# ID: svediakorp-per1574
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1904
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 33,569
# sentences: 1,157
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 36 (923) H A L M S T A D S SLOTT.
P Å SIN resa utefter västkusten och söderut besöker konungen i dag, den 8 septem- ber, Halmstad, där han för första gången gästar länets nye höfding, landshöfding A. Asker, och samtidigt begagnar tillfället att bese Halmstads minnesrika gamla slott, sådant det nu ter sig efter den nyss fullbordade restaureringen.
Riksdagen beviljade nämligen för något år sedan 50,000 kronor till den gamla borgens iståndsättande, och dessa arbeten, som utförts af byggmästaren Carl Andersson och måleri- firman Högfeldt &amp; C:o, båda i Halmstad, ha nu afslutats och betinga en kostnad af unge- fär 47,000 kronor.
Halmstads slott räknar en betydlig ålder.
Enligt den af S.
P. Bexell författade " Hallands historia och beskrifning ", som utkom 1818, skulle redan den af Engelbrekt tillsatte kom- mendanten Arvid Swan bott därstädes.
Sedan TORSDAGEN DEN 8 SEPTEMBER 1904 17:DE ÅRG.
har hela den långa raden af Hallands höfdin- gar och kommendanter residerat å slottet och ha där många för de nordiska rikena betydelse- fulla sammankomster ägt rum.
Att döma af det i sammanhang med Halm- stads befästningar förekommande ordet Slotts- bastionen (å gamla kartor), synes slottet ur- sprungligen varit sammanbyggdt med stadens befästningslinje, ehuru det senare, samtidigt med ytterligare befästningar af staden, år 1644 blef förvandladt till en själfständig fästning med egna vallar och grafvar.
Slottet utgöres nu af en stor fyrkantig byggnad me 1 torn, grund- murad af tegel samt inneslutande en rymlig borggård.
Utom landshöfdingens residens och bonings- rum innehåller slottet äfven länskansliets och länskontorets ämbetslokaler m. m.
APROPOS KUNGABESÖKET PÅ HALMSTADS SLOTT.
1.
LANDSHÖFDINGEN OCH FRU ASKER I SLOTTSTRÄDGÅRDEN.
2.
SLOTTETS YTTRE.
3.
LANDSHÖFDING ASKER I SITT ARBETSRUM.
4.
KRONSALEN.
5.
GULA SALONGEN, 6.
STORA MATSALEN.
HALLBERG, HALMSTAD, FOTO.
— 438 — IDUN 1904 BARA EN KAFFETÅR.
BROLIN.
.
AF HULDA B E L Ö N A D M E D 1:STA PRIS I U P P S A T S A F D E L N I N G E N A F IDUNS LITTERÄRA PRISTÄFLING.
D ÄR FANNS i min hembygd en gammal herrgård med ett förtjusande läge på en backes krön invid en idyllisk sjö.
Rundt om- kring växte ärevördiga ekar, hvilkas mörka grönska om sommaren lystes upp af björkars, aspars och lindars ljusare färgskiftningar.
Den herrgården inneslöt allt, hvad jag i min barndom drömde om skönhet, lycka och glädje.
Tidigt förde mig ödet ut till andra trakter af vårt land, och jag återsåg ej så ofta den gamla herrgården, och när jag sist hörde talas om den, så hade den undergått en för- vandling, och längtan grep mig att se den på nytt.
Så vandrade jag åter den kända vägen fram, där allt, hvad jag såg för mina ögon, talade minnets språk, och till höger skymtade min barndoms älskade sjö, och till vänster skymtade äfven en sjö, och där, sig alldeles lik, flyter ån, som sammanbinder icke allenast dessa, utan så många andra sjöar på sin slingrande väg genom hela landskapet.
På bron måste jag stanna ett ögonblick inför hågkomsten af, att det var där jag första och sista gången i mitt lif trädde en mask på en krok för att öfva djurplågeri som nöje.
Men jag gick vidare i tankar på min van- drings mål: herrgården, som socknen köpt till fattiggård af en adelsman med ett anstolt namn.
Jag kunde icke hjälpa det, men det kom öfver mig en tanke på vandalism, som dock hastigt sprang öfver i en stolthetskänsla, alstrad af det faktum, att vårt svenska folk hunnit så många trappsteg uppåt mot kul- turens höjd, att det numera ej anser en vac- ker och förnäm herrgård för god till ålder- domshem åt gamla utslitna torpare och stat- drängar och deras hustrur, som med klum- piga steg och ryggen i kut skulle stappla fram öfver de fordom bonade golfven.
Hur de skulle glädjas öfver människors godhet, tänkte jag, dessa gamla, som i lugn få bo i de vackra salarne, och huru tack- samma skulle de ej gå till de dukade borden, utan att någonsin mera behöfva oroas af de gamla frågorna: hvad skola vi äta och dricka, ' hvad skola vi kläda oss med?
När jag kom fram till den långa allén af stora, knotiga träd, i ålder och skröplighet lika herrgårdens nuvarande invånare, måste jag stanna ett ögonblick.
Hvar fanns läke- domsträdet — alléns första träd?
Det var borta — jämnadt med marken.
Hur många barn mindes jag icke från min egen barn- dom, som blifvit förda till det trädet för att genom dess hjälp få en svunnen hälsa åter.
Trädets stam var strax of van roten delad i två hälfter, hvilka åter litet längre upp före- nades i en stam, och det barn, som kunde trängas igenom stammens öppning, skulle blifva befriadt från den sjukdom det led af, och fulla af vidskeplig tro hade mödrar ytter- mer vallfärdat till det trädet med sina sjuka barn, och för vidskepelsens skull hade nu säkert alléns första träd fått offra lifvet. '
Vid alléns slut uppe på gårdsplanen träffade jag en man, som jag antog vara fattiggår- dens föreståndare, och honom bad jag om tillåtelse att få bese herrgården i dess nya skick, och han följde mig upp till huset.
På den stora trappan stannade jag och såg mig omkring. '
" Det ser så ovanligt kalt ut häromkring nu " — sade jag.
" Hvar är den stora ek- skogen? "
I arbetssalen sutto kvinnor och kardade ull, spunno lin och gjorde hvarjehanda kvinno- sysslor.
Inne i de andra salarne funn os blott sådana som ingenting orkade uträtta.
I en säng låg en gumma och hostade oafbrutet.
Jag bör- jade spraka med henne, och då ville hon veta, hvem jag var, och jag förtaide henne om mig och hela min släkt.
Hon sken upp.
Hon kände den och min- nenas här kom inpå henne, och hon började berätta, men så på en gång kom ett host- anfall öfver henne, och hon sjönk ihop med slutna ögon och de magra händerna skälf- vande på bröstet, förglömmande både mig och hela släkten.
I tyst medkänsla såg jag på henne ett ögonblick, och så gingo vi till andra nästan lika skröpliga.
Men där fanns anmärkningsvärdt få män i fattiggården.
De, som skulle varit där, hade väl med tillhjälp af alkohol och ansträngande arbete undgått det ödet.
I en sal fanns det flere små barn.
Det minsta låg i en stor säng med en dinapp i munnen, och jämte sängen satt en hopkrupen gumma och vyssjade och vyssjade.
" Hvarför skall just ni sköta det barnet? "
— frågade jag.
" Emedan dess mor är ung och orkar ar- beta, och då måste hon vara med om ute- sysslorna, och under tiden ska väl någon se efter ungen, vet ja!
Förresten ä ' alla barn- ungarne härinne hennes. "
Under det de sista orden yttrades, öpp- nades dörren, och en omkring trettiofemårig kvinna trädde in och steg fram till barnet vid sängen.
Hon var kortvuxen, men groft byggd, snarare fet än mager, och gång, an- letsdrag och hållning tydde på kraft.
Hon såg på mig med en i början en smula plirande blick ur ett par små grå, hvassa ögon.
' ' Ja, alla de här barnungarne ä ' mina " — började hon — " så här har fattigvården att ta ' hand om, och den tar också hand om både kropp och själ, ska ' jag säga.
Ska ' inte det där gummkräket, som knappt kan sköta sig själf, vara tvungen att se till mitt barn, medan jag gör slaftjänst ute på åker och äng, i logar och ladugård, så att jag till kvällen är förbi af trötthet och somnar från barnstackaren, om han skriker aldrig så.
Och hvems är felet att vi ä ' här?
Inte ä ' det hvarken mitt eller barnungarnes.
Min man var statare på den här gården, och här drog han döden på sig.
Här finns godt om sänka marker invid sjöarne, och där skulle han gå genomvåt om fötterna och hela kroppen för- resten och bärga sjöfoder, fast han hade svagt bröst.
Han bad husbonden om att slippa det arbetet, men rikt folk ä ' alltid utan barm- härtighet.
Så sökte han plats i en annan socken, och strax efter vi kommit dit, så dog han i lungsot.
Åh — det var ett elände!
Så skickades jag och barnen tillbaka till denna socken igen, och nu ha vi ju fått flytta in i själfva herrskapsbyggningen på den gård, där min man var statare.
Så ä ' det väl vi som ä ' herrskap nu — ha — ha — ha — herrskap, som tvingas att arbeta mer än vi orka, som tvingas att höra Guds ord, som måste äta på befallning — herrskap, som Författaren till " Nya former ", hvil- inte ens får en kaffetår om rnornarna och ken, enligt meddelande i förra veckans num- som man bara vill ha död på så fort som möjligt, ty det är så många svarta kistor mer, erhöll ett andra pris bland täflande som vänta uppe på vinden. "
" uppsatser ", har nu äfven gifvit sig till- " Tig, Johanna — tig! "
— befallde före- känna och befunnits vara fru Gertrud Run- ståndarens hustru förtrytsamt.
" Hon där är den värsta af alla " — vände hon sig till mig crantz, Göteborg.
— " trotsig och elak. "
" Den sålde förre ägaren, innan socknen köpte gården. "
" Än rosenhäckarne då?
— Här var hela trädgården full af rosenhäckar förr. "
" Dem ha vi huggit ned.
Här behöfver hvar tumsbredd jord användas till nytta, så att ej fattigvården må bli socknen allt för betun- gande. "
Nu kom en liten, liten gumma ut på trap- pan, och hon såg upp på mig med en slö blick.
" Jaså, ni orkar ut nu " — sade förestån- daren — " men i morse, när jag ville att ni skulle gå ut och hjälpa oss litet på logen, då orkade ni inte. "
" Jag är väl tvungen att försöka kralla mig ut litet, vet ja " — svarade gumman.i gnällig ton och skred sakta i väg.
Jag kände mig gripas af misstämning.
Föreståndaren förde mig in i huset och presenterade mig för sin hustru, som erbjöd sig att blifva min följeslagerska.
Så gingo vi ur rum och i rum med början af kontoret i nedre våningen.
För fattig- vårdsstyrelsens räkning var iordningställd en liten våning, hvars möblemang utgjordes af gamla antika saker, som harmonierade med rummens väggar, golf, tak och egendomliga, målade kakelugnar, och i de rummen kom åter emot mig en fläkt af barndomskänslor.
Föreståndaren hade äfven fått några vackra rum åt sjösidan.
I nedre våningen fanns dessutom husapoteket inrymdt i ett litet rum samt kök, skafferier och matsal för under- stödstagarne.
Innanför köket fanns ock ett rum, och i dess tak voro uppsatta en massa käppar, och på dessa käppar trängdes hack- korf vid hackkorf öfver hela taket.
På golfvet sutto en gammal och en helt ung kvinna i en rishög och bundo kvastar.
" Hvarför är hon, den unga, här? "
— frågade jag.
" Hon har blifvit förryckt af kärlek till en dräng " — svarades mig.
" Och då hon hvarken har far eller mor och ej kan försörja sig själf, så måste hon vara här, men vi kunna aldrig lämna henne ensam, ty hon söker bara efter tillfällen att rymma och har äfven gjort det flere gånger. "
Hon, som vi talade om, hade under tiden kastat ifrån sig sitt arbete och kom fram till mig och nöp i min kjol, medan hon under tystnad såg på mig med ögon, som uttryckte allt annat än vansinne.
" Henne fattas väl ingenting " — yttrade jag till föreståndarens hustru, då vi gingo uppför den breda trappan till andra våningen, där fordom praktrummen stodo redo att mot- taga gäster och nu beboddes af fattighjon.
" Jo " — svarade hon — " det fattas henne vilja att arbeta.
Det är hela saken. "
I öfre våningen besågo vi först bönsalen, som var stor och ljus med härlig utsikt.
Här samlades de fattiga på befallning om söndagarne för att höra predikan uppläsas, och hvar tredje söndag kom en af socknens präster hit för att förkunna Guds ord och mana till förnöjsamhet och tacksamhet.
1 I duns litterära pristäfling.
MELLINS FOOD af Läkarekåren erkåndt bästa näringsmedel för barn och sjuka, Finnes pd Apoteken samt hos Specerihandlarne.
— P R O F » r a t t s o c h f r a n c o från Axel JOennstrand, GEFZsE.
—,
IDUN 1904 — 439 — " Ja, nog räcker det till att tiga och lida " — började Johanna på nytt — " men nu vill jag inte tiga.
Den främmande frun där kan g * ärna få höra, huru det känns att bo i herr- skapsbyggning, .när man inte får en kaffetår om rnornarna.
Jag säges vara värst, men gå hon, främmande fru, från den ena till den andra i hela fattiggården och fråga dem, om de ej med glädje skulle flytta åter in i de gamla fattigstugorna, så får hon veta, att dit längta vi åter allesamman.
Där hade vi friheten, ser frun, friheten, som de rika ej veta hvad det vill säga att sakna.
Där fick vi själfva hushålla med vår fattigkost hur vi ville.
" Vi fick koka vår mat när vi ville, äta när vi ville och gå hvart vi ville, och från släkt och bekanta fick vi godbitar ibland, och då delade vi med oss åt de andra och ställde till kalas, och kaffe kokade vi hur ofta som helst, intubikaffe förstås, men det var ändå kaffe, och när gummorna druckit sitt kaffe, så kröpo de upp i sina sängar och lågo och gonade sig som en spinnande katt, och det är heller inte för mycket att få det, när man är gammal och utsliten af arbete.
Men hur är det här?
Arbeta!
j — Gör det och gör det — låter det dagen i ände, och hit bär minsann ingen några godbitar.
Sill och potatis kan en tröttna på, och separerad mjölk ä ' just inte vidare godt heller, men vi skulle tiga ändå,.
om vi bara finge kaffe om rnornarna.
Här ligga de stackars gummorna med torra gommar och hosta ocjh harkla sig och längta efter en kaffe- tår om mornarne, och nerifrån föreståndarin- nans rum tränger kaffeoset upp till oss så godt, och då önskar jag, att hon vore i vårt ställe och finge erfara hur det känns " — säger hon till sist med af vrede skälfvande stämma, och hennes sen fulla händer knyta sig omedvetet, då hon går närmare fattig- gårdens föreståndarinna, som ser både ond och förfärad ut inför Johannas hätska blick.
" Kom, så gå vi " — bad hon mig — " det går ändå aldrig att tala förstånd med Jo- hanna. "
Men Johanna trängde sig alldeles intill mig.
" Frun tycker väl också om kaffe " — sade hon.
" Hjälp oss, så att vi få-en kaffetår om rnornarna! "
" Kära Johanna, nog ville jag det, om jag bara kunde. "
" Laga att hon kan då " — tyckte Johanna — " för herrskapsfolk kan allt hvad dom vill. "
Ännu hade vi kvar en sal, som vi ej varit inne i, och det var den värsta af alla, upp- lyste föreståndarinnan.
Där voro alla sam- lade — gubbar och gummor — som ej orkade lämna sitt rum och somliga ej sin säng.
En vedervärdig stank slog emot oss, då vi öppnade dörren, och jag såg frågande på min ledsagerska.
" Ja, här är förfärligt " — medgaf hon — " men det kommer sig af, att härinne sitter alltid någon bakom skynket. "
— Och hon gjorde en betecknande gest mot ett hörn, som var bortskymdt af ett förhänge.
Jag måste skynda mig ut, drifven af en känsla af äckel.
" Ni måste snarligen säga till fattigvårds- styrelsen, att den anordnar en ordentlig klo- sett och ventilationssystem här på fattig- gården " — sade jag, då vi gingo upp till tredje våningen, som ännu återstod att bese.
" Vi önska nog förändringar här i flere hän- seenden, men allting kostar pengar, och sock- nen har stora utgifter för sin fattigvård ändå.
För att nedbringa dessa är det ju som denna gård inköpts. "
" Och här gå de stackars människorna mera missnöjda med lifvet än förut " ^OMATOSE ' ' Det är för att de måste arbeta, och så är det den där kaffetåren. "
" Ja, det låter som kaffefrågan vore det värsta af alltsammans.
Skulle det inte vara möjligt att ge dem det efterlängtade kaffet om mornarne? "
" För mig må de gärna få det.
Jag har hellre det besväret än att beständigt höra gnatet om den välsignade kaffetåren, men jag har talat vid direktionsmedlemmarne om detta, och de säga sig veta, att ej annorstädes heller i vårt land bestås kaffe om mornarne på fattig- gårdarne, och då behöfs det ej heller här. "
" Men huru mycket missnöje skulle ej för- svinna af bara den anledningen. "
Jag skuggade för mina ögon uppe på den skumma vinden, ty jag trodde jag såg fel, men där stod verkligen en lång rad, ja, den ena raden på den andra — en hel stapel svarta, tarfliga likkistor.
" Johanna hade rätt " — yttrade jag — " men de, som en gång skola njuta sin sista hvila i dessa, behöfva väl åtminstone ej ofta gå hit upp och få denna direkta påminnelse om sin dödlighet. "
" Inte kan denna syn just göra oss glada, men nog måste vi hit upp hvarje dag.
Kom och se!
Här ha vi väfkammaren, och här ha vi kammaren, där vi sköta linet, och här ha vi ull och garn. "
Mig visades väfnader och hvarjehanda andra arbeten, som knotiga gamla händer tvingats att fullborda, men plötsligt ringde det till mid- dag, och vi skyndade ned till matsalen i nedre våningen, dit de kommo stapplande en efter en af de gamla, och med missnöjda, trötta miner slogo de sig ned på bänkarne utefter det långa bordet- Hackkorf och potatis samt en mugg kall, separerad mjölk utgjorde deras middag, och vid en blick på matlistan såg jag, att kall, separerad mjölk ingick i nästan alla deras middagsmål.
Ingen såg ut att äta med någon synnerlig aptit, och en fanns där, som icke alls åt.
Det var Johanna.
Hon satt där med händerna i sidorna, och hennes små, trotsiga ögon sågo oafvändt på mig.
Jag gick fram till hennes plats, men innan jag hann tilltala henne, så kom det oemotståndligt från hennes läppar, på en gång bedjande, befallande och förtrös- tansfullt: " Laga hon nu då, att vi få kaffe om rnornarna! "
Som på befallning släppte de allesammans knif och gaffel, och alla dessa slöa ögon, som plötsligt fingo en glimt af lif, vändes mot mig, och tydligt som med ord, sade de: " Laga hon då, att vi få kaffe om rnornarna! "
Jag kände mig plötsligt nästan fysiskt illa- mående, och jag tackade fattiggårdens före- ståndarinna, sade farväl och gick.
Så visste jag det, att förnöjsamheten ej är större hos våra understödstagare, därför att de få flytta in i stora, präktiga hus, som en ny tids kraf tvingar samhällena att bygga landet rundt.
Det är något mera som behöfs.
Det är ingen glädje att bo i herrskapsbyggning, när man ej ens får en kaffetår om rnornarna, påstod Johanna, och hon hade kanske rätt.
Men hvarför skulle de ej på alla våra sven- ska fattiggårdar kunna få litet kaffe om mor- narne, då de sätta så stort värde på det?
Som utgift vore det en bagatell, och huru mycket missnöje och huru mycken bitterhet skulle ej sköljas ned med det kaffet, odh huru mycket ljusare skulle ej en dyster ålderdom te sig af bara den anledningen.
Det är kan- ske barnsligt, men det är mänskligt och fram- för allt kvinnligt, och största kontingenten på våra fattiggårdar utgöres af kvinnor.
Och hur lätt skulle det ej vara att låta äfven mat- sedeln få större omväxling utan större kost- Erkändt bästa Brud- &amp; Bröllops- s i d e n t y g e r, i hvitt, svart o c h kulört, sista n y h e t e r i ouppnådt urval Sändes t u l l - Profver f r å n 9 0 ö r e till k r.
1 3 p r ratr.
&amp; p o r t o f r i t t d i r e k t till p r i v a t a.
o m g å e n d e franko.
Schweizer &amp; Co, Luzern S 5, (Schweiz).
Sidentygs-Export.
— Kungl.
Hoflev.
IIMIIIIII II nåder, åtminstone där ett stort landtbruk är förenadt med fattiggården.
Och det vore väl äfven möjligt att en fattiggård skulle kunna göra intryck af hem.
De må bort, de stora salarne, där en massa människor samman- packas, och sönderdelas i små rum, där ett par tre personer hade lättare att få trefnad tillsammans, och dit hvar och en kunde få taga med sig någon gammal möbel och en krukväxt från sitt grusade hem.
På fattig- gården, som varit herrgård, är jag öfvertygad om att man för intet eller åtminstone billigt pris kunnat få en massa möbler, som, place- rade här och där i rummen, kunnat förtaga en hel del dysterhet.
Nu gjorde allt intryck af lasarett, fast oändligt mycket sorgligare, ty från fattiggården kommer ingen ut till lifvet igen.
Där veta alla, att deras väg där- ifrån går endast genom den svarta likkiststa- peln på vinden.
Likkiststapeln, var den månne ett uttryck för vår tids humanitet i allmänhet — ett uthyck för vår tids undseende och respekt för likars känslor — ett uttryck för vår tids barmhärtighet?
Låtom oss försöka göra de fattigas lif en smula glädjefullare!
Låt oss taga bort de kränkande namnen: fattighjon och fattiggård och bereda verkliga hem åt dessa, som burit dagens tunga och hetta, utan att de ändock förmått spara en ålderdomsskärf.
Må dev.
som makten hafva, taga hand om vår fattig- vårdslagstiftning och hett omdana den.
Det båtar ej att sätta nya klutar på gammalt kläde genom att ändra en och annan paragraf ..
Hvarje fattigvårdsstyrelse vet, att den fattig- vård, som nu utöfvas, är till största delen olaglig, ty oftare än de tvingas af den skrifna lagen, lämna de hjälp till följd af hjärtats lag.
Därför kunna ej de understödssökande åbe- ropa sig på lagen, ty de äro helt beroende af fattigvårdsstyrelsens sinnelag, och en fattig- vårdsstyrelses beslut kan ej heller öfverklagas.
I hela landet borde finnas endast ett fattig- vårdssamhälle med staten som öfverhufvud.
Det är statens skyldighet, och sedan må den anordna en kraftig inspektion, utse fattigvårds- inspektörer — manliga eller kvinnliga — men människor med stora, vida hjärtan, som äro fulla af medkänsla och förståelse inför oför- vållad nöd.
Därmed är ju ej betagen rätten för enskilda och kommuner att verka i fattig- vårdens tjänst, ty där finns ett arbetsfält, där krafterna aldrig blifva för många, och.
där vi äfven hafva så mycket att godtgöra för forna tiders och vår egen tids barbari.
Kärlek bör vara all fattigvårds grund, och må vi i kärlek gifva mera än blott själfva födan, ty männi- skan lefver icke allenast af bröd.
Må vi unna gamla arbetsträlar att låta sina förpinta lem- mar slå sig i ro i någon backe för att njuta af sommarens skönhet, utan att behöfva tänka på att göra nytta för sig, och om tiden göres dem lång, så skola de själfmant komma och bedja om sysselsättning, och så skola äfven dessa, när de ej behöfva gå liksom under krafthöjningsmedel.
.
Ökar aptiten i hög grad.
Erhålles på apotek.
IDUN 1904 — 440 — Lanolin- Sana-Tvål.
Garanterad ren, neutral, mild och öfverfet.
Bästa BarntYäl!
2 5 Ö R E ST. Grumme &amp; Son STOCKHOLM.
piska, lära känna arbetets välsignade glädje innan de dö.
Vi skola lära oss förstå, huru det känns att vara proletärer och lefva af andras nåd, och därigenom fostra oss för en högre kulturs rättvisa kraf på större barm- härtighet — större humanitet.
Månader hafva gått sedan mitt besök på den gamla herrgården, som blifvit förvandlad till fattiggård, men ännu händer det mig emel- lanåt om nätterna, att jag vaknar upp med liksom en känsla af att ha blifvit väckt, och då ser jag åter framför mig likkiststapeln på vinden och de dystra salarne med sina skröp- liga invånare, och främst bland dem syns Johanna, och hennes knutna händer komma hotande nära mitt ansikte, under det hennes grågröna ögon gnistra emot mig i mörkret, och åter och åter ljuder det befallande i mina öron: " Laga hon då, att vi få kaffe om rnornarna! "
ETT UNGDOMSPORTRÄTT AF MATHILDA LANGLET.
Å IDUN här ofvan bringar ett hittills al- drig publiceradt porträtt från yngre år af den uppburna, nyligen bortgångna medarbe- tarinnan, tillmötesgå vi därmed en önskan, ut- talad af minnesgoda vänner, för hvilka det por- trätt från sjukdomens och ålderns dagar, hvil- ket meddelades i samband med dödsfallet, en- dast allt för ofullkomligt motsvarat den bild af den dåd- och lifskraftiga författarinnan, som de älska att gömma i saknande hjärtan.
D BRUKSAGAREN ED V. SEDERHOLM.
FRU HENRIETTE SEDERHOLM.
F R Å N EN S Ö R M L Ä N D S K H E R R G Å R D.
Gäller öfver allt den satsen, att husmodern bör vara en föresyn för sitt folk, äger den ock tillämpning isynnerhet på de stora godsen, med alla dess underlydande.
Detta och det därmed förenade ansvaret är en sak, som fru S. till fullo insett.
D E GAMLA svenska herrgårdarna, där de ligga vackra och minnesrika här och hvar i bygderna, bilda med sin rationellt drifna odling hörnstenarna i vår jordbruksnäring.
Så länge de handhafvas af insiktsfulla ägare, ofta af samma släkt genom många Hon är en husmoder som få, och ett före- led, och så länge det är trogna, husbondfol- döme för alla.
ket tillgifna tjänare, som genom årtionden Född ett par stenkast från det hem, där bearbeta samma jordtorfva, uppstår den sta- hon i så många år som lycklig maka och bilitet i förhållandet mellan husbonden och moder verkat, är fru S. dotter till aflidne hans folk, som välsignar arbetet och gör majoren S. Klingenstierna och hans likaledes tonen på en sådan gård patriarkalisk i ordets aflidna maka, född grefvinna Wachtmeister.
bästa betydelse.
Sedan år 1 8 5 6 förenad i ett lyckligt äkten- Ett sådant gammalt gods bland andra är den i Södermanland belägna Alberga gård i. skap med godsägaren Edvard Sederholm, har Kila socken, hvilket herresäte äges och bebos hon i detta haft glädjen att uppfostra sju af bruksägaren Edvard Sederholm och hans barn, nu alla vuxna och verksamma på olika maka Henriette Sederholm, född Klingen- områden.
stierna.
Orsaken till att förhållandet mellan hus- I slutet af förra månaden firades därstädes bonde och tjänare alltid varit och fortfarande en betydelsefull högtidsdag af mera ovanlig är så godt på Alberga och att brukspatron art.
Då utdelade nämligen det högt värde- och fru Sederholm alltid af sina många under- rade godsägareparet till ej mindre än 22 af hafvande omfattats med den största hängif- sina trotjänare Kungl.
Patriotiska Sällskapets venhet, är rtog den, att de alltid i sin ringaste större och mindre medaljer för långvarig och tjänare sett en medmänniska.
De ha själfva, trogen tjänst.
i enlighet med skaldens ord, " tryckt den Bruksägare Sederholm har i mer än ett valkiga handen, ej blott en penning däri. "
hälft sekel varit ägare af Alberga, där han i N.
J. bästa samförstånd med en dugande arbetar- kår verkat så, att godset nu är en mönster- gård bland svenska herresäten.
Men icke allenast som den driftige jord- brukaren har bruks- patron S. verkat.
Tidigt och träget ha hans krafter och begåfning tagits i an- språk för allmänna värf och uppdrag, j^f Under många år har han äfven varit riks- gäldsfullmäktig och ledamot af riksdagens första kammare samt under 40 år ledamot af Södermanlands läns landsting m. m.
Både i riksförsam- lingen och annorstä- des har brukspatron S. haft stort inflytan- de, som han alltid an- vän dt såsom densanne fosterlandsvännen.
MEDALJÖRERNA PA ALBERGA.
M. VERNER FOTO.
— 441 — NÄR RIDAN FALLER.
IDUN 1904 — Rätt bra, j a g h a r i n g a p l å g o r.
O r d e n å t f ö l j d e s ett litet fint, t a c k s a m t l e e n d e.
— N å, d e t låter h ö r a s i g.
Man b e h ö f d e ej v a r a s å s y n n e r l i g e n s k a r p s y n t för att s e, att d e n n e m a n j u s t inte h ö r d e h e m m a i ett s j u k r u m.
D e t s å g till o c h m e d ut, s o m h a d e h a n s v å r t för att finna o r d.
K a n s k e d e t v a r f ö r att h j ä l p a h o n o m i det h ä n s e e n d e t s o m h u s t r u n m e d i n t r e s s e i s t ä m m a n frågade h o n o m, o m h a n h a d e haft trefligt k v ä l l e n förut.
Bougier, Cathetrar, Bästa kvalitéer, Ctysopomper, låga priser, Sköljkannor, r i k h a l t i g t sortiment.
Lavemen tr5r, Moderrör, Omsorgsfull Moderringar, expedition.
Stickbäcken, Nu f o r ett tillfredsställdt d r a g ö f v e r h a n s v a c k r a, behagliga ansikte.
— M y c k e t, chérie, tillställningen v a r c h a r m a n t — s y n d att inte d u k u n d e v a r a m e d.
— H ö l l d u tal?
Den n y a rikt illustrerade priskuranten å Förbands- och sjukvårdsartiklar sändes franko.
af T~ \ ET V A R s v å r t att s e, att d e t v a c k r a o c h i n b j u d a n d e * - J r u m m e t v a r ett s j u k r u m.
Egentligen hade det v a r i t s k r i f r u m, k a b i n e t t eller n å g o t ditåt, .men n u v a r d e t e n s m u l a o m ä n d r a d t, d o c k inte m y c k e t, b ö c k e r, taflor o c h p o r t r ä t t f u n n o s i ö f v e r f l ö d.
H o n s o m låg i den g a m m a l d a g s, siratligt utskurna sängen, s å g inte heller v i d f ö r s t a ö g o n k a s t e t u t s o m en s j u k, d e t v a r v i s s t d ä r f ö r att h o n v a r s å v a c k e r o c h h a d e en litet s a r k a s t i s k t l e e n d e m i n.
S j u k a b r u k a j u eljes s e u t p å e t t helt a n n a t sätt.
Men när man väl såg på henne noggrannare, upptäckte man hur g e n o m s k i n l i g hyn v a r o c h h u r d e s m a l a, m a g r a h ä n d e r n a h a d e en m i s s - t ä n k t h v i t h e t.
Ja, h o n s å g, m e d ett o r d s a g d t, u t s o m en, h v i l k e n m a n t r o r a l d r i g m e r s k a l l få g å o m k r i n g och f r ö j d a s å t lifvet.
Det var säkert medvetandet, d ä r o m s o m k o m den g a m l a tjänarinnan att g å så t y s t o c h h a en s å ä n g s - ligt s o r g s e n b l i c k i n n e i ö g o n v r å n.
N ä r m a n b u r i t s i n m a t m o r p å a r m a r n a o c h s e d a n följt m e d h e n n e från d e t g a m l a h e m m e t till d e t n y a o c h n u v a r b e - r e d d att s n a r t följa h e n n e till en a n n a n p l a t s, d å är d e t helt n a t u r l i g t att m a n s e r b ö j d o c h a l l v a r s a m ut.
Men, h o n s o m ifrån s ä n g e n m e d b r u n a, hälft g l i t t r a n d e ö g o n f ö l j d e t j ä n a r i n n a n s g ö r a n d e o c h l å t a n d e, där h o n g i c k o c h t ä n d e l a m p a n o c h o r d n a d e m e d litet af h v a r j e, hon tycktes ha en annan tankegång.
— T r o r d u att d e t b l i r m å n l j u s t i k v ä l l.
.
.
T ä n k om j a g finge g å u t — g ö r a en p r o m e n a d ä n d a b o r t till D j u r g å r d s b r u n n — g å u n d e r de g a m l a träden, s o m jag n u a l d r i g får s e m e r.
.
.
H v a d j a g h a r hållit af d e n n a s t a d!
— B l i c k e n b l e f g l a d u t a n ett s p å r a f vemod.
I s t ä m m a n l å g heller inte v a r e s i g a f u n d eller längtan.
H v a d tjänarinnan m u m l a d e v a r s v å r t att fatta, m e n m a n k u n d e d o c k till slut urskilja, att h o n ville låta f r u n g ö r a en tur i v a g n — frun s k u l l e n o g h i n n a d e t.
.
.
D e t s i s t a b l e f till en k v ä f d s n y f t n i n g.
— T a c k, m e n j a g h a r tagit a d j ö a f allt.
N u finns i n t e k ä r l e k e n k v a r, e n d a s t m i n n e t af d e n.
D u k a n t ä n d a s t o r a l a m p a n o c k s å.
Jag vill h a det ljust, m e d a n jag får.
.
.
F a s t tjänarinnan i n s å g, att h o n s a d e en d u m h e t, k u n d e h o n ej låta bli att åter i g e n m u m l a n å g o t o m ett tillfrisknande, m e n d å l o g h e n n e s fru s å hjärtligt, att h o n i n t e k u n d e u n d g å att f ö r a r g a s h ö g t.
— Jag kan d å rakt inte b e g r i p a, h v a r f ö r frun vill så gärna d ö!
— D e t b o r d e väl du g ö r a, s o m m y c k e t bättre än jag k a n s e p a r a d i s e t s härlighet.
Jag s e r d e n e n d a s t o t y d l i g t o c h i b l a n d inte alls, m e n ä n d å är h v a d s o m m ö t e r m i g m e r a l o c k a n d e ä n s o r l e t o c h bullret h ä r p å jorden.
M a n blir s å t r ö t t, s e r d u, o c h d å l ä n g t a r j a g b a r a u t till S o l n a.
D u t y c k e r k a n s k e att S t r a n d v ä g e n ä r v ä l s å b r a, m e n d e n k a n inte f ä n g s l a m i g l ä n g r e n u.
Nej, det var för svårt!
Nu hördes snyftningarna tydligt o c h h o n m å s t e b e sin m a t m o r att i n t e tala s å m y c k e t.
— D o k t o r n har f ö r b j u d i t all ö v e r a n s t r ä n g - ning.
.
.
— D e t g ö r m i g i n g e n t i n g — i d a g är j a g o v a n l i g t s t a r k.
— • H o n l o g m e d ett stilla, s t r å l a n d e l e e n d e.
Så s å g h o n plötsligt intensivt o c h allvarligt på sin g a m l a v ä n, s o m i u p p o f f r a n d e h ä n g i f v e n h e t stått v i d h e n n e s s i d a u n d e r m å n g a o c h l å n g a år.
— V i l l d u komma h i t!
— Hälft ö f v e r r a s k a d a f t o n f a l l e t g i c k tjänarinnan till s ä n g e n, o c h m a t m o d e r n t o g h e n n e s s t a r k a, a r b e t s v a n a h a n d mellan s i n a b å d a.
— Jag k a n ju lita p å d i g?
Ett p a r tårfyllda ö g o n r i k t a d e s m o t den s j u k a.
— T a c k, d u har j ä m t v a r i t s å s n ä l l o c h trofast.
D ä r p å g a f h o n tjänarinnan e n n y c k e l k n i p p a.
— den Vill d u ö p p n a n e d e r s t a s k r i f b o r d s l å d a n.
.
.
j a,.
.
.
s e r d u s k r i n e t där.
Ge mig det!
Hon fick s k r i n e t o c h t o g fram d ä r u r ett bref, o m - sorgsfullt försegladt, s o m h o n g a f tjänarinnan, sedan hon d o c k först l ä n g e m e d djupa, klara ö g o n betraktat d e t s a m m a.
— När jag gått bort, skall du lämna d e t h ä r till h o n o m, h v a r s n a m n d u s e r d ä r.
Vill du lofva mig det?
Tjänarinnan t o g brefvet, m e n det var m e d å n g e s t och s o r g h o n därefter s å g p å m a t m o d e r n.
D e t h a d e ä n d å varit sannt, h v a d h o n anade för länge sedan!
Det h a d e v a r i t n å g o t m e l l a n d e b å d a, h e n n e s fru o c h den ståtlige, bleke herrn med det f ö r n ä m a utseendet.
Och d e t t a h a d e h e n n e s s t a c k a r s fru b u r i t p å i sin s t o r a e n s a m h e t, g å t t h ä r i ö d s l i g h e t e n o c h ä l s k a t en s o m hon a l d r i g fått.
Å h, h v a d det måtte h a v a r i t förfär- l i g t!
— Så f ö r s k r ä c k l i g t s v å r t, frun.
.
.
Läpparna d a r r a d e i s m ä r t a.
— Nej — ett d ä m p a d t s k i m m e r s y n t e s i de bruna ö g o n e n.
— M e n tyst, nu orkar j a g i n t e tala m e r.
, Å t e r s ö k t e h e n n e s h a n d t j ä n a r i n n a n s.
— Säkert h ö r du, säkert!
— Ja, det l o f v a r j a g.
Det b l e f t y s t o c h stilla i r u m m e t, när t j ä n a r i n n a n g å t t ut.
N u s y n t e s det o c k s å m y c k e t bra, h u r tärd och trött den sjuka var.
Ö g o n e n h a d e h o n slutit o c h k n a p p t n å g o t t y d d e p å, att h o n h ö r d e d e l e f v a n d e till, n ä r o m en s t u n d en l å n g, e l e g a n t m a n m e d f ö r s i k t i g a s t e g t r ä d d e in.
M e n h a n föreföll d o c k g a n s k a o b e - r ö r d, ä n d a tills h a n s t o d tätt i n v i d s ä n g e n o c h m e d öm r ö s t frågade sin hustru, hur h o n befann sig.
J N l u r n b e p g s Urinbehållare, Uringlas m. m. Wilh.
— Ja, f ö r s k a n d i n a v i s k s a m m a n h å l l n i n g.
H a n s k r a t - tade lätt.
— D u skulle säkert ha varit belåten — jag v a r b e s t ä m d t en l i k a s å g o d e n t u s i a s t s o m d u.
Han klappade hennes hvita, smala hand.
— F ö r t j ä n s t e n är f ö r r e s t e n d i n, m i n lilla v ä n.
— Så h a r j a g d å g j o r t en g o d s a k.
E n stråle a f g l ä d j e v i d g a d e f ö r en s e k u n d h e n n e s b l i c k.
M a n n e n s å g p å s i n h u s t r u o c h k u n d e ej låta bli att v i s a s i n f ö r u n d r a n.
A l d r i g h a d e han h ö r t att en människa, s o m låg o c h väntade döden, d r ö m d e o m s k a n d i n a v i s m o c h g l a d d e s ö f v e r d e n, a l l r a m i n s t en kvinna.
S a n n i n g e n att s ä g a, s å v a r s k a n d i n a v i s m e n h o n o m, fast h a n s t o d m i d t u p p i lifvet, g a n s k a likgil- tig.
M e n d e t ä r j u ett n ö j e att flyta m e d p å kultur- s t r ö m m e n o c h g ä l l a f ö r att h a a n d r a ä n m a t e r i a l i s t i s k a intressen.
När h a n s å s u t t i t en s t u n d till, reste h a n s i g för att g å.
I d e t s a m m a fick h a n s y n p å en s m a l g u l d - kedja, s o m s m ö g s i g o m h u s t r u n s h a l s, o c h i n n a n h o n h a n n h i n d r a det, h a d e h a n sett, att en liten m e d a l j o n g v a r fästad v i d den.
— En m e d a l j o n g!
H v e m kan vara i den?
T o n e n lät s k ä m t s a m, t y det föll h o n o m i f ö r s t a ö g o n b l i c k e t in, att d e t m ö j l i g e n k u n d e v a r a h a n själf.
M e n när han k a s t a d e en b l i c k p å s i n h u s t r u, f a n n h a n att s å alls i c k e v a r fallet.
H o n h a d e blifvit helt f ö r ä n d r a d.
Öfver hela ansiktet, j a, ä n d a n e d p å halsen h a d e en s k ä r r o d - n a d b r u t i t fram, o c h ö g o n e n h a d e blifvit n ä s t a n s v a r t a.
R ö s t e n v a r d o c k l u g n o c h kall n ä r h o n s v a r a d e: — Det g ö r detsamma.
H a n fick en v i s s m y n d i g h e t i s t ä m m a n.
— Jag t r o r d e t blir i n t r e s s a n t, vill d u inte tala o m h v e m d u g ö m m e r där?
— Nej.
— H v e m är det, A n n a?
S o m en d o m a r e s t o d han framför h e n n e, k r ä n k t o c h v r e d g a d v a r h a n ä f v e n.
— D e t får d u inte v e t a — A n n a, har d u h e m l i g h e t e r för m i g?
— Ja, — h o n t o g s a k e n m e d o ä n d l i g r o.
Nu s t o d h a n inte att h e j d a, o c h p å m i n d r e ä n ett ö g o n b l i c k hade han medaljongen i sin ä g o, brutalt förde han u n d a n hennes händer.
En g r ä n s l ö s h ä p e n förbitt- r i n g b e m ä k t i g a d e s i g h o n o m.
— H v a d är m e n i n g e n?
Hvarför bär du hans porträtt?
S v a r a!
— Inte ett ljud kom ö f v e r h u s t r u n s l ä p p a r.
— H a r det v a r i t n å g o t mellan er?
.
.
.
Hvarför svarar du inte?
.
.
.
Har han v a r i t din ä l s k a r e?
Nu b l e f det lif i den trötta, eteriska v a r e l s e n.
— Ah, t r o r d u att h a n, den finaste o c h n o b l a s t e m a n s o m finns, s k u l l e ta s i n v ä n s h u s t r u till ä l s k a r i n n a?
— M e n n å g o n t i n g h a r d e t varit.
Vreden öfverväl- d i g a d e h o n o m i g e n.
— D u ljuger, h a n h a r v a r i t d i n älskare.
F r u A n n a r e s t e s i g hälft u p p i s ä n g e n o c h s å g hotfullt p å m a n n e n.
— T y s t, d u får inte f ö r o l ä m p a honom.
.
.
— Än dig då!
H v a d är det f ö r en b e s y n n e r l i g o m t a n k e d u h a r o m h o n o m?
— Ä n ett t a g f ö r s ö k t e h a n reta u p p s i g, fast h a n k ä n d e att o r s a k e n därtill g l e d u n d a n h o n o m.
.
.
D e t t a s k a l l h a n få s v a r a f ö r.
.
.
— L i k a g ä r n a kan d u ställa s o l e n till a n s v a r, f ö r att h o n s k i n e r p å b å d e rättfärdiga o c h orättfärdiga.
— Vill d u k a n s k e s ä g a att e n d a s t.
.
.
— J a g har ä l s k a t h o n o m — det vill j a g s ä g a d i g nu.
.
.
— O c h det t ö r s d u s ä g a åt m i g!
— Ja h v a r f ö r s k u l l e j a g i n t e d e t?
M a n n e n k ä n d e, att h a n s r ä t t s k ä n s l a k r y m p t e i h o p i n f ö r b l i c k e n från h u s t r u n s s t o l t a o c h l u g n a ö g o n.
— D e t g ö r d e t s a m m a nu, ser du.
.
.
O c h nu, när ridån g å r n e d, v i l l j a g d u; skall få v e t a, h u r p j e s e n egentligen var.
D e n h a r s e t t u t s o m en k o m e d i, o c h du v e t, att d u v a r i t d e n, s o m haft h u f v u d r o l l e n o c h spelat bäst.
M e n f ö r m i g har d e n v a r i t ett d r a m a och d e t tar v i s s t m e s t p å krafterna att s p e l a m e d i ett sådant.
D ä r f ö r är j a g n u så s v a g, att j a g ej l ä n g r e orkar g ö m m a något.
H o n tystnade o c h såg uppmärk- samt på mannen, s o m med nedböjdt hufvud lyssnade till h e n n e.
— K ä r e v ä n, inte b e h ö f v e r d u v a r a l e d s e n.
Din kärlek till m i g är d ö d o c h b e g r a f v e n för l ä n g e s e - d a n, o c h lifvet k o m m e r d i g till m ö t e s rikt o c h fullt för h v a r d a g.
.
.
j a g u n n a r d i g det s å g ä r n a.
.
.
M a n n e n satt f o r t f a r a n d e k v a r i s a m m a s t ä l l n i n g, men h u lät h a n m e d a l j o n g e n g l i d a mellan fingrarna o c h t y c k t e s fullt u p p t a g e n d ä r m e d.
— L å t m i g få d e n!
H o n s t r ä c k t e u t h a n d e n.
— Nej.
— S Becker, Kungl.
Hofleverantör.
— M a l m torgsgatan 5.
S T O C K H O L M.
: — S å b e h å l l d e n då.
Det b l e k a a n s i k t e t l y s t e s u p p af stilla triumf, n ä r h o n t i l l a d e: D u f ö r s t å r v ä l att hans bild bär j a g ändå.
Därefter g j o r d e h o n en lätt r ö r e l s e m e d h u f v u d e t.
— N u ä r j a g s å trött.
Det v a r m e d en u n d e r l i g k ä n s l a, h a n g i c k u t u r sjukrummet.
V r e d e o c h f ö r ö d m j u k e l s e, s o r g o c h för- undran stredo o m hvarandra.
H u r k u n d e detta v a r a möjligt!
Hans hustru, hans öfverlägset stolta o c h skeptiskt förnäma hustru, s o m ännu på d ö d s b ä d d e n h a d e s å m å n g a af s i n a e g e n s k a p e r k v a r, h o n h a d e b e - kant något så famöst.
Älskat den andre!
Och sannt v a r d e t n o g att i n g e n t i n g v a r i t d e m e m e l l a n.
Men nu började han förstå.
A h, h u r det k l a r n a d e!
Det v a r därifrån h o n fått s i n a i n t r e s s e n.
I all s i n p e r s o n l i g a k y l a h a d e h o n haft h ä n g i f n a t a n k a r o c h lifs- v a r m vakenhet för m å n g a af tidens stora frågor.
H v a r f ö r låg nu t. e x.
s k a n d i n a v i s m h e n n e s å v a r m t o m hjärtat?
D ä r f ö r att den a n d r e v a r en g l ö d a n d e, nitisk f ö r k ä m p e för den.
Hur m y c k e t annat var det ej, s o m h o n med förvå- n a n d e e n e r g i o c h i n s i k t h a d e satt s i g in uti.
O c h alltid h a d e h e n n e s i n t r e s s e n följt s a m m a s t r ö m f å r a s o m d e n n e mans.
Det kunde han nu tydligt erinra sig.
F ö r h o n o m h a d e h o n s å l e d e s lefvat.
M e n b e s y n n e r l i g t v a r det att h a n intet f ö r s t å t t f ö r r ä n n u.
Nå, d e t v a r j u inte s å godt.
U n d e r d e s e n a r e å r e n h a d e de b å d a sällan s a m - manträffat, d e t måtte h a v a r i t n å g o n ö f v e r e n s k o m m e l s e m e l l a n d e m.
H o n h a d e ställt o m, att h a n ej b j u d i t s dit, o c h h a n h a d e j u alltid haft n å g o t att s k y l l a på, n ä r h a n o m b e d t s att k o m m a h e m till d e m.
Naturligt- vis hade han o c k s å älskat henne — det v a r n o g därför h a n förblifvit ogift.
O c h så hade de gått s o m h e l g o n i stället f ö r att.
.
.
H a n f ö r s ö k t e le däråt, m e n h a n s min f ö r v r e d s, o c h d e t h ö r d e s n å g o t, s o m l i k n a d e en snyftning.
L ä n g e s a t t h a n o c h tänkte, m e n s å t o g h a n r e s o l u t m e d a l j o n g e n o c h låste in d e n i s i n s k r i f b o r d s l å d a.
Ett fotografi a f en v a r e l s e i lätt dräkt, s o m h a n i det- samma fick s y n p å, gaf han en k n ä p p, så d e t flög l ä n g s t in.
N ä r träden b ö r j a d e få s i n a f ö r s t a g r ö n a b l a d o c h g r ä s m a t t o r n a s k r u d a d e s i n y dräkt, fick fru A n n a g å s i n l ä n g t a n s m å l till m ö t e s.
F å v i t s k a m ä n n i s k o r, s o m t y c k a att det är s v å r t!
D e n, s o m s å g det fina, in i d ö d e n så ljufva ansiktet m e d d e s s hemlighetsfulla leende, den m å s t e s ä g a s i g, att l y c k l i g a r e o c h t r o s v i s s a r e s e r a l d r i g en j o r d i s k v a r e l s e ut.
H v a d g ö r n å g r a tiotal af år, fyllda a f v a n s k l i g h e t e r, n ä r slutet blir s å g o d t!
M a n n e n, s o m s t o d o c h i förundran betraktade henne, som kallats h a n s h u s t r u, t y c k t e att h a n b e f a n n s i g inför n å g o t okändt.
Så h a d e han a l d r i g sett h e n n e f ö r r.
Väl h a d e en g l i m t a f detta stilla i n r e j u b e l n å g o n g å n g farit ö f v e r h e n n e, m e n d e t h a d e d å skett så h a s t i g t.
Nu s k u l l e det l i g g a k v a r så l ä n g e h o n f a n n s till i d e n n a gestalt.
D e t är f ö r u n d e r l i g t, h u r l y c k l i g h o n s e r Ut!
— Han h a d e talat h ö g t.
— S t ö r r e k a n v ä l inte h e n n e s glädje bli?
Öch s o m f ö r att p r ö f v a t o g h a n en m e d a l j o n g, s o m han höll i handen, o c h lade dess smala guldkedja o m h e n n e s h a l s o c h k n ä p p t e fast i g e n s p ä n n e t.
När han s e d a n s å g p å h e n n e riktigt u p p m ä r k s a m t, föll h o n o m i t a n k a r n a d e t g a m l a o r d e t, s o m s ä g e r, att d ö d e n är en v i n n i n g, o c h det s l o g h o n o m, h u r m y c k e n s a n n i n g d e t måtte l i g g a däri.
ClVILIS.
Glöm Jubileumsfondens " P I L S N E R D R I C K A ".
ej sparbössor!
Rikstel.
7 94.
Allm.
Tel. 3 0 4 8.
— 443 — IDUN 1904 i det längsta hoppats kunna hålla stånd mot japanernas framvält- rande bataljoner.
Liao- jang i Mandschuriet har fallit i japanernas händer och Kuropatkin har drifvits tillbaka.
NORDISKA LÄKARKONGRES- SEN, som pågick härstädes under loppet af förra veckan och hvarifrån vi då meddelade por- trätten af bestyreisens män, blef en i allo lyc- kad konferens, dels ge- nom sin rent veten- skapliga innebörd och dels genom den för- träfflighet i anordnin- garna, som bestyreisen så väl förstod att ut- veckla och som gaf en alltigenom fin och kor- dial prägel åt kongress- dagarna.
Efter drabbningarna vid Jalufloden och vid Vafangu, stormningen af Kintschau och raden af sedan följande stri- der af relativt under- ordnad betydelse har nu den med sådan spänning motsedda buf- vudbataljen levererats, och — vare sig slut- resultatet är klart re- dan nu eller låter vänta på sig ännu några da- Vi meddela här en gar — gifvit sin be- intressant gruppbild kräftelse på de beräk- från förhandlingarna i ningar, som man på andra kammarens ses- grund af allt det före- sionssal, hvarjämte vi gående kunnat an- äfven bjuda en bild af ställa.
" Den uppgå- kongressens damer, ta- ende solens " baner fi- gen under deras utflykt rar sin stora triumf, till Drottningholm — en utflykt som kon- sitt inträde bland FRÅN LÄKARKONGRESSEN I STOCKHOLM.
DROTTNINGHOLM.
gressens kvinnliga ele- LAKARFRUARNAS UTFÄRD TILL världsmakterna, och ment företog för att A. BLOMBERG FOTO.
det själfhärskardöme, förströ sig i hufvud- i hvilket man helt ny- stadens vackra omgifning ar, medan deras män ligen såg världens starkaste militärmakt, har KATASTROEEN VID LIAOJANG.
ägnade sig åt allvarliga vetenskapliga diskus- N NY SIDA i världshistoriens häfder är se- lidit ett afbräck i denna sin prestige, som den dan några dagar fylld med den gripande utanför stående kritiken för några månader texten om mongolers och slavers förbittrade sedan knappt skulle ha räknat för möjligt.
E sammandrabbning vid en punkt, där ryssarne FRÅN STRIDERNA I MANDSCHURIET ETT RYSKT BATTERI, FRÅN TRE SIDOR BESKJUTET AF JAPANERNA.
IDUN 1904 — 444 — l y i E D A N L E D N I N G a f d e n i n:r 3 4 af I d u n i n f ö r d a notisen o m Risbergska skolans n y a hus i Örebro, h v a r i n ä m n d e s, att s å v ä l d e n n a l ä r o a n s t a l t s o m F e r - n a n d e r s k a s k o l a n s e l e v e r s k u l l e inflytta dit d e n 31 a u g u s t i, h a r r e d.
från R i s b e r g s k a s k o l a n s f ö r e s t å n d a r - i n n a, fröken A m a l i a L u n d g r e n, m o t t a g i t en s k r i f v e l s e, i h v i l k e n h o n förklarar, att d e n i n o t i s e n u p p g i f n a » s a m - m a n s l a g n i n g e n af Ö r e b r o f l i c k s k o l o r ej är ifrågasatt &gt;, u t a n att R i s b e r g s k a s k o l a n, » u n d e r sitt g a m l a n a m n och s i n förra l e d n i n g k o m m e r att f o r t s ä t t a s i n v e r k - s a m h e t i d e n a f s t a d e n u p p f ö r d a o c h f ö r s k o l a n s räk- ning hyrda nya flickskolebyggnaden. » Att d e i Idun f ö r e k o m m a n d e uppgifterna, s o m sam- t i d i g t m e d fotografien a f s k o l h u s e t t i l l s ä n d e s o s s från.
f o t o g r a f e n h r A.
Barr, ej v o r o alldeles g r i p n a u r luften, f r a m g å r d o c k af e n n y s k r i f v e l s e till o s s från h r B.
, som s v a r p å ett s p ö r s m å l från r e d a k t i o n e n.
Hr B. s ä g e r däri b l a n d a n n a t: ÖFVERLÄRAREN DIR ÅRSDAGEN UR E FRITHIOF DEN 3 EWERLÖF PÅ 60- DENNES.
» S a m m a n s l a g n i n g e n af d e b å d a s k o l o r n a h a r h e l a tiden u n d e r d e n n y a b y g g n a d e n s u p p f ö r a n d e varit ifråga- satt.
P å f ö r s o m m a r e n, d å de b å d a s k o l o r n a hade sin examen, v a r äfven så sagdt.
— — — På n y a skol- h u s e t står o c k n u m e d s t o r a b o k s t ä f v e r: » Läroverket för flickor. » T i l l y t t e r m e r a v i s s o h ä n v i s a r h r B.
till l ä r o v e r k e t s a n n o n s e r i Ö r e b r o tidningar, hvilka tillkännagifvanden h a till r u b r i k: » N y a elementarskolan, läroverk för f l i c k o r », o c h ä r o u n d e r t e c k n a d e a f f r ö k e n Ottilia Fer- nander o c h lektor Harald B o r g.
Något tillkännagif- v a n d e g e n o m a n n o n s eller a n n o r l e d e s i s t a d e n s tid- n i n g a r från f r ö k e n L u n d g r e n h a r v å r s a g e s m a n där- e m o t ej sett.
DAGSKRÖNIKAN.
N HYLLNING.
Öfverläraren v i d K u n g s h o l m s folk- s k o l a, fil.
d:r Frithiof Ewerlöf, fyllde i s ö n d a g s 6 0 å r o c h k u n d e s a m t i d i g t fira sitt 3 0 - å r s - j u b i l e u m s o m chef för nämnda skola.
Af d e n n a a n l e d n i n g blef h a n p å b e m ä r k e l s e d a g e n f ö r e m å l f ö r e n lika v a c k e r s o m hjärtlig h y l l n i n g från l ä r a r p e r s o n a l e n s a m t från b a r n e n från s k o l a n s h ö g s t a afdelningar.
D e uppvaktande samlades i n y a skolhuset vid M a r i e b e r g s g a t a n, d ä r lärare o c h l ä r a r i n n o r t o g o p l a t s i k o l l e g i e s a l e n, m e d a n flickorna o c h g o s s a r n e o r d - n a d e s p å l e d i f ö r s t u g a n o c h t r a p p a n, g o s s a r n e för- sedda med flaggor.
FRAN FRAN m o t postförskott eller efterkraf öfver hela Norden.
SONDAGENS SVENSKAR OCH FOTBOLLSTAFLING ENGELSMÄN I MELLAN IDROTTSPARKEN.
D E E N G E L S K A F O T B O L L S P E L A R E, s o m under den g å n g n a v e c k a n g ä s t a t v å r t land o c h h v i l k a s b e s ö k i idrottskretsar mottagits m e d så stort intresse, hade i s ö n d a g s en v e r k l i g t s t o r a r t a d sluttäflan m e d ett ut- v a l d t l a g s v e n s k a f o t b o l l s p e l a r e o c h i n f ö r en p u b l i k, som u p p g i c k till flere t u s e n p e r s o n e r o c h helt fyllde Idrottsparkens åskådarplatser.
Dånande jubelrop o c h handklappningar hälsade engelsmännens prestationer.
Deras färdighet visade s i g o c k s å hart när o ö f v e r v i n n e - lig, o c h e n d a s t e n g å n g f ö r u n n a d e s d e t d e v å r a att vinna seger.
V i m e d d e l a h ä r i n v i d e n bild från d e n s y n n e r l i g e n s p ä n n a n d e täflingen.
E TT N O R S K T järnvägsjubileum.
D e n 1 dennes hade p r e c i s 5 6 år förflutit s e d a n d e n n o r s k a s t a m b a n a n ö p p n a d e s f ö r trafik.
I Kristiania o c h utefter linien firades d a g e n m e d festligheter, o c h alla stambanans stationshus v o r o f l a g g s m y c k a d e.
S o m e n erinran o m SONDAGENS För korpulenta personer.
5 O - ÅRS J U B I L E U M.
JUBILEUMSTÅG.
ETT / " I U S T A V E S M A N N, d e n d a n s k e teaterförfattaren o c h ^ — * • n o v e l l i s t e n, h v a r s d r a m a t i s k a d i k t n i n g äfven är m y c k e t k ä n d o c h s k a t t a d h o s v å r p u b l i k, anträffades i s ö n d a g s d ö d p å ett a f Köpenhamns hotell m e d ett s k o t t s å r i n a c k e n.
I r u m m e t b r e d v i d anträffa- des hans fästmö, Karin Hammerich, svårt sårad och d ö e n d e, m e d en re- v o l v e r b r e d v i d s i g, hvil- ket g a f v i d h a n d e n, att fröken Hammerich först skjutit E s m a n n, s e d a n s i g själf.
Det p o r t r ä t t a f d:r E w e r l ö f, v i h ä r m e d d e l a, är t a g e t af en a m a t ö r p å j u b i l e u m s d a g e n o c h g o d h e t s f u l l t ställdt till I d u n s d i s p o s i t i o n.
\ &gt;ÅR FÖRSTA MOTORBÅTSTÄFLING.
De numera i V allt allmännare b r u k k o m n a m o t o r b å t a r n e, a u t o m o - bilernas konkurrenter till s j ö s, h a d e i s ö n d a g s e n af s i n a s t o r a d a g a r u n d e r ett i d e a l v ä d e r f ö r allt h v a d i d r o t t o c h friluftslif hette.
V å r t l a n d s f ö r s t a m o t o r b å t t ä f l i n g, a n o r d n a d af S v e n - s k a a u t o m o b i l k l u b b e n, f ö r s i g g i c k d å ute v i d R i n d ö b a d e n.
Ej m i n d r e ä n 41 b å t a r täflade, o c h s t r i d e n, s o m s t o d s k a r p, å d a g a l a d e till full e v i d e n s, att d e n s v e n s k a m o - t o r b å t i n d u s t r i e n är s t a d d i e n l ö f t e s g i f v a n d e u t v e c k l i n g.
I f ö r s t a k l a s s e n s täflan e r ö f r a d e s f ö r s t a p r i s e t af S j ö - expressmotorbolaget, vår konkurrenskraftigaste motor- båtsfirma h ä r s t ä d e s, i a n d r a k l a s s e n s täflan h e m f ö r d e s f ö r s t a p r i s e t a f b a n k d i r e k t ö r e n, Carl A d.
C a r l s s o n, i tredje k l a s s e n s täflan v a r d e t d i r e k t ö r H j a l m a r T o r n - b l a d, s o m afgick m e d h ö g s t a s e g e r p r i s e t, o c h i fjärde k l a s s e n s täflan s l u t l i g e n, h v i l k e n o m f a t t a d e y r k e s b å t a r, t o g s f ö r s t a p r i s e t af R u d é n s m o t o r b å t v a r f.
STAMBANANS FESTSMYCKADT denna vårt broderlands märkesdag i kommunikations- v ä s e n d e t s h i s t o r i a m e d d e l a v i en b i l d af ett a f d é festligt p r y d d a l o k o m o t i v e n i Ö s t b a n g å r d e n s s t a t i o n s - hall.
D:r E w e r l ö f m e d familj h ä m t a d e s n u af en d e p u t a - t i o n o c h m o t t o g s f ö r s t a f b a r n e n, m e d s å n g e r o c h lefve- rop.
V i d inträdet i k o l l e g i e s a l e n ö f v e r r ä c k t e s a f s k o l a n s l ä r a r i n n o r b u k e t t e r af r o s o r till d:r o c h fru E w e r l ö f.
S å f r a m f ö r d e läraren J o h n O l s s o n i ett v a r m h j ä r t a d t, s t ä m n i n g s f u l l t tal k å r e n s h y l l n i n g o c h l y c k ö n s k a n.
L ä - raren A x.
K.
B l o m q v i s t ö f v e r l ä m n a d e d ä r p å till j u b i - laren en b l a n d l ä r a r p e r s o n a l e n i n s a m l a d p e n n i n g s u m m a j ä m t e e n a d r e s s, s o m g a f u t t r y c k åt l ä r a r k å r e n s v ö r d n a d för j u b i l a r e n.
P e n n i n g b e l o p p e t, 1,000 k r o n o r, a f s å g att b i l d a en f o n d m e d d:r E w e r l ö f s n a m n, o e h s k u l l e h a n d i s p o n e r a f o n d e n till g a g n f ö r fattiga barn v i d K u n g s - holms folkskola.
S&amp;ades NORSKA N o t i s e n s f o r m u l e r i n g t y c k e s s å l u n d a från början haft skäl f ö r s i g, äfven o m ä n d r a d e f ö r h å l l a n d e n s e d a n inträdt o c h n ö d v ä n d i g g j o r t u p p g i f t e r n a s j u s t e r i n g.
MOTORBÅTSTÄFLING Fields Med hvarje reduktions- sats följer VID W A X H O L M.
(afmagrings) en broschyr, F^IELDS S T A R T k u r, af l ä k a r e innehållande VID garanterad nödiga Den aflidne v a r e n fin och s k a r p stilist, h v i l k e n egenskap k o m h o n o m väl till p a s s i h a n s d r a m a t i s k a diktning, där figurerna GUSTAV ESMANN.
v o r o gifna m e d h v a s s linie- r i n g o c h m e d ofta b l i x t r a n d e k v i c k h e t i repliken.
Bland hans mest kända sceniska verk äro ' D e n kja^re F a m i l i e ", " M a g d a l e n a ", " I a s y l e t ", " I P r o v i n s e n " och " D e t g a m l e h j e m ", af h v i l k a d e tre f ö r s t n ä m n d a och d e n sista s p e l a t s i S t o c k h o l m.
E s m a n n v a r äfven en flitig j o u r n a l i s t, s y n n e r l i g a s t p å teaterkritikens o m r å d e.
E N RESTAURERAD KYRKA.
Nyligen invigdes Gryt- h y t t e h e d s k y r k a efter f ö r e t a g e n r e s t a u r e r i n g.
Rit- n i n g a r n a till d e n u g j o r d a ä n d r i n g a r n a h a f v a u t a r b e t a t s af arkitekten L a l l e r s t e d t, o c h t o r d e k y r k a n i s i n n y a s k r u d k u n n a r ä k n a s till d e v a c k r a s t e i l a n d s o r t e n.
T e m p l e t b y g g d e s p å 1500-talet, o c h v i d d e t n u företagna restaureringsarbetet k o m m o i dagen målnin- g a r o c h skulpturarbeten af h ö g t värde, hvilka gamla fynd nästan oförändrade bibehållits.
Vi m e d d e l a h ä r i n v i d n å g r a b i l d e r från d e t s t ä m - n i n g s f u l l a g a m l a templet.
RINDÖBADEN.
absolut råd och ofarlig, upplysningar.
i satser, Pris tillräckliga per sats för en 20 kr.
G E N E R A L - D E P O T F Ö R N O R D E N, (Walfrid Swenson), Grertaregatan 64, Stockholm.
tre veckors Rekvireras hos kur.
— 445 — IDUN 1904 ANNIE B E S A N T.
gåtan.
— D u v a r ett litet feriebarn.
S e ' n t o g j a g ej ö g o n e n från d i g, s å l ä n g e j a g ä n k u n d e s e e n s k y m t a f din l j u s a kjol.
D e t sista j a g s å g var, hur du kilade o m k n u t e n till d e n t ä c k a b o s t a d e n, tätt med sjön.
E n v ä n l i g, u n g flicka h a d e tagit din h a n d i s i n.
D e t r e g n a d e stridt, o c h ni hade så brådt.
Men j a g hann d o c k se, hur h o n böjde sig ned o c h sade n å g o t v ä n l i g t till d i g, flickan, o c h h u r d u g a f ett s t r å l a n d e l e e n d e till s v a r.
— D e t v a r s å litet o c h hvitt o c h v e m o d i g t ditt a n s i k t e, m e n d u k u n d e l e, att d e t b l e f s o m s o l.
— Jag får ej det l e e n d e t ur m i n a t a n k a r, ej hela din lilla, s p ä d a g e s t a l t o c h ditt s k y g g a v ä s e n.
Jag följde d i g i n o m d ö r r e n till ditt s o m m a r h e m, o c h j a g k a n följa d i g alltjämt.
Jag s å g, hur du s t o d där i n o m dörren, så und- rande o c h s k y g g.
M e n efter d e n f ö r s t a p r ö f v a n d e blick, s o m riktats p å d i g från h e n n e, s o m s k u l l e blifva din ' s o m m a r - m o r ", k ä n d e d u, h u r en a r m s l ö t s i g o m Å N Y O G Ä S T A S Skandinavien af den m ä r k l i g a k v i n n a, h v a r s bild I d u n s l ä s a r i n n o r finna här n e d a n.
D e t är n u tredje g å n g e n m r s A n n i e B e s a n t är p å b e s ö k här.
H e n n e s b å d a f ö r e g å e n d e tur- n é e r i S v e r i g e inträffade 1 8 9 4 o c h 1 8 9 8.
S o m den teosofiska rörelsens andliga l e d a r i n n a i n t a g e r A n n i e B e s a n t en p l a t s bland vår samtids märkligaste kvinnor, o c h h o n är d e s s u t o m f ö r en h v a r, s o m k ä n n e r g å n g e n af h e n n e s u t v e c k l i n g till h v a d h o n n u är, ä f v e n en a f s a m t i d e n s intressantaste personligheter.
M e d sin e g e n t l i g a t e o s o f i s k a v e r k s a m - h e t har A n n i e B e s a n t p å d e s e n a r e å r e n f ö r e n a t en a n n a n u p p g i f t, s o m f ö r h e n n e är ej m i n d r e k r ä f v a n d e o c h b e t y d e l s e f u l l.
D e n åsyftar n ä m l i g e n i n g e n t i n g m e r eller m i n d r e än d e t g a m l a I n d i e n s å t e r u p p - väckande ur dess tusenåriga dvala.
I Benares har hon under samverkan af GRYTHYTTEHEDS NY RESTAURERADE KYRKA.
m e n i n g s f r ä n d e r u p p r ä t t a t en h ö g s k o l a, d ä r h i n d u i s k a y n g l i n g a r åtnjuta u n d e r v i s n i n g ej b l o t t i v ä s t e r l a n d e t s v e t e n s k a p e r, utan äfven i h i n d u i s m e n s u r å l d r i g a filosofi, för h v a r s återupplifvande h o n med sina insikter i s a n s k r i t s p r å k e t o c h sin f ö r t r o g e n h e t m e d det ö s t e r l ä n d - s k a t ä n k a n d e t uträttat m e r a ä n n å g o n a n n a n.
Genom att h o s d e u n g a h i n d u e r n a f ö r e n a ö s t e r l ä n d s k t o c h v ä s t e r l ä n d s k t v e t a n d e h o p p a s h o n n u att k u n n a f o s t r a d e m till det g a m l a i n d i s k a k u l t u r f o l k e t s å t e r u p p r ä t t a r e o c h a n d l i g a befriare.
I s k o l a n u n d e r v i s a s f. n.
o m - kring 6 0 0 hinduynglingar.
D e t är emellertid m r s B:s m e n i n g att i den n ä r m a s t e framtiden upprätta en lik- n a n d e s k o l a ä f v e n för u n g a h i n d u f l i c k o r.
1.
KYRKANS YTTRE.
2.
MIDTSKEPPET OCH KORET.
FERIEBARN L I L L A B A R N, h u r m i n h å g b l e f v a r m f ö r dig!
Jag s å g d i g g å o m k r i n g p å d e n lilla å n g b å t e n m e d ö g o n e n l y s a n d e af u n d r a n o c h f ö r v ä n t a n, d å v i när- made o s s den b r y g g a, där du skulle i land.
D u s å g s å e n s a m o c h v ä r n l ö s u t o c h din kjol v a r sliten o c h fläckad.
H u r k o m det s i g, att d u v a r e n s a m u t e s å l å n g t b o r t a, o c h h v a d b e t y d d e d e n lilla b l å g u l a r o s e t t, s o m d u bar p å din k a p p a?
— Så l ö s t e s m i g D e t k a n m å h ä n d a f ö r I d u n s l ä s a r i n n o r v a r a af in- t r e s s e att v e t a, att en d a m ur d e n h ö g s t a s v e n s k a aristokratien, g r e f v i n n a n C o n s t a n c e W a c h t m e i s t e r, ä n k a efter f r a m l i d n e u t r i k e s m i n i s t e r n grefve Axel Wacht- m e i s t e r, l ä m n a d e m r s B e s a n t ett v e r k s a m t s t ö d v i d g r u n d a n d e t af hennes " C o l l e g e " i Benares.
ORGELLÄKTAREN.
A. MICHELSON FOTO.
d i g o c h h ö r d e ett: " V ä l k o m m e n, lilla b a r n! "
O c h strax v a r l e e n d e t ö f v e r ditt a n s i k t e i g e n.
D e ä r o så v ä n l i g a o c h s n ä l l a alla, m e n d u g å r där ä n d å s å stilla o c h t y s t b l a n d alla d e s t o r a.
S v a r t k l ä d d a ä r o d e o c k alla — d ä r är s o r g i h u s e t.
Det dämpar.
M e n s å k o m du u t e n s a m.
F ö r s t s t o d du där a l l d e l e s stilla p å v e r a n d a n o c h b a r a s å g u t ö f v e r s j ö n o c h s k o g e n o c h allt d e t v a c k r a, s o m du hälft o m e d - vetet uppfattade.
L ä n g e k u n d e du d o c k ej bli stilla.
D e t bar af, s å f o r t d e s m å b e n e n b u r o d i g; in i s k o g e n d ä r n ä r m a s t, n e d till s j ö s t r a n d e n, till b å t b r y g g a n o c h b a d s t ä l l e t.
— E n a f d e s t o r a h a d e följt d i g n y s s o c h s a g t, att d u s k u l l e få v a r a a l l d e l e s h e m m a ö f v e r allt här.
— D u h a d e g å t t d ä r o c h h ö r t — nu f ö r s t g r e p det d i g m e d makt, h v a d d e t i n n e b a r.
— D u, d u s k u l l e få r o i d e n d ä r lilla, v a c k r a b å t e n, d u skulle få t u m l a i gräset o c h ligga i hängmattan o c h plaska i sjön hvarenda dag — många, många dagar.
— N e j, d e t g i c k inte att v a r a stilla o c h v ä r d i g i n f ö r en så s v i n d l a n d e fröjd.
• — D u k o m r u s a n d e in, s o m en liten h v i r f v e l v i n d, m e d allt s o l s k e n e t f å n g a d t in i ö g o - nen.
— " T a n t.
är det riktig, riktig s a n n i n g? "
r o p a d e du p å l å n g t håll e m o t den s v a r t k l ä d d a d a m, s o m tagit e m o t dig. "
H v a d, b a r n? "
D u g j o r d e en n i c k m o t en u n g flicka i n v i d o c h s v a r a d e: " H o n s a ', att j a g s k a få v a r a a l l d e l e s s o m d i n e g e n flicka i s o m m a r o c h rå o m alltihopa. "
" D e t är s a n n i n g, liten v ä n ".
Och du blef kysst, så öfvertygande o c h varmt.
Det i föregående antydda syftet m e d denna skola fann ett u t t r y c k i b l.
a. d e t f ö r e d r a g, s o m m r s B e s a n t i december 1903 höll i Adjar inför 4 å 5,000 hinduer o m " T e o s o f i e n s v ä r d e f ö r I n d i e n ", däri h o n j u s t b e t o - n a d e v i k t e n f ö r h i n d u e r n a att lära k ä n n a o c h t i l l ä g n a sig insikt äfven i österländskt vetande o c h västerländsk kultur o c h därmed förena kunskapen o m sin egen forn- åldriga civilisation.
M r s B e s a n t h a r u t v e c k l a t en o u t t r ö t t l i g v e r k s a m h e t s o m skriftställarinna o c h f ö r e l ä s a r i n n a.
Ett s t o r t antal a f h e n n e s b ö c k e r finns öfverflyttadt till v å r t språk.
H e n n e s skrifter f ä n g s l a lika m y c k e t g e n o m stilens s k ö n h e t s o m g e n o m i n n e h å l l e t s u p p h ö j d a art. Ett p a r s o m m a r m å n a d e r h a g å t t s e d a n d e s s a r a d e r skrefvos.
Jag h a r sett d i g, lilla feriebarn, m å n g a g å n g e r u n d e r d e m o c h alltid m e d lika s t o r g l ä d j e.
D u h a r v a r i t m i n lilla s o l s t r å l e, fast j a g e n d a s t helt k o r t o c h flyktigt sett d i g.
H u r s k a l l d u ej h a v a r i t detta i ä h högre grad för dem, s o m ägt dig h o s sig?
Och jag h a r sett, d u v a r i t så.
— B l i c k e n b l e f s å v a r m alltjämt, d å d e n föll p å d i g, o c h alla v i l l e h a d i g m e d.
— S o m f ö r e l ä s a r i n n a står A n n i e B e s a n t f. n.
p å h ö j d e n a f sitt r y k t e.
H e n n e s föreläsningar i L o n d o n ha varit b e s ö k t a a f ä n d a till 3, 0 0 0 p e r s o n e r o c h v i d e n s t o r t e o s o f i s k k o n g r e s s i A m s t e r d a m i j u n i d. å. å h ö r d e s h e n n e s f ö r e l ä s n i n g a r af t u s e n t a l s p e r s o n e r.
D e n s k a n d i n a v i s k a t u r n é, m r s B.
f. n.
f ö r e t a g e r, omfattar K ö p e n h a m n, G ö t e b o r g, Kristiania, S t o c k h o l m och Lund.
I Stockholm föreläser h o n lördagen den 10 sept.
ö i v e r " T h e n e w P s y c h o l o g y " o c h m å n d a g e n d e n 12 ö f v e r " T h e s e a r c h f o r G o d. "
'.
3.
D e t v a r ej u n d e r, att din k i n d b l e f så r u n d din b l i c k s å g l a d o c h f r i m o d i g.
— L — R.
ANNIE BESANT.
och När j a g j u s t n y s s s å g dig på båten igen, nu på å t e r v ä g till ditt S t o c k h o l m, v a r du blifven en helt n y liten t ö s.
D u satt d ä r s å t r y g g n u, o c h ö g o n e n l o g o.
— O c h h u r k u n d e d u a n n a t?
— D e t v a r j u en s å härlig värld, du gjort bekantskap med, o c h nu skulle d u h e m till m o r o c h b e r ä t t a allt u n d e r b a r t.
— H o n kunde väl se själf o c k s å — n y klädning o c h n y kappa o c h fulla b r ö s t e t m e d b l o m m o r!
O c h s å en s t o r p å s e
— 446 — IDUN 1904 Det var under en sådan färd med några kamrater, som han en dag blef presenterad för Barbro Höjer i en backe vid Eklundshof.
Den flickan tyckte han strax bra om.
Hon log så vackert, och söt var hon också efter sin skid-: ÄRO OCH FÖRBLIFVA DOCK VID FINARE TVÄTT tur, röd och hvit och frisk.
Detta konstate- rade Natan efter en kvarts samvaro och efter en half timme åkte han och lilla Barbro hand i hand utför backarna.
På hemvägen fick han veta af kamraterna, I OCH VID GRÖFRE TVÄTT (BYK) att hon var dotter till en f. d. rådman, bodde vid Ågatan och var oförlofvad och nyss kommen till staden.
Tjuguett år gammal, trodde man.
Men Natan läste på tentamen och hade inte tid att åka skidor med flickor just nu.
Men med Birger måste han vara tillsammans.
Det friskade upp som ett hafsbad.
karameller!
B a r a n u t å g e t v i l l e g å fort s e ' n, så att En kväll gingo de hem från " Gästis ", där inte b l o m m o r n a v i s s n a d e, o c h k a r a m e l l e r n a b l e f v o s l u t!
de hört musik och pratat vid glasen.
Det med glasen har sin särskilda historia i en univer- I a n d a n o m s å g j a g er alla, s m å feriebarn, s o m till- s a m m a n s m e d m i n lilla s o l s t r å l e n u v ä n d a åter till sitetstad.
Folk utanför staden tror att där s t ä d e r n a.
— Jag s å g er j u b l a n d e s t o r m a till m o r s o c h " sups ", och alla rättsinniga mödrar anse sig ha fars m ö t e, o c h j a g s å g m o d e r s ö g o n t å r a s i g l ä d j e ö f v e r skäl att bedja vår Herre om skydd för gossen, liten ä l s k l i n g s r u n d a k i n d e r o c h g l ä n s a n d e ö g o n.
Det som de sända dit.
Men gossarna själfva, de v a r, s o m o m s o l s k e n e t från ä n g a r n e o c h b e r g e n o c h s k o g e n s s u s n i n g följt er h e m, in i d e t r å n g a r u m m e n.
le åt sägnen om det " förfärliga supandet " i — D ä r b l e f m e d e n s så h ö g t o c h ljust — så h ö g t i d s - Uppsala.
De le, när de taga första glaset, de stämdt.
— le när sången skallar genom rummet och alla V i d d e n s y n e n b l e f hjärtat m i g s å fullt af g l ä d j e skålar tömmas i botten, de le, när de hjälpa o c h tack.
Jag v i l l e få t a c k a alla g o d a, s n ä l l a m ä n n i - s k o r i v ä r l d e n, d e s s a s ä r s k i l d t, s o m g i f v a s i g u t i kär- hvarandra hem till porten om natten — de le, lek till d e s m å.
F r å n alla s m å t t i n g a r, s o m i s o m m a r när de om morgonen se hvarandra åter och fått åtnjuta kärlek o c h v å r d a f f r ä m l i n g a r, v i l l e j a g få säga: " Jag var visst litet ' på kulan ' i går säga tack.
Jag k ä n d e, h u r d e ville t a c k a o c h ej k u n d e.
kväll?
Tack ska du ha för hjälpen! "
— Jag k ä n d e o c k, h u r d e b å d o: " Låt oss komma åter! "
Det sups alltså?
Ja, men med ungdom, Nej, d e b e d j a ej e n s — d e iro det.
med sång, med illusion att lifvet är en fest!
O c h d e få n o g.
Icke så som på landsbygden eller i småstä- OLLE.
derna eller på de stora restaurangerna i buf- vudstaden, icke för att döda tiden eller för att skryta med mynt, icke för att släcka osläcklig sprittörst eller för att väcka lustar!
Därför NATAN BRUNS HISTORIA.
BERÄT- anse heller icke de unga männen hvarandra TELSE AF SIGRID HAMPUSDOTTER.
förlorade, när de mötts druckna, därför stannar det så ofta för den unge studenten vid ett (Forts. fr. föreg.
nr.)
första rus, som aldrig följs af andra.
— Så ET VAR så mycket annat som Birger Eskils- där brukade Birger Eskilsson försvara dryckes- son varit med om att nyskapa hos Natan, vanan hos sig och sina vänner.
Och hans oftast helt omedvetet.
Han hade väckt Natans ingenium tycktes behöfva några glas af själfkänsla och det tog sig uttryck i större ar- det starka och söta för att nå sin kulmen.
Han betslust och en viss manlig säkerhet, som gjorde var icke drucken, men hans ögon voro glän- intryck på kamraterna.
Kanske också i en sande, håret flammade och hans ord blefvo vaknande önskan om att kunna omsätta sin elektriserande.
I en sådan stund var det, han fick sitt namn.
arbetsförmåga i ett rikare lif än studentens.
Men Natan kunde inte dricka med illusion Natan " låg under tentamen i januari.
Han hade varit hemma hos fadern-godsägaren under att lifvet är en fest.
Pörst var det honom jul.
Far var numer så undfallande mot sin motbjudande med de druckna kamraterna, när gosse.
De kunde ha rätt trefligt, när de om han märkte, hur de förrådde sina svaga sidor kvällarna sutto tillsammans vid den i hemmet under ruset.
Sen tyckte han, att det var be- oundvikliga punschbrickan och diskuterade da- hagligt att känna sig behärska situationen, när gens frågor.
Godsägare Brun kände sig då de andra blefvo heta och bråkiga, behagligt att knappast såsom far till den unge mannen midt vakna utan hufvudvärk.
Därför drack han öfver bordet där, tyckte snarare, att han var obetydligt, men demonstrerade aldrig för sin en ung vän, som kom med nyheter utifrån åsikt.
Det satte de andra värde på, ty det är världen.
I och med detta försvann den tryc- obehagligt att erkänna, att man har orätt, obe- kande känslan af det heliga, faderliga ansvaret hagligt att vara den okloke inför, en klok, och godsägaren plockade i stället fram den obehagligt att vara den druckne inför en nykter.
godmodiga, fantasirika och älskvärda Andreas När Birger och Natan denna kväll vandrade Brun, hvilken så helt kunde uppslukas af fa- hem från stadshotellet genom de tysta gatorna, dern.
mötte de på trottoaren några flickor, som inte Så förflöt julen, d. v. s. de fjorton dagarna gingo ur vägen, utan stötte emot dem.
Natan i lugn och trefnad för Natan.
Han låg vaken vek af ut på gatan, men strax efter kände han där hemma ibland om natten och undrade öfver en hand stickas under sin arm och ett flick- orsaken till, att hans far inte gift om sig, och hufvud läggas mot sin axel.
Birger höll en kom till den slutsatsen, att det snarare var af de andra flickorna om skuldran, det såg den veka obeslutsamhet, som han kände igen Natan i det halfva ljuset från cigarrbodens från sig själf, än en allt förintande hängifven- fönster.
Han sade ingenting, och Natan fick het för modern, som kommit fadern att förbli en känsla af att det var en komplott.
Han änkling.
Och Natan kände sig nöjd att allt såg ner på flickan bredvid sig och mötte ett stod som förr, när han jul och sommar kom par djärfva och skälmska ögon i dunklet.
" Hvad är det? "
frågade Natan flickan, hälft ond, hem för någon tid.
Nu hade han rest till Uppsala för att läsa.
hälft skrattande.
" Ah, hör du ", sade hon och Tentamen hade fördröjts allt för länge.
Han fnissade, " de ä ' ju Lisen! "
Men han drog sig tog sig en skidtur då och då för att hålla undan hennes arm.
Då ropade hon till Birger och den andra flickan: " Nej, hör du, Plamman, humöret och krafterna friska.
i Förnämsta tvättmedel j HYLINS Ekonomi-Tvål HYLINS Prima Tvätt-Tvål D | det där gick inte! "
— Natan var underligt berörd och förvirrad och kände sig plötsligt illamående.
Han trodde det var den falska tonen i hennes simpla röst och tänkte på, hur tarfligt det kunde vara, allt det, som en sådan flicka bjöd ut.
Han skulle väl knappast kunna tala så, att hon förstod.
Men kanske behöfdes det inte?!
— " Nej, godnatt på dig, Birger ", ropade han- plötsligt, vände om och gick.
Han tyckte demonstrationen var tydlig nog, men hörde flickans steg efter sig en stund.
Natan sof oroligt om natten, och tyckte i drömmen^ att Plamman satt med en flicka på knäet och skrattade och vinkade åt honom att komma.
Men mest var han ond, därför att Birger trott, att han kunde öfverrumplas som en skolpojke.
Natan tenterade i början af mars och det gick så bra, att det sporrade honom att genast börja ett nytt ämne.
Men det blef snart inte mycket läsning af, ty Natan Brun blef upp- tagen af helt andra saker.
Han började näm- ligen intressera sig för den mörkögda Barbro- Höjer, fastän han knappast ville tillstå det för sig själf, ännu mindre för kamraterna och fram- för allt inte för Birger.
De två hade alltför ofta hånat familjeflickornas dygdiga kast.
De hade skrattat åt stadens mödrar, som lade ut sina krokar, och åt de tokiga flickornas tusen försök att tjusa.
Ty hur ljuft är det icke att känna sig som det efterträdda och likväl så oåtkomliga målet för många önskningar!
Och nu var han själf fast för en af dessa små familje- flickor.
Han hade sådan tur att träffa Barbro öfverallt, och innan någon i kamratkretsen ens visste, att han kände henne närmare, hade Natan redan blifvit så intim med familjen, att han lånade flickebarnet böcker, som han själf bar dit, hvilket åter föranledde den musikaliske gamle rådmannen att be om att få låna " Lind- blads sånger ", hvilka Natan olyckligtvis ägde bland sin mors kvarlåtenskap.
Så var då han, som så länge lefvat ett fritt ungkarlslif, snärjd i familjelifvets maskor.
Men mest fängslad var han väl genom unga Barbros ögon och lugna, kloka samtal.
Han fann det ju trefligast att träffa henne ute, ty han kände sig litet osäker i det pru- dentliga rådmanshemmet, men å andra sidan ville han gärna undvika kamraternas insinua- tioner, och de skulle ovillkorligen komma, så snart det blef bekant att han gick med fröken Höjer.
Hur bekymmersamt kan icke en ung man ha det under sådana förhållanden!
Natans tid uppslukades genom flanerande på olika gator under olika tider af dagen i akt och mening att få reda på flickans vägar.
Hans intelligens förbrukades på uppfinnandet af anledningar att besöka henne eller att få samtala med henne.
Och under allt detta höll en viss blyghet honom tillbaka, så att han många gånger förnekade sig möjligheten att få råka henne och sedan vån- dades i flere dagar öfver sin dåraktiga hänsyns- fullhet.
Om Natan under dessa omständigheter låtit Plamman vara litet mera tillsammans med sig, så hade denne ögonblickligen konstaterat " total förälskelse " och med sin djupare och mera pröfvade erfarenhet genast gifvit Natan en kalldusch i form af varning mot " familjemödrar och deras onda anslag mot unga, rika jurister ".
Men saken var den, att Natan ju " läste på tentamen ", och Plamman,.
som ingenting miss- tänkte, höll sig på afstånd för att ej störa.
Natan kände ingen blygsel öfver sina lögner.
Konvenansen uppställer i alla fall så otaliga hinder, resonnerade han, för den som önskar vara tillsammans med en flicka på något annat ställe än en bal, så att det kan vara mans- arbete att öfverVinna den!
Några flere svårig- heter ville och orkade han ej skapa åt sig.
Och så bedrog han Plamman.
— 4:47 — För resten erkände han sig visst inte föräl- skad.
Det var bara det, att hon var litet barnsligare och okunnigare än han i somliga fall, och det var så lustigt att märka, hur hon såg upp till honom, trodde på hans ord och ville lära allt möjligt.
Bakom den stela, kon- ventionella tonen i rådmanshemmet bodde en varm familjeömhet, som hållit Barbro och hen- nes yngre syster vid frisk omedelbarhet.
Det var en naiv uppriktighet och en okonstlad värme hos Barbro, som icke kunde döljas bakom hennes väluppfostrade sätt att vara, och det var detta, som Natan snart upptäckte och sedan tog fasta på.
De hoppade öfver en första sam- varos intetsägande period och kommo hvarandra nästan strax nära genom ett gemensamt intresse: litteratur.
Natan lånade henne böcker — han hade läst allt, som hon ägde — de resonnerade, de disputerade.
Ty Barbro hade sin 21-åriga mening, som var ganska bestämd, därför att hon alltid sett och uppfattat allt på samma sätt som sin familj, och som familjen bestod af fyra personer, så ansåg hon sina åsikter fyrdubbelt starkare och antagligare än andras.
Men allt detta med ett leende och en solig retsamhet, som sporrade Natan att tala sig varm för sin mening.
De kommo till och med att tala om religion, men där var Barbro inte beredd till försvar.
Hon tyckte att Natans samtal var så klokt så förståndsmässigt och hans ord förföljde henne, men hon var rädd och undvek ämnet.
Barbro gick hvarje söndag i kyrkan med sin far och mor.
Natan visste det och tyckte att söndagsförmiddagarne voro afskyvärdt tråkiga och meningslösa.
Tiden gick och man var i april, när Natan fick veta, att rådman Höjer och hans familj skulle resa till sitt landställe inom en vecka.
Då tänkte Natan efter, att det egentligen var bara några få gånger han träffat Barbro under de två månaderna.
Men han tyckte, att de kännt hvarandra under många år.
— Sista gången de möttes, innan hon reste, voro de omotiveradt glada båda, och Barbro trodde att de skulle träffas i höst.
Natan ville be om att få skrifva, men tänkte, att det gick väl inte an.
Han var tämligen ovan vid fliek- umgänge och utmärkte sig icke för synnerlig djärfhet i sitt förhållande till dem.
Så reste Barbro, och Natan kom åter till Flamman och de andra kamraterna med sin icke fullgjorda tentamen och en retlighet i lyn- net, som väckte deras förundran.
Birger Eskils- son hade till och med sina allvarliga och hem- liga farhågor, ty Natan hade blifvit världsför- aktande och hånfull i sin samtalston.
Och han gick omkring och ' ' skräpade " i stället för att sitta på sitt rum och läsa som förr.
Sommaren kom och Natan reste hem.
Han var förändrad, tyckte godsägare Brun, ty han ville ha umgänge och ombyte.
Han reste på slåtterkalas och middagar i trakten, och folk tyckte, att Natan Brun blifvit treflig.
Men inom sig bar han på en ständig oro, som gjorde honom omöjlig till arbete och omöjlig till hvila.
Han magrade och blef nervös.
Och i slutet af augusti var han åter i Uppsala.
Där var dödande tråkigt och kamraterna, som voro där, hade blifvit " sommardumma ' ' som han själf.
Men så de sista dagarna af månaden kom då Birger, glad och frisk från sin kära västkust.
Natan undrade, om Birger upplefvat något den sommaren, ty han spelade mer trollskt och bindande vekt än förr.
Eller var det Natans eget inre, som blifvit mer lätt- upprördt?
Det plågade honom med sitt sky- höga upptornande af känslovågor, som ville kväfva och brista ut i tårar.
— Nej, Natan tog icke miste.
Det var en bitter ton också i Birgers melodier, och det satiriska och litet stickande, som kunde ligga i Birgers ton, blef pointeradt.
Men Natan hade nog med sitt eget och visste att i fall som detta kunde man icke taga utan att gifva.
Och han — hade ju intet!
En kväll i början af september hade Natan suttit och läst i många timmar.
Han steg upp och kastade boken hälft i vrede, ty han var trött på den.
Alla böcker handlade nu för tiden om kärlek och olyckliga äktenskap, tänkte han, omotiveradt förargad.
Han släckte lampan och öppnade fönstret.
Det var ljumt ute och en dröjande dager på himlen.
Kastanjebladen i trädgården risslade sakta i vinden.
De stora träden kastade sin skugga, mörk och hemlig- hetsfull öfver sandplanen, och det var så beta- gande tyst öfver hela den lilla staden.
Men det var ju också nära midnatt, Natan stod och undrade öfver, hvad det är som stiger upp inom en, när man står så en- sam i mörkret en höst- eller vårnatt.
Någon- ting af trots och öfverlägsenhet — och en längtan efter fest!
Man vill ha en flicka att föra under de stora träden, på de gröna äng- arna, bland de röda blommorna, famna henne och hviska till henne, att det vackra, allt det vackra i det dröjande halfljuset är gjordt för människorna, för honom och henne.
— De där tankarna, de stiga i en människa, som safven stiger i trädet.
Natan kände sig plötsligt så het, att han slängde af sig rocken, stängde fönstret och gick till sängs.
Han hade just släckt ljuset, när någon knac- kade tyst på dörren.
Han reste sig och frå- gade, hvem det var.
Ingen svarade.
Han frågade igen, och nu svarade en flickröst: " Det är Lisen. ' '
Nu satt han tyst, medan hjärtat började slå med tunga slag, som kändes vid tinningarna och gjorde honom yr i hufvudet.
Minnet från en höstkväll med Birger dök upp, och han mindes flickan, som smugit sin arm under hans.
Men han gjorde sin röst lugn och sade: " Ja, jag vill sofva.
Ni får gå! "
Men i detta nu befann han sig i en underlig clairvoyance.
Han tyckte, att han såg sig själf och hela sitt lif på en gång.
Det hade varit så fattigt på ömhet, men det var hans eget fel.
Kamraterna hade sagt honom det på sitt plumpa sätt, böckerna på ett beslöjadt, men inträngande sätt, och hans eget hjärta sade honom det just nu med en plötslig smärta och med en pockande önskan att bli förlöst ur smärtan.
Tänk, ingen hade ju smekt honom på många år!
Och hvarför hade ingen kvinna kysst eller famnat honom?
Just nu, visste han knappast hvarför.
Han hade visst inte varit vaken, eftersom han inte sträckt ut han- den och tagit det, som fanns att taga.
Han hade gått och väntat, att kärlekslyckan skulle vara både ljus, som strålade, och eld, som glödde, men det var kanske fantasier utan motsvarig- het.
Han tyckte nu, att han matat sin själ med tröttande intressen och gifvit den tomma drömmar att lefva af, och därför vek själen och lät honom se endast sin unga, starka kropp.
— Och i ett nu väcktes hela den hunger efter smekningar och kärlek, som innerst bor hos hvarje varelse, och Natan var för första gången i sitt lif öfverväldigad af en känsla, som ska- kade honom från hufvud till fot.
Men han teg, när det famlade mot det tomma nyckel- hålet utanför.
Barbro skymtade naturligtvis för hans inre, men hon stod skymd af bitterheten i det han nu förnam, och hans bitterhet uppfann en smyg- väg för urskuldande tankar.
Det var ju ingen- ting mellan Natan och henne, platt intet!
Hon var kanske förlofvad nu eller såg på en annan så, som hon sett på Natan.
Och hvarför inte?
Han hade ingenting sagt, det var ju ingenting, ingenting!
Skulle han nu åter visa bort den usla kärlek och njutning, som kom till honom och tiggde?
IDUN 1904 Det var ju ett steg ned för honom, men de voro, så många de, som stego ned.
Dessa tankar voro blixtlika, men tydligt för- nimbara i hans hjärna.
Och ännu en.
Han ville berusa sig i tanken på Barbro, så att det som var oskönt fick ett skimmer från henne och sen — skulle det vara borta!
(Forts.) TEATER OCH MUSIK.
K U N G L.
T E A T E R N g a f med anledning af Nordiska l ä k a r e k o n g r e s s e n s s a m m a n t r ä d a n d e h ä r s t ä d e s i förra veckan en festföreställning, vid hvilken programmet u p p t o g S a i n t - S a e n s ' ståtliga o p e r a " S i m s o n o c h D e l i l a ", h v i l k e n b å d e till i n n e h å l l o c h u p p s ä t t n i n g ä g e r alla b e t i n g e l s e r att s l å an v i d en f e s t r e p r e s e n t a t i o n.
Ut- f ö r a n d e t a f d e b å d a titelpartien v a r d e n n a g å n g an- f ö r t r o d t åt h r Nyblom o c h fru Jungstedt, h v i l k e n åt desamma förlänade verklig glans.
D e belönades o c k af d e n fulltaliga p u b l i k e n m e d d e t lifligaste bifall.
F r u J. e r h ö l l d ä r j ä m t e en riklig b l o m s t e r s k ö r d.
Ö f v e r s t e - p r ä s t e n s v i k t i g a parti i n n e h a d e s f ö r f ö r s t a g å n g e n a f hr Sjöberg, h v a r s s t ä m m a flerstädes g j o r d e s i g rätt väl gällande.
Utförandet var dock n å g o t famlande o c h o s ä k e r t.
M a n s a k n a d e i d e n n a roll hr W a l l g r e n s varma, klangfulla b a r i t o n o c h p e r s o n l i g a v ä r d i g h e t.
Öfriga rollinnehafvare v o r o de vanliga.
Föreställningen l e d d e s af f ö r s t e h o f k a p e l l m ä s t a r e n Nordqvist.
Öfversta delen a f p a r k e t t o c h f ö r s t a r a d e n i n n e h a d e s a f läkare- k o n g r e s s e n s medlemmar o c h deras damer.
— I måndags återupptogs W e b e r s romantiska opera * Friskytten " i " n y instudering ".
D e n n a senare torde emellertid h a f v a i n s k r ä n k t s i g till n y b e s ä t t n i n g i n å g r a a f rollerna.
S å l u n d a h a d e d e b å d a k v i n n l i g a partien a n f ö r t r o t t s åt fru Lykseth-Schjerven (A g a t h a) o c h fru Bartels (A n n a), f u r s t e n s roll åt h r Mandahl o c h eremi- t e n s åt hr Sjöberg.
F r u L y k s e t h - S c h j e r v e n fick här y t t e r l i g a r e tillfälle v i s a, h v i l k e n b e t y d a n d e kraft k.
teatern i h e n n e f ö r v ä r f v a t.
Hennes vackra sopran- » s t ä m m a har, s å s o m v i efter h e n n e s A i d a p r e s t a t i o n m e d - delade, u t v e c k l a t s i b å d e v ä r m e o c h klangfullhet, o c h när d e ä n n u förefintliga b r i s t e r n a i r e s p i r a t i o n e n full- s t ä n d i g t b o r t a r b e t a t s o c h i n t o n a t i o n e n s r e n h e t blifvit än o s v i k l i g a r e, skall d e n u n g a s å n g e r s k a n helt i n t a g a d e n p l a t s i f r ä m s t a ledet, hvartill h o n t y d l i g e n är p r e - d e s t i n e r a d.
D e t v e k a o c h p o e t i s k a i A g a t h a s karaktär fick o c k ett v a c k e r t u t t r y c k i fru L.
- S: s f r a m s t ä l l n i n g, h v i l k e n i s i n helhet g j o r d e s i g v ä l förtjänt a f det lifliga bifall, s o m k o m h e n n e till d e l.
F r u Bartels fyllde n å g o r l u n d a A n n a s parti.
Hennes s t ä m m a s a k n a r d o c k k l a n g o c h t o n b i l d n i n g e n är brist- fällig s a m t ö f v e r s k y l e s ej af fru B: s n a t u r l i g a a n l a g för koloratursång.
H o n ä g e r emellertid k ä c k h e t o c h s c e n - v a n a, h v i l k e t g ö r att h o n i a l l m ä n h e t r e d e r s i g bra.
I en o p e r a af " F r i s k y t t e n s " v ä r d e o c h b e t y d e l s e b ö r a e n d a s t d e b ä s t a t i l l g ä n g l i g a krafter a n v ä n d a s.
I A n n a s parti b o r d e s å l u n d a n a t u r l i g t v i s fru H e l l s t r ö m v a r a d e n e n d a rätta.
B å d e hr M a n d a h l s o c h h r S j ö b e r g s k o r t a u p p t r ä d a n d e n i s i s t a akten b ö r a p r ä g l a s a f m e r a säker- h e t o c h auktoritet.
D e n senares maskering var g o d.
H r Malm v a r förträfflig s o m M a x o c h hr Sellergren o c h Söderman fyllde likaledes g o d t s i n a g a m l a roller s o m fursten o c h j ä g m ä s t a r e n.
D e s t u m m a brudtär- norna v o r o väl företrädda af fröknarna Lagergren, Edström o c h Lindegren.
D e g e n o m g å e n d e bristerna i d e n talade d i a l o g e n, h v i l k e n i. d e n n a f o l k o p e r a är a f v i k t, framträdde m ä r k b a r t h o s alla d e u p p t r ä d a n d e.
O p e r a n l e d d e s a f hr Nordqvist, o c h uvertyren belöna- d e s m e d en v ä l f ö r t j ä n t a p p l å d.
F. mg.
S V E N S K A T E A T E R N ö p p n a d e i torsdags sina portar för s ä s o n g e n m e d u p p f ö r a n d e t af d e n från förra spelterminen välbekanta danska komedien " Etatsrådets s t i f t e l s e ", s o m g a f s m e d g o d t o c h friskt s a m s p e l af de g a m l a r o l l i n n e h a f v a r n e.
S Ö D R A T E A T E R N, s o m nu ledes af hr Gunnar L u n d - b e r g, f ö r d e o c k s å i t o r s d a g s s i n t r u p p s t y r k a i elden för f ö r s t a g å n g e n i h ö s t.
H r Elis Olsson, h v a r s p e r s o n l i g a o c h fina k o m i s k a t a l a n g v i alltför l ä n g e fått s a k n a till följd a f d e n p o p u - läre k o n s t n ä r e n s i r å k a d e s j u k d o m f ö r r a v i n t e r n, fram- trädde åter s o m - d e n o f ö r b r ä n n e l i g e " S t e n S t e n s o n Stéen från E s l ö f " .och h ä l s a d e s n a t u r l i g t v i s m e d j u b e l af en förtjust p u b l i k.
D e t är ett litet g o d t s ä l l s k a p d ä r u p p e p å S ö d r a n s tiljor f ö r n ä r v a r a n d e.
L å t o m o s s h o p p a s att den k o m - m a n d e r e p e r t o a r e n o c k s å blir g o d.
p \ J U R G A R D S T E A T E R N r i n g e r in s ä s o n g e n u p p e v i d Karlavägen med " Cornevilles klockor. "
De ha f o r t f a r a n d e k v a r s i n g a m l a g o d a k l a n g o c h s i a o m en l y c k o s a m p e r i o d f ö r d e g l a d a s å n g g u d i n n o r n a från s t r ä n d e r n a v i d D o n a u o c h Seine.
IDUN 1904 — 448 — lösa K Ö K S A L M A N A C K och slef klara, och geléskål.
Redigerad E l i s a b e t h af hälles Östman.
I n n e h.
af E l i s a b e t h Ö s t m a n s knrs i Husmoders- S ö n d a g: stamiing; vispad Biff af äppelmos O n s d a g: m e d T o r s d a g: s v i n f i l e t (f. 6 p e r s.)
.
1 V VS m s k.
s a l t, V tsk.
4 kg.
4 och T i l l s t e k n i n g: 3 msk.
T i l l g a r n e r i n g: msk.
smör s m ö r (60 gr.) 1 stor portug.
grädde.
m e d (40 gr.), och det lock duk, hvitkålssoppa m e d kalla hela väl.
iläggas, på das.
E n på båda sidor iläggas och brynes stekas däri, och får koka m e d T i l l salt, 1 lång- litet och mjöl tillsättes sköljda silas duk, ningar litet doppad och i tre gånger stjärnmakaro- tes därefter Svag i Köttet buljong tvättas i hett vatten, drifves tillika genom väl stenmortel.
eller skares i i osten, läggas kokande, svag i m y c k e t tär- Det m e d formas buljong och msk.
biffarna sidor h v i t k å l s s o p p a smör (60 lit.
gr), 2 (f. 6 pers.).
vatten, msk.
salt, sirap gas i vätskan.
stö- mjölet m e d bullar, spädes hvar ningen åtgå saltadt få koka afputsas, vatten 2 smörbestraket las och sänder rörning i den jästmunkar m e d samt sylt.
uppläggas på varmt F r e d a g: oeh Gödkalfstek pickels; L ö r d a g: kål; m e d potatis ten, grönsoppa.
Hacbis saftkräm på m e d kalf m e d blom- mjölk.
urvispas och såsen Löken hälles skalas, brynes i öfver stek, pepparkorn, 6 skares smöret, och i skifvor tillika m e d biffarna hvitpepparkorn.
B e r e d n i n g: • borttagas, läg- jämnstora del.
äpplen, (f. 6 p e r s.)
.
% kg.
12goda toppsocker, 3y 2 S o p p a kg.
köttben, 3 vatten.
m e d garneras persiljan.
msk.
1 B e r e d n i n g: stycken net och lägges påhälles kokas och i hugges en när i skalas, stjälkarna hälften.
agen; De skrapas samt häruti kokas vatt- är blomfnaset nedläggas små kastrull, sockret smält, det till e n klar lag, s o m får Äpplena och Sockret de öfriga Vattnet salt, kålen utan lock, sikt, så smör • 24 till socker- tills de bli P L A T S E R instundande landet flicka att deltaga renser en erfordras.
skäras kokas ilägges och i 3 msk.
(f. 1 2 p e r s.)
.
3 k g.
smör vatten, i och erhåll, landsortsstad.
löneanspråk Iduns Svar till på barnkär Prima Fru E. i kryddpepparkorn, 1 lit.
salt, aflyftes kallt Sv.
m e d betyg, und.
adr.
sändes E x p.
f. v. och rifven ost får koka 5 min.
Köttbenen och klappas Flottyren tackjärnspanna, u s h ett l e r s ungkarlshem grofarbetena.
i enkel buljong plats väl Sås: 2 msk.
köttjus, smör 1 del.
tjock (40 gr.), 3 m s k.
mjöl, grädde, 1 tsk.
kallt i bättre fam. kan och frisk lärarinna, van att I N F O R M A T O R Anspråkslös ligt intresse u n g vill m a n som undervisa m e d två verk- 10-åriga gossar får plats i oktober.
R e k.
j ä m t e pret.
torde sändas till " D.B.
", Sorsele p. r. sköterska inst.
okt.
Kunnighet slagt, löneanspråk För bildad flicka af g o d familj, som m ed yrkesskicklighet f ö r e n a r gedigna ka- raktersegenskaper, finnes plats ledig i större landsortsstad.
Intresse för arbetet och vana vid expeditionen, därvid ett sympatiskt vinnande sätt kräfves, äro oeftergifligavillkor.
Referenser,fotografi, b e t y g o c h l ö n e a n s p r å k s ä n d e s i bref till " Önskningsmål ", I d u n s exp., S t h l m.
- och frisk erhålla medelålders plats från sjuk- den 1 ok- för år jämte allting åtföljda af fritt.
A n - betyg, Fattig- (f. 6 p e r s.)
.
ärarinnor,värdinnor, sällskapsd., tors-, nar affärs-, h u s h å l l s - o c h erhålla platser.
jungfru, sömnad, 27, 26 år, k u n n i g förmånlig plats Adr.
: i hos Joh anne&amp;berg, Rimbo.
pVamer för Sv.
god samhällsställning, bereda i alla sig städer en god och å som biförtjänst, större platser a t t u p p t a g a o r d e r i T h é af f a m i l j e r t.
" Thé ", jTVuglig " af önska vilkor, lärarinna klassens betyg till I d u n s Hedbergs kurs samt A n n o n s b, Malmö.
önskas m e d etc. en att läsa gosse fotografi und.
2:dra tim. salt kan för och eller serveras kylen, antingen fransyskan Användes kylen, eller steken med, sillsalad.
köttet Steken däraf an- njurste- afhugges läggen vid knäleden, k o k a s till b u l j o n g att m e d doppad tagas fläsk.
fördel an- En ret buljong.
(f. 6 p e r s.)
.
2 hg.
ben- 2 0 g r.
s p ä c k, VA m s k.
hvete- späda användes tvättas med till en duk, i hett och långpanna brynes saltas hinnor o m så bort- önskas.
upphettas långsamt, och När och alla späckas, däri, steken upp brynas.
vatten, steken ilägges insattes den spädes är i het brynt, m e d smö- m e d u g n grädde el.
bäst, om bärsorter användas, såsom lika Saftkräm blir de- röda vinbär vinbär och hallon, eller röda röda och vinbär och körsbär.
af den det rensas kokande och sköljas, de falla Södermalmstorg, sönder, då kokas upp sockret tatismjölet och vattnet godt påsättas då i Den och upphälle3 i med vispad kad sötmandel.
i tills Saften kallt krämen afsmakas den och Po- vatten får ett och om- afsvalnat, geléskål grädde koka skummas.
litet då, tills den få silas.
och hvarefter uppkok.
röres de utröres tillsättes, och och då garneras ell.
s k å l l a d o c h hac- att vändes litet in- den, kok- Sthlm.
P L A T S S Ö K A N D E I Tng, * r musikalisk flicka af god familj önskar k o m m a i bildadt, trefligt hem som sällskap och hjälp m e d husliga mål, Stockholm.
har r \ e En frisk m m m m m m m gladlynt Öfre Dalarne, fotografi Doktor och genast i och vårdarinna åt en 10-årig i erhåller flicka år rinna o m åldern plats s o m ansökan läkarebetyg, H.
R. Warodell, äfven som önska lära- flicka åtföljd insändas af till Orsa.
" Gladlynt god öfning i göro- kontors- lärarinnor, hushålls-och A nsökan m e d uppgift p å referenser och löneanspråk, b e t y g s af s k r i f t e r och f o t o g r a f i t i l l " V.
6 ", V e s t e r å s p.
r.
C n p ör lärarinnor, värdinnor, bildade hus- * hållsbiträden, barnfröknar finnes platser söka.
N y a Inack.-Byrån, B r u n k e - bergsgatan 3 B, Sthlm.
E t a b.
1887. snäll T " * f l i c k a och arbetsam, (ej u n d e r sig vården om tiden af 2 20 barnkär, bättre år) s o m vill åtaga på 4 och 2 år gossar räcker till hjälpa till m e d fallande göromål fotografi och får plats o m och före- betyg, p n bildad och snäll flicka utan p r e t e n - tioner sökes f ö r 2:ne m i n d r e b a r n.
D en sökande måste framför allt vara blad, Norrköping.
H o n b ö r v a r a k u n n i g verkligt barnkär samt van vid ordning.
i sömnad.
Den som är kunnig i sömnad har före- träde.
V i d a r e u p p l y s n i n g a r d å b e t y g 0.
1 Tng, bildad, b a r n k ä r flicka erhålle r löneanspråk s ä n d e s till " B a r n k ä r 1901 ", plats hos yngre familj i landsort s - Filialpostkontoret, Karlbergsvägen.
stad såsom hjälp för husmodern i vår- adr.
löneanspråk " Barnfröken ", af två Iduns små eller Svar barn och engelsktalande m e d och sändas under Östergötlands fotografi, löneanspråk i Dag- sömnad.
äger före- rekommen- till " H — t ", exp.
Kokerska och Barnungf Barnjungf ru Ö nskas till 24 okt.
af officersfa m ilj i E ksjö.
K o k e r s k a n, skicklig i finare o c h enklare m atlagning, någon so m är v a n vid landthushåll föredrages.
B arnjung- frun, snäll o c h pålitlig, för 2 b a r n o m 3 o c h 4 år.
Svar m e d betygsaf skrift och löneanspråk till " O fficersfa m ilj ", E ksjö.
exp.
prästdotter van vid sjukvård öns- k ar plats som sällskap och hjälp, hälst hos äldre d a m eller herre.
Svar e m o t s e s t a c k s a m t af " E l s b e t h ".
K l o c k a r - gården, Skiunskatteberg.
f l y m n a s t % * frun 22 önsk.„plats nu el.
a n n o r s t.
Ä r v i l l i g t. hjälp.
år " I d u n s Sv.
t. h ö s t.
att fort.
m ö j l.
t.
V R m m A m p n 25-års frisk, stark o c h hurtig flicka från landet önskar plats s o m hus- h ållselev 1 större presthus eller a n n a t bättre h u s p å landet o m k r i n g d e n 1 Dec.
d. å., hälst i sydvestra Sverige, för att grundligt få lära hushåll.
A r villig del- t a g a i alla f ö r e k o m m a n d e göromål.
Fritt vivre och medlemskap i familjen önskas.
S v a r b e d e s till " 19 X.
Y.
Z.
04 ", Eket.
10 musikalisk, anspråkslös lO-dl 0 flicka af i bättre h e m på god familj, landet att m gå Genomgått elementarskola kurs matlagning i och glad plats frun handa.
linnesöm.
H V mm m m Ö m m O m L B och önskar A m O B vara " Exam.
exp.
mm O i fam. emell.
till- jämte Svar till " Vänligt h e m 1904 ", adr.
Gumselii I ämbetsmannafamUj i större landsorts- annonsbyrå, Malmö.
• stad Önskas såsom hjälp och sällskap åt tre flickor — den yngsta 6 år — en p n verkligt duglig och praktisk 27- frisk och väluppfostrad flicka från bil- årig b ä t t r e flicka, Önskar plats som dadt hem, kunnig i sömnad och hand- sällskap och hjälp åt äldre d a m eller arbeten.
G o d a rek.
fordras.
Svar åtföljdt b arnlös familj.
Svar ombedes snarast af porträtt till " A m b e t s m a n n a f a m i l j ", m ö j l i g t till " D u g l i g ", T r o l l h ä t t a n p.
r. Iduns exp.
p l a t s s o m h u s f ö r e s t å n d a r i n n a ö n s k a s af • flicka m e d de bästa rek.
V a n att på B O K H A N D E L S B T R Ä D E egen hand m e d ordning och flit sköta e t t h e m.
S v a r t i l l " P å l i t l i g " K a r l s b o r g p.
r. m m m 1 9 0 4 \ Iduns p n E n b i l d a d o c h s n ä l l flicka, u t a n p r e t e n - tioner, m e d lust o c h fallenhet att h a n d - hafva barn, örvervaka deras lexläsning samt vara husmodern behjälplig m e d sömnad och öfriga i h e m m e t förekom- m a n d e göromål, erhåller plats n u genast i familj i Vesterås.
T v å barnfröknar erhålla gen a st g oda * platser genom Inackor d erin g sbyr å n, No r rköping Rikstel.
916.
C m m m och 24 — 25 träde.
m R Barnfröken.
Barnavän.
den m m omkr. 3 B A R N F R Ö K E N.
dationer m m Vispad p l a t s finnes för p r a k t i s k t o c h teoretiskt g ö r o m å l.
S v a r till " G l a d o c h villig " Carls- * ^ bildad kvinna, att förestå mathåll- k r o n a p.
r. n ingen vid större b r u k för såväl tjänste- 20-års musikalisk bildad flicka, som män som arbetare.
Goda referenser p n genomgått elementarläroverk samt fordras.
S v a r i n o m 14 d a g a r till " Bruk ", ™ V i k t o r i a g a t a n s p o s t k o n t o r, G ö t e b o r g p.
r. v a n v i d e n k l a r e h u s h å l l s g ö r o m å l ö n s k a r pö r bättre, snäll och villig flicka finnes plats n u genast, att gå frun tillhanda i • från okt.
plats att m e d fruns hjälp Skicklig hushållerska mindre bättre familj, helst i mellersta s k öta hushåll på tre personer utan jung- e l l e r s ö dra Sverige.
Vill äfven åtaga sig får god plats m e d h ö g lön 24 okt.
på f ru.
Sv- m e d fotografi 0. a n s p r å k emotse s stor herrgård i mellersta Sverige.
Svar skötandet och läsning m e d mindre barn.
und.
a d r. "
S m å p r e t e n t i o n e r ", F a l u n p.
r.
lönepretantioner.
Svar emotses jämte b e t y g 0. foto.
till " Stor H e r r g å r d L å g a 1904 " u n d.
adr.
S.
G u m g e l i i A n n o n s b y r å, u n d e r adr. "
T j u g o X ", O s k a r s h a m n.
Fransk- A H oxkött, Löne- exp.
A O i stället " Carl " I A gunnaryds prästgård, södra S m åland, " k a n en flicka skicklig i n a m n b r o d e r i på linne få plats m o t fritt vivre u n d e r tvänne m ånader.
N aturskön trakt.
Svar ino m 8 dagar till F r u Ida L öfvander adr.
Prästnäs.
m m m e d korf Fläskspad kon- Sthlm.
omkring erhåller Godsägarefamilj.
p ö r anordnandet af en hemskola för • 5 syskon i enlighet med„ principerna i Ellen K e y s b o k " Barnets Århundrade " söker en lämplig lärarinna.
Sökande skall vara insiktsfull, energisk och barna- vän.
S v a r till ' - Hemskola " u n d e r adress: S.
G u m s e l i i A n n o n s b y r å, S t o c k h o l m.
m afsmakas frikadeller, barnfrök- D l a t s som värdinna och hushållerska • hos äldre herre i landsortsstad finnes till h ö s t e n för m e d e l å l d e r s f r u n t i m m e r med g l a d t o c h a n g e n ä m t sätt.
Endast d a m e r m e d de bästa referenser o m d u g - lighet göre sig besvär.
S v a r till " Vär- dinneplats " under adress S. Gumoelii A n n o n s b y r å, S t o c k h o l m f. v.
b.
jfr m lock soppan får ken.
kan A nspråkslös, energisk lärarinna, u n d e r - * » visningsvan i vanl.
skolämnen, språk o c h m u s i k, önskas åt t v å 8 — 12 års flickor.
Svar jämte betygsafskr., löneanspråk 0. f o t o g r a f i s ä n d a s till " M. "
, Finja p.
r.
Norra Inack.-byrån Malmskilnadsgatan sökas K 1 kg.
bär, 1 Ht.
barnfr., torde a n m.
sig å Inack.-byr., skicklig i kläd- och L * E n barnkär och anspråkslös, bildad I^ammarjungfru, flicka sökes till h ö s t e n för 2 flickor 4 l i n n e s ö m n a d ö n s k a s till 2 4 o k t.
S v a r N o r r k ö p i n g, d ä r d u g l.
s ö k a n d, a l l t i d fin.
och 5 år.
Bör vara k u n n i g i s ö m n a d j ä m t e b e t y g o c h fotografi till " K a m m a r - Ö ppet mellan 12 — 2 och 4 — 6.
samt villig biträda vid förekommande j u ngfru 1904 " u n d e r a d r e s s S.
G u m £ e l i i pH g pjti enkel, väluppfostrad, flicka y bildad och musikalisk u n g d a m gen.
lättare göromål.
Svar m e d betyg och An n onsbyrå, Stockholm.
6 6 " d l llj, k u n n i g i matlagning-, sömnad-, Ö s t e r m a l m s Inack.-byrå., 33 B r a h e g a t a n fotografi s a m t lönepretentioner till Fru väfna d och finare handarbeten önskar Stockholm.
Bref besvaras m o t insä n d, Elin Löwenadler, A n n e b e r g, Solberga.
I STILLA H E M plats u ti god familj för att biträda m e d af f o t o g r a f i, ref. 0. p o r t o.
(2 p e r s o n e r) ö n s k a s e t t f r u n t i m m e r i å l d e r alla uti ett h e m f ö r e k o m m a n d e g ö r o m å l pör b i l d a d flicka, s o m g e n o m g å t t h u s - 2 5 — 4 0 år, ärligt, anständigt o c h m e d ett ordentlig, allvarlig, b a r n k ä r, s p a r s a m, * S v a r e m o t s e s, m ä r k t " K.
S. "
u n d e r a d r.
hållsskola och är k u n n i g i såväl finare snällt, vänligt sätt, s o m vore villigt att bildad flicka, k u n n i g i s ö m n a d, m e d s o m enkl.
m a t l a g n.
, S.
G u m s s l i i A n n o n s b y r å, S t h l m, f. v.
b.
finnes i höst plats i förrätta en jungfrus sysslor i det lilla förmåga att vara behjälplig vid t i l l s y n god familj p å l a n d e t m o t fritt vivre 0. h u s h å l l e t m e n d o c k v a r a ett sällskap åt V l u till h ö s t e n ö n s k a r en 22-årig flicka öfver hushåll och h e m m e t för ö f r i g t e r - fria resor, att u n d e r h u s m o d e r s ledning frun.
plats i treflig familj är kunnig i Skulle n å g o n h ä r å reflektera, sän- * 1 håller plats.
Läxläsning m e d 2 barn, förestå matlagn.
s a m t för öfrigt d e l t a g a des s v a r m e d adress för b r e f v ä x l i n g till m a t l a g n i n g, b a k n i n g s a m t alla husliga p i a n o s p e l n i n g (första g r u n d e r n a) m e d en.
i alla i n o m h u s föref.
g ö r o m å l.
S v a r m.
" Stilla äfv e nsom finare handarbeten.
hem ", under adress S. Guzaselii s y s s l o r, L ö n e a n s p r å k, b e t y g, å l d e r, f o t o g r a f i t i l l b e t v g, ref. 0.
f o t o.
till " F a m i l j e m e d l e m ", Ingen lön, m e n vill anses s o m familje- A n n o n s b y r å, S t o c k h o l m f. v.
b.
" Y " L a n d s k r o n a p.
r..
Ström sfors.
medlem.
Svar inom fjorton dagar till p ör en i klädsömnad skicklig kammar- * jungfru finnes god plats å större herr- gård i mellersta Sverige.
S v a r till " Ord- n i n g s f a l l " u n d e r adr.
S. GumaVlii A n n o n s - byrå, Stockholm.
A nspråkslös flicka, so m är villig att uträtta alla föreko mm ande sysslor ino m m slutet buljongen och vända Tidningskont., foto- nödiga D a m C n snäll, pålitlig barnjungfru, k u n n i g i •j s ö m n a d får g o d plats för trenne större barn på landet.
S v a r till " Ordningsfall " under adr.
S. Gumailii Annonsbyrå, Stockholm.
tätt val sylt- och smöret sötmandel.
svarta Barnfröken.
(Väs- 24 d ä r i b l a n d l ä k a r e b e t y g, ställda till 1 Plats i tapisseriaffär.
tillsättas kålen brynes M a n I Tng, barnkär, anspråkslös flicka, får M plats s o m barnfröken för fyra barn m e l l a n 11 — 5 år.
Fotogran, lönepret.
och S n ä l l o c h b a r n k ä r, b ä t t r e " flicka e r h å l - b e t y g s a f skrift er sändas till " V.
G.
T.
", l er god p l ats i Stockholm 2 4 oktober.
J ä r n t o r g e t p.
r., G ö t e b o r g.
Fotografi 0. b e t y g u n d e r adr. "
O rdentlig ", vill pör en i yrket kunnig baderska finnes * plats vid G o t l a n d s läns lasarett.
L ö n v årdsstyrelsens o rdförande, a dress 2 00 kr.
p r å r och allt fritt.
Ansökningar Ö s tersund, torde in s ändas före d e n 20 å t f ö l j d a af b e t y g i n s ä n d a s s k y n d s a m m a s t s e p t e m b e r 1904. och senast före den 15 innevarande sept.
till L a s a r e t t s s y s s l o m a n n e n, Wisby.
1 / ä r d i n n e p l a t s hos u n g h e r r e i S t h l m e rh.
undervisa i såväl vanliga skolämnen s o m m u s i k och handarbete önskas för 3 flickor i 12, 11 o c h 9 års ålder.
S v a r till F r ä n d e s t a G å r d, p r Sparreholm.
järngryta, och B e r e d n i n g: afrinna.
, ÖSTERSUNDS STADS FATTIGGÅRD duglig kronor en väl sidan 1 904.
L ö n, s o m e fter å dagal a gd 0. t ober P.
", d u g l i g h e t k a n p å r ä k n a s ö kad, u t g ö r 2 7 5 " H.
får sirapen F r i k a d e l l e r rek.
b. m e d vändas grafi t o r d e i n s ä n d a s t. "
H ushåll " I d u n s e x p.
sökningar, ^^ladlynt koka en och kalla smör.
fritt a det på kött- i grädden eller rykande kan matlagning, Betyg, en på landet Hjälp etc. k ensam erhåller ning i blir tergötland), m e d in den l som sköljas upphettas tills å värdinna) fordras i upplägges flitig rörning, hvarefter Soppan (helst Koch, för brynes kryddorna med vatten VID plats 2 msk.
och g a r n e r i n g: hackad lar fina u p p m e d litet den vattnet jämte under pal- 5 per&amp;iljestjälkar, 1 refe- barnkär j u n g f r u ej god 1 tjocka i flitig 1 VS — 2 k k p.
k r o s s o c k e r, 2 — 3 m s k.
T i l l kalf- (6 0 g r.)
.
VA m s k.
a handduk.
(ej (3 o c h 4 år), s a m t sysslor.
5 lit.
1 morot, hvarefter att Anm.
Kristdala. " "
pålitlig ung, önskas stadgad, 2 barn husliga Hägerum, C n frisk, sköta i oktober vatten, ilägges (20 gr.), 1 * / m s k.
m j ö l, 2 m s k.
B e r e d n i n g: förestå T i l l selleri, stjärnmakaroni, H L E D I G A U Smöret kallna.
aftagas i hvitpeppar, 3 6 pers.).
P armesan).
borttages genast äpplena, msk.
(i 6 msk.
flottyr, salt, sternacka, m a k a r o n i Den litet under potatismjöl.
Kålhuf vudets yttre blad och tärningar.
samt R E C E P T: Ä p p p e l p y r a m i d påspädes får koka si- sam- såsen får ett u p p k o k, h v a r - S af t k r ä m de Bären därmed, mjöl och vatten.
vat- biffarna.
Smör eller soppskålen.
G ö d k a l f s t e k eller serveringsfat.
m e d litet k o k a n d e med iröres.
olika Pannan steken öfvertäckas Köttjusen såsen och stek- papper.
10 min.
tillsättes och Till Om den köttjusen och färdig- Öfveröses minut.
skummas.
manfräsas, därefter o m k r.
2 VA brun, bör B e r e d n i n g: frikadeller; får den 10:de ett min.
innan för t v å efter hvilka Den hvarunder 3 p u d e r s o c k e r, 3 lit.
e f t e r b u l j o n g, 1 2 k r y d d - 8 små en späcket köttkvarn.
Färsen m e d m e d tillsammans teskedar m e d den rifna ande blir klara.
salt.
4 4 vatten.
B e r e d n i n g: sam- hvarefter soppan får koka kålhufvud, * / steka, k o k n i n g: kokande tätt Buljongen Smör afsmakas och B r y n t kryd- hastigt på båda gräddmjölk, 2 tsk.
Frikadellerna skifvor, och tackjärnspanna upphettas smöret de skäras tvären i 1 cm.
tjocka bultas peppar med De kkp.
lök, tvättas i hett vatten.
1 hvitpeppar.
per&amp;iljeknippena buljongen de tsk.
kokar, hvarpå hvitpeppar, och mjöl, Kitteln persilja.
Fileterna doppad därefter samt, ägg.
ned- det tillsättes.
omkr. 5 tim. och Soppan B e r e d n i n g: hvilka m e d makaroni; kokt väl, skummas sänder, och och VA t i m.
, e l l e r t i l l s m a k a r o n e r n a ä r o en sprit- däri elden, och när spadet det och slutet hvitpeppar.
saltet rotsakerna nerna 2 m e d mjölk.
smör öfver ansade mandelkransar.
ägg- kokt kött svinfilet Brynt sättes samt skummas ma- brynas buljongskitteln manfräsas, m e d m e d m e d Soppa helgeflundra varma och mandelkransar.
af sviskonsoppa af svinfilet, kräftstufning; och Pudding T i s d a g: ärter; med F Ö R saUader; äppelpyramid grädde M å n d a g: grädde i vattnet och 1904. buljong krustader med risgryn; M A T O R D N I N G Klar tjäder m e d D e serveras köttbenen läggas en hopkokas vispad het; hål- på iläggas 11 — 17 SEPT.
stekt pyramid Stockholm.
T I L L V E C K A N m e d eller B i f f F Ö R S L A G i äpplena.
kalla kröner de upptagas m e d Sockerlagen öfver eller då nedläggas &amp; C m m m m m
