# ID: svediakorp-per1573
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1904
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 21,692
# sentences: 1,319
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 35 (922) TORSDAGEN MISS AGNES E.
SLÄCK.
I HVITA FOTO.
FÖR IDUN.
B A N D E T S TECKEN.
V Ä R L D S F Ö R E N I N G E N HvitaBandets sekre- terare, miss Agnes E. Släck,.gästade i sön- dags hufvudstaden.
Hon var en bland passa- gerarna på den engelska turistångaren Argonaut, som f. n. gör en rundresa till Europas nordliga hufvudstäder.
Färden kar gått från Hull till Kristiania, Köpenhamn, Stockholm, dit båten anlände i den tidiga söndagsmorgonen, under det solen på sitt mest tjusande sätt strålade de resande till mötes från en blå, klar sommar- himmel.
För svenskar, som bära den lilla Hvita-bands- rosetten, var det ett glädjande bud, att miss Agnes Släck skulle komma till Stockholm.
Hvita bandet eller W o r l d s ' Womans ' Christian Temperance Union (Världens Kvinnors Kristna Nykterhetsförening), som denna, den största kvinnoförening i världen, egentligen heter, är utbredt öfver hela jorden och räknar i sina led nära en million kvinnor af olika klasser och raser.
Stiftad i Amerika för omkring 30 år sedan, har den för sin nuvarande utmärkta organisa- tion att tacka en kvinna, hvilkens namn är kändt vida omkring i världen, nämligen miss Frances E. Willard.
Föreningen är indelad i departement, hvilka ledas af hvar sin chef.
Förutom de stora huf- D E N 1 SEPTEMBER 1904 vuddepartementen för nykterhet, sedlighet, djur- skydd, världsfred, kvinnans rösträtt och upp- fostran finnes en massa underafdelningar, som upptagit arbetet på speciella fält: bland sjömän, järnvägsbetjäning m. m.
Föreningens motto är " För Gud, för hem och alla land. "
Som synes är det icke endast nykterhet, som Hvita Bandets kvinnor arbeta för, en massa andra saker ingå äfven i världsprogrammet, arbetet har till mål det goda, det ädla i lifvet, mänsklighetens höjande ur synd och nöd.
Det bör därför vara af intresse för läsarin- norna af Idun att göra bekantskap med en af sitt köns banbryterskor och förkämpar på nyss nämnda områden.
D e t stora arbete, som bedrifves af Hvita Ban- det, ledes af en världsstyrelse.
Miss Agnes Släck är sedan 1895 korresponderande sekre- terare i denna styrelse och utgör så att säga sambandet mellan de många föreningarna och nationerna.
I hennes händer löpa trådarna samman från arbetet kring hela jorden.
Hvarje månad, 1 ä 2 gånger, utgår från miss Släck en bulletin, som bekantgör för alla de olika landen stämningen kring hela världen rundt inom de olika föreningarna, däri man äfven får upplysning om de många missionärer, som nästan alltid äro på resa för att ytterligare göra saken känd och föra den framåt.
Det bedrifs ett in- tensivt arbete, och föreningen går årligen framåt och växer i styrka.
Därom vittna bäst de långa innehållsrika rapporterna.
Världskon- gresser hållas hvart 3:dje år, och den nästa skall äga rum i Boston (Amerika).
V i d senaste världskonferensen i Geneve uppläste miss Släck meddelanden från följande land: Förenta sta- terna, England, Tyskland, Island, Sverige, Norge, Kina, Madagaskar, Syrien, Afrika, Natal, Canada, Chile, Bahama-öarna, Uraguay, Wäst- Indien, Australien, Nya Syd-Wales, Queensland, Sydaustralien och Tasmanien, alla vittnande om att arbetet går framåt och att medlemsantalet ökats från föregående kongress, hvilken hölls i Edinburg.
Hvita bandets nuvarande president är lady Henry Somerset, Eastnor Castle, England, och miss Släck är lady Somersets högra hand.
Miss Släck är född i Ripley, Derbyshire, Eng- land.
Uppväxt i ett absolutistiskt hem, har hon, alltifrån tidiga år, omfattat nykterhets- idéen med det lifligaste intresse.
Men äfven inom andra områden har miss Släck gjort kraf- tiga inlägg.
Bland annat har hon verkat myc- ket som talare för att få in kvinnor i styrel- sen, för fattigvårdsväsendet.
Själf var hon den första kvinna i Derbyshire, som blef vald till fattigförestånderska, och tack vare de goda erfarenheter, man har haft af detta val, är det numera många kvinnor, som bekläda sådana poster där.
Å r 1898 besökte miss Släck Norge och verkade för Hvita Bandets utbredande därstädes, samtidigt fick då också Göteborg ett besök, där en afdelning startades af henne.
Likaledes har hon satt i gång rörelsen i Frank- rike för några år sedan och förra sommaren i Schweiz.
1 7: D E ÅRG.
Miss Släcks hela person gör intryck af något ovanligt energiskt, hurtigt och beslut- samt.
Det är alltid innehåll i hvad hon säger, och hon gör sig ej skyldig till onödiga ord eller fraser.
Klockan sex på aftonen sistlidne söndag hade Hvita Bandet anordnat ett möte i St. Peterskyrkan, där miss Släck höll ett föredrag om Hvita-bandsarbetet.
Samtidigt hade man nöjet att få höra en annan af de engelska Hvita-bandsmedlemmarna, som äfven gästade hufvudstaden, miss L.
Daevy, hvilken i ett kort anförande bringade en kär- leksfull systerhälsning från sitt hemland.
Mötet var, trots den olämpliga årstiden, talrikt b e - sökt och åhörarna lyssnade med spändt in- tresse på de båda föredragen, som tolkades af fröken Maria Schröder härstädes.
Det var icke blott i afseende på nykterhets- sträfvandena, som samarbetet mellan de olika nationerna var fördelaktigt, det verkade också, att nationerna blefvo mera vänligt stämda mot hvarandra; som ett exempel ' härpå omtalade miss Släck att, när det för några år sedan höll på att uppstå krig mellan England och de Förenta staterna, afsände lady Henry Somerset, i 100 tusen brittiska kvinnors namn, ett telegram till presidenten i Förenta staterna med bön om att låta dem undgå kriget.
Telegrammet trycktes i alla tidningar.
Ett telegram sändes tillbaka i samma syfte, som äfven trycktes i alla de engelska tidningarna.
Hon trodde icke, att detta kunde direkt afvärja kriget, men det verkade i alla fall på den allmänna opinionen.
Krig är resultat af missförstånd.
Som något intressant från nykterhetsfältet berättade hon, att ett sjukhus i London in- delades i 2 afdelningar, och man antog alla slags patienter behäftade med olika sjukdomar.
På den ena afdelningen behandlades de med alkohol som medicin och på den andra utan.
Förbättringen gick mycket fortare på den absolutistiska afdelningen och flere blefvo friska där än på den förstnämnda.
Af denna erfaren- het har resultatet blifvit att det nu användes 60 ° / o mindre alkohol på sjukhusen än för 10 / år sedan.
Miss Släck pointerade, att Hvita Bandet h a d e lagt kristendomen till grundval för sitt arbete, och att alla möten i hela världen börjades med bön, men trots detta hade det medlem- mar af skilda trosbekännelser.
Om några dagar kommer underrättelsen om detta möte att spridas till alla jordens delar.
För oss Hvita-bandister i Sverige var det en kraftig uppmuntran att få höra talas om, att det var så många, som stodo med i samma arbete.
Känslan af samhörighet genom att tillhöra en internationell organisation intog våra hjärtan, och j a g tror att vi alla gingo från mötet med mera mod att börja ai betsåret och med mera hopp för framtiden.
M. SANDSTRÖM.
IDUN K A N H E M T R E F N A D E N I — 1904 F A E N F I E N D E C E N T R A L K Ö K E T?
M ÅNGA HUSMÖDRAR ha på tal om Cen- tralköket helt bestämdt uttalat åsikten, att hvarje familj, som lät sina måltider ser- veras från en dylik anstalt, skulle låta be- röfva sig den verkliga hemtrefnaden.
En dylik uppfattning behöfver analyseras och kommenteras.
Måhända kommer den då att undergå någon förändring.
Hvad innefattas för det första i begreppet hemtrefnad?
Våra farmödrar förbundo säkerligen med hemtrefnad tanken på visthusens aktnings- värda partier af hemkokad saft, sylt, bakverk, salta och rökta köttsorter, grönsaker på butelj o. s. v. Då handkammare och linneskåp dolde stora förråd, var man rustad för alla eventualiteter, och med tryggheten parades en trefnadskänsla.
Men alla dessa olika förråd kräfde en oaflåt- lig eftersyn.
Husmodersomtanken fick aldrig slumra in — huslig vakenhet var hufvudsak, allt annat måste vara bisak.
Att blifva driftig husmor och den bästa värdinna var det enda pliktenliga för en kvinna, alltid kringgärdad af halster och spinnrockshjul.
Som bekant uppstod icke sällan konflikt mellan böjelse och " plikt ", men den senare afgick ju nästan all- tid med seger, en seger, hvarvid personlig- heten i regeln gick förlorad under suckan öfver tillvaron, så snäft tillmätt med alnmått.
Äktenskap, ett nytt hem — med eller utan sympati — blef under sådana förhållanden det enda lifvet hade att gifva och det enda, hvarom en kvinna skulle drömma.
" Hem- trefnad " var då någonting rent yttre mera än en subtil förnimmelse af harmoni, ett medve- tande att här, inom de egna väggarna, hvar personlighet kunde afslöja väsendets skärhet i dess egenart.
I vår tid skola väl de flesta med hemtref- nad beteckna ett visst något, som är uteslu- tande angenämt — å ena sidan ett visst lag- om af utrymme, prydlighet, bekvämlighet och ro i förening med nödig materiell fägnad och å andra sidan individualiteten och vänligheten hos de personer, som skapat hemmet.
En viss ekonomisk trygghet är emellertid ett oundgängligt villkor för skapande af hem- trefnad.
Eller är det möjligt att hålla tref- naden kvar, där kampen för tillvaron jagar alla familjemedlemmarne ur huset dagen lång?
På hushållsväsendets närvarande ståndpunkt är det otänkbart.
Men med förändrad hus- föring kan snart sagdt det omöjliga uppnås af en kvinna.
Låt oss emellertid hålla oss till de små stadshemmen, där hustrun icke har något yttre arbete, utan uteslutande ägnar sig åt hemmet med biträde af en enda tjänarinna.
Ofta finnas barn i sådana hem och ensamt barnen behöfde, att man ägnade dem den tid, som nu delas på torginköp och hushållsären- den, på mattillredning, diskning, renhållning af köket o. s. v. Hvarje hem — om än litet — ger i sin helhet, så mycket arbete, att två vuxna kvinnor oftast ha fullt upp att göra, om n. b. prydligheten skall hållas vid makt, om maten skall stå på bordet i rätt tid, om huset skall bära den prägel, att en gäst där kan tagas emot.
Som det nu är ställdt, måste nästan hvar s. k. treflig stund köpas för penningar.
T y skall äfven hustrun ha en smula angenäm- — vara befriad från besvär — är det ju nödt vändigt att " gå ut ".
Ofta tar jungfruns miss- humör öfver den extra mödan för främmande bort allt skimmer från en liten tillställning hemma i huset.
Och frun är ju redan så trött, då gästerna komma, att hon blott orkar 426 - ta på sig den passande minen.
Att serverin- gen blir klanderfri är den allt uppslukande omsorgen.
För att kunna utöfva gästfrihet har man fått knappa in på måttet af familje- trefnaden.
Med hvilken sinnets flygfärdighet skulle ej däremot en husmor slå sig ner i sitt förmak och Sorglöst som en lärka ha roligt med familjens vänner, då hon visste, att för den egentliga förplägningen sörjde central- köket!
Icke förrän den ekonomiska utvecklingen gör hustrun till hemmets chef, utan att hon på samma gång behöfver vara dess grofar- betare, kan husmodern med små tillgångar få tid och styrka att vara — glad.
Månne hon icke då äfven skall bli mera god?
Och månne det icke just är godhet och glädje hemmen ha bäst behof af?
De förödande mattankarna ha orsakat nog- ondt inom hemmen och i världen — skola de icke snart ha spelat ut sin roll?
En stackars negress, f. d. slafvinna, blef på 1860-talet upptagen på Rostad — en stor flickskola vid Kalmar — och fick, sedan hon någorlunda förstod svenska, deltaga i somliga lektioner.
En dag var " Svarta Sara " dock alldeles omöjlig som elev.
Då lärarinnan slut- ligen frågade om anledningen till hennes ohjälpliga tankspriddhet, svarade hon upprik- tigt: " Sara bara tänka rotmos ".
(Anrättnin- gen bereddes i köket den dagen.)
Att så godt som alla kvinnor tvingats att " tänka rotmos " året om, har varit en boja öfver per- sonligheten — nödvändig så länge naturveten- skap och tekniska hjälpmedel för hushålls- väsendet ännu lågo i linda, men onödig och barbarisk sedan omgestaltning skett.
Allt flere och flere röster skola också höjas emot bibe- hållandet af olämplig regim, som i själfva verket utgör ett kvaft tyranni.
Att vi få vällagad och närande mat är en hufvudsak för det fysiska välbefinnandet.
Hvem som bereder den, spelar däremot ingen roll för näringsprocessen.
Om fackmänniskor efter vetenskapliga grunder tillreda en inten- sivt arbetande stadsbefolknings spis, eller om öfverallt hemma i husen göras dyra lärospån — hvilket är klokast?
Alla män, eller så godt som alla, dricka öl, men ingen begär att andra män än bryggare skola förstå att till- verka det.
Alla kvinnor äta, men därför be- höfver man icke fordra, att alla skola förstå mattillredningens hela invecklade procedur.
Hus- hållskunskap måste bli betraktad som yrkes- kunskap, liksom hvarje annan metodiskt in- hämtad insikt.
Ha hemmen det minsta godt af att " mam- ma " är uttröttad och nervös af svårigheterna inom köksdepartementet?
Äfven där husmo- dern är uppgiften vuxen, uppstå genom till- fälligheter många obehag.
Hemmens mission måtte väl vara att vårda sina lyckliga medlemmar och att skapa trygg- het åt dem.
Men trygghet uppkommer endast under förhållanden med stabilitet.
Ett cen- tralkök skall icke, som tjänsteanden, " gå sin väg ", då frun framställer en fordran, det skall med precision leverera hvad det åtagit sig och ' mot den bestämda kostnaden.
En " Undan papperskorgen " ÄR PÅ RUBRIKEN SOM TILL VI E N LITEN VIDRÄKNING, V Å R A LÄSARE ÅTERFINNA S O M B I H A N G DETTA RIKTA LIGEN NUMMER, SÅVÄL DERAS OCH PÅ HVILKEN S O M ENKANNER- HRR A N N O N S Ö R E R S SPECIELLA MÄRKSAMHET.
MELLINS FOOD UPP- Red.
och hvar kan beräkna sina utgifter, emedan de redan äro fastställda efter beloppet af in- komsten.
Små tillägg för att höja bordets behag kan ju hvar och en göra själf, efter råd och lägenhet, och därmed förläna mål- tiderna de individuella drag, som äro kära för familjen.
Då den lilla våningen ej längre ångar af kål och osande flott, då ren luft får rensa alla vinklar och garderober och då äfven den minsta bostad får utrymme för en liten bad- attiralj, då är en stor hygienisk vinning upp- nådd.
Och hvilken behaglig sanitär fördel att.
kunna ta sina barn vid handen och gå ut med dem just i den vackraste middagsstun- den, medan solen glimmar fram ett tag, i stället för att ansträngd och kokhet äflas mellan spis och skåp i ett kök, under det att barnen få nöja sig med att kasta längtansfulla blickar genom fönstren!
Med hvilken aptit skall ej en husmor kunna sätta sig ned till middags- bordet, då hon är upplifvad af friska luften eller haft annat arbete än kökets, som förstör matlusten!
I mindre bemedlade hem har husmodern själf sällan vid bordet försett sig med normala portioner.
Dålig hälsa har i många fall blifvit följden af bristfällig nutri- tion.
Men hvilken betydelse har det icke för en familj, om hustrun är rask och munter?
Det betyder helt enkelt — lycka.
T y en kvinnas nöjda sinne och glada lynne kan ingen stå emot.
Då " mamma " är glad, bli alla andra i hemmet glada.
Hvilken oerhörd betydelse centralkök skulle ha för arbetarejamiljer behöfver väl knap- past särskildt framhållas.
Af nödtvång är ju hustrun där ofta fabriksarbeterska, och hvarken hon eller hennes familj erhåller någonsin or- dentligt lagad mat.
Hur mycket skulle ej vinnas för hälsan genom närande måltider, bekomna utan oro, hur befriande skulle ej detta inverka på lynnena!
Hur mycket miss- nöje och osämja har ej illa anrättad mat frammanat inom äktenskapen!
Är det för tidigt att söka undanrödja en så krass anled- ning till ofrid?
Hur möjligt blir icke sedan allting för mamma!
Hon känner sig icke mycket be- roende vare sig af sin hälsa eller af sin jung- fru, om hon är förmögen nog att ha någon, huset ramlar ej, äfven om bådadera behaga strejka.
Mat får man ändå på klockslaget och det blir därför tid att se om allting från vinden till källaren, att pryda mera, att ut- veckla små fantasier, att öfverraska och glädja de olika medlemmarna af familjen med små arrangemang till deras trefnad.
Men framför allt finner hon tid att vara någonting för dem, när helst de behöfva henne.
Hon slipper ju " rotmoset ".
Hon har därför också håg att utbilda sina själsförmögenheter, odla sina kunskaper, vidga sin syn, intressera sig för allt, som för framåt.
Hon är sent omsider icke blott en första tjänarinna på lifstid — med eller utan pen- sion — hon är chef för ett hem med möjlig- het att af detta hem göra hvad hon drömt.
.
.
hon är icke så trött af lifvets förslöande be- svär, att hon blir likgiltig och bitter.
Då maken ser sin hustru nöjd, blir äfven han i de flesta fall lättare till sinnet — " kon- sten att lefva " blir för båda mindre invecklad.
Alla äktenskapliga sorger ha ej rötter i materiell jordmån, skall man invända.
Nej; men en hustru kommer lättare öfver äfven andra sorger, om hennes tankar få syssla med ämnen utanför det personliga området.
Just detta, att hon kan höja sig öfver sitt eget, är en oskattbar hjälp mot privat tryck.
Befria kvinnohjärnorna från pinsamma mat- tankar och pundhufvuden skola bli sällsynta!
af Läkarekåren erkändt bästa näringsmedel för barn och sjuka.
— Jftnne * på Apoteken samt hos P R O F g r a t i s o c h I r a u e o från Axel Specerihandlame.
JOennstrand, Ö M X E —.
— Har ej det släkte, som kommer, behof af in- telligens, en själens vakenhet?
Så rik är tiden, så sjudande af lif och så brokig af spirande skapelser, att blott de klara intelligenserna skola förstå att anpassa sig efter det, som kommer.
Är det då ej skäl att mödrarna be- frias från centnertrycket af tusen hushålls- detaljer?
Hvilka skulle skuggsidorna af centralköks- verksamheten kunna vara?
Lägre pris på råvaran blir naturligtvis en gifven följd af inköpen i stor skala.
Kostnaderna för centralkökslokal m. m- motvägas af minskade hyror för privatbo- städer, som måste betinga lägre pris, då vid- lyftiga köksarrangemang smultit ihop till en- dast gaskök.
I näringsvärde måste centralkökskost, be- redd efter hygieniska insikter, stå öfver privat- kökens i allmänhet.
Hemmen måste vinna i pedagogiskt hän- seende, då mödrarna få ägna sig mera åt barnen, och då dessa vänjas vid den punkt- lighet, som blir en följd af leverans från centralkök.
Hemtrefnad måste väl hemmen framförallt vinna, då oro och öfveransträngning mera sällan kunna försätta de där arbetande kvin- norna ur jämvikten, då husmodern finner tid att vara icke blott husmor i gammal be- märkelse, ett slags vandrande jude, utan en stilla makt, någon som ler med de glada och gråter med dem, som sörja?
Bland fram- tidens husmödrar skola många kunna vara själiskt sysselsatta, på samma gång de med känsliga händer lägga blommor på hemmens altare — icke blott vid högtidliga tillfällen för att synas, utan i hvardagslag för doftens skull.
METTA GREGER.
427 — IDUN " Du ridit omkull, hvad mera?
Det ödet blef fleres än ditt.
Stig åter modigt i sadeln och börja på nytt din ridt.
Håll tyglarne strama och sträck ut loppet!
De själslytte, lama må afstå från hoppet, men aldrig den starke.
Du är för god att i diket sluta din ridt.
Friskt mod! "
I lag hörde den tröstande stämman, änskönt ej ett ord blef bytt, och midt uti skrattet och hånet jag lyfte mitt hufvud på nytt.
la, spänstig till sinnes jag rider än gärna, så länge en finnes, som tror på min stjärna, som tror än, att ridten ej ändas skall bland tistlar och smuts vid en dikesvall.
Min häst är ånyo broddad.
Med halsen buktig och krum han skrapar med hof på marken och tuggar eldigt sitt skum.
Den hop, som belett oss, med undran skall skåda, att ännu vi båda ej fegt hafva gett oss.
Jag låg uti dammet — välan!
Men ej jag gifvit mig än uti lifvets tornej.
SADELN.
N U ÄR den ånyo broddad och spänstig som förr, min häst, och åter färdig att springa till dust och torneringsfest.
Hur hånande packen i går kring oss löpo, när i brantaste backen till marken vi stöpo!
De pekte med finger: " Den slutade grant, din ridt, uti smuts vid en dikeskant! "
När slagen till blods jag ledde min haltande häst därifrån, de följde oss åt på vägen med speord och g} ^cklande hån: " Hur gick det med kroppen?
Hur är det med svedan?
Har junker nu redan fått nog af galoppen? "
— Hvad glädje för hopen, hvad ögonfest: en nedsölad man vid en störtad häst!
Men plötsligt bland hvassa blickar ur gycklarnes täta tåg två tårfyllda kvinnoögon med glans som en stjärnas jag såg.
Så ljufva och veka de mötte den kranke, som ville de smeka ur ryttarens tanke allt bittert och hårdt, allt hvasst och vildt, och tala så tröstande ljuft och mildt.
Ö R Svart Siden.
Begär profver franko af våra garanteradt solida sidentyger från 90 öre till kr.
13 pr mtr.
Specialité: Sista nyheter af brud-, sällskaps- och promenadtoiletter, äfven i kulört och hvitt.
Sändes tull- och portofritt direkt till privata.
S c h w e i z e r &amp; Co., L u z e r n S. 6.
(S c h w e i z).
STEN GRANLUND.
A T E R K 1904 " DEN HOJE Ö. "
F R Å N BORNHOLM.
N Å G R A INTRYCK GN E N S A M och aflägsen ö, i god afsaknad af lätta kommunikationer, icke stor, högst några kvadratmil, utan städer, industri, tidningar och turistlif, utan frestelser för ritstift och penna, utan lockelser till ett oroligt kringflackande — se där några af de negativa kraf, som ett barn af tidens oro ställt upp för den punkt, som skulle få den hedern att under några junidagar rekreera honom.
Redan vid en första blick å Östersaltets karta trodde jag mig ha funnit denna min idealö i Bornholm.
Mycket lofvade godt.
Den sven- ska kommunikationslitteraturen visste intet om Bornholm, den svenska bokmarknaden kunde icke frambjuda ens den tarfligaste " Fiihrer " öfver ön, ja, själfva Bsedeker affärdade densamma med några få, ytterligt petita rader.
Inte ens skå- ningarne, öns närmaste grannar, visste något om dess landförbindelser.
Till slut lyckades jag dock — men det kostade möda — ertappa en köpenhamnsångare, som i hemlighet besökte Ystad en stormig lördagsnatt på väg till Rönne.
Början var således god, men i mycket gäc- kades jag dock sedermera.
Icke städer?
Redan långt ute på hafvet kunde man skönja två misstänkta bildningar å den höga kusten.
Det var verkligen städef, Rönne den ena, Hasle den andra, men städer med många försonande drag.
Små envånings- hus, röda tegeltak, vin- och vildvinsklädda väggar, murgröna upp öfver takåsarne, skogar af blommande hagtorn, rosors och syreners väl- lukt.
Städer, rensopade af sydvästen, prydliga, propra och solida, städer af sten, cement och Sidentygs-Export.
— Kung !.
Hofiev.
GARD I RONNE.
tegel.
På ostkusten råkar man på ytterligare fyra sådana.
Inte ens midt på ön går man säker för städer.
Man tror sig så trygg där- uppe på den ödsliga " hojlyngen ", den höga granitplatån i öns inre; men helt plötsligt öfver- rumplas man af öns sjunde stad, den folkrika Aakirkeby, som ligger liksom på lur därnedan- för i sin lummiga grönska, och hvars gråa dubbeltorn sticka upp som rådjurshorn öfver .. - träden.
Ar det inte också en järnväg, som ormar- sig fram därnere mellan bokdungarna?
Jo, till och med två.
Pörst öns lilla näpna tvärbana.
Rönne — Nexö, b y g g d liksom på lediga stunder af öns bysmeder och trädgårdsmästare öfver den vågräta, siluriska syddelen.
Och så är det b i - banan från Aakirkeby till Almindingen, Öns gröna ' • hjärta.
Men ack, hvilket oskyldigt litet tåg!
Till och med Ruskin skulle gillat dess fram -- fart.
Hvem skulle väl kunna förarga sig på&lt;- denna lilla leksak?
Lokomotivet är en stiliserad, stekelartad insekt, som breder ut en solfjäder af vajande spröt framför sig på det lilla spåret och nästan guppar till, när föraren stiger upp.
Vagnen, som är lånad från moderbanan, är mycket större och bildar liksom insektens tunga bakkropp.
Insekten ger ett ljud.
Så en lång, fräsande, hvit ångpust åt höger, en likadan åt vänster — det är vingarne, som han breder 1 STRANDPARTI VID HASLE.
jMurnbergs " PILSNERDRICKA ", Rikstel.
7 9 4.
Allm.
Tel. 3 0 4 8.
IDUN 1904 — 428 — Lanolin- Sana-Tvål.
Garanterad ren, neutral, mild och öfverfet.
Bästa Barntyål!
2 5 öre st. HAMMERHUS.
Grumme &amp; Son Stockholm.
iiiiuiiiiii i ut — så en djup, svart, manhaftig suck ur skorstenen.
.
.
Insekten flaxar i väg med sin tunga, turistfyllda bakkropp på släp.
D e t går med bålstora åthäfvor, sakta vaggande framåt.
Icke tidningar?
Bara Rönne, hufvudstaden, har tre dagliga tidningar, och därtill en speciell Socialdemokrat, också daglig.
Den sistnämnda BONDGÅRD PA BORNHOLM.
arbetar, sin plikt likmätigt, litet bullersamt all- deles som det lilla " loket ": frustar " frihed! "
åt •vänster, " broderskab! "
åt höger och svärtar med präktiga pustar ur djupet af sitt hjärta •då och då det uselt kapitalistiska samhället.
Men tydligen stå inte heller här framstegen " i proportion till fräsandet.
Därtill är Bornholm alltför mycket en egnahemsö.
Hela Rönne — en stad på 10,000 själar — äger endast några lätt räknade hyreskaserner, på sin höjd tvåvå- ningshus.
Öfver en ofantlig yta breder den ut sina små låga, alltid propra, ljust och gladt målade tegelhus, ofta i korsvirkesstil, vanligen bebodda af endast en familj och de flesta för- sedda med trädgårdstäppor.
Hela stadsdelar bildas af propra arbetarebostäder, bärande ett godt vittnesbörd om social förnöjsamhet, trots de socialdemokratiska svartmålningarna.
Born- holm är företrädesvis en landtbruksö, och väl- ståndet lär vara ovanligt jämnt fördeladt.
Några sociala klyftor finnas på det hela taget icke, hvarken stora kapitalister eller utfattiga arbe- tareskaror.
Man kan tänka sig en stackars socialdemokratisk tidnings arbete i klasshatets tecken på en sådan ö.
Det hjälper knappast att komma ut dagligen, när den sociala förnöj- samheten är så djupt rotad.
" Bornholms social- demokrat " synes också ha tröttnat på agitationen.
Den är åtminstone för närvarande ganska spak och oskyldig.
Utan en viss industri vore naturligtvis socia- listtidningen otänkbar.
Främst står granitex- porten.
D e t flyter bornholmskt blod i granit- isbjörnarna på Köpenhamns ryktbara rådhus, den hornblenderika Rönnegraniten är en vida fräjdad monumentsten, och " oppe ved Hamme- ren — öns härliga, höga nordpunkt — lever de av Sten. "
Man har bit för bit exporterat en af öns mest storslagna punkter.
Månget bornholmskt hjärta svider vid åsynen af dessa glupska, tyska stenmaskiner, som bokstafligen äta bort fäderneöns panna.
Tack vare sin rikedom på ypperliga porslins- leror — däribland det sällsynta kaolinet — har ön en icke föraktlig keramisk industri, hvars konstnärliga alster de många turisterna lifligt.
uppmärksamma.
Icke turister?
Endast på vägen mellan Allinge och R ö mötte jag åtta turister, alla tidningsmän från Köpenhamn, alla " venstre ", och gatorna i Rönne genljödo af Stettinertyska.
Från Sverige hittar då och då en geolog och botanist öfver till den också i sådana hänseen- den intressanta ön.
Icke sevärdheter?
Jo, långt intressantare än man väntat sig.
En till det yttre anspråks- lös, men sann och uttrycksfull, egenartad arki- tektur, hvars högsta främjare är geologen och arkitekten, professor Mathias Bidstrup.
Man skulle kunna kalla honom Bornholms Hazelius.
Förutom det att han skapat Rönnes mest karak- täristiska officiella byggnader, byggt eller ombyggt en del af öns kyrkor, byggt originella folkskolehus m. m., har han för öfrigt i flere afseenden djupt och energiskt ingripit för att taga tillvara öns kulturhistoriska intressen.
Bland hans byggnader må särskildt nämnas den egendomligt stilfulla Valgmenighedskirken i Rönne.
Det är en på samma gång sträf och raffinerad arkitektur; den inre dekoreringen och den skickligt beräknade ljusfördelningen förläna den lilla tempelsalen en fängslande mystik.
Pro- fessor Bidstrup är också Bornholmsmuseumsgrun- dare och energiske ledare.
Öfverallt på ön spårar man hans mångsidiga hand, och hans namn namnes allestädes med aktning.
Han synes verkligen vara profet i sitt eget land.
Storslagna äro öns kuster.
Höga, svindlande branta granitväggar, som hafvet själft sirat med fantastiska bildhuggerier och en monumental ornamentik, och öfver hvilka draperat sig en yppig växtlighet.
Du kan ro djupt in i mystiska grottor eller tränga dig flere hundra fot in i urberget genom smala, mörka remnor med kalla, drypande väggar, som ständigt kyssa dig på båda sidor.
D u får ett ljus af fiskaren, som rott dig, och får på egen hand taga dig fram i mörkret, än krypande, än klättrande, tills du står ett par hundra fot in i klippan, i en fuktig liten håla, dekorerad med möglande visitkort.
På öns norra spets resa sig ännu det gamla biskopsslottets, Hammerhus ' imponerande ruiner.
^0 RO.
Med den fria utsikten öfver ön och hafvet ända till Sverige, sina många skuggiga, stämnings- fulla hviloplatser under murar och vallar, sina många historiska minnen, sina rikt grönskande branter och sin klingande näktergalssång ner- ifrån det blommande djupet utgör Hammerhus en af Skandinaviens mest fängslande punkter.
På flere ställen af kusten finnas egendom- liga och storslagna klippbildningar, såsom Johns kapell, partierna vid R ö o. s. v. I öns midt ligger Almindingen, en vidsträckt mönsterskog, helt och hållet planterad, och vårdad med berömvärd omsorg.
Den mycket om Omberg påminnande skogshöjden äger för- tjusande dälder, behagliga förfriskningsställen och rika botaniska skatter.
Äfven geologen och fågelvännen har den mycket att erbjuda och framför allt skogsodlaren.
Inga frestelser för ritstift och penna?
Därom må läsaren själf döma.
ANDERS ROSWALL.
STRANDPARTI VID JOHNS KAPELL.
RASSKILLNAD.
T V Å B Å T A R mötas ute på fjärden: " God dag, Sundberg!
Har det blifvit någon fisk i dag? "
" Dä skräp mä dä. "
" Säger Sundberg det?
Jag har haft tur på morgonen, jag. "
" Må dä? "
" En gädda på drag — hon var inte stor förstås — och ett dussin aborrar, ganska bra klunsar. "
" Dä va inte så illa. "
" Och härom da ' n fick jag ett par ålpinnar på långrefven och sju, åtta aborrar — hvad säger Sundberg om det? "
" Dä va raggen! "
" Inte dåligt, skulle j a g tro!
— laså, Sund- berg har inte fått något? "
" Ja får aldri någe, j a. "
" Har Sundberg inte försökt med noten? "
" Hva ska dä tjäna te, när man ändå aldri får någe? "
" Jag har frågat Östergren och han får inte heller något. "
" Åh den!
Han får hva andra letar efter. "
" Nej, säger han. "
" Då ljuger han allt.
Östergren ä slipad, ska ja såga grosshandlarn. "
" Men han påstår alltid, att Sundberg får mycket.
Sundberg har en sådan tur, säger han. "
" Dä va allt en rejäl osanning, för j a får ingenting. "
" Det var besynnerligt!
Ni måtte vara dåliga fiskare här i trakten. "
" V i ä väl dä, ja. "
" Men vi, stockholmare, vi kan konsten — ha, ha, ha! "
' 8T J.
&gt;•
— " Ja kan höra d ä. "
" Nej, adjö, Sundberg!
V i ska ha aborrarne till midda ' n, ser han. "
" Adjö!
Adjö! "
De bägge båtarne skiljas åt.
Grosshandlarn ror hem, helt förnöjd öfver sin öfverlägsenhet och sitt lyckade fiske.
Han kan konsten!
Men gubben Sundberg, som har alla sina sumpar svarta af fisk och skickar in till staden flere gånger i veckan, spottar betänksamt öfver re- lingen: " Stockholmarna ä allt ena besynnerliga män- niskor!
.
.
. "
Når 429 — döden gick En öfver De I E = E E E E E E E E = E andra Sjuksalen Omslag.
En mor.
PRIS Å 1 0 0 KR.
3:DJE P R I S Å 5 0 K R.
Fröknarna Engammalpolonäs.
Uhrn.
P R I S Å 2 0 0 K R.
Bara en kaffetår.
^2:DRA P R I S Å 1 0 0 K R.
Våra vänner (2: D R A P R I S Å 1 0 0 K R.
Nya 3:DJE P R I S Å 5 0 K R.
Vi luffarne.
former.
och kärleken.
Till inköp föreslås vidare följande noveller och uppsatser: Noveller: Ett stycke af en sannsaga.
Friseglaren.
Kamrater.
Mor En Inga Pär Thoas.
Pyrrhusseger.
Julgåfvor.
Prinsessan En af berättelse Ravenna.
om Han var rik Bed för oss!
kärlek.
ändå.
En historia i mitt land.
Flintskallar.
och ord om norsk enkelhet hvad vi kunna lära Vi däraf.
mobilisera.
Hvad tjänar det till?
I en af dagens frågor.
Stockholm den 27 aug.
1904.
Thore Blanche.
Sven Söderman.
* Sedan hrr prisdomares ofvanstående utlå- tande af o s s i allo biträdts o c h bekräftats, brötos de prisbelönade skrifternas namnsedlar, hvar- vid följande författarenamn y p p a d e s: Lisa Cajsa Fröken Ek: MÄRTA STARNBERG.
Sex: Fröken E.
LILLJEBJORN, Stockholm.
En gammal Fru polonäs: MILDRED H.
THORBURN, Fröknarna Uhrn: Fröken E L I N Bara Fru en Göteborg.
WÄGNER, Helsingborg.
kaffetår: HULDA vänner BROLIN, Sandarne.
luffarne: M.
VALLQUIST, Klefva.
och kärleken: Fröken E L I N P A L M A N, \ LÄKARKONGRESSEN.
D ET V A R ett sorlande lif i det gamla riks- dagshusets lokaler i måndags förmiddag, herrar och damer i brokig omväxling ström- made uppför trappan till riksdagens kamrar, medan de svenska, finska, norska och danska tungomålen blandade sig med hvarandra, till en språklig symfoni af hjärtlig grundfärg.
D e t genomgående uttrycket i allas ansikten var in- telligens, och äfven om anslagen i trappupp- gångarne icke gifvit vid handen, att den nor- diska medicinska kongressen hade .sin byrå inom den gamla parlamentsbyggnaden, skulle man likväl förstått af de många personlighe- ternas karaktärsfulla hufvuden, att det var ve- tenskapsfolk som kommit tillsammans.
När detta nummer ligger under våra läsares ögon, har kongressen, den femte i ordningen af dessa hvartannat år återkommande möten af nordiska läkare, nyss afslutats, efter tre da- gars lifliga medicinska diskussioner, hvari kärn- punkten utgjorts af tuberkulosfrågan.
Bland de mera festliga momenten i kongressen må nämnas tisdagens festföreställning å Kungl.
tea- tern, hvarvid Saint-Saens lysande och intress- santa opera " Simson och Delila " uppfördes.
Vi hoppas i nästa nummer kunna g e en gruppbild af kongressdeltagarne; för dagen presentera vi porträtten af kongressens pre- sident, professor O. Medin, bestyreisens med- lem, öfverläkaren d:r Thure Hellström, samt kongressens ständige generalsekreterare, öfver- läkaren vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, dr H.
Köster.
Bilderna äro reproducerade ef- ter de i hr P.
B.
Eklunds förträffliga galleri af bemärkta svenska personligheter befintliga porträtten.
Örebro.
Till uppsatsen Nya former saknades all- deles namnsedel, hvarför dess författare, i likhet m e d de öfriga prisbelönta, omedelbart behagade meddela s i g med redaktionen i o c h för prisens utkvittering.
På samma g å n g anmoda vi de till inköp föreslagna manuskriptens författare att snarast uppgifva sina namn för uppsatsernas signerande o c h arvodenas öfversändande.
Alla öfriga i täflingen deltagande skrifter, uppbevaras till afhämtning inom loppet af innevarande månad, efter hvilken tid ännu oafhämtade manuskript makuleras.
Hvad beträffar tidpunkten för de prisbe- lönade skrifternas publicerande ha v i att med- dela, att de båda med första priset utmärkta novellerna: Lisa Cajsa Ek o c h Sex k o m m a att inflyta i Iduns julnummer för i år.
Öfriga prisbelönta o c h inköpta manuskript ingå i mån af utrymme i vår löpande årgång.
Stockholm s o m ofvan.
Iduns Redaktion.
Hittebarnet.
Ut• sjukvårds ai ' delningen: BADTERMOTNETRAR: 20, 25 och 30 cm.
långa E FEBERTERMOMETRAR, MAXIMAL MINUT: runda och ovala I nic- E kelnylsa; med aluminiumskala i läderfodral o. nickelhylsa.
E FÖNSTERTERMOMETRAR: glascylinder, hvit glasskalao.nickelbeslag.
E GLASCYLINDERTERMOMETRAR: 15.
20 och 25 cm.
med eller utan E ögla; skalan — 3 0 + 5 0 ° C. och — 4o-j-ioo° C.
E RUMSTERMOMETRAR: Mahognybetsad och valnötsbetsad skifva, = 15, 20 och 25 cm.
; svartlackerad och skulpterad skifva E med försilfrade metallskalor; svartlackerad skifva med E tjock, hvit glasskala 15, 20 och 25 cm.
lång.
E NY, illustrerad priskurant å Förbands- och Sjukvårdsartiklar, E Kemiskt och Medicinskt Glas, Utensilier m. m. sändes E franco på begäran.
Äktenskapsfrågan.
Några E 5 M A L M TORGSGATAN 5.
i barnen.
vill bygga Ek.
Uppsatser: L:STA för Jag Vi 2:DRA saga.
Strejk.
Fru Å 2 0 0 K R.
Sex.
ur elden.
n:r 5.
En öknens Våra PRIS vågarne.
en brand B e c k e r,!
KUNGL.
HOFLEVERANTÖR.
l Som Noveller: (\ - .sta.
E En öde gård.
U Cajsa [WilH.
farfarsmor.
E S T O C K H O L M.
Iduns litterära pristäfling '.
^ L S T A P R I S Å 2 0 0 K R.
Lisa och Makter.
Uppsatser: Etik För att möjliggöra en rättvisare fördelning af prisen, hemställa vi därför, att det första priset delas: för noveller i två pris o m hvart- dera 2 0 0 kr., för uppsatser o c k s å i två pris, hvaraf det större 2 0 0 kr.
Under förutsättning att detta ändringsför- slag vinner redaktionens bifall, föreslå vi, att följande skrifter prisbelönas: undan.
människa.
Farfarsfar THORE BLANCHE.
N D E R T E C K N A D E, s o m utsetts att granska de till Iduns pristäflan insända novellerna o c h uppsatserna, h a nu afslutat sitt arbete, s o m på grund a f täflingsskrifternas m ä n g d o c h oväntadt h ö g a sidoantal kraft längre tid än beräknadt.
Antalet insända skrifter från skilda delar af vårt land o c h äfven från grannlän- derna har nämligen uppgått till den ansenliga siffran 230, o c h a f dem har den öfvervägande delen varit synnerligen omfångsrik.
Prisskrifternas litterära värde har gifvetvis varit ojämnt, o c h en stor del undermåligt g o d s har måst kasseras.
Likvisst återstår en g a n s k a aktningsvärd samling g o d a o c h användbara bidrag.
A f dessa ha vi efter upprepad granskning funnit några äga så afse- värda litterära förtjänster, att de böra till- delas pris.
Värdeskillnaden mellan dessa till pris föreslagna skrifter är emellertid ej så stor att vi, utan att riskera begå en orättvisa, kunna utmärka n å g o n framom de andra med ett första pris, s o m j u med fyrdubbla (resp. tredubbla) summan öfverstiger det andra priset.
IDUN 1904 E N G E L S K A K O M M U N A L M Ä N I STOCK- HOLM.
A R G O N A U T, turistångaren, är en gammal bekant på Stockholms ström.
Hvarje år eller så ungefär kommer den hit på sensom- maren, medförande ett antal lustresande en- gelsmän.
I år har " Argonauts " besök härstä- des väckt större uppmärksamhet än vanligt, ty ombord har befunnit sig ett hundratal en- gelska kommunalmån, hvilka äro ute i den dubbla afsikten att rekreera sig i de nordiska farvattnen och samtidigt bese de nordiska huf- vudstädernas kommunala institutioner.
V i hop- pas, att vår hufvudstads kommunala inrätt- ningar öfver hufvud gjort ett godt intryck på de främmande gästerna och att vår kommunal- styrelses brister, som stå tecknade här och hvar i staden, inte sprungit dem allt för starkt i ögonen.
Den gruppbild af främlingarna v i meddela längre fram i numret är tagen å Allmänna barnhusets gård vid den rundvandring, som engelsmännen gjorde därstädes under öfver- ståthållaren Dicksons ledning.
bref.
För korpulenta personer.
Sändes mot_ postförskott eller efterkraf öfver hela Norden.
Eields reduktions- (afmagrings) kur, af läkare garanterad absolut ofarlig, i satser, tillräckliga för en tre veckors kur.
Med hvarje sats följer en brosehyr, innehållande nödiga räd och upplysningar.
Pris per sats 20 kr.
Rekvireras hos Fields General-Depot för Norden, (Walfrid Swenson), Greftnregatan 6i, Stockholm.
IDUN 1904 — OFVERLAKAREN D:R THURE HELLSTRÖM I LÄKARKONGRESSENS SVERIGES PROFESSOR 430 — O. MEDIN.
LÄKARKONGRESSENS OFVERLAKAREN D:R H.
KOSTER.
PRESIDENT.
BESTYRELSE.
eröfrades af detta skyttegille i fjol ej mindre än omkring 150 st.&lt; Den nu invigda skjutbanan är i alla hänseenden en mömsterbana.
Den tillåter skjutning samtidigt k 200, 300, 400, 600 och 800 me- ters afstånd samt är försedd med hisstaflor och anordningar för be- skjutning af rörliga mål, hvilket senare är af stor vikt för de mo- derna och fältmässiga öfningar, hvilka denna skytteförening med förkärlek omhuldar.
Å bild 1 synes landshöfding Boström å skyttepaviljongens trap- pa, hållande invigningstalet.
Å bild 2 synes skjutstationen, rym- mande 30 man, samt proto- kollskurarne, och å bild 3 har man en utsikt öfver skjutbanan, hvar- est målen å 200, 300, 400 samt 600 meter kunna urskiljas (å 400 meter helfigurer, å 600 meter ryttareligurer).
Porträtt af skyttegillets blid- are och ordförande, krono-kassör Lars Jernbergh, meddelas äfven.
S T Ö R S T A SKYTTEFÖRENING OCH DESS NYINVTGDA MÖNSTERBANA.
E SKILSTUNA SKYTTEGILLES NYA SKJUTBANA har i da- garna invigts af landshöfding Bo- ström i närvaro af ortens mera bemärkte män med damer, 600 skyttar, samt en oöfverskådlig folkmassa.
I sitt tal berörde lands- höfdingen denna skytteförenings synnerligen kraftiga utveckling samt riktade ett varmt tack till föreningens skapare och ordföran- de, kronokassören i Eskilstuna, hofrättsnotarien Lars Jernbergh.
— Eskilstuna Skyttegille, som är landets största skytteförening och som bildades för blott 3 år sedan, räknar nu ej mindre än 1,544 medlemmar, indelade i 10 skjutlag i Eskilstuna stad och 14 socknar däromkring, samt har till sitt för- fogande 11 skjutbanor.
Öfver 100,000 skott lossas å dessa årli- gen, och af statens skyttemärken ESKILSTUNA 2.
1 1 IIIIIIS »:.
!
!
li !K SKYTTEGILLES NYINVIGDA SKJUTBANA.
SKJUTSTATIONEN.
3.
UTSIKT ÖFVER B A N A N.
1.
4.
KONGRESSENS GENERALSEKRETERARE.
LANDSHÖFDING BOSTRÖM HÅLLER INVIGNINGSTALET KRONOKASSÖREN LARS JERNBERGH, A. VESTER FOTO.
ESKILSTUNA FRÅN SKYTTEPAVILJONGENS SKYTTEGILLES BILDARE TRAPPA.
OCH ORDFÖRANDE.
431 DE ENGELSKA KOMMUNALMANNEN I STOCKHOLM.
JOHN FRÖBERG-, ETT FINSPONG.
25-ÅRSJUBILEUM.
D EN FÖR ALLA, åtminstone till namnet, bekante fabri- kör John Fröberg, Finspong, firade den 30 aug.
sitt 25-års-jubileum som affärsman och — annonsör.
Sammanställningen torde förefalla en och annan egen- domlig och dock äro båda dessa begrepp, åtminstone för den person och affär, som här är i fråga, på det intimaste förenade.
Då fab- rikör Fröberg vid kvartsek- lets slut å ena sidan står där som ett lefvande exem- pel på sanningen af den of- ta upprepade satsen, att vägen till rikedom och väl- stånd oftast går genom trycksvärtan, d. v s. att en affärs framgång och styrka består i konsten att annon- sera, och å andra sidan är ett lika talande exempel på, JOHN FRÖBERG.
att man äfven i vårt land ge- nom företagsamhet och energiskt arbete kan skapa sig en ekonomiskt oberoende och aktad samhällsställning, och då han för den ort, där hans verksamhet under dessa 25 år varit förlagd, från ekonomisk synpunkt sedt, varit af den allra största betydelse, tro vi oss bereda Iduns läsare ett nöje, då vi här invid presentera den allbe- kante affärsmannens bild och i korta drag teckna hans affärs utveckling.
Född i Bohuslän år 1859, fick John Fröberg redan vid 10 års ålder på egen hand börja kampen för till- varon och därunder praktiskt lära sig, att " själf är bäste dräng ".
Efter några års anställning hos en affärs- man i hemorten och därefter som föreståndare för en landthandel vid Lotorps bruk, beläget omkring en half mil från Finspong, började han på lediga stunder med en handstämpel och sedermera med en mindre tryck- press att stämpla papper och kuvert åt traktens talrika arbetarebefolkning.
Snart vidgades emellertid vyerna, han började annonsera i några på den tiden öfver hela vårt land allmänt spridda stockholmstidningar, och be- ställningar å visitkort inkommo i mängd.
Författaren af desss rader har ännu i friskt minne hans första annons: " Endast 75 öre ", och mången med mig gjorde sig undrande den frågan: " Hvad månde väl blifva af detta? "
Den anspråkslösa annonsen blef ingalunda någon " ropandes röst i öknen ", ty redan efter tre måna- ders förlopp såg han sin verksamhet mångdubblad, IDUN GRUPPBILD FRAN BESÖKET A ALLMANNA hvarför nya tryckpressar måste anskaffas jämte ett par biträden.
Affärens snabba utveckling föranledde honom då att lämna den plats, han i sex år innehaft, för att uteslutande ägna sin tid och sina krafter åt den af honom själf grundlagda affären.
Det var våren 1880.
Lokal hyrdes, flere tryckpressar inköptes och typografer anställdes, men till följd af alltjämt ökade beställningar, visade sig alltfort " stugan för trång. "
Efter åtskilliga svårigheter lyckades han ändtligen för 2,000 kronor erhålla en lämplig byggnadstomt, där en större och ändamålsenlig tvåvånings-fabriksbyggnad uppfördes, hvilken hösten 1884 blef iärdig, och från denna tid kan man säga att affären vunnit stadga och karaktär.
Mången tyckte nog, att han nu slog på alldeles för stort, och det var ej utan, att profeter både här och BARNHUSET.
1904 A.
BLOMBERG FOTO.
där uppträdde, som med tvärsäkerhet siade en snar aflärskrasch, men dess bättre visade sig alla dessa siare vara falska profeter.
I stället har affären under årens lopp utvecklats till en omfattning, som i början ej ens hr F. själf anade.
För närvarande är den inrymd i två stora fabriksbyggnader, hvaraf den sist tillkomna är en palatsliknande byggnad i fyra våningar.
I den stora i villastil uppförda byggnaden finnes en vykorts- fabrik, försedd med en mängd dyrbara och moderna maskiner.
Det låter nästan som en saga, att ensamt af vy- och fantasikort i genomsnitt per dag under de sista två a tre åren expedierats 30,000 stycken.
Vi vilja slutligen med några statistiska siffror belysa den Fröbergska affärens tillväxt och nuvarande storlek.
Till alla delar af vårt land samt i ganska stor utsträck- ning äfven till Norge, Danmark och Finland har genom Finspongs postkontor under dessa 25 år afsändts 750,944 varupaket och postförskottsförsändelser samt per järnväg under samma tid 294,395 paket och lådor.
Ar 1883 utgjorde antalet afsända paket 21,561, hvar- emot antalet år 1903 sprungit upp till den ansenliga summan af 108,413.
Paralellt med affärens utveckling och omfattning har naturligtvis måst följa en alltjämt ökad arbets- personal.
För närvarande sysselsätter den omkring 100 arbetare, hvilka alla hafva fast anställning, och vid vissa tider, då större brådska äger rum, exempel- vis jultiden, måste den nära nog fördubblas för att kunna effektuera de tusentals order, som dagligen ingå.
Dessutom är det icke så få, som för hr Fröbergs räkning utföra mera tillfälliga arbeten i hemmet.
" Sverige åt svenskarne " är nämligen den princip, som han städse söker häfda.
Som arbetsgifvare öfverträffas herr F. af få, därtill human och vänlig, beredvilligt uppfyllande hvarje rimlig begäran, i stort som smått sörjande för sina arbetares nytta, nöje och trefnad, hvilket bland annat bäst torde bevisas däraf, att flere af hans ar- betare varit anställda i 20 år och därutöfver i affären.
Så snart de yttre förhållandena gjorde det möjligt, uppförde han rymliga och trefliga arbetarebostäder, i prydlig villastil med plats för två, högst tre familj er i hvarje.
Alla bostäderna äro försedda med elektriskt ljus och somliga med telefon.
Ekonomiskt välstånd är känne- tecknande för alla hans arbetare.
Socialistisk pro- paganda finner heller icke bland dem någon tacksam jordmån.
FRÅN PRINS CARLS RIPJAKT I JÄMTLAND.
PRINSEN OCH HANS JAKTSÄLLSKAP, RIBBING OCH KAMMARHERRE FLACH, GRAND HOTEL I Å R E.
MAJOR UTANFÖR På frågan, huru herr F:s affär från en så ringa och oansenlig början med ett rörelsekapital af cirka 50 kronor kunnat uppnå ett så storartadt resultat, måste naturligtvis hänvisas till flere medverkande fak- torer.
De mest i ögonen fallande äro: energi i ar- betet, en sällsynt omdömesförmåga vid affärers upp- görande, en nästan pedantisk noggrannhet i stort som
IDUN 1904 — smått vid fullgörande af åtagna skyldigheter samt sist, men icke minst — klok och flitig annonsering!
Herr F. är en af de få i vårt land, som haft och har en klar och öppen blick för innebörden häraf.
Den ameri- kanske mångmillionärens ord: " Ingen annonserar sig fattig ", ha här besannats.
Enligt hvad hans annons- konto utvisar, har han på annonsering offrat närmare 300,000 kronor.
Också torde han få räknas till en af vårt lands största annonsörer.
I hans sätt att annon- sera ligger ingen som helst efterhärmning, utan hans annonser äro alltid originella, på grund hvaraf de också i hög grad tillvunnit sig allmänhetens uppmärk- samhet.
Sådana äro i korthet de yttre konturerna af den Fröbergska affärens utveckling och ståndpunkt vid hans 25-årsjubileum.
Om man ock i viss mening kan säga, att herr F. haft lycka i sina företag, må man icke glömma, att han själf genom sina framstående affärs- egenskaper framammat denna lycka.
Det är ringa konst att med gifna kapital och handelsvetenskaplig utbildning närma sig millionärens ställning, men att från början alldeles vara i saknad af ekonomiska resurser och ändå samt efter jämförelsevis kort tid .arbeta sig upp till samma nivå, det må väl med skäl kallas ett vackert stycke arbete.
G. W — M.
PRÄSTMÖTET.
F ÖR ungefär ett år sedan bildades Sveriges allmänna prästförening, som har till syfte att främja såväl den svenska kyrkans som hen- nes tjänares angelägenheter i olika riktningar.
Föreningen räknar redan, trots sin korta till- varo, hälften af rikets prästerskap som med- lemmar.
Denna korporation hade sistförflutna vecka talrikt samlats i Örebro till sitt första möte, som inleddes på tisdagen med en högtidlig gudstjänst i Örebro kyrka.
Därefter sammankommo prästmötesdeltagarne, omkring 300, i Karolinska läroverkets stora sal, hvarest mötet öppnades af Centralstyrel- sens vice ordförande, kontraktsprosten Lind- stedt i Torsås.
Ordförande blef biskop Löv- gren, vice ordförande kontraktsprostarne Ed- lund, Örebro, och Lindstedt, Torsås, samt sekre- terare kyrkoherden Wessberg, folkskoleinspek- tör Nordell och brukspredikanten Hagström.
Bland ämnen, som afhandlades vid mötet, märktes frågan om den konfirmerade ungdo- mens fortsatta fostran, önskvärdheten af ökadt antal valda ombud vid kyrkomötet, frågan om hvad som kan och bör göras till gynnande af •en mera tillfredsställande och rättvis befordrings- väg för svenska kyrkans prästerskap m. m.
" Under en paus i mötesförhandlingarna togs •en lyckad gruppbild af deltagarne, hvilken vi å nästa sida återge såsom varande af mera allmänt intresse, enär den framställer präster vfrån snart sagdt alla delar af vårt land.
N A T A N TELSE BRUNS A F 432 — HISTORIA.
SIGRID BERÄT- HAMPUSDOTTER.
(Forts. fr. föreg.
nr,) S ällan besökte någon kamrat honom.
Han ansågs för snål dessa första år, emedan han aldrig deltog i kamraternas nöjen, och man kände sig tillbakastött " af - hans fina, reserve- rade, litet glatta sätt att vara.
Natan kände det, men något viljelöst och likgiltigt inom honom tog ifrån honom lusten att söka öfver- vinna deras motvilja.
Han förmådde aldrig att göra sig behaglig för dem.
Natan var också så obehagligt " juste ".
Han skrattade visser- ligen åt kamraternas något frivola skämt, men kom aldrig själf med ett sådant af det enkla skälet, att han tyckte, att när han sade det, blef det plumpt och skar mot hans personlig- het.
Och när en kamrat i all förtrolighet och med sitt mest intima leende bad honom om upplysning angående någon glädjeflicka, smålog han och svarade med samma förtroliga min, att han ingen kände.
Hans småleende dömde icke den frågande, ty det fanns intet af pryderi i det, men det dömde med sin okunnighet, Likväl spelade kvinnor en stor roll i hans lif.
Han sade sig själf, att kvinnokroppen var en symfoni, som berusade honom, att all kvinnlig skönhet hade makt öfver hans inre, och han var inte rädd att låta sig tjusas.
Han var omgifven af konstens ljufvaste kvinnoskapelser och alla romanens kvinnofigurer hade han älskat eller hatat.
De voro j u alltid värda ettdera.
Men icke så verklighetens.
D e unga flickorna af hans ålder voro icke nog anderika, och de andra, som man icke begärde anderikhet af, hade så osköna rörelser och ord, som strax stötte ögat och örat.
Därför förblef Natan tills vidare oberörd af lidelsen.
Så stängde honom hans egen natur ute från den röda hvirfvel, som blodet från tusen unga varelser sätter i gång där ute i lifvet.
När hans fantasi stundom tände alla förförelsens lusteldar och han kände, hur het och kraftfull han kunde vara, då stod likväl barndomstidens svala, rena ro och loc- kade, såsom den friska sjön för en varm och dammig vandrare.
När hans dag skulle komma, han visste j u den skulle komma, då skulle allt vara så fullkomlig skönhet, så fullkomlig flamma, att intet stötte honom bort eller kom honom att tveka.
Så tänkte och drömde Natan Brun, vid den tid då han lärde känna Birger Eskils- son, juris studerande liksom han själf.
Det blef ett nytt element i Natans lif, den gnista, som tände hans själfkänsla, den yttre makt, som bragte honom i kontakt med verkligheten.
Det hade varit " landskap " på nationen.
En viktig nationsangelägenhet var afgjord och nu satt man vid glasen och pratade.
Birger Eskils- son satt vid pianot och improviserade en frene- tiskt bullrande marsch, som ingen lyssnade till mer än Natan, som satt tyst.
Birgers kamrat- namn var " Flamman ", och Natan faun namnet genialiskt och personen i fråga högst intres- sant.
T y flamma tycktes Birger Eskilsson vara, andligt och lekamligt.
Det röda, vågiga håret hade väl osökt gifvit namnet.
Hårfäste och panna voro fullkomligt sköna, ögonen lif- liga och mörkblå med ständigt klippande ögon- lock, som gjorde intryck af öro.
Tänderna lyste hvita mellan oftast leende läppar.
Han var alltid glad och vågad och full af upptåg.
Det intressanta låg icke i detta, utan i det att Birger Eskilsson var en annan, när han spelade.
Då var han allvarlig, lidelsefullt borta i sina toner.
Drömmande och svärmande som en yngling, såg han upp på den, som störde honom under hans improvisationer, utan att blygas för den blottande uppriktigheten i sina ögon.
Därför roade det Natan att lyssna till Flammans något bullrande prestationer också denna kväll i kamratkretsen.
Han visste emel- lertid inte ordet af, förrän denne stod inbegri- pen i liflig dispyt med ett par kamrater angå- ende en konstfråga.
Natan blef förvånad att Birger var hemma på detta område.
Det var en detalj på Burn-Jones Circetafla, som disku- terades, och Birger höll envist på att han hade rätt.
" Brun vet det väl ", sade någon.
Jo, Natan gaf Flamman rätt med ett lugn och en säkerhet, som förvånade denne.
Han hade aldrig tagit notis om den lille Brun.
Nu kommo dessa två i samspråk, och Birger undrade i tysthet öfver att han inte förr lagt märke till den hygglige gossen.
Natans utseende bedrog vid första anblicken.
Det var egentligen, när han satt tyst och tänkte eller när han lyssnade till musik, som det vackra i hans ansikte kom till sin rätt.
T y det vackra var ett ljus öfver den hvita, släta pannan, som gaf ett blidt, nästan barnsligt drag åt ögonen.
Flamman tänkte sedan ofta, då han såg det ljuset, att det var alla Natans ofödda musikdrömmar.
T y Natan var musikalisk till lynne och läggning, fastän det först var Birger som upptäckte det och lärde honom att bli intensiv musikälskare.
Det var också egentligen detta, som förde dem sam- man.
Kanske också Natans beundran för kam- ratens yttre skönhet, som djupt berörde hans estetiska sinne.
Flamman hade alltid en klick med beundrare och vänner omkring sig.
" Begåfvade, estetiska eller originella måste de vara ", brukade Flam- man säga.
" Du är alltsammans ", sade han en gång med favoriserande öfverdåd i tonen till Natan.
D e t var som en kärleksförklaring från den omtyckte kamraten, och man behöfde snart icke betvifla att kärleken var besvarad.
Från den tiden blef juridiken mycket litet brukad.
" Man läser inte för lifvet, utan för att lefva ", sade Flamman.
Och det betydde att man skulle läsa skönlitteratur, resa till kon- serter och konstutställningar, gå på teatern och musicera.
Och Natan solade sig i sympatiens allra varmaste strålar och var lycklig att på nytt få se och lefva igenom sin ungdoms dröm- mar och syner med den hete, liflige Birger, som förstod och lärde allt i samma nu.
Denne hade också den sällsynta gåfvan att, trots sin pregnanta intelligens och sin liflighet, låta andra komma till sin rätt och växa sig själf- ständiga vid sidan af sig.
Därför blef Natan aldrig " en liten flamma ", som man hånfullt kallade några af medlemmarne i kamratkretsen.
Han behöll sina egenheter, sitt jag, kanske med en viss skygghet för vissa sidor af sitt väsen.
Men just därför blefvo dessa destc innerligare bevarade.
Bland egenheterna var den, att Natan aldrig gick på bjudningar.
Det som från början af-
- hållit honom var de i hans tycke andefattiga oeh likväl konventionellt nödvändiga visiterna.
Han öfvervann aldrig detta, och Flammans hän- förelse öfver den eller den nations- eller familje- bjudningen förmådde inte ändra hans åsikter.
Men ofta hände det, att när Flamman vid ett- eller tvåtiden på natten efter en bal kom hem till sitt m m, satt Natan där oeh väntade med lampan tänd och en flaska porter på bordet.
Då pratade de och Natan fick en bild af afto- nens händelser, nog så målande tack vare Flam- mans alltuppfattande öga och alltåtergifvande ord.
På det sättet, tyckte Natan, lefde han behagligt med i universitetsstadens societetslif.
En blåsig novemberkväll kom Natan hem från en examensfest hos en kamrat, och då det lyste i Birger Eskilssons rum, gick han upp.
Natan steg in utan att knacka.
Birger låg och läste.
Han såg röd och het ut och på bordet stod en liten flaska vin och två glas.
" Tur att du kom nu ", sade Birger och smålog; " hade du kommit för en kvart sen, hade du inte kommit in.
Jag hade ingen examensfest att gå på, men flickan tröstade m i g! "
Natan blef så förvånad öfver förtroendet, ty om den saken hade de aldrig talat.
Han förstod att det inte var något nytt och ovanligt för Flam- man, detta, och att han ville se, hur Natan skulle upptaga det.
Men Natan svarade helt stillsamt, att det var j u tur.
Han kände sig blyg att gå in på ämnet och hade inga för- troenden att ge tillbaka.
Så gick samtalet in på andra ämnen.
Det var som om denna hemlighet, hvilken de aldrig nämnde, förde dem närmare hvar- andra.
Birger började mera förtroligt skämta öfver vissa förhållanden och sade sig ibland inte kunna vara tillsammans med Natan för flickors skull.
Natan tog saken lugnt, men kunde icke förmå sig till• att bekänna för Bir- ger, hur oskuldsfull han var.
Vid denna tid började Natan annars känna, hvilket inflytande Birger haft öfver honom under de gångna åren.
Allt det religiösa hos honom, som kanske till sist och ytterst dock mest varit ljufva, goda syn- och hörselminnen fråii barndomsåren och samvaron med modern, var som utplånadt.
Det hade gått så omärk- ligt och så förståndsmässigt och det var som en stor befrielse.
Det var oändliga vidder af skönhet och frihet för den, som inte trodde att allt skönt var synd, att alla nya tankar voro brott, att det viktigaste i lifvet var att sörja öfver de tusende bristerna hos sig själf.
I sin nya likgiltighet för religionen hade Natan ska- pat sig en egen sådan, med svaga linjer, men med värmande innehåll.
Det var, att religion är allt det, som förstorar själen, allt det, som kommer människan att stå upprätt och oförfä- rad och med vidgad blick suga in i sig den skönhet, ädelhet och storhet, som lifvet likväl gömmer bakom många smutsiga höljen.
Att han inga dogmer hade att stöpa sin nya tros- visshet uti, betydde föga, då den j u var till blott för honom.
Bland studenter ha de reli- giösa problemen oftast en negativ lösning, d. v. s. alla rifva ned, ty ungdomsåren äro revolu- tionsår och jordbäfningsår.
Ur spillrorna rädda de flesta unga dock det, som de ej kunna lefva utan.
Så hade Natan Brun gjort.
(Forts.) 433 — IDUN 1904 ca % S s I g ä b I a e g « w g ti *.
O O.
o &lt;M fe O i * o PS Q 55.
P LO l-l LO ti ° s B ti q ti o K B H SO O r-i s 3 Ö ffl ri B ti O o co K „ t * o CO I H CO B B ty 55 bj Ö 55 B B H co fe ti I tA o :S *.
ft " * ti CO O p ti.
« m Q.
K B g 55 s o H &lt; H co H ti &lt; » co O ti Ph CO H ti 55 ti &lt; j ti ti H § t " H CO H 55 B O ti " * fe o ti.
00.
&amp; B ti oj °&lt; CO ti o H 2 ti ti W .6 ti co.
n fe co a Q B H co Q a .-i O ti 55 B H co O ti &amp; CO H ti &lt; ti S " Bä ti.
5 &lt;!
O 55 B fi OS ti t h: &lt;1 n - 55 - w iJ B ti 3 fe 1 ti S: ° 55 P P r H &lt; fe « fe H •O P CO 55 B Ö 55 hH 55 B ti: 0 fe H co CM rH « I ti o 2 m o ti g A fe Q 55 B Q B K 3 ' ° 55 B P å g r u n d a f f ö r s e n a d m a n u s k r i p t l e v e r a n s från författaren har romanbilagan i detta num- mer eller 55 55 måst inskränkas till hälften af det vanliga endast 8 oktavsidor, men skola vi i ett kommande ersättning.
nummer lämna våra läsare full • &gt;, £ co B R =0 B ö 3 iJ CO 55 !^ °.
ti B K ° ti ti!
* ti
IDUN 1904 — I Förnämsta tvättmedel | äro och förblifva dock vid finare tvätt E HYLINS Ekonomi-Tvål [och vid gröfre tvätt (byk) = HYLINS Prima Tvätt-Tvål I |: | I Ti in N Ä R SKISS iiiiiiiiiiiiiiiiiiiniiiiifiiiiiiiuniiiiiiiniiiiiuiiitiiiififiiiiiiiiiiiiitii A N N A SKULLE A F STEN U T A T T TJÄNA.
BERG.
S OLEN STOD på i det lilla köket.
Mor stod vid köksbordet och skalade potatis, och faster sysslade vid spisen, just då klamp af träskor hördes på trapp- stenen därutanför.
Det var far, som kom in.
Han hade varit ute och sett på sitt sädesfält och gjort en titt bortåt den lilla skogsdunge, han ännu ägde.
Se- dan hade han, som vanligt, med sitt filosoferande ut- tryck i ansiktet och sin pipa i munnen, tagit vägen genom bygatan, hvars bortersta lilla hus var hans.
Då och då hade han stannat och pratat med någon bonde, som han mött, om skördarna och om den ovan- ligt varma augusti de fått, och nu steg han, som sagdt, in i köket.
När han skjutit mössan i nacken och farit ett tag med sin bruna näfve öfver pannan, under det han sökande sett sig omkring, frågade han hvar Anna var.
Hon hade gått till länsman i morse för att hjälpa till med undanstöket efter kalaset, som de haft dagen förut, men hon skulle vara tillbaka innan middagen.
— Jaså.
— Han slog sig ned på köksstolen och tit- tade fundersamt mot taket.
— Det blir dyra tider till vintern, du mor, — bör- jade han.
— Ja, när är det annat?
— svarade mor, som blef orolig.
Hon förstod, att detta skulle vara en inled- ning, och visste hvad som sedan skulle komma.
— Först pengarna till pojken vår.
Det blir nog dryga slantar, det.
— Ja, om bara den pojken tog sin examen snart ändå, så var man då af med det eländet — insköt faster borta vid spisen.
— Och så ha vi skatter att tänka på och allt an- nat till.
— Ja, nog räcker det alltid, — tyckte mor.
Samtalet afstannade för en stund.
Mor kastade den ena nyskalade potatisen efter den andra i vatten- fatet, faster skramlade med sina kastruller, och far drog bloss på bloss ur sin snörflande pipa.
— Hur gammal är det Anna är nu?
— frågade han slutligen helt oförmodadt.
— Det vet du väl, — tyckte mor, men faster hjälpte honom på trafven: Ja, jag säger då det!
Hon äf j u stora flickan nu.
Sjutton år till jul.
Jag tycker verkligen, ni borde se till, att hon snart kom ut litet i världen.
Och nu var man inne på det ömtåliga ämnet.
Modern hade funderat på saken, sedan den bragts på tal af faster för någon tid sedan, och förstått, att flickan måste ut, och gjorde därför endast svagt mot- stånd denna gång.
Hon ville hafva sin dotter hos sig, sade hon, hon var ju så god hjälp, flink och rask, som hon var.
Men faster menade, att Anna kostade mera än hvad föräldrarna hade råd att kosta på henne, och dessutom skulle alla flickor i hennes ställning ut och tjäna.
Mor borde betänka, att man bodde i en by och inte ägde en stor bondgård, där det inte var så noga, om det fanns en mer eller mindre, som skulle ha sitt.
Det var nu en gång så.
Fadern för sin del tänkte på de stora utgifterna till.
vintern, och hvad hjälpen beträffade, så redde sig ju faster och mor bra nog utan Anna.
Och fru Lindgren hade ju sagt till faster, sist hon var i staden, att hon skulle kunna skaffa flickan en god plats.
Så det kom inte att gå någon nöd på henne.
För resten kunde hon ju komma igen en gång, om allt bar sig väl och hon själf ville.
Under det de pratade så af och an, hördes klamp af raska fötter därute, och Anna kom in, leende och glad som alltid.
— Se här hvad jag fick af länsman, — sade hon och kastade en blank femtioöring på bordet.
— Och här har jag ett knyte med godter efter kalaset i går, men det öppnar jag inte förrän till middagen.
— Ja, den länsman, han är då för hygglig, — sade modern.
Och under det Anna berättade, hvad hon hört af pigorna om kalaset, glömde de båda kvinnorna den allvarliga fråga, som sysselsatt dem, och far gick in med sin pipa.
434 — På eftermiddagen hade Anna tagit ett helt fång ny- tvättade strumpor och satt sig i gungstolen i fasters och hennes rum.
Anna var en stillsam och allvarlig flicka.
Hon tyckte mera om att sitta så i lugn och ro med ett handarbete än att vara ute med sina vän- ner.
Hon älskade hemmet och trakten däromkring och var nöjd med sin lott.
Resor tyckte hon icke om.
— Hon tycker som jag — sade mor — borta bra, men hemma bäst.
— Emellanåt såg hon ut genom fönstret, hur folket band kärfvar på fältet.
Det såg så vackert ut mot skogen där borta.
Hvad det ändå var skönt att sitta så där och tänka på allt möjligt!
— — — Det var nog ett stiligt kalas i går.
Tänk, hvad det måtte vara roligt att vara fru till en läns- man!
Men hon har nog sina bekymmer, hon också.
Så kom hon att tänka på Karlsson, biträdet i speceri- handeln.
Så artig och vänlig han var mot alla!
Men hon undrade ändå, om han inte var artigare mot henne än mot de andra flickorna.
Tänk om — — —!
Så- dana tankar!
Anna kände, hur hon blef varm om kinderna.
— Se, sitter du här!
— hördes fasterns röst från dörren.
— Ja, jag tänkte, jag skulle få de här färdiga in- nan kvällen.
Faster slog sig ned i det mjuka soffhörnet och såg ut att öfverväga något.
— Hva ' funderar faster på?
— kom det efter en stund från Anna.
— Ah, just ingenting, — svarade hon och började gå omkring i rummet och ordna.
— Aldrig var det då riktigt bra heller.
— Kungataflan öfver sängen hade kommit på sned.
Bordet med albumet och de vackra stenarna på stod inte rätt i sitt hörn bredvid Mora- klockan.
På byrån var det oordning.
Och så började hon med öfversta lådan också.
— Har du aldrig tänkt att ge dig ut i världen, Anna?
— frågade hon plötsligt, under det hon sysslade med något i lådan.
— Ut och tjäna, menar faster?
— Ja —.
— Nej, det har jag just inte.
Jag har det ju bra där jag är, vet jag.
— Ja, men har du aldrig tänkt på, hur härligt det är i staden.
Att få gå ut och promenera om frisön- dagarna och se på bodfönstren och på alla männi- skorna och — — — Ja, men promenera kan man ju göra här också, — afbröt Anna, som började känna sig orolig.
Hvad menade faster, månne?
— I staden är det bara rökigt och smutsigt, säger faster ju själf.
— Men ändå — faster började blifva otålig — för resten måste väl du som andra flickor i din ålder och ställning ut och tjäna.
— Ut och tjäna!
— hon vände sig mot faster.
— Hvarför behöfver jag det?
Tjänar jag inte lika bra här hemma?
Och i dag för exempel var jag ju hos läns- mans.
— Jo, men du kan väl förstå, att du inte kan vara hemma alltid heller.
— Och nu stängde faster lådan och började förklara för Anna, hvarför hon måste ut.
Hon anförde både fars oeh sina egna skäl och flere därtill.
Anna betraktade henne förvånad.
Nystanet hade rullat ned på golfvet, och strumporna voro på god väg att komma efter.
Endast oredigt kunde hon uppfatta, hvad faster talade om dyra tider, plikter, goda platser och allt hvad det var.
Ut och tjäna!
tänkte hon för- skräckt, lämna hemmet, som hon höll så mycket af, och komma ut bland vildt främmande människor.
Hon kunde knappast tro sina öron.
Det var alltså det, som föräldrarna och faster pratat om, och som hon inte fått höra på.
— — r Men faster, som trodde, att Anna hela tiden hade uppmärksamt följt med hvad hon sade, och dessutom anfört alla de skäl, hon kunde finna, var säker om att hafva öfvertygat Anna och var synbarligen mycket nöjd med sig själf.
— Och inte nog med det, ser du — sade hon, i det hon slog sig ned i soffan — alla flickor som du måste helt enkelt ut och tjäna.
Hur skulle det annars gå?
Om alla fick sitta hemma hos mor sin, skulle det ju snart inte finnas något tjänstfolk mer i världen, förstår du väl.
— Men hvarför skall just jag ut, som vill vara hemma?
Det finns minsann många nog, som vill ut.
— Jo, ser du, sådana där högre frågor skall du inte befatta dig med, dem förstår du inte ändå.
— — Dessutom är det redan bestämdt af far och mor.
— Och faster, nöjd med den verkan hennes lilla osanning hade, och rädd att förlora segern, om hon fortsatte längre, reste sig och gick ut i köket till modern.
Anna stirrade mot dörren.
— Bestämdt!
— — Far och mor!
— — Hade de?
— — Och hon visste ingenting!
— — — Jaså, hon skulle ut och tjäna, hon.
— Hon såg sig omkring i rummet, under det hon kände gråten i halsen.
Hon såg på fläckarna, som solen målade på de blekta ta- peterna, på ränderna på trasmattan, på de hvita gar- dinerna och på blommorna i fönstret, dem hon själf planterat.
— Jaha, hon skulle ut.
Och hemmet?
Hem- met, som hon höll så mycket af, vännerna, Karin och Lisa och Karlsson — — —!
Det skulle också vara slut nu.
Slut!
— Anna höljde hufvudet i förklädet.
Ändtligen kommo tårarna.
Men när faster kom ut till mor, sade hon med så lugn och naturlig ton som möjligt, att allt nu var öf- verenskommet med flickan.
Mor betraktade henne först förvånad, sedan lade hon, som gripen af en plötslig tanke, ifrån sig den halfskurade kastrullen, mumlade något om " välsignade människor " och skyn- dade in i fasterns ram.
När hon såg sin flicka sitta och gråta, gick hon fram och började smeka henne.
— Den faster då!
Hon kan då aldrig tiga.
Vi skulle ju talat med dig om det i kväll, far och jag.
Seså, barnet mitt, inte gråta nu längre.
— Och modern talade så kärleksfullt och mildt, som endast en mor kan det.
Anna slutade snart upp att gråta.
Om hon inte för- stod, att hon måste hemifrån, så kände hon det åt- minstone.
Hon drog modern med sig till soffan, och där sutto de nu båda tysta en stund.
Dottern lutade sitt hufvud mot moderns bröst, och modern smekte sin dotter.
— Men hvarför kan jag åtminstone ej få plats på landet?
— Det sa ' jag också, men far och faster p å s t o d o, att det var bättre du kom till staden.
Men du be- höfver väl inte stanna där alltid, tänker jag.
Så började de tala om framtiden, och med den lätt- het, hvarmed barnets stämningar skifta, hade nu äf- ven Annas stämning slagit om.
De talade sig ifriga och varma, och när fadern inträdde, underrättad af den alltid påpassliga faster om hvad som skett, förvå- nades han öfver att finna sin flicka så glädtig.
Han hade trott, att hon skulle sörja öfver att behöfva lämna hemmet.
Men det sade han icke.
Vid kvällsvarden talades det litet, men när man plockat undan och slagit sig till ro, mor och faster i soffan med Anna mellan sig och far i gungstolen med sin långpipa, som han brukade röka ibland om kväl- larna, började de åter tala om resan.
Det beslöts att faster skulle följa Anna till staden om en vecka och gå till fru Lindgren, som lofvat att skaffa en bra plats.
Far tyckte att det gärna kunde ske förr, men mor påstod, att Anna först måste ha en ny kappa och en ny kjol, och det dröjde åtminstone en vecka, innan det kunde vara färdigt.
Så började de tala om staden.
— Det första du har att göra, sade faster och reste sig litet ur sin bekväma ställning i soffhörnet, — är att se till, om du verkligen fått en bra plats.
Fru Lindgren lofvade visserligen att skaffa dig en sådan, fastän det ännu ej är ftyttningstid.
Men man kan ju aldrig så noga veta.
Hon kan ju misstaga sig, hon som andra.
— Hvad menar faster med en god plats då?
— Jo, om herrn och frun inte gräla på hvarandra, och det inte finns någon ungherre, som tittar för myc- ket på dig, så — — — — Anna bryr sig visst inte om några pojkar, h o n, hon brås på sin mor.
Far lät höra ett brummande mellan två bloss från pipan.
Icke för mors yttrande, men för fasters.
Anna kände sig förlägen.
Hon tänkte ett ögonblick på Karlsson.
— Och så en sak till, — tog faster åter vid, utan att låta sig bekomma — om du fått en bra plats, ty annars får du skrifva till mig, så att jag får skaffa dig en annan, så skall du alltid försöka hålla dig väl både med köksan och frun och försöka göra allt hvad de vilja.
Skulle du inte hinna med allt, så gör först hvad köksan vill och sedan hvad frun vill.
— Tig då med ditt dumma prat någon gång, af- bröt fadern förargad.
— Om inte ni talar med flickan om det, så farväl jag göra det, — brusade faster upp.
— Hon får väl känna till världen något, innan hon ger sig ut, i all sin dar.
Och det är väl ändå hufvudsaken, att hon håller sig väl med köksan, ty om hon inte tycker om flickan, kommer hon inte att stanna där länge.
Det blef tyst en stund.
Anna satt och undrade öfver, hvad hon hört.
— Och så om några år — började modern — när du kan sköta ett hushåll och din bror kommit sig fram något i världen, så att det blir lugnare för oss, så kommer du väl hem till dina gamla föräldrar och stannar hos dem.
Eller hur, barnet mitt, du glömmer väl inte bort oss, när du kommer till staden?
— Nej då, visst inte mor, när jag får min lön, så skall jag skicka hem saker till er.
Först ska ' mor ha en ny schal, en sådan där fin, som frun från staden har, hon, som bor hos Persons.
Far skall få en ny pälsmössa och faster ett par varma handskar.
— Nånå, — sade fadern leende — hvar skall du få pengar till allt det där ifrån?
Du får minsann lugna dig litet och vara glad, om du får en femma de första månaderna.
Det är mycket nog det.
— Ja, det går inte så fort, som du tror, inte, till- lade faster.
— Åh, så förskräckligt långsamt behöfver det väl inte gå heller, — tyckte Anna, — jag är väl ingen gås.
En vecka till att lära köksgöromålen, en till städ- ningen af våningen, en till uppköpen på torget och en till matlagningen.
Det är fyra veckor.
Faster och mor skrattade och far drog på munnen.
— — Nej, min lilla flicka, så går det inte till, — sade faster — om du ger akt på allting och håller dig väl med köksan, så att du får hjälpa henne med maten, så kan du ha lärt dig en hel del på ett år eller så om- kring — om du är kvar så länge förstås.
När du så tycker, att du kan sköta ett hushåll så där tämligen, så skall du försöka att komma till ett annat ställe, så får du alltid lära dig något nytt.
Och så om en två, tre år kan du skaffa dig plats som hushållerska.
Så kan det möjligen gå, om du håller dig väl med köksan och är rask och duktig.
— Anna kommer nog att reda sig, det är inte farligt — menade mor och reste sig.
Fars pipa hade slocknat.
Mor och faster gingo ut att göra i ordning till natten, men Anna stannade hos far.
De sutto tysta.
Anna i soffhörnet och far i sin gungstol, hvilken han satte i rörelse genom att då och då stöta från golfvet med foten.
Anna försökte att försjunka i betraktande af solskenet, som ännu dröjde kvar på dalklockan vid fönstret.
Om helgdagskväl- larna brukade hon sitta och se, hur det sakta gled från klockan till fönsterlisten och därifrån ut på ' linden och vidare öfver fältet, till dess det försvann i skogen.
Men i dag ville det inte gå att tänka på det.
Jämt kommo tankarne på staden fram Och fadern bara satt där tyst och funderade som vanligt.
Hon bör- jade gå omkring och se på allting i rummet, men till slut satt hon i faderns knä, utan att egentligen veta, hur det gått till att komma dit.
Tanken, att det icke var passande för en stor flicka att sitta på knä stod plötsligt för henne.
Men hon kunde ju icke resa sig med detsamma heller.
Fadern drog henne närmare till sig och strök med sin bruna hand öfver hennes huf- vud.
När de suttit tysta en stund, sade han med nå- got underligt i rösten, som nästan kom Anna att gråta: — Faster har nog rätt, hon, i det hon säger, fastän det låter så illa.
Världen är så underlig, ser du.
Den ena människan är satt att tjäna den andra, fast prästen säger, att alla äro syskon.
Men Gud har nog sin mening med det, tänker jag.
— — Kom bara i håg tre saker, och rätta dig därefter, så går dig allt väl fromhet, kyskhet och lydnad.
— Ja, far.
Anna torkade något från ögonen.
Inte skulle väl hon gråta.
Hon var väl inget barn längre heller.
Det blef tyst som förut, och fadern kände sig nästan för- undrad öfver att hafva sagt så mycket på en gång.
Men tiden gick.
Anna kunde ej låta bli att känna en viss stolthet, när hon såg byflickornas afundsamma blickar.
Hon skulle till staden, hon, och blifva en så- dan där fröken som den hos sommargästerna till Per- sons.
Och när hon på söndagen hade fått sin nya hatt och nya kappa på och gick till kyrkan, kände hon sig som om hon redan var det och lyfte högt på kjo- len, alldeles som fröken hos sommargästerna.
Ibland kunde hon väl känna sig litet sorgsen till mods, när hon tänkte på vännerna och på hemmet, som hon skulle lämna, och något tänkte hon väl äf- ven på Karlsson.
Men då kommo genast tankarne på staden och gjorde henne glad igen.
Annat var det med faster.
Ibland gaf hon dunkla antydningar om ett och annat, som Anna dock ej kunde förstå.
Men när de tre kvinnorna, ty Anna hade ju blifvit en sådan nu, hjälptes åt att packa den lilla kof- ferten, talade fastern ändtligen rent ut: — Nu skall du lofva att bli en riktigt förståndig flicka, Anna.
Städerna äro gjorda till unga flickors, fördärf.
Tusen faror locka där på dem, och framför allt skall du akta dig för männen.
De äro de värsta, falska och dåliga.
Och en förskräcklig mängd andra saker sade faster.
Men när Anna slutligen helt orolig och förundrad frå- gade, hur faster kunde veta allt det där, blef faster förlägen.
Efter ett ögonblick hämtade hon sig dock och sade, att ett sådant flickebarn som Anna inte skulle lägga sig i saker, som inte angick henne, och ej fråga efter det, hon ej förstod.
Anna kände sig skam- sen, men mor sade, att det visst inte var så farligt, som faster utmålade det.
Hon skulle ju alltid prata.
Något kalas för Anna skulle det icke blifva i hem- met.
Tiderna voro dyra, och för resten tyckte inte far om sådana där tillställningar.
Några af mors och fasters vänner bjödo sig naturligtvis själfva, kommo, fingo sin kaffetår, pratade och beskärmade sig öfver att barnen icke fingo stanna hemma och blifva föräldrarnas tröst på gamla dagar.
De gåfvo Anna " goda råd " och hän- tydde på ett och annat, fingo en påtår, tackade och beskärmade sig ännu ute på trappan, innan det värda sällskapet traskade hemåt i bygatans damm.
Det var på aftonen, när Anna skulle resa.
Solen hade gått ned där långt bortom skogarna, där augusti- kvällens skarpgula himmel ännu lyste.
Svala vindar förde dofter från skog och mark, från nyslagen klöfver och från ängsblommor på de afmejade sädesfälten.
— Det hade samlats många människor till den lilla sta- tionen.
En del blott af nyfikenhet för att se Anna resa, men många därför att de tyckte om henne, ty hon var en god och snäll flicka.
Där voro ungdomar, som pratade och skrattade högljudt.
En och annan hade väl en förnimmelse af något, de visste inte rätt hvad.
Men det hade de ej tid att tänka på.
Några gåfvo Anna blommor, andra sötsaker till resan, och Karlson, som skulle hämta posten vid stationen, hade - 435 — IDUN med sig god chokolad till henne.
Anna tyckte, att han såg ledsen ut, och när deras ögon ibland möttes, tyckte hon, att det var något förunderligt i hans, nå- got, som kom hennes hjärta att slå fortare.
Men om- kring mor och faster hade tanterna samlats.
Några förde allt som oftast sina hvita gå-bort-näsdukar till ögonvrån, andra pratade i mun på hvarandra och andra åter igen gjorde båda delarna.
— Ack, herre jesses ja, nu skulle flickan ut.
— Ack, herre jesses ja, — hon var då en sådan snäll flicka.
Ett riktigt änglabarn var hon.
— Ja, det var hon då säkert.
— Mor och faster gräto.
Far harklade sig och såg besvärad ut.
Ibland vände han sig om.
Han hade visst fått något i ögat.
Nu kom tåget inrusande.
— En minut!
— Ännu några omfamningar och smekningar och så upp på tå- get.
Mor log mot Anna, fastän tårarna rullade ut för kinderna.
Tanterna gjorde sammaledes.
Far gaf ännu några råd och tryckte sin flickas hand.
Faster, som ju skulle följa med Anna till staden, hade satt sig till rätta i kupén, så att Anna skulle få ensam rå om fönstret.
Nu hördes signalen och tåget satte sig i gång.
Ungdomen hurrade och viftade.
Kvinnorna viftade och försökte se rörda ut.
Men ensam i den bullrande skaran stod fadern, rak och styf med sam- manpressade läppar och såg efter tåget, som rasslade bort mot den dunkla skogen där borta.
Så hade värl- den en gång tagit hans son från honom.
Nu tog den äfven hans dotter.
Hvarför?
Hvad skulle den göra henne?
— — — — Ska vi gå nu?
— • sade modern mildt genom tårarna och lade sin hand på hans arm.
Han svarade intet, men vände och följde henne.
Ungdomarna hade redan hunnit ut på gatan.
Tanterna väntade förgäfves att få en kopp kaffe efter det här hos modern.
När ingen inbjudan afhördes, gingo de hem missnöjda.
Det kändes så förunderligt i hemmet, kyligt och mörkt.
Men det var väl för att Anna saknades.
Mor dukade af efter kvällsvarden, som ätits tidigare för re- sans skull.
Far stod vid fönstret med pipan i mun och händerna i byxfickorna.
Men på väg mot staden rasslade tåget, förande Anna ut i lifvet, till frestelser och faror, sorge- och glädjestunder.
Ditut fördes hon att insättas på sin plats i lifvets stora maskineri bland de små kuggarne, de obemärkta och ringa.
H EMMENS PLATSFÖRMEDLlINGSBYRÅ, om hvars tillkomst och syfte Idun lämnade en redogörelse i ett af sina försommarnummer, annonserar i dagsnum- ret sin nu började verksamhet.
Vi påpeka därför än- nu en gång, att byråns och dess stiftares syfte är att tillgodose såväl hemmens som tjänarinnornas bästa.
FRÅN IDUNS LÄSEKRETS.
TILL M. GREGER.
T ACKSAM och lifligt tilltalad af edert utlåtande i kvinnofrågan, intaget i » Idun » af den 4 augusti under rubriken- » Perspektiv », kan jag ej underlåta att genom allas vår vän Idun äfven framföra ett varmt tack för de behjärtade och om sundt praktiskt reformsinne vittnande åsikter, Ni däri lägger i dagen.
Bakom edra behjärtansvärda tankar lyser fram en person, begåfvad med själfständig reflexions förmåga och energi, — kanske finns där ännu mycket mera för oss kvinnor att hoppas på af Eder under kommande tiders kamp för reformer inom många och olika områden?
Träd därför fram, hvem Ni vara må, man eller kvinna, och stå oss bi i råd och dåd, när det gäller: en man bakom ordet, ty så, endast på det sättet kan något göras fruktbringande.
Det får ej stanna vid blotta ord och tal om, hur det borde vara.
Tiden är längese ' n mogen för genomgripande förändringar, och arbete finns öfvernog för dem, som vilja och kunna reformera.
— Men alla sucka efter en ledande kraft att samla sig omkring, och utan denna enande kraftiga ledning och utan detta energiska bistånd vid genom- brottet af en ny tid kommer det nog aldrig längre än till önskningar och förslag, om än så goda.
I landsorten är behofvet af en tidsenlig reform kan- ske ändå mera kännbart, ty bristen på kvinnliga tjänare är där ännu större än i städerna.
— Men huru råda bot för detta sorgliga förhållande?
— — Låtom oss alla med fasthet och enighet arbeta för en bättre ställning inom kvinnoarbetets olika områden.
Men framför allt — gif oss en god ledning, Ni, som manar oss att befria oss från passivitetens och tåla- modets förlamande bojor — och tusenden skola med hänförelse följa Er och med innerlig tacksamhet minnas, att Ni ej endast gaf väckelsen, utan äfven en ledande hand som stöd.
— Ännu en gång tack för de väckande, sanna ord, Ni gifvit oss kvinnor i » Perspektiv ».
— Men vi vänta mer, mycket mer från Eder.
— Gif oss förslag, samla och organisera!
— » Idun » är nog villig, nu som ofta förr, att hjälpa oss, föra vår talan och låta o s s diskutera denna viktiga fråga och föra den och oss till ett godt resultat.
En bland tusenden.
FRÅN SOMMARKURSERNA 1904 I STOCKHOLM.
rVJÄR MAN genom några dagars hvila återhämtat sig * y litet efter den böljegång, som Stockholmsbullret och järnvägsresan i förening ställt till i ens stackars hufvud, och man söker att klargöra för sig, hvilka de starkaste intrycken af kurserna varit, får man den känslan, att man stått inför något rikt, kraftigt, ut- prägladt.
Det är icke så mycket den lärdom man mött, som mest imponerat, ehuru den varit af det högsta på alla områden.
Ty den hade man väntat.
Men hvad som var oväntadt och öfverraskande, det var vetenskaps- männen själfva, deras personligheter och deras före- dragskonst.
Man kommer osökt att tänka på evolutionsteorien, om hvilken man hört ett och annat, och föreställer sig att våra dagars lärde äfven till sitt yttre och sitt upp- trädande anpassat sig efter de gifna förhållandena och, så väl som de vetenskaper de representera, delvis ut- vecklat sig till nya arter af de gamle.
Vi, småfolket, som sällan eller aldrig komma i be- röring med dem, som vistas på höjderna, vi ha ännu i dunkelt minne de sägner och anekdoter, som omgifva gångna tiders stormän inom konst och vetenskap.
Och minnas dem som tankspridda, bortkomna, litetotymp- liga, så snart de befunno sig utom sina studiekam- mare.
Och så nu desses fullkomliga motsatser, de nuva- rande, ungdomlige, spänstige, elegante vältalare, som med ifver och allvar i klara, kärnfulla ordalag, somliga rent objektivt, andra starkt personligt, klargöra för sina spändt lyssnande åhörare utvecklingen och resultaten af deras respektive grenar af forskning eller konst.
Man får ett starkt intryck af den kärlek och det lifliga intresse, hvarmed hvarje enskild lärd ägnar sig åt sin vetenskap.
Skada blott att tiden ej ville räcka till, utan att kursdeltagarne måste försaka mycket för att något så när helt kunna följa med något.
Man hade behöft minst en hel vinter för att kunna följa med och smäl- ta allt.
I alla händelser stå vi i ofantligt stor tacksamhets- skuld till alla dem, som uppoffrat tid, krafter och hvila för vårt bästa; icke minst till Byrån, som inrättat få hemtrefligt för våra lediga stunder och ständigt behand- lat oss med aldrig svikande tillmötesgående, omtanke och älskvärdhet.
En kursdeltagarinna, TEATER OCH MUSIK.
K UXGL.
TEATERN har som vanligt i början af sä- songen haft ett synnerligt omväxlande program, upptagande både äldre och yngre operor.
En af de intressantaste föreställningarna var den i fredags, då Verdis glansfulla opera " Aida " uppfördes med nya krafter i ej mindre än tre af hufvudpartierna.
Hvad då först titelpartiet beträffar, så har man sedan en lång följd af år så uteslutande haft fru Östberg som Aida, att man knappt kunnat tänka sig någon annan i åter- gifvandet af detta parti.
Och en i vokalt hänseende ypperligare tolk för detsamma torde ej många opera- scener kunna uppvisa.
I ingen mån förringas heller fru Ö:s konstnärliga betydelse, hennes af ingen bland våra nu lefvande sångerskor hunna sångkonst af det varma erkännande, som mötte hennes efterträdarinna i det maktpåliggande partiet, fru Lyliseth-Schjerven (under sommaren blifven fru).
Och vi måste tillstå att hon var helt enkelt förträfflig.
Den vackra sopranstämman har utvecklats till en fyllighet och glans, som verkade helt äkta, tolkningen af det vokala partiet var synner- ligen vårdad och vacker, om den ock i poesi och själ- fullhet ej gick upp mot föregångarinnans.
Den förut rätt störande andhämtningen har blifvit betydligt bättre, intonationen är ren och textuttalet, frånsedt en lindrig läspning, tydligt.
Apparitionen är därjämte ungdomlig och tilltalande.
Prestationen rönte som sagdt med rätta mycket erkännande.
Öfverste- prästen Ramphis ' parti sjöngs för första gången af hr Gustaf Sjöberg, som från och med detta spelar engage- rats vid k. teatern och tillfört dess basfack en välbe- höflig och förträfflig förstärkning.
Den vackra och klangfulla stämman är välkänd från en mängd kon- serter, vid hvilka hr S. under de senaste åren biträdt.
Den gjorde sig äfven här ypperligt gällande och rönte lifligt bifall.
I dramatiskt hänseende är ju detta parti intet att göra af.
Som Amonasro hade hr Husberg sin andra debutroll.
Äfven här finnes en vacker stämma att taga vara på och debuten gaf goda löften.
Hr Nyblom utförde Radamés parti med dramatisk verv och vid förträfflig röstdisposition, och hr Sellergren sjöng konungen.
Som Amneris har fru Claussen vuxit betydligt i säkerhet, och hennes mörka mezzosopran har vunnit i välljud och afrundning.
Operan, som leddes hr Henneberg, gick på det hela taget mycket bra.
F. Hbg.
RÄTTELSE.
I uppsatsen om Ahus af N.
P. Ödman förekom i den förra delen (torsdagen den 18 augusti) tvänne gånger namnet " Sven Grote ", som naturligtvis bör vara Sven Gråte.
IDUN — 1904 hvarefter de passeras tillika med de kokta risgrynen.
Den öfriga buljongen tillsattes och purén får ett uppkok, Redigerad af skummas och afsmakas med kryddorna och vinet.
Om så önskas, tillsättes litet ELISABETH ÖSTMAN.
Inneb.
af Elisabeth Ostmans Husmoders- fint hackad persilja.
Soppan serveras med croiitons.
kurs i Stockholm.
KÖKSALMANACK FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR L a m m k o t l e t t e r å la m a i n t e n o n (f. 6 pers.).
15 stora kotletter, 1 msk.
salt, Va tsk.
hvitpeppar, 2 ägg, 1 Va kkp.
stötta S ö n d a g: Tomatpuré; fisksouiflémed skorpor, 1 msk.
fint hackad persilja, holländsk sås; lammkotletter ä la main- 1 msk.
fint hackad charlottenlök, 3 msk.
tenon med blomkål och ärter; äppel- smör (60 gr.), 4 del.
buljong eller ko- beignet med vaniljsås.
kande vatten.
M å n d a g: Wienerschnitzel med po- tatis; körsbärskräm med grädde.
Beredning: Kotlettraden tvättas Tisdag: Hachékotletter med stuf- med en duk doppad i hett vatten.
Kot- vade morötter; äppelsoppa.
letterna huggas därefter, putsas och O n s d a g: Palsternackspnré; gädda bultas ett slag på hvarje sida.
De be- stekt i fileter med pressad potatis.
strös med peppar och salt, doppas i de Torsdag: Köttbullar med bruna uppvispade äggen och vändas i en bland- bönor; saftkräm med mjölk.
ning af de stötta skorporna, den hackade F r e d a g: Oxsvanssoppa; äppelkaka persiljan och löken.
Kotletterna brynas med vispad grädde.
därefter i smöret, den kokande bul - Lördag: Kokt brynt skinka med jongen eller vattnet påspädes och kot- stufvad blomkål; nyponsoppa med letterna få sakta steka färdiga med tätt grädde.
slutet lock under 5 — 10 min.
VECKAN 4 - 1 0 SEPT.
1904.
436 — B e r e d n i n g: Mandeln skållas, torkas 1 ugn och drifves genom mandelkvarn, hvarefter den stötes mycket fint till- sammans med sockret.
Smöret skiras, får kallna och röres därefter, tills det blir hvitt, då äggulorna, en i sänder samt mandeln, mjölet och ägghvitan, slagna till bårdt skum, tillsättas, hvar- efter massan omröres väl.
En koppar- form eller tackjärnspanna smörjes med kallt smör och beklädes med en del af denna massa samt fylles till % med äppelkompott.
Af den öfriga massan göres ett lock, som lägges öfver korn- potten.
Kakan gräddas i ordinär agns- värme och serveras varm eller kall med med vaniljsås eller vispad grädde- W i e n e r s c h n i t z e l (f. 6 pers.).
1 Va kg.
benfritt innanlår af kalf, 4 msk.
salt, 3 kkp.
vatten, 1 Va kkp.
stötta skorpor.
T i l l s t e k n i n g: 3 msk.
smör (60 gr.), 2 kkp.
kokande vatten.
varmt serveringsfat och ofvanpå hvar och en lägges en citronskifva, 2halfvor af en rensad och urbenad anjovis kors- vis samt några backade kapris.
Pannan vispas ur med litet kokande vatten, och såsen hälles försiktigt på serverings- fatet.
och få ligga 1 tim. På hufvud och rygg- ben kokas buljong.
Fileterna inklappas i en duk, penslas med det uppvispade ägget och vändas i de stötta skorporna.
Smöret fräses i en aElång fiskform eller långpanna, fileterna nedläggas däri och insättas i ugnen att få en vacker gul- brun färg.
När fisken är brynt, spädes Palsternackspuré (f. 6 pers. ").
6 den med den kokande fiskbuljongen palsternackor, 2 Va lit.
efterbuljong, 1Va och grädden och får steka med lock msk.
smör (30 gr.), 2 msk.
mjöl, salt, omkr. 20 min.
hvitpeppar, 1 äggula, 2 del.
tjock grädde.
Stekes den i långpanna, kan en plåt B e r e d n i n g: Palsterna ekorna skölj as, skrapas och skäras i små bitar.
De ned- läggas i 1 lit.
af den kalla buljongen och få koka, tills de äro fullkomligt mjuka, då soppan passeras.
Smör och mjöl sammanfrasas, purén och resten af buljongen tillsättas och soppan får koka 10 min., hvarefter den skummas och afsmakas med kryddorna.
Äggulan och grädden uppvispas i soppskålen och purén tillslås under kraftig vispning.
läggas öfver den.
Fisken upplägges på varmt serverings- fat, såsen hälles Öfver och anrättningen garneras med persilja och kokta potatisar Ä p p e l k a k a (f. 6 pers.).
Va tjugn- femöres kryddlimpa (ej för färsk), 2 hg.
smör, 2 lit.
äpplen, 2 kkp.
krossocker.
Beredning: Brödet rifves samt Den serveras med rostadt eller stekt fräses i 1 Va £ - ^ smöret.
Äpplena bröd.
skalas, skäras i tunna skifvor och kokas med sockret och litet vatten till mos.
G ä d d a s t e k t i f i l e t e r (f. 6 pers.).
En form eller tackjärnspanna smörjes 2 kg, gädda, 2 msk.
salt, 1 tsk.
ättika, med stötta skorpor, och i denna lägges 1 ägg, 1 kkp.
stötta skorpor.
hvarftals af det frästa brödet och de kokta äpplena.
Första och sista hvarfvet T i l l s t e k n i n g: 4 msk.smör (80gr.
), skall vara bröd.
Det öfversta hvarfvet 4 kkp.
fiskbuljong (kokt på hufvud och belägges med resten af smöret, för- ryggben), 2 del.
tjock grädde deladt i små flockar.
Kakan gräddas i ordinär uugsvärme omkr. / a tim. B e r e d n i n g; Gäddan fjällas, öppnas, Den stjälpes upp, öfverströs med urtages samt skölj es mycket väl och torkas.
Den skares i fileter, och rygg socker och serveras varm eller kall med benet jämte alla småben borttagas vispad grädde eller vaniljs&amp;s.
Fileterna gnidas in med ättika och salt n T i l l g a r n e r i n g: 24 rensade och ur- benade anjovisar, 2 citroner, 2 msk.
De uppläggas på varmt serveringsfat hackad kapris.
RECEPT: och garneras med ärter eller fransk po- B e r e d n i n g: Köttet tvättas med en T o m a t p u r é (f. 6 pers.).
125 gr. ris- tatis samt persilja.
duk doppad i hett vatten och skares gryn, Va Ii *, vatten, 1 tsk.
salt, * / kg.
Ä p p e l b e i g n e t (f. 6 pers.).
220 gr. tvärs öfver muskeltrådarna i omkr. 1 Va röda tomater, 2 * / Ht.
' buljong, salt, sötmandel, 10 gr. bittermandel, 200 gr. cm.
tjocka skifvor, hvilka bultas väl på peppar, sherry efter smak.
socker, 160 gr. smör, 3 äggulor, 1 ägg- båda sidor.
Skifvorna Läggas under hvita, 12 gr. hvetemjöl, 4 kkp.
äppel- ett par min, i starkt saltadt vatten Beredning: Risgrynen sköljas i kompott (1 Va Ht.
äpplen, 1 V * kkp.
kross- (4 msk.
salt och 3 kkp.
vatten) och få varmt vatten och påsättas i kokande socker.
af rinna.
De vändas därefter i skorp saltadt vatten samt få koka till en tunn gröt.
Tomaterna rensas, sköljas och T i l l f o r m e n: 1 msk.
smör (20 gr.), brödet och stekas hastigt på båda sidor i smöret.
Schnitzlarna uppläggas på kokas mjuka i hälften af buljongen, 2 msk.
stötta skorpor.
3 9 Småskolelärarinna, a ö r Informator PLATSSÖKANDE Plats i tapisseriaffär.
För bildad flicka aE god familj, som med yrkesskicklighet förenar gedigna ka^ raktersegenskaper, finnes plats ledig i större landsortsstad.
Intresse för arbetet och vana vid expeditionen, därvid ett sympatiskt vinnaDde sätt kräfves, äro oeftergivliga villkor.
Referenser,fotografi, betyg och löneanspråk sändes i bref till " Önskningsm&amp;l ", Iduns exp., Sthlm.
Cn ung norsk dame, der tåler tysk, » • " » Önsker pläds som selskabsdame, gu- vernante for mindre barn eller at gaa husmoderen tilhaande.
Attester og exa- mensvidnesbyrd haves.
Billet mrk, " K H.
21 — 509 " bedes sendt Hoydahl Ohme * s Annonce-Expedition, Christiania.
D l a t s sök.
i allv.
bild.
hem för 22-årig • enkel o. arbetssam flicka, som, upp- fostrad på landet, har delt.
i alla husl- göromål och är villig och van att bära ansvar.
Goda ref öfriga upplysn-, fot.
o. löneanspr.
om sv.
sändes t.
" A.
P — g. "
undervisningsvan o. kompetent att läsa Nerikes allehandas kontor, Örebro.
läroverkets 2:a årskurs med 2:e gossar samt 2:a förberedande med 1 flicka jämte D ä t t r e flicka, kompetent att förestå ett undervisa samma elever i musik erhåller * ^ hem, söker genast plats.
Goda rek strax plats.
Uppgift å löneanspråk och finnas.
Svar till " Zenaide ", Vislanda p. r. betygsafskrifter sändes t. undertecknad.
C. W. Lindbom, adr.
Winslöf.
UIos äldre, sjuklig person söker medelål- * 1 ders fruntimmer anställning somsäll- En snäll, pålitlig barnjungfru, kunnig i skap och njälp.
Van vid sjukvård och sömnad får god plats för trenne större mindre hems skötande.
Utm.
ref. Svar barn på landet.
Svar till " Ordningsf ull " till " Elna ", Hofverberg.
under adr.
S. Gumselii Annonsbyrå, Stockholm.
Lärarinna, LJog Cör en i klädsömnad skicklig kammar- * jungfru finnes god plats å större herr- gård, i mellersta Sverige.
Svar till " Ord- ningsf ull " under adr.
S. Gumselii Annons- byrå, Stockholm.
flicka Önskar till hösten plats som ressällskap eller som sällskap i hemmet åt äldre eller yngre dam.
Talar engelska och franska.
Utexaminerad sjukgymnast.
Svar till " Sjukgymnast ", Han dels tidningens an- D ar n fröken med utm.
rek., anspråkslös, nonskontor, Göteborg.
erhåller god plats om hon sätter sig Hemmens Platsförmedlingsbyrå.
i förb.
med " Gunhild " under adr.
S. Gu- Lokal till början af okt.
Regerings- mselii Annonsbyrå, Stockholm i v b. gatan 25, 1 tr. Öppen kl. 11 — y 4 o. 6 — 7.
Allm.
tel. 9925.
Platser förmedlas till goda hem för väl rekommenderade biträden och tjänarinnor.
Billiga förmedlingsafgifter.
som vill åtaga sig att lämna den första Skriftliga förfrågningar besvaras då undervisningen åt en liten flicka och porto bifogas.
förestå ett mindre hushåll, erhåller god Förmedla ugsbyråns verksamhet står plats den 1 nästa oktober.
Svar till " X ", under kontroll af " Sällskapets för ord- Hallandspostens kontor, Halmstad.
nande af hemmens platsförmedling " Cn verkligt anspråkslös flicka, hurtig, styrelse.
* - * glad och barnkär, kunnig i eller vil- C n ung, glad nicka önskar plats i okt.
lig att lära sig enklare vegetarisk mat- i vänligt, trefligt hem såsom sällskap lagning, får plats i familj i Stockholm samt äfven vara behjälplig med hus- att laga mat och utföra alla i ett hem hållsgöromål.
Någon liten lön önskvärd.
förekommande göromål utom diskning Vill anses som familjemedlem.
Svar af- och skurning.
Lon 200 kronor.
Svar till vaktas tacksamt till " Familjemedlem ", " Anspråkslös 666 ", Stockholm p. r.
Stora Rör p. r.
| Tng bildad flicka, frisk och arbetsam 00 Spjrt bättre flicka med godt jämt som kan åtaga sig matlagningen i 60~aMLj, ä t t o. lynne önskar, i saknad ett mindre hushåll san.t dessutom del- af hem, pl.
hos äldre dam el.
herre som taga i förekommande göromål får genast hjälpreda o. sällsk.
el.
att vara husmoder plats i godt och vänligt hem.
Preten- behjälpl.
m. husl.
syssl.
Mycket goda tioner, betyg och fotografi till " Familje- rek.
fr. föreg.
platser.
Tacksam för svar medlem ", Hjorted_p.
r. t.
" Hemkär ", Mjölby p. r. fl Bildad flicka, 1 S Colkskolelärarinna med goda rekom- • mendationer både från skola och familj önskar under höstterminen plats i bildad familj att undervisa yngre elev och för öfrigt deltaga i husliga göromål.
— Små anspråk.
— Svar till " Siri B. "
Gumffilii Annonsbyrå, Malmö.
Cn 20-ars musikalisk bildad flicka, som genomgått elementarläroverk samt van vid enklare hushållsgöromål önskar plats nu genast, att gå frun tillhanda i miudre bättre familj, helst i mellersta eller södra Sverige.
Vill äfven åtaga sig skötandet och läsning med mindre barn.
Låga lönepretantioner.
Svar emotses under adr.
" Tjugo X ", Oskarshamn.
Cn musikalisk flicka, kunnig i husliga V * sysslor o. något matl-, önskar plats som hjälp o. sällskap.
Kan betala något om så fordras.
Svar till " A. "
Iduns evp.
Cn ung flicka, som genomgått 8 kl. •- ' läroverk med goda betyg, önskar lärarinneplats i god familj.
— Undervis- ning i musik meddelas äfven — Svar till " 18 " Bofors p. r. Cn förlofvad, bättre flicka med godt sätt och utseende önskar plats, helst i Stockholm, den 1 nästa Sept.
som med- lem i familjen.
Ä r villig deltaga i alla inomhus förekommande sysslor.
Ingen lön, endast fritt vivre.
Bref besvaras, då porto följer.
Fru Augusta Ekelunds Tjänstebyrå, Katrineholm.
Telef.
99.
Plats som husföreståndarinna sökes af medelålders bättre fruntimmer.
Den sökande är kunnig i allt hvad till ett hem hör er.
Bästa referenser kunna företes.
Svar " Duglig 1904 ", Iduns exp Cn prästdotter van vid sjukvård öns- kar plats som sällskap och hjälp, hälst bos äldre dam eller herre.
Svar emotses tacksamt af " Elsbeth ".
Klockar- gården, Skinnskatteberg.
Cn embetsmannadotter, som genom- gått lärarinnekurs i Kindergarten, Kommendörsgatan 25, Stockholm, Önskar anställning, vare sig i skola eller hos familj i Stockholm.
Äfven kan lemnas undervisning i pianospelning.
Svar torde benäget lämnas till " S.
R " under adr.
Svar emotses till " pligttrogen 04 " Cen- S. GumaVlii, Annonsbyrå, Stockholm.
tralpostkontoret, Stockholm p. r. väluprfo-dvrad, flicka 1 Ing flicka af god familj, som genom- 99 årin k e l t * J gått elementarläroverk för flickor 66 " dl II], kunnig i matlagning-, sömnad-, väfnad och finare handarbeten önskar och därefter husmoderskurs vid Fack- skolan för huslig ekonomi i Upsala, sö- plats uti god familj for att biträda med ker plats i finare familj.
Svar till " S. F. ", alla uti ett hem förekommande göromål Svar emotses, märkt " K.
S. "
under adr.
Seffle p. r.
S. Guma3lii Annonsbyrå, Sthlm, f. v. b.
Allvarlig, bildad dam en I Jng flicka af god familj, som genora- gått åttaklassigt läroverk, musika- lisk, van att acompagnera, önskar plats - &gt;om lärarinna i familj.
Svar till " H. F. ", Seffle p. r.
Två 2 0 års flickor som genomgått en skola för praktisk ut- bildning Önska till hösten platser i fa- milj att biträda med förefallande göro- mål.
Dena ena något kunnig i bokföring Lön efter öfverenskommelse.
Svar till " G.
20 år " 0 " h " F. 19 år " före den 1 sept.
1904.
Karlskoga.
I Ing, musikalisk nicka af god familj * r önskar komma i bildad t, trefligt hem som sällskap och hjälp med husliga göro- mål, har äfven god öfning i kontors- göromål.
Svar till " Glad och villig- Carls- krona p r.
| I ng flicka af god familj önskar komma * J i bildadt hem där ungdom finnes, för att grundligt lära allt tillhörande ett väl ordnadt hushåll.
Svar t.
" Genast " Carlskrona p. r.
| n iat 1 agn., ba k ni ng, sömnad k unnig, • bildad flicka önskar plats.
Ordnings- van, villig, sparsam.
Svar " Glad, Hurtig " und.
adr.
S. GumseHi Annonsbyrå, Sthlm.
I Ing, bättre flicka, önskar mot fritt M vivre el liten lön plats i bättre fa- milj som sällskap o. hjälp i hush., van vid handarb.
o. alla inom hem förekom- mande göromål.
Svar emotses tacksamt under signat.
^E 21 år- *.
Nybro p. r. Cjuksköterska med goda rekommeuda- ^ tioner från 22 månaders elevtid på större sjukhus söker plats.
Sv.
till " Sjuk- sköterska ", Kalmar p r.
1 ärarinna, undervisar i alla ämnen, språk, musik, söker plats.
Enkel, glad.
Svar " Barnvän " under adr.
S. Gumselii Annonsbyrå, Sthlm.
a l &gt; » ••.
f l l a d l y n i och frisk lärarinna, van att " undervisa i såväl vanliga skolämnen som musik och handarbete önskas för 3 barnkär, M s k och gladlynt erhåller plats flickor i 12, 11 och 9 års ålder.
Svar till inst.
sept.
att läsa med 7-årig gosse och undervisa i musik samt deltaga i hus- Frändesta Gård, pr Sparreholtn.
liga göromål.
Svar med betygsafskrift, l / älrekommenderad äldre husjungfru, PPgift på löneanspr.
o. om möjl.
med " kunnig i tvätt o. strykning erhåller foto.
sändes till " Landtbrukare ", Klack- plats å större landtegendom 24 näst- berg.
kommande okt.
Svar till Qvantenburgs CnHa nlafoop * hushållsbitr., lärarin- egendom pr Erikstad.
QUUd (JidlbtJI nor, barnfr., värdinnor att genast söka genom Inack.
Byrån, Hamn- gatan 2 LTI, Norrköping.
Rikst.
916.
Anspråkslös nng man som med verk- ligt intresse vill undervisa två 10-åriga gossar får plats i oktober.
Bek.
jämte pret.
torde sändas till " D.B.
", Sorsele p. r.
T i l l p a n n a n: 1 msk.
smör (20 gr.), 1 msk.
smör (20 gr.), 2 msk.
stötta skorpor- VI u till hösten önskar en 22-årig flicka * ^ plats i treflig familj är kunnig i matlagning, bakning samt alla busliga sysslor, äfvensom finare handarbeten.
Ingen lön, men vill anses som familje- medlem.
Svar inom fjorton dagar till Gladlynt 1904 ".
Iduns exp.
D n t t r e flicka, som genomgått Lundin- ska kursen, Handarb.
V:rs konstväf- nadsskola, önskar till hösten plats i skola eller bättre familj.
Svar till " B.
B. "
Tduns exp Dildad, huslig Hicka önskar plats.
K u n - nig matl, bakning, sömnad, dämning, handarb.
m. m.
Svar " Villig hjälpreda " Idnns exp., f. v. b. Cn fransktalande, ung dam, uppfostrad i Frankrike önskar under vintern komma i god familj for undervisning i franska språket och som säUskap.
Goda referencer.
Svar " Anne 1878 " p. r. Jön- köping J£ &gt; £ - ^ - ^.
^ - ^ - - » s På herrgård eller större Landtegendom (hälst i Skåne) sökes plats för en ung flicka af god fa- milj för att under ordentlig husmoders ledning lära allt som hör till ett bättre hems skötande.
Yillig betala om så for- dras.
Svar till " D.
K.
24. "
Örebro p. r. Crfaren hushållerska, äldre, men frisk och dugl.
söker plats i bättre hem.
Skickl.
i matl.
Närmare å Stockholms Uthyrningsbyrå, 12 Kungsträdgårds- gatan.
/ g y m n a s t önsk.„plats nu t. höst.
i fam. el.
annorst.
Är villig att emell.
vara frun t. hjälp.
Sv.
fort.
möjl.
t.
" Exam.
22 år " Iduns exp.
Cör att fä ett hem söker medelålders ' dam, frisk och duglig, plats som vär- dinna eller sällskap åt äldre herre eller dam.
Svar till " Hem ", Postkontoret Victoriagatan, Göteborg.
C juttonårig dotter med ättaklassig skol- ^ kunskap, road af husliga göromål, musikalsk, tilltalande utseende och sätt samt vana bland främmande önskar göra sig nyttig vid hembestyren och såsom sällskap uti en fint bildad familj.
Godt- görelse önskas uti likställighet med fa- miljemedlem och någon ledighet att för- kofra sig uti allmänbildande ämnen.
Re- ferensutbyte önskas.
Adr.
" Föräldrar ", Iduns exp.
Stockholm.
\ 7ardinne- eller Husföreståndarinneplats * sökes af bildad flicka, fulltkomp.
att på egen hand förestå större landthushåll.
Svar till " A.
S.
", Skåre, pr.
Cn 25-års frisk, stark och hurtig flicka från landet önskar plats som hus- hållselev i större presthus eller annat bättre hus på landet omkring den l Dec.
d. å., hälst i sydvestra Sverige, för att grundligt få lära hushåll.
Är villig del- taga i alla förekommande göromål.
Fritt vivre och medlemskap i familjen önskas.
Svar bedes till " 19 X.
Y.
Z.
04 ", Eket.
CÖr lärarinnor finnes flertal goda platser I ^öka.
I Stockholm, för lexläsning, lönevilkor 6 ä 700, allt fritt, i Småland, Norrland m. fl,.
Nya Inackorderingsbyrån, Brunkebergsgatan 3 B, Stockholm.
Pensionat för unga flickor I Tyskland Coin guvernant önskar en ung flicka, från in- och utlandet.
Högt läge.
Bästa ^ något undervisningsvan (äfven i mu- referenser.
sik), plats i höst.
Har betyg från ele- Frk.
J. o. L. Bluth mentarskola, tysk pension och 4 student- Wiesbaden, Neuberg 7. betyg.
Svar till " Tysktalande ", Tors- hälla p. r.
Lärarinna, Töchter-Pensionat in Celle, Hannover.
M. Claudi.
undervisuingsvan skickl.
i musik önskar nu plats i fam. att undervisa i vanliga Prosp.
&amp; Ref. auf Aufrage.
skolämnen språk och musik.
Svar till - H. B- 20 " Jönköping p. r. lÄ / ilhelmshnhe b. CassH (Hessen) AUjährl Sommeranfenthalt der deutschen Kai- Cuissesse, de Neuchåtel, désire place ^ dans une famille, de suite ou pour serfamilie.
Junge Madchen finden zur Erlernung der deutschen Sprache herz- le 15 Septembre.
Ädresse, Suissesse, liche, liebevolle Aufnahme in Kleinem, Iduns exp.
feinen, deutschen Pensionate, Leichte Dildad musikalisk flicka önskar plats uti Methode, vorziigliche gute Aussprache.
familj eller hos äldre fru, som hjälp Schwedische Referenzen.
Näh durch die och sällskap.
Svar till " Aida " Iduns exp.
Vorsteherinnen.
Stockholm.
Geschw.
Klug, Villa Felicitas.
D
