# ID: svediakorp-per1579
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1904
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 19,535
# sentences: 994
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R TORSDAGEN 4 (891) D E N 28 JANUARI HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: F R I T H I O F HELLBERG, Estlander ägnade sin första kärlek åt de västeuropeiska fol- kens medeltidslittera- tur (Richard Lejon- hjärta, Poema del Cid, Tristan) för att sedan öfvergå till » D e bil- dande konsternas histo- ria från slutet af förra århundradet intill våra dagar », hans stora in- gående framställning af den moderna kon- stens utveckling från och med den n y a re- nässansen i början af 19:de seklet intill na- turalismens uppträ- dande.
I detta myc- ket lästa arbete in- gick äfven ett appen- dix öfver konstens hi- storia i Sverige och Finland, ett arbete, som i mera än trettio år var det enda i sitt slag och som i dag som är icke förlorat sitt värde, oaktadt detta fält sedan dess arbetats upp af en Nordensvan, Göthe, Levertin m.
fl.
CARL GUSTAF ESTLANDER.
LAND FINSKA skriftställare, som äfven i Sverige skaffat sig ett allmänt kändt och uppburet namn, är professor Carl Gustaf Estlander.
Då han den 31 dennes fyller 70 år, ha vi velat i Iduns spalter meddela en bild af den kände konsthistorikern och mångårige redaktören för Finsk tidskrift.
Carl Gustaf Estlander föddes den 31 jan.
1834 i Lappfjärd i södra Österbotten, denna provins, som skänkt sitt land en Runeberg, en Topelius, en Franzén och flere andra det andliga lifvets stormän.
Estlanders fader var teologie doktor och kontraktsprost i denna nejd, där släkten i öfver hundra år verkat som präster.
Student vid 16 år, blef han magister (primus), doktor, docent och professor vid detta universitet, där han tjänat under ett långt och verksamt lif, tills han som emeritus, med statsrådstitel och nobiliserad, tog afsked icke för att hvila, utan för att åter taga itu med de arbeten, som fyllt hans ung- domsår, som af pedagogens och tjänstemannens värf en tid bortåt skjutits å sido — de konst- historiska.
17:DE ÅRG.
1904.
I hopp om att en inom nationens djupa lager utbredd konstin- dustrien smak skulle blifva den mark, ur hvilken den konstnärliga verksamheten rikare än förut skulle uppspira, sökte Estlander att väcka det slumrande intres- set för konstindustrien till lif.
Han var en af grundläggarena af slöjdskolan i Helsingfors 1871 och en af stiftarna för konstflitsför- eningen.
På hans initiativ uppfördes ock 1887 den storartade byggnad, som under namn af Ateneum nu inrymmer lokaler för Finlands förnämsta konstskolor och dess dyrbaraste konstsamlingar.
Tidigt hade C.
G. Estlander beträdt den politiska banan (1857 i Litteraturbladet), 1876 var han med om att starta Finsk tidskrift, denna den äldsta af alla på svenska språket utkommande tidskrifter — den upplefver i år sin 28:de årgång.
1 denna tidskrift kan en uppmärksam läsare följa en bestämd tendens i allt hvad C.
G. Estlander skrifvit — han har kämpat mot den all konst dödande natu- ralismen, denna naturalism, som på 80-talet gjorde sig bred i den nordiska litteraturen och konsten.
Hans ideal är, att döma af hans talrika uttalanden i fråga om fransk och nordisk konst, en sund realism, sådan vi finna den i J.
L. Runebergs Älgskyttarne, Jul- kvällen och man kan säga: Fänrik Ståls sägner.
Ännu ett verk, ett storverk, har C.
G. Estlander varit med om att (1885) grunda och bilda, » Svenska litteratursällskapet i Fin- l a n d ».
Han blef dess första ordförande och i dess förhandlingar — en omfattande serie skrifter, vittnande om detta sällskaps energi, dess litterära förmågor och dess starka ekono- miska ställning — har han publicerat upp- satser som t. ex. J.
L. Runebergs religiösa världsåskådning, vidare J.
L. Runebergs för- hållande till Thorild, J.
L. Runebergs estetiska åsikter m. fl.
Vid sidan af denna omfattande litterära verksamhet har C.
G. Estlander ifrigt tagit del i det offentliga lifvet i Finland.
I många år konsultativ ledamot i öfverstyrelsen för skatteväsendet i landet, har han som medlem af landtdagen och i det kommunala lifvet i Finlands hufvudstad betonat den svenska bild- ningsformens upprätthållande såsom ett huf- vudvillkor för Finlands andliga utveckling, medan faran af att med ens, eller för tidigt, skjuta densamma åt sidan skulle i ännu högre grad isolera oss från de härdar för konst och kultur, från hvilka vi från början erhållit de tändande gnistorna.
Som en beslutsam och orädd man har C.
G. Estlander samlat om- kring sig många ovänner, men än flere tro- fasta vänner, som, varmt omfattande hans åsikter, hjälpt honom i striden för de ideal, som i Finland uppbäras af det visserligen få- taliga, men skolade och än i dag mest bildade partiet af det finska folket, de svenskt sin- nade.
Professor C.
G. Estlander, hvars dotter är gift med en kapten vid italienska armén, vistas sedan hösten jämte en del af familjen i Italien.
På sjuttioårsdagen skall han dock förvisso icke behöfva sakna uttrycken af vörd- nad och tacksamhet för det vakna arbete, han inlagt för det svenska språkets och de svenska sedernas befästande och förädlande i Finland.
JACOB AHRENBERG.
MODERNA ANDAR.
E N K Ä N D föreläsare yttrade för någon tid sedan i ett föredrag, som behandlade åtskilliga ungdomsproblem, att ungdomen äger entusiasm och lifstro, tro på det godas och ädlas seger — en ideel syn på lifvet.
Och det var om våra dagars ungdom han talade.
Denna uppfattning öfverraskar mig.
Att de unga skola äga tro, entusiasm, kunna be- undra, hänföras, tjusas, det är ju så naturligt.
Att de skola kunna drömma vackra drömmar och tänka himmelsstormade tankar, åt hvilka den lifserfarna, mognade mannen och kvinnan med ett vemodsleende skaka sina grånade hufvuden, det är deras privilegium.
Men den ungdomen är icke dagens.
Låt vara att tids- draget nu är i mångt och mycket ett annat än för några generationer sedan, att lifvet är
IDUN 1904 svårare att komma till rätta med och sam- hällsproblemen allt mer tillspetsa sig.
Låt vara, att samhällslögnen i alla dess skiftande fraser allt mer blottad ställes oss under ögonen och brödkampen kämpas allt mera hetsande, j u större krafven växa.
Jäsnings- och brytnings- tider ha likväl alltid funnits, ja, lidelsefullt upprörda skeden i folkens och enskilda sam- hällens lif i långt högre grad än nu, och lik- väl var ungdomen förr mera hoppfull, hade en mera naiv, ofta alltför naiv blick på världen.
De äldre kunde le däråt, men de kunde också afundas den, väl vetande, att detta skulle lif- vet själft icke dröja med att korrigera.
Just på grund af sin mera naiva och ore- flekterade lifssyn kunde dåtidens ungdom i ojämförligt mycket högre grad än nutidens glädjas åt och njuta af lifvet.
Att kunna » ha roligt », ofta åt så ofantligt litet, att kunna tro och beundra och entusiasmeras, det har varit, alltid varit ungdomens stora, dyrbara, afundsvärda företrädesrättighet.
Den ungdomen var icke så genast färdig till handling, själf- tilliten och själfuppskattningen voro icke så stora som nu — den visste, att den väl be- höfde mognad och erfarenhet, innan den var redo att taga ledningen i sin hand.
Kan man påstå att flertalet af den ungdom, som nu lefver, är sådan?
Jag vågar påstå, att den, generellt sedt, i stället är blaserad till känslor och tänkesätt.
Den ser icke blott torrt och kallt, utan allt för ofta cyniskt och hånfullt på lifvet.
I stället för en lätt upp- flammande beundran äger den så mycket mer af en skärpa, som den själf kallar kritisk, men som i själfva verket och helt naturligt är ganska okritisk, och dess själftillit och själf uppskattning äro rent af förbluffande.
De kunna endast jämföras med dess undervär- dering af allt, som — icke är ungt.
Ungdomen är det, som skall eröfra världen och skänka mänskligheten den lifslycka, hvar- efter hon hungrar och törstar — ungdomen skall lösa samhällsproblemen, o m de öfver hufvud kunna lösas — så sjunga våra unga skalder — ungdomen är släktets frälsare 1 Grå- hufvudena betraktas med ett stilla ringaktande, för att icke säga förakt, i bästa fall med ett medlidsamt öfverseende, där de icke rent af äro föremål för åtlöje.
Deras tid är ute, deras åsikter och värdesättning äro af noll och intet värde, såsom varande antikverade för » mo- derna andar », ett slagord, som af våra dagars ungdom gärna användes.
Och dock är denna ungdom i långt högre grad än hväd man skulle förmoda och hvad den själf har en aning om så påverkad af auktoriteter, att kanske hela skillnaden blott blir den, att auk- toriteterna nu äro helt andra än förr.
Vår tids ungdom glömmer dock, att hvad den äger af vetande och kunskaper, det har bibringats den af de äldre, och att det är till deras insikter den alltjämt måste lita för att kunna nå fram till det mål den satt sig före.
Tag med ens bort alla » gråhufvuden » ur världen,, och låt se, hur de unga skola reda sig på egen hand!
Sätt dem i spetsen för skolor och offentliga institutioner och industri- ella företag, låt dem intaga taburetten, leda en teater eller en tidning — den minsta efter- tanke bör j u säga dem, hvad följden skulle blifva.
Ungdomen glömmer också, att de, som i dag räknas till de unga, i morgon äro inran- gerade bland de gamla.
Vi hade på åttiotalet ett ungt litterärt Sverige med en hel stab af eftersägare, men de äro nu » gamla », deras ord äga icke för våra dagars ungdom den pondus, de en gång ägt — de börja snart att räknas till litteraturhistorien.
På samma sätt skall det gå med dem, som nu stå i de ungas _ 44 _ led, ja, som deras ledare — ifall det fortgå i den nuvarande riktningen.
skall Det är ännu en väsentlig sak, som de unga förgäta, och det är utvecklingens lag.
Ingen människa, som öfver hufvud är berättigad att bära detta namn, förblir på en och samma ståndpunkt.
Den vakna, tänkande, intresserade människan har i själfva verket aldrig antikve- rade åsikter, äfven o m hon lämnat ungdomen bakom sig.
Utan att blindt följa med tids- strömmen kan hon vara en » modern ande » i ordets bästa bemärkelse lika fullt som någon ungdom, men hon lär alltjämt af lifvet, hon sofrar, hon är kritisk, men o m hon vore miss- trogen och ropade humbug, humbug, äfven inför allt hvad af godt och ädelt hon möter i lifvet, så vore det mindre underligt, då j u hon haft rik erfarenhet af ihåligheten och ruttenheten af så mycket, som uppträder i ärevördighetens kåpa och omstrålas af dygdens gloria.
Och likväl kan, jag vågar påstå det, gråhufvudet, trots sin kritiska skarpblick, tro och beundra i långt högre grad än flertalet af ungdomen ibland oss.
Ml admirari tycks vara nutidsungdomens valspråk.
Denna sentens kan j u vara nyttig så till vida, som man genom dess tillämpning slipper ifrån att blifva desillusionerad, men den, som aldrig haft några illusioner, den har heller aldrig varit riktigt ung, och fråga kan bli, om icke en krossad illusion är bättre än ingen alls.
Denna snustorra lillgammalhet — detta nil admirari faller ibland nästan inom det komiska.
Här komma t. ex. små skolflickor från någon undangömd landsbygd för första gången till Sveriges stolta, för sin skönhet europeiskt rykt- bara hufvudstad för att gå igenom en student- kurs eller hvad det nu kan vara.
Dessa små- flickor ha aldrig trampat andra gator än den lilla tarfliga småstadens därhemma, de ha re- gelbundet vid ferierna kuskat på tåget till och från skolan i staden och komministergården, länsmansbostället, herrgården, aldrig ha de sett några större konstsamlingar eller någon teaterföreställning, åtminstone aldrig hört någon opera, de veta icke af några andra butik- exposéer än dem, som den lilla landsortsstaden kan prestera, de äro vana vid dålig belysning och knaggliga gator och leriga vägar, de ha aldrig åkt i spårvagn och aldrig sett vakt- paraden.
Man skulle nu kunna förmoda, att en sådan liten tös skulle blifva nästan vim- melkantig af allt det nya och märkvärdiga, det sköna och storslagna, af det vimlande,, brokiga, brusande lif, som här för första gån- gen träder henne till mötes — att hon skulle bländas och tjusas och knappt finna ord starka nog för sin beundran.
Men tycker någon det!
Hon vet, hvad som höfves en modern ung- dom — hon faller aldrig i förtjusning, blir aldrig förvånad.
Det är, som om hon besökt alla Europas storstäder, och hon anmärker och fäller domslut öfver konst och natur och allt hvad hon ser med den mest komiska tvär- säkerhet.
För man henne till teatern, sitter hon där som en gammal teaterhabitué och ser mycket öfverlägsen ut.
Möjligen behagar hon skratta litet åt något lustigt, kanske också åt något mycket sorgligt, men hennes själ glöder icke vid det gripande starka, det heroiskt stor- slagna, hennes öga tåras icke vid det lyriskt fagra och känsloveka.
Det finnes knappt något som en nutidsungdom fruktar så mycket som att anses för » g r ö n ».
Den är så rädd för detta, att den kyliga, öfverlägsna oberördheten och det tvärsäkra omdömet stundom kanske äro mera låtsade än verkliga.
I båda fallen blifva de dock löjliga, och det är j u just att väcka löje som den öfverlägsna ungdomen framför allt vill undvika.
MELLINS FOOD Jag har talat om de ungas brist på entusi- sam, beundran och tro.
Sistnämnda brist är det sorgligaste af allt.
Det är godt, ja, nöd- vändigt att kunna skilja sanning från lögn, själfbevarelseinstinkten, o m icke annat, måste säga oss det.
Men många branta och vind- lande vägar måste vi därunder vandra, öfver blommande gungfly, genom hissnande djup och sargande snår, och så mången, mången får därvid sin syn fördärfvad.
Jag kommer att tänka på mössmakaren i Gorkis » Natthärbärget », han, den gamle, för- härdade cynikern, som m e d kallt hufvud och ännu kallare hjärta med ett hångrin besåg de lifvets fasor, hvari han lefde och själf utgjorde en del, och som till allt som förtaltes honom om lifvets skönhet och glans, om drömda lyckoideal och svunnen renhet och oskyldig glädje, om evigt bestående sanning och kärlek och rättfärdighet, blott hade ett enda svar: » Du ljuger — du ljuger — men du ljuger bra! » Men ve den ungdom, som fått skärfvan i ögat och af tro icke äger något mera än tron på lögnen!
STEFFKN.
NOTTURNO N I GRÅTT OCH RÖDT.
U SJUNGER hafvet i dofva, jämna ensligt brusande slag.
Kallgrå, enade skyar lämna en blekröd, lysande himmelsslinga långt bort i sjunkande vinterdag.
Hur köld och stillhet min själ betvinga.
Viljan frysande dör.
Endast längtan till ljus och värme bryts mot längtan till ro och dunkel.
Och hafvet bryter med samma dofva.
och djupa sånger därnedanför mot hvita stränder, som öde sofva.
Skall starkast köldens förtrollning fånga ensamt, bidande Jag?
Efter frostdagar, mörka, långa, skall icke själen sin käle tina, då haf och stränder i vårsol skina en guldblank, strålande dag?
Ja.
Hafvet sjunger.
Och i mig känner jag söfda krafter i dröm om kamp o c h segrandets sol, som bränner till sjudning pulsarnes ström.
— Den röda, bleknande himmelsslinga i kallgrå, enade skyar dör.
Långt inåt land höras klockor ringa.
Och hafvet brusar därnedanför.
GUSTAF ULLMAN.
För den litterära pristäflan som Idun förebådade i sin anmälan vid års- skiftet, komma de närmare bestämmelserna att meddelas i nästa veckas nummer.
Vi bedja emellertid redan nu att för desamma få på- kalla våra författares och alla öfriga intresse- rades benägna uppmärksamhet.
af Läkarekaren erkändt bästa näringsmedel för barn och sjuka.
Finnes pd Apoteken samt Hos Specerihandlame.
^ = ^ ^ ^ ^ =.
P R O F gsratls OOll franoo från Axel Lennstrand, GJEJFTJK.
. "
': v • ' .&gt; ' &lt; '
45 UTSLITEN.
SOPHIE SKISS FÖR IDUN AF LINGE.
D ET V A R en gnistrande stjärnklar vinter- kväll, när gamla mor Lotta, efter en tröttsam arbetsdag, var på väg till sitt hem, och det blanka, hvassa nyet satt som en silfverskära uppe i den mörkblå etern.
Hon gick så lutad, att det var af en ren tillfällighet hon fick syn på den lilla skärfvan; hon skulle j u endast se efter, om det ännu lyste däruppe hos borgmästarens, där hon gått hjälphus nu snart i tjugu år.
Ja, visst lyste det, och hon såg en skugga röra sig fram och tillbaka innanför gardinen.
Det var troligtvis borgmästaren, som gick rundt om i salen med pipan i munnen, som han brukade göra o m kvällarne.
Och borgmästa- rinnan satt nog vid sitt runda tebord och lade patience för att se, om hon snart skulle få något bref från sonen, som var ingenjör i Amerika.
Hon, gamla Lotta, visste j u precis hur det såg ut däruppe i salen, ty så orimligt många gånger hade hon gjort storstädning där, att hon kände till hvar spik i väggen och hvar kvist i golfvet.
Men nu var det slut.
Lotta suckade och drog själen tätare omkring sig, ty det var bistert kallt, och den värmde otillräckligt.
Men jusjfc som h o n.
höll i snibbarne, neg hon djupt för nyet, ty då blefve det en möjlighet att hon kunde få en ny sjal till julen.
Men af h v e m?
A f magen, kanhända?
Å h nej, han hade j u så nog af Hedda och de många barnen, och fast han var ordentlig, behöfde han nog slantarna själf, nu när all- ting var så dyrt.
Men där var det någon som slank in i porten midt emot borgmästarns.
Det var nog rådmannen, det såg hon på de krokiga benen och den gamla skinnmössan, som var ned- dragen öfver öronen.
Han kom nu från stads- hotellet, där han fått sin lilla toddy tillsam- mans med stadsfiskaln och bokhandlaren.
Det kunde han kosta på sig, ty folk sade att han var rik.
Ett godt mathus var det också hos rådmannens, det bästa i staden.
Och ett sådant kaffe sedan!
Med hembakt bröd till, s å mycket man nånsin orkade sätta i sig.
Ah, tänk för alla de gånger hon gått i hjälphus där också!
Nog var rådmanskan litet katig alltid, men rejäl var hon i alla fall.
Och till julen hade Lotta fått ett par nästan nya kängor af henne — de voro för trånga, si, åt henne själf.
Lotta fråssade i sina minnen, men väcktes för en stund åter upp ur dem.
Minsann, står inte Hörgrens Maja där i porten och spanar efter fästmannen, förstås.
Kopparslagargesällen, han med det gröna håret och röda ögonen.
En så ' n fuling skulle jag inte velat titta åt en gång, när jag var ung.
Mor Lotta tänkte med välbehag på hur hennes egen gubbe såg ut, när de först gjorde bekantskap, och nog blef det till kopparslaga- rens nackdel.
En grann karl var Kalle på den tiden, och ett litet nätt hem fingo de, när de sedan gifte sig.
Det var nog spritens fel att det sedan gick bakut med honom.
Men han var så lätt att locka och kamraterna lågo jämt öfver honom.
Gud vare lof, att hon ändå alltid kunnat skaffa sig bröd för dagen på ärligt vis, sedan han dog, och hon fick börja att sörja för både sig och flickan.
Men hon hade alltid haft sin lust i arbetet och inte gifvit efter Eva Hellman &amp; C:o, Drottninggatan 68.
Et 1886.
- förr än gikten nu kommit, så svår, så svår, och fingrarne blifvit krokiga som hummerklor, aå att hon knappast kunde hålla i skurborsten längre.
Och ryggen, hur den värkte, när hon låg och skurade — det var rent olidligt.
Men nu var Lotta vid sin egen port, tassa- de in i den mörka förstugan och öppnade dörren till ett rum på nedre botten.
Hon tände på en liten fotogenlampa, tog af sjal och halsduk och sjönk trött ner i en gammal länstol i kakelugnsvrån.
Hvad det ändå smakade skönt att komma hem, se ' n man slitit hela dagen 1 Hon såg sig omkring i det lilla rummet, där allting var så nätt och prydligt, att torf- tigheten gömdes undan.
Det hvita täcket på sängen var lappadt, men rent, och likaså öfverdraget på soffan.
Någon spis fanns ej i rummet, endast en stor gammal kakelugn.
Några vedpinnar funnos också kvar, och hon beslöt att göra det riktigt hemtrefligt åt sig den sista kvällen i det egna hemmet.
Den sista kvällen!
Gamla mor Lotta var inte sentimental, hade aldrig haft tid att blifva känslosam — det har den fattiga sällan.
Men nu kom den ena tåren efter den andra trillande efter de skrynkliga kinderna, och hennes händer skakade, när hon skulle tända brasan.
Det varma eldskenet svepte snart omkring rummet och gaf det ett hemtrefligt tycke.
Glaset öfver Kalles fotografi i tallkottsramen glänste som guld och pappersrosorna i pors- linsvasen blefvo rent som lefvande.
Håhåja ja ', så vackert det var ändå.
Det är först när vi äro på väg att förlora en sak, som vi fullt uppskatta dess värde.
Mor Lotta hade nu i många år bott inom dessa fyra väggar, med deras urblekta och lappade tapeter, men hade aldrig såsom i kväll känt välsignelsen af att ha ett eget litet hem, o m än så anspråkslöst.
Och en- sam hade hon aldrig haft tid att känna sig, hade endast njutit af stillheten under hvilo- tiderna.
Men nu bar det sig ej längre för henne att betala hyran för rummet.
Krafterna aftogo hastigt, och hon märkte, att man ej längre kunde vara belåten med hennes arbete i de gamla husen, där hon gått till hjälp.
Man hyste nog försyn för gumman och tog hennes goda vilja i betraktande, men nya, friskare krafter sattes så småningom in att fylla bristerna.
Mor Lotta märkte detta och led däraf.
I dag hade hon gjort sämre arbete än van- ligt och landssekterns fru hade ej kunnat hålla inne med en liten anmärkning.
Det var ett afskedsbetyg som, ehuru ej skriftligt affattadt, likväl ristades djupt in i Lottas gamla hjärta.
» Ja, jag är en gammal utnött kvast, som nu får komma på sopbacken, » hade Lotta svarat, men då hade frun klappat henne på axeln och sagt: » A h, seså Lotten, det var inte illa m e n t!
» Håhå jaja!
En så ' n präktig glöd det är i kakelugnen, och några kaffekorn finns det ännu kvar i struten.
En liten af skedstår kan man väl ändå bestå sig den sista kvällen.
Och god ska den vara.
Jag vet att Hedda snålar på bönorna, men så är det också många munnar som ska vara med.
Han är ändå snäll, magen, som vill ha det gamla skrället i huset; eljes vore det bara fattighuset, förstås.
Och Hedda kan väl också behöfva lite hjälp med de många barnen.
Men ryggen, den usla ryggen, om den inte vore så svår, ändå!
IDUN 1904 NATIONALDRÄKTS-FRÅGAN .s A, H V A R F O R skulle vi icke kunna göra den till » en fråga i stor stil », en fråga, » en träga som af våra intresserade läsarinnor allmänt toges upp och diskuterades i Iduns spalter, så att meningsutbytet o m möjligt kunde leda till ett praktiskt resultat.
Det skulle den helt visst förtjäna i kraft af sin stora såväl eko- nomiska som sociala och nationella innebörd.
Vi bjuda därför alla välkomna med sina in- lägg i saken och införa för dagen som » en liten påkörare » följande i ämnet oss tillsända skrifvelser: * Förgäfves har jag i Idun spejat efter bi- fallsyttringar till hvad M. J — N för någon tid sedan skref i Idun om bruket af national- dräkter.
Skulle det verkligen vara endast några tresserade blekingsflickor », som fästat upp- märksamhet därvid?
Nog vore det väl ett önskemål för svenska kvinnor, att våra vackra nationaldräkter åter komme till allmänt bruk?
Skulle det ej vara godt kunna bli fri det ständigt växlande modets tyranni, som år efter år tycks taga allt större välde öfver oss?
Modern vill man gärna vara, kosta hvad det vill!
Bruket af nationaldräkter skulle inbespara ganska mycket i ett hem, ty icke behöfdes så många olika dräkter, ej heller behöfdes så mycken tid nedläggas på ändring och moder- nisering af kläder, utan kunde nyttigare an- vändas.
Bruket af nationaldräkter skulle göra det billigare och lättare för den mindre bemed- lade att likna den rikare och förnämare i klädedräkten, något som nu så eftersträfvas.
Huru lugnt att veta min klädning lika vackert modern vid årets slut som vid dess början!
Skulle icke vår kära Idun, som är till så mycken glädje, trefnad och nytta i våra hem, på något sätt kunna verka för denna sak?
Skulle icke någon sammanslutning kunna åstadkommas mellan dem, som önska åter upptaga bruket af nationaldräkter?
Min mening är ej att få in dessa » enfal- diga rader » i Idun, utan det är endast några tankar och frågor, framställda för Idun af en för saken intresserad mångårig prenumerant och KULLA.
» Ett verkligt resultat i riktning: national- dräkt som reformdräkt i Sverige » torde väl bäst vinnas genom sammanslutning och sam- arbete, för hvilket ändamål ock Svenska Kvinn- liga Nationaldräktsföreningen stiftats.
Kraf- tigast torde man verka för sakens framgång genom att själf anlägga nationaldräkt, d. v. s. genom att för egen räkning låta sådan helt och hållet ersätta den » civila » dräkten, hvil- ket ock numera praktiseras af flere bland föreningens medlemmar.
De dräkter, som af dessa anlagts, äro österåkersdräkten och den af föreningen komponerade s. k. allmänna dräkten, den förra något modifierad.
Genom ombud verkar föreningen på flere platser i vårt land, och är det ombudens skyl- dighet att, enligt reglementet, » på hvarje plats, där medlemmar anlagt någon förut bort- lagd eller ej brukad dräkt, åtminstone en gång hvarje år sammankalla föreningsmed- lemmarna för att höra deras åsikter o m o c h förslag till sådana ändringar af de af med- lemmarna anlagda dräkterna, som ur praktisk HUSHÅLLSSKOLA, känd för omsorgsfull undervisning i matlagning, finbakning, desserträtter, linnesömnad m. m.
3 mån.
kurs.
Prosp.
fritt mot porto.
MATSALAR, med damrum, hvilka som följd af centralt läge, godt och varierande bord, låga priser och rabattkuponger, äro bland stadens mera besökta.
OAFÉ &amp; BUFFÉ, öppet till II e. m.
God frukost-, lunch-, supé- och kaffeservering.
Bakelser, tårtor, kaffebröd af egen tillverkning serveras äfven här.
KONDllTORI &amp; FINBAGERI, specialité: finare bakelser, tårtor o. konfekt, kaffe- o. thébröd.
Beställn.
mottagas tacksamt.
OBS.
: Endast kvinnl.
betjäning.
IDUN 1 9 0 4 — II I I I E I I I I LLLIL Lanolin- Sana-Tvål.!
garanterad ren, neutral, mild och öföerfet.
BÄSTA 2 5 BARNTYÅL!
Ö R E ST. Qrumme&amp;Son Stockholm.
mil • l ni eller estetisk synpunkt anses behöfliga.
Fram- komma under mötet olika förslag till sådana ändringar, skall en kommitté genom val till- sättas * etc.
Hvad ytterplaggen till de olika nations 1- dräkterna beträffar, torde ej med fördel andra kunna användas än dem, som höra till de respektive dräkterna eller sådana, som utar- betats på grundvalen af dessa.
Dalfolkets vinterplagg af skinn läggas mer och mer bort, äfven där dräkten för öfrigt bibehålies oför- ändrad, förmodligen af den orsak, att de ej äro fullt praktiska.
Till de förut omnämnda dräkterna (österåkers- och den allmänna) fin- nas emellertid äfven ytterplagg, för dem sär- skildt karaktäristiska.
M. J — N.
YTTERST VID SYNRANDEN.
FÖR I D U N A F SCvEVOLA.
S T O C K H O L M BÖRJAR, som Iduns ärade läsekrets nog iakttagit, blifva en storstad.
Rent officiellt taget är folkmängdstillväxten ganska trög, men faktiskt växer vår hufvud- stad snabbt och säkert.
Den växer på samma sätt som kontinentens storstäder vanligen göra, eller som träden växa: nybildningen sker uti- från.
Rundt omkring oss hafva en mängd små befolkningscentra — villastäder, municipalsam- hällen, badorter, sommarkolonier, arbetareför- städer, hvad man nu behagar kalla dem — vuxit upp under det sista kvartsseklet.
Dessa må nu ligga i Brännkyrka eller Danderyd, på Lidingön eller i Ösmo — faktiskt hänga de mer eller mindre intimt samman med Stock- holm och utgöra delar däraf.
De hafva byggts och bebos af stockholmare, som funnit sina nerver för hårdt pinade af storstadens eviga oro och larm, det som konsumeras i dessa annex- samhällen, förtjänas i Stockholm, och skulle hufvudstaden — det Gud förbjude — tyna af, så skulle alla dessa små samhällen dö.
Mo- derna kommunikationsleder förbinda dem med hufvudstaden, och vid dessas stationer och hållplatser uppväxa i sin tur ännu andra miniatyrsamhällen, bildande länkar i den kedja, som binder t. ex. Saltsjöbaden och Djursholm vid den stora moderstaden.
Till ett af dessa afläggaresamhällen — det allra aflägsnaste för öfrigt — har undertecknad tagit sin tillflykt, hvilken i och för sig lik- giltiga omständighet jag anfört endast för att förklara den rubrik jag valt, då det nu tillätes mig att efter ett tretton- å fjortonårigt af brott ånyo träda i förbindelse med Iduns läsekrets.
Jag hafver min varelse i den yttersta utkanten af det område, som Stockholm på goda grunder kan kalla sitt, och denna betydliga distans från det pulserande hufvudstadslifvets hjärta kan för en kåsör hafva både sina olägenheter och sina fördelar.
Man kan icke alltid » vara 46 — med » på samma sätt som den, hvilken lefver i händelsernas centrum, men man är å andra sidan ej heller så utsatt för faran att » icke kunna se skogen för bara träd ».
Det finns åtskilliga saker, som kräfva ett visst afstånd både i tid och rum för att komma till sin rätta valör.
Jag är i hvarje fall tilldragelser- nas medelpunkt betydligt närmare än de läsare som bo i Kiruna eller Trelleborg, och för de stockholmare, som endast ogärna träda utom stadens tullar, kan det möjligen hafva sitt intresse att få veta, huru de och deras stad och deras göranden och låtanden taga sig ut för en, som befinner sig ett stycke på af- stånd.
Kanske skall man komma med den malisen, att jag befinner mig ytterst vid synranden också i den meningen, att jag har svårt för att » rätt » uppfatta en del ultramoderna före- teelser.
Bevars, jag skall inte känna mig alltför illa till mods öfver en sådan insinua- tion, ty jag erkänner gärna, att jag väl för de långt avancerade måste synas åtskilligt gammalmodig.
Men man får väl klyfva näbb för det; tolerans är j u en fullt modern lösen — eller hur?
Och se ' n man själf talat sig trött och hört sig trött på sina vänner, kan man j u gärna för en stund höra på, hvad en något mossbelupen stofil har att säga, om inte för annat, så för att på lättvindigt sätt skaffa sig en liten förargelse, hvilken, måttligt njuten, är en härlig lifvets krydda och en stimulus för själen.
Och om jag nu ofvanpå denna oskäligt långa ingress ger mig in på en dagsfråga, så skall jag nog genast visa, hvars andas barn jag är.
* Damernas nya titelfråga, för att börja med en verkligt stor sak, får jag uppriktigt be- känna, att jag inte förstår mig på.
D.
v. s. jag tror mig nog förstå frågans både inne- börd och orsaker, men jag inser inte vare sig nödvändigheten eller nyttan eller behaget af att alla kvinnor, både gifta och ogifta, skola kallas fru.
Reformen synes så oändligt enkel, men jag spår att den blir krånglig till sina konsekvenser.
Låt oss — precis som man i dagarna gör med den proportionella valmeto- den — tänka oss ett och annat tillämpnings- fall.
En herre får — i en järnvägskupé, på en ångbåt eller vid annat tillfälligt sammanträf- fande — se en förtjusande ung dam, som är honom fullkomligt obekant.
Han blir genast kär — allting går undan nu för tiden — han är en eruptiv natur, han fruktar att hon kan stiga af vid nästa station, vid nästa brygga, och så skall han kanske aldrig i världen se henne mer.
Han friar: stormande, besinnings- löst, passioneradt; han talar o m sin lidelse, som.
skall tillintetgöra honom.
Hon småler.
Han nämner sina goda lefnadsvillkor, sina ut- sökta familjeförbindelser.
Hon ler än blidare.
Så kommer det där om hjärta och hand — utan knäfall för de andra passagerarnes skull.
» Ofantligt smickrande, min herre, » säger hon, » men jag beklagar att jag ej kan mottaga ert anbud.
Jag har en man förut. » Och så drar hon handsken af en liten för- tjusande hand och visar honom en slät ring.
Nästa gång han blir kär — eruptiva natu- rer bli ofta förälskade, alltid på ett ögonblick och nästan alltid i damer, hvilkas tillvaro de aldrig förut anat — då törs han inte fria, innan han hört sig för.
Men när han hört sig för, så är det gynnsamma tillfället borta.
Och så går det undan för undan, han slutar som arg, gammal ungkarl och kvinnohatare samt bidrager att försämra vår redan ömkliga äktenskapsstatistik.
Ett annat fall.
Amerikanska Galoseher och Snow-Boots ÄRO Efter en stor middag säger en ung, lätt- antändlig och naiv dam till en väninna: » Känner du den unga mörka damen, som satt snedt emot dig till höger? » » Menar du den i gult och svart?
Henne känner jag. » » Just hon.
Gud hvad jag afundas henne!
En sådan bordskavaljer!
Aldrig, aldrig i mitt lif har jag sett något stiligare.
Tror du hon har honom f a s t.
.
.
riktigt? » » Jag tror det, » säger väninnan kyligt.
» Jag är alldeles säker på det.
Han är min kusin och.
.
.
hennes man! » Hurudant tror ni, att den lättantändligas rykte är tre dagar senare?
Och huru skall frutiteln taga sig ut i hem- m e n?
Där bli så många fruar, att man kan bli mormonsk i hufvudet bara vid att tänka på ' et.
Skall det inte medföra trassel och för- växlingar?
Visserligen kan man j u kalla kök- san kokfru och husan kammarfru, hvarvid •naturligtvis hushållerskan, om man består sig med sådan, blir husfru, men den riktiga frun, mannens gemål, hur skall man betitla henne?
Skall man kanske som kineserna och andra orientaliska folk söka att stärka begreppet genom ordets upprepning och kalla henne — Fru-fru?
Nej, det blir en invecklad historia — tro mig.
Och dessutom är det både oartigt och otacksamt mot Aftonbladet.
Tänk, hvad den tidningen hade för ett fasligt besvär att trumfa igenom frökenreformen och hvilken oändlig rad af speglosor den fick smälta för sitt re- formnits skull.
Och så går det knappt trettio år om, innan det kön, för hvilket den stora striden titkämpats, vrakar hela segerbytet!
Mig lyster se, om Aftonbladet nu skall kläda blodig.
.
.
förlåt, jag höll på att säga något opassande!
.
.
.
kläda skott, menar jag, för frureformen.
Man säger, att det är ogrannlaga att ropa ut för världen, hurudan en kvinnas ställning till äktenskapet är.
H m, ropa ut, j a!
Men det finns så många andra sätt att göra en sak veterlig än just genom ropande.
Ä r det verkligen meningen, att de damer, som icke bära hymens bojor, hädanefter skola obrotts- ligt afhålla sig från att genom blickar, leen- den och allehanda älskliga åthäfvor låta män- niskosläktets sämre hälft förstå, att de äro till äktenskap lediga.
Handen på hjärtat, mina ärade — ännu så länge — fröknar!
Det är nog som en förnuftig man härom dagen skref i en daglig tidning: alla titlar visa en bestämd, stundom mycket hastigt ned- gående tendens i valören.
Han fäster upp- märksamheten på, att Gustaf II Adolfs dotter höll till godo med titeln fröken, som nu knappt duger åt en sömmerska, och att Cali- gula utnämnde sin häst till konsul, hvilket var oerhördt äfven för Roms korrumperade kejsar- tid och skulle, om det hände, anses oerhördt än i dag.
Däremot finns det numera ingen, som förvånar sig åt att man stundom gör åsnor till konsuler.
Nej, jag kan inte vara med på det här.
Fröken är dessutom ett både kraftigt, klang- fullt och vackert ord, som ej bör få försvinna ur språket.
Och skall jag bli nödsakad att kalla min skurmadams femtonåriga flickslinka för » min fru », så vet jag hvad jag kommer att göra.
Jag kommer att köpa mig en kissekatt.
.
.
nej, inte en katt, utan en gris med hvita klöf- var, glänsande borst och rosenrödt tryne, och den skall jag kalla för fröken.
Det finns så många fröknar — säjer di — som kalla sin mest gynnade kavaljer för » sin lilla gris », att det inte bör kunna ligga något stötande i, om en herre en gång kallar sin lilla gris för fröken.
B Ä S T OCH E L E G A N T A S T!
— 47 — Han är mycket gammal nu, Berg.
Men hans andes kraft är mest densamma som för- ut, och när det gäller att uttala sig i tidens allvarsfrågor, är hans omdöme klart och oför- villadt.
Att det ännu länge måtte förblifva så, önska och hoppas de många, som stå honom nära, och hvilka, i en tid af klenmodighet och egoism hämta styrka och själfförgätenhet inför hans upphöjda syn på det lif, som varit, som är, och som han vet vänta honom.
LAURA FITINGHOFF.
STOCKHOLM I KARL JOHAN: nu 11 M I M 1111 T J n i n u 1111111111 I I I 111 in II 11 I I I 11: lltll W D EN 28 DENNES fyller den framstående laglärde, förre presidenten och stalsrådet Karl Johan Berg sitt 85:e år.
De närmare data under hans verksarnhetsfyllda lif åter- finnas i hvarje biografiskt verk, alltifrån haDS första utnämning till notarie i Svea hofrätt 1843 till hans inträde i ministären 1868.
Det var vid den s. k.
» Bergsprängningen » (Berg, Bergström och Bredenberg), som den förstnämnde frånsade sig sin post och ut- trädde ur ministären.
Samma år förordnades Berg till president i Svea hofrätt.
Jämsides med denna ansvarsfulla befattning tilldelades h o n o m många, o m förtroende till hans nit och skicklighet vittnande uppgifter på skilda områden inom stat och kommun.
l sjukvärdsafdelninffen: Oljeduk, SS cm.
bred, tunn .... pr m. Oljeduk, 65 » » tjock &gt; Oljeduk, 70.
.
fjock » Oljeduk, 75 » a tjock » 0 ' jeduk, 85 » » fjock » Oljeduk, 118 » • glatt på ena sidan ... » Oljeduk, 118 » » glatt på båda sidorna » Battlst, Mosettig • Battlst, Billrot • Vaxtaft, &gt; Guttaperchataft » Gummiduk, 85 cm.
br.
dubb.
gumroerad ... » t riskurant franko på begäran.
kr.
2: » 1: » 1: » 2 » 2: » 2: » 8: » 2: » 1: i- " ii » —: » 3: FESTDRÄKT.
DEKORATION A * NORD.
K0MP:S HUS VID STURE- PLAN.
drogo fram öfver de centrala gatorna och platserna för att ta alla festdekorationer i betraktande.
Redan vid nedmarschen från de rikas förnämt stilla stadsdel Östermalm möttes ögat vid Sture- plan af en jättebröst- bild af konungen, som under en flaggdekora- tion prydde fasaden till Nordiska Kompa- niets aftarspalats.
Lik- som detta festemblem så att säga bildade Till följd af den knappa tid och öfriga för- svårande omständigheter, som gjorde sig gäl- lande vid fotograferingen samt genom den starka förminskningen af bilden, blef vår illu- strativa framställning af den ståtliga jubi- leumsgåfvan ej fullt så åskådlig som önsk- ligt varit.
Till orientering meddelas nu där- för den beskrifning öfver adressen, som till följd af bristande utrymme ej kunde gifvas i förra numret.
Adressen är textad på pergament i guld och färger af fröken Sofia Gisberg och bunden lädermosaik och läderplastik.
Texten om- gifves af en bred, stiliserad ram, där de dekorativa elementen utgöras af kronor och rosor samt innerst en granrisbård.
På ena sidan krönes bården af riksvapnet med Han äger så mycken människokännedom, han har sett så mycket af världen och vet så mycket, den gamle, skarpe iakttagaren.
Och hvad han hämtar upp ur minnets skattkam- mare, det får han att lysa inför utomstående med de ursprungliga färgernas friskhet.
Antingen han talar om den tid, då det var » gentilt » att bo i » staden » vid en gata så trång, att man kunde få långpipan tänd vid en fidibuss från grannens fönster midt emot, eller han ordar om studielifvet vid Barnängens dåtida läroverk eller om universitetslifvet i Uppsala, så förmår han att låta en se med hans ögon, höra med h o n o m.
Eller med hvilkeh spänning följer man ej berättaren till tåget, då han med de öfriga statsråden genom ilbud kallats till Malmö till den döende konung Carl X V: s bädd.
I samma stund kupédörrarna stängas, komma emellertid kurirer med det kungliga dödsbudet och kallelse till slottet, där den nye konungen, Oscar II, nästan midt i natten hyllas.
Hyllas af hjärta och öfvertygelse icke minst af honom, som långt före tronskiftet vetat att se upp tlli samt med en sedermera under ett långt lif aldrig försvagad kärlek och tillit tjäna sin monark.
11 I I I T I I I I I I I I I I Ull 11 n h.
B e e k e r, — Kungl.
Hofleverantör.
— 5 Malmtorgsgatan, STOCKHOLM.
Ur i i lltll rubriken till den ståtliga hyllningsadress, som sedan på aftonen i eldlinjer och eldbokstäfver strålade upp mot konungaborgen, ha vi här ET V A R M E R A än invid låtit en afbildning af detsamma utgöra vanligt lifiigt i huf- tilelvignett till dessa festbeskrifvande rader.
vudstaden på mor- Inom slottets murar rådde naturligtvis ett gonen till konun- febrilt lif och uppvaktningarnas rad började gens födelsedag, lif- redan arla på dagen.
Vid 11-tiden på för- iigt af hissade flaggor på hustaken och svän- !JJ| middagen uppvaktade svenska statsrådet, hvar- vid excellensen Boström öfverlämnade till gande flaggdukar konungen den praktfulla adress, af hvilken framför husfasaderna, Idun redan i förra veckans nummer hade för- lifligt af skådelystna månen att kunna ge en afbildning.
människoflockar, som RERG.
Berg har ägt en sällspord förmåga att in- lägga något af sin egen starka, sanna, ärliga personlighet i de företag, hvilka han styrt eller i hvilka han medverkat.
Ända in i dessa senålderns dagar är han vördad och älskad som få.
Den enkla vär- digheten i hans väsen förhöjes dessutom ge- nom den sanna fläkt af humor, som, när den tar sig uttryck i vänkretsen eller inom hem- met, bringar glädje åt hvar och en, som får närvara vid sådana tillfällen.
I D U N 1904 SKOLBARNEN HYLLA KONUNGEN PA SLOTTETS BORGGÅRD.
A. BLOMBERG FOTO.
KUNGAJUBILEET I HUFVUDSTADEN.
1.
SÅNGARHYLLNINGEN Å BORGGÅRDEN.
2.
NORRBRO, GUSTAF ADOLFS TORG, HOTEL RYDBERG OCH OPERAN I ILLUMINA- TTONSSKRUI).
3.
MYNTTORGET.
4.
GRAND HOTEL.
1, 3 OCH 4 TECKNINGAR AF HJ.
ENEROTH.
2.
FOTOGRAFI AF A. BLOMBERG.
— 49 — » HVITA HAFVET ».
IDUN 1904 SCEN FRÅN SLOTTSBALEN DEN 21 DENNES.
TILL HÖGER: KONUNGEN OCH KRONPRINSESSAN AF DANMARK UNDERHÅLLANDE SIG MED GREFVINNAN DE CASA MIRANDA.
TILL VÄNSTER: PRINS CARL, PRINSESSAN ALEXANDRINE OCH PRINS CHRISTIAN.
TECKNING FÖR IDUN AF VICTOR ANDRÉN.
IDUN 1904 — 50 — konungens båda val- språk: » Öfver djupen mot höjden — Brödra- folkens v ä l », på den andra af en interiör från konseljrnmmet.
Nedre delen af bården bär vyer af Stock- holms slott samt af kanslihuset.
Hvad själf va texten vidkom- mer, torde våra läsare utan nämndvärd an- strängning kunnat tol- ka densamma.
Pärmen, som utgått från firman F. Beck &amp; Sons konstskickliga atelier, är utförd i briljant lädermosaik på purpurrödt skinn Äfven i landsorten firades jubileumsda- gen mångenstädes med storartade illuminatio- ner och andra festbar- heter.
V i meddela ett par lyckade illumina- ticnsfotografier från Göteborg och Norr- köping.
EN STAD I LÅ- GOR.
EN NORSKA STADEN AALE- SUND, en af Norges allra lifligaste och mest blomstrande kuststäder med 14,000 invånare, ödelades, som bekant, för några dagar sedan af en fruktans- värd eldsvåda.
FRÄN KUNGAJUBILEET I LANDSORTEN.
1.
GÖTEBORG: GUSTAF ADOLFS TORG OCH HAMNGATAN I ILLU MINATIONSSKRUD.
O RINMAN FOTO.
2.
NORRKÖPING: ILLUMINATIONEN I KARL JOHANS PARK.
A. KARLSSON FOTO.
och återger i färger riksvapnet samt i hörnen konungens namnchiffer, omgifvet af lager.
— Sedan de olika uppvaktningarna inom slottet voro till ända, k o m en af de mest anslående hyllningarna för monarken, nämligen hufvud- stadens folkskolebarns.
Till ett antal af 5,000 stycken och försedda hvar och en med en svensk flagga tågade de unga vid Vs 2-tiden på middagen från sina respektive skolor upp till slottet, på hvars borggård de samlade sig och medels sång och hälsningar med flaggorna hyllade landsfadern.
Vår af denna högtidlig- het tagna fotografi, utvisar de samlade barn- kolonnerna inne på borggården, medan konun- gen synes i ett af fönstren, lyssnande till folkskoleinspektören d:r Bergmans å Stock- holms folkskolors lärares och lärjungars väg- nar framförda lyckönskningstal.
A f kvällens olika högtidsmoment ha vi, som våra läsare finna, bevarat en hel del medels ritstiftet och kamerans hjälp: den ståtliga såugarhyllningen på borggården, då direktör Erik Åkerberg m e d en trupp af 1,300 sångare i toner hyllade konungen, balen i » Hvita hafvet », elegant åskådliggjord af ar- tisten Victor Andréns stift, samt illumina- tionen, som under några kvällstimmar gjorde det centrala Stockholm till ett bländande ljus- rike, från hvilket människorna endast mot- villigt skildes sent på natten.
För ovanlighetens skull ha vi lyckats ge en fotografisk bild af ekläreringens förnämsta punkter, ett experiment, för hvilket den fullt dagsljus kräfvande kameran eljes ej brukar vara benägen då det gäller friluftsbilder.
V y n är af hoffotografen Blomberg tagen från ett fönster i drottningens matsal och visar längst till vänster Arffurstens palats med sitt strålande furstemonogram, Hotell Rydbergs rikt ekläre- rade fasad, det eldskimrande telefontornet längst upp i fonden, ljuslågorna kring Gustaf Adolfsstoden, operans eldskrud, där kunga- monogrammet utåt torget samt namnchiffret, som från operaterrassen lyste ut mot Carl XII:s torg, ses i skarp profilering.
För öfrigt har en af våra tecknare kompletterat med några detaljbilder såsom Grand Hotells ljus- skrud o. s. v., hvilket tillhopa torde bilda en ganska fullständig tafla af Stockholm i fest- dräkt på vår konungs 7 5-årsdag.
DEN NO NEDBRUNXA NORSKA STADEN AALESUND.
1.
STADEN SEDD FRÅN PARKEN.
D ' Elden, som uppstod i Aalesunds preserving companys fabrik vid 2-tiden på morgonen, spred sig till följd af den orkanartade stor- men med blixtens hastighet från kvarter till kvarter, och inom kort var hela den tätt sam- manbyggda trästaden ett enda flammande och dånande eldhaf.
Så godt som hela det idoga samhället är nu lagdt i aska och 12,000 människor husvilla samt beröfvade all sin egendom.
Det är den största eldsolycka, som hemsökt vårt broder- land under de senaste 100 åren.
Medkänslan för det af katastrofen så svårt pröfvade samhället är ock djup öfver hela Skandinavien och energiska hjälpåtgärder ha vidtagits i de tre nordiska länderna för att lindra den så hastigt påkomna nöden bland tusentals sträfsamma människor, Storartad är den hjälp, hvilken den raske och energiske kejsar Wilhelm omedelbart efter det han fått kännedom o m olyckan lät orga- nisera och som på det vackraste sätt ger ut- 2.
HAMNEN, DÄR FLERE FARTYG UPPBRÄNDES.
— tryck åt de sympatier han hyser för Norges land och folk.
För den händelse Iduns läsare skulle känna sig manade att med penningbidrag stödja våra nödlidande bröder på Norges västkust, tillåta vi oss meddela, att en insamlingslista finnes för ändamålet utlagd å Iduns expedition, Bryg- gargatan 17, där bidrag till de brandskadade, äfven pr post, med tacksamhet emottagas och befordras till vederbörande i Norge.
Alla in- flutna bidrag redovisas sedermera i Idun.
UR DAGSKRÖNIKAN.
T ?N VÖRDNADSVÄRD 90-ARING.
En betydelse- * - full familjefest firades den 25 dennes i Vexiö, då änkefru Fredrique Bratt, född Lagerberg, fyllde 90 år.
Alltsedan hon 1887 blef änka efter kom- mendören vid flottan S.
A. Bratt, har den gamla tillbringat sina dagar i det idylliska hemmet i Vexiö, lifligt intresse- rad, trots den tilltagan- de åldern, af tidens strömningar och dagens händelser.
Den franska och äfven den svenska moderna skönlitteratu- ren hittar alltjämt vä- gen till hennes arbets- bord, och hennes goda syn tillåter henne att med obeväpnade ög ' on taga del af densamma.
Frisk och kry är hon för öfrigt till såväl kropp som själ.
Redan kl. 6 om morg-narne börjar FREDRIQUE BRATT.
hon sin dag vid spinn- rocken, vid 9-tiden tömmer hon enligt gammal sed sitt kornkaffe, och vid 11-tiden är hon visibel för vänner och visiter.
Så en liten vagnsprome nad, ofta till sonens, major O. F. Bratt, närbelägna hem.
Välgörenhet i det tysta fyller också en god del af den vördnadsvärda gamlas lif, rikt i all sin stillhet på så många vackra intressen.
Bland dessa kan slutligen nämnas hennes varma kärlek för Skansen och dess uppgift, till hvilken hon done- rat frikostiga penningbidrag, liksom äfven min- båtsfonden af den gamla sjöofficersmakan ihåg- kommits med gåfvor.
i " M " A.
G:SON BENNICH, förutvarande general- • tulldirektör och för öfrigt på sin tid en af vårt offentliga lifs mest bemärkta och framstående personer, afled för några dagar sedan härstädes i den höga åldern af 86 år.
Hans ämbetsmanna- karrier gick genom Svea hofrätt, kammar- rätten, krigshofrätten o. s. v. Vid 1840 års riksdag var han kanslist i bevillningsutskottet, hvarest brytningarna mellan det rådande pro- tektionistiska tullsyste- met och allt Ulligare inom riksdagen fram- trädande sympatier för frihandeln fingo stort inflytande på B:s ut- veckling och framtida verksamhet.
Han blef, som en af hans biogra- fer säger, &gt;frihandlare N.
A. BENNICH.
för lifstiden », och hans nit och duglighet förskaffade honom, under fort- satt anställning dels som notarie, dels som sekre- terare i bevillningsutskottet, ett åtgörande infly- tande på vårt lands tullpolitik.
År 1860 kallades han till landshöfding i Jämt- lands län.
Från denna post förflyttades han 1865 till ehefplatsen för tullverket, hvilken han beklädde i öfver tjugutre år eller till 1888.
Som general- tulldirektör har B., säger en minnestecknare, » haft lycka ».
Han tillvaratog med nit och skicklighet verkets intressen, hade glädje se inflytandet af ständigt växande tullintrader, bekämpande med framgång det allt fortfarande florerande lurendre- jerit o. s. v. Lifligt intresserad och verksam äfven på andra områden, ej minst de kommunala och finansiella — han var ledamot af 1858 års märkliga finans- kommitté en af grundarne af Handelsbanken o. s. V. — anförtroddes Bennich en mängd offentliga 51 — uppdrag och förtroenden vid sidan af sin tjänst.
Sålunda blef han efter representationsreformen en af ledamöterna af riksdagens första kammare och stannade där till 1892.
Han var trenne gånger gift, nämligen först med Katarina Fredrika Fries, andra med Hildegard Lovisa Charlotta Bredenberg och tredje med Emelie Nordqvist.
Han sörjes nu närmast af den sist- nämnda, två döttrar från de föregående giftena samt af tre söner och en dotter från det sista.
Af sönerna är den äldste disponent för Jössefors pap- persmassefabrik i Värmland och den andre i ord- ningen expeditionschef i jordbruksdepartementet.
OABBATSBERGS SJUKHUS, den stora mönster- ^ anstalten inom sitt fack i hufvudstaden, firar i dagarne sitt 25-årsjubileum.
Då emellertid Idun så nyligen som i n:r 41 för i fjol meddelade en uttömmande skildring af Sabbatsberg ' med en mängd bilder och porträtt af dess ledande män, bedja vi i dag att endast få hänvisa våra läsare till nämnda uppsats.
DA r å d gifvas.
ET är ganska enkelt att råda en person, hur 1 denne skall steka en höna; det förutsätter blott, att man kan steka höns själf.
Att råda någon att köpa en höna, innebär re- dan något mer: man bör i så fall veta, i hvilket tillstånd den andres börs befinner sig, och man bör ha tagit reda på, om han verkligen har smak för höns.
Och tillråder man en person att lägga sig till med en hönsgård, griper man sig an med något verkligt ansvarsfullt.
Detta förutsätter icke blott kännedomen om hvad en hönsgård är, utan äfven kunskap om den andres själsanläggning.
Att råda en veritabel musiker att slå sig på hönsskötsel förefaller ej lämpligt, dock får man höra eller själf mottaga motsvarande råd och de, som gifva dem, göra det i den tanken, att de äro goda och efterföljansvärda.
Den, som ger rådet, är ingen musiker själf, han älskar det lugna pysslandet med fjäderfä, han har funnit behag i dess kacklande och han ned- lägger hela sin själ i denna landtliga sysselsätt- ning, hvilken fyller hans börs och gör honom på allt sätt tillfreds.
Hvarför skulle det icke kunna bli på samma sätt med hans granne?
Samme man — den, som har sin tillfredsstäl- lelse i hönsgården — har också ett par stöflar, mjuka, lagom breda för tårna, välsittande på alla sätt, med " ett ord, ett par ideal till stöflar.
Hvar- för passa de icke äfven hans granne?
Jo, grannen har något annorlunda skapade fötter.
Är det icke möjligt att han äfven har ett annorlunda danadt sinne, annan syn på lifvet och annat sätt att taga saker?
Råd böra föregås af inblick i förhållandet samt beledsagas af tanken, att hinder finnas äfven för andras handlingar.
En fru — af okändt namn, boende i en mindre stad samt ägande sin glädje i att meddela vishet åt sina medmänniskor — skrider ned för sin trappa och ut genom sin port.
Framför sig har hon då torgets rörliga lördagstafla.
Den första hon möter är sin dotters kamrat i banken; flickan stannar, niger och tackar för gårdagens fest hos samma fru.
» Ack, » säger denna, sen hälsningen är besva- rad, » hvilken njutning frökens sång beredde oss alla!
Fröken bör verkligen ej sitta på bank, utan tänka på att utbilda sin röst, det är mitt råd det, fröken lilla. » Men den välvilliga frun får intet annat svar än en afskedshälsning.
Den unga flickan skyndar fram öfver torget, bort till sitt arbete med siffrorna, och det är icke utan att hon ser förtrytsam ut.
Huru, skulle icke denna flicka vara förtjust öfver att få mottaga en så god och välvillig finger- visning om framtiden!
Här kommer en dam med erkändt musikaliskt öra och säger, att denna ung- dom bör odla sin stämma, och hon ämnar icke följa rådet!
Hon är då mycket oklok?
Kanske.
Men det finns ett hinder.
— Något, som hindrar henne från att följa ett råd?
Så besynnerligt!
Ja.
Hon är fattig och hennes mor är blind.
— Det finns en fru Andersson i samma stad, en fru Andersson, som har en man, som super; henne finner den visa frun vid ett stånd.
» God- dag, lilla fru Andersson, » säger den visa frun, och sen hon handlat af fru Andersson, hviken har gan- ska goda varor att sälja, men är af ett nedtryckt och förskrämdt utseende, säger hon: » Fru Anders- son skall icke låta sin man supa så där. » Detta är ju ett både klokt och människovän- ligt yttrande, men saken är den: denna lilla tunna, frysande, förtryckta kvinna bak ståndet vet egent- I IDUN 1904 ligen hvad ordet &gt;låta&gt; betyder, det passar ej i hen- hes förhållande.
— De flesta råd, hvilka erbjudas oss, tjäna blott till att afslöja gifvarens ståndpunkt, de vägleda oss icke i något annat afseende: Det var en gång en ung fru, som satt i sin ny- inredda salong; hon hade låtit genomföra den gus- tavianska stilen därinne, och det skänkte henne mycket välbehag att se sig omkring.
Då anmäldes en besökande; denna såg sig också omkring och när hon det gjort, gaf hon den unga frun det rådet att virka spetsar till sina draperier samt lägga korkmatta under bordet.
Hvad skulle den unga frun med det rådet?
Den besökande var antagligen en mycket välvil- lig person, men stilarter var något hon förbisåg.
Hon hade själf korkmatta och virkade spetsar i sin salong och hon ansåg, att den unga frun be- höfde göras uppmärksam på, att hon saknade dessa artiklar.
Det kan ju också hända, att det låg något tillfredsställande i att ge rådet.
Hon kom därigenom att känna sig öfverlägsen värdin- nan, och när hon sedan gick, tog hon med sig denna förnimmelse till sitt hem och njöt af den under dagens återstående timmar.
De verkligt öfverlägsna gå däremot sällan om- kring och prata på folk råd, likt varor de icke hafva någon användning för själfva.
Deras råd hålla sig därigenom högre i pris, de äro svåra att anskaffa i rätta ögonblicket.
De däremot, hvilka äro de mest spendersamma med sina råd — ja, rent af slösande — äro personer af härsklystet sinnelag.
För dem äro råd ett slags ventiler för deras begär att styra.
Många äro föröfrigt de, som tro sig om att vara vägvisare.
Vi möta dem på vägen och strax lå- ter det: » Gå dit åt, gå dit åt.
Vi råda er att vika af åt det hållet, där skola ni säkert finna de vida utsikterna, de leende blomstertrakterna och de bördiga fälten. » De hafva själfva åtrått blomstertrakterna och bergen och kunna ej tänka sig, att andra hafva till mål de folkrika städerna eller skogen.
Därför lyssna vi också förströdda — kanske med ett uppmärksamt utseende för att icke före- falla oartiga — och gå ditåt vår egen håg leder oss.
Vi göra detta, då vårt hufvud är fylldt af pla- ner och vårt sinne af hopp, men är det tyst inom oss eller äro vi svaga samt ha mist den stora till- förliten till oss själfva, då stanna vi och lyssna och lyda hvad röst som helst.
Råd äro att likna vid lyktor; de äro öfverflö- diga vid dagsljus, men goda att ha i mörker.
DAGMAK BERGSTRÖM.
NÄR HERRARNA I N T E V I L L E DANSA.
SKISS FÖR IDUN A F L E L L.
J ^ V E T VAR subskriberad bal på stadshotellet 1 tjugondagen.
Danssalen företedde en liflig anblick — ljus, flaggor och granar, grupper här och hvar af danslystna unga damer i smak- fulla toaletter, samt mycket unga herrar, ur gym- nasiets högre klasser, i oklanderliga blankläder- skor och för trånga handskar.
Mammor och » för- kläden » hade redan intagit sina observationsplat- ser i småsofforna och musiken började introduk- tionen till första valsen.
Damernas hjärtan klap- pade i takt och oroliga ögon riktades mot dörrarna.
— Skulle då aldrig de » riktiga » kavaljererna komma!
» Det vore verkligen retfullt att sitta öfver första valsen, » utbrast Else Wigardt till sin mor, just som det första paret, balarrangören och borg- mästarinnan, dansade ut.
Else mönstrade hastigt alla närvarande frackar och konstaterade det sorg- liga faktum, att doktor B., hennes vanliga balrid- dare, ej heller var kommen.
Och ändå visste hon säkert, att han tecknat på listan.
Så var äfven fallet med stadens öfriga ungherrar.
Hvad kunde ha kommit åt dem?
Visserligen voro de förskräckligt tröga och omöjliga, när det gällde danstillställningar, och spelade hellre kort och biljard, men inte kunde det väl vara deras allvar att strejka nu, då det var riktig bal!
— Nå, gudskelof, där kom Kurt Siewert, Ingrids bror.
Då är man åtminstone räddad, tänkte Else, men harmligt är det i alla fall!
» Nå, Kurt, hvarför komma ni så sent i dag och hvar äro de andra? » frågade hon ifrigt, då de dansat ett hvarf.
Kurt såg litet generad ut.
» Jo, ser du — ja, jag smet egentligen ifrån — för din skull — men annars ha Duwe och doktorn ett par spelbord därinne och det är lite ' svårt att komma ifrån.
Duwe dansar ju ogärna, som du vet, och han tyckte, vi gå förstås ned till supén och — — — » Else hade blifvit högröd af förargelse.
IDUN 1904 riiiMiiiiiiiiiinii 52 — • IIIIIIIIIIIMIIIMIIIIIIIIIIIIIII Förnämsta tvättmedel » Jo, det gick för s i g.
.
.
» » Och litet Karlshamn, fröken, och likör för da- merna. » — » Tillåter ni? » Och han stod bugande framför Else, som just rest sig från bordet.
ftro och förblifva dock vid finare tvätt HYLINS Ekonomi-Tvål och vid gröfre tvätt (byk) HYLINS Prima Tvätt-Tvål &gt; Menar du, att ni ha ställt till spelparti där- inne?
Ah, det är nedrigt! » Oeh med blixtrande ögon lämnade hon sin ge- nerade kavaljer för att genast omtala den oer- hörda händelsen för en flock unga damer, som just » satt öfver » valsen.
Kurt Siewert hörde några indignerade utrop,, hvarpå han försiktigtvis tog till reträtten.
Kom- men till spelrummet föreslog han, att man ju kun- de » uppoffra sig en och annan dans, för att ej stöta sig för mycket med damerna », men herrarna voro redan inne i spelet och ytterst ohågade för att öfvergifva whiskyn just nu.
» Man är väl ingen skolpojke heller, » sade Duwe.
» Någon gång ska man väl sluta med barnslig- heterna.
Låt gymnasisterna svänga om!
2 trick och 4 honnörer, hvem ger? » Han kastade korten till den lille nykomne notarien, som tycktes vara född med monokel och något slags elegant fel på talorganet.
» Ja, de ' e ' oevhövdt hva ' småstädev ha ' pve- tentionev på oss ungkavav, » sade han och grima- serade med glasbiten, som oupphörligt ville ramla, medan han delade ut korten.
» Föv min del tyckev jag de ' e ' tillväckligt med skidklubben på fvedag och slädpavtiet om söndag.
Jag gynnav spovten, men man ska inte öfvevan- stvänga sig.
Apvopos!
med hvilka ska ni åka?
Hav tänkt på lilla fröken S. » » Ah, det är tids nog att tänka på dagen före, » sade Duwe nonchalant.
» Skål, whiskyn kallnar! » Men i balsalen hade nådens sol runnit upp fer gymnasisterna.
Tack vare de öfverlägsna rivaler- nas frånvaro blefvo de allt djärfvare i sina upp- bjudningar och kände sig som unga lejon.
De arrangerade nya turer i fransäsen, hämtade från gymnastikbalerna, och Algot Wester, som var skol- flickornas hjälte, men som svärmade för Else Wi- gardt, blef så modig, att han bad henne bli sin dam vid supén.
Och Else samtyckte skrattande.
Hon hade blifvit så uppspelt i en hast och fast besluten att visa, det hon kunde ha lika roligt än- då, fast ... Unge Westers exempel vann gehör och det var en munter, skrattande skara, som par om par vandrade till supén en trappa ned.
Strax före, då Else krusade en räknad hårlock inne i toalett- rummet, hade hon hållit ett helt litet tal till de öfriga flickorna, som väntade på spegeln och bränn- tången.
Och flickorna hade applåderat, hämnd- planer uppgjorts, och som hämnden är så ljuf, så blef det idel solsken och skratt vid det långa ung- domsbordet i matsalen.
Unge Wester var hufvud- yr af så mycken framgång och Else hade all möda i världen att hindra honom från att rekvirera in champagne redan vid laxen.
Under tiden kastade hon förstulna blickar mot dörren för att se, om spelherrarna skulle visa sig.
Och så sade hon helt omotiveradt: » Tänk, jag har alldeles tröttnat på att åka ski- dor.
Om några ville vara hyggliga ändå och ställa till ett trefligt kälkparti! » Jovisst.
De flesta af herrarna hade redan länge tyckt » att skidåkning var — hm — banalt » till och med.
Långa kälkar vore lätt att skaffa, och om damerna ville, så!
Kanske vore det lämpligt i morgon?
Jaså, inte.
Nej visst, man var.då trött efter balen.
» På fredag skulle det passa bra, » föreslog Else listigt.
» Men vet ni, vi tala inte om det på för- hand, för då brukar det vanligen inte bli af, utan vi alla här kunna ju träffas i backen klockan 4.
Passar det? » » Jo, utmärkt! » Wester kastade segerstolta blic- kar på kamraterna, som ville han säga: Ser ni, om inte jag gjort början, så hade detta aldrig blifvit af.
Farväl med alla flätor och korta kjolar, nu kan man ju börja lefva med.
Han vinkade värdigt till sig ' en af flickorna, som serverade, och frågade afsides, om man kunde få kaffet i ett af smårummen bredvid danssalen.
o 50MATOSE På fredagen vid 5-tiden gingo doktor B., Kurt Siewert och några andra herrar tillhörande skid- klubben i skiddräkter genom stadens gator ut till den långa, präktiga s. k. Brantbacken, klubbens vanliga tillhåll.
Doktorns ståtliga figur tog sig charmant bra ut i den splitter nya sportdräkten — och han visste om det.
Det roade honom att kallas • " köpings vackraste karl; åkningen däremot roade honom mindre.
Kurt var en ifrig sportsman och var egentligen den, som bildat klubben och upp- muntrat deltagarna att ej tröttna.
Ja, han hade t. o. m. förmått lille notarien att vara med och bortlägga en del af sin blaserade min — men ej så monokeln.
Där kom han just, elegant svängande om hör- net med sina skidor och kvarhållande glaset med otrolig själf behärskning och grimasering.
» Minsann ä ' inte flickorna där före oss, » utro- pade Kurt, då backen blef synlig.
» Men de åka ju kälke!
Hvad vill detta säga?
Hallå!
Hvar ha ni skidorna? » Och det blef utrop och frågor öfver lag.
Else och Gertrud Wigardt sutto just på en skogskälke, styrd af två långa gymnasister i 7:2, färdiga att g e sig af.
» Hvad skriker du för, Kurt?
Hvad som står på!
Ingenting annat än att det bara roar oss att åka kälke i stället för skidor. » » Flytta dig längre fram, Gertrud, så får jag bättre plats! » » Men detta är ju nonsens! » bröt Kurt ut.
» Att skolka från den vanliga klubbåkningen! » » Ja, det finns ju så många slags skolkning, » skrattade Else ironiskt.
» Man gör det man helst vill förstås.
Ibland spelar man hellre whist än dansar på balen.
Se o-o-opp där nere! » — Och så bar det i väg.
Hon hade velat bita sig i tungan för att få det osagdt, men det var i alla händelser riktigt skönt att få säga det.
Ja, hon ångrade sig- egentligen inte.
Det var bra, att de flngo det i sig med det- samma.
Och det var ändå intejiennes bästa triumf.
En hade hon kvar på hand.
Ah, vänta bara!
Men hvad doktorn såg härligt bra ut i dag.
Han tyckte visst den nya hvita skinnmössan klädde henne, för han hade sett på henne särskildt.
Ja, det var egentligen Kurt, som retat henne med sina dumma frågor, och notarien se ' n med sin eviga » enkel- tjusare ».
Hon var glad att den ramlade af just då hon sa ' det där om whisten.
M en uppe i backen var det tyst en bra stund.
» Ah katten, » sade notarien till sist och började torka sin våta monokel.
Kurt hvisslade.
» Nå, så åka vi väl ändå! » Men det var lättare sagdt än gjort, ty backen vimlade af kälkar och man kunde riskera att bryta benen af sig.
Det blef ingen annan råd än att söka en annan plats att åka på.
Doktorn var nedstämd.
Han hade verkligen gladt sig åt efter- middagen och litet motion i trefligt sällskap, innan viraspelet började, som han skulle vara med om klockan 9.
Duwe var förargad och småsvor.
Om inte flickorna sett så bjärt-innerligt glada ut än- då!
De tycktes då åtminstone inte sakna deras sällskap.
Och det var sablarna hvad de pojkarna ränt upp och blifvit stora.
Såg han inte ut som en riktig sprätt, unge Holmer, med riktiga små ansatser till mustascher och blossande på en cigar- rett, där han styrde för Kurts syster!
Den där spolingen skulle han hålla ögonen på!
Det ville inte bli fart i åkningen, fast den nya backen inte var så oäfven.
Antingen man sak- nade flickornas glada prat eller förargelsen tog bort nöjet, så blef det i alla fall fort slut på leken.
Doktorn hade brådt för virans skull och notarien skulle » titta på några papper ».
Det var bara Kurt, som sa ' ifrån att det inte var roligt att åka, » när inte alla i klubben voro med. » På lördag eftermiddag- kom notarien med an- dan i halsen uppspringande till doktor B. och frå- gade, innan han fått af sig galoscherna, om han fått någon släde till morgondagen.
Jo, doktorn hade fått lof på en från landet.
Och så berättade notarien, hur han ringt upp alla åkare i staden, men hur det öfvcrallt varit upptaget i förväg.
Han visste inte, hur han skulle bära sig åt.
Dok- torn var förvånad, ty det brukade alltid annars vara godt om åkdon.
Tur i alla fall nu, att han hade en.
I eftermiddag skulle han telefonera till fröken Wigardt och be henne åka med sig.
Han kom ihåg den hvita skinnmössan och ett par trot- siga ögon och log för sig själf.
Att någon kommit honom i förväg, föll honom aldrig in, och det var därför med en viss säkerhet o E r k ä n d t b ä s t a han ringde upp riks 116, så fort notarien hunnit ut i farstun.
» Hallå, är det hos konsul Wigardts?
Får jag tala med fröken Else.
Tack!
— God dag, fröken, ska ni åka släde i morgon? » » Ah, är det doktorn!
Ja visst ska jag åka släde, hvarför frågar ni det? » » Nej, allvarsamt, fröken, jag menar, vill ni åka med mig på slädpartiet? » » Ah, jaså på så vis!
Tack, snälla ni, så rysligt ledsamt, men jag har redan lofvat bort mig.
Tack i alla fall! » Doktorn blef helt förbluffad, kom alldeles af sig och frågade inte ens, med hvem hon skulle åka.
Han sade ett par artiga beklagande ord och ringde af.
En så ' n fördömd otur!
Hvem skulle han nu be i stället?
Men vid riks 116 stod en liten triumferande varelse, som sade för sig själf: » Jo, jo, min värde herre, man är inte så att ta på hyllan.
Ring nu upp till alla flickor i sta ' n och ni skall få samma svar! » Och så suckade hon en smula — bara en liten, liten smula.
På aftonen var det ovanligt tråkigt på hotellet, där stadens herrar som vanligt samlats för att få en whist eller » ta en kula » på biljarden.
Alla sågo mer eller mindre förtretade ut.
Somliga hade omöjligt kunnat skaffa slädar till morgondagen och de, som lyckats, hade fått samma svar från de damer, de inviterat: » Beklagar, men upptagen! » Och så för att ej alldeles bli utan, hade de i sista stund bjudit dem de fått fatt i: tre äldre fröknar von W. och några ungdomar, såsom de » små » flickorna Siewert på 15 och 16 år, hvilka blifvit öfverförtjusta att få åka med, samt ett par af dessas kamrater.
Det var verkligen nedslåen- de.
Som sagdt, missnöjet tycktes vara epidemiskt, och doktorn, som eljes briljerade med fina stötar, handterade nu sin kö, som ville han helst klå upp någon.
Notarien grälade på småstäder i allmän- het och menade, att » hade han bäva fått fatt på en hästkvake i den häv fövdömda hålan, så hade han nog fått en dam. » » Ja, men nu har du hvarken åkdon eller dam, » svarade Duwe retligt, » och det är inte lönt att tala om saken längre.
Markör!
hit med en an- nan kö, tjugutvåan, den här är ju lika oduglig som en gärdsgårdstör! » o Då slädpartiet for förbi läkarebostaden, stod doktorn bakom gardinen vid ett af fönstren i mot- tagningsrummet.
Han ville inte gärna bli sedd, men det kunde ju vara lustigt nog att se, hur kamraterna togo sig ' ut.
Först åkte en del fruar, som för tillfället bytt män, och så öppnades ung- domsraden af Ingrid Siewert och unge herr Hol- mer, som helt stolt körde själf.
Kors hvad Duwe skulle vara arg!
Doktorn såg ifrigt på hvarje för- biilande släde.
Jo, se där satt hon, Else, i sista släden vid sidan af Wester, som pratade och skrat- tade oupphörligt.
Han drog sig hastigt tillbaka, ty Else såg plötsligt upp, men deras blickar hade i alla fall mötts för en sekund; och det var till- räckligt för att han i hennes ögon hann läsa så- väl saknad som ledsnad i stället för som han trott — öfverdådig munterhet och skadeglädje.
Och så kom det sig, att vår vän doktorn vid den upp- täckten just som blef litet tankfull och hans förut smått förargade sinnesstämning gaf vika för ett gladt lugn.
Han började hvissla för sig själf, där han gick af och an och funderade.
Ett sådant litet troll ändå att ställa till, fast hon själf velat ha det annorlunda; ty det hade han sett i hennes ögon.
Men nog var det ruter i flic- kan, det var då säkert.
Tusan till töser i alla fall!
Han kastade på sig rocken i en helt gemytlig sinnesstämning och sprang ned för trappan i af- sikt att söka upp de öfriga » förbisedda ».
Dessa tröstade sig just vid ett parti biljard och åsikterna angående slädpartiet voro rätt olika.
Några voro allvarsamt onda och tyckte det vara » ett för- baskadt sätt af flickorna ».
På det hela taget tyck- tes man känna sig rätt » afsnoppad ».
Notarien anmärkte, att » damev i allmänhet ä ' så envisa, det kunde falla dem in att fovtsätta så däv hela vintevn, i all synnevhet som de hav en afgjovd smak föv gvyende mustaschev! » Doktorn kom i detsamma.
Han uppfattade ge- nast det dystra i situationen och ropade i dörren som svar på notariens yttrande: » Javisst ä ' fruntimmer envisa; sabla envisa till oeh med.
Men hvarför inte då ta ' saken från dess komiska sida och ställa till stor försoning och för- vrida hufvudet på hvarenda flicka i sta ' n — som hämnd! » » Bravo, » skrek Kurt Siewert, som verkligen var ledsen och nu ändtligen såg en ljuspunkt i det hela.
» Det var ett bra ord, doktor, och så ställa vi till bal och supé och bjuda med tryckta kort och — — — » k r a f t h ö j n i n g s m e d e l Ö k a r a p t i t e n i h ö g g r a d.
Erhålles på apotek.
— 53 — » Ja, hvarför inte! » Doktorn var idel solskenshumör och villig att ta hela världen i famn, tycktes det.
» Ta hit penna och papper, så sätta vi genast upp konceptet! » Herrarna skrattade och Kurt ref ifrigt ett blad ur sin anteckningsbok.
» Där har du!
Ordinera nu något lifvadt! » » Nå så här då: Sista akten af » damernas hämnds utspelas lördag afton kl. 7, hvarvid fröken N.
N. inviteras till dans och supé på stadshotellet.
— Hm, hvad ska vi sätta se ' n?
Jo!
• — Obs.!
Biljard och whist vid dödsstraff eller damernas eviga onåd för- bjudet!
— Är det bra så? » Och han lämnade papperet till de andra, som blifvit helt uppspelta vid tanken att ändå få » sista trumf på hand ».
Else Wigardt satt just vid frukostbordet ett par dar senare, då det ringde och jungfrun lämnade henne ett kort.
» Åter en bjudning, Else? » » Ja, mamma, » och hon brast i ett klingande skratt, då hon fick se, hvad det var.
» O, så förtjusande roligt! » Men så kom hon att vända på kortet och blef helt hastigt tyst.
Med glödande kinder läste hon några ord, som med en välbekant stil där stodo skrifna: Ber härmed ödmjukt om första- och supévalsen.
Vi ska aldrig göra så där mer!
C.
B.
• \ rADAME JEANNE RAUNAY är namnet på en JM. f k operasångerska, som i dagarna skall sjunga på vår operascen i » Elsas » och » Elisabeths » roller.
Till dessa hennes uppträdanden skola vi återkomma i ett följande nummer.
Nu endast några biografiska rader till hennes porträtt!
Jeanne Eaunay är sondotter till den kände kopparstickaren Richomme, hvars verk finnas i Louvre-museet, samt dotter till målaren Richomme.
Uppfostrad i en värld af idel konstnärliga element, säges hon vara en kvinna af stor artistisk begåf- ning samt därjämte besitta ett temperamentsfullt och tjusande väsen.
Vid Theatre de la Monnaie i Bruxelles var det hon grundade sitt rykte genom framställningen af Elisabeth i » Tannhäuser » samt Margaretha i » Faust ».
Sedan tillhörde hon Paris ' musiklif, där hon på ett mycket förtjänstfullt sätt medverkade vid de rykt- bara Lamoureux- och Colonnekonserterna.
Men det var på Théatre lyrique hon vann fullständig seger med sin framställning af Glucks » Iphigenia i Tauris », af hvilken roll hon, enligt pariserkri- tikens omdömen, skapade en figur af klassisk ren- het och fulländning.
För öfrigt omfattar hennes repertoar hufvud- uppgifter i operorna » Othello », » Lohengrin », » Sa- lambo », » Sigurd », » Fidelio », » Hérodiade », » Val- kyrian », » Armida » m. fl.
Liszt.
Han företräddes af ett par för honom myc- ket betecknande nummer.
Det första var ton- sättarens konsert för piano och orkester, ess-dur, n:r 1. en glänsande skapelse, full af de oerhör- daste svårigheter i pianostämman, i hvilken hr Stenhammar ytterligare fick tillfälle att dokumen- tera sig som fullt jämbördig med många af ut- landets mest framstående pianister.
Numret väckte formlig sensation, och hr S. framkallades uppre- pade gånger.
Konserten afslutades med Liszts » Mazeppa », symfonisk dikt för orkester.
Före dess utförande framträdde hr August Lindberg och de- klamerade Victor Hugos dikt i en utmärkt lyckad svensk efterbildning, gjord af hr V. Peterson- Berger.
Liszts symfoniska dikt hör alltså till pro- grammusikens område, men det är, en beundrans värd tonmålning, djärf och uttrycksfull, och den kom äfven genom det ypperliga utförandet allt- igenom till sin rätt.
Mellan de båda stora mästarne hade hr Karl Valentin fått en ingalunda afundsvärd plats.
Hans » Ingeborgs klagan » — egendomligt nog af ton- sättaren kallad » dramatisk scen » för orkester, då ju den Tegnérska dikten alltigenom präglas af vemodig lyrik — har en rätt väl genomförd or- kestrering, men det hela verkade något långdraget och matt.
Sångstämman utfördes af fröken Svärd- ström.
— Den numera synnerligen väl samspelta orkestern skötte sig hela aftonen förträffligt under ' hr Aulins energiska och skickliga ledning.
1 FÖRESTÅENDE KONSEETER.
På lörda- gen i denna vecka gifva fru Anna Nor- och hr Sven Scholander i Musikaliska akademien en stor populär Frödings-af- ton till förmån för Frödingsfonden.
Nå- gon särskild rekom- mendation behöfves ej här.
Soarégifvar- na och deras goda syfte tala för sig själfva.
r a n s T7 " UNGL.
TEATERN gaf dagen före konungens födelsedag en festföreställning, hvilken be- vistades af konungen, kronprinsen m. fl.
af den kungl.
familjens medlemmar äfvensom deras dan- ska fränder, kronprinsessan Louise, prinsessorna Thyra och Älexandrine samt prins Christian.
Vid de kungl.
personernas inträde uppspelade hof- kapellet kungssången, som af hela den högtids- klädda publiken åhördes stående.
Efter föreställ- ningens slut uppstämde hofkapellet den danska folksången, som likaledes åhördes stående.
Pro- grammet för aftonen upptog Saint-Saens ' opera » Simson och Delila » med fru Jungstedt och hr Od- mann i titelpartien.
Föreställningen gick, frånsedt ett missöde i sista akten, där den vackra offer- duetten gick sönder, på det hela taget förträffligt och vann lifligt bifall.
— På fredagen tog hr Nåväl för denna gång afsked af publiken som don José i &gt;Carmen ».
Han hyllades entusiastiskt af den fulltaliga publiken, som härigenom tydligen ville önska honom ett välkommen åter.
TUOESKA SKÅDESPELARSÄLLSKAPET, kändt från föregående uppträdanden å Södra teatern, gästar ånyo och denna gång med delvis ny per- sonal Stockholm, hvarest detsamma å Vasateatern några aftnar spelat Björnsons fantasistarka lust- spel » Geografi och kärlek-.
Hr Bore Lavik åter- ger professor Tygesens roll och når nog i en del moment författarens intentioner; någon hel bild af den humoristiske och hetlefrade veten- skapsmannen får man emellertid ej.
Bäst är pro- IDUN 1904 JEANNE RAUNAY.
fessor Turmans representant hr Hans Bitte och drastiskt rolig fröken Emmy Worm-Miiller som pigan Ane.
Fru Buttedahl spelar med finhet och grace professor Tygesens hustru.
Dottern Helgas representant, fröken Jacobsen, är däremot afgjordt misslyckad med sina obehagliga fasoner å la be- hagsjuk Backfisch.
Därför blef den fina och poe- tiska bordsscenen i andra akten totalt förstörd, och det var skada.
Till förmån för Dram.
och musik, artisternas samt Ar- tisternas och litteratörernas pensionskassor gifves om söndag konsert i / Stermalms kyrka med bi- träde af grefvinnan Math.
Taube, fru Davida Afze- lius-Bohlin, prof. Frid.
Book, konsertmäst.
L. Zetter- qvist m. fl.
Ändamålet är behjärtansvärdt och alla de biträdande högt skattade och gärna hörda.
Musikföreningens konsert tisdagen den 2 febr.
anse vi oss särskildt böra anbefalla, enär för- eningens ekonomi, efter hvad dess ordförande meddelat, lär vara så skral, att den ej ens med- gifver tillhandahållandet af nödiga recensentbiljet- ter.
Och på det föreningens bestyrelse ej liksom vid näst föregående konsert måtte behöfva fylla alltför många bänkrader med fribiljettsinnehafvare eller se dem tomma, vilja vi på det varmaste re- kommendera musiktillställningen ifråga, i all syn- nerhet som Musikföreningens aktade och framstå- ende anförare prof. Neruda och alla medverkande väl förtjäna, att konserten vinner den största till- slutning.
Programmet inledes därjämte med en nyhet, nämligen Heises » Tornerose » för soli, kör och orkester, samt afslutas med Mendelssohns » Den första valborgsmässonatten ».
ASTERMALMSTEATEENS nyaste stycke, » Djur- V tämjerskan », af fransk extraktion är, som redan namnet antyder, en veritabel sensationsdram, där människor och djur täfla om att fånga publikens uppmärksamhet och afvinna dem såväl ängestens hårresande rysningar som medkänslans hjärte- suckar, sympatiens cum laude för ädel karaktärs- daning och förbittringens våldsammaste invektiv inför vittnesbörden om höggradig skurkaktighet.
De båda lejonen i sin bur bli helt säkert mycket populärare än våra vanliga stockholmslejon, som bestämdt inte kunna ryta så städadt, när de få vänta på maten.
Den ångrande bofven, hvars egentliga lifsuppgift är brottarens, kommer också att bli omtyckt, ej mindre den hederliga fanjun- karen, som inte vill stjäla rekommenderade bref, men gör det ändå som en nyttig varning åt sina medmänniskor att inte förälska sig i grymma djur- tämjerskor o. s. v. Ja, pjäsen blir omtyckt, därom är intet tvifvel.
Ty den är inte alls litterär, föga sannolik, men dess mera sceniskt effektfull och följetongsartadt spännande — och mer får man inte begära.
Visafton för barn och ungdom gifves af fru Ebba Sjögren nästa tisdag i K. F. U.
M:s stora sal.
17 " ONSERTFÖEENINGEN gaf i lördags sin fjärde abonnementskonsert inför en så godt som full- talig publik.
Programmet var ock som vanligt vid dessa konserter synnerligen intressant.
Främst såväl i ordningen som till värdet stod Joh:s Brahms ' fjärde och sista symfoni i e-moll.
Efter en motiv- rik och något grubblande första sats, i hvilken de olika motiven äro beundransvärdt utarbetade, kom- mer en smekande och välklingande andantesats i e-dur, öfvergjuten af ett visst romantiskt skimmer.
Scherzot är i kontrapunktiskt hänseende ett litet mästerstycke; för öfrigt förefaller det, ehuru be- tecknadt med allegro giocoso, mera kärft än glad- lynt.
Främst af alla satserna står dock den sista med sitt klara tema och sina många konstfullt utarbetade variationer.
Den börjar mjukt och vekt, men afslutas kraftigt och klangfullt.
Denna symfoni såväl som mästarens öfriga vittnar tyd- ligt om, att Brahms som symfoniker obestridt in- tager rangplatsen närmast efter Beethoven.
U N SVENSK KVINNLIG VIOLINIST, som upp- träder i Konstantinopel, torde höra till det mindre alldagliga.
Enligt bref från Konstantino- pel till Idun har emellertid vår kända framstå- ende violinist fröken Sigrid Lindberg en tid vistats i Orienten och där med framgång låtit höra sig.
Hon har erhållit utmärkta kritiker i såväl turkiska som armeniska, grekiska, arabiska och franska tid- ningar.
Om ett af hennes senaste uppträdanden i Konstantinopel skrifver t. ex. den stora politiska tidningen » Maloumat » bland annat: » Cette gracieuse artiste montrait toute la per- fection dans son jeu.
Entendant son violon j ' ai bien compris le mot de grace que les francais emploient.
— — — • Sous les applaudissements frenetiques de la publique elle a recu une splen- dide corbeille de roses, dans laquelle se trouvait une bague en turquoise et diamants de grand valeur.
On peut dire que le clou de consert etait M:lle Lindberg. » Ett annat stort namn på programmet var Franz Stor vokalkonsert gifves söndagen den 7 febr.
i Katarina kyrka under kronprinsens heskydd till förmån för Sveriges byggnad på S:t Louisutställ- ningen.
Bland de medverkande körerna må näm- nas Bellmanskören, Kvartettsångarförbundet, Stock- holms allm.
sångförening m. fl.
IDUN 1904 — afsrnakas med kryddorna och vinet och får därefter ej koka.
Äggulorna och grädden uppvispas i soppskålen och soppan tillslås under Redigerad af kraftig vispning.
Den serveras antin- Elisabeth Östman, Inneh.
af Elisabeth Ostmans Husmoders- gen med champignonerna, frästa i smör eller med förlorade ägg.
kars i Stockholm.
P e r s i l j e s p ä c k a d f å r s t e k (f. FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR pers.).
3 kg.
lamstek, 3 msk.
smör VECKAN 31 JAN.-fi FEBR.
1904.
(60 gr.), 1 knippa persilja, V2 msk.
Söndag: Kejsarsoppa; kokt pigg- salt Vi tsk.
hvitpeppar, 1 li.t.
kok.m- var med sauce hollandaise; persilje- de buljong eller vatten.
späckad fårstek med spritsad potatis, Slås: 1 msk.
smör (20 gr.), 2 msk.
gurka och lingon; apelsin med blanc- mjöl, köttjus, salt, hvitpeppar, (soc- manger.
ker).
Måndag: Pudding af kött med po- B e r e d n i n g: Läggen hugges af och tatismos; saftsoppa.
köttet tvättas med en duk doppad i hett T i s d a g: Vegetariansk jordärtskocks- vatten, Persiljan sköljes, rensas och puré med ostsmörgåsar; kromgädda med hackas fint, samt blandas med en mat- smör och pepparrot samt potatis.
sked af smöret.
Fårsteken späckas i Onsdag: Boeuf å la mode med po- jämna, täta rader med persiljesmöret.
Resten af smöret upphettas i en lång- tatis; lingonpäron med grädde.
T o r s d a g: Ärter med fläsk; plät- panna., steken lägges i och brynes väl på alla sidor i ugn, hvarefi-er don.
sal- tar med sylt.
Fredag Fläskkotletter med potatis; tas och peppras.
Steken öfveröses och spädes omkring hvar tionde minut med sviskonsoppa med grädde.
L ö r d a g: Ärtpuré med stekt bröd; den kokande buljongen eller vattnet.
Till stekningen åtgår omkring IV2 tim. kabelj opudding med skiradt smör.
Till såsen fräsas smör och mjöl, kött- RECEPT: jusen silas och skummas väl samt till- sättes litet i sänder under flitig rör- K e j s a r s o p p a (f. 6 pers.); j 1 msk.
ning och såsen får koka 10 minuter, smör (20 gr.), IV2 msk.
mjöl, 2 lit.
hvarefter den afsmakas.
god.
buljong, salt, cayennepeppar, soc- A p e l s i n med b l a n c-m a n g e r (f. ker, 1 msk.
shjerryi, 2 äggulor, 1 del.
tjock grädde 1 burk konserverade cham- 6 pers .. \.
5 apelsiner, 50 gr. strösocker, pignoner ä 50 öre eller 6 förlorade ägg.
1 kkp.
jördgubbs- eller körsbärssylt, B e r e d n i n g: Smör och mjöl sam- 1 hg.
biscmits.
Blanc-manger: 4 del.
tjock grädde, 1 manfrasas, den kokande buljongen till- sättes litet i sänder, och soppan får msk.
vaniljsocker, 3 blad gelatin, 2 koka, under röring, i 10 — 15 min.
Den msk.
hett vatten.
K Ö K S A L M A N Ä C K ^ ^ ^ ^ ^ ^ 2 r ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ 54 — B c r e d n i p g: Apelsinerna skalas, siväras i skifvor och alla kärnor bort- tagas noga.
Apelsin skifvorna läggas 1 en geléskål, hvarftals med sockret, sylt och biscuits.
Ti il bl; in-. -- mangern vispas grädden till hurdt skum och afsmakas med vanilj- sockret.
Gelatinet sköljes i kallt vat- ten och upplöses i det varma vattnet får afsvalna och nedröres sedan försik- tigt i gräddskumraet.
Blanc-mangern hälles därefter öfver apelsinerna i gelé- skalen och garneras, sedan den stelnat, med sylt och bisquits.
Puddingafköttmedpotatis- m o s (f. 6 pers.).
1 lit.
kokt eller stekt kött, 2 små rödlökar^ 3 msk.
smör (60 gr.), V2 msk.
salt, 1 tsk.
hvitpeppar, 4 del.
buljong.
P o t a t i s m o s: IV2 lit.
potatis, 1 kkp.
oskummad mjölk.
2 ägg, 1 msk.
kallt smör, 1 tsk.
socker, 1 tsk.
salt.
T i l l f o r m e n: 1 msk.
smör (20 gr.), 3 msk.
stötta skorpor.
B e r e d n i n g: Köttet skares i tärnin- gar och drifves genom köttkvarn, löken skalas, hackas fint och brynes jämte köttet i smöret, hvarefter kryddorna till- sättas.
.Potatisen råskalas, kokas mjuk och pressas genom purépress eller mosas sönder med en gaffel.
Mjölken, de upp- vispade äggen, smöret och kryddorna tillsättas och moset arbetas, tills det liknar skum.
En form smörjes med smör och beströs med stötta skorpor, ett hvarf af potatismoset ilägges och därefter hälften af det brynta köttet, som öfver- hälles med litet af buljongen, så åter potatismos, därpå resten af köttet och buljongen, öfversta hvarfvet bör vara 53r ^ ^ v ^ ^ ^ W &gt;w &gt; v potatisnios, som öfverströs med stötta skorpor och krusas vackert med en sked.
Puddingen gräddas i ugnen omkr. V2 tim.
Den serveras med öfverblifven stek- sås eller skiradt smör.
V e g e t a r i a n s k j o r d ä r t s k ocks- puré (f. 6 pers.).
V / k lit.
jordärtskoc- kor, 1 litet selleri, 2 lit.
vatten, 2 msk.
smör (40 gr.), 3 msk.
mjöl, 5 del.
tunn grädde, salt, hvitpeppar, socker.
en spetsig knif i täta, jämna rader.
Köttet gnides in med resten af kryd- dorna.
Smöret brynes i en stekgryta, steken nedlägges däri och brynes vac- kert på alla sidor, hvarefter den ko- kande vätskan spädes på.
De hela kryd- dorna tillsättas jämte den ansade löken och morötterna, vinet och konjaken, och köttet får sakta steka med tätt slutet lock omkr. 3 tim.
Det vändes ett par B e r e d n i n g: Jordärt sko ekorna skra- gånger under stekningen.
pas och.
sköljas väl samt läggas i Köttjusen silas och skummas, smör ättikblandadt vatten omkr. 1 tim., iör och mjöl sammanfräsas, köttjusen på- att bibehålla sin hvita färg.
De påsät- spädes litet i sänder under flitig rör- tas i kokande, saltadt vatten och få ning och såsen får koka 10 min., hvar- koka tills de äro fullkomligt mjuka, då efter den afsmakas med sojan.
de passeras.
Steken skares i tunna skifvor, be- Smör och mjöl sammanfräsas, purén gjutes med litet af såsen och.
garne- och grädden tillsättas, litet i sänder, ras med de sönderskurna morötterna vch soppan får koka 10 min., hvarefter och de glaserade lökarna samt serveras den afsmakas med kryddorna.
Den ser- med pickels eller pressgurka.
serveras med rostad t bröd eller ostsmör - P l ä t t a r (f. G pers.).
3 kkp.
mjöl, gåsar.
1 / 2 tsk.
salt, 2 — 3 ägg, 1 % lit.
grädd- mjölk, 2 msk.
skiradt smör (40 gr.).
T i 11 g r ä d d n i n g: 2 msk.
smör (40: r.).
B e r e d n i n g: Mjölet siktas i ett fat och blandas med saltet.
Äggen vispas upp med f / 2 lit.
af mjölken och nedrö- ras i mjölet (med träslef), litet i sän- Sås: 2 msk.
smör (40 gr.), 4 msk.
der så att smeten ej blir klimpig.
Där- efter tillsättes det skirade men afsvalna- mjöl, köttjus, 1 tsk.
soja.
T i l l g a r n e r i n g: 5 stora glasera- de smöret och resten af mjölken, hvar- efter smeten får stå och svälla 1 — 2 de portugisiska lökar.
B e r e d n i n g: Köttet som bör hafva tim. Plättpannan upphettas långsamt, smö- hängt omkr. 2 dagar, bultas väl och tvättas med en duk doppad, i hett vat- ret smältes i vattenbad och därmed ten.
Späcket skares i strimlor, hvilka penslas pannan.
Smeten omröres väl och doppas i en blandning af hvitpeppar däraf gräddas tunna plättar, som upp- och salt och härmed späckas steken med läggas på varmt serveringsfat.
Boeuf å l a m o d e (f. 6 pers.).
3 kg.
innanlår eller fransyska.
2 hg.
späck, lYs msk.
salt, 1 / 2 tsk.
stött hvitpep- par, 3 msk.
smör (60 gr.), IV2 lit.
svag buljong eller vatten, 6 kryddpepparkorn, 2 nejlikor, 1 portugisisk lök, 3 moröt- ter, 1 / 2 del.
franskt vin, 1 / 2 del.
konjak.
&gt;v ^ ^v- ^ ~&gt;v ^ &gt;v ^ ^ &gt; v " &gt;v " v Lärarinneplats.
v T ?N bättre flicka önskar plats i familj som hjälp.
Är äfven van vid skrifgöromål.
R.
T.
70 is.
s.
H, Odmanns A.
T.
13 is.
Svar till » I, E. », Eskilstuna p. r. o r o IFN 17 ars flicka som genomgått Elemen- D R A K - T H É Vid Ateneum för flickor, Kungsgatan 2, ^ tarläroverk för flickor och som till hösten till kr.
20:85prmet, porto- och tullfritt!
Profver omgående; likaså af svart, hvitt och kulört / kg.
3:50; ^4 kg.
1:85; 100 gr. 75 öre: Stockholm, kommer från och med nästa ämnar fortsätta sina studier önskar under " H e n n e b e r g - s i d e n " från 85 öre till kr.
20:85 pr meter.
hösttermin att anställas en ny lärarinna med vårterminen plats i bättre familj som lära- 50 gr. 40 öre.
G.
H E N N E B E R G, s i d e n f a b r i k a n t (k. o. k.
hofl.
), Z U R I C H.
klassföreståndarinneskyldighet.
Sökande bör rinna.
— Svar till » G.
H. », p. r. Alfvestad.
hafva afgångsbetyg från Högre Lärarinne- l^nkel, bildad flicka, 24 är, frisk, gladlynt, seminarium eller motsvarande meriter och ^ arbetsam, söker plats att på egen hand vara kompetent att undervisa i svenska sköta litet hushåll eller gå frun tillhanda, språket i de högre elementarkjasserna samt L E D I G A P L A T S E R kristendom i egen klass.
Öfriga ämnen i Stockholm eller landsorten.
Svar till börjar sin 5:te sommarkurs den 1 April.
kunna ordnas efter önskan.
Lönegraderna F. L.&gt;, Wanås p. r.
äro 1200, 1300 å 1400 kr.
jämte pensions- L (* n ung, anspråkslös och i sömnad kun- nig flicka önskar komma i vänligt och Kurser i MATLAGNING och i KONSERVERING äro förbundna med p n bildad, allvarlig, ordentlig och frisk, premie och sjukhjälp.
Närmare upplysnin- för att vara husmodern till verklig ' 25 — 30 års flicka, som räknar säkert och gar lämnas genom skolans föreståndare (Joh.
godt hem trädgårdskursen.
Prospekt och närmare upplysningar lämnas af Arbetsam och ordentlig.
Lön Önskas, är van bokförerska, får plats nu genast Löfvén) eller föreståndarinna (fröken Hildur njälp.
samt vill blifva ansedd som medlem af fa- Rusen).
F r ö k e n I.
S C H M I D T, önskligt om den sökande vore musikalisk och ville hjälpa till i hemmet med sömnad Ansökan ställes till styrelsen och inläm- miljen.
Svar till &gt;Villig », Svartvik p. r. adress till den 1 Mars K a r l s h a m n, sedan Agdatorp, N e t t r a b y.
och lättare sysslor.
Familjen liten, inga nas före 15 februari.
U n g b i l d a d flicka småbarn.
Svar med fotografi, rekommen dationer, löneanspråk till » É.
A. », Bergqvara Pill ung änkeman med 4-årig dotter sö- söker plats pä landet, som sällskap och G e n e r a n d e h å r v ä x t kes bildad, musikalisk, c:a 30-årig dam hjälp, skrijbiträde eller lärarinna för mindre att i allt (jämte jungfru) sköta huset samt barn.
Sökanden har genomgått elementar- aflägsnas för alltid med fru Fr. Wendrichs hårborttagningsmedel .Pate Epilatolre ».
Lärarinna, art handhafva barnets ledning.
Svar med och handelsskola, är kunnig i enklare kläd- Enda oskadliga medlet till egen behandling.
Erhålles för 5 kr., och försändes i Sverige blott från Fru Fr. Wendrichs Filialklinik, Norra Wallgatan 102, fullt kompetent att undervisa i vanliga skol- nödiga upplysningar jämte ref. till " Köp- sömnad och handarbeten samt van att bi- Malmö.
Fru Fr. Wendrichs bekanta ansiktssalva » Créme d ' 0rient&gt;, befriar från por- ämnen och musik, erhåller plats i Mars i man 73 ", J.
G. Hedbergs Annonsbyrå, träda med i ett hem förekommande göro- mål.
Svar till » Händig, 23 år », Iduns exp., maskar, skyddar huden mot solen och rå lufts inverkan, samt gifver en vacker, be- enkel landtbrukarefamilj att undervisa tvän- Malmö.
Stockholm.
haglig, mjuk hud.
Erhålles, med bruksanvisning hos Fröken Fanny Gelin, Malm- ne barn om 9 ä 6 år.
Svar med fotografi löneanspråk till » K. », Ärila p. r. torgsgatan 5, Stockholm, samt på min Klinik för Hår- och Hudskötsel, Mani- cure, Massage och Elektrisk behandling mot nervösa smärtor, Norra Wall- l / " unnig hushällsfröken erh till våren för af bildad familj, som vill åtaga sig att en- U n g f l i c k a, gatanl02, Malmö.
* * • manlig plats pä egendom i Sörmland sam sköta 3 barn (5, 3V2 Itys år) er af god familj, kunnig i språk ochhandar- Liten familj.
Norra Inack.
Byrån, Mäster häller plats 1 mars eller 1 april å egendom beten, önskar, mot fritt vivre,nu på nyåret Samuelsg.
62, Sthlm.
i Sthlmstrakten.
Svar med fotografi, ålder, komma till bättre familj att såsom lamilje- familjeförhållanden och lönepretent.
sändes hjälpa husmodern i förefallande tjör att undervisa 9 — 15-äriga barn i van jämte porto under adr.
Fru S. B. », Sthlm 8. medlem tattare göromål.
Är villig att biträda vid liga skolämnen får därtill kompetent kontorsgöromål, om sådana förefinnas.
Sjvar flicka plats hos Apot.
O. M. Sollén, Hofva.
Olats i liten familj (nu genast), där ej jung afvaktas tacksamt under adress » 18 år », * fru finnes, erbjudes en plikttrogen, or Gumgelii Annonsbyrå, Malmö.
L^ör lärarinnor, bild.
hushallsbitr., barn- dentlig, enkel, anspråkslös bättre flicka * • fröknar finnas goda platser att genast fullt kunnig i matlagning och bakning samt I Ing flicka från godt hem önskar nu eller söka.
Nya Inackorderingsbyrån, Brunke- villig att utföra alla husliga sysslor utom ^ till våren plats som husmoders hjälp- be.gsgatan 3 B, Sthlm.
Elab.
1887. skurning och tvätt.
Sökande bör vara för- reda.
Villig undervisa i finare handarbete, n enkel och huslig flicka önskas i liten sedd med bästa rekommendationer, som glödritning och målning, samt nybörjare i familj i Helsingborg till 1 mars ell.
förr.
torde insändas jämte fotografi och uppgift musik.
.Svar till » 19 år », Örebro Dagblads Sveriges förnämsta illustrerade tidning.
Blir ansedd som medlem af familjen.
Svar å lönepretentioner under adr.
» Familjemed kontor, Örebro.
med betygsafskrifter och fotografi under lem », Iduns exp.
L^n flicka som har håg och fallenhet att märke » Godt hem », Helsingborg p. r.
* * * lära modistyrket, önskar plats på helt H u s h å l l e r s k a, äl möbl.
rum att hyra genast, Kungs- En kvinnas Chlc " CMevplatser i barnavård vid Föreningen skicklig i finare matlagning och van att år, hälst där tapisseri förekommer.
Svar holmstorg 2.
Hiss.
Telefon.
Portvakt kännes icke endast pä ^ Barnavärns i Göteborg hem för späda förestå stort landthushåll, far plats den 24 inom 14 dagar till » B.
17 år », Jönköping p. r. visar.
30 kr.
hennes toalett, utan barn, beläget vid Lerums järnvägsstation, instundande april pä egendom i mellersta Pyska, som talar franska och engelska äfven af den parfym, äro lediga den 1 i hvarje månad.
En och Sverige.
Goda rekommendationer erfordras, önskar plats i familj som lärarinna eller hon använder.
Där- annan frielev antages ock.
Elever, som Svar med betygsafskrifter och hälst fo o sällskapsdam.
Bästa ref. och betyg.
Svar Veckans nummer af för begagna äfven vå- genomgått kurs vid hemmet, erhålla väl grafi insändes jämte uppgift om lönepreten till » Q.
M.-, p. r Upsala.
ra vackra konstnär afiönade platser.
Närmare meddelar före- tioner till » Stort landthusbåll » under adr " P U C K " innor Creme, Puder ståndarinnan, fröken E. Thedenius, Lerum.
S. Gum-xlii Annonsbyrå, Drottninggatan 2 L ?n 22 års tiicka söker plats tran 1 maj, J- som sällskap och hjälp i en god familj innehåller bland annat: och Tvål Simon, som Stockholm.
(hälst där inga barn finnas) eller åt en öfverallt åtnjuter ett så " Den N o r s k e L ö v e ", " Striden äldre dam.
Önskar anses som familjemed- välförtjänt rykte.
Man J u n g f r u, lem Någon lön önskvärd.
Svar inom 14 v i d D r a m a t e n " m. m. torde uttryckligen be- dagar till » A.
D. ».
Borås p. r gära uppfinnarens ordentlig, kunnig 1 enklare matlagning, namn J. Simon.
erhåller i följd af sjukdomsfall plats P L A T S S Ö K A N D E Hushållsskola.
G o d plats nu genast i Öfverselö komminister- i prästgård, för att grundligt lära hushåll, I ett godt hem, beläget vid foten af Om- gård.
Svar pr post eller telefon.
Adr.
berg, i en ovanligt naturskön trakt, med IZostnadsfritt ansk.
goda platsbitr.
till TTng flicka, hemmastadd i, och road af Önskas af ung fl cka, som är något kunnig fam., kont.
och affärer, och finnas så- Öfverselö.
dagliga jernvägs- och ångbåtskommunika- ^ sjukvård, matlagning samt andra hus- i sömnad och handarbeten- Svar om vilkor tioner, kunna unga, bättre flickor, erhålla dana alltid anm. å Inack.
Byrån, Hamn- 1 », liga göromål inom hemmet, önskar nu ge- etc. emotses tacksamt under adr.
» A ä en Hcrregard i Södermanland linnes gatan 2, III, Norrköping.
grundlig undervisning i allt, som hör till plats i Stockholm eller dess närhet p. r. Skeninge.
plats för en kokerska och en husjungfru; nast skötandet af ett väl ordnadt hushåll, jämte Svar med upplysningar och uppgift om lön Pnkel anspråkslös flicka önskar plats att Lektioner i » båda önskvärdt kunniga i sina sysslor, alla enkla och fina handarbeten samt konst- - som medlem af familjen, mot fritt vivre hälst systrar eller goda vänner ».
Obs.!
till » Genast », p. r. Mariefred väfnad.
De bästa ref. kunna erhållas.
Kur- L ä d e r p l a s t i k.
deltaga i alla inom ett hem förekommande Hushållet består af tvänne äldre damer, I / v.
gymnast med flerårig praktik önskar sen börjar den 1 febr.
och slutar den 1 maj.
plats i familj på landet.
Svar ' Massage göromål.
Svar märkt » E.
22 år », emotses Närmare underr.
af fru Eda Rhenström, Pr månad 15 kr.
Anmälan alla dagar 12 — 3.
Vidare upplysningar Grefgatan 32, 2 tr., tacksamt under adress Korsnäs p. r.
1904 », Iduns exp.
Alvastra.
Grefgatan 24, 1 tr. Tel. Osterm.
99 21.
Stockholm.
Brud-Siden ss l 2 Praktisk trädgårdsskola för kvinnor r Ung, frisk flicka o Ännu är ej för sent att prenumerera på " IDUN " c n 1 n E V r J; P J o J
