# ID: svediakorp-per1575
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1904
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 36,336
# sentences: 1,306
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 37 (924) TORSDAGEN DEN 15 SEPTEMBER 1904 17:DE XRG.
HUFVUDRED AKTÖR O C H ANSV.
UTGIFVARE: PRITHIOF HELLBERG Rita i en skämttid- ning!
Nåja, hvarför inte!
tänkte han.
Vis- serligen hade det per- spektivet aldrig visat sig för honom under hans studier i perspek- tivläran, men det gick ju alltid an att för- söka.
Och en solig julidag lade han ut från den idylliska Gripsholms- viken och stäfvade in mot staden, som han inte sett på flere vec- kor.
Han iakttog med friska ögon det af sol- dis och fabriksrök tuschade panorama, som heter Stockholm från Mälaren, och hans hjärna tumlade ännu EDVARD FORSSTROM I SIN ATELJER.
FOTO FOR IDUN AF A.
Kejsar Wilhelms-hufvudet, som befann sig i ett mycket upphettadt tillstånd, så att det gång på gång afsatte stora svettpärlor i ögon- brynens snår, lyftes nu från arbetet och be- sköt besökaren med ett par stränga, blixt- rande ögonkast.
" Jaså, det är herr Forsström.
.
.
Ja, redak- tören träffas inte nu, men vi kan nog göra upp den här saken ändå.
.
.
Mitt namn är Meijer.
.
.
Mauritz Meijer.
.
. "
Förnamnet ut- sädes med ett ritschande ljud, som när en skridsko snabbt skär en skåra i isen.
" Herrn kan rita? "
Jo, det trodde nog E. F. att han kunde.
" Hm!
.
.
.
Det är annars inte många, som kan det.
.
. "
Här ljungade ett par h vassa projektiler ur ögonen och snuddade förbi Räfsnäsmannens kinder.
" Jag är också artist, ser herrn, och när jag skär stockarna, måste, jag ibland korrigera teckningen för att den är alldeles käpprätt åt.
.
.
Nå, nå!
.
.
. "
Han tog upp sin plånbok, bläddrade bland en hop- papperslappar, af hvilka han till sist utvalde BLOMBERG.
EN K A R R I K A T Y R T E C K N A R E.
med en färgskiss af Riddarhusets röda, LAND DE mer eller mindre löftesgifvande kopparhufvade massa målarpojkarna från konstakademien, hvil- och det lilla torgets i ka sommaren 1880 höllo till ute på Räfsnäs, solgasset vegeterande den gamla Vasagården vid Mälaren och där poliskonstapel samt målade sörmlandsnatur af hjärtans lust, befann förbirullande ölvagnar, sig äfven en ung man, som hette Edvard då han trefvade upp- Forsström, innehafvare af en anmärknings- för én Rem bran dt- värd tecknartalang och en genomhygglig själ skuggad stentrappa i för öfrigt.
Han älskade färger och linjer med ett af husen vid Väster- samma styrka som sjömannen älskar hafvets långgatan och steg in lukt och vågornas friska brus; en klart belyst på Söndags-Nisses landskapsbild, med alla konturer skarpt af grän- byrå.
sade, fyllde hans målaröga med njutningsför- Där satt en herre nimmelser, och när luftens eller markens fa- med kejsar Wilhelms- rande folk etsade sig skarpt mot bakgrunden, hungrade hans ritstift efter att få reflektera hufvud samt iklädd hamptygsrock och dem på papperet.
För impressionismens vaga gräfde med en graf- stämningsspeglingar ägde han däremot näppe- ligen någon sympati, och bisarreriets blixt- stickel i en liten bux- bomsbit.
Rummet var linjer lämnade honom kall.
litet och kvaft och Nu hade han, som sagdt, sin varelse där sparsamt belyst från ute på den historiska kungsgården, blef brynt ett fönster, som blifvit af solen, duschad af regnet, allt under det grumligt af att längta han knogade uppför konstens steniga och bort från grannhusens tistelbevuxna backar, ty målare skulle han bli.
påträngande umgänge.
Då anlände en dag från en af de krumma, mörka gatorna i staden inom broarna ett bref, Den unge E. F. adresseradt till eleven vid Kgl.
akademien för sade sitt namn och de fria konsterna herr Edvard Forsström, utandades en blyg ön- hvari den unge artistadepten erbjöds att bli skan att få träffa re- tecknare i Söndags-Nisse efter den plötsligt daktören af den humo- aflidne K.
B. Thelin.
ristiska tidningen.
B HR O C H FRU FORSSTRÖM A.
UTANFÖR DERAS BLOMBERG FOTO.
VILLA Å DJURSHOLM.
IDUN 1904 — 450 — BOSTRÖM I VALET OCH KVALET.
en, som han räckte åt Forsström med orden: " Där har herrn en anekdot.
.
.
Far nu hem och rita någotf till den och kom hit med krafset i morgon, så få vi se, hur det tar sig ut. "
Forsström, till hvars mindre vanliga artist- egenskaper alltid hört den strängaste punkt- lighet, infann sig ånyo följande dag på den skämtsamma tidningens byrå, träffade på nytt den barske xylografen, som underkastade " krafset " en morrande kritik, hvarefter Fors- ström omedelbart blef antagen-som tidningens fasta illustrativa medarbetare.
Hvarje vecka fick han nu rita " gubbar " på fem å sex stockar, hvartill texterna meren- dels levererades honom af gamle Meijer, som tycktes ha historier på förlag.
Dessutom skulle han på mellantiderna rita till Nisse- kalendern, och som han därjämte de första åren fortsatte vid akademien, var det att ligga i sent och tida.
På det sättet förflöt för honom hela åttiotalet, den- na intressanta och blodfulla genombrottstid i vår litteratur, men från hvars stormupprörda värld ingen frisk bris blåste in i vår satiriska press, ty de svenska skämttidningarna bibehöllo öfver hufvud sin gamla prägel med de tämligen monotona bilderna och sin oftast rätt färg- svaga text.
Då dog Frans Hodell och efterträddes af en ny redaktör och gammal Nisse-medarbetare, som trots sin redliga vilja och goda litterära förutsättningar saknade den kontakt med huf- vudstadslifvet, utan hvilken en aktuell skämt- tidning näppeligen kan redigeras.
Det var fara värdt att Söndags-Nisses lätta slup vid den tiden höll på att komma in i dödvatten och gå till botten.
Men under allt detta satt Forsström kvar bredvid Meijer och ritade med orubblig plikttrohet de vanliga herrarne och damerna, inbegripna i de vanliga anekdotiska samtalen; och den gamle Meijer, hvars skägg hvitnat till silfver och hvars hårstrån numera knappast nådde till Bismarks världshistoriska tretal, skar oförtrutet sina stockar, korrigerade Forsström då och då, svor emellanåt en ramsa öfver publikens kallsinnighet och tidningens fallande upplaga, medan släggorna dånade i smedjan nere på gården och skenet från äss- jan flammade rödt mot Nisses redaktionsfön- ster, innanför h vilka den kvicka andens röda och renande eld var nära att brinna ned.
Ännu flämtade det dock till i de gamla Nisse-traditionernas bloss däruppe i redaktio- nens lokal vid Klara norra kyrkogata, inom hvars väggar det slog emot en liksom en stämning af ett nu försvunnet Stockholm.
Jag erinrar mig lifligt, då jag kom dit upp ibland om aftnarne, Forsström sittande i ske- net från xylografens lampa och plockande upp färdigtecknade stockar ur fickorna, som Meijer samlade i sin låda; stickeln arbetande i det skärpta ljuset från den vattenfyllda glas- kulan, medan redaktören våndades öfver vec- kans krönika.
Cigarrettröken " låg som en gråblå sky under taket, mot hvilken redak- törens ämnessökande blickar stundom sväf- vade, som om han hoppats få se skyn dela sig och visa elyséen med Schultz ' och Wahl- boms andar, från hvilka han skulle undfå inspiration.
Då föll stickeln mot bordsskifvan och kejsar Wilhelmshufvudet talade: " Vill ni ha en toddy, gossar? "
Artisten, redaktören och poeten framslun- gade i en jublande treklang ordet " ja. "
Xylografen tog sig en pris ur sin snusdosa, gick ut i expeditionsrummet, där tidnings- packorna sofvo i sina fack, och ringde upp en vinhandel vid Drottninggatan.
BOESTAD LÄMNAR RIKSDAGEN.
kultur, ty Forsström är en ifrig blomster- älskare och redaktören var styf botaniker.
Men när tecknaren gick hem om kvällen för att taga itu med en ny serie gubbar, hände det att den gammalstämning, han omgifvits af uppe på byrån, framkallade revolterande tankar i hans sinne.
Hans fantasi kände, att den hade krafter till något mera och djupare på illustrationsarbetets område än dessa små figurbilder, hos hvilka den komiska och satiriska karrikatyren aldrig hade något tillfälle att få göra sig gällande.
En förändring härutinnan kräfde emellertid bland annat, att den tekniska metoden för bildernas framställande antog modernare form, men för en sådan tingens ordning funnos då inga sympatier inom tidningen.
Plötsligt förändrades dock den redaktionella ledningen.
Hugo Vallentin, känd inom journa- listiken som kvick kåsör, spirituell sagoför- fattare och en vaken iakttagare af strömsätt- ningarna på politikens haf, satte Nisses röda topplufva på sitt hufvud.
Han var den rätte mannen i det rätta ögonblicket, begåfvad med ett känsligt öra för de skiftande klangfärgerna hos det politiska och litterära lifvets orkester, ett kvickt uppfattande öga och en betydande fond af satir.
DEN N Y A MINISTAREN, TAFLA EFTER G. SALOMANS JSEGRARNES HEMKOMST ».
" Skicka ned en butelj konjak, vanliga sorten.
.
.
Meijer.
.
.
Söndags-Nisse.
.
.
Ja.
.
.
H A L L A N!
.
.
.
hallåh!
.
.
.
Men Karin ska.komma med den. "
Karin var en ståtlig Rättvikskulla, och när hon tio minuter senare anlände med varan, skyndade gubben ut i expeditionsrummet med ungdomliga steg och stängde noga dörren efter sig, medan den lilla affärstransaktionen ordnades.
Då han återvände, strålade hans ansikte af ett särdeles humoristiskt leende, och han snodde de hvita majorsmustascherna med påfallande energi.
Ibland inträffade emellertid, att det var en kraftig vindragare, som kom med den rekvi- rerade drufvan, och då vardt gubben djupt dyster och såg hela världen i tusch, tills den första toddyklunken åter gjorde tillvaron trans- parent.
Med stickeln mot buxbomen och loupen för ögat berättade han sedan historier om Blanche, Séhlstedt, Hierta och många andra hänsofna stockholmare, med hvilka han um- gåtts, och vi hörde på.
Ibland interfolierade Forsström och redaktören med några historier af senare datum eller utbytte åsikter i horti- Från att vara ett indifferent skämtblad, ryckte Söndags-Nisse under hans redaktörsskap upp till en verklig politisk skämttidning, och den politiska karrikatyren, ritad med Edvard Fors- ströms säkra och fina stift, gjorde på allvar sitt inträde i Sveriges press.
De politiska teckningar, som dessförinnan förekommit, äro knappast värda att markera.
Vecka efter vecka, sedan åratal tillbaka, har nu vår publik fått mottaga dessa Edvard Forsströms karrikatyrer, framställande än våra tongifvande politici, än våra skalder och konst- närer, skådespelare, finansmän o. s. v., nästan alla gifna med på kornet tagna porträtt, teck- nade med en måttfull ironisk uppfattning, som ställer dem värdigt vid sidan af den engelska karrikatyrkonstens bästa alster, och som, om Forsström varit född ute i Europa, skulle gjort hans namn världsberömdt.
För några år sedan öfvergick han till den af honom och Hugo Vallentin grundade skämt- tidningen " Puck ", och på dess första sida Hvilket munvatten skall man använda?
Intyg: Den bekantskap jag gjort med varit uteslutande framhålla angenäm och vill Azymol, jag har särskildt dess utomordentligt angenäma och upp- friskande smak samt dess förmåga att upplösa fett- och slemartade hinna; och beläggningar uppfyller å Azymol tänder och slem- de fordringar man ställer på ett det bästa munvatten och kan sålunda med allt skäl rekommenderas.
Stockholm den 22 Nov.
1899.
Henrik Welin, legitimerad tandläkare.
Lärare vid Karol.
insiit.
Tandläkareinsitttition.
MELLINS FOOD A N D R A KAMMARENS KUNGSTIGER.
af Läkarekåren erkändt bästa näringsmedel för barn och sjuka,.
JFinnes pd Apoteken samt hos Specerihandlarno.
P R O F g r a t i s o c h f r ä n c o fr&amp;n Axel Lennstrand, GEJFZiM.
— •,
IDUN 1904 — 451 — ha många af Forsströms allra bästa teckningar funnits offentliggjorda.
Som prof på hans säkra tecknartalang meddela vi här våra läsare den ypperliga bilden af S.
A. Hedin som kungstiger.
Det är nästan vandalism att kalla denna teckning politisk karrikatyr; den är snarare i sina säkra monumentala linier en karaktärsstudie, utförd med djup psyko- logisk känsla och en frapperande teknisk nobless.
En annan sida af hans talang visar sig i hans förmåga att på ett från öfverdrifter fritt sätt parodiera kända konstverk.
Se till exempel den Otterska ministärens fall, efter Geskel Salomans duk " Segrarnas hemkomst " — en humoristisk omtolkning af konstnärens arbete, som upprullar en hel akt af ett politiskt skåde- spel.
Bland våra politiska märkesmän torde ingen varit hans stift kärare än hans excellens från Östanå, och i fråga om Waldenström, Boe- stad och andra af vår riksförsamlings fars- artade figurer, veta vi, att han ägnat dem det lifligaste intresse.
Som teatertecknare står han måhända ej fullt på samma artistiska plan, men det åsido- sätter icke, att några af hans bilder från kuliss- världens fejder äro ganska roande traveste- ringar af teaterkrönikan.
Karrikatyr betyder ju, som bekant, egent- ligen öfverdrift, ett våldsamt framhäfvande af sakens eller personens vasensinnehåll, en grell belysning af dess svaga sidor, eller en situationens förstoring till disproportion, hvar- af framkallas en komisk verkan.
Enligt denna definition är Forsström endast karrikatyrist till hälften, i motsats till en Albert Engström, en Knut Stangenberg m.
fl., hvil- kas intensiva sätt att se det komiskt väsent- liga hos en figur och trolla fram det med ett par djärfva linier han saknar.
Hans konst har intet af yra eller öfverdåd, men just i det trankila allvar och den säkerhet och omsorg, hvarmed hans stift drar upp figurerna, ligger något oemotståndligt löje- väckande, ungefär som hos scenens komiker, då han, utan att förråda en glimt af munter- het, utslungar en skrattretande replik.
I tio år och litet till har Edvard Forsström nu 5 2 gånger om året sändt ut sina teck- ningar till dagskrönikan, förutom allt annat han ritat i böcker och tidsskrifter.
Och i morgon fredag fyller han 5 0 år.
Det torde därför intressera svenskarne litet hvarstädes i landet att se dragen af den man, hvars ritstift skaffat dem så mycket nöje.
Personligen gör han inte det ringaste väsen af sig; han är tvärtom en hygglig och an- språkslös människa, utan alla " artistiska " fukter, dagligen ihärdigt verksam vid ritbordet i sin palmbeskuggade ateljer i den trefliga Djursholmsvillan och för öfrigt njutande af ett lyckligt hemlif vid en älskvärd hustrus sida.
Hans stora anspråkslöshet hindrade honom till och med att säga något om sig själf, då jag häromdagen uppsökte honom i hans Tusculum och förklarade, att jag tänkte skrifva om honom i Idun.
När jag därefter gick upp till " Pucks " redaktör i afsikt att där få några meddelanden om hans bolags- man och artistiske medarbetare, svarade han: " Skrif att Edvard Forsström är en briljant tecknare, enastående i sitt slag i Sverige, och för resten den hederligaste själ, som går i ett par skor! "
' Och det har varit mig en tillfredsställelse att få göra.
ERNST HÖGMAN.
PA HEDEN.
| MIN SOMMARSKOGS sus är som dröm-.
ljud att tyda.
Till skum blifva böljdansens lekar och sång.
De ha sjungit om lyckan, hon skall mig lyda; de siat om kärlek min ungdom lång.
Men ve, att jag lyssnade, längtade, trodde en enda endaste gång.
K L ö p Svart Siden.)
1 Begär profver franko af våra garanteradt § | solida sidentyger från 90 öre till kr.
13 pr mtr.
§ Specialifé: Sista nyheter af brud-, sällskaps- | 1 och promenadtoiletter, äfven i kulört och hvitt.
1 Sändes tull- och portofritt direkt till privata.
1 (Schweizer &amp; Co., Luzern S. 6.
(Schweiz).
| Sidentygs-Export.
— Kungl.
Hoflev.
Det skönsta, jag visste i försommardagar, var sol i allén mellan björkar och fur öfver trolofningspar i de hviskande hagar vid Sylviors sånger och vallarens lur.
Men ödenas alfer ock pyssla i snåren; man vet, man ser icke hur.
Nu flyr jag ur lunden, där sångerna flöda, när fåglarna bygga och kärlek är ung.
T y för mig är det ensamma, stilla och döda, där intet gör hågen förnöjd eller tung.
Allena jag går med min lågande längtan på höglandshedarnas ljung.
Det hvilar därute, det drömmer och tiger i skugglösa rymdernas soliga ro, där en renare luft öfver markerna stiger, och ingen mig nalkas med svek eller tro.
Men tyst lägger vinden sin hand på min panna, där tysta tankarna bo.
Du drömda, du kära, säg, får jag dig vänta, du, som mig förstår och har längtat som jag?
Skall du lockas ur blommande lundarnas glänta af hedens och tufvornas karga behag?
Jag länge dig anat, Gud signe vårt möte en dalande ungdomens dag!
Med armen om dig vill jag vända till- baka till björkarnas susande vackra allé, till de syner och sånger, jag gick att försaka, som ensam att möta var svåraste ve.
Kom vacker i vemod, kom arm och allena på heden ditt följe mig ge.
GUSTAF ADOLF BERGSTRÖM.
Mösseberg 1 9 0 4.
Glöm Jubileumsfondens ej sparbössor!
VÅRA VÄNNER LUFFARNE.
AF M. VALLQUIST.
BELÖNAD M E D 2:DRA PRIS I UPPSATSAFDEL- NINGEN A F I D U N S L I T T E R Ä R A P R I S T Ä F L I N G.
A LLT FLERE blifva de röster, som höjas för att till nyttiga samhällsmedlemmar omdana de fribrytarskaror, hvilka till ett an- tal af många tusen " luffa ", " stryka " och " drifva " landet rundt, brandskattande med godo eller ondo, allt efter omständigheterna.
Den tid torde icke vara långt aflägsen, då dessa enstaka rop samla sig i en riksdagsmotion, som torde hafva till följd arbetshem i långt större utsträckning och efter andra principer än de nu här i landet brukliga " arbetshusen ", där dagdrifvare på en tid buras in för att sedan med friska krafter fortsätta den kurs de börjat.
Men innan vi komma så långt och äfven sedan, har den svenska husmodern här en mission att fylla, som i hög grad skulle under- lätta denna människovänliga plan, och utan hvilken hjälp den torde i hög grad försvåras.
Förrän jag öfvergår till detta, får jag likväl bedja läsaren att först kasta en blick på " corpus delicti ".
Bekantskapen saknar stundom icke ett visst intresse.
Bland de många skiftande typer luffarekåren har att uppvisa, skulle jag vilja framdraga fyra: den galante, den godmodige, den skygge samt den brutale och fräckt våldsamme.
Den galante vagabonden, riddaren af lands- vägen, hvem mins ej Héléne Lassens dråp- liga skildring af honom i Idun för ett par år sedan!
Och hvilken husmoder på landet har ej någon gång mottagit visit af honom.
Han knackar, stiger in, tager i dörren en hastig öfverblick öfver köket, — ty han går verkligen in köksvägen, — och är den tjänst- förrättande invånarinnan ung och Vacker, blir han genast vid godt lynne.
Kanske träffar han husfrun själf, gör en charmant bugning och framlägger i väl valda ord sina önskningar.
Han redogör med synnerlig beredvillighet för sina lefnadsomständigheter.
Stundom har han varit betjänt hos någon ädling på ett gammalt sörmländskt gods och så.
.
.
ja, blifvit utan plats.
(Jag misstänker storligen, att han vid tillfälle uppträder som baron H. eller grefve L.
själf.)
Emellertid är han nu " resande " och ber om ett litet ficklån.
Inte det-!
Nå, hans habit har af resan blifvit illa medfaren, skulle fru gref- vinnan.
.
.
jaså, inte grefvinna.
.
.
ja, det var vanan, som talade och utseendet som.
.
.
hm!
.
.
.
skulle inte fruns man händelsevis hafva något att afvara.
Han håller äfven tillgodo med kaffe eller mat, som likväl serveras honom med särskild hänsyn till hans vistelse i de förnäma famil- jerna.
Han är tjänstaktig " cavaliérement ".
Men är det fråga om verkligt arbete (han är stundom " HT J- '
IDUN 1904 — 452 — Lanolin- Sana-Tvål.
Garanterad ren, neutral, mild och öfveriet.
Bästa Barntvål!
2 5 ÖRE ST. Grumme &amp; Son Stockholm.
trädgårdsmästare), så arbetar han ej under sex kronor om dagen.
Den godmodige är ej fullt så frispråkig.
Men man skulle djupt såra också honom, om man räknade honom till " kåren ".
" Åh bevars, då blefve man snart som en annan luffare ", svarades mig en gång på förfrågan, om han ständigt " reste " på detta sätt.
Ofta stor och stark, uträttar han gärna ett och annat arbete, ehuru hans arbete vanligen hör till de på lands- bygden oanvändbara: t. ex. sjöman, handsk- makare, f. d. artillerist o. s. v. Han går stundom sina ordentliga turer och kan åter- komma år efter år med en pendels regelbun- denhet.
En af denna kategori kom första gången till oss för många år sedan.
Han var maski- nist och skulle från Göteborg återvända till sin hembygd efter sjöfartens upphörande.
På våren återkom han på väg åt motsatt håll.
Så fortgick det år efter år.
Jag började räkna honom som en gammal bekant.
Han fick en vänlig nick och några igenkännandets ord hvarje gång och behöfde knappt upplåta munnen för att anhålla om mat, förrän han bokstafligen hade den på gaffeln.
Men en gång kom han ovanligt tidigt på hösten och blef tillspord, om sjöfarten redan upphört.
Han såg helt förbryllad ut och teg.
" Eller är ni inte sjöman? "
" Nej, jag är rep- slagare. "
— Jag bekänner, att mitt intresse svalnat till under fryspunkten.
Så ha vi " den skygge.
Han, som undviker •din blick, men hvars ögon stundom flyga ikring på ett sätt, som kommer en omtänk- sam matmor att mer än vanligt noggrant se efter, att silfret är på sin plats och dörrarna om aftonen låsta.
Här är mången gång den verkliga nöden, det straffade brottet, blygseln.
Han plågas synbart af frågor.
I sammanhang därmed: fråga alltid litet eller intet.
Antingen han går till Trelleborg eller Haparanda, är han hungrig.
Han kommer icke till dig eljes.
Han pinas af dina frågor, hvarför öka hans skuldregister med ännu en lögn?
Och sanningen får du aldrig.
Han är melankolikern bland de fyra.
Den, som får minsta vänligheten.
Den, som hellre tager en kall matbit att ätas i ensam- heten än ett rikt mål inför forskande blickar.
Nummer fyra besöker mera sällan de större människoboningarna.
Han tränger in i de små och gör sig till herre utan krus.
Får han ej genast hvad han begär, så skrämmer han sig till det.
De enfaldiga hotas med trolldom, de motsträfviga med stryk.
Han uppträder gärna i samlad trupp, och hvar ett nattligt öfverfall eller inbrott föröfvats, kan man skönja hans spår.
Han är äldre broder till nummer tre och tager honom gärna till sin lärjunge.
Han skyltar ofta i tidningarna, läser med belåtenhet om sina bravader och skrattar, när han kommer till slutklämmen: " man tror sig vara gärningsmannen på spå- ren ".
En ensam landtman, som möter honom och hans gelikar på en enslig landsväg, kom- mer näppeligen oantastad undan, och ve den unga kvinna, som anträffas af dem.
Här kunde berättas saker så hemska, att hvarje rättänkande man eller kvinna skulle uppröras i sitt innersta och ropa högt: " Här måste något göras! "
Hvad skall då göras?
Det viktigaste framtidsförslaget är här ofvan antydt, men frågan är nu: hvad kunna vi göra till dess att detta blir realiseradt?
Det är Sveriges (och Norges) husmödrar, höga och ringa, som i det fallet böra sam- mansluta sig kring ett bestämdt beslut.
På frågan: hvarför gå luffarne egentligen, kunna väl svaren utfalla olika, men i ett måste de dock sammanstämma.
Därför att de lätt och utan arbtete finna sitt lifsuppehälle.
Är detta rätt?
Är det rätt mot samhället, rätt mot dem?
Tanken eder en samlad trupp af många tusen arbetsföra män, om hvilka sades eder: dessa gå år ut och år in sysslolösa större delen af, ja, kanske hela året.
Dessa skolen I gifva föda, husrum, kläder, medan edra män och I själfva mången gång måste arbeta hårdt nog för er utkomst.
De gå sysslolösa, och man vet, att fåfäng gå lärer mycket ondt.
Här går icke an att klema.
Icke heller att bomma in sig bakom stängda dörrar.
Taktiken måste blifva en annan, visserligen mera be- svärlig.
Först: Gif aldrig penningar!
Sedan: Gif blott i ytterst trängande fall kläder.
Äfven de förvandlas vid första till- fälle till njutningsmedel.
Sist: Gif alltid mat, helst varm, att förtäras på stället, men märk: wiot arbete någorlunda •motsvarande värdet af den väntade förpläg- ningen.
Vid alla landtgårdar och mestadels äfven i städerna finnes dylikt af ett eller annat slag: vedsågning och huggning, vattenbäring, inbäring af ved m. m. Ombedjas de vänligt, helst icke af rädda eller spotska tjänarinnor, utan af husmodern själf, att utföra detta, kunna de i de flesta fall icke neka, en och annan gör det med nöje för ombytes skull, och säkert kommer den förtjänta måltiden, serverad med några ord af tacksägelse, att smaka den vilsekomne vida bättre än de kalla bitar, som i vanliga fall tillkastas honom.
Och af tjugu kommer kanske en att känna en längtan efter att icke blott vara en snyltgäst, utan en man för sig, oberoende af människors nåd, efter att blifva hedrad och aktad — och då är grunden lagd till inträdet i arbetshemmet.
Mången gång kan det vara svårt nog att vägra gifva kläder, då de hälft bedjande, hälft trotsiga ögonen borta vid dörren följa en, men undantagen från regeln böra likväl vara få.
Jag skulle vilja föreslå anskaffandet af en sparbössa till förmån för arbetskolonier.
Där kunde man nedlägga den summa ens goda hjärta bjuder, men som man icke kan lämna direkt i de sysslolösa händerna.
Blir önskemålet vunnet, och vi lyckas få till stånd verkliga arbetskolonier, ledda af kristliga människor, — älskande män, hvilkas sträfvan är att genom både sträng ordning och kärleksfull ledning skänka fosterjorden kraftiga och dugliga söner i stället för para- siter, då blir det ännu mer af vikt, att de nordiska husmödrarna ställa sig till deras tjänst genom förståndigt handlingssätt.
T y fortfara vi att af fruktan eller beklämdhet lägga hyende under lättjan, komma dessa dels farliga, dels beklagansvärda snyltgäster aldrig att försvinna.
Icke förrän de få klart för sig, att det icke går att slingra sig undan, icke förrän de veta, att de öfverallt, i de små fjällen som i de stora husen, mötas af maningen: arbeta!
skall skaran af " obefintlige " upphöra att rekryteras med män, hvilka för hvarje år, som ödes bort under lösdrifveri, blifva allt lastbarare, allt mer odugliga till ordnadt arbete.
Vårt land är, Gud vare tack, nu så lottadt att en människa, som verkligen vill hafva arbete, icke behöfver sakna ett sådant, hvilket gifver henne dagligt bröd.
Men många äro de, som af brist på arbetskrafter måst lämna gård och grund.
Mycken tack skola vi icke röna i början.
Men vi skola därför icke förtröttas, icke lämna målet ur sikte, väl vetande, att den hand vi räcka ut, icke är knuten, utan öppen till verk- lig hjälp såväl för våra vilsekomna bröder själfva, som för alla, hvilka nu med stora skäl räkna dem som en landsplåga.
• UPPLYSNINGAR RÖRANDE LEFNADSBANOR.
TERIGEN står ett OLIKA nytt läsår för dörren och återigen samlas tingdomen i skolorna.
Å Och numer är det ej endast den manliga ung- domen, som från landet sändes in till skolorna i staden, äfven flickorna få nu följa med, ty äfven de måste numera rustas med goda vapen till den kommande striden för verksamhet och bröd.
Att flickorna skola " bli något ", börjar lyckligtvis att förefalla lika naturligt som att gossarne skola det.
Men hvad de " skola bli ", det får ofta, där ej särskildt utpräglade anlag finnas, slumpen afgöra.
Man har ej ens alltid reda på, hvilka banor, som verkligen stå öppna för kvinnorna och ännu mindre känner man till de olika inträdesfordringarne.
Härvidlag vill nu Fredrika-Brem er-Förbundet komma den rådvilla ungdomen och dess bekym- rade målsmän till hjälp.
Sedan många år till- baka har förbundet å sin byrå, Drottninggatan 54, Stockholm, samlat program för skolor och förberedande kurser, upplysningar rörande in- trädesfordringar vid post, telegraf, telefon, järn- väg, gymnastiska institut, sjukvårdsanstalter m. m. och kan således genast besvara de flesta frågor rörande den förberedelse, som kräfves för de olika lefnadsbauor, som en kvinna kan välja.
Muntligt besvaras dessa frågor kostnadsfritt, skriftligt mot en mycket låg afgift.
Denna gren af förbundets mångsidiga verksamhet är nog redan ganska allmänt bekant, men önsk- ligt vore, att allmänheten ännu flitigare än hit- tills ville begagna sig af det erbjudande, som här göres den.
Det kan ej ofta nog påpekas, att det aldrig är för tidigt för den unga att börja förbereda sig till sin blifvande lifsuppgift.
Den, som redan under de sista skolåren vet hvad han eller hon " skall bli ", arbetar på ett helt annat och vida mera planmässigt sätt än andra, och det är oberäkneligt hur mycket tid och krafter, som härigenom kunna sparas.
Därför vilja vi här rikta en uppmaning till den kvinnliga ungdomen och dess målsmän: Sök att så tidigt som möjligt få afgjordt hvilket lefnads- kall den unga flickan skall välja och rusta henne sedan väl för sin kommande uppgift.
FRÅN O C H M E D D E N 1 MAJ äro IDUNS REDAKTIONS- OCH EXPEDITIONSLOKALER flyttade D R O T T N I N G G A T A N hvilket v i härmed jMurnbergs " PILSNERDRICKA 5 1, I TR. U P P, h a v e l a t m e d d e l a alla v å r a ranter, k o r r e s p o n d e n t e r, " till besökare R I K S F E L.
A L L M.
prenume- och kunder.
T E L.
3 7 9 4.
0 4 8.
IDUN 1904 — 453 — KALLE OCH TOPSY.
EN BARNSTUDIE AF JENNY HALLIN.
T O P S Y v a r inte lille K a l l e s, m e n h a n t y c k t e o m henne ändå.
S å v a r h o n o c k s å fin o c h v a c k e r, s å att det f ö r s l o g.
H o n h a d e t o f s p å h j ä s s a n o c h en fjäderskrud, s o m v a r spräcklig, hvit med s m å svarta prickar o c h streck, o c h Kalle ville j u s t s e d e n, s o m h a d e m a k e n.
L å n g a s t u n d e r k u n d e han stå o c h b e t r a k t a h e n n e m e d ett o f a n t l i g t i n t r e s s e, d ä r h o n låg o c h s p r ä t t a d e p å v e d b a c k e n, s å att b a r k o c h flisor r y k t e.
Hon var s t a r k, lilla T o p s y, o c h flitig v a r h o n, o c h s å k u n d e h o n v ä r p a m e d, o c h K a l l e k u n d e a l d r i g få riktigt klart för s i g, h u r h o n k u n d e ha fått lära det.
M e n en v a c k e r d a g blef T o p s y s å l d i alla fall.
Där- v i d g i c k det till p å f ö l j a n d e sätt.
K a l l e h a d e t v å s y s k o n, Per o c h Elin, s o m b å d a g i n g o i skolan.
Det gjorde K a l l e m e d f ö r r e s t e n, m e n han g i c k i s m å b a r n s s k o l a n o c h h a d e helt n y s s b e g y n n t.
De andra däremot voro mycket s t o r a.
P e r v a r t r e t t o n å r o c h Elin elfva o c h h a d e en lärare, o c h f ö r allt detta k u n d e Kalle icke b e - u n d r a d e m tillräckligt.
S å h ä n d e en d a g, att läraren v a r ute o c h g i c k åt det håll, d ä r h a n s f ö r e n ä m n d a ele- v e r b o d d e, o c h han v i s a d e dem den h ö g t uppskattade ä r a n att g ö r a d e m ett b e s ö k Han var nygift, o c h hans fru, s o m v a r m e d, v a r ä n n u s å i b o s ä t t n i n g s t a n k a r n a, att allt, h v a d h o n s å g, t y c k t e s h e n n e e n k o m p a s s a n d e för h e n n e s h e m.
D å v a r d e t i c k e s å u n d e r l i g t, att h o n k a s t a d e b e g ä r l i g a b l i c k a r p å T o p s y, o c h att h o n k ä n d e s i g hjärteglad, d å h o n l y c k a t s f ö r v ä r f v a d e n n a för h ö n s - gården vid skolhuset.
Kalle s å g d e t t a o c h p r o t e s t e r a d e inte — h a n v a r t v ä r t o m riktigt s m i c k r a d ö f v e r att T o p s y p å detta sätt blef bemärkt o c h eftersträfvad!
M e n d a g e n därefter v a r det slut m e d f r ö j d e n.
När h a n k o m från s k o l a n, satt h a n s m o r i d e t s t o r a h v a r d a g s r u m m e t, o c h K a l l e s a t t e s i g m o t all v a n a all- deles tyst bredvid henne.
— H v a d är det m e d d i g?
D u h a r v ä l inte skaffat d i g b a n n o r i s k o l a n?
— frågade h a n s m o r ä n g s l i g t, t y h o n v i l l e s å g ä r n a ha h e d e r a f s i n a b a r n.
— Nej.
— Nå då så!
H o n blef l u g n a d o c h fortsatte att s y.
— M o r — b ö r j a d e Kalle — är inte m i n h v i t a nin m i n v ä n?
ka- F r u B j ö r n b e r g l o g.
H o n v a r v a n v i d att h e n n e s g o s s e v a l d e s a m t a l s ä m n e n efter sitt e g e t h u f v u d.
— D e t m å t t e d u v ä l v e t a b ä s t själf — s v a r a d e h o n.
— K i s s e, s o m inte är m i n, u t a n a l l i h o p a s, är h a n min v ä n?
— — — Ja, v i s s t är han en liten v ä n till o s s a l l i h o p.
Stjärna o c h R o s a i h a g e n o c k s å?
Ja, d e m e d.
D å b r ö t en s u c k fram ur d e n lilles k v a l d a b r ö s t.
— D å är v ä l t u p p e n o c h alla h ö n o r n a v å r a v ä n n e r •också?
— Ja v i s s t.
F r u B j ö r n b e r g v a r f ö r v å n a d o c h u n d r a d e, när för- h ö r e t s k u l l e sluta.
O c h s l u t fick det, ett j ä m m e r l i g t slut.
Kalle s a t t e båda händerna f ö r ö g o n e n, o c h h e l a floder a f tårar r u n n o i en h a s t fram m e l l a n h a n s k n u b b i g a fingrar.
H a n s m o r lät f ö r b r y l l a d h a n d e n m e d s y n å l o c h tråd s j u n k a i sitt k n ä.
— H v a d i all v ä r l d e n är d e t?
— O c h s å — h a — v i — sålt — T o p s y — p r e s - s a d e g o s s e n fram mellan täta s n y f t n i n g a r.
Fru B j ö r n b e r g s a t t en s t u n d r å d l ö s o c h s t u m.
— H u r h a r d u n u k o m m i t att t ä n k a p å det, d å?
— frågade h o n omsider.
— J o, i d a g s å talade v å r fröken o m s å m y c k e t för o s s — o m den, s o m var så vådligt s t y g g, du vet — han, s o m sålde n å g o n, du v e t!
Kalle b ö r j a d e s n y f t a p å nytt.
D e t d r ö j d e en s t u n d, han åsyftade.
innan hans mor förstod hvad — M e n a r d u J u d a s I s k a r i o t?
— frågade h o n f ö r säkerhets skull.
— Ja-a — o c h f r ö k e n s a ' själf att det v a r s å v å d - ligt s k a m l i g t j u s t för det, att d e t v a r sin b ä s t e v ä n h a n s å l d e — — — — — d å tänkte j a g p å o s s, s o m h a d e sålt T o p s y.
— Nej m e n, k ä r a b a r n!
— Jaa — fortsatte Kalle — m e n s å t ä n k t e j a g s e n, att k a n s k e inte h ö n s e n o c h d e a n d r a v a r v å r a v ä n - ner, m e n det s a ' d u j u n u själf, att det ä r d e!
Kalle värre än att kröp ihop förut.
till ett bylte o c h snyftade Hans mor var rådlös o c h kämpade mot ö n s k a s i g tio mil därifrån.
ännu frestelsen I d e t s a m m a k o m m o de.
äldre b a r n e n h e m o c h stan- n a d e i n n a n f ö r d ö r r e n i full f ö r v å n i n g v i d å s y n e n af s i n lille b r o r s tårar.
P e r fann s i g f ö r s t.
— M o r, h v a d har Kalle s l a g i t s ö n d e r?
— frågade han utan vidare.
H a n s syster tillägnade sig ö g o n b l i c k l i g e n hans idé o c h r u s a d e till s k ä n k e n för att s e, o m h e n n e s s k a t t i p o r s l i n s v ä g, en g r a n n k a f f e k o p p m e d: » T i l l en s n ä l l flicka » p å s i d a n, v a r h e l o c h b i b e h å l l e n.
Jo, den s t o d där o s k a d d m e d r a n k o r o c h f ö r g y l l n i n g a r, o c h h o n d r o g en l ä t t n a d e n s s u c k.
Fru B j ö r n b e r g m å s t e le.
— H a n har inte s l a g i t s ö n d e r n å g o t — s a d e h o n afvärjande.
— Ja, h v a d g r å t e r h a n d å f ö r?
— t y c k t e Elin för- vånad.
P e r a n s t r ä n g d e s i g för att finna ett n y t t skäl.
Så fann h a n det, o c h s o m h a n r e d a n b e g y n n t e k o m m a i d e åren, d å en g o s s e s å g o d t s o m a l d r i g k a n t ä n k a s i g, att h a n b e g å t t ett m i s s t a g, s å v a r h a n åter fullt v i s s o m att h a funnit d e t rätta.
— D e t s ä g e r j a g d i g, Kalle, att k u n d e d u inte l ä x a n, s å v a r det s a n n e r l i g e n skam, för j a g f ö r h ö r d e dig på alltihop i går kväll — utbrast han m y n d i g t o c h s å g s å u p p b r a g t ut, att h a n s lärare, s o m h a n a n n a r s t r o g e t s ö k t e att efterlikna, s ä k e r l i g e n i c k e k u n d e k o m m a u t m e d hälften i d e n v ä g e n i l i k n a n d e fall.
N u t o r k a d e Kalle s i n a k i n d e r o c h s å g m y n d i g ut, han med, ty han sträfvade t r o g e t i sin s t o r e b r o r s fotspår.
— Jag k u n d e l ä x a n — s a d e h a n.
— O c h s å sitter d u o c h g r å t e r s o m ett l i n d e b a r n - - Kalle lindebarn!
Elin s n u r r a d e r u n d t p å t å s p e t s a r n a o c h t y c k t e själf, att h o n v a r k v i c k.
— K o m, Kalle — afbröt deras m o r d i s k u s s i o n e n k o m o c h hjälp m i g g ö r a i o r d n i n g p å v i n d e n!
D e t lät inte h e n n e s g o s s e s ä g a s i g t v å g å n g e r, utan begaf sig genast i v ä g.
— V i s k u l l e v ä l tala till slut, d u o c h j a g — s a d e h o n, n ä r h o n j ä m t e sin y n g s t e s o n s t o d u p p e p å d e n halfmörka vinden.
— Det var Kalle med o m.
— M i n n s d u, att Elin o c h d u k ö p t e ä g g i h a n d e l s - boden i vintras?
Kalle n i c k a d e.
— M i n n s du, h v a d de kostade?
— Nej — j a g fick j u inte b ä r a s å m y c k e t s o m en enda slant!
K a l l e s lilla r u n d a a n s i k t e f ö r m ö r k a d e s v i d m i n n e t af den brist p å förtroende, s o m visats h o n o m.
— M e n d u v e t i alla fall, att d e k o s t a d e p e n g a r, o c h d e t k a n v a r a b r a n o g.
När v i själfva h a sålt ä g g, s å h a v i o c k s å fått p e n g a r — t r o r d u, att v i k a n sälja T o p s y s ä g g nu längre?
Fru Björnberg märkvärdigt bra.
K O R P U L E N T A mot postförskott eller P E R S O N E R.
efterkraf öfver hela Norden.
att h o n nu redde sig Kalle k l a r n a d e u p p.
E n s å d a n f ö r k l a r i n g p å det h e m s k a f ö r r ä d e r i e t h a d e h a n inte t ä n k t s i g.
— O c h T o p s y h a r n o g rätt r o l i g t d ä r b o r t a, t ä n k e r j a g — fortsatte m o d e r n f ö r att få d e s i s t a s k u g g o r n a att v i k a.
Det lyckades, o c h h e n n e s g o s s e fortsatte i s a m m a ton.
— Ja — o c h v i är inte o v ä n n e r m e d h e n n e, v i t y c k e r o m h e n n e ä n d å, o c h j a g skall tala m e d h e n n e i m o r g o n o c h s e, o m h o n inte k ä n n e r i g e n m i g!
K a l l e s b l å a ö g o n t i n d r a d e, o c h h a n v a r helt u p p - rymd.
— Ja, g ö r det d u!
Men g å nu ned o c h läs!
D e n lille ilade n e d för t r a p p a n helt lätt o m hjärtat, och h o v e t, o m i c k e h a n s m o r k ä n d e s a m m a lättnad.
M o r g o n e n därpå s t o d Kalle o c h s å g m y c k e t n o g a p å, när s y s k o n e n m e d u t h v i l a d e krafter g r e p o s i g a n m e d g r ö t e n, s o m utgjorde deras frukost.
När han hade sett n o g, b e g a f h a n s i g u t p å g å r d e n o c h u n d e r h ö l l s i g m e d s i n far, s o m h ö l l p å att g r a n s k a en del b y g g - n a d s v e r k t y g, t y h a n v a r till y r k e t b y g g m ä s t a r e, o c h där s t o d h a n stilla, tills h a n o m s i d e r s å g s y s k o n e n f ö r s v i n n a p å v ä g e n till s k o l a n.
D å kilade h a n h a s t i g t in till g r ö t e n.
— M o r — f r å g a d e han i k ö k s d ö r r e n — får j a g all g r ö t e n?
ta — V i s s t får d u det, o m d u v i l l.
F r u B j ö r n b e r g s k r a t t a d e, t y h o n t y c k t e, att g o s s e n s fråga k u n d e g i f v a v i d h a n d e n, att han inte fick äta s i g m ä t t i h v a r t mål.
Men K a l l e f ö r t ä r d e i all h a s t n å g r a s k e d b l a d af g r ö t e n, u n d e r det han ä n g s l i g t s p e j a d e m o t k ö k s d ö r r e n.
D e n förblef stängd.
Han s å g s i g ä n d o c k o m k r i n g för säkerhets skull.
Så försvann på hans blus.
p å en g å n g h e l a g r ö t k l u m p e n i fickan S e d a n n a p p a d e h a n åt s i g l ä s b o k e n o c h hatten, o c h f ö r s t när h a n v a r ute i f ö r s t u g a n, t i l l r o p a d e h a n sin m o r ett h a s t i g t farväl.
D å h o n k o m för att s e, o m h a n v a r p u t s a d o c h p r y d l i g, v a r han r e d a n u t o m g r i n d e n.
D å fru E n g e, l ä r a r e n s fru, en s t u n d s e n a r e k o m ut för att se o m s i n a h ö n s, b l e f h o n m y c k e t f ö r v å n a d v i d att finna lille K a r l B j ö r n b e r g före s i g i h ö n s g å r d e n.
H a n h a d e lagt g r ö t k l u m p e n på marken framför T o p s y o c h h ö l l en k ä p p, s o m han j a g a d e b o r t d e a n d r a h ö n s e n m e d, för att de inte s k u l l e få ta b r o r s l o t t e n af trakteringen.
Medan T o p s y s m o r d e kräset med den l ä c k r a r i s g r y n s g r ö t e n, h ö l l h a n ett litet tal till h e n n e.
Fields Sändes själf, — Nej — m e d g a f K a l l e o c k s å — det kan v i f ö r s t å s inte, när T o p s y inte är v å r.
— T y c k e r d u inte d å, att det v a r r ä t t v i s t, att m o r fick p e n g a r, när fru E n g e i alla fall får ä g g e n, s o m T o p s y värper?
M e d F Ö R tyckte hvarje reduktions- sats följer (afmagrings) en broschyr, F M E L D S kur, af läkare innehållande garanterad nödiga | Wilh.
— = 5 M a l m t o r g s g a t a n i K E M I S K T: l och S T — O C K H M E D I C I N S K T O L M, från 10 g r a m till i G L A S.
10 liters r y m d.
i \: = Afdunstningsskålar, Areometrar, Byretter, \ Bägare, Blåsrör, Cylindrar, Deglar, Kolfvar, \ Mensurer, Pippetter, Pippettflaskor, Preparat- \ rör, Profrör, Retorter, Spritlampor, Sprit- I flaskor, Trattar, M.
M.: N y, illustrerad ' •itllll priskurant sändes franko på begäran.
1 •••••IIIIIIIIIIIIIIIIIIIMIIIIIIMIIIIIMIIIIIIIIIMIIMIIIIIMIIIIIIIIII T — Nej, lilla T o p s y, v i är inte s o m J u d a s I s k a r i o t, fastän v i s å l d e d i g!
D e t m å s t e d u v ä l m e d g e, o m d u är rättvis, T o p s y!
Ser d u, vi t y c k e r o m d i g ä n d å, v i, o c h p e n g a r n a, s o m m o r fick, v a r b a r a för d i n a s t o r a ä g g, s o m d u v ä r p e r, lilla s ö t a T o p s y.
Du värper väl stora ä g g nu med?
D e t är d u t v u n g e n till, för a n n a r s bli v i l e d s n a a l l i h o p, å t m i n s t o n e j a g o c h m o r — kan- s k e far o c h Per o c h Elin m e d!
A d j ö m e d d i g!
Glöm inte b o r t o s s — v i g l ö m m e r inte d i g.
s å l ä n g e v i lefver.
Slutet a f talet förbluffade fru E n g e i s y n n e r h e t.
H o n k u n d e j u alls inte v e t a, att det s i s t a h a d e stått i ett bref s o m b y g g m ä s t a r e B j ö r n b e r g h a d e fått från en g a m m a l v ä n u p p e i N o r r l a n d, o c h att n u u n g e B j ö r n - b e r g u t a n v i d a r e lade b e s l a g p å det v ä n l i g a u t t r y c k e t.
J u s t s o m b å d e Kalle o c h T o p s y h a d e slutat, h v a r o c h en m e d sitt, r i n g d e s k o l k l o c k a n, o c h Kalle l y d d e förnöjd hennes maning.
M e n lifvet är fullt af b e k y m m e r.
N ä r h a n v ä l satt i g o d r o p å sin b ä n k, k o m h a n h ä n d e l s e v i s att k a s t a en b l i c k åt b l u s f i c k a n till.
Han s t e l n a d e af fasa.
Där s y n t e s j u en s t o r, s t y f p l a d a s k a efter g r ö t k l u m p e n!
Det var s o m o m solen med ens hade gått ned, o c h han h a d e suttit m o l e n s a m i en m ö r k källare.
V a r det n å g o t m o r v a r riktigt n o g a m e d, s å v a r det att h a n h ö l l s i g s n y g g.
O c h d e t v a r v ä r r e ä n så.
M o r h a d e o c k s å s a g t, att s å l ä n g e m a n v i l l e v a r a en s n ä l l g o s s e, s å s k u l l e det s y n a s u t a n p å, att m a n v a r ordentlig.
O c h här satt n u d e n s t a c k a r s » m a n » o c h h a d e s m o r t ner b l u s e n, s o m v a r n y s t r u k e n d a g e n f ö r u t!
Hvad hjälpte det n u att vilja v a r a s n ä l l o c h b r a?
!
H v a d s k u l l e h a n ta s i g till?
Gråta?!
Asch nej!
D å skulle de andra barnungarna ha s a g t, att h a n lipade — o c h för r e s t e n s k u l l e » f r ö k e n » a l d r i g h a tålt det.
S å satt h a n o c h r u f v a d e ö f v e r s i n o l y c k a o c h h ö l l s i g u n d a n, s å att s y s k o n e n icke s k u l l e få s e h o n o m.
D å han v a r h e m m a v i d m i d d a g e n, a n v ä n d e h a n t u s e n s m å k n e p o c h k o n s t e r, för att i n g e n s k u l l e bli v a r s e hans skavank.
D å h a n s k u l l e äta, talade h a n o m f ö r m o r, att h a n v a r h ä s t o c h b a d s å v ä n l i g t, att h a n s k u l l e få h a h ä s t t ä c k e t p å s i g v i d b o r d e t, att h o n inte n ä n d e s n e k a h o n o m det.
M o t a f t o n e n s o m f ö r s t l j u s n a d e d e t för h o n o m V ä g e n till r ä d d n i n g l å g ö p p e n o c h fri.
L i k s o m f ö r e g å e n d e d a g k o m han h e m före s i n a s y s k o n, men nu ställde han icke sina steg m o t hvar- d a g s r u m m e t u t a n till d e n lilla k ä l l a n, s o m r a n n u p p längst b o r t i trädgården.
D ä r blef det s t o r t v ä t t utaf.
Han skulle bara så nätt t v ä t t a ur fläcken, m e n n ä r han hållit p å en s t u n d, v a r hela b l u s e n v å t ä n d a n e d till h a n d l i n n i n g a r n a.
Och d e t v a r h a n o c k s å belåten m e d — d e t v a r j u bättre, att det b l e f riktigt g r u n d l i g t!
D e t v a r b a r a litet tråkigt, att d e n icke v a r t o r r m e d detsamma, förstås!
M e n b a r a m a n h ä n g e r ut d e t o r - dentligt, s å t o r k a r det v ä l, när d e t är s o m m a r o c h vackert väder!
O c h Kalle h ä n g d e d e n m y c k e t b r a p å t a g g a r n a a f en s t i c k e l b ä r s b u s k e.
D ä r u n d e r k o m han att tänka p å n å g o t.
» Fröken » h a d e en g å n g s a g t, att allt i n a t u r e n h a r sin n y t t a m e d s i g.
D a g e n f ö r u t h a d e h a n rifvit en s t o r s k r å m a p å sin hand, när han var på jakt i bärbuskarna, o c h d ä r f ö r h a d e h a n n ä s t a n trott, att f r ö k e n inte s å n y s s hade plockat krusbär, eftersom h o n inte hade reda på, att t a g g a r n a b a r a v o r o till f ö r a r g e l s e.
Men nu k o m h a n p å a n d r a tankar, t y h a n s å g j u själf, att m a n k u n d e h ä n g a b l u s a r, s å att d e h ä n g d e s t a d i g t, p å stickel- bärsbuskarna.
L ä n g e h a d e han d o c k ej tid att h ä n g i f v a s i g åt s å - d a n a filosofiska s p ö r s m å l.
H a n h v i l a d e s i g efter an- s t r ä n g n i n g e n ett p a r m i n u t e r, o c h s e n m å s t e h a n b o r t o c h k ä n n a efter, o m inte b l u s e n v a r torr.
Inte ä n n u!
Ytterligare ett par heller — m e n s n a r t!
minuter förgingo.
Inte ännu S e d a n k ä n d e han p å d e n h v a r a n n a n s e k u n d o c h blef allt m e r o c h m e r b e t ä n k s a m, j u m e r a s o l e n n ä r - « m a d e s i g sin n e d g å n g, t y b l u s e n v a r o c h förblef v å t.
absolut r&amp;d och ofarlig, upplysningar.
i satser, Pris F Ö R (Walfrid Stockholm.
G-refturegatan 64, tillräckliga per G E N E R A L - D E P Ö T Swenson), 5.
Burkar o c h Flaskor a f h v i t t eller b r u n t g l a s, med eller utan inslipade proppar.
I I \ \ i l Beeker, Kungl.
Hofleverantör.
sats 20 kr.
för en tre veckors Rekvireras N O R D E N, hos kur.
IDUN 1904 — 454 — dar.
D e n lilla s k ä g g l ö s a o c h l o c k i g a s k e p n a d e n m e d r e v o l v e r o m h a l s e n, s a b e l g e h ä n g e t, h ö g a stöflar, officers- b l u s o c h kaskett, s o m i d e r y s k a s o l d a t e r n a s l e d e r låter kalla s i g A l e x a n d e r I v a n o v i t s c h, är emellertid en k v i n n a o c h heter A l e x a n d r a I v a n o v n a.
S t u d e n t från en af d e s i b i r i s k a l a t i n s k o l o r n a, har h o n s t u d e r a t ö s t e r - l ä n d s k a s p r å k v i d u n i v e r s i t e t e t i T o m s k o c h talar fly- tande k i n e s i s k a o c h j a p a n s k a.
Redan under b o x a r u p p - r o r e t följde h o n de r y s k a t r u p p e r n a, f ö r k l ä d d till m a n.
D å k r i g e t b r ö t ut.
a n m ä l d e h o n s i g s o m spejare.
De militära befälhafvarna m o t t o g o h e n n e i c k e s y n n e r l i g e n v ä n l i g t, o a k t a d t h o n m e d h e d e r b a r medalj för g o d a tjänster u n d e r det f ö r e g å e n d e fälttåget o c h o a k t a d t h o n k u n d e b e v i s a, att h o n v a r m ä k t i g b å d e d e n i n f ö d d a b e f o l k n i n g e n s o c h fiendens s p r å k.
Först då hon kunde ge vederbörande general viktiga upplysningar o m både r y s s a r n a s o c h j a p a n e r n a s ställningar, h v i l k a u p p g i f t e r kunde kontrolleras i hufvudkvarteret, där de för öfrigt v o r o k ä n d a a f m y c k e t få — f ö r s t d å b l e f v o A l e x a n d r a I v a n o v n a s tjänster m o t t a g n a.
D e t b ö r j a d e bli kallt m o t k v ä l l e n, o c h u p p e p å g å r d e n r o p a d e s det efter h o n o m g å n g p å g å n g, m e n han satt t y s t s o m en liten råtta o c h j ä m k a d e oafbrutet p å sitt våta plagg.
Till sist k o m h a n s m o r u n d e r sitt letande ner i träd- g å r d e n, h a c k i häl följd af d e s t ö r r e b a r n e n, o c h d å f u n n o d e h o n o m sittande i s k j o r t ä r m a r n a o c h s o m förut tåligt k ä n n a n d e p å b l u s e n m e d s i n a s m å, f r u s n a fingrar.
F r u B j ö r n b e r g k u n d e inte låta bli att d r a p å m u n - n e n, o c h P e r o c h Elin skrattade, m e n Kalle s t o d s t u m o c h förlägen.
— Blef det fläck efter g r ö t e n, s o m d u b a r i fickan — frågade P e r triumferande.
— Jaa — m e n det s k u l l e i n g e n v e t a!
Kalle b r a s t i gråt, fastän s t o r e b r o r, s o m v a r så karlaktig, s t o d o c h s å g p å det.
D e t t a r ö r d e s y s t e r E l i n s ö m m a hjärta.
— F r u E n g e talade o m det, o c h h o n t y c k t e, att du var så snäll — tröstade h o n.
Kalle l y s s n a d e o c h g l ö m d e att g r å t a.
— Sa ' h o n det — frågade h a n ifrigt.
B å d e P e r o c h Elin bekräftade att s å v a r.
D å tor- k a d e Kalle tårarna o c h v a r l u g n a d.
D e t v a r j u s t att v a r a snäll, s o m han h a d e sträfvat efter!
Han vände s i g för att s e efter sin m o r, o m h o n h ö r d e det b e r ö m, han fått, o c h f r ö j d a d e s d ä r ö f v e r.
D å fick h a n s e n å g o t, s o m g j o r d e h o n o m t y s t af häpnad.
Mor vred vattnet ur blusen.
Iduns romanbilaga.
ALEXANDRA SPEJERSKAN.
IVANOVNA, FOTO.
DEN RYSKA F Ö R I D U N A F F. KVINNLIGA VON JESSEN.
Med dagens nummer EN RYSK SPEJERSKA.
följa, som våra läsare behagade observera, 24 sidor romanbilaga, hvaraf de 8 extra si- dorna utgöra ersättning för den motsvarande indragningen i n:r 35.
C R Å N DEN kände danske krigskonespondenten Franz ' v o n J e s s e n har Idun fått m o t t a g a en s y n n e r l i g e n intressant porträttbild från den o s t a s i a t i s k a krigs- skådeplatsen, s o m v i här återge o c h s o m våra läsare v i d f ö r s t a a n b l i c k e n helt säkert taga för b i l d e n af e n v a n l i g r y s k militär, en af d e h u n d r a t a l s t u s e n k ä m p a n d e m o s k o v i t e r n a u n d e r den r y s k a ö r n e n s s t a n - SOM FÖRFATTAREN till " Sagan om drott- ning Filippa " tyvärr icke hunnit inom beräknad tid afsluta sitt arbete, ha vi träffat det arrange- mentet att från och med denna veckas num- mer i romanbilagan inskjuta en kortare be- rättelsefråndenholsteinska landsbygden " Mar- tinhagen ' ', af den kände tyske författaren d:r Julius Stinde.
Efter detta lilla intermezzo vidtager åter hr Lundegårds roman och kom- mer att helt afslutas i den pågående årgången.
Redaktionen.
— 455 — K UR DAGSKRÖNIKAN.
R I G E T S fasansfulla s k å d e s p e l h a r nu h u n n i t till den punkt i handlingsutvecklingen, då konflikterna tillspetsa s i g o c h framkalla förfärliga katastrofer, hvil- k a s v e r k n i n g a r ä n n u ej k u n n a ö f v e r s k å d a s, m e n s o m det oaktadt gripa sinnena med de stora händelsernas imponerande mäktighet.
S a m m a n d r a b b n i n g a r n a v i d L i a o j a n g, r y s s a r n e s till- bakaträngande, deras ilmarscher m o t M u k d e n, medan t r a m p e t af j a p a n e r n a s f ö r f ö l j a n d e b a t a l j o n e r når d e m u n d e r flyktens å n g e s t, u t g ö r a d r a m a t s s e n a s t e m o m e n t.
U n d e r tiden h a r d e t v a r i t j ä m f ö r e l s e v i s stilla k r i n g P o r t A r t h u r s fort, efter j a p a n e r n a s s e n a s t e m i s s l y c k a d e f ö r s ö k att få d e n s t a r k a f ä s t n i n g e n att falla.
Från d e n n a del af k r i g s s k å d e p l a t s e n l ä m n a v i i d a g ett p a r m y c k e t b e l y s a n d e b i l d e r af h v i l k a s y n e s, hur japanerna, f ö r h v i l k a d ö d s f r u k t a n ej e x i s t e r a r, g å till s t o r m s m o t f ä s t n i n g e n, s o m n o g till s i s t t o r d e bli de- r a s b y t e.
D e n e n a b i l d e n framställer en m u r af fortet Z a r e d o u t n i, h v i l k e n j a p a n e r n a klättrade ö f v e r g e n o m att ett antal a f d e m b i l d a d e en l e f v a n d e p y r a m i d, p å h v i l k a d e a n d r a klättrade.
Fortets kommendant, kapten Lebedjeff, s t o d u n d e r tiden p å m u r e n s k r ö n, m e d re- volvern i den ena handen o c h sabeln i den andra, o c h d ö d a d e eller s å r a d e 2 2 a f d e a n s t o r m a n d e j a p a n e r n a.
V i d det tredje anfallet träffades han a f en g r a n a t o c h segnade ned i samma stund s o m några af japanerna svingade sig upp på murens krön.
/ " t Ö T E B O R G S N Y A S T E s t a t y, Carl I X - s t o d e n, ett n y t t m ä r k l i g t arbete af p r o f e s s o r J.
B ö r j e s s o n, af täcktes häromdagen i närvaro af k o n u n g e n o c h under tillopp af o f a n t l i g a m ä n n i s k o s k a r o r.
F ö r att m o t t a g a k o n u n g e n p å a f t ä c k n i n g s p l a t s e n hade infunnit sig p r o f e s s o r Wijkander, öfverste J a c o b s - s o n, k o n s u l C.
A.
K j e l l b e r g m.
fl.
B l a n d ö f r i g a när- v a r a n d e m ä r k t e s b i s k o p R o h d e, chefen f ö r fortifikatio- nen, generalmajor Bergman, statyns skapare, professor B ö r j e s o n, m e d l e m m a r a f s t a d e n s fullmäktige, stater o c h kårer s a m t å t s k i l l i g a officerare a f o l i k a v a p e n.
1 sitt tal till k o n u n g e n före a f t ä c k n i n g e n framhöll l a n d s h ö f d i n g L a g e r b r i n g, att det n u t i d a G ö t e b o r g s in- v å n a r e h a d e ö n s k a t s e d r a g e n a f det ä l d r e G ö t e b o r g s g r u n d l ä g g a r e g j u t n a i b r o n s f ö r att d ä r m e d inför s a m t i d o c h eftervärld h u g f ä s t a m i n n e t a f n i o n d e C a r l s kraft- fulla o c h i v å r s v e n s k a h i s t o r i a s å s t a r k t f r a m t r ä d a n d e konungagestalt.
1 G e n o m enskildas såväl s o m g e n o m stadens beröm- v ä r d a offervillighet h a d e d e n n a ö n s k a n k u n n a t blifva i n o m s ä l l s p o r d t k o r t tid realiserad, o c h k o n s t v e r k e t, m e j s l a d t a f en s v e n s k m ä s t a r e s h a n d, s t o d n u f ä r d i g t att framträda i n f ö r a l l m ä n h e t e n s b l i c k a r.
Därefter h ö l l k o n u n g e n a f t ä c k n i n g s t a l e t — o c h t ä c - k e l s e t föll, n e d d r a g e t p å k o n u n g e n s m a n i n g, a f friher- rinnan Lagerbring.
P å aftonen g a f s en f e s t f ö r e s t ä l l n i n g p å S t o r a teatern, h v a r v i d u p p f ö r d e s e n h i s t o r i s k b a g a t e l l i en akt trån n i o n d e C a r l s d a g a r, kallad " V i n t e r o c h v å r ", o c h h v a r i den gamle bistre konungagestalten o c h hans s o n Gustaf A d o l f u t g j o r d e det vinter- o c h v å r l i g a e l e m e n t e t i taflan.
Å d e n a n d r a b i l d e n h a j a p a n e r n a blifvit i n s n ä r j d a i det taggiga ståltrådsstängsel, hvarmed ryssarne o m - gifvit P o r t A r t h u r s ytterlinier, o c h b i l d a h e l a heka- t o m b e r af lik u n d e r f ä s t n i n g s k a n o n e r n a s f ö r h ä r j a n d e granatregn.
F R Å N D E S T O R A H Ö S T J A K T E R N A — s å v ä l den k u n g l i g a harjakten å H v e n s o m k r o n p r i n s e n s j a k t e r v i d K l o t e n — h a v i äfven i år m o t t a g i t f o t o g r a f i e r, h v i l k a v i d o c k ej a n s e t t o s s b ö r a r e p r o d u c e r a d e n n a g å n g, e n ä r d e ä r o alltför likartade m e d d e j a k t b i l d e r, s o m v i u n d e r flere f ö r e g å e n d e år från l i k n a n d e till- fällen återgifvit i I d u n.
V i m e d d e l a h ä r i n v i d en v y från a f t ä c k n i n g s h ö g t i d - ligheten s a m t p å t e a t e r a f d e l n i n g e n en bild ur festspelet.
E N FURSTLIG FÖRLOFNING.
Tysklands kronprins, o m hvars själfständiga lynne o c h tragikomiska k o n t r o v e r s e r m e d h a n s fader k e j s a r e n r y k t e t haft så m y c k e t att f ö r k u n n a, h a r i d a g a r n a ingått f ö r l o f n i n g m e d h e r t i g i n n a n Cecilia af M e c k l e n b u r g - S c h w e r i n.
A STRONOMISKA KONGRESSEN i Lund under.loppet a f den sistförflutna v e c k a n h a d e s a m l a t en m ä n g d c e l e b r a i n - o c h u t l ä n d s k a s t j ä r n v e t e n s k a p e n s m ä n till den gamla universitetsstaden.
S o m o m v ä x l i n g i de v e t e n s k a p l i g a s a m m a n k o m s t e r n a s m ö d o r g j o r d e s en af d a g a r n a en utflykt till H v e n, d ä r u t g r ä v n i n g a r n a a f T y k o Brahes observatorium t o g o s i skärskådande.
F ö r öfrigt b e s å g o s L u n d s o b s e r v a t o r i u m o c h v e t e n s k a p l i g a institutioner.
Kronprinsens blifvande gemål, s o m föddes den 2 0 s e p t e m b e r 1 8 8 6 o c h alltså nu i d a g a r n a fyller 18 år, är dotterdotterdotter af storhertiginnan Alexandrine, s t o r h e r t i g P a u l F r e d r i k s g e m å l o c h en s y s t e r till kejsar W i l h e l m I.
F r e d r i k F r a n s II, h e r t i g i n n a n s farfar, s t o d i ett m y c k e t g o d t f ö r h å l l a n d e till B e r l i n e r h o f v e t.
H e n n e s far, F r e d r i k F r a n s III, d o g i l u n g s o t 1 8 9 7.
G e n o m sin n u i n g å n g n a f ö r b i n d e l s e k o m m e r T y s k - l a n d s k r o n p r i n s j ä m v ä l att stå i s l ä k t s k a p s f ö r h å l l a n d e till d e t d a n s k a h o f v e t, e n ä r h e r t i g i n n a n C e c i l i a s ä l d r e s y s t e r ä r gift m e d den d a n s k e k r o n p r i n s e n s ä l d s t e s o n prins Christian.
FRÅN PORT ARTHURS BELÄGRING.
IDUN 1904 KRONPRINS WILHELM AF TYSKLAND OCH HANS TRO- LOFVADE PRINSESSAN CECILIA AF MECKLENBURG- SCHWERIN.
DEN FÖRSTA BILDEN AF DE NYFÖRLOF- VADE, TAGEN 5 SEPT.
AF HOFFOTOGRAF HEUSCHKEL.
1.
JAPANERNA STORMA FORT ZAREDOUTNI.
V i m e d d e l a i d a g s n u m r e t en g r u p p b i l d af k o n g r e s s - deltagarne.
E N MINNESVÅRD.
Å Å t v i d s k y r k o g å r d aftäcktes i t i s d a g s f ö r r a v e c k a n en ståtlig m i n n e s v å r d ö f v e r framlidne p r o f e s s o r n v i d K u n g l.
T e k n i s k a H ö g s k o l a n 2.
EN STORMNING MOT DE MED TAGGIG SIÄNGSELTRAD OMGÄRDADE HÖJDERNA.
IDUN 1904 — 456 — att h v a r j e k u r s i r e g e l räk- nat ö f v e r 3 0 e l e v e r, huf- v u d s a k l i g e n döttrar af bättre familjer i s t a d o c h på landet i n o m provinsen, m e n äfven från ö f r i g a de- lar af l a n d e t.
Vidstående b i l d v i s a r d e 31 e l e v e r n a i den nyligen afslutade 22:dra privatkursen, iförda sina k l ä d s a m m a o c h pryd- liga arbetsdräkter.
I midten b a k o m de två främst sittande ele- verna och omgifven af d e s s a återfinna v i b i l d e n af föreståndarinnan fru Albertine A n d e r s s o n.
EN PRISBELÖNAD KVINNLIG JORD- BRUKARE.
B FRIH.
G. TAMM HALLER MINNESTALET PÅ ÅTVIDA OFVER PROFESSOR G. NORDENSTROM KYRKOGÅRD.
LAND DEM, som vid premieringen af väl- skötta mindre j o r d b r u k i M a l m ö h u s län f ö r ej l ä n g e sedan erhöllo första pris, befinner s i g änkefru Johan- G. Nordenström.
M i n n e s t a l e t h ö l l s af förre ö v e r s t å t - hållaren b a r o n G.
T a m m.
B l a n d d e n ä r v a r a n d e m ä r k t e s flera r e p r e s e n t a n t e r dels f ö r T e k n i s k a h ö g s k o l a n, b l a n d d e s s a d e n aflidnes efterträdare i p r o f e s s u r e n Valfrid Petersson, dels för grufindustrien, hvilka nedlade vackra och dyrbara minneskransar.
M i n n e s v å r d e n b e s t å r a f ett e n d a j ä t t e b l o c k n ä r a 4 m e t e r i h ö j d o c h 1 / m e t e r i b r e d d v i d f o t e n.
D e t är f ö r s e d t m e d den aflidnes bild i b r o n s r e l i e f m o d e l l e r a d af p r o f e s s o r A.
L i n d b e r g s a m t i n s k r i p t i o n e n: 2 Professor Född IS Sept.
Nordenström 1835.
Svenske reste Död 6 Sept.
1902. bergsmän vården.
M e d l e n till m o n u m e n t e t h a å s t a d k o m m i t s g e n o m in- s a m l i n g b l a n d d e n aflidnes lärarekamrater v i d T e k n.
h ö g s k o l a n samt bland hans m å n g a elever o c h vänner bland bergsmännen.
V i m e d d e l a i d a g e n s n u m m e r ett p a r bilder från aftäckningen.
H e d e r åt en s å d a n Hushållsskolans skickliga o c h intresserade före- s t å n d a r i n n a alltsedan d e n b ö r j a d e sin v e r k s a m h e t, fru A l b e r t i n e A n d e r s s o n, k a n o c k se tillbaka p å ett frukt- b r i n g a n d e o c h af s å v ä l a l l m ä n h e t s o m e l e v e r tack- s a m t e r k ä n d t a r b e t e u n d e r d e t o l f år m e d 6 0 s k o l - k u r s e r, s o m h o n nu ä g n a t s i g åt s k o l a n s tjänst.
Under d e s e n a r e elfva åren har fru A n d e r s s o n under mellanterminerna anordnat privata hushållskurser för u n g a k v i n n o r af d e bättre l o t t a d e k l a s s e r n a, hvilka, i n n a n d e g å att f ö r e s t å e g n a eller f ö r ä l d r a r s h e m, haft ö n s k a n o c h b e h o f af att u n d e r säker h a n d l e d n i n g ut- b i l d a s i g i finare m a t l a g n i n g, b a k n i n g, s y l t n i n g, v i n - beredning m. m. samt deltaga i t o r g u p p k ö p.
Dessa omfattats privata k u r s e r h a f v a m e d s t ö r s t a i n t r e s s e af de u n g a d a m e r n a o c h d e r a s m å l s m ä n, s å DROTTNING JOSEFINAS HUSHALLSSKOLA I 22:A I MALMÖ.
PRIVATKURSEN.
kvinna!
NATAN BRUNS HISTORIA.
BERÄT- TELSE AF SIGRID HAMPUSDOTTER.
D ROTTNING JOSEFINAS HUSHÅLLSSKOLA I MAL- M Ö heter en a f e n s k i l d a d o n a t i o n e r g r u n d a d o c h u n d e r h å l l e n stiftelse till f r o m m a för s t a d e n s k v i n n l i g a folkskoleungdom.
F r å n att tidigare h a f v a hetat D r o t t - n i n g Josefinas s l ö j d s k o l a, m e d v e r k s a m h e t e n l i g t h v a d s i s t n ä m n d a b e n ä m n i n g d å angaf, har den n u u n d e r d e t o l f år d e n v a r i t h u s h å l l s s k o l a haft till u p p g i f t att g e n o m fem årligen å t e r k o m m a n d e h u s h å l l s k u r s e r u n d e r - visa den kvinnliga u n g d o m e n i folkskolans högsta k l a s s e r i enklare o c h finare m a t l a g n i n g, b a k n i n g m.
m.
s a m t ä f v e n b i b r i n g a d e m t e o r e t i s k i n s i k t beträffande de olika näringsämnenas sammansättning och betydelse för hushållningen, gifva v a n a v i d t o r g u p p k ö p, ser- vering m. m., v med muraren M a g n u s Herrlin, m e d h v i l k e n h o n v a r f ö r e n a d i ett åtta- årigt l y c k l i g t ä k t e n s k a p, hvarefter h o n b l e f ä n k a m e d 3 s m å döttrar.
F ö r att u n d e r n u in- träffande b r y d s a m m a e k o n o m i s k a förhållanden kunna försörja sig och de sina, b ö r j a d e h o n till sitt ö f r i g a a r b e t e äfven sy linnesöm.
Samtidigt genom några tidnings- artiklar u p p m ä r k s a m - gjord på jordbrukets upp- sving i Danmark, och efter ett b e s ö k p å 1 8 8 8 F R U J O H A N N A H E R R L I N.
års Köpenhamnsutställ- n i n g, d ä r h o n p å n ä r a håll fick s e s. k. "
H u s m a n s - b r u g ", k ä n d e h o n s i g s t a r k t d r a g e n till j o r d b r u k s a r - betet o c h b ö r j a d e teoretiskt s t u d e r a d e t s a m m a, hvar- efter h o n p å h ö s t e n s a m m a år k ö p t e s i t t n u v a r a n d e ställe f ö r en s u m m a af 8, 0 0 0 k r o n o r.
A r e a l e n v a r c i r k a 12 t u n n l a n d, däraf 5 t u n n l a n d åker, h v i l k e n k o s t a t i g e n o m s n i t t 1 2 5 k r o n o r t u n n l a n d e t att g ö r a fri från sten.
Grödan var obetydlig o c h k l ö f v e r f a n n s ej alls.
N u har h o n 7 o c h en h a l f tunn- l a n d åker o c h f ö d e r 6 fäkreatur.
V i h a ej t v e k a t att en s m u l a detalj eradt framhålla fru H: s v e r k s a m h e t, ty det är m i n d r e v a n l i g t, att en kvinna så energiskt o c h på s a m m a g å n g så mång- s i d i g t u p p t a r k a m p e n för t i l l v a r o n.
I s y n n e r h e t t o r d e d e t v a r a s ä l l s y n t, att en s v e n s k k v i n n a ä g n a r s i g åt j o r d b r u k m e d den f r a m g å n g, att h e n n e s lilla e g e n d o m blifvit e n m ö n s t e r g å r d, s o m förtjänar att t a g a s till studieobjekt för l a n d t b r u k s s k ö t s e l n s u t ö f v a r e i all- mänhet.
1 G. n a d e s k o l a n — det v a r v i d tiden f ö r s i n f ö r l o f n i n g, — fick h o n d e t b e t y g e t, att h o n v i s a t s i g ä g a k u n s k a - per, v i d a ö f v e r s t i g a n d e s m å s k o l a n s f o r d r i n g a r.
Hennes favoritämne var historia.
N ä r h o n s t o d i b e g r e p p att t r ä d a i ä k t e n s k a p, t y c k t e h o n att h o n b o r d e u t ö f v a n å g o t y r k e f ö r att k u n n a dra sitt strå till s t a c k e n.
Tänkt och gjordt!
Somma- ren 1 8 7 2 t o g h o n b a r n m o r s k e x a m e n i G ö t e b o r g med b e t y g e t utmärkt o c h tillträdde o m e d e l b a r t p l a t s e n s o m ackuschörska i Hörby, hvilken syssla h o n ännu utöfvar.
Å r 1 8 7 3 gifte h o n s i g (Forts. ir.
föreg.
nr.)
DEN AF PROF. A.
BRO NSRELIEFEN G. LINDBERG Å NORDENSTRÖM.
MODELLERADE MINNESVÅRDEN J.
E. THORIN ÖFVER FOTO.
na Herrlin i Hörby.
D e t är ej f ö r s t a g å n g e n fru H.
erhållit b e l ö n i n g för välskött j o r d b r u k, o c h hvilket a n s e e n d e h o n har s o m j o r d b r u k a r e, f r a m g å r b ä s t däraf, att h e n n e s ställe i år redan t v å g å n g e r b e s ö k t s a f studieresande landtbrukare, hvilka med anslag af sina r e s p e k t i v e l a n d s t i n g studerat j o r d b r u k i S k å n e o c h Danmark.
D e t t a har f ö r I d u n v a r i t en g i l t i g a n l e d n i n g att v i s a p o r t r ä t t e t af den e n e r g i s k a o c h f ö r e t a g s a m m a k v i n n a n, s o m g e n o m s i n g ä r n i n g k a n tjäna s o m före- d ö m e för m å n g a sina medsystrar.
F ö d d 1 8 4 8 i V ä s t r a K a r a b y a f M a l m ö län, tillbragte h o n s i n a b a r n a å r i K e p l i n g e i S k å n e, d ä r h e n n e s för- äldrar a r r e n d e r a d e ett litet j o r d b r u k, o c h h v a r e s t h o n u n d e r åtskilliga år d e l t o g i landtbruksgöromålen.
Hennes håg stod dock e g e n t l i g e n till b o k l i g a stu- dier, m e n i följd af föräl- drarnas knappa förmögen- hetsvillkor, fick h o n ej följa d e n n a l u s t s å m y c k e t hon önskade.
Det oaktadt tog hon 1866 småskole- lärarinneexamen med hög- s t a b e t y g o c h fortsatte s e - dan på egen hand samt m e d tillhjälp a f till s t o r del l å n t a b ö c k e r att f ö r - kofra sina kunskaper.
H o n h a d e v i d t f a m n a n d e studie- GRUPPBILD AF ELEVERNA intressen, o c h då hon läm- BARJBRÖ trädde också fram under en lång och tyst sekund för Natans inre blick, men hon kunde icke berusa honom.
Hade han nu kun- nat minnas henne i en skimrande balsal med blommor vid den hvita barmen och de mjuka armarna stödda mot hans skuldra, omgifven af yra toner och berörd af glansen i hennes ögon!
— Men ack, han hade icke något minne af henne så!
Han fick icke tag i något annat än hennes allvarsamma, fina profil under ett mjukt, hvitt hattbrätte.
En krage dolde hal- sen och en röd klädning skymde armarna, som helt visst voro smala och späda.
Den synen kunde inte berusa.
Den väckte i stället en annan känsla, den starka manlighetens allra innersta vilja att beskydda det fina, svaga och oskyldiga.
Därför teg han alltjämt, teg — han visste ej hur länge — tills han hörde lätta steg, som smögo utför trappan.
Han satt länge vaken i bädden med hufvu- det i händerna.
Han var underligt lycklig och.
underligt förtviflad, liksom barnet vid åkanten, när det ser sin vimplade segelbåt glida ut på vattnet, hälft orolig och förtviflad att den ger sig ut, att man ej kan nå den, hälft glad öfver vinden i seglen och båtens goda fart öfver vattnet.
I slutet af september stötte Natan en dag på Barbro på gatan.
Han hade gått och väntat så mycket af det mötet, gjort en hel stor scen af det i inbillningen, trott att hon skulle gifva honom visshet om sina känslor i en blick eller dylikt.
Men Barbro kom så glad och gaf honom sin hand.
hon var inte alls berörd af
— 457 — IDUN 1904 ASTRONOMKONGRESSEN I LUND, GRUPPBILD AF DELTAGARNE I OBSERVATORIETRÄDGÅRDEN.
FOTO FÖR IDUN AF LINA JONN.
1.
FROF.
SEELIGER, MUNCHEN, ORDF. 2.
P R O F.
WEISS, WIEN, VICE ORDF. 3.
PROF. DUNÉR, UPSALA.
4.
PROF. NYRÉN, PULKOVA, RYSSLAND (SVENSK).
5.
PROF. BRUNS, LEIPZIG.
6.
PROF. PALISA, WIEN.
7.
PROF. BAUSCHINGER, BERLIN.
8.
PROFESSORSKAN PALISA.
9.
PROF. WOLF, HEIDELBERG.
10.
PROFESSORSKAN WOLF.
11.
PROF. WISLICENUS, STRASSBURG IN E.
(UTGIFVARE AF ASTRON.
JAHRESBERICHT).
12.
PROF. KREUTZ, K I E L (UT GIF VARE AF ASTRON.
NACHRICHTEN).
13.
PROF. HASSELBERG, S T O C K H O L M.
14.
PROF. GALLE, BERLIN.
15.
OBSERVATÖR H A R T M A N N, POTSDAM (A S T R O P H Y S I K A L I S C H E S OBSERVATORIUM).
16.
PROF. ALBRECHT, POTSDAM (GEODÄTISCHES INSTITUT).
17.
DIR KNIESCHE, KATTOWITZ.
18.
DIR CLEMENS, BERLIN (VID RECHENINSTITUT).
19.
D:R GRABOWSKI, KRAKAU.
20.
D:R PETERS, BERLIN.
21.
D:R STRÖYBERG, KÖPENHAMN.
22.
D:R WITT, BERLIN.
23.
PROF. THIELE, KÖPENHAMN.
24.
FRÖKEN BRUNS (DOTTER TILL PROF. BRUNS).
25.
FRÖKEN LEISSNER (SYSTER TILL PROFESSORSKAN CHARLIER).
26.
OBSERVATÖR ENGSTRÖM, LUND.
27.
PROF. HARTWIG, BAMBERG.
28.
D:R STRÖMGREN, KIEL.
29.
ASSISTENT FURUHJELM, HELSINGFORS.
30.
OBSERVATÖR PECHULE, KÖPENHAMN.
31.
PROF. SCHWARZSCHILD, GÖTTINGEN.
32.
DIR NEUGEBAUER, BERLIN.
33.
AMANUENS FAGERHOLM, UPSALA.
34.
DIR STICHTENOTH, BERLIN.
35.
PROF. CHARLIER, LUND.
36.
OBSERVATÖR SCHROETER, KRISTIANIA.
37.
D:R BOJGEHOLD, JENA.
38.
D:R RISTENPART, BERLIN.
39.
PROF. HEPPERGER, WIEN.
40.
PROFESSORSKAN CHARLIER.
någon djupare känsla, det såg han genast, och all hans egen uppskrufvade känsla sjönk plöts- ligt ned i välbehagligt lugn.
Han hade tyd- ligen hvarken vunnit eller förlorat något hos henne under sommaren, och den gamla kamrat- ligheten kom af sig själf in i tonen.
Nu vå- gade Natan också oftare träffa Barbro, och han fann att Uppsala inte längre var så tråkigt.
De började tala om sig själfva inför hvarandra.
Barbro tyckte, att stackars Natans lif var inner- ligt tragiskt, därför att han mistat sin mor, och Natan började ana.
att flickor ha tänkt långt mer än man tror, nästan mer än en man i somliga fall.
Snart kände också Barbro till Mamman, den goda, glada, vackra kamraten, ty ingen kunde tala om Plamman som Natan.
Hon nästan började längta efter att få lära känna honom.
Men under allt detta, hade Birger Ekilsson haft tid att både se och höra.
Han kade upptäckt Natans hemlighet, när han gått efter de två på gatan en dag på senhösten och sett dem prata och skratta så innerligen muntert.
Först blef han ond öfver Natans bedrägeri, men kände sig sen så orimligt road.
Hvad pratade de om?
Natan var ju så litet van vid flickor.
Kunde han veta " att ta ' dem " i alla fall?
Och detta måtte väl vara allvar, eftersom han ingenting fått veta.
— Det kändes litet underligt i Mamman, ty han hade inte tänkt sig vara undanskjuten, allra minst hos Natan.
Men gossen hade smak!
Den där Barbro Höjer var smärt och finbyggd, hon gick behagligt och hade ett vackert svart hår, reflekterade Mamman, där han gick efter dem på gatan.
" Ja, jag har känt Barbro Höjer länge ", sade Natan senare, när Birger intervjuade honom.
Och kan sade det så lugnt och med en så obesvärad min, att det ögonblickligen slog ned Flammans förväntningar om ett förtroende an- gående en hemlig förlofning.
Ja, Natan gick så långt, att han erbjöd sig att förmedla be- kantskapen mellan de två.
Men den saken blef dock fördröjd.
Mot jultid hände det sig att Natan mötte Barbro en dag, just när hon kom ut ur en butik.
Det var så vanligt, att hon numer stan- nade och talade, men i dag ville hon tydligen undvika.
Men Natan hade en annan mening om saken, och han hejdade henne.
Hon såg nedslagen och nästan skygg på honom, men lät honom gå bredvid sig.
Tyst och fåordig var hon också, och han började undra, om han stött sig med henne eller gjort något galet.
Så frågade han.
" Nej, visst inte ", sade hon, men såg inte på honom, " nej, nej! "
— " Men hvad är det då? "
— " Ingenting ", sade Bar- bro, " rakt ingenting.
.
.
Jag kan inte säga det. "
— " Alltså är det ändå något, " envisadeshan " och hvarför kan ni inte säga mig det? "
Bar- bro såg nu på honom, och han tyckte, att hon såg blek och frusen ut, och så svarade hon helt högtidligt: " Därför att jag är generad för er.
Det är en sak, som man naturligtvis inte skall tala om, jag menar, som flickor och herrar inte bruka tala om.
— Det är en barns- lighet, men den plågar, plågar mig, så om ni visste.
.
. "
Hon talade med stigande ifver
IDUN 1904 — | F ö r n ä m s t a tvättmedel äro och förblifva dock vid finare tvätt I H Y L E K O N O M I N S I - T V Å L och vid gröfre tvätt (byk) H P R I M A Y L I N S T V Ä T T - T V Å L och en liten ton af bitterhet.
Det var tydligt, att hon var upprörd, att hon inte ville visa det, men innerst likväl brann af längtan att brusa ut i ord af harm, sorg eller indignation.
Nu var Natan högst villrådig, och han stod tyst och såg på hennes mun, som darrade litet och inte kunde hålla sig stilla.
Men så fick han en idé.
" Kan ni inte skrifva till mig, det går lättare.
Ingen skall få veta eller läsa ett ord af det.
Jag kan kanske hjälpa er, om det är något ni grämer er öfver.
.
.
Å gör det ", bad han allt ifrigare, när han såg, hur det stridde mellan tvekan och medgifvande i hennes ansikte.
" Gör det!
Man kan så ofta hjälpa hvarandra med några uppriktiga ord. "
— " Ja ", svarade hon långsamt, " kanske.
.
.
jag gör det.
Men ni kommer att tycka, att jag är mycket, mycket underlig.
Och så lofva, att jag slipper tala med er på länge.
Jag kan inte.
Jag behöfver så väl vara i fred, ser ni, för jag är inte glad. "
Hon nickade med ett litet vemodigt smålöje och gick.
Han såg nog, att hon inte var glad, och gick hem för att vänta på det där brefvet — som kanske inte skulle komma.
Men det kom en kväll och Natan läste det.
Och fastän det var ett litet bref, fullt af häftig smärta och ett ungt hjärtas första snyftande utbrott öfver lifvets osalighet, så log han och kände en nästan kväfvande glädje.
Intet annat än det första sargande såret i ett barnsligt hjärta kunde af tvinga en människa så skygga och bittert sorgsna ord, intet annat än den rena tankens möte med orenheten kunde så i ett ögonblick skymma lifsglädje och lifsskönhet för en människa!
Natan var djupt gripen af, hur en liten obetydlig hän- delse ristar sina runor i ett människosinne.
Orden voro litet beslöjade, och han fick mera ana sig till verkligheten än veta den.
Hon hade sett en ung man, som hon ofta varit samman med, dansat med och som hon vär- derat — ute.
.
.
i sällskap med en flicka, en uppasserska eller dylikt.
.
.
kyssande henne.
.
.
i en portgång sent en natt, när hon, Barbro och hennes jungfru, kom från en bjudning.
Och han hade varit litet drucken och hade sett på henne med sina vämjeliga ögon.
Och jungfru Fina hade strax fått anledning att be- rätta om allt, allt möjligt • — sådant, som roar sådana människor att tala om, tills Barbro inte stod ut med mer och sade, att hon inte trodde ett ord.
Men då kom Fina med sia lifsvishet, att så voro de alla, hvarenda.en.
Hon hade städat åt studenter och kände dem.
— • " Och det kan ju hända, att det är så, " skref Bar- bro, " men det plågar mig till den grad, att jag inte kan tala vid någon nu.
Det går väl öfver, och jag vill inte tro det, utan vill helst glömma, men just nu är jag sjuk af det.
Jag har ju vetat så mycket förut, men det är så rysligt att känna någon, som man vämjes vid.
Jag vill ju inte döma, ty jag förstår ingen- ting af det.
Jag vill bara vara i fred, ty jag är ledsen.
— 4 5 8 — Det är så underligt att jag skrifver till er.
Har inte talt med någon om det.
Men ni får inte undra för mycket öfver min uppriktighet.
Barbro H. "
— Nej, Natan undrade ej.
Han förstod, att det omedvetet var en barnslig och brinnande bön till honom, som var man, att hjälpa henne, att rädda åtminstone något af det hön trott, en bön, att han skulle säga, att allt inte var så svart, som det just nu såg ut för hennes undrande, yrvakna blick.
Natan visste också, hvarför han var glad, gladare än han någonsin förr varit.
Det var en röst, som hviskade: Nu vinner du allt, ty nu kan du bli allt för henne!
Han ville skrifva och säga henne, att han åtminstone var ett undantag, att han bevarat sig ren.
Och så ville han säga, att just därför gick han nu och längtade efter Barbro så mycket innerligare, emedan det var långa års drömmar, som ändt- ligen blifvit vacker verklighet.
Han satt länge och såg på det lilla brefvet han fått, och till sist banade sig nya tankar väg hos honom.
Var det icke som hade han fått en själ i sin makt?
Han kunde med några få ord rädda eller störta.
Det blef med ens så allvarligt oeh hemlighetsfullt, allt detta med lifvet och dess benägenhet att kombinera förr och nu, inre och yttre.
Var han inte småaktig, när han nu ur hen- nes bref ville taga endast egen fördel?
Var det inte att göra lifvet mindre stort och vackert för Barbro, om han ur hennes förtroende löste ut sig själf som hennes frälsare?
— Han fick en l ä D g t a n att göra hela lifvet vackert och ädelt igen för det lilla flickhjärtat, som bäfvade.
Och han kunde göra det, därför att han ju dock bevarat, inte bara tron på renhet, men en verklighet, fastän svag och bristfällig kanske.
Under trycket af dessa tankar skref Natan, men utan kärleksord.
Han byggde upp hennes värld igen i manliga ord af öfvertygelse, att det fanns renhet bland många, många, att hundrade bevarade sitt hjärta, till dess att " den enda " kom, att hundrade Voro alltför skönhets- älskande för att kunna nöja sig med en vrång- bild af kärlekslyckan.
" Och nu skall ni tro mig ", skref- han till sist, " när jag säger, att ni kan tro också på mig.
Mina armar ha icke famnat någon kvinna och mina läppar har min moder ensam kysst.
Ni har inte begärt en sådan uppriktighet af mig, men jag gifver den, i tanke att det kan borttaga en del af det obehag ni känner vid tanken på att möta mig.
Jag lofvar att icke söka er, förrän ni själf vill det.
Er Natan B. "
Den dag Barbro fick detta bref, hade Natan begifvit sig ut på skidfärd.
Ty väntedagarna, som han lofvat henne, blefvo långa som år.
Men Barbro gick sjungande hemma med sitt hemligen undfångna bref.
Å, tänk om mor hade vetat!
Nej, nej, det kunde hon knappast tänka på!
Så underligt, att det var lättare att tala med en främmande man om en sådan sak än med sin mor.
Och som han förstått henne!
Hvad det var skönt att inte behöfva misstänka, att han hade en älskarinna!
Nu skrattade hon åt det.
Inte äro de väl så bra i allmänhet, men det är väl heller inte så lätt.
Alla de där " andra " ' hade plötsligt inte så mycket att betyda för hennes hjärta, sen han var fri från misstankens mörker.
Men hon skulle dröja en vecka i alla fall, innan hon ville träffa honom.
Det förestafvade henne konvenansen och ett visst kvinnligt koketteri, som lät henne ana att lian längtade.
Så gingo några dagar, Barbro var litet be- sviken.
Hon hade väl trott, att han skulle komma i alla fall.
Så en tråkig torsdagsefter- middag, när hon kom hem från promenaden, hade Birger Eskilsson varit där med hälsningar från Natan.
Denne låg sjuk sedan flere dagar i lunginflammation, som han ådragit sig under skidåkningen.
Doktorn var orolig, ty inflam- mationen hade angripit också andra lungan oeh febern var hög.
Det sjunde dygnet var kri- tiskt och Flamman hade lofvat att återkomma med underrättelser längre fram.
Fru rådmanskan stod och såg på sin dotter, medan hon talade om nyheterna.
Hon hade nog sett mer, ån Barbro trodde och visste själf.
Men Barbro visade sig inte upprörd, ty hos henne tog alltid ångesten väg inåt.
En dag gick och ännu en.
Flamman hade intet nytt att säga.
Natan var likadan, och man hade bara att vänta på hvad de kritiska dagarna skulle göra.
Men det var just det att vänta, som Barbro nte kunde.
Det var en öfvervinnelse för henne att sitta stilla och sy eller läsa, och i skymningen gick hon ut för att ta sig en pro- menad.
Det blåste kallt och bittert och piskade henne i ansiktet.
Och liksom hade det varit vinden, som gjort henne ondt, så gick hon den till mötes, hälft trotsig, hälft gråtande.
Hon kände vanmäktig vrede mot en öfvermakt, som hon inte kunde värja sig för.
Att den öfvermakten var konvenansens lag, som hon lärt sig vörda genom hela sitt unga lif, ^rar Barbro inte medveten om, ej heller om att hennes hjärta och längtan i denna stund förde strid med den makten, en ensam och het strid, i hvilken hjärtat till sist dock behöll segern, såsom det gör hos den, hos hvilken " det pas- sandes " tvångströja ej förmått att hämma sjä- lens starkaste och ursprungligaste förnimmelser.
Hon visste, att det var oerhördt, detta att ensam gå upp till en student på hans rum, då han låg sjuk, men — hon gick.
Med klap- pande hjärta och hemlig förundran öfver sin egen djärfhet.
Hon knackade, och en ung, blek flicka, tyd- ligen någon, som vårdade Natan, kom och öpp- nade.
Barbro stammade några spörjande ord.
" Det går ju an att gå in ", sade den unga flickan, som väl tog Barbro för någon släkting.
" Kandidaten yrar litet ibland,- men är mest redig.
Men han får inte tala mycket. "
Barbro stod vid Natans säng och såg hans ögon, feberglänsande, riktade mot sina, utan igenkännande, som det tycktes.
Hans ansikte såg så rödt och barnsligt ut mot kudden och den hvita skjortan, och alla tvifvel veko med ens för Barbro.
Hon hade gjort alldeles rätt, som gått hit.
Och nu kom hans blick till medvetande, ett förvånadt medvetande, som ljusnade i ett leende.
Han vågade bara hviska för hostans skull, men Barbro hörde nog att han frågade: " Hur har ni —? "
och hon sva- rade strax, att hon smugit sig hit, och att hon kommit för att tacka för brefvet hans.
" Det var så, så snällt och vackert. "
Hon kunde inte finna några andra ord, fastän hon märkte, hur banalt och flickaktigt det lät.
(Forts.) INTRYCK FRÅN SIENA.
UTSTÄLLNINGEN I II.
KONST.
D E T F Ö R E F A L L E R mig, s o m o m man måste vänja s i g v i d d e n s i e n e s i s k a k o n s t e n f ö r att r ä t t u p p - skatta den.
D e n t a g e r en i c k e f å n g e n s t r a x, s o m d e n florentinska, hvars skönhet, glans o c h rikedom genast o c h obetingadt inge beundran — man måste gå o c h s e l ä n g e o c h n o g a p å d e n, i n n a n m a n k a n t r ä n g a in i d e s s e g e n d o m l i g a m y s t i k o c h k ä n n a tillgifvenhet för d e n.
IDUN 1904 — 459 — D e t är ej fritt från en v i s s h å r d h e t o c h t o r r h e t i d e flesta a f d e s s a S i e n a m å l a r e s m a n e r, u t o m det att d e r a s f ä r g s k a l a j u i c k e i a l l m ä n h e t är rik eller s a m m a n s a t t.
Härifrån måste man naturligtvis undantaga Sodorna, s o m har d e n s t o r e, m ä k t i g t s e e n d e o c h k ä n n a n d e k o n s t - n ä r e n s s u v e r ä n i t e t, o c h P i n t u r i c c h i o m e d s i n rika k o l o r i t o c h g e n i a l a b l i c k f ö r det d e k o r a t i v a, m e n i n g e n a f d e s s a v a r s i e n e s a r e, d e e n d a s t u p p e h ö l l o s i g l å n g tid d ä r f ö r sina arbeten.
M a n k a n p å u t s t ä l l n i n g e n följa u t v e c k l i n g e n ä n d a från 700-talet.
F r å n d e n n a tid o c h s e n a r e finnas n ä m - ligen n å g r a m a d o n n o r i b y z a n t i n s k t m a n e r.
En a f d e m, m å l a d p å trä i m ö r k a färger, är o m g i f v e n a f en g l o r i a m e d s t o r a, o v a l a kristaller, i n l a g d a i trätaflan, själf är h o n stel o c h liflös, l i k s o m ä f v e n b a r n e t — ä n n u i c k e en aning o m naturstudium.
S å fram p å 1200-talet b ö r j a d e lefva n å g o t mer, m e n ä n n u b l i c k a d e stelt e m o t o s s, d e ä r o n ä s t a n alla lika, luta b l o t t h u f v u d e t åt o l i k a håll, t e c k n a d e m e d stort besvär, svärmiska i uttrycket.
Från denna epok finnas taflor a f S e g n a di B u o n a v e n t u r a, l ä n g r e fram D u c c i o di B u o n i n s e g n a, o c h ä n n u l ä n g r e fram p å 1 3 0 0 - talet L i p p o M e m m i.
D e t t r ä n g e r s i g ofrivilligt ö f v e r m i g en t a n k e, h u r u b u n d n a d e e g e n t l i g e n v o r o, d e s s a sin uppgift så hängifne konstnärer.
D e k o m m o aldrig ut ö f v e r m a d o n n a n o c h ett eller a n n a t ä l s k l i n g s h e l g o n, ej h e l l e r g å f v o d e m å n g a o l i k a u t t r y c k åt s i n a sujetter.
H ä n g i f v e n b e t, stilla s v ä r m e r i, f ö r s j u n k a n d e i s i g själf är d e t f ö r h ä r s k a n d e.
N ä r d e s k u l l e s k i l d r a e n v e r k l i g h ä n d e l s e, r ä c k t e ej u t t r y c k s m e d l e n till.
S å har S a n o di P i e t r o (1 4 0 0 - t a l e t), h v i l k e n s a r b e t e n e n s a m t fylla ett helt r u m m e d h e l g o n o c h m a d o n n o r, p å en liten tafla framställt J o h a n n e s D ö p a r e n s h a l s h u g g n i n g.
I n t e r i ö r e n är en f ä n g e l s e g å r d m e d r a k a linier.
A k t e n är r e d a n f u l l b o r d a d, o c h J o h a n - n e s s t y m p a d e k r o p p h ä n g e r u t g e n o m ett f ö n s t e r, en b l o d s t r ö m flödar rak o c h s t y f n e d p å m a r k e n, där huf- v u d e t l i g g e r, o m g i f v e t a f en s o l i d g u l d g l o r i a.
En k n e k t står b r e d v i d o c h s t i c k e r belåtet s v ä r d e t i s k i d a n.
G u l d - fatet s t å r p å m a r k e n, o r d e n t l i g t o c h regelrätt.
Man kan ej v a r a i tvifvel o m, h v a d d e t skall föreställa, m e n d e t hela s e r s å p r i m i t i v t o c h p å t a g l i g t ut, inte en s k y m t a f k o n s t n ä r l i g f ö r k l a r i n g.
S a n o di P i e t r o h a d e v i s s t eljes en blid o c h k o n s t n ä r l i g a n d e, att d ö m a a f h a n s a n d r a a r b e t e n, s o m t. e x.
en B e b å d e l s e, m å l a d p å trä, ä n g e l n m e d ett b l o m s t e r i h a n d e n, i h v i t t o c h d u n k e l t k a r m o s i n r ö d mantel, l u t a n d e s i g framåt m e d v i s i o n e n s poesi öfver sig.
A f T a d d e o di B a r t o l o finnes d e t n å g r a s a k e r här, m e n m a n har m e r n ö j e a f att s e h a n s frescer i kapellet i n n a n f ö r Sala del M a p p a m o n d o.
H a n f ä n g s l a r d o c k alltid g e n o m ett v i s s t d r a m a t i s k t lif i s i n a figurer.
E n, s o m b e s t ä m d t skiljer s i g från sin s a m t i d, är M a t t e o di G i o v a n n i (äfven kallad M a t t e o d a S i e n a).
H a n s t e m p e r a m e n t är i c k e r e l i g i ö s t, fastän m o t i v e n n a t u r l i g t v i s ä r o r e l i g i ö s a, o c h d ä r är h u m ö r o c h lätthet att k a r a k t ä r i s e r a.
Man behöfver blott se på hans " B a r n a m o r d e t i B e t h l e h e m ".
H e r o d e s sitter p å sin t r o n, iförd t u r b a n o c h en k o s t b a r k l ä d e b o n a d, g r y m o c h b l o d - t ö r s t i g, en v e r k l i g s a g o k u n g, h u m o r i s t i s k i sin o h e j d a d e vrede.
H a n u t d e l a r b e f a l l n i n g a r till k n e k t a r n e, s o m d ö d a de s m å till h ö g e r o c h v ä n s t e r i o r ä k n e l i g t antal.
M ö d r a r n a f ö r s ö k a g r å t a n d e o c h k l a g a n d e att fly, d e hålla s i n a s m å i a r m a r n e, d e v ä r j a d e m så g o d t d e k u n n a, m e n o m ö j l i g t — d e l å n g a s v ä r d e n träffa säkert, ingen räddning!
U t t r y c k e n ä r o s å ö f v e r d r i f n a, att d e n ä s t a n ä r o karrikerade.
M e n i n g e n är v ä l, att det skall v a r a m y c k e t tragiskt, m e n d e t g ö r i v e r k l i g h e t e n ett nästan humoristiskt intryck, isynnerhet då man ser de n å g o t äldre b a r n, s o m tagit p l a t s p å en b a l k o n g o f v a n - f ö r o c h betrakta s k å d e s p e l e t m e d u n d r a n d e o c h r o a d e miner.
D e t är a n t a g l i g e n ö f v e r h e t e n s - p r i v i l e g i e r a d e p l a n t o r, s o m ha fått l o f att s e p å alldeles s o m p å teatern.
D e t g ö r ett n å g o t k o m i s k t i n t r y c k, m e n d e t är ett lif o c h en karak- täristik i d e n n a s k i l d r i n g, s o m ä r o g a n s k a b e u n d r a n s v ä r d a.
O c h där är n a t u r s t u d i u m, något som m a n eljes l ä n g t a r efter p å d e n n a u t s t ä l l n i n g s o m efter frisk luft.
Eller o m man ser på San Hierony- m u s af s a m m e konstnär.
En storartad medeltidsbild m e d stämning o c h mättad färg.
D e n g a m l e k y r k o f a d e r n sitter v i d sitt s t u d i e b o r d, iförd en r ö d k å p a, m e d ansiktet v ä n d t e m o t o s s o c h handen med p e n n a n lyftad, s o m o m h a n j u s t n u u n d - fått en tanke, s o m h a n vill n e d s k r i f v a.
Det t a m a l e j o n e t v i d h a n s fötter för- söker förgäfves ådraga sig hans upp- märksamhet.
H e l a i n t e r i ö r e n är m e d e l - tid — d e n b r u n a b o i s e r i n g e n, t i m g l a s e t, ljusstaken a f trä, b ö c k e r n a, k a r d i n a l s - hatten, s o m l y s e r c i n n o b e r r ö d.
G e n o m d e t till hälften ö p p n a d e f ö n s t r e t s k y m t a r man d e n m a t t b l å h i m l e n b a k o m träd- konturerna.
Detaljerna äro utarbetade m e d kärleksfull o m s o r g, utan att d e t hela förlorat n å g o t a f sin kraftfullhet, t v ä r t o m, d e g ö r a det b l o t t rikare o c h djupare.
Jag har stått l ä n g e framför d e n n a bild o c h d r ö m t m i g s e k l e r tillbaka.
Så f ö r ä n d r a s tiderna.
M a n m å l a r f o r t f a r a n d e h e l g o n o c h m a d o n n o r, m e n h e l g o n e n bli allt m e r a l e f v a n d e människor o c h madonnan en verklig kvinna, uttrycken bli rikare o c h m e r a v ä x l a n d e, m a n träder allt n ä r m a r e verkligheten, hvarmed m y s t i k e n o c h den fanatiska religiositeten alltmer f ö r s v i n n a.
A f B a l d a s s a r e P e r u r r i finnes e n m a d o n n a m e d antik t y p, helt o l i k alla d e a n d r a, e n b l o d f u l l, s t o l t k v i n n a m e d s t r ä n g o c h regel- b u n d e n t y p, kall i u t t r y c k e t.
B a r n e t liknar en liten prins, leende stödd m o t sin m o d e r s axel.
A f S o d o r n a ä r o d e s s v ä r r e e n d a s t få a r b e t e n ut- ställda.
H o n o m s t u d e r a r m a n bättre i k y r k o r n a o c h i A c c a d e m i a d e l l e Belle Arti — här finnas b l o t t n å g r a s. k.
testata di b a r a, b i l d e r, s o m a n b r a g t e s p å lik- kistorna.
F ä r g e r n a m å t t e h a f v a m ö r k n a t m y c k e t, ty d e ä r o alla d u n k l a o c h l i k n a ej h a n s v a n l i g a ljusa och varma kolorit.
A f 1 5 0 0 talets k o n s t n ä r e r m i n n e s j a g G i r o l a m o del Pacchia, s o m n å g o t påminner o m P e r u g i n o i de mjuka rörelserna o c h de s v ä r m i s k a ö m m a uttrycken, Fran- cesco Vanni och Pacchiarotto.
M e n v i d 1 3 0 0 - o c h 1400-talets k o n s t är det huf- vudsakliga intresset med utställningen knutet.
S k u l p t u r e n u p p b ä r e s n ä s t a n helt o c h hållet a f Ja- c o p o d e l l a Q u e r c i a o c h till en liten d e l a f F e d e r i g h i.
D e t är m e d få u n t a n t a g a f g j u t n i n g a r i g i p s, o c h d e t är d ä r f ö r i c k e s å lätt att b i l d a s i g en f ö r e s t ä l l n i n g o m deras verkliga utseende.
D e t är heller i c k e n å g o n riktig g l a n s ö f v e r d e n n a u t s t ä l l n i n g — den v e r k a r d ö d o c h l ä m n a r m i g t ä m l i g e n kall.
A f det, s o m g j o r t m e s t i n t r y c k p å m i g, är graf- m o n u m e n t e t ö f v e r Karia del C a r r e t t o af J a c o p o della Q u e r c i a, äfven detta i g i p s.
O r i g i n a l e t finnes k y r k a n S.
M a r t i n o i L u c c a.
D e t är en g a n s k a u n g k v i n n a, s o m l i g g e r u t s t r ä c k t p å s i n bår, en katafalk, p r y d d m e d g u i r l a n d e r a f frukter o c h b l o m s t e r, u p p b u r n a a f s m å leende " putti. "
D e t t a k o n s t v e r k har i g i p s e n b e - varat n å g o t af den d ö d a s glada, u n g d o m l i g a skönhet — s å s o m h o n l i g g e r där u t s t r ä c k t m e d h ä n d e r n a s a m m a n l a g d a, t y c k e s h o n s m å l e v ä n l i g t o c h tillfreds- ställdt åt den v ä r l d, s o m h o n l ä m n a t.
Profilen är fin o c h r e g e l b u n d e n, h o n är helt k l ä d d i en f o t s i d kläd- n i n g m e d skärp h ö g t u p p under bröstet o c h en stram k r a g e, s o m i n r a m a r det a r i s t o k r a t i s k a a n s i k t e t.
" Jag har d e t g o d t, j a g a f u n d a s er i c k e ", t y c k e s h o n s ä g a m e d sitt lilla fina s m å l e e n d e.
Ä f v e n är här en g i p s a f g j u t n i n g a f D o n a t e l l o s S a n G i o v a n n i, s o m m a n d o c k bättre k a n s e i C a p e l l a S.
G i o v a n n i i d o m e n, d ä r d e n finnes u p p s t ä l l d i b r o n s.
Gipsen ger icke mycket begrepp o m den mörka brons- s t a t y e n, fanatikern, s o m u t m a g r a d o c h f ö r v i l d a d, in- s v e p t i en d j u r h u d, p r e d i k a r i ö k n e n.
D e t b e h ö f v e s ett kraftfullt material f ö r att g e n g i f v a D o n a t e l l o s rea- l i s t i s k a o c h a f en stark, n ä s t a n brutal fantasi u p p - funna skapelse.
M e n s o m d e n står i h a l f d u n k l e t i d o m e n s lilla kapell, i n g e r den en m ä k t i g o c h g r i p a n d e känsla.
H a n g å r o c h talar, h a n b r y r s i g i c k e o m, att n å g o n h ö r på, m e n det h a n har att s ä g a, m å s t e h a n få s a g d t.
H a n är p e r s o n i f i k a t i o n e n af en idé, o c h idén är b u r e n a f d e n m e s t realistiska f o r m — s å s o m s å d a n h ö r D o n a t e l l o s J o h a n n e s till d e o f ö r g ä n g l i g a skapelserna.
I t r a p p a n är u p p s t ä l l d t ett a n n a t a f D o n a t e l l o s v e r k, en grafplatta öfver biskopen G i o v a n n i Pecci; o r i g i n a l e t finnes i d o m e n.
M a n b ö r j u e g e n t l i g e n s e d e n l i g g a n d e, m e n m a n får äfven ett g o d t i n t r y c k a f d e n här.
D e h a f v a en u n d e r l i g s t ä m n i n g ö f v e r s i g - dessa gamla grafplattor, isynnerhet denna, s o m verk l i g e n är v a c k e r.
K o n t u r e r n a ä r o afnötta af tid o c h s t e g o c h g e r d e t h e l a ett s k i m m e r a f ö f v e r g i f v e n h e t o c h a f l ä g s e n h e t — en d a g skall m a n ej l ä n g r e s e, h v a d d e t föreställer, utan s p å r e n af d e n s l u m r a n d e g a m l e prelaten s k o l a v a r a helt u t p l å n a d e u r s t e n e n.
N ä r m a n k o m m i t u p p f ö r t r a p p a n h ö g s t u p p, träder m a n ut p å en s t o r l o g g i a, en " l o g g i o n e ", a f s ä l l s y n t kraftig o c h m ä k t i g arkitektur.
V a n l i g t v i s har m a n i c k e tillträde till d e n, m e n i a n l e d n i n g a f u t s t ä l l n i n g e n är d e n n u ö p p n a d.
Här ä r o o r i g i n a l e n till s k u l p t u r e r n a p å F o n t e G a i a a f J a c o p o della Q u e r c i a utställda.
De ä r o m y c k e t ö d e l a g d a o c h h a flyttats b o r t från p i a z z a n, där d e s e d a n blifvit e r s a t t a a f en m o d e r n s k u l p t ö r, T i t o S a r o c c h i, s o m m e d m e r eller m i n d r e s t o r fram- g å n g k o p i e r a t d e m.
S å s o m m a n s e r d e m här, fastän n ä s t a n i f r a g m e n t e r, h a d e d o c k b e v a r a t sitt u r s p r u n g - l i g a lif.
Ä n n u k a n m a n s p å r a d e n kraftiga o c h fylliga formbehandlingen, de v a c k r a proportionerna o c h de uttrycksfulla rörelserna.
Han profeterar o m Michsl- Angelo.
H u r har i c k e h a n s s t a t y a f " M o d e r l i g h e t e n " ä n n u k v a r s i n g r a c e o c h ö m m a v ä r d i g h e t, fastän s t e n e n är b o r t v i t t r a d p å m å n g a s t ä l l e n!
O c h ä f v e n reliefen A d a m s o c h E v a s u t d r i f v a n d e u r p a r a d i s e t har i f r a g m e n t e n k v a r u t t r y c k o c h lif.
A f A d a m återstår d e s s v ä r r e e n d a s t t o r s o n o c h E v a är o c k s å m y c k e t f ö r s t ö r d.
L o g g i a n här u p p e m e d s i n a v i t t r a d e s k u l p t u r e r o c h s i n utsikt ö f v e r s t a d e n o c h d e t t o s c a n s k a l a n d s k a p e t bildar l i k s o m en a f s l u t n i n g a f u t s t ä l l n i n g e n.
Här kan man stå o c h fördjupa s i g i o m g i f n i n g e n s egendomlig- heter.
N ä r m a s t i n u n d e r har m a n d e n g a m l a p i a z z a d e l M e r c a t o, s å en d e l g r å r ö d a k y r k o r o c h h u s m e d g r ö n a fönsterluckor.
Campagnan med sina vinodlingar o c h s i l f v e r g r å o l i v e r s l u t e r s i g s o m en g ö r d e l o m s t a d e n, l ä n g s t b o r t i ett blått d i s d e aflägsna b e r g e n.
M e n luften skälfver af hetta.
G å r d a g e n s v å l d s a m m a " b o r a s c a " m e d r e g n, s t o r m o c h blixtar, s o m k o m m o s k y a r n e att r e m n a f ö r ett eldhaf, har ej föftnått af- k y l a d e n, ej heller u p p f r i s k a den t o r r a j o r d e n.
E n d a s t v i n r a n k o r n a g r ö n s k a y p p i g t, s u g a n d e i s i g detta g l ö - d a n d e s o l s k e n, f ö r att g i f v a det tillbaka i saftiga drufvor.
Och när j a g ser den dimmiga blå konturen längst b o r t a, n ä s t a n p å m i n n a n d e o m en aflägsen k u s t, k ä n n e r j a g en s t a r k l ä n g t a n v a k n a i n o m m i g, en l ä n g t a n att flykta härifrån, från m e d e l t i d s k o n s t, från h e l g o n o c h r e n ä s s a n s k o n s t n ä r e r, u t till d e t v i d a friska hafvet.
Alice Nordin.
Siena i augusti.
TEATER OCH MUSIK.
F R Ö K E N T H E C L A Å H L A N D E R v i d D r a m a t i s k a teatern firade h ä r o m d a g e n sitt 3 0 - å r s j u b i l e u m s o m s k å d e - s p e l e r s k a, h v a r v i d d e n u t m ä r k t a artisten u p p t r ä d d e i en a f s i n a b ä s t a karaktärsroller, nämligen madam H e i n e c k e i S u d e r m a n n s k o m e d i " Ä r a ", o c h b l e f före- mål f ö r en lika v a r m t m e n a d s o m ärligt förtjänad h y l l n i n g från p u b l i k s o c h k a m r a t e r s s i d a.
S o m e n af p o r t r ä t t åtföljd s k i l d r i n g af f r ö k e n Å.
finnes i n f ö r d i I d u n n:r 9 6 f ö r år 1 8 9 9, i n s k r ä n k a v i o s s n u till d e s s a kortfattade r a d e r o c h h ä n v i s a i ö f r i g t till det n ä m n d a t i d n i n g s n u m r e t.
S VENSKA TEATERN.
S p e l å r e t s f ö r s t a p r e m i é r e (sit v e n i a tautologiae) i n l e d d e s m e d ett s v e n s k t o r i g i n a l, en " d r a m a t i s k s k i s s i en a k t " a f Richard Melander, b e n ä m n d " Stenbocken i Värend ", som e r b j ö d d e t e n d a o r i g i n e l l a att m a n i c k e fick s e en s k y m t a f d e n föregifna h u f v u d - p e r s o n e n, m e n i stället mer än n o g af tre, fyra utslitna teaterschablonfigurer: den kärlekskranke bonddrängen och dito bondpigan, den rödnäste länsmannen o c h d e n k r u t s t ä n k t e g a m l e k n e k t e n p å stat.
E n p a t r i o t i s k t r u m s a l f v a s t r a x f ö r e ridå- fallet k n e p emellertid en billig a p p l å d åt författarens o c h de a g e r a n d e s v ä l m e n t a bemödanden.
FRAN FESTFORESTALLNINGEN PA GOTEBORGS TFATER MED ANLEDNING AF CARL rX-STODENS AFTÄCKNING.
SCEN UR TILLFÄLLIGHETSSTYCKET " VINTER OCH VÅR ".
(SE DAGSKRÖNIKAN!)
FRÅN VÄNSTER RÄKNADT: DROTTNING CHRISTINA, FRU LINDLÖF.
KONUNG CARL IX, HR ÖBERG.
PRINS GUSTAF ADOLF, HR LINDLÖF.
GÖRAN HENRICSON, HR HEDQVTST.
JOHAN BANER, HR STÅHL.
EBBA BRAHE, FRÖKEN CARLSSON.
FRU KRISTINA, JOHAN BANERS MOR, FRÖKEN B OHLIN.
A. JONASSON FOTO.
Denna n å g o t s t a d i g a hors d ' oevres f ö l j d e s af en treaktsfars a f André Sylvane, " Efterträdaren ", en g a n s k a n ö j s a m v a - riant a f det i c k e o b e k a n t a f r a n s k a äkten- s k a p s m o t i v e t: s k i l j a s, ' gifta o m s i g o c h åter f ö r e n a s.
U t f ö r a n d e t v a r j ä m t o c h g o d t, o c h hrr Byström, Barcklind, Klint- berg o c h Victor Lundberg utvecklade samtliga i glansen från f r ö k e n Olga Anderssons fägring n å g o t af s i n a bästa gåfvor.
Publikens stämning var också helt animerad o c h " Efterträdaren " — h e l s t utan n å g o n företrädare p å p r o g r a m - m e t — b ö r h a utsikt att ä n n u en tid framåt hålla s i g k v a r p å s p e l l i s t a n.
IDUN 1904 — 460 — K Ö K S Ä T M A N A C K Redigerad af E l i s a b e t h Ö s t m a n.
Inneh.
af Elisabeth Ostmans Husmoders- kurs i Stockholm.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR V E C K A N 1 8 - 2 4 SEPT.
1904.
Söndag: Juliennesoppa; kronärt- skockor med rördt smör; stekta rapp- höns med champignoner; mörtårta med vanilj sås.
Måndag: Köttjärpe med turska hönor; blåbärssoppa.
stufvade B e r e d n i n g: Unga rapphöns hafva gula ben, de äldres antaga en rödaktig färg.
Fåglarna flås, tagas ur, sköljas hastigt och torkas väl inuti med en kötthandduk.
De uppsättas och brösten beläggas med tunna späckskifvor.
Smö- ret brynes i en stekgryta, fåglarna iläg- gas och brynas vackert på alla sidor, hvarefter de upptagas och saltas.
Smö- ret, i hvilket fåglarna brynts fräses med mjölet, buljongen och grädden tillsattes och såsen får ett godt uppkok.
Fåg- larna nedläggas i såsen och få sakta steka / — 1 tim. Rapphönsen klyfvas, hopläggas åter och uppläggas på ett varmt serveringsfat samt garneras med brynt potatis, sallad eller persilja.
3 4 ras.
Sist nedskäres den till bårdt skum slagna ägghvitan och degen ställes att stelna.
En gjutpanna smörjes väl och beströs med stötta skorpor.
Pannan beklädes med hälften af degen och äp- pelmoset ilägges.
Af den öfriga degen skares med sporre 1 cm.
breda remsor, hvilka läggas i rutor Öfver äppelmoset, samt en ring rundt omkring tårtans kant.
Den gräddas i ordinär ugnsvärme omkr. VA tim. Uppstjälpes när den af- svalnat.
och färsen nedlägges i form af en filét och får steka i god ugnsvärme omkr. 1 tim. TJnder stekningen påspädes bul- jongen, litet i sänder och färsen öfver- öses hvar 10 min.
Köttjärpen skares i vackra skifvor och upplägges på varmt serveringsfat.
Smör och mjöl samman- fräsas och köttjusen påspädes litet i sender, hvarefter såsen får koka 10 min.
och serveras i särskild såsskål.
S o p p a p å b r i i s s e l k å l (f. 6 pers.).
25 brusselkålshufvud, vatten, salt, 1 VA K ö t t j ä r p e (f. 6 pers.).
L kg.
ben- hg.
magert fläsk, 1 liten rödlök.
1 msk.
fritt svinkött, 150 gr. späck fläsk 3 — 4 smör (20 gr.) 2 VA lit.
efterbuljong, 1 VA potatisar, 3 — 4 kkp gräddmjölk, 1 msk.
msk.
mjöl, salt, hvitpeppar, socker.
salt, * / tsk.
hvitpeppar, (VA tsk.
ingefära) l T i s d a g: Jordärtskockspuré med ros- Såsen silas och skummas, spädes med tadt hröd; kromgädda med smör och grädde eller buljong, om såbehöfves; pepparrot samt potatis.
T i l l s t e k n i n g: 2 msk.
smör (40 gr.) Onsdag: Grytstek med legymer; champignonerna iläggas och såsen får koka, tills dessa äro mjuka.
Den af- 4 del.
buljong (kokt på senor och hinnor).
helkokta äpplen med grädde.
smakas med vinet och citronsaften samt T o r s d a g: Soppa på hriisselkål; tunna kryddor.
Sås: VA msk.
smör (10 gr.) 1 msk.
pannkakor med sylt.
mjöl, köttjus.
Fredag: Rissoler af oxstek med skiradt smör * äppelsoppa.
M ö r t å r t a (f. 10 pers.).
100 gr. söt- B e r e d n i n g: Köttet tvättas med en Lördag: Fläskkorf med rotmos; mandel, 210 gr. smör, 100 gr. strösocker, doppad i hett vatten, befrias från maisenakräm med mjölk.
1 ägg, 200 gr. hvetemjöl, 2 kkpr.
äppel- duk, senor och hinnor (af hvilka kokas bul- mos.
jong till att späda färsen) skares i tär- RECEPT: T i l l f o r m e n: VA msk.
smör (10 gr.) ningar och drifves 3 ggr.
genom kött- kvarn.
Späcket skares i fina tärningar.
S t e k t a r a p p h ö n s m e d c h a m p i g - 2 msk.
stötta skorpor.
Köttet och fläsket arbeta tillsammans n o n e r (f. 6 pers.).
4= unga rapphöns, 1 hg.
späck, 4 msk.
smör (80 gr.) 2 tsk.
salt.
Beredning: Mandeln skållas och VA tim., de rifna potatisarna tillsättas Smöret jämte de uppvispade äggen, gräddmjöl- Sås: Smöret, i hvilket fåglarna brynts, drifves genom mandelkvarn.
2 msk.
mjöl, 1 Va lit.
buljong, 2 del.
tjock tvättas väl och röres tills det blir hvitt ken, litet i sänder samt kryddorna, grädde, 30 små champignoner, 1 msk och pösigt, hvarefter sockret, mandeln, hvarefter färsen arbetas VI tim. En äggulan och det siktade mjölet nedrö- långpanna upphettas, smöret brynes däri madeira, 2 tsk.
citronsaft.
B e r e d n i n g: Äpplena skalas, skäras- i klyftor och urkärnas.
De läggas under skalningen i vatten, tillsatt med en msk.
ättika, för att bibehålla sin färg.
Äpp- lena påsättas i kokande vatten tillika med socker, citronskal och citronsaft och få koka tills de äro mjuka.
Soppan afredes med det i litet kallt vatten ut- rörda potatismjölet, får ett godt uppkok och afsmakas.
Den serveras med skorpor eller ros- tadt bröd.
Användes torkade äp plen, sköljas dessa i ljumt vatten och läggas öfver natten i blöt i det vatten, i hvilket de skola koka a L E D I G A P L A T S E R E n ö f v e r s k ö t e r s k e p l a t s vid V a d s t e n a H o s p i t a l s kvinnoafdelning är p å grand af förra inneh af varinnans befordran ledig att tillträda nu genast.
Löneförmåner 400 kr., l:sta klassens kost samt tjänstekläder m. m.
Sökande, som bör hafva genomgått sjuksköterskekårs och besitta god skolbildning, torde hän- vända sig till Ö f v e r l ä k a r e n.
D l a t s som värdinna och hushållerska * hos äldre herre i landsortsstad finnes till hösten för medelålders fruntimmer med gladt och angenämt sätt.
Endast damer med de bästa referenser om dug- lighet göre sig besvär.
Svar till Vär- U N G F L I C K A, (2 0 å 2 5 år; dinneplats ' ' under adress S- Gumoslii af god lamilj med gladt lynne och godt Annonsbyrå, Stockholm f. v. b. sätt erhåller plats i liten familj å större egendom i Östergötland.
Hennes ålig- n snäll o c h a r b e t s a m, b a r n k ä r, b ä t t r e gande blefve i främsta rummet tillsyn af f l i c k a (ej under 20 år) som vill åtaga en fyraårig gosse samt litet hjälp med sig vården af 2 gossar på 4 och 2 år och elfvaårig flicka (som går i skola).
För om tiden räcker till hjälpa till med före- öfrigt som trefligt sällskap i familjen fallande göromål får plats om betyg, samt att göra sig nyttig på bästa sätt.
fotografi och löneanspråk sändas under Ingen torde anmäla sig, som e j är in- adr.
" Barnfröken ", Östergötlands Dag- tresserad af och van vid barn och som blad, Norrköping.
Hon bör vara kunnig vet sig kunna uppfylla ofvannämnda anspråk.
Lön 200 kronor pr år.
Svar i sömnad.
märkt " Plats, Oktober 1904 " torde in- D l a t s finnes för praktiskt och teoretiskt sändas till S. Gamjeiii Annonsbyrå, * bildad kvinna, att förestå mathåll- Stockholm.
O b s.
!
Utmärkta rekommen- ningen vid större bruk för såväl tjänste- dationer erfordras.
män som arbetare.
Goda referenser fordras.
Svar inom 14 dagar till " Bruk ", • " pill litet landthushåll, fyra timmars Viktoriagatans postkontor, Göteborg p. r.
P väg från Stockholm, sökes den 24 en ämbetsmannafamilj i större landsorts- r e d b a r, p å l i t l i g, o r d e n t l i g samt i matlag- stad önskas såsom hjälp och sällskap ning och bakning kunnig tjänarinna, till åt tre flickor — den yngsta 6 år — en nyåret som ensam, sedan jämte hus- frisk och väluppfostrad flicka från bil- jungfru.
Lönen 200 kr.
kan ökas efter dadt hem, kunnig i sömnad och hand- hand beroende på sökandens lämplighet.
arbeten.
Goda rek.
fordras.
Svar åtföljdt Humant bemötande.
Ofvan omnämnda af porträtt till " Ämbetsmannafamilj ", egenskaper absolut nödvändiga.
Svar, åtföljdt af betygsaf skrifter eller ref eren- Iduns exp.
ser samt om möjligt fotografi sändes till Enda nlafoop * ö r hashållsbitr., lärarin- " Fru H ", under adr.
S. Guma^lii Annons- • U U a (JlGLÖCl r, barnfr., värdinnor att byrå, Stockholm, f. v. b. genast söka genom Inack.
Byrån, Hamn- FN HILRLARL RLAM ©i under 20 är — hälst gatan 2 m, Norrköping.
Rikst.
916.
Lll U U U d U U f i l l l, äldre — barnkär, som Öppet mellan 12 — 2 och 4 — 6.
vill åtaga sig sällskapa med och Öfver- " pill en barnlös familj å en mindre vaka mindre barn ifamilj därbarnjungfru landtegendom nära Äbo stad i Fin- finnes, sökes nu genast.
Fritt vivre och land Önskas från den 1 nästinstundande litet lön, samt ansedd såsom medlem i November en allvarsam och pålitlig familjen.
Svar med fotografi och nödiga till Fru Kaplan, jemväl i finare matlagning och bakning rekommendationer kunnig hushållerska eller husmamsell, Linnégatan 7, Göteborg.
u E I n 0 som jämte matlagaingen åtager sig upp- D ä t t r e anspråkslös flicka, hurtig, glad och barnkär, villig deltaga i hvarje- sikten af såväl yttre som inre hushållet.
handa inom ett hem förekommande Närmare genom korrespondens med Baron Max Aminoff, Abo — Brinkhall.
göromål, erhåller plats i affärsfamilj i Stockholm.
Svar till " L.
A.
1 Okt ", Iduns exp.
B Ä T T R E FLICKA, barnfröken kompetent att på egen hand sköta p n för sitt kall intresserad erhåller plats i bättre familj i Stock- mindre hönseri, samt villig deltaga holm.
Hon bör vara ej under 25 år, i hushållet erhåller plats på store egen- dom den l:sta Dec.
Ingeborg Setterborg, kunnig i sömnad, villig att biträda hus- modern i hennes arbeten, gärna musi- Qvantenburg, Erikstad.
kalisk.
Svar till " G.
C.
A ", Saltsjöbaden, ör uppehållandet af en ledig lära- pöste restante.
F rinnebefattning mentarläroverk vid K r i s t i a n s t a d s e l e - f ö r f l i c k o r kommer att for vårterminen 1905 anställas en lärarinna, med undervisningsskyldighet hufvud- sakligen i modersmålet, historia och geografi samt därjämte i engelska eller tyska språket i någon klass.
Lönenbe- räknas efter 1,100 kr.
för läsår.
Ansök- ningar, ställda till Styrelsen för Kristian- stads elementarläroverk for flickor, in- sändas föredenloOktoberoch adresseras till föreståndarinnan, fröken L.
Loven, Kristianstad.
Aktiebolaget Kristianstads Elementarläroverk for flickor.
STYRELSEN.
en skicklig landtkokerska, ensam F ör i köket och en i sömnad kunnig hus- jungfru med goda rekommendationer, finnes plats till hösten i 3 personers hushåll, hos Friherrinnan Kantzow, Hjulsta per Enköping.
D a r n fröken, bildad, enkel flicka, hälst » • * en s o m genomgått " Barnavård " får plats att vårda ett spädt barn och hjälpa till med hvad som förefaller.
Svar med uppgift om ålder, lönepret^ntioner och fotografi torde sändas till " Oktober " under adress: S. Gum^elii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b. Dildad, s t a r k f l i c k a, ej under 25 år, " ordningsvan och fällt kunnig ifinare matlagning, bakning och handarbeten, får plats g e n a s t att vara husmodern till hjälp med alla i ett bem förekommande göromål.
Godt och jämt sätt önskas.
Adress: Fru Kronolänsman H. Benzel, Helentberg, H a r p l i n g e.
Beredning: Kålen rensas, sköljes, förvälles (utan lock) i kokande, saltadt vatten omkr. 10 min., hvarefter den upp- lägges på sikt, så att vattnet får väl afrinna.
Fläsket skares i tärningar, lö- ken skalas, hackas fint och fräses i smöret tillsammans med fläsket omkr. 10 min.
Kålen hackas fint tillsammans med mjölet och nedlägges jämte fläsket i den kokande buljongen, hvarefter sop- pan får koka VA — U tim.
Soppan silas, om så önskas, afsmakas med kryddorna och serveras med stekt bröd (croutons).
Z S p n 25-års frisk, stark och hurtig flicka ™ från landet önskar plats som hus- hållselev i större presthus eller annat bättre hus på landet omkring den 1 D e c.
d. å.
, hälst i sydvestra Sverige, för att grundligt få lära hushåll.
Ä r villig del- taga i alla förekommande göromål.
Fritt vivre och medlemskap i familjen önskas.
Svar bedes till " 19 X.
Y.
Z.
04-, E k e t.
I ärarinna till att undervisa 2:ne barn, 8 och 11 år, !_i vanliga skolämnen, språk p n verkligt duglig och praktisk 27- och musik, önskas till mindre egendom i årig bättre flicka, önskar plats som Stockholmstrakten.
Svar med fotografi sällskap och hjälp åt äldre dam eller och uppgift ålönepretentionertill " S.
A. "
barnlös familj.
Svar ombedes snarast Stockholm 4. möjligt till " Duglig ", Trollhättan p.
r.
C ö r lärarinnor, värdinnor, bildade hus- p n ung, bildad, musikalisk flicka, in- • hållsbiträden, barnfröknar finnas född engelska, önskar nu genast eller platser, söka Nya Inackorderingsbyrån, framdeles plats såsom sällskap och hjälp Brunkebergsgatan 3 B, Sthlm.
E ' ab.
1887. hos äldre dam eller i familj.
Svar till " Familjemedlem " under adr S. Gumaelii I I n g m u s i k a l i s k f l i c k a, som spelar piano Annonsbyrå, Stockholm.
U korrekt efter noter, med godt för- äldrahem i Stockholm, erhåller plats i affär.
Svar till " P i a n o ", Dagens Nyheters kontor, Gustaf Adolfs t o r g.
som genomgått Handarb.
Vänners väf- och lär arinne kurser samt Lundinska kursen, och som i sommar innehaft plats K o k e r s k a TILL E n g l a n d.
En ung, frisk och duglig kokerska kan vid folkhögskola, önskar plats i skola strax f å plats uti liten fin familj (svensk) eller familj, då äfven villig deltaga i hus- Svar inom 14 uti England.
Betyg, fotografi och an- hållet.
Bästa referenser språk sändas till " Kokerska till England ", dagar till " 25 ", Oskarshamn p. r. Iduns exp., Stockholm.
p n 19-årig, bättre flicka Önskar plats i p n snäll och villig kokerska med små L- * en bättre familj, först i n o v, för att pretentioner — hälst från landet såsom medlem af familjen, mot fritt vivre, önskas i mindre familj i Stockholm.
vara behjälplig med alla inomhus före- fallande göromål, men särskildt i hus- Svar märkt " K.
", Iduns exp.
hållet.
Svar till " Hortenzé ", Qvidingep.r.
A T T E N T I O N.
En bättre anspråkslös flicka, som är p n anspråkslös 21 års flicka af god fa- villig att biträda i alla inom ett hem * - | milj önskar plats till hösten i större förefallande göromål samt hafva tillsyn familj att gå frun tillhanda och deltaga öfver en 2 VA års liten flicka kan erhålla i sysslor inomhus.
Genomgått Fröken plats i bildad svensk familj i Brooklyn, Chronius hushållsskola i Stockholm.
Ä Förenta Staterna.
Kunnig i sömnad har lön fästes mindre afseende men önskar företräde.
Lön 30 kr.
pr månad och godt blifva ansedd som medlem af familjen.
hem.
Referenser utbytas.
Svar till Svar emotses tacksamt för vidare under- " Pleasant Companion ", adr.
Fru Lilly handling under adr.
" Huslig " Fellings- Björklund, Nybrogatan 18, 3 tr., Stock- bro p r.
holm.
Tel.
Öst.
12 13. p n 1 9 å r s f l i c k a önskar plats i en fa- p n s n ä l l o c h a n s p r å k s l ö s f l i c k a, fullt * r * milj att gå frun tillhanda i husliga * — kunnig i matlagning och som vill göromål.
Sv.
märkt " Elin " Traheryd p.
r.
v å T d a och sällskapa en sjuklig dam er- håller god plats i liten familj.
Jungfru | Tng, villig flicka önskar plats i familj finnes.
Svar hälst med fotografi och att gå frun tillhanda med hvarje- rekommendationer under signatur " Stark handa förekommande göromål.
På lön och ordentlig ", Lnnd p.
r. fästes intet afseende.
Svar till " Villig 1904 ", Iduns exp.
J3A.XUSTFRÖICJEJN, van och kunnig i sömnad, 20 — 25 år, er- H U S J U N G F R U, håller plats för två barn 9 — 3V år, i adelsfamilj i Stockholm, gen.
Inack.- äldre, skicklig i sitt fack söker plats till 24 okt.
i fint hus.
Svar märkt " Anna ", Byrån, Norrköping.
R i k s t e l.
9 1 6.
Iduns exp.
OBS.!
Ingen Inskr.-afgift.
Ung Skånska, 1 2 I en familj önskas mot fritt vivre, en SOM HUSFÖRESTÅNDARINNA * engelska eller fransyska som sällskap till en ung flicka.
Goda referenser fodras sökes plats af bättre medelålders flicka.
I ungkarls eller änkemans hem (icke Svar till " Liten familj " Göteborg p.
r. musikalisk) men väl förtrogen till de göromål och ansvar som medfölja en dylik anställning.
Betyg och referenser företes.
Sv.
t.
" Småländska ", Kalmar p.
r.
Dd!
A N S P R Å K S L Ö S 99 e n 6 ^ ^ väluppfostrad, flicka kunnig i m a t l a g n i n g -, s ö m n a d -, ocb f i n a r e h a n d a r b e t e n Önskar plats uti god familj för att biträda med alla uti ett hem förekommande göromål Svar emotses, märkt " K.
S. "
uuder adr.
S. Gumaelii Annonsbyrå, Sthlm, f. v.
b.
I e g i t i m.
s j u k g y m n a s t söker plats nu ge- nast vid institut el i fam. Svar till " Sjukgymnast ", Sölvesborg p.^Ej årin &amp; £-dlll), väfnad B e r e d n i n g: Mjölet ocb.
sockret ut- röres med 1 kkp.
af mjölken.
Den öfriga- mjölken kokas upp med vaniljstången.
Afredningen iröres och krämen får koka, under flitig rörning i 5 min., hvarefter den lyftes af elden och vaniljstången borttages.
Äggulorna ivispas, en i sender och krämen upphälles i karott samt garneras med sylt, sedan den kall- nat.
Den serveras med sylt eller saftsås.
Ä p p e l s o p p a (f. 6 pers.).
2 lit.
färska — eller 3 hg.
torkade äpplen, 1 msk.
ättika, 2 VA Ht.
vatten, 1V — 2 kkp.
kross- socker, skal och saft af VA citron, 2 msk.
potatismjöl.
P L A T S S Ö K A N D E Sill U f t G l i, tresse för och godt sätt med barn, kunnig i sömnad och villig att deltaga i en del sysslor inomhus, erhåller fr. d.
1 Nov.
god plats i fia fa- milj i hufvudstaden för att handhafva 2 flickor om 9 och 3 VA &amp; r.
Svar hälst med fotografi till " P.
G.
R.
", Riddersvik, Post.
rest.
I ärarinna önskas att undervisa tvenne L * flickor i vanliga skolämnen samt musik.
Svar till Kyrkoherde J. Wetter- gren, F r i d h e m s b e r g.
M a i s e n a k r ä m (f. 6 pers.).
4 msk.
maisenamjöl, 3 msk.
strösocker, 6 kkpr_ oskummad mjölk, VA stång vanilj, 4 ägg- gulor.
FLICKA, Ö N S K A D U P P G I F T!
I ett hem, där husmodersplikter i för- ening med barnavård äro af behof, där ordning älskas och där trefnad njutes, erbjuder sig bildad, musikalisk kvinna- till hjälp och vård.
Svar utbedes märkt " Önskad uppgift " Iduns exp.
p n ung flicka önskar plats i vänligt, trefligt h em såsom sällskan samt äfven vara behjälplig med hushållsgöro- mål.
Någon liten lön önskvärd.
Vill anses som familjemedlem.
Svarafvaktas tacksamt t.
" Familjemedlem ", Arboga p.r.
1 Tng, bättre flicka önskar plats ifamilj, hälst hos häradshöfding, där hon kan få biträda med skrifgöromål.
Svar till " I.
I. "
Landskrona p.
r. p l a t s som sällskap och hjälp samtlefc- * tris för äldre dam eller sjukling, önskas till vintern af en allvarlig, bildad flicka.
Svar till " V.
E. "
under adr.
S. Gumaelii Annonsbyrå, Stockholm.
IJushållsvan, bildad flicka, kun.
i m a t - • * lagn., bakn, sömnad söker plats.
Sparsam, plikttrogen Svar " Arbetsam " under adr.
S. GumEelii Annonsbyrå, Sthlm.
1] ng flicka af officersfamilj önskar någon tid i vinter mot fritt vivre få k o m m a i bättre familj som sällskap och hjälp.
Svar före 1 Okt.till " Löjtnant 1904 " under adr.
S. Gumaelii Annons- byrå, Stockholm, f. v.
b. m å s k o l el ä r a r i n n a önskar i höst plats w i familj att undervisa mindre barn.
Svar till " Lärarinna ", Halmstad p. r.
C a n s p r å k s l ö s f l i c k a som genomg.
3_k [.
flickläroverk önskar plats att undervisa i vanliga skolämnen samt språk.
Små löneanspråk.
Svar t.
" Ester " Frödinge p.
r.
10 Spjr.
I 0 - O.
I II), p i i c k a som genomgått husnållsknrs ' Önskar vistas i bättre familj för att utbilda sig hvad till ordnandet af ett hem hörer.
Deltager gärna i hushålls- göromftl.
Halst .mot fritt vivre.
Svar snarast till " Ö *, Örebro p.
r.
D ä t t r e, huslig o c h praktisk flicka Ön- D skar plats i mindre familj.
Mång- årig vana äges i allt hvad till ett bättre hushålls skötande hörer.
Svar till " W.T. "
Linköping v. r.
p n ung bättre flicka som genomgått hushållsskola önskar den 1 okt.
m o t fritt vivre, plats i familj, för att deltaga i alla inomhus förekommande göromål.
Vill an&lt;ies som familjemedlem.
Svar till " S S " Södertelje p.
r, - I O R D N I N G S A M T större landtmannahem önskas plats för en ung snäll flicka, som är villig deltaga i alla hushållsgöromål.
Har genomgått Karlskoga praktiska skola.
Tacksam för någon liten lön.
Svar till " Flitig " Iduns exp.
Stockholm f. v. b.
C n erfaren 30-årig flicka af god familj, * - * bildad, språkkunnig och berest, hus- lig och barnkär, önskar förestå ett finare större eller mindre hushåll, eller ock någon ansedd allmän anstalt.
Bästa referenser.
Bref hesvaras förtroendefullt under förutsättning af full ömsesidig diskretion.
Adress " Bafael " Iduns exp.
f. v. b. som med vackra betyg genomgått G kl. i Elementarläroverk, önskar komma till godt hem, hälst på landet, där hon kunde deltaga i husliga göromål och äfven om så ö n s k a 3 läsa med minderåriga barn.
D l a t s i familj önskas af 30-årig barnkär Svar till " L.
W. "
, Malmö p.
r.
* flicka, kunnig i husliga göromål och I^vinnlig gymnast med bästa rek.
ön- sömnad.
Godt betyg fråa flerårig plats.
IV skar plats i familj i landsorten.
Svar Svar tacksamt till " E.
Z. "
Forssa präst- gård, Wadsbro.
" Massage 1904 ", Iduns exp.
