# ID: svediakorp-per1576
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1904
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 29,872
# sentences: 1,102
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


38 (925) N:R TORSDAGEN DEN 22 SEPTEMBER 1904 HUFVUDRED AKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: FRITHIOF HELLBERG FRU LOUISE H A U G E, F. TODD-JOY.
Hauges ståtliga yttre och nordiskt rättframma väsen togo slutligen det fagra priset.
ILL IDUN skrifves: Ett fashionabelt bröl- Kammarherre Hauge, af gammal god norsk lop, som äfven här hemma i Sverige bör familj, har i flere år tillhört svensk-norska kunna intressera, då det gäller en medlem af diplomatiska kåren och tjänstgjort i nästan alla vår representation i Förenta Staterna, fira- af Europas hufvudstäder.
Äfven han har varit des nyligen, i det nuvarande svensk-norske en af de mera bemärkta personligheterna i chargé d ' affaires i Washington, legationssek- Washingtons sällskapslif, såväl genom sitt ståt- reteraren, kammarherre Hjalmar Christian liga yttre som sitt vinnande framträdande.
Hauge, vigdes med fru Louise Todd-Joy från Efter bröllopet afreste kammarherre Hauge Louisville, Ky, i hvilken stad bröllopet också och hans unga fru till den fashionabla bad- ägde rum.
Fru Hauge är den rikaste kvinnan orten Bar Harbor på östkusten, dit om som- i hela staten Kentucky och hennes förmögen- maren flere af legationerna äro flyttade.
het uppgår till flere millioner dollars.
Hon - L.
G.
N. är dotter till en af Kentuckys mest framstående män, general James Todd, och var änka sedan några år tillbaka.
En firad skönhet, spirituell, berest och med ett intagande sätt, har den unga änkan varit en af de mera bemärkta stjärnorna Glöm ej inom Washingtons, New-Torks och Newports exklusiva cirkel.
Den rika skönheten har Jubileumsfondens sparbössor!
naturligtvis inte saknat anbud från män med historiska namn och titlar, men kammarherre KAMMARHERRE N Ä R SOMMAREN DOG.
ETT FASHIONABELT BRÖLLOP.
T HJ.
C. HAUGE.
S ENT EN KVÄLL, då solen svunnit och dess sista glöd förbrunnit bakom furuskogens toppar och bak domnad„ blickstill våg, tätt invid hvarandras sida tvänne skugg- gestalter skrida öfver gångarne i parken, där den sänkt i drömmar låg.
Kvinnans dräkt i färger grella sågs kring fina former svälla, hennes hår var mörkt som natten, hennes kind var sällsamt blek.
Vissna blad, så hektiskt röda, i de svarta lockar glöda och på mantelns rika veckning som i yr och galen lek.
IDUN 1904 — 462 — Svart var mannens vida kappa.
Att sitt tim- glas icke tappa höll han det med båda händer, medan kvin- nan lien bar.
Svarta plymer i baretten — natt kring park och natt kring slätten, hon var drottning Höst, den bleka, medan mannen Döden var.
Tyst de genom parken skredo.
Öfverallt stod marken redo att för deras fötter breda ödmjukt ut sin som- marskrud.
Långa dagar, ljusa nätter, sol och sång kring vida slätter, ängens fägring, parkens grönska fly vid liens hesa ljud.
Dödens lie Hösten svängde, och vid hvarje hugg sig trängde tusenfaldigt ve i natten att från sommarns skönhet dö, att i höstens armar kväfvas, att se svep- ningsskruden väfvas, obevekligt, obarmhärtigt kallt af hvita flingors snö.
Fåglarne mot söder drogo, fjärilarne stilla dogo under frostens kalla kyssar, liksom som- marns sista ros.
Unga hjärtans sommarsaga, drömd i stäm- ningsstunder vaga, refs af drottning Höst i st3 cken, flydde som en dröm sin kos.
r Förrän morgondagen randats, hade höstens drottning andats dödens kyla öfver lifvet och lagt sommaren på bår, och på väg mot andra länder, med sitt stål i höjda händer, vandrar Hösten, blek om kinden, och med Döden i sitt spår.
SIGURD P.
J Ö F V E R T R Ä F F A R ALLA SIGURDH.
ANDRA ».
I!
I F R I S K H E T OCH A N G E N Ä M V Ä L L U K T] • PR1SBELÖNT H E D FLERE GULDMEDALJER- ANDRAS VÄGAR.
A F DAGMAR BERG- STRÖM.
U PPE FRÅN BERGET kan man se skogen förgyllas om morgonen och rodna om af- tonen; man kan se den mörk i ovädersdagar, ljusgrön om våren, gul om hösten samt aflöfVad senare på året.
Allt detta kan man se, men därför ser man inte mycket af vägen, som går genom skogen.
Man ser inte, hur den går fram genom snår och gömmor, mellan lutande träd och växande träd, öfver mossa och rötter.
Man vet inte, hur mycket, som hopat sig därinne, se ' n alla dessa träd voro småtelningar, eller rättare se ' n deras stamfäder voro små telningar i en spar- sam mylla och se ' n den tid, då rullstenen in- gick i hvila.
Endast den, hvars väg bär genom skogen, vet hur man där måste väja för snår eller bryta sig igenom dem, så händerna rifvas sönder, hur man måste följa med glidande mossa utför sluttningar samt ängslas för skuggor; endast den vet också, hur villsam vägen är och hur ofta den helt försvinner samt hur mörkret trycker.
Endast den, som går genom skogen, vet kur det är, då solstrålarna bryta sig dit ned och falla på marken, som blir saftigt grön!
Nedanför berget och framför skogen ligger en äng, där tusende blommor växa, men det är blott, när man befinner sig på ängen, som man kan se dem, där de stå inne i det höga gröna gräset.
Det är också först då man kommit in på ängen, som man förmärker deras doft samt varseblir stigarna, som slingra sig fram i alla riktningar.
Det ter sig därför ganska underligt för dem, som gå däruppe på berget, när de få se någon röra sig hit och dit och stanna litet hvarstädes som en fjäril.
De däruppe, som gå framåt med blånande vidder för ögonen, fatta ej dessa, som se nedåt jorden, lockade af färg och doft.
Från skogen hafva de också utsikt öfver ängen — någon gång.
Då afundas de.
Åh, så de afundas!
Solljuset, det sorglösa framåt- skridandet genom vajande gräs, längs stigar, där inga rosen såra fötterna.
Allt väcker afund.
Men de veta inte de, hur det tröttar, detta gröna, blommande haf, som utan afbrott breder ut sig framför en, de veta inte, bur solen brän- ner och hur blommorna vissna, så snart man plockat dem, och hur man längtar att komma i skuggan af stora träd.
— Men fram genom denna domän, som kallas Lifvet, går en poppelkantad väg.
Den är bred och slät och går i sakta stigning uppåt, för att sedan lika omärkligt gå nedåt.
Verk- liga höjder och sänkningar undviker den.
Man går således denna väg framåt i angenäm skugga samt söfd till vaken ro af popplarnas svaga sus.
Man behöfver ej stå villrådig om vägen och man kan se ut öfver domänen mellan sina popplars evinnerliga rad.
Synkretsen blir dock ej stor.
Man kan se berget, och man kan t. o. m. få se någon af dem, som bestigit det, slinta och störta ned i en afgrund.
Detta gör en förvå- nad och man beklagar, att de ej veta hålla sig kvar, man kommer ju aldrig själf till afgrun- der.
— Man kan också mycket väl se ut öfver ängen, och man kan förvånas, att ingen där går rakt fram.
Så kan man mellan poppelträden se in i skogen, och man finner, att den, som går där- inne, tagit miste om vägen.
Han går åt vän- ster, och han hade bort taga af åt höger.
Det är dock endast den, hvilken färdas där- inne, som vet, att till höger stänger ett kärr, MELLINS FOOD under det att till vänster bakom bergknallen, uppe på hvilken han står, lockar en ljunghed, där vägen är trampad rakt fram mot målet.
Nej, inte vet den, som går från den hinders- lösa vägen utanför skogen, hvad det kan vara för hinder, lockelser och mödor därinne!
Inte vet för öfrigt någon, hvad allt som finns af hinder, lockelse och möda på annans väg.
EN G A M M A L POLONAISE.
M I L D R E D H. THORBURN.
SKISS A F B E L Ö N A D M E D 2: D R A PRIS I N O V E L L A F D E L N I N G E N A F IDUNS LITTERÄRA PRISTÄFLING.
L ENORE satt vid pianot.
Hennes smala fingrar flögo trefvande öfver tangenterna i nervösa, vemodiga ackord, än sammanhäng- ande, än i sönderrifna melodier, som sökte hon ur en dröm lösgör en tonväfnad, hvilken gäc- kande sväfvade gerom rummet, skönjbar och dock omöjlig att gripa, Solen var redan nedgången bortom parkens gullöfv^dc kronor, £jén aftonhimlen hvälfde sig klar med äppelfärgade moln där bakom, och när och fjärran lyste fönsterrutor som klart glimmande lågor.
Den gamla salongen låg redan till hälften försänkt i mörker — af de gamla porträtten såg man blott här och där en hand, ett skärp, en guldlist, som lyckats fånga och behålla ljuset, medan den smärta gestalten aftecknade sig i skarpa konturer mot fönstrets bjärt brinnande bakgrund.
De famlande ackorden blefvo allt vekare, allt mera fantastiska, medan skymningen lade sig tätt rundt hvitt och guld; de aristokratiska anletena rundt väggarna drogo sig liksom be- grundande in i sina guldramar, och aftonhim- len bildade åt det lilla hufvudet en matt guld- grund som på en byzantinsk helgontafla.
Men alltjämt sökte tonerna, de räckte hvar- andra handen som för att sluta sig tillsammans, men drogo sig missräknade tillbaka.
Icke ännu, ack, icke än!
Lenore såg utmanande bort i mörkret mot de gamla porträtten: " Så hjälpen mig!
Huru skulle jag kunna veta, så hjälpen mig då, I som voren med! "
Det tisslade och tasslade borta i dunklet öfver den långryggade soffan; säkert skakade den gamle fältherren sitt gråa hufvud och tog sig en pris ur den ciselerade dosan, och fru generalskan blickade vädjande öfver till sin make, ruskande på de sirliga lockarne.
som smögo sig fram under turbanen.
Och den unge kornetten, han som stupade i kriget vid tjugu års ålder, böjde sig lyssnande fram i mörkret för att uppfånga de kända tonerna, men för- gäfves, Lenore kände hans svärmiska förebrå- ende ögon riktade emot sig.
Och de gamla väggarna stodo ju alltjämt kvar — de, som så ofta insupit dessa toner, hvarför gåfvo de dem ej åter?
Hon tyckte, att luften borde vara mättad med dem, lika väl som med denna obestämbara arom af potpourri och gamla tider, som slog emot en hvar, som satte sin fot i den gamla salongen.
Hon hade ju suttit där så ofta förr i det skumma rummet och lyssnat till de gamla möblernas och minnenas språk, och hon hade sett dem alla, de, som förr flanerat, konverse- rat och sträckt sig på de gula kanapéerna; hört fladdret af solfjädrar och styfkjortlar, det frivola, silfverglittrande skrattet, knäppen af grand-onklar nes snusdosor, ja, t. o. m. stöten af farfarsfars käpp med elfenbensknappen.
Den käppen stod ju ännu i fars rum, och på mor- narne, då hon kom dit in för att kyssa söta far på hand, stal hon sig gärna till en titt på den.
Farfarsfar hade varit en sirlig, torr liten gubbe, skarp som en rakknif och stor beund- rare af Voltaire.
Då han sakta knackade i af Läkarekåren er känd t bästa näringsmedel för barn och sjuka.
£ %vunes pd Apoteken samt hos — P R O F g r a t i s o c h f r a n c o från Axel Specerihandlama.
Uennstrand, —
— 463 golfvet med käppen, då var det ej en af de storvuxna, martialiska sönerna, som ej teg lika snällt, som då han om söndagsmiddagarne fick äta inne hos föräldrarne, för att " chére papa " skulle se " om monsieur hade estimabla faeo- ner. "
Men en hade där funnits, som böjt gubben som vax rundt sina rosiga fingertoppar — Lenore Eunice, denna sagoskimrande ungmö med sitt okända öde, som hon själf fått sitt namn efter, men som ingen mera fick nämna i slottet.
Endast grande-tante Malin hviskade ibland hennes namn i skymningen med tårar i rösten, men så hade det ju också varit tante Malins enda syster, och tante Malin gick här omkring i slottet som en gulnad, skrynklig gammal fröken, hälft räknad som barn på nytt af alla utom den nya lilla Lenore, medan Le- nore Eunice alltjämt var evigt ung som den natt, under hvilken hon försvann.
Och farfars- far hade förbjudit tante Malin att tänka på henne, och den gamla polonaisen, " hennes ", den verkliga Lenore Eunices egen polonaise, hade aldrig mera fått ljuda inom dessa murar.
Men så kom där en kväll, då den gamle var död, Lenore mindes den väl.
Hon hade lekt med sin docka i ett hörn af den gamla salongen och somnat in, medan skymningen föll på.
Så väcktes hon af spröda toner från det gamla klaveret, och när hon såg upp, satt tante Malin i mörkret och spelade, sakta och försiktigt, liksom rädd att någon skulle höra henne.
Men Lenore lyssnade med darrande hänryckning till de stolta ackorden, de sirliga tremulanterna, de egendomligt klagande ton- gångarne från en svunnen tid.
När den gamla slutat, skyndade hon hastigt till henne och bad henne berätta, berätta om allt det hon sett i sin ungdom af sorg och glädje, som tonernas makt låtit barnet ana bakom den gamlas skrumpna yta.
Då hade tante Malin tagit hennes hufvud mellan sina bägge händer och sagt: " Ja barn, därför att du är lik henne skall du få höra — för att du har hennes ögon — men du är blek och färglös som en vårafton, och Lenore Eunice, vår Lenore, var eld, bara eld och lif, som en höstdag med sol och frukt, tänkte jag alltid.
" Unevraie Diane ", sade en af våra största poeter.
.
. "
Den kvällen hade Lenore fått lefva med i en annan tid, och den gamla stämman hade fått välljud, och orden hade blifvit till poesi, då hon ändtligen fick förtälja sin ungdoms sagor, de som tagit form i hennes inre i mer än ett hälft sekel.
Hon hade berättat om far- farsfar och hans kärlek till den äldsta dottern Lenore Eunice, som nästan gränsade till afgu- deri, om kusin Casimir, som kanske en dag skulle blifvit minister, och som skulle ha Le- nore Eunice, fast hon själf sade, att hon aldrig ville gifta sig, men först och främst om Lenore Eunice, om hennes underbara sångröst, som fyllde hela slottssalen, så att man satt som inne i en klocka.
Det var denna röst, som Lenore Eunice älskade högre än sin far, högre än kusin Casimir.
Hon ville ut i världen, stråla, blända, njuta, men farfarsfar vågade ej släppa henne ifrån sig en dagsled — vid tjugu års ålder hade hon ej ens varit bortom Råtuna kyrka i nästa socken.
Det var ett band så hårdt, att det brast!
Men dyster hade ej hen- nes ungdom varit fördenskull, ungdom och lustighet hade regerat i slottet.
Där hade spelats och sjungits, som endast Lenore Eunice kunde spela och sjunga, där hade dansats, så som endast hon kunde dansa.
En ung fransk målare hade bott på slottet, hade målat Lenore Eunice, lärt dem många nya " pas " och tourer, gnolat mången " air " från det glada Paris.
Ja, det var han, som först spelade polonaisen på det gamla klaveret och Lenore Eunice reste sig upp och sade: SOMATOSE IDUN 1904 - " Som den polonaisen vill jag hafva mitt lif! "
Det dyrbara porträttet var försvunnet, ingen •visste, hvar farfarsfar hållit det doldt, men af artisten fanns det en souvenir: på rutan i den gamla tornkammaren, där han haft sin atelier, stod inristadt med en fin nål: " Mon coeur y reste pour toujours. "
— Och den gamla polonaisen!
Skulle också den vara evigt försvunnen nu, sedan tante Malins stela fingrar ej längre kunde röra tan- genterna.
Nej, den sväfvade ju genom rummet, den var stämningen härinne satt i toner, och dock hade hon ej lyckats gripa den ännu.
Hon lät händerna sjunka från tangenterna och satt alltjämt rakt orörlig kvar i fönsteröppningen, medan tankarne åter gledo tillbaka till seklets första dagar, då musik ljudit och ungdom här- skat här, där hon nu gick ensam kvar, den sista ättlingen af sin stam.
.
.
Brud- &amp; Bröllops- sidentyger, i hvitt, svart och kulört, sista nyheter i ouppnådt urval från 90 öre till kr.
13 pr mtr.
Sändes TULL- &amp; PORTOFRITT direkt till privata.
Profver omgående franko.
SCHWEIZER &amp; G O, LUZERN S 5, (S C H W E I Z) • Sidentygs-Export.
— Kungt.
Hoflev.
Grören reverenser, så att de korta kjolarna släpa på golfvet, I damer!
Hör ljud af flöjter och fagotter!
Här dansar farbror Erans, kornetten.
Han Hvad hade det ej varit för en tid, denna, af stolt hänryckning, af ridderlig romantik!
kan deklamera och spela på zittra, han kan Hör, ljudet af åskorna från Jena och Leipzig vandra i månskenet med den vackra Anne-Sofie dåna, så att ekon rulla ända inne i de svenska Ramsay från Grefvegården.
Det är han, som landsbygderna Det dansas hvar natt.
— " I skall ut i kriget i morgon, det är han, som morgon äro vi ett par mindre.
Hvem är det, aldrig mera skall dansa polonaise!
Hör sirliga toner, höga och lätta!
som blifver borta, är det jag, är det du?
Låt Se, den vackra Anne-Sofie, hur hon vänder oss dansa, till dess morgonrodnaden gryr! "
Det är verkliga hjältar man skådar i dansen på sin långa, smala hals och ser tillbaka på den tiden, vid deras sulor låder ännu slagfäl- sin kavaljer.
Hon har askblonda lockar vid tets stoft, deras ögon ha skådat döden lika öronen, och de svarta sidenpuffarne sluta tätt djärft i ögat som nu sitt hjärtas dam.
Det är till om de smala axlarna.
Crrefvegården är ett en tid af hj ärtslitande kval, då hvart farväl dystert ställe, och Anne-Sofies löje är skyggt kan vara det sista, då fröjden stjäles ur dödens och oemotståndligt.
Men i kväll är äfven hon armar, men ock en tid rikt färgad af äfventy- fri och lycklig.
Det är bal på slottet, och hon dansar med den vackre kornetten.
rets höga färg, af snille och gratie!
Men hör, hvarför klaga tonerna så, just som Det är lifvet själft, som bjuder på spektakel, ungdom och skälmskhet trippa förbi?
Är det och åskådarne äro tillika marionetterna, men emedan Frans skall ut i kriget i morgon och om det blir tragedi eller komedi, det vet man dö i fjärran land, är det emedan Anne-Sofie ej, förrän ridån går ned.
Därför dansar man aldrig skall le från i kväll?
— De sade, att i det sista, tills döden träder in i danssalen Anne-Sofie kom till att gifta sig med en äldre med sitt obevekliga: " Le jeu est fini! "
major, som drack, och att hennes förstfödde Huru dansades det ej i Bryssel den natten, var döfstum.
— Men här dansar hon ännu då reveljen ljöd och kallade nattens kavaljerer lika fager och ung.
Se, hon ler, låt tonerna till dagens kamp — prologen till Waterloos ljuda!
Hvad gör väl morgondagen, ännu är väldiga sorgespel.
Äfven här på slottet hade det natt!
det dansats den tiden mera än någonsin, hur Hör pukor och cymbaler!
hade ej den gamlas stämma stolt höjt sig, då Hvem kommer väl nu — någon vördig och.
hon beskref alla dessa lysande fester, ända tills ärbar?
Det är ju prostinnan!
Hon är fet, sk. den natten kom — " den natten " — nu sänk- att maken ej skådats i sjuttio pastorat, där- tes åter ofrivilligt den spruckna gamla stämman, rymmas ej två på framsätet i prostens vagn,, den trollska, lysande natten, som var slutet men hvad gör det?
Skulle ej också hon få.
på allt.
dansa i kväll.
Hennes kavaljer har dess mindre: Lenore steg upp och ställde sig vid fönstret af vördighet, det är informatorn på slottet.
och såg ut.
Rundt himlaranden sträckte sig Han är spinkig och klen, och ovan vid dansen ett starkt, rödt sken, som brunne en värld där knäar han hit och dit med prostinnan som barlast.
bakom.
Då var det plötsligt, som om luften Hör oboe och violiner!
bakom henne började att nynna en känd me- Här dansar Lenore Eunice själf!
Hennes lodi, först helt sakta, så alltmera stigande, tills klädning är röd som af bär eller vin, hvad hela rymden tycktes full af den.
Hon vände annan färg skulle väl Lenore Eunice välja?
sig hastigt om mot det mörka rummet, och för Den mjuka långschalen faller öfver hennes ett ögonblick vardt det alldeles tyst, som droge skuldror, men de mörka lockarne tumla upp- hela omgifningen andan för hvad som komma lösta ned öfver den hvita halsen.
Kusin Casi- skulle.
Då jublade det till inom henne: " Polo- mir är Lenores " beau " för i kväll.
Kusin naisen! "
— och hon satte sig ned att spela Casimir, som just kommit åter från Frankrike, utan att tänka, utan att minnas, blott gripande är så fin, att han har ett krås, broderadt af efter de taflor, som upprullade sig för henne: en prinsessa.
Så de dansa, de två — träda Hör klang af pukor och trumpeter!
Hör som kung och drottning i lifvets stora, härliga slagfältets mullrande åska!
Är det till drabb- sagorike — för i kväll!
Detta är Lenore ning man kallas i dag?
Eunices egen polonaise, i början stolt och drottninglik, så de smältande ackorden, och Visst är det till drabbning, en strid på lif och död, där.
mången hjälte faller till fota, där sist det vilda, brusande, slutande i ett seger- mången får ett outplånligt .ärr, men striden käm- jubel, och så med ens allt förbi.
.
.
pas mellan bålde män och sköna damer; där Nu är det bara violiner.
Det är nere i flyga uddiga pilar, där är en korseld af fient- grottan vid sjön, i dunkel och stjärnljus; de liga ögonpar, där ljuda höga skrattsalfvor.
Det tindrande lanternorna kasta blott flyktiga glimtar är bal på slottet i natt, den stora salongen är i vattnet, men det hviskar och gnabbas i lun- full af ungdom och öfverdåd.
Hör de majestä- derna.
Där äro tvenne i grottan, Lenore Eu- tiska fanfarerna!
Här dansa grefvar och gref- nice och kusin Casimir.
" Nu ha vi dansat vår vinnor!
Hållen munterheten väl i tygeln, bugen sista dans tillsammans, vi två, nu skall du djupt med handen på hjärtat, I kavaljerer!
hjälpa mig att fly, Casimir! "
Erkändt bästa krafthöjningsmedel.
Okar aptiten i hög grad.
ERHÅLLES P Å APOTEK.
IDUN 1904 — 464 — Lanolin- Sana-Tvål.
Garanterad ren, neutral, mild och öfveriet.
Bästa BarntYål!
2 5 ÖRE ST. Grumme &amp; Son Stockholm.
• iiilllllliin iiiiiiiKiiiigim iiiimiiiiiii " Att fly!
Hvad är detta för ett nytt rail- lerie af min charmanta cousine?
Jag är färdig till allt.
Säg bara hvar, oeh jag skall möta dig, om det så vore i Kina. "
" Det är nu slut med raillerie för oss alla, kusin Casimir.
Hörde du polonaisen, hur den slutade?
Den steg och steg, blef gladare och gladare, den blef till ett enda jubelskri — och så plötsligt blef allt tyst, man visste ej hvart tonen tagit vägen.
Så vill jag det skall vara med mig, det är därför jag kallat dig hit.
I morgon reser Frans till Finland, i morgon reser du till hofvet, i morgon är äfven jag borta.
Skulle jag sitta ensam här på landet, medan de gråta och skratta ute i världen?
Mon cher, du vet att jag alltid fört igenom min vilja, så hjälp mig nu också! "
Nu är det en violoncell, som i långa, vi- brerande toner mot violinernas ljusa bakgrund tolkar nuets flyktande, skälfvande lyckodröm, vissheten om dess flykt.
— Röda, tunga rosor droppa från strängarne, det är mycken dagg å deras blad.
Kusin Casimir böjer sitt hufvud, han faller på ett knä och kysser Lenore Eunices hand: " Ma cousine veb, att jag alltid står till hennes tjänst.
— Äfven när det hon begär är sådant, att jag hellre gåfve henne mitt blod, droppe för droppe. "
Hans röst bryter sig, han, den fjärilslätte kavaljeren gömmer sitt hufvud i den röda siden- roben.
— Det är som om månskenet veke .från de dunkla boskéerna, från sjöns skiftande yta.
Allt är tyst, endast en röd ros lossnar från sitt fäste och faller till marken vid kusin £ !asimirs fötter.
—, Så blir allt ånyo mörkt, de trollska gestal- terna äro försvunna, endast violoncellens moll- toner sväfva som suckar genom rummet; det spirar ej längre rosor ur strängarne, det droppar som af blod — hjärteblod.
Men hvar äro de då, alla de leende paren, alla de stolta, lyck- liga, med dans i sin gång?
Farbror Frans och Anne-Sofie Ramsay — ha de smultit bort i skymningen för att förenade som skuggor glida in i det okända?
Och Lenore Euniee och kusin Casimir?
Den nya Lenore är ju lämnad ensam kvar, ensam att efter den nattens syner bära vissheten om den tid, som följde, de förfärliga minnenas tid.
Det är förgäfves, att hon medels slutstrofen, triumfjublet, söker frammana de bleknade ge- stalterna ur deras dunkel.
Här äro de åter, de fulla, mäktiga ackorden.
Hör pukor och cymbaler!
Träden nu fram, som I voren af begynnelsen, medan morgondagen ännu glödde för edra blickar.
Men nej, taflorna från for- dom komma ej åter; det blir ett kaos af vilda, sönderslitna bilder; de stolta ackorden bli till krigets mullrande åska, hon hör hästars gnäg- gande, trampet af många fötter, skri som af någon sårad till döds.
För ett ögonblick ser hon den unge kornetten med smärtans vanvett i de svärmiska ögonen.
Han faller baklänges, medan en grof hand slår bösskolfven hårdt mot det bleka ansiktet.
• — Ånyo ett!
Är det den vackra Anne-Sofie, detta bleka anlete, dessa förvridna drag med ögonen hårdt slutna under violetta ögonlock?
Hon vill ej se mera och dock måste hon.
Hon ser en ädel gestalt, en fint formad panna, men ånger och samvets- kval lysa fram ur de eljes blaserade, lätt half- slutna ögonen.
Han trycker en ros mot läp- parne, en pistol mot pannan.
Ett skott!
— Och midt under allt detta går polonaisen oberörd fram sin stolta gång.
Jublande, sti- gande för hvar minut i en yra af prakt och segerglädje.
Lenore tog hastigt händerna från tangenterna; hon måste afskära denna trollmakt, innan den fört henne vidare.
En åtminstone ville • hon minnas oberörd af tidens tand, lika strålande nom den höstdag, då hon försvann, lika gåt- full som den samma natten.
Som hon själf önskat det, försvann hon i dunklet lik en ton, som dör bort, evigt oförändrad i jubel och skönhet.
— Och nu satt Lenore där åter ensam, ett nyare tiders barn, fostradt ibland sägner från fordom, utan andra lekkamrater än de gamla porträtten.
Men som i kväll hade de aldrig visat sig för henne; det var trollmakten inom strängarne, det gamla klaverets hypnotism, som förmått väcka till lif de bleka vålnaderna.
Och nu var det öfver; hon visste ej längre, huru eller hvad hon spelat, den mystiska polonaisen var åter försvunnen ur hennes minne lika gåt- fullt och plötsligt som den kommit.
Den gamla pendylen slog åtta tunna, svirrande slag, det vanliga tasslet i vråarna uteblef, det rådde en tröstlös tystnad i rummet, som om något lef- vande just upphört att andas.
Lenore knäppte de smala fingrarne i knäet och började bittert gråta.
Hon märkte ej ens, att en tjänarinna trädt in i rummet, tändt ljusen och åter dragit sig tillbaka lika tyst som hon kommit.
När hon åter såg upp, möttes hon af kor- nettens leende, trånsjuka ögon, han hade pek- fingret instucket mellan bladen i en bok.
Hon visste sedan gammalt, att det var " Werthers Leiden ", hur ofta hade hon ej läst den för hans skull!
Så steg hon hastigt upp, gripen af en plötslig ingifvelse, och med kandelabern i handen skyndade hon genom en lång gång in i ett numera omöbleradt kabinett.
Högt lyftande ljuset i handen, stannade hon framför ett rödt sidenförhänge, tätt tillspikadt på tvänne sidor, och med ens visste hon, att här bakom var ej en obrukbar dörr till vindstrappan, som hon alltid fått höra, utan här fanns en alkov, och i alkoven Lenore Eunices länge sedan för- svunna, hälft glömda porträtt.
Ty så härskade ännu farfarsfars anda i slottet, att icke ens nu någon vågat draga fram porträttet i dagsljuset, och sonsönerna respekterade alltjämt den sorg, som låst in det käraste den ägde och förbjudit alla att nämna hennes, " komediantskans ", namn.
Utan betänkande ryckte Lenore häftigt i den röda sidengardinen, det sköra tyget rem- nade, hon drog den hastigt åt sidan och trädde in i alkoven.
Där stod hon ju, Lenore Euniee!
Nej, hon kom henne till mötes, dansande, som i kvällens syn.
Alldeles så hade hon ju sett henne i den vinröda, snäfva klädningen med långschalen öfver de blottade skuldrorna.
Väl var målnin- gen tunn och bleknad, men icke såg den nya L E N O R E väl det!
Girigt slukade hon gestalten med ögonen, rysande, om af ifver eller fruktan, det visste hon ej.
Lenore Euniee på taflan höll hufvudet lätt framåtlutadt under de mörka, löst hopbundna flätorna, och i ljusens fladdrande sken tycktes hennes ögon lefva och bränna, medan de målade läpparne gåtfullt och gäc- kande logo mot den verkliga Lenore.
I handen höll hon en kvist af berberis, som hon ut- manande vajade, och långschalen hade till hälf- ten glidit af skuldrorna, som skyndade hon i hast någon till mötes.
Liksom magnetiskt drog hon Lenores ögon in i sina, men själf tycktes hon se bortom och öfver den andra mot något obevekligt öde, som röjdes i de heta, spejande ögonen, men motsades af läp- parnes gäckande löje.
— Som fastnaglad förblef Lenore inför denna anade, men aldrig sedda tafla — hade musiken hjälpt henne att finna vägen?
Men hvarifrån hade då musiken kommit?
Då hördes plötsligt buller af vagnshjul i allén.
Hon ställde kandelabern på en taburett framför taflan och gick till fönstret, som hon öppnade på vid gafvel.
Den präktiga höst- månen hade nu trädt fram och kastade ett skarpt sken öfver slottet och näjden.
Alla fönster i slottet stirrade som skumma, sekel- trötta ögon ut öfver terrassen, endast i in- spektörens rum i ena flygeln var det ljust, eljes vakade endast det lilla kabinettet, där kandelabern lyste framför Lenore Eunices por- trätt som inför ett katolskt helgonskrin.
Vagnshjulen närmade sig, och ett par af jakthundarne började tjuta och slita i sina bojor.
Eu heltäckt vagn for halfvägs upp i allén och stannade just i kröken, hvarifrån man först får full utsikt öfver slottet.
En be- tjänt hoppade af för att öppna vagnsdörren, och ett hufvud, insvept i ett svart dok, stacks ut.
Lenore kunde iakttaga allt uppifrån sitt fönster.
Om ett kort ögonblick drogs huf- vudet tillbaka, vagnen vände, den rullade snart i månljuset ut på landsvägen, och det hemlighetsfulla besöket var öfver.
Men Lenores hjärta blef underligt samman- krympt, och hon fick en intensiv förnimmelse af att här, i denna kväll, hade något under- bart skett.
Melodierna, synerna, taflan, allt grep henne som länkarne i en mystisk hän- delsernas kedja.
— Hade hon kanske för ett ögonblick i fönstret stått mellan den döda, den ännu lefvande Lenore Euniee.
Hon såg ut öfver det månljusa landskapet, långt borta på vägen till staden kunde hon ännu urskilja den rullande karossen.
Ånyo blef hon gripen af det gåtfulla i sin upplefvelse, och utan besinning störtade hon ned för trapporna för att finna någon lefvande varelse att trygga sig till — jungfrurna, tante Malin, nej, icke tante Malin, hellre då kusken, katten, bandhunden.
.
.
Jagad, med händerna framför sig, rusade hon genom de mörka rummen, tills hon helt blek oeh skälfvande kastade sig om halsen på den gamla barnjungfrun, som hon mötte i för- stugan.
— KONSTEN PÅ S:T LOUISUTSTALLNIN- GEN.
FRÅN IDUNS SPECIELLE KOR- RESPONDENT.
I.
R EDAN GENOM det sätt, hvar- på man placerat den stora konsthallen, har man tydligen velat visa, attkonsten skulle blifva ett af utställ- ningens hufvudnum- mer.
Den väldiga och verkligen stilfulla byggnaden ligger på en höjd, som en fond till den stora festhal- len och dominerande hela utställningster- PROFESSOR H.
C.
1VES.
- 465 — IDUN 1904 Den öppnades för all- mänheten först i medio af juli — tre och en half månad efter ut- ställningens öppnings- dag.
Jag skulle sålunda, då jag redan i slutet af juni lämnade S:t Louis, icke fått se nå- got af densamma, om icke professor Ives själf välvilligt tagit mig sig an och låtit mig till- sammans med honom göra en rond i den amerikanska utställnin- gens halffärdiga salar.
KONSTPALATSET PA S !T LOUIS-UTSTALLNINGEN.
Det blef ingen ordent- lig studiefärd, denna, rangen.
Som generalkommissarie för konstut- ty allt var ännu huller om buller och blott hälf- ställningen har man också lyckats få den rätte ten af konstverken upphängda, men en idé om mannen, en man, som icke allenast är en fram- det hela och några dominerande detaljer fick stående konstnär, utan äfven har den största jag dock.
möjliga erfarenhet om konstutställningar både i Den amerikanska utställningen är delad i Amerika och Europa och vidsträckta personliga tre hufvudgrupper: den moderna konsten, taflor vänskapsförbindelser med europeiska konstnärer.
målade efter 1893, en retrospektiv afdelning Professor Halsey C. Ives är hans namn.
Han omfattande tiden 1803 — 1903 eller det århun- var kommissarie för konstafdelningen på Chicago- drade som förgått sedan Louisiana-köpet, samt utställningen 1893 och har varit juryman vid slutligen en " loan-collection " från museer och flere europeiska utställningar.
Bland Sveriges privata samlingar.
Dessutom en storartad skulp- konstnärer har professor Ives många vänner turafcelning under direktörskap af George Julian och han har besökt Sverige och Stockholm upp- Zolnay, den berömde skaparen af Allan Edgar repade gånger.
Är ock riddare af Vasaorden.
Poes byst i Virginia universitet, samt en af- Professor Ives är direktör för S:t Louis School delning för finare konstverk i metall, sten, of fine arts.
glas och trä under chefskap af en svenskfödd I själfva verket är också konsthallen på S:t Louisutställningen en af utställningens yppersta pärlor, och hvad den bjuder är ensamt värdt en resa dit — för den konstintres- serade nämligen.
Mindre kanske för hvad de tjugu främmande, i utställningen deltagande nationerna bjuda — ehuru däribland finnas så ypperliga utställningar som t. ex. den svenska, men desto mera för det utomordentliga tillfälle som erbjudes att se en rikedom af amerikansk konst.
Amerikansk konst!
Ja, finge man tro vissa mera " briljanta " än grundliga skribenter, så existerar hvarken någon amerikansk konst eller något amerikanskt konstsinne.
Men det är fullkomligt orättvist att säga något sådant.
De tider då de rika amerikanarne endast köpte berömda " namn " och värderade konstverken endast efter graden af konstnärens berömdhet äro säkerligen svunna.
Det rika och upplysta, genom talrika resor i Europa förfinade Amerika har en smak och en omdömesförmåga på det konstnärliga området, som säkert äro lika stora som de flesta andra nationers.
Amerika har också ett antal utomordentliga konstnärer, som täfla med hvilket annat lands artister som helst.
Om en amerikansk konst såsom nationell kan det däremot ännu vara fråga.
De flesta af Amerikas konstnärer hafva gått i Paris ' och Londons skolor och deras konst är europeisk, hypereuropeisk skulle man till och med kunna säga.
Men tecken spörjas redan nu till uppblomstrandet af en nationell konst äfven i Amerika, och underbart skulle det vara om en sådan icke skulle uppstå i ett land, där patriotismen är så lefvande som i Amerika, och i ett land, så rikt på naturlig skönhet, storslagna scenerier och ännu jungfru- lig natur som Amerika.
Amerika har åt sig själf förbehållit midt- partiet af konsthallen, en del ensamt föl sig nästan lika stor som den.
hvilken gifvits åt alla de öfriga nationerna.
Tyvärr blef Amerikas stora konstutställning den som sist blef färdig.
FÖR BONVAX, G O L F, GOLFFERNISSOR, POLITYR, K O R K M A T T O R PUTSPOLITYR, OCH MÖBELFERNISSOR, M Ö B L E R S BORSTAR RENOVERING.
&amp; PENSLAR m. m., bäst, billigast hos Wilh.
Beeker, — Kungl.
Hofleverantör.
— BODAR: 5 MALMTORGSGATAN 2 4 STORA NYGATAN 2 3 GÖTGATAN 5.
2 4.
2 3.
IMIIII U Illll artist F. W.
Sandberg, som 1900 var medlem af konstjuryn vid Parisutställningen.
Vår egen Zorn uppträder äfven på den amerikanska af- delnirgen med ett porträtt af Ives.
Först bland de amerikanska konstnärerna möta vi de världsberömda namnen Whistler och Sargent.
Den förres från Parisutställningen bekanta " Damen med den plymagerade hatten " är här naturligtvis en af utställningens juveler, douce och innerlig som bilden är.
John Sargents " Damgrupp " och porträtt af målaren Chase äro också ypperliga konstverk.
Särskildt porträttkonsten tyckas amerikanarne behärska mod suveränitet; där finns porträtt af Irwing R. Wills, William Thome och Seymor Thomas, som stå på höjden af hvad som kan presteras.
I synnerhet den senares " Damen med vindthunden " är ett stycke utomordentligt nobel och aristokratisk konst.
Vidare att nämna äro Astor Knights " Den gula " rosen ", Henry Oliver Walkers " The Singer ", Douglas Wolks " The woodland maid ", Max Bohms " På hafvet " och A. Johnssons fantastiska bild af en kvinnogestalt i en snäcka, simmande på ett vatten, fylldt af blomreflexer, samt slutligen en ny variation på " Angelus " - temat af Gustav Henry Master, en man vid plogen som stannar sitt arbete just som hostian bäres förbi — en högeligen stämningsfull duk.
Där är öfver den amerikanska konsten ett franskt raffinement och ett engelskt sentiment, som tillsammans gifva en helt underbar effekt, isynnerhet när, såsom ofta, ett stänk af mysti- cism kommer med i det hela.
Det finns i den- samma föga eller intet af den brutala realism eller naturalism, som en tid var så modern, ej heller något af den hyckladt djupsinniga stämning, som de tyska secessionisterna nu fråssa i.
Den amerikanska konsten, såsom man kunnat skymta den i St. Louis är — så underligt det låter — fin, förnäm och allvarlig.
G. G — G.
HAMLETS BYST V I D M A R I E N L Y S T.
PRINS HAMLETS STAD.
I NGEN STAD i Danmark, Köpenhamn kanske undantagen, besökes af så många svenskar som Helsingör — en af öfverfartsorterna, som bekant, från Sverige till kontinenten.
Det är också en i flere hänseenden intressant stad, som väl för sin egen skull förtjänar ett besök.
Kontrasten mellan de båda tvillingstäderna Helsingborg och Helsingör är tämligen i ögonen fallande.
Medan den förra gör anspråk på och häfdar sin rätt såsom en i allo modern stad, företer Helsingör en helt annan fysionomi: smala, pittoreska gator med småtrefliga, äre- vördiga korsvirkeshus här och hvar.
Bakom de trånga, blyinfattade fönsterrutorna skymtar man, mellan blomkrukor och grönt, idel nöjda och belåtna ansikten — jovialiska gråhårsmän med långpipa — hedervärda damer med bind- mössa.
Den traditionella mopsen eller kanarie- fågeln saknas ej heller.
Ett stycke idyll — småborgerlighet och danskt gemyt.
Utsikten öfver sundet är hänförande, och härifrån erbjuder den svenska kusten en prakt- full anblick.
Se Helsingborg, badande i sol eller då ljusen tändas, eller betrakta skogens ljusa grönska, ofvanför hvars krön slottstinnar och tornspiror höja sig; vänder du blicken mot norr, uppfångar du i ett blåviolett fjärran Kulla- bergs imponerande granitmassa.
Men gärna och länge dröjer blicken vid Kronborg, en dyrbar juvel, som den kallats, i de danska konungarnes krona.
Detta slott, på sin tid det vackraste i Europa, är ett stycke af Danmarks historia, en rest af dess storhet.
N u r n b e p g s " PILSNERDRICKA ".
R I K S T E L.
A L L M.
T E L.
3 7 9 4.
0 4 8.
IDUN 1904 — 466 BILDER FRÅN HELSINGÖR.
3.
GATUPARTI.
4.
FOTO FÖR IDUN AF ALFRED GÅRDSINTERIÖR.
KAPELL.
9.
5.
GATUPARTI. '
L_ B. NILSON.
INTERIÖR AF 1.
KRONBORG » KLOSTRET ».
OCH ÅNGFÄRJAN.
7.
KLOSTRET MARIENLYSTS BADHOTELL MED KRONBORG I BAKGRUNDEN.
Nu segla fartygen fredligt förbi och hälsa med kanoner det gamla slottet.
Bom!
Bom!
Och slottet svarar med kanoner: Bom!
Det betyder, säger H. C. Andersen: " God Dag!
Mange Tak! "
Men djupt nere i slottets källarhvalf, i kase- matterna — förtäljer man oss — sitter Hol- ger Danske, iklädd sitt tunga pansar och med hufvudet stödt i handen.
Han sofver.
Men blir det ofred i landet — då vaknar han.
Måtte han ej bli störd i sin slummer!
II 6.
10.
Helsingör är minnenas stad, den enar nutid och forntid, väfver dikt och verklighet sam- man.
En annan gestalt träder fram ur minnets dunkel, dansk till börden, men kosmopolit till sitt väsen, Hamlet, prins af Danmark — filo- sofen, som grubblar öfver tillvarons problem.
.
.
Här i Helsingör utspelades ju tragiken i hans saga.
Man visar platsen, där han ligger be- grafven.
Och Sarah Bernhardt har gjutit verk- liga tårar vid hans grift.
2.
OCH S:T HAMNEN OCH JÄRNVÄGSSTATIONEN.
OLAIKYRKAN.
8.
VINCENTSYSTRARNAS PARTI FRÅN MARIENLYST.
Omsider ha vi kommit på en plats, som är- Helsingörs framtidshopp.
Kronborg är ej längre suverän härskare öfver sundet, hotfullt utkräf- vande sin tribut af all världens sjöfarande.
När dess sol gick ned, bleknade också stadens glans.
Men ännu en gång och med framgång söker den draga uppmärksamheten till sig — den mondäna världens.
Och denna mäktiga dragningskraft utöfvar — du har redan gissat det — badanstalten Marienlyst.
Här ute finner du Hamlets graf, hans bild.
IDUN 1901 FRÅN ALLMÄNNA SVENSKA TRÄDGÅRDSUTSTÄLLNINGEN UTSTÄLLNINGEN.
VÄXTER.
7.
3.
PRISEN BESKÅDAS.
KONSERVER 4.
OCH BÄRVINER.
1, 5, 6, 7, I GÖTEBORG.
1.
ENTRÉN PARTI AF FRUKTUTSTÄLLNINGEN.
8 8.
M. LYCKHOLMS UTSTÄLLNING.
OCH 10: A N N A BACKLUND FOTO.
5.
TILL UTSTÄLLNINGEN.
2.
LANDSHÖFDING UTSTÄLLNINGENS MIDTELPARTI.
9.
BLOMSTERUTSTÄLLNINGEN.
2, 3 4 OCH 9: 6.
10.
LAGERBRING ÖPPNAK UTSTÄLLNING AF R O T - OCH KÖKS- UTSTÄLLNINGSRESTAURANGEN OLGA RINMAN FOTO.
IDUN 1904 — 468 — Till komplettering af vårt bildförråd från Hel- singör hade vi tänkt taga en gruppbild af systrarna.
.Förestånderskan afböjde vänligt denna anhållan.
Ordensreglerna förbjuda näm- ligen något så profant som fotografering.
Där- emot är vi i tillfälle att meddela en bild af deras egendomliga lilla kapell.
Som en sällsam händelsernas lek torde i sammanhang härmed få anföras följande sakför- hållande.
Stadens präktiga tempel, S:t Olai- kyrkan, är uppförd 1521 och helgades åt — S:t Vincent.
Vid pass 400 år därefter blifva franska S:t Vincentsystrar utdrifna från sitt katolska hem- land och finna skydd i det protestantiska Helsingör — om i kraft af den helige Vincent eller tack vare fördragsamhetens princip, lämna vi därhän.
HAMLETS GRAF.
i brons, Ofeliakällan och dammen, där hon, Polonii dotter, fann sin graf.
Stolta svanar simma här omkring och pilträden spegla sina kronor i det lugna vattnet, som om dess klara yta aldrig grumlats.
Här finner du ock den moderna människans anspråk på lyx och kom- fort uppfyllda.
Att stället är frekventeradt, där- om lämnar den " Gyllene boken " besked.
Vi bläddra i den.
Hvilken samling farstår, diplo- mater, en och annan diktare, aristokrater och börsmatadorer, representanter från alla världs- delar!
Kung Oscars prydliga namnteckning inleder den illustra samlingen.
Här är en furst- inna, som en gång var bestämd att blifva drott- ning.
Hon döljer sig under ett fingeradt namn.
Våldsamt bröt hon sig ut ur den krets, i hvil- ken hon var dömd att lefva.
I Marienlyst har hon nu i djupaste inkognito tillbringat en tid i sommar.
Med kraftig, pregnant stil har hon skrifvit i den Gyllene boken: Ernestine Grä- fin — nej, vi vilja ej vara indiskreta — — Vid ett besök i Helsingör bör man ej för- summa att titta in i det gamla dominikaner- klostret, som räknar sina anor från Erik Plog- penning.
Under många år har klostret tjänat som en tillflyktsort för fattiga, ålderstigna kvinnor.
Det är med en egendomlig känsla man går här inne.
Hvar och en af pensionä- rerna har sitt eget lilla rum, vid pass ett par meter eller så i fyrkant och afplankadt med tunna bräder, framsidan försedd med ett dra- peri, alldeles som hytterna i en ångbåt.
Då man passerar en sidogång, kan man sålunda obehindradt blicka in i det ena " hemmet " efter det andra, möbleradt och pyntadt efter inne- hafvarens smak och tillgång.
De gamla damerna nicka vänligt mot besö- karen.
Ej heller ha de något emot att prata bort en stund vid sin stickstrumpa.
En och annan försöker läsa.
Men den skumma dagern, som silar in här, gör detta förenadt med svå- righet.
Klostergångarna äro märkvärdigt väl bibe- hållna.
De nötta golfstenarne frammana för tanken skuggor från längese ' n flydda tider — svarta bröder, gravitetiskt skridande fram och åter, med tunga fjät och tunga tankar.
Här ligger ock, enligt traditionen, Christian den II:s älskarinna begrafven — en kvinna, som med starka band fängslade " den hårde kungen i den hårda tiden " — den sköna Dyveke.
ALFRED B. NILSON.
Under kulturkampens stormar i Frankrike ha några S:t Vincentsystrar flyktat till Hel- singör.
I början af året anlände de och väckte stort uppseende i staden med sina egendomliga hufvudbonader och svarta, fotsida dräkter.
De ha tagit en villa i besittning och de försäkrade oss, att de trifdes utmärkt i sitt nya land.
En f. d. tvättstuga ha de förvandlat till ett litet kapell, som rymmer 30 ä 40 personer.
Den tid, som de husliga bestyren och andakts- ölningarna lämna dem öfrig, använda de i sjuk- vårdens och barmhärtighetens tjänst.
OFELIAS KALLA.
För korpulenta personer.
Säades mot postförskott eller efterkraf öfver hela Norden.
HANNA HVITFELT.
F RÅN AMERIKA har ingått un- derrättelse, att helt nyligen i Chicago gått ur tiden den svensk- amerikanska skåde- spelerskan Hanna Elisabeth Hvitfelt, en af stödjepelarne för den unga svenska sceniska konsten i den unga världssta- den därute.
EFTER ETT UNGDOMS- För den generation PORTRÄTT.
här hemma, hvilkens teaterminnen sträcka sig en fyrtio år ungefär till- baka, dyker vid denna underrättelse i erinrin- gen upp en vän gestalt, bilden af en ung konst- närinna, bvars konstnärliga bana i fosterlandet visserligen blef kort och hvars sceniska be- tydelse ej heller blef af det storartade slaget, men som dock förtjänar räddas ur den full- ständiga glömskan.
Född 1849 i Stockholm och utgången ur en handtverkarefamilj å Ladugårdslandet, blef Hanna Holmqvist vid knappast mer än 16 års ålder anställd vid det Rohde ' ska sällskapet, den tiden lika framstående i konstnärligt hän- seende som aktadt i det allmänna lifvet, och hvilket uppträdde å Mindre teatern i Göte- borg, under loppet af tre års tid ett slags " stående sällskap " i rikets andra stad.
Det var, i förbigående sagdt, vid detta sällskap den sedermera så betydande skådespelaren Viktor Holmqvist — som, namnlikheten oak- tadt, ej var befryndad med sin lilla kamrat Hanna — först gjorde sig bemärkt.
Hanna Holmqvist kom snart in i repertoaren och väckte allmän sympati hos publiken för sina lofvande sceniska aTnlag, sin täcka appari- tion och sin behagfullhet, utom scenen, i den trängre vänkretsen, för sitt på en gång lifliga och blygsamma väsen och det okonstlade i hela hennes privata uppträdande.
Från Rohdes trupp öfvergick hon till det sällskap, hvilket i slutet af 1860-talet, under Wibergs och Hjalmar Sjöbergs ledning, spelade i Stockholm, dels å Ladugårdslandsteatern, dels å den särskildt till teater en tid inredda Berns ' salong, den gamla salongen, förstås.
En kort tid var hon ock, vill jag erinra mig, vid Hess- lers trupp i landsorten.
Hon var särdeles behaglig och tilldragande i ingenueroller, men lyckades dock allra bäst i återgifvandet af de äkta svenska flicktyperna i de Hedbergska och Hodellska borgerliga lust- spelen, som då voro publikens favoritstycken.
Tidigt lämnade hon emellertid den sceniska verksamheten för att ingå giftermål med han- delsagenten Robert Hvitfelt och var därefter bosatt dels i Göteborg, dels i södra Sverige.
Äktenskapet, som blef lyckligt och i hvilket sex barn föddes, upplöstes för ungefär tolf år sedan genom makens död; familjen hade då, i följd af hans långvariga sjukdom, råkat i mindre goda ekonomiska förhållanden.
Hon begaf sig därför med barnen öfver till Chicago, där hon hade en syster — den för en äldre stockholmsk publik från den gamla Zetterholmska Södra teatern välbekanta vackra fru Louise Norman — förut bosatt.
Här återgick Hanna Hvitfelt till sin forna verksamhet, den sceniska, och har under det senaste årtiondet ofta och med största bifall uppträdt med de svensk-amerikanska teater- sällskapen i Chicago.
Hennes repertoar har här, naturligtvis, varit en annan än hennes ungdoms; men vid sidan af sig, i de äldre kvinnliga uppgifterna, hon haft att utföra, har hon fått se en ung dotter med framgång gifva sceniskt lif åt ingenuerollerna.
I Chicago har hennes lefnads stjärna nu, som ofvan sades, slocknat.
Vid tanken på henne tonar hos hennes här i hemlandet ännu kvar- lefvande vänner från ungdomsåren i minnet fram den gamla visan: En blyg viol på ängen H o n var en ä l s k l i g stod: blomma.
BIRGER SCHÖLDSTRÖM.
K V A R T A L S S K I F T E T är nu förestående och uppmanas våra kvartals- prenumeranter att omedelbart förnya prenume- rationen, på det intet afbrott i tidningens regelbundna expedition må behöfva uppstå.
Idun kommer under oktoberkvartalet att bland annat meddela en hel del af de från vår litterära pristäfling inköpta bidragen, hvarjämte med detta kvartal, som bekant, hvarje prenumerant erhåller det värdefulla julnumret, som i år blir synnerligen innehållsrikt med bidrag af Oscar Levertin, Gustaf af Geijerstam, Hjalmar Söder- berg m. fl.
af våra förnämsta författare.
Fields reduktions- (afmagrings) kur, af läkare garanterad absolut ofarlig, i satser, tillräckliga för en tre veckors kur.
Med hvarje sats följer en broschyr, innehållande nödiga råd och upplysningar.
Pris per sats 20 kr.
Rekvireras hos R I E L D S G E N E R A L - D E P Ö T F Ö R N O R D E N, (WalfricL Swenson), Grefturegatan 64, Stockholm.
— 469 — TRÄDGARDSUTSTÄLLNINGEN IDUN 1904 I GÖ- TEBORG.
D EN " TREDJE allmänna svenska trädgårdsutställ- n i n g 1 9 0 4, s o m i slutet a f förra o c h b ö r j a n a f innevarande vecka, den 16 — 21 s e p t, athållits i G ö t e b o r g p å s ä r s k i l d t initiativ a f d e n lifaktiga f ö r e n i n - g e n " H o r t i k u l t u r e n s v ä n n e r " d ä r s t ä d e s, har blifvit en af d e m e s t a n m ä r k n i n g s v ä r d a s u c c é s ' e r v å r h o r t i k u l t u r p å l ä n g e k u n n a t r ä k n a s i g till g o d o o c h v i s a r, u n d e r hvilken starkt uppåtgående utveckling denna unga n ä r i n g o c h o d l i n g s k o n s t f. n. b e f i n n e r s i g.
M e n d e t v a r o c k s å p å tiden, att ett s å d a n t u p p s v i n g en g å n g b e g y n t a v i s a s i g, s a m t att v å r t r ä d g å r d s k u l t u r f ö r s t o d att p o p u l a r i s e r a s i g, ty h v i l k e n e n o r m m a s s a n y a, s u n d a o c h v i k t i g a n ä r i n g s m e d e l s k u l l e i c k e k u n n a tillföras vårt lands f ö d o ä m n e s m a r k n a d, när småfolket rundt o m k r i n g p å v å r a l a n d s b y g d e r ä n d t l i g e n får ö g o n e n u p p för d e m å n g a o l i k a s o r t e r s ädlare v e g e t a b i l i e r äfven v å r j o r d k a n f r a m b r i n g a b l o t t m e d litet s t ö r r e k u n s k a p o c h o m t a n k e i hortikulturell v ä g.
I detta a f s e e n d e j u s t har s ä r s k i l d t d e n n a G ö t e b o r g s - u t s t ä l l n i n g s a t t m ä r k e, ty d e t är a n m ä r k n i n g s v ä r d t h v i l k e n m ä n g d p r i v a t a s m å b r u k a r e, s o m p å d e n n a ut- ställning framvisa o c h prisbelönts för de präktigaste trädgårdsalster af frukt, rötter, k ö k s v ä x t e r etc.
O c h det är icke b l o t t d e s y d l i g a länen, S k å n e, d e t fruktrika H a l l a n d, s o m h ä r v i d u t m ä r k t s i g, utan det är äfven så m a g r a trakter s o m t. e x.
B o h u s l ä n o c h så n o r d l i g a s o m Västernorrland.
Eljes v i s a r det s i g n o g äfven v i d d e n n a u t s t ä l l n i n g » att v å r t r ä d g å r d s o d l i n g ä n n u i v i s s m å n är h v a d den f o r d o m v ä l n ä s t a n u t e s l u t a n d e v a r: en de stora herre- sätenas sak, då dessa väl höUo sina stora, dyrbara t r ä d g å r d a r, h u f v u d s a k l i g a s t för l y x e n s, ä r a n s o c h rari- tetens s k u l l.
M a n kaste b l o t t en b l i c k p å utställar- o c h prislistan, s o m främst o m f a t t a r en m a s s a framstå- e n d e n a m n från den G ö t e b o r g n ä r l i g g a n d e trakten t. e x.
godsägarne Ivar Wijk, Domö, H j ä r p å s, o c h Erik H e y m a n, P i x b o, d i s p.
G i b s o n, J o n s e r e d, i n g.
G u s t.
Ek- m a n, B å d a säteri, o c h k o n s u l O s c a r E k m a n, S t o r a T o r p, g r o s s h.
A.
E. Seaton, A s p e n ä s, L e r u m, bryggare Lyck- h o l m, V i l h e l m s d a l, A u g.
A b r a h a m s s o n s stiftelse, N ä ä s, friherrinnan M a r i k a D i c k s o n, A l m n ä s, H j o, frih.
A d e l - s w ä r d, Å t v i d a b e r g, frih.
G y l l e n s t i e r n a, K r a p p e r u p, S k å n e, m.
fl., m.
fl.
D e t är helt enkelt u n i k a s a k e r i praktfull, horti- kulturell v ä g s a m t l i g a d e s s a utställa, m e n, s o m s a g d t, n o g eljes r e n a l y x s a k e r, ej ä g n a d e att p o p u l a r i s e r a s.
Ståtligast a f d e s s a v e r k a r M.
L y c k h o l m s d y r b a r a C h r y - santhemum o c h palmutställning samt Aspenäs (Seatons) likaledes p r ä k t i g a.
C h r y s a n t h e m u t s t ä l l n i n g s a m t stor- artade utställning af Cactus-Dahlier, af drifhusfrukt såsom vindrufvor (" G r o s s Maroc ", " G r o s s Calmar ", ' Black Alicante "), plommon (" Cox golden dröps ", ' ' G o l d e n E s p e r e n "), p e r s i k o r etc. F ö r öfrigt m ä r k e r m a n p å d e n G ö t e b o r g s k a träd- gårdsutställningen, af huru starka o c h bärande händer speciellt d e n s a m m a hålles u p p e, h v i l k e t äfven det, u t o m ett g l ä n s a n d e v ä d e r hela t i d e n, f ö r k l a r a r d e n s t o r a fram- g å n g d e n s a m m a rönt.
Det var rent af storartade arrange- m a n g e r, s o m i b y g g n a d s v ä g företagits för blott dessa tre d a g a r u t e p å G ö t e b o r g s g a m l a e x e r c i s h e d.
A r k i - tekten A u g.
T h o r b u r n, s o m v i d t a l a t s, h a d e a f utställ- n i n g s o m r å d e t g j o r t n å g o t y t t e r s t tilltalande, m e d s p r i n g - vatten o c h konstgjord damm i midten, blomstergrupper d ä r o m k r i n g s a m t ute i y t t e r k a n t e n de stora borden m e d frukter o c h a n d r a u t s t ä l l n i n g s f ö r e m å l.
MALMÖ HÖGRE HANDELSINSTITUT.
UR DAGSKRÖNI JAN.
M A L M Ö H Ö G R E H A N D E L S I N S T I T U T, hvilken nyin- rättade institution i c k e e n d a s t afser att v a r a en specialskola för staden, utan tillika en hela s ö d r a Sveriges undervisningsan- stalt f ö r d e yrkesmän, s o m hittills i h ö g r e g r a d än d e flesta s a k n a t en dylik, grundad på p e d a g o g i s k a principer, invigdes nyligen för sitt ä n d a m å l.
a n l e d n i n g v i i d a g s n u m r e t m e d d e l a n å g r a b i l d e r från detta n y a v e t e n s k a p s p a l a t s.
D e n i m p o n e r a n d e b y g g n a d e n, hvartill ritningarna u p p g j o r t s af arkitekten S t e n b e r g, l i g g e r i o m e d e l b a r n ä r h e t af g a m l a c h e m i k u m o c h bildar en v ä l d i g, ö p p e n fyrkant m e d h u f v u d f a s a d e n m o t n o r d o s t.
Med sina h a r m o n i s k a p r o p o r t i o n e r g ö r den ett s y n n e r l i g e n g o d t intryck.
H u f v u d e n t r é n, s o m v e t t e r ut åt K a r o l i n a p a r k e n, k r ö n e s a f tre b y s t e r af de s v e n s k a k e m i s t e r n a B e r z e l i u s, Scheele och Bergman.
Den n y a b y g g n a d e n, s o m under prof.
O.
W i d m a n s ö f v e r i n s e e n d e u p p f ö r t s a f b y g g n a d s - firman A.
H o l m, är e n a f U p p s a l a u n i v e r s i t e t s s t ö r s t a v e t e n s k a p l i g a i n s t i t u t i o n e r o c h är inrättad efter m ö n s t e r af u t l a n d e t s m o d e r n a s t e v e t e n s k a p l i p a k e m i s k a l a b o r a - Vrier.
S ä r s k i l d t h a l a b o r a t o r i e r n a i M i m e n e n, Strass- burg, Ziirich o c h Charlottenburg studerats.
Efter n o g - g r a n n u t a r b e t n i n g af p l a n e n, h v a r v i d det v i s a t s i g att en t i l l b y g g n a d till den g a m l a b y g g n a d e n ej s k u l l e g e de af k o s t n a d e n b e t i n g a d e fördelarna, i n g i c k u n i v e r s i - tetet till k. m:t m e d b e g ä r a n o m a n s l a g till n y b y g g n a d.
1898 å r s r i k s d a g, s o m fick s a k e n o m h a n d, v i l l e emel- lertid h a n y u t r e d n i n g o c h frågan föll för d e n g å n g e n i gemensam votering.
T i l l i g o o å r s r i k s d a g afläts emellertid n y p r o p o s i t i o n, o c h det b e g ä r d a a n s l a g e t, 2 9 4, 4 0 8 kr.
b e v i l j a d e s n u utan p r u t n i n g a r.
Sedan riksdagen beviljat m e d e l, p å b ö r j a d e s g r u n d - l ä g g n i n g s a r b e t e t v å r e n 1 9 0 1, o c h nu står, s o m s a g d t, den n y a i n s t i t u t i o n e n fullfärdig för v ä n t a n d e lärjunge- skaror.
H ö g t i d l i g h e t e n, af hvil- k e n v i här m e d d e l a en af- b i l d n i n g, b e v i s t a d e s af u n - gefär 130 p e r s o n e r, hvar- i b l a n d m ä r k t e s b i s k o p Bil- ling, borgmästaren, med- l e m m a r af stadsfullmäktige, affärsmän m.
fl.
B i s k o p Billing h ö l l i n v i g n i n g s t a l e t, h v a r i han b e t o n a d e affärs- lifvets kulturella o c h ide- ella uppgifter.
Institutets r e k t o r är fil.
k a n d.
T h.
Nordenskjöld, i hvars hus förhyrts lokal för an- staltens räkning.
Lär- j u n g e a n t a l e t u t g ö r nu] 12 m a n l i g a o c h 2 k v i n n l i g a elever.
P \ ET NYA KEMIKUM * - r i U p p s a l a har n u nått sin f u l l b o r d a n, af h v i l k e n FRAN INVIGNINGEN AF MALMÖ HÖGRE HANDELSINSTITUT.
FONDEN INSTITUTETS STYRELSE.
PA ESTRADEN A.
SJÖBERG FOTO.
I det gamla exercishuset i midten hade den ö m - tåligaste, s j ä l f v a b l o m s t e r u t s t ä l l n i n g e n, fått r u m, o c h här v a r d e t n a t u r l i g t v i s s o m d e n allra h ö g s t drifna hortikulturen firade s i n a s t ö r s t a triumfer i d e g l ä n - sande blomsterdekorationer, som G ö t e b o r g s för- nämsta b l o m s t e r - o c h trädgårdsaffärer, P.
P e t e r s e n, A n n e h i l l, M ö l n d a l, O s c a r D e n c k e r, R å d a, o c h K.
T.
Beyer här hade utställda, och af hvilka Iduns fotograf äfven p a s s a t p å att g i f v a n å g r a bilder.
D e n full- komligt kontinentala förmåga att artistiskt l u x i ö s t o c h fint k u n n a a r r a n g e r a b l o m m o r, s o m d e s s a tre b l o m s t e r h a n d l a n d e l ä g g a i d a g e n, g e r en a n i n g o m h y p e r e l e g a n s e n h o s d e n G ö t e b o r g s s o c i e t e t, till h v i l k e n de mest leverera.
D e, s o m h a d e n s t ö r s t a o c h n ä r m a s t e förtjänsten af att d e n n a u t s t ä l l n i n g k o m m i t till s t å n d o c h i s å lyckad form, ha naturligtvis varit bestyreisens män, speciellt d e s s ordförande, g r o s s h.
A.
E. Seaton, dess sekreterare, g r o s s h.
J.
E.
Palmer, s a m t d e s s k o m m i s s a r i e, hr P.
P e t e r s e n.
Utställningen öppnades af landshöfding Lager- bring, och närvarande voro därjämte statsrådet Odelberg samt Iandshöfdingarne i Hallands o c h Koppar- b e r g s län, A s k e r o c h H o l m q v i s t.
D e s s u t o m har till G ö t e b o r g under de g å n g n a utställningsdagarne ström- m a t m a s s o r a f i n t r e s s e r a d e från hela v ä s t r a S v e r i g e, s å att d e t är g o d t h o p p o m att u t s t ä l l n i n g e n äfven i e k o n o m i s k t h ä n s e e n d e skall v i s a s i g g å i h o p.
X. UPSALA NYA KEMIKUM.
ALFR.
TITATIVA ANALYSER.
DAHLGREN FOTO.
3.
1.
BYGGNADENS Y T T R E.
SAL FÖR ORGANISK KEMI.
2.
SAL FÖR K V A N - 4.
FÖRELÄSNINGSSAL.
IDUN 1904 — 470 — | F ö r n ä m s t a tvättmedel | I äro och förblifva dock vid finare tvätt I H Y L I N S | I E K O N O M I - T V Å L J: och vid gröfre tvätt (byk) i | H Y P R I M A iiiiiiiiiMiiiiiMiiiiMu if i t i i i i i i i L I N S [T V Ä T T - T V Å L IIIIIIIIIIIIIIIIII iiiiiiiitiiiiimtmiiii NATAN BRUNS HISTORIA.
BERÄT- TELSE AF SIGBID HAMPUSDOTTER.
(Ports.
o.
slut.)
D E TEGO långa stunder och hon satt skygg bredvid honom, som om hon längtade att gå igen.
Natan ville så gärna tala.
Nu, nu skulle han kunnat få säga allt så bra, nu, när de voro allena och hon hade kommit för hans skull — men det var som hade orden simmat omkring i luften i rummet, och han var alltför svag att sträcka ut handen och taga fatt på dem; inte var han heller säker på att kunna ordna dem, så att det blef som han ville.
Därför teg han och såg på Barbro.
Men hans tankar före- föllo honom att ' vara så många och så starka, att de trängde ned från hjärnan till hjärtat och tryckte, tills han ville kväfvas.
Barbro såg honom pinas och kände sig plöts- ligt rädd att vara ensam med honom.
Hon steg upp och räckte honom handen.
" Blif snart bra ", log hon.
Han tog hennes hand och förde den hälft som i dröm till sina läppar.
" Kom igen — — — lofva! "
bad han.
Hon kände plötsligt tårar i sina ögon, nickade och gick ..
Det kom en ny dag med hemlig ångest och dold oro och en längtan att på nytt göra om sjukbesöket.
I kväll kunde hon våga stanna en stund, ty mor var borta, så att ingen undrade öfver hennes frånvaro.
Klockan fem, när gaslyktorna nyss tändts, var hon redan på väg.
Tänk, om doktorn var där!
Eller någon kamrat eller om trappan var full af folk.
Alla vidriga möjligheter ställde sig upp för hennes syn.
Och likväl knackade hon snart på Natans dörr och steg in.
Där såg upp- och nedvändt ut i det yttre rummet och dörren var hälft igenskjuten till det inre.
Flamman stod midt på golfvet i samtal med en gumma och flickan, som varit där dagen förut.
Barbro ville helst fly strax, men måste ju fråga, hur det var.
Flamman kom henne till mötes så vänlig och allvarlig.
De blefvo så tysta med ens i rummet, där var något underligt vid alltsammans, och en be- klämning steg upp inom henne.
Så sköt Flam- man ut de två kvinnorna genom dörren med några tysta ord, tände ett ljus och vände sig långsamt om och såg på den unga flickan, som stod där med mörka, förskrämda ögon och så blek.
Nu hörde hon hans röst som genom ett dunkel: " Vill ni gå in, fröken Höjer? "
Hon svarade inte, men gick med honom.
Där — under lakanet — ett groft linne- lakan — låg väl Natan, tänkte hon, där hon stod midt på golfvet, utan att röra sig.
Och Flamman tog inte bort duken öfver hans ansikte för att inte göra henne rädd, sade hon sig vidare.
Hon var som förlamad och stelnad invärtes, med några få klara tankar i hufvudet, som gledo likt stjärnfall öfver en mörk himmel.
Hon kunde plötsligt inte se sammanhanget mellan den döde unge mannen där och sig själf.
Stod hon inte här som en främling, hvilken kommit och trängt sig in till en obe- kant?
Hennes hjärna var töcknig.
Förskräc- kelsen och sorgen hade också liksom i ett nu ryckt af de spindelväfsfina hängifvenhetens trådar, som bundit två unga människor sam- man, och nu kunde hon ej strax finna dem och binda dem ihop på nytt.
Birger Eskilsson trodde, att hon stod och väntade på, att han skulle taga duken från den dödes ansikte, och så gjorde han det.
Och Barbro såg ned på det fina, vackra anletet, så gripande i sin fridfulla liflöshet.
Men hon förblef tyst och orörlig som förut.
" Flamman stod där bredvid i ångest, att hon skulle svimma eller bli vansinnig.
Han visste ju inte, hur detta förhållande varit, hur djupt det gått, eller i hvilken stil det varit.
Han kunde inte trösta, vågade inte komma med några plumpa ord — — — och den lilla flickan stod där alltjämt, så späd och sorgsen, så onaturligt tyst och orörlig.
I sin rådlöshet funno hans tankar väg till det, som helt säkert skulle ha räddat honom själf i en sådan stund.
Han gick tyst till pianot, som stod där dammigt och obrukadt sedan länge, och de vackraste och mildaste toner försökte han locka fram för att trösta henne eller få henne till tårar.
Men han hörde henne inte röra sig eller snyfta.
Då fann han det så hopplöst alltsammans och började i stället att tänka på sig själf och sin egen sorg.
Eller trodde man att inte det var sorg för honom?
Allt mera tunga och vefyllda voro de ackord Birger fann för att trösta sitt eget hjärta, allt mera bittra och skärande de disharmonier, i hvilka han utgöt sin tanke om lifvets omutliga hårdhet.
Det bästa och vackraste skulle ju alltid knäckas som nu.
Sådana präktiga gossar som Natan, de skulle dö, en sådan skär och ung kärlek som denna skulle krossas, medan alla lätta förbindelser, som borde ha upplösts, höllo sig kvar med pinande ihärdighet.
Flamman kände sig plötsligt så barnslig in- värtes, han förstod intet, kunde intet, ville intet, bara få gråta ut riktigt, ty det hade han nu spart på länge nog.
Han hade hållit sig tapper under vännens svåra dödskamp och sedan, när han ordnat allt, skrifvit och tele- graferat till fadern och tänkt på allt för be- grafningen.
Men nu böjde han sig plötsligt fram öfver pianot med hufvudet mot armarna, skakande af tunga snyftningar.
Barbro vände sig om och långsamt, lång- samt drogs töcknet bort från hennes tankar.
.
.
Birger Eskilsson grät ju!
Stackars Birger.
.
.
och stackars lilla Barbro!
I ett nu förnam hon ett oerhördt medlidande med sig själf, en förnimmelse af dödens och lifvets nära sam- manhang, det vackra, förtviflade sammanhanget!
Att stå ensam på den ena eller andra sidan, i lifvet eller i döden, är lika fruktansvärdt, och hon var barnsligt rädd för båda delarna.
Hon gick och lade sin hand på Birgers hufvud, och när han såg upp, sköljde tårarna ändtligen öfver hennes bleka kinder i ohäjdadt flöde och hennes hand låg trygg och tillits- full i hans, medan han själf, med tårar i rösten, tröstade henne med allt, som kan lisa ett sak- nande litet hjärta.
Många, många voro orden och rösten däm- pad och god.
Snyftande kom det en gång också öfver de röda flickläpparna några ord till Natans förhärligande: " Och han hade aldrig, aldrig kysst eller famnat någon annan än sin mor.
.
. "
Det stack förunderligt till i Birger.
Detta sade hon?
Och var det sannt?
Hade han verkligen varit sådan?
Så ren?
— Men högt sade han: " Ja, ja " och hans ord fortsatte att måla för den sorgsna lilla Barbro en strålande gloria kring vännens minne.
— Så fick Barbros unga sorg den bakgrund, mot hvilken den kunde hvila sig, icke till bleknande bitterhet, utan till fördjupad lifs- kärlek och förlåtande förståelse.
Senare gick Birger Eskilsson i den kalla, stjärnklara decembernatten och diktade på en saga.
Hvem kan förebrå honom det?
Hvem kan förebrå blomman, att hon spirar på den nyuppkastade gr af ven, förebrå lifvet att det känner glädje i samma stund döden gått förbi?
Och Birger visste icke, att det var minnet af den vackre, hjärterene vännen och ljuset i ett par tårade, oskuldsfulla flickögon, som födde i hans sorgsna hjärta den första skälfvande tron på en ny lifsskönhet för honom själf.
GAMLE PROSTEN.
ETT BARNDOMS- MINNE FÖR IDUN AF ERNST WESTER- BERG.
T ROR D U inte att g a m l e p r o s t e n v a r r a r?
Jo m e n!
" God dag, min käre Erik! "
plägade han säga, då j a g k o m till p r ä s t g å r d e n i n å g o t ä r e n d e.
" Det var r o l i g t att få s e d i g, min lille g o s s e!
K o m m e d ut till m a m s e l l ett t a g n u, s å s k a v i talas v i d s e d a n! "
Jag v i s s t e s å v ä l, h v a d d e t b e t y d d e, o c h följde g l a d d e n v ä n l i g e g u b b e n u t till h u s h å l l e r s k a n.
H ä r h v i s k a d e h a n litet m y s t i s k t till h e n n e o c h g i c k s å s i n v ä g, sedan han klappat mig på hufvudet och bedt mig k o m m a in till s i g s e d a n.
Och då j a g ätit o c h d r u c k i t d u k t i g a tag, s o m r a s k a p o j k a r p l ä g a, o c h l ä s t min b o r d s b ö n, t o g j a g h u s h å l - lerskan i hand, bockade mig o c h s a d e: " T a c k, söta, snälla mamsell! "
Och s e d a n j a g k o m m i t in till g a m l e p r o s t e n, s o m satt i sin g u n g s t o l m e d s i d e n k a l o t t e n på det hvita hufvudet o c h den silfverbeslagna sjöskumspipan i mun, s a d e j a g t a c k s a m t l i k a d a n t åt h o n o m, i d e t j a g r ä c k t e fram min lilla h a n d.
" Tack, söta, snälla p r o s t e n! "
T y s å h a d e m o r lärt o s s att s ä g a.
H a n l o g s å g o d t o c h därefter fick j a g uträtta m i t t — eller rättare min fars — ä r e n d e.
O c h till a f s k e d s - g å f v a fick j a g alltid en 5 0 - ö r i n g eller s o m d e t den tiden h e t t e 2 4 s k i l l i n g.
S å att n o g v a r p r o s t e n rar.
Men inte bara för maten o c h slanten.
Ånej!
Han var g e n o m g o d, det sade hvar man, o c h ingen hade n å g o n s i n h ö r t ett h å r d t o r d af h o n o m.
M e n en all- v a r l i g t bestraffande b l i c k, en s å d a n där v e m o d i g, s o r g s e n b l i c k, h v a r i l å g l i k a s o m en b l i x t o c h en tår, h a d e n å g o n nog s e t t en eller a n n a n g å n g, fastän en g å n g lär h a varit n o g för den, s o m blicken drabbat.
H u r u d a n p r o s t e n v a r i t s o m p o j k e v e t j a g inte, m e n är s ä k e r p å att h a n i n g a l u n d a v a r i t h o p e n lik.
Som m ä n n i s k a, p r ä s t o c h G u d s o r d s tjänare s ö k t e h a n sin like, o c h d e t v a r inte f ö r r o s k u l l s o m f ö r s a m l i n g e n h ä n g t u p p h a n s p o r t r ä t t, en s t o r oljefärgstafla i för- g y l l d r a m, i k y r k a n s k o r, d ä r det m e d v ö r d n a d b e - traktades af gammal och ung.
D e t v a r, s a d e folk, ett n ö j e att b e v i s t a en s t ä m m a med h o n o m s o m ordförande.
S o c k n e n v a r a f ålder k ä n d för sina styfva g u b b a r, men inför denne ord- f ö r a n d e v o r o alla s o m tillitsfulla b a r n i n f ö r en m i l d o c h allt f ö r s t å e n d e far, s o m vill a l l a s b ä s t a. "
D e t blir b ä s t s o m prosten tycker det b ö r prosten säger! "
prosten vill!
Vi göra, s o m vara!
Jaa, d e t s k a bli s o m S å k o m m o o c h g i n g o o r d o c h u t l å t a n d e n o c h allt a n d a d e s fullt f ö r t r o e n d e till p r o s t e n, s o m ej heller s v e k det.
I n g a d i s p y t e r, i n g a tvister, i n g a n a n d g e - mäng.
N e j, p r o s t e n har s a g t " j a ", p r o s t e n har s a g t " n e j ", o c h d å v i s s t e en h v a r sin p l a t s o c h d å b l e f allt b ä s t.
Det sades att p r o s t e n v a r rik, m e n det h ö r d e j a g a l d r i g talas o m förrän efter h a n s d ö d.
Men nog syn- t e s d e t p å allting, att h a n h a d e g o d råd, s o m d e t heter.
F ö r s a m l i n g e n v i l l e en g å n g g i f v a h o n o m ett s y n b a r t b e v i s på sin tacksamhet o c h erkänsla, men v i s s t e ej h v a d s o m k u n d e v a r a l ä m p l i g t o c h p a s s a n d e.
S l u t l i g e n e n a d e s m a n o m — ett s o c k e r s k r i n a f m a s - s i v t silfver, ett s å d a n t d ä r s t o r t, k l u m p i g t s k r i n, s o m m a n f o r d o m a n v ä n d e i h u s h å l l e n f ö r att h a c k a s o c k e r i.
D e t v a r en v ä l d i g p j ä s o m n ä r m a r e 2 f o t s l ä n g d, 1 f o t s b r e d d o c h 1 f o t s h ö j d, o c h en hel h o p p a n g a r kostade den.
Mer h v a d g j o r d e det, då p r o s t e n s k u l l e h a d e n!
Han h a d e n o g inte alltid v a r i t rik, ty fadern, k y r k o - h e r d e I ett m i n d r e p a s t o r a t, h a d e j u s t i n g e n t i n g till öfverlopps.
R i k e d o m e n fick h a n g e n o m gifte.
Tro d o c k e j, att h a n gifte s i g för g o d s o c h g u l l!
Nej, annat slag!
D e t s y n t e s n o g, när h a n s rara p r o s t i n n a dog, den v ö r d i g e g u b b e n v a r alldeles ö f v e r s i g g i f v e n o c h h a d e s v å r t f ö r att t r ö s t a s i g.
N e j, det v a r s å, att
— 471 — han i u n g a år satt, en torftig k o m m i n i s t e r, i en b r u k s - s o c k e n d ä r n o r r u t, o c h att p a t r o n s e n d a d o t t e r o c h h a n fingo k ä r l e k till h v a r a n d r a.
O c h är det i s l i k a fall m ä n n i s k o r a f d e n rätta s o r t e n, så s e r d e n e n a ej p å sin r i k e d o m o c h d e n a n d r e ej p å s i n f a t t i g d o m.
D e t v a r j u s t s å d e t v a r här.
D e t v a r ett g ä s t v ä n l i g t h u s, p r o s t g å r d e n s, o c h d e s s d ö r r a r s t o d o ö p p n a f ö r en h v a r.
N o g k a n det v ä l hända att p r o s t e n h ä l s a d e litet a n n o r l u n d a p å d e n s t o r m r i k e p a t r o n E k b l a d p å D a l a ä n p å d e n tafatte s k r ä d d a r J o e l i N ä s b y, ty h a n v a r j u inte m e r a ä n m ä n n i s k a h a n heller, m e n j a g s k u l l e n ä s t a n t r o att s k i l l n a d e n v a r o b e t y d l i g.
O c h n o g v a r det v ä l k a n s k e s å, att d e n s e n a r e ej i n b j ö d s att sitta n e r v i d det stora runda salsbordet i prostgården s o m den förre, m e n v a r s ä k e r p å att Joel satt allt hellre i k ö k s k a m - m a r n o c h s m o r d e kräset.
Jag r å k a d e n y l i g e n en a f s o c k n e n s äldre s k o l l ä r a r e, far till m å n g a b a r n, o c h v i k o m m o att tala o m g a m l e prosten. "
M a k e n finns i n t e ", s a d e h a n t v ä r s ä k e r t.
" Då jag flyttade hit i v ä r l d e n f ö r 2 8 år s e d a n, s a d e h a n till m i g f ö r s t a s ö n d a g e n: " n u s k a N.
k o m m a in till o s s h v a r s ö n d a g s m i d d a g h a n är till k y r k a n, s å v i d a h a n inte är b j u d e n n å g o n a n n a n s t a n s.
Och var s o m hemma hos sig! "
" O c h där fick j a g sitta ", f o r t f o r han m e d ett hälft f ö r l ä g e t l e e n d e, " b l a n d s o c k n e n s s t o r g u b b a r, o c h lika u p p m ä r k s a m var p r o s t e n m o t mig s o m m o t de andra, fast j a g b a r a v a r en fattig s k o l m ä s t a r e N e j, h a n s like finns i n t e. "
H a n t o g s i g en s u p till m a t e n, p r o s t e n, j o m e n g j o r d e h a n så.
M e n b l i f inte ä n g s l i g f ö r d e t!
Jag s ä g e r ä n en g å n g: h a n v a r m ä n n i s k a o c h v i s s t e att människan behöfver både mat o c h dryck.
" Gutår, p a t r o n! "
sade han så v i n n a n d e g o d t o c h h ö j d e sitt g l a s, o c h s a m m a v ä r m e l å g ä f v e n i o r d e n, o m h a n d r a c k t. e x.
s k o l m ä s t a r e n till.
O c h s e d a n åt h a n m e d g o d aptit o c h h a d e alltid en v ä n l i g b l i c k o c h - ett g l a d t o r d till en h v a r a f s i n a g ä s t e r, till o c h m e d å t m i g, d ä r j a g i b l a n d, r ä d d att spilla n e r m i g o c h liten o c h b l y g b l a n d allt f r ä m m a n d e, satt intill fars s i d a v i d d e t rikligt d u k a d e b o r d e t.
F R Å N IDUNS L Ä S E K R E T S.
JENNY LINDS D O T T E R D O T T E R.
M RS JENNY M A U D E i L o n d o n (J e n n y L i n d s d o t l c r) h a r b e d t o m en liten rättelse i d e n lilla u p p s a t s e n, s o m f ö r n å g o n tid s e d a n f ö r e k o m i I d u n o m h e n n e s dotters bröllop.
D e t v a r ej b r u d e n, " s o m v a r en ifrig k a i o l i k ", u t a n brudgummen!
Felet h a r u p p k o m m i t g e n o m en o r i k t i g n o t i s i d a g s p r e s s e n.
Brefvet från m r s M a u d e är för öfrigt m y c k e t älsk- v ä r d t affattadt, o c h uttalar h o n däri sin s t o r a t a c k s a m - het för den i öfrigt a l l d e l e s k o r r e k t a u p p s a t s e n o c h är g l a d ö f v e r att " t h e s w e d i s h p u b l i c still t a k e s an in- t e r e s t in u s, f o r m y m o t h e r s s a k e.
.
. "
TEATER OCH MUSIK.
K U N G L.
T E A T E R N h a r s o m b e k a n t för detta s p e l a r e n g a g e r a t d e n p o l s k e l e n o r e n Menzinsky, hvilken s i s t l i d n e h ö s t, i h a s t hitkallad från E l b e r f e l d, s å l y c k - ligt r ä d d a d e s i t u a t i o n e n v i d A c k t é - g ä s t s p e l e t å k. teatern.
Efter allt att d ö m a h a r d i r e k t i o n e n h ä r träffat ett m y c - ket g o d t val.
K u n g l.
teatern h a r i hr M.
fått en h ö g ä k t a t e n o r m e d n o r d i s k t ljus o c h v a r m k l a n g, m ä k t i g alla skiftningar, från d e n v e k a s t e till den m e r a h e r o i s k a.
I n t o n a t i o n e n är ren o c h s t ä m m a n v ä l o c h j ä m n t utbil- dad.
T e x t u t t a l e t är därjämte s y n n e r l i g e n t y d l i g t, o c h det d r a m a t i s k a u t f ö r a n d e t j u s t h v a r k e n s ä m r e eller bättre än d e flesta p r i m o t e n o r e r s.
K a n hr M.
nu o c k lära s i g s v e n s k a språket, så t o r d e, i fall vi få behålla h o n o m, g r u n d a d e f ö r h o p p n i n g a r finnas, att han en g å n g skall f ö r v å r o p e r a s c e n blifva h v a d allas v å r hr Ö d m a n n så l ä n g e v a r i t o c h v ä l ä n n u är.
N ä r h a n u p p t r ä d d e p å p r e d i k s t o l e n o c h efter k n ä - fall o c h i n l e d n i n g s o r d lät d e n h v i t a n ä s d u k e n h ä n g a u t a n f ö r p r e d i k s t o l e n, o c h d e m i l d a, b r u n a ö g o n e n kär- leksfullt h v i l a d e p å f ö r s a m l i n g e n, s å f a n n s förvisso ingen, näppeligen ens bland barnen, s o m kände sig s ö m n i g eller t r ö t t n a d e p å d e n ofta rätt l å n g a p r e d i k a n.
I de två så vidt skilda uppgifterna s o m Lohengrin o c h L y o n e l, i h v i l k a hr M.
hittills u p p t r ä d t, h a f v a vi haft tillfälle k o n s t a t e r a alla den u n g e — h a n lär v a r a e n d a s t 28 år — s å n g a r e n s g o d a e g e n s k a p e r.
De små brister i d e t v o k a l a, s o m f ö r m ä r k t e s, n å g o n trötthet m o t slutet s a m t s t u n d o m en v i s s o ä d e l h e t i t o n u t t r y c - k e t, t o r d e k u n n a tillskrifvas en ä n n u ej fullt ö f v e r v u n - n e n i n d i s p o s i t i o n, h v a r a f hr M. efter sin h i t k o m s t b e s v ä - rats.
O c h d o c k t o r d e i n g e n a f alla d e f r ä m m a n d e t e n o r e r, s o m u n d e r d e s e n a r e åren s j u n g i t L o h e n g r i n s parti härstädes, hafva i vokalt hänseende så o b e s v ä r a d t o c h u t a n all a n s t r ä n g n i n g b e h ä r s k a t d e t s a m m a s o m j u s t hr M e n z i n s k y.
S v a n e s å n g e n, d e n n a s t ö t e s t e n f ö r s å m å n g a t e n o r e r, s j ö n g s af hr M.
s y n n e r l i g e n r e n t o c h v a c k e r t, o c h o m s å n g a r e n här o c h h v a r v i s a d e n å g o n b e n ä g e n h e t att skatta åt d e t s e n t i m e n t a l a, så h a d e h a n tillika m å n g a ställen, där s t ä m m a n p r ä g l a d e s a f höghet och glans, såsom i brudgemaksscenen och i Graalsberättelsen.
I d r a m a t i s k t h ä n s e e n d e b ö r hr M.
s o m den g u d a s ä n d e s v a n r i d d a r e n d o c k beflita s i g o m m e r a l u g n o c h v ä r d i g h e t; häftiga r ö r e l s e r m e d a r m a r n e o c h o r o l i g a b l i n k n i n g a r m e d ö g o n e n s t ö r a det g o d a intrycket.
D e, s o m h a d e r e d a p å s a k e n, s a d e, att h a n s predik- n i n g a r v a n l i g t v i s v o r o o f u l l s t ä n d i g a, t y h a n h a n n sällan u t a r b e t a d e m i s i n helhet.
M e n slutet, s o m h a n där- f ö r e x t e m p o r e r a d e, v a r alltid b ä s t o c h m e s t till hjärtat gående.
S o m L y o n e l i " Martha " påminde hr M. ganska mycket om Nåväl.
Partiet s j ö n g s förträffligt, m e n äfven här f ö r s p o r d e s n å g o n trötthet m o t slutet.
Hr M.
b l e f b å d a aftnarne f ö r e m å l för d e t fiffigaste bifall från p u b l i k e n s s i d a o c h detta m e d rätta.
Ja, s å s a d e m a n.
D e t v a r p å en e x a m e n i s k o l a n, s o m j a g f ö r s t a g å n g e n s å g g a m l e p r o s t e n p å n ä r a håll, o c h j a g t y c k t e f ö r v i s s o, att h a n v a r en rar g a m m a l farbror.
Jag v a r e n liten p a r f v e l då, en s e x år t ä n k e r j a g, o c h s o m j a g v a r rätt s l ä n g d i att l ä s a innantill o c h s k o l m ä s t a r n s y n g s t e p y s till p å k ö p e t, s å fick j a g g å fram till k a t e d e r n o c h där läsa u p p ett p a r p s a l m v e r s e r.
Och s e d a n j a g g j o r t detta m e d b l o s s a n d e k i n d e r o c h till en b ö r j a n litet d a r r a n d e r ö s t — ty h e l a d e n s t o r a s a l e n v a r fylld m e d f o l k — k l a p p a d e p r o s t e n m i g v ä n - ligt p å hutvud&lt; ?t o c h s a d e, att j a g v a r en d u k t i g liten karl.
Hvad d e b å d a n u n ä m n d a f ö r e s t ä l l n i n g a r n a för öfrigt beträffar m å n ä m n a s, att i " L o h e n g r i n " fru Lykseth-Schjerven betydligt fullkomnat sin Elsa, så att d e n n a n u i s å v ä l v o k a l t s o m d r a m a t i s k t h ä n s e e n d e strålar riktigt fager.
T e l r a m u n d s o c h O r t r u d s partier u t f ö r d e s fortfarande m e d f r a m g å n g a f hr Forsell och fru Jungstedt, liksom o c k k o n u n g Henriks innehades a f hr Sellergren.
D e n n e senare b ö r d o c k kunna und- v i k a att i sista akten, d å h a n s j u n g e r till de b r a b a n t - s k a ä d l i n g a r n e, s t å n ä s t a n helt v ä n d m o t p u b l i k e n.
I h ä r r o p a r e n s parti u p p t r ä d d e f ö r f ö r s t a g å n g e n hr Oscar, h v a r s p r ä k t i g a s t ä m m a h ä r v a r af g o d v e r k a n, men skulle gjort sig än bättre gällande, o m tonen v a r i t fast o c h d i s t i n k t.
I sceniskt afseende v o r o några förbättringar vidtagna.
Så t. e x.
s l a p p nu i sista a k t e n s f ö r s t a s c e n k o n u n g H e n r i k s å s o m hittills, s e d a n h a n gifvit b r u d p a r e t s i n v ä l s i g n e l s e, s n ö p l i g t t r o p p a a f e n s a m till f o n d d ö r r e n o c h ut.
B r u d g u m m e n följde h o n o m d e n n a g å n g å t m i n s t o n e v ö r d n a d s f u l l t till d ö r r e n; m e n d e t hela s k u l l e t a g a s i g än bättre ut, o m ett p a r a f f a c k e l s v e n n e r n a v i d d ö r r e n s l ö t o s i g till k o n u n g e n och ledsagade honom.
N å g o t k u n g l i g a r e än hittills b o r d e denna sortie vara.
Äfven n å g o t mera drama- tiskt lif i k ö r e r n a s k u l l e s a n n e r l i g e n ej s k a d a.
I m u s i k a l i s k t h ä n s e e n d e g i n g o för ö f r i g t k ö r e r n a d e n n a g å n g o v a n l i g t bra, l i k s o m v e r k e t i d e s s helhet u n d e r h r Hennebergs l e d n i n g fick ett g o d t u t f ö r a n d e.
Publi- ken v a r n ä s t a n fulltalig o c h t y d l i g e n m y c k e t n ö j d med sin afton.
O m h a n v a r en d u k t i g p r e d i k a n t?
H a n v a r en e o l s h a r p a, ett stilla v ä d e r, en e v a n g e l i s t.
S å liten j a g ä n v a r d e n tiden, s å m i n n s j a g d o c k g r a n t d e n b a r n s l i g a tillit o c h i n n e r l i g a v ä r m e, s o m l å g i h a n s r ö s t o c h hela v ä s e n d e, d å h a n låste — n e j, b a d — " f a d e r v å r " o c h " v ä l s i g n e l s e n ".
Jag har h ö r t e n e n d a p r ä s t, en n u m e r a afliden g a m m a l ä r e v ö r d i g kyrkoherde i hufvudstaden, s o m möjligen skulle k u n n a ställas i j ä m n b r e d d m e d h o n o m.
D e t t a g j o r d e o b e s k r i f l i g t g o d t, m å v e t a, o c h det m i n n e s pilten till o c h m e d d å han själf blifvit g a m m a l o c h grå.
Efter e x a m e n s s l u t i n b j ö d s p r o s t e n p å kaffe o c h dopp i vår kammare.
O c h s e d a n k a l l a d e s v i in, s k o l - m ä s t a r n s alla b a r n, en s e x, sju s t y c k e n, o c h f i n g o i t u r o c h o r d n i n g g å fram till h o n o m o c h e m o t t a g a h v a r sin femriksdaler. "
T a c k a p r o s t e n, b a r n! "
s a far, s o m djupt t a c k s a m och rörd stod bredvid och nämnde våra namn.
O c h v i b o c k a d e o c h t a c k a d e o c h t y c k t e, att den v ä n - lige prosten hade så märkvärdigt mjuka händer.
Jag h a d e d e n tiden i c k e m y c k e t r e d a p å p e n g a r s v ä r d e, u t a n l ä m n a d e g ä r n a m i n s e d e l till far m o t en b l a n k t o l f s k i l l i n g, e h u r u j a g n o g t y c k t e att den v a r i t b r a att h a till b o k m ä r k e.
P å s a m m a s ä t t g j o r d e alla de andra s y s k o n e n, de bytte bort sina sedlar m o t hvar s i n t o l f s k i l l i n g, s å att far g j o r d e allt en b r a affär.
M e n det v a r n a t u r l i g t v i s m e n i n g e n, att han s k u l l e h a p e n g a r n e, fast p r o s t e n i n t e g ä r n a k u n d e g e h o n o m d i r e k t, u t a n v a l d e detta sätt.
Jag m i n n s allt m e r a.
(Forts.) " M a r t h a " - f ö r e s t ä l l n i n g e n h a d e s a m l a t " fullt h u s " p å a n d r a o c h tredje r a d e r n a, m e n d ä r e m o t en m y c k e t få- talig p u b l i k p å d e d y r a r e p l a t s e r n a.
Bland d e u p p t r ä - d a n d e förtjänar, u t o m h r Menzinsky, egentligen endast fru Jungstedt att n ä m n a s f ö r sin i alla a f s e e n d e n för- träffliga f r a m s t ä l l n i n g a f N a n c y.
F r u Bartels v a r i sitt u p p t r ä d a n d e alls i c k e n å g o n lady, o c h den särskildt i h ö j d e n k l a n g l ö s a s t ä m m a n r ä c k t e i n g a l u n d a till.
K. teatern h a r s ä k e r t flere s å n g e r s k o r, s o m b ä t t r e, l ä m p a s i g f ö r detta parti.
D e n b e r ö m d a p o r t e r v i s a n m i s s l y c - IDUN 1904 k a d e s f ö r h r Sellergren; portern måtte denna g å n g h a f v a v a r i t a f m i n d r e g o d beskaffenhet — d e t är ej n o g m e d att d e n s k a l l " g i f v a b a s ", d e n m å s t e o c k gifva klang i s å n g e n o c h t u m ö r i utförandet.
F. Hbg.
R \ R A M A T I S K A T E A T E R N.
D e t är m ö j l i g t, att d e n n a s c e r, med upptagandet a f s k å d e s p e l e t " Fru d e Lavalette ' " af E.
M o r e a u, har funnit ett s t y c k e, s o m kommer att s y n a s p å p r o g r a m m e t åtskilliga aftnar framåt Den historiska episoden o m postdirektören m.
m. hr de L a v a l e t t e, s o m från r e s t a u r a t i o n e n s d a g a r d ö m e s till d ö d e n, m e n r ä d d a s a f sin h ä n g i f n a h u s t r u Emilie de L a v a l e t t e o c h i sista akten, m e d härtig d e Richelieus b i s t å n d, flyr från u t r i k e s m i n i s t e r i e t s palats, är s p ä n n a n d e n o g, u t a n att d o c k, v a r e s i g p o e t i s k t eller p s y k o l o g i s k t, framstå s o m n å g o n s k a p e l s e af v ä r d e.
F r u Hansson g a f i den rätt t a c k s a m m a titelrollen p r o f p å sin t a l a n g s b ä s t a s i d o r: en n a t u r l i g k ä n s l i g h e t o c h k v i n n l i g mjukhet, s o m l y c k l i g t l o t s a d e h e n n e ö f v e r uppgiftens sentimentala punkter.
H r Skanberg spelade ä d l i n g e n L a v a l e t t e l u g n t o c h v ä r d i g t, hr Hansson hade a n l a g t en n o b e l t y p s o m härtig de Richelieu o c h g e n o m - f ö r d e d e n k o n s e k v e n t, o c h hr Hultman försökte sig på L u d v i g X V I I I, utan att d o c k i d e n k o r t a r o l l e n h i n n a b e t o n a m y c k e t m e r a än m a j e s t ä t e t s g i k t k r ä m p o r.
För öfrigt b j ö d den ö f v e r v ä l d i g a n d e rika p e r s o n l i s t a n ej p å några konstnärliga öfverrasknirgar.
U p p s ä t t n i n g e n ut- m ä r k t e s i g för en b e h ä r s k a d e l e g a n s i fråga o m d e k o r a - tionerna, hvaremot kostymerna voro särdeles vackra.
S VENSKA TEATERN.
D e n hy i r a n s k a d r a m a t i s k a dikt- n i n g e n kan v e r k l i g e n en o c h a n n a n g å n g l ö s g ö r a s i g från d e e v i n n e r l i g a ä k t e n s k a p s k o n f l i k t e r n a m e d d e r a s fadda erotik o c h m e d kraft o c h b l o d f u l l h e t i p e n s e l - f ö r e n i n g e n v i s a a n d r a s i d o r af samhällslifvet ä n d e, s o m ä r o tillfinnandes i d e p a r i s i s k a s ä n g k a m m a r a l k o - vernas svaga rosaljus.
B e v i s e t har S v e n s k a teatern i d a g a r n a gifvit publi- ken g e n o m framförandet af Octave M i r b e a u s borgerliga d r a m a » Affär är affär ».
F ö r f a t t a r e n s s k i l d r i n g af I s i d o r e L e c h a t, affärsman- n e n o c h t i d n i n g s ä g a r e n, v e r k a r i all s i n h ä n s y n s l ö s h e t sann.
D e n n e blodtörstige, stormande, skrytande million- s a m l a r e, s o m a l d r i g läser a n n a t än b ö r s n o t i s e r o c h b e r ö m m e r s i g a f att k u n n a g e ut en t i d n i n g, u t a n att h a en a n i n g o m, h v a d stil o c h s k i l d r i n g s k o n s t vill s ä g a, u t g ö r f ö r v i s s o en af p e r s o n l i g h e t e r n a i den ras, s o m den n u t i d a p e n n i n g h u n g e r n o c h d e n g r o f v a ä r e l y s t n a - den s t a m p a fram ur E u r o p a s o c h A m e r i k a s j o r d m å n.
Han kan k ä n n a lukten a f g u l d p å l å n g t håll, h a n s affärsinstinkter ä r o f e n o m e n a l a, h a n s tro p å m i l l i o n e r - n a s a l l b e s e g r a n d e f ö r m å g a lika e x t a t i s k s o m m a r t y r e n s p å det e v i g a lifvets fröjder.
H a n s lif blir o c k s å mar- t y r e n s, fullt af o n ä m n b a r a k v a l, d å Lan till s i s t märker, att ej F r a n k r i k e s alla l o u i s d o r e r t i l l h o p a k u n n a h i n d r a h a n s s o n — h a n s f å f ä n g a s g u l d g o s s e — från att d ö en v å l d s a m d ö d o c h h a n s d o t t e r från att själf f ö r f o g a ö f v e r sitt hjärta.
D e t är ett s t o r s t i l a d t s k å d e s p e l o c h d e t k r ä f v e r f ö r u t f ö r a n d e t artister eller rättare en artist m e d djup o c h bredd i temperamentet.
H r Eliason h a d e s y n b a r l i g e n n e d l a g t ett o f a n t l i g t arbete p å I s i d o r e L e c h a t s r o l l — ett arbete, s o m p å flere ställen å s t a d k o m m i t g o d a resultat.
Särskildt tredje a k t e n s s t o r a s c e n m e d m a r k i s e n s p e l a d e han u t m ä r k t, m e d ö m s o m kattaktigt k r y p a n d e, ö m s o m brutal fräck- het, o c h d e g n i s t r a n d e o c h s k ä r a n d e replikerna fingo d ä r d e n rätta p o i n t e r i n g e n.
M e n p å a n d r a ställen g i c k k o n s t n ä r e n p å s i d a n o m r o l l e n, så att b å d e den d i a b o - liska m u n t e r h e t e n o c h d e n g r i p a n d e f ö r k r o s s e i s e n i s l u t s c e n e n v ä s e n t l i g t k o m m o att afvika från d i k t a r e n s intentioner.
D e öfriga typerna tedde sig skäligen bleka vid sidan af den m ä r g f u l l a h u f v u d f i g u r e n, s o m a b s o r - berar allt i n t r e s s e H r Bror Olsson g j o r d e emellertid en m y c k e t g o d t y p a f d e n r u i n e r a d e m a r k i s e n, o c h fröken Lundeqvist h a d e den s v å r a u p p g i f t e n att g å o c h k ä n n a s i g o l y c k - l i g u n d e r tre l å n g a akter, h v i l k e n s o r g l i g a s y s s e l s ä t t - ning h o n utförde med stort tålamod.
Fru Lechats r e p r e s e n t a n t fru Axelson var konsekvent misslyckad, likaså de b å d a i n g e n j ö r e r n a s å s o m de framställdes af hrr Hagman och Johanson.
B.
O " H — n.
S T E R M A L M S T E A T E R N, den stängda Vasateaterns efterträdare s o m o p e r e t t s c e n u n d e r dir. Ranfts spira, h a r nu g j o r t sin start m e d den o u t s l i t l i g a " G e i s h a n " i n y u p p s t u f n i n g o c h t y c k e s v e r k l i g e n h a l y c k a t s flytta m e d s i g b å d e den t r o g n a g a m l a V a s a p u b l i k e n o c h k l a c k ö r t o m t - a r n e från " L u n d b e r g s k a h y l l a n. "
N y a f ö r p l a t s e n v o r o frö- k e n Ingeborg Sandbergs O M i m o s a San o c h ett hälft dussin färgskimrande k i m o n o s.
Utan att k o m m a o s s att g l ö m m a allas v å r o r i g i n a l g e i s h a, fröken G r u n b e r g, v a n n äfven efterträderskan m e d s i n a m ö r k a ö g o n o c h sin m ö r k f ä r g a d e, o m o c k s å ä n n u n å g o t o s k o l a d e, r ö s t v å r a s y m p a t i e r, o c h bifallet v a r, s o m r e d a n a n t y d t s, d e t allra h j ä r t l i g a s t e.
A f dans o c h grupperingar hade fru Josefina G u l l b e r g all h e d e r, o c h det hela artade s i g till en seconda, vera f ö r " d e tio t u s e n f r ö j d e r n a s t e h u s. "
IDUN 1904 — 472 — K Ö K S A L M A N A C K Redigerad af E l i s a b e t h Östman.
inneb.
af Elisabeth Ostmans Husmoders- kors i Stockholm.
FÖRELAG T I L L MATORDNING- FÖR V E C K A N 25 SEPT. — 1 OKT.
1904.
S ö n d a g: Soupe älareine; Immraer- salad med rémonlade-sås; älgstek med legymer; äppelsoufflé med vispad grädde.
Måndag: Falsk hare med stufvad blomkål; Eskilstunasoppa med kokos- bröd.
T i s d a g: Kall älgstek med potatis- salad; rismjölspudding.
Onsdag: Morotspuré med rostadt bröd; stekta rödspottor med brynt smör och potatis.
T o r s d a g: Ärter med fläsk; grädd plättar med sylt.
F r e d a g: Kåldolmar; soppa på röd vin.
Lördag: Bräckt skinka med stuf- vade bondbönor; ölsupa med ägg.
RECEPT: lika med den tvättade kalfläggen och saltet samt sättes på elden att koka.
Då soppan kokat upp, skummas den väl och de - ansade rotsakema jämte hvit- peppar iläggas, hvarefter soppan får koka, tills köttet är mört (3 ä 4 tim.) Köttet skares i små bitar, benen kros- sas och kokas något längre i soppan, som därefter silas, skummas och af- smakas.
Äggulorna vispas upp i sopp- skålen, soppan tillslås under kraftig vispning oeh det sönderskurna köttet ilägges.
Den serveras med rostadt — eller stekt bröd.
Ä l g s t e k (f. 12 pers.).
3 kgr.
älgstek, 2 msk.
salt, 3 lit.
vatten, 3 msk.
ättika, 2 hg.
späck, 4 msk.
smör (80 gr.) VA tsk.
hvitpeppar 1 VA lit.
buljong eller vatten.
S å s: 2-msk.
smör (40 gr.) 3 msk.
mjöl, köttjus, 2 del.
tjock grädde.
Köttjusen silas och skummas, smör och mjöl sammanfräsas, köttjusen på- spädes litet i sänder och såsen får koka 10 min.
G-rädden tillsattes och såsen får ett uppkok samt afsmakas.
B e r e d n i n g: Köttet tvättas med en duk, doppad i hett vatten, skares i tär- ningar och drifves 3 ggr.
genom kött- kvarn.
Späcket skares i fina strimlor.
De stötta skorporna blandas med mjöl- ken och de uppvispade äggen, samt få Ä p p e l s o u f f l é (f. 6 pers.).
1 kg.
äpp- stå och svälla 1 tim.
Köttet arbetas VI len, 5 ägg, 150 gr. strösocker, skal och tim., hvarefter skorpblandningen jämte kryddorna tillsättas.
Färsen arbetas saft af VA citron.
ånyo V * tim. Till formen: VA msk.
smör (10 gr.) B e r e d n i n g: Äpplena sköljas väl och torkas.
De stekas därefter i stekpanna, 1 ugnen och passeras.
Äggulorna ocb sockret röras i 20 min.
hvarefter det väl afsvalnade äppelmoset, det rifna citron- skalet och citronsaften iblandas.
Sist nedröras försiktigt de till hårdt skum slagna ägghvitorna.
Massan hälles i smord pajform och insattes i svag ugns - värme att grädda omkr. 45 min.
En långpanna smörjes med kallt smör färsen nedlägges däri, formas till en af- lång bulle, som tillplattas på sidorna, så att den liknar en harrygg och späckas tätt med de fina späckstrimlorna, pens- las med ägget samt boströs med de stötta skorporna.
Färsen får steka i ugn omkr. 1 tim. och påspädes med den kokande buljongen, litet i sänder, samt öfveröses hvar 10:de minut.
Den upplägges på varmt serveringsfat, skares i vackra skifvor ocb.
garneras mad brynt potatis och persilja.
äro mjuka och äpplena falla sönder, passeras soppan.
Sockret tillsättes och soppan får ett uppkok.
Äggulorna och grädden vispas upp i soppskålen, och soppan tillslås under stark vispning.
Den serveras med biscuits och krus- bärssyrt.
K o k o s b r ö d.
2 ägghvitor, 1 kkp.
strö- socker, 1 tkp.
rifven kokos.
Beredning: Ägghvitorna slås till hårdt skum, hvarefter sockret och ko- kosen tillsättas och massan omröres.
En väl rengjord plåt smörjes med smör.
Af massan formas, med två teskedar, små runda kakor, som läggas direkt på plå- ten och gräddas i svag ugnsvärme.
Då bröden fått en ljusgul färg och äro fullt torra, uttagas de och lossas genast från plåten.
M o r o t s p u r é (f. 6 pers.).
V kg.
mo- rötter, 2 msk.
smör (40 gr.), 2Va Ht- efter- buljong, 1 VA msk.
mjöl, 1 knifsudd hvit- Smör och mjöl sammanfräsas, köttju- peppar, VA msk.
salt.
sen påspädes litet i sänder och såsen B e r e d n i n g: Morötterna borstas, sköl- får koka 10 min.
Serveras i särskild sås- jas, skrapas och skäras i små tärningar skål.
samt brynas i hälften af smöret.
En E s k i l s t u n a s o p p a (f. 6 pers.) 1 del.
lit.
af den kokande buljongen påspädes korngryn, 2 * / lit.
vatten, 1 lit.
färska, och morötterna få koka, tills de äro rik- syrliga äpplen, 1 kkp.
krossocker, 2 ägg- tigt mjuka, hvarefter de passeras.
galor, 2 del.
tjock grädde, biscuits, krus- Smör och mjöl sammanfräsas, purén bärs sylt.
tillsättes jämte resten af buljongen, och Souffién serveras (genast den tages ur Beredning: Köttet bör vara af unga djur.
Det ingnides med saltet och ugnen) med vispad grädde.
får ligga i vattnet utspädt med ättikan F a l s k h a r e (f. 6 pers.).
3 hg.
benfritt 1 — 2 dagar.
Det upptages och inklappas väl i en kötthandduk.
Späcket skares oxkött, 2 VA hg- svinkött, 1 hg.
späck- i fina strimlor och därmed späckas ste^ fläsk, 4 ettöres skorpor, 2 kkp.
mjölk, ken i täta rader sick-sack.
Smöret bry 2 ägg) 2 tsk.
salt, % tsk- hvitpeppar.
nes i en stekgryta, köttet nedlägges däri, och brynes väl på alla sidor, hvarefter T i l l p e n s l i n g: 1 ägg, 2 msk.
stötta den kokande buljongen tillsättes litet i skorpor.
sänder, och steken får sakta steka med tätt slutet lock 3 — 4 tim.
Under stek B e r e d n i n g: Grynen sköljas väl och T i l l s t e k n i n g: 2 msk.
smör (40 gr.) ningen vändes den 2 gånger.
påsättas att koka i kallt vatten.
Äpp- 4 del.
buljong eller vatten.
lena sköljas, torkas, skäras i klyftor och Köttet skares i tunna skifvor, och Sås: 1 msk.
smör (20 gr.) 1 VA msk.
kärnhusen borttagas.
De nedläggas i upplägges högt på varmt serveringsfat, soppan, när den kokat upp.
Då grynen mjöl, köttjus.
garneras med legymer och grönsalad.
2 a S o u p e ä l a r e i n e (t.
6 pers.).
1 höna, 1 kgr.
kalflägg, 3 V » lit.
vatten, VA msk.
salt, 1 morot, 1 palsternacka, 1 liten purjolök, 3 hvitpeppar korn, 3 äggulor.
B e r e d n i n g: Hönan plockas, svedes, urtages, sköljes och lägges i friskt vatten omkr. 12 tim., tages därefter upp, torkas väl och lägges i det kalla vattnet till- K O K E R S K A TILL E N G L A N D.
En ung, frisk och duglig kokerska kan strax få plats uti liten fin familj (svensk) uti England.
Betyg, fotografi och an- språk sändas till " Kokerska till England ", T i l l en barnlös familj å en mindre Iduns exp., Stockholm.
landtegendom nära Äbo stad i Fin- land önskas från den 1 nästinstundande I Ing musikalisk flicka, som spelar piano November en allvarsam och pålitlig * • * korrekt efter noter, med godt för- jemväl i finare matlagning och bakning äldrahem i Stockholm, erhåller plats i affär.
Svar till " Piano ", Dagens Nyheters kunnig hushållerska eller husmamsell, kontor, Gustaf Adolfs torg.
som jämte matlagningen åtager sig upp- sikten af såväl yttre som inre hushållet.
| ärarinna till att undervisa 2:ne barn, Närmare genom korrespondens med 8 och 11 år, i vanliga skolämnen, språk Baron Max Aminoff, Äbo — Brinkhall.
och musik, Önskas till mindre egendom i Stockholmstrakten.
Svar med fotografi och uppgift å lönepretentioner till " S.
A. "
B Ä T T R E FLICKA, Stockholm 4. kompetent att på egen hand sköta mindre hönseri, samt villig deltaga C o m verkligt duglig plikttrogen hjälp i hushållet erhåller plats på store egen- V i landthushåll sökes till l:sta nov.
dom den l:sta Dec.
Ingeborg Setterborg, en bildad, frisk flicka, kunnig i matlag- Qvantenburg, Erikstad.
ning, bak och sömnad.
Reflekterande torde sända uppgift, helst åtföljd af fo- p ö r uppehållandet af en ledig lära- tografi, angående lön, referenser o. dyl. * rinnebefattning vid Kristianstads ele- till Fru Wsern, Slöinge.
mentarläroverk för flickor kommer att för vårterminen 1905 anställas en lärarinna, / \ askas biträden till kontor, affär, vär- med undervisningsskyldighet hufvud - " dinna, guvern, (3 — 400 kr.)
m. fL.
Ej sakligen i modersmålet, historia och inskrifn.-atgift.
Lästmakareg.
30, Sthlm, geografi samt därjämte i engelska eller J. Larsson &amp; C:o. tyska språket i någon klass.
Lönen be- räknas efter 1,100 kr.
för läsår.
Ansök- ningar, ställda till Styrelsen for Kristian- stads elementarläroverk för flickor, in- sändas före den 15 Oktober och adresseras I mindre familj, som under några må- till föreståndarinnan, fröken L.
Loven, Kristianstad.
Aktiebolaget Kristianstads nader kommer att bo på landet — Da- Elementarläroverk för uickor.
larne — önskas kokerska, som är kunnig i enklare matlagning.
Lön 240 kronor.
STYRELSEN.
Svar till " löjtnant H.
", Holsåker.
L E D I G A P L A T S E R Kokerska.
p ö r en skicklig land t kokerska, ensam ' i köket och en i sömnad kunnig hus- jungfru med goda rekommendationer, finnes plats till hösten i 3 personers hushåll, hos Friherrinnan Kantzow, Hjulsta per Enköping.
En, öfverskötevskepluts vid Vadstena Hospitals kvinnoafdelning är på grund af förra innehafvarinnans befordran ledig att tillträda nu genast.
Löneförmåner 400 kr., l-.sta klassens kost samt tjänstekläder m. m.
Sökande, som bör hafva genomgått sjuksköterskekurs och besitta god skolbildning, torde hän- vända sig till Öfverläkaren.
U N G F L I C K A, (20 å 25 år) af god familj med gladt lynne och godt sätt erhåller plats i liten familj å större egendom i Östergötland.
Hennes ålig- gande blefve i främsta rummet tillsyn af en fyraårig gosse samt litet hjälp med elfvaårig flicka (som går i skola).
För öfrigt som trefligt sällskap i familjen samt att göra sig nyttig på bästa sätt.
Ingen torde anmäla sig, som ej är in- tresserad af och van vid barn och som vet sig kunna uppfylla ofvannämnda anspråk.
Lön 200 kronor pr år.
Svar märkt " Plats, Oktober 1904 " .torde in- sändas till S. GumEelii Annonsbyrå, Stockholm.
Obs.!
Utmärkta rekommen- dationer erfordras.
U os handlande i Stockholm, 4 per- * * soners hushåll, finnes l nov.
plats för en duglig, behaglig och musikalisk c:a 25 årig dam, som är kompetent att omsorgsfullt, med tillhjälp af yngre tjänstflicka sköta ett medelklassens hem.
Svar med fotografi, jämte upplysningar om hem m. m. till " November, 1904 ", under adress S. Gumelii Annonsbyrå, Stockholm, f. v. b. p r i s k, gladlynt, bättre flicka, som vill • lära hushåll och hjälpa tillmedhand- arbete får, mot 50 k:rs afgift i månaden, plats 3 ä 4 månader i närheten af Norr- köping.
Vidare g. bref.
Svar till ' Stina, l:a oktober.
Norrköping pöste restante.
11 D ä t t r e, anspråkslös flicka (ej under ' 20 år) van vid barn och villig att del- taga i husliga sysslor, önskas i mindre familj till 1 nov.
Jungfru finnes.
Svar med fotografi lönepret.
och betygsaf- skrifter till " Familjemedlem ", Åstorpp.r.
Föreståndarinneplatsen vid Carnegieska Hushållsskolan i Göte- borg blir ledig den 1 November i år.
Ansökningar jemte meritförteckning, betyg i afskrift och uppgift å referenser torde adresseras till Aktiebolaget D. Car- negle &amp; Co., Göteborg.
Fransk konversation.
H U S F Ö R E S T Å N D A R I N N A som kan åtaga sig att sköta ett hem och är kunnig i musik samt vill åtaga sig att i moders ställe sköta en 15 må- naders gosse erhåller plats den 1 okt.
om svar sändes jämte ålder och löne- pretentioner till " Barnkär Husförestånda- rinna ", Allmänna Tidningskontoret, Gust.
Adolfs torg.
Ingen anmäle sig som ej har lust och fallenhet för tillsyn af barn.
p ö r att undervisa 7-årig flicka i vanliga • skolämnen, samt hälst äfven i piano- spelning, Önskas en undervisningsvan, barnkär och anspråkslös flicka, som äfven är villig att deltaga i lättare syss- lor.
Sv.
t.
" K.
N ", Stockholm.
Iduns Expedition.
En bättre flicka, som genomgått hushållsskola och äfven något praktiserat önskas nu inst.
24 okt.
Sökanden bör med omtanke och sparsamhet kunna sköta ett större landt- hushåll.
Köksa finnes.
Svar med betyg, fotografi och löneanspråk till " Familje- medlem ", Uppsala-Näs p. r. J&amp;arnfröken.
p ö r tvåårig vistelse i Berlin önskar * barnlös familj en ensamjungfru, kun- nig i tyska språket och med goda re- kommendationer.
Betyg jämte fotografi och löneanspråk torde sändas till " A.
B.
", Viktoriagatan, Göteborg.
RiIHorl flinl / a enkel och stadgad, som DMUdU IIIbKd, båg och fallenhet att vara husmoder behjälplig med skötsel och handledning af fyra mindre barn, erhåller i höst anställning på landet mot frittvivre Sv, t.
" Barnkär " Lidköping p. r. n a r K A M M A R J U N G F R U För en skolflicka önskas sällskap med O C H H U S J U N G F R U, fransktalande, helst infödd, yngre dam under promenadtimmen efter skoltidens den förra kunnig i sömnad och frisering slut.
Bästa referenser erfordras.
Svar samt villig att deltaga i den senares till Karlavägen 38, 2 tr. göromål, den senare kunnig i henne till- kommande göromål och båda försedda med bästa rekommendationer finna plats till instundande höstflyttning.
Port- vakten, 38 Karlavägen, anvisar.
Elevplats p å l i t l i g och ordendtlig flicka, kunnig UNDERVISNINGSVAN LÄRARINNA * i matlagning och husliga sysslor erhåller god plats i 2 personers hushåll.
med utmärkta betyg önskar anställning i god familj Anspråk: 400 kr.
samt fri Svar till " N.
~W ", p. r. Norrköping.
resa.
Svar till " A.
1904 ", Dag.
Nyh.
Anspråkslös, bättre flicka erhåller plats i bättre hem, där frun Annonskontor, Gust.
A d.
torg.
!^ själf deltager i hemmets skötande.
Den p i i c k a som genomgått nusnällskurs sökande bör framför allt vara barnkär. "
önskar vistas i bättre familj för att Dessutom kunnig i sömnad samt för öf- utbilda sig hvad till ordnandet af ett rigt i de sysslor som förekomma inom hem hörer.
Deltager gärna i hushålls- ett hem.
Svar sändes med det snaraste göromol.
Hälst mot fritt vivre.
Svar under adress Fru Gunilda Andersson, snarast till " Ö ", Örebro p. r. Norrlandsgatan 19, 2 tr., Stockholm.
p n ung flicka önskar plats i bättre fa- prisk, glad och barnkär, ung flicka af • » •!
milj att gå frun tillhanda, är kun- ' bildad familj får genast plats i jurist- nig i matlagning samt van vid sömnad.
familj i Stocksund (15 minuter fr. Sthlm) Svar till " Ingeborg ", Linköping p. r. såsom barnfröken.
Hon bör vara kunnig D ä t t r e, f Örlof vad flicka önskar tillhösten i sömnad samt krnna hjälpa till i hus- * r plats i ett vänligt och trefligt hem, hållet med förekommande göromål.
Svar helst på landet, för att vara behjälplig i med referenser, fotografi (om möjligt) hushållet.
Någon lön önskvärd.
Vill an- samt uppgift om löneanspråk, ålder m. in- ses som familjemedlem.
Svar tacksamt sändes under adr.
" Jurist *, Stocksand, p. r. till " Edith 22 år ", Norrköping p. r.
Anspråkslös flicka, 1 Ing, anspråkslös flicka, som genom- undervisningsvan och musikalisk, önskas F gått 5-klassigt läroverk och skol- som lärarinna för tre barn 7 — 11 år.
Den kökskurs, önskar plats att gå frun till- som genomgått Kindergarten har före- handa, helst i prästhus pålandet.
Med- träde.
Referenser fotografi och löne- lem af familjen.
På lön fästes ej af- anspråk till " Landthem ", Eksjö p. r. seende under första tiden.
Svar till p n yngre, tysk fröken erhåller plats i familj, som sällskap och vårdarinna BÄTTRE, B A R N K Ä R FLICKA för två gossar om 6 o. 4 år.
Svar till " Tysk Familjemedlem ", Iduns Exp.
Önskas att på egen hand sköta mindre hushåll, där frun för hälsans vårdande Anspråkslös lärarinna sökesförtvåflickor behöfver hjälp, (2 gossar) jungfru finnes.
* • 8 — 10 år, att undervisa i vanliga skol- Betyg, fotografi, löneanspråk motses i ämnen, språk, musik och handarbete.
bref till Nils Rutberg, Boden.
Rek., fotografi och löneanspråk sändes " Egendom ", Hjerpås.
Snäll och barnkär, bättre flicka erhål- ler god plats i Stockholm 24 oktober Fotografi o. betyg under adr.
" Ordentlig ", Tidningskon t., Södermalmstorg.
S&amp;hlm.
p ö r lärarinnor, värdinnor, bildade bus- • hållsbiträden, hushållerskor finnas platser att söka.
Nya inackorderings - byrån Brunkebergsgatan 3 B, Stockholm.
Etablerad 18S7.
soppan får koka 10 min- Den skummas och afsmakas med kryddorna och ser- veras med ostsmörgåsar eller rostadt bröd.
" 1887 ", Ronneby p. r p n förlofvad flicka af god familj öu- skar plats i bildadt, trefligt hem i Sthlm den 1 nov.
som sällskap och hjälp ihushåll.
Äger vana vid alla inom hem förekommande göromål och god öfning i kontorsgöromål.
Fritt vivre och medlemskap af familjen önskas.
Svar till " M — a ", Iduns exp.
P L A T S S Ö K A N D E | Tng, bildad flicka önskar plats i god familj att vara hasmodern behjälplig med tillsynen af midre barn samt med p n anspråkslös 21 års flicka af god fa- förefallande lättare göromål.
Svar emot- milj önskar plats till hösten i större ses tacksamt af " Barnavän ", Nerikes familj att gå frun tillhanda och deltaga Allehandas kontor, Örebro.
i sysslor inomhus.
Genomgått Fröken 9 / LÅRIN bättre flicka, kunnig i mat- Chronius hushållsskola i Stockholm.
Ä 6T " di il]] lagning, bakning, syltning etc, lön fästes mindre afseende men önskar Önskar plats nu genast.
Svar till " Glad- hlifva ansedd som medlem af familjen.
lynt ", Tidaholm p. r.
Svar emotses tacksamt för vidare under- handling under adr.
" Huslig " Fellings- V Ä R D I N N A.
bro p. r.
Bildad flicka, ordningsälskande och 1 Tng, villig flicka önskar plats i familj sparsam, fullt kompetent att förestå U att gå frun tillhanda med hvarje- bättre hem, söker härmed plats som handa förekommande göromål.
På lön värdinna hos aktad ungherre eller änk- fästes intet afseende.
Svar till " Yillig ling.
Sv.
t.
" Godt Sällskap ".
Häfverö p. r.
1904 ", Iduns exp.
g n bildad flicka önskar plats i trefligt hem som bjälp och sällskap.
Ä r p n erfaren 30-årig flicka af god familj, L * bildad, språkkunnig och berest, hus- kunnig i matlagning, föröfrigt uti alla lig och barnkär, önskar förestå ett finare ett hem förekommande göromål, finare större eller mindre hushåll, eller ock handarbeten, linne^ömnad samt enklare någon ansedd allmän anstalt.
Bästa klädsömnad.
Lön Önskas.
Svar till referenser.
Bref hesvaras förtroendefullt • ' Familjemedlem 24 år ", Iduns exp.
under förutsättning af full ömsesidig diskretion.
Adress " Rafael " Iduns exp.
0 (1 Åpjn danska af god familj önskar bU~a \ l|J komma till sällskap och nytta f. v. b. i yngre familj på landet, ej för långt från D ä t t r e, huslig och praktisk flicka ön- Stockholm.
En mindre kontant ersätt- skar plats i mindre familj.
Mång- ning lämnas.
Svar inom 8 dagar till " Fa- årig vana äges i allt hvad till ett bättre miljemedlem ", Postkontoret Malmskil- hushålls skötande hörer.
Svar till " W.T. "
nadsgatan, Stockholm.
Linköping p. r.
B I L D A D, S T A D G A D FLICKA, En f r a n s k g u v e r n a n t från Schweiz, nu boende i " Wien, men skicklig i handarb.
och språk, önskar som förut vistats här önskar återkomma mot fritt vivre komma i godt hem, att till Sverige och söker plats i familj.
Hon vara behjälplig med läxläsning och bar- har utmärkta mångåriga betyg.
Rekom- nens öf vervakande.
Svar till " Anspråks- mendationer hos Fru Karl Otto Bonnier.
lös ", Annonsbyrån Ö. Larmgatan 1, Göte- borg.
Rikstel.
53 95.
Allm.
Tel. 42 82., I-lushållsfrÖken, fullt skicklig i såväl • ' finare som gröfre matlagning, bak- ning m. m., &amp; amt med flerårig vana vid ett hushålls skötande, får till hösten plats i familj på landet i Skåne (ej landt- hushåll).
— Svar med uppgift på löne- V \ e som Önska lärarinnor, hushålls- och Qtadgad, bättre Élickaönsk.
pl.
som hus- G o d t o m platser förest., eller i brist därpå som hus- barnfr., torde anm. sig å Inack.-byr., för Lärarinnor, Sällskap, Värd., Kontors-, anspråk, betygsafskrifter m. m. torde Hushålls- och Barnfröknar.
Norra In- sändas under adr.
" Duglig ", Annons- Norrköping, där dugl.
sökand, alltid fin.
hållsfrkn.
Utm.
bet.
Svar till " Redbar ", Iduns exp.
f. v. b.
Öppet mellan 12 — 2 och 4 — 6.
ackord.-Byrån, Malmskilnadsg.
27, Sthlm.
bladet, Lund.
finnes å förstklassigt, svenskt gymnastik- institut i Paris, för ung, frisk flicka, som genomgått 8-klassigt läroverk.
Svar med fot, till " Framtid ", Jönköping p. r.
