gnistrande kyla allt mer närmade mig hemmet högt där uppe vid skogsåsen, var det IDUN 1904 | GARGAROL | § välsmakande, koncentrerat », antisep- i tiskt munvatten.
i Hämmar syrebildning i munnen, skyddar i i därför tänderna.
j = Bruksanvisning å intyget.
[[Obs.!
Stänkproppen förlagd i flaskhalsen.
Obs.!
j H Y L I N &amp; C: o F. A.
- B.
[TOCKHOLM.
I med en obeskriflig känsla af samhörighet, som jag sade för mig själf: mitt land — mitt eget vackra land!
När släden stannade vid förstugubron, stod Kil ' August borta i vedbodporten och blåste värme i fing- rarne.
Han hade haft ett styft arbete att få rummen upp- eldade och blef nog litet snopen, när han fick höra, att han nu skulle få ytterligare en kurs i tjänarinne- facket ...
Jag är ej riktigt säker — men medan han bar in sakerna ur släden, tyckte jag att han sade till kusken någonting om — den djäkla Hilma, som inte kunde hålla sig klar.
— — — Och under veckan, som nu följde, hvarunder August fick öfva sig i många af en ensamjungfrus konster, märkte jag, att intresset blef allt måttligare, under det han uppnådde stor färdighet i att pusta och sucka på ett nästan hjärtskärande sätt Men så var det också under denna tid så kallt — och svårt att reda sig med allt det, som frös till is för oss i skåp och skafferi — att både jag och lill-August nästan- hade rättighet att förlora tålamodet.
— En morgon kom han in till mig, där jag satt vid brasan och skötte om lill-Greta, och förklarade att — herr- skapet inte kunde få något kaffe till frukosten, därför att kaffepannan hade bottenfrusit under natten — och hans lilla påskäggsansikte rynkade ihop sig och ut- tryckte så mycken trött sorg, när han uttryckte sitt håhåjaja, att jag trodde den stackars gossen skulle brista i gråt.
När jag sedan, efter det posten kommit, underrättade honom om att Hilma var frisk och kunde väntas hem följande dag, sken han som en soluppgång, och hela aftonen se ' n hörde jag honom plötsligen och utan att säga något ackompanjera sina sysslor med ett litet lustigt skratt — som liknade galandet af en tupp- kyckling.
Men nu tänker jag ej vidare på att kunna lära upp denne lille man till något slags hushållsbiträde på det kvinnliga området — han har alltför våldsamt demon- strerat däremot — häfdande sin ställning som riktig karl.
Det var samma dag Hilma kom tillbaka.
Och August strålade — och välkomnade henne, som om hon varit hans käresta.
— Att han noggrant beskref sina utståndna vedermödor, kan jag äfven förstå — ty Hilma förklarade sedan litet menande att det nog hade varit sista gången nu, som lill-August gjorde pigtjänst.
.
.
Tänk, hvad små och obetydliga karlar alltid äro rädda om sin värdighet.
— Se ' n på kvällen, när vi höllo på att gå till sängs hördes ljudet af bjällror och röster utanför förstugu- bron, och Hilma kom störtande in och bad med andan i halsen, att ingeniören måtte komma ut och ta ' reda på August.
.
.
Och det behöfdes sannerligen allt för väl.
Ty där ute på en arbetssläde, körd af ett par halfnyktra arbe- tare, låg vår passopp sofvande och så dödfull, att han ej stod att väcka.
Genom körsvennernas litet orediga förklaringar kunde vi förstå, att han i glädjen öfver sin befrielse sökt sällskap och nere i en gård träffat tillsammans med en del arbetare, som lånade villigt öra åt hans glädjeyttringar — och se ' n tyckte det vara lämpligt att pigga upp honom ännu litet mer.
— Herrskapet förstår väl — sade en af de half- nyktra — att när pojken kom och var så sjungande själaglad öfver att pigan kommit igen, så måtte en se till att kroppen fick någe att fröjdas åt också — för jämnviktens skull.
— Som jag stod där och försökte upptäcka något tecken till lif och rörelse hos honom, fick jag, i det han helt omärkligt vände på hufvudet, se en mörk strimma, som från mungipan sträckte sig öfver den högröda kinden ned mot halsen.
.
.
Olle, ropade jag nästan förlamad af skräck — lill- August håller på att dö — det är blod!
— Och jag pekade på den bruna randen.
.
.
Jag kände den dju- paste afsky för detta beskänkta sällskap, — och med- lidande äfven.
Lill-August var ju bara en pojke.^ — Det vore ju rysligt, om han på detta sätt skulle gå ur lifvet.
— Men när Olle i det samma höjde lyktan, så att ljusskenet föll rätt på hans ansikte hördes en af karlarne med en skymt af undervisande förtrolighet
IDUN — 584 — 1904 LITTERATUR.
Köp Uenersborgs B A L S K O R!
Bästa svenska fabrikat.
Hållbara!
Hvarje sula stämplad med vidstående fabriksmärke.
Tillverkas som specialitet ef- ter W i e n e r - m e t o d af 1 Aktiebolaget A. F. CARLSSONS Skofabrik, Venersborg.
Försäljas i minut hos de flesta lande i landet.
skohand- i rösten: — Äsch — lilla frun — det ä ' int annat än snuset.
.
.
Och det bjöd jag honom på.
Jag visste ej, om jag skulle bli riktigt ond nu eller bara förargad — men jag tror visst, att jag drog lite på munnen, när jag efter den upplysningen vände dem ryggen och gick in — öfverlämnande åt Olle att draga försorg om lill-August och en lämpligare ligg- plats åt honom.
Efter denna litet oroliga kväll hafva dagarne gått så lugnt och stilla — att de nästan tyckas mig som jämna, blanka pärlor, uppträdda på ett band.
Och när lampan tändes och Olle och jag sitta upptagna — hvar och en af sitt arbete — måste jag tänka på en tid för länge se ' n, när jag som litet barn satt inne i mormors kammare, där det alltid var så tyst, och där jag kände det som om katten och den stora pickande dalklockan voro det enda riktigt lefvande på flere mil.
De hemstöpta talgljusen, som mormor alltid använde, passade så bra därinne, där allt var dämpadt och stilla, och dit knappast något annat ljud från den yttre värl- den nådde fram — än postdiligencens hornstötar och kyrkklockornas malmton.
.
.
Det ä r " obeskrifligt härligt att ibland kunna för- nimma denna de gångna tidernas välgörande, sunda ro i en tid, som är fylld af bubblande, sjudande jäs- ämnen, och jag lyssnar sådana gånger med en känsla af njutning till det enda ljud, som här tränger genom tystnaden — forsens aflägsna surr — som minner om mormors spinnande gråkatt.
Ibland gå Lyckes och vi ömsevis öfver till hvarandra och njuta af hemtrefnaden tillsammans.
Då håller Elise oss med historier .från alla de olika trakter, där de varit, och som höja behaget af det fräsande knittret från kakelugnen, där äpplena stekas på glöden.
När förmiddagarne varit vackra, hafva vi följts åt — Elise och jag — ned till brobygget, där nu våra män för det mesta hålla till, och där arbetet skrider framåt med stora steg.
De stora landfästena hafva skjutit i höjden, och på landsvägen, som går där förbi, är ett lif och en rö- relse af folk och åkdon som på en marknadsplats.
De väldiga elefanthästarna med sina tunga stenlass hafva nött undan snön på långa sträckor, som ligga svarta och gropiga liksom under källossningen om våren, och rundt barackerna och futten * är snön öfver dragen med ett gråsvart lager från eldstädernas sotiga rök.
Det är roligt att gå här nere för en stund och se på det myllrande arbetslifvet.
Men det är en sak, som alltid verkar obehagligt och skrämmande både på Elise och mig, och det är, när arbetarnes fortskaff- nings medel öfver älfven — spelkorgen — sättes i rö- relse.
Då gå vi - - — — Ty det är öfver all beskrifning ängslande, när den lilla lådlika ruhinrättningen synes sväfva högt däruppe — rätt öfver forsen — på sin ståltrådslina, som man knappast ser.
Och att veta, att en massa människor på detta sätt måste åka fram och tillbaka, nästan som öfver en gapande graf — det är otäckt — och jag vet att ingenting vanligt skulle ' kunna förmå mig att göra en dylik färd.
Men dessa järnvägsarbetare äro modiga pojkar och hafva säkerligen aldrig känning af svindel.
De synas ej större än fåglar, där de springa omkring på de svindlande, höga murareställningarna med det kokande fräsande älfvattnet under sig, och de sjunga och hojta under arbetet, som om de vore jordens lyckligaste folk Och när jag ser dem på detta sätt som lydiga kug- gar i ett stort maskineri, måste jag glömma, att de kunna vara råa ocb våldsamma — • och jag unnar dem hjärtans gärna all den fattiga fröjd, som de kunna taga sig till vederkvickelse.
* Marketenteriet. "
[TNDER EN LÅNG följd af år har Ellen Keys namn ' varit ett stridsämne icke allenast i den offentliga pressen, utan äfven inom familjekretsar.
Vänner ha blifvit ovänner för det namnefs skull.
Och hvarför?
Jo, därför att Ellen Key genom sitt djärfva framträdande har bidragit att göra ställningen klar i så många frå- gor.
Diskussion har bragts å bane inom snart sagdt alla viktiga förhållanden människor emellan till följd af, att hon vid något tillfälle yttrat sig, likväl aldrig till- fälligt, utan efter att inom sig själf ha mognat och under tysta iakttagelser kommit till klarhet.
Hon har ej velat bidraga till förlängandet af den dolda fiend- skapen mellan samhällets olika lager, mellan de stri- dande meningarna, mellan representanterna för det nya och det gamla.
Sanning och ärlighet har hon velat befrämja.
Hon har velat rensa luften från de kval- miga ångorna af skrymteri och sken.
Öppen kamp har hon framkallat, och kampen är så våldsam, att man ej ger sig tid att tänka, man hugger till, ofta i luften, och för att hastigt göra slut på striden om hen- nes uttalade åsikter, ha motståndarne ej skytt att an- tasta hennes person. » Med dessa ord inleder fru Louise Nyström Hamil- lon — den kände läkaren och kulturhistorikern d:r Anton Nyströms maka — sin i dagarne utgifna märk- liga monografi öfver Ellen Key (Wahlström och Wid- strands förlag).
Det är icke en studie öfver den rykt- bara författarinnans litterära alstring, fru Nyström Hamilton sökt åstadkomma, utan en lifsbild af män- niskan Ellen Key, grundad på inhämtade meddelanden från närstående samt egna iakttagelser under en mång- årig vänskap.
Hennes hopp har varit, att en dylik lifsbild skulle kunna bidraga till ett rättvisare bedö- mande af den storslagna personlighet, som genom dessa — allt från barnaåren intill det senaste decen- niets upprörda kampar samlade — drag framstår i ett förklarande ljus, och därmed också till ett djupare för- stående och ett varmare uppskattande af hennes för- fattarskap.
Helt visst skall också den varmhjärtade biografen så mycket fullständigare nå sitt mål, som hon ingalunda af sin vänskap låtit sig förledas till ett kritiklöst lofprisande af alla delar af Ellen Keys etik.
Tvärtom inlägger hon sin bestämda gensaga mot mer än en punkt i densamma.
Detta har dock icke kunnat ändra hennes uppfattning af själfva lifsnerven i Ellen Keys författarskap, som är en outrotlig idealitet och en outsläcklig människokärlek.
I ett som allt är fru Nyström-Hamiltons lifsbild väl värd beaktande, stilis- tiskt välgjord och allt igenom underhållande som den dessutom är, och kan på det bästa anbefallas en och hvar, .som önskar skaffa sig en vidgad syn på en af vår samtids märkligaste kvinnogestalter.
Från våra kvinnliga romanförfattare föreligga ytter- ligare några volymer som bidrag till årets nu dagligen stigande litterära flöde.
Främst bland dessa att nämna, såväl med hänsyn till omfång som inre gedigenhet, är fru Sophie Elkans historiska " sannsaga " i två delar, " Konungen ", nyss utkommen från Alb.
Bonniers förlag.
Det är Gustaf IV Adolfs tragiska fursteöde, som af den utmärkta författarinnan här i romanens form på ett ingående sätt behandlats, och med lifligaste intresse följer man den fängslande skildringen allt från den späde kronprinsens första barnalekar och barnasorger på Drottningholm till den kulna decemberdag, då för detta konungen från Karlskrona redd för sista gången låter blicken fånga sitt förlorade rike, innan han föres ombord på fregatten Camilla, som ligger redo att föra den kungliga familjen i den tyska landsflykten.
Men det är icke endast de yttre konturerna, författarinnan gifvit, utan lefvande och sannt mänsklig står Gustaf Adolfs personlighet fram mot de historiska händelsernas bakgrund, och allt starkare och varmare växer sig medkänslan för den underlige drömmarens stolta och inbundna, men nobla och rättsinniga karaktär.
Märta Starnbergs nya berättelse " Skandal " (Alb.
Bonniers förlag) varierar ett gammalt romanämne, som man verkligen vid detta laget hade hoppats utslitet till obrukbarhet.
Den fattige, men ädle skogvaktarsonen, som älskar den rika och sköna godsherredottern, de andryga föräldrarna, som göra allt för att skilja de unga tu, drifva skogvaktarfamiljen från hem och grund, uppsnappa dotterns kärleksbref, bortgifta henne med en greflig odåga, men dock till slut, sedan den gode guden nådeligen sprängt den orättmätige äkte mannen i luften med " upphettad nitroglycerin " (!
), få böja sina stolta nackar för den trogna kärlekens triumf — är det någon, som känner igen receptet?
Det bästa i bo- ken är den naiva skärhet, som delvis hvilar öfver skildringen af de båda ungas första vårliga svärmeri.
Det originellaste, men också det obetingadt sämsta är den explosiva utredning af den tilltrasslade härfvan, som med motbjudande salvelse bokföres den speciella försynen för " Guds rätta barn och tjänare ".
Från Hugo Gebers förlag föreligga en ny samling berättelser och skisser: " I snön ", af Maria Rieck-Miil- ler — en serie ypperligt tecknade lifsbilder från land och stad, från nutid och gången tid, i löjen och tårar — samt Vila Linders för Iduns läsekrets välbekanta, färgrika och spännande kulturhistoriska roman från det döende Polen: " Mot undergången ".
Samme förläggare bar äfven utsändt Sigurds årsbok, som denna gång bär titeln " Ungt herrskap " och har sin publik och sin succés lika gifven som julen sin.
- Nils Wilhelm Lundh, den unge skalden till " Hvita kyrkans by ", har från sitt hjärtas bygd samlat ännu en knippa af lifvets och drömmens strålar och förenat dem under bandet " Stjärnorna " (Wahlström och Wid- strands förlag).
Alla gnistra de visserligen icke med ogrumladt sken, men mer än en utaf dem når vår panna med sitt svala ljus, vår läpp med sitt glitter eller vårt hjärta med sin värme.
Med Odal Ottelins " Bortom sorlet " (Hugo Gebers förlag) och Artur Möllers " Sena tiders barn " (Alb.
Bonniers förlag) ha vi slutligen att anteckna tvänne debuterande novellister, af hvilka särdeles den först- nämde gör sig fördelaktigt bemärkt genom konstnärlig behärskning och enkelhet.
J. N — g.
TEATER OCH MUSIK K UNGL.
TEATERN har tagit ett betydelsefullt och synnerligen erkännansvärdt steg till den goda musikens populariserande i vår hufvudstad, då dess direk- tion i dagarne beslutit anordna en serie " populära sym- fonimatinéer " till ytterst låga pris.
Tillfälle att njuta af god såväl klassisk som modernare musik beredes härigenom dels mindre bemedlade, dels ock sådana, som i allmänhet äro hindrade att bevista förekommande aftonkonserter.
Beslutet ä r ' s å mycket prisvärdare, som detsamma åtföljes af en redan på förhand uppgjord plan för dessa symfonimatinéer — något, som man hittills ledsamt nog saknat för de ordinarie symfoni- konserterna.
Enligt denna plan kommer serien att omfatta flere matinéer, hvilka skola gå af stapeln, den första redan instundande söndag den 27 dennes samt de öfriga den 29 januari, 19 februari, 12 mars och 9 april 1905.
Programmen äro sammanställda af hof- kapellmästaren Richard Henneberg, hvilken ock kommer att dirigera samtliga matinéerna.
Det första upptager de tre stormännen Bach, Beethoven, Wagner; det andra är ägnadt åt skandinaviska tonsättare, det tredje åt_ den tyska romantiken, det fjärde åt franska samt det femte åt tyska och slaviska tonsättare.
Plats är där- jämte beredd för solonummer såväl sång som för skilda instrument.
— Fru Maikki Järnefelt, här förut välkänd som romanssångerska, har ett par aftnar uppträdt som gäst å k. teatern.
Först i torsdags som Elisabeth i " Tann- häuser ", och senast i måndags som Sieglinde i " Val- kyrian ".
Hennes make, tonsättaren Armas Järnefelt, dirigerade vid båda föreställningarna.
Hvad den första föreställningen beträffar, hade undertecknad endast till- fälle att höra henne i andra akten, och här gjorde sig hennes varma, välljudande och skiftningsrika stämma förträffligt gällande.
Visserligen hafva vi hört häls- ningen till sångarsalen sjungas med mera glans än nu, men såväl här som i scenen med Tannhäuser och i denna akts slutscen verkade prestation betagande genom stämmans välljud och nyansrikedom.
Däremot brast åtskilligt i den dramatiska framställningen, hvil- ken mest kännetecknades af en stereotyp mimik och stora, intetsägande gester.
Bönen i tredje akten skall i vokalt hänseende hafva gjorts förträffligt.
Salongen var vid denna föreställning fullsatt af en elegant och intresserad publik, hvaribland märktes konungen, kron- prinsessan och hertigparet af Västergötland.
På måndagen uppträdde fru Järnefelt som Sieglinde i " Valkyrian ".
Äfven här hade hennes sångprestation betydliga förtjänster, om ock intonationen ej alltid var tillfredsställande.
I dramatiskt hänseende blef fram- ställningen äfvenledes af god verkan, särskildt i andra akten med dess skräckfulla vision.
Sångerskans ansikte har dock svårt att låna sig åt en talande mimik.
Såväl här som i " Tannhäuser " sjöng fru J. på tyska med ganska tydligt textuttal.
Hr Armas Järnefelt lade som orkesterledare i dagen både påpasslighet och förståelse.
De båda gästerna blefvp vid måndagsföreställningens slut föremål för riktiga ovationer.
Hvad uppförandet af " Valkyrian " beträffar bör man vara k. teatern tacksam, så ofta den framför något af de mäktiga Nibelungenverken.
Besättningen i " Valky- rian " var denna gång förträfflig.
Fru Jungstedt utför Briinnhildes parti med verklig glans, hr Nyblom är ypper- lig som Siegmund, om han ock denna gång hade ett par missöden i andra akten, och hr Forsells framställning af Wotan är nästan genomgående en berömvärd presta- tion.
Fröken Edström som Fricka och hr Sellergren som Hunding fyllde äfven väl sina platser.
F. Hbg.
TEATERN.
Edvard Brändes ' skåde- D RAMATISKA spel " Härdt mot härdt " tillhör sin författares senaste alster och det danska originalet bär årtalet 1903.
Visste man ej detta, skulle man obetingadt vara böjd att förlägga dess tillkomst ungefär ett tjugutal år tillbaka i tiden, så alltigenom prägladt är det af den slags, vi höllo på att säga, " skomakarrealism " (ehuru det här i pjesen visserligen rör sig om en försupen snickare och hans föga uppbyggliga familjelifl) som var typisk för en stor del af 80-talets novellistiska och dramatiska diktning.
Att det är tekniskt välgjordt och bjuder på duktiga karaktärsstudier skall icke för-
— 585 — nekas och var ju endast att vänta från denna öfvade hand — men, herre gud, hur litet för fantasi eller hjärta i dessa gråa och trista bilder ur pinade och förkrympta små hvardagssjälars lifl Ej ens en glimt af humorns försoning har författaren bestått sina tarfliga hjältar, utan tar han dem så au serieux, som stode de vid själfva världshjulets axel.
Om utförandet på Drama- tiska teatern är eljes ej annat än godt att säga: det var ett jämnt och solidt samspel utan något som glänste fram genom personlig egenart.
Men detta var väl härvidlag knappast också att begära.
Hr Hamrin som den supige hustyrannen till snickare, fröken Ahlander som hans vettskrämda och utsläpade hustru, hr Hans- son och fröken Sjöberg ' som deras barn, fru Bosse som madamens systerdotter i slynåren, och fröken Borg- ström samt hrr Lambert; Arehn och Enwall som de värda inackorderingarna gjorde alla sin sak omsorgs- fullt ifrån sig, därmed jämnt om jämnt delande för- fattarens egen förtjänst.
De friska lagrarne kunna vi emellertid spara dem, till dess vi härnäst mötas inför ett stycke förädlad konst.
J; O " N-g.
STERMALMSTEATERN.
När de små slovakerna stå redo att draga bort från sina fädernebyar bland de mähriska bergen för att afyttra sin hembygds industri: råttfällor, blecksaker o. d., förlofva de sig med sina kvarstannande kvinnliga lekkamrater och aflägga ed, att de aldrig skola glömma dem, utan om några år vända tillbaka och göra dem till sina hustrur.
Men åren gå, minnet af hembygden utplånas under den långa bortavaron, de små kringvandrande försäljarne bli stora karlarne, taga sig platser i städerna, exempel- vis Wien, bli kära i andra flickor, och när de så plöts- ligt råka samman med de forna lekkamraterna hemifrån, ha de totalt glömt hvarandra.
Det är det ungefärliga innehållet i operetten " Slova- kerna " af Victor Leon och Franz Léhar, en alls ej oäfven handling till en smekande och rytmiskt pikant • musik, som visserligen då och då får denna " schnei- diga * färg, hvilken skvallrar om Rohnacker och Pra- terns " Café-Haus ".
Bland de spelande, som alla göra sitt bästa, tages priset af hr Oscar Bergström, hvilkens jude, den K Ö KS A L M A N ACK - Redigerad af ELISABETH ÖSTMAN.
inneb.
af Elisabeth Östmans Husmoders- kurs i Stockholm.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN DEN 27 NOV. — 3 DEC.
1904. schackrande, men i grund och botten mycket hygglige Pfefferkorn, är en både dramatiskt och vokalt utmärkt framställning, ooh vid hans sida står värdigt den slovakiska bondjäntan Suza, som af fröken Berentz tolkas med mycken rustik humor.
Huruvida typen får sanes verklighetstrogen tillåta vi oss ej afgöra.
Dessa två bestämma emellertid afgjordt operettens framgång.
För öfrigt glänsa hrr Schiicker och Allam med sina friska röster och sitt käcka föredrag, fröken Griinberg koketterar öfvadt för sin fästman, hr Ringvall som blccksakshandlande vid någon wiener- " gasse " är roande nog och de små slovakerna i första akten spela teater med en förbluffande trygghet.
Hrr Hjalmar Meissners dirigentskap och Emil Lin- dens regie stödja utmärkt det hela — och stycket kommer helt visst att gå en tid framåt.
E. H — n.
K ONSERTFÖRENINGEN gaf sin andra abonnements- konsert den 15 dennes, och blef densamma allt- igenom en oblandadt njutningsrik afton.
Föreningen hade främst på sitt program satt ännu en för vår publik ny symfoni af det sent omsider till fullo upp- skattade geniet Anton Bruckner.
Symfonien var den i d-moll med n:r 3 betecknade och torde få räknas till den framstående mästarens mera lättfattliga symfonier.
Den komponerades år 1877, men rönte i Wien, där Bruckner var hoforganist, samma öde som den andra och ijärde symfonien, nämligen att refuseras af det tongifvande Filharmoniska sällskapet såsom omöjlig att utföras.
B. motarbetades nämligen på alla vis dels för sin dragning till Wagner, dels för dennes erkännanden om den blygsamme organisten.
Först i slutet af 1880- eller början af 1890-talet slog sig mästaren helt igenom i sin egen hufvudstad, men lyckades dock ej under sin lifstid — han dog 1896 — få alla sina nio symfonier, den sista ofullbordad, uppförda.
Utmärkande för B:s symfonier är den rikedom på tankar och stämningar, som återfinnas i dem, en rike- dom så öfverflödande, att det för den mindre öfvade åhöraren stundom kan verka rent af förvirrande.
Men lika ofta mötes man af en enkelhet och naivitet, som på en gång förvånar och rycker en med.
Mycket i B e r e d n i n g: Fisken fjällas, urtages, sköljes väl och torkas med ej.
fiskhand- duk.
Skinnet afdrages och gäddan fläkes längs efter, hvarefter ryggbenet jämte alla småben borttagas.
Den in- gnides med saltet och ättikan och får ligga 1 tim., torkas ånyo väl och be- strykes med det smälta smöret och ägg gulan, sam manbiand ad t samt beströs på båda sidor med osten och de stötta skorporna.
En långpanna bestrykes med kallt smör, fisken ilägges och begjutes med det skirade kräftsmöret och grädden samt stekes hastigt i varm ngn omkr. Va tim.
Under stekningen öfveröses den ofta med sin sås.
Den npplägges på varmt serveringsfat och såsen hälles öfver.
S ö n d a g: Juliennesoppa; gädda ä la Hombnrg; stekt tjäder med brynt po tatis, saladsplommon och krusbärsgelé; pistacieglace med mandeless.
Måndag: Vildtpastej med ärter; nyponsoppa med grädde och skorpor.
T i s d a g: Tisdag&amp;soppa; stekt sik med gräddsäs.
Serveras med gul champignonsås.
O n s d a g: DHlkött på får; äppel- soppa.
S t e k t t j ä d e r (f. 6 pers.).
1 tjäder, T o r s d a g: Äiter med fläsk; plättar 1 / a h&amp;- späck, 3 msk.
smör (60 gr.), 1 med sylt.
F r e d a g: Oxrulader med potatis och tsk.
salt.
lingon; äppelkaka.
L ö r d a g: Kokt fläskkorf med rot- Sås: Smöret, i hvilket fågeln brynts, mos, tapiokavälling.
2 msk.
mjöl, 1 lit.
bnlj &gt;ng, 2 del.
tjock grädde, 1 tsk.
socker, 1 tsk.
soja, 1 tsk.
kallt smör.
RECEPT: l IDUN 1904 B:s teknik verkar nytt, men för den uppmärksamme iakttagaren står det klart, att han i sina symfonier strängt hållit sig till de klassiska formerna, hvilka han endast gjort rymligare och rikare.
Om man tycker, att han härigenom förlorat något af en Beethovens genom skinliga klarhet, så torde det kanske till hufvudsaklig.
del bero på åhöraren själf.
Säkert är, att vid ett upp- repadt åhörande af Bruckners symfonier de skola framstå allt klarare.
Bruckners förnämsta storhet ligger emellertid nog ej på symfoniens område, utan på kyrkomusikens.
Han var ju organist vid Stephansdomen i Wien och en af sin tids skickligaste orgelspelare.
Därför finner man ock ofta i hans symfonier koralmotiv, religiösa tankar och stämningar.
Så är ock fallet i tredje sym- foniens båda första satser.
Hufvudallegrot med sin praktfulla instrumentation för tanken för öfrigt på flere ställen osökt till Beethoven, och det melodiösa adagiot fängslar genom naiv och flärdlös enkelhet.
Mest an- slående torde dock vara det originella och förtjusande scherzot, men äfven finalen med sitt muntra gavott- liknande tema intresserar i fullaste mått.
Det är med glädje vi konstatera, att symfonien — hvilken i pa- rentes sagdt är tillägnad Richard Wagner — väckte det lifligaste bifall.
En annan nyhet för aftonen var en konsertuvertyr i f-dur af vår landsman Adolf Wikluttd, hvilken för ett par år sedan gjorde en lofvande debut med en konsert för piano och orkester.
Den nu spelade uver- tyren utgör ett betydligt steg framåt och vittnar otve- tydigt om en ingalunda vanlig begåfning hos den unge tonsättaren.
Kompositionen kännetecknas af tilltalande motiv och klar struktur, orkesterbehandlingen är för- träfflig, och slutet af uvertyren företer en praktfull stegring, som påminner om Wagner.
Uvertyren väckte stormande bifall, och tonsättaren inropades flere gånger.
Mellan dessa båda nummer utfördes Spohrs käuda åttonde violinkonsert, där man lugnt och tryggt fick njuta af hr Zetterqvists i alla afseenden ypperliga violin- spel.
Den värderade konstnären blef ock föremål för publikens lifliga hyllning.
Denna kom äfvenledes kon- sertföreningens nitiske och skicklige ledare hr Aulin i rikt mått till del.
F. Hbg.
P i s t a c i e g l a c e (f. 6 pers.).
6 ägg- gulor, 100 gr. strösocker, 4 del tunn grädde, 6 del tjock grädde, grön kara- mellfärg, Va dcL arrak (knappt), 50 gr. pistaciemandel.
i f i n a tärningar.
Köttet och späcket arbetas tillsammans, hvarefter de upp- vispade äggen, grädden och kryddorna tillsättes.
E n slät bleckform med lock, beklädes med tunnt skurna späckskifvor.
massan ihälles och pastejen kokas i vattenbad omkr. 2 tim. B e r e d n i n g: Äggulorna röras med Den uppstjälpes och serveras med grön- sockret Va tim., den tunna grädden saker eller salader.
kokas upp jämte 4 del.
af den tjocka grädden, och tillsättes de rörda ägg- N y p o n s o p p a (f. 6 pers.).
Va lit.
gulorna under stark vispning och krämen hälles åter i kastrullen och får under nypon, 3 lit.
vatten, 1 Va kkp.
kross- fortsatt vispning sjuda, hvarefter den socker, 2 msk.
potatismjöl, 2 hg.
katrin- upphälles och vispningen fortsattes tills plommon, 20 gr. sötmandel.
krämen kallnat.
Då tillsättes karamellfärgen och arra- B e r e d n i n g: Nyponen sköljas väl i ken och krämen hälles i glacemaskin kallt vatten.
De påsättas i kallt vatten att frysa.
När glacen är halffrusen, och få koka mjuka omkr. 2 tim., under nedblandas den skållade och fint hackade det att soppan då och då får en kraftig pistaciemandeln och den till hårdt skum vispning, för att nyponen skola gå slagna grädden, hvarefter frysningen sönder.
De passeras, sockret tillsättes fortsattes.
och soppan får koka upp samt afredes När glacen är färdig, nedpackas den med potatismjölet, utrördt med litet i glacedosa och fryses ytterligare om- kallt vatten.
Soppan får därefter ett kring 1 Va tim. godt uppkok, skummas och afsmakas.
Den garneras med hackad pistacie- Den serveras med de kokta plommonen, mandel och mandeless.
den skållade och i långa strimlor skurna mandeln samt vispad grädde.
V i l d t p a s t e j (f. 6 pers.) / « kg.
öfver- S t e k t s i k m e d g r ä d d s å s (f. 6 blifven, skrapad fågel, 1 Va &amp; g- späck, 5 ägg, 2 Vq del.
grädde, salt, hvitpeppar pers.).
1 Va kg.
sik, 1 Va liten msk.
salt, 1 tsk.
ättika, 1 ägg, Va kkp stötta skor- och socker efter smak.
por, 1 msk.
hvetemjöl, 1 V hg.
smör, 5 del, tjock grädde, 3 msk.
hackad per- T i l l f o r m e n: 2 hg.
späck.
silja.
3 fileter och ryggbenet jämte alla små- ben borttagas.
Fileterna ingnidas med salt och ättika och få ligga 1 tim.
De inklappas därefter i en fiskhandduk och skäras i bitar.
Dessa penslas därefter med det uppvispade ägget och vändas i en blandning af de stötta skorporna och hvetemjölet.
Fisken brynes därpå hastigt i smöret, i en tackjärnspanna, hvarefter den nedlägges hvarftals med persiljan i en bleckform, smord med resten af smöret.
Sist påhälles grädden och ett lock pålägges, hvarpå formen insattes i ugnan och fisken får steka omkr. Va tim.
Den serveras i formen.
R o t m o s (f. 6 pers.).
2 små kålrötter, 1 lit.
vatten, 2 tsk.
salt, 1 \ lit.
potatis 1 kkp.
nrjölk, 2 msk.
smör (40 gr.), salt, socker, hvitpeppar.
l g B e r e d n i n g: Kålrötterna skalas och skäras i tärningar samt påsättas i kallt saltadt västen och få koka omkr.] tim.
Potatisen skalas, skares i skifvor, och lägges tillsammans med kålrötterna att koka, tills allt är mjukt.
Vattnet hälles af väl, och rotsakerna mosas sönder med en gaffel.
Den kokande mjölken tillsätte 3 jämte det kalla smöret under det moset arbetas med gaffeln, tills det blir skummigt.
Det afsmakas med kryddorna och serveras till fläsk- korf eller kokt, salt kött.
I 2 G ä d d a ä l a H o m b n r g (1 6 pers.).
1 Va kg.
gädda, 1 Va msk.
salt, 1 tsk.
B e r e d n i n g: Tjäder finnes i handeln ättika, 2 msk.
skiradt smör (40 gr.), 1 från midten af aug. — midten af mars äggula, 2 msk.
rifven parmesanost, 4 Fågeln plockas och om den är något frusen, lägges den öfver natten i köket msk.
stötta skorpor.
för att tina upp.
Den flås därefter, ur- T i l l s t e k n i n g: 2 msk.
smör (40 gr.), tages, sköljes väl och torkas samt lägges B e r e d n i n g: Den skrapade fågeln B e r e d n i n g: Fisken fjällas, rensas 1 kula kräftsmör ä 25 öre, 2 del.
tjock i mjölk några timmar.
Tjäderhönan har stötes till en fin massa.
Späcket skares och sköljes väl.
Den skares därefter i det finaste köttet.
Den späckas på grädde.
bröstet och låret med späcket skuret i fina strimlor och uppsattes Smöret brynes i en stekgryta, fågeln ilägges D E T HR S R K E R T och brynes vackert på alla sidor, hvar- aH " MUM " förordacU efter den upptages och saltas.
Smöret af lerjiKm L ä k a r e, i hvilket fågeln brynts fräses med mjölet, g e r Ura.fr h e l s a ki buljongen och grädden tillsättas och såsen får ett godt uppkok samt af- B a r n Åldringar smakas med socker och soja.
Fågeln ocrt Idena personen nedlägges i såsen och får sakta steka Svenskt fabrikat, tillverkadt under omkr. 2 tim., under det den ofta öfver- ' vid bakning " är en allmän regel.
Så gäller äfven för " Bakalette *.
Det är nemligen myc- kontroll, säljes hos Hrr Apotekare och öses och spädes med mera buljong eller ket viktigt att kakan får stå orörd i ugnen så tillräckligt länge att den hunnit jäsa upp Handlande.
och ta£a fast form.
Öppnas ugnsluckan för tidigt, d. v. s. vid lagom värme inom en half- I parti hos Instruktionsapoteket N r r l - grädde om så behöfves.
Bröstet och stjernan o. Apoteket Gripen i Stockholm, låren skares i tunna skifvor, som åter timme, faller kakan gerna ihop.
I flesta fall får då " Bakalette " skuld för att ej vara bra, Apoteket Enhörningen i Göteborg, Lejo- hopläggas och serveras på skrofvet.
hvilket är orättvist.
" Bakalette är så många otaliga gånger grundligt pröfvadt och be- net i Malmö.
Såsen silas och skummas, är den för funnits utmärkt.
Om det därför möjligen för första gången misslyckats, så att den ej tjock tillsattes litet tjock grädde eller blifvit så väl uppjäst, rekommenderas till ännu ett försök, enär felet säkerligen ligger buljong, och 1 tsk.
kallt smör iröres.
i ugnsvärmen eller ock att ofvannämnda föreskrift ej blifvit följd.
2 V a r ej nyfiken fc A. W. Friestedts Fabriksaktiebolag, Stockholm.
— 586 — IDUN 190J L E D I G A P L A T S E R Husmodersbefattningen vid * Tohn oeh Mathilda En epidemi- Ijennings Sjukhem skötersketjänst kungöres härmed ledig till ansökan hos styrelsens ordförande, herr Fabrikör med station i Gnesta är ledig att till- Knut Hagberg, före kl 12 på dagen den 31 nästkommande decamber.
Ansökan träda den 1 nästk.
januari.
Lön 600 kr.
jämte 50 kr.
i hyresbidrag.
Sköterskan (skriftlig) skall åtföljas af präst- och är skyldig att hafva sin bostad (fri) å läkarebetyg samt af öfriga handlingar, epidemis] akhuset.
Ansökningar, ställda hvarmed de sökande kunde vilja styrka kompetens till platsen.
Befattnin till Södermanlands läns epideminämnd, sin gen tillträdes den 1 april 1905.
Hus torde före den 1 nästk.
december inläm- modern åtnjoter fri bostad i Sjukhem nas till undertecknad, hvilken meddelar mets fastighet, allting fritt samt åtta närmare upplysningar.
handra (800) kronor i årlig lön.
Nyköping den 3 november 1904.
Styrelsen för John och Mathilda Lennings Gustaf Norberg, Sjukhem, Norrköping.
l:e Provinsialläkare.
pn Fostermoder för ett å två barn, hälst gossar af fin börd, anmäler sig en medelålders änke- fru.
Reflekterande torde insända svar till " Gohjärtemor " Iduns exp.
Hvilohem och Pensionat!
Vil a Hult, Kneippbaden, hvilohem pensionat I nytt, tidsen- ligt, beläget i Kuranstaltens omedelbara närhet med vacker utsigt öfver Motala Ström, har af undertecknad öppnats eti för dem som behöfva ro oel ombyte af luft tillika med foi kurgäster.
Hemmet är inredt med mo- dern och elegant komfort.
Gästrummer 17 till antalet, de flesta belägna åt sol- sida äro väl isolerade, varma och gedigei möblerade samt äger villan dessuton hall, matsal, salong, rymliga korridorer, bad- och telefonrum jämte balkongei och teras ser.
Erkändt godt bord, moderata priser För rum med hel inackordering frår 3:50 till 5 kr.
pr dag, endast mat 3 kr.
vid längre tids vistelse som 2 — 3 måna- der lämnas 10 procent.
Inga drickspeng »] få förekomma.
En krona i veckan Iöj servis.
Lättheten att erhålla eventuell läkarvård dels af hemmets egen läkare, öfverläkaren vid Kneippbaden, dels ai specialister i den närbelägna staden Hemmet har egen examinerad sjukskö- terska.
Efter anmälan hos öfverläkaren kunna hvilohemmets gäster erhålla me- dicinska bad å anstalten utan att vara inskrifna.
Referenser: D:r J. Bergkvist, Kneipp- baden, Doktor von Unge, Norrköping Kapten G.
Bagge, Kneippbaden.
p Innehafvare: Castelli &amp; Atzel.
St 2 PLATSSÖKANDE barnfröken, U nhf [Jlnl o dCl pp f r n o r j Halmstad.
U Bildad ELLA HULT.
blind " Musik &amp; Läsning,?
% l:sta kl.
Familjehotell, beläget @ t midt emot Brottning Margueritas Ä Residens och Svenska Ambassad- ^ hotellet.
Tillskärnings- m ö n s t e r a % o g • plats flicka i god familj " Pålitlig * En hvar som är rädd om sin hälsa bör minst 2 gånger i veckan taga ett varmlufts- eller ångbad.
Detta sker bäst genom användandet af Ängskåpet Primo.
Hopfällbart, uppvärmdt på 3 minuter.
Begär katalog.
Nämn denna tidning.
Allm.
tel. 305 80.
George Lindahl, Hornsgatan B ä s t o c 33, h STOCKHOLM.
billigast köpes linne från Bluslif öre Li Ejolmöster fmönster utan släp 50 40 40 öre öre KUNGSÄTERS LI1EVÄFVERI Pri nsessklädning 75 öre öte Reformdräkt 75 Ärmmönster 20 öre öre Barndräktmönster 50 Kragmönster (Pellerin).
.
50 60 öre Kappmönster öre Kj Nati olm onal önster med sl ä p.
.
75 öre dräktmönster.
.
1 kr.
KUNGSÄTER.
Stor sortering af gröfre och finare d u k t j g, handdukar och lakanslärfter Levererar hela linneutstyrslar för bosättning, hoteller och restauranter.
Profver och illustr.
katalog gratis o. franko.
Dugliga och energiska agenter antagas.
Ett 180 seras å parti cm.
bredd under mönster obetydligt och olika felvåfda längder tillverkningspriset.
dukar, reali- Prof sändes.
Pensionat lilla Fridhem ", Iduns Mönstarafdelning, Skolköksflickans kokbok, Kneippbaden = / \ Ila sias af mönster.
.= at Kurs i Klädsömnad.
G I .- t a k g t i i a de Lindring små.
U Ö pr Lund.
Praktiskt!
% barnkär, glad och treflig bättre flicka som kan sköta två småttingar om 3 / och 2 år, samt dessutom hjälpa alla slag efter d e förnämsta F r ä n till med.
sömnad och handarbete, får nu ska, Engelska, Amerikanska och genast plats om svar med fotografi och uppgift å ålder och löneanspråk sändes Tyska modeller, tillhahållas till till ' •Familjemedlem ", Sollefteå.
nedanstående pris.
E n d a s t 3 mått prfaren kompetent att på nödvändiga: lifvidd, (rundt figuren egen hand sköta en 1 års gammal, Värdinna.
omedelbart u n d e r armarne) midje- frisk gosse, får plats nu genast hos in- En medelålders Fru (ekonomiskt obe- geniörsfamilj på landet.
Den sökande roende), i saknad af eget hem, önskar vidd och kjollängd.
bör hafva ett gladt Jyune, helst vara af lust till verksamhet en plats som musikalisk samt något kunnig i eller husföreståndarinna hos en bildad ung- hafva fallenhet för sjukvård- Svar med herre eller enkling, helst i Helsingborg, uppgift om meriter sändes märkt " Bar- Göteborg eller Stockholm På lön fäs- navård " under adress S. Gumalii An- tes intet afseende.
Svar till H.
100 ", nonsbyrå, Stockholm.
P- r., Helsingborg.
Ö hushållsbitr., lärarin- | ärarinneplats i familj, önskas af ung barnfr., värdinnor att flicka, som genomgått fullständigt genast söka genom Inack.
Byrån, Hamn- elementarläroverk samt för närvarande gatan 2 TTT, Norrköping.
Rikst.
916. idkar språkstudier i Tyskland.
Svar Högaktningsfullt Öppet mellan 12 — 2 och 4 — 6.
till " 21 år " tidn.
Hallands exp., ng, bildad dam, infödd tyska, 21 år, genomgått högre privatskola i Ham- burg, musikalisk, läser tyska, franska o. engelska, önskar plats i bättre familj Expedieras portofritt om rekvisi- Postadress: KNEIPPBADEN.
musikalisk — vid sjukvård ej ovan — som hjälp och sällskap eller att läsa tion åtföljd af likvid i sparmärken dam med god hälsa kan få anställning med barn.
Bästa rekommendationer Rikstelefon 758.
Begär prospekt.
finnas.
Svar afvaktas med omgående som hjälp och sällskap åt äldre eller postanvisning insändes till husfru i större hus snarast möjligt.
Fa- märkt " Tyska ", Iduns exp.
miljen består af endast t v å pörsoner.
ng, allvarlig flicka, med lust ocn p n enkel, ordentlig, sparsam och Skåne " barn- Biljett märkt vana vid sjukvård, önskar plats i s k a Iduns r äldre änkefru, hälst familj; är något kunnig i sömnad, enk- till exp.
flicka inom eller 8 dagar.
något musikalisk, får genast plats i li- lare matlagning m. m.
Svar till " 22 år " Drottnlnggat.
51, Stockholm.
tet landthem där matmor är &amp; juk.
Svar Smögen.
om - lön m. ra.
till " Innerligt tacksam " Cigarraffären Linnéga^an 83, Stockholm.
D i l d a d flicka önskar lärarinneplats i har efter en grundlig reparation åter M god familj.
Flerårig u nd er visnio gs- nskas nu genast en snäll och pålit- vana.
G-od hälsa, godt lynne, godarek.
öppnats för allmänheten.
Ett trettiotal vackra, trefliga rum, elegant möblerade lig flicka att se till ett 10 måna- Svar till " N. "
Fritsla.
ders barn och deltaga i sysslor inom- p x a m.
sjuksköterska önskar arbete för och försedda med elektr.
belysning.
Stor boksamling, c:a 600 band.
Smakfullt hus.
Svar med löneanspråk till Fr x V * längre tid, bäist i landsorten.
Af- Gt-rnndlig undervisning i mönsterrit- dekorerade matsalar och sällskapsrum, Anna Fröberg, Hardeberga prästgård, lon.
kan modereras efter öfverenskom- Första klassens bord.
Verkligt hemtref- ning, tillskärning, profning af skicklig melse.
Svar märkt " Sj uk vård 19D4 ligt, ej hotellstil!
Priserna såväl för 1 lärarinna.
Eleven syr endast eget arbete.
I ärarinnor, Värd, Sällskapsd., Kontors- Iduns exp.
f. v. b. som II klassens gäster ytterst moderata.
Obs.!
Profningsstomme efter Ti vars och Affärs-, Hushålls- och BarufrÖknar Rikstelefon.
Innehafvare Ingeniör P. ens kroppsform, afsedda för eleven att önskas af en erhålla platser.
Norra Inack.-Byrån, Nohrstedt.
profva på.
Lektionstid 11 — 3.
Greftnre- med små pretentioner, som Malmskilnadsgatan 27, Sthlm.
gatan 30 B, 3 tr. A.
T. Östermalm 43 82. genomgått 8-klassigt läroverk och se- nast under ett års tid vistats i Husförestånderska Svar i bref till utbedes under hos en industriidkare med son i Stock- adress S. Gumselii Annonsbyrå, Sthlm.
Via Ludovisi 46, III.
holm sökes n u snarast.
Hon bör vara fullt förtrogen med inom ett stadshus- O l a t s önskar enkel, bildad flicka, kun- Se vidare annonsen i n:r 42 af Idun.
* ^ nig i matlagn., bakning, sömnad, en l:a december kan en nervsjuk håll förekommande göromål.
Dessutom mottagas i fru C. Zottermans sjuk bör hon hafva god bildning och ett daglig, arbetsam.
Svar " Frisk-Villig " und.
adr.
S. Gumselii Annonsbyrå, Sehlin.
hem, Vadstena.
gladt lynne samt om möjligt vara mu- sikalisk för att å sin sida bidraga till p l a t s önskar verkligt duglig, bildad att göra hemmet angenämt.
• f l i c k a.
Kunnig i matl., bakning, söm- handarb.
m. m.
Sparsam, flink.
Svar, åtföljdt af fotografi som ome- nad, delbart återsändes, torde adresseras till Svar till " Gladlynt ", Iduns exp.
f. v. b, ^Industriidkare 1904 ", Iduns exp.
O behöfva hvila och lugn.
Obs.
Billigt.
Till konfirmation Muntliga referenser fordras.
Allm.
emottagas tel. Skurubro 27. på nyåret i en af Öster- D a r n k ä r, musikalisk lärarinna önskas götlands vackrare prästgårdar 2 ä 3 Kostnadsfritt.
på nyåret för en 8 års flicka, som tlickor till moderat pris under adress: förut åtnjutit undervisning i småsko- önskar mot fritt vivre plats i bättre fa- " Prosthus ", Linköping p. r. undervisning lan.
Referenser samt löneanspråk och milj för att vara behjälplig med i hem- pr luyrrespon- fotografi sändes till Fru E. Matérn- mpt n förekommande anspråkslös bättre flicka, Svar hemma- göromål.
till p n väluppfostrad, frisk 7 ä 8 års gosse dens Lindewald, Storvik.
stadd Läckeby alla hushållsgöromål, af god familj önskas som kamrat " Wivan ", p. r. de gröfre, äfven sömnad och handarb-, " Till den Ö jan.
1905 önskas lärarinna Önskar plats i god familj.
Vid lön fä- från den 20 jan.
åt en jämnårig gosse på landet.
Examinerad lärarinna finnes.
I att undervisa två gossar, 7 och 9 år ej afseende, men väl ett vänligt Inackordering 45 kronor.
Svar till fru gamla.
Ansökan jämte betyg och upp stes bemötande.
Svar emotses tacksa-nt till Horn, Mössbög p. r.
Norra Wram (Skåne) gift på löneanspråk torde senast den 30 " Familjemedlem ".
Eskilstuna p. r. B4 sidiga nov.
1904 insändas till kyrkoherden W. &gt;AR1S.
Pension famille, prés du jardin prospekt Er, de Luxembourg.
Réf.
suédoises.
Simonsson, Loushult pr Killeberg.
gratis.
M:me Barré, 70 rue d ' Assas.
Malmö Språk- &amp; Handelsinstitut!
i hemmet!
I HOTEL PRIMAVERA, j g Via Veneto, Rom.
I 21-årig 2:dra till.
uppl., utg. af Fru Sophie Hans- son, föreståndarinna för Örebro skol- kök.
Pris 60 Öre.
Boken, som inneh.
beskr.
Öfver omkr. £00 enkla maträtter, är genom sin noggraona uppställning lämplig som prerniam för flickor.
Rekv.
fr. utgifvar.
adr.
Örftbro skolkök.
Ett bepröfvadt medel, till lindrande af det utslag åtföljdt af klåda, som nu- mer allmänt angriper barn, tillhanda- bålles hos O. Olsson, Stockholm, Läst- makaregatan 15 1 tr. t. h.
Pris pr flaska 65 öre.
pension i Rom.
Tyskland.
Svensk W. Johnsson &amp; M. Sandsjö, | Ä r a d Selma e Wahlgren.
g Skogsfågel &amp; Hare 1 H u s m ö d r a r 1 D t ärt ord e e r al vi l d tid in begär köp a af " Fins " konserverade af * Fulklappsköpare itibe- Sunnansj o Handel s-Aktiebolag, Sunnansj O. Skånska Konser vf bäst abrikens och i mest nlägg- om- spara - nästan hälften ni n g, hvi l k a är o S k u r u Pensionat ägjJS tyckta.
I^onfirmander!
Holländsk: Cacao, tvål och Ung f l i c k a Om Ni genom ämnar lära, Nordens största orgel- och pianofabrik.
E i utom Er skri bokf ö r., räkn.
fn., svensk ut kor lä r ndsk handel m. s o. - Ostlind S^lmquist, Arvika.
e spondens m., torde vårt var Det a nya af er st häl o le rt s intresse rikt fö il r ustr.
Begär det] Att förest hem å en och respekt abel l äl i d Göt re e ensam Stockholm, Göteborg, PIA Mal enkemans hushål borg I aktningsvärdt hem A NI FLYGLAR, N m ON ö, sökes och ett väl rekommenderad!, medel; 1MT Göteborgs Handelsskola ålders fruntimmer.
Erik Dahl erg e s- borg.
gat an 2, Vår mi te d rm t in emot M., b Göt ORGLAR, SOV en börj K. ar F. den 11.
17Jan.
1905.
I Prenumerera Grundl i g, f u l s t ä ndi g och prakt i s k under - vi st s e ni nograf ng i i bokhål och spr le å ri k, räkni m. m. ng, välskrifnlng, I d u n s M o d e t i d n i n g förtjänar på JRgsk- LireSUCn * Bref besvaras KARL O. LINDEBERG, J£vem Japanska kriget?
Jo, den e n intressant leksak H ö g s t e d t &amp; C: o som med säljer detta n a m n.
Den ä r i form 26-års verkligt duglig 32 REGERI NGSGATAN 32 af stämplar STOCKHOLM.
o c b framställer sjö- Platssökande!
och landkriget i fyra serier.
Läm- Speci a l i t et: Bröderna Bendtz ' u t m ä r k t till julklapp.
Skyn- Tre eller fyra unga flickor Bordeaux &amp; Bonrgogne-viner Språk- Bil iga priser.
par da a sig t t rekvirera.
(Malmö äl &amp; dsta Handelsinstitut, S. Sveriges största), Skrif rekvisitio- nen å kupongen till postanvisnin- U B L ärarinna Direktionen gen, medelst hvilken likviden, 80 Soffa öre, insändes till John Fröberg, Finspong.
så erhälles en profserie U lärarinna H.
S. Hårmod, Anspråk göres på god karaktär, dug- lighet i hushållsbestyr, ordningssinne och angenämt sätt.
Allmän och mu- sikalisk bildning värderas.
Platsen, som ej blir ansträngande, aflönas med 500 å 600 kr.
pr år.
Aktningsfullt be- mötaade kan påräknas.
Fullt betryg- gande referenser lämnas och fordras.
Svar utbedes i biljett till ' Hemvän *, adress Göteborg p. r. p ö r lärarinnor, bildade hushållsbiträ- * den, hushållerskor, barnfröknar fin- nas platser att söka.
Nya Inackorde- ringsbyrån, Brunkebergsgatan 3 B, Sthlm.
Etabl.
1887.
Gör er no * a underrättad om G u s t Ad.
Torg 8.
Rikstel 955.
Flertalet med elever erh.
pl.
Inträde när god undervisningsför- s o h ä l s t.
då pl.
finnes.
B * gär prosp måga (hälst exam.)
får 15 jan plats mtmmtmtm i familj på landet för att läsa l:ans och 2:ans ämnen med 2:ne gossar.
Svar med fotografi, betyg, löneanspråk etc. sän- das t i l l ' Brukstjänsteman, Dalarne " un- der adress: S. G-amselii Annonsbyrå, Stockholm.
Direkt till konsumenter säljas af Billigt pris eller och snabb exp.
äkta vid OBS.
köp af en låda en flaska prisoffert.
Farina Eau Begär de Cologne direkt å Kölner- lagret, Smålandsgatan 24, (Öppet9 — 6,30.)
parfymer till partipriser.
Söderg.
70, Malmö.
större egendom i Söderm., vackert Vasagat.
50.
V:a Harang.
18.
Baltsarg.
10. bel.
vid Saltsjön hos aktad familj, önskas plats till nyåret, eller förr, för kunna unga, bild.
flickor, som önska (Tillverka först- som af musik- 16 års snäll, villig och duglig flicka för lära hush.
och konstväin., erhålla god klassiga, er med auktoritet er- att biträda vid husliga göromålen, hvari inack.
nu genast eller på nyåret.
Pris.
kännas guldmedaljer jämför- hon visar god fallenhet och håg.
På [prisbelönade 65 kr.
pr mån.
Pr.
ref. önskas och erh.
lön fästes ej afseende, men desto mera Västra Sveriges förnämsta och mest liga med de bästa utländska, ehuru be- tydligt prisbilligare.
Äldre instrument på vänligt bemötande och att få anses Svar med fotogr.
till " Godt Hem ", Jerna anlitade handelsläroverk.
tagas i byte.
Priskurant gratis.
som medlem i familjen.
Svar till " Fa- Inackordering kan erhållas hos fröken der ", Länstidningens E x p, Nyköping.
• Thérése " Wahlberg, Greftnregatan 34 B, 3 tr-, Stockholm.
Riks.
67 17.
Inträde sedan nngef.
d.
1 och 15 i Yngre, bildad, musikalisk månad.
fru af god familj söker vär- nack.
för herrar o c h damer i bildadt hvarje Kvinnliga ooh manliga elever emot- hem, där undervisning för flickor dinneplats bos aktad enkling i hem där tagas.
barn finnas.
Den sökande har god meddelas i hushåll, handarb.
o- konst- hälsa, gladt lynne och äger förmåga väfnad m. m.
Svar " Småländska hög- att ekonomiskt och praktiskt förestå land et ", \ Vngstad.
ett hem.
Utmärkta referenser.
Svar | ~ \ - fifun Pension Framm, grand.
Platser anskaffas i de flesta fall.
till " Barnavän " under adress: S. Gn- 5 9, Villa Canaletto- och prospekt kostnadsfritt.
maelii Annonsbyrå, Stockholm.
strasse 10.
Pension för unga flickor, gedigen, mångsidig utbildning.
Fram- Rikstelefon 31 61. föreståndare.
stående lärare.
Bästa svenska refe- renser och prospekt genom förestån- darinnorna B. Losehand.
M. Schröter.
arbetsam flicka med godt, vinnande sätt och lynne, genomgått Upsala hushålls- skola, handelsskola, väjskola och v a n att på egen hand sköta hush.
i hemmet, önskar plats som medlem i aktad familj på landet för att deltaga i alla förek.
kunna få treoig helinackordering n u göromål.
Upplysningar af af Fru M. familj Fåh- genast eller efter Jul.
Pris för deladt ng svenska i Amerika ntex.
sjukskö- ildad, intelligent dam god rseus, Ekenäs, Vadsbro ' önskar plats som rnm 65 kr.
i månaden.
Piauo, telefon.
terska, önskar som hjälp och säll- med god handstil lektris och handsekreterare.
Svar till Rådmansgatan 69, i tr. (vid Tegnér- skap medfölja dam utomlands, helst till / Fru Wikströms Pensionat lunden).
Fröknarne I.öfgren.
Italien, för ett par månader under vin- " 25 år ", Fritsla.
tern.
Ingen lön, men fria resekostnader i Strengnäs ng önskar pä nyåret plats önskas.
Referenser kunna lämnas.
Svar kan inackordering erhållas för längre i fam. atc undervisa nybörjare.
Del- märkt " E.
R. "
under adress S. Gumselii tager ock gärna i hushållsgöromål.
Svar eller kortare tid.
Väl möblerade rum Annonsbyrå Stockholm.
fortast och billigast.
och godt bord.
till " Undervisningsvan ", Karlslund p.
Ä C 18 P
