# ID: svediakorp-per158
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1898
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 18,363
# sentences: 922
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


1898 Ny foljd +: + I grg.
r Haft.
3 3, z Y DAGNY TIDSKRIFT FOR SOCIALA OCH LITTERARA INTRESSEN UTGIFVEN AF.
.
FREDRIKA-BREMER-FORBUNDET FREDRIKA-BREMER-FORBUNDET, FORENINGEN FOR V A L G O R E N H E T E N S ORDNA ' NDE O C H F O R E N ~ N G E N H A N D A R B E T E T S V A N N E R REBAKl ' dB: LOTTEN DAHLGREN LILLY E K G S T R: I Sonnnardngnr ~~I i Lule lappmark.
XI.
CARI.N W~STBEIIG: Svensk hemslojci och norsk husflit.
Iakttagelser frBn utsl5llningen.
KLARA J ~ H A N S O N: Annie Besant.
Litteraratur: I&lt;.
E.
J.: Nya diliter och tal af Friihiof Holmgren; - K.
E.
J.: Elise.
Novel1 nf Mark Stern.
Ett s5lt att motarbeta ungdomens forvildning.
NBgra tankar nngfiendc ~ungdomens forvildning och botemedleu diireinot~ (Insandt).
Kvinnan och fredssalten.
Zacharias Topelius och Finlands kvinnor.
Foreningsmeddelanden.
Frin skilda 1131.
Obs!
Anmiilan 2 omslagets sista sida!
FrQn Fosterlands-Stiftelscns Fiirlags-Expedition hafvu nt- kommit och finnas hos alls bokhandlare att tillgd fiiljancfe: Den heliga historien STRID ocH SEGER a£ Emma Leslie.
af Alfr.
Edersheim, Teol. och Fil.
U: r. Beriittthlsc f r i n hngenott fijsfijljelserna.
h d r a delen.
Raft.
1: 50.
IIiiPt.
t i 0 ijre.
kart.
HO ijrt ?.
Hela verket utkommer i tillsalninalls 7 delar.
llvaraf snbskribenter erhHlla Liten och Varnlos, den 7: de delen gratis.
Heriittelse af M. Liebrecht.
sCtan trekan brbteclina vi (let ta ar- IIBft.
7.5 iiw, kart.
1 kr.
bete v a m en af de biista ~ i a s t e r v i r teologiska litteratur under senare ti- ONSKEKRANSEN.
1-GI?
Lct 11 tl.
den gj0rt.s E x hriittelse f i i r mlgn kvinuor ~ E t t af de yppersta bokaluter.
s o n nf Mathilda Roos.
de senare Lirens litterlira marknacl AntIra uppl.
haft att bri11ga.a 1;.
11 .. HBft.
1 h., kart.
1: 2.;.
klotb.
2 kr.
Valda Berattelser af 1): r Emil Frommel.
Haft.
1: 25, klotb.
2: 26.
VARA HOGTIDER.
Tankar och bilder af Emil Frommel.
6h-ersiittniug fr %n tyskan af I \ &lt; E~nctil uels.~oit.
Andrs ~zppl.
Hiift.
1: 50, klotb.
2: 60.
GNISTOR Ht: ~iittc~lser af H. E. Schmidt, Ofrt ?l~sBttning f r h tyskan.
fI8ft.
1 kr,.
kart.
1: 25.
Fran Rysslands Stepper af Ernst Schrill.
i '; fressiittning frkn tpkan.
IILft.
76 iire, l i ~ t 1.
I n.
En herdes afsked frkn sin hjord af Emil Frommel.
8f-rers&amp;ttning a€. \ rc! /.
L i ~ f ~, r - e i t.
HBft.
30 iire.
Stefanus och Paulus.
T v i bibl.
karaktiirsbiliier till karnk- tiirsbilcining af Max Frommel.
Hiift.
25 ore.
Bland Granar och Palmer.
Er !riittelxw ~f Ernst Evers.
Xiif ?.
1: 4.3. hist.
1:: r !.
klotl,.
4 kr.
Pilgrimstmliar ocll lefnadserfarenhe- ter a£ Max Frommel.
Generalsuper- intwdeut i Celle.
Ofversattning.
Haft.
1: 50: kart.
1: 75. klotb.
4: 50.
Ungdomstiden - Herrens tid.
E n bok fiir y n g l i ~ g a r af G. Weitbrecht.
Professor i Stutt-art. Hiift.
2: 50, kart.
3 kr.
: klotb.
8a50.
TVA SLAGS LIF.
E n berattelse for ung och gamma1 af A. Buxtorf.
HBft.
75 iire, liast.
1 kr.
Ur Svenska Folklifvet.
Skolmllstaren och hans son Teckningar ur Lifvet.
af K.
H. Caspari.
Berattelse frAn trettiolriga kriget.
Haft.
1 lir., kart.
1: 26.
Sreilskt original af E.
S.
K..
HiiEt.
1: 26, kart.
1: 50. kloib.
2 kr.
F dr kapif alisf er, sarskildt frjm timmer, llar det liinge varit ett onskningsmhl a t t kunna ofverlain~~a virden nf sina vikdepapper, och skotseln af sina affiirer !gt nBgon person eller institution, son1 med absolnt sakerllet fiirenade punktlighet ocll noggrimnhet i utforandet af (let anfortrodda uppd~xget afvensom prisbilli~het.
E n sidan institution ar Stockholms Ensltilda Banks Notariatafdelning (LiCZn N y g u t n n / Z Y, expeditionstid 70-4), soin ' .under garanti af Stockhollns Xnskildtl Bank Btager sig vkrd ocll forvaltning af enskilda personers ocli kassors.
.vardepapper.
Exernpel 1.
On1 en person 110s Notitriatafdelninge deponerar obligationer, inkasaerar Notariatafdelningen vid forfallotiderna kupon- ger ocli tillhandalibller deponenten influtna medel.
Vidare efterser Notariatafdelilinge~~gei utlottningar af obligationsr ocll underrattar depo itenten i god tid, ifall en denne tillhorig obligation blifvit utlottad, saint lamnar forslag till ny plncering nf det ledigblifna kapitalet.
gxempel 2.
Om i n t e c k n i n g ~ deponeras 110s ' Notariatafdelningen nn ' derriittar $lotariatafdehinge ' n galdeniiren dlr0.m att rantorna k in- tec1; ningsrna skola till afdelningeii inbetalas, livarefter de medel, son^ inflyto, till deponenten redovisas.
Vidare tillser Notaliatsfdelllingell att inteckningarne blifva i vederborlig tid fornyade.
Om en hos afdel- ningen deponerad inteckning genom nnclerlhte~l fornyelse skulle forfalla,.
Ni~skil (1n I h t k darigeno~u nppkomlnen skada.
ersiitter Stockhol~r~s Fiirvari~rgsafgift: 50 ore fijr iw pr 1,000 kronor nf deposi- tionens viirde, dock ej under.
, tvB kronor.
Nya ~ u s h % l l s s k o l a n (for bildade flickor).
Gmndad 1881.
Forestkndarinna: Friilien H. Cro~rius.
Nya ~ u ~ h A l l s s ~ o 1 xatrsralar a n s Vestra Triidgkrdsgatan .lQ.
OBS.!
Sarskild ' matsal for fruntimmer.
.gremer-p0 $p *.
8d gi?
ge 0 % Jurist Cr.
tfr.
.
lamnar At kvinnor riid och uppiysriingar i juridiska och ekonomiska angelzgenheter;.
, Traffas G forbundets byrg.
54 Drottninggataxi, 1 tr. % Onedagew kl. l / 2 11-12 f. ma.
.
Aug.
Magnusson STOCKHOLM.
(Etablerad 1860.)
Storsta lager i Norden a f HulBrta och Svasttu Kltidninngstyger i Siden och Bomullsvaror, Kapptyger och Schalar.
for 6, egen fabrik eonfeetionwade artiklar, in- rattad efter utlandskt monster, ei * bjuder ett storartadt uryal af fardiggjord Promenad- och Siillskc~pskZti ' cl~~i~zg&amp;a~ Bluslif och Kjozar, R e g -, Rid-, ~ e i o c i p e d o. - G ymnastikclr&amp;k- te *, Moorgowockccr och Uade~kjoZaqa m. m.
Allt efter senaste modeller.
, Prof ver p i begar an N,ktys&amp;~ ' ~$-~ekn 4114 releton 2a kostnadsfritt.
b \ \ ma.
Sommardagar.
- i Lule lappmark.
FrAn Stora Sjiifallet till Boden.
Turisthyddnn vid Stora Sjb; fallet, %I- solid och.
pralct&amp; och har tvB gsnska stora rum med spisar.
Nu vill jag emellertid bedja den, som rest i Norge och som Sil.0 vana att ined begreppet turisthydda forenn forest~lningen om sangar med iuadrasser och filtar och hvad lner Br, forestallningen om en vardinna, soin lagar mat - ja, den1 vill jag bedja, att de alls iclce gora sig sAdana forestiillningar, dB de k o pB vag till, Sjofallets hydda, ty d$ blifvi de vid framkomsten gryrnt besvikna.
Hvad som dar finnes, forntom stolar och bord, kr tvB torninn triibritsar och af husgerBd en vattenhink och ett tviittfat.
DB vi icke gjort oss n 0 g a falska forest&amp;llning&amp;-, blefvo vi ej be- sviknrt.
Emellertid borjade vi att inrattn oss pA bBstn satt.
VBra karlar pingo ut och hoggo ved att elda ined och bjorkris att Iagga i britsarna - det var ju alltid mjnkare Bn det hBrda traet.
Vi mgrkte snnrt, att, den soln byggt hyddan, ej var en estetiker, som tagit hansyn till.
mojligheten .. af en.
vacker ntsikt.
Hyddans bida ganska stora fijnster vettn Bt en liten bjorlchnge, sB a t t man ej ser en skymt af sjon och fallet.
I vanliga fall k m d e ju denna olagen- hat ha afhjalpts diirigenom, att man slog upp dorren, som vette mot den vackra utsikten.
Ja, i ett annat land iin Lappland hade detta rarit en mycket enkel ' utvag, men i Lappland finnes det rnygg.
Man opppnade ej diirren onodigtvis.
DB nAgon af oss skulle g&amp; ned till sjan for att t k t t a handdukar eller utfora nfigon aqnan huslig gar- ning, s8.
tj&amp;nstgjorde de andra tvB s&amp; vaktare.
Dessa tillsAgo d0, att den utgBende gjorde sig sB smal som rnojligt och ntvecklade storsta 1no; jliga skyndsamhet.
TTalrterna voro dessntom bevapnade med stora bjork&amp;skor, med hvilka den uttriidande kringviftades for att hindra rnyggen att passa p0 tillfiillet att komma in.
Den, som var ute och.
ville in, skulle genom bnltning anmala sin ankomst, s0 att de innevarande hunno att bevapnn sig med ruskor till hennes mottagnude, Vi beklagade mycket, att vi ej kunde relrvirera en fo-
togmf, som slrulle taga iigonblicksbilder af dessa nt- och ineliip1,- ningsscener.
Sgnnerligen 1-81 slculle de ha llimpat sig fijr en kine- matograf.
Det 8r oinojligt zltt tala om hyddan, ntan att till en a£ &gt;,sol- fiirmorkelsenss ledamoter professor Rosbu, fram1) iira ett varmt tack for den I-isserligeu till sitt yttre oausenliga lillrt siing:; den liknnr T-erkligen en stor Iida), han krarliilunat i hyddan.
Dei~ilrr sang hnr namligen - viifbotten, och den sorn sofvit i den ~iingen, kan ej nog prisa den.
Hnr sofver inan d l i triihrit.sarna, diir lnnu ligger pB hjorlrlis med en renhud p i?
Jo, man sofver mycket bra, fastii~!
i nigot sammanhangslost.
Xan so£ \ - er forst pb den ena sidan och d pL den andra, turvis, men nar man vaknar, Br man and&amp; nthvjlad.
Yi ' utvecklade under rbr vistelse i Sjofallets hydda en otrolig verksainbet i matlaguing.
Allt, som sknlle bn tagit for ling tic1 zttt tillredn under vandringen, det lagade vi hiir.
Vi kokade grot, ocli vi stelcte grot, vi kokade torra aprikoser och katrinplommon - ja, v i lyckades en dag att fti nio (9) olilsa sorter p i \ .lr matsedel.
An- ders Mikael visade har prof 135 en ny fortriifflig egenskap: hau och ingen annan knnde alltid finna torr ~ e d.
Men Stora Sjijfallet - Sreriges stijrsta rattenfall -- hvillret intryck gjorde det?
Nigon torde kunna inviindti, att r i viil ej rest till Stora Sjofallet for att gora sangstudier och koka mat.
Jag m b t e bekanna, att vi forst kiinde oss besrikna.
Fallet gjorde ej niigo~ ofvervaldigande intryck g l oss; vi tyckte, att det T-ar l l g t och ej s&amp; storartadt som vi vantat.
lri sAgo det forst eiin backen utanfiir turisthyddan.
Men lTnnnar visste nog, Erdn hrilken ponkt man s k d e se fallet.
' Han forde oss pa en stig utmed det forsande vattnet, sL att vi fingo se det, nppifrin.
Det skulle vara djarft af mig att ens forsijka beskrifva hvad vi sbgo - inga ord skulle passn.
' i ' i visste ej om vi mest sk~dle beuudra den grona vattenbbgen, genom- skinlig som glas, eller massan af yrande skum.
Hvad som kallus rstora Sjofalletr iir egentligen fern rattenfall: tvli i den forsta af- satsen och tre i den andra.
J a, vi v i s ~ t e ej ens, om vi inest sknlle benndra sjalfva f d e t eller de snofjiill, som l~ransnde det.
Vi glomma ej heller, hnru Vannar nlyste af belitenhet, db ban siig r % r fortjus-] ling.
Det var ju hans land.
P&amp; RtervBgen, d i vi kliittrade ned utmed fnllet, roro vi utsatta for ett af de firskriiclrligavte anfall af myggor och lrnott, som vi dittills varit ined om.
Under mina inyggstndier kom jag fiir ofrigt till insikt om, ntt de lappliindska myggorna indela sin tid, efter fijr
oss okiindn lagar, i perioder af arbete och perioder af hvila.
Och till v8r stora gladje fann jag, att de ingalunda anslntit sig till ens 8 timmars ar- betsdag.
De togo sig oclrsB midt tfnder det ifrigaste arbetet lBnga fristunder.
Dennsl oregelbnndenhet var for oss af onts5igligt behag.
J a g kiinner en ung mglare, som-bodde en bid ensam nppe vid Sjofdlet far att tagn studier.
Ensam skulle jag ej vjlja vistas dar- uppe; jag skulle bli.
ofvervaldigad och kiinna mig nastan tillintet- gjord i den stora ensamheten.
JNen i n&amp;gra fB goda vanners sdl- skap skulle jag vilja drojca dar ett par veckor.
Vi skulle dB gB npp pil de narliggande fjiillens toppar och skAcla fu i den nnderbara fjlllviirlclen, och vi ' slrnlle lLtn det stora fallet uppenbara sin slron- het for oss i d l a de olika dagrar och f&amp;rger, som denna uuderbara viirld besti~r sig.
Kanske kommer det snnrt en tidy db en 1andsvii.g leder frln Gellivnra till Stora Lulevattnet, diir en AngbAt vantar turisterna for att praktisera dem till Sjofallet.
Diir skall det dB finnas ett hotell med fin mat och uppnssare.
Allt dettlx kommer no$ att Iocka reseniirer ditnpp; men vi, soin haEva varit med om ntt vnndra pA vBra ben och att ros af lapparnn, vi veta, att detta vandrings- lif for med sig sA mycken friskhet och gkdje, som intet annat satt: ttt resa kan skknka.
Vi iiro glada ofver att ha writ rned, innan den turist-civilisationen gor sitt intBg vid Stora Lulevattnet.
Och i clen storartade naturen diimppe med, sin stamning af hvila och r o passa lnpparna sA viil, inga andra kunna ersiitta dem.
Dessa stilla, poetiska naturbarn i sinsl kltidsamnn driikter hora tillsaminans med hela st5iinningen.
De bidraga till helgjutenheten.
Den 8 juli broto vi upp.
Vi skulle ro tillbaka 13 kilometer till Saltoluokte for att sedan vandra soderut ofver till Kvikkjoklc.
Vjnclen hade friskat upp, och dB en nf oss kom med en liten frbgn huruvida det ej bldste for hgrdt, log Vcznnar pB sitt lugna satt och svnrnde: ~grefven skulle skratta.))
Han satte nu upp ett litet fyrkantigt segel pB en stAng lnidt i bBten och s&amp; bar det af for ~ t r ~ k a n d e ' v i n P d A.
eftermiddagen landade vi vid Saltoluokte (luokte = vik).
Vannar l5innade kvar turistforeningens talt i skydd uf en stor sten, dB han ej onodigtvis ville biira clet med sig; vid Bter- lromsten skulle han tag det med till C-ellivara, dBr jag Br viss pk, att det nu befinner sig.
Nu var det att knoga .iippbt ett par tim- mar.
Nycket snart foqeslog Vnnnar kaffedrickuiag.
Nu voro vi thorn grefvens och solf~rm~rkelsens omr8de; de anviindes ej llngre sorn auktoriteter: h8r ~lrulle vi dricla l; affe, ernedm vi eljest ej k~ulde fB vatten p&amp; mycket 18nge.
Det var jn ett mycket talande slral.
" 1
Sedan borjade vi under nattens forsta timmar en randring uppe pH den stora fjiillsliitte *, en vandring, sow for oss stAr i min- nets ljufligaste dager.
T7i gingo p ' l torr Inark och hade inga myg- gor att kampa med - sAlunda fanns intet, som hindrade oss att njuta.
J a g minnes sarskildt, hur vi kunde skida l h g t in i en hog- fjallsdal, soin omslot ett blankande vatten.
Bland allt det markvardigo vi har sHgo, var en stor uttorkad flodbiidd med hoga strander.
T ' i gingo i midnattssolens ljus bland rodnande och glodande bergshoj- der.
Natten, d. v. s. hvilans timmar, skulle vi tillbringa i Situo- jaurhyddan.
DA vi niirmade oss nedstigandet till den lillai sjiiii (jaure=sjo), forlznnnade oss Vannar, att han s8g manniskor, son1 spmngo ned f r h ett fjdl.
T i stannade alla for att iakttaga nigot sH miirkviirdigt, och vi iakttogo verkligen pb afstlnd nigra rorliga punkter.
Vannar forklarade nu, att &gt;) det icke var miinniskor af den ratta sorten., Vi frlgade hvad det kunde vara for folk.
sJo, de springtl sH fort, det kunde vara rymlingar frAn Sulitelma.~ Vannar va.r nppenbnrt orolig och radd for dessa manniskor, som ej voro af den ratta sorten.
Yi for V&amp; del tankte, att de mdnde nu vara af hvilken sort som helst, sb skulle val r i som roro).
sex inan h o g t ~ kunna reda oss mot de t r l.
Vid vAr ankomst till turisthyddan voro de tvd frsmme fore oss och befunnos vara en jiigmiistare och hans syster, som varit p i en bergbestignjng.
De hade naturligtvis med de forstko~llmandes ratt tagit hyddans rum i besittning, hvarfiir endast det lilla koket Rter- stod for oss.
Vannar pistod, att det aldrig forr intriiffnt, att tr5 sallskap sammantraffat i en hydda.
- Det var en egeidomlig au- bliclc, som motte oss vid vdr framkomst.
Utanfiir hyddan brann en stor eld, och i dess sken sAgo vi en nng lapp med ett i ogonen f d a n d e svkmiskt utseende oc11 tvH lrtppgubbar.
Desss senare sago i eldskenet rent af ut som strollgubbar:.
En af gubbarna hette Lenta och var frin girden Aktsek.
Ti markte snart, att det rar soro i liigret~.
Tannar kom ocks&amp; snart och forkunnade oss att ~ h a r skulle vi byta forare) ..
Det var so111 en blixt frBn klar himmel!
Skulle TTannar, rbr pilitlige, trygge Vannar lamna oss!
Vj opponerade oss pd det bestiimdaste.
Pen lille ifrige Lenta framtriidde med en stor bok i handen och f~rklarade, att &gt;&gt;bar stod att man skulle byta forare:).
Boken Far turisthyddans framlingsbok, och i dess perm stod, att P.
0.
Lentn p l Aktsek
tog emot twister - men ingenting amat.
Nej, vi skulle behllla Vannar, han bade &amp; tagit sig att fora oss till Kviklrjokk - och s&amp; gingo vi till hvila i d i r t lilla kok.
Tv&amp; Ego i den ej stora siingen och en p i golfvet; det var ej mjnkt, d&amp; vi h a r k e n hade bjorkrjs eller renfallar.
V t ' svenslre forare m&amp;ste dessutom ligga vid spisen, drri han vnr forkyld, och vi ej tordes liita hononl ligga nte med lapparna vid elden.
Vannar hade alltid vid v&amp;ra ~fverhggningar sagt:, som frok- nnrna vill)), men jag hade alltid en hiinsla af, att den stillsamne mannen i a,Ua stora ogonblick skulle drifva sin vilja igenom.
X B skedde iifven nu .. Hrzn hade nog fran borjan tyckt, att bytet var klokt, och p % morgonen nlPlste vi riitta ' oss efter honoin.
Vid na.r- mare eftertanke insiigo vi ocks&amp;, att det for alls parterna var ftirnnf-, tiga.st och fordhligast.
V&amp;r v&amp;g gick ofver ~ e n t a s hem bch jag- mtistarens ijfver Pannars.
Och s&amp; koin skillsm$i.ssaus stund!
Till mime af oss fick Vamnar en p&amp;se fkt kaffe; det var ju ett myc- ket forg&amp;ngligt ' mime, men jag tror nog han tyckte om det.
Af.
inisstag fizk han ocks&amp; vrrirt fiua, hos Luck kopta kafieslcinn, s&amp; att vi fingo dricka tjockt liaffe, till dess jag af en lappkvinna fick ett @ orrskinn.
Vi hade nog onskat, att Vannar vid afskedet visat sig litet mer bedrofvad, men jag t ~ o r nog, att han dolde sina kiinslor, han hade alltid varit en lugn och beh5rshad man.
V&amp;r svenslce forare, Holmberg, forblef oss trogen.
Forutom Lenta fingo vi soin bBrare en ung skolliirare, .Korak.
Det var ?an- nen med det sjnkliga, sviirmiska ntseendet.
Vi m ' rkte snart, att det var en LegAfvad man; hans hAg hede stiitt till studiebwan, det fingo vi sedan veta af I-cyrkoherden i Jokkmolrk, som mycket be- r h d e honom.
Sedan vi rott ofver en liten sjo, gjorde vi ' ett besok i skollararens lciita, diir vi bjijdos p i kaffe.
Inom kort feinns det i k&amp;tan 15 personer, soln s1: nlle beskbda oss. '
Dessntom fanns diir minst feln lapphnndar, ' svarta och gnlhvita, &lt;om p&amp; oss slrtillde obanll- hktigt.
Sina husbander ville de nog forsvara i lif och dod, det markte vi p&amp; skollBrarens hnnd, som var rued till Aktsek.
.,S&amp; foljde en modosam vandring i bitande storm uppfor ett hagt .Berg, till p5 kopet hade vi endast 5 gr. vann$.
Darefter gingo vi ned genonl VELG lrer barrskog, och s&amp; befunno vi oss inom kort p&amp; Aktsek vid Laidanre,) &gt;Lapp-lands vackraste fjiillsjo D.
Och huru egendoinliga och frist: w.de ' .Bra ej de fjell, son1 begriinsa sjon At oster.
Gid ett af dem ha lapl ?arna fordom haft en afgudaplate.
Aktsek iir liksom kloluokte ett nybygge, ftir hvilket Lentn
betalar 5-6 kr.
i kronouti~kglde~; till komlnuneu betalar han 20-30 kr.
Ran knn pA sin g i r d foda iinda till 10 kor.
; fijr att kora ho och torrt lof har] Ian en hiist.
Han vinterfoder ocksH getter tit nfigra nomadlappar; desaa forn om sonimaren getter med sig upp i fjiillen for att forse sina smii barn med getmjiilk, men om vintern kunna do ej foda getter&amp; liksom renarna med mossa.
Lenta f l r 5-6 kr.
for hvarje get om Bret.
- De lappar, soln blifvit fasta ny- byggare, iiro varnpliktiga, hvilket nomadlapparna natnrligtvis icke Siro.
Lappamas fattigskatt Hr gansks betydlig, en rik nomadkpp kan betala 200 till 800 kr.
irligen.
.
Vi liirde oss snart att uppslratta Lentas fiirtjiinster.
Ran r a r framfor allt viijvillig.
Jag erklnner, att jag forst rid ~) nclrorderin- gens misstinkte honom for egennytta, men jag s5g sedan, att hall fijrdelade penningarna mellan sig och de andra hlrarna nbsolnt riitt- vist.
I sin ungdoni hade Lents rarit fiirare B t professorerna v. Diiben och Andersson och deras fruar.
l ' rofessorsfolk aar diirfiir hans auktoritet och ideal.
PA - %lleluokte hos Elsa Katarina hade riet betydt nigot att vara lararinna - hilr betydde det alls intet.
Har var det ~ p r o f e s s o ~ s f r u n son1 ~, gaf glans At siillskapet.
Xu var den lille rorlige Lenta i ovanligt hog grad pratsam, och jag medger, a ?t lharinnorna ibland forlorade tblnrnodet och forsvnnno f r h hans horbill, hvillret diiremot professorsfrun alcirig gjorde.
Ja, hon r a m Lentas hjarta ocksfi med sins personliga engenskaper.
DB vi en g i n g for Lenta prisade hans hustrus ordningssinne och omtanksamhet, beklagde han blott att 2hon var sb tyst).
Som mojiivering for sin egen talforhet tillade haq:;; jag frigar alltid ut de resande, s % att jag s k d l hafra nHgot ntt siiga minu barn, sd att de ej bli durnma och ovetande!).
Liksom hos Rirnpis fingo .,vi en liten stugn for oss, d8r det fanns tvti siingnr med sangkliider och for den tredje ett bolster och en np mjuk linglockig svart flr- skinnsfall, s o ~ n till afslatning hade en liten fotpise.
Att ligga bred- vid den varmn spisen pii denna fall, det r a r en stor njntning.
For- utom den ljnflign fallen bevarar jag i tacksamt minne en stekpmna pb fotter, som i hog grad liittade kokerskans mmior.
n e t hade ej all- tid varit Iatt a.tt fB en vanlig liten stekpanna att std stildigt pH kol och glod.
Och hvilken ordning rBdde ej p i mor Lentas med granna tapeter kliidda hyllor, diir porslin och pmll (Jr gknste i hlanka racier!
Och buru omtiinksam var hon ej, mor Lenta!
Hvarje ufton lade hon i spisen en stor knbbe, som smiirokte hela natten, s9 att myg- gen ej sknlle komma in genom skorstenen.
Om dagarna tyckte.~ myggorna hafva f idlstiindiga ferier, medm vi voro pB Aktsek.
Diir lr~nnde vi verklige~l i fred och.
ro slB oss ned i en skogsbacke.
Vi fingo dti siillskap af de bida, familjerna Lentas barn, gossar och flickor.
Men vi Imnde ju ej tala med hvar- andra, vi ocli barnen.
Vi hittade snart pB rBd.
Forst Iiirde vi barnen v h a namn, och sB larde vi oss deras -- allt med tydlig utpelining.
SB kom ordningen till snofjiillens namn.
Och nar detta var slut, lyckades jag hitta pB en lek, sorn vann stor auslutning.
En a£ oss vrnxna holl i enil iindan af en.
I h g lr5ipp och en lappgosse i den andrs.
SB gAlde clet h e m som, knnde drsga i k d l sin motsthdare.
De voro starka, de smd lappnrna, och hade seniga armar!
Deras ogon lyste af gliidje och ~ e ~ e r s t o l t h e dB t, nigon af oss miste baja lcnii pB marken.
Men denna utm5irlrta lelr hilde till foljd, att sd mart n&amp;goa af oss sedan visade sig, koln en lappojke rnsande med en IAng lrapp.
Den sista tjiinst vi beg8rde af mor Lenta,, var att hon slrulle bslra ~glodkakor)) fit oss, dB vtirt brtjdforrid nslkacles sitt slut.
DB, vi skulle fara f13n Aktsek, blaste rlet en fri,slr vind, soin jagade bort de molnmassor, som dolt en clel af de stolta snofjalleu for ' oss.
Vi slculle emellertid ro ofver Laidallre.
Men Lenta var ingen sjohj$ilte, det miirkte vi snart; visst gick det s n d hvita giiss p B sjon, men Lenta tahde om storm.
Vi stodo alla nere vid.
vattnet och ofverlade; i ett nu var Lenta forsvnnnen for oss - ngsta ogonblick Btersiigo vi honom bredvid slrorstenen pB sitt hustak, h v a r i f r h han spejande s i g u t ofver det lilla vattnet.
Vi besloto oss for affard, och nllt gick lyclrligt; visserligen hade Lenta tankt p i att land- satta oss pB en liten holme och afvakta stomens slut, men daraf ' blef intet.
Lentn var alltid rik pH forslag, son1 I-lan nlycl~et snart, ofvergaf.
)) Lents 5ir ett vgder)), sade en gamma1 lapp om honom.
V&amp;r v8g gick fijrst genorn skog.
Att komma ijfver de smQ itrida elfvarna var ej alltid en liitt sak.
Yikfloden hade niimligen tagit bort browna och de tillfalliga, son1 nu funnos, voro ej af syn- nerlig stedig konstrulrtion.
E n sBdan bro bestod 1 % ett stiille af en gran hvars midt Lenta kvistat af till en liten g h g b a n a; p i sidorna hade han IBtit grenarna sitta Icvar, som ett slags r2ickverlr; (let var iu mycket pralrtiskt.
Lenta var ocks&amp; inyclret omtanksam, dB han med professorsfrun hefann sjg ~nidt pB s p h g e n sade han:)) om frnn fAr lust att svimma, s &amp; sag till inig)).
Hvad skall jag nu saga om vandringen uppe pd hogfj&amp;llet?
Vi kande o&amp; jublande lyckliga och tacksainma.
Vi tyclrte, att vi halsades v ~ l r o m n a af gamla k8ra vgnner: fiirst och framst af den '.
-
latta, klara fjiilluften, och s l af alla de fagra fjallblommorna.
Ja, till vAra gamla viinner raknade vi ocksti riporna, som flogo upp, tatt bredvid oss.
Men 14 fingo afven gora nya bekantskaper: de m&amp;tiga PortefjBllen.
Jag glommer ej det ogonblick, dB de forst nppenbarade sig for oss.
Vi gingo utmed ett briddjup, i hvilket vi kunde se ned.
Framfor oss hade vi bomullsliknande molnmassor.
Ur dessa stack nu upp den ena hvassa svarta eller snokladda fja11- toppen efter den andra; i midten tronade ett stort rektangulart kol- svart fjiill.
Efter hand voro alla molnen borta, och vi skfidade en) &gt;jotunhe&amp;m framfor oss, som i skonhet vale kan miita sig med sin norske broder - om och denne ndr hogre upp mot skgarna.
Denna syn ofvergick d a &amp; a forvantningar.
Lenta hade som barare a h e n medtagit sin 14-irige son, SOIN skulle uppfostras till fijrare och viinja sig)) att umgts med folkw.
Iblnnd forsvann gossen f r h vQr synkrets, men lterkom snart strR- lande glad, rned ett stiind af angelika-orten, hvars tjocka, saftiga stjallr han 6t s o n en lackerhet.
Lenta sade, att laans hudtru af sgdana stjiilkar beredde ett slags mjol, (formodligen liknande vPrt potatismjol) som i matlagningen r a r heme till stor nytts.
Innan vi kommo fram till tnristhyddan, mdste r i under ett par timmar g l bokstafligen sbacke upp och backe ned?).
Xellan bsckarna voro stora snAr af lingonris och bldbiiraris.
Detta var trottsamt.
Lenta upprnuntrade oss med, att han en glng varit forare Bt wen riddarew, som g l t t mycket siimre an vi.
Upplpmingsvis fingo vi sedan veta, att denne riddare ocksl var, Isapten&gt;.
Portefjiillsbyddan iir mycket enkel med blott ett rum, som fick gifva ta.k ofver hufvudet i t oss alla sju.
Det viirsta vary att en fonsterruta fattades, s&amp; att bade den kalla nattluften och myggen obehindrade kunde komma in.
Ti afhjiilpte bristen sA godt vi kunde och foresatte oss att i Kvikkjokk anskaffa mojligen en glasruta, eller litminstone ett stycke viif, soln Lenta vid lterkomsten skulle s5itta for fonstret.
Foljande dag var v8r sista rsndringsdag.
Det var lned ett visst vemod vi for sista gingen lagade middag vid en lagereld.
Vi kunde nu vara s l frikostiga mot v i m forare, som vlrt hjiirta dref oss till.
Forut hade vi mgst hushllla, s9 att hnngersnijd ej skulle intraffa.
Lapparna hade hela tiden hHllit sig sjiilfva med mat, och det hade skurit oss i bjtirtat, d % vi slgo dem, som verkligen bur0 dagens tunga och hetta, hufvudsakligen lifnara sig med kaffe och brod, torr fisk och en pipa tobak, under Bet att vi, sorn gingo liisa
och lediga, &amp; to v8r kraftiga mat.
De sista dagarna hade vi dock vigat oss pB gemenmmmn festmBltider.
Framemot iniddagen voro vi i Kvikkjokk, dar vi Qtersigo civilisationen i form a.f en gastgifvsre- gbrd, hvarest vi fingo bvar sitt rum.
Vi forvanades ofver hnru £A byggnader det fauns i byn.
E t t gammalt triikapell, en ny vacker prestgQrd, gastgifvaregbrden och ett par gA,rdar till - det var allt- sammans.
VQra glasrutsfantasier gingo genast i kras - ja vi Irunde ej ens ansknffa en bit vaf.
J a g formodar, ntt Portefjdls- hyddan iinn~n saknar en fonstemta.
.
Kvil~kjokks p+ en gkng storalagna och leende nstur a-r sii.
ofta beprisad, att Jag afstBr frBn hvarje forsok i den vagen.
Nedfor det 13 mil IBngn Lilla Linlevattnet foro vi rned blitskjnts; frQn gastgif- vargh-damn fingo vi vanligtvis filtar och knddar, s&amp; att vi kunde ordna det riktigt belrviimt Qt oss i bktarna.
Har rnotte vi flere resande, ja t. o. m.
Stockholmsbekanta.
Att gH ofver morkorna var ett angen&amp;t ' afbrott.
PB flera af dessa vaxte barrskog, so111 i den varnla soinmarluften utsande de mest balsanlisba Bugor jag vet mig nAgonsin ha inandats; dar var ljuf- ligt att gK.
PA vattnet &amp; go vi flockar af vildander och beckasiner.
SB kommo vi efter ll / B dygns rodd till Jokkmokk, som a?
en ril~tig by med ej blott kyrka och prBst som i Kvikkjokk, utan ocks&amp; med postkontor, stor gastgifvarggrd och diverse bodai .. Hlir &amp; dde sainma absoluta forakt for skillnaden inellan dag och natt som i Gellivara.
DB vi Id.
1 p i natten hollo v&amp;rt intQg i Jokkmokk, voro n &amp; g a kai: lm sysselsatta med stensprgngning.
HBr fingo vi gora 24 bekantskap med Lq~pldnds varma soalmar.
Om natten hade vi gr., och har nppe, norr om gollretsen, sbgo vi ett vaclrert rkgf5i.lt.
DB vi gjorde ett besoli i prastgarden, mottes vi af en i Lapplaad ovanlig syn: lryrkoherden och hans fru kunde i ro och fred sittn utanfor sin bostad, utan ntt anfallas n.f inygg.
V&amp;rt besok hos dem var ytterst angenamt, iclre rninst genom alla de vardefnlla upplysningar vi fingo om lapparna.
I&lt;yrl~oherden hade varit lgrare och hans fru l&amp;rurinna vid Mattisuddens seminariurn.
B8da syntes de omfatta lapparna och deras religiosa v8.rd med det varmaste personliga in- tresse.
I Joklrinoklc skildes vi med tacksnmhet frBn T ~ J: svenske forare den s. lz.
~ a r f v i n g e m.
Han sknlle namligeil f B Sirfva det mojligen ofverblifna matforrbdet.
1 skilsinassans stnnd befanns detta vara mj~clret obetydligt.
Hans egentliga arfvegods utgjordes af en lcnfiepanna och en stekpanna.
FrBn Jolrlrmokk togo vi &amp; juts till Edefors och hvilade dar ' +
en dag p i det vackra turisthotellet.
Diirifrh foro vi med h g b t t ned for Lulealfven till Hednoret och sH med jiirnviig till Boden, diir vi firade ett gladt gterseende med vdra kappsackar, som innehollo rena och snygga kliider.
I Boden tillbrakte vi en eftermicldag, som Tar en viirdig af- slutning p i v i r skona Lapplandsresa.
Tid vbrt besok hos major Xelander, fordes vi snart af honom till folkhogskolans lokaler.
T i belrlagczde djupt, att vi Irommit under ferietiden, s l att vi eudast lrunde bese byggnaderna, som voro bgde vackra och iindamiilsenliga.
Genom samtal med major Melander och hans bror aponom Yngve Nelander, skolans foresttndare, miirkte vi m a r t - hvad vi for resten vetat forut - att dessa bdda miin gjort till sin lifsnppgift att grnnda en ekola, som i LZista mening sltulle vara en skola fiir lifvet.
Praktiskt arbete och teoretislrt vetande skulk har g l hand i hand.
Det g h g n a arbetsfiret 11: tde g i f ~ i t cle biista fijrhoppningar for framtiden; svenskar och finnar hacltt diir i endrakt ocli siimja, i gemensam torst efter vetande, arbetat tillst .. mmans.
Dii vi i den ljusa sommarkriillen 1iimna: le skolan, vilr det mi- cler kanslan af att vi ocksb har gastat: !ett nybrgge.,, ett n-ybygge, d8r det mdliga odlingsarbetet l~edrifws pd det riittit sfittet: i tro och ' klirlek.
P6r visso skall detta stlningsar1,ete biira adlr skiirdnr bland rftra broder.
och sgstrar i hoga norclen.
Vid 5terkomsteu till Stockholm riiknade vi nt att ri tillrygga- lagt en viigstriicka af 310 mil - och af dessa hade vi vandrat 14 mil i fjdlen.
T i hade jn orsak att vara stolta.
JIeu vi hade ocksd genom denna resa blifvit rika: vi hade liirt kiinna.
och liirt oss alska en stor del af vdrt land, som forut varit oss friimmande.
Och harned slutar vandringssagun::; Tre i Lztpplitl~d a£ en bland demn.
Ldly Eilgstrum.
Svensk hemslojd och norsk husflit.
Iakttagelser f r h utstiillniugen.
~hrbetsnmhet befordrer h&amp;Isa och viilsthnd~.
Den svenska hemslojden och den norska 1lusfli.ten hade i som- ras, lilrsom xllt annat representativt, infnnnit sig vid 1897 dss fred- liga tiiflan H.
~kandinaviska .konst- och industriutstiillningen i Stock-.
holn~.
De motte biida med en karakteristisk samling srbeten.
Ka- rnkteristislr var den for landet forst och fr&amp;mst, men d i i l d s t ocks5 for de omstiindigheter, under hvilka hemslojden utvecldats och blif- vit siidan den p i ntstiillningen visade sig vara.
Vanligtvis stalla sig nog dessa omstiindigheter, eller villlroren for den genuina hemsloj- dens tillvaro och blomstring, ganqka enahancla i alla liinder.
Men tillfolje af de Asikter 0111 husflitens utofvaude, soin piB de allra sista Hren v~mnit anslutning i Norge, aro lifsvillkoren, Atminstone for den AemsZ6jd sotu exponerndes, ej l h g r e genlensalnmn f8r Skandinavien.
De aro tviirtom sB olika, att de sveasks och norska utstiillningarne ej lrnnna behandlas slzmtidigt, qentli.gen enledan jamforelser dB aro svBra att undvilzn och dylilra 81.0 i forevarande fall obersttigade.
Jamf6relsei.
forutsiitta niimligen en gemensamhet i existensvillkor, men en sBdan foreligger ju icke h8r.
Vi skola diirfor tags ntstd1- ningarne i. betraktande h ~ i i r for sig, forst v l r egeu och diirp8 g r m n - landets.
Kaahanda Iasaren tycker det vara vii1 sent att nu tala om StockholmsntstiilIn.ingen3 Det horde inedhunnits 189.7, och det har den lyckligtvis ocks8 gjort, hemslojden icke undantagen.
Allt offi- cielt pH.pekande af foremiil och personusinn, all obligstor ' islc rood 1k1 ut och 1iin in iir, tack vare den dagliga pressen., langesedan bfver- stokad.
DB sA forhAller sig, iir man ocksd mer beriittigad att nu taga i betraktnnde endast nlgon del uf det hela, att se nilgon afdelning frHn en eller ailnan synpunkt.
Om vi.
sknlle gora detta, se t. ex. llemslojden frBn en viss synpunkt?
Diirtill riickte tiden verkligen icke under utstdlningslret, och detta Br ja en giltig anledning gora det 1898.
FrHn Irapitalsynpnukt har jag d b tankt mig vi skulle stidera hemslojden.
Hemslojdens kapital, d. v. s. dess tillghgar af tin och arbetskraft, inaterial och arbetssiitt, men allt detta naturligen endsst ofversiktligt, ty e h gruodlig ' undersbkning af denna stora skatt skulle fylla folianter.
Och sedan r i genom besok i srenska och noraka hemsliijdafdel- ningarnn f&amp;tt ett litet begrepp om tillgbngarnas storlek, kunna vi nlgot undersoka hvad som gores af stat, kommun och enskilda fore- ningar for att tillvarataga lrapitalet och gora det rantebiirande.
Hal- ui i sornmar varit p l Nordiska museet och sett, hvad svenska folket pii lediga stunder vafver och somnar, snickrar och amider?
D&amp; 11ar ni kanske i likhet med undertecknad fiitt det in- trycket, att det %hen i vkr tid, - en tid, d i de verkligen finnas, s o u mse sig behofva sju torsdagar i veckan (for att h a brldtoin iifven pH dem!)
- gifves miinniskor, son1 hafva nlgot till ofvers af sin dag.
Lanens Izollektivutst~lningsr bevisade detta.
De viaade vidare,: itt diir den ofverflodiga tiden ar mycken, dar aro ock &amp; ten att anvanda den mbnga.
Hvilka af dessa, sow foredragas och ofvas i det lhgstrackta Sveriges skilda landsandar, var slutligen den tredje riirderika iakttngelse man diir hade tillfiille gora.
FrBn dessa synpunkter, eller rattare denna s p p u n k t, t y de Irnnlin alla sammanslbs till en, den s. k. hemslojdens kapital-sp- punkt, var den svenska ntstitllningen af husslojd rninst lika intres- sant son1 nHgon annan afdelning af 1597 iirs minnesrika exposition.
a P H lediga st~inder .. det nlgot siirrkildt betecknande for hemslojd, att den utfores p&amp; lediga stunder?
Sjiilfva namnet tyckes verkligen innebarn nlgot dylikt, ehuru en helt annnn uypfattning synbarligen legat till grund for mottagandet och ordnandet af den s. k. hus- eller hernslojden pH utstallningen (kanbanda af nodtvhg, till foljd af bristande utrymme).
Hemslojd ar ju den slojd, soul utfores i hemmen.
Nen i alla hem finnas sysslor, som dagligen taga sin bestiimda tid.
Fiirst nar dessa iiro undanstiikade, akan man f H satta sig en slnula och ta ' i ett arbete.
B Qororn&amp;len fiirst, hvad som blir ofver af tiden, de lediga stunderna, f l anviindas till alleh anda nodvandigt eller no jsamt arl~ete.
Detta lir viil hemslojd i dess egentliga betydelse.
Sedan har den ock, att man sEi mB siiga, en sidogren.
Det hander i mlnget hem, att en eller flere medlem- mar fHtt en sarskild beghfning, ~hiindighetv, hvilken tager sig ut- tryck i utforandet af d6handa slijjd och konstslojd.
J u mer denna senare utvecklas och leder till ekonomisk vinst, dess mer tid f l r den taga af sin utofvare, sH att han eller hon slutligen har detta
srbete son1 hufvudsysselsiittning, hvilket natnrligtvi~ icke hindrar, stt iifven deuna verksainhet: rymmea inom hemslojdens rbmSirken.
Men det.som nog icke hor dit, %r det som bedrifves som affar eller som sB smtiningorn SfvergBtt till industri.
S&amp; &amp; ro t. ex. mob- ler frkn Ekelunds snickerifabrik (Virserum) ej heinslojd.
Icke heller b o d e dit rak ' nas alster frBn Johanna Brunssons vafskola, hvilken ju Br en vanlig affar, afven om den sysselsatter sig med sarnma art testilarbete, soln tillhor hemslojdens omr&amp;de.
Doktor Bach~nans snidade stolar voro dkemot pB sin plats, likasB slrornakare Vester- holms fioler, dofstummelarare Zotternlans karl i drifven och ciselerad massing.
Lasses Nis Brita Ersdotters ~Bkkla)), Jonases Anna Ers- dotters tr %h5istar o. s. v., o. s. v. Till det som Bfven inrymts i Nordiska museet p&amp; hemslojdens afdelning, utan att hora dit, var vidare arbeten ntforda af yrkesidkare samt konsthandtverkare: en he1 del metall och snickeri, frolrnarna Ingeborg och Helene Holcks alster i clelrorativ keramilr, gobelinlqBlning m. m., froken Lydia Lindbergs gyllenlader och mera sbdant.
Inorn parentes kan niim- nas, att alla dessa, bAde affarer och yrkesidkare af ett eller annat slag, hvillra blifvit inrangerczde bland husslojden, voro, hvad betraffar utrymmets iii~nplighet, samst lottade af alla utstallare.
Detta be- visas Sifven af det rent af usla resnltat i pekunikt hanseende, som de nllra fiesta fingo vidkiinnas, trots stora kostnader och mycken moda.
Men man mPste r&amp;ttv.isligen medgifva, att dessn smfi affiirer och konsthandtverkare i den rldar.de triingieln voro mer iin s v h a att placera.
Lanens utstallningar af skolslo jd f ortjanade dA battre ett rum i sainband ~ned hemslojden, de aro ju dess forhistoria i teknislrt hanseende.
PA samnla grunder klnnna afven en del andra ' skolor, dar undervisning i modern slojd meddelas, forsvara sin plats.
k t ffaeningen Handarbetets Vanner hade ett stort utryrnme upp- !&amp;tits, och afven detta med fullt skal.
Foreningen har visserligeq for existensens skull vuvit ut till en storartad affiir, men dess ur- sprungliga syfte, den svenska kvinliga hemslojdens foradling i konst- narlig och fosterlandsk riktning, kvarstdr oforandradt.
Deras utstiill- ning representerade den testila hemslojden i dess fullkomning.
I de oingifvande liinens utstiillningar kunde man se densamma i alla dess ofriga grader, ' liksom Inan d k 1zan iakttaga, hurulkngt Hand- arbetet s ' Viinners f orgdlande inflytande hittills hunnit stracka sig.
Jag hoppas med .ofvanst&amp;ende exsmpel hafva nlgot ' s&amp; niii klargjort - inneborden af ordet hemslojd.
Daraf Iran liisaren dB draga. '
' ',
den foljdriktiga sl~ztsatsen, utt endust (let som lir henzsiSijd- husflit, tillhor mitt Bmne och sdlunda komn~er att behandlas i denna upp- sats.
Det iifriga liimnas alldeles tsido.
F ~ &amp; hrilken I synpunkt mau fin mk r a r a hagad Letrnkta hem- slojdutstiillningeu, skulle dltitl en total eller ofversktldlig bild af densamma vara en god hjdp.
Xen att gifva en dylik bild iir niistan omojligt.
Anledningen iir, ntt nHgon gelnensaln plan f6r det helas anordnande icke foljts, utau hade lirarje llin fullkomlig frihet att ordna sitt ornr5.de efter biista formiga, llrilket nog bidrog: itt gora det hela owvadande, ehuru i onodigt btor utstrlickniug.
Det liin, som varit nog lyckligt l i p elz praktisk och med god snlak begif- uad ledare, tog diirfiir lofven af de andra, iifven om de utstiilldn foremhlen kunde vara af sammn intresse i de ofrigs afdelningarna.
Men iifven inom hvar.je liin sokte nlan i regeln forgiifres den roda trtid, som kallas ofverskidligliet eller hrad man forsthr rned do enskilda forelnAlens samverkan till ett helt.
Yisserligen hade man haft stora svarigheter att ofrerrinna, dk man p i ett litet ut- rymme miste hopa saker af den mest ekilda natur och ~ztforda rued alla upptiinkliga arbetssiik, men till en del mSste skulden dock skrifvas pB den sB ofta ornordade bristen i dekoreringsf6rmiIga hos oss, och som ri icke behofva nbgon stor utstiillning for att iukttaga, utan dagligen kunna se i bntikernas skyltfonster.
Blawdrrrlt, unge- far st % tyckes fiiltropet ha lydt, dti anordnarne drogo ut till sitt besvarliga arbete, och mer an man kunde.
onska, lyckades de flestl?
horsamma detsamma.
Trenne I~nsutstiillningar framstodo emellertid son1 mer eller mindre lysande undantag: forst Kopparbergs IiiaskomitPs, sA Gefle- horgs lans h~zsh Allningssallskaps samt 3Ialmohus ' 15 us.
De btid: ~ forstnamnda hade haft e1z ends skicklig anordnares vilja och smak att ratfa sig efter, och alla tre hacte vidare en stor fiirdel framfiir grann~ntstiillningnrna daruti, att de eqonerade artiklarna roro ofver- vagande af samma art, mot hrilken enhetliga bakgrund de andra, till nuiuiner&amp;ren mycket fitalignre foremilen, ej hade svPlrt gora sig fordelaktigt - synliga.
Det forstnamnda liinet hnde stilunda hela vaggarna i sitt stiirre ruin of rerklgdda med Dalarnes delrorativa vafnader, a vepor:,, ~ i k k l a t,) och allt hvad de hettt, utforda i krabbasnir, ~plbck8kklas, &gt;) forlt %t~ rosengiing, sanit drall.
Dessi i starka ffirger, med mycket grannt
.
rodt hlllna testilalster, spredo en varm ton &amp; er rummet: nBgot dyster kanhiinda den forstn delen af somrnaren, dB fonstret var helt forhiingdt nled gult tyg, men mycket vacker sedan dagsljuset f l t t litet tilltriide.
Viiggarna ornerades sedan ytterligare af skinn- varor, prifktiga morka elier ljusa fiillar.
Till d&amp; filrgstarlra ele- mentet horde vidare daldriikterna, so111 funnos i marigd och hvilka likaledes voro ordnade utmed viiggarna.
PB golfytan grupper af allehanda slojd, slsom.
den stora pyramiden af ' Iaggkilrl i inidten; under fijnstret en annan bestdende af ' finare heinslojd af metall, trii, niiher ~etc., allt begriinsndt af en ' aerie bpixin -- rockar, uppstallda i b8gforn1.
Koppnrbergs utst8lhing i det lilla rummet p l zzndra sidan hufvudglngen, den populiir vordna Flintas interi6r, delade kollelrtir-atstuningens fortjiinst af god anordning, men har foll det sig ju ocksl inycket ' latt att Bstadkornma en sgdnn.
Idog flit och halsa vax det intryclr Dalarnes utstallning gaf.
nAr- betsamhet befordrar hg-lsa.
~n fnllkomlig kontrast till of vansttiende afdelning var Gefle- borgs liins lilla rnm, diir linnetillverkningens historia berattades.
- Mot en bakglmd, bildad af det fardiga arbetet, lalransvaf, handukar etc., sliiftande i olika starlrt gult, grlgront och mi1d.t hvitt, allt efter som det var.
blekt eller ohlekt, sutto symetrisitt ordnade stora knippen lin i sitt natnrliga hogrona tillstbnd, ett bleknadt sommar- mime, derp % foljde olilra grader af bearbetodt lin, Bnda till dess fiirvandling pH spinsmclcen och slutliga fullbordah i viifstolen.
Linum Usitatissimunz, narn.net plnlinner mjg alltid om linets hlda hhf- vudegenskaper: den blB, ljusa blo~nmnns poesi och viixtens viirde for odlaren.
En stiimning frin den farre hvilade 6fver det lilla rum- met, och vafverskan i Delsbodralrt mot den ljusa fonden gaf ' verk- 1.ighet och folm Bt dess nyttigo betydelse.
Den tredje i ordningen af utstallningarna, soin lyckats gli litet enigt med sig sjglf, var Malmohus Ians.
Resultatet hade dock, &amp; ed dessa i Sveriges hemviifda slojd enastlende vackra saker, kunn ' at bli ett llngt battre 0111 ' icke olyokan velat, att tvennb partier skulle dela utrymmet och af dessa kom det ena rforst till kvarnena, lasaren kiinner ju f ~ r t s i t t n i n ~ e n Tack.
vnre foremllens ensartade ' karaktcr 1: iiddades dock situationen.
Liksom,, eller annu mer an fdlet var i ~ a l i r n e s utst&amp;llning, esp~nerades n+digen h e ofvervggande yiifna- der, hvilka dock i motsafs mot de of; annarnnda,.-som iisade blott fB arbetsmetoder, glfvo prof p l all konstviif~adsteknikqns resurser.
Firgerna Bro iifven i de sk&amp;nslin v8fnadern.a.
starlra,: men mera -,)),
I~armoniska, omviixlnnde och gladn.
Den basta halften af stora rnm- met, partierna ~liildes af en monter, stfiende midt pB golfvet i liingd- riktningen, utgjordes egentligen af galnilla1 sklinsk testillconst, hop- l&amp;nad f r l n olika Jlmogehein.
Uppe vid taket liipte son1 fris en bonad af hvitt lime med monstret i blbtt .. Xicitfiiltet llpptogs; ~ f vaclcra rodltlalran och andra tiicken i m h g a fiirger, och nedanom det frdn vBggen utskjutande monterbordet hiingde stjiirnsntirstacke vid stjiirnsnkrstacke, med sina efter teknikens fordringar smifasonerade monster i tv8, hogst tre fiii-ger fijr hvarje.
I ett annex t.iU Jialmout- stiillningen, midt for ing %ngen till hemsliijdsclfdelr~ingen, expo~mrado Cilluf Olsson finare och grofre riidlakansviifnader, son1 skiljde sig fr&amp;n deu ofriga henlslojden genom sina nya miinster och dito ffirg- sammansattning.
Det iir just icke vanligt att allmogen upptager nya monster eller vander sig till i facket studerade personer for att erhtilla hja.1~.
CiUuf Olsson och Bengta Eskilsson, blda de mest fram- st&amp;ende bland utstallare i DZalmohus lan, samt Stina Eriksson, Hagby, Westmanlands liin, och kanhiinda nigon mer, stii Rnnn som enstaka undantag i detta f d.
Detta var de tre 1&amp;n, som i sina kollektivutstallningar lyckats gifva en bild af ofverskidlighet.
Samtliga de iifriga liade, son1 stigdt, i det allting omfattande materialet en kanske oiifrervinnelig s ~ i r i g - het.
Allra svHrast var det for den1 som hade att i salnma afdel- ning sammipfora slojd frln slviil lendsbygd sorn stad.
Se hiir en sida direkt ur katalogen frkn just en sd lyckligt lottad afdelning: Serveringsbordduk, silfverbroderi, trbdknappar, stolsits, eldskarn, spetsar, band, I~onstlks, pl&amp;tsau, hastskor, lampetter, kakelugnslncku, skrin, rorselb&amp;ga+ staffli, soffa, sykorg, dryckeskanna, hattar, korgar, l~onsoler, bikupor etc. etc.
Hvem fornldr ordna detta till ett hsrmo- niskt helt?
.Men f r h s e r man denna tyvarr i ogonen fsllande brist pd en- hetlig totalverkan i anordningen och hgller sig till endnst; let nt- stiillda, dk har man framfor sig ett rikt falt for sin iaktt.agelselnst.
Och det ar icke utan, att just det soln forsrlrade eller omojlig- gjorde enheten i anordning: miingfalden i foremilens art och olilc- heten i material, skilnaden i utstlil \ aruas smak, ocllina och villkor, just detta gaf utstuningen i utbyte ett storre varde iin en den mest fullandade dekorativcl uppsattning sknlle gjoi *.
Mall hade nu en f i.Pkoinligt tillforlitlig ofversikt af den svenska hemsliijdens nuva- rande standpunkt, dess resnrser fif bid, arbetskraft och hjalpmedel.
D&amp;: .heller ingen extra stlkkuunig hjiilp i och for ett tillfredsstiil-.
lande deltagande i utstallningen kommit hemslojdsidkarna till del, si vilseleddes man ej af nHgon ~ t s t ~ l n i n ~ s f e r n i s s utan a, det soin syntes, det var hvad som finnes alla daiar, lika val som under utstall- njngstiden.
Det hade icke vmit onskligt, att Sverige upptradt utom- la.nds i denna hemslojdsdral~t, men att den har hemma gjorde sii, det vary eller rattare, det borde blifva af stor betydelse.
I denna uppsats intresse ligger att piivisa detta friin iitminstone en sida.
yiir husslojd har namligh en svhighet, den att reda sig.utan niigot offentligt, for menige mna fritt tillggngligt IconstforstAndigt bistiind, och foljden s&amp; man i det exponerade, d. v. s. man siig bide fordelnrna och felen hos det a&amp;ete, som slrotes uteslutande efter en mer eller (o h s t) mindre odlad individs srnak och tillgiingar.
HBrtill skola vi dterkomma, sedan vi forst tagit en ofverblick af det hemslojdknpital, soln for nSirvarande Siges af oss skandinaver.
(Forts.) Carin W s t berg.
- - - &gt;ax --- ~ n n i e Besant.
Den g h g s e forestiillningen om ett sondugsbarn torde uppstalla det oeftergjfliga anspriiket, sltt en dylik individ, innan han annn hunnit oppna sina ogon for dagsljuset, skall ha ornhviirfts nf alln goda fees, som bredt ut de graunaste faddergBfvor pB hans vagg- tacke, och att han sedan hela lifvet framiit vandrar i solsken och rikedom blmd goda manniskor och tama djur och bares af ~ n g l a - hander ofver alla stenar.
Detta 3iz.
en otymplig uppfattning; pii- minnande om den himmel, som i amerikanska barnboclcer utlofvas At flitigt sondags~lzolbesoki.~nde ungdom, och en sddan helglik existens har for visso icke beskiirts det sondagsbarn jag nu hap i tankarna.
Det iir mig obekant hur fderna betedde sig vid hennes ClntrE!
i lifvet; men det iir allorn kandt, att lyckan och solskenet blifvit gnidigt tillmatta iit henne, att manniskorna stundom varit varre an de be- hoft mot henne och att hon, hvad stenarna betriffar, har fAtt se sig om bur hon skulle komma ofver.
Siidsnt hander ju Bfverallt hvareuda dag i.veclcan och medfor ingen lzompetens ntt namnas sondagsbarn.
Men bon har en nnderbar giifva, som, fB besitta och som fiirye kunna bibehkla under siidana, forhgllanden som-hennes, och for den enda sakens skull kan man tryggt- anse heme fortiTina titeln.
Eller lir det inte gBtfullt, att Annie Besant under ett kvart- sekel af missoden och forargelsevackande foretag och psykologisktl metamorfoser af den art, soru piiigar ~ i i c k a forsmiidligt medlidande och hhfullt misstroende a h e n hos de biittre nf oss, genom den sympatiska rnakten nf sin individnalitet lyclzats darnpa bopens r h hHnskratt och forvandla intelligensens skeyti.
; kn avelryckning till en iktningsfull hgllning?
En frinskild hustru, en mor, som a£ 2ratt.- visan)) forklarats ovadig att ta hand om sina barn, en kvinna, hvars religiosa och sociala BskHdning lopt i sidana hiipnadsv&amp;ckande hanor och gjort sfidana halsbrgtande volter och som sH ~ufinga Br stiitt p % en piedestal och bekikats f r h alla sidor, hon mtriste vnra a£ nkgot mera hkllbart stoff iin vanliga vrovlare och mass-chefer, om hon efter allt detta kan kommendera en sHdan position sou Annie Besant.
Det bar ofta framhlllits soin nigot egendornligt, att ho11 alltid blifvit ansedd for att i alla sina strafvanden jagas frin det ena stadiet till det andra a£ en stiindigt lika brinnande, lika hiinsyns- fri passion for sanningen och att hon blifvit tagen for hvad llon verkligen varit, &gt;) terribly in earnest D, som det obfverskittligt heter pB hennes modersmU.
Det iir verkligen markviirdigt: niistan sagolikt, bide att hon varit sann och att hon blifvit trodd.
Uen det mark- vkdigaste i hennes bana iir val and&amp; det, att hon iakttagit ett sHdant idealiskt decorum, en sddan imposant lady-hlllning, ntt icke den svagaste glirnt a£ komik manger sig storande i det intryck man fBr, n i r man tar en ofversikt af hennes historia.
Eon var rorande i sin samvetsgranna karnp for ~barndomstrons och vackert patetislr i sin sorg ofver att nodgas skippa sitt tag i det ena efter det andra, tills hon hade bara den nakns teismen kvar.
Ron var stttlig, niir hon sorn ateist och individualist fiiktade vid Charles Brndlaugbs sida, hon var priiktig, nar hon drojande viinde sig frBn denne s i n dyrkade van och karnrat for att iigna sina krafter it socialismen, och hur nobel hon tar sig ut som teosof, ha vi nyss fgtt bevittna ..
Det ar osakert, om teosofien iir hennes sista fas; hennes oteosofisk: a vanner misstanka, att ocks % den kan g l ofver.
Hon iir bara femtio Ar och har annu icke varit katolik.
Men man har ska.1 att tro, att hon afven sorn sidan skulle bara sin stallning med glans.
Det vore v d, om man kunde riktigt siirskilja Annie Bevant och teosofien frAn hhvarandra, viil far henne och vsil for teosofien.
Man skulle db kunna se heme icke som en tvetydig mastares for- blindade larjunge utan soin en boren apostel, en kvinna, som af inspirationens tvHng manas att ropa ut hvad hon genornlefvat, att *
.
-, soka.
rycka anclra med sig p i de v$i.gar, som hennes egen jiiktade ande letar sig frarn pS.
Personer, som tillbringa sitt lif ined ntt drifva propaganda for idker, riskere att forblnndns med dessa och tagas for konglomerat af fixa teorier i stallet for viixande organiska vasenden.
Nen niirmare betralrtade torde de visa sig vara nigot annat iin agitationsczutomater och Bga en individnalitet, som rymrner mera; h hvad de kunna liondensera i idkernas form.
Det liter som en oforsvarlig parados att piistb, det teosofien skulle fara viil nf att iclre sattas i samband nled Annie Besant, som ju ar lamns ntkorade sandebmd ' och stiftarens direkta arfvinge.
Nen mig tyckes clet vara ett, inre, Icriterinin p % mattheten och lijiilplosheten hos denna religion eller votenslcip eller hvad det skall lralllzs, att iclre ens eu predikant, som talrzr med Bnglars tungor och diirtill 11ar Isiirlelren och dessntom den fro, soin Iran forsiitta berg, maktar Bstadkonlnla annat iin ett rent personligt intryclr, pH milnga mottagliga nnturer, som icke lc~ums i ~ u d g i cljupa miirken, n5.r en personlighet af hennes rang for t. es.
kristendomens talan.
Formodligen slznlle hon icke kanna aig npplyftad af att bli kompli- menterczd for sin orat~oriska tlzlang pS teosofiens l~ekostnad, men det iir fara vgrdt, att siclant ofta drabbar heave.
Det ligger nigot tragiskt i hennes ode att nodgas ideligen for- svnra en sB grnrnlig personlighet $om madame Blavatsky.
Det mAste vara ett irritersnde gorn att sokrz.
kitta ihop ett s&amp; brackligt rylrte soin h.ennss.
Bon forsoker .emellertid sS godt hon kan; men det forefaller mera som en pietetens, 5g en ofvertygelsens giirning.
Denna.
monstr~xosa BH.
P. B.s borjar bli ett onus for sina eftes.
foljare, men det ar intressant att liigga miirlre till hur de nnder erkiinnancle af hennes pitlagliga bristfdligheter och bisarrerier ihiir- digt h d l a fast vid hennes ockulta inspiration .. Till och med den store adepten A.
P. Sinnett har med all sin beundran for heme som profet iclre liunnat gifva nagon i ringaste m h ti.lltalande bild af hennes person, och han har diirfor tagit sin tillflykt till ett starkt betonande af hennes egenskap af verktyg for hogre makter och velat gora troligt, att llennes sjdslif; iifven de tider hon icke stod under omedelbarn ocknlta inflytelser, lydde audrg lagar iin vanliga miinnislrors och i sina gttringar foretedde helt andre proportioner.
Annie Besaut nttalar sig ocksS med en viss 1rri.uggiiende forsiktig- het om mastaren, hor samvetsgrannt hon iin bemMer de anklagelser, som rilrtats h o t denna, och det ar ett falstum, att.forsvmaren ofri- x villigt vinner mera iin den forwarad ?.
Hvad som siirskildt starkt pliiderar for Annie Besmts riittig- 11et att bli bedomd utan fordomsfull hiinsgn till de id4er hon represen- terat och representerar, det iir hennes egen siillsynta fiirmdga att frigora sig fsdn en sthdpunkt, vid hvilken hon bindes med person- liga sympatier, och attt sedan bibehdlla slrtil forstdendet for den gamla stlndpunkten som vanskapen for de form meningsfrlindernu S&amp; fraintriider hon i den minnesruna hon, sedan hon blef teosof, ristat ofver Bradlaugh, en minnesrunn, som nfippeligen kunnat uaru mera entusiastisk och mera innerligt hiillen.
om hon, dB hon skref den, fortfarande w r i t hans ifrigaste anhangare och den kraftigastc understodjaren af hans strafranden.
Det finns inte e t t spdr d skngga eller fliick i den bild hon ger af den store ateisten.
An- tagligen iir den forskonad; men hon upplyser ocksd om att hoii vet sig vara partisk, s % partisk som men naturniidvlindigt mdste vara, nar det ar frdga om en riktigt niira van.
I ett fall son1 detta ter sig partiskheten som en upphiijd form af rattvisa, och man kiinner vordnad for en sddan iilskviird ensidighet.
De flesta celebriteter lgrs tit sig hiist nt, nar man laser eller hor talas om dein eller studerar dem i deras verk.
Annie Besunt iiger den formfinen att kunna imponere genoln sitt personlign upp- tradande.
Har man en gSing sett dtbt sjiilfulla ansilrtet med ?e djupa ogonen och den fina, .kraftign, iiitelligenta munnen, gBr dct nog om en tid, innan man glommer det.
J a g fijr inin d ~ fiingsla- 1 des mest af det vemodiga leendet, som liknade en gliint af hijstsol.
och det silfverbliinkande hdret, och jag iir inte riktigt siiker, att inte den lost draperade indiska sidendriikt hon pliigar biira rid sin: ^ foredrag har ntigon del i den shvita magis hennes ~ i i s e n utofvar.
Hennes eininenta talareformdga ar eB allbekant, att det Iruap- pa.st lonar sig ntt orda om den.
J a g rill endsst niimna, att hennes flytande perioder och soiguerede uttal biira rekornmenderas till dhijran- de l t dem, som latit lura sig af Tegnkrs fiirsmadliga epigram mot hennes modersmfil eller som tro p l allmiingiltigheten af Heines sarkastiska definition p l engelsmiinnnens s8tt att tala.
Neningen med dessa rader var nrsprungligen icke att sjungc en lofeting At Annie Besant.
Det har +st blifvit sH iiudPt, och SA ltiter jag det vara, med risk att utsiitta nlycket ~ubjelrt.ira intryvck for myclcet objektiv kritik.
Klnw 307in ~ o v.
Litteratur.
Nya diliter och tal af FVitltiof Holw~qren.
- Det iir ett omtiligt v&amp;r£ att granska en forfattares litterara IwarMtenskap, ty inan vet icke till hvem man skall rikta sina au- markningar eller sina loford, dB den ratte adressnten iclze kan an- trMas.
13tt postumt arbete har dessutom ett affektionsvarde och en priigel af griftmonument, som forbjuder en att nalkas det pb samma sgtt som en bolz af en annu lefvande forfattare.
Man f i r noja sig med en anmalan i stiillet for en recension, hvilken i ett sAdaut fall ar inindre pB sin plats, utolu i de stycken, dar den, som besorjt den littertira bonppteckningen, Iran goras ansvarig.
Prithiof Holmgren har i mBnga Br varit Upsalas officielle hogtidss+a.ld.
Vid llistoriska minnesfester i universitetets aula, vid sarnlrvtirn pb stmdentlzbrens lokal till ara for nlgon akademisk heders- ggst, vid Liilrareforeningens och Philochoros ' hogtider har han ofta.
representerats af sBnger, och niir en alrademisk medborgare begrofs, lzunde man vara niistan sgker, att verser med Holmgrens namn skulle utdelas i domlryrkan eller vid grafven.
Hans mesta och biista dstring vnr tillfallighetsdiktning, och att bans yxnniga pro-.
duktion iizorn en genre, soin erbjuder sQ rings mojligheter att lyckas, llar utfallit sB vB1, som den gjort, beror p6, ntt han sammanlmot de %innen, till hvilka de enslrilda tillfallena glfvo uppslag, med de idher,.
for hvika h m gjort sig till markesma.n och hvilka det alltid .I89 honoin om Ifjlrtat ntt tollra.
Dessa idker rordo sig om nngdom, fosterland och idrott, de tre begreppen gL det niirmaste forbundim.
Ungdornen sidle st %rlza sig fysislzt och andligt med gymnastik och sport, och den sknlle.
genom deima traning dams till fosterlnndets &amp; re crch vZirn.
Predilrandet af denna lBra iir alfa och omega i Frithiof Holmgrens diktning och hur gifvit denna eu stihpel af nordisk ungdomskEick-] let och &amp; Lanhems-anda, son1 iif t8mligen allenastBende i dessa dagar.
Det Br nhgot af Norrlandsvinter och fjdluft, ' af rimfrost och s1ii.d- bjdlror i hans sBngers iornl och innehA11.
Han kan tala om vhen ' oclzs % nBgon gBng, men han ser den mera soiu islossningens iin som lofsprickningens tid.
Han var pB sitt omrBdg en formvirtuos och skyggade icke tillbalra for slingrande och rimrika strofformer, och inan skall f B svBrt att pivisa uQgra svaga eller falslza rimslut i hans verser; men hans ordfol.rbc1 var sH begrilnsadt och abstmkt, att det lranslze verlzar torftigt g&amp; v i m af Ironkret espressiva ut- tryclr och dristiga nybildniagar bortslr8mda oroa.
Den gnnslrn digm volymen af hans efterl %mnade dilrter och tnl, son1 haus anka till jnl pnblicerat, innehiiller tre kategorier poem: festlrvadeu, blandade clikter (flertalet tillfiillighetspoen~) $amt minnes- runor .och gra.fsBnger., Ingen ntgifaare af postnma verk har h i - gonsin nndgBtt aniniirkninga~ .. Iclre liellei: 1iir fru Holmgren gora
det.
Visserligen har hon i forordet angifrit, att liennes rnan i lifs- tiden s j g f ordnat, denna samling till ntgifvande, och forldarat, utt hon icke ansett sig berattigad att forotaga nbgon Bndring.
Det kan einellertid vara olilra tankar om det siitt, hvarpii pietetens han- syn bast skulle ha tillgodosetts harridlag.
Dikter af den pricata natur s o n t. ex. sonetten * Vid Bjorn Frithiofsson Holmgrens ocli Elsa Ramstedts brollop n, hvilken hos h a r e n fijrutsiitter Iraunedom om s %val forf: s sons lefnadsyrke som namnet pH forf: s villa, borcie iitminstone ha forsetts med upplysande noter, om de ansetts besitta for stort poetiskt varde for att undanhHllas pnbliken.
Yidare fore- faller det inig otroligt, att forf.
amnat llta trycka alln dessa tal, som Htfolja poemen och som formodligen gjort sig q c k e t bra vid det muntliga framsiigandet, men hvilka vid liisniugen endast giirn intrgck af slarfviga koncept, ut.om det att amnena for somliga af dein a.ro af en mycket ointressant 1) eskaffenhet.
K.
E.
J. Elise.
Novel1 af JI~rli Stem.
Under detf rnan liiser i denna lilln niitta bok, kan det hiinda en, att man gripes af en vag beklamning, en sldan diir lialft omed- veten nervositet, son1 man kanner, niir man ser en tafla hanga snedt pB vaggen eller en bok st&amp; upp- och n e d v h d p5 en hylla och af nHgon anledning ar ur stbnd att korrigera dessa missfiir- hillanden.
Man anstriinger sig att Btervinna sitt lugn gelloin att rikta sin blick Bt annat hill och beskkla usgot mera hnrmanislit forem81, men hvad hidper det?
Den irriterande tingesten forfoljer en och tvingar ens oga till sig igen, tills man slutar med att fisera den s % ihiirdigt, att man inte ser nigot annat iin just den.
Den unga flicka., som iir nastan don encla personen i bokon och darfor har gett nnmn %t denna, sgnes rnig rnra just en sedan dar skeft placerad figur.
Ron hatar hrardagalif och familjeprosa, hyser en, helig liingtan borts och .beslnter fiirdas till det dromda land, dar hennes lycka sitter och viintar p % henne.
Xen under vagen finner hon, att hon gdtt pi % oriitt tbg, och t ' rostar sig med att hon varit si % prsktisk och tagit returbiljett.
Det r a r henlies historia.
Den kan ocksH berattas s l: det r a r en liten flicka, som lefde i ett trtikigt, ordentligt hem pii landet mecl en tystldten pappa och en fornnftjg och stokkiir aldre syster.
En dag triiffade hot1 en man, och de blefvo kara i hvarandra.
Xen efter en tid motte hon iinnn en man, och d %.
blef situationen fiir komplicerad, lion vardt yr i hufviidet och kunde inte reda det liingre.
Den forst: had hon g i, och den andre bad hon inte stanna.
Effekten blef, att hon 1iirnlt: ~- des ensam.
Men det ingick inte i hennes planer, och diirfiir anmo- dade hon den forste att vanda tillbaka, livilket ocksd skedde.
Storsta delen sf boken bestfir af bref och &gt;~konfessioner.
:, Elises autobiografi, ur hrilken man har att l e t lit hennes psykolo-
giska historia.
Man filr gifvet det intrycket, att.
Elise - &amp; r en pigg, sarkastisk, ber~lznande varelse med salmacl af ungdomens idealise- ringsfom Bga och med ett rBgadt n~titt af ungdomens.
fortrampande sjdfvislrhet.
Meh dL komnler forf.
med ett stort plalrat, pH hvilket stAr skrifvet:)) Dette skal viere Troja,, och man mBste om inojligt liita ofvertyga sig af ' de jamt och ' standigt Bterkommande pBpelr- xlingarna, att Elise iir en &amp; h a, for fin, for 1iitt.
for deilna varlden, for skygg att iilska och.
for god att gifta sig.
Man kan mijj- ligen ock&amp; tanka si.g den utvagen, att forf.
systematiskt vill mystifiera en och att hela slcildringen af Elises sjdslif $r en kolossal ironi.
Men den i d h tir djnp som en bmnn, och jag skulle hissna, om jag sokte tranga ned i den.
Har det forut talats on1 nsgot soin var sneclt och vindt, sB .vill jag .nu p&amp;pelza nBgot npp- och nedvitndt.
Darmed menar jag disproportionen inellan forks formHga af traffande realistisk exteri6r- skildring och hans anv&amp;ndande izf densamma.
De smB strimmor af lronl&amp;et hvardagsverlrlighet, .som d&amp; och d5 fiamtritda, belysta af en tom, litet blaserad humor, inge ani~igar 0111 stt detta Br f01.f:: ~ rattg revir och att hail endast idkar tjufalcytte pil den snbtila psykologi- romanens ornrBde.
Men ha11 hittar va1 hem igen, och clB slcrifver han nog e: n annan sorts boclrer.
DA aktnr han sig franlfor a.Ut for ntt solza skrifva en 1yi: isk prosa, till hvillren hans musikalislra gehor icke pB lilngt n k forslBr.
Det lzuade vara nlycket ait saga angii- ende sprAket i clenna bolc:; men, som det mera ledigt an tydligt och mem tydligt &amp; n vaclrert heter sid. 56: &gt;) Tusen saker behofver man rBkas for ai; t tala om)), och ntrymmet for en recension nleclger i n g e ~ detaljerad kriar8ttning.
I&lt;.
E.
J.
Ett sBtt att motarbeta ungdomens forvildning.
Vid det dislrussionsn~ij.te, som Fredrilra-Bremer-Forbt~ndet.s- Samkvamslromit&amp; anordnat B Borbundets lolral den 19 jan., behand- lades, som fortsiittniag pH en foregiende diskussion, frBgan om bote- medlerl mot u~zgclomens aforviEclniny.
Generaldirelrtor ' IVieselgren holl clarvid ett inledande f oredrag, 11vari hail frainlade ett f orslag, om hvilket det foljande meningsatbytet hufvudsakligen rorde sig.
Tal.
erinrade 011-1, att diskussionen den IS november ickc straclzt sig till n %gon specie11 pnnkt af den forelagda frfigans senare del, nandigen botemedlen mot ungclomens, f orvildniag, hvarf or han nn ville framliigga de synpunlzter ined afseende pti dessa,.
hvilka ban vunnit gen.om den erfarenhet frBn en stor staci, soiy han hade till- ' - '
f2ille att &amp; beropa ..
Han hade niimligen i hostas frln en man, som var honom personligen obekant men hrars namn han ofta mott inom den penitentiara litteraturen, Landesgerichtsrat D: r Felisch i Berlin, erhA1lit en af denne forfattad broschyr med titel .Die Fiirsorge fiir die schulentlassenen Einder.
P I detta hiifte skildrades ett forf a- ringssatt, s % enkelt och till hands liggande, att det starkt p&amp;.minde om Columbus ' ryktbara Egg.
Denne D: r Felisch och nGgra andra manniskoviinner i Berlin, hvilka sarskildt ommade for de barn, son1 vid utgAngen ur skolan stodo utan sk-dd, antingen emcdan cie voro foraldralijsa eller ocks % emedan forddrama ijf~ergifvit dem, ocb som sdunda kommo att rekrytera gatnns slocider eller skaran af dem, som st % sysslolosa pb torget och fdfiingt bida, att nigon aka11 kalla dem, valde 150-Arsdagen af Pestalozeis fodelse till att sl&amp; ett slag i saken.
Ett, mote sarnmankallades 11 % rldhussalen i Berlin den 21 jan.
1896, och diir framlades frigan, om en forening kunde bildas med uppgift att taga en faders eller mdlsmans v&amp;rd om de ur skolorna utgiiende wwaisenkinder~, hvilka beraknades till 1,200 om.
tiret, d. v. s. 10 % af hela antalet af de Barn, som liimnat folk- skolan.
Foreningen kom genast till st-dud och organiserades i tre klasser: vlrdare och viirdminnor, fackmiissiga bitriden och standiga eller betalande medlemmar.
Forsta klassen, som indelats i 220 utskott, har till nppgift att taga reda barnen, sB mart de liimna skolan, satta sig i forbindelse med deras &amp; .rare och anfij1: vandter och undersoka tit hvdket lefnadskall deras h l g iir rilctad ocll h v i l h medel, som finnas for dettas nppnlende.
Hvarje utskottsmedlem har minst ett eller hogst fyra barn under sitt siirskilda hiign.
Barnets fysiska kompetens for det foreslagna yrket undersokes af n8gon bland de liikare, som utgora en talrik kontingent i de fackmiissiga bitriadenas Islass, hvarefter arendet afgores genom en rldpliigning mellan resp. utskott och barnets liirare och eventnella anhoriga sarnt ordf. i forsainlingens ordinnrie:: IYaisenrat.
n Som bevis p i foreningens hastigt vhande omfhg och lifliga verksamhet anfordes, att redan vid forsta Arets utglng de tre klasserna ralrnude r e q e k - tive 1473, 165 och 889 medleinmar och att under niimnda tid 405 gossar och flickor af.
foreningen blihit anstallda i tjiinst eller annitt arbete.
Id.
papekade, att detta icke hufrudsakligen r a r nGgon pen- ninginsamlande forening.
Penaingar behof des nog ocksi, men de kommo i andra rummet.
Hvad som kriifdes frarnfor allt var per- sonligt hangifvande, ett varmt hjarta, lefvande intresse oc11 ett 0111-
sorgsfullt tillvaratagande af barnets ntveclrlingsinojligheter och dessas ledande i en riitt ' riktning.
Han slutade med en direkt frAga, om (let forefunnes behof a£ en dylik forening har i staden och .om det i 9 % fall vohe ntigon ~ ~ t s i k att t f H en siidan till st&amp;.nd.
Den diskussion, soin nu utspann sig, visade ofortydbart, att sympatier far en forening, sHdan som den foreslagna, funnos i rikt aiBtt, och det forefoll gfven, som om krafter for projelrtets realise- rande icke skulle komina att fattas.
Ingeq af de upptradande ut- talade sig nnhat an sympatislrt nled afseencle pB forslaget, ehuru en och annan pilpelrade de hinder som foreningens verksalnhet sknlle - 1~unna rnota, dels pB g r m d af svtirigheten ntt placera barn, som 11yss kominit nr slrolildern, dels diirigenom att man iclre ha.de nHgra legala riittigheter att siitta einot anharigas begti]: att sjiilfvn s&amp; fort som mojligt dragit fordel af barnens arbetslrrafter.
Intresset for salren okades ytterligare genom den qglysaing, soin lamaades af en talarinna och kompletterades af flere foljande, att en forening riled liknande syfte, stiftad a£ Fredrika Bremer, existerat redan 115 60-talet ocll lrornnlit till stBnd med anledning af 1-olernepidenlien 1853, genom hvilken hundratals Barn mista.t siua fijraldrar.
PA en upgmaning, son1 stalldes till inledarea, att utfiirda ett upprop om bildande af eu forening, svarade denne, att.
han ansfig, (let en prelirni.n8r undersolcning inom alla samhdlsklasser rornnde tie krafter nlau lrunde ha att p&amp;r&amp;kna, diirforiman b o d e foretagas.
0rdf: s forslag, att Fredrilra-Bremer-Fosh1111dets styrelse skulle utse en komit6, At l~villcen den knnde ijfverliin~na detta forherednnde ar- bete, antogs, och med dettn beslut afslijts disknssionep.
(Ins iinclt.)
f ' iirvildning och Bland de i mBnga wfseenden bealrtansviirda sanningar, soln pQ Fredrika-Bremer-Forbt~ndets said~v8msafton d.
1 2 nov.
fi: amlaaes om orsakerna till det inyclrna onda, som i vbra dagar gripit oinkring sig, siirslrildt bla.ad nngdoineu, franlhijlls dels bostadsbristen, soin gor att flera familjer -- naturligtvis oftast blancl de i socialt och sedligt, hiinseende lagst stdende - i ~ b s t e inhysas i sainn1a rum, diir barnen s&amp;ledes stiindigt ha for ogonen dtiliga exempel af alla slag; diir talades om fosterbarns~~~seiIdet, soin annu ej stbr under nodig kon- troll, om dry ckenslcspeu, om bristen 11 % gudsfruktan.
En talare pi- c..
.
pekade; liurusorn det alltmer tilltagande foraktet f8r lagarna, eUer rattare kringghendet af desaiuma, m h t e rerka forslappande p l mo- ralen.
SB t. ex. finns forbud for minderbriga att om kviillarna fijr- sdja p i gatorna, forbud mot sondagshandeln m. m.
Det finns ocksti forordniugar for barn i skoliMern, att de ordentligt skola besijka.
skolm.
vissa Kr; men allt detta efterlefves ej, som det horde, utnn kringgtis pti.
mlingahanda satt.
.
I detta sitt pKsttende hade tal.
siikerligen mycket riitt; men det finis en stijrre och viktigare lag, Fom ocksi kringgts, utan att detta anses sft synnerligen oratt - och jag tror, att hiiri ligger den viisentligaste orsaken till det jfragavarande olyckliga tillsthdet blaud viir tids ungdom - jag menar kringgdendet a£ den 1u.ist.iiit lagen om engiufte.
Det finns ju liinder, diir ~ndnggifte iir tilldtet och mecl ratta ause ri kristna folk detta stridande mot all hogre moral.
Xiane einellertid de kristna l~ndernas sedlighetsniv ?i kan anses st&amp; ~ i i nlycket hogre sB liinge det sakfiirhlllandet tolereras, att fadern gent emot .de s. 1;.
oiikta barn, han skaffar till viirlden, ej ktlnner nfigot.
ansrar, under clet han it de i iiktenskapet fodda Hgnar en stundom till ofrardrift ggende orn.org.
Ja, kringgtiendet af denna lap, iimnad att befordra xnannisko- slaktets hiilsa och lycka, har ledt till, att tnsende och Hter tusende barns nppfostrau ofverlamnas iit slumpen, att massor af sp5ida vn- relser i fortid skordas af doden, elier annu viirre, kolnma att fram- lefva sitt lif i sjukdom, laster och brott .. Tidare, att unga flickor tidigt foras in i det nesligmte af alla yrken, dct, diir 1&amp;de k~-oyp och sj&amp;l gifvas till spillo; att de mest fiirlliirjande sjukdoruar stiin- digt gripa onlkring sig och fijrgifta heltr sliiktet.
Skulle icke hvarje rattznkande man och kvinna kiinna hela sin rarelse nppresas vid tan- ken p&amp; en stidan oratt, skulle icke hvarje god ruedborgare fasa for den synd, som uppifr8n tranger nedgt och fiirdiirEvar hela samliiillslagcr, slrnlle vi icke alla, hvar i sin stad, kanna det anarar, soin ~i iniste b&amp;a for hvad ondt vi gjort eller h a d godt vi underl&amp;tit?
Lilt oss alla soka bidraga .att lindra den ridando nbden, 1Rt oss undersoka i hvacl m&amp;n bostadsbiisteii iir orsak till det onda, ltit oss befrgmja arbetsstugor, hojzl arbetsfiirtjansten, cliir st % beliijfves, att familjernn och rn %handa i framsta rummet k~innorna pQ heder- ligt siitt knnna draga sig fram, l i t oss r a l taga d r d om de ~ %diisa smii barn, som ej ha hem och foriildrar; 1Kt retenskupen uppfinna nya botemedel mot de forfiirliga sjukdomar, hvillras blotta namn vaclra rtil.
fasa, men l i t oss icke glomma, att allt detta dock ickc!
ar att gB till grunclen af det onda, att nbgot mera fordras af med- borgare i en kristen stat.
Och detta iir, att hvarje man och kvinlia kanner ansvav- mot det lif, som de iiro medel i den allsniiiltige (h z - dens hand att frambrioga, och att hvnr i sin man solser bibringa ungdomen den uppfattningen, att ntan sedlighet intet folk, och icke heller nBgon individ, kan blifva stark och lyclrlig.
Ew ~lroder.
Kvinnan och fredssaken.
.
OfvanstBende rubrik betecknar amnet for den diskussion, som af foreningen ' stud enter och arbetare)) anordnats ii Landtbrnks- shademiens lokal solida.gen den 23 januari.
Inledningsforedraget holls af frn Emilia Broo.nzd, en af d.ea moderna fredsidhs framsta forkampar i vBrt land, som med.
viirdig rn8ttfullhet frarnlade sina tankar om hvad kvianorna inom de verkningskretsa.r, till hvilka de ha tilltrade, lrunna utratta till fredssakens framjande.
Hufvndiune- hBllet i 1ie: nnes tal var foljande.
Fred~saken har nu blifvit en aktuell, social foreteelse, under det att den i g h g n a tider nppmtmtrades endast af .enstaka, af sin samtid oforstBdda individer.
Den har nu flyttats ut frln spekula- tionens till den prakt0iska realitetens omride och kommer troligen att af frclintidens hafdatecknare skildras soln en af vbr tids Inera karakteristiska rorelser.
ErRgan hm vi~serligen oerhorda sv.8rig- heter att bekampa, men den har redan en rad af lunna segrar bakom sig.
Dettn senare ar fallet earekildt i Amerika, dar rorelsen forst har uppst8tt och dar en serie af fredsvanliga Btggrder vid- tagits.
- Det ma, s o n fredsvanneraa ha uppstallt for sitt arbete, hag- rar annu i fjarran, och de aro fullt lnedvetna om att det ar p&amp; utvecklingens och iclre omstortningens viig de kunna hiaaa det.
De ' kunna dock ha .r %ttighet att vanta ett annat erkgnnaude iin srnadelsen och hlnlojet, d8 de Btagit sig det otacksamlna viirfvet ntt atfora ett shingsarbete, hvars frukter en aflagsen generation kommer att inhosta.
De yrka icke pB nSgon omedelbar internatio- nell afviipning, annu rnindre pB niigon isolerad clylik af en enskild stat, utan de mena, att en sfrdan iindring i forhAllandet inellan sta- terna, som i vBldets stalle upphojer ratten till den naturlige skilje- domaren, nllste foregg den successiva nfvapning, sorn en gHng &amp; all koulma att ersatta den internationella rustningstaflan vi nu bevittna.
Fastan spijrsmelet om slriljedo~nstolar sSlecles Br en niil.mare till hands liggande angelagenhet an afvapningsfrtigan, iir det af oerhord vikt.
.for fredssaken, att en maktig internationell folkopinion, som genomtranger alla samh8llslager, viickes mot kriget och for en fredlig losning af de mellanfolkliga konflilrterna.
Det har synts l h p l i g t att utveckla den aaturliga glngen af fredsarb ' etet, dels for att tillbakavisa en del gangse fordomar och dels for att kunna klargora betydelsen af Icvin?
: ans deltagnnde.
Att verka fijr ' beredandet af eu opinion Br ju ett nppfostringsarbete, .som utfores sb viil bland den, sorn nu biira ansvclret for varld ' snt- vecklingen, son1 afven, och mest bland den ge~erntion, som Br arf- ~: inge ti.11 dettn ansvar.
.
Hiir, har kvjnnan s6in maka och nppfostra- rinna ett oofverskddligt inflytande pb den uppvasande ungdomen.
,
, Kvinnans medfodda afsky for vildsdgd och medkaqaln for allt som lider berattiga fredsvannerna att viinta ~ i g, det hon skall kanna sig sorn deras natnrlige bundsforvandt.
I Bmerika, England, Frankrike och h e r r i k e har fredssaken haft framstiiende lwinnor att uppvisa bland sina ledare och fram- jare.
Visserligen omfattnr fredsrorelsen en del uppgifter, som falls jnom juridikens och politikens onlride och annu icke 31.o tillgiing- liga for mer an ett forsrinnande fBtal kvinnor; men man har f i j r det kvinliga fredsarbetet upprattat en sarskild, a£ de ofriga freds- foreningarna oberoende organisation, inom hvilken arbetet begransas till de omriden, diir flertalet kvinnor ha forutsiittningar att kunna gora sig giillandc.
Denna specialorganisation biir, som allt freds- arbete i enlighet med sin karakter och sitt syfte ~ n f i ~ t gora, e en internationell pragel, i det de kvinliga fredsforeninqarna i skilda hinder, under det de 2iga sjdfstandighet b e t r a i b d e sina privatri angelagenheter, nppriitthi.Ua en stiindig ferbindelse sins emellan.
I detta internationella kvinnoforbund har man hittills saknat de svenska kvjnnorna; men man s p e s ha ski1 att viinta, att de inom kort skola intaga sin plats dari.
Om man an skuUe se sig foranllten att b e g r h s a kvinnaus arbete for fredssaken till uppfostrans omrlde, erbjuder detta, om man fattar begreppet i vidstrackt bemiirkelse, rika tillfallen till gagnande ' verksamhet.
Xan kan dit riikna fredsvdnligt arbete i pressens tjanst och inom litternturen, detta senare dels genom for-.
f attande dels genom spridande a£ biicker, soin belysa dithorande fragor eUer som ' atan ofverdrifven tendens gifva en verklighetstro- gen bild af kriget.
T7idare ar det en riktig nppgift att bekampa den ungdomslitteratur, som synes ha till specielt syfte cltt odls de krigiska instinkterna hos det uppvasande sliiktet och som verkar demoraliserande, icke darfor att den till Bmne ralt krigshandelser, utan darfor att den breder ett falskt skimmer ofver kriget och upp- hojer afven de liigsta och riaste handlingar till rang af stordid i jiimbredd med de yttringar af mannamod och sjalfuppoffring, som smBste viicka afven fredsviinneos erkiinnande, om de ock skulle onska att i framtiden f&amp; se dem utiifvas p i et.t annat omrBde fin det krigiska.
Den a£ fredsviinnerna - onskaile reformen i historienndervisnin- gen, hvilken skulle Bsyfta att i nlgon lnln rubba krigshistori- ens dominerande stiillning och fly tta undervisningens centrum ett stycke in pB kulturhistoriens, for vPtr ungdom nara nog fridlysta omride, torde vara relativt latt att genomfora, eftersom fredsviin- nerna i denna pnnkt ha rnHnga sakkunuiga nnderstodjwe utom sin egen krets.
Genom en siidan reform skulle ungdomen ranjas ifriln den uppfattningen, att krigiska dld ar det enda satt.et att skaffa sig ett ododligt namn, och liira sjg se upp till det tysta men miik- tiga kulturarbetets m&amp;lsman.
Detta kommer icke att innebara n %got attentat mot vira stora minnen.
utan tvartora ett utvidgande: if deras krets.
Betraflande siiviil historieskrifningen som hist,orieunder- '
visningen yrka fredsviinnerna iifven pB att man bor iakttaga den billiga objektivitet, sorn lrrafver, att samma faktn i det ena landet skola f&amp; samma ftirg och inhebord soln i det andra.
De nu sntydda verksamhetsomrBdenaa iiro icke tillgiingliga for d a Iwinnor, men det finnes en sfar, som ligger niira till hancls for hvarje sidan, och det iii hemmet.
Det satt, hvarp5 kviunan dar handleder det nppviisande slaktet, ar i viisentlig grad bestain- ~nande for huruvida fredstsnkens realiserande under nBsta general tion skall varn oss nBra eller nflggset.
Darfor bonfalla fredsvan- nerna i alla lgnder om inodrarnss hjiilp att hos ungdomen vacka och stirha den k5insla af hiinsyn mot andra, som skall undergrafva.
den falska principen)) makt Br r a t t ~, forst p&amp; det en8kilda lifvets omride och till sist Bfven i dess tillampning p i forhdllandet sta- terna emellan.
' Vidare hor det modrarna till att soka utrota barnens stridslystnad och slagsmilsbeg8r oah nndertrycka den loja feghet, som skyr ntt gora front mot oriittridigheten, d i den ager skyddet.
: if gamnlal hiifd och en miiktig opinion.
Uppfostrans positivt fredsvanliga mil 5ir att soka i framma- nandet sf en fredskarlelr, sorn grundar sig p i sinnet fiSr rattvisa oclz har sitt yttersta ursprung i in~nniskokarleken, sanlt af en foster; Iandskiirlek, sorn icke blott eggar till sfiilfappoffying i. fnrans ogon.
blick utan kfven styrker i det tysta, fredliga arbetet i kulturens tjanst, an fosterlar~dskansla sorn Br nog fri frin tringsinne for att inrymma en ridderlig uppskattning af audra nationers ratt och tillracldigt stolt for att nlinst af allt kunna lida, att en nationell forclel kopes till ' priset.
: ~f en 1Bghet mot ett annat folk.
Detta f6redrag mottogs med lifliga ' nppl&amp;der, och den f6ljande.
rliskussionen vittnode om, att de narvarande i d t vasentligt voro.
ense ned inled.
och gillade henries sltt a h framfijra sina Bsikter.
En talare anmiirkte visserligen, att foredraget var sB abstrakt och svafvande, att det kunde nnses rymma bBde forsvarsvannernas bch fredsvannernas meningar; men f n s t h ingen fann sig f61: anliten att rikta sig mot inled., g 8 v o de upptriidandes olika meningsbrytningar.
stoff till en 6fver tre timmk 1Hng debitt.
Dennil rorde sig mindre, sorn man skulle ha vgntat, om kvifinans stallning till fredssalren an om en del andra med denna sanmanhangande frigor, s&amp;som histo- rieundervisningen i skolorna,)) iifver- och underklassens)) olika hUl- lling till fridsarbetet och sp6rsmilet om individens riittighet att nf ' samvetsskal v5igra att gora lwigstjiinst .. Att historiemdervisningen b o d e vara annorlunda an den ar,.
mera opartisk gent emot frammande nationer och mera uppinark- samrnan ' de kdlturella och humanitiiya intressen, ins@ allmil~it och betonades siirskildt a£ professor Montelius och fi.
kand. Svemhr, sorn yrkade.pB att historien.
b o d e i&amp;a h&amp; sanningen.
Lic. Bilde-. '
Lrand, s o n representerade forsrarsviCnnerna, ansbg att till hela san- uingen horde oclcs8 den nytta lwigen ha gjort och erinrade diirom, att det iir med svardet Inistendomen har utbredts och att det ar genom strider, som vbra besittniugar ha afrundats.
Tidare betvif- lade han tillrnron af humanitka intressen hos skolungdom och trodde, att en historisk 1a.robolrareform i den mtydda riktniagen skulle vara ~nyclcet s v h att genoinfora.
De f B krinnor, som upptriiclde, roro alla fredsvanligt sinnade.
Frri Katn Dalsll.o~u forldarade, att den strid, som uppflammat mellan ofver- och unclerklass, mdste ntlsiimpas, och att of-verklassk~innorna borde intressera sig mera for fred~saken iiu de hittills gjort.
Froken Rosling faste stora forhoppningar r i d den sympati for freden, soin t. o. m. forsvarsviinnerna nttalat, och tydliggjorde genom en paralell rnellan vBra forfiiders hrlda, hdrdhandta satt att slitn sina trister.
och nutida miipnnislrors tfilamod att underkasta sig brslbnga processer ~ c boja h sig for dornarens utslag, den utyeckling i hnmanitiir anda, som Iran genolnforas pb nitgra seliler.
Fru Prrhne beklagade sig ofver vapenijfningarna och forsrnrsinsamlingarna i skolorna och ofver fadernos obena.genhet att inedverka vid modraruas fredsvanliga uppfostringsstrafvanden.
Ordf., d: r Edvard Lanl-ent, afslot diskussionen iued ett tnl, hvari han tackade dein s o n upptradt och uttalade sin iisikt, att diskussioqen fyllt sitt mbl, i det den risat forsvarsvannerna, att de ingenting ha att frukta af frerlsriinnerna.
Zacharias Topelius och Finlands kvinnor.
Bland de hyllningshymner, som i dessa dagar iignats den SO- k i g a finska skald, hvilken afven vi svenskar rned stolthet och tack- ssmhet f&amp; rikna sorn vBr, db Sveriges barn liksom Finlnnds hafva lyckan att i forsta hand kunna tillgodogora sig hans adla dikt- konsts rika skatter, torde ingen lrlingat fulltonigare och sprungit ur varmare, tacksammare hjiirtan an den som utgiitt friin Finlandc; dottrar.
Och de hafra i sanning skal att i Zacharias Topelius se ej blott bsrnens utan afven krinnornas viin och bundsforvandt.
~ T y.
u, sager med ratt en af den ildrige diktarens landsmaninnor i de vackra hyllningsord hon i tidskriften 3Xut: d~ a.gnar honom, ~ n a vi r kvinnor kiint idom oss lrraft och h8g att trada utom hemmets dorr, a t t riicka hiindenla efter andens shatter och vapna oss med kun-
.
.
skapens vapen for att sA1unda taga u p p v&amp;ra plikter och v&amp;r andel i det som.
iir adlast manskli ' gt, dB har Zacharias Topelius t d a t och skrifvit om medborgerliga rattigheter for kvinnorna, om universite- tets oppn.ande for kvinliga larjnngar, under det han med varmt in- tresse f olj t de kvinliga liiroverkens utveckling.
Att den 80-hige med samma virme omfattar den sak, for hvilken han under skilda perioder af sitt lCinga lefnadslopp s8 ofta upptradt .rued bade det .talade och skrifna ordets vapen, darfor bor- gar ordalngen i den varmhj.artade halsning, som han frln Bjork- udden den 4 jnn: tillstallde Finsk kvinnoforening i .Helsingfors, samlad till festligt lag med anledning af sitt p6 annat stalle .i v6r tidskrift omnamnda mote.
Skrifvelsen, underteclrnad af, Z: Topelius, h a m.
dotter och fosterdotter, hade foljande lydelse:.
.
) &gt;Hindrade att narvara vid Foreningens a.llmanna mote i Hel- singfors, kunna undertecknade, medlemmar och vanner, blott med sin varmaste viilonskan folja motets forhandlingar.
MA vissheten att icke st8 ensamma i eder sjalfuppoffrande strid for en battre fraintid lifva edert mod och styrka eder kraft for kommande prijfningar.
Selrlernas djupt rotade fijrdomar besegras endast med tiilmodig fortrostan.
Kvinnan har brutit slafvens bojor; hon skall en dag afbryta krigets svard och tjana miinskligheten, tankande, f r i.
~, Fredrika-Bremer-FBrbundets samkv8msltomite hade onsda.
, gen den 19 jan.
anordnat ett samkvam B Forbundets lokal.
~ e t t a som bevistades af styrelsernedlemmar och ett antal inbjudna, hade till syfte att afsluta den diskussion om nUngdonzens foreildning och botemedlen dar- emotu,.
so,m pBborjades vid november-samkviimet.
.
Sedan komitdns ordforande, fil.
kand. froken Elin Cederblona, hiilsat d e n&amp;rva,rande valkomna och med nBgra ord antydt afsikten med de at ' komitdn anordnade sainkvBmen, lBmnade ordf. for diskussionen, direktor .Ernst Beclcnaan, ordet Bt generaldirektor TVie.selgren, som Btagit sig att .lifven denna g i n g inleda fr&amp;gan.
HufvudinnehBllet af inledrtrens anforande, och den diirp % foljande diskussionen, tillika med det beslut hvartill den- - samma foranledde:.
meddelas pP annat stalle i tidskriften.
Efter diskussionen var for deltagarna en enkel tesupd anordnad.
F r h skilda hiill.
.
Vid ' ~tockliolms hogskola har fil.
lic. frokeq.
Astrid Cleve .ut- ' niimnts till bitrlidande b a r e for att innevarande termin ' hilla ett kolle- gium i organisk kemi.
I ... '
'.
.
Filosofie licentiat-examen, aflades i Upsala m h d i g e n den 31 jan.
af filosofie ksndidaternh A~zncc Ahlstrdnz, Astrid Cbce, G d l i Rossander
och Lydiu Wahlstr.bnz.
Endast tvh h i n n o r ha forut aflagt denua examen i Sverige, Ellen Fries i Upsala och D a p t c w (' ur.lLcr~~ i Lund.
z Sveriges kvinliga fredsfiirening.
Den inbjudning till att bilda en svensk, kvinlig Eredsforening, sorn utfiirdades i samband lned forenin- gen ~Studenter och Arbetaresa disbusvion angiiende ~ E v i n n a n och freds- sakena d.
23 jan., hade horsammats af ett 30-tal damer, som den 27 jan.
p&amp; e. m. samlades % hushUlssliolans lokal vid Jakobsbergsgatan for att diskutera ett foreliggande forslag till stadgar for en d ~ l i k forening.
S&amp;som ordforande vid motet fungerade fru Satalia Frolander.
Fru Emilia, Broom6 redogjorde for de sk %l, sorn kunde anses foranleda bildandet af en kvinlig fredsforening, och framhijll onskvardheten af att foreningen - med iakt- tagande EL^ en neutral hiillning i politiska och religiiisa frbgor - mStte koncehtrera sin verksamhet pb, att Bstadkomma en sldan omdaning af de internationella riitts- och hedersbegreppen, som i vUdets stiille skulle till- erkiinna riitten afgorandet i tvistefrhgor rnellan folken.
Sedan foreningen diirefter konstituerat sig?
antogs det foreliggande stadgeforslaget med n %- gra iindringar.
Foreningen, som bestBr af aktiva och passiva.
ledamoter, beslot att tillsvidare arbeta pB 4 sektioner: en for pressen, en for skon- litteraturen, en for pedagogiska frtigor och en for ekonomien.
SQsom med- lernrnar antecknade sig 2.2 personer.
Till sist valdes en interimsstyrelse, bestkende af fruarna Emilia Broom&amp;, Hanna Theorell och Satalia Frolander.
De darner, soin ijnska ingh i foreningen, kunna anteckna sig hos fru Emilia BroomB, hfalmskilnadsgatan 60. z.
Ett finskt kvinnom6te.
Den 3, 4 och 5 januari hiills i Helsing- fors af Finsk kvinnoforening och dess filialer ett mijte, som att doma af de oss tillsiillda programmen och tidningsreferaten, varit ett lifLigt uttryck for den vidtomfattande verksamhet, som utijfvas af Finlands kvinnor, och det vakna intresse de lPgga i dagen for hojande af sitt kon i intellektuelt och sedligt afseende samt forbHttrandet af dess ekonomiska och medbor- gerliga stallning.
Det Zir nu sex k sedan ett dylikt mijte iigde rum och under denna tid har allt jiSmt Finsk bvinnofiirenings verksamhetsomriiden oliats.
12 filialer, arbetande for samma idder sorn moderforeningen i Hel- singfors, 3il.o i verksamhet i skilda delar af landet.
Alln dessa sidogrenar voro vid motet representerade.
Bland de iimnen, som uppsatts till diskus- sion och hvarvid dels svenska, dels finska sprHket anrlindes, anteckna r tagandet i kvinnosaksarbetet en rllttighet eller en vi foljande: r J ~ del skyldighet for oss kvinnor ?o; ~kvinnofr&amp;gan och nykterhetsarbeteto: .filial- foreningarnas uppgift *; aforbiittrandet af barnuppfostran och ordning i henimen p % landeta; akvinno- och arbetarefrigana; nfiirbiittrandet af den arbetande kvinnans forh %llandena; nfabriksarbeterskors liinevillkor *; ap&amp; hvad siitt kan Finsk kvinnoforening befordra fredssaken ?~, nsedlighetens hojande bland landsbygdens tjHnarinnorn; nlika lijn for manlig och kvinlig liirare i statens tjiinsta.
Sista frhgan pB programmet lydde: nHvarfor bora vi arbeta for erhhllandet af politisk riistratt At den finska kvinnan ?~ - Som motets ordforande fungerade ordf. i centralforeningen friiken Alesan- dra Gripenberg.
I
Frtiken Kristine Dahls.
rationella Underklader stisom Chemiletter, BrBstband, delnde Kjoltarm; m. samt.
SY enska Draktreformfiireningens Underklader.
i K.
M.
Lund ' bergs Bos&amp;tningsmagasin *.
och Almedahls Fabriks Forsa~ningsrnagasin 7 Btor3symobrinlxen STOCKHOLM.
-, 2 l W s 7 c t w ~ ~ l ' b fvanco te~ p&amp; ibe (j&amp;mw.
.
Hygieniska OBS.
Skodon tillverkas for Herrar, Darner och Barn, I Prisbel0nt&amp; ~f Driikt-Refo~mforeningen.
Skodon tillverkas afven efter modern fason.
dllt nrbqte 11tfiires ~ ~ o g g r n n a och t rsf hHsta ~nntorinl.
Reparationer verkstdlas val O C p ~ i bestamd utlofvad tid.
.
-.
., P.
G U S T.
P E T T E R S S O N, 52 Drottningaatan 62.
TTafga.rner af ylle och bomull, ~ i n n e g e r n af Almedahls till fibrikspris, ICostymgarn, Mattvarp, CrBmef~gadt .Fisl; egnrn till Gardiner; Fiskredskapsgarn, Viifske- dax m. m., dlt till llgsta priser.
AXEL HINDERSONS ~ a r n b o d, Hiitorget 13.
Fdial: G6tgatan 18.
Laderplast ik.
, Alla slags verktyg for Iaderplastik saljas billigast hos PER FROM, Stockholm, 26 M 2 % s t e r s a m u e l m ~ a t.
a 26. n O B S!
Saxar, k n i f v a och ~ s k p i d s k o p slipas.
Sjukskoterskor SLljes hos Pmfyrn- och .Bokhztndlme i flaskor h 60 ore och I.
krolaa.
Frmko mot 1 kr.
?O 6re.
.
.
A X E L L I T S T R ~ M FaZun.
.
.
.
18 Humlegilrdsgatan 18 1 8 Gotgatan 1 8 29 Drottninggatan 29 - 4 I S ~ i s och - Knackebrod 1 I I I HEDERSPRBS och GULDMEDAU.
Dresden 1894.
Braunschaeig 1895.
I Biscuits och Cakes Fredrika-Bremer-Ftirbundets - hemstudier.
Ledning for hemstudier inom olika amnen l a m a s af Fredrika- Bremer-Forbundet.
Anmiilningar mottagas &amp; Forbundets byri.
BARNANGENS antiseptiska Vademeeum munnens, t b d e r n a s hudens vArd m. fro och m. QH31S.T Intyg frhn nedanstiende me- dicinska auktoriteter &amp; tfijl ja hvarj e flaska: Professorn i hvgien \ - id K. I&lt;nrol.
Institutct Hr E: Almquirt, Yrofessorn rid Upsnl~ Unirersitet Hr Olot IItl111- mnrsten, Docenten i fnrmukotlgnnmik rid Upaala Unirersitct Hr JI.Elfstranc1.
Vademecum iifrertraffar i bak- teriedodande oeh baktsriehiimmande forrdiga hvarje annat i l~andeln fiire- kommande oskadligt n u n - o. tand- medel.
E n f l a s k a V a d e m e c u m innehBller minst lika stor bakteriedodande och bakteriehammande fijrmiiga som 30 vanliga ' /, - literflaskor bilsta Aseptin.
Se vidare den Htfiiljande beskrifningen.
Annonser far DAQN Y upptagas af fm * Skegz Zwagebmg.
Bem * ~strSan, 37 ~sfermalms~atan 31.
INar Seklet var ungt.
Berattelse frill det gamla Lund rGestdterna &amp; ro till det mesta val biljetter, som vaxlas mellan de unga k5inda for hvarje nagot s l n5ir bildad krigarne och deras egna i hemmet, 1Ssase.
Detta ghller natnrligtvis framst ocli i den &amp; 1111n sv %rare uppgiften att (om Tegndrs stol-a bild, hvilken for- ocks&amp; i samtalstonen trSiffa det for fattaren gnnslia lgckligt nppfattadt i tidehvarvet Iiarakt5iriutiska har hon dess sprittande fria, iinnu af mjalk- I yckats fiirtraffligt.~ sjukan ej berorda nngdomlighet, i - nn- i * Aiyu press en^ (Finn1 and).
dess &amp; lskvBrdhet och sjalfsv~lcl.
- - aFrn BBQth-Holinberg Sr att lyck- Skildringarna f A behorig oinvaxling genonl kih.lelishistorier och forlofnin- onskas till sitt vackra debytarbete, gar; tv8 kvinnobilder giro vacliert ut- som rojer obestridliga forfattaregiif- mejslacie, n h n l i g m Lycka ocli Britta.
vor.
Och att hon, hvilket icke kan Det enda inan in8handa sliulle kunna betvifles, med sin behagliga bok fun- anmarka iir, att hon tecknat ...
Lunda- nit vhgen till en myclret stor allmiin- scharteunismen i v&amp;l inorka fiirger.~ hets bevAgenhet, kan ju ej annat an verka i hog grad uppmnntrande.~ C. L&gt;.
ctf \ 4 ' irse ' n i \; &amp; t Land.
R. c.
\ Villebrcmd i Find: Tidufr$t.
I - nF6rE.
har gjort ett ganska lyck- * En sitrircleles 1~ttlLst ocli angeniim I ligt grepp i val af &amp; mne.
- - - Det bol: .~ L. o. R '.
i fIelsinBolps Dcqblad.
f6rekoinmer liffrilla interidrer frfin studentlif ve t, hemlifvet, akndemieum- D Stoffet er sna mesterlig behandlet, 1 ganget, krigslifvet under cle fir hBn- at del; i Fortadlingen smelter Sam- delsen tirnar, ocli forf.
tecknar med men i kunstnerisk harmonisk Enhed.
god kSnnedom om sakes och forhB1- Det er clenne paa en Gang helt kunst- landen de olika litterara, liydiliga och neriske Behandling og den dybe ' hi- politiska stromningar, som rljrde sig storiske Forstaaelse, der altid udmer- i ciet gads Lund.
- - - Boken er- ker denne Forfatterinde, man foler bjnder ej nlinst p&amp; gruncl af de u r d t i d siklier grund under Fodderne, goda ktillor hiinitade interiorerna fr&amp;n men samtidig forstaar hun at s a t t e det gamla Lunds ~storhetstida ett ej de dybeste Sjaelestrenge i Bevsegelse.~ riiiga historislit intresse.~ Ber-pts Tidettde.
l&lt;ur.l \ VCLI ' ~LLIYJ i G ' i j t e b o ~ Hundelstidtb.
: ~~~ 3Vi lyckiinska harmed hjartligt for- aDet Br i tidsslrildringaa arbetets fettai-iiin,m aE detta vackra och stiiin- tyngdp~ullit hvilar.
- - - Dkr koi71- ningsfnlla arbete till en stor fram- mer en fylligliet och Bskficllighet i q %ng; ty nNar selilet var ungt * for- fmmst~llningen, soln mestadels fijr- tjeuar ~ ~ e r k l i g e en n sBdml.
Det Br s&amp; m %r helt ESngsla och intsessera lasa- 3ainvetsgrant utarbetadt, sB talang- ren.
- - - Forf.
ar den a n g e n w a s t e t ' ullt komponeradt och uppfyldt af 5 % ciceron m; ui Iran onska sig i det gamla nycken vann kansla, att det bor till- Lnnd.
- - - Tidens breEsti1 liar p&amp; irinna sig stora sympatier.
ett utmarkt sstt attrapperats i de s m l Junztlands-Posterz.
1 21 I samma anda hafva en man ' gd andra I pressorgan fiin skilda h.
k uttalat ~ sig.
7 rm
