# ID: svediakorp-per1577
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1904
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 29,954
# sentences: 1,029
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 39 (926) TORSDAG-EN DEN 29 SEPTEMBER 1904 17:DE ARG.
hem • — var han elev vid Strömsholms kanal- byggnad åren 1855 — 56 och nivellör vid Gäfle-Dala järnvägsbyggnad 1857.
Han ut- examinerades från artilleriläroverket vid Marie- berg 1860 och utnämndes påföljande år till löjtnant i väg- och vattenbyggnadskåren.
Ad- jutant i mellersta väg- och vattenbyggnads- distriktet 1862 — 75, tjänstgjorde han som ar- betschef för diverse sjösänknings företag 1862 — 66.
Under sistnämnda period utbildade han sina fackinsikter genom en utrikes studieresa 1865 och företog, efter att 1871 ha avance- rat till kapten, nya dylika resor 1873 och 1877.
Åren 1871 — 75 var han flottningschef å Dalälfven, fungerade samtidigt .1872 — 74 som statens kontrollerande ingeniör vid Bergs- lagernas järnvägsbyggnad och var 1875 — 81 trafikdirektör vid Bergslagernas järnvägar.
Från sistnämnda år och till 1893, då han kallades att intaga den då bortgångne Per Axel Bergströms post som landshöfding i Örebro, beklädde han posten som affärsdispo- nent för Uddeholms aktiebolag.
1891 hade han utnämnts till major i väg- och vatten- byggnadskåren, men tog s. å. afsked från nämnda tjänstgöring.
ETT FOLKKÄRT HÖFDINGEPAR.
F RÅN DEN GAMLA vasaborgen i Örebro, platsen för flere skickelsedigra tilldragel- ser i vår historia och tillika ett af vår äldre byggnadskonsts imposantaste minnesmärken, afflyttar i dessa dagar det höfdingepar, som under de senaste elfva åren residerat där.
Det är ett ytterst betydelsefullt skede både i slottets och Närikesbygdens historia, som där- med utlöper.
I. yttre afseende ter sig den ärevördiga borgen helt annorlunda än då lands- höfding Svedelius och hans maka först togo den i besittning, ty den har under det senaste decenniet — främst tack vare sin varmt svensksinnade ståthållares kraftiga initiativ och fosterländska intresse — genomgått en för- yngringsprocess, som satt den i tidsenligt skick, utan att beröfva den dess karaktäristi- ska, ålderdomliga ursprungsprägel.
Under samma årtionde har slottet tillika varit den centralpunkt, där många af den med oerhörd snabbhet växande residensstadens och det ej mindre utvecklingskraftiga länets viktigaste angelägenheter afhandlats under den erfarne och företagsamme höfdingens insiktsfulla led- ning, och det har jämväl varit härden för ett förfinadt umgängeslif och för en gästfrihet, som i storartad omfattning och gammalsvensk hjärtlighet är oöfverträffiig och för alla dem, som kommit i åtnjutande däraf, oförgätlig.
Det är därför också med känslor af uppriktig saknad som Örebro stads och läns invånare skiljas från sin gamle styresman och hans maka, då de nu slå ned sina bopålar i huf- vudstaden för att där njuta lefnadskvällens otium.
Med synnerligt nöje tillmötesgår underteck- nad Iduns åstundan att jag till de vördade makarnas porträtt skall foga några erinringar om deras af ädla mödor fyllda och af ett lyckligt hemlifs solskimmer belysta lefnad.
* * * Axel Johan Gabriel Svedelius tillhör den gamla ansedda, från Leksand härstammande dalasläkten med detta namn, hvilken som be- kant skänkt vårt fosterland många rikt begåf- vade, dugande och trofasta söner.
Hans fader, Per Svedelius, som utgått från Älfdalens präst- gård, ägnade sig åt den praktiska banan och blef klädesfabrikör i Norrköping, där han, ännu hunnen blott till lifvets middagshöjd, afled 1840.
Hans moder, Charlotta Gabriella Silfverstolpe, som 1893 gick ur tiden vid nära 89 års ålder, var en dotter af den bekante skalden Axel Gabriel Silfverstolpe, hvilken 1795 efter grefve Axel von Fersen inkallades till ledamot af Svenska Akademien, men ge- nom sitt inträdestal, hvari Gustaf IV Adolfs skuggrädda förmyndare spårade jakobinska idéer, utsattes för trakasserier, de där närmast hade till följd akademiens stängning.
Lands- höfding Svedelius ' lifliga litterära intresse — han är en lycklig tillfällighetspoet och har för den enskilda vänkretsen utgifvit en serie stäm- ningsbilder från Dalarne af trycket — kan sålunda sägas vara ett mödernearf, och som både fäderne- och mödernearf räknar han de fosterländska tänkesätt, som alltid varit be- stämmande för hans offentliga verksamhet.
Landshöfding Svedelius, som är född den 14 oktober 1836, började sin bana som forti- fikationsofficer.
Efter slutade skolstudier — han uppfostrades efter faderns bortgång i mor- brodern landshöfding Silfverstolpes i Västerås Den stora praktiska duglighet och grund- liga sakkunskap, som Svedelius redan tidigt ådagalagt på flere verksamhetsområden, för- skaffade honom snart förtroendeuppdrag från det allmännas sida.
Han tillhörde under skilda perioder Kopparbergs och Värmlands läns landsting, och af det sistnämnda, hvars vice ordförande han var några år, hedrades han 1888 med förtroendet att representera det i första kammaren.
1895 fick han mottaga enahanda förtroende af Örebro läns landsting, och detta mandat, som innevarande år utgått, förnyades genom tingets vald en 20 innevarande månad.
För flere viktiga kommittéer ha landshöfding Svedelius ' kunskaper tagits i anspråk; han har sålunda tillhört olika järn- vägskommittéer, kommittén rörande tekniska högskolans omorganisation (1890) och kom- mittén för Sveriges deltagande i Chicagout -- ställningen (1892 — 93), hvarjämte han funge- rat som ordförande i bevillningskommittén 1896 och beklädt samma post (från 1899) i vattenfallskommittén.
I sistnämnda egenskap har han företagit vidsträckta färder i landet för studerandet af vattenfallsfrågan.
För riksdagsarbetet har landshöfding Sve- delius ständigt visat ett verksamt och vaket intresse.
- Särskildt har han ägnat arbetare- skyddslagstiftningen en om framsynthet och folkvänlighet vittnande uppmärksamhet och har varit ordförande i det utskott, som riks- dagen tillsatt för.
denna frågas behandling.
Jämväl var han ordförande i den skiljenämnd, som 1900 tillsattes för att bilägga de då ut- brutna, allvarliga tvisterna mellan arbetsgif- vare och arbetare i hufvudstaden — ett för- likningsförsök, hvilket som bekant också krön- tes med framgång.
Slutligen bör det i detta sammanhang nämnas, att han var ordförande i det särskilda utskott,
IDUN 1904 — 474 — som vid detta års riksdag tillsattes för egna- hemsfrågans utredning.
För en man med landshöfding Svedelius ' folkliga sinnelag äro uppgifter af denna art säkerligen tacksamma.
En hvar, som någon gång sett honom i de djupare lagrens krets, har helt visst fått det bestämda och icke missvisande intrycket, att han är en man, hvars känsla för de små i samhället är af äkta halt och fri från all popularitetsflkande förställning.
Den afskeds- hyllning, som arbetarne vid hans senaste be- sök å den stora industriorten Åmmeberg äg- nade honom, vittnade också — efter hvad en bland de vid detta tillfälle närvarande sagt mig — om oskrymtad tillgifvenhet.
Särskildt i Örebro har ock en dylik känsla från alla samhällslager mött både honom och hans maka.
Att landshöfding Svedelius ' verksamhet inom Örebro län lämnat varaktiga spår efter sig, har jag redan i inledningsraderna till denna uppsats framhållit.
När han inflyttade till Örebro som länets styresman, var han där ingalunda någon främling.
Hans föregående verksamhet hade nämligen tillförne upprepade gånger förlagt hans hemvist till Närikesbyg- derna och gjort honom intimt förtrogen med deras förhållanden.
Så hade han på sextio- talet ledt flere viktiga sjösänknings- och ut- dikningsföretag inom provinsen och sedan genom intressentskap i skilda företag uppe- hållit förbindelsen med densamma.
De för- hoppningar, med hvilka hans kallande till länets höfding hälsades, ha också gått i riklig uppfyllelse, i det han dels genom aktivt in- gripande ledt flerehanda viktiga företag, dels främjat andras genomförande genom sina på rik erfarenhet fotade råd.
Bland de mera ' be- tydelsefulla arbeten, som under hans tjänste- tid brags till fullbordan, må nämnas byggan- det af Örebro-Svarta järnväg och grundandet af Örebro elektriska aktiebolag.
Som ord- förande i länets hushållningssällskap har han kraftigt sökt beforda dettas uppgifter.
I Örebro slotts annaler har, som jag förut antydt, landshöfding Svedelius varaktigt in- ristat sitt namn genom sitt energiska, af pietet för våra fosterländska minnen besjälade och med så lyckligt resultat afslutade arbete för slottets restaurering — ett företag, som han befordrat äfven genom personliga upp- offringar.
Om gången af detta intressanta Testaureringsverk har teol. doktor J. Wahl- fisk — som bekant en insiktsfull kännare af •Södermanlands och Närikes häfder — lämnat - en tillförlitlig framställning i Svenska turist- föreningens årsbok för 1903.
En högtidsdag var det för landshöfding Svedelius, när konun- gen den 13 augusti 1901 genom ett besök i den föryngrade Örebroborgen invigde det nya skedet i dess tillvaro.
Vid detta tillfälle firades ock minnet af den betydelsefulla augustidag 1810, då den Bernadotteska dynastiens stam- fader genom folkrepresentationens fria val korades till Sveriges tronföljare.
I några vältaliga hälsningar till den kunglige gästen Hårets affallande.
år i Stockholm skrifver följande: En läkare, som sedan flere behandlar speciellt hudsjukdomar, » Af alla i handeln förekommande medel, afsedda för behandling af de parasitära hud- sjukdomar (seborrhé, mjäll o.
d.
), på hvilka hårets affallande som i de flesta fall beror, känner jag intet, vid anställda prof visat sig så verksamt och i så hög grad förtjänar användas som lus F. — —. » Paulfs Azymolstimu- Vid London-utställningen 1899 erhöll Azymolstimulus guldmedalj såsom det bästa hårvatten.
Under läkarekontroll tillverkas F. Paulis erinrade landshöfding Svedelius om betydel- sen af minnesdagen.
I detta sammanhang kan det förtjäna nämnas, att konung Oscar med en vänskaplig bevågenhet af hjärtlig art omfattar den nu afgångne Örebrohöfdingen.
Härom vittnar ej minst den telegrafiska häls- ning, som k. m:t under det senast hållna landstinget sände sin " högtbetrodde vän. "
Med synnerlig varsamhet tyckes årens och mödornas mängd ha berört landshöfding Sve- delius.
Den som ser hans spänstiga gestalt, raska gång och om obrutna själskrafter vitt- nande drag kommer säkerligen icke att tänka på, att han har en man i den annalkande 70- års-åldern framför sig, och detta intryck för- stärkes af den ungdomliga lifligheten i hans älskvärdt urbana umgängesväsen.
Det är också naturligt att en person med hans verk- samhetslust och vigör, trots pensionsålderns inträde, icke säger lifvets arbete och möda farväl.
Sedan sistl. vår innehar han ord- förandeposten i det stora Grängesbergsbolagets styrelse, och dessutom komma hans krafter att fortfarande flitigt tagas i anspråk för flere offentliga värf, främst riksdagsmannaupp- draget.
Hvad han redan uträttat under sin långa och verksamma bana bör han med tillfredsställelse kunna blicka tillbaka på, ty hans lifsgärning har alltid varit tecknad med fosterlandskärlekens, humanitetens och det ärliga uppsåtets insegel.
Sedan 1862 är landshöfding Svedelius gift med Julia Matilda Afzelius, som nå ett utom- ordentligt sätt fyllt värdinneplikterna i deras gästfria hem och varmt delat sin makes in- tressen för humanitära frågor.
I den närking- ska residensstaden, där fru Svedelius alltid villigt och offervilligt ställt sig i den frivilliga kärleksverksamhetens tjänst, lämnar hon ett kännbart tomrum efter sig.
Af makarnas tre barn — alla döttrar — ha två före föräl- drarna lämnat det jordiska.
Den kvarlefvande yngsta dottern är gift med den välbekante grosshandlaren och industriidkaren i Berlin B.
E.
E.
H. Schuchardt, hvars för några år sedan ifrågasatta kandidatur till den svensk- norska generalkonsulsbefattningen i den tyska hufvudstaden hälsades med stor sympati inom svenska och norska köpmanskretsar.
På den oförställda tillgifvenhet, som lands- höfding Svedelius och hans maka förvärfvat sig i Närikesbygden och Bergslagen, ha de under den senaste tiden, då de företagit en afskedsfärd kring länet, fått mottaga många bevis.
Till sitt nya hem i hufvudstaden följas de ock af varma och uppriktiga önsk- ningar om, att deras lefnadsafton måtte varda lång, fridfull och solljus.
E.
K V A R T A L S S N.
K SÖDERBERG.
I F T E T är nu förestående och uppmanas våra kvartals- prenumeranter att omedelbart förnya prenume- rationen, på det intet afbrott i tidningens regelbundna expedition må behöfva uppstå.
Idun kommer under oktoberkvartalet att bland annat meddela en hel del af de från vår litterära pristäfling inköpta bidragen, hvarjämte med detta kvartal, som bekant, hvarje prenumerant erhåller det värdefulla julnumret, som i år blir synnerligen innehållsrikt med bidrag af Oscar Levertin, Gustaf af Geijerstam, Hjalmar Söder- berg m. fl.
af våra förnämsta författare.
azy- mol-tvål, som med allt skäl kan rekommenderas till alla, såväl äldre som yngre med ömtålig hy och hud.
MELLINS FOOD JAG VILL G A B O R T.
UR " STROPHEN AUS DER FREMDE II ' * AF GEORG HERWEGH.
JAG VILL gå bort som aftonrodnans glöd, som dag försvinner mildt i skyar röda.
O, ljufva, smärtefria, lätta död!
— evighetens sköte att förblöda.
Jag vill gå bort som stjärnan, när hon glad försvinner som en himmelsk uppenbaring, så uti himlens blåa eterbad jag, ville sjunka i en ljus förklaring.
Jag vill gå bort, som blommans doft flyr hän, när lätt den bäres bort på vindens vingar och öfver gräsets matta, skogens trän som rökelse på Herrens altar svingar.
Jag vill gå bort som dagg, när vårsol ler och kysser den till döds i kärleks låga.
O, att ej mig en solens stråle ber om lof att lösa mig från lifvets plåga.
Nej, du får ej som aftonrodnads glöd och stjärneglans till nattens sköte vända, du får ej dö en blommas lätta död, ej i en solskenskyss din lefnad ända.
Du skall väl ock gå bort liksom en dröm, men bruten, kraftlös, innan du förlossas.
Blott i naturn är döden ljuf och öm, det arma mänskohjärtat st} ckvis krossas.
r • HELLEN NYA FORMER.
LINDGREN.
A F METTA G R E G E R.
B E L Ö N A D M E D 2: D R A PRIS I U P P S A T S A F D E L N I N G E N VID IDUNS LITTERÄRA PRISTÄFLING.
V ÄLGÖRENHET " var det första gröna skottet på den allmänna människokär- lekens hårdt barkade stam.
Man gaf sin skärf till den enskilde eller till olika anstalter, som omslöto mänskligt elände och voro lika mycket skyltar för samhällssynder som vittnesbörd om social moderskärlek.
Samhällets sträfvan gick mindre i riktning att föra hvarje medlem in på dygdens stig och uppfostra till själfförsörjning än att isolera den redan lastbara och hålla hungersdöden en smula på distans från den arbetsoduglige.
Att med gods och penningar söka tysta en alltför skriande nöd var ett bekvämt sätt att muta samvetet.
Det kräfde sällan någon- ting af personlig uppoffring; det minskade ej heller olikheten och afståndet mellan prydlig- heten däruppe i det trygga dagsljuset och lugg- slitenheten i dess predestination att bli ett med mörkret.
Tider kommo, då det flyktiga deltagandet uppifrån höjderna endast fick gälla för hvad det verkligen var: smulan från öfverflödets bord.
Det sociala samlifvet skakades i sina grundvalar; krafven på sympati och förståelse stego upp ur djupen likt tung rök, som stängde utsikten för de sorglöses förut fria blickar.
Fattigman begärde icke endast bröd, utan del i andens håfvor.
Skolor växte upp.
Alla den ringes behof tilltogo, framför allt behofvet af aktning, af att bli räknad som samhällsfaktor.
I våra dagar är den förmögne och bildade villigare än någonsin att sträcka ut sina händer af Läkarekåren erkändt bästa näringsmedel för barn och sjuka, Minne » på Apoteken tamt ho » Specerihandlame.
— P B O F g r a t i s o c b f r a n c o från Axel Ziennetrand, GMX1,B.
— — — — — —
- för att ge.
Han ger numera icke blott sina.
penningar, han ger sitt intresse, sin tid, sitt arbete; han undervisar, roar, söker trygga materiellt.
.
.
med ett ord: han tänker på den fattige brodern.
Klyftan mellan klass och klass, afståndet mellan hjälpkraftiga och hjälpkräfvande min- skas i alla händelser icke, trots en ständigt stegrad offervillighet å de förstnämndas sida.
Jordens nationer höja sig mer och mer i intellektuell utveckling, i moraliska begrepp, i tekniskt mästerskap och detta just emedan afstånden i rummet dem emellan mer och mer minskas, tack vare vetenskapens utveck- ling.
Den högsta möjliga summa af mänsk- lig intelligens och förmåga extraheras gifvetvis ur samtliga jordens människoraser.
Kunskapens utbredning till alla klasser inom en nation måste medföra ett närmande i rum- met dem emellan, ett sammansmältande till en enhet, ett helt.
Att ur detta närmande den äkta humaniteten skall framgå som slutresultat är otvifvelaktigt; blott en kultur med detta särmärke kan bära den ideala prägeln.
Till det nödvändiga enandet mellan klas- serna medverka nya former för gifvandet.
Härvidlag ha kvinnorna, som man grund- falskt beskyller för konservatism, gått i spetsen och visat, hvilken väg vi ha att gå.
(Utrym- met medgifver blott antydningar.)
En stab af diakonissor, sjuksköterskor och folkskol- lärarinnor af högre härkomst arbetar och lefver sedan långt tillbaka sida vid sida med för dem ursprungligen främmande klassmedlem- mar.
Och bildade kvinnor ha förstått den omfattande betydelsen af värdinneskap i bo- ningshus inom fattigkvarter jämte värdet af en fattigvård, mindre reglementstrogen än läm- pad efter det personliga behofvet.
Studenter ha till en viss grad följt exemplet — de fraternisera åtminstone med den stora grupp af människor, hvilkas lifsmöjligheter ligga i de egna två händerna, och hvilkas hela religiositet har det nya namnet socialism.
För människorna med de hvita händerna och de med de bruna gifvas många utvägar att komma i ömsesidigt välgörande gemen- skap med hvarandra.
I ett kök på landsbygden inträdde en dag två kringvandrande gossar, 9 och 6 år gamla, i ett tillstånd af vanvård, som ej kan beskrifvas.
Familjen, bildad, men utan förmögenhet, behöll sexåringen, ett mer än vanligt fult och slött barn.
Sårnader och ohyra försvunno snart för god omvårdnad — men töcknet öfver själen — arfvet från drinkarhemmet — skingrades kanske aldrig fullständigt.
Gossen kunde dock gå igenom folkskolan, blifva konfirmerad och lära ett yrke.
Nykter, sedlig och hederlig, blef han emellertid sjuk och afled före myn- dighetsåldern.
Samma familj log upp en åttaårig flicka från ett af hemsocknens mest ömkliga nästen, en s. k. oäkting.
För familjen blef denna flicka en lika tillgifven som ypperlig och dug- lig tjänarinna ända tills hon gifte sig med en duglig jordbruksarbetare.
Hon har i sin tur uppfostrat arbetsamma och hederliga döttrar och söner, hvilka en dag skola tillföra egna hem, det de själfva äga af medborgardygder.
Man kan väl icke tänka sig, att dessa barn af " underklass " fostrats till hat mot " bättre lottade ", bland hvilka deras mor lefvat 18 år och som hon lärt förstå?
Sannolikt har en sådan familj, som den här omtalade, fastän den icke kunnat donera till " fromma stiftelser ", eller teckna bidrag till " välgörenheten ", socialt uträttat icke så litet, i det den sått ut den äkta brödrakärlekens frön.
Om hvarje person, gift eller ogift, med förmåga att offra på det sociala altaret (ensam 475 IDUN 1904 — eller i förening med andra), ville hjälpa ett eller flere barn från början af deras tillvaro, tills de kunde stå på egna fötter, skulle ett lifsvarmt intresse för dessa unga varelser upp- stå och från deras sida återgäldas med till- gifvenhet.
Ett barn, som man skyddat och fostrat, är andligen sedt ens eget.
Ett sådant barns framgång betyder så mycket, att ingen- ting kan skjuta detta intresse åt sidan.
Hedern och den lycka, som skola komma detta barn till godo, faller som ett välgörande skimmer öfver ens eget lif, som måhända under årens lopp sköflats på mer än ett sätt.
Sålunda har i ett dylikt förhållande den ena parten ej endast gifvit, som det kan synas, utan äfven tagit emot.
Och för hvar och en af samhällets yngsta, som lyftes upp ur skumhetens region i luft och dagsljus och får utveckla sig till en sund, arbetsvillig och yrkeskunnig medborgare, min- skas behofvet af utrymme inom idiot- och Magdalenahem, i straffskolor och fängelser.
I samma mån minskas statens utgifter och våra skatter.
Oändligt många gamla med ett ödsligt lif i absolut okunnighet bakom sig ha kastats på samhället som försörjningshjon.
De flesta skulle kunnat sitta med sparadt bröd för ålderns dag och med hederns lager kring blekta hår, om de i unga år fått grundligt lära ett förvärfs- arbete och haft ett skydd, tills de kommit sig för.
Detta sätt att ta sig af nästan kan aldrig bli en modesak, en förklädnad för egen nöjes- lystnad, ett lumpet jäkt efter dygdepriset, det blir ett ansvarsfullt försök, värdigt den andligt vuxne, att fylla en plikt.
Under hvilken form — donationer undan- tagna — har den förmögne i allmänhet hittills helst velat " hjälpa sin nästa "?
Ja.
.
.
gifs det en historisk personlighet, som man icke lånat till modell för välgörenhetstablån eller ett naturens eller industriens alster, som man ej salubjudit på välgörenhetsbasaren?
; Vore det möjligt att uppspåra ett uns af kvinnligt behag, som ej för välgörenhetsända- mål låtit värdera sig i penningar, eller att på den manliga godmodighetens instrument slå an en sträng, som ej redan hundra gånger vibrerat för samma syfte?
Passar det verkligen i stycke med vår tids allvarssyn på sociala trångmål att grimasera och figurera till favör för bekymmer?
Är denna lazzokastning efter slanten föl- fondations di- verses icke snart ett onjutbart nöje eller en allt för raffinerad plåga?
De behöfvas, de nya sätten att gifva, och flere nya måste alltjämt upptäckas.
Och om den bildades omtänksamhet och uppoffringar i något fall skulle visa sig spillda på hällebärget — fängelsepredikanters berättel- ser stödja dock sällan tron på.födda förbrytar- naturer — så har han dock sått den goda säden.
Växten gifves i hvarje fall af högre makter än människan, och endast den vuxnes eget arbete på själfförädling kan i längden hålla honom moraliskt rak.
Sådana personer, som sakna eget lämpligt bo för ett skyddsbarn, men icke sakna till- gångar, skola lätt i någon annan finna den sökta platsen.
På landsbygden stå numera tusentals hem tomma på ungdom.
Emigratio- nen och tidsoron har fört de unga ut i vida världen att där söka lyckan under nya former.
Landsbygden är villig att taga emot unga nya släkten, att fostra dem i Guds fria natur, lära dem älska jorden, som behöfver unga arm^r, och älska arbetet för hus och hem.
De landtliga hemmen tyna redan af brist på krafter, som vårda, de gamla tyna i saknad af soliga ansikten och löjen; de hvithåriga i vår tid äro fattigare än flydda tiders åldringar.
K.
Ö F » Svart Siden.
Begär profver franko af våra garanteradt solida sidentyger från 90 öre till kr.
13 pr mtr.
Specialité: Sista nyheter af brud-, sällskaps- och promenadtoiletter, äfven i kulört och hvitt.
Sändes tull- och portofritt direkt till privata.
SCHWEIZER &amp; C O.
, LUZERN S.
6.
(SCHWEIZ).
Sidentygs-Export.
— Kungl.
Hoflev.
Barnen äro ju en nations rikedom.
Hvarför skola vi låta tusen och åter tusen i lifvet vind tör våg lämnade späda varelser kastas på samhället som en börda allt tör tung för detsamma?
Hvarför icke ändra de gamla universalre- cepten för välgörenhet och individualisera i detta fall som i andra?
Ny tid kräfver nya yttringar af ökad ansvars- känsla.
Välgörenhet i gammal mondän bemärkelse skall aldrig kunna slå bro af hållbar konstruk- tion öfver en uråldrig tvedräkts djupsvarta vatten.
F R Ö K N A R N A UHRN.
WÄGNER.
SKISS A F ELIN B E L Ö N A D M E D 3:DJE PRIS I N O V E L L A F D E L N I N G E N VID IDUNS LITTERÄRA PRISTÄFLING.
O M FRÖKEN Mathilde Uhrn heter det i senaste editionen af svenska adelskalen- dern bl.
a: äger och bebor egen gård i Vexjö.
Samma kalender upplyser, att den adliga ätten Uhrns hufvudmans syster Caroline, brorsdotter till ofvannämnda fröken, har slagit ner sina bopålar i samma stad och är anställd som lärarinna vid elementarskolan för flickor där- städes.
Och slutligen ger den oumbärliga uppslagsboken vid handen, att det finnes ännu en tredje fröken Uhrn, som åter är brors- dotter till fröken Caroline.
I motsats till sin faster och sin fars faster bor hon emellertid icke i Vexjö, utan hos sina kära föräldrar på familjegodset Sörby, tre mil från nämnda stad, en förmån, som hon delar med sex yngre.
bröder.
Alla dessa tre damer äro olycksfalisför- säkrade i Vadstena adeliga klosters jungfru- stift.
De, som äro invigda i ätten Uhrns- historia, förvåna sig rent af, att en sådan pensionskassa, hvilken skall ha sin förtjänst på dem, som gifta sig, utan vidare ta emot fröknarna Uhrn som stiftsjungfrur och på samma villkor som alla andra.
Fröknarna Uhrn kunna dock icke betraktas som prima lif, alldenstund man med en bestämdhet, som gränsar till visshet, kan förutsäga, att de alla, för så vidt de icke aflida i en mycket späd ålder, komma att förorsaka kassan enbart utgifter Ty Men detta tarfvar en närmare förklaring, som skall gifvas i det följande.
Gamla fröken Mathilda Uhrn är ekono- miskt välsituerad.
Hon kan lefva ett sorg- fritt lif med god tillgång på allt — utom from make och fromma barn — som i Luthers förklaring utlägges som vårt dagliga bröd.
Hon kan därjämte tillåta sig nöjet att vara en smula generös mot små släktingar.
Bland dessa utmärker hon särskildt sin brorsdotter, lärarinnan fröken Caroline och fröken Mathilde på Sörby, kallad Lilla-Mathilde till skillnad från sin äldre namne.
Man tror, att de skola ärfva iMiirnbergs " PILSIMERDRICKA " R I K S T E L.
&gt; A L L M.
T E L.
3 7 9 4.
0 4 8.
IDUN 1904 — 476 - satt hon där och skådade med glada ögon och ett gladt leende in i en glad framtid.
— Lilla-Mathilde, sade gamla fröken slut- ligen, vill du ge mig ditt porträtt?
Jag ville gärna ha det till min samling.
— Naturligtvis, lilla faster.
Men hvilken QARANTERAD REN, NENTRAL, samling?
MILD OCH ÖFVERFET.
Faster Mathilde höjde hufvudet och såg framför sig med ett ansiksuttryck, som antydde, att hennes tankar voro långt borta.
Lilla- 2 5 Ö R E ST. Mathilde måste upprepa frågan.
— Hvad kan faster samla på?
— Gamla fröknar, svarade faster småleende.
G rum me &amp; Son — Usch då, sade Lilla-Mathilde impulsivt Stockholm.
och föga taktfullt.
iiiiiiiiiitm — Du gjorde nog bäst i att vara försiktig i dina yttranden om gamla fröknar, menade henne.
Det gula envåningshuset, med dess i faster.
För du blir allt en gammal fröken godt skick varande lösöre, som icke blott bar själf med tiden.
— Men faster då!
affektionsvärde utan äfven ur antikvitets- Lilla-Mathilde satt nu kapprak och betrak- samlaresynpunkt betingar ett högt pris, skall tade med förolämpad min sin gamla släkting.
också i tur och ordning bli deras.
Faster tog föga notis om den vreda upp- Enligt en oskrifven lag betraktas fastig- heten nämligen såsom ett slags fideikommiss.
synen.
— Det har allt sin riktighet, Lilla-Mathilde, När en gammal fröken Ubrn sluter sina ögon, öfvergår det till hennes brorsdotter eller brors- sade hon.
Jag kommer inte med löst prat.
döttrar, om det finns flere, b vilkas lott det Nej, tro du mig och basera inte din framtid därefter blir att åldras och dö i huset som på giftermål.
— Men jag vill inte bli en gammal fröken, gamla fröknar, lämnande det till en ny gene- protesterade Lilla-Mathilde Att faster bara vill ration brorsdöttrar o. s. v. Lilla-Mathilda på Sörby var i sin första profetera olyckor!
Förresten så kan jag be- ungdom icke mycket tjusad af tanken på rätta, att jag varit hos en, som spår i kort detta arf.
Hon blef ond, när någon tog för utomordentligt.
Och hon spådde mig en mörk gifvet, att hon skulle hamna som gammal herre — ett fint parti — inom tre år.
Hon fröken och husägarinna i Växjö, och hon lofvade så sant, så sant, att det skulle bli föresatte sig i all hemlighet att gifta sig med inom tre år.
Och faster får ursäkta, att jag det snaraste och lägga några tiotal mil mel- tror hon förstår sig bättre på framtiden än faster.
lan sig och det hatade envåningshuset.
Lilla-Mathilde kände sig helt lättad.
Hvad En dag hade Lilla-Mathilda med sin mo- hade faster att ställa upp mot en sådan der, friherrinnan Uhrn, kommit in till Vexjö.
De stretade med hundrade ärenden på för- auktoritet?
Den gamla mumlade något för sig själf, middagen och styrkte sig därefter med en nickade och gick fram till sitt vackra, antika middag hos gamla faster, som alltid var redo att gästfritt mottaga dem med häst och vagn hörnskåp, ur hvilket hon tog fram ett skrin och kusk, då de kommo till staden.
Till af svart trä med elfenbensinläggningar.
— Vill Lilla-Mathilde sätta sig här bredvid programmet hörde rätteligen också en mid- dagslur öfver lag.
Men denna blef inställd, mig, så ska vi titta på samlingen.
Fastän stött på sin faster, lydde Lilla-Mathilde.
3TY ' knappt hade man stigit upp från bordet, — Det or en värdefull samling, lilla vän, .förrän fröken Caroline, som varit inviterad " till middagen, enständigt yrkade på att man sade faster och slog upp locket.
Den skall ^skulle besöka en sammankomst, vid hvilken bli din i framtiden på samma gång som huset, «rj kvinnlig talare komme att uppträda och och du skall bevara och föröka dem.
Se så, orda om önskvärdheten af bildandet i Vexjö inga grimaser!
Om alla dina sex bröder gifta sig och få döttrar, blir det rikt tillfälle därtill.
af en kvinnlig rösträttsförening.
— Ska alla de fröknarna bo här i huset Friherrinnan förklarade sig villig att gå på en gång, då blir här trefligt, sade Lilla- med, dock var hennes bevekelsegrund mindre Mathilde, småskrattande mot sin vilja.
intresse för den kvinnliga rösträttsrö- — Ja, där ser du, Lilla-Matbiide, hur tack- relsen I vårt land än nyfikenhet.
Hon hade sam du kan vara, att du hvarken har systrar aldrig förr sett en kjol på en föredragstribun, eller kvinnliga kusiner, nu får du disponera sådana monster voro den tiden sällsynta I huset ensam på gamla dar.
Ja, jag vet så Vexjö.
väl hvad du tänker säga, lugna dig nu, så Lilla-Mathilde ådrog sig faster Carolines att vi få börja.
förakt genom sin förklaring, att hon ställde Här har du alltså ett porträtt af fröken sig absolut passiv inför rösträttsrörelsen och Caroline Uhrn, dotter till ryttmästaren Joakim hellre stannade hemma.
Uhrn till Sörby, och död 1763 i en ålder af Som belöning för detta hennes välförhål- närmare 70 år, fortsatte hon föredragsmässigt.
lande tillät gamla faster henne att röka en Vill du ha den exakta siffran, så se efter i cigarrett — faster var märkvärdigt fördomsfri mitt register, det där lilla häftet, ja.
Af denna I vissa fall — och Lilla-Mathilda njöt nu, fröken Caroline har jag blott ett enda minia- bekvämt tillbakalutad I en djup armstol, af tyrporträtt, men det är också ett riktigt litet tillvaron och detta sällsynta tillfälle att få konstverk.
Har du sett något så vackert förr?
vara själfsvåldig.
— Aldrig, faster Men jag begriper bara Gamta fröken däremot satt vid fönstret på inte, hvarför faster har det inlåst i ett skrin.
sin arbetsplats, fördjupad I beskådandet af Man borde väl ha glädje af att se på det.
— Därför, min söta vän, att hon är ett Lilla-Mathildes senaste porträtt.
Gång på gång lade hon det ifrån sig för att ' sticka ett hvarf nummer och därtill nummer ett i min samling.
på sin strumpa och tog det så åter I handen, Du minns ju, att jag sade, att jag samlade granskande det noggrant och med eftertänk- på gamla fröknar.
Närmare uttryckt, jag samlar sam uppsyn.
Flickans porträtt var vackert, på porträtt af de gamla fröknar, som finnas och det var för ovanlighetens skull likt origi- i vår släkt.
Det är en lång kedja, som går nalet.
I sin bästa stass, ljus, smärt och graciös igenom den — och oafbruten.
Denna fröken Sana-Tvål.
Bästa Barntyål!
P O L E R A E D R A M E L T A A L G L S E R A K M E A R N M S F E L Caroline är den första, af hvilken det varit mig möjligt att skaffa ett porträtt.
Kanske är hon också verkligen den första i raden, det är svårt att veta.
Den sista är i alla fall än så länge — du.
— Faster!
Nu har då faster verkligen talat om det så många gånger att — —!
— Lugna sig, Lilla-Mathilde.
Nummer två och tre äro nämnda frökens brorsdöttrar, Jaqu- ette och Marie-Louise Uhrn, likaledes förevi- gade på elfenben.
Om dem känner jag helt litet, men jag vet, att de uppnådde hög ålder.
Jaquette bör ha varit söt ATT se på i sin ung- dom, tror du inte det?
— Är det där Jaquette?
frågade Lilla- Mathilde, som för ögonblicket glömt sitt miss- humör och var djupt intresserad.
Hon har så granna ögon.
Jag kan bara inte fatta, hvarför inte hon blef gift?
— Inte jag heller, sade faster småleende återigen.
UNDERLIGT går det till i vår släkt, min V Ä N, M E N någon förklaring STÅR icke till att finna.
Ja, käraste Mathilde Sofia Elisabeth Uhrn, det förhåller sig nu en gång så — och må du gärna höra det — att sedan 1700-talet har ingen enda frölien Uhrn ingått giftermål.
Ingen enda.
Jag vet det, jag, som har de flestas porträtt i MITT skrin och dem alla på mina fem FINGRAR.
Ingen enda har blifvit gift, inte jag, inte Caroline lära BLI det.
Inte heller du, Lilla-Mathilde.
Var så säker.
Det där om en mörk HERRE inom tre år var bara prat i vädret.
Lilla-Mathilde drog en djup suck.
— Men FASTER, sade H O N bedröfvad, det måste VÄL finnas någon orsak.
Kanske den där första Caroline, S O M dog 1763, gjort något illa och blifvit förbannad af några illvilliga munkar t. ex. Och så ska vi alla lida för det.
Sådant är allt VÄL starkt, faster.
Intill tredje och fjärde led, det får man ju finna sig i, ty det står ju i bibeln och katekesen — men en förbannelse, som träffar oskyldiga i andra århundraden!
— Lilla-Mathilde, var icke så desperat, för- manade faster.
Nej, det fins ingen förban- nelse, så vidt jag vet.
Det är Guds vilja, Lilla-Mathilde.
Och så min vän, fanns det inga munkar i Sverige på 1700-talet.
Hur är det med våra historiska kunskaper?
— Ska vi nu gå vidare?
fortfor fröken Mathilde, då intet svar följde på det indiskreta spörsmålet.
Lilla-Mathilde nickade trumpen, och nu fortsattes förevisningen: detta är Ulla Uhrn och detta o. s. V., intill faster vände sig om och sade: — Nästa nummer hänger på väggen.
Det är den stora oljemålningen öfver skrifbordet, föreställande Mathilde Uhrn, min farfars syster.
Hon var den första fröken Uhrn, som bebodde detta hus i Vexiö.
Hon köpte det, när hon inte var ung längre, och bodde här till sin död — mycket ensam, ty hon ville icke se folk omkring sig.
Hon hade haft en stor sorg.
— Olycklig kärlek?
frågade Lilla-Mathilde andäktigt.
— Så sägs det, svarade faster lika andäktigt.
— Har alla fasters fröknar haft olyckliga kärlekshistorier?
frågade Lilla-Mathilde.
— De ha nog haft sina minnen och sina sorger, Lilla-Mathilde, af ett eller annat slag, sade faster vemodigt och suckade.
Lilla-Mathilde suckade också, mén djupare och dystrare, och så tego de båda.
Den ena är för gammal, den andra för ung och båda för direkt intresserade i saken för att varseblifva det fatala skimmer af komik, som en åskådare på större afstånd ofelbart skulle sett utbreda sig öfver denna grupp af olyckliga ogifta, älskande gamla fröknar, och som skulle framtvingat ett löje på hans läppar.
Ett löje, som kanske skulle varit en smula D Y T A N D E P U T S P O M A D A " B O N - A M I "!
IDUN 1904 — 477 — malplaceradt, emedan det varit ett löje öfver många tysta sorger och icke så få tårar, men som icke dessmindre varit oundvikligt, ty lika säkert som det är, att en tragisk kärlekshisto- ria, väl berättad, förefaller rörande — sublim t. o. m., om det vill sig väl — lika säkert är, att samma historias femte och följande upplagor utsättas för det mest obarmhärtiga af alla de obarmhärtiga löjen, hvarmed vi kär- leksfulla människor förmå såra en ömhjärtad punkt hos vår nästa.
Gamla fröken återtog sin afbrutna syssel- sättning.
Sist kom hon till en fotografi, som trots apparatens och fotografens brister omiss- kännligt visade, att originalet varit en mycket vacker ung flicka.
— Hvem kan det vara?
undrade hon.
— O, faster, sade Lilla-Mathilda, har faster verkligen?
— Sett så skaplig ut?
Ack, Lilla-Mathilde, att de unga skola ha så svårt att föreställa sig, att den, som är gammal, en gång kan ha haft samma ungdomens charme, som de själfva nu besitta!
Lika svårt som att före- ställa sig, att de också en gång skola bli skröpliga och vissna som vi.
Jo, kära vän, jag såg mycket söt ut i min ungdom.
Du är ganska lik mig.
Lilla-Mathilde blef alls icke charmerad öfver komplimangen, hon hörde den knappt.
— Säg mig en sak, bad hon allvarligt.
Kunde faster inte blifvit gift, om faster hade velat?
En svag rodnad färgade den gamla damens kinder.
— Inte med den rätte.
— Och hvarför inte?
— Han tröttnade, tog en annan, garfveri- fabrikör Söderbloms dotter från Vimmerby.
1 hennes celebra ätt finnas inga obehagliga traditioner, bara hudar.
Hon var ganska rik.
— Hvad gjorde faster då?
frågade Lilla- Mathilde i andlös spänning.
— Jag gick i sjön, upplyste faster kort, men inte tillräckligt grundligt.
Med tiden flyttade jag hit och har det välsignadt godt här.
Jag hoppas, att du också kommer att trifvas.
Nu kan vi väl låsa skrinet?
Fast det var sant, såg du Carolines ungdomspor- trätt?
Stackars Caroline har just aldrig varit någon stor skönhet.
Men hon är inte ledsen för det.
Hon har ju också ett så godt huf- vud och sin verksamhet som lärarinna och alla sina andra intressen.
Hvar lade jag ditt porträtt?
Jaså där.
Tack, Lilla-Mathilde.
Nu lägger jag dig här öfverst och så läser — Nej, faster, söta faster, skrek Lilla- Mathilde förfärad.
Stoppa inte in mig i kis- tan.
Inte ännu, faster lilla, inte ännu!
Men den gamla lade utan att fästa sig vid Lilla-Mathildes bevekande ord ned porträttet i skrinet, låste detta och ställde det på sin plats.
— Lilla-Mathilde skall inte spjärna mot ud- den, förmanade hon.
Och hon skakade på hufvudet öfver människornas oförstånd på det medlidsamt ömkande sätt, som man gärna finner lämpligt att använda, då det är cirka femtio år sedan man själf spjärnade mot udden af alla krafter och stred med ödet om den lycka, för hvilken man nu endast har en skakning på hufvudet öfrig.
— Nu går jag och tar mig en liten lur till dess din mamma och Caroline komma hem; det dröjer nog inte länge.
Lilla-Mathilde rökte ännu cigarretter i dof förtviflan, då friherrinnan och fröken C.
i r o - line återvände från föredraget.
— Mor, sade hon gråtfärdig, vet mor hvad faster Mathilde påstår?
Att inga flickor i vår släkt ha blifvit gifta, så långt man minns tillbaka, och — tänk!
— att inte heller jag skall bli det!
För korpulenta personer.
Sändes mot postförskott eller efterkraf öfver hela Norden.
— Nej, inte om du röker cigarretter, sade friherrinnan skarpt.
— Kära Sofia, sade gamla fröken, som just i det samma kom in i rummet, cigarret- terna göra hvarken från eller till.
Det är nu en gång Lilla-Mathildes sorgliga öde att bli en gammal fröken.
Hon sade detta en smula skämtsamt, men fröken Caroline fattade det icke så.
— Nej, vet faster, faster är då för ömklig, utbrast hon med sin distinkta stämma, som alltid föreföll att vara beräknad för en klass af minst 20 elever.
Hennes sorgliga öde!
För det hon kanske måste reda sig ensam i lifvet och icke vara beroende af en karl!
Men faster har aldrig förstått att hålla på kvinnans värdighet .. — .Vill du säga till om kaffet, lilla Caro- line, sade faster mildt.
— Genast.
Men faster får förlåta, att jag känner mig upprörd.
Ah, se på lillan där- borta, som hänger med hufvudet, bara för det man spår, att hon inte skall bli gift!
Laga bara, att du får en sysselsättning, mitt kära barn — och det är verkligen på tiden att du börjar tänka på den saken — där du har användning för dina eventuella gåfvor, så kan du ge det sorgliga ödet en god dag, docerade hon, vänd till Lilla-Mathilde.
Denna satt och rökte på trots med detta uttryck i sitt ansikte äf kokett surmulenhet eller surmulet koketteri, Som så väl klär en skönhet, men också endast en sådan.
Hon svarade icke, och faster Caroline fortsatte: — Ja, skaffa dig, som sagdt, en nyttig sysselsättning!
Med tiden får du nog också rösträtt.
Hvad du då skulle med en man, kan jag inte begripa.
— Du har just inte gjort dig känd för att begripa så mycket i den vägen, menade fas-.
ter Mathilde torrt.
Lilla-Mathilde, gå du och säg till om kaffet, är du snäll.
Lilla-Mathilde gick, men tog upp trätoämnet redan i dörren: — Ja, men faster Caroline, om nu någon hade frågat, ifall faster ville gifta sig med honom, och han varit hygglig och adlig för- resten, skulle faster då i alla fall föredragit att bli en gammal mö?
Tant Caroline bet sig i läppen.
Hon hade visserligen kortklippt hår och högre intressen, men så kortklippt hår och " så höga intressen har väl ingen - kvinna, att hon icke känner sig obehagligt berörd, då någon utan vidare antager, att hon förblifvit ogift, emedan ingen satt i fråga att gifta sig med henne.
Och är då detta antagande riktigt, kännes det na- turligtvis så mycket svårare.
— Lilla-Mathilde är barnslig och enfaldig, sade hon harmset.
Jag skulle skämmas för att visa, att jag är så angelägen efter giftermål.
— Det skäms jag icke för, sade Lilla- Mathilde med en tragisk åtbörd.
Jag vet nog, att flickor bruka lägga hufvudet på sned och jama: " Jag- tänker inte gifta mig. "
Kan- tänka!
Och så föresätta de s g allesamman att ändå göra det.
Då säger jag hellre rent ut, att jag vill det.
Jag vill bli gift — bra gift.
.
Och går inte det, därför att jag tillhör den här usla släkten — — ja, så vill jag åtminstone bli olyckligt kär, gränslöst olyck- ligt — och gå i sjön som — en blick hej- dade henne — och jag skall gå i sjön grundligt.
Hellre än bli en gammal fröken.
Lita på det.
— Lugna sig Lilla-Mathilde, det finns allt större olyckor än att vara ogift, sade friher- rinnan, som hade sju barn, däraf sex pojkar i lifvet och knappt tillmätta hushållspenningar.
Och då hon insåg, att ingenting annat än sju barn och en sparsam man kunde öfvertyga dottern om sanningen af dessa o-id, tillade hon tröstande:; FÖR BONVAX, G O L F, GOLFFERNISSOR, POLITYR, K O R K M A T T O R PUTSPOLITYR, OCH M Ö B L E R S MÖBELFERNISSOR, BORSTAR RENOVERING.
PENSLAR &amp; m. m., bäst, billigast hos Wilh.
— BODAR: Beeker, Kungl.
Hofleverantör.
— 5 M a l m t o r g s g a t a n 2 4 S t o r a N y g a t a n 23 GOTGATAN 5.
2 4.
23.
— Min enda dotter skall förresten med Guds hjälp nog bli väl gift.
Ingen regel utan undantag.
Och jag får då säga, att du är ett ovanligt litet undantag.
Nå, det var skönt, nu kommer Mia med kaffebrickan.
Lilla-Mathilde kom snart därpå ut i värl- den.
Lilla-Mathilde lärde sig inse, att det finnes större olyckor än att vara ogift, men så långt i visdom kom hon aldrig, att hon med uppriktigt hjärta kunde, såsom faster Caroline gjorde, prisa sin lycka att vara pre- destinerad för det ogifta ståndet.
Tvärtom — den tanken, att hennes porträtt låg inlåst i fasters svarta kista berörde henne obehag- ligt.
Hon förlänade detta faktum en viss sinnebildlig betydelse och ansåg det vara ett elakt förebud till att fasters spådom skulle •gå i uppfyllelse.
Hon glömde aldrig denna spådom, men det kom en dag, då hon skrat- tade åt den liksom åt faster och åt hela världen.
Det var också utan tvifvel en smula öfvermod, som dikterade de ord hon skref på baksidan af det nya porträtt hon då skic- kade sin faster: " Jag och min fästman undra, om vi få en plats i fasters samling. "
Och faster, numera mycket skumögd, tor- kade sina glasögon och försökte med hjälp af dem uppfatta bilden af de båda ungdo- marna i vanlig fotografi-förlofningspose.
— Jaha, nickade hon, Lilla-Mathilde glöm- mer, att vi inte ha sett slutet än.
Jag trodde för resten, att det skulle komma att gå just denna vägen.
Undrar om det skall bli någon garfverifabrikörs dotter från Vimmerby, som blir redskapet.
Men hvem det blir, nog ändar det med inflyttning i det gula huset.
Sådant är lifvet.
Inte för roligt, säger du, lilla vän, men sådant är det i alla fall.
Du flyttar nog hit ändå.
Lilla-Mathilde har icke kommit än.
Lilla- Mathilde är ännu ute i världen.
Hon har en sysselsättning, som skaffar henne användning för hennes gåfvor som faster Caroline gil- lande uttrycker sig.
Men hon kommer nog.
Ty sådan vändning har hennes öde tagit, att hon icke längre förnuftigtvis kan afvisa tanken på att sluta sina dagar i det gula huset.
Hon börjar för öfrigt försona sig med denna tanke, och allt efter som åren gå, kommer helt säkert det gula husets fridfulla, af inga sju barn störda enformighet att före- falla henne rent af tilldragande.
r Och så kunna vi äfven — utan att ha sett det med egna ögon — tryggt påstå.
Att faster Mathildes förutsägelse går i full- bordan, att Lilla-Mathilde, helt anspråkslös och spak vorden, villigt fogar sig som en länk i frökenkedjan och att hennes lefnads- öde blir ett nytt blad i de ensamma gamla fröknarnas ännu så godt som oskrifna hi- storia.
Fields reduktions- (afmagrings) kur, af läkare garanterad absolut ofarlig, i satser, tillräckliga för en tre veckors kur Med hvarje sats följer en broschyr, innehållande nödiga rad och upplysningar.
Pris per sats 20 kr.
Bekvireras hos F I E L D S G E N E R A L - D E P O T F Ö R N O R D E N, (Walfrid Swenson), Grefturegatan 64, Stockholm.
IDUN 1904 CARL MILLES ' NYASTE KONSTVERK.
D — 478 — D e t v a r femte o c h sjätte a r m é f ö r d e l n i n g a r n a, s o m d e n n a g å n g v o r o b e o r d r a d e att deltaga, o c h ö f n i n g a r n a ä g d e r u m i n o m G e f l e b o r g s l ä n, i trakten mellan B o l l - näs o c h Söderhamn, med högkvarteret i Bergvik.
EN UNGE genialiske skulptören Carl Milles, Sten Sture-monumentets skapare, Ej m i n d r e ä n ett 80-tal e x t r a militärtåg t o g o s i har i dagarna fullbordat ett nytt konstverk, a n s p r å k f ö r f r a m f ö r a n d e t a f t r u p p m a s s o r n a, s o m ut- hvilket helt säkert än ytterligare skall fastslå g j o r d e s a f 1,000 officerare o c h u n d e r o f f i c e r a r e, n ä r a hans betydelse som en dristig och själfull mä- 1 7, 0 0 0 m a n, 3, 0 0 0 h ä s t a r s a m t 5 0 0 k a n o n e r o c h for- don.
Dessa nu afslutade fälttjänsteöfningar i vår stare, en skulptör af modern anläggning, på n o r d l i g a l a n d s d e l h a f v a s ä r s k i l d t i fråga o m d e v ä r n - en gång kraftig och subtil.
p l i k t i g e s u t b i l d n i n g haft m y c k e t af i n t r e s s e att e r b j u d a.
Detta hans nya arbete, af hvilket vi här V å r a militära auktoriteter hafva där k u n n a t k o n s t a t e r a att u t b i l d n i n g e n af v å r a r m é s f ä l t d u g l i g h e t v i s a r g l ä d - meddela en reproduktion, utgöres af cn por- trättbyst af den rykt- bare matematikern, professor G. Mittag- Leffler på Djursholm.
Konstverket har ska- pats i modellens hem och skall, så snart det hunnit gju- tas i brons, upp- ställas i ett af rum- men i den store matematikerns bib- liotek.
Bysten framställer professor Mittag- Leffler sittande i en stol och djupt hän- sjunken i den ab- strakta vetenskapens tankevärld.
Det härliga hufvudet med det rika håret är i sin magnifika mo- dellering starkt präg- ladt af den pågå- ende själs verksamhe- ten, medan gestalten i öfrigt med den mot stolens ryggstödd lu- tade kroppen och de hvilande händerna supplerar intrycket af tänkaren.
Och vänder man sig från det väsentliga hos konstverket, ansiktet, hvarur den djupa personligheten talar, och granskar detal- jerna hos klädedräk- ten, möter där samma förmåga af karaktä- ristik och realistisk modellering.
Samtidigt med det vackra konstverkets fotografering bered- des Idun tillfälle att taga en del interiö- rer från professor Mittag-Lefflers mag- nifika villa, hvilka bilder, jämte en skildring af den be- PROFESSOR G.
MITTAG-LEFFLER.
PORTRATT- römde lärde och han 3 BYST AF CARL MILLES.
FOTO FÖR IDUN AF hem, skola meddelas A.
BLOMBERG.
i ett följande nummer.
DA KRIGSFACKLAN BLOSSAR.
D E.
S T O R A R T A D E militära g e n e r a l r e p e t i t i o n e r, s o m kallas f ä l t t j ä n s t e ö f n i n g a r, h a d e n n a h ö s t, h v a d v å r t land v i d k o m m e r, varit af en o v a n l i g o m f a t t n i n g o c h effektivitet.
F r ä m s t i r a n g b l a n d d e s s a s t r i d s ö f n i n g a r stå tvif- velsutan de stora m a n ö v r e r n a i Norrland, hvilka t o g o s i n b ö r j a n.
d e n 2 0 d e n n e s o c h p å g i n g o till o c h m e d söndagen den 25 september, hvilken sistnämnda dag v a r a n s l a g e n åt en s t o r k y r k p a r a d, a n t a g l i g e n d e n s t ö r s t a s o m n å g o n s i n hållits i v å r t l a n d o c h v i d h v i l k e n äfven k o n u n g e n v a r n ä r v a r a n d e.
jande framsteg, hvadan talet om vår; försvars s v a g h e t efttr hand kan a n s e s bli o b e r ä t t i g a d t.
Till den stora kyrk- paraden i Bergvik hade naturligtvis sammankom- m i t m y c k e t folk från de k r i n g l i g g a n d e o r t e r n a; där- ibland tilldrog s i g sär- skildt en A l f t a g u b b e, s o m, iklädd n a t i o n a l d r ä k t, an- ländt dit i en o r i g i n e l l k a r r i o l från 1 6 7 6, m y c k e n uppmärksamhet.
Konungen s y n t e s r o a d af den g a m - les b e s ö k och uppehöll sig en längre samtal.
— stund med honom under lifligt F r å n N o r r l a n d förflytta v i o s s n e d i g r a n n s k a p e t norr o m hufvudstaden, d ä r fjärde arméfördelningen d e s e n a s t e d a g a r n a v a r i t s a m l a d för f ö r s t a g å n g e n till ett s t o r t f ä l t s l a g.
D e t har g ä l l t i n g e n t i n g m i n d r e än ett a n g r e p p p å S t o c k h o l m för att u t r ö n a, i h v a d m å n f ö r s v a r a r n e s k o l a l y c k a s afvärja ett sådant.
De anfallande ha varit g a r d e s r e g e m e n t e n a o c h s ö r m l ä n d i n - garne o c h försvararne W a x h o l m s grenadjärer o c h d e s. k. "
l i f f o t i n g a r n e ".
Från båda dessa intressanta manövrer bringar W u n i d a g s n u m r e t ett a n t a l bilder, t a g n a a f t i d n i n g e n s speciella " krigsfotogra- - - • fer.
"; Ä f v e n från k u s t e s k a - derns manövrer i Stock- holms skärgård äro vi i tillfälle att h ä r m e d d e l a ett a n t a l b i l d e r.
Denna e s k a d e r är den s t ö r s t a, s o m här i Sverige varit sammandragen sedan G u s t a f III:s d a g a r, o c h afsikten m e d m a n ö v e r n h a r i främsta rummet g ä l l t u t r ö n a n d e t af tor- pedbåtarnes stridsdug- lighet.
D e b å d a f ö r s t a bil- derna utvisa, huru tor- p e d e n från t o r d e d d e p a r - tementet föres o m b o r d på torpedbåten och öfver en m i n i a t y r j ä r n b a n a f o r s - las n e d i f ö r r å d s r u m m e t; b i l d e n n:r 3 u t v i s a r t o r - p e d b å t e n s f o r c e r i n g till h ö g s t a fart v i d anfall, n:r 4 h u r t o r p e d e n in- föres i stäftuben, från h v i l k e n den s e d a n fyras af m e d e l s k o m p r i m e r a d luft, s o m till ett t r y c k a f 1 0 0 a t m o s f ä r e r erhål- les från ackumulatorn, d e t l o d r ä t a r ö r e t till h ö - ger.
Femte bilden visar, h u r en d ä c k s t o r p e d af- s k j u t e s, o c h å b i l d e n n:r 6 s y n e s en officer s y s s e l - s a t t att å ett litet in- s t r u m e n t, s o m har f o r m a f en v e r t i k a l t från tor- peden utstående stäm- gaffel, vid hvilken är fästad en rulle m e d e n fin tråd, afläsa t o r p e d e n s hastighet.
FRÅN KRIGET I NORRLAND.
1.
LIFGARDET TILL HÄST LOSSAR VID BERGVIK.
2.
NORRLANDS ARTILLERI.
3.
KRONPRINSEN ANKOMMER TILL HÖGKVARTERET VID BERGVIK OCH MOTTAGES AF DISPONENTEN OCH FRU GRANSTRÖM.
4.
KRONPRINSEN MED STAB (DÄR1BIA&gt;D DE BÅDA HÄRFÖRARNE, GENERALERNA FRIHERRE STJERNSTEDT OCH WARBERG) ÅSE STRIDEN.
5.
PRINS CARL MED STAB ÅSER STRIDEN.
6.
DE UTLÄNDSKA MILITÄRERNA JÄMTE DERAS UPPVAKTANDE SVENSKA OFFICERARE.
FRÅN VÄNSTER TILL HÖGER: ÖFVERSTE AKASHI (JAPAN), GENERALMAJOR LUTKEN (DANMARK), ÖFVERSTE FIVÉ (BELGIEN '), ÖFVERSTELÖJTNANT P.
E. HASSELROTH, ÖFVERSTE DE LA PANOUS (FRANKRIKE), LÖJTNANT N.
A. ADLERCREUTZ, ÖFVERSTE MATUCKHA (ÖSTERRIKE), GENERALMAJOR V. PRITZELWITZ (TYSKLAND) OCH ÖFVERSTE BARNADISTON (ENGLAND).
7.
SKYTTELINIE.
8.
ARTILLERISTRID.
9.
KRONPRINSENS AUTOMOBIL.
10.
FEMTE ARMÉFÖRDELNINGENS BAGAGETRÄNG UNDER VÄNTAN PÅ STRIDENS AFGÖRANDE.
1 1.
JAPANSKE ÖFVERSTEN AKASHI.
FOTO FÖR IDUN AF ROBERT RETTIG.
— 480 — IDUN 1904 FRÅN KONUNGENS BESÖK 4.
FRÅN FÄITMANÖVERN GADD UTANFÖR PÅ KRIGSSKÅDEPLATSEN ALFTAGUBBEN STOCKHOLM.
1.
I SIN STRIDFfJ VID HÅLLER KRITIK VID JÄRFÄLLA.
7.
I NORRLAND.
KARRIOL FRÅN AF 1.
KONUNGENS SÅRADE 6.
ANKOMST.
FOTO FÖR IDUN AF JÄRFÄLLA K Y R K A.
5., FÄLTTELEFON.
TRANSPORT 1676.
2.
ARTILLERIELD.
SVEA LIFGARDE TILL AMBULANSEN.
A.
2 OCH 3.
ROBERT 3.
RASTAR VID FRÅN LIFGARDET BARKARBY BLOMBERG FOTO.
KYRKPAR.
RETTIG.
TILL HÄST.
4.
GÄSTGIFVARGÅRD.
GENERALMAJOR
IDUN 1904 — 481 — FRÅN DET STORA 1.
SJÖKRIGET I STOCKHOLMS TORPEDERNA TAGAS OMBORD, 2.
INFÖRES I TUBEN.
5.
BILDER FRÅN EN AF TORPEDBÅTARNE.
FÖRRÅDSRUMMET.
EN DÄCKSTORPED AFSKJUTES.
6.
3.
RESSKONGRESSEN i Wien.
D e n n y l i g e n afhållna 9:de i n t e r n a t i o n e l l a p r e s s k o n g r e s s e n i k e j s a r s t a d e n v i d D o n a u har, e n l i g t d e l t a g a r n e s s a m s t ä m m i g a uttal- l a n d e n, p r ä g l a t s a f den m e s t l y s a n d e karaktär.
Invå- n a r n e s ä l s k v ä r d h e t m o t d e l å n g v ä g a j o u r n a l i s t e r n a, an- o r d n i n g a r n a s b e h a g o c h festernas s o l e n n a p r a k t — allt h a d e e n a t s att b e r e d a k o n - g r e s s d e l t a g a r n e idel a n g e - n ä m a dagar.
O N S T N Ä R S P A R E T J o h a n E r i c s o n o c h fru A n n a Gardell-Ericson ha i Sveriges Allmänna K o n s t - f ö r e n i n g s l o k a l a n o r d n a t en u t s t ä l l n i n g af o l j e m å l n i n g a r, a k v a r e l l e r o c h t e c k n i n g a r, s o m ä r o förtjänta af k o n s t - v ä n n e n s uppmärksamhet.
Västkustbilder, särskildt den karaktäristiska klippnaturen v i d Marstrand o c h Fiske- bäckskil, o m v ä x l a med Värmlandsstämningar o c h Gott- l a n d s m o t i v, u t f ö r d a m e d m y c k e n rutin o c h o r ä d d h e t i Sveriges president var Aftonbladets hufvudredak- tör hr Harald S o h l m a n.
FRAN NIONDE INTERNATIONELLA PRESSKONGRESSEN I WIEN.
PRESIDENTEN SINGER TACKAR BORGMÄSTAR 4.
I FÖRRÅDSRUMMET.
EN TORPED BESTÄMNING AF EN TORPEDS HASTIGHET.
V i b r i n g a i detta n u m - m e r en bild af den m o t t a g - n i n g, s o m h ö l l s för p r e s - sens män i magistratsalen i W i e n s charmanta rådhus.
Gruppbilden återger det ögonblick, då kongressens generalpresident, redaktö- ren f ö r " Neues Wiener T a g b l a t t ", d:r Singer, i k o n g r e s s e n s namn tackar b o r g m ä s t a r e n d:r L u e g e r.
B a k o m d:r L.
s y n e s k o n - gressensgeneralsekreterare fransmannen Taunay.
P O R T R Ä T T E N af tre till ' * veckans krönika h ö - rande personligheter, näm- ligen den nyutnämnde landshöfdingen i Örebro l ä n C.
F. Th. Nordström, statsjärnvägarnes nyut- n ä m n d e g e n e r a l d i r e k t ö r M. Sahlin s a m t d e n i d a g a r n a aflidne d a n s k e läkaren o c h nobelpristagaren, professor G.
R. Finsen, återfinnas i I d u n, r e s p e k t i v e n:r 3 6 för år 1 9 0 3, n:r 28 för år 1 9 0 2 s a m t n:r 5 0 f ö r år 1 9 0 3, o c h h ä n v i s a s v å r a läsare dit.
FOTO FÖR IDUN A F INGENIÖR T. SCHUBERT.
FULL FART TILL ANFALL.
K UR DAUSKRONIKAN.
P SKÄRGÅRD.
TORPEDERNA NEDFÖRAS I LUEGER färgbehandlingen.
Fru Anna Gardell-Ericsons porträtt o c h biografi återfinnas i I d u n n:r 28 f ö r år 1 8 9 1.
r H. BILLBERGS PIANOFABRIK i Göteborg, grund- M l a g d år 1 8 6 8 af h e r r C.
H.
Billberg, t i l l h ö r n u m e r a v å r a e r k ä n d t främsta firmor p å detta i n d u s t r i o m r å d e.
N å g r a år efter grundläggarens d ö d öfvergick den aktade affären till herr W i l h e l m N i l s s o n, h v i l k e n i n s a t t e n y t t kapital o c h n y a, friska kraf- ter.
D e n B i l l b e r g s k a fa- briken g i c k nu en u t v e c k - lingskraftig framtid till m ö - tes o c h i slutet a f 1 8 9 0 - talet u t g j o r d e t i l l v e r k n i n g s - värdet omkring 80,000 kro- nor.
F i r m a n s flyglar o c h pianinos hafva belönats med guldmedalj o c h för öfrigt l o f o r d a t s a f m u s i k - auktoriteter sådana som Edvard Grieg, Agathe Backer Gröndahl m.
fl.
D e n förre skrifver o m en af fabrikens m i n d r e flyglar, s o m han profvat, bl.
annat: » D e n har en i f ö r h å l l a n d e till i n s t r u m e n t e t s storlek alldeles f ö r v å n a n d e stor o c h fyllig t o n, h v a r s k l a n g dessutom är lika n o b e l s o m distinkt. » De instrument, som u t g å t t från firman, ä r o o c k - så utan u n d a n t a g resul- taten a f ett s y n n e r l i g e n redbart o c h smakfullt ar- bete, h v a d a n fabrikens h ö g a ' rangplats bland svenska pianofirmor torde kunna a n s e s fullt b e r ä t t i g a d.
År 1901 ö f v e r l ä t h e r r N i l s s o n f a b r i k s v e r k s a m h e t e n åt ett a k t i e b o l a g, i h v i l k e t han MO TAGNINGEN PA RADHUSET.
själf är s t ö r s t a i n t r e s s e n t e n.
: I KONGRESSENS N A M N.
- 483 — D E T Å T E R U P P S T Å N D N A KINA.
R \ E T L I L L A l e k s a k s s l o t t e t m e d det e x o t i s k t k l i n g a n d e n a m n e t K i n a o c h m e d arkitektur från s a m m a u n - d e r b a r a m o r g o n l a n d, har v a r i t n ä r a att a l l d e l e s falla i g l ö m s k a, där d e t l i g g e r g ö m d t i ett h ö r n af D r o t t n i n g - holms minnesrika slottspark o c h med sin färgrika snirkelstil framkallar en e g e n d o m l i g kontrastverkan m o t den bakom liggande svenska furuskogen.
U p p f ö r d t af A d o l f F r e d r i k o c h L o v i s a U l r i k a u n d e r å r e n 1 7 6 3 — 1 7 6 6, efter r i t n i n g a r a f d e t g a m l a o p e r a - h u s e t s s k a p a r e A d e l c r a n t z.
tjänade slottet s o m en k ä r tillflyktsort åt det n ä m n d a k o n u n g a p a r e t, d e n g o d - m o d i g e o c h stillsamme A d o l f Fredrik o c h hans hand- lingskraftiga o c h intriglystna gemål Men sedan s l o c k n a d e festglansen kring Kinas m u r a r o c h förfallet k o m, ett förfall, s o m r ä c k t e u n d e r hela 1800-talet o c h b e r ö f v a d e K i n a m y c k e t af d e s s m e d stora k o s t n a d e r o c h s m a k s a m m a n f ö r d a skatter a f m ö b l e r o c h tapeter.
Nu har emellertid den lilla h i s t o r i s k a b y g g n a d e n från det s v e n s k a r o k o k o t i d e h v a r f v e t, t a c k v a r e k o n u n g O s c a r s f r i k o s t i g h e t, g e n o m g å t t en fullständig restau- r e r i n g o c h framstår å n y o i sin rika u r s p r u n g l i g h e t, l o c k a n d e ett l e f n a d s l u s t i g t h o f — ifall v i ä g d e ett så- d a n t — att där i. s k ö t e t a f en i d y l l i s k n a t u r o c h i r a m e n af ö s t e r - o c h v ä s t e r l ä n d s k p r e t i o s a å t e r u p p l i f v a festerna från det epigrammatiska vettets o c h den graciösa u m g ä n g e s t o n e n s dagar.
Hela restaureringsarbetet, s o m l e d t s a f arkitekten A g i L i n d e g r e n, har k o s t a t den a n s e n l i g a s u m m a n af 2 5, 0 0 0 k r o n o r o c h p å g å t t u n d e r n ä r a ett p a r å r s tid.
Vi s k o l a nu f o g a n å g r a b e s k r i f v a n d e o r d till d e h ä r m e d d e l a d e b i l d e r n a från K i n a slott.
B y g g n a d e n s y t t r e ä r hållet i kraftigt g r ö n a, g u l a o c h r ö d a färger.
Ö f v e r d ö r r a r o c h f ö n s t e r sitta e g e n d o m l i g t s k u l p t e r a d e krön, sammansatta af r o k o k o o r n a m e n t o c h kinesiska motiv.
När man passerat trappan, k o m m e r man först in i v e s t i b u l e n eller marmorsalen, ett s t o r t c i r k e l r u n d t r u m.
m e d m a r m o r e r a d e v ä g g a r o c h ett a n t a l g u s t a v i a n - ska stolar.
E n d ö r r i f o n d e n l e d e r in i d e n s. k. spe- gelsalongen, hvilken karaktäriseras af stora speglar, s o m i det n ä r m a s t e t ä c k a v ä g g y t o r n a o c h ä r o o m r a - m a d e af g u l d l i s t e r p å h v i t m å l a d b o t t e n.
M ö b e l: gusta- viansk, klädd m e d r ö d t b l o m m i g t siden.
F r å n taket n e d h ä n g e r en v a c k e r k r i s t a l l k r o n a, h v i l k e n lär v a r a värd 24,000 kronor.
Här står o c k L o v i s a U l r i k a s s y - bord, försedt med konstrika inläggningar .. Till vänster o m spegelsalen ligger L o v i s a Ulrikas sängkammare, hvars väggar äro beklädda med karmo- s i n r ö d a sidentapeter.
H ä r s t å r d e t b l.
a. en s v a r t l a c - k e r a d b y r å, s o m s e r m y c k e t k i n e s i s k ut, o c h p å d e n - s a m m a två kinesiska p a g o d e r af pärlemor o c h elfenben, hvilka sägas vara svarfvade af M a g n u s Stenbock.
Äfven finnes h ä r en u p p s ä t t n i n g k i n e s i s k a tofflor o c h s k o r.
T i l l v ä n s t e r o m m a r m o r s a l e n l i g g e r d e t röda kabi- nettet, s o m har p å c i n n o b e r r ö d g r u n d h ö g a s v a r t l a c k e - r a d e taflor m e d k i n e s i s k a m o t i v i g u l d, silfver, r ö d t och grönt.
F r å n s l o t t e t s midtparti l ö p a t v ä n n e halfrcikelfor- m i g a gallerier, h v i l k a u t m y n n a i t v å flyglar af, h v i l k a d e n e n a i n r y m m e r supésalen, dekorerad i ljusgrönt och guld, o c h den andra upptages af matsalen med blågrå v ä g g a r p å h v i t a fält m e d k i n e s i s k a figurer.
E n t r a p p a u p p befinner s i g d e n c i r k e l r u n d a eko- salongen m e d hvita kinesiska sidentapeter.
Väggar o c h tak g e ett rätt klangfullt e k o, d å m a n talar.
B a k o m d e t t a r u m l i g g e r den s. k. hvisksalongeu, s o m af G u s t a f III a n v ä n d t s till a r b e t s r u m.
Vidare äro här i n r y m d a det lilla b i b l i o t e k s r u m m e t s a m t A d o l f F r e d r i k s s ä n g - kammare o c h toalettrum.
I en af d e fritt l i g g a n d e p a v i l j o n g e r n a m ä r k e s den s. k. Confidencen, en s t o r, r y m l i g m a t s a l o n g.
Däri finnes en s i n n r i k i n r ä t t n i n g, g e n o m h v i l k e n ett d u k a d t b o r d k a n s t i g a u p p g e n o m g o l f v e t, o c h g ä s t e r n a såle- d e s betjäna s i g själfva.
Däraf salens namn.
R e s t a u r e r i n g e n är u t f ö r d m e d s y n n e r l i g pietet in i d e m i n s t a detaljer.
M å l n i n g o c h f ö r g y l l n i n g ha verk- ställts af f ö r g y l l a r e n Fr. E l f v i n g, d e ä n n u ej fullt af- s l u t a d e s t u c k a r b e t e n a af s t u c k a t ö r e n Bellio.
De öm- tåliga g a m l a k i n e s i s k a t a p e t e r n a ha p å ett i h ö g g r a d s k i c k l i g t s ä t t r e n o v e r a t s af f r ö k e n B e r g l u n d o c h b o k - b i n d a r e n K.
H e d b e r g.
FRÅN O C H M E D D E N 1 MAJ äro IDUNS REDAKTIONS- OCH EXPEDITIONSLOKALER flyttade till D R O T T N I N G G A T A N 5 1, I TR. U P P, hvilket v i h ä r m e d h a v e l a t m e d d e l a alla v å r a p r e n u m e - ranter, k o r r e s p o n d e n t e r, b e s ö k a r e o c h k u n d e r.
IDUN 1904 ADELSGODSET STENHAMMAR.
D ENNA EGENDOM, som ligger i en syn- nerligen vacker trakt, är just en profbit på äkta Sörmlandsnatur.
I hela nejden finnes det rik omväxling på höjder och dalar, på löf- skog och barrskog, på vackra sjöar och leende ängar.
Slottet ligger på en höjd mellan två sjöar, Kyrksjön och Valdemaren, af hvilka den sistnämnda i synnerhet liar utomordentligt vackra stränder, rika på täcka naturscenerier.
Stenhammar har gamla anor, som gå tillbaka ända in i medeltiden, ända till slutet af 1300- talet, då Laurens Birgersson (Lilje) innehade egendomen Slsethammar eller Slädhammar.
Så hette stället på den tiden och långt framåt.
Hufvudbyggnaden har nog också legat på slätten, men uppfördes sedan på en höjd.
Bland ägare i den - följande tiden kunna nämnas Erik och Schering Arp, af hvilka den sistnämndes dotter Karin år 1606 gifte sig med Johan Göransson Rosenhane.
Dennes son Johan ökade betyd- ligt egendomens areal och lät år 1647 " efter den franska arkitekturen " uppbygga slottet, där det nu ligger, och försåg det med vackra trädgårdsanläggningar, terrasser och alléer.
Tro- ligtvis gaf han stället sitt nuvarande namn.
Ar 1685 indrogs Stenhammar till kronan och kom därefter i landshöfding Lennart Ribbings ägo.
Han fick nämligen egendomen i likvid af staten för en gammal fordran.
Dennes son Konrad Ribbing, den kände landshöfdingen öfver Närke och Värmland, blef sedan ägare till gården, och genom hans dotter Beata Kata- rina, gift 1752 med en Falkenberg, kom den alltså till Falkenbergska släkten och tillhörde den ända till 1809, då grosshandlaren A.
P. Söderberg i Stockholm inköpte den, hvarefter ett par närliggande gårdar tillades.
Men år 1832 blef det åter ombyte af ägare.
Då öfver- togs nämligen godset af landshöfding Robert Fredrik von Krssmer, som var gift med den ofvannämnde Söderbergs enda dotter, Maria Charlotta.
Godset befann sig då i ett misera- belt skick, så jordbruk som åbyggnader.
Men det blef snart annat utaf.
Egendomen för- vandlades till en riktig mönstergård i fråga om jordbruk, och det nuvarande slottet upp- fördes åren 1847 — 1848.
Detsamma med sina tre våningar och 28 rum är visserligen icke stort, men det är synnerligen vackert och till- talande.
En del af det gamla slottet bibe- hölls, gaflarna påbyggdes och försågos med torn, och vid denna nybyggnad följdes i allt den teckning, som finnes öfver Stenhammar i Dahlbergs " Suecia antiqua ethodierna ".
Efter landshöfding von Krsemer, som aflfd 1880, blef hans son, sedermera hofmarskalken fri- herre Anders Robert von Kraemer Stenham- mars nye ägare.
Äfven han har mycket för- bättrat och förskönat egendomen.
Hela godset utgör ungefär 12 mantal och är taxeradt till något öfver 300,000 kronor.
Öster om slottet ligger en vidsträckt park, Holmängen, som framför allt stoltserar med väldiga ekar.
På Valdemarsön finnes det några lämningar af en borg, som tillskrifves kung Valdemar, Bjälbojarlens olycklige son.
Och pä Lidaön i Valdemaren eller Vammen är en minnessten rest, som erinrar om skalden Atter- boms besök på Stenhammar.
Det är i våra dagar högst ovanligt att kronan får en egendom till skänks.
Detta har dock skett.
Den nyligen aflidne, ofvannämnde fri- herren Robert von Krsemer (f 19 / 03) har nämligen testamenterat Stenhammars g-ods med underlydande till svenska staten på följande villkor: Kronan skall omedelbart efter friherre Ro- bert von Krsemers död tillträda egendomen, men hans efterlefvande maka, friherrinnan Hen- riette von Krsemer, skall disponera egendomen 13 3 under sin lifstid mot en årlig afgift af 100 kr.
Efter hennes död skall någon prins af det regerande kungahuset och helst den, som är hertig af Södermanland, för lifstid öfvertaga arrendet mot en årlig afgift af 1.000 kronor.
Finnas flere lika berättigade prinsar, är det konungen, som afgör hvem som skall bli den lycklige.
Om ej prins finnes, skall konungen tilldela arrendeförmånen " åt någon högt upp- satt och om staten särskildt förtjänt person. "
Staten har ej rätt att sälja eller bortskänka egendomen eller på något annat sätt afhända sig densamma, t. ex. genom pantsättning eller inteckning af det hela eller delar däraf.
— För öfrigt innehåller testamentet detaljbestäm- melser om egendomens förvaltning etc. — Slot- tets lösegendom och konstsamlingar ingå ej i donationen.
Flens stationssamhälle ligger till en stor del på Stenhammars ägor.
Om detsamma skall ytterligare kunna utvecklas och utvidgas, måste ännu mera mark afsöndras från godset.
Men skall testamentet i all sin stränghet uppfyllas, möter detta kanske stora svårigheter.
Detta har redan gifvit anledning till oro inom det nämnda stationssamhället.
Mens municipal- nämnd har tagit saken om hand, och municipal- stämman har sedermera beslutat att ingå till vårt jordbruksdepartement med en hemställan i det syfte, att Flens utveckling genom testa- mentets bestämmelser ej måtte hindras.
Äfven har det inom samhället uttalats den önskan, att frågan måtte bli föremål för riksdagens pröfning.
Genom friherrinnan Henriette von Krcemers nyligen timade död (d.
V 1904) har frågan om Stenhammar inträdt i ett nytt skede.
Sedan förra riksdagen med tacksamhet gillat friherre A.
R. Krsemers här förut omnämnda testa- mente, har följaktligen den 20-årige prins Vilhelm, hertig af Södermanland, blifvit den, som är närmast berättigad att öfvertaga godset med underlydande gårdar och lägenheter.
Inom den allra närmaste tiden får nog denna fråga sin lösning.
Flere af våra skalder ha å Stenhammar strän- gat sina lyror.
Den leende naturen och den svenska gästfriheten ha framför allt inspirerat dem.
Så t. ex. har skalden Gustaf Rosenhane (" Skogekiär Bergbo ") utan tvifvel fått många idéer till sina sonetter och visor här i den vackra naturen, då han på Stenhammar besökte sin broder Johan Rosenhane.
Olof von Dalin diktade här många af sina små visor, hvari han särskildt uttalar sin tacksamhet till dåva- rande värdinnan på Stenhammar, nämligen baro- nessan Karin Falkenberg, född Ribbing.
Äfven Atterbom och Carl Snoilsky ha besjungit Sten- hammar.
Har man varit på Stenhammar en vacker sommardag, ila ens tankar gärna till detta ställe, då man läser t. ex. följande rader i Gustaf Rosenhanes dikter: 9 „ D h e r j a g h allena s a t t i dalen o c h m i g h f ö r d e T i l s i n n e s s o r g e n m i n, s å g h j a g h s m å fåglar m å n g P å k v i s t a r allt o m k r i n g, s o m h ö l l o ljuflig sång ".
1 På samma sätt, då man läser dessa O. von Dalins ord: " K o m.
stilla lefnad, blif m i n f r ö j d!
Jag vill ur s t o r a v ä r l d e n v i k a O c h s k å d a från m i n v r å f ö r n ö j d, H u r a n d r a efter l y c k a n fika: Jag u t a n l y c k a l y c k l i g är, Själf g l a d o c h i n g e n till b e s v ä r ".
Så sjöng Olof v. Dalin i en annan sång: " Stenhammar, s k ö n a s t e verk af naturen, H u r skall j a g s j u n g a d i n f ä g n a d o c h p r i s?
N y s s ifrån S t o c k h o l m, s o m f o g e l n u r b u r e n, V ö r d a r j a g dig långt mer än Paris.
IDUN 1904 — 484 | F ö r n ä m s t a tvättmedel (äro och förblifva dock vid finare tvätt | H Y L I E K O N O M = N stodo då bättre än någonsin förut sanningen af Runebergs ord, tillämpade på våra förhål- landen: " O c h h ä r o c h här är detta l a n d, V å r t ö g a s e r d e t här V i k u n n a s t r ä c k a ut v å r h a n d Och visa gladt på s j ö och strand Och säga: Se d e t l a n d e t där, V å r t f o s t e r l a n d det ä r! "
: I S J.
I - T V Å I och vid gröfre tvätt (byk) " Ja, ä n n u m e r.
B a r o n e n h a r v i s s e r l i g e n m i n fulla h ö g a k t n i n g, m e n han är f ö r g a m m a l.
Man b ö r aldrig gifta s i g m e d en p e r s o n, s o m ä r j ä m n å r i g m e d e n s föräldrar.
L i k a b a r n leka b ä s t.
Gifter m a n s i g s o m u n g m e d en g a m m a l m a n, har m a n d e s s u t o m ett t i d i g t änkestånd s o m tämligen säkert perspektiv.
Hvad nu b a r o n e n s ä r s k i l d t beträffar, s å skall j a g s ä g a d i g, o s s e m e l l a n, att g a m l a u n g k a r l a r ä r o ett s V å r h a n d t e r l i g t släkte. "
H l J L T I N G.
: MOR OCH DOTTER EMELLAN.
I H P R I M A l i i M i t i i i i f iiiniiiiii Y L I N S | T V Ä T T - T V Å L iiiiniiiiimiiimiii mit II Miiiiiintiiiir S t e n h a m m a r, s k ö n a s t e v e r k af n a t u r e n, H u r skall j a g s j u n g a din f ä g n a d o c h p r i s?
M ä k t i g a s t e riken o c h h u n d r a m o n a r k e r K u n d e ej s k a p a s å n ö j s a m t o c h snällt S o m d i n a lifliga d ä l d e r o c h p a r k e r, B r a n t e r o c h trän o c h s j ö a r o c h fält.
M ä k t i g a s t e riken o c h h u n d r a m o n a r k e r K u n d e ej s k a p a s å n ö j s a m t o c h s n ä l l t ".
Sin dikt om Stenhammar afslutar O. v. Da- lin så: " H ä r h a r all t ä c k h e t u p p s l a g i t s i t t l ä g e r, K o n s t o c h n a t u r åt h v a r a n n a n h ä r l e ".
Skalden Atterbom, som varit på gästbesök å Stenhammar hos dess ägare Robert von Krse- mer, landshöfdingen i Uppsala, som bodde kvar på landet långt fram i sept.
1850, uttryckte sin tacksamhet i ett kväde, som han kallade " Morgonbesök vid kaffebordet på Stenhammar " (den 15 sept.
1850).
I nämnda dikt säger han bland annat om Stenhammar: " Ja, h v e m kan g l ö m m a d e s s a s j ö a r s ringar O c h d e n n a b e r g s h ö j d, p r y d d a f s l o t t o c h park, Och dessa torn, dem h ö g a tankars vingar O m k r e t s a m e d en flygt s å g l a d s o m s t a r k ".
Och från slottets sal klingar " E n o a f b r u t e n f r ö j d e - k e d af H v e m trår ej dit o r ä k n e l i g a sånger.
gånger ".
I samma sång ber han landshöfdingen vara " tusenfaldt välkommen " till Uppsala. "
D ä r h v a r j e d a g får detta u t r o p O, s u t t e v i p å S t e n h a m m a r, det röna: sköna! "
Vi besökte Stenhammars egendom i slutet af april i år, just då lärkan som bäst slog sina drillar i skyn och sälg och björk bjödo på täcka hängen och späd grönska.
Stenhammar ligger ungefär tre kilometer från Flens station, och vägen följer nästan hela tiden den roman- tiska sjön Valdemarens norra strand, som bju- der på en rik omväxling af ljus löfskog, i syn- nerhet asp, al, björk, ek och sälg.
Sjöns södra strand är däremot klädd i dyster barrskogs- dräkt.
— Från slottet, som är hvitt och vac- kert och som dominerar hela nejden, har man en utomordentligt täck utsikt.
— Carl Snoilskys dikt Stenhammar börjar så: " Jag s e r d i g, S ö r m l a n d s b y g d, i m i n n e t s s k e n M e d s o l o c h r e g n s k y, l i k s o m förra året.
F r å n tåget, f ö r r ' n det p u s t a r ut v i d F l e n, J a g ser v i d kullen o f van j ä r n v ä g s s p å r e t Bland g r ö n s k a gulnadt korn.
J a g ser d i g, h v i t a s l o t t, m e d t r e n n e t o r n!
H u r g l a d t o c h v ä n l i g t alla f ö n s t e r g l i m m a O c h där v i d s i d a n glittrar i n s j ö n s s t r i m m a! "
Några månader senare (aug.
1904) besökte vi åter Stenhammar.
Det var en utomordent- ligt vacker sommardag.
Solen kastade rika ljusfloder öfver den leende nejden.
Täckt speg- lade sig träden i sjöarnas lugna vatten.
Vi kände oss glada till sinnes, då vi tänkte på, att denna vackra bygd, var en flik af det land, som tillhör oss, vårt land, vårt folk.
Vi för- I D E T S T O R A, hemtrefliga h v a r d a g s r u m m e t m e d d e s s stilfulla m e n enkla m ö b l e r i n g o c h sin d ä m p a d e afton- b e l y s n i n g s a t t fru V e r n e r v i d sitt arbete o c h s i n ä l d s t a d o t t e r, Greta, s o m h ö l l p å att s t u d e r a t i d n i n g e n. "
K ä r a s t e m a m m a ", u t b r a s t G r e t a p l ö t s l i g t i en t o n m i d t e m e l l a n ö f v e r r a s k n i n g o c h triumf, u n d e r det att h o n r ä c k t e t i d n i n g e n till s i n m o r, " k a n d u t ä n k a d i g, att B e r t a o c h A l l a n s t å v i g d a h ä r!
Där ser du, h o n h a r ä n n u ej fyllt s j u t t o n år, o c h s å t y c k e r du, att j a g, s o m är fyllda a d e r t o n, inte e n s kan få f ö r l o f v a m i g. "
" Ja, lilla G r e t a n, o c h det håller j a g styft p å.
Du t r o r n u, att i n g e n i ö r B e r g är d e n e n d a m a n d u k a n älska, o c h n ä r h a n friat, b o r d e n i få f ö r l o f v a er.
Så b r u k a r d e t v i s s e r l i g e n i a l l m ä n h e t g å till; m e n d u v e t, att p a p p a o c h j a g h a v å r a i n d i v i d u e l l a å s i k t e r, o c h att v i vilja u p p r ä t t h å l l a d e m i v å r t e g e t h e m, det faller v ä l a f s i g själft.
D u h a r j u k n a p p a tre år att v ä n t a till din m y n d i g h e t s å l d e r, o c h s e n h a v i i n g e n t i n g e m o t att gifta b o r t d i g, f ö r u t s a t t att din k a n d i d a t ä r a c c e p t a b e l. "
" M a m m a — t y c k e r d u k a n s k e inte, att i n g e n i ö r B e r g kan i n r e g i s t r e r a s i d e n k a t e g o r i e n? "
" D e n frågan t ö r s j a g inte b e s v a r a.
J ag känner h o n o m inte.
F ö r ett p a r m å n a d e r s e d a n h e m k o m h a n från A m e r i k a; d u har k a n s k e s a m m a n l a g d t träffat h o n o m 8 — 1 0 g å n g e r — d ä r p å friar han — o c h v i p s är d u färdig att t a c k a o c h ta e m o t.
D u är inte din m a m m a s dotter. "
" O c h t r o r d u v e r k l i g e n, att en p e r s o n m e d h a n s u t s e e n d e — h a n s härliga ö g o n, h a n s v i n n a n d e sätt, h a n s g o d a h u f v u d, h a n s o r i g i n e l l a k o n v e r s a t i o n — att h a n inte s k u l l e v a r a a c c e p t a b e l? "
" D e t h a r j a g inte s a g t.
M e n m e d alla d e d ä r u p p - r ä k n a d e k v a l i f i k a t i o n e r n a, v e t j a g ä n d å inte h u r u d a n k a r a k t ä r h a n är.
O c h inte k ä n n a v i heller h a n s familj, d e t har o c k s å en v i s s b e t y d e l s e.
D u k a n u n d e r d e s s a expektansår träffa m e r ä n en u n g m a n, s o m k a n s k e tilltalar d i g ä n n u m e r a, o c h d å är det b r a att v a r a fri.
H å l l e r d ä r e m o t b å d e i n g e n i ö r e n s o c h ditt t y c k e i s i g d e s s a år, d å blir d e t s k ä l att f u n d e r a p å s a k e n.
Under tiden är h a n v ä l k o m m e n hit d å o c h d å — m e n m ä r k väl, blott s o m gäst.
P å s å sätt lära v i s å s m å n i n g o m känna h o n o m; man b ö r väl veta, hurudan personlighet d e n m a n är, s o m m a n g ö r till s i n a b a r n s far. "
Greta s å g f u n d e r s a m ut.
" Men mamma, hvad säger äldrar? "
du då o m Bertas för- " Jag b e k l a g a r, att d e k u n n a t b e h a n d l a ä k t e n s k a p s - frågan s å n o n c h a l a n t, d e n n a en b l a n d d e v i k t i g a s t e sociala angelägenheter.
D e r a s s t a c k a r s d o t t e r är h v a r - k e n f y s i s k t eller p s y k i s k t m o g e n till det s t o r a a n s v a r o c h de h ö g a uppgifter äktenskapet ålägger henne.
Själf är h o n ett b a r n o c h fattar inte b e t y d e l s e n af h v a d h o n g ö r, o c h det t y c k s inte f ö r ä l d r a r n a heller g ö r a.
O k u n - n i g h e t är farlig.
J ag kan inte f ö r s t å, att s k o l o r n a, s o m u n d e r v i s a b a r n e n o m allt m ö j l i g t, inte o c k s å lära d e m att g r u n d l i g t k ä n n a m ä n n i s k o o r g a n i s m e n m e d d e s s alla förrättningar; ingenting v o r e väl nyttigare o c h n ö d - vändigare.
Förresten b o r d e lagstiftningen ingripa m e d b e s t ä m m e l s e n, att k v i n n a n s ä k t e n s k a p s å l d e r s k u l l e s a m - manfalla med hennes myndighetsålder, enär h o n, enligt v e t e n s k a p l i g t o m d ö m e, i c k e förrän d å k a n a n s e s v a r a f u l l v ä x t o c h l ä m p l i g till s l ä k t e t s f o r t p l a n t n i n g. "
" M e n t r o r d u till e x e m p e l inte att v a r a f u l l v ä x t t i d i g are ä n en a n n a n? "
en k v i n n a kan " M y c k e t m ö j l i g t; m e n i s å fall s k a d a r d e t inte, att undantagen få följa r e g e l n.
O m en k v i n n a gifter s i g v i d 2 1 å r s ålder, är d e t a l l d e l e s t i d s n o g, o c h j a g s k u l l e till o c h m e d v i l j a f ö r o r d a n å g r a år s e n a r e.
Vid d e å r e n.
b ö r h o n e m e l l e r t i d v a r a n å g o t s å när r u s t a d att f ö r s t å d e n a l l v a r l i g a s i t u a t i o n ett frieri f ö r s ä t t e r h e n n e i.
Ä k t e n s k a p e t är i n g e n lek.
Den oerhördt s t o r a s k i l s m ä s s o f r e k v e n s e n är ett i l l u s t r a t i v t b e v i s f ö r m i n s a t s.
— T r o m i g, o m k o n t r a h e n t e r n a lite g r u n d - ligare g j o r d e sig r e d o för äktenskapets allvarliga sidor, innan de gifte sig, s k u l l e en hel del b å d e i n g å n g n a o c h u p p l ö s t a dylika aldrig ha ägt rum.
M e n inte kan en s j u t t o n å r i g flicka t ä n k a d j u p t eller a l l v a r l i g t? "
" M e n, m a m m a, du fästad v i d A l l a n, ®ch var mot henne. "
vet hur j u, hur varmt Berta ö m och uppmärksam " M e n o m n u mitt v a l fallit p å b a r o n e n, s o m d u t y c k e r s å b r a o m, o c h h v a r s h e l a familj d u k ä n n e r s e d a n din e g e n u n g d o m s t i d, då s k u l l e d u k a n s k e ej haft n å g o t att i n v ä n d a m o t partiet, fast h a n v ä l h a r s i n a f y r t i o år p å n a c k e n. "
var han " S å ä r o alla f ä s t m ä n; o c h h v a d Berta beträffar, v a r h a n en n y l e k s a k, s o m r o a d e h e n n e.
Partiet v a r i s å fall m y c k e t p a s s a n d e, att h o n v a r rik o c h h a n fattig.
M e n d e t där är b l o t t en y t t r e a n p a s s n i n g, det viktigaste, det s o m bestämmer harmonien o c h lycko- m ö j l i g h e t e r n a, är d e n inre a n p a s s n i n g e n, hjärtats o c h karaktärens. "
" H u r så, m a m m a? "
" J o, s e r d u, f ö r s t o c h främst h a d e blifvit s å in- v a n d a att b l o t t tänka på s i g själfva, att d e ä r o e n a s t o r a e g o i s t e r, o c h s e n h a d e lagt s i g till m e d en m ä n g d o v a n o r, h v i l k a blifvit till d e n g r a d i n r o t a d e, att m a n inte m e d b ä s t a vilja i v ä r l d e n kan a r b e t a b o r t d e m.
S å d a n t g e r rika a n l e d n i n g a r till konflikter.
S ö n e r k o m m a j u i a l l m ä n h e t tidigt u t i v ä r l d e n o c h h a så- l e d e s ej tillräckligt l ä n g e s t å t t u n d e r h e m m e t s o c h m o d e r n s uppfostrande inflytelser; därför sakna ofta deras skick, o c h fasoner den finhet, s o m en b i l d a d kvinna fordrar af d e m. "
" D e t har d u rätt i, m a m m a; b a r o n e n till o c h m e d h v i s s l a r i r u m, o c h det är d å allt a n n a t ä n fina f a s o - ner.
När j a g i afton k o m m i t u p p p å mitt r u m, skall j a g i e n s a m h e t e n t ä n k a ö f v e r allt h v a d d u s a g t.
Men v e t d u, j a g h a r ett » f ö r s l a g att g ö r a, d u b o r d e s ä t t a in d e t t a v å r t samtal i n å g o n t i d n i n g; det finns n o g m e r än en m a m m a, s o m k u n d e b e h ö f v a få till lifs d e n n a lilla l e k t i o n. "
" Det kan du verkligen t r o r j a g skall f ö r s ö k a. "
h a rätt i, mitt b a r n.
J ag H.
KONSTEN PÅ S:T LOUTSUTSTÄLLNIN- Q-EN.
FRÅN IDUNS SPECIELLE KOR- RESPONDENT.
II.
L ÅT MIG säga det genast, såsom icke blott min mening — den betyder så föga — men såsom publikens, kritikens och många konstnärers uppfattning, att näst Amerikas ut- ställning står Sveriges, såsom helhet betraktad, högst bland alla de i S:t Louis täflande natio- nerna.
Det är klart, att det på de andra afdelnin- garna skall finnas lysande och framstående saker, men i stort sedt står Sverige främst, originellt, friskt, helgjutet.
Tyskland, som likväl tillåtit sig att bryta mot utställningsregeln att inga taflor målade sedan 1893 få utställas, har en helt svag af- delning.
Där finns Lenbachs för alla tider oöfverträffliga Bismarcksporträtt, där finns en serie af den gamle mästaren Menzel, men sedan knappt något utöfver en orimlig mängd af Wer- ners kejsartaflor.
Österrike är ännu svagare representeradt och Holland har knappast någonting representativt, med undantag för några dukar af Wusmuller och Arntzenius.
Men hvarken dessa land eller Frankrike äro fullödigt representerade, beroende på konstnärs- skismer af liknande slag, som gjort att Sverige på S:t Louis-utställningen visserligen har några af sina yppersta namn, men saknar andra äfven bland de yppersta.
England däremot är åtminstone talrikt före- trädt och det med många af sina mest berömda namn.
Men för en lekman som jag är det svårt att icke bli förbluffad öfver en del af de berömda namnens berömda dukar.
Det finns en sådan af Walter Crane " Sorrow and spring ", som verkar som en mystifikation eller en för- falskning.
På den engelska afdelningen märkas G. F. Watts " Brynhilda ", sir E.
A. Waterlows här- liga " Dal i Northumberland ' och lord Leigh- tons stämningsfulla " Clytemncstra. "
Till " de bästa höra Edvard Stötts " The years youth ", ett poem öfver ungdom och äppelblomster af förtjusande verkan, och Burne Jones ' " Dream of Lancelot. "
-
IDUN 1904 — 485 — En ny, frisk och.
originell begåfning, ny och.
frisk icke blott i uppfattning, utan äfven i tek- niken, är en artist, hvars namn jag aldrig förr sett: H.
H.
L.
A. Thangue.
Hans bild, " Tucking the Puck ", är så helt af vikande från engelsk teknik, färg och stil, att man kunde tro, att han af misstag kommit på denna af- delning.
J. Waterhousé ' s " Nymfer " och Alma Tademas porslinsmålningslika småtaflor böra ej förbigås.
Störst är dock ständigt trängseln i Sveriges afdelning, och utropen af beundran och förtjus- ning äro där talrikast och uppenbarligen ärli- gast.
Ett eget rum är gifvet Bruno Liljefors, som till många af sina bästa, här hemma väl kända taflor nu visar en stor, ny och briljant duk, " Örn och hare ", en örn, jagande en hare och just färdig att slå ned på honom.
Hvilket lif, hvilken rörelse, hvilken natur i den taflan!
Också väcker ej blott den, utan allt hvad där är i detta rum formlig sensation.
Det är någonting för denna publik splitter nytt, stort, öfverraskande och gripande.
Ett annat rum är ägnadt åt Zorn och Carl Larsson.
Här finns en hel del nya och gamla saker af Zorn — = de nya mest porträtt, målade i Amerika.
Och bland dessa ett porträtt, som jag vill kalla det yppersta moderna porträtt ej blott i hela utställniDgsbyggnaden, utan för att tala på amerikanskt språk — in all the world.
Det är porträttet af en ung elegant gentle- man i redingote, en man så lefvande, så karak- tärsfast målad, att jag aldrig sett något lik- nande.
Detta porträtt af en bekant skörde- maskinfabrikant i Chicago, Mr Deering, är säkert det yppersta Zorn någonsin åstadkommit i porträttväg, och det vill säga mycket.
Det är rent obeskrifligt, lysande och underbart.
Det är hela utställningens " sorte Perle. "
Bred- vid Zorns blixtrande och lysande konst passa Carl Larssons godmodiga, humoristiska och " hemtrefliga " taflor ypperligt såsom kontrast- verkan, men en sådan af den mest uppfriskande och glädjebringande natur.
- De flesta af de taflor, som här utställas, äro ju väl bekanta här hemma, men naturligtvis finns det en del nyheter.
Anshelm Schultzberg — hvilken förtjänar allt beröm för det sätt, hvarpå han anordnat Sveriges utställning — — har till sina bekanta Värmlandslandskap fogat en ny och originell duk, kallad " Som- marafton i en syrénberså ", hvilken med all sin ljufhet tyckes mycket slå an.
Vidare finnas dukar af Kallstenius, Berg- ström, Carl fohanson, Genberg, Erik Hed- berg, Behrn, Lundegård m. fl.
Ett för mig nytt namn är Knut Borgh.
Han uppträder med två mindre taflor " Mid- sommarnatt " och " Höstdag ", hvilka ej blott äro målade i ett friskt och egenartadt maner, utan äfven peka hän på en ny och originell uppfattning.
Den svenska skulpturen är icke vidare rikt företrädd.
Den räknar en del af Börjessons skisser till många hans verk, Gusten Lind- bergs " Dimman ", Theodor Lundbergs " Ikaros " och " Stranden och vågen ", samt några förträff- liga småsaker af Carl och Ruth Millés.
En ung skulptör — sannolikt af nyaste Parisskola och senaste årgång, David Edström, öfverraskar med en alldeles ypperlig liten byst, " Den puckel- ryggige. "
Det är med glädje och stolthet man vandrar omkring i Svenska konstafdelningen.
Den är sådan, att om vi än icke haft något annat, den ensam skulle berättigat vårt deltagande i den stora världsutställningen i St. Louis.
G. G — G.
EN VILSEGÅNGEN.
H VAR ÄRO vågorna, som dånade, när stormen slängde skummet mot mitt fönster?
Och hvar är himmelen, som blånade bak vackra, hvita skygardiners mönster?
Och och som och hvar är trädgården, som grönskade lyste skär af äppelblom om våren, gaf mig all den frid jag önskade, skänkte bär och frukter alla åren?
Hvar är den lugna, varma trefnaden, när brasan stekte äpplena på härden?
Den unga glansen öfver lefnaden, lik morgonrodnad öfver hela världen?
Hvar äro drömmarna, som skimrade lik gyllne stjärnor öfver mörka vatten!
Hvar står det stolta hem, jag timrade, när jag låg vaken i den tysta natten?
Hvar är det stora, som jag ämnade, när viljan än var stark och seg som stålet?
Och alla mina, som jag lämnade, hvar äro de?
Hvar är jag själf?
Och målet?
FRIDA LANDSORT.
GAMLE PROSTEN.
ETT BARNDOMS- MINNE FÖR IDUN AE ERNST WESTER- BERG.
(Forts. o.
slut.)
D E T V A R d a g e n före en j u l a f t o n.
V i h a d e inte alltid s å fett d e n tiden, ty fars l ö n v a r liten o c h m u n n a r n e många.
D å hördes plötsligt klockor klinga utanför o c h n å g o n r u s a d e in o c h s k r e k: " Far!
M o r!
Det k o m m e r främmande!
En släde!
släde! "
V i s t ö r t a d e nyfikna ut.
Släden stannar utanför vår t r a p p a o c h en p e l s k l ä d d h e r r e s t i g e r ur.
Hvem var det, o m inte g a m l e p r o s t e n?
Han k o m med varmt hjärta o c h v a r m h a n d o c h m e d s l ä d e n lastad m e d G u d s gåfvor.
H a n h a d e suttit i sitt p r ä k t i g a h e m där framme v i d k y r k a n o c h d ä r u n d e r k o m m i t att t ä n k a p å d e n fat- tiga s k o l m ä s t a r f a m i l j e n p å den h ö g a, b l å s i g a å s e n.
O c h s å lät h a n p a c k a in allt m ö j l i g t g o d t o c h ä t b a r t i en s l ä d e, s v e p t e in s i g i t u l u b b e n o c h f o r m e d d r ä n g o c h h ä s t en m i l s v ä g fram o c h åter f ö r att fröjda u n g a o c h g a m l a o c h s i g själf ej m i n s t.
En försilfrade d u f v a n s v ä f v a n d e ö f v e r sitt h u f v u d i predik- s t o l s t a k e t, b ö r j a d e han s t a p p l a p å m å l f ö r e t, b l e k n a d e, f ö r s ö k t e hålla s i g i k a n t e n p å p r e d i k s t o l e n, m e n föll tungt o c h hjälplöst omkull.
Det k o m rädsla, häpnad o c h b e s t ö r t n i n g i sinnena.
Några karlar m e d s i n n e s n ä r v a r o s p r u n g o u p p o c h hjälpte ner d e n v ö r d a d e h e r d e n, s o m s å s m å n i n g o m k o m till s a n s i g e n nere i s a k r i s t i a n.
Men gudstjänsten v a r slut f ö r den d a g e n o c h h a n s t j ä n s t g ö r i n g i h e r r a n s t e m p e l f ö r allan tid.
D e t t ö f v a d e s e d a n flere m å n a d e r, i n n a n h a n fick i g e n en del a f s i n f ö r r a r ö r l i g h e t.
M e n m e d b e n e n v a r det illa b e s t ä l l d t, d e ville s v å r - ligen bära h o n o m. "
M i n a u n d e r s å t e r ä r o u p p r o r i s k a ", s k ä m t a d e han m e d ett v e m o d i g t l e e n d e. "
D e n e k a att g ö r a sin s k y l - dighet.
M e n j a g h a r j u min D a n i e l! "
tillade han m e d en t a c k s a m o c h kärleksfull b l i c k p å den f e m t i o å r i g e s o n e n, en tyst, blek herre m e d s v a r t s k ä g g o c h n ä s t a n lika m i l d a ö g o n s o m far; han f ö r e s t o d p r o s t g å r d e n s stora jordbruk.
D a n i e l v a r o c k s å den g a m l e s h a n d o c h f o t o c h ständigt s å g man de två tillsammans.
En s t o l p å hjul eller ett s l a g s v a g n a n s k a f f a d e s, o c h d e t k u n d e a l d r i g k o m m a i l r å g a att n å g o n a n n a n ä n D a n i e l s k ö t t e d e n.
O c h d å far o c h s o n o m s ö n d a g a r n e k o m m o till k y r k a n g e n o m p r o s t g å r d e n s t r ä d g å r d s g r i n d, den g a m l e p r o s t e n b l i d o c h v ä n l i g i s i n v a g n o c h den u p p o f f r a n d e s o n e n fortskaffade d e n, s å v e k o alla v ö r d n a d s f u l l t o c h del- t a g a n d e åt sidan för d e två.
O c h till k o r e t, d ä r g u b - ben satt under gudstjänsten m e d handen b a k o m örat o c h l y s s n a d e till s å n g e n eller p r e d i k a n, b l i c k a d e allas ögon.
M e n d e t k o m ett s l a g till.
P r o s t e n satt en d a g i s i n g u n g s t o l o c h s o n e n h a d e f ö r ett ö g o n b l i c k blifvit utkallad i n å g o t ä r e n d e.
I k a k e l u g n e n b r a n n en m u n t e r b r a s a, ty d e n g a m l e v a r frusen.
P l ö t s l i g t föll d ä r en e l d b r a n d u t o c h n e r p å golfvet.
P r o s t e n g l ö m d e i b r å d s k a n o c h ifvern s i n a s v a g a b e n, s t ö r t a d e u p p för att h i n d r a en o l y c k a, föll o c h s l o g s i g illa o c h l å g kraftlös p å g o l f v e t, då D a n i e l s t r a x därefter k o m in.
H a n hjälpte b e s t ö r t o c h o r o l i g u p p s i n g a m l e far p å s a m m a g å n g s o m h a n k a s t a d e in b r a n d e n i e l d e n, fick h o n o m i s ä n g o c h s ä n d e efter läkare, s o m b o d d e två mils v ä g bort.
D e n g a m l e p r o s t e n k r y a d e v ä l till s i g i g e n, men n o g v a r det b e d r ö f l i g t ställdt m e d h o n o m, o c h de stun- der h a n k u n d e sitta u p p e, v o r o j u s t ej m å n g a eller långa.
Nöjd o c h t r y g g var han d o c k o c h klagade aldrig, u t a n v a r t v ä r t o m g l a d, att h a n i n g a s m ä r t o r hade. "
K ä r a m i n g o s s e! "
s a d e han ofta åt D a n i e l, s o m n u m e r a a l d r i g v e k från h a n s sida. "
D u rakt n ö t e r ut d i g för m i g!
H v i l a d i g, b a r n! "
M e n s o n e n l o g sitt v a r m a l e e n d e. "
H u r mår ni i d a g, far?
K ä n n e r ni er n å g o t bättre?
Ä r det i n g e n t i n g s o m ni vill h a?
K a n j a g hjälpa er med något? "
" Jag mår alldeles b r a ", m e n t e g u b b e n, " är b a r a litet matt.
T a c k, kära g o s s e!
Jag är s å n ö j d så, o c h tac- k a r G u d f ö r h v a r d a g att j a g har d i g.
T a c k, t a c k. "
Han klappade sakta s o n e n s hand.
D å han en d a g satt i sin l ä n s t o l, s a d e han p l ö t s - ligt: " Jag k ä n n e r m i g s å t r ö t t s å!
Hjälp m i g i s ä n g, b a r n, hjälp m i g i s ä n g! "
Han hjälptes i säng, Daniel s t o p p a d e o m h o n o m, s t r ö k h a n s h v i t a h å r o c h s m e k t e den s k r y n k l i g a kin- den. "
L i g g e r ni bra nu, far?
frågade h a n ö m t s o m en m o r sitt b a r n.
" Ja, j a ", h v i s k a d e d e n g a m l e o c h l o g ett s a l i g t leende. "
D u s k ä m m e r riktigt b o r t m i g, g o s s e!
Jag l i g g e r bra, riktigt b r a, o c h d e t k ä n n s s å s k ö n t s å!
Jag är s å trött, så t r ö t t! "
Efter en s t u n d s å g h a n f ö r v i r r a d u p p m o t D a n i e l, s o m helt b e k l ä m d s a t t v i d h a n s s ä n g, o c h s p o r d e: " Ä r du där, D a n i e l? "
O c h d å d e n n e j a k a d e härtill, b a d h a n: " L ä s d e n där p s a l m e n för m i g, g o s s e, den där s o m börjar: " E n fridens, ä n g e l r o p a r k o m! "
M e d en tår i ö g a t s l o g s o n e n u p p d e n h ä r l i g a s v a n e - s å n g e n o c h b ö r j a d e l ä s a m e d sin mjuka, l å g a s t ä m m a.
O c h g u b b e n l å g där m e d d e kalla, g u l a k t i g a h ä n d e r n a s a m m a n k n ä p p t a p å t ä c k e t o c h följde h a l f h ö g t m e d: " S å n ö j d j a g far den t y s t a färden.
Jag är så trött, s å mätt p å v ä r l d e n. "
D å D a n i e l läst d e n s j u n d e v e r s e n, s a d e fadern sakta " T a g o m den i g e n, s å är d u s n ä l l! "
Och Daniel läste med stapplande r ö s t: 1 Ä r inte en s å d a n g u b b e v ä r d att m i n n a s?
Ä r det inte, s o m o m r o s o r v ä x t e i h a n s fjät o c h g u l d r i n g a r fölle u r h a n s m u n?
O c h det v a r inte e n d a g å n g e n, l å n g t därifrån!
D å h a n v a r en 6 0 år, d o g p r o s t i n n a n, h a n s o c h socknens prostinna.
Henne k o m m e r j a g knappt ihåg, m e n alla v o r o e n s e d ä r o m, att h o n v a r h o n o m fullt v ä r d i g, o c h d e t vill inte s ä g a litet.
Nu blef prosten l e d s e n, riktigt g e n o m l e d s e n, o c h h o u n d r a r p å d e t?
M a n talade d ä r o m i hela s o c k n e n, p å h e r r g å r d a r, i bondgårdar och backstugor.
O c h det b e r ä t t a s — o c h j a g t r o r fullt o c h fast att det är s a n n i n g — att g a m l e Flinkfar, den e n s a m m e, f å o r d i g e g u b b e n i s t u g a n v i d s k o g s b r y n e t, s o m u t o m g e t k r ä k e t k n a p p t ä g d e m e r här i v ä r l d e n ä n h a n g i c k o c h s t o d i, en d a g k o m till p r o s t - g å r d e n o c h g i c k in till p r o s t e n. "
N u s k a inte p r o s t f a r v a r a l e d s e n! "
s a h a n s å välmenande o c h skakade prostens hand.
" Prostinnan v a r en G u d s ä n g e l, o c h v i få v a r a g l a d a för det s o m har v a r i t?
F ö r s ö k n u att slå b o r t s o r g e n, p r o s t f a r! "
O c h p r o s t e n l o g m e d en tår i sitt b l i d a ö g a.
N o g t r ö s t a d e det h o n o m litet, d e t är d å alldeles v i s s t.
Å r e n g i n g o o c h han b l e f g a m m a l o c h b r ä c k l i g, m e n ville o g ä r n a u p p h ö r a att förrätta tjänst i k y r k a n.
Men n o g s å g m a n att det k o s t a d e p å h o n o m att t e x.
g å u p p f ö r d e n rätt b r a n t a p r e d i k s t o l s t r a p p a n, det t o g n ä r a fem m i n u t e r.
Till s i s t m å s t e han emellertid g e tappt.
E n s ö n d a g — h a n v a r d å fyllda s i n a 7 5 år — g i c k h a n s o m v a n l i g t v a r l i g t o c h l å n g s a m t o c h m e d d e nu- mera n ö d v ä n d i g a pauserna upp i predikstolen, började sin p r e d i k a n p å det v a r m a, i n n e r l i g a sättet, m e n fick ej sluta d e n s o m h a n p l ä g a d e.
T y b ä s t s o m h a n s t o d där o c h talade, m e d den hvita n ä s d u k e n h ä n g a n d e utan- för p r e d i k s t o l e n s o m en f r i d e n s s y m b o l o c h m e d d e n " S å n ö j d j a g då från j o r d e n far, o c h intet där b e g r å t e r; ty h v a d för m i g han k ä r a s t har, j a g s n a r t skall finna åter.
Farväl, o värld!
D e t är G u d s vilja att m i g utur ditt f ä n g s e l s k i l j a! "
Så d o g g a m l e p r o s t e n.
stilla. "
" P å stilla d a g k o m natten
— 486 — IDUN 1904 har för m å n g e n alldeles f ö r b y t t f ö r n ö j s a m h e t o c h glädje i bitterhet o c h m i s s n ö j e.
En mission för o s s k v i n n o r, så s t o r o c h mäktig, t y c k e s m i g finnas, s o m tillika v o r e o s s v ä r d i g a r e.
D e t finnes så m å n g a bittra m ä n n i s k o r b å d e m ä n o c h k v i n n o r i v ä r l d e n, lär d e m att s e litet g l a d a r e p å lifvet, lär dem att m e d g l a d tillförsikt o c h m e d fast vilja g r i p a fatt i s i t t a r b e t e, s o m d å g å r s å m y c k e t lättare att ut- föra än m e d bittert, o f ö r n ö j d t s i n n e!
K a m p e n f ö r t i l l v a r o n är hård, m e n d o c k k u n d e d e n m i l d r a s, o m m ä n n i s k o r n a själfva ålade s i g s o m en plikt att v a r a g l a d a, att b ö r j a d a g e n m e d fast f ö r e s a t s att hålla s i n n e t friskt o c h inte låta m ö j l i g e n m ö t a n d e m o t g å n g a r a f s k r ä c k a s i g.
A t t v e r k a s o l s t r å l e, v o r e det inte lj ufligare o c h v ä r d i g a r e än att v a r a l a r m k l o c k a?
I Bli- c h e r - C l a u s e n s b o k » I n g a H e i n e » talas j u s t o m l i d a n d e t, att nu för tiden vilja h e l s t m ä n n i s k o r n a g å u t o m k r i n g o c h u t a n f ö r l i d a n d e t.
D e t är s å s a n t o m v å r tid.
I n g e n h a r vilja att g å rätt p å sitt l i d a n d e o c h b ä r a det i glädje.
L å t o s s f ö r s t lära o s s själfva offra e g o i s m e n och s e d a n lära a n d r a d e t s a m m a, o c h g l ä d j e n s k a l l träda i k n o t e t s ställe, f ö r n ö j s a m h e t e n i m i s s n ö j d h e t e n s o c h l a r m e t från d e » f ö r t r y c k t a » t v i f v e l s u t a n t y s t n a.
En affärskvinna.
Slutorden FRU VALBORG HANSSON SOM FRU DE LAVALETTE.
A. BLOMBERG FOTO.
F R Å N IDUNS L Ä S E K R E T S.
TILL DE FÖRTRYCKTA.
(N ä r m a s t m e d anledn.
af » E n b l a n d t u s e n d e n s » v ä d j a n till M.
G r e g e r, i n.r 3 5 a f I d u n.)
DET G A R i d e s s a d a g a r s å d a n a r o p ut i v ä r l d e n från d e f ö r t r y c k t a k v i n n o r n a s l ä g e r, r o p af s a m m a n - s l u t n i n g o m hjälp att framföra k v i n n o r n a s s a k, o m e r k ä n n a n d e a f d e r a s rättigheter, att m å n g a a f o s s s t a c k a r s k v i n n o r i l a n d s o r t e n bli helt f ö r s k r ä c k t a a f larmet.
H v a d m e n a d e, d e s s a k v i n n o r, s o m m e d fanatisk ifver s p r i d a u p p r o r s l å g a n?
M e n a de att m e d strid, en strid, där d o c k a l d r i g k v i n n a n kan nå full likställighet med m a n n e n, h o n d o c k skall f ö r s ö k a g ö r a det o c h u n d e r t i d e n splittra s i n a krafter o c h förbittra sitt s i n n e.
H v a r f ö r t. e x.
m e d s o c i a l i s t e r n a r o p a o c h p o c k a p å p o l i t i s k rösträtt, d å s å få k v i n n o r i a l l m ä n h e t b e g a g n a s i g af s i n k o m m u n a l a, j a, inte e n s v e t a, att d e ä g a dylik?
H v a r f ö r s l u t l i g e n g ö r a m i s s n ö j e t s t ö r r e m e d att b e s t å e n d e än h v a d r e d a n är fallet?
D ä r finnas s å m å n g a, s o m lefvat sitt lif n ö j d a o c h g l a d a, ä n d a tills l a r m e t nått d e m, d e s s a r o p o m frihet o c h likställighet, o c h E d e r t tal o m k v i n n a n s f ö r t r y c k K Ö K S A L M A N A C K Redigerad af ELISABETH ÖSTMAN.
inneh.
af Elisabeth Östmans Husmoders- knrs i Stockholm.
FÖRSLAG- TILL MATORDNING FOR VECKAN 2 — 8 OKT.
1904.
S ö n d a g: C urrysoppa; färserad gädda med kräftsås; stekta järpar med körs- bärssalad, syltgurka och brynt potatis; vaniljglace med mandeless.
M å n d a g: Pudding af kokt kött med skiradt smör; soppa på päron.
T i s d a g: Grönsoppa; stekt fylld färsk sill med korintsås och potatis.
Onsdag: Persil j ef ylld kalf bringa med potatis och lingon; äppelmos med mjölk.
Torsdag: Får i kål: smörgåspud- ding med sylt.
Fredag: Oxrullader med potatis; krusbärssoppa med skorpor .. L ö r d a g: Afredd buljong med vermi- celler; blodplättar med sylt.
RECEPT: F ä r s e r a d g ä d d a {f. 6 pers.).
1 VA kg.
gädda, 1 tsk.
ättika, 2 tsk.
salt.
T i l l f ä r s e n: 150, gr. skrapadt fisk- kött, 70 gr. smör, 10 gr. hvetemjöl, 1 ägg.
1 VA del.
grädde eller mjölk, 1 tsk.
salt, 1 knifsudd hvitpeppar, 1 knifsudd soc- till hr Hj.
Bratt å annat ställe i detta num- mer hafva fått en skärpa, som vi för våra ärade läsares skull gärna hade sett, att vi kunnat ytterligare mildra.
Men då man får att göra med personer, hvilka synbarligen ej sky några medel och som ej på vanligt sätt kunna förmås att taga sakskäl, måste man stundom gripa till hårdhandskarne.
Så har fallet varit här, och ehuruväl de kunna hafva rätt, som mena, att man ej behöfver bry sig om hvad sådana personer säga, så finnas åter andra, som, om vi tegat, skulle kunnat misstyda vår tystnad.
Vi hafva därför talat och rå ej för, om det blifvit skarpt.
I alla händelser hafva vi varit angelägna om att ej med våra inlagor i denna sak inkräkta på Iduns ordinarie utrymme, utan ständigt lagat så, att mer än full ersättning bekommits.
Därför är ock föreliggande nummer utvidgadt med fyra sidor, af hvilka en upptages af vår vidräkning med hr Bratt.
Red.
S t e k t a j ä r p a r (f. 6 pers.).
4 järpar, ker, VA ägg till pensling, 2 msk.
stötta 1 VA hg.
späck, 3 msk.
smör (60 gr.) 2 skorpor.
tsk.
salt, 4 kkpr.
buljong.
Till stekning: 3 msk.
smör (60 gr.) 3 kkp.
fiskbuljong.
Sås: 1 msk.
smör (20 gr.) 1 VA msk.
B e r e d n i n g: Gäddan rensas helst da- mjöl, köttjus, 1 del.
tjock grädde.
gen innan den skall användas.
Den fjällas, uppskäres i buken, inälfvorna ar- T i l l g a r n e r i n g: Kokta äpplen; vin- tagas, och fisken sköljes mycket väl bärsgelé, brynt potatis.
samt torkas med en fiskhand dnk.
Den gnides sedan in- och utvändigt med B e r e d n i n g: Järparna plockas, sve- saltet och ättikan och får häng, a på svalt das och flås, tagas ur, sköljas väl och ställe till följande dag.
torkas med en kötthandduk.
De späc- Då utskäres ryggbenet med en hvass kas eller beläggas med späckskifvor och knif, men hufvud och stjärt får kvarsitta.
uppsättas; smöret brynes i en stekgryta, (På benet kokas buljongen att späda järparna nedläggas med brösten upp och fisken med).
Af fiskköttet skrapas 150 brynas väl på alla sidor.
gr., hvarvid alla småben noga borttagas.
De saltas och spädas med den kok- Det skrapade köttet hackas fint och stö- ande buljongen, litet i sänder, och få tes därefter tillsammans med smöret och sakta steka omkr. 1 tim., under det de mjölet i stenmortel, tills massan är fin ofta Öfverösas.
Järparna klyfvas långs och sammanhängande.
Agget vispas upp efter, uppläggas på varmt serveringsfat med grädden och kryddorna.
Denna och garneras med kokta äppelhalfvor.
blandning tillsättes matskedsvis i färsen, fyllda med vinbärsgelé samt brynt som bör arbetas VA tim.
Gäddan fylles potatis.
med färsen (ej för fall) hvarefter buken Köttjusen silas och skummas, smör hopsys med blessyrsöm.
och mjöl sammanfräsas, köttjusen till- Fisken penslas med det uppvispade sättas litet i sänder, under rörning och ägget och beströs med stötta skorpor, såsen får koka 10 min., grädden ihälles Smöret brynes i en långpanna, gäddan och såsen får ett uppkok samt afsmakas.
ilägges och brynes vackert i ugnen, hvar- efter den kokande fiskbuljongen påspä- des och fisken får steka färdig, under V a n i l j g l a c e (f. 6 pers.).
5 äggulor, det den ofta öfveröses.
Till stekningen 90 gr. strösocker, 7 del.
tunn grädde V: åtgår omkr. VA Wm.
Den serveras med gr. vanilin blandadt med en msk.
socker kraft- eller champignonsås.
eller VA stång vanilj.
FRÖKEN INGEBORG SANDBERG SOM O MIMOSA S A N.
A. BLOMBERG FOTO.
TEATER OCH MUSIK.
K O N S E R T S Ä S O N G E N har d e n n a v e c k a i n l e d t s af d e n utmärkte violinisten Willy Burmester, till h v a r s k o n s e r t vi å t e r k o m m a i n ä s t a n u m m e r.
M å n d a g e n den 3 o k t.
gifver d e n n o r s k a s å n g e r s k a n f r ö k e n Boliken Lasson, hvilken nu senast rönt stor f r a m g å n g i K ö p e n h a m n, en m u s i k a f t o n m e d b t r ä d e a f h r H a r a l d S t o r m o e n från N a t i o n a l t e a t e r n i Kristiania.
Flere a n d r a k o n s e r t e r f ö r e s t å o c k u n d e r d e n när- maste månaden, dem vi skola o m n ä m n a i nästa num- mer.
R e d a n n u vilja v i e m e l l e r t i d m e d d e l a, att v å r u t m ä r k t e k o m p o s i t ö r Emil Sjögren tisdagen den 25 okt.
k o m m e r att b j u d a p å " e n t i m m a s m u s i k " i V e t e n - s k a p s a k a d e m i e n s h ö r s a l, d å idel n y a t o n s ä t t n i n g a r a f h o n o m k o m m a till u t f ö r a n d e.
; T V Å T E A T E R P O R T R Ä T T, s o m j u s t n u ä g a aktualitet för v å r a t e a t e r v ä n n e r, p r e s e n t e r a v i i d a g s n u m r e t som i l l u s t r a t i o n e r till s c e n k r ö n i k a n.
D e t e n a å t e r g e r fru H a n s s o n v i d D r a m a t i s k a teatern s o m fru d e L a v a - lette i d e n f r a n s k a p j ä s e n af s a m m a n a m n; d e n a n d r a b i l d e n framställer f r ö k e n I n g e b o r g S a n d b e r g i O M i m o s a S a n ' s färgrika G e i s h a - k o s t y m, s å d a n h o n afton efter afton d a n s a r för Ö s t e r m a l s t e a t e r n s p u b l i k.
Beredning: Äggulorna röras med sockret VA tim.
Grädden kokas upp med vanilinet eller vaniljstången och till- sättes de rörda äggulorna under stark vispning.
Krämen bälles åter i kastrul- len och får under fortsatt vispning sjuda, då den upphälles och vispningen fort- sättes tills krämen är kall.
Den slås därefter i glacemaskin och vrides omkr. 7 min., hvarefter den nedpackas i glace- dosan och fryses 2 — 3 tim. sirapen och brynes väl under flitig rör- ning.
Fårköttet tvättas mad en duk, doppad i kallt vatten, skares i bitar och större delen af fettet bortskäres, hvar- efter köttet nedlägges hvarftals med den brynta kålen i kastrullen.
På hvarje hvarf kött strös peppar och salt Det kokande vattnet påhälles och anrätt- ningen får sakta koka med tätt slutet lock, tills köttet är mört eller omkr. 2 V tim.
Allt det feta afskummas noga och soppan afsmakas samt serveras.
2 S o p p a på p ä r o n (f. 6 pers.).
3 hg.
torkade päron, 2 lit.
vatten, 1 kkp.
soc- S m ö r g å s p u d d i n g (f. 6 pers).
4 bit- ker, 2 msk.
rismjöl, 3 msk.
vatten, saften termandlar, ett tjugafemöres hvetebrod, af VA citron eller 3 msk.
rabarbersaft.
4 msk.
smör (80 gr.) 4 ägg, 4 kkpr.
gräddmjölk, 1 tsk.
socker.
B e r e d n i n g: Päronen sköljas väl och T i l l f o r m e n: 1 msk.
smör (20 gr.) 2 läggas i blöt aftonen innan de skola användas.
De påsättas i 1 / a liter vat- msk.
stötta skorpor.
ten, och få koka, tills de äro mjuka, då det öfriga vattnet och sockret tillsättas.
B e r e d n i n g: Bittermandeln skållas Soppan afredes med rismjölet, utrördt i och rifves.
Brödet skares i skifvor och vattnet, och får koka 10 min.
Den af- bredes på ena sidan med smör.
En smakas med citron- eller rabarbers af t en form smörjes med smör och beströs med och serveras med skorpor.
stötta skorpor.
Smörgåsarna nedläggas i formen, med smörsidan uppåt, mellau F å r i k å l (i 6 pers.).
1 litet kål- h var j e h varf strös lit et af den ri f na hufvud, 3 msk.
smör (60 gr.) 1 — 2 msk.
mandeln.
Äggen och mjölken vispas sirap, 1 kg.
fårbringa, 1 VA msk.
salt, VA tillsammans och hälles öfver brödet.
Pnddingen gräddas i ordinär ugnsvärme tsk.
hvitpeppar, 2 liter vatten.
omkr. 20 min.
Den serveras med sylt B e r e d n i n g: Kålhufvudets yttre blad eller äppelmos.
l borttagas, de öfriga lossas från stjäl ken och skäras i tärningar, smöret bry- nes i en järngryta, kålen ilägges jämte
