# ID: svediakorp-per1582
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1904
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 21,301
# sentences: 1,237
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 4 2 (929) TORSDAGEN D E N 2C O K T O B E R 17:DE 1904 ARG.
HUFVUDR EDAKTÖR OCH ANSV.
UT GIF VARE I FRITHIOF HELLBERG.
från mer än ett fullt omdömesgillt och vederhäf- tigt håll hört värdet af Ingeborg Zethelius ' hushållsekonomiska råd och rön blifva med varmt erkännande vitsordadt.
Jag har vidare från hennes förläggare, hr Lars Hökerberg, inhämtat några upplysningar om hennes böcker, och hvad jag fått veta om deras stora fram- gångar hos publiken och här nedan meddelar, utgör säkerligen ett fullgodt intyg om, att de haft och ha en mission att fylla och jämväl lyckats däri.
INGEBORG ZETHELIUS.
I TUSENTALS svenska hem och enkanner- ligen för det kvinnliga elementet inom dem är säkerligen namnet Ingeborg Zethelius sedan många år tillbaka välbekant.
Hon har näm- ligen genom sina af trycket utgifna hjälpredor i hushållslära och hvardagslifvets praktiska be- styr trädt i kontakt med en publik, som är så imponerande stor, att många af våra för- fattare på det rent litterära gebitet skulle ha goda skäl att afundas henne framgångarna i detta afseende.
Men hennes succés är utom all fråga lika välförtjänt som syftet med hennes skriftställarskap på nyssnämnda område är lof- värdt.
I våra dagar, då den intellektualistiska riktningen inom det kvinnliga uppfostrings- väsendet är starkt dominerande, skadar det sannerligen inte, att det finns sakkunniga råd- gifverskor, som energiskt söka göra de unga damerna underkunniga om de praktiska förut- sättningarna för att hemmet skall kunna i alla afseenden motsvara krafven på ordning, kom- fort och trefnad.
Då undertecknad — säkerligen blott i min egenskap af Orebrobo — mottagit Iduns upp- drag att foga text till porträttet här ofvan och gärna velat begagna detta tillfälle att för tid- ningens stora läsekrets presentera en af den närkingska residensstadens mest kända och uppburna medborgarinnor, så gör jag emeller- tid detta med den förutskickade anmärkningen, att jag naturligtvis själf är fullkomligt inkom- petent att ur någon " facklig " synpunkt be- döma halten af hennes skrifter på hushålls- lärans område.
Jag är sålunda nödsakad att i detta fall " j ur are in verb a magistrorum " (eller kanske rättare tnagistrarum!).
Men jag tvekar icke heller att göra detta sista, emedan jag Af fru Zethelius ' handböcker är " Lilla hjälp- redan i köket " ' den som i bokhandeln rönt den lifligaste efterfrågan.
Den utgafs första gången hösten 1892 och då i en ganska anspråkslös upplaga, enär rikedomen på förut befintliga kokböcker naturligen gjorde det skäligen ovisst, huruvida en ny sådan ' skulle kunna vinna nämn- värdt insteg i marknaden.
Redan vid jultiden samma år befanns emellertid denna första upp- laga så godt som utgången från förlaget, och på nyåret 1893 trycktes den andra upplagan, ungefär dubbelt så stor som den första.
Seder- mera ha nya upplagor gång efter annan be- funnits erforderliga: den tredje tryckt 1896, den fjärde 1898, den femte 1901 och nu slut- ligen den sjätte under innevarande år.
En framgång af denna art är minsann icke någon alldaglig företeelse!
Till " Lilla hjälpredan " fogades 1898 ett litet tillägg, upptagande recept för en del finare anrättningar och bakverk under titeln " Söndagsmat ", hvilket tillägg sedan dess varit i handeln tillgängligt dels i ett häfte för sig och dels sammanbundet med " Lilla hjälpredan ".
Redan efter ett par år (1900) behöfdes en andra upplaga äfven af " Söndagsmat ", och 1903 utkom dess tredje öfversedda upplaga, Äfven för finare handarbeten har Ingeborg Zethelius utgifvit värdefulla hjälpredor.
Sam- tidigt med sitt första " kulinariska " arbete ut- sände hon sålunda en " Monogrambok ", afsedd till ledning vid sömnadsmärkning.
Detta lilla arbete visade sig också vara tillkommet vid den rätta tidpunkten och fylla ett inom kvinno- världen kändt behof, ty jämväl af monogram- boken blef redan påföljande år en ny upplaga erforderlig.
För närvarande är denna hand- bok utgången ur bokhandeln, och som det icke lär vara modernt längre att märka med sam- manflätade bokstäfver, har det tills vidare an- setts obehöfligt att gå i författning om någon tredje upplaga.
Dess plats vid hemmens och i ganska stor utsträckning äfven vid åtskilliga flickskolors handarbetsverksamhet har nu in- tagits af fru Zethelius ' " Ny märkbok ", hvilken utkom första gången 1899 och sedan upplefvat nya editioner 1900, 1901 och senast vid års- skiftet 1903 — 04.
Innevarande höst har ytterligare en prak- tisk hjälpreda af Ingeborg Zethelius utkommit och skall snart utges äfven i finsk öfversätt- ning.
Den bär titeln " Rådgifvare för hemmet " och anger sin mångsidiga uppgift med följande inledningsvers När du i hemmet skall sköta tvätten och andra sysslor af tusen slag, det gäller finna de rätta sätten, men hvem skall lära dig dem?
Jo, jag!
Var viss: om du dina fingrar bränner, så kan jag bjuda dig bot för det, och äfven när du dig " dålig " känner, jag kanske sjukan kurera vet.
Ja, riktigt nyttig jag vill dig vara, " gå frun till hända " på bästa vis.
Om blott du frågar, så skall jag svara och på min rådighet ge bevis.
Detta är för visso ett lika tacksamt som omfattande program, men ändå ger fru Ze- thelius ' senaste bok vida mer än titelbladet och dess ofvan anförda orienterande " avis au lecteur " utlofva.
Helt nyligen gjordes den också i Nya Dagligt Allehanda till föremål för en utförlig och synnerligen erkännsam recension af en uppenbarligen sakkunnig penna.
Ur nämnda recension tillåter jag mig att återgifva följande passus, hvilken säkerligen ger en god karaktäristik ej blott af författarinnans senaste arbete, utan äfven af hennes produktion i all- mänhet: Bokmarknaden serverar ofta " råd " och " rådgifvare " af allehanda sorter och för allehanda lefnadsbehof, men i regel äro dylika publikationer öfversättningar från tämligen löst hoprafsade och alldeles okontrollerade utländska samlingar.
Ingeborg Zethelius däremot skic- kar ingenting vidare, förrän hon ordentligt pröfvat det; det ligger också någonting gediget och pålitligt öfver hennes små anvisningar.
Sund, praktisk husmoderlig- het, godt lynne och enkel framställningskonst äro hvad som möter läsaren på hvar enda sida i hennes nätta, trefliga bok.
Lilla mosters pekfinger sticker nog fram här och där, men det pekar så snällt och så rätt, att det alls inte är i vägen.
Undertecknad har vid ett tillfälle frågat fru Zethelius, hvad som först gaf uppslaget till hennes hushållsekonomiska författarskap.
Hon lämnade mig det beskedet härom, att det första incitamentet gifvits henne i den omständigheten att hon, tidigt gift och installerad som " fru på landet ", kände djupt sin stora okunnighet och oerfarenhet, och detta blef henne en sporre till att genom förvärfvande af praktisk erfaren- het söka ernå den säkerhet hon i början nöd- gades låtsa inför sina underordnade, ej minst på det kulinariska området, där teori utan prak- tik är af intet värde.
Och de efterhand sam- lade lärospånen blefvo omsider materialet till den första " lilla hjälpredan ".
Denna älskvärdt uppriktiga själf bekännelse uttrycker med säkerhet hvad tusentals unga husmödrar erfarit under sina första, af den bristande förfarenhetens ovisshet präglade försök att taga ledningen öfver ett eget hem.
Men helt visst ha icke alla öfvervunnit svårighe- terna så energiskt och utfyllt luckorna i sitt praktiska vetande så grundligt och oaflåtligt som författarinnan till de ofvannämnda hand- böckerna.
De göra emellertid klokt, om de lyssna till hennes erfarna råd, och bereda där- igenom sig själfva tillfredsställelse, förutom att de alldeles visst göra sina " herrar och män " glada och belåtna.
.
.
IDUN — 512 — 1904 Mycket ofullständigt skulle Ingeborg Zethe- lius ' verksamhet tecknas, om man inskränkte sig till att omförmäla blott hennes i det före- gående berörda författarskap.
Jämte sina prak- tiska bestyr omfattar hon nämligen äfven ideella och humanitära syften med det varmaste intresse.
Hon har försökt sig både som vitter författa- rinna — med ett par samlingar barndomsmin- nen och sagor — och som kompositris, i hvil- ken senare egenskap hon dels separat, dels i " Damernas Musikblad " publicerat några friska och anslående stycken inom dansmusikfacket.
För humanitära och fosterländska syftemål har fru Zethelius ofta inlagt ett lika energiskt som entusiastiskt arbete.
Särskildt anser jag mig böra i detta afseende erinra om den trägna och trogna möda, som hon 1902 i förening med sin väninna friherrinnan Rosa Reuterswärd underkastade sig, för att bidragen från Örebro till förmån för de nödlidande i Norrland skulle blifva så ansenliga som möjligt.
De båda damerna togo ledningen af arbetet på åstad- kommandet och insamlandet af klädespersedlar och naturaprodukter, och resultatet blef helt enkelt storartadt.
Ingeborg Zethelius är bördig från Småland och tillhör både genom sitt fäderne och möderne den i våra häfder så bekanta friherrliga ätten Sparre.
Redan sedan sitt nittonde år är hon i ett lyckligt äktenskap förenad med major Gustaf Zethelius.
Hennes barndoms- och första ungdomsår tillbringade hon under idel glada och lyckliga förhållanden på det i Tjusts härad belägna, natursköna säteriet Gräntsö.
Det är de ljusa minnena därifrån som lämnat stoffet till den närmast för hennes enda dotter ned- skrifna lilla boken " Barndomsminnen ", där hon lika sant som vackert tecknar sin — och ota- liga andras — erfarenhet af ett landtligt hems företräden med följande ord: " Barn, som bo i städerna, vare sig i eget hus eller hyrd våning, komma väl aldrig att så djupt fästa sig vid barndomshemmet som de, hvilka till- bringa sin ungdomstid på landet.
Jag vet af egen erfarenhet, huru varmt man kan fästa sig vid ett hem på landet, huru hvarje fläck där blifver en kär samt huru gränslöst svårt det kännes, när man en gång måste lämna det samma och säga farväl åt, alla de platser, där man lekt och fröjdats och vid hvilka barnasinnet så att säga vuxit fast.
Då märker man bäst, huru innerligt man fäst sig vid barndomshem- met och huru lycklig man varit, då man fått växa upp på landet, omgifven af en skön, fri natur. "
Från intrycken af ett ungdomslif i en dylik naturfrisk omgifning har friherrinnan Zethelius för visso fått det solljusa, hurtiga och okonst- ladt älskvärda draget i sin lynnesart.
Hon är alltigenom en af de på samma gång praktiskt dugande, ideellt anlagda och hjärtegoda kvin- nor, som vi aldrig kunna få för många af.
E.
N. SÖDERBERG.
DROTTNING NU DAGMAR.
S V I N N E R NATTEN, SOM FÅGELN FLYR EN BLEKRÖD STRÅLE AF DAG, SOM GRYR, SÅ SAKTA HUFVUDET SJUNKER NER.
ETT LITET SKÄLFVANDE NYTÄNDT LJUS MED MORGONHÄLSNING TILL RIBEHUS, TILL DRÖMMAR TONERNA VYSSA.
.
.
SOM LIGGER TYNANDE SJUK OCH BLEK, SÅ SPRÖD OCH VEK — EN STACKARS VISSNANDE BLOMMA.
F MEN ÖFVER LIDANDE, TÄRDA DRAG TA ETT FLYKTIGT LEENDE SPELAR, S SOM SOLEN UNDER EN HÖSTLIG DAG SIN GLANS ÅT AFTONEN DELAR.
OCH BARMEN SÄNKES OCH HÖJS IBLAND LIK VÅGENS DYNING VID HAFVETS STRAND — HON LER I SMEKANDE DRÖMMAR: AF MILDA ANDAR HON BÄRES KRING I HELGONRING I LJUSETS FLÖDANDE STRÖMMAR.
HUR STARKT DET DOFTAR!
HVAD LJUFLIG SÅNG!
— — I BÄDDEN SITTER HON VAKEN.
— DEN MATTA BLICKEN KRING RUMMET FAR BLAND MUNKEKÅPOR OCH VIGDA KAR, UR HVILKA RÖKELSEN TRÄNGER.
DEN BLÅA HVIRFVELN MED MYRRADOFT I SAL OCH LOFT LÄNGS TUNGA VÄFNADER KLÄNGER.
MOT KUNGEN RIKTAR HON ÖGATS GLANS.
HAN STÅR I TIGANDE SMÄRTA.
DE MAGRA HÄNDERNA GRIPA HANS.
.
. "
O KONUNG, KOM TILL MITT HJÄRTA!
MIN EGEN HJÄLTE, MIN SOL, MITT STÖD, DU SKALL EJ SÖRJA MIN BRÅDA DÖD, DET ÄR SÅ BITTERT ATT GRÅTA.
.
.
.
JAG GICK VID STRANDEN OCH HAFSFRUN KVAD.
.
.
JAG GRÄT OCH BAD, SÅ SORGLIGT MÅNDE DET LÅTA.
.
.
* D U MINNS, HON SPÅDDE.
.
.
HON SPÅDDE JU.
.
.
MITT HUFVUD ORKAR EJ TÄNKA.
.
.
MIN EGEN HJÄLTE, VÄLSIGNAD DU, DET SKALL DU GLÖMMA, DÅ JAG HAR JAG ÄR SÅ TRÖTT, finnar, sår, hudutslag, reformar o.
d. behandlas bäst m e d F. P a u l i ' s A z y m o l, hvilket dessutom för sin mångsidiga användbarhet aldrig b ö r saknas i n å g o t hem.
Läs de läkareintyg o c h den broschyr s o m medfölja hvarje flaska A z y m o l.
Aseptin är gammalmodig AF SÅNGENS TONER JAG SÖFVES.
.
N U VILL JAG SKÅDA MITT BARN TILL SIST, HANS LJUSA HÅR VILL JAG SMEKA.
D U LILLA ÄLSKLING, FAST MIG DU MIST, sedan det af en svensk läkare uppfunna preparatet A z y m o l visat sig vara ojämförligt mera verksamt.
V i d alla tillfällen då Ni förut begagnat Aseptin b ö r ni nu- mera alltid använda » a n t i s e p t i s k A z y m o l ».
ÖRSLAG TILL REFORMER HUSHÅLLSVÄSENDET.
INOM AF MET- GREGER.
EDAN TJÄNAREKONFLIKTEN tillspet- sats och ingen lösning af husföringens svårigheter kan väntas från våra f. d. medgör- liga unga flickor i allmänhet, låter krafvet på ändring af hushållsväsendet icke längre afspisa sig med palliativ.
En verklig omgestaltning måste äga rum, om hemmen skola räddas från den undergång, som nu hotar dem.
Någon annan hjälp än den, som erbjudes i central- köken, har emellertid ännu icke blifvit någon- städes påvisad.
OCH TANKEN LYFTES UR BAND OCH TVÅNG I HÖGA HIMLAGEMAKEN.
.
.
DÖTT Ekzem, BIRGER SWARTLING.
TILL DANMARKS DROTTNING, DEN FROMMA, JAG HAR SÅ BARNSLIGT OCH BLYGT ETT SINN, sparbössor! "
I SÖMN HON LER, SOM EJ FÖR KRONAN DET HÖFVES — Jubileumsfondens DIG NÅ, DE RÖDA LÄPPARNA — KYSSA PÅ FÖNSTERRUTORNA FALLER — JAG VAR EJ VÄRDIG ATT BLIFVA DIN, ej DIN MODERS ANDE.
.
.
SKALL DÄR.
.
.
UR BURENS SKYMMANDE GALLER.
SOM VILLE LYCKAN MIG SKÄNKA!
Glöm OCH TILL MIN GRIFT SKALL IBLAND DU GÅ, DU MÅSTE SJUNGA OCH LEKA, * Sägnen förtäljer, att drottning D a g m a r g e n o m en hafsfrus s p å d o m m o t t o g budskapet o m sin d ö d, kort innan den verkligen inträffade.
MELLINS FOOD " Bort med köket från våra hem! "
så lyder redan å många håll ute i världen de strängt arbetande kvinnornas lösen.
Om rika personer är det icke fråga; för sådana bereder penningen tusen utvägar och lättnader, som andra aldrig få räkna med.
För en del åtgärder, vidtagna till förverk- ligandet af den betydelsefulla förändring, som idéen " gemensamma kök " innefattar, skall här redogöras.
Andelskök förekomma i mer än en form.
De första försöken med centralkök ha gjorts i det praktiska Amerika.
En mr Street har i Nevhawen startat en förening till bespisning af hundra familjer.
Inköpen ledas af förenings- medlemmar.
Föreningens vagn transporterar omkring maten i upphettade behållare.
Hvarje familj erhåller de rätter den valt efter kökets innehållsrika matsedel.
I Manchester finns likaledes ett sådant kök.
Bristen på tjänarinnor gaf här anledning till familjernas sammanslutning om detsamma.
I Tyskland hade hösten 1903 fru Lilly Braun — den kända skriftställarinnan, som arbetar på förbättrande af de gifta arbeterskornas villkor, genom upprättande af " Genossenschaftsheim " — hunnit så långt, att man kunde börja bygga det första huset med gemensamt kök i Berlin.
Afsikten var att för bättre ställda kretsar till- lämpa samma plan, och som medlen här lättare anskaffas, är idéen säkerligen vid det här laget till någon del realiserad.
Planen var denna: Kamratskapet eller före- ningen bygger ett hus, utrustadt med nutidens tekniska förträffligheter: hissar, centraluppvärm- ning, elektriskt och gasljus, kall- och varm- vattenledning etc.
Å nedre botten befinner sig alla nödiga ekonomilokaler samt rum för tjänst- flickor och föreståndarinnan.
Föreningens med- lemmar bebo de öfriga våningarna, som blott innehålla boningsrum med balkong, bad o. s. v. Men till hvarje lägenhet hör ett litet sidorum med gaskokningsapparat.
Anrättningarna transporteras pr mathiss till hvarje särskild våning.
Den, som så önskar, kan dock få intaga sina måltider i en förefintlig gemensam matsal.
Förplägningen kan begrän- sas till vissa måltider eller utsträckas till hel pension.
Trädgård, läs- och sällskapsrum har man tänkt sig gemensamma.
Bostädernas rengöring besörj es af de anställda, gemensamt af lönade af Läkarekåren erkändt bästa näringsmedel för barn och sjuka, f i n n e » pd Apoteken samt hos Speeerihandlame.
— P R O F g r a t i s o c b f r a n o o frdn Axel Lennstraitd, OEFLF.
—
— tjänarna; dock står det hvar och en fritt att anskaffa privat betjäning.
Utom afgift för bostad och mat har hvarje medlem att öfvertaga en årlig amortering af 200 mark.
Efter ungefär samma system äro redan ett par hus uppförda i Köpenhamn, enligt tidnings- uppgifter.
För den mängd arbetande personer af båda könen, som sakna hem och familj elif, bör in- rättandet af hus med dylika kök och matsalar bli en oskattbar fördel.
Ungkarlen slipper ifrån värdshuset med dess bakom kulisserna rätt tvifvelaktiga proprieté och dess spirituösa loc- kelser, den ensamma damen intager sina mål- tider under eget tak med hemkänslan som bordskamrat.
Kostnaden för rum och mat inom ett före- ningshem i stor skala lär icke öfverstiga pri- set för en hygglig inackordering.
Skillnaden — med sin etiska innebörd — vore den, att i föreningshemmet en och hvar vore delägare och medintressent, hade samma fördel af be- sparingar och samma olägenhet af förluster.
Månne icke intresset för hemmets goda bestånd skulle sporra till arbetsamhet och aktsamhet, sätta ned pretentioner, uppfostra till själfhjälp och tidigt utveckla en välgörande omsorg om framtiden?
Med tiden blefve ju föreningshuset skuldfritt och medlemmarna hade förvärfvat sig tak öfver hufvudet för framtiden, under det att hyres- gäster i vanlig bemärkelse aldrig bli ägare af en egen vrå, skyddande ålderdomens svaghet.
Då utlandet gått före med exempel, som, så vidt det är kändt, slagit väl ut, kunna tviflen om eentralkök som något praktikabelt väl anses häfda.
Det första vi då ha att göra synes vara detta: en kommitté af för frågan intres- serade personer bildas.
Lämpliga medlemmar utses att å närmaste håll studera köken i fråga för att därefter afgifva berättelser.
Därnäst gäller det att för frågans lösning intressera några kapitalister, som kunna starta företaget.
Så alltigenom ohållbar som ställningen inom flertalet stadshem nu är, kan tillräcklig anslut- ning till det nya företaget knappast betviflas.
Kan man icke förutsätta, att våra byggmäs- tare, sedan de insett att centralköket fyller ett af tidens kännbaraste behof, sedan de sett det omhuldadt af en utpinad allmänhet, skola skynda att gå ifrån slentrianen och inrätta byggnader efter de nya systemen?
Månne dessa byggnader skulle komma att sakna köpare?
Hvad tro våra af köksbestyr utjäktade husmödrar och våra ensliga inackor- denter?
Att börja med kan man väl blott tänka sig våra främsta städer som förelöpare.
Men erfa- renheten har ständigt visat, att så snart de stora centra blott gått i spetsen med något ekonomiskt nytt, de små samhällena följt efter så fort en möjlighet förefunnits.
Ett pris af Femtusen (5,000) kronor är i Iduns nya litterära pristäfling utfäst för den bästa svenska originalroma- nen af ungefär 300 sidor vanlig bokoktav.
Täflingstiden utgår den 30 juni 1905.
När- mare program och bestämmelser återfinnas i Idun n:r 41 för innevarande år.
jTlla våra författare och författarin- nor inbjudas att deltaga!
50MATOSE MAKTER.
IDUN 513 BERÄTTELSE A F 1904 IVAR DAL.
Brud- &amp; Bröllops- URRA för Uppsala!
Du glada, gamla stad!
Du härliga lärdomssäte, som nu sänder ut så många lärda män i världen! "
sidentyger, i hvitt, svart o c h kulört, sista nyheter De hvita mössorna viftade.
Tåget ångade långsamt ut från stationen.
Ut i världen!
I i ouppnådt urval från 90 ö r e till kr.
13 pr mtr.
de ändlösa möjligheternas vida värld!
Öppna Sändes tull- &amp; portofritt direkt till privata.
stodo nu alla portar.
Gällde nu blott att välja den rätta och dristeligen stiga på.
Men ingen Profver o m g å e n d e franko.
rädder här!
Ungdomen är konung i det rike, han vill göra till sitt.
Schwaizer &amp; Co, Luzern S 5, (Schweiz) • Från allt det, som en gång skulle höra till Sidentygs-Export.
— Kungl.
Hoflev.
deras ljusaste minnen, aflägsnade de sig nu under skämt och skratt, som likt solbelysta vågor — svallvågor efter glada afskedsfester Hon var borta, då han kom.
— stego och sjönko därinne i den kvafva järn- Att det kändes tomt, ja, förargligt retsamt, vägskupén.
Redan syntes dock i mer än ett det var ju naturligt, men att det skulle kännas par ögon den tankfulla blick, som vandraren kastar på den okända väg, hvilken ligger fram- rent af hemskt, ödsligt, det var ju löjligt.
Han riktigt skämdes därför.
Var han inte i grund för honom.
botten sig själf nog?
Hvarför greps han " Tja, nu gäller det att slå sig fram och och rycka till sig största möjliga brödbit på minsta nu af samma känsla af tröstlös ensamhet, som möjliga tid! "
sade en ljus, fetlagd ung man då han för åratal sedan stod vid sina föräldrars och sköt upp mössan ur pannan med en min, öppna grafvar?
Att deras lif slocknat, det var dock blott naturens ordning.
Blomman, som om han sett lifvet framför sig fylldt af ju som slagit ut, skall gifvet vissna en dag.
goda saker — för honom att plocka, äta, dricka Tiden gick, vårens trollska, underbara dagar och njuta.
nätter svunno hän.
Ensam vandrade han " Om man kan, ja.
Men många makter och i skog och hagar, där han lekt som barn — härska i världen.
Beror på, hvilka som bli de starkaste ", inföll en nypromoverad doktor, vandrade väntande omkring.
Det var egent- ligen löjligt, att han, härskaren, som skulle hvilkens tärda, pessimistiska ansikte stack af som en mörk skugga mot de andras ljusa sol- forma lifvet efter sin vilja, gick där och vän- skensdagrar — som nödens bittra minnen mot tade.
Men den, som vill segra, måste kunna afvakta den lämpliga stunden för att slå det oerfarenhetens hoppfulla mod.
segrande slaget.
" Makter! "
upprepade en, den käckaste af " Hoooo!
Hoooo! "
Då jodlade det en dag dem alla.
" Jag erkänner blott en makt — min egen!
Min viljas makt — • min förmågas i skog och hagar.
Det klingade, det gaf eko, också, om man så vill — fast det vore väl det löpte som en ton ur vårens eget bröst — märkvärdigt, om man inte skulle kunna forma på en gång lekande och vemodsfull — kring den så där tämligen efter sin vilja. "
Och han berg och dälder.
Hvem var det?
skrattade, ett kort segerjublande skratt.
Han Åh, nu mindes han!
Det var hon, torpar- kände sig sannerligen som konung, i hvilket flickan, som han lekt med som barn.
Ingen rike han än ville göra till sitt.
Och det fanns mer än ett rike, som han ville annan kunde jodla som hon.
Nu var hon väl härska i.
Världen såg han framför sig som vallflicka och drog hem från skogen med krea- en oändlig vidd, liflös, maktlös.
Men där turen i kvällningen.
Ja, det var hon, som starka människoandar gingo fram på dess sti- kom där borta, hoppande som en stenget mellan, gar, där hade de makt till att förmå mycket.
snår och buskar.
Och till dessa andar hörde han själf.
Lifvet, " God dag, Kersti!
Hvem ropar du till?
Ä r sitt eget lif — och kanske äfven andras — det skogsfrun eller bergakungen?
Tror du ännu skulle han forma efter sin egen vilja.
på den snåla frun, som inte ger sig råd till Därför retade det honom alltid, detta talet bakvåd i dräkten, hvad?
Och på den där om mystiska makter, makter utomkring honom, grymme karlen, som låser in allt sitt silfver i i strid med honom, makter, som han ej för- berget? "
mådde behärska och hvilka liksom dunkla, " Tyss!
Hysch!
De kunde höra ' n!
Jaså, skräckinjagande spöken fyllde en värld, där han har kommit hem nu igen.
Nå, han har människoanden — den enda ande, han erkände fäll lärt sig mycket därborta? "
— ensam härskade.
" Åhja.
Men ännu har jag inte lärt mig tro Han log - — Ja, mer än ett rike skulle på skogsfrun och bergakungen. "
han härska i.
— Det låg vår i luften, späd, " Tyss!
Hysch! "
Kerstins blixtrande tattar- aningsfull vår.
Bort mot knoppande hagar och ögon blickade oroligt omkring mellan träden.
blekgröna fält flög hans blick från den bull- " Nåja, det gör fäll inte så mycket ", hviskade rande skaran i kupén.
Och därvid tänkte han hon sakta, " bara han tror på bibeln och kate- särskildt på ett af de riken, som han ämnade kesen så.
— — " härska i — han såg framför sig ett par dröm- Harald Eke skrattade.
mande flickögon, han tänkte på ett rent, ömt " Jag tror på mig själf, Kersti.
Är det inte kvinnohjärta, som han velat — och naturligt- nog?
Jag vet, att jag lefver, jag vet, hvad vis också kunnat — förblifva värdig under de jag vill och kan, jag vet, att det är vår och nu afslutade studieåren.
Öfver det vackra an- skall bli sommar och höst och att jag innan siktet flög ett skimmer af fröjd.
O, han skulle dess skall njuta glada dagar.
Är det inte nog?
dana åt sig ett härligt lif, han den kraftfulle Bättre än att tro på det man inte vet! "
Harald Eke!
" Ja, han vet fäll så mycket, han!
För en Den glada skaran skildes snart åt.
Från ann stackare " — Kersti såg sig liksom sökande bokens studier ut till lifvets skyndade de åt omkring efter ord — " för en ann stackare är skilda håll.
det fullt öfverallt med det, som en ingenting I den bleka vårnatten for Harald Eke till vet om — och det är just det, som sker och barndomshemmets bygder, där hon .fanns, flic- alltid måste ske, om en så vill eller inte.
Och kan med de drömmande ögonen.
Innan arbe- inte vet jag, om det är vår Herre eller skogs- tets tid på nytt begynte, skulle han njuta en frun eller bergakungen, som har sitt finger med, lång, härlig sommar.
men underligt är det — en rår inte själf. "
H Erkändt bästa krafthöjningsmedel.
Okar aptiten i hög grad.
ERHÅLLES PÅ APOTEK.
IDUN 1904 IIIIIIIMIIIIII — llllltl Lanolin- Sana-Tvål.
Garanterad ren, nentral, mild och öfverfet.
Bästa Barntyål!
2 5 ÖRE GRUMME ST. &amp; SON Stockholm.
SIEIIIEIIIE1IIIII1III Åter skrattade Harald Eke nmntert.
" Ja, du kar tattarblod i dig, Kersti, du tror, att det finns ett troll i hvar buske, du.
Och gör du en dumhet, sa är det väl trollen, som rå för det, kan jag tro? "
Undrande fäste sig Kerstis mörka ögon på honom.
Så morskt och underligt de talte, de, som hade lärdom!
" An om han gör en dumhet själf då?
Hur känner han det då? "
" Hm — ja, man kan ju låta bli att göra dumheter.
Men har man gjort dem, får man väl stå för dem ".
" Ja, se det får en då göra i alla fulla fall! "
Nn var det Kerstis tur att skratta.
Gäc- kande, klingande rullade ekot af hennes skratt kring den lilla dalkjusan, medan hon dansande hoppade därifrån.
L^tt och smidig försvann hon mellan trädens skuggor, som föllo långa och blå i den ljusa vårkvällen.
Hon såg ut som ett af de trollska skogsväsen, hon själf trodde på.
" Går du den här vägen i morgon med? "
ropade Harald efter henne.
Han var så en- sam, så underligt, hemskt ensam, medan han gick där och väntade på henne, som skulle komma.
Men han fick intet annat svar än det gäc- kande, trollska skrattet, som rullade, klingade och dansade kring " i den lilla dalen.
Kväll efter kväll kom han dock tillbaka.
Ensamheten kändes så tryckande i vårens tid, väntan var ett pinande tvång för honom, som hade så brådt att forma sitt lif efter sin egen vilja.
Och hon kom också, hon, vallflickan, som dansade fram som en älfva mellan trädens stammar, hon, som var som en del af skogen själf, af den trollska underliga dalen.
Ty underlig var den, den lilla dalen.
Det var som om bäcken hviskat något, då den sakta porlade förbi.
Det var som om träden susat ord till hvarandra, det var som om dim- slöjorna, som i kvällen smögo fram utefter gräset, varit lefvande väsen.
Kanske kom det sig af, att människofötter så sällan beträdde marken därinne.
Harald Eke såg sig ofta småleende omkring och tänkte, att det knappast var underligt, att det obildade naturbarnets fantasi befolkade denna dal med trollska väsen, som drefvo sitt spel med svaga människobarn.
Svaga människobarn!
Ja, en morgon kom han, den starke, ut därifrån som en svag, svag människa, som icke längre gått de vägar, hans egen kraftfulla vilja utstakat åt honom — som icke längre var värdig den brud, han väntade på.
Var det trollen, som Kersti trodde på, hvilka drifvit sitt spel?
Han var nästan färdig att tro det, han, den lärde fritänkaren i det tjugonde århundradet!
Han lyfte sina knutna händer emot himlen för att förbanna — hvem?
Fanns det verkligen andra krafter än män- niskoanden?
Onda krafter, som arbetade i 514 — mörkret och som kunde korsa människornas väl uttänkta planer?
Kunde man då icke på förhand beräkna sin väg?
Skulle det oberäkne- liga, styrdt af främmande makter i och utom honom, ständigt inträffa?
Då var han ju inte en konung, utan en slaf, en usel, olycklig slaf!
Han såg sig omkring på ängar och hagar, från hvilka gryningens töckenslöjor sakta be- gynnte lyftas.
Hu, det hade blifvit något hemskt med den värld, som han trott maktlös, liflös!
Och Kerstis ord: " En rår inte själf! "
klingade i hans öron som en gäckande dödssång öfver allt, hvad han varit och trott sig vara.
Hur länge han irrade omkring i skog och mark, följd af nya hemska tankar, det visste han ej.
Det var visst kväll, när han fann sig stå utanför hennes grind, hennes, som han väntat på.
Liksom ett barn, som skyndar hem från skogen undan aftonens dunkla skuggor, så hade han till slut oemotståndligt dragits till den plats, där han så ofta väntat henne, väntat förgäfves.
Men i kväll hade han ej kommit förgäfves.
Innan han hann fly tillbaka till skogens dunkel, stod hon där framför honom.
" God afton, Harald!
Kom in i trädgården!
Det är så längesedan vi träffades, och jag måste gratulera dig till dina lyckligt afslutade exa- mina. "
Mot sin vilja lät han sig dragas in.
Skygg, med böj dt hufvud gick han — han, som skulle ha kommit som en segrande konung!
I den gamla syrénbersån, där de förr suttit så mången gång, där han tyckt, att all vårens berusande fröjd andats i blommornas doft, där slogo de sig ner.
" Signe-lill " sade han sakta.
Så tyst- nade han tvärt.
Han, den starke mannen, kände det som om en snyftning velat stiga upp i hans strupe.
Frågande, undrande såg hon på honom.
" Hvarför reste du? "
frågade han helt plöts- ligt.
" Reste, just då jag skulle komma? "
" Du vet ju.
Mormor var sjuk — — " " Ja, ja.
Jag vet.
Men ändå — — Var det inte något annat? "
Det hade plötsligt kommit för honom, att hon måste ha rest, just då han kom, därför att hon förstod — hvad han själf inte för- stått — förstod hvilken svag och ynklig män- niska han i grund och botten var.
" Något annat?
Nej — jo, kanske — — " Signe rodnade häftigt.
" Åh, jag vet, jag vet!
Du ville inte träffa mig! "
bröt han häftigt ut.
" Jo, jag ville träffa dig.
Det är därför jag kommit hem.
Men jag ville inte träffa dig genast. "
Hon blickade upp på honom med en öppen, rättfram blick i de ärliga, blå ögonen.
" Jag tyckte, att jag behöfde tänka så mycket först.
Det var något, du sade, då vi träffades i vintras i Uppsala, som — som — — " Signe började stamma och rodnade ännu häftigare än förut.
Och Harald satt där stum och såg ned på marken — stum och likgiltig, då hon häntydde på de ord, han i vintras sagt henne!
Hade han ändrat tankar sedan dess månntro?
Ön- skade han inte längre — —?
Det blef alldeles tyst i den lilla bersån.
En sylvia drillade om och om igen sin korta lilla melodi i björkdungen bakom dem.
Syrenernas doft kändes nästan bedöfvande stark i afton- luften.
Det gick en rysning genom Harald.
Voro alla naturens krafter sammansvurna makter, som blott ville bedöfva och behärska männi- skan, slafven?
Nej, han skulle, han ville vara något mer än slaf, om han också aldrig mer kunde blifva konung!
Som £n man skulle han tala ut, som en man skulle han forma — nej, taga emot det öde, lif vet i dag gaf honom!
" Lifvet? "
frågade en gammal välkänd, hånan- de röst inom honom.
" Var lifvet ett begrepp utom honom, ett mystiskt något, som kunde ge och taga?
Var det inte han själf, som skulle ge och taga? "
Han blickade trött upp.
Visste han, för- stod han längre, hvad någonting var eller icke var?
Ur dunklet inom honom steg blott en enda klar tanke upp — han skulle handla som en man, en modig man, så lik som möjligt den man, han drömt, att han var!
" Signe ", sade han, " var det därför, att du tyckte, att jag var en svag stackare till män- niska, som du behöfde tänka så mycket på de där orden, jag sade i vintras — som du inte genast ville träffa mig? "
" En svag stackare? "
upprepade Signe för- undrad.
" Nej, snarare tvärtom!
Jag tyckte du var för stark.
Din styrka och — och din förlitan på din egen styrka skrämde mig nästan, jag vet inte hvarför.
Jag — jag kunde inte låta bli att tycka om den — och ändå gjorde den mig rädd. "
" Min styrka!
Jag är svag, Signe, en svag stackare, som främmande makter, onda makter kunna göra med hvad de vilja. "
" Hu, tala inte så, Harald!
Du trodde ju inte på — — " " Nej, men nu tror jag på onda makter, troll och andar — man kan kalla dem hvad man vill — som taga vårt.
lif och forma det efter sitt onda behag, och vi stå där maktlösa — stackare, slafvar! "
" Ja " — — Signe blickade undrande in i de förtviflade ögon, som varit så käcka och modiga, då hon sist såg dem.
" Ja — det vore vi väl, om det inte också funnes goda makter. "
Ett bittert skratt var Haralds enda svar.
" Harald, jag var rädd för din styrka, men hellre, mycket hellre ville jag se dig sådan igen.
Och ändå — nu kan jag kanske göra något för dig, vara något för dig.
Då tyckte jag, att du ingen annan behöfde i världen än dig själf.
Jag vet inte.
hvad det är, som för- ändrat dig så.
Men nu — nu skall jag inte släppa dig, förrän jag fått dig att tro på, att det äfven finnes goda makter.
Om jag också skall ge mitt lif för det, skall jag till sist förmå dig att inse det! "
" Men om jag inte längre är värdig att ta emot ditt lif som gåfva? "
Ett töcken for öfver Signes ögon.
Genom en skimrande tåreslöja såg hon för ett ögon- blick de vajande syrenklasarna, som omgåfvo dem.
" Jag vet, att det finns mycket ondt i lifvet ", sade hon sakta med skälfvande läppar, " men dess ifrigare, dess ifrigare skall jag kämpa för att du skall se det goda!
Nu behöfver du mig, Harald.
Se mig i ögonen — du har inte en enda gång sett mig rätt i ögonen i dag!
Du har trott så högt om människorna — säg, skola inte du och jag tillsammans kunna bygga upp den tron igen? "
Han blickade djupt in i de klara blå ögonen.
Ja — nu visste han det, nu kände han det, det fanns äfven goda makter!
Han såg sig omkring.
En underbar värld!
Rik, rik på hemlighetsfulla krafter var den, denna värld, som han trott maktlös, liflös, färdig att formas af hans hand.
Åter blickade han ned i de blåa ögonens djup och läste där ett löfte.
Som segrare hade han tänkt komma • — nu, nu visste han hvilka makter, som hädanefter skulle, måste segra öfver hans lif!
Och dock låg det seger- jubel i hans blick.
Nurnbergs " PILSNERDRICKA ".
Rikstel.
Allm.
Tel. 7 94.
30 48.
— 515 — R AF ÅD TILL.
RESA UNGA TILL SVENSKOR, SOM PARIS.
FÖR IDUN LOUISE LUNDBERG-LOMBARD.
D ET ÄR nu på hösten, som pappa och mamma fundera på, om det icke vore skäl sända äldsta flickan till Paris eller Lausanne för att läsa franska.
Mamma gör visiter hos fru B., fru S., fru M. m. fl.
för att få adresser på familj epensionat, dit dessa damer förut skickat sina döttrar.
Fru B. prisar den goda maten i ett, fru S. den förnäma tonen i ett annat, och fru M. de trefliga sällskapsaftnarna i ett tredje etc, och mamma går belåten hem med en lång lista på förträffliga pensionat.
Hon har blott att välja.
Men kom hon väl ihåg att fråga, om de unga damerna lärt sig franska och hur pass grundligt?
Hon delar den allmänna åsikten, att " språket ligger i luften " och att man bara behöfver andas paris- atmosfären för att lära sig franska.
Men hur annorlunda är icke det verkliga förhållandet!
Madame, som har pensionen, är så öfverhopad med arbete för att med en enda tjänarinnas hjälp städa våningen, handla och tillreda maten, duka etc, och sedan göra en flyktig toalett till måltiden, hvarvid hon är tvungen uppträda nykrusad och uppfiffad, och hon har alls inte åtagit sig att pränta franska i någon stock- holmsfröken.
De inackorderade • bli hänvisade till sig själfva och hvarandra och träffa madame och hennes dotter, om någon finnes, endast vid måltiderna.
Det går knappast någon onsdag, utan att jag har besök af en eller flere mer eller mindre obekanta unga landsmaninnor, som kommit till Paris för att studera språket, och det roar mig alltid att utfråga dem om de olika familje- pensionerna och de resultat de där vinna.
" Fröken är ju i Paris för språkets skull?
Lär ni er bra hos madame H?
Får ni höra mycket franska? "
" Å, bara vid måltiderna.
Jag sitter bredvid dottern i huset, och hon är rätt språksam.
D. v. s. hon måste ju servera soppan, skära steken och slå i teet; men som vi sitta till bords en timme vid déjeuner och en timme vid diner, så blir det rätt mycket. "
(Två timmar, och dessa rätt reducerade till följd af serveringen, räknade jag ut.)
" Nå, fröken då, hur har ni det ho ' s madame P.
? "
" Där talas mest engelska.
Jag är den enda, som är ute för att " studera språket ", och de andra göra sig förstås inte besvär att tala franska annat än undantagsvis.
Jag har blifvit god vän med en ung engelska, miss K., och vi ha kommit öfverens om att alltid rätta hvarandra. "
(" Den blinde ledde den lame, eller var det tvärt om. "
Förf:s tysta anm.) Pappa och mamma i Stockholm fingo en dag en ljus idé: att skrifva till madame Lom- bard och be henne taga reda på en riktigt fin fransk familj, helst med 3 k 4 unga döttrar, hos hvilken deras unga dotter skulle bli väl omhuldad och hos hvilken hon naturligtvis skulle lära mycket franska.
Men fastän madame L. känner en massa franska familjer, kunde hon ej finna någon enda, som ville ta emot en stockholmsfröken.
Och hvarför?
I Paris är man så trångbodd, att man ofta ej ens kan stufva in ett skåp, som man nödvändigt be- höfver för att ersätta de felande garderoberna.
Hvar härbergera en ung fröken?
I alla hän- delser icke " på en soffa i salongen ", som man ofta gör i Sverige.
Sin salong måste man alltid ha tillgänglig och i prydligt skick, om man ock själf skulle sofva i en skrubb.
Den familj, som möjligen skulle ha ett sofrum till •öfverlopps — tar inte emot några inackorde- P o l e r a E d r a ringar.
En fransk familj skyr allt intrång, det är blott hoppet om förtjänst, som kan förmå en sådan att öppna sina dörrar för att logera en utländing.
Hvad återstår då för den efter franska kun- skaper törstande svenskan?
I Paris och dess " banlieue ", i synnerhet i Neuilly, finnas en massa " pensionats de demoiselles ", oftast styrda af två medelålders damer (som ställa ihop sina bägge tillnamn med bindestreck, " Pensionat de Mesdames Durand-Masson ") och nästan uteslutande besökta af utländskor, syn- nerligast engelskor.
De engelska mammorna vilja ha all möjlig garanti, att deras döttrar ej gå öfver gatan ensamma för att köpa ett frimärke i " le bureau de tabac ", aldrig gå upp " on the top of the bus " (upp på omnibustaket), aldrig på promenaden dricka sitt " afternoon tea " annat än i ett dyrare patisserie, aldrig sitta i " paradis ", d. v. s. på femte raden.
Skulle den engelska mamman sända sin unga dotter i " en " pension de famille ", kunde hon hålla tio mot ett att denna af sparsamhet och excentricité skulle ta sig för dylika " shocking " (pojkstreck).
" Pensionat de Mesdames Durand-Masson " är därför uppfylldt af välupp fostrade unga misser, som ej få gå upp på omnibustaket, om de aldrig så gärna vilja, och som efter ett ä två års vistelse i världsstaden vid Seine tala en fly- tande, t. o. m. korrekt franska, — som ingen fransman förstår!
Ty det är nu ett till ord- språk vordet faktern, att ingen brittisk under- såte vid andra språks talande kan frigöra sig ens tillnärmelsevis från sitt egendomliga språks egendomliga uttal.
Det går så långt att t. o. m. de franska lärarinnorna i dessa pensionat smittas af anglicismer i ord och accent och vid läsårets slut äro glada att få tillbringa sina ferier bland fransmän " för språkets skull ".
Ea af mina väninnor, parisiska, directrice för ett dylikt pensionat, sade en dag till mig: " Vous avez une gentille robe; c ' est tres bien fait ".
Döm själf!
Hvad återstår?
Hvilket råd gifva åt dem, som " resa utomlands för att studera franska? "
Undvika landsmän, engelsmän och alla.
som ej äro fransmän.
Detta går bäst genom att som helpensionär slå sig ned i en helfransk skola, taga plats på skolbänken, deltaga i lektionerna i alla ämnen, i alla lekar, i promenader och måltider tillsammans med franska skolflickor.
Dylika urfranska helpensioner äro knappast kända i utlandet, och skulle det nu finnas en engelska på femtio elever, är hon ju lätt att undvika.
I dessa pensioner bo ofta ett hundra- tal barn och unga flickor, en del sofva i " dor- toir ", en del 3 — 4 i samma rum; man kan ock få eget rum, hvilket är mindre lämp- ligt — unga flickor prata gärna om kvällarne.
I dessa skolor får man höra den bästa, renaste franska, får deltaga i de utmärktaste lektioner af framstående lärare, och sist men icke minst, — man har tillfälle att prata af hjärtans lust med jämnåriga eller yngre kamrater.
En bortskämd stockholmsfröken känner det måhända som ett tvång att inte på alla tider kunna promenera och ha sin fullkomliga frihet.
Med föräldrars skriftliga tillåtelse en gång för alla är direc- tricen emellertid inte alls omedgörlig, utan tillåter två — tre pålitliga elever att gå tillsammans på pro- menad och teater.
Skulle nu ock friheten ej vara fullkomlig, nå, så får man ändå låta sig nöja.
Hur många njuta en fullkomlig frihet i detta lifvet!
Resultatet måste bli godt, den unga flickan inhämtar en grundlig kunskap i franska språket, och pappas pengar äro inte kastade i sjön, m e t a l l s a k e r L a g e r IDUN m a n s 1904 Chloroformflaskor, Chloroformapparater, \ Compressionsappat ater, Skallpeller, Lancetter, Bistouris, Hakar, Pincetter, [\ Péans arterpincetter, Ut derbindningspincetter, j!
Bindtyg * ¥ j | | | f l.
n n r i f f r i l) * Bindtygl jafohagrinS S l I L I t.
D H L M J l « flera i storlekar.
^ Knngl.
Hofleverantör.
» Stockholm, 5 | helt af {metall,: Malmtorgsg.
% aseptiska.
j i Knappsonder, Myrtenbladsonder, Hålsonder, \ Aseptiska saxar: \ i plåster-, incisions-, Coopers och Richters saxar.
= 2 Catgut, Sutursilke, Silkwormgut, l:a Engelska.
Suturnålar m. tn.
\; Ny, rikt illustr.
priskurant franco.
ANNA: STECKSEN.
E N KVINNA af stor begåfning har i dessa dagar beröfvats den medicinska forsknin- gen i vårt land genom medicine doktor Anna Steckséns frånfälle Dödsorsaken var en bakteriesjukdom, som hon ådrog sig för två år sedan genom sina undersökningar på bakteriologiens och pato- logiens område.
Hon har således fallit midt under kampen för den vetenskap, hvilken hon gjorde till sitt lifskall.
Student i Upsala 1890, aflade fröken Steck- sén 1893 — vid 23 års ålder — sin medi- cine kandidatexamen i Stockholm, och fyra år senare var hon licentiat.
Efter studier dels i Ttibingen, dels vid Pasteurinstitutet disputerade hon våren 1900 för doktorsgraden, och blef därmed vår första och enda, kvinnliga promo- verade mediciue doktor.
Med två större stipendier, det ena från Karolinska institutet, det andra från Fredrika Bremer förbundet, ämnade sig nu fröken Steck- sén åter ut för att fortsätta sina studier, då sjukdomen så plötsligt lade hinder i vägen.
Hon måste alldeles oförberedt vända om hem ifrån Helsingfors, där hon vistats i och för några patologiska undersökningar.
Att en ovanligt arbetsam och begåb-ftd läkar- kraft gått förlorad med fröken Stecksén är ett kamratomdöme, som säkert delas af en talrik skara fackmän, hvilka kommit henne och hen- nes arbete nära.
Också sörjes hon, utom af sin familj — den unga läkaren var dotter till generalmajor Steckséu — af en mängd vänner och elever från den tid hon verkat som lärar- inna i hälsovård i flere af våra större flick- skolor.
m e d f l y t a n d e p u t s p o m a d a " B O N - A M I "!
IDTJN 1.
DEN 1904 — RYSKA ÖSTERS JÖESKADERN, SOM HJÄLTEMODIGE FÖRSVARARE.
I 3.
DAGARNE GENERAL AF GÅTT TILL DEN GRIPENBERG, 516 — OSTASIATISKA KRIGSSKÅDEPLATSEN.
ÖFVERBEFÄLHAFVAREN FÖR DEN 2.
GENERAL NYA MANDSCHURISKA STÖSSEL, PORT ARMÉKÅREN.
ARTHURS
— RIDDARSALEN MED DEN NYRESTAURERADE TAKMÅLNINGEN.
DET NYRESTAURERADE RID DAR- HUSET.
D ET SVENSKA ridderskapets och adelns säte, riddar- huset, tillhör som bekant ett af det gamla Stock- holms vackraste byggnadsverk.
Byggdt i medlet af 1600-talet, efter ritningar af Simon och Jean de la Wallée, höjer det sig i sin franska senrenässans som en sannskyldig prydnad och ett vittne om gamla tiders vackra arkitekturdrömmar.
Den stolta byggnaden, inom hvars murar åtskilliga händelser ti mat, som stå bevarade i våra häfder, har i år genomgått en välbehöflig och hänsynsfull restau- rering både utan och innan.
Särskildt har återställan- det af riddarsalens stora hufvudmålning, ett verk af Klöcker Ehrenstrahl, varit ett lika svårt som ansvars- fullt arbete, ty den väldiga duken, med hvilken tiden 517 — IDUN 1904 A.
BLOMBERG FOTO.
farit mycket illa, har måst nedtagas från sin plats och i minsta detalj behandlas af en pietetsfull konstnärs pensel.
Det är konservatorn vid Nationalmuseum, den kände landskapsmålaren C.
W.
Jaensson, som haft det maktpåliggande arbetet sig anförtrodt och utfört det- samma med all önskvärd skicklighet, så att det ålder- domliga konstverket ännu en gång lyser med sin rikt befolkade molnvärld öfver den svenska adelns sköldar.
Duken, af hvilken vi här meddela en afbildning efter en på Riddarhuset befintlig gammal Nurnbergs- gravyr, återger en rådplägning mellan dygderna, syf- tande på rikets väl och uppkomst.
På en gyllene tron sitter Svea eller konungariket Sverige med krona och spira.
Under tronen ligger öfver skyarna ett blått draperi, hvaröfver löpa tre breda hvita strömmar eller en del af svenska vapnet På detta draperi ligga äfven som Sveriges väktare och beskyddare två lejon.
GUSTAF JACOB KEIJSER.
S EXTIO ÅR fyUer den 21 oktober lektorn vid Högre lärarinneseminarium Gr. J. Keijser.
Det torde ej finnas en stad i Sveriges rike, från hvilken icke den dagen af f. d. lärjungar, i vördnad och tacksamhet, sändes lektor Keij- ser hjärtevarm lyckönskan.
I trettio år har han verkat som lärare i kristendom vid den Öfver Svea sväfva i luften de tre gracerna, hål- lande en annan del af svenska vapnet, de tre kro- norna.
Till höger om Svea, vid tronens trappsteg, sy- nas gudsfruktan, tron och hoppet.
Till vänster rätt- visan, billigheten, upprik- tigheten och mildheten.
Nå- got längre ned, till höger i skyarna, ses tapperheten, ädelheten, hjältedygden m. ti.
Öfver dessa sitta i en stor sky prakten, ädel- modet, segern, äran o. s. v. Till vänster i skyarna befinner sig ytterligare en betydlig samling af de ef- tersträfvansvärda- dygder- na såsom hushållningen, människokärleken, måttlig- heten, freden, kyskheten, tacksamheten etc. Midt för tronen synes enigheten med båda armarne ut- sträckta liksom för att mottaga och omfatta alla dygderna och införlifva dem med riket.
Uti den nedersta skyn ser man ymnighetens och uppfost- rans sinnebild; bredvid synas flere barn, som hand- tera och leka med alle- handa slags matematiska och de fria konsterna till- höriga instrument, för att därigenom liksom utmärka vägen till de ofvannämnda dygderna, medan deras belöning åskådliggöres medels några i luften sväf- vande änglar med palmer och lagrar.
TAKMÅLNING AF EHRENSTRAHL I RIDDARSALEN.
DET NYKESTAURERADE RIDDARHUSET.
PORTALEN ÅT GÅRDSSIDAN.
I D U N 1904= — bildningsanstalt, han ännu tillhör.
Den stora betydelsen af hans dogmfria, vidsynta under- visning bör högt skattas.
Långt ifrån att iso- lera sitt ämne och såmedels gifva det en ohåll- bar undantagsställning, har lektor Keijser gjort till ett af sina främsta syftemål att påvisa det intima, organiska sammanhanget mellan kristen- domen och öfriga kulturföreteelser, att öppna och vidga blicken hos sina lärjungar så, att de uppfatta att för kristendomen själf liksom för dess stiftare får intet mänskligt vara främ- mande.
Och på så sätt kan det hända, att en åhörare af en hans lektion i kristendom får en framställning t. ex. af " de sköna konsternas glansperioder ", af en politiskt viktig tilldra- gelse i ett land eller af någon del af filosofiens historia.
En dylik undervisning, fri från allt katekes- plugg och syftande till att lära eleverna tänka på egen hand, torde ovillkorligen vara den mest lämpliga, när det gäller vuxna människor, som lämnat skolstudiet bakom sig.
Och lektor Keijsers elever ha också — med undantag möjligen för ett eller annat strängt pietistiskt element, som funnit hans lärosätt för mycket vetenskapligt och för litet dogmbundet i synnerhet sedan de vunnit större lifserfarenhet, gifvit sitt tacksamma erkännande åt den upp- fostran till karaktärens ärlighet, hvilken bered- des dem genom en undervisning, som endast gaf alla förutsättningar, men lämnade åt indi- viden själf att finna fram till en personlig religiös öfvertygelse.
Om lektor Keijsers personlighet, hans säll- synt uppoffrande, trofasta sinnelag, hans varmt deltagande förståelse för sina lärjungar och deras arbete sedan ute i lifvet finnes bland dem blott en mening.
Och jag vet, att om jag gjorde ett försök tolka den, skulle de nog anse de ord jag kunde finna alltför fattiga, under det att utanför stående kanske skulle anse dem öfverdrifna.
Det torde ej finnas en seminarist, som icke har att minnas en direkt, personlig vänlighet af lektor Keijser.
Jag an- vände nyss orden uppoffrande och trofast.
Ty väl må det kallas uppoffrande att som lektor Keijser, för att blott nämna ett par exempel, ställa sitt rikhaltiga, gedigna bibliotek till sina elevers förfogande, att under alla ferier ha hundratals volymer utlånade och att tidt och ofta med gåfvor rikta seminariets biblioteker samt skänka sina lärjungar de vid hans under- visning behöfliga böckerna.
Hvad en sådan gifmildhet betyder för bildningstörstande ung- dom, hvars ekonomi i regeln ej tillåter större bokinköp, inses väl till fullo endast af dem, som varit föremål för densamma.
518 — Men så vi tänkte, stackars egoister: där bland det sköna och de minnesvärde, hvar finns där plats för oss, seminarister?
Och då — vårt påfund kan ej nog fördömas — af hedna gudar bistånd vi begärde.
Förlåt det dock — vi vilja icke glömmas.
Till tack för gåfvan fingo vi ett bref, ur hvilket jag här vill citera några delar.
" Det finnes väl ingenting, som så kan glädja och röra en lärares hjärta som vänliga yttrin- gar af- den ungdoms tillgifvenhet, hvilken han lärt sig icke blott älska, utan högakta.
Denna ungdomens tillgifvenhet är det föryngrings- medel, som kan bäst af allting i världen bibe- hålla hos läraren, äfven när han längesedan lämnat ungdomsåldern bakom sig, ungdomligt sinne och ungdomliga krafter.
Kan jag ännu i kommande dagar verka något för det stora mål, i hvars tjänst Gud ställt mig: for den svenska kvinnans bildning — jag har uppfattat mitt lefnadsmål så, därför är det min glädje och stolthet att få v&gt;ra den svenska kvinnans tjänare — kan jag verka något här- för, I, kära vänner, hafven häri en stor del.
All den glädje mina kära elever från detta år och från många föregående år beredt mig och hvarför jag icke kan vara nog tacksam, all denna glädje — våren därom öfvertygade — är en stor kraft i mitt sinne, som gör arbetet lätt, förvandlar det till endast ett nöje. "
Och därför hoppas vi, lektor Keijsers alla gamla elever, att den anspråkslösa hedersgåfva, vi på födelsedagen öfverlämna, skall bli honom till glädje och vara honom ett vittnesbörd, att vi ej glömt honom och allt det vi hafva ho- nom att tacka för samt att det ligger oss om hjärtat att ej af honom blifva glömda.
G.
L.
Detta blef den stora händelsen i konung Georgs regering, som den nog bidragit att förkorta genom all den grämelse den måste vållat konungen själf såväl som kronprinsen och hans förvillade maka.
Den nye konungen Fredrik August är född 1865; den andre af fem barn i faderns äktenskap med den portugisiska prinsessan Maria Anna.
Med sin från- skilda maka Louise af Toskana eller Louise af Montig- noso, som hon nu kallas, har han fem barn utom det efter flykten födda, hvars legitimitet ju varit omtvistad.
Äldste sonen och numera kronprinsen Georg är född 1893.
LANDSHOFDTNG RYDINGS NYRESTA MINNESVÄRD PÅ HERNÖSANDS KYRKOGÅRD.
O. STRÖ11QVIST FOTO.
• UR DAGSKRÖNIKAN.
T RONSKIFTET I SACHSEN.
Konung Georg af Sach- sen afled för några dagar sedan, efter en tids sjuk- dom, i Pillnitz.
Hans regentbana blef ej lång, enär han först 1902 nådde tronen efter sin broder konung Albert.
Ehuru personligen en hedersman, blef han aldrig någon popu- lär monark, därtill saknade han de härför nödiga karak- tärsegenskaperna.
Den inträffade pinsamma händelsen med hans olyckliga sonhustru kronprinsessan Louise, som i förtviflan öfver de outhärdliga bigotta förhållan- dena vid hofvet flydde från hem och barn med en bel- gisk språklärare, bidrog ej heller att minska klyftan mellan konung och folk.
I ANDSHÖFDING RYDINGS GRAFVÅRD.
På Hernö- " sands kyrkogård aftäcktes härom dagen, under stor tillslutning från samhällets medborgare, en minnessten öfver aflidne landshöfdingen Gustaf Ryding, under hvil- kens höfdingeskap Västernorrlands län nått en så rik och lycklig utveckling.
Landshöfding Rudebeck, som höll aftäckningstalet, betonade i detsamma den bortgångnes rika begåfning, ovanliga arbetskraft och sympatiska väsen, hvarigenom han hos skilda samhällsklasser tillvann sig den var- maste tacksamhet och efterlämnade ett äradt minne.
Denna tacksamhet tog sig uttryck i en önskan att på ett värdigt sätt hugfästa minnet af denne märkesman i Norrlands häfder.
Och väl må det kallas trofast att gång efter annan med en bokgåfva " vänligen från förfat- taren " komma ihåg alla sina elever, äfven för trettio år sedan från seminariet utgångna.
När " Selma Lagerlöfs af delning ", som under- tecknad hade glädjen tillhöra, gick ut från seminariet, hade vi alla en känsla af att vi ville bringa lektor Keijser ett särskildt tack för all den vänlighet och gästfrihet, han per- sonligen visat oss.
Resultatet blef att vi sände honom ett par små statyetter — Apollo och Min er va, vill jag minnas det var — ledsagade af följande sonett af Selma Lagerlöf, som på den tiden skref poesi, därför att hon " inte hade tid att skrifva prosa ".
Vi genom minnets lönport ofta glida in i ett hem, som välkomst varmt oss bjöd, som blott tycks vara till att skänka stöd, att fröjd och lugn till trötta andar sprida.
Och trogna tankar in i hjärtat snida allt därifrån: dess taflors öfverflöd, dess blommor, hvilka stads på lif och död med böckerna om ljus och husrum strida.
SVEN RIKS 98 99.
E.
DEN I DAGARNE AFLIDNE KONUNG GEORG AF SACHSEN.
STRÖMBERGS BOSÄTTNINGSMAGASIN, DROTTNINGGATAN 6 6, STOCKHOLM.
ALLM.
98 99.
DEN NYE KONUNGEN AF SACHSEN FREDRIK AUGUST Stort sortiment af Tyll-, Tråd- oeli Yllegardiner.
Kork-, Aaeminster-, Argoinan-, Kidderminster-, Hmyma- och Orientaliska Mattor.
Jjåga, priser.
Reel behandling.
— 519 IDUN — På många ställen är säden sådd på smala vallar, som terrasslikt stiga upp utmed bergen; men öfver allt, där det finnes en remsa jord att odla, är utrymmet tillvarataget äfven där ter- rängen är våldsamt sluttande.
Inga byar synas ännu till, men bondgårdar af den enkla typ, som förekommer i de itali- enska bergstrakterna, af oputsad sten, ofta utan fönsterrutor, ligga spridda längs vägen eller på de ljust gröna ängarna.
Där utanför leka bar- RIGSLYCKAN har ännu en gång varit de japanska nen, och kvinnorna sitta och spinna på slända härarne bevågen, i det Kuropatkin och hans trup- i middagssolen.
per, i motsats till hvad man väntat, på grund af den ryske generalens nya strategiska dispositioner, blifvit Men nu vidgar sig landet inåt; framför oss tillbakaträngda vid Jentai.
öppnar sig en vid, grön dal; — ett stort böl- Till dagens krigskrönika meddela vi porträtten af jande haf af nyutslagna kastanjeskogar.
Äfven den från en finsk-svensk släkt härstammande generalen bergen längs sidorna äro ända till toppen klädda Gripenberg, befälhafvare öfver ryssarnes andra mand- schuriska armé, samt af Port Arthurs energiske för- med skog; — det ser svalt och lockande ut, svarare, general Stössel.
— och längre bort teckna sig de nakna fjällen Likaledes meddela vi en gruppbild af den ryska i strida och stolta konturer, blånande mot luf- östersjöflottan, denna mycket omtalade eskader, som i tens blå.
dessa dagar ändtligen afgått från Libau på väg till Ost-Asiens farvatten för att undsätta den ryska flottan Och så dyker den upp genom allt det gröna, vid Port Arthur.
med sina grå skiffer- och röda tegeltak, den Man har kunnat iakttaga de väldiga fartygens ut- gamla byn, som är vår resas mål, och kusken ryckning längs sydsvenska och danska kuster, mot pekar på den och ropar till oss: " Eccola, Ga- hvilka pansarkolossernas svallvågor sköljt upp som en bister hälsning från vår slaviska granne.
vinana! "
Det har kännts som om en kylig vind från det Gavinana byggdes icke i går, och förr i värl- krigiska ovädret i öster blåst in öfver våra landa- den förstods med Gavinana icke blott byn själf, mären.
utan tre, fyra andra byar jämte ett stort land- område, hvilket allt lydde under Gavinana och bar dess namn.
SOMMAR I APPENNINERNA.
AF EL- Som de flesta af Italiens städer och byar, L E N LUNDBERG-, F. N Y B L O M.
äfven de allra minsta, har det sin historia.
Och Gavinanas historia är icke obetydande.
Gavinana.
Sommaren 1904.
Anlagd, som det tros, af en af Julius Csesars IRENZE ligger och pustar i sommarhettan.
fältherrar, Gabinio, efter hvilken det uppkallats, Kullarna teckna sig otydligt och dallrande kröntes det en gång i längst förgångna tider af värmetöcken mot den solbleka luften, och af ett mäktigt kastell.
Af detta kastell åter- Arno rullar sina grumliga, gula vågor djupt står nu endast — platsen, där det stått, men nedkrupen inom de höga grå stenkajerna.
där omkring och på sluttningen af Monte Croc- I de trånga, slingrande gatorna, i de gamla cicchio, där byn är belägen, utkämpades blo- palatsens skugga, luktar det källarfukt och diga strider och hårdnackade belägringar och mögel med tillsats af en stark kondenserad vunnos stolta segrar under de våldsamma tider, då Italien, splittradt i småstater, sönderslets af arom från frukt- och matvarubodarna.
De öppna platserna och torgen ligga så blän- inbördeskrig och partistrider.
dande och torra i den obevekliga solhettan, I början af 1300-talet underkufvades Gavi- att när man någon gång måste öfver en af nana efter ett långt motstånd af den mäktige dem, tar man ett djupt andetag, som för att fältherren, hertigen af Lucca, Castruccio Castra- hämta mod och störtar åstad, som skulle man cane, och efter hans död blef det åter skåde- undfly en fiende, medan röda solar dansa för platsen för nya fejder.
ens ögon.
Men den dato, vid hvilken hufvudsakligen Hela landskapet gungar i en färglös solröks- Gavinanas historiska stolthet hvilar, är den slöja.
Luft!
— Hvar skall man få ett ande- tredje augusti 1530.
Då utkämpades här det tag frisk luft?
rasande slag mellan guelfer och ghibelliner, Man packar sina koffertar med nervös ifver som utgjorde den sista drabbningen mellan och skuddar med lättnad Firenzes dam från dessa tvänne mäktiga partier, som med få af- sina fötter.
Först när man ser den rödskim- brott bekämpat hvarandra under tre långa rande kupolen och den smärta, hvita kampa- sekel.
nilen försvinna bakom sig, och tåget stönande Och till minnet af denna dag knyter sig ångar in i den första tunneln uppe i Appen- främst minnet af Francesco Ferrucci, en af ninerna, andas man ut.
Landskapet börjar florentinska republikens tappraste fältherrar, redan nu byta karaktär.
De grå olivplanterin- som i spetsen för endast femhundra män här garna bli sällsyntare, och de svarta cypresserna, drog till kamp mot prins Filiberte af Oranges som med sitt intensiva djup bidraga att ge och de stora ghibellinska trupper, som han accent åt det ljusskimrande landskapet, draga och hans mäktiga partivänner samlat mot floren- sig småningom tillbaka och försvinna slutligen tinarne.
helt och hållet.
Ännu några vindlingar genom Det var här Ferrucci, efter en rasande strid, de svarta bergen, ett par dussin tunnlar, — sårades, och sårad bars in i ett litet hus vid och när man åter öppnar kupéfönstret, tycker piazzan, (som ännu återfinnes i sitt ursprung- man sig ha kommit in i en annan värld.
liga skick) där sedan en af Malatestas fält- Sval, uppfriskande bergsluft strömmar en till herrar, Maramaldo, nesligt mördade honom.
mötes, och man andas den, som om man aldrig Här, i den stora kastanjeskogen nedanför kyr- kan, stupade prins Filiberte af Oranges och förr njutit något så sällsamt.
På högsta punkten, vid Pracchia, stiger man med honom flere andra tappra fältherrar.
Storm- ur, och från stationen går färden vidare i vagn klockan ringde från den åldriga kampanilen, de trånga gatorna ekade af skrik och musköt- ett par timmar uppför bergssluttningarna.
Sädesfälten stå täta och böljande i solskenet, dnnder, blodet flöt i strömmar från de öfver men ännu icke färdiga att skördas.
Här uppe två tusen döda och sårade, och — den floren- är naturen ungefär tre veckor senare än nere tinska republiken slöt för alltid sin tillvaro i Firenze, och det ger en känsla af, att man med denna märkliga batalj.
vinner tre veckors sommar.
Allt efter som Några år efter striden gaf sig Gavinana fri- man stiger, bli åkrarna mindre och sällsyntare, villigt, liksom flere andra toskanska städer, och sluttningarna, där de ligga, allt brantare.
under storhertigen af Toskana, Cosimo I, och Genom samverkan af enskilda samt af verk och inrättningar hade åstadkommits en fond, som afser att verka till länets gagn, att framkalla och höja såväl materiell som andlig kultur inom länet.
Denna fond bär namnet ' ' Gustaf Rydings minnesfond. "
Fondens stiftare bestämde vidare att medel skulle tagas ur densamma för åstadkommande af den nu an- skaffade och aftäckta stenen, hvilken bär inskriptionen: " ' ' Länets invånare reste vården. "
Vi meddela i dagsnumret en bild från den hög- tidliga akten.
KÖP VENERSBORGS B A L S K O R!
Bästa svenska fabrikat.
LÄTTA!
ELEGANTA!
!
HÅLLBARA!
Hvarje sula stämplad med | vidstående fabriksmärke.
| g \ Tillverkas som specialitet ef- | Mj K F H A R N I P R O F V A T A R G U E L L A B L A N D N I N G?
G U N N A R KAFFEBLANDNING Å 1.50 PR KG.
* T H É - ter WIENER-METOD af J AKTIEBOLAGET A. F. CARLSSONS | SKOFABRIK, VENERSBORG.
Försäljas i minut hos de flesta skohand- | 1 lande i landet.
j har sedan tillhört Toskana, till dess att det, med det öfriga landet, uppgick i det italienska riket.
Man tänker föga på dessa blodiga tilldra- gelser, då man nu vandrar fram genom den fredliga byn, som sträcker sig längs sluttningen af den stolta Monte Croccicchio.
Bygatan, ett par hundra meter lång, slutande i ett lågt hvalf, öfver hvilket stadens förnäm- sta hus är byggdt, slingrar sig fram till den pittoreska lilla piazzan, där kyrkan ligger, den urgamla kyrkan, uppförd af den berömda gref- vinnan Matilda af Siena år 1090.
Den är byggd af grå kvaderstenar, men den en gång stolta kampanilen, hvarifrån prins Filiberte af Oranges steg upp för att speja efter Ferruceis här, då den i skymningen nalkades Gavinana, är nu delvis fallen.
För ett tjugutal år sedan rasade den, — trött af ålder och skröplighet, — och är nu endast nödtorftigt ersatt med ett rustikt tak af trä, som bildar en ganska snöplig afslutning på den ärevördiga gamla kyrkan.
Nu är torget, liksom i alla italienska städer, skådeplatsen för byns fredliga och glada värf.
På ett par ställen locka landtliga kaféer med utställda bord och halmstolar under några rund- klippta akasior.
Kring den pittoreska fontänen, ofvanför hvars tunga stenskål vattnet strömmar i fyra klara, kalla strålar, samlas byns in- vånare; kvinnorna för att fylla sina vackra kopparkrukor, barnen för att skämta, dricka och spruta vatten på hvarandra; — ja, till och med hästarna ha sina förfriskningsstunder, då de villigt vandra uppför de breda trappstegen för att bli tvättade eller läska sig med det friska källvattnet.
På trappstegen kring fon- tänen sitta männen med sina långa pipor och jackorna öfver axeln och diskutera med lifliga åtbörder men mycket diskreta röster dagens händelser och sina affärsangelägenheter.
På morgonen är där salutorg.
Då är den breda stensockeln utmed kyrkans långvägg, under hvilken Ferrucci ligger begrafven, full af fruktmånglarnes grönsaksupplag och andra färgrika handelsvaror.
Men när de gamla kloc- korna i kampanilen ringt Ave Maria, solen gått ned, och bergen stå vinblå mot den lätta luften, då tändes lyktan, — en oljelampa i hörnet af Ferruceis hus, som står blekt och spöklikt, grått af ålder och stirrar med tomma fönster- hål ut i skymningen, medan aftonhimlen där bakom brinner som eld och blod.
Fontänen sorlar sakta och entonigt, då och då gå några mandolinspelare förbi eller stanna vid något af kaféerna och locka för en stund en krets af ifriga lyssnare omkring sig.
Dagens arbete är slut, lifvets möda är för ett ögonblick glömd, och alla de fattiga brö- derna andas ut och vandra långsamt fram och tillbaka i tysta eller glada svärmar.
På söndagskvällarna har piazzan ett lifligare utseende.
Då går man ur huse för att njuta af la banda — musikkåren, som spelar framför kyrkan.
Den består af byns handtverkare och bönder; ty här liksom öfverallt i Italien, äro de vid sidan af sitt yrke ofta amatörer på nå- T S T E N B E R G, - * EXTRA 1904 OCH KAFFEHANDEL, S T O R T O R G E T 7 S T O C K H O L M.
Rikstel.
80 39.
Allm.
Tel. 12 04.
IDUN 1904 — 520 — kastanjebröd.
som bakas af kastanjemjöl och vatten, plattas till kakor och gräddas mellan skifferstenar hvarftals med friska, i vatten blötta kastanjeblad öfver koleld.
De ha en kvalmig,: v ä l s m a k a n d e, k o n c e n t r e r a d t, ANTISEP-: degig smak, men folket här anser det vara en tiskt munvatten.
präktig föda, och barnen sluka dem med be- gärlighet.
E Hämmar SYREBILDNING i munnen, skyddar = På vintern, — så har en bondkvinna be- E därför TÄNDERNA.
= rättat, — då snön ligger hög och all utsikt Bruksanvisning å intyget.
= till dagligt förvärf och kommunikation med yttervärlden än mera försvårats, — består deras = Obs.l Stänkproppen förlagd i flaskhalsen.
Obs.!
= hufvudsakliga kost af polenta — majsgröt och dricksvatten; någon gång som omväxling kaffe | H Y L I N &amp; C: O F. A.
- B.
eller makaroni.
Och med dessa tarfliga villkor | STOCKHOLM.
\ lefva de nöjda, och sällan gör deras fattigdom ett frånstötande eller beklämmande intryck.
Kanske hjälper naturen att lätta lifvet för got instrument, och under veckans lopp samlas dem, ty naturen här är skön; skön, utan att de om kvällarna och öfva sig för söndagens verka veklig och stor, utan att vara tryckande.
prestationer.
Det är icke första rangs musik, Den har äfven den stora tjusning, som Italiens och programmet bjuder just inga öfverrasknin- natur mångenstädes saknar, nämligen detta gar, då man flere kvällar förut hört de olika öfverflöd på grönt, friskt, saftigt grönt, som numren omtagas och dundras från skolhuset, bildar en mustig, liflig förgrund till och huf- vudingrediens i landskapet.
där repetitionerna äga rum.
Strax utanför Gavinana kommer man in i Men för befolkningen, och kanske ännu mera för de exekverande " artisterna " utgöra dessa de stora kuperade kastanjeskogarna, där träden landtliga gratiskonserter ett moment i deras stå med mossbelupna stammar på gnistrande lif.
Man ser det på de spelandes högtidliga grönt gräs, och bäckarna leta sig fram, svala och sorlande under akasiornas lätta, dallrande miner och det allvar, hvarmed de taga sin uppgift.
Anföraren står med filthatten på sned, löfverk.
Bakom de genombelysta kastanjebladen uppvridna mustascher och något af en imperator blåna bergen, och luften där inne ångar af en i blicken, medan han manövrerar sina gossar med frisk, syrlig doft från de nyfällda kastanje- taktpinnen och med en annan uttrycksfull gest.
träden, som ligga här och där i bruna, knotiga Folket lyssnar andäktigt.
Men vid tonerna trafvar.
Mossan är mjuk, och tystnaden är af en vals eller polka kan ungdomen icke stå fullständig.
Endast bäckarna rinna fram under stilla längre, utan par efter par smyger sig dämpadt hviskande och kornas skällor ljuda bort och tar sig en sväng på det släta sten- då och då på afstånd.
golf vet i portiken framför kyrkan.
Och de När man kommer ut på landsvägen åt väster, glada melodierna eka mot kyrkmurarna och har man Gavinanas sista, pittoreska gamla hus stiga upp emot de svarta bergen, hvilkas öfver- uppkrupna på bergsluttningen under " kastellet. "
sta konturer bilda en mörk ram ofvanför byns De flesta äro svarta af ålder, och några af gamla hus, som ligga tysta och sammankrupna dem prydas ännu af breda portomfattningar i under den stjärnströdda himlen.
sten, ha " järnburar " i bottenfönstren och äro Men om dagarna arbetas här.
Höet skall i hörnen försedda med länge sedan döda ägares slås, skörden skall bärgas, och i dessa bergs- hälft förvittrade stenvapen.
Öfver de två strömmarna, Doccia och Rio, trakter är det ingen lek att få " guds gåfvor " under tak.
Beväpnad med den antika, mån- leder vägen i stora slingringar nedåt dalen.
formade skäran klänger skördefolket utefter Vid Rio ligger ett litet vägkapell, och där bergsluttningarna och samlar höet, när det är nedanför är strömmens vatten inledt i en stor slaget, i väldiga öppna korgar, som sedan, bassäng, där byns kvinnor stå och tvätta i den svala skuggan från berget.
burna på hufvudet, forslas ned till höloften.
Vägen går ned mot San Marcello, en större Och detta svåra arbete kommer mest på kvinnornas lott.
I Gavinana, liksom öfver allt bergsby ett par hundra meter lägre än Gavi- i Italiens fattiga byar, är det ondt om arbets- nana, och vid en ny krök af vägen öppna sig dugliga män.
En stor del utvandra till Ame- andra vidder framför en.
Bakom en förgrund rika, andra söka under större delen af året af frodiga kastanjeträd ser man bort mot Lucca- arbete på Korsica och Sardinien, ge sig till bergen med Monte Fioritos fina topp blånande graf- och kolarbetare, och andra åter, — de mot himlen, och inåt landet lyfta Högappen- minst lyckliga — arbeta i maremmerna och ninerna sina mörka och imponerande massor.
återvända ofta hem, bleka och förvandlade af På väg mot daldjupet i bergens blå silfver- den tärande malarian.
skugga, omgifvet af gröna ängar, dungar af Ty här uppe i skogarna finnes icke stor ut- silfverpopplar med blanka grå stammar och sikt till förtjänst; — något skogsafverkning, bördiga hveteåkrar, skönjer man San Marcellos litet åkerbruk, — som kvinnorna mestadels hvita hus och smärta klocktorn, där bakom kunna sköta själfva, — det är allt.
Och kvin- skymtar en annan by, Mammions, mera i skym- norna lägga sig heller icke på latsidan.
I ur undan ännu en, Pripiglio, och längst bort, mot och skur, i helg och socken, från tidigt på en af de branta bergväggarna åt Lucca till morgonen till dess solen gått ned, ser man lyser i solen ett litet näste, Lucchio, likt ett dem ute, uppe utefter bergsluttningarna eller örnbo fastklängdt vid klippan.
Om Lucchio ute på åkrarna, solbrända och magra, böjda heter det, att den onde anlagt det på kif, och under de gula kärfvarna eller de tunga hö- att husen vetta så brant mot afgrunden, att korgarna, som de sedan balansera fram längs mödrarna, när de gå hemifrån, binda sina barn vägarna med små stadiga steg och häftigt vid låsvredet för att de icke skola störta ned vrickande höftrörelser.
Man ser, hvilken an- och krossas i djupet.
strängning hvarje steg kostar dem, och man Om kvinnorna i Lucchio äro begåfvade med beundrar deras styrka och sega flit.
lika många barn som dem i Gavinana, lära de Man beundrar också deras otroliga förnöj- icke hinna mycket annat under dagens lopp!
Ty Gavinana myllrar af barn — och vackra samhet och glada fattigdom.
Och här uppe har det ännu ej händt mig att möta någon, barn.
Lika sällan, som man i Pirenze ser vackert folk ur den arbetande klassen, lika som räckt ut handen för att tigga.
Och dock lefva de, — denna tiden på året ofta möter man dem här.
Barnen äro, som t. ex. — nästan uteslutande af neccie, ett slags sagdt, vackra, ofta guldhåriga, rödblommiga, | G A R G A R O L | svartögda och friska af det ständiga friluftslif de lefva, och de unga flickorna och kvinnorna äro finhyade och välbyggda med hvita tänder och ett älskvärdt leende, när de hälsa en med sitt vackra: " Felice giorus! "
Det enda man saknar, är en karaktäristisk folkdräkt, som tyvärr fått vika för vanliga stadskläder, — blus och kjol, — båda delarna af enklaste slag, men utan karaktär.
Endast vid högtidliga tillfällen, i kyrkprocessioner, bära kvinnorna svarta eller hvita slöjor öfver håret, och det är med glädje man konstaterar denna enstaka kvarlefva af gamla traditioner.
De flesta gå barfota, och den enda lyx för- äldrarna slösat på sina barn, är klingande för- namn.
Man kan icke låta bli att dra- på munnen, när de ropa på dem och luften gen- ljuder af: " Socrate ", " Dante ", " Scipio ".
" Ulysse ", " Ferruccio ", och man ser en liten barfota pys eller någon lång räkel i lappad skjorta och mollskinnsbyxor lystra och svara, Men den lyxen är icke dyrköpt och är kan- ske den enda de fattiga gavinanabarnen någon- sin komma att ståta med.
Stilla och enformigt flyter lifvet fram i denna undangömda vrå, rik på minnen och fattig på lefvande tilldragelser.
Det enda afbrottet i hvardagslifvet är.
när någon kommer hem från Amerika, — oftast desillusionerad och utan att ha lyckats samla ihop ens en bråkdel af den förmögenhet, han drömt om för sig och de sina; — eller när någon dör där borta i det stora okända landet, och lämnar änka och barn att reda ut sitt öde på egen hand; — eller slutligen, när män, fästmän och söner vända hem en sommarnatt från arbetet på öarne eller i maremmerna, för att stanna i Gavinana ett par månader.
Då skramlar kärra efter kärra fram öfver vägen under muntra pisksmällar och väntande hustrur, kärestor och mödrar stå vid vägkanten med klappande hjärtan och lyssna till ropen från deras länge saknade anhöriga.
Väl komma de från fattigdom och bekym- mer — hem till fattigdom och bekymmer, men glädjeropen stiga med okuflig makt från deras sträfva strupar vid åsynen af deras födelseby, som ligger nedkrupen bland kastanjeträden i skuggan af det mäktiga Monte Croccicchio.
Och där ofvanför står månen blek och stor på den klara natthimlen och kommer kam- panilens skröpliga brädtak att skimra som silfver.
ÅTERSEENDE.
TELL AF DRAMATISK SIGRID BAGA- KRUSE.
Filosofgången i Ramlösa brunnspark.
Del är afton med mil dt solsken och länga skuggor.
Man ser några ljusklädda badgäster gå och promenera på afstånd.
Anna och Ellen komma från höger.
De sätta sig på en bänk.
Anna.
Ja, visst är här vackert — men jag är nu så innerligt trött af denna instängda park och detta badortslif.
Man är alltid sysselsatt — än skall man dricka vatten, än bada eller få massage o. s. v. i det oändliga, och så går dag efter dag i ett evigt ena- handa, utan att man uträttar något ordentligt.
Ellen.
Men du har blifvit bättre?
Anna.
Ja, mycket bättre — jag är alldeles kry nu — behandlingen är utmärkt och min reumatism har gifvit med sig.
Jag reser också om ett par dagar.
Du kan ej tänka dig huru jag gläder mig åt att få börja arbeta igen — riktigt ordentligt.
Jag har stora planer, må du tro.
Till vintern skall jag anordna en kurs i målning för unga damer och herrar.
Jag skall försöka genomföra att de lära sig se och måla efter naturen.
Det är meningen att taga alltsamman på ett alldeles nytt sätt — hvars och ens personlighet skall komma till sin rätt, och jag skall ej gifva dem mina tankar, utan lära dem tänka själfva.
Ellen.
Ja, det är ju nog bra, när de ha en person- lighet — men då de ingen ha — Anna (skrattar).
De, som ingen ha - - de skola naturligtvis skaffa sig en.
— Folke Reimer går förbi — hälsar på Anna.
Hvem var det.
Ellen.
En herr Reimer — Anna.
Reimer — — Ellen.
Ellen.
Ja, han är anställd vid ett stort försäk- ringssällskap i Göteborg — jag har råkat honom där hos min syster — känner du honom?
Anna.
Heter han Folke Reimer?
Ellen.
Ja, det gör han.
Anna.
A ja, honom har jag kännt mycket väl en gång — men det är länge, länge sedan jag råkade honom.
Låt se, då var jag 19 år och nu är jag 33 — ja, det är 14 år sedan i sommar.
— Jag tycker nästan det är ännu längre sedan.
Ellen.
Ja, nu kan du förnya bekantskapen.
Anna.
Det kunde jag verkligen ha lust till.
Ellen.
Där kommer han igen.
Nu skall jag pre- sentera er, så kunna ni återupplifva gamla minnen, medan jag får massage — ty nu måste jag gå på gymnastiken (Folke närmar sig).
Herr Reimer, här är en dam, som ni känner, herr Reimer, fröken Larsson.
Men nu få ni själfva förnya bekantskapen — ty jag måste till massören — ni vet det är strängt.
Au revoir.
(Går).
Anna.
Du känner icke igen mig, Folke.
Folke.
Anna Larsson!
Anna.
Ja, jag har nyss frågat, hvem du var — så att vi äro kvitt.
Och det är ju fjorton år sedan vi råkades, så det är ej underligt, om vi glömt hvar- andra.
Folke.
Glömt.
— Åhnej.
— Glömt, nej det har jag icke — men väntade ej att se er här.
— Är ni sjuk?
Ni ser alls icke sjuk ut.
Anna.
Nej, nu är jag också frisk och reser om ett par dagar.
Jag har varit besvärad af reumatism i vinter.
Jag förkylde mig en gång, då jag stod i ett öppet fönster och målade af en utsikt — men, som sagdt, nu är jag frisk.
Men ni?
Hvarför skola vi förresten säga ni?
Förr i världen — för fjorton år sedan sade vi du.
Folke (Bugar sig).
Om jag får — — Jag — åh jag är öfveransträngd och nervös.
Ni — du målar mycket?
Anna.
Jo, mer och bättre än förr.
Jag har t. o. m. utställt på de stora konstutställningarna och rönt mycken uppmuntran både af publik och kritik.
— Har ni aldrig sett mitt namn i tidningarna?
Folke.
Ne-ej — icke hvad jag kan minnas; men dylika notiser läser jag, uppriktigt sagdt, så flyktigt, att de mycket väl kunna undgå mig.
Men låt mig gratulera till er framgång.
Anna.
konst.
Förr tyckte jag, att du intresserade dig för Folke.
För din konst ja.
Det var nog endast ditt varma intresse, som entusiasmerade mig, ty sedan har det mest gått bort.
Då man har så mycket annat att tänka på — så.
— Jag har haft rätt stora svårigheter att kämpa emot, och så kommer man ifrån allt det där och ens blickar komma uteslutande att riktas på det praktiska lifvet — på affärer, på ränta och risker o. d.
Det är ej, som när man är 20 år.
Nu har jag emellertid en god ställning — är chef för en af- delning af firman och har relativt stora inkomster.
Anna.
(Ser på hans hand).
Folke.
Nej — du icke heller?
Anna.
Nej.
Men du är icke gift.
(Paus.)
Folke.
Det förvånar mig mycket att du ej gift dig.
Du hade så många beundrare.
Du var så med- ryckande, så intressant.
Var det ingen, som fann nåd för dina ögon.
Anna.
Nej.
— Men du då.
En man, som ser bra ut och har en god ekonomisk ställning — ett så efter- sträfvansvärdt parti, som du är.
— Var det ingen, som fann nåd för dina ögon?
Folke.
Nej.
Anna.
A, du har naturligtvis varit förälskad många gånger — det är ej möjligt annat.
Ja, ja, jag vill visst icke bikta dig.
— Folke.
Kanske att jag varit förälskad en och annan gång, men aldrig så starkt, att jag allvarligt tänkt på att uppgifva min frihet och lefva ett helt lif med henne.
Älskade — det gjorde jag för fjorton år sedan, men då var jag fattig som en skåpråtta och hade intet att bjuda den unga artisten, som hade så stora vyer.
Anna.
Folke!
521 — Folke.
Ja — Anna.
För fjorton år sedan — du säger ju att det är så länge sedan, då vi råkades hos min farbror på villan vid Ringsjön och voro tillsamman dagligen — då älskade jag dig.
Men jag tordes ej uttala det — jag — en tjugoårig yngling i en under- ordnad ställning på ett kontor — och så skildes vi.
— Sedan ha vi ej råkats förrän i dag.
— Är det icke underligt, Anna.
När jag tänkte på dig, så trodde jag alltid, att du var gift.
— Jag såg för många år sedan en förlofningsannons, som gjorde mig helt olycklig — Anna Larsson lrån Winga — men då var det väl icke du?
Anna.
Nej, mitt namn är ju så vanligt.
Men vet du, en gång var det nära nog.
Han var en utmärkt man, som hade samma intressen som jag — han var god och älskvärd — han var rik och han älskade mig, det passade på alla sätt — men det var mig dock omöjligt — jag älskade honom icke.
Vid stranden af Ringsjön i varma sommardagar, då ängarna doftade af hö och säden stod gul mot himlen — i ljusa mån- skenskvällar, då en ung man andäktigt lyssnade till alla mina hugskott och vilda, moderna artistidéer — då tystnaden fylldes af outtalade ord om en kärlek, som kunde fylla lifvet och gifva det ett nytt och djupare innehåll — då hade jag varmt och enkelt kunnat ge mig.
själf — om du velat.
Men orden blefvo aldrig sagda — de ord, som skulle bundit mitt öde vid ditt; och nu är det fjorton år sedan.
Vi kunna tala därom som gällde det främmande människor.
Folke.
Nej, Anna.
Jag kan det icke och heller icke du.
Dina händer darra och du har blifvit helt blek.
Vi ha ej kunnat glömma hvarandra.
Det nyck- fulla öde, som skilde oss för fjorton år sedan, har åter föl t oss tillsamman — men nu skola vi ej låta det skilja oss åt.
Vi äro ej för gamla att börja lifvet på nytt — tillsamman.
Nu, när du sitter här bredvid mig, är det nästan som om vi ej varit skilda åt — låt oss åter tänka oss tillbaka till Ringsjön.
Anna.
Drömma oss tillbaka till vår ungdom — minnas de två månader, som haft mera innehåll än allt hvad lifvet bjudit förr eller sedan.
Intet arbete, ingen framgång har haft så ljufva känslor att gifva som den vakna dröm.
jag drömde då.
Minns du, då vi rodde i månskenet och lille Ivar sof i båten.
Vi talade om stjärnorna och så kom ett stjärnskott.
Då tego vi bägge och vi visste, att vi tänkte detsamma och vi kunde icke säga något.
— (Forts.) TEATER OCH MUSIK.
K UNGL.
TEATERN återupptog på förra veckans ons- dag Gounods " Faust " med ny besättning i trenne af rollerna.
Vi voro förhindrade bevista denna före- ställning, men öfvervoro i stället den, som gafs i mån- dags.
Nya i sina partier voro då endast hr Menzin- sky som Faust och fröken Lagergren som Siebel.
Hr M. sjöng sitt parti vårdadt och med i allmänhet god röstklang; " höga c " i trädgårdshälsningen togs emel- lertid med fallsettröst och i pianissimo.
Fullt dispone- rad tyckes sångaren ännu ej vara.
I dramatiskt hän- seende gjorde han hvad göras kan.
Något lugnare rörelser i första akten skulle dock ej skada.
Fröken Lagergren gick ganska väl i land med Siebels lilla parti, men hon bör akta sig att forcera rösten, så att den blir gäll och skrikig.
Margareta sjunges af fru Lykseth-Schjerven, som för några år sedan debuterade i detta parti, men sedan dess betydligt vuxit in i det- samma.
Öfriga uppgifter fylldes förtjänstfullt af fröken Edström samt hrr Sellergren, Grafström och Mandahl, hvilken senare nog är den bäste Valentin efter hr Lundqvists tid.
Iscensättningen hade att uppvisa några förändringar.
F. Hbg.
S IDUN 1904 lertid af en dödlig sjukdom, och den förtviflade äkta mannen, som förgäfves ropar sitt hvarför?
hvarför?
mot den stängda himmelen, drifves från faderns tröst- lösa filosofi på knä till kyrkans vid dödsbädden när- varande representant, som åtminstone skänker honom återseendets hopp.
ALBERINI, som under tiden också mottagit underrättelsen om sin dotters moraliska under- gång, ser nu hela sitt " lifsverk " förfeladt, och ridån faller under hans eget första vacklande " Hvem vet ..
. "
Det intressanta och verkningsfulla stycket fick ett utförande, som i allo framhäfde dess förtjänster.
Hr Emil Hillbergs Alberini var af öfvertygande värdighet och kraft, och fru Fahlman fyllde ypperligt platsen vid hans sida som hans duktiga och husmoderliga lilla hustru.
Hr de Wahl som sonen hade några af sina vackraste och äktaste moment, och Fröken Tor- seils Matilda var utan tvifvel den unga skådespeler- skans hittills mognaste konstprof Hr Riego gaf med god karakteristik hennes blide gamle far, och i ett par för öfrigt ingalunda oväsentliga biroller inlade hrr Bror Olsson och Barcklind all förtjänst om den för- träffliga ensemblen, för hvilken slutligen iscensättaren, hr Karl Hedberg, naturligtvis också har rätt till sin varma eloge.
J- N-g.
S ÖDRA TEATERN.
Åh, dessa tyska posseförfattare!
Hvilken " naturlig " kvickhet de äro i besittning af, huru dråpliga deras typer, huru lekande deras fantasi!
Det senaste profvet på deras talang, hvarmed en svensk publik lyckliggjorts, heter " Kärleksmanöver " och kan tjäna som en talande illustration till det tjugonde år- hundradets humor i kejsarens Tyskland.
Något så oväsentligt som sundt förnuft skall man naturligtvis inte göra räkning på i detta charmanta " lustspel ", där det sunda förnuftets frånvaro är ett kriterium på styckets fabulösa esprit.
Prämiärpubliken hade jubelroligt och lät sin entu- siasm utmynna i blommor och applåder åt de uppträ- dande, hvilkas spel var i full öfverensstämmelse med det snillrika verket.
E. H — n.
F ÖRSTA SONAT-AFTONEN i den af hrr Tor Aulin och Vilhelm Stenhammar anordnade första serien — glädjande nog har tillströmningen till denna visat sig så stark, att en andra serie nödvänddiggjorts — • gick af stapeln i torsdags och intresserade synbarligen i hög grad den fulltaliga publiken, om ock ej bifallet tog sig starkare uttryck förrän efter den sista sonaten.
Måhända äro Beethovens violinsonater EJ lika fängs- lande som hans pianosonater; de äro dock af den bety- delse, att ett framförande af dem samtliga — de äro tio — måste betecknas som ett högst berömvärdt före- tag.
Och att utförandet ej skulle lämna just något öfrigt att önska, därom kunde man vara förvissad med kännedom om de båda konstnärernas solida egenskaper och genom mångårigt kamperande ihop ypperliga sam- spel.
En lindrig indisposition förmärktes visserligen i början hos violinisten, men försvann snart.
I de tre första sonaterna, hvilka tillsammans bära opustalet 12 och sålunda tillhöra mästarens tidigaste alster, står han naturligen ännu ej på fullt själfstän- dig grund.
Anklanger förspörjas af Handel och Mozart, men här och där skymta glimtar, som sia om det geni, som snart skulle bryta sina egna, ursprungliga vägar.
Redan mellan tredje och fjärde sonaten märkes ett betydande steg, och a-moll-sonaten med sitt glädje- skimrande och underhavande andante och sin sprud- lande final blef äfven aftonens hufvudnummer.
I de öfriga sonaterna intresserade mest variationssatsen i d-durssonaten, det första allegrot samt andantet i a- durssonaten och essdurssonatens adagio och rondo.
Det hela var i alla händelser en god början, som kom- mer att hålla intresset spändt till de följande aft- narne.
Ett upprepande af denna sonatafton morgon fredag.
äger rum i VENSKA TEATERN har riktat sin repertoar med ett modärnt italienskt drama, " Lucifer " af E.
A. Butti, i svensk tolkning af Ernst Lundqvist, hvilket på pre- miären i måndags förträffligt häfdade sin plats.
Styc- kets innehåll är en i sydländskt bjärta färger hållen framställning af brytningskampen mellan en agnostiskt naturvetenskaplig världsåskådning och den djupt i människohjärtana nedärfda religiösa tron.
En lyceilärare och filolog, Alessandro Alberini (hr Emil Hillberg), en gång prästvigd, har lyckats till- kämpa sig en frigjord åskådning, i hvilken han ock uppfostrat sina barn, utom kyrkans nådefamn och sakrament.
Till en början går allt bra, ehuru han visserligen af den klerikala omgifningen i den småstad, i hvilken han bor, skys som en Lucifer och pästspri- dare: sonen Guido (hr De Wahl), en lofvande natur- vetenskapsman, går i faderns fotspår, och om dottern hör man omtalas, att hon verkar som lärarinna i en större stad.
R AXEL COLLINS Wilhelm Tell-recitation sistlidne vecka i Folkets hus hade ej förmått samla någon talrik publik, men de åhörare, som kommit tillstädes, föreföllo mycket nöjda med sin afton.
Hr Collin kan också konsten * att underhålla, ty hans recitation är klar och kraftig och hans dramatiska förmåga att i gester, minspel och röstförändring åskådliggöra olika gestalter, värd allt erkännande.
Den schillerska dikten, som han föredrager i sin egen svenska tolkning, synes ock med sin heroiska ton ligga väl för hans uppläsartalang.
Men så komma konflikterna.
Guido förälskar sig i den unga Matilda Senardi (fröken Astri Torseli), dot- ter till en f. d. seminariekamrat till Alberini, uppvuxen vid sidan af en varmt kyrklig fader och besjälad af hans anda.
Kärleken visar sig dock starkast, hon föl- jer kättarens son, trots faderns och hans vänners för- kastelse.
Efter ett kort äktenskap drabbas hon emel- P \ E N ISLÄNDSKA KVINNOFÖRENING, som omnämdes \ - J i uppsatsen om fru Briet Asmundson i förra numret, var af rent politisk natur och i dess stadgar var alls icke tal om kortspel eller annan underhållning, såsom genom missuppfattning af förf.
uppgifvits.
L F. Hbg.
H RÄTTELSE.
— 522 — IDIOT 1904 1 KÖKSALMANACK A - l a - d a u b e p å l a x (f. 6 pers.).
I /; kg.
lax, 2 msk.
salt, 5 dillstjälkar, 6 kryddpepparkorn, 1 * / tit.
vatten.
D E T HR S Ä K E R T AH " MUM " FÖRORDACU AF LE^I^M LÄKARE, GER KRAFR HELSA ÅF BARN ÅLDRINGAR OCN ULENA PERSONER.
a Redigerad af T i l l g e l é e t: 1 lit.
fiskspad, 5 blad ELISABETH ÖSTMAN.
inneh.
af Elisabeth Ostmans Husmoders- gelatin, 2 ägghvitor.
kurs i Stockholm.
T i l l g a r n e r i n g: 1 rödbeta, 1 hård- kokt ägg, dill.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR V E C K A N 2 3 - 2 9 OKT.
1904.
Beredning: Laxen fjällas, rensas och tvättas väl med en fiskhandduk, Den skares i bitar och nedlägges i det varma vattnet, tillsatt med saltet, pepparn och dillen samt får sakta koka, tills den är mjuk, men ej faller sönder.
Den får därefter kallna i spadet.
En vacker ä la daubeform fylles med kallt vatten.
Fiskbuljongen påsättes till- sammans med det sköljda och i litet varmt vatten upplösta gelatinet.
När blandningen är het, ivispas de till lätt skum slagna ägghvitorna och geléet får under vispning ett kort uppkok * hvarefter det silas genom en i hett vatten urvriden serviett.
Litet af det klara geléet hälles på botten af å-la- daubeformen och får stelna.
Botten garneras därefter med rödbetan, det RECEPT: hårdkokta ägget samt dill.
Formen FYLLE3 sedan med fisken, resten af geléet O s t s t ä n g e r (f. 6 pers.).
120gr.
hvete- hälles försiktigt öfver och ä la dauben mjöl, 75 gr. rif ven ost, 1 hg.
smör, skiradt.
får stelna på kallt ställe.
Den upp- stjälpes, garneras med dill och serveras T i l l p e n s l i n g: 1 äggnia.
med mayonnaise.
S ö n d a g: Consommé med oststänger; ä la daube på lax med mayonnaise; stekt hare med salader; äppelpaj med vanilj sås.
M å n d a g: Köttkroketter med cham- pignonsås; vinsoppa med biscu.it.
T i s d a g: Selleripuré; kokt kolja med senaps sås och potatis.
Onsdag: Späckad kalflefver med potatis; äppelpaj.
T o r s d a g: Arter med fLäsk; plättar med sylt.
F r e d a g: Soxstek med potatis, lingon och lök; helkokta äpplen med grädde.
L ö r d a g: Ärtpuré med stekt bröd; laxpudding med skiradt smör.
B e r e d n i n g: Mjölet siktas i ett fat, Ä p p e l p a j (f. 6 pers.).
och blandas med den rifna osten, det skirade smöret iröres och massan om- S m ö r d e g: 1 hg.
smör, 2 kkp.
mjöl, 1 röres väl.
Af massan formas finger- msk.
brännvin.
tjocka stänger, hvilka skäras i VA dem.
långa bitar.
De läggas på en väl ren- T i l l f y l l n i n g: 2 lit.
saftiga äpplen, gjord plåt, penslas med äggulan och 1 — 2 kkp.
strösocker, VA kkp vatten.
gräddas i ordinär ugnsvärme.
De serveras till klar- eller afredd Beredning: Smöret tvättas och buljong.
blandas raskt med mjölet och bränn- LEDIGA PLATSER Värdinneplats för bildad yngre, musikalisk flicka med förmåga att göra ett hem trefligr, fin- ör ett 2V2 års barn önskas en snäll nes nu hos ungherre, bosatt i Stock- o. p&amp;litlig barnjungfru, villig att äf- holm.
Svar snarast med referenser och ven deltaga i husjongfrusysslor.
Svar fotografi till E.
W.
, Iduns exp., Sthlm.
till Fru Elna Dahlander, Stocksund.
I^AMMARJUNGFRU, skicklig i klädsömnad Allm.
tel. Stocksund 57. och kunnig i strykning, äfven glans- strykning, FULLT frisk och försedd med goda rekommendationer, får förmånlig plats.
Omgående svar till Grand Pen- sionat, Birger Jarlsgatan 12, Stock- holm.
F U u p n allvarlig, arbetsam, anspråkslös, rf, barnkär, bättre flicka, hälst förlof- Plats för sjuksköterska vid sjukhuset vad, får plats genast för större barn, i Enköping blir ledig att tillträda 1 jan- men tillika bör deltaga uti städn, damn, förekom, göromål ocn sömnad.
Lön 200 1905, lön 300 kr.
pr år och allt fritt utan kr.
pr år.
Goda betyg fordras, ålder, fotografi sändes till " stilla hem ", p. r. afdrag af lönen för en månads semester Wasa, Finland.
Ansökningar åtföljda af präst-och läkare- P N enkel flicka, kunnig I sömnad får plats att vårda barn hos Fru L. betyg samt intyg öfver tjänstgöring och Fischerström, adr.
Trollhättan.
kompetens insändes före november må- p r i s k, arbetsam fröken med bildning, nads slut till Direktionen för sjukhuset * ej gärna under 25 år, får plats bos mindre familj, i Stockholm, där tjäna- i Enköping.
rinnor finnas, att biträda hu smodern specielt med vérd af ett treårigt barn.
n bild.
flicka, något van vid sjukvård, Svar med uppgift om anspråk och ref. till Södra Tidningskont, Södermalms- kunnig i engelska, villig att deltaga i sömnad och hushållsgöromål, får plats torg, Stockholm, märkt " Arbetsam 25 ".
nära Stockholm.
Svar med betyg, foto.
och lönepret.
till " Sällskap- ', Gustafs- I Jng, bättre flicka, kunnig I sömnad Sr och husliga göromål, får plats i fa- berg p. r. milj 24 okt.
Vesterlånggatan 31, 3 tr. ng, bildad, husbållskunnig, anspråks- lös flicka, som är villig att ensam förestå ett enkelt ungkarlshem, erhåller från den 1 nästa nov.
plats hos en sta- tens tjänsteman i större norrländsk stad.
Svar med fotografi jämte uppgift å lönepretentioner m. m. torde före den 26 denna månad under adress " 31 — 3,600 " Ordentlig, bättre flicka, kunnig att insändas till Iduns exp.
f. v. b. sköta ett spädt barn, erhåller nu genast D ä t t r e flicka van vid matlagning, söm- nad och bakning samt något musi- plats.
Referenser, ålder, lönepretentioner kalisk erhåller god plats mot lön, nu och fotografi sändes till " Barnkär ", genast, då svar sändes till " A G.
", p. r.
Små lands-Postens Annonsexp., WEXIÖ.
Mörkö.
JMusikal.
flicka som sällskap etc- här.
C D anspråkslös, arbetsam, väluppfost- En kunn.
matl.
gå frun tillh.
Kon- * * • rad flicka af naturen renlig o. ordent- tors-, Handelsbitr.
Ej inskrifningsafgift.
lig erb.
plats såsom ensamjungfru d.
24 30 Lästmakareg, Sthlm, J. Larsson &amp; C:o. okt.
hos en god bild.
familj.
(3 pers).
Svar till " 1904 ", Iduns exp.
E U Barnfröken.
gjuksköterskeplats inom Blidö atttilltr.
1 dec.
Ärlig lön 350 kr., fri bostad PLATSSÖKANDE o. vedbr.
Vid sjukb.
el.
tjänstg.
extra.
3 mån.
omses.
upps.
Ans.
skall vara åt- följd af nödiga kompent.
betyg stäld till E N ung anspråkslös flicka hemmastadd Föreningen " Skolvännen ", Blidö.
9 * * i alla hushållsgöromål, äfven sömnad, önskar plats i god familj ätt gå frun till- B a r n f r ö k e n, handa.
Vid lön fästes ej afseende, men barnkär och van vid mindre barns vård väl vid vänligt bemötande.
Svar till erhåller nu genast förmånlig plats på " Familjemedlem 1904 ", p. r. Eskilstuna.
större egendom.
Barnjungfru finnes.
1 NACKORDERINGSBYRÅN Hamngatan 2, 3 tr„ Svar med rekommendationer och hälst fotografi torde snarast sändas till " Fri- * Norrköping, anskaffar verkligt goda lärarinnor, sällskapsdamer, barnfröknar herrinnan E.
", MJÖLBY p. r. och hushållsbiträden.
Öppet 12 — 2 &amp; C ö r lärarinnor, bildade hushålls biträ- 4 — 6.
RIKSTEL.
916.
• den, hushållerskor, barnfröknar, fin- nas platser att söka Nya Inackorderings- C N bildad tyska önskar komma i svensk byrån, Brunkebergsgatan 3 B, Sthlm. "
familj såsom sällskap och hjälp i Etabl.
1887. hemmet.
Svar till E.
P. Östersund p. r.
Svenskt fabrikat, tillverkadt under kontroll, säljes hos Hrr Apotekare och Handlande.
I parti hos Instruktions apotek et Nord- stjernan o. Apoteket Gripen i Stockholm, Apoteket Enhörningen i Göteborg, Lejo- net i Malmö.
vaniljsockret i den kalla grädden, hvar- efter grädden sättes öfver elden och får under rörning koka, tills den fått god vaniljsmak.
Vaniljen tages upp och såsen afredes med potatismjölet, utrördt i 2 msk.
kall mjölk, hvarefter den får ett godt uppkok.
Kastrullen lyftes af elden och äggulorna tillsättas en i sänder.
Kastrullen sättes åter Öfver elden, och såsen får sjuda under stark vispning, tills den blir tjock och pösig.
Den vispas därefter, tills den blir fullkomligt kall, då den till hårdt skum slagna grädden nedröres.
1 friskt vatten J tim., den sköljes där- efter väl och torkas med en kötthand- duk.
Späcket skares i tunna strimlor, dessa rullas i kryddorna och härmed späckas lefvern i täta, jämna rader.
Den inlägges i maghinnan, som hopfästes med vispkvistar eller hopsys omkring lefvern.
Den brynes därefter i smöret, spädes med gräddmjölken, litet i sänder och får steka med tätt slutet lock 1 VA-2 tim. i Då lefvern är stekt, borttages mag- hinnan och lefvern skares i tunna skifvor samt upglägges på karott.
A. W. Friestedts Fabriksaktiebolag, Lefversåsen vispas kraftigt, smör och Stockholm.
S e l l e r i p u r é (£.
6 pers.).
2 stora selleri, mjöl sammanfräsas, lefversåsen till- * / lit.
vatten, 2 lit.
buljong, 1 VA msk.
sättes litet i sänder, och såsen får koka smör (30 gr.), 2 msk.
mjöl, hvitpeppar, 10 min., hvarefter mesosten och grädden vinet, hvarefter degen utställes att bli tillsättas och såsen får ett uppkok samt salt, 1 — 2 msk.
sherry, 1 — 2 äggulor.
kall.
Äpplena skalas, skäras i tunna afsmakas och hälles öfver lefvern.
skifvor och kärnhusen borttagas.
De B e r e d n i n g: Selleriet skalas, sköljes, läggas hvarftals med sockret i en paj- påsättes i / lit.
kallt vatten och får L a x p u d d i n g med ä g g s t a n n i n g form (öfversta hvarf vet bör vara äpplen) koka mjukt.
Ett selleri fråntages och 4 hg.
salt lax, 1 lit.
potatis, 4 ägg, 1 tsk.
och vattnet tillsättes.
Pajdegen kaflas skares i tärningar, som serveras i soppan.
hvetemjöl, 4 kkp.
oskummad mjölk, 1 ut till 1 cm.
tjocklek och ett lock till Det öfriga passeras.
Smör och mjöl msk.
fint hackad persilja.
formen utskäres.
Formens kant penslas sammanfräsas, purén jämte buljongen med vatten och deglocket fasttryckes påspädes och soppan får koka 10 min.
T i l l f o r m e n: VA msk.
smör (10 gr.), mot formens inre kant.
Deglocket Den afsmakas med kryddorna och 1 msk.
stötta skorpor.
penslas med uppvispadt ägg och be- sherry.
Äggulorna vispas upp i sopp- lägges randt om med en remsa af degen, skålen och soppan tillslås under stark B e r e d n i n g: Laxen sköljes och vatten- som krusas med en spetsig knif.
Resten vispning.
Selleritärningama iläggas och lägges omkr. 12 tim.
Den skares i skifvor af degen utskäres till blad eller stjärnor soppan serveras med frikadeller eller och inklappas väl i hvitt papper.
Po- och därmed garneras pajen.
Den gräddas rostadt bröd.
tatisen kokas, skalas, skares i skifvor i god ugnsvärme omkr. 1 tim. eller tills och lägges hvarftals med laxen i en den fått en vacker gulbrun färg.
S p ä c k a d k a l f l e f v e r (f. 6 pers.).
smord och brödbeströdd form.
Äggen Den serveras varm eller kall med I / * kg.
gödkalflever, VA ^g.
späck, 2 vispas med mjölet och mjölken och ägg- vispad grädde eller vaniljsås.
hälles Öfver puddingen.
tsk.
salt, 1 / 4 tsk.
hvitpeppar, 1 maghinna, stanningen Den beströs med den fint hackade V a n i l j s å s (f. 6 pers.).
* / A vaniljstång, 2 msk.
smör (40 gr.) 4 kkp.
gräddmjölk.
persiljan och gräddas i ugn omkr. / 1 msk.
vaniljsocker, 5 del.
tunn grädde, Sås: 1 msk.
smör (20 gr.), 2 msk.
tim.
Puddingen serveras med skiradt 2 tsk.
potatismjöl, 3 — 4 äggulor, 2 del.
mjöl, lefversås, 1 msk.
rifven mesost, smör.
tjock grädde.
1 del.
tjock grädde, salt, socker.
B e r e d n i n g: Vaniljen inknytes i en liten tyllapp och lägges tillika med Beredning: Lefvern får ligga i 4 3 4 1 l 2 P N huslig, 18-årig, bättre flicka från * ^ godt hem önskar plats som hus- hållsbiträde pä landtegendom eller i prästfamilj på landet.
Svar till " FAMIL- JEMEDLEM, Alfvesla P.
R. önskar ung, resvan, språkkunnig dam medfölja på kortare resor till Frank- I-LUSFÖRESTÅNDARINNA.
Plats hos enkling rike, Tyskland.
Svar till " GODA REFEREN- * * med barn eller hos äldre person, som är i behof af god omvårdnad, sökes SER *, GumEelii Annonsbyrå, Malmö.
af ett medelålders, anspråkslöst frun- Anspråkslös bättre flicka önskar plats timmer med vana och förmåga att göra i bättre hem på landet att gå frun ett hem trefligt.
tftmärkta rekommen- tillhanda, eller som husföreståndarinna dationer finnas.
Svar till " Sparsam åt ungherre.
Finaste rek.
finnas.
Svar 1904 under adress S. Gumselii Annons- emotses tacksamt till " W A. "
Gnestap.r.
byrå, Stockholm f. v. b.
Som tolk Hvilohem och Pensionat!
I VILLA HULT, KNEIPPBADEN, nytt, tidsen- ligt, beläget i Kuranstaltens omedelbara närhet med vacker utsigt öfver Motala Ström, har af undertecknad öppnats ett HVILOHEM för dem som behöfva ro och ombyte af luft tillika med PENSIONAT för kurgäster.
Hemmet är inredt med mo- dern och elegant komfort.
Gästrummen 17 till antalet, de flesta belägna åt sol- sida äro väl isolerade, varma och gediget möblerade samt äger villan dessutom 1 matlagning, bakning, sömnad kunnig hall, matsal, salong, rymliga korridorer, • flicka önskar plats.
Ordningsvan, bad- och telefonrum jämte balkonger sparsam, glad, plikttrogen.
Svar " Hur- och terasser.
t i g under adress S. Gumselii Annons- Erkändt godt bord, moderata priser.
byrå, Sthlm.
För rum med hel inackordering från 3:50 till 5 kr.
pr dag, endast mat 3 kr., FLNOTÄLLILINN * &gt;ildad familj söker vid ung längre tids vistelse som 2 — 3 måna- HILMULLLILLIY flicka.
7-kl. element.-bildn.
der lämnas 10 procent.
Inga drickspengar Kunnig I handarb.
och målning.
Villig få förekomma.
En krona i veckan för deltaga I husliga göromål samt under- servis.
Lättheten att erhålla eventuell visa mindre barn i vanliga skolämnen.
läkarvård dels af hemmets egen läkare, Svar till " 20 år ", Sundsvall p. r. Öfverläkaren vid Kneippbaden, dels af I Ing flicka af god familj, som genom- specialister i den närbelägna staden.
gått kurs i sjukgymnastik och mas- Hemmet har egen examinerad sjukskö- sage, önskar i höst plats.
Villig hjälpa terska.
Efter anmälan hos Öfverläkaren till med skrifgöromål.
Kännedom i ty- kunna hvilohemmets gäster erhålla me- dicinska bad å anstalten utan att vara ska spr.
Musikalisk.
Svar till " N.
R. inskrifna.
ENERGISK " under adress S. Gumselii A n - Referenser: D:r J. Bergkvist, Kneipp- nonsbyrå, Stockholm f. v. b.
P N sjuksköterska, som nyligen genom- baden, Doktor von Unge, Norrköping, gått en kurs vid.
TJpsala Akademiska Kapten G.
Bagge, Kneippbaden.
4 4 00 rjpjn flicka önskar komma i god fa- 66 * 01 IG j] j för att vara behjälplig med 1 hemmet förekommande göromål.
Svar till " 22 år ", Vestervik p.
R.
I Ing, anspråkslös lärarinna önskar un- " der vinterferien (l Dec. — 1 Mars) komma i familj för att läsa med min- dre barn.
Är äfven villig deltaga i husliga göromål.
Svar emotses tack- samt till " A.
K.
, Lidköping p. r. m w I Ing, bildad flicka önskar plats i fa- * ~ milj som hjälp och sällskap.
K u n - nig i träslöjd, Kinderg.
arb., målning m. m; van vid hushållsgöromål.
Utra.
ref. Svar till " God familj " under adr.
S. Gumselii Annonsbyrå, Stockholm.
4 i I Jng, bättre flicka önskar emot någon V * lön plats i bättre familj som säll- skap och hjälp i hushållet.
Van vid handarb.
och inom hem förek.
göromål Sjukhus, önskar sjukvård inom privat Svar emotses tacksamt till " B 20 år ", familj med det första.
Ädr.
" Sjukvård ", KALMAR P.
R. PN flicka, som genomgått Pählmans handelsinstitut, önskar plats pålan- det eller i småstad som skrifbiträde hos länsman eller häradshöfding.
Den sö- kande är villig att deltaga i inom hus förefallande göromål.
Svar till " 22 år ", H. Olssén, Borgholms postkontor.
1 Indervisningsvan lärarinna önskar * • * under sina 3 mån.
vinterferier läsa med mindre barn i god familj, helst i eller närheten af Stockholm.
Ä r äfven kunnig I husliga göromål.
Svar afvak- tas tacksamt af " Glad värmländska ", Iduns exp.
VJorra Inack.-Byrän, Malmskilnads- gatan 27, Sthlm.
Riks 85 65, Allm 111 87.
Anskaffar värdinnor, lärarinnor, sällskapsd., kontors-, hushålls- och barn- fröknar.
1 1 1 PN medelålders enkefru, af god familj, önskar plats som värdinna där hus- moder saknas eller som hjälp och säll- skap åt äldre dam.
Svar till " K ", Lin- köping p. r.
C o m värdinna elier husföreståndarinna ^ önskar en vid alla husliga sysslor van flicka plats.
Den sökande har i flera år skött såväl ett större som min- dre hushåll både i Stockholm och på landet.
De bästa referenser kunna pre- steras.
Benäget svar till " Energisk ", Tidningskontoret Karlavägen 6, Sthlm.
I I nder visnings van lärarinna, som ge- ^ nomgått elementarläroverk och min- dre seminarium, önskar plats i familj att läsa med nybörjare.
Svar till " All- varlig, Kopparberg p. r.
4 Högaktningsfullt p. r. MARIEHAMN, FINLAND.
| JNG, BILDAD ENGELSKA från London sö- ker plats som cällskap åt äldre el- ler iör att ha tillsyn till barn.
Van att gå husmodern tillhanda.
Svar till Miss Offord, adr: Konsul Bratt, Götabergs- gatan 22, Göteborg.
E L L A H U L T.
Postadress: KNEIPPBADEN.
Rikstelefon 758.
Begär prospekt.
CJUKSKÖTERSKA, van vid nerv- * ^ patienter, önskar privatvård.
Svar som öppnades i Enköping 1 okt.
finnes märkt " A.
R.
", Iduns exp.
f. v. b. ännu 2 rum lediga.
För helinackorde- P N medelålders duglig Enkefru önskar ring, med fri läkare samt tvätt, 700 kr.
i höst plats i ett godt hem, där hon per år.
Vidare upplysningar under of- kan vara till verklig nytta.
Eger fär- dighet i såväl matlagning som all slags vanstående adr.
sömnad och har alltid varit en stor barnvän.
Goda referenser kunna före- p ö r en 18 års flicka sökes inackorde- tes.
Svar till " NYTTA I HEMMET " under * ring i prästgård eller annat godt och ordningsfullt hem på landet, där adr.
S. Gumselii Annonsbyrå, Sthlm.
moderlig omvårdnad egnas henne och undervisning kan erhållas i .. vanliga LÄFILHELMSHÖHE B. CASSEL (Hessen) Alljährl skolämnen, språk och musik.
Önskligt " SOMMERAUFENTHALT DER DEUTSCHEN KAI- vore att jämnåriga finnes.
Svar jämte SERFAMILIE.
Junge Mädchen finden znr referenser till " Godt hem ", Svenljnnga.
Erlernung der deutschen Sprache herz- liche, liebevolle Aufnahme in kleinem, feinen, deutschen Pensionate.
Leichte Methode, vorziigliche gute Anssprache.
Schwedisehe Referenzen.
Näh.
durch dje Vorsteherinnen.
(7 GESCHW.
KLUG, Villa FELICITAS.
GODT H E M.
För en ä två unga flickor (friska) er- bjudes godt hem hos trenne systrar.
Naturskön trakt invid skog och större insjö.
En minuts väg från järnvägssta- tion.
Tillfälle att lära hushåll samt fi- nare handarbeten.
Svar till " Godt Hem 1904 ", Iduns exp.
Svensk pension i Rom.
Utmärkt läge på Monte Pincio Härlig utsigt.
Bekväma rum.
W. Johnsson &amp; M. Sandsjö, Via Ludovici 46, III.
O
