# ID: svediakorp-per1586
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1904
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 27,200
# sentences: 1,485
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 4 6 (9 3 3) TORSDAGEN DEN 17 NOVEMBER 1904 17:DE ARG.
intendentsämbetet och sedan 1890 vid de stora riksbyggena, som 1897 började upppföras efter hans 1892 uppgjorda förslag.
Bland hans öfri- ga arbeten märkas Stockholms stads sparbank vid Rödbotorget, uppförd af granit och slätput- sadt tegel i ädel florentinsk renässansstil, spar- banksbyggnaden i Gefle och riksbanksbygg- naderna i Karlstad och Örebro.
— När man, efter att ha passerat öfver den försvunna Norrbrobasarens och det gamla hof- stallets betydliga tomtytor, träder in genom riksdagsbyggnadens hufvudportal och försiktigt kryssar sig fram mellan ställningar, gipsfrag- ment och diverse arbetsredskap, når man den monumentala, ännu ej fullt färdiga hufvudtrap- pan, som brytes i afsatser och belyses af ett klart takljus.
P å ömse sidor om densamma ligga i första våningen de båda i rotundaform byggda plenisalarne, första kammarens till höger, andra kammarens till vänster.
Det amfiteatraliskt sluttande golfvet upptages af fasta, gulbetsade stolrader och pulpeter af hvitbok med gångar emel- lan.
I fondabsiden är en estrad med talmansstolen.
Rundt salen löper en åhörarläktare, å hvilken pressens folk torde komma att få sina platser närmast absiden.
Väggarna äro hållna i en lugn grön färg.
Dagsljuset inströmmar från en cirkelrund, af mattslipadt glas täckt öppning i takhvalfvet.
Hvad som slår betraktaren vid anblicken af dessa våra lagstiftares torneringssa- lar är inredningens rigorösa enkelhet.
De små väggmålningar, som skola uppsättas därinne, torde väl knappast komma att bryta torftig- heten i den grad, att hrr kammarledamöters estetiska synkrets vidgas bortom den hittills dragna gränslinjen.
E t t sådant lokalitetens in- flytande hade dock varit önskvärdt.
VÅRT NYA R I K S D A G S H U S OCH D E S S ARKITEKT.
I.
D E T STORA riksbyggets främre del närmar sig nu sin fullbordan med snabba steg.
Den 15 januari, alltså endast ett parmånader härefter,kom- ma riksdagens herrar ledamöter hit för att begynna den sedvanliga kampanjen, och det blir då inom det nya riksdagshusets murar de skola samlas till sitt viktiga statsvärf.
De afslutande arbetena med målning och af- putsning pågå nu som bäst i riksdagshusets olika lokaler, medan den bakom liggande riks- banksbyggnaden ännu är i sitt vardande.
Af.
parlamentshusets yttre har Idun vid ett par föregående tillfällen lämnat afbildningar och skall ytterligare återkomma härtill, då de skulpturgrupper och emblem, som afse att pryda byggnadens midtparti, och som för närvarande befinna sig under uppsättning, frigjorts från den skymmande ställningen.
Då vi i dag börja serien af interiörer från vårt nya riksdagshus, anse vi oss ej kunna på lämpligare sätt inleda densamma än att i spetsen för bilderna sätta porträttet af den man, som är riksbyggenas skapare, arkitekten Aron Jo- hansson.
Poträttet är taget på arkitektkontoret, som är inrymdt till höger, en trappa upp i riksdags- huset.
Aron Johansson är född i Ryssby, Krono- bergs län, år 1860, och har utbildat sig dels i Chalmerska institutet, dels vid Konstakade- mien, vid hvilken sistnämnda han belönades med kungliga medaljen, och företog 1884-1889 en studieresa till Tyskland, Frankrike, Spanien och Italien, de tre sista åren på statens rese- stipendium, Herr Johansson har sedan 1884 och tills nu varit anställd som arkitekt i öfver- Sedan man från stora trappan passerat ingången till plenisalarne, fortsätter trap- pan till nästa våning, där statsutskottets lokaler befinna sig.
Trappgången är hållen i grönt och hvitt, och väggarna prydas af porträtt- medaljonger, återgifvande märkesmän i vårt parlamentariska lif.
Portsätter man från hufvudtrappans första, afsats rakt fram nedåt, kommer man under en hvälfning till husets bakre parti, där biblioteket är inrymdt.
Det afgränsas mot den pelarburna vestibulen af en afklädningskorridor eller tam- bur och gör med sina bokfyllda vägghyllor och stora skrifbord ett enkelt och tilltalande in- tryck.
Ofvanpå biblioteket befinner sig det inbjudande läsrummet med ett rundt detsamma löpande galleri; träinredningen utgöres här af snidad ek.
Den egentliga biblioteksingången är från passagen mellan riksdags- och riks- bankshusen, och en dekorativ trappa under krysshvalf, som stödjas af massiva pelare, för- binder där den nedre förstugan med biblioteks- vestibulen.
Själfva passagen mellan de båda byggna- derna är ännu ej fullt ordnad, men densammas arkitektoniska utseende med de vid ändpunk- terna förbindande massiva porthvalfven åskåd- liggöres dock tydligt å våra bilder.
I DUN 1904 — 560 — ock på den tanken, om ej människan själf i många fall har skuld uti den fysiska och psykiska skröplighet, som ofta vidlåder den sista lifsperioden.
Då j a g blef anmo- dad att skrifva en text till den bild, som Idun i dag återger af 90-åringen, tänkte jag, att vi kanske litet hvar kunde få nytta af, om den gamla vördnadsvärda damen ville säga oss, hvilken insats hon tror, att vi själfva böra göra, för att liksom hon få en vacker och sund ålderdom.
Med hennes bref framför mig låter j a g henne själf säga oss det.
" Du frågar ", skrif- ver hon, " hvad j a g tror vara största an- ledningen till god hälsa, godt lynne och förnöjsamhet, d. v. s. i hvad mån vi själfva kunna bidraga till dessa goda gåfvors ernående.
Måttlighet i mat och dryck, därpå hvi- lar till stor del vår hälsa.
F R I H E R R I N N A N MARIA VON ROSEN.
D E N 14 NOVEMBER 1814 föddes i Nöbe- leds pastorat i Småland en dotter till kyrkoherden därstädes, J.
Bokelund, och hans maka, Hedvig Stenfeldt.
Nittio år hafva nu förflutit sedan denna 14 november och den sist lidne, då änkefriherrin- nan Maria von Rosen, född Bokelund, i kret- sen af samlade barn, barnbarn och barn-barns- barn firade sitt ingående i ett sekels sista de- cennium.
E t t långt lif inrymmer för individen många betydelsefulla skiftningar, äfven om det i and- ras ögon förflutit mer obemärkt och egentligen änvändts till sträfsamt och ihärdigt uppfyllande af ett enskildt lifs kräfvande plikter.
Så har varit fallet med ' friherrinnan von Rosen.
Men det är en lifsgärning så god som någon annan, att under rätt knappa omständigheter kunna uppfostra en talrik barnskara och gifva den goda och lyckliga barndomsminnen.
Vid 19 års ålder gifte sig Maria Bokelund med dåva- rande fänriken, sedermera kaptenen vid Jön- köpings regemente, friherre O. W.
von Rosen.
Det unga paret bosatte sig på Prästboda egen- dom i Småland, hvilket hem dock sedermera utbyttes mot Grenna och Stockholm.
Nio barn föddes, af hvilka sju hunnit mogen ålder.
Då baron von Rosen år 1877 afled, bodde famil- jen åter på det kära Prästboda.
Sedan fri- herrinnan von Rosen blifvit änka, bildade hon hem med ett par ogifta döttrar, först i Norr- land och sedan i Grenna, där hon nu bor.
Då man ser den krya åldringen, som ännu orkar bestiga Grennaberget och dansa en sirlig promenad-polonäs, och hvars alla själsförmögen- heter äro nästan ungdomligt vakna och lifs- kraftiga, kan man ej underlåta att göra några reflexioner öfver de olika sätt, på hvilka ålder- domen blir representerad.
Man kommer då Det goda lynnet och förnöjsamheten komma sf sig själfva, om vi söka vara förståndiga och ej lägga onödiga bekymmer på sinnet, utan i stället arbeta troget och gladt och så godt vi kunna samt hos Gud och i hans ord söka tröst i verkliga pröfningar. "
Så ungefär lyda hennes ord, hvilka hon själf omsatt i handling; därför kan hon också, på det sätt hon gör, tacksamt och förnöj dt se både tillbaka och framåt.
På fotografien synes den gamla sysselsatt med att brodera en matta, den 50:de i ord- ningen af dem, som hon under senare år till- verkat.
P å olikfärgade klädeslappar, som se- dan hopfogas, ritar hon på fri hand blom- mönster, särskildt utväljande de blommor, som dofta väl.
Rosen och syrenen, liljekonvaljen och den vårliga pingstliljan frammanas sedan af hennes flitiga hand.
Hon finner stort nöje i detta arbete, som väcker sommartankar midt under senhöstens aflöfningstid.
Glasögonen få ligga obegagnade bredvid henne, t y hon ser förträffligt att arbeta dem förutan.
Vid högtidligare tillfällen komma de dock på.
" Kära du, j a g tycker, att en gammal män- niska ska ha glasögon, " svarade den gamla damen med sin oförbränneliga humor, då nå- gon frågade, hvarför de sitta på borta och inte hemma.
I vår nervösa tid, då själfva ungdomen mången gång har svårt att glädj as öfy r lifvet, är det nyttigt höra huru en sund lifsupp- fattning kan uppehålla in i senaste ålder- domen.
J.
VON H.
— MELLINS FOOD e BARMHARTIG-HET.
SNORRE.
FÖR IDUN AF X. vid fönstret satt och ryste lätt, * att kylan trängde in, det var ej utan.
Där ute föllo vinterns flingor tätt, och blåsten tycktes vilja spränga rutan.
De stackrarna, som måste ute gå, hur kylan skulle nypa dem i kinden, hon tyckte medlidsamt och tänkte så på gamla frun i " kupan " uppå vinden.
Hon hört, hur hennes lilla bo var armt, och tänk, hur kallt, när vinterns vindar rasa: Ack ja, hon skulle, när hon själf fått varmt dit skicka kaffe och en härlig brasa.
Så ropte hon på jungfrun och på sjal och sina ordres gaf i mängd åt flickan, Snart brasan sprakade i trefven sal, och där framför placerats kaffebrickan.
Hvad gör det nu, om stormen ryter vild: här inne snart igenom frusna leder sig värmen smyger angenäm och mild och öfver hela hemmet ut sig breder.
Och när så tår och påtår druckits slut och frun satt där förnöjd med färg på kinden, sa ' flickan: " Får jag nu ta ' kaffet ut och bära det och veden upp på vinden? "
" Ja vintern ' ', sa ' fru X., " den är ju lång, och att jag gumman unnar hjälp är tydligt, dock, tror jag, spara vi för denna gång, mig tycks som vinden slagit om på sydligt ".
N Å Q R A ORD OM NORSK E N K E L H E T OOH HVAD VI KUNNA L Ä R A A F DEN.
A F L O U I S E H E L G E B Y.
D E T H A R talats och skrifvits så mycket om all den ödselhet i mat och dryck, som utvecklas i sällskapslifvet, att det må tyckas vara ett alltför utslitet ämne till en tidningsuppsats; men då det är en fråga af så genomgripande stor betydelse, bör hvarje, om än aldrig så litet efterf oljans värd vink, som kan medföra en förbättring, icke gå all- deles opåaktad förbi, Vi veta nog alla, att vi svenskar ha rykte om oss att vara öfverdådigare, mera slösaktiga än — ja, än de flesta europeiska nationer.
Man hör så ofta utlänningar säga: " svenskarne, ja, de äro.
j u så " flott " anlagda, så storslagna! "
Detta sista adjektiv kunde vi j u vara stolta öfver, om icke det ordet i denna förbindelse betecknade — precis motsatsen af stor!
Ty — hvad ligger väl till grund för denna vår " stor- slagenhet "?
Rätt och slätt att vi äro så — små!
Den ena vill vara " lika god som den andra ", oafsedt om man har råd eller inte.
Med andra ord, man äflas endast att öfver- glänsa, att fördunkla hvarandra.
Man tål icke att se sina umgängesvänner ha något bättre af Läkarekåren erkändt bästa näringsmedel för barn och sjuka, Jfinneg på Apoteken samt hca — P B O F g r a t i s o c b f r a n c o frän Axel SpecerihandlarKG.
I n t w t r a M l, 0XITJOS.
—
— 561 — eller dyrbarare än en själf.
Är icke detta smått?
— Åhnej, vi förtjäna nog inte att bli kal- lade storslagna!
Hvarför kunna vi inte både för oss själf va och för andra ärligt tillstå, att vi icke befinna oss i den ekonomiska ställning, som erfordras för att kunna föra ett stort hus?
Det är j u dock ingen förbrytelse, intet vi be- höfva blygas för.
A t t med 4 — 5 tusen kronors årlig inkomst kunna, utan att göra skulder, lefva lika högt som en familj med 8 — 10 tusen kronor, är j u en omöjlighet, och då blir det icke blott en löjlighet, utan helt enkelt en olycka, om man icke själf inser detta och där- efter inrättar sig.
Under ett flere års vistande i vårt broder- land Norge har j a g haft rik anledning till att beundra den enkelhet, där råder i mat och dryck, icke blott i det dagliga, utan specielt i det sällskapliga lifvet.
Icke så att förstå, att man icke också där håller dyra och öfver- dådiga kalaser, men — • dessa hållas som regel icke i familjer, som icke ha råd därtill.
Innan j a g öfvergår till att ge en liten inblick i de norska seder, som j a g anser så efterföljansvärda, vill j a g först uttryckligen betona, att min skildring kommer att röra sig om familjer med 4 — 5 tusen kronors årlig inkomst.
E t t sätt att se sina vänner är detta: supén består af delikata, påbredda smörgåsar, samt, om man så vill, pastejer, hummer och champignoner t. ex.
Därtill serveras öl, t h e och mjölk, ibland också rödvin.
Allt framsättes på ett smakfullt dukadt bord med småbord; gä- sterna servera sig själf va, så någon särskild uppasserska behöfves icke, man reder sig godt med sin egen jungfru.
Strax efter eller senare på aftonen serveras dessert, som naturligtvis kan vara enklare eller finare efter " råd och lägenhet ".
För herrarne finnes whisky och selters.
Dessa bjudningar äro dock icke så vanliga, men att de kommo att blifva det, är icke tvifvel om.
Mera brukligt är det, att gästerna komma " e / ter aftens ", kl. 8-Y 9; familjen må j u då äta kväll något tidigare än vanligt, för att allt skall vara i ordning till gästerna komma.
Un- derhållningen består af musik, samspråk, boston- spel e t c, trakteringen af " desserter ", frukt och dylikt, därtill vin eller punsch, samt " pjol- ter " (whisky och selters) eller toddy till her- rarne; innan man bryter upp, serveras kaffe med kakor.
Ar icke detta både praktiskt och ekonomiskt?
Ar det icke rent af idealet för en matmor?
Hon kan j u hela tiden få vara i ro inne, behöfver icke vara ängslig för, att icke allt går, som det skall, då hon ju, innan gästerna komma, har allt i ordning.
Under dessa omständigheter är det j u gifvet att hon skall känna sig lugn och glad, i stället för, hvad där alltid blir tillfället vid en supé, där flere rätter skola serveras, nervös och orolig.
Natur- ligtvis talar j a g här endast om familjer, där matmodern själf måste " stå för " det hela; har man råd därtill, är det j u obestridligen förnuf- tigast (?)
och bekvämast att engagera såväl kokerska som vaktmästare, kort sagdt, all möj- lig hjälp, så frun slipper all omsorg.
— 2 J a g har varit med på många sådana bjud- ningar " efter aftens " och alltid funnit dem många gånger trefligare än dessa stela supéer med en mångfald af konstmässiga rätter och en — öfveransträngd, nervös värdinna!
Och hvad kostar inte ett sådant middags- eller supébord?
Vi kunna j u naturligtvis inte redu- cera matens kostnad till noll och intet, men alldeles säkert kunna vi påstå, att vinerna till samma gästabud kosta mer än dubbelt!
En enda, sådan bjudning om året betyder för mången husmor en hel månads hushålls- pengar.
Hur kan det då tänkas, att denna summa skall kunna insparas på de öfriga må- naderna?
Och dock är detta endast en sådan afton på hela året!
D e t kan inte göras — utom kanske på det sätt, som praktiseras i en familj, j a g känner, där man dagligdags lefver så tarfligt, att man generar sig för att be en intim vän stanna till kvällen, om han kommer dit af sig själf.
Äfven i fråga om baler förekommer i Norge långt större enkelhet, såväl på subskriberade som familjebaler.
Påbredda smörgåsar med te, öl, mjölk samt choklad utgöra oftast supén.
Till subskriberade baler på landet sändes ofta ett fat " smörrebröd " från hvarje familj, eller också beställes sådana från en restaurant; man dansar så några timmar, hvarefter desserten serveras.
Och — det må medgifvas — den är alltid utsökt!
Där förekommer en mång- fald af goda saker: geléer med vaniljkräm, syltade och friska frukter, de allra härligaste kompositioner i choklad, sylter och gud vet allt, samt " kransekage " (krokan) och " blöde kager ".
Sherry eller portvin samt rhenskt vin serveras till; under hela aftonen finnes selters samt för herrarne pjolter att tillgå (dock bruka herrarne mycket ofta vid subskriberade baler hålla whisky ' n själfva, d. v. s. den som önskar pjolter, har whisky med sig).
Vid desserten utvecklas nu en liflighet och en stämningsfull glädje, som man sällan eller aldrig ser vid ett högtidligt " sittande " bord.
— Innan gästerna fara, och medan man afkyles efter dansen, serveras kaffe med kakor.
Tro nu mina ärade läsarinnor icke, att ung- domen i Norge har lika roligt på sina baler som i Sverige?
Visserligen, och alldeles säkert ligger det för de flesta manliga deltagare en särskild tillfredsställelse i att veta, det en så- dan afton icke har gjort ett större hål i plån- boken, än som snart kan fyllas igen.
E n subskriberad bal med den ofvan omtalade ser- veringen vet j a g kan röra sig om cirka 4 kronor pr par.
Se vi nu på den dagliga matordningen i ett norskt, jämnt borgerligt hem, mötas vi åter af samma genomförda enkelhet; till fru- kost brukar man mjukt bröd, smör, ett " par sorters ost, något kallt uppskuret (icke alltid!
), thé eller kaffe samt mjölk.
J a g känner ett mycket rikt och förnämt hus, där frukostmål- tiden aldrig bestod af annat än smör, bröd och getmesost, detta icke alls som något ut- slag af snålhet, utan endast för att vänja barnen vid enkelhet.
Inom parentes vill j a g påpeka den egendomliga förkärlek för getmes- ost, som snart sagdt råder hos hela den norska nationen.
Ha de bara den, så behöfva de intet annat till sin frukost och kväll!
— Varma rätter till frukost förekomma aldrig — utom kanske då en familjemedlem skall företaga någon resa.
Middagen består af två rätter; mycket ofta serveras endast en rätt, t. ex. stek, samt frukt.
Till kvällen " smörrebröd " samt te.
I D U N 1904 {Brud- &amp; Bröllops- i sidentyger, i hvitt, svart och kulört, sista nyheter | i ouppnådt urval från 90 öre till kr.
13 pr mtr.
= Sändes tull- &amp; portofritt direkt till privata.
= Profver omgående franko.
I Schweizer &amp; Go, Luzern S S, (Schweiz).
E Sidentygs-Export.
— Kungl.
Hoflev.
GAMLE P O S T F A R S B E G R A F N I N G.
K YRKOGÅRDEN i Gagnef är icke särdeles vacker.
D e n ligger längs med kyrkans norra mur, då kyrkogårdar i allmänhet ligga utmed den södra muren, och den är kal och plan.
De träd, som finnas äro små.
Graf- varna ligga tätt tillsammans med en eller annan välvårdad kulle, de flesta utan, och öfver allt ett virrvarr af små, ofta omålade träkors, som luta sig intill och mot hvarandra.
Men den har ett företräde!
Bortom kyrko- gården och bortom slätten resa sig de blå höjderna, och de se aldrig blåare u t än som bakgrund till denna enkla kyrkogård.
Större begrafningar och begrafning på sön- dagen inträffa ganska sällan.
Däremot är det begrafning nästan hvarje onsdag och lördag.
Det är så, att här finnes ingen dödgräfvare.
Grafven gräfves af den aflidnes anhöriga.
D e manliga släktingarna komma med kistan på morgonen, de kvinnliga komma ej alls, de anse nog att det blir långt att vänta medan graf- ven gräfves.
Denna måste vara färdig till kl. 1, då jordfästningen sker.
Under tiden ställer man kistan på en bår i skuggan af kyrkmuren L å t de, som ha råd därtill, hålla dyrbara middagar, supéer m. m., men må vi, som icke ha råd, icke försöka apa efter de stora, utan låtom oss vara modiga nog att såväl för oss själfva som för andra tillstå detta!
" Stora sällskap ha vi icke råd att hålla, men vill ni hålla till godo med hvad huset förmår, så — hjärtligt välkomna! "
Det är ett ärligt erkän- nande; var viss om, de, som hålla af oss, de, som finna nöje eller glädje af våra personliga egenskaper, de komma nog ändå, — och kan- ske helst då!
P å det sättet samlar man säk- rast sina verkliga vänner hos sig, och det är väl ändå, eller rättare borde vara grundtanken i all sällskaplighet.
» POSTFAR » I GAGNEF.
TECKNING AF OTTILIA ADELBORG.
N u r n b e r g s " PILSIMERDRICKA ".
Riksfel.
7 94.
Allm.
Tel. 3 0 4 8.
I D U N 1904 — 562 — Sana-Tvål.
Garanterad ren, neutral, mild och öfverfet.
Bästa Barntyal!
2 5 ö r e st. Grumme &amp; Son Stockholm.
under sakristifönstret.
Där har allt Gagnefs folk sin sista väntans stund på jorden, — innan de sänkas i grafven.
J a g brukar gå och se på kistorna.
D e äro så olika.
F ö r äldre personer äro de alldeles svarta och med eller utan blomsterprydnader, allt efter som det har blifvit.
Men de yngres och barnens kistor, de äro vackra.
D e äro alltid målade i klaraste möjliga koboltblå färg och försedda med blommor och kransar.
Mot detta klara blå är det vackert i färg med de hårdt bjärtgröna, konstgjorda bladkransarna med pappersrosor uti.
De passa också bäst ihop med kistans öfriga utsmyckning; silfver- stjärnorna på locket, den h v i t a t y l l - e l l e r flors- garneringen och det bjärt blekröda bandet därofvan, prydt med gröna, blå och gula pap- persrosor på vissa afstånd från hvarandra.
Man har också friska blommor på kistorna, försedda med band och inskriptioner.
D e t är tydligen kärt för de efterlefvande att smycka ut kistan så fint som möjligt.
" Hon tyckte så mycket om det som var fint! "
sade en mor till mig en gång. '
Och rosätt skall det vara, det vill säga, precis, ordentligt, symmetriskt — och konstnärligt.
Den konstnärliga smaken ligger dalfolket i blodet — det är en fröjd att er- känna det!
Här har varit stor begrafning i dag.
Den har också haft en högtidligare prägel än van- ligt och mycket folk samlades till kyrkogården.
Det var " gamle postfar ",, som begrofs.
Den gamle gode postfar, han var en vän till oss alla.
Åttifem år hade han lefvat och i mer än tjugu år hade han gått med posten, ända tills i somras, då det bl ef honom för mycket.
Alltid var han lika pigg, lika klar och redig, lika blid och vänlig.
" Bara e ' tidning ", bru- kade han säga och runka på hufvudet åt mig på långt håll, när han inga bref hade åt mig.
Gamle postfar var liksom hufvudman för sin släkt, och det var en bra och talrik släkt han hade.
F ö r alla var det en heder att kunna säga: " H a n är min morfar " eller " far- far ", eller åtminstone att på något sätt kunna räkna släkt med honom.
Åtminstone föreföll det alltid mig att vara en stor heder.
Den lille, anspråkslöse gubben!
Själf tyckte han då inte, att han var något märkvärdigt!
Före begrafningen gick j a g ut för att skaffa några blommor till poätfar och gick då öfver kyrkogården.
Karlarna höllo just på att kasta upp grafven i den lösa sandjorden.
J a g tittade åt kyrkomuren under sakristifönstret, men där fanns ingen kista.
Den skulle tydligen komma senare med högtidlig procession af släktingar och vänner.
Däremot såg j a g en bit längre bort en liten barnvagn, af den sort, som de vanligen bruka här, och i den stod en liten kista.
D e t vill säga, man måste j u först tro att det var ett litet paket, väl och omsorgsfullt inlindadt i en grann röd väfnad, men af formen på paketet och därför att det var på kyrkogården måste SOMATOSE man j u förstå, att däri gömdes en liten, liten kista.
P å båda sidor om paketet hade man lagt en stor, frisk, doftande enriskvist.
Men ingen graf tycktes gräfvas för denna lilla kista, ingen människa tycktes äga den eller taga hand om den.
Kloekan två kom processionen i det grannaste höstsolsken.
Postfars kista var ställd på en stor flakvagn, klädd med grönt, och på vagns- hörnet satt, grann som den grannaste tulipan, en liten äkta Gagnefspojke i gul kolt och ding- lade med benen, synbarligen mycket belåten med sin värld och med sin plats.
Efter kom släkten, både män, kvinnor och barn.
Isyn- nerhet många i barnaåldern.
D e t föreföll nästan som om postfar och barnen stått hvar- andra nära; om för ålderns skull, kunde vi alla varit postfars barn.
Söner och magar buro kistan till grafven.
I Leksand bäres kistan högt uppsatt på kar- larnes axlar, men här bäres den lågt hängande, så att den nästan snuddar vid marken.
Kyrkoherden höll ett vackert och alldeles enkelt tal, eller rättare talade med oss enkelt och godt om allas vår käre, gamle postfar, som nu gått ifrån oss och som nått sitt mål.
J a g tänkte, medan han så talade, att det måste finnas ett helt litet Gagnef i himmelen, så många gamla, fromma, tålmodiga människor, som dö här; och så många, som i stilla väntan gå och längta att bli kallade hem.
Kanske kommer postfar att gå med posten där också!
Svårt att föreställa sig fröjden i de budskap eller glansen i de bref, han då skulle med- föra.
Midt emot mig, på andra sidan grafven, stod en hel liten skara småflickor.
D e voro icke klädda i sorgkläder — sådana brukas icke här — de hade bjärt gröna tröjor med röda ärmar, och de mindre af dem hade de vackra gula kjolarna.
D e sågo allesammans förunderligt allvarsamma ut.
Först stodo de i en lång rad, så som småflickor bruka, men allt efter som kyrkoherden talade, trängde de sig mer och mer tillsammaus till en t ä t liten klunga, och de större försökte gömma sina små halsduksklädda, kringfransade hufvuden bakom hvarandra för att dölja sina tårar.- Bredvid grafven, snedt uppställd på den uppkastade sanden, stod den lilla kistan, som jag sett förut.
D e n var nu tagen ur sitt hölje och lyste så blå och var så liten och tycktes stå där så ensam och obeaktad.
Men litet mull på locket talade dock om, att den fått sin egen jordfästning förut.
D e n innehöll, sade man mig, ett litet barn, som dock aldrig ägt jordelif.
Yar det ett litet sändebud, enkom utgånget från himlen, för att hemta postfar hem?
D e t såg alldeles så u t!
Den lilla kistan var ej olik en stor blå puppa eller en blå fjäril med hopslagna vingar.
— Den skulle nu sänkas i samma graf som postfar.
När klockorna sedan började ringa,.skotta- des grafven igen, och hvar och en återvände till sitt dagliga lif med dess sträfvan.
Präster- skapet och släkten skulle äta middag i sorge- huset.
J a g tittade uppåt byn.
D e t sista j a g såg af postfars begrafning var den stora flak- vagnen, däri hans kista stått, som nu körde tillbaka, fullsatt kring alla kanter af småpysar i alla storlekar och i alla slags brokiga färger.
Du gamle, gode postfar!
OTTILIA ADELBORG.
Gagnef hösten 1904.
Glöm Jubileumsfondens Erkändt bästa ej sparbössor!
FOG-ELVIK.
F ASTÄN F Ö R LÄNGE SEDAN grusats det slott, som Karl V I I I Knutsson Bonde en gång som morgongåfva gaf sin andra gemål, den för sin skönhet och sina ädla egenskaper så högt beprisade Katarina, riksrådet Karl Ormssons till Bjurum dotter, är Fogelvik dock rikt nog på minnen för att locka oss att stanna en stund inför dem.
Och bland de många vackra herresäten, som äro belägna i Tjust härad af Kalmar län, intager Fogelvik i afse- ende på läget en bland de främsta, om ej den främsta platsen.
Bär har naturen.
med fri- kostig hand slösat sina rikaste håfvor.
Någon på en gång vackrare och mera dominerande plats för Fogelviks corps de logis kunde ej väljas, och den vittnar om dess byggherres vakna blick för naturens skönhet.
Väldiga ekar, ståtliga lindar och fina, smäckra lärkträd möta ögat och fånga blicken hvarthän man ser.
Midt ibland denna trädprakt tronar slottet, och dess stolta skönhet återspeglas i Valde- marsvikens glittrande böljor, som omgifva det på alla sidor.
Sommartiden, när slottsträd- gården prunkar med rosor, värdiga represen- tanter för söderns soliga klimat, kan man knap- past tänka sig någon mera tjusande plats.
Nils Dackes vilda skaror, som likt en ra- sande stormvind drogo genom Smålands byg- der, brände omkring 1540 det gamla slottet, som var beläget på fastlandet, cirka en kilo- meter från det nuvarande, D e t var där som den mäktige Karl Knutsson Bonde i kretsen af maka och barn njöt den oberoende svenske godsherrens lyckliga tillvaro, innan konunga- kronan krönt hans änne och afunden hvässat sina skarpa pilar för hans räkning.
Nuvarande slottet är omgifvet af två större och två mindre flyglar och är ursprungligen byggdt af Göran Eriksson Gyllenstjerna, men härjades af elden och ombyggdes på 1790-talet af grefve Johan Gustaf Horn, som det för- mäles efter ritning af Tessin d. y, D e t är en egendomlig gammal byggnad med sina många gångar, långa korridorer, lönntrappor och fall- luckor.
P å vinden finnes ett muradt fängelse- rum till straff och varnagel för den eller de af godsets underhafvande, som vågade trotsa sin husbondes eller hans fogdes befallningar.
Vestibulens ena vägg upptager en oljemål- ning af den från Fogelvik afskilda egendomen Hornsberg i dess forna skick.
Äfven finnes där en tafla föreställande Fogelvik under Gyllen- stjernska tiden, öfverste Horn till häst, porträtt af Nils Dacke och hans maka m. fl.
oljemål- ningar.
Den s. k. rundsalongen, hvars väggar genom pilastrar äro indelade i fält, som for- dom upptagits af stora speglar, frapperar ge- nom sin höjd, den går nästan genom två vå- ningar och är särskildt byggd till musikrum.
Hvarje ord, som talas där, klingar med ett sällsynt, underbart välljud.
Som kronprins köpte Carl X V i början på 1850-talet Fogelvik af grefve Claes Lewenhaupt och inredde då den ena så kallade kungsfly- geln till bostad åt sin intendent Upmark.
Själf vistades kronprinsen helt litet där, sedan han köpt godset, men ganska ofta förut som gäst hos familjerna Lewenhaupt och Posse.
Kron- prinsen försålde egendomen efter några år till friherre Koskull, och från honom kom den i familjen Raabs ägo.
Som dess förste kände ägare namnes på 1300-talet Margaretha Sunesdotter Bååt, riks- drotset Ulf Åbjörnsson Sparres husfru.
Godsets mest glänsande period inföll sannolikt under den tid, då det innehades af medlemmar af grefliga ätterna Horn och Posse.
Det tillföll den i våra häfder vidt berömde statsmannen Arvid Horn i hans tredje gifte med Margareta Gyllenstjerna af Fogelvik.
Som " kung Arvid " krafthöjningsmedel.
Ökar aptiten i hög grad.
Erhålles på apotek.
— IDUN 1904 563 — IIIIIIII1MIIII1MII Reckitts Blåelse I Zebra-pasta är väl bekant för den snöhvita glans, den gifver allt linne.
står fortfarande främst bland alla pntsmedel för järnugnar och spisar.
Actallputspomadan Amor gifver messing den vackraste raste glans.
Ä f f W I L H.
och koppar och hällba- BECKER.
Kongl.
Hofleverantör, Stockholm.
Hufvudaffär: 5 Malmtorgsg.
Filialer: 24 St. Nygatan, 23 Götgatan.
mande folkskaran, som fyller passagen mellan höga bisarra hus, innanför hvilkas burspråk och draperade fönster vi ana det hinduiska FOGELVIK FRÅN FASTLANDET.
hemlifvets hemligheter.
D ä r nere i skuggan, invid gatsmutsen löpa rader af öppna bodar härskade och benämndes han därstädes, och N VISIT I INDIEN.
A F D:R SVEN och salustånd, omgifna af en obeskriflig träng- man har all anledning förmoda, att han gjorde HEDIN.
MED ILLUSTRATIONER sel; de äro ordnade allt efter yrken och varor, skäl för namnet.
d. v. s. efter kast.
Nu taga vi af genom en Om hans sonson, öfverste Johan Gustaf, den E F T E R HINDUISKA FOTOGRAFIER.
ytterst smal gränd eller rättare korridor, som (Forts, oeh slut.)
siste manlige medlemmen Horn af Kånkas, gå för oss till Gyllne Templet.
Dess guldtäckta än i dag många sägner och historier.
H a n N MANSÅLDER vore icke nog för att pagoder flamma i solen, till formen liknande hade en god vän, auditör Piscator, med hvil- tränga till djupet af Benares ' mysterier.
J a g hopgrodda, spetsiga pyramider.
P å tempelgår- ken han umgicks mycket intimt.
P å den tiden kunde endast offra en dag därpå; det var som a t t den är Sivas brunn föremål för alla vallfaran- ansågs det som höjden af lycka att blifva be- gå på teatern; men där uppfördes en pjäs, hvars des och alla Benaresbors ständiga besök och grafven under kyrkgolfvet, j u närmare altaret, make j a g aldrig sett.
— Prån hotellet, som offergåfvor.
Den är en af hinduismens för- dess bättre.
I Tryserums socken, där Fogelvik ligger i en park utanför staden, åkte j a g in nämsta helgedomar och skyddas under ett tak, är beläget, hade naturligtvis öfverste Horn till denna bramaismens brännpunkt, där hindu- uppburet af kolonner; då j a g stiger fram, hej- oinskränkt makt och myndighet öfver snart ernas religiösa lif pulserar intensivare än på das j a g höfligt af ett pär braminer, som bedja sagdt både andliga och världsliga ting.
Till någon annan indisk ort.
E n flod af människor mig icke gå för nära.
Och förlusten var icke honom vände sig Piscator med en ödmjuk an- brusar på dessa gator; spänsliga och svaga stor; en kväfvande stank stiger ur dess hemlig- hållan att en gång få sitt sista hvilorum i synas de vid sidan af de kraftigt byggda anglo- hetsfulla djup efter alla de gula blommor, som Tryserums kyrka, där Horn hade sin familje- sachsarne, men ofta äro deras drag tilltalande pilgrimerna, i knippor eller långa guirlander, graf. "
N e j ", svarade Horn, " du kan ej få och rena, deras lemmar harmoniskt växta.
Deras kasta ned i dess gap.
P å gården röra sig ligga i kyrkan, det är alldeles omöjligt, men ansikten, armar och ben blänka som polerad bland människovimlet heliga kor, feta och du skall få ditt epitafium där ", och det fick koppar, för öfrigt äro de iförda lätta och luf- trinda af alla de vegetabiliska offergärder, hvar- han mycket riktigt, t y på en stentafla därinne tiga dräkter, öfvervägande hvita, men också med de fullproppas af de troende; äfven de äro läses i förgyllda bokstäfver: " Bengt Piscator, brokiga.
Snart blir gatan för trång för vår vagn, gudomliga väsen och föremål för religiös vörd- Auditör, 48 år gammal, afled på Fogelvik vi stiga ur och blanda oss till fots i den lar- nad och dyrkan.
Man blir y r i hufvudet i 1790.
Horn har han med vett och vilja ej denna trängsel och i denna kväfvande atmos- gjort för när. "
Men hans stoft var ej värdigt fär, denna stagnauta luft, som är mättad med ligga sida vid sida med Pogelviks höga anherrars.
dunsterna från ruttnande blomster och öfver all beskrifning helig gödsel.
Nakna fakirer af När öfverste Horn kände sin dödsstund nal- vedervärdig uppsyn, med kroppen ingniden i kas, lär han låtit bära ut sin säng på den aska, så att de se alldeles hvita ut, likt upp- stora bron, som förenar slottet med fastlandet gräfda lik, och med armarna eller benen fast- och med förtviflad stämma sagt: " Skall j a g då vuxna i de mest otroliga attityder, garnera för alltid lämna dig, mitt sköna Pogelvik, och väggarna på denna tempelgård.
krypa ner under det kalla golf vet i Tryserum ".
P å en mindre holme, Biblioteksholmen, fin- Icke allt för länge stanna vi därinne, vi nes en urgammal byggnad, ursprungligen byggd behöfva frisk luft oeh skynda till Aptemplet.
till kyrka, men sedan inredd till bibliotek, af Vid ingången sitter en bramin och säljer fruk- hvilket en del lärer förts till Sjöholm och en ter och korn, och med ett större förråd däraf del till Porsby.
Pogelvik är mycket kändt träda vi in gå gården, för att inom några minu- för sina präktiga jaktmarker och sin rikedom ter omsvärmas af ett par hundra apor, äfven på svart granit.
Till hufvudgården höra fem de .gudomliga väsen; de visa mig en smick- utgårdar under eget bruk.
rande förtrolighet, klänga sig fast vid mina Det präktiga herresätet har nu i dessa dagar ben och hugga för sig med båda händerna af ombytt ägare, enär det af friherre Ossian Raab de delikatesser j a g bjuder dem; de skratta och försålts till herr O. Nelsson.
Måtte dess nye skorra förnöjdt, blinka och lägga pannan i veck, ägare liksom hvarje svensk man, som i sin ägo se allvarliga och komiska ut, som om de vore bekommer något af våra gamla riddargods, medvetna om den oförklarliga makt de äga.
besinna att det ligger makt uppå att han väl Aporna hafva sina egna högtidsdagar, då mas- vårdar sig om dessa våra dyrbara minnesmär- sor af ätbara gåfvor inflyta till deras tempel.
ken från fordomtima!
De äro dock inga orubbliga stamkunder här.
ADELAIDE NAUCKHOFF.
På morgonen begifva de sig ut på ströftåg i staden, där man ser dem viga och närgångna klättra öfver tak och trädgårdar.
Ett pris af E E Femtusen (5,000) kronor är i Iduns nya litterära pristäfling utfäst f ö r d e n b ä s t a s v e n s k a o r i g i n a l r o m a n e n af unge- fär 300 sidor vanlig bokoktav.
Täflingstiden utgår den 30 jnni 1905.
Närmare program och bestämmelser återfinnas i Idun n:r 41 för innevarande år.
jfilla våra författare bjudas att deltaga!
ocJj författarinnor in- GATA P o l e r a E d r a m e t a l l s a k e r L a g e r m a n s m e I BENARES.
An mera befriade från stadens kvalm och osunda ångor blifva vi på aftonen, då vi hyra en båt för att på Ganges låta ro oss utmed Benares ' kajer och strandtrappor.
A t t beskrifva den egendomliga, hopgyttrade byggnadsmassa, som amfiteatraliskt reser sig på Ganges vänstra strand, är omöjligt; fotografierna gifva ett be- grepp därom.
P å trapporna, som äro byggda d f l y t a n d e p u t s p o m a d a " B O N - A M 1 "!
DUN 1904 — 564 — drack; de måtte hysa ett suveränt förakt för allt hvad smitta heter.
.
Från stranden utlöpa broar och bryggor af trä med stänger, uppbärande flätade parosoller; de se ut som väldiga svampar, och under dem sitta braminerna dagen ut med korslagda ben och syssla med sina religiösa meditationer, om man så kan kalla de besynnerliga hand- lingar de utföra för att framställa Vischnus ' femtio inkarnationer eller ännu flere af någon annan gudomlighet.
Dessa gester utföras med fingrarna i olika ställningar, mot hvarandra eller mot delar af ansiktet och öfverkroppen; det går fort och måste ske i en bestämd ord- ning, om en enda gest glömmes eller försum- mas, är hela ceremonien förfelad.
Därvid spelar också floden en viktig roll; esomoftast ser man dem taga handen full af vatten och stänka det ut igen öfver Ganges eller öfver sig själfva.
Underliga religionslära, som så kan förblinda dina bekännare och komma dem att fylla sitt lif med fåfäng möda och tomhet!
Panteismen går väl an, men dessa eviga task- spelarekonster inför Ganges, i soluppgången, vid middagstid och på aftonen och flere tim- mar hvarje gång, medföra en känsla af be- klämning; man tycker det är synd om dessa människor, som af sin egen fanatism tvingas att arbeta som galerslafvar.
Men de göra det med nöje, för att slita sig lösa från själens vandringar och för evigt uppgå i Brahmas full- komlighet.
GYLLENE TEMPLETS GARD MED SIVAS BRUNN.
i terrassformiga afsatser för att kunna använ- das vid olika vattenstånd hos floden, myllra tiotusendetal af hinduer, mycket lätt klädda, kopparbruna, sysselsatta med att bringa floden sin dyrkan, ty äfven den är en gudomlighet och dess vatten heligt.
För att få dö vid dess strand, resa årligen massor af åldriga och sjuka hinduer till Benares, och då de veta att deras aska skall strös ut öfver dess grumliga böljor, kunna de afsomna lugnt.
Vid några ställen, där stranden stupar tämligen brant ned mot floden, hafva likbrännarne- sitt tillhåll.
J a g roddes också förbi ett sådant ställe, just då man höll på att tvätta ett i hvita lakan med rep hårdt insurradt lik; det lades sedan p å bålet som antändes och elden fick göra sitt verk; väl blef den döde grundligt stekt och vidbränd, men långt ifrån förintad; man sparade tydligen på bränslet; resten kasta- des i floden för att sedan tagas om hand af gamarna.
Sakta och stilla gli- der vår båt utmed stranden, där detta lefvande panorama i ständigt växlande sce- nerier och grupperingar upprullas för våra blic- kar.
Gubbar och gum- mor, medelålders män och kvinnor, gossar och flickor myllra på trappan eller gå med krukor och metallkärl ut i floden för att ösa i af dess heliga, hälsobringande flöde; de dricka det, tvätta sina kläder och bada sin af sjukdom infek- terade kropp för att förjaga det onda och återvinna kraft och hälsa.
J a, alldeles in- satt en gosse och vid liket, som tvåddes, GYLLENE TEMPLET.
Om ni betraktar de af hinduer utförda foto- grafier, jag här är i tillfälle att meddela, så kan ni tänka er att Benares, sedt i fullmånens sken utifrån floden, måste vara ett skådespel, så storartadt, trollskt och fantastiskt, att något liknande knappt kan tänkas på denna jord.
Tillsammans med ett par fransmän hyrde j a g ETT LIK TVÄTTAS I GANGES.
E t t k l ä d n i n g s t y g ä v a l l t i d v ä l k o m m e DEN 1 DECEMBER BÖRJAR MIN STORA JUL-REALISATION AF SVARTA O. KULÖRTA KLÄDNINGSTYGER, DRÄKTTYGER, BLUSLIFSTYGER, O. SVARTA O. KULÖRTA SIDENTYGER, M E D BETYDLIGA PRISNEDSÄTTNINGAR OCH DELVIS E N O R M T BILLIGA P R I S E R!
UTFÖRLIGARE OM PRISER I NÄSTA NUMMER!
n J u l k l a p p!
43 yj.
CAMPANIUS VESTERLÅNGGATAN 4 3.
- arven sent på kvällen en öfver- byggd båt, på livars platta tak vi slogo oss ned i bekväma korgstolar.
Vi hade glammat muntert under dagen, men inför detta skådespel förstummades vi, och hvad skulle det tjäna till att tala, allt hvad man säger förefaller banalt inför anblicken af denna sagolika, i månens sken sofvande och dröm- mande stad.
" Ro sakta här min gondoljär! "
var det enda vi tid efter annan hade anledning att hviska åt våra roddare, då de allt för hastigt förde oss bort från ett perspek- tiv, hvars blåblekt belysta pagoder och djupa, svarta skuggor framtrol- lade en effekt, så underbar, att vi ville bränna in den i vårt minne.
Kajerna och trapporna lågo nu ödsliga och tysta, icke ett ljud stör nattens frid, floden framkallar icke ens ett svagt porlande brus, den glider stum och majestätisk som en olja ned mot hafvet.
E t t rödgult sken skymtar fram bakom en terrass, det är ett lik som brännes; den feta röken sprider sig som en slöja öfver Ganges; blott de döda tyckas vaka i denna sago- lika natt, som aldrig skall gå ur mitt minne.
Därinne, bakom mån- belysta tempel och pelarprydda fasader slumra Benares ' barn.
O, hulda natt, som låter dessa stackars varelser hvila efter dagens elände!
Bland dem finnas dock många sjuka pilgrimer, hvilka i denna stund draga sina sista suckar för att i morgon brännas; men de andra!
Ar det möjligt, att de glömt, eller drömma de ännu om den åtrådda lösningen på gåtan, om fullkomningen i Brahma?
KATTEN.
SÄGEN F R Ä N STOCK- HOLMS SKÄRGÅRD BERÄTTAD A F ANNA WAHLENBERG-.
565 - IDTJN 1904 dyrbarheter och motat kreaturen långt utåt betesmarkerna.
För gamle Jörgensson, den rikaste bon- den på ön, var det emellertid mest bekymmersamt, t y han hade mest att gömma.
Och kär i sitt var han, så han kunde aldrig gömma det nog väl.
Ibland i skymningen kunde grannarna få se honom komma smygande från skogen.
Och då visste man, att hans skatter i stugan minskats och de i skogen ökats.
Ofta tog han också med sig Magnus, den äldste af de två sö- nerna, för att hjälpa sig att gräfva.
Denne var den ende han hade för- troende för.
Han visste hvar fa- dern gömde godset, men hade måst lofva att icke nämna det för någon, icke ens för mor eller bror.
Allt visste han dock icke.
Om de många pengarna, tolf hundra riksdaler i silfverslantar och pappers- sedlar, voro hemma eller icke hade han ingen reda på.
Under åratal hade fadern haft dem liggande i en skinnpåse inuti ett järnbeslaget skrin, som alltid stod i hörnskåpet med det säkra låset.
Men hade fadern nu skaffat undan dem alla eller ej?
Litade han icke ens på Magnus, när det gällde dem?
Eller hade han icke kunnat besluta sig för att lefva på afstånd från sin käraste skatt, utan hade den ännu i huset?
Det var den gamles hem- lighet.
APTEMPLET.
made öfver allt i skärgården, och till och med ganska långt in åt landet sträckte sig brännandet, mördandet och plundrandet.
Det var då den vdda flykten drog från trakt till trakt.
Vårdkasorna brunno på bergen, till- kännagifvande att fienden var i närheten.
Och människorna sprungo hals öfver hufvud från hus och hem, gömmande sig i skogarna och spridande skräcken med sig till alla de träffade, som sutto under eget tak.
Till Yxelö hade fienden icke hunnit ännu, men man väntade dem.
Man hade gömt sina S OMMAREN 1719, den sommaren då ingen, som bodde vid Sveriges östersjökust och hade ett hem, kunde veta om han dagen därpå skulle ha nå- got, den sommaren var en sorgens tid.
Då Magnus en gång frågade honom, om han inte skulle sätta pengarna i säkerhet, nickade han bara, utan att se honom i ansiktet.
Han behöfde inte vara orolig.
; Det där skulle han nos: sköta om, sade han.,3f.,i - Men nog var det i alla fall oroligt att inte veta, hvar de funnos.
Herre Gud, det var j u så orimligt mycket pengar!
Modern och den yngre sonen Lars voro ängsliga, de med.
D e frågade Magnus, om han visste något, och n ä r han svarade, att han icke kände t d l något i den saken, gåfvo de honom långa blickar, som om de icke trodde ho- nom mer än jämt.
Hur hotande än ofre- den låg öfver landet, och hur ofta än skräm- mande nyheter om fiendens närhet och hiskliga framfart le- tade sig fram genom bygderna, måste dock det dagliga arbetet gå sin gång.
Kreaturen måste ses om, jorden brukas, höet bärgas.
Och som de odlade tegarna lågo spridda öfver hela ön, hände det icke sällan, att sö- nerna, drängarna och pigorna voro långt borta från gården, där endast den gamle hus- bonden och den lika gamla matmodern sutto kvar, blott uppassade af Torpar-Lena, en tretton års tös, som ännu icke dugde till det hårdaste arbetet.
Kring stränder och öar gick en jämmer och kvidan.
Man hade trott att nu, sedan kung Karl var död, skulle det bli bättre tider för landet, men så märkte man, att först nu var olyckan riktigt öfver en.
Kung Karl hade dragit fol-, ket med sig för att kriga i främmande land.
Men nu var fi- enden kommen in i själfva riket, och det var sju resor värre.
Drottningen och hennes råd kunde hvarken betala krigs- skatten till fienden eller värna landet för den.
Dess skepp svär- UTSIKT FRÅN BENARES.
S Y E N E.
S T R Ö M B E R G S BOSÄTTNINGSMAGASIN, RIKS 9899.
Drottninggatan 66, Stockholm, ALLM.
9899.
VID STRANDEN AF GANGES.
^ Stort sortiment af Tyll-, Aacminster-, Argaman-, Orientaliska Mattor.
E n sådan dag var det, som fienden kom.
Och Magnus, Lars och Tråd- oeh Yllegardiner.
Kork-, Kidderminster-, Smyma- oeh Låga priser.
Reel behandling.
IDUN 1904 — 566 — heller där lyckades de finna de försvunna, hade sett eller hört talas om dem.
Slutligen fingo de vetskap om, att fienden dragit bort från deras hemtrakt.
Och så vände de då tillbaka till sin brända gård för att taga reda på, hvad som kunde återstå af deras ägodelar.
Och deras hopp var, att för- äldrarna skulle fått höra samma nyheter som de och äfvenledes vända tillbaka.
Hur de väntade, kommo de likväl icke.
Men i stället kom en dag en dräng och berättade, att han funnit deras lik i skogen icke långt ifrån gården.
Gamla och kraftlösa som de voro, hade de varit ett lätt mål för fiendens kulor.
Torpar-Lena däremot var och förblef försvunnen.
Man fann henne icke, hvarken som lefvande eller död.
Men död var hon väl ändå, det troddes allmänt.
För visst var hon bara barnet och ganska lättskrämd dessutom, men hade hon varit lefvande, så hade hon väl tagit sig hem i alla fall, t y hem är ändå hem.
Omsider blef arfvet emellertid skiftadt.
Ägorna mättes och styckades, och det uppgräfda godset togs upp och delades enligt all upptänklig rättvisa.
Men när de sista silfverbägarna och de sista silfverspännena blifvit vägda och värderade och tilldömda den ena eller den andra, stod deras folk, som voro ute på slåttern åt andra sidan ön, visste om intet, då de fingo se rökmolnen stiga himmels- högt öfver skogen.
De kastade liarna och sprungo hemåt.
Men på vägen mötte de grannar, som löpte för lifvet åt motsatt håll.
Så många gårdar som funnos i byn stodo i låga, be- rättade de, och fienden var efter dem för att slå ihjäl alla den fick tag i.
Det var bara att fly, springa så långt benen buro en.
Jörgensson, hans hustru och Torpar- Lena hade också gifvit sig af till skogs, det hade de sett.
Men hur långt de kommit, kunde de ju icke veta.
Och Magnus och Lars kunde j u heller icke veta det.
De smögo i skogen så nära sitt forna hem de möj- ligtvis vågade för att icke strax bli sedda och ihjäl- skjutna.
De lågo bakom stenar och kullfallna träd och sågo, hur fienderna delade emellan sig det rof de kommit öfver.
Och de sågo, hur de kommo dragande ur skogarna med den bölande boskapen, som de slaktade nere på ängen, icke blott till föda t y de kunde icke förtära eller föra med sig mer än en ringa del, utan för att de måste döda allt lefvande som fanns, djur eller män- niskor.
Spanande och spejande genomsökte bröderna hela^ön, men kunde icke finna ett spår af föräldrarna eller den lilla tjänstflickan.
De skaffade sig en båt och rodde öfver till andra öar och äfven till fastlandet, men icke DET NYA RIKSDAGSHUSET.
1.
OCH 2.
FRÅN STORA TRAPPUPPGÅNGEN.
3.
FÖRSTA KAMMARENS PLENISAL MED TALMANSPLATSEN I FONDEN.
4.
FÖRSTA KAMMARENS PLENISAL SEDD FRÅN TALMANSESTRADEN.
A. BLOMBERG FOTO.
— 567 — Lars en stund tyst ocli såg därpå bort mot Magnus.
— Och pengarna då, — sade han.
— Fars många pengar?
— Dem vet jag ingenting om.
Den svarande såg barsk ut.
Han tyckte icke om tonen, i hvilken spörsmålet gjordes.
Och det kom ingen vidare fråga den gången, ty Magnus var en karl, som hade respekt med sig, oeh man vägde sina ord, innan man talade honom till.
Men den blick, som Lars gaf honom, var lika lång som den, livarmed han följt honom, då han redan i faderns lifstid undrat om pengarna och fått samma besked som nu.
Det delade godset blef nu för- såldt, och ett stycke ifrån hvarann byggde bröderna sig hvar siugård.
Lars var gift, men Magnus I D U N 1904 ogift.
Dock reste sig Magnus hus ansenligare på grunden än broderns.
När Lars hade tre fönster på sin storstuga, hade Magnus fyra.
Hans tak lyfte sig högre, och sniderier prydde väggar och dörrkarmar.
Hvar och en, som såg hur präktigt det nya huset tycktes bli, måste tänka att där äm- nade han nog icke bli ensam.
Och så var det äfven.
I flere år hade Magnus hållit en flicka kär.
Och det var Karin, dottern i närmaste granngården nere i byn.
Men hon var fattig, och gamle Jörgensson skulle aldrig velat höra ett ord om att få henne till sonhustru, DET NYA RIKSDAGSHUSET. '
1.
PORTALEN MELLAN RIKSDAGSHUSET OCH RIKSBAN- det hade Magnus vetat mer än väl.
Därför hade KEN MED DROTTNINGGATAN I FONDEN.
2.
PASSAGEN MELLAN RIKSDAGSHUSET (TILL VÄNSTER) OCH RIKSBANKEN (TILL HÖGER).
3.
TRAPPAN TILL BIBLIOTEKET.
5.
BIBLIOTEKETS LÄSERUM JÄMTE GALLERI.
A. BLOMBERG FOTO.
— 568 — han heller icke sagt något åt Karin.
Han tyckte icke han hade rätt att hålla henne ifrån något annat gifte, som kunde erbjuda sig.
Men själf.
gick han ogift, hur föräldrarne än lågo öfver honom med uppmaningar att välja sig en hustru.
Nu var emellertid hindret borta, och Magnus byggde och byggde, allt under det han tänkte på Karin och hur det skulle gå till, när han nu snart skulle tala med henne.
Helst ville han det skulle ske en dag, när stugan stod nära färdig.
Det kunde ju hända sig så, att Karin kom att gå förbi, och då stannade hon nog och tittade på den.
Och han skulle förstås passa på och stå i dörren.
— Kära hjärtandes — skulle hon säga — så rart och så präktigt och så stort Magnus får det.
Då skulle han naturligtvis be henne stiga in och skåda närmare på, hur det såg ut.
— Och tycker Karin det är för stort för en — skulle han säga — så räcker det kanske åt två.
Oss två.
.
.?
Och så skulle det vara gjordt.
Men medan Magnus byggde det så fint och ståtligt åt sig och Karin, gick Lars och hans hustru och tittade i smyg på, hur arbetet fram- skred.
Och do kunde icke begripa, att Magnus hade råd till att göra allting så präktigt.
De blefvo allt säkrare på sig, att han hade mera att taga af än de.
De frågade folk, som för- stodo sig på det, om det var klokt att kosta på sig ett tocket herrskapshus, när man icke hade mer än måttliga tillgångar.
Och de till- frågade, som förstodo sig på det, ruskade på sina hufvuden.
De tyckte också, att det såg underligt ut.
Man kunde icke veta, hur det egentligen stod till.
Så blef det en allmän tro, att det var något besynnerligt med Magnus nya hus.
Och styrkt af denna delade öfvertygelse steg Lars en dag in till brodern och tittade sig noga rundt omkring.
— D e t var betydligt, det här — sade han.
— Så rart kan inte jag få det.
Men du har kanske hittat pengarna nu?
Utan ett ord rök Magnus på honom och hade väl slagit ihjäl honom, om det icke funnits folk i närheten, som skilt dem åt.
Men till nästa ting blef Magnus stämd af sin bror att stånda till ansvar för, hvart deras fars, gamle Jörgenssons, många pengar tagit vägen.
Som en förkrosselse kom det öfver Magnus.
Nog hade Lars alltid visat sig hästsk emot honom, för att han varit den ende fadern förtrott sig åt, och nog hade många hårda ord och nu sist slag fallit emellan dem, men aldrig hade han trott honom om att kunna draga skammen öfver en af de sina.
Anda tills tingsdagen kom höll Magnus sig undan grannarna.
Han var rädd, att de skulle vända bort hufvudena från honom.
De miss- tänkte honom kanske äfven de.
De visste j u också, att han hjälpt fadern med gräfningen.
Vid tinget stod han likväl rak och käck inför rätten.
Hans frimodiga ögon veko icke från domarens ansikte, och han svarade lugnt på alla frågor, till och med då han blef åtspord om, hur han kunde ha råd att bygga sitt hus så mycket finare än broderns.
Det var för att han haft egna pengar, sade han.
Han hade varit ogift och brodern gift.
Därför hade han kunnat spara, och hvad han spart hade han haft i säkert förvar, när fien- den kom.
Genom mängden gick ett sorl, ett mummel, som lika väl kunde betyda misstroende som tilltro, men Magnus vände sig icke om.
H a n.
hade nu icke att göra med någon annan än domaren.
(Forts.) Dynamol och IDUN 1 9 C 4 nog den, som inte minst sörjde öfver att behöfva lämna sina framgångars tummelplats under så många år, och ej minst sörjde han sin hem- trefliga våning i teaterhuset, från hvars fönster han sett sin älskade stad skimra emot sig i sol, gassken och töcken under en half mans- ålder.
Hans senaste lefnadsår förflöto på norr, och det blef nu Dramatiska teaterns scen, som fick b ä n hans typer.
Han var fortfarande den samvetsgranne konstnären, men det föreföll, som om han ej känt sig fullt så hemmastadd i den nya omgifningen.
Hans arbetsförmåga var dock oförminskad, och näppeligen trodde han själf, att - döden så snart skulle ge tecken till ridå öfver hans lifs scen.
Med honom bortgick åter något af den stockholmska tidsålder, som växte och frodades under förra seklets senare hälft, och som de ny; i strömningarnas hänsynslösa, men naturnödvän- diga framträngande snart skall ha plånat ut.
E.
H — N.
F RÅN VILDMARKS- OCH JÄRNVÄGS- B Y G G A R E L I F.
BLAD U R F R U SARA S T A R E S ANTECKNINGAR, HOP- SAMLADE A F MARIA RIECK-MULLER.
t GUSTAF BERGSTRÖM.
M ED SKÅDESPELAREN Gustaf.
Berg- ströms frånfälle är åter en lifsfars utspelad, en lifsfars, hvars premiär inföll någon gång på 1830-talet.
Den populäre artistens nu timade bortgång innebär en verklig förlust för vårt stockholmska teaterlif, och djup sorg och sak- nad ha därjämte drabbat i första rummet hans närmaste och vidare den stora kamrat- och vänkrets, som räknade som en glädje att få mötas af den hjärtliga humorn i Gustaf Berg- ströms personlighet • — i lifvet som på scenen.
Hans artistnaturell var i bästa mening stock- holmsk, den afspeglade det borgerliga, god- modiga och sorglösa, som utgör en sida af det svenska, speciellt det stockholmska lynnet och som fått sin sceniska gestaltning i August Blanches, Frans Hedbergs, Frans Hodells och Johan Jolins lustspel.
Det var med framställningen af de osamman- satta typerna ur dessa stycken samt med de närbesläktade tyska possefigurerna lian på Södra teatern under flere decennier skapade sig sitt aktade namn som komisk karaktärsskådespelare ' och på samma gång väsentlig bidrog till denna scens ofantliga popularitet under nämnda tid.
Ty Bergström och " södran " voro så godt som ett begrepp.
Men det var ej enbart den komiska förmåga han besatt, som främjade hans rykte, han var därjämte en samvetsgrant arbetande artist, hvilken aldrig trädde fram i rampljuset, utan att känna sig fullt herre öfver rollen.
Mångsidig var han j u ej, men den svag- heten delade han med många af våra skåde- spelare.
Och strängt taget tror jag, att publi- ken satte så stort värde på scenens Gustaf Bergström, just emedan han kände sin förmågas begränsning och, i stället för att snafvande och famlande ge sig in på nya områden, föredrog att vara sig själf.
Södra teaterns scen var och förblef hans rätta hemvist, där trifdes han och där var han den otvungne människoframställaren, alltid mot- tagen med förståelse och beundran af en stor och tacksam publik, Men så kommo myndigheterna en vacker dag och förklarade, att teatern var otidsenlig och skulle byggas om; sujetterna måste bort, u t till nya öden på andra scener.
Gustaf Bergström var Stefanos - iv.
.
2:de dec.
r \ E T HAR ändtligen blifvit riktigt ordentlig vinter * - * utomhus, sedan snön kommit — och smält bort flere gånger om.
Och när nu drifvorna få lägga sig riktigt tätt omkring huset här — som en skyddande fotpåse — kan det möjligen bli litet bättre klimat inomhus.
Ty det har varit fruktansvärdt bistert — och allt för mycken tid har gått åt till att utfundera och verkställa skyddsåtgärder mot kölden.
Vi ha eldat, så att kakelugnarna spruckit.
Jag har försökt olika fotbeklädnader — och till slut fått lägga mig till med lappskor, fyllda med hö.
Men det har känts kallt ändå.
.
.
Sofrummen ha vi flyttat upp till vindskam- rarne.
och fastän Olle lät taga hem ett helt halmlass, som breddes ut på golfvet, innan mattan spikades på, har det ändå varit så kallt om morgnarne, att vatten som spilldes, frös till is.
Vi ha ett tag funderat på att ligga i fällar liksom bönderna.
.
.
Nu hoppas jag emellertid, att det blir bättre sedan snön kommit — ty orsaken till att det aldrig lönat med våra uppvärmningsförsök kom jag underfund med häromdagen.
Det blåste full storm ute, och — som vanligt — hade vi eldat, så att vi för en stund hade en kväljande värme i jämnhöjd med hufvudet, medan fötter och ben voro som is.
När jag en stund alldeles rådlös suttit och stirrat på gångmattorna, hvilka gingo i vågrörelser som böljande vatten, fick jag plötsligen lust att undersöka, hvad som kunde finnas under ett golf, där det stormade och var sjögång.
Det var t a r a att rensa undan litet dam i en golfspringa, och det gick lätt nog, ty dammet gaf sig nedåt och försvann; och genom springan såg jag sedan — rätt ned på bara marken.
— — — Därför är det, som jag med glädje ser, huru drif- vorna växa högre och högre — ända upp mot fönster- karmen.
Och om det också ej skulle hjälpa helt och hållet, så kommer det likväl att kännas något litet ombonadt, och vi riskera ej att blåsa bort af golf- drag.
— Ja, jag kan nog på samma gång erkänna — att det är något annat också, som gör, att den här kvardröjande snön gläder mig öfver all beskrifning.
Ty nu, när skogar och backar ligga rikligt inbäddade, nu taga Olle och j a g fram skidorna och gifva o s s ut på ströftåg.
Sedan den där harjakten — med sin för mig alldeles särskilda betydelse — har jag ej längre samma ro att sitta inne dag efter dag, sysslande med det enahanda, som finnes att tillgå inom våra egna fyra väggar.
Det har visst ej blifvit ' obetydligare för mig, mitt eget hem.
Men jag märker, att jag har lefvat allt för länge med half- slutna ögon.
Jag vill känna vägar och stigar — och marker, där inga vägar gå.
— Jag vill se in bakom andra människors fyra väggar — och lyssna till ropen — och till tystnaden omkring mig.
.
.
Och på så sätt kommer jag ej längre att känna golfdraget här hemma som en pröfning — eller ens som något anmärknings- värda Men den här upptäckten af allmogefolkets sätt att bygga sina hus gör dock, att jag obetingadt måste instämma i en punkt af en kritik, som jag läst — öfver den svenska nationen: att ett af dess hufvudfel är » benägenhet för ett skrytsamt briljerande utan mot- svarande verkligt värde ».
— — — Och detta måtte vara ett bra djupt rotadt fel, när det tar sig uttryck hos våra bönder på ett så till den äro enligt läkareintyg och vetenskapliga analyser de bästa näringsmedlen för barn och sjuka.
Uppfunna af svensk vetenskapsman tillverkas de under uppfinnarens kontroll.
Varnas för en mindre lyckad svensk efterapnimg.
— 569 — grad opraktiskt sätt, att de bygga upp sina gårdar med många rum och prydliga att se på — men så dåliga för resten, att de knappast kunna bebos.
Fastän järnvägsarbetarne och deras hustrur i all- mänhet gått ut ur allmogehem, är det en oerhörd skillnad på dem och folket här.
Det kan ju ej endast bero på härstamningen från olika landsdelar, utan måste hafva sin grund i lefnadsförhållandena.
Och dessa kringflyttande människor hafva tvungits ut ur all gammal nedärfd säflighet till en företagsamhet och ett nästan fräckt mod, som jag inbillar mig att man träffar på hos våra Amerikautvandrare, som slagit sig fram.
Men jag undrar, om några kvinnor — äfven i de fattigaste arbetarehem — få slita så ondt och nöja sig med så små hjälpmedel som dessa rallarehustrur.
Här, invid brobygget, är det ju bygd, och de flesta familjerna bo i gårdarne häromkring — då det endast är fråga om utrymmet i eget rum.
Men uppefter linjen — midt i vilda skogen, där få de gifta dela statens baracker med de ogifta.
Och där är hvart rum beräk- nadt för sexton man.
Hu, det är ju fruktansvärdt att tänka på bara!
— En hustru med sex, sju barn, som skall vara tvungen att dela rum med åtta smutsiga, högljudda karlar, hvilka sällan komma öfverens — och ofta äro dåligt sällskap åt barnen — — — Jag undrar ej längre på, att dessa kvinnor ofta äro hårda till utseende och sätt, och att de förbanna hvar sup, som deras män styrka sig med, ty den är i deras ögon ett tillägg till den tid, som återstår, innan de få vända hem igen till Syd-Sverige och njuta arbetets lön.
Men de hålla i så länge de orka — en del, ty förtjänsten är god vid järnvägsbyggnaden — kan ibland stiga till fem å sju kronors dagspenning — när arbetare- lagets bas är en ärlig och duktig karl.
På så sätt kunna de också hålla sig bättre föda än folket i bygderna här.
Medan bonden och hans husfolk äta potatis och gröt, salt strömming och någon gång fläsk — har rallaren kött i sin gryta och kraftig soppa med rötter och klimp.
Men ofta händer det, att pengarne gå åt till kortspel och kamratlif — och då får hustrun arbeta som en träl.
— Och bland alla dessa råa sällar, med hvilka hon strider om mannen och hans förtjänst, blir hon själf rå och förvildad.
— — — Längst upp på Olles afdelning, dit ej annan vägleder än plankvandringarna på de korta sträckor, där jord- arbetarelagen hålla till — och den ödsliga, svåra trans- portvägen — där ligger ett par sådana där öfverfulla baracker, bebodda af en blandning af alla slag.
Går man där förbi, sedan arbetet är slut och rum- mens lampor äro tända, kan man mellan de hälft för- dragna gardinerna riktigt få lära känna deras lif — och man får medkänsla med dem och måste förundra sig, när man ibland hör deras bekymmerslöst klingande, lustiga skratt.
Jag hade följt Olle dit bort en dag för att se, hvar det blifvande stationshuset skulle ligga, och det började mörkna, innan vi kommo på hemvägen.
Det höga, brant stupande Selsjöberget, som här skymmer den vida utsikten öfver ådalen, gjorde det ännu mörkare just här; och där barackerna, med sina skjul, klumpiga och konturlösa, skymtade fram i den djupa skuggan, tändes redan ljus efter ljus.
In emellan träden rörde sig någonting långsträckt hvitt — och jag tog ett fast tag om Olles arm.
.
.
När vi kommo närmare, såg jag att det endast var en upphängd tvätt; och invid ett af husen stodo bunkar och en klappstol med ännu ohängda kläder.
— — — Det hade töat de föregående dagarne — det var före sista, ymniga snöfallet — och den upptrampade lerjorden låg sörpig, med hälft tillfrusna vattenhål ända inpå väggarne.
Hvad här såg ödsligt och torftigt ut i den växande skymningen — och så här på nära håll!
På bortvägen hade vi gått genom småskogen bakom barackerna, och endast sett dem på afstånd.
.
.
Några hemkommande arbetare syntes ett stycke framför oss, och när de gingo in i ett af husen, trängde — genom den öppnade dörren ljud af röster, skratt och sång, blandadt med gråt och barnskrik.
— Kom Olle!
— sade jag hviskande — jag vill se, huru de ha det därinne — utan att själf bli sedd- — Och hälft med våld drog jag honom med till gafvel.
fönstret på närmaste barack.
Olle tyckte, att jag lika gärna kunde gå in dit någon gång midt på dagen, när karlarne voro ute i arbete.
Men det hade ej varit detsamma.
Genom fönstret, som endast till en del var fördraget med .en genomskinlig halfgardin, såg man rätt in i ett af barackens två rum, där nu säkerligen alla inneboende voro hemma, ty där var fullt med människor af alla åldrar och kön.
.
.
I den del, som var närmast gafvelfönstret, bodde en familj, som tycktes bestå af man, hustru och fem barn.
Utom de väggfasta sängarne och en vagga, där ett kanske årsgammalt barn höll på att söfvas af en liten blek pojke med kroppen snedvuxen och förstörd efter engelska sjukan, fanns där intet annat i möbelväg än en packlår med inpassade hyllor, använd som byrå och skänk, samt ett bord- af enklaste slag — den fyrkantiga skifvan fastspikad på ett stycke trädstam.
Där den andra delen af rummet tog vid, var ett snöre spändt mellan väggarne, och en vid den ena sidan nedhängande kalikågardin visade, att man ibland försökte isolera sig.
Där bortom, omkring ett groft plankbord, sutto ett hälft dussin karlar sysselsatta med sin måltid.
Skenet från taklampan föll rätt ned på deras hufvuden och på deras kost — som bestod af fläskstycken, från hvilka de skuro tjocka skifvor med fällknifvarne och sedan — omväxlande med sillbitar ur en konservburk — åto tillsammans med mjukt bröd.
En halfvuxen flicka kom med något slags varm soppa, som modern hällt upp ur kitteln på spisen.
Men det var endast några af karlarne, som denna afton tycktes ha lust att kosta på sig varm mat — eller kanske den ej blifvit godkänd af dem.
— Och hustrun, som hade sin extra förtjänst på denna servering, sade visst några mindre höfliga ord åt dem, som ej brytt sig om hennes soppa, ty hon vände sig mot dem med en hastig rörelse, och det hördes ljud af häftigt höjda röster.
— — — Af sängarna, som i två våningar stodo efter de nakna timmerväggarne, där drifningen af skogsmossa här och där hängde ned — voro redan ett par upp- tagna.
Den ena af någon, som tycktes taga fristun- derna på ett bekvämt och herremässigt sätt.
Han hade dragit af stöflarne och stack ett par stora strumpklädda fötter ut öfver sängbalken, medan täta rökmoln, som med korta mellanrum hvirflade ut och tillsammans med soppångorna lade sig likt ett moln öfver rummet, tydde på, att pipsnuggan ej lades bort efter en stoppning.
I den andra sängen halflågo ett par karlar och spelade kort, då och då på ett rätt eftertryckligt sätt med benen fösande undan två pojkar, som klängde omkring dem för att se på.
Att döma af hustruns sätt att betrakta de båda spelarne — det var med ett uttryck midt emellan ängslan och förbittring — så var den ena af dem troligen mannen.
— — — — Låt oss gå hem nu, Sara, — du står ju här och fryser, så att du darrar — hörde jag Olle hviska mig i örat — Nog kan det hända, att jag darrade, men det var ej af köld — och jag ville så gärna stå här ännu en liten stund.
Tre af karlarne vid bordet, som nu hade slutat sin måltid och lagt undan resterna i korgar eller blecklådor, som de hade under sina sängar, hade nu begynt draga af sig arbetskläderna.
Men det tycktes ej vara fråga om att gå till sängs.
.
.
Sedan de tvättat sig och med hjälp af någon slags pomada och en spegelbit fått det tillrufsade håret att ligga i bena — togos andra kläder fram ur kista och nattsäck.
Det var alldeles tydligt, att de skulle ut och roa sig borta i byn.
En af dem var en ung, ovanligt ståtlig och vacker karl, och när han stod där färdigklädd med en brokig sidenhalsduk knuten i vårdslöst ledig rosett mellan kragsnibbarne, kunde jag ej låta bli att säga: — Men, Olle du, hvilken förvandling — och hvilken stilig karl!
Hvem är han?
— Men Olle kunde ej komma ihåg något annat namn på honom än det, under hvilket han gick ibland kam- raterna.
De kallade honom Styret, och han var känd som en farlig flicktjusare och ännu farligare rival, med hårda näfvar och ej rädd att använda knifven.
— Nu hade han ur sin kista tagit fram någonting, som var inlindadt i ett skynke.
Det visade sig vara ett dragspel — en pjes, med hvilken Styret tycktes hafva förmåga att väcka uppmärksamhet.
Ty alla karlarne — undantagandes de kortspelande — samlade sig nu omkring honom under skratt och prat och gjorde säkerligen sitt bästa för att egga upp hans eröfrarelynne.
— — — Och nu var det tid på, att vi drogo oss tillbaka från vår åskådareplats för att ej blifva sedda af de tre karlarne, som möjligen kunde taga vägen förbi gafveln, där vi stodo.
Som månen hade kommit upp, gingo vi in på trans- portvägen, som låg mer i skugga, hälst då det var antagligt, att karlarne gingo den ginaste vägen — efter linjen.
Det dröjde en lång stund, förrän deras röster och enstaka toner från dragspelet hördes helt nära.
Men de hade ej liksom vi valt någon krokväg, utan följde med raska steg såsom vi tänkte — plankvandringen där borta — på knappast trettio meters afstånd från oss.
På en gång klämde Styret till med både spel och sång.
Det var takt — och det var en lefnadslustigt klingande röst, som oförfärad och säker sjöng en af rallarnes höga visor som inledning till aftonens för- nöjelser: Vid Min Hon Och Vår Vår vassen af stranden, vid sorlande bä-äcken älskling sig smyger från morgon till kväll.
plockar de blommor, som kärleken bju-uder lefver i hyddan så lycklig och säll.
.
.
kärlek flyger fram för fulla se-egel — • lycka är så blank liksom en spe-egel — H a r Ni p r o f v a t A r g u e l l o b l a n d n i n g?
E x t r a K a f f e b l a n d n i n g å IDUN 1901 1.50 p r k g.
£ G U N N A R T h é - OCh I GARGAROL | i välsmakande, koncentrerad!, antisep- \ tiskt munvatten.
-: H ä m m a r s y r e b i l d n i n g i munnen, s k y d d a r i därför t ä n d e r n a.
\ \ Bruksanvisning å intyget.
I \ Obs.!
Stänkproppen förlagd i flaskhalsen.
Obs.!
= H Y L I N | &amp; C:o F. TOCKHOLM.
A.-B.
i Kom, möt mig vid stranden — Jag älskar blott dig och dig!
Kom, möt mig vid stranden — jag älskar blott dig!
Olle och jag hade kommit med i samma takt, och jag tror, att Olle höll mig om lifvet, medan vi på den knaggliga kafvelvägen höllo jämna steg med gossarne där borta.
Stämningen ocb ungdomsyran hade smittat oss, och vi sjöngo med — — Vår kärlek flyger fram för fulla se-egel — Vår lycka är så blank liksom en spe-e gel — tills jag snafvade på en försåtlig trädgren — och inte orkade längre.
Andfådda och fulla af skratt stannade vi en stund och hörde, huru sången ljöd allt aflägsnare — och i brutna ljud, som så småningom öfverröstades af bull- ret från forsarne.
Aldrig i mitt lif har jag tänkt mig själf sprin- gande efter " piglock " — och det enda rimliga i en sådan situation är väl, att jag hade Olle med mig.
.
.
Sedan vi lugnat oss, fortsatte vi hemvägen nere efter linjen — vi också — då det började blifva sent, och den vägen är den vackraste man kan gå.
Älfven hade ännu ej lagt sig — och lugnvattnet mellan forsarne glittrade i månljuset som blanka siden- våder — på sina ställen åter med den mörka glansen af en outgrundlig hemlighet.
Men hela den slingrande ådalen låg där så skimrande vacker och drömmande i den grönhvita dagern, att den tycktes mig som en kungsväg till ett nytt rike, som måste finnas någon- städes där bortom — där bergen stå som ljusa blå skyar.
— Hvem kan väl hitta dit, utan att gå vilse — komma ut på allfarväg igen?
— — — Jag häde alldeles kommit bort från mig själf och mindes ej längre, hvar jag gick och hvar jag varit.
Olle gick tyst han också — kanske med samma tankar som jag.
Men det är ibland, som tankarna ej tåla form, och då skola människorna förstå att fira tyst- naden.
Det lär man sig häruppöfver.
Jag kunde ej längre minnas allt detta lifvets tunga gråkalla, som jag nyss tyckt mig lefva med uti där borta i baracken, och det lustiga löpandet efter vägen hade jag glömt.
.
.
Jag var förhäxad för en stund.
.
.
Jag måtte väl ej vara på väg att bli en trollbunden, lik flickan, som berget tog.
— — — Åhnej — nu lyste det från fönstren därhemma.
.
.
Och när jag kom in i barnkammarn, där Maj lekte tåg med stolarne och Lillgreta satt i Hilmas knä framför brasan, rosig och storögd, stirrande in i den flammande elden, då kom jag åter till det verkliga lifvet.
Och de små bleka barnen bland alla de arbetströtta, smutsiga karlarne trängde sig fram för min syn, så ömkansvärdt små och vanlottade, att jag ej hade stor glädje af att se, huru ljust och lugnt och rent mina egna hade det.
18:de dec.
I går förmiddag kom Olle hem i sådan brådskande fart, att jag trodde det var fråga om olycksfall eller att chefen var i antågande.
Jag var beredd på båda delarne, när han stormade in och ropade: Sara, hvar är du?
— Han hade all- deles för brådt för att se, att jag stod vid sidan om dörren.
— Är det chefen?
frågade jag litet ängsligt.
Ty i så fall visste jag, att middagen skulle ätas någon gång vid kvällsdags, och att Olle ej var att tala vid, utan i nästa ögonblick skulle vara försvunnen ur min åsyn tillika med en massa kartrullar och profilböcker m. m.
— Chefen?
— upprepade han.
Neej — men lappar och en renhjord.
Och om du skyndar dig, så hinna vi dit de lägrat och tillbaks till middagen, på skidor förstås.
Det var sagdt och gjordt.
Och om några minuter stodo vi på skidorna och togo ginaste vägen öfver S T E N B E R G, K a f f e h a n d e l j ^ ^ g ^ ^ B Rikstei.
8039.
Aiim.
Tel. 1204.
LDUN 1904 — 570 — Nurmes, Tavastehus och Lahtis.
Hon är, oaktadt åren (fr. P. är född 1840) redan strött snö i lockarna, ännu rask och liflig.
Hennes många vänner kunna ej annat än hjärtligt önska henne krafter till fortsatt arbete i det offentligas tjänst.
Helsingfors i nov.
1904.
V. Lindman.
J OURNALISTER I KRIGET.
Från Iduns krigsfotograf hr Franz von Jessen ha vi mottagit en synnerligen intressant, här meddelad gruppbild af de främmande krigskorrespondenterna på ryska sidan, samlade i Mukden efter slaget vid Liaojang.
De i den bortersta, stående raden äro, räknade från vänster till höger: G. Denny (Newyorks pressförening), premiärlöjtnant O. v. Schwartz (Lokalanzeiger, Berlin), viscount Brooke (Reuters Agency, London), Ludovic Nau- deau (Le Journal, Paris), honorable Maurice Bäring (Morning Post, London), och R.
H. Little (Chicago, Daily News).
Den mellersta sittande raden: Franz von Jezzen (hvilken, förutom sitt korrespondentskap för den dan- ska hufvudstadspressen och Idun, jämväl är den stora Londontidningen (Daily Graphic ' s korrespondent), - öfver- ste R. Gädke (Berliner Tageblatt), Raymond Recouli (Le Temps, Paris) och viscount G. de la Salle (Agence Hävas, Paris).
De i förgrunden, på marken sittande: Charles J. Hando (Daily Mail, London), Argus Hamil- ton (Manchester Guardian) och James J. F. Archibald (Colliers Weekly, New-York).
UTLÄNDSKA KRIGSKORRESPONDENTERNA PÅ RYSKA SIDAN, FÖRSAMLADE I MUKDEN EFTER SLAGET VID LIAOJANG.
åkern, bort genom småskogen till stället, där de skulle finnas, en nyodling bortom Malmen.
Det var ett ypperligt skidföre med lagom hård snö.
Och det gick i ett susande ned genom dalsänkan på andra sidan småskogen.
Där bar det uppför igen, och nu voro vi på Mal- men — en bondgård med ett läge, som liknade en fäbovall.
Som en ständigt grön krans låg granskogen rundt om den jämna sluttningen, där gården stod och hvar- ifrån man kunde se öfver bygden där nedanför — öfver skogar och bygd igen nedöfver ådalen och uppöfver.
Åh, här dugde det att lefva.
.
.
Men just nu gick det ej an att försinka tiden — och det bar af in i skogen igen.
Och nu märkte vi att vi, voro på rätt spår.
Snön var upprifven och på en del ställen öfver- sållad med afbrutna kvistar och barkspån.
Och hund- skall och hojtande hördes allt närmare!
Där träden glesnade och invid nyodlingen åter blef till sparsam småskog, steg rök upp från två kåt- öppningar — och nu voro vi framme.
Det var också i sista stunden, ty ropen och hund- skallen betydde, att renarne höllo på att drifvas ihop för vidare färd nedöfver mot kusten.
I kåtorna var redan allt hoppackadt och nedlagdt i pack-akkjorna — utom kaffepannan, som puttrade och sjöd öfver elden.
Och utanför hördes allt tätare tramp af knäppande klöfvar och lassons hvinande, när körrenarne fångas in.
Flickorna och de yngre lapparne foro som irr- bloss fram och tillbaka på sina skidor.
Det lyste och gnistrade från pärlor och silfverspännen och surrade i luften af obegripliga ljud.
Ett gammalt lapp-par, som stannat kvar i en af kåtorna, voro de enda, som gingo att tala med under allt detta verksamma lif — och de tiggde tobak och jämrade öfver att vargen och rentjufven gjort dem ut- fattiga.
— Vara fattiglapp snart, gnällde gubben och såg med sina små rinnande ögon bort öfver den snart hopsamlade hjorden, som med sina hundratals vag- gande granna hornkronor och många ungrenar såg ut att vara af rätt stort värde.
.
— Snart vara slut med lappfolket, fortsatte gum- man och runkade på hufvudet, men så kom det plöts- ligen med ett helt annat tonfall: — Få spå mamsellen!
— Och innan jag hann blinka, hade hon fattat min högra hand, som jag tagit vanten af, och började spana efter mina öden.
— Blifva snart gift med mycke rik gammal man, som snart vill dö.
— Sedan en ung, vacker, som herrn här.
.
.
— Olle såg visst på mig, att jag ämnade opponera mig, och hviskade: — Tyst!
Och ge henne femtio öre för den gamle och en krona för den vackre — så ska du få se, att hon trollar ett tjog barn åt dig också.
Den dumma käringen, som inte begrep, att jag var fru, borde ej haft någonting.
— Men en liten rar, piggögd byting, som nu hade blifvit nedstoppad i en akkja tillsammans med två små lurfviga hundvalpar, han var värd en slant, och den fick han också.
MATTOR.
I en hast hade kåtorna med sina stänger blifvit nedtagna, och inom kort satte sig karavanen i rörelse.
Först renarne med hundarne och ett par lappar som förelöpare, sedan akkjor med barnen och de två gamle och så sist pack-akkjorna och de andra lapparna, som än i ilande fart skidade utför sluttningarne, än helt lugnt höllo takt med kamraterna.
Vi stannade och sågo efter dem, tills den sista topplufvan försvann nere i dalgången.
Det är ett underligt folk — så förnöjsamma och omedelbara som alla naturbarn och fulla af goda för- utsättningar, som dock fördärfvas vid beröring med kulturmänniskorna.
De gamle äro fulla af misstro och hat — kanske emedan de sett så mycken förföljelse och falskhet från deras sida, som bättre borde veta.
Det ligger djupt och bittert vemod i rösten, när de sucka: snart vara slut med lappfolket.
Gärna hade jag på återvägen velat dröja en stund på Malmen.
Men det var redan öfver den beräknade tiden, och middagen väntade.
Och det var bra att vi ej blefvo borta längre, ty när vi kommo hem, var där bud från Lycke, att chefen om en timme skulle inträffa nere vid brobygget och önskade att där mötas af herrar ingeniörer.
Jag hade ej anat förgäfves — nu var han här, och Olle — borta till sena kvällen.
Men en härlig tur hunno vi med likväl.
Jag är herr chefen mycket tack- sam för att han höll sig borta samtidigt!
DET UR DAGSKRONIKAN.
F YRTIO ÅR PÅ SIN POST.
Den finska kvinna, hvars bild vi i dag presentera för Iduns läsare, fröken Rosa PaqvaUn, har i dagarna firat ett sällsynt jubileum, fyrtioårsdagen af sitt inträde i det finska postverkets tjänst.
En så lång tid på ett så ansträngande verksamhetsfält som detta är det ej mången förunnad att vid målet med ännu obrutna krafter kämpa sig igenom.
Det var också därför fröken P. på heders- dagen rönte så varm hyll- ning från såväl tjänste- kamrater som utomståen- des sida; men härtill kom äfven hennes vänliga bemötande och städse glada sinnelag till synes.
På jubileumsdagen fick fröken P.jämvälmottaga en ROSA PAQVALEN.
värdefull gåfva: en kaffeser- vis af silfver, förärad åt henne af tjänstekamrater i Helsingfors och andra orter i Finland.
A kamraternas vägnar hälsades fröken P. af fru C. Ullner, som bland annat kastade en kort återblick på hennes långa tjänstetid och påminte om huru hon varit en ban- bryterska för kvinnan i det offentligas tjänst.
Fröken P. har under sin tjänstetid verkat utom i Helsingfors, där hon är expeditör sedan 1888, i Wiborg, Stort, nytt sortiment, i alls p r i s l ä g e n, kvali- teter och storlekar.
AF NATIONALMUSEET NYFORVARFVADE SJÄLFPORTRÄTTET AF ANDERS 20RN.
TT SJÄLFPORTRÄTT i akvarell af Anders Zorn har E af Nationalmuseum inköpts för dess akvarellsam- ling.
Den vackra och käckt målade bilden, af hvilken vi här gifva en reproduktion, är af konstnären utförd i Gibraltar 1882 och kan betraktas som ett synnerligen värdefullt förvärf åt museet.
KONSERTHUS har redan hunnit blifva G ÖTEBORGS verklighet, medan Stockholm ännu länge torde få vänta på en för hufvudstadens musiklifs värdiga ut- vecklingsgång så ytterst nödvändig byggnad.
Det göteborgska konserthuset är beläget vid den s. k.
" heden " och har uppförts efter ritningar af arki- tekten Ernst Kruger.
DET F. NYA KONSERTHUSET I GÖTEBORG.
Uhnér A C so, Birger J a r l s g a t a n 5.
Etabl.
1869.
— 571 MINNESVÅRDEN ÖFVER BENGT STRÖMBERG I GÖTEBORG.
N YKTERHETSKÄMPENS MINNESVÅRD.
I Göteborg har i dagarne aftäckts en vacker minnesvård å den gamle nykterhetskämpen Bengt Strömbergs graf.
Efter det en goodtemplarkör afsjungit en hymn, fram- trädde kyrkoherden Lunden och höll ett gripande anfö- rande.
Tal.
utgick ifrån Syrachs ord: » Barn föda, stad förbättra, det gör en evig åminnelse ».
Den man hvars minne vi nu hedra hade i sanning arbetat för att » stad förbättra ».
Därom vittnar den alstrande, bärande lifskraftiga nykterhetsrörelsen.
Den loge han grundat hade födt många barn, hvilka i sin tur » stad förbättra ».
Hvar stode vi månne nu, om icke den organiserade nykterhetsrörelsen funnits och icke allt dess arbete uträttats?
I granitens hårda material har Bengt Ström- bergs namn ristats.
Må stenen ej förvittra, så länge jorden står, och må den för ett materialistiskt tidehvarf minna om att välsignelserika idéer i vår tid lefvat och fortplantat sig till kommande släkten.
Å det höga granitblocket läses under goodtemplar- ordens emblem: Bengt Strömberg, född / i 1828 död ' 7 1900.
Banbrytande förkämpe för Goodtemplarorden i Sverige.
Något öfver stenens bas läses: Sveriges goodtemplarorden reste stenen.
24 5 STREJK.
SKISS A F ATTI.
(Slut FR. FÖREG.
N:R.)
NU tog hon upp en mark ur sin egen tomma O CKSÅ börs och räckte den åt den hårdt pröfvade kvinnan.
Jo, hon gaf på egen risk en lapp till litet gratisved och utanordnade å föreningens bekostnad en liter mjölk dagligen under en månads tid för de små barnens räk- ning.
Mer kunde hon ej göra.
Föreningen kunde ej på sig ensam öfvertaga ansvaret för familjens lifsuppe- hälle.
Då först skulle mannen kasta allt öfver bord och göra sig fri från allt ansvar i den vägen.
Före- ningen skulle i så fall endast komma att lägga hyende under lasten.
När dryckenskapen var orsaken till nö- den, ingrep föreningen af princip aldrig.
Mannen måste af nöden drifvas till arbete och att sålunda försörja sin familj.
Kunde madam Grenman förstå detta.
— Madam Gienman tyckte sig både förstå och icke förstå.
Så länge frun med den hjärtevarma blicken talade, tyckte hon, att hon så väl begrep alltsammans och att frun ej kunde handla annorlunda än just så som hon handlade; men så snart hon hunnit utom dörren, stod endast ett klart inför henne, att ingen makt i världen ville hjälpa henne.
Hon måste hjälpa sig själL — Alltså neg hon tyst och ödmjukt, nedkallade Guds välsignelse öfver gifvarinnan och gick.
Så mycket för- stod hon att den där kvinnan inne på kontoret var en god människa, som nog ville hennes väl — men ändå.
Hon synade den ena silfvermarken i sin hand.
Den skulle ej räcka långt.
Och huru skulle hon få hem veden, själf orkade hon ej draga den hem och ingen hade hon att skicka efter den.
— Mjölken skulle hon dock afhämta i förbifarten.
Med tungt hjärta, men med en viss beslutsamhet slog hon in på hemvägen.
— Mannen var som vanligt borta äfven denna kväll.
Anna hade under hemvägen gått och tänkt öfver, hvad hon skulle göra.
, Hon ville göra sin plikt mot den man Gud gifvit henne till det sista; men ingen — icke ens Gud — kunde vilja, att hon skulle förnedra sig så djupt, att hon skulle lämna rum vid sin egen härd åt den främmande dåliga kvinnan.
Nej, hon skulle gå ur vägen själf och i taga barnen med sig.
Det återstod intet annat.
Allt lidande skulle blifva slut på en gång.
— Hon vek in i en matvarubutik och köpte två flaskor öl, bröd och medvurst.
Det skulle mannen hafva till kvällen, då han kom hem och fann hemmet tomt.
Mjöl- ken skulle barnen fjå.
Ännu fanns tillräckligt med klabbar kvar till den sista brasan.
Tårlös tänkt?
hon ut allt- sammans.
Allt ha|de kallnat och domnat bort inom henne.
— Då hon kom hem, gjorde hon upp eld i spiseln och begynte söka fram allt rent, som hon hade kvar för sig och barnen i linneväg.
Sedan ställde hon fram brödet, korfven ocb ölet på bordet under fönstret.
Sin hvita hufvudduk använde hon i brist på bordduk.
Barnen skrekoi af hunger, då de sågo maten; men hon sade dem, att det skulle pappa hafva, då han kom hem.
De skulle få mjölk och skorpa.
Själf ville hon ingenting äta.
Sedan barnen ätit sig mätta, klädde hon af dem deras smutsiga trasor och satte rena lintyg på dem allesammans.
Denna gång skulle de få ligga i pappas stora säng.
Barnen jublade däröfver.
Då de lågo där i en rad bredvid hvarandra med de två tvilling- syskonen ytterst, läste hon en enkel aftonbön öfver dem, gaf dem hvar sin kyss och sade, att de i natt skulle få skåda så sköna drömmar.
Guds englar skulle komma att leka med dem, och när de vaknade, skulle de aldrig mera behöfva känna sig hungriga.
Honung, mjölk och semla skulle de få äta så mycket de ville.
Barnen somnade med ett leende på sina läppar.
Då letade Anna fram ur en kista den gamla psalm- boken, som hon fått af modern, då hon konfirmerades, och satte sig att läsa i den; men hon slog den snart tillsammans.
" Guds förlåtelse ", stod det i bönen.
Be- höfde hon Guds förlåtelse?
Gjorde hon då något orätt?
Ja!
Nej!
Hvad visste hon!
Bäst att icke läsa vidare.
Det kunde komma henne att rygga tillbaka.
Och hon måste ju, hon måste!
Hon orkade ej längre lefva.
Och att gå dit bort ensam och lämna barnen efter sig åt den supiga fadern och den där andra — nej, aldrig!
— Aldrig!
Hon kastade en blick på brasan.
Den var ned- brunnen.
Glöden knastrade i spiseln.
Hon begynte kläda af sig själf.
Hon ömsade linne, gick så fram till spiseln, men stannade ännu liksom tveksam på halfva vägen.
Fattande ett raskt beslut, drog hon till spjällen, stängde spiselluckan och skyndade sig till sängen, där hon kröp ned till barnen under fallen ytterst vid sängkanten.
Med händerna i kors och slutna ögon blef hon liggande orörlig.
Så skulle mannen finna dem, då han återvände Hon ville ej tänka något mera.
Gud vare henne nådig.
Mörkret smög sig öfver de sofvande och döden steg långsamt öfver tröskeln i allvarligt majestät.
Strax efter midnatt hördes tunga stampande steg i trappan.
Dörren öppnades, Erik inträdde.
Så drucken han var, ryggade han tillbaka för oset, som slog mot honom.
— " Hva ' f-n? "
stönade han.
.
.
" Anna, hvad vill det här säga? "
Intet svar från det djupa ogenomträngliga mörkret.
" Anna hvarför svarar du icke? "
Fortfarande intet svar.
" Finnes det ingen människa? "
sporde han vidare liksom orolig.
Då allt förblef tyst, gick han ut tillbaka och knac- kade på dörren midt emot.
" Hvem där? "
sporde en sömnig röst inifrån.
" Bara Grenman.
Ha ' n I sett hustru min och bar- nen.
De ha ' gått bort hemifrån. "
" Det hörs att du är märkvärdig i skallen som van- ligt, " sade vresigt en karlröst inifrån.
" Gå du in bara!
De lade sig redan tidigt, ty jag hörde hustru din läsa aftonbönen med barnen. "
En tanke slog Erik.
" Oset! "
— Han blef nästan spiknykter med ens.
Han letade efter tändstickor.
Han fann en ask i sin ficka.
Åter gick han in till sig och drog varsamt eld på en sticka.
Vid det sparsamma skenet kunde han först ej urskilja någonting alls.
Småningom varsnade han det dukade bordet med ölflaskorna.
Sedan vände han blicken mot sängen och spiseln.
Där lågo de ju alla.
" Anna! "
skrek han nästan skrämd.
Men ingen rörde sig.
Åter trängde sig den för- skräckliga tanken på honom.
Oset!
Han slog dörren på vid gafvel, drog upp spjällen och gick långsamt fram till sängen.
Ej ett andetag.
Han rörde vid hustruns hand.
Den var kall.
Hans ögon ville tränga sig ur sina hålor af förskräckelse.
Hvad var då detta?
Döda voro de alla och hon hade dödat dem.
Det grep honom med ens.
Bort!
Han kunde ej fördraga hennes hemska seger.
Någon gick i trappan och blickade nyfiket in genom den på vidan gafvel ställda dörren.
Då han såg man- ID U N 1904 Köp Uenersborgs B I L S K O R!
Bästa svenska fabrikat.
* tÄ8£ " 9 * $&lt;roTli£^fr Hållbara!
L ä a!
E, e a n t a!
Hvarje sula stämplad med vidstående fabriksmärke.
Tillverkas som specialitet ef- ter W ä e n e r - m e t o d af Aktiebolaget A. F. CARLSSONS Skofabrik, Venersborg.
Försäljas i minut hos de flesta skohand- lande i landet.
nen vid sängen och de andra liggande där orörliga stannade han och frågade: " Står något på?
Är någon sjuk? "
Erik vände på hufvudet.
Det var den fattige stu- denten, som bodde i vindsrummet ofvanför.
Objuden steg denne in och närmade sig sängen.
" Store Gud ", sade han.
" De äro ihjälosade!
Hur har detta gått till? "
Erik valkade skälfvande mössan mellan händerna, utan att kunna få fram ett ord.
" Svara, människa! "
fortfor studenten och försökte väcka kvinnan uti sängen; men ryckte till, då han fann henne redan kallnad.
" Jag kom hem just nyss och fann dem så där, " stammade Erik.
" Jag har hört, att ni varit svår mot dem ", sade före- brående studenten.
Intet svar.
" De hafva lidit nöd, medan ni supit och strejkat. "
Intet svar.
" Nå, nu hafva de strejkat i sin tur.
Det är allt, och ni får nu bära det så godt ni kan.
Det är en sak mellan er och ert samvete ", sade strängt och dystert ynglingen och drog sig sakta ut genom dörren, läm- nande Erik i sällskap med de döda och sina tunga ankar.
LITTERATUR.
TRE DIKTSAMLINGAR.
K G. OSSIAN-NILSSONS nya diktsamling T Svart och • kvitt * (Alb.
Bonniers förlag) rymmer på ett ställe, i versdramat » Jörgen Kock », några rader om trumman, som kunde sättas som motto till den unge skaldens hela diktning: » Trumman, Guds död, det är mannens musik, så tonlös den tycks, o, så härlig och rik, när dess brusande låt jagar pulsarne fulla!
Då tändes hvar kind, och då knytes hvar arm, då sprutar det glans ur begär och ur harm i dagen af hvirflar som rulla.
Trumman, du hör hennes härskarelåt, hon tystar ditt skratt och hon kväfver din gråt — ju mer du är stark, desto mer är du fången.
Då glömmer du kärlek, då glömmer du nöd, ty då, när hon sjunger om isande död, hon gjuter all sommarens samlade glöd, all lifvets berusning i sången. » En ypperligare karaktäristik kan knappast tänkas än den skalden här själf gifvit af sitt sångarkynne.
Samma något bullrande, men oförvägna och chevalereskt glansfulla aplomb, som kännetecknat hans tidigare diktsamlingar och med sin äktsvenska rytm funnit genljud i så många svenska hjärtan, möter oss oför- minskad äfven i dessa senaste sånger och betager med sin gamla makt.
Men där har kommit något till, regi- stret har vidgats med en ton af fördjupad manlighet och allvar i de fosterländska dikterna och med en diskantklar öfverstämma af lek och gratie i stycken så- dana som den — om Frödings » Härjarinnor » minnande — » Yrhättan » eller det förtjusande kineseriet » Tsaoping ».
Och hvad mera är — den redan erkände skalden afslöjar sig här med ens äfven som en högst beaktansvärd dramatisk diktare, och versdramat » Jörgen Kock » med sitt ämne från 1500-talets Skåne af vapenklang och äfven tyr.
af galant svärmeri och fosterländsk offerhug måste bli ett fynd för våra teaterdirektörer.
Hvem vet: kanske gömmes här rent af en ny liten Cyrano- succés — efter svenska mått och i svenska färger!
En skaldedebut, som måste betecknas som något vida mer än " lofvande ", då den redan i första hand räcker en ymnighet af färgstrålande och melodibräddad egenart, möter oss i Anders Österlings nyutkomna dikt- samling " Preludier " (Alb.
Bonniers förlag).
Det är ännu en gång Skåne, Emil Kléens, Ossian-Nilssons och Wilhelm Ekelunds Skåne, som skänkt oss en sångare af Apollos nåde, en klangfullt skälfvande sträng för de tusen stumma drömmarenas lust och ve.
IDUN 1901 — 572 — » Liksom en våg på stigande själar lyftad, hälften ur jubel sprungen och hälften snyftad, höjer hymnen sitt sjungande svall och ilar, silfverstänkande i det blåa, vida, och vi glida med dit upp, där det blåa vaggar och hvilar.
.
.
» Det är en omisskänlig bröstton i strofer som dessa, och man afbidar med glad förväntan morgondagens nya klanger från detta rika unga instrument.
* » De nya, smäckra galejor, de segla det gamla skrof förbi; vi ha för dåliga grejor, vi måste bli efter v i.
.
.
» sjunger K. A. Melin själf med älskvärd resignation i den — man får väl antaga det — symboliska afslut- ningsdikten » Slut på seglatsen » i sina nyutkomna » Dikter, andra samlingen * (Wilhelm Billes förlag).
Och det låter sig ej förneka, att mångt och mycket i denna samling verkar med en egendomlig kontrast af akademisk torrhet och förstelning, medan de vårligt stormande rytmerna från yngre lyror ännu genljuda i ens inre.
Detta gäller i all synnerhet de redan i rubri- kerna hallstämplade profstycken af en allt för välbe- kant äreminnescert, som bildar en väsentlig part af afdelningen » Blandade dikter ».
Här och hvar brytes dock den korrekta skolningen af en oförmedlad drill- ton i visans art, som röjer det äkta sångarblodet.
Och när så ändtligen diktaren kränger fracken från n:r 18 Skeppsbron utaf sig och byter den mot oljerocken och sydvästen, då igenkänna vi med oförställd glädje vår gamle K. A. Melin, det Stockholmska skärgårdslifvets väderbitne sångare, och med hafsvindarne kommer en helt och hållet ny luft, ett befriadt svall in i hans strofer.
» Det sjunger öfver fjärden, hör du tonernas gång!
Det klingar som en smekande, förledande sång: Kom följ oss ut i världen, det sjunger öfver fjärden, — det är vågornas smekande, förledande sång.
Det det det jag för växer, det stiger som en svallande våg, brusar som en storm genom hela min håg, susar i mitt öra, — kan ingenting göra stormen, som brusar genom hela min håg. » Här hör skalden hemma, och här enas hans eget väsens innersta skälfningar med viddernas och toner- nas samstämda böljegång.
7- N-g.
TEATER OCH MUSIK.
K UNGL.
TEATERN gaf i söndags » Tannhäuser " med delvis ny partibesättning och till dels äfven med ny eller uppfriskad scenisk utstyrsel, som gaf en be- tydligt bättre ram åt det framstående tonverket.
Så- lunda hade Venusgrottan i första akten utsmyckats med rika korgblomstriga dekorationer, hvarjämte den mot fonden öfvergick i nya grottor, i hvilka vackra ljusreflexer bröto sig mot det skummande vattnet, öfver hvilket Europa på tjuren tog sin väg.
Orgierna i Venus- grottan företedde ock mera obändigt lif och rikare detaljskiftningar.
En nyhet i samma akts senare tablå var, att pilgrimsskaran kom från tvänne håll och stötte samman vid madonnabilden.
Andra aktens sångarsal på Wartburg var betydligt uppfiffad och gjorde nu ett verkligen festligt intryck.
I tredje akten försiggick ock Venusuppenbarelsen nu på ett betydligt mera till- talande sätt än förr under väl afpassade belysnings- effekter.
Åt belysningen hade för öfrigt synbarligen offrats mera omsorg än vanligt.
Det hela var i allt goda resultat af förste regissören hr Aug.
Lindbergs sommarbesök i Bayreuth.
Men hvad som var bättre än alla dekorations- och belysningseffekter var, att hr L. förmått ingjuta betydligt mera lif och mening i körens och statisternas aktion, och äfven hos solisterna spårades allvarliga bemödanden att gifva bästa möjliga dramatiska lif åt de karaktärer de hade att tolka.
Hr Nyblom lyckades häri som vanligt bäst, liksom han öfver hufvud taget hade en mycket god afton.
Ny i sitt parti var fru Lykseih-Schj erven, hvilken i både sång och spel gaf en förträfflig bild af Elisabet.
Skada blott att hennes läspning denna afton störde mer än vanligt, särskildt i hälsningen till sångarsalen.
Hr Oscar gjorde Wolfram väl sentimental, hvarjämte han betänkligt detonerade, särskildt i första akten, men äfven sedan.
Hans stumma posterande vid ingången till sångarsalen under hela den långa scenen mellan Henrik och Elisabet föreföll ock omotiveradt.
Öfriga rollinnehafvare, bland hvilka hrr Strömberg och Sjöberg voro nya som Biterolf och Reinmar, fyllde sina platser förtjänstfullt.
Publiken, hvaribland märk- tes kronprinsparet med sina båda äldsta söner samt hertigparet af Västergötland och prins Eugen, var nästan fulltalig och mycket intresserad.
— Hr Forsell, den alltomfamnande, uppträdde i måndags som Mefistofeles i Gounods » Faust ».
Sån- garen uppträdde ej med den traditionella Mefistomasken, utan med ett sannskyldigt kasperansikte, där näsan och hakan sträfvade att möta hvarann.
Om man undantager utförandet af sången om gyllene kalfven, som präglades af mycket lif, skilde sig hr F:s Mefisto- feles ej från sina närmaste föregångare just genom annat än en något mera framträdande smidighet.
Sång- partiet framfördes med hr F:s kända röststyrka, hvil- ken ibland, t. ex. i kyrkscenen, blef alltför hotande.
Nästan löje väckte det, när Mefistofeles i nämnda scen försiktigt framklifvande uppenbarade sig i pelarnischen.
Naturligtvis bör sångaren där vara på sin plats, innan pelarens inre upplyses och på så sätt uppenbarar afgrundshärskarens närvaro.
Publiken var gles på parkett och första raden, men talrik på de öfriga raderna.
p_ g H b — Fru Maikki Järnefelt börjar i dag ett gästspel å k. teatern med utförandet af Elisabets parti i » Tann- häuser ».
.
Den framstående sångerskans nästa uppträ- dande lär bli på lördag som Sieglinde i » Valkyrian ».
Vid dessa föreställningar dirigerar sångerskans man, tonsättaren Armas Järnefelt.
pvRAMATISKA TEATERN.
Med mörka, tunga tonfall ' och en viss teaterpose skildrar den polske diktaren Lucyan Rydel i ett fyra-akts versdrama » För alltid! » en af de många dystra familjetragedier, som kunna tänkas inträffa i ett af ett våld- och maktlystet rike underkufvadt grannland, då det barbariskt förtryckta folket reser sig för att söka afkasta bojorna.
Vi befinna oss på ett landtgods i ryska Polen några år efter resningskriget 1863, i hvilket uppror en för sitt fosterlands befrielse nitälskande polack Roman Zdaniecki (herr Palme) deltagit.
Han har sändts till Sibirien, hvarifrån ett par år senare underrättelsen når hans hustru Marynia (fru Lindberg), att han blifvit mördad.
Under påverkan af sin döende mor, som vill se dottern beskyddad af ett hem och en make, gifter hon nu sig med godsägaren Zdislaw (hr Arehn), men säger honom dessförinnan öppet, att hon ej kan älska honom.
Roman befinner sig emellertid i lifvet, och en kväll kommer han, utsvulten, dödstrött af flyktens pinsamma strapatser, till Zdislaws bostad, sitt forna hem.
Upptäckten att Marynia nu tillhör Zdislaw, fyller hans pinade själ till randen med sorg, men Marynia förklarar, att hennes kärlek till Roman fortfarande är lika stark som förr och att hennes nuvarande för- bindelse ingåtts endast af nödtvång.
Gendarmerna ha under tiden vädrat flyktingen och intränga hos Zdis- law för att fängsla honom.
Zdislaw, gripen af svart- sjuka, funderar ett ögonblick att lämna ut sin gäst, men ädelsinnad som han är, pådiktar han sig att ha hjälpt Roman att fly, hvarför han själf blir häktad och förd till guvernören.
Detta ädelmod kan Roman ej bära, och öfvervinnande frestelsen att ånyo få besitt- ningstaga Marynia, skyndar han bort och anger sig.
Zdislaw frigifves och återvänder, medan Roman för alltid försvinner i de sibiriska bergverkens dödsnatt, gömmande i sitt hjärta löftet om Marynias orubbliga kärlek.
Att få arbeta för Polens väl är nu Marynias och Zdislaws mål, när de gå att fortsätta sitt samlif vid hvar- andras sida, medvetna om, att den äktenskapliga kär- leken aldrig skall blomma för dem.
Stycket är buret af ett starkt nationellt patos; det- samma inkräktar dock väl mycket på människoskildrin- gen, som därför rör sig inom för trångt uppdragna gränser.
Dessutom finns det ej så få tyngande lon- görer, hvilka ej ens den vackra, af d:r Alfred Jensen mönstergillt tolkade versen kan utplåna.
Men å andra sidan innesluter det flere partier af äkta poesi, som gör dramat väl förtjänt af publikens uppmärksamhet.
Utförandet var fint och värdigt.
Hr Palme hade som den biltoge anlagt en särdeles karaktäristisk mask och spelade rollen förträffligt, hr Arehn var likaledes väl på sin plats som den på sin kärlekslycka besvikne Zdislaw, och Marynias tragiska person hade i fru Lind- berg fått en förstående tolkarinna, äfven om hon ej alltid mäktade finna vederhäftiga uttryck för de känslo- strider, som hennes ofrivilliga tvegifte måste framkalla i hennes själ.
_ _ _ £ H n TEATERN gaf sistlidne fredag en recett- S VENSKA föreställning för den populäre skådespelaren Viktor Lundberg, hvarvid uppfördes G. af Geijerstams ypper- liga folklustspel » Lars Anders och Jan Anders och deras barn ».
Hr L. hade här i den förstnämndes roll ett förträffligt tillfälle att lägga i dagen sin oförlikneliga komik.
Han blef ock efter hvarje aktslut föremål för den fulltaliga publikens hyllning och fick mottaga en mängd blommor och lager.
Bland de medspelande må särskildt nämnas fröken Rustan som Lars Anders ' hustru samt hrr Bror Olsson och Barcklind som Karl Johan och Jonas.
FILHARMONISKA SÄLLSKAPET gaf i förra N YA veckan sin första abonnementskonsert för inne- varande arbetsår.
Programmet upptog det från säll- skapets sista konsert i våras bekanta kör- och orkester- verket » Gerontius ' dröm » af Elgar; Redan vid det första framförandet härstädes af detta verk väckte detsamma så lifligt intresse, att man kunde förutse, att en repris däraf väl skulle löna sig.
Repriser af dylika verk, som verkligen erbjuda något på samma gång nytt, värdefullt och anslående, äro alltid på sin plats, men musikverket bör — såsom i allmänhet är fallet hos planmässigt ledda musiksällskap i utlandet — återupprepas omedel- bart efter det ordinarie utförandet.
Härigenom vinnas flere fördelar, bl.
a. att åhöraren har lättare att tillgodo- göra sig verket, medan det första utförandet ännu är i friskt minne, hvarjämte resp. musiksällskap bli i tillfällle att till hvar och en af sina, hos oss ganska fåtaliga, konserter inöfva något värdefullare verk, som för vår publik är nytt eller åtminstone ej på länge utförts.
Och inom det område, hvartill dessa musiksällskap förlagt sin verksamhet, finnes ännu en mängd både klassiska och moderna verk af bestående värde, som vänta på att framföras för vår publik.
Hvad den nu förevarande reprisen beträffar må näm- nas, att Nya filharmoniska sällskapet haft förmånen att för sin konsert erhålla den bästa lokal, som f. n. står till buds i vår på goda och rymliga konsertlokaler så vanlottade hufvudstad, nämligen k. teatern.
Både kör och orkester — k. hofkapellet — voro placerade på scenen, och salongen var fullsatt så när som några platser på parkett och första raden.
Det hela leddes denna gång af herr Vilh.
Stenhammar, som, efter hvad det föreföll, ännu bättre lyckades få fram verkets många skönheter både inom orkestern och körerna.
Vi skulle endast vilja anmärka, att orkestern stundom lät väl svag, måhända beroende på placeringen.
Körerna bestodo af friska och präktiga röster, som räckte väl till; måhända hade dämonkörerna behöft någon förstärkning.
Solister voro hrr Nyblom (Gerontius och hans själ) och Sjö- berg (prästen och dödsängeln) samt fru Afzclius-Bohlin (ängeln), hvilka alla utförde sina partier synnerligen förtjänstfullt.
För verket i dess helhet redogjorde vi utförligt i våras, hvadan vi nu inskränka oss till att nämna de mest anslående och intresseväckande delarna.
Dessa voro i första afdelningen: det vackra förspelet, flere delar af Gerontius ' maktpåliggande parti, vännernas kör » Heilige Maria » samt den tolfstämmiga slutkören; i andra afdelningen: själens öfvergång till det andra lifvet med orkesterns diskreta och sköna ackompanje- mang, ängelns härliga sång » Mein Werk gethan », dä- monernas oerhördt svåra körer, men framför allt äng- larnes oförlikneligt sköna kör » Preis Gottes Heiligheit » samt änglarnas och själarnas slutkör.
Efter den i allo lyckade konsertens slut fick herr Stenhammar för sig och de medverkande mottaga den tacksamma publikens lifliga bifall.
En del af detta kunde nog ock herr V. Viklund, körinöfvaren, räkna sig till godo.
I k. logen märktes konungen, hertigparet af Väster- götland samt prinsarne Gustaf Adolf och Vilhelm.
F. m.
g » C N TIMMES MUSIK » kallade tonsättaren Emil Sjö- * - * gren en musiksoare ', som han i förra veckan hade anordnat i Vetenskapsakademiens hörsal och hvarvid han beredde vännerna till sin tondiktning den angenäma öfverraskningen att låta dem få höra en hel del nya kompositioner.
Då det hela tyckes hafva varit afsedt att vara af mera privat natur, vilja vi endast konsta- tera, att det blef en i allo högst njutningsrik timme, hvarvid man fick höra en ny pianosonat föredragas af frkn Martha Ohlson, ett preludium och fuga spelas af herr Stenhammar, några sånger föredragas af fru Ebba Björkbom samt en violinromans och en fantasi öfver svenska folkmelodier spelas af tonsättaren själf jämte en ung fransk violinist vid namn André Mangeot.
Alla de uppträdande hyllades med lifliga applåder, mest naturligtvis herr Sjögren själf.
Publiken var synnerli- gen talrik.
F. Hbg.
RU WIEHE-BERÉNYS trenne visaftnar under den F näst förgångna veckan blefvo lika många succés ' er inom ett fack, som visserligen väl endast kan beteck- nas som ett slags finare " varieté ", men som dock genom en detaljernas förfining, sådan den danska arti- sten presterade den, höjdes till verklig konst.
Hennes röst är liten, men behandlades med utsökt smak; fra- sering, gest och mimik äro helt enkelt fulländade i sin skälmska grace och blixtsnabbt smidiga karaktäriserings- förmåga.
Från de burleska negersångerna med deras illusoriska instrumentalhärmning löpte hon i ett ofelbart glissando hela skalan ut — genom de borgerligt gemytliga Böghska visorna, de fjärilslätt frivola Parischansonerna, den humoristiska plattyska folkvisan till den vemods- stämda känslosamheten i Edv.
Söderbergs " Vor Moder " eller den nästan skakande tragikomiken i slagdängan om " Lille Merry ", den köpenhamnska asfaltens " aegte datter ".
Och i hvarje ögonblick var publiken med, tätt intill stämningsskiftningen, som oljan smyger sig till vågen, omotståndligt fasthållen af denna undulerande konsts starka adhäsion.
Bifallet var också jublande och konstnärinnan slösade med extranummer.
Fingo vi än denna gång icke se henne som " Den lille dron- ning ", så blef hon dock alltså vår lilla drottning för en dag — nej, för tre!
— och en spelande solstråle genom en hel del hopad höstsurmulenhet.
7- N-g.
573 D et hr s ä k e r t a » " MUMTforordacU af legirfm L ä k a r e, g e r Uraft h e l s a år B a r n Åldringar och Mena personen Svenskt fabrikat, tillverkadt under kontroll, säljes hos Hrr Apotekare och Handlande.
I parti hos Instruktionsapoteket Nbrd- stjernan o. Apoteket Gripen i Stockholm, Apoteket Enhörningen i G-öteborg, Lejo- net i Malmö.
A. W. Friestedts Fabriksaktiebolag, Stockholm.
• K O K S A L M A N A C K Redigerad af ELISABETH ÖSTMAN.
Inneh.
af Elisabeth Östmans Husmoders- kurs i Stockholm.
F JR SLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 2 0 - 2 6 NOV.
1904.
S ö n d a g: Sparrispurré; hummerma- jronaise; späckad kalfsadel med legy- mer; blandad frukt med maräng och - vanilj sås.
M å n d a g: Stekt färsk oxtunga med ärter och brynt potatis; nyponsoppa med grädde och skorpor.
T i s d a g: Selleripur é; kromgädda med smör och pepparrot samt potatis.
O n s d a g: Oxstek som vildt; enkel äppelpaj med vispad grädde.
T o r s d a g: Brynt hvitkälssoppa med fläskkor f; tunna pannkakor med sylt.
F r e d a g: Pudding af kött med po- tatismos; rabarbersoppa med grädde och skorpor.
L ö r d a g: Kokt sill med smör o ch ägg; risgrynsgröt med mjölk.
RECEPT: S p a r r i s p u r é (f.6 pers.).
425 gr. färsk eller Vs konserverad sparris, vatten, salt, 2 lit.
buljong, 1 msk.
smör (20 gr.), 2 msk.
mjöl, hvitpeppar, socker, 2 ägg- gulor, 1 del.
tjock grädde.
B e r e d n i n g: Användes färsk sparris, afskäras sparriskopparna och förvällas Huru besvärligt P L A T S E R MarnfröAen Epidemisjuksköterskebefattningen 1904 i saltadt vatten samt serveras i soppan Den öfriga sparrisen skares i bitar, för- välles i saltadt vatten och får afrinna.
Är sparrisen konserverad, afskäres knop- parna och läggas direkt i soppskålen, när soppan är färdig och resten af sparrisen skares i bitar.
Den förvällda kan det icke i många fall blifva för en husmoder, då hon genast och oväntadt eller sönderskurna sparrisen påsättes i kan komma att behöfva ett godt, välsmakande kaffebröd och hon händelsevis ej den kokande buljongen och får koka skalle hafva sådant hemma.
Men har hon då varit så försiktig att skaffa hem några 1 tim., hvarefter den passeras.
Smör paket BAKALETTE Lagermans Kak- och Tårtpulver är saken medelst ett sådant och mjöl sammanfräsas, den passerade paket lätt afbjälpt.
En härlig tårta bakas med tillhjälp af Bakalette lika lätt som den purén tillsättes litet i sänder och soppan enklaste maträtt tillagas.
Pulvret sammanblandas med litet mjölk och socker och slås får under rörning koka 10 min.
Den i en bläckform som genast insattes i ugnen och tårtan är färdig om ungefär en half- afsmakas med kryddorna.
timma.
Äggulorna och grädden uppvispas i Bakalette finnes i följande tre sorter: mjak pepparkaka, prinsesskaka och soppskålen och purén tillslås under mandel-tårta.
kraftig vispning.
Sparrisknopparna iläggas och soppan naisen och garneras med de hårdkokta T i l l s t e k n i n g: 3 msk.
smör (60 pignonerna tillsättas, då tungan stekt serveras.
1 tim., den får därefter steka färdig gr.), I lit.
buljong eller vatten.
äggen, skurna i skifvor.
hvartill åtgår omkr. Va * im.
Tungan H u m m e r m a y o n a i s e (f. 6 pers.).
3 Beredning: Köttet t v ä t t a s m e d e n skares och garneras med en del af cham- Blandad frukt med maräng (i humrar, 5 lit.
vatten, 125 gr. salt.
duk, doppad i hett vatten; späcket skares pignonerna samt inlagda tomater.
6 pers.).
2 hg.
torkade aprikoser, 2 hg.
Smör och mjöl sammanfräses, den i fina strimlor, som vändas i salt och fina katrinplommon, 1 Va Ht.
färska härmed späckas sadeln i jämna rader.
silade och skummade köttjusen till- Mayonnaise: 2 äggulor, 1 knif- äpplen, 5 kkp.
kallt vatten, 2 Va kkp.
Den stekes antingen i ugn eller gryta.
sattes litet i sänder, under flitig rör- sudd salt, 2 tsk.
engelsk senap, 3 del.
krossocker.
Saltas sedan den är brynt spädes med ning och såsen får koka 10 min.
hvar- fin matolja, 3 tsk.
citronsaft, 3 msk.
buljongen, litet i sänder och öfveröses efter de öfriga champignonerna iläggas vatten.
M a r ä n g m a s s a: 4 ägghvitor, 5msk.
hvar 10 min.
Till stekningen åtgår om- och såsen afsmakas.
Tungan serveras med ärter och brynt kring 1 Vi tim. Kalfsadeln upptages, T i l l g a r n e r i n g: 4 små saladshuf- florsiktadt socker, köttet lossas nätt, skares i tunna skifvor potatis.
vuden, 1 knifsudd salt, 1 kDifsudd hvit- hvilka hopläggas och serveras på sadeln, peppar, 3 msk.
matolja, 1 msk.
vinättika, E n k e l ä p p e l p a j (f. 6 pers.).
2 msk.
Beredning: Aprikoserna och ka- som garneras med legymer.
2 hårdkokta ägg.
trinplommnen sköljas väl i ljumt vatten Köttjusen silas och skummas, smör smör (40 gr.) 4 msk.
mjöl, 4 kkp.
grädd- mjölk, 3 msk.
socker, 3 ägg, 1 tsk.
rifvet B e r e d n i n g: Hummern nedlägges i och läggas i blöt i det kalla vattnet och mjöl sammanfräsas, köttjusen på- citronskal, Va Ht * goda äpplen.
kokande saltadt vatten och får koka omkr. 4 tim. Af detta vatten och sock- spädes, litet i sänder, jämte grädden, 15 min.
hvarefter den upptages och får ret kokas en klar lag.
Äpplena skalas och såsen får koka 10 min., hvarefter T i l l f o r m e n: 1 msk.
smör (20 gr.), l kallna.
Den klyfves längs efter oeh skäras i klyftor, läggas direkt i socker- den afsmakas med vinet, citronsaften msk.
hvetemjöl, 2 msk.
stötta skorpor.
lagen och kokas, tills de bli klara, då klorna krossas.
Köttet lossas varsamt och kryddorna.
Den serveras i särskild och skares i bitar samt upplägges högt de uppläggas med hålslef på flått fat såsskål.
B e r e d n i n g: Smör och mjöl sam- Aprikoserna nedläggas i på ett rundt fat, några vackra bitar att kallna.
manfräsas, mjölken tillsättes litet i sockerlagen och få likaledes koka, tills fråntagas till garnering.
S t e k t f ä r s k o x t u n g a (f. 12 pers.) sänder under flitig rörning, sockret Till mayonniasen röras äggulorna, de bli klara, hvarefter de upptagas.
1 färsk oxtunga, 3 lit.
vatten, 1 msk.
iläggges och massan får koka 5 min.
saltet och senapen i en bål.
Hälften af Sist kokas katrinplommonen med lock.
salt, 3 msk.
smör (60 gr.), 2 tsk.
salt, hvarefter den uppbälles att kallna.
oljan tillsättes droppvis under ständig När all frukten är kall, upplägges den Va Ht.
svag baljong, 3 msk.
tomatpuré, Äggen vispas upp och nedröras i smeten jämte citronskalet.
Äpplena skalaa, rörning åt ett håll, därefter tillsättes hvarftals, pyramydformigt på ett rundt 1 burk champignoner (50 Öre).
skäras i tunna skifvor och nedläggas citronsaften och vattnet omväxlande fat.
Ägghvitoraa vispas till hårdt skum med den återstående oljan och såsen och vispningen fortsattes Vt tim., hvar- Sås: 1 msk.
smör (20 gr.), 1 Va msk- i smeten, som därefter, omröres för- siktigt.
En bleckform eller gj nt- hälles öfver hummern saoat garnaras efter sockret nedsiktas försiktigt.
Ma- mjöl, köttjus.
panna smörjes dlibbelt, smöret skiras med de fråntagna hummerbitarne.
Sa- rängmassan spritsas genom garnerings- laden rensas och sköljes hastigt samt trattt öfver frukten och insattes i s v a g Beredning: Tungan sköljes väl, och blandas med hvetemjölet, och här- lägges på linne så att vattnet får väl ugnsvärme.
Då marängmassan är half- lägges i det kokande vattnet, tillsatt med bestrykes formen, som därefter afrinna.
Den skares sönder och lägges torr och har ljusgul färg tages anrätt ' med saltet och får koka Va tim. eller beströs med de stötta skorporna.
Massan i en skål, saltet och pepparn Öfverströs ningen ut och serveras kall med vispad tills skinnet lätt kan afdragas.
Smöret ihälles och pajen gräddas i god ugns- och saladen blandas väl.
Oljan till- grädde eller vaniljsås.
upphettas i en stekgryt a, tungan ilägges värme omkr. Va tim. eller tills den höjt sig och äpplena kännas mjuka.
Den sättes småningom under fortsatt bland- och brynes väl på alla sidor, hvarefter uppstjälpes genast och öfverströs med ning och sist tillsättes ättikan.
Saladen S p ä c k a d k a l f s a d e l (f. 6 pers.).
4 den saltas och spädes med buljongen, socker.
lägges rundt omkring hummermayo- kg.
kalfsadel, 2 hg.
späck, 1 msk.
salt.
litet i sänder.
Tomatpurén och cham- p r f a r e n barnfröken, kompetent att på •T * egen hand sköta en 1 års gammal, frisk gosse, får plats nu genast hos in- geniörsfamilj på landet.
Den sökande bör hafva ett gladt lynne, helst vara musikalisk samt något kunnig i eller hafva fallenhet för sjukvård.
Svar med erhåller genast plats i godt hem.
Sö- uppgift om meriter sändes märkt " Bar- kanden bör helst ha någon vana i barna- navård " under adress S- GumEölii An- vård, vara fullt frisk, äga vänligt sätt nonsbyrå, Stockholm.
och god uppfostran.
Fotografi och be- t y g torde omg.
insändas till ' •Ordentlig och pålitlig barnavän " Wexiö p. r.
Nya Inackorderingsbyrån, Brunke- bergsgatan 3 B, Sthlm, etabl.
1887, finnas goda platser att söka för lärarin- nor, bildade hushållsbiträden, hushål- i Öfre Fryksdalens distrikt af Yermlands lerskor, barnfröknar.
län med station i Torsby är ledig den 1 Januari 1905.
För att kunna antagas till sköterska erfordras, att sökanden fyllt 22 år, har god fräjd, är frisk och äger tillräckliga kroppskrafter samt tjänstgjort minst 6 månader å större sjukhus oeh minst en månad å större epidemisjukhus.
Lön 500 kronor om aret samt 25 öre, 50 öre ä 1 krona för förrättningsdag.
Ansökningshandlingar med station i Gnesta är ledig att till- torde insändas inom November månads träda den 1 nästk.
januari.
Lön 600 kr.
utgång till Provinsialläkaren C.
M. jämte 50 kr.
i hyresbidrag.
Sköterskan är skyldig att hafva sin bostad (fri) å Ossbahr, adress Torsby.
epidemisjukhuset.
Ansökningar, ställda B a r n f r ö k e n till Södermanlands läns epideminämnd före den 1 nästk.
december inläm- önskas för tvänne barn, en gosse om 4 torde till undertecknad, hvilken meddelar år och en flicka om 2 år.
Den sökande, nas närmare upplysningar.
ej under 25 år, bör vara stadgad och på- Nyköping den 3 november 1904. litlig samt ha ett godt och kärleksfullt sätt mot barnen.
Hon bör därjämet vara Gustaf Norberg, villig att deltaga i inom hemmet före- l:e Provinsialläkare.
kommande göromål.
Närmare upplys- ningar lämnas, om svar jämte rekom- p n snäll, ordentlig, barnkär bättre flicka erhåller god plats i Stockholm mendationer insändas före den 22 no- som barnfiöken.
Medlem af fam. Fo- vember till " Barnkär " Nyköping p. r. p n barnkär, glad och treflig bättre tografi och rekommendationer under * ^ flicka som kan sköta två småttingar adress: " Intresserad 1904 " Bosättnings- om 3V och 2 år, samt dessutom hjälpa affären, Hornsgatan 2, Stockholm.
till med sömnad och handarbete, får nu genast plats om svar med fotografi, och ^PPgift å ålder och löneanspråksändes till " Familjemedlem ", Sollefteå.
C n musikalisk anspråkslös flicka kan få plats i Finland mot fritt vivre.
Svar till " Godt hem ", Viborg p. r. att tjänstgöra på manliga afdelningen Darnsköterska, hälst äldre, erhåller ge- erhåller genast plats vid Eksjö upptag- " nast plats.
Svar med referenser och ningsanstalt för sinnessjuka.
pretentioner till " I.
J. "
Westgöta-Posten, Lon 200 kr.
jämte kost och husrum.
Lidköping.
Ansökningar mottagas intill den 25 I^ontorspl.
nyår för i tyska van flicka.
denes.
En ovan, kunnig franska får pl.
nu Eksjö den 9 nov.
1904.
Flicka, gå frun tillh.
Lästm.
30, Sthlm.
J. Larsson &amp; C:o. Sysslomanskontoret.
L E D I G A IDUN A En epidemi- skötersketjänst En anspråkslös 2 Sjuksköterska Äldre barnkär och ordentlig flicka från D i l d a d tyska önskar plats i Stockholm.
godt hem får nu plats som barn- Skicklig i matlagning.
Svar munt- jungfru hos undertecknad.
Sökande ligen eller skriftligen till Uppfostrings- skall tvätta och laga barnens kläder anstalten, Barnäugfstväreatan 7 B, Sthlm samt deltaga i andra uti ett hem före- kommande göromål då de två barnen, det yngsta tio måDader, ej upptaga hen- nes tid.
Fru Anna Friberg, Almedals Fabriks Tjänstemannabostad, postadress Almedal.
En ung, bildad flicka önskar plats hälst på landet såsom hjälp och sällskap.
Är kunnig i bokhålleri, matlagning o. bakning samt är fullt hemmastadd i engelska språ- P L A T S S Ö K A N D E kets talande och slirifvar.de.
Är äfven mycket van vid skrifgöromål samt alla ng, bättre flicka önskar mot fritt vivre komma i familj, där tillfälle erbju- sysslor inom ett hem.
Önskar blifva Fa- des att deltaga i och lära alla husliga miljemedlem.
Bästa referenser.
Svar till göromål.
Ej alldeles okunnig, t y har i " Ulla ", p. r.
Postkontoret Victoriagatan, hemmet hjälpt till med litet af hvarje.
Göteborg.
Svar till " Ella ", Nösund p. r. p l a t s önskar bildad, huslig, ordentlig * ^ flicka.
Kan laga mat, baka, sy m.
Värdinna.
m.
Svar emotses tacksamt till " Idog En medelålders Fru (ekonomiskt obe- Iduns exp.
f. v. b. roende), i saknad af eget hem, önskar af lust till verksamhet en plats som p n ung bildad nicka från landet ön- husföreståndarinna hos en bildad ung- * - * skar pl.
i familj som hjälp och säll- herre eller enkling, helst i Helsingborg, skap.
Är något musikalisk.
Har ge- Göteborg eller Stockholm På lön fäs- nomgått en kurs i sjukgymnastik och tes intet afseende.
Svar till " H.
100 ", massage.
Små pretantioner.
Svar till p. r., Helsingborg.
" Maj " Iduns exp.
I ärarinna önskar under jan.
och febr månader plats i god familj för att S o m v ä r k l i g h j ä l p " vara frun behjälplig vid i hemmet före- önskar en 25-ärig, arbetsam, bättre flicka kommande görcmål.
Svar till " 30 år ", plats, med vana vid ett hems skötande.
Iduns exp.
f. v. b.
Svar till A. B- pr Nor.
O l a t s som basföreståndarinna i aktadt p n ung flicka från landat önskar plats • ungkarlshem önskas af person som * — ' i bättre familj för att deltaga i inom förut innehaft dylik, h. varifrån betyg hemmet förefallande lättare göromål.
kan företes.
Svar till " Maria " adr.
Önskar anses som medlem af familjen.
Högsby p. r.
Svar emotses tacksamt märkt " Stanci " I Ing, bättre flicka önskar plats som Grebbestad p. r.
^ barnsköterska i finare familj utom Stockholm.
Goda ref. Svar till " Barn- ektris önskar 2 å 3 timmars syssel- sköterska " Iduns exp.
Sthlm.
sättning per dag.
Svar till " Lektris " genom Iduns exp I Jng bild.
flicka önsk.
pl.
i familj som sällskap och hjälp.
Svar " Slöjd.
lMusikalisk flicka L7 är med god un- ^ Kinderg.
arb. "
Iduns exp.
* ?• dervisningsförmåga i pianospelning, söker plats i familj der hon kan få lära I-I ushållsvau bättre flicka, kunnig i sig husliga göromål.
Svar mottagas * matlagning, bakning, sömnad och märkt, " Gerda " p. r. Krageholm.
handarbete, söker plats mot lön i fin familj.
Svar " Mathis " Bispgården p. r p n anspråkslös, 3j-års embetsmanna dotter, önskar plats att förestå en- I egit.
Kvinl.
Gymnast önskar fr. janu- kel och treflig tjänstemans hushåll, eller * ^ ari ge massage in- el.
utrikes.
Rek.
ock såsom hushållerska på en inrätt- af läkare och patienter.
Svar till " Gym- ning.
Betyg och referenser finnas.
Svar nastikdirektör " Nordiska Annonsbyrån, emotses tacksamt till: " M — n " Bökö p. r. Göteborg.
O B S.
!
U 1, 1 1 V ä r d i n n a.
En musikalisk, fint bildad dam äf mycket god familj och med de allra bästa referenser, söker anställning i ett bättre hem.
Sökanden är synnerligen huslig och ordningsälskande.
Svar till " Yngre änka ", Iduns exp.
p n bildad flicka af god familj, 28 år, önskar plats i bildad familj där barn finnes, hälst på landet som barnfröken eller sällskap och hjälp.
Är musikalisk, läser högt väl, van att handleda tjänare och kunnig uti alla, ett hems sysslor.
Innehaft nuvarande plats i 10 år.
På lön fästes ej afseende; önskar bli an- sedd som familjemedlem.
Goda betyg och ref. Svar märkt " Barnkär " Kalmar p. r intill d.
1 dec.
- 1 ärarinneplats i familj, önskas af ung f * flicka, som genomgått fullständigt elementarläroverk samt för närvarande idkar språkstudier i Tyskland.
Svar till " 21 år " tidn.
Hallands exp., Halmstad.
D i l d a d flicka, fullt van med husliga M bestyr, matlagning, sömnad, söker plats.
Sparsam.
Svar " Duglig, glad " un- der adress S. Gum » lii Annonsbyrå, Sthlm.
p n enkel 23-årig flicka, som genomgått rr * seminarium, är kunnig i sömnad och handarbeten önskar plats i familj att vara behjälplig med alla inomhus förefallande göromål.
Svar till " Stina " p. r. Dalum I Jng norska, prästdotter, väl förfaren M i alla inom ett hem förefallande gö- romål, önskar gå frun tillhanda.
Någon lon önskvärd.
Önskar hälst komma till Göteborg eller Stockholm.
Svar till " Norska ", p. r. Molde, Norge.
D ä t t r e flicka önskar plats i familj abt * - * gå frun tillhanda.
Har genomgått Pr.
Hushållsskola.
Någon lön önsk:as.
Svar till " Majken ", Seffle p. r. p l a t s som Husföreståndarinna eller • att förestå hushåll önskas af där- till kompetent bildad äldre flicka af god familj.
Van och fullt hemma i mat- lagning, bakning etc. samt e tt hems vård.
Äfven barns ledning o. sömnad.
Goda vitsord.
Svar till " Plikttrogen o. gladlynt " under adr.
: S. Gumselii An- nonsbyrå, Stockholm f. v. b.
I Kiruna elier Malmberget önskar en ung värmländska god plats i fin fa- milj. Fullt kompetent i klädsömnad.
Svar emotses tacksamt till " Bojjan " Iduns exp - 1
IDUN 190J — {" Östermalms Inackorderingsbyrå, Bra- \ * hegataa 33, Stblm, förmedlar inack., uthyr rum, anskaffar värdinnor, sjuk- sköterskor, lärarinnor, hushållsbiträdon, sällskapsdamer och barnfröknar.
I n ackorderings byrån Hamngatan 2, 3 tr„ * Norrköping, anskaffar verkligt goda lärarinnor, sällskapsdamer, barnfröknar och hushållsbiträden, öppet 12 — 2 &amp; 4r-G.
Rikstel.
9 16. flStocfebolm Hvilohem och Pensionat!
£ a g e r - Ö l, L| C a g e r - D r i c k a ^ ^ C / 5 Ä — Pilsner-Dricka Allm.
telef.
30 56. j Mikstel.
18.
K SAS ETABLERADT 1847.
A l P L l A c S T o E R c k är den ursprungliga och äkta, och tillverkad efter det ursprungliga receptet.
Begär och mottag endast LE A &amp; PEERUSTS ' SÅS, hvilken är bänd såsom den bästa för Fisk, Kött, Såser Vildt och Soppor.
är ett osvikligt botemedel mot smärtor i ryggfen (så ofta förekom- mande hos kvinnor).
Ögonblicklig- lindring gifves, hvarhelst man har smärtor, om man blott på det sjuka stället lägger ett plåster.
Undvik underhaltiga efterapningar.
Till salu en gros hos egraren, Worcester; Crosse &amp; Blackwell, Limited, London; och export delikatess-handlare.
B R U K S A N V I S N I N G J Inbjudan till annnnspristäflan.
* V - Rom.
W. Johnsson &amp; M. Sandsjö, Tia Ludovisi 46, III.
Se vidare annonsen i n:r 42 af Idun.
På landtegendom i Jämtland finnes tillfälle till god oeh billig in- ackordering för 3 ä 4 personer.
Ren och stärkande fjällluft.
Nära till järnvägs- station, läkare och apotek.
Rikstelefon finnes.
Vidare meddelar Anna Lith- ström, Österappland, Mörsil.
PERRINS ' WORCESTERSHIRE p i l s n e r - Ö l, J s k ä l l a r - D r i c k a CO Kl samt såsom eftciaiitef: &gt;1 a Begär prospekt.
i O C H ä5 Högaktningsfullt Svensk LEA 6 6 G - ö t g a t a n 6 6 Stocfcbolm |S reftommenoerar sina ftffoerftntngor af: |] l E L L A H U L T.
Postadress: KNELPPBADEN.
Rikstelefon 758. r Gustaf Piebls Bryggeri-Jl.-B.
ia-s I Villa Hult, Kneippbaden, nytt, tidsen- ligt, beläget i Kuranstaltens omedelbara närhet med vacker utsigt öfver Motala Ström, har af undertecknad öppnats eti hvilohem för dem som behöfva ro ocL ombyte af luft tillika med pensionat föi kurgäster.
Hemmet är inredt med mo- dern och elegant komfort.
Gästrummet] 17 till antalet, de flesta belägna åt sol- sida äro väl isolerade, varma och gedigei möblerade samt äger villan dessutom hall, matsal, salong, rymliga korridorer, bad- och telefonrum jämte balkongei och teras ser.
Erkändt godt bord, moderata priser För rum med hel inackordering frår 3:50 till 5 kr.
pr dag, endast mat 3 kr., vid längre tids vistelse som 2 — 3 måna- der lämnas 10 procent.
Inga drickspengai få förekomma.
En krona i veckan föi servis.
Lättheten att erhålla eventuell läkarvård dels af hemmets egen läkare, öfverläkaren vid Kneippbaden, dels ai specialister i den närbelägna staden Hemmet har egen examinerad sjukskö- terska.
Efter anmälan hos öfverläkaren kunna hvilohemmets gäster erhålla me- dicinska bad å anstalten utan att vara inskrifna.
Referenser: D:r J. Bergkvist, Kneipp- baden, Doktor von Unge, Norrköping Kapten Gh Bagge, Kneippbaden.
574 — | Vid smärtor i njurregioneo Klipp storlek och form af eller ryggen lägges plåstret plåstret, lägg det på det an- såsom ofvan är anvisadt.
gripna stället, såsom ofvan Allcock ' s plåster lägges är anvisadt, och det hjälper öfverallt, där smärtor äro säkert mot reumatism, smär- till finnandes.
tor i skuldrorna, armbågen och annorstädes, vid för- sträckning, styfhet och smär- tor i fötterna.
I n f l u e n z a, S v a g t Vid smärtor 1 halsen, vid hosta, bronchitis, svaga lungor och vid smärtande eller ömma dejar i under- lifvet lägges piåstret i-åsom ofvan är anvisad i.
L ä n d v ä r k, B r ö s t, R e u m a t i s m, S v a g H ö f t v ä r k, R y g g, H o s t a, F ö r k y l n i n g, o.
s.
v.
Tio pris utdelas.
Högsta priset 200 kr.
En större svensk affärsfirma, som är en flitig annonsör, får härmed in- bjuda en hvar till deltagande i en pristäflan om förslag till annonser; och komma tio pris om sammanlagdt öfver 500 kr.
att utdelas till dem som insändt de bästa annonsförslagen.
Högsta priset är 2C0 kr., andra priset 125 kr., tredje priset 75 kr., fjärde priset 50 kr.
o. s. v. För erhållande af pris fordras att minst tio annonsförslag, behandlande minst tio olika artiklar, insändas.
Priskurant med fallständiga beskrifningar öfver flera hundra olika fabrikat tillställas ref- lekterande franko efter anmälan till " Annonspristäflan " Svenska Telegrambyråns Annonsafdelning, Stockholm, då jämväl närmare bestämmelser om pristäfUngen erhållas.
' Ul ' I Kvinnliga Juridiska Byrån, {{T r i e w a l d s g r ä n d 2, 1 tr., $ S S hörnet af Kornhamiistorg.
(A.
1.
143 23).
Kontorstid: kl. Val0-Va4 o. 6 - 7.
Utför och bevakar, för endast $ £ kvinnliga klienter, där mellan parterna befunnits AUcock ' s plåster är bättre än alla andra plåster.
Det har varit användt sedan 1847.
| fe jb HOTEL PRIMAVERA, Via Veneto, Eom.
Innehafvare: Castelli &amp; Atzel.
St g £ &amp; % % l:sta kl.
Familjehotell, beläget at öfc midt emot Drottning Margueritas p ä Residens och Svenska Ambassad- t \ ^ hotellet.
3t lindrar strax och botar på kort tid genom att förhindra tryck och utdraga liktornen.
bota förstoppning, dålig matsmält- ning, lefver-, njurlidanden, hufvud- värk med kväljningar, nedtryckt sin- nestämning, stammande från gallan.
^ 0 Den så mycket omtyckta Ceylonbiandningen juklig person, nervös eller stilla sin- nessjuk får god vård i litet privat hem i Stockh.
der sjuksköterska finnes.
G-oda ref. Svar till ' Godt hem ", Idunsexp.
S H Anna erhålles nu- N:o 1 ä 10 kr.
pr kg mera direkt från huf- vudd epoten i vidstående kvalitéer Sändes fraktfritt mot efter, kraf eller postförskott till alla delar inom riket vid rekvisition af minst Va k?
Profver sändas gratis mot 20 Öre POP * inackordering erhållas för ung flicka, som önskar utbildning i allt tillhörande ett väl ordnadt hushåll.
Pris 65 kr.
pr månad.
Svar till " Hemtrefnad ", p. r. Norrköping.
o l m q v i s t s För Kvinnliga Juridiska Byrån: S a n - £ o y - 7 h é vacker prästgärd, frisk och sund I stor, trakt, nära järnvägsstation, kan god Stockholm o. Uppsala i nov.
M a l m ö.
Esche / sson, Juris docent.
a n d e l s i n s t i t u t GÖTEBORG, är afgjordt Västra Sveriges största, fullständigaste och mest renom- merade på området.
20:de arbetsåret.
12 speciallärare.
Ars- och terminskurser.
Inträde den 22 Augusti och 16 Januari.
I språkaf delningen förstärkta lärare- krafter; äfven utlänningar.
Kontorister och affärsbiträden, äldre oeh yngre kunna erhållas.
Holmqvist skrifmetod är landets mest spridda och af staten antagen som normalmetod.
Begär program.
Filip Inneh.
r m l a p p a r A.
1904.
Monte / ius, Förest, för F. V. O. Centralbyrå.
Gumcelius, Annonsbyrån.
.
Utan sömmar.
Luktfria.
Vattentäta.
Oöfverträffadt skyddsmedel för hvarje klädning.
R u b b e r C o.
, HAMBURG, Grosse Bleichen 16.
Endast äkta med vårt skyddsmärke " Canfield * *.
Med hvarje ärmlapp bifogas ett ga- rantibevis.
Holmqvist, D a m k l ä d e, är alllid elegant, modernt och hållbart.
Ut- märkt vackert helylle damkläde, som eljest kostar c:a 6 kr.
pr meter, saljes direkt till endast 4: 50 pr meter.
Bred 130 cm.
Frakt- fritt.
Profver i 10 färger mot 20 öie i frim.
JVorrköpiiigs Y l l e v ä f n a d s ä i f ä r, Norrköping.
Gif hönsen ben!!
Benkvarn för handkraft Kr.
28: — pr efterkraf.
Atertages om ej till belåten- het.
Större för häst- och maskinkraft.
Äggkläckningsmaskiner, artificiella mö- drar m. m. Hlustr.
katalog.
Svalöfs Maskinverk städers A.-B., Svalöf.
Önskas anvisning på någon plats i Sverige, där en duglig kv.
gymnast (om somrarne praktiserande T i l l landet önskas tvätt.
Kläderna be- utomlands) behöfdes i vinter.
Använd- \ handlas med asklut och om möjligt ning för goda språkkunskaper önskas lufttorkning.
Svar till Brunkeberg 5 03 ä£ven.
Benäget svar t.
" Intresserad " under adr.
S. Gumselii Annonsbyrå, Allm.
tel.
Rekommendationer finnes.
Stockholm f. v. b. n ung flicka af god familj, utan me- del, med håg och anlag för skulp- alla boklådor till salu ä 1 krona N y - tering, frågar om någon ville bekosta a s t e P a t i e n s b o k.
56 patien- hennes vistelse och studier vid Tekniska ser med en och två lekar.
Adolf John- skolan.
Svar till " R.
", Ulricehamn p. r. sons Förlag, Stockholm.
E Blomstervänner!
Köp " E L I T ", bästa blomstergöd- ning, lämplig för alla slags krukväxter, fås öfverallt.
Pris 25 öre pr ask, i parti från Örebro Exportaffär, Örebro.
fotogen * Ingen fotogenlampa borde tändas utan den pa- tenterade Glödljusinsatsen af mässing.
Påsättes utan ringaste lampändring.
Strålande låga!
Stor olje- besparing!
Intet os, stör- sta renlighet, 3 storlekar: 10, 14 oeh 16 liniers.
Pris 1.50, med porto 1.70.
Be- skrifning och intyg gratis.
Generalförsäljning för Sverige: PA.UL PETERS, Stockholm I, Vestmannag.
25.
A.
T.
6 92.
MERA LJUS SE I 6 Holländsk Felsill, extra fin delikatess, saltad juli 1904, ä Kr.
5.50 pr kvart- tunna pr efterkraf.
Forsells Viktualieaffär, Göteborg.
Öfverblifna af n u m m e r Iduns Handarbetstidning, från år 1903,15 n:r, innehållande ett stort antal stilfulla och moderna original- mönster realiseras till 1 kr.
om beloppet insändes i postanvisning till Iduns 0 C a n f i e l d öfverlärare vid Tekniska skolan i Stockhoim, lärare vid Ckalmersska insti- tutet, ledamot af Sv.
Revisor samfundet.
B o g å r d e n s Hushålls- &amp; Slöjdskola.
Vårterminen börjar den 15 januari.
Undervisningen omfattar: matl., bakn., alla inom ett hem förefallande göromål.
Enkel- o. konstväfnad, träsnideri, läder- arbeten, målning samt alla slags hand- arb- Ref. Fru M. Rabensen Valhallav.
45 A. Frk Signe Schiitz Observatorieg.
17, Stockholm.
FRU EMY AMAN, Bogården, SPARREHOLAV.
S.
C a n f i e l d Ä Pettersson.
För grundtanken til} Kvinnliga Juftdiska Hyran * Stockholm, till hvilket företag förevisats oss en af dess blifvande föreståndarinna utarbetad plan, uttala vi värt lif- liga intresse ^och äro vi öfverty- gade om, att en sådan byrå kom- mer att fylla ett länge känd t behof.
£fsa 4 * medling omöjlig, alla slags juridiska uppdrag, såväl vid domstolar som hos öfriga äm- betsmyndigh eter, uppsätter alla slags ansökningshandlingar, testa- menten, lösöre- och andra köpe- afhandlingar, firmaanmälningar, bouppteckningar m. m. samt med- delar juridiska råd och upplys- ningar Billiga arvoden.
At medellösa kostnadsfria råd.
Skickliga jurister stå byrån till- handa.
Al cock? '
liktornplåster Brandretlj ' 5 piller c h w e i z e r b r o d e r i e r.
Största urval på platsen.
Mada- polambrodyr fr. 8 öre metern.
Äfven finaste handbrod.
fr. Ma- deira nu inkomna.
Renforcé na- turell, den så omtyckta hvita väf- ven, åter ink.
Prof t. landsorten Broderi aflären.
Kommendörsgatan 24.
Tel. Ö.
4005 4111 ' exp., Stockholm.
Banyuls Trilles.
Ett aptitgifvande, magstärkande vin, afsedt för konvalescenter och svaga personer i allmänhet.
Rekommen- deradt af många hrr läkare.
Pris pr butelj kr.
3,50 hos H Ö G S T E D T &amp; C:o, Stockholm, 32 Regeringsgatan.
" BIKUPAN ", 21 K l a r a b e r g s g a t a n 2 1.
Konstväfnader, Hemväfda gardiner, Nationaldräkter och delar därtill, Bro- derier af alla slag, Barnkläder, Askar med modeller för " Baby " - utstyrslar, Vadstena-spetsar, Trådknappar m. m. Allm.
Tel. 5165.
