# ID: svediakorp-per1572
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1904
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 21,971
# sentences: 1,310
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 34 (921) EN FINSK TORSDAG-EN D E N BLLDHUGGARINNA.
B L A N D N U T I D A F I N S K A representanter för bildhuggarkonsten framstår äfven ett kvinnligt namn, fröken Sigrid af Forselies, som under den tid hon hittills ägnat sig åt mejselns konst frambragt ej så få alster af bety- denhet, vittnande om en originell och rik fantasi samt varm känsla.
Det är särskildt genom sina reliefer hon tillvunnit sig erkännande både i Finland och särskildt i utlandet, där hon främst verkat och under en stor del af sin lef- nad haft sina bopålar nedslagna.
Det är nämligen endast under någon kortare tid då SIGRID AF FORSELLES.
och då hon uppsöker hemlandets stränder för att hvila ut i kretsen af anförvanter och tillgifna vänner Fröken Sigrid Maria Rosina af Forselles är född 1860.
Efter att hafva studerat i Paris för de kända skulptörerna Rodin och A.
de Boucher begaf hon sig till Florens, där hon sedermera var bosatt i fyra år och där hon utfört största delen af den serie reliefer, hvar- om mera här nedan.
Härifrån återvände hon till Paris, där hennes verksamhet sedan främst varit förlagd och där hon vid sidan af nämnda reliefer utfört ett ej ringa antal konstverk af stort intresse.
Utom i Helsingfors har fröken af Forselles 25 A U G U S T I 1904 exponerat på kvinnornas utställning i London (en vestal samt emaljerade krukor), där hon tillerkändes diplom, samt å Salon Societé Natio- nal i Paris (de två första af serien reliefer), vid hvilket tillfälle hon utnämndes till associé.
D e ofvan omnämnda relieferna, till antalet fem och af storslagna dimensioner (3 meter långa och l, meter höga), skildra människor- nas kamp (motiv ur Eddan), människans utveck- ling, fångenskapen vid jorden (Babyloniska fångenskapen), framsteget, som uppstod, då vår Herre kom (den bild vi återgifva efter en foto- grafi visar Herren talande till folket), själens fortbestånd.
Fröken af F. har för afsikt att utföra ännu en relief med motiv ur människans förhållande till den värnlösa djurvärlden och skildrande ett tåg af plågade djur, som nalkas Herren för att anklaga människorna hos honom.
- 1 7: D E ÅRG.
TVA SONETTER.
I.
NU S E R j a g b o k med bladen majdagsljusa, af aftonguldets strålearmar sluten, i stillhet domna, s o m i festminuten s 0 Härutöfver har fröken af F. komponerat åt- skilliga urnor i relief, dels med djurkyd ds- vänliga motiv, vittnande om det varma intresse hon hyser för djurvännernas sträfvanden och den medkänsla hon äger för allt lidande på jorden, dels med bibliska ämnen.
Sist återstår oss blott att tillönska henne en god fortsättning på den beträdda banan, samt att den stora vänkrets, hon redan äger, måtte ökas med många nya, äfven i Sverige vid den utställning, hon i närmaste framtid har för afsikt att anordna i Stockholm.
V. ett ö g a sluts, när dunkla känslor rusa.
Men likväl sång förnimmer dof j a g susa s o m utur öfverfyllda källor fluten, dem ingen v ä g i ljuset ligger bruten, hur bottens flöden springa upp o c h brusa.
Ju längre in min drömmarundran glider i denna dunkla sång- o c h stillhets-råga, j a g känner klart: här är en själ, s o m lider.
T y g e n o m l y s t af mäktig skönhetslåga en tonfylld stumhet i min själ sig sprider.
Mitt bröst är fullt.
O, skänk m i g sångs för- förmåga!
LINDMAN.
II.
Glöm ej Jubileumsfondens sparbössor!
Jag k o m m e r ensam emot nattsval timma, när kvällens stolta purpurfest förglödt, hit ut till parken, där en månblek strimma välsignar drömmaren, betryckt o c h trött.
I dunklet h ä g g e n s liljeöar simma, vildapelns blom slå ut i rosenrödt, och silfverbadadt ser j a g vatten glimma emellan träd, där purpurn h y s s förblödt.
Här templet är, dit efter svårmodsrika o c h arma dagar nattens vandring går att tända altare, j a g ej kan svika.
O c h medan allt i stum förklaring står, j a g känner lifvets bleka töcken vika, o c h tempelstilla offerlågan slår.
ALBERT HENNING.
HERREN TALADE TILL FOLKET.
RELIEF AF SIGRID AF FORSELLES.
IDUN 19C4 AK — K A K L E K E N ALLT?
D E T F I N N E S en gammal devis, som lyder: Tout au devoir!
Pordom hade den en g o d klang, men sedan ordet plikt i vår tid mist en god del af sin höga betydelse, har devisen blifvit gammalmodig.
" Plikt, plikt • — hvad jag hatar det ordet! "
säger ungdomen med obeskrifligt förakt, och hela tidsandan uppammar ringaktningen för detta begrepp, som utgjort förfädernas styrka.
Den, som ännu talar om plikten, anses ofantligt efterblifven och utsätter sig för omilda omdö- men af de mera " framskridna ".
Nutidens allhärskande devis, kan man säga, lyder i stället: Allt för kärleken!
Och den skulle icke äga varma känslor, som icke förmådde uppfatta dess bra mycket fullö- digare klang.
T y det finns väl ingen mänsk- lig barm, där ordet kärlek icke med elek- trisk snabbhet tänder dess för alla gemensamma inre glödtråd till lif.
Kärlek — skönaste, he- ligaste känsla på jorden, det gudomligaste vi dödligaste fått oss anförtrodt — i sanning, det är j u icke för mycket sagdt: allt, allt för kär- leken!
Och diktarna sjunga och hvardags- människorna drömma därom, men endast de mycket få utvalda förmå omsätta dessa ord i lif och sanning.
Så ofta har kärlekens namn missbrukats, besudlats och förtrampats i lifvet och icke minst i dikten, att äfven detta ords höga värde måste undergå en omvärdering, in- nan man med själ och hjärta kan instämma i det allmänna fältropet.
414 märke.
Själf förgätenhet och trohet, föräldra- och barnakärlek, allt blir smått, smått, faller i spillror inför den.
Endast dess egen rätt blir stor i dess ögon.
Det är denna brutala känsla, fostrad af nppretade nerver och en osund fantasi, som skarpt måste skiljas ut ur frågan om framtidens äktenskap.
Pria äktenskap — detta är j u det framtids- ideal, som predikas i alla tonarter, i mer och mindre poetisk form.
Och om den envist fal- lande droppen urhålkar stenen, så skall väl omsider detta ideal också föras segerrikt fram.
D e talangfullaste pennor ha j u med bestickande förmåga skildrat de mörka sidorna af det " he- liga äkta ståndet " och de upprörande " själa- mord ", som begås i skydd af dess lagvigda former.
Den förbindelse, som ingåtts af kär- lek, är i sig själf heligare än allting annat, och den åter, ur hvilken kärleken är utesluten, kan af ingen aldrig så laglig form eller hand- ling helgas.
Sant, men ehuru själfva allnaturen är helig, se vi henne dock i allt böja sig för orubbliga lagar.
Och skall världen icke under " samvetsäktenskapens " sera bevittna den största laglöshetens tid, måste för dessa nya förbund nya lagar stiftas.
Hemmens oeh det kom- mande släktets lycka kunna icke ensamt grundas på tvänne mer eller mindre " robusta " sam- veten.
Känslors flyktighet och kanske ännu icke tillräckligt " renodlade " samveten fordra ännu så länge — tills tiden blir mogen — en oeftergiflig hållpunkt för all god samhällsord- nings skull.
Verkligt stor och äkta kärlek tyckes blifva allt sällsyntare.
Kanske är det just därför som nutidens barder mer än någonsin uppträda •som dess riddare och under ljudliga slag på sköldarne ropa på kärlekens rätt.
Den sam- tida litteraturen gör sig all möda att visa, huru allt måste vika för den enda " hvitglödande " känslan, hvarvid sådana bleknade begrepp som sanning, heder och plikt krympa samman till ömklig litenhet och skjutas undan som odug- liga.
Och lifvet tar exempel efter dikten med glädje.
Hvarför icke?
Man lefver j u endast en gång.
Alltså, om än draggen ligger synlig på botten, här måste drickas djupt med slutna ögon ur lifsbägaren!
Hvem vågar sätta kälk- borgerliga gränser för det gudomligaste inom oss, hvem vågar brännmärka kärlekens rätt?
Nej, plats för den " fria " kärleken!
Skall det äkta ståndet icke förlora sin höga helgd, måste sanning — måste " guldren tro och heder " mer än någonsin stå vakt omkring det.
Icke kärlek, icke järnhård plikt hvar för sig, men båda i oupplöslig förening förmå al- lena skänka den upprätthållande kraft det unga släktet mer än väl behöfver i dessa villsamma tider.
T y för visso är kärleken det största i världen, men utan känslan af plikt oeh allvars- fullt ansvar gent emot kommande generationer blir den dock aldrig annat än en klingande bjällra.
— " Pri kärlek ", det är denna sammanställning * som är ett oting!
Den måste rensas bort ur språkbruket, ur det allmänna medvetandet, ur lifvet.
Den är orsaken till den största viller- valla och de gröfsta missförstånd.
Det är den, som föranleder de ärligaste motståndare att i blind förbittring strida mot hvarandra, utan att bli varse, att de i grunden, i frågans vita- laste punkt, äro ense.
Verklig kärlek är vis- serligen den friaste, men på samma gång den mest bindande känsla i världen, Trohet är ett af dess djupaste grundackord.
Den vidgar själ och hjärba och förstorar hela lifvet.
En sådan känsla behöfver inga yttre band, de äro endast oväsentligheter, men den tager dem lik- väl tvångsfritt och tryggt, när så fordras.
Hänsynslöshet är den " fria kärlekens " känne- " J A G H A R I N T E vaiit här förrän nu, " sade Johan darrande.
" Men det är nog ändå af Johan-Rolf lärt sig de fula orden ", sade fru Alberg klagande till damerna därnere.
" Jag törs inte låta dem vara så mycket tillsammans hädanefter ".
" Johan ser då ut som sedigheten själf ", sade en af damerna.
" Ja, nog står han där, som om han vore både döf och stum, om man talar med honom ", sade fru Alberg retligt.
" Pojken är blyg och försagd och strängt hållen i hemmet ", sade doktorinnan i en ton, som röjde ogillande.
" Åja, Rolf har nog mera oskick att lära ut än att inhämta ", sade tanterna till hvarandra, då de gingo hem.
Vid det följande läsårets slut fick Ralf flytt- ning och hade som vanligt glänst vid examen, men modern fann sig dock djupt besviken på hans betyg.
" Men betygen äro j u ganska vackra, " tyckte hennes goda vän, lärarinnan, för hvilken hon vid hemkomsten visat dem.
" Men Rolf har fått sämre betyg än den där dumme Johan ", sade fru Alberg kränkt.
' ' Då är Johan kanske inte så dum ", löd svaret litet kyligt.
" Det måtte väl synas på honom, att han är dum, " sade fru Alberg med tårar i ögonen.
EkzetTl, finnar, sår, hudutslag, reformar o. d. behandlas bäst dessutom för med sin F. Pauli ' s Azymol, bör saknas i något hem.
den broschyr som medfölja hvarje flaska Läs de läkareintyg och Aseptfn är gammalmodig af en hvilket mångsidiga användbarhet aldrig Azymol.
sedan det svensk läkare uppfunna preparatet A z y m o l visat sig vara ojämförligt mera verksamt.
tillfällen då Vid alla Ni förut begagnat Aseptin bör ni nu- mera alltid använda » antiseptisk Azymol ».
PKN.
Ä N K A N S SON.
S K I S S F O R I D U N A F A.
(Ports.
o.
slut.)
MELLINS FOOD " Jag tycker synd om föräldrar, som äro ledsna för att deras barn äro dumma och un- derlägsna, men j a g spar mitt medlidande gent- emot dem, som gräma sig öfver att deras barn inte öfverglänsa alla andras ".
Tonen var så afgjordt tadlande, att fru Alberg stött och missnöjd gick ifrån fröken Alm.
Men när den lilla frun sedan satte sig ned att tänka och försöka vara resonlig, medgaf hon, att vännen haft rätt och hon orätt, samt var under några dagar påfallande vänlig mot Johan.
Och fru Alberg hade för framtiden blott att finna sig i att Johan kom allt högre i klassen, medan Rolf kom bland de lägre.
" Rolf är långt ifrån dum ", sade lärarne, " men han sö- ker alltid komma ifrån sitt arbete med möjli- gast knapphändiga möda. "
Pöljande år befunnos ett par glasrutor sön- derslagna i två fönster på skolhusets gafvel.
Som en sten befanns innanför hvarje fönster, slöt man sig till att det skett af ofog samt att ofoget bedrifvits med luftbössa.
Misstan- karna föllo på Rolf.
Han togs i förhör.
Men han hade visst inte gjort det, försäkrade han.
Senare på dagen infann sig klassförestånda- ren hos fru Alberg för att efterhöra, huru Rolf tillbringat föregående eftermiddag.
Han hade lekt med Johan Nilsson och gos- sarna Holm, upplyste fru Alberg indignerad.
— D e hade lekt i alléen.
— Ingen annan stans?
— Hon hade j u visserligen inte varit ute med sin gosse, men han brukade aldrig vara på skolgården om eftermiddagarna.
— Men hvarför misstänkte man just Rolf för saken?
" Han är fallen för ofog och har en dålig dis- ciplin ", förklarade läraren.
" Han är så lif lig- ", sade modern.
" Och Rolf kan nog ha sina fel, men han är alltid sann ", försäkrade hon.
Som Rolf ej var inne och föga upplysningar stod att vinna, gick läraren, utan att yttra sig för eller mot denna mening.
Pru Alberg var mycket orolig och tog Rolf i förhör, så fort han kom hem.
" Nej, vet mamma, det har j a g då visst inte gjort, " försäkrade Rolf och satte de trovärdi- gaste ögon i henne.
" Jag har nu frågat Rolf angående saken, och jag är då alldeles säker på, att han ingen del har i den ", sade hon helt lättad till frö- ken A l m samt satte på sig hatt och kappa för att uppsöka klassföreståndaren.
" Rolf narras aldrig, och bjöd han till därmed, skulle jag förresten genast kunna se det på honom. "
Detsamma sade hon till klassföreståndaren och uttryckte tillika en harmfull förvåning öf- ver, att misstankarna just riktats på Rolf.
Gösta Holm vore då just inget,exemplar, Och Rolf hade j u inte ens någon luftbössa, hvilket där- emot Gösta hade.
Klassföreståndaren anmärkte endast, att en mors vittnesbörd icke finge betraktas fullt gillt.
" En mor bör väl vara den, som bäst kän- ner sitt barn ", menade fru Alberg.
— Rolf hade alltid utmärkt sig för sannfärdighet.
Gösta Holm hade alltid varit en vildbasare, och hon hade starka misstankar på honom.
Några dagar senare meddelades det fru A l - berg, att Rolf blifvit öfverbevisad och bekant.
Gösta Holm, som inte velat röja Rolf, hade råkat illa ut för hans skull.
Pru Alberg var förtviflad, men som hon var en redbar liten kvinna, gick hon upp till klassföreståndaren.
Hon hade j u försökt leda misstankarna på Gösta, men hon hade trott sig äga goda grun- der.
— Skulle nu Gösta lida straff för Rolfs skull?
" Gösta har ljugit och Gösta skall ha sitt straff därför.
Men hvad beträffar era farhågor att ha kastat misstankar på Gösta, finns ingen af Läkarekåren erkändt bästa näringsmedel för barn och sjuka.
JTinnes pA Apoteken samt hos Specerihandlarno.
— P R O F g r a t i s o e h trauco från Axel Lennstrand, GJBWLJS.
—
— anledning till grämelse, " förklarade läraren.
" Ty Rolf var känd på orten ock man hade en- dast fullföljt sitt första spår. "
" En lärare borde förstå att ingifva lärjung- arna förtroende och inte endast respekt, så att ett barn kunde våga att tillstå ett fel för honom ", klagade fru Alberg sedermera för sina vänner.
T y Rolf hade förklarat sig ha sådan rädsla för klassföreståndaren, att han ej vågat tala sant.
Men fru Alberg var mycket förödmjukad och förkrossad och hade inte den vanliga lättheten att återvinna sin optimistiska syn på saker och ting.
" Det kan nog ha gjort Rolf godt, att han fick en så skarp läxa, då han försökte ljuga ", sade hon dock efter någon tid, " för nu kan jag då vara fullkomligt lugn, att han aldrig mer vågar sig på att narras.
Och nu går det mycket lättare än förut att hålla honom ifrån somliga pojkar, som nog ej varit nyttigt säll- skap för honom. "
Och detta var sant, ty andra mammor hade börjat få minst lika mycken skräck för Rolf, som Rolfs mamma hade för deras pojkar.
När han kom in på Hultbergs gård, ropade fru.
Hultberg in sina pojkar, och när han sökte Edvin och Gustaf, sade deras mamma, att gossarna skulle läsa sina läxor, och att Rolf ej finge störa dem om kvällarna.
Så det ägde nog sin riktighet, att Rolf vi- sat sig mera tam och huslig den sista tiden, än han på länge gjort.
Men fastän tillfället sålunda kunde varit gynnsamt att reparera upp sig i de ämnen, i hvilka han vid påsken erhållit varning, tycktes han icke hafva tagit tillfället i akt, ty han fick icke flyttning detta år.
Pru Alberg svalde sina tårar, men sina tankar om lärarnes orättvisa behöll hon dock denna gång för sig själf.
Rolf fick privatundervisning för att på hösten kunna taga inträdesexamen i nästa klass.
Men när hösten kom, blef Rolf kuggad.
Men nu dolde fru Mary inte längre för sina vänner sin tanke om lärarnas agg och orättvisa mot Rolf.
Några dagar efter terminens början ringde det på fru Albergs dörr.
Det var den gamle ryttmästaren, som het och ifrig omförmälde, att ett plommonträd i hans trädgård blifvit plund- radt och att fru Albergs pojke bedrifvit ofoget.
" Rolf ", utbrast hon, som om hon ej trott sina öron.
" Äfven förra året hände det ett par gånger, att där stals frukt, fast han då nekade hård- nackadt.
Men den här gången har jag kom- mit underfund med honom.
Och det är för att rekommendera honom till ett godt kok stryk jag infunnit mig. "
" Min gosse brukar hvarken stjäla eller narras ", sade fru Alberg med mycken värdighet.
" Men den här gången har han gjort båda delarna ", sade ryttmästaren.
" På hvad grund tilltror ni just Rolf — " " Misstankarna föllo genast på honom, ty han tycktes vara känd för själf s v a l d och slyngel- aktighet i hela kvarteret. "
" Jag skall höra mig för hos Rolf, så fort han kommer hem ", sade fru Alberg kallt och högdraget.
• ' " Ni bör väl tro mig mer än en pojke ", utbrast ryttmästaren förnärmad.
" Jag framställer icke några beskyllningar, innan j a g vet, att de äro befogade. "
Pru Alberg gjorde endast en knyck på nacken.
" Jag anmälde saken hellre för fru Alberg själf än i skolan, alldenstund j a g unnar pojken ett duktigt kok stryk, men inte precis ville misskreditera honom hos lärarne.
Han gör därför klokast i att bekänna ", sade den gamle herrn, retad af hennes öfvermod.
415 — IDUN Men det hade redan fallit och gjorde det all- deles vid detta förtäckta hot angående skolan.
" Det tycks sannerligen som om hela kvarteret fattat agg till den stackars gossen ", sade hon bittert.
" Andra barn begå väl ock sina förseelser, men han är j u så värnlös, bara en stackars änkas son, honom kan man alltid låta kläda skott ", slöt hon hysteriskt.
" Det är af vikt äfven för en änkas son att lära sig veta hut ", sade den gamle knekten torrt.
Hans förtret öfver hennes sätt nyss skiftade inte lika .hastigt som hennes sinnes- stämning gjort.
" Jag råder er emellertid att taga kännedom om förhållandena, sedan väntar jag att pojken gör mig sin ursäkt och för mig inberättar, att han fått sin näpst.
I annat fall öfverlämnar j a g saken åt skolan.
God morgon! "
Han hälsade och gick.
Pru Alberg stod som träffad af åskan.
Alla illusioner voro sönderrifna för henne.
Slutligen brast hon ut i en flod af tårar.
Men harmen var nästan ännu större än ledsnaden.
En så gement brutal och ohyfsad gammal man!
Hon var så utom sig, att hon måste gå in till doktorn och klaga sin nöd.
" Pojken har fått för lite s t r y k i sina dar ", sade doktorn.
" Rolf har aldrig tålt stryk ", snyftade fru Alberg.
" Han har däremot varit så känslig för minsta tillsägelse. "
Doktorn visste bättre.
Han visste, att Rolf inte allenast tålde stryk, utan funnit sig ganska väl däraf.
T y han hade en gång med högst egen hand serverat honom ett godt kok stryk i den fasta öfvertygelsen, att det skulle gjort föga effekt att klaga på honom hos hans mamma.
Den unge gynnaren ägde dessutom nog sina skäl att ej för modern förråda hans själf tagna profossämbete och skulle troligen i sin senare ålder hålla honom räkning för bastonaden såsom för en väntjänst.
- Rolf hade också noga aktat sig för att inbe- rätta saken för sin mamma, men han hade i senare tid visat tydlig olust att besöka gossarne Holm.
" En sådan rå och brutal gammal knekt ", snyf- tade fru Alberg.
" Han är litet het och ifrig och håller på ordning och disciplin ", sade doktorn. "
G e ni nu Rolf en ordentlig dufning, ty det förtjänar han, och skicka honom sedan in att göra rytt- mästaren sin ursäkt, ty det är också alldeles i sin ordning.
Så har gubben glömt hela saken om en vecka.
Men böjer sig inte pojken, full- följer gubben däremot saken ända till blods. "
" Ett sådant gammalt odjur ", utbrast fru Alberg.
" Nej, för all del, det är en gammal gentle- man ", sade doktorn lätt leende, " men ordning skall vara ordning, och rätt skall vara rätt. "
" Ja, vet du Emma, den här gången måste du taga till på skärpen med Rolf ", sade dok- torinnan, ehuru hon städse rönt föga tack för råd i denna väg.
Det hade emellertid varit för mycket, som under denna sista tid samlat sig för Rolfs mamma.
Hon var alldeles förkrossad, och det drog om både veckor och månader, innan den moderliga fåfängan ånyo förmådde resa på sig.
Man tyckte, att Rolf började folka till sig, sedan han ej längre sattes på piedestal.
Med studierna redde han sig dock tämligen skralt.
Det beredde emellertid fru Albergs vänner en verklig glädje och lättnad, då hon en dag med något af det böjliga gamla sättet förkla- rade: " Jag vill visst inte ha Rolf till en bok- mal eller plugghäst.
Han har friluftsgryet och landtmannadrifterna i blodet, alldeles som sin pappa. "
in 1904 m i n I Brud- &amp; Bröllops- E sidentyger, i hvitt, svart och kulört, sista nyheter = i ouppnådt urval från 90 öre till kr.
13 pr mtr.
= Sändes t u l l - &amp; p o r t o f r i t t direkt till privata, i Profver omgående franko.
| Schweizer &amp; C o, Luzern S 5, (Schweiz).
: Sidentygs-Export.
— Kungl.
Hoflev.
NÅGRA TIMMAR I AHUS.
M I N N E A F N.
P.
ETT RESE- ÖDMAN.
(Forts. o.
slut.)
N U U T P E K A D E min ledsagare ett af husen på östra sidan såsom varande prästgården, och vi styrde kosan direkt dit.
Det var ett långsträckt envåningshus, tydligen rätt gammalt.
Vi stego oförskråckt uppför den höga sten- trappan, förvissade om ett vänligt mottagande, såsom man j u är van att få i prästgårdarne, — och vi fingo det äfven här.
Dörren till en liten salong på höger hand stod öppen, och då vi här stego öfver tröskeln, trädde oss kyrkoherden vänligt till mötes, och snart sutto vi med honom i gemytligt samspråk kring en bricka med förfriskningar, som smakade för- träffligt efter vandringen i sommarvärmen, och vi hade härunder äfven äran att bli presenterade för värdinnan.
Bland de meddelanden, som kyrkoherden lämnade oss under samtalet, må här antecknas ett par, det ena att prästgården var från år 1769, det andra att inne på gården fanns ett hus af ännu äldre datum, nämligen den s. k.
" Carl X I: s stuga ", der nämnde konung en gång skulle ha räddat sig undan de förföljande danskarne.
Kyrkoherden hade godheten föra oss dit.
Det var ett litet obetydligt gafvel- hus af korsvirke, som verkligen såg ganska ålderdomligt ut.
Genom en dörr på gafveln förde han oss in i husets enda rum, som var fullkomligt i stil med själfva stugan: blyin- fattade små rutor och en stor öppen spisel.
Där skulle kungen ha krupit upp och gömt sig ofvanför spjället och, först när danskarne efter en fåfäng rannsakning af rummet begifvit sig bort, krupit ned från sitt gömställe, svart som en sötare.
Till yttermera visso stod en latinsk berättelse om händelsen inristad på en stentafla ofvanför spisen; men denna tafla med iiii^ir [•II f i l t CARL X L S STUGA I A H U S.
|Miirnbergs " PILSIMERDRICKA ".
Riksfel.
7 9 4.
Allm.
Tel. 3 0 4 8.
IDUN 1904 — 416 — IIIIMIIIllllll lorade alla de rättigheter det i sådan egen- skap åtnjutit.
Kristianstad fick sina privilegier 1622 och blomstrade snart upp i samma mån, som det gamla Åhus vissnade bort.
Och detta senare har nu blott sin betydelse som hamn och lastageplats åt Kristianstad.
D o c k har — det bör tilläggas — Kristianstad " ingen annan rätt öfver det än fri disposition af stränderna vid hamnen och ån med rättighet att där upp- föra för handeln och sjöfarten nödiga hus ".
Ja — det var historien om Åhus.
Lanolin- Sana-Tvål.
Garanterad ren, neutral, mild och öfverfet.
Bästa BarntYål!
25 öre st. Grumme &amp; Son Stockholm.
AHUS sin inskription lär först ha blifvit ditsatt på 1800-talet af en af Åhus ' kyrkoherdar.
Därpå ledsagade oss kyrkoherden snedt öfver torget till Åhus ' tegelröda gamla kyrka, som lär förskrifva sig ända från senare hälften af 1100-talet.
Med sitt höga trappgafvelstorn, * sitt med en vacker trappgafvel prydda vapen- hus på södra sidan (åt torget) och sitt stora tillbyggda kor i samma stil som hufvudskeppet, men något lägre, erbjuder den ett intressant •och vördnadsbjudande yttre.
Ja, som ett helt synes mig denna gamla kyrka mycket tilltalande och stilfull.
Man ser ock genast af dess stort tilltagna dimensioner, att Ahus fordomdags måtte ha varit något helt annat än i våra dagar.
Men när vi trädt in i kyrkans inre, kände jag mig ej på långt när så tilltalad.
D e från olika tider härstammande stilarter, som redan kunnat skönjas här och där i kyrkans yttre, störde där på långt när ej så mycket som här inne.
Ett virrvarr af olika stilar och en del våldsamma förändringar och tillbyggnader under tidernas lopp, och många yttringar af vandalism och klumpig smak, göra att här just inte mycket finns kvar att beundra.
Ja, så vanstäldt är här allt, att man kan mera .-ana än se, att det hela på sin tid varit något vackert och storslaget.
En rikt ornamenterad götisk portal i sandsten, inbyggd i det södra vapenhuset, bör man dock ej försumma att kasta en blick på.
Den är verkligen vacker.
Men varo med denna kyrka och dess stilar hur som helst, så mycket är visst, att den står där och vittnar, att Ahus i forna dar varit en större och viktigare plats än det nu är.
Redan i inledningsorden till denna uppsats nämndes ju ock, att den gamla staden Ahus ' hade icke mindre än sju kyrkor.
Om man ock häraf ej kan draga den slutsatsen, att staden var af mycket stor utsträckning, enär under den katol- ska medeltiden äfven en mindre stad kunde ha många kyrkor, och för öfrigt de spår af den gamla ringmuren i Ahus, som ännu kunna påvisas, antyda att dess dimensioner voro blyg- samma nog, så är det alldeles klart, att det gamla Åhus var betydligt större än det nu- varande.
Och inför denna lilla orts vördnads- värda ålder måste vi sannerligen lyfta på hatten.
Åhus namnes i historien redan för omkr. 900 år sedan, alltså 200 år före Stock- holms anläggning af Birger Jarl.
D e t omtalas nämligen första gången under svenske konungen Anund Jakob (1 0 2 2 — 1 0 5 0).
Snorre Sturleson berättar, att denne konung i förening med den norske Olof Haraldsson skulle genom en krigs- list ha vunnit en stor sjöseger öfver Knut den store af Danmark just här utanför Åhus (Ans) i Helgeåns mynning.
D e om krigslisten berättade detaljerna, rätt intressanta för resten, må här förbigås.
Åhus var emellertid då ännu icke stad.
Det blef det först på 1200-talet, * Tornet hade förr en hög spira, som nedbrann 1865, men man anser, att den nuvarande trappgafvel- form en är mera i stil med byggnaden.
KYRKA.
alltså någon tid efter den först nämnde mäktige ärkebiskop Eskils tid, sedan det genom hans försorg kraftigt utvecklat sig under 1100-talets senare hälft, då utlänningar, mest lybeckare, flyttade dit i mängd.
Sedan Åhus blifvit stad, gick det raskt fram- åt i sjöfart och handel, och där anlades icke blott flere präktiga kyrkor, utan äfven ett svartbrödrakloster och ett " helgeandshus " (sjuk- hus i förening med härbärge).
Ahus ' glansperiod fortsatte ända inpå 1500- talet.
Om de viktigare krigshemsökelser det under denna tid utsattes för ha vi redan talat i sammanhang med slottets historia.
På 1500- talet ändtligen tog Kristian II med våld både Bornholm och Åhus i besittning.
Att staden 1536 fick af Kristian III ny bekräftelse på sina privilegier hjälpte den ej upp till sin förra glans under ärkebiskopstiden.
I följd af den ständiga ofreden mellan grannrikena var Åhus oupphörligt utsatt för brandskattning och plundring, och efter dess ödeläggelse af svensk- arne på 1560-talet förföll det allt mer, och folkmängden minskades betydligt.
K o m så anläggningen af Kristianstad, föranledd däraf, att Gustaf Adolf år 1512 brännt staden W ä (som låg inemot en mil sydväst om Kristian- stad).
Och därmed förlorade nu Åhus alldeles sin betydelse och snart sina stadsprivilegier.
Den nya stadens anläggning kom till stånd genom en förordning af Kristian I V år 1614, " att på Allön i Helgeån en ny befästad stad skulle uppföras, på hvilken W ä s stads privi- legier skulle öfverflyttas ", och detta blef det nuvarande Kristianstad.
Redan år 1617 för- klarades Åhus ' stads privilegier kraftlösa, all handel därstädes förbjöds, och invånarne lämnades öppet att inom en viss dag 1618 flytta till Kristianstad eller någon annan stad " för att sin näring fortsätta ".
Så var det slut med Åhus — och till yttermera visso, då bergmästare och råd i Kristianstad klagat hos kungen att Åhus fortfarande bedref handel och handtverkerier och gjorde den nya staden skada och afbräck, kom från Köpenhamn i juni 1632 det kungabref, hvarigenom Ahus ' samhälle defini- tivt upphörde att vara stadssamhälle och för- GATA I AHUS.
Efter besöket i kyrkan skildes T. och j a g från den vänlige kyrkoherden.
Det var näm- ligen tid att återvända till " Åhus ' hamn " och den väntande middagen.
V i skyndade nu åter en annan väg än den vi kommit, vandrade förbi nya, små, trefliga hus och nya grönskande tobaksland och veko så till slut af uppåt den planterade tallskog, som ligger ofvanför raden af villorna vid Ahus ' hamn och äfven delvis omgifver dem.
Gränsen mellan själfva Åhus med dess små gator och stugor och Åhus ' hamn med dess villor kunde jag ej så noga konsta- tera.
Jag tror ock, att de där två områdena flyta tämligen omärkligt in i hvarandra.
Vi vandrade fram på en liten gångstig i den nämnda tallskogen, som mellan stammarne erbjuder vackra glimtar af det blåa hafvet i öster, och sedan vi paserat en annan villa, hvars invånare sutto utanför och njöto af den vackra sommardagen, trädde vi omsider genom en liten grind in i den park, där vår middagsvilla, om j a g så får kalla den, var belägen.
Den tittade fram ganska täck på en kulle däruppe mellan träden.
Ett vackert namn har den också fått: den heter " Solbacken ", och om den också icke har någon " Synnöve ", så har den en älskvärd värdinna — samma dam, som så vänligt inbjudit oss på middag.
Solbacken är dock ej hennes, det tillhör Kristianstads K. F. IJ.
K., det är dess trefliga sommarhem, och hon, fröken G., förestår det som löreningens husmoder.
Då jag nu skrifver denna artikel i " damernas egen tidning ", torde det ej anses olämpligt och utan allt intresse att omtala, att vi vid vårt inträde i villan funno väl ett tretiotal damer, yngre och äldre, där före oss, och att vi snart sutto till bords midt i deras vänliga krets och hade särdeles gemytligt.
V i voro ju de enda manliga gästerna, och omhuldades derför på det älskvärdaste, så att vi verkligen mådde som " pärla i guld ".
Fast det var " gående bord ", behöfde vi ej röra oss ur f l ä c k e D, utan sutto stilla och blefvo betjänade, nästan som tärnor på ett bröllop bli det af sina marskalkar.
Efter vår långa och tröttande förmiddagsvandring var ju detta en idealisk middag.
Och efter jag nu i mitt reseminne från Åhus vågat mig in på något så privat som denna fruntimmersmiddag på Solbacken och den öfverraskning den beredde oss, så kanske j a g i detta sammanhang äfven vågar omtala en annan öfverraskning af lika privat natur.
Vännen T. hade, innan vi lämnade hans präst- gård i Skepparslöf, visserligen beredt mig på, att fröken B.
önskade, att jag efter middagen skulle " läsa högt " något för henne och en liten krets af hennes vänner; men att denna vänkrets var så stor, hade jag ingen aning om, och än mindre, att den skulle — såsom sedan blef fallet — ytterligare utvidgas.
Det var den öfverraskningen, som nu följde efter intaget kaffe.
Hela damsällskapet satte sig då i rörelse, och T. och j a g anmodades att följa med, och och så bar det af till en annan villa i grann- skapet, något större, där vi alla tågade in; och här i ett stort, vackert rum finner j a g ett
— 417 IDUN Sedan ofvanstående skrifvits har jag per bref kort fått veta, att den där " lilla byn ", som jag kallade den, icke är så liten som jag trodde.
Åhus ' samhälle har nämligen för när- varande icke mindre än 1,711 invånare, fast jag inte såg mycket af dem.
W i l H.
&amp; &amp; cU.&amp;ir a f I d u n s l i t t e r ä r a p r i s t ä f l i n g kommer att meddelas i SOLBACKEN.
af Idun.
nästa nummer talrikt sällskap damer och herrar (det förra mest) redan samladt, sittande på ordnade stol- rader, liksom väntande på någonting, och med de nu tillkomna middagsgästerna, som genast intogo öfverblifna sittplatser så väl i detta rum som i ett mindre rum innanför, utgjorde denna väl tillpackade församling omkring 100 personer, om ej mer — och nu fick jag veta, att alla dessa voro samlade för att få en liten improviserad " aftonunderhållning ".
Detta var således den lilla " krets " man önskat j a g skulle uppträda för!
Jag " t o g skeden i vackra hand ", som man säger, och " aftonunder- hållningen " gick af stapeln under det bästa lynne med uppläsning af poem och berättelser, både skämtsamma och allvarliga, väl öfver en timmes tid — och att " värme " ej fattades vid denna aftonunderhållning, det vill jag lofva, ty den sipprade rikligen fram både på min egen panna och på mina vänliga och sympa- tiska åhörares.
Men det blef tid att bryta upp, och, följda af en liten älskvärd eskort af äldre och yngre damer och äfven några minderåriga ungdomar af båda könen, skyndade T. och jag till järn- vägsstationen inne i Åhus — ett godt stycke väg i värmen.
V i d stationen träffade vi åter kyrkoherden N., som vänligt nog kommit hit för att säga oss farväl.
Ja, icke blott detta, han kom äfven att bevisa mig en stor tjänst.
Han erbjöd mig nämligen att få låna en af Martin Weibull utgifven tidskrift " Skånska samlingar " (häftet III.
i.
Lund 1894), inne- hållande en intressant artikel af lektor Åhlén om Ahus ' historia och om utgräfningarna af slottsruinen; och det är denna artikel, som sedan utgjort min källa för de historiska noti- ser jag här ofvan lämnat.
Glad att härmed ha fått något mera värde- fullt att meddela om Åhus än mina egna flyktiga iakttagelser och intryck under några timmars besök, rullade jag af från stationen under muntra viftningar åt alla vänliga ansikten på perrongen.
Som slutord på denna anspråkslösa skildring vill jag tillägga, att det lilla Åhus, detta " södra Sveriges Trosa ", om jag så får kalla det, är med sitt vackra läge längs Helgeåns utlopp i hafvet, sina små, trefna hus, krokiga gator och gröna tobaksland, sin intressanta slottsruin och sin gamla vördnadsvärda kyrka, samt icke till förglömmandes sin lilla vackra " villastad " och sina hafsbad — väl värd ett besök af turister norrifrån.
Och må icke Trosaborna illa upptaga jämförelsen med sin kära stad.
Det finnes många likheter mellan Trosa och Åhus både i fråga om läge, hafs- bad, villor och småtreflighet, för att icke tala om att båda ligga nästan " v i d världens ända "; och om Trosa också är en riktig stad, då Åhus blott är en b y, så må man ej glömma, att denna lilla b y en gång har varit en ansedd stad, och att den är historiskt märkvärdig, något som återstår för Trosa att bli.
50MATOSE icke blifvit möjligt att redan till detta num- mer medhinna det slutliga afgörandet.
EN F O L K B L L D N I N G S A N S T A L T I H Ö G A NORDEN.
H V A D Å R D E T, som främst gör intryck på turisten, då han i järnvägsvagnens cell eller på ångbåtens däck genomreser det vid- sträckta Sverige?
Naturligtvis landets skönhet, svarar ni utan tvekan, ty det har j u blifvit så godt som en dogm, att Sverige, isynnerhet om sommaren, är sällsynt vackert, då den genom- skinliga, soldränkta luften ger relief åt land- skapets egenart.
Oeh detta kan vara sant nog.
Men den vida bereste turisten, hvars öga genom betraktandet af den europeiska naturens många hänryckande landskapsfragment lärt sig ställa stora kraf på terrängfägring, tänker nog närmast, när han en högsommardag far fram genom kulturlandet Sverige, att människobo- ningarne i regeln ligga bra långt från hvar- andra och att förvånansvärdt stora områden befinna sig i ett bedröfligt tillstånd, ringaktade eller helt förgätna af odlaren.
Och sådan vår natur ter sig med ofantliga och dystra ödevidder, här och hvar afbrutna af odlingens fagra oaser, så ser också det andliga landskapet ut häjr hemma.
Fläckvis har bildningen satt märke i männi- skorna, gjort dem g o d a, intelligenta, rättänkande, skönhetsälskande; medan flertalet fortfarande till- ägnar sig kunskapens bokstaf, men ej dess själ.
Till all lycka, arbeta emellertid många och goda krafter på den jättebyggnad, som heter folkupplysningen^ och som blänkande och väg- ledande fyrar resa sig litet hvarstädes inom Sveriges landamären folkhögskolorna, dit år från år en allt större samling af ungdom från de svenska bondehemmen samlas för att inhösta lärdomsskatter för lifvet.
Ett dylikt folkbildningens bålverk i höga norden är Hola folkhögskola i Norrland, som nu ägt bestånd i 8 år.
Skolan är särskildt i dessa sensommardagar mötesplatsen för bildningssökande och bildnings- gifvande män och kvinnor från olika delar af vårt land till följd af de sommarkurser, som Föreläsningsbyrån vid Uppsala universitet an- ordnar därstädes från den 21 till den 28 augu- sti.
Kurserna afhandla ämnen af intresse för hvar och en, men äro närmast afsedda för indu- stri- och jordbruksfolk samt för nykterhetsvän- ner och ungdomsledare.
Såsom föreläsare fun- gera professorerna vid Uppsala universitet hrr A.
G. Högbom, Axel Lundström, Frans von Schéele m. fl.
Föreläsningarna öfver lungsot och sanatorievård komma att hållas af öfver- läkaren vid Österåsens sanatorium dr John Till- man samt af dr Bratt från Stockholm.
Erkändt bästa S M A L M TORGSGATAN 5. sjakvårdssfdelningen: BADTERMOMETRAR: 20, 25 och 30 cm.
långa FEBERTERMOMETRAR, MAXIMAL MINUT: runda och ovala i nic- kelhylsa; med almniniumskala i läderfodral o. nickelhylsa.
FÖNSTERTERMOMETRAR: glascylinder, hvit glasskala o. nickelbeslag.
GLASCYLINDERTERMOMETRAR: 15, 20 och 25 cm.
med eller utan ögla; skalan — 30+50 C. och — 4o-j-ioo° C. RUMSTERMOMETRAR: Mahognybetsad och valnötsbetsad skifva 15, 20 och 25 cm.
; svartlackerad och skulpterad skifva med iörsilfrade metallskalor; svartlackerad skifva med tjock, hvit glasskala 15, 20 och 25 cm.
lång.
NY, illustrerad priskurant å Förbands- och Sjukvårdsartiklar, Kemiskt och Medicinskl Glas, Utensilier m. m. sändes franco på begäran.
0 Till följd af en af prisdomarnes bortavaro från hujvudstaden har det nämligen 9 KUNGL.
HOFLEVERANTÖR.
S T O C K H O L M.
Ur R e s u l t a t e t 1904 IIMIIIIMMI1 Af denna anledning har Idun funnit lämpligt att just nu meddela en liten historik öfver skolan, som däruppe i det fagra Ångermanland arbetar för den intellektuella odlingens förkof- ran och sålunda tar verksam del i vårt " fram- tidslands " mödosamt fortskridande utveckling.
Hola folkhögskola grundades 1896 och bör- jade sin verksamhet samma år den 6 november.
Inom Torsåkers socken med omnejd hade under flere år dessförinnan en aftonskola arbe- tat för ungdomens fortsatta utbildning.
Det skedde genom undervisning i skrifning och räkning under vinterkvällarne samt genom populära föreläsningar, genom sång, musik och idrottsöfningar.
Sålunda var det här det första försöket i Norrland med vetenskapliga före- läsningar för arbetsklassen på landsbygden gjordes.
Som bekant har denna verksamhet sedermera inom Västernorrlands län fått en storartad utveckling.
Emellertid var det denna aftonskola, som väckte behofvet af oeh tanken på upprättandet af en aftonskola.
V i d offent- ligt utlysta sammanträden, där frågan diskute- rades, syntes meningen så väl bland ungdomen som de äldre, i synnerhet af allmogebefolknin- gen, afgjordt vara för saken.
Men för frågans lösning kräfdes ej blott in- tresse för saken och känslan af att här fanns ett behof att fylla — det behöfdes framför allt pengar.
För att utröna offervilligheten utfär- dades teckningslistor och på 14 dagar var ett årsbidrag af 2,000 kronor under 3 år tecknadt af tillsammans 70 personer, mest allmogemän.
Blott ett af ortens stora sågverksbolag, Bollsta, tillhörande Graningeverken, deltog i den första teckningen.
Sedermera har dock ett par andra sågverk lämnat bidrag.
Bidragsteeknarne konstituerade sig nu som en förening, valde styrelse och beslöto, att den nya folkhögskolan, som fick benämningen Hola efter den by, i hvilken den är förlagd, skulle börja sin verksamhet på hösten samma år, hvilket också skedde.
Lärjunge- antalet var då 29.
Under första läsåret mottogos endast manliga lärjungar.
Men från och med det andra året blef skolan samskola.
Första året var densamma inhyst i en bondgård i Hola.
Året därpå in- reddes af föreståndaren undervisningslokaler och en del elevbostäder i det då nybyggda folkskolehuset vid Torsåkers kyrka.
Här hop- pades man nu, att skolan skulle få sitt hem för en längre framtid.
Men 3 veckor efter andra lärokursens slut utbröt eldsvåda, som lade det stora präktiga skolhuset i aska.
Här- med var folkhögskolan husvill och förestånda- rens nedlagda penningar förlorade.
D e t var en dyster tid för skolan, som nu följde.
Sty- relsens ordförande framkastade på allvar frågan, om det ej vore skäl att nedlägga verksamheten.
Härpå svarade emellertid styrelsen bestämdt nej.
Ny lokal kunde fås antingen genom att hyra eller genom inköp af tomt och nybyggnad därpå.
Då beslöt föreståndaren att på egen krafthöjningsmedel.
- Ökar aptiten i hög = grad.
Erhålles på apotek.
I D U N — 1904 418 — SAMLADE PA S K O L - FRÄN HOLA FOLKHÖG- SKOLA.
ÖFVER 1.
PLANEN.
UTSIKT DAG ÅNGERMAN- 2.
HOLA SOMMAR- risk inköpa tomt för såväl undervisningslokaler som elevbostäder ock lärare- Här har skolan fått arbeta utan störande rubbningar i 6 år och därunder haft glädjen se sitt lärjungeantal år från år ökas.
Plere nya afdelningar hafva tillkommit.
Manliga af- delningen består nu af 3 klasser, hvaraf 2 tillhöra folkhögskolan och en landtmannaskolan.
Den kvinnliga af delningen, till hvilken höra skolkök, hushållsmejeri och skolträdgård, består af 2 klasser, en vinterkurs på 6 månader och en sommarkurs på 3 månader, af hvilka den senare är att betrakta som en fortsättning af den förra.
Hola folkhögskola nått sin nuvarande utveck- ling och trots stora motgångar ständigt gått framåt, är till största delen hans verk.
Han har vigt sitt lif åt ungdomens sak, och med en sällspord entusiasm och energi har han ock för den ångermanländska ungdomens lyftning och utveckling gjort en sådd, som helt visst skall bringa rika skördar till mognad.
Såsom lärare besitter direktör Sandler en ovanlig för- måga att kunna intressera och väcka.
Genom - samvetsgranna själfstudier har han förvärfvat sig gedigna kunskaper i en mångfald olika ämnen, och han förstår att på ett fängslande sätt meddela dessa åt den skara ungdom, som årligen samlas vid den af honom grundlagda folk- bildningsanstalten.
Det.
är hans personlighet och rika själsbegåfning, som gjort Hola folkhögskola till en af de främsta i sitt slag i riket.
Härvid har han troget biståtts af sin maka, fru Augusta Sandler, hvilken, utom det att hon biträder vid undervisningen i olika slag af handslöjder, såsom husmoder med aldrig tröttnande ifver och kärlek sörjt för det stora " hemmet " och där spridt denna känsla af fri- het, trefnad och verkligt hemlif, som är så nödvändig för ungdomens sanna fostring.
Hola.
folkhögskola har gjort ett stort arbete för den norrländska ungdomens fostring i g o d och sund riktning.
Under sin nuvarande ledning har den ock alla förutsättningar att gå en ljus och välsignelsebringande framtid till mötes.
— / — n.
UR DAG-S K R Ö N [K A N.
O LOF MELIN.
En af Göteborgs mest bemärkte män, ledamoten af riksdagens första kammare, gross- handlaren Olof Melin, fyllde i lördags 70 år.
Han bekläder sedan många år verkställande direktörsbe- fattningen i ångfartygs- bolaget Thule, är vidare inspektor för handelsskol- lorna i Stockholm och Göte- borg och stadsfullmäktig sedan 1876.
Som riks- dagsman har han städse visat sig som en kraftens och iniativets man.
Med anledning af mär- kesdagen hade Thulebola- gets i Göteborgs hamn OLOF MELIN.
liggande fartyg ifört sig rik flaggskrud.
Jubilaren firade högtidsdagen i Alingsås i kretsen af sin familj och blef från när och fjärran föremål för mycken hyllning.
Inalles hafva 402 lärjungar besökt skolan, nämligen 252 manliga och 150 kvinnliga.
Sista året var hennes lärjungeantal 75, 39 manliga och 36 kvinnliga Skolan har nu, utom stats- anslag, anslag af länets landsting och hushåll- ningssällskap, hvarjämte ett flertal kommuner i Ångermanland lämna större eller mindre år- liga bidrag.
Härigenom har hon blifvit allt bättre och bättre rustad för sin uppgift att främja " mandom, heder och godhet " bland Ångermanlands ungdom, en uppgift, väl värd arbete och uppoffringar.
Nästan årligen hafva s. k. sommarkurser an- ordnats vid folkhögskolan och hafva dessa om- fattats med stort intresse.
Under sommarkur- sen 1903 höllos föreläsningar af bl.
a. professor Curt Wallis, direktör Ernst Beckman m. fl.
Pöreståndareplatsen vid folkhögskolan har allt i från dess grundläggning innehafts af folk- skoleläraren i Torsåker Johan Sandler- Att I FOLKHÖG- SKOLA.
KURSDELTAGARNE rum.
Mellan Prästmons järn- vägsstation på Hernösand — Sollefteåbanan och Ån- germanälfven vid Styrnäs ligger en vacker, sundt belägen tallmo, som inköptes.
I tallparkens midt förlades byggnaderna.
Under tiden från den 9 augusti till den 6 november samma år uppför- des här en nybyggnad, innehållande 3 lärosa- lar, 2 lärarerum och 9 elevrum, samt om- och tillbyggdes en på platsen förut befintlig b y g g - nad, så att när skolans tredje läsår började, hade den till sitt förfogande 3 lärosalar och 14 elevrum samt dessutom bostad för förestån- daren och en del af lärarepersonalen.
SPINN- STUGUKALAS) ÄLFVEN OCH STYRNÄS KYRKA.
3.
(S.
K.
ROCK- E DIREKTOR JOHAN SANDLER SANDLER.
OCH FRU AUGUSTA N HYLLNINGSFEST af mindre vanlig art ägde i fre- dags rum ute vid Rörstrand, i det den stora fabri- kens hela personal på morgonen uppvaktade etablisse- mentets disponent, hr Robert Almström, med anledning af att han då fyllde 70 år.
Dagens betydelse högtidlig- hölls i ölrigt pä flerfaldigt sätt, bland annat genom en adress från personalen, och den uppriktiga sympati, som därvid uttrycktes till den mångårige, kraftige o c h
— 419 — IDUN noble ledaren, röjde otve- tydigt arten af den sam- hörighetskänsla, som be- själar Rörstrands arbets- kår och dess disponent.
tillfälle visa en bild af den nya läroverksbyggna- den därstädes, i hvilken skolan hädanefter skall residera.
Det officiella nam- net är Nya elementarsko- lan eller Läroverket för flickor i Örebro.
Dit in- flytta nu den 31 augusti den gamla Risbergska sko- lans samt Fernanderska skolans elever.
— Före- ståndare äro fröken Ottilia Fernander och lektor Har- ald Borg.
Huset är uppfördt på bekostnad af Örebro stad, och arkitekt är hr Magnus Dahlander.
Till höger på bygg- nadens fasad märkas föl- jande inskriptioner: " Her- rens fruktan är vishetens begynnelse. "
— " Goda hem landets lycka, goda kvinnor hemmets väsen. "
— " Sanningen skall göra eder fria. "
Disponenten Almström öfverlämnade med anled- ning af dagens betydelse till Rörstrands arbetares pensionsfond en summa af 4 tusen kr.
Hr A. har äfven vid föregående tillfällen, för samma ändamål skänkt större belopp.
Huru betydelsefull dis- ponenten A:s verksamhet varit, kan man sluta sig till däraf, att fabrikens tillverkning under det fem- tal decennier Almström verkat som teknisk ledare, mer än tiodubblats.
Fabri- ken sysselsätter nu mer än 1,000 arbetare; dess tillverkningsvärde är 2 mill.
kr.
årligen.
Att Rör- strands fabrik utvecklats på ett så storartadt sätt och att fabrikens alster nu kunna upptaga täflan hvar och med hvem som helst, det måste till stor, ja, till största delen tillskrifvas Almströms energi och in- sikter.
Förutom disponentbe- fattningen vid Rörstrand innehar Almström äfven 1904 " SÄKER HAND OCH SÄKERT ÖGA. "
RÖRSTRANDS ARBETARE SAMLADE TILL UPPVAKTNING A FABRIKSGARDEN PA DISPONENTEN R.
ALM- STRÖMS 7 0 - Å R S D A G.
A. BLOMBERG D L A N D ALLA de grenar * - * af nyttig idrott, som i våra dagar sysselsätta svenskarne, torde skytte- FOTO.
ensarne gjorde allt för att slå svenskarne, men måste slutligen ge tappt.
Det segrande laget bestod af Charles Soldan, Wil- helm Graf, Ernst Christiansen, Sigfrid Larsson (stroke) och Baltzar Roosval (styrman).
Vi meddela ett par bilder från täflingarna, hvaraf den ena återger samtliga deltagande svenska roddare.
RISBERG SKA SKOLANS N Y A HUS I ÖREBRO.
A. ROBERT ALMSTRÖM PÅ 7O-ÅRSDAGEN.
A. BLOMBERG FOTO.
BARR FOTO.
E TT SKOLPALATS.
Som våra läsare torde hafva i minne, meddelade vi i Idun n:r 23 för i år en af- bildning af den gamla Risbergska skolan i Örebro jämte en kort skildring af dess öden.
I dag äro vi i FESTDEKORATION FRAN EN AF FABRIKSSALARNE PÅ R.
ALMSTRÖMS åtskilliga viktiga kommu- nala sysslor samt befatt- ning som riksdagsman, hvilket allt han likaledes bekläder med aldrig svi- kande nit och intresse.
Bland de många yttre ut- märkelser, som tillfallit honom under hans verk- samma lif, kan han äfvén räkna franska Hederslegio- nens riddarkors.
70 - ÅRSDAG.
täflingarna vara den sport, som bäst gagnar nationen.
Också uppstå talrika skytte- föreningar såväl i städer- na som på landet, och från att målskjutningen varit ett roande tidsfördrif, har skytterörelsens verkliga innebörd — stärkandet af våra försvarskrafter — på kort tid blifvit så starkt inpräglad i hvarje skytts medvetande, att han nu med allvar och entusiasm inställer sig på skjutbanan och med ädel ifver söker förkofra sin skjutskicklig- het.
D E SVENSKA RODDAR- NE från Stockholm ha i dagarna vunnit en lysande seger vid täflingen på Holtekilen i Kristiania- fjorden.
Hufvudintresset knöts kring täflingen om den af fabriksägaren Chr.
Langaard uppsatta poka- len, hvi ' ken täflan nu ägde rum för sjätte gången och hvari Stockholms roddför- ening lät sig representeras af ett seniorlag för tredje gången.
Kampen i denna täfling var seg ochkristiani- Något, som särskildt förtjänar uppmärksammas, är det faktum, att äfven kvinnorna börja ryckas med af skytteidéns fram- susande vind, och med den kvinnan medfödda in- tensiteten i handlingsut- öfning, när det är något, som starkt gripit hennes BOTKYRKA SKYTTEFÖRENING MED » TURINGEKANNAN ».
A N N A AHLQUIST FOTO.
IDUN 1904 — 420 — da 91 points.
Täflande voro endast första och andra klassens skyttar.
Därjämte var anordnad insatsskjut- ning för samtliga klasser, och sköts under dagens lopp ej mindre än 139 serier med till största delen goda resultat.
I sammanhang med dessa skyttetäflingar i Stock- holmstrakten begagna vi tillfället att med några ord beröra en nyss afhållen skyttefest i Eslöf, hvarvid en helsingborgare, smeden E. Lindfors, högtidligen kärades till årets " skyttekung ".
Hans skjutresultat var 87 poäng — åtta träffar på halffigurerna och 47 poäng i precisionsserien.
Som ett äpropos för dagen meddela vi äfven den träffsäkre skyttens bild.
Man hade ursprungligen haft för afsikt att anordna en enda kurs, men då ett större antal anmälningar, än som beräknats, ingingo, måste två olika kurser hållas, den första mellan den 8:de och 15:de, den andra mellan den 22:dra och 29:de augusti.
Detta oaktadt måste mera än ett tjugotal anmälningar afvisas.
Under kom- mande år torde man kunna så inrätta sig, att ett större antal deltagare mottages.
Kurserna ledas af skolans föreståndare fil.
kand. C.
G. Dahl och fröken Anna Sylvén, ledarinna af skol- kökskurser inom Östergötland.
EN TILL UTSTÄLLNING: I SIENA.
BREF IDUN.
K FRIHERRINNAN ELISABETH DRÄKT.
KLINGSPOR M.
VERNER I SKYTTE- FOTO.
intresse, har hon i denna rent manliga idrott visat sig äga äkta nordiskt amasonkynne.
En kvinna, som i dagarna med berömmelse låtit tala om sig i skyttevärlden, är friherrinnan Elisabeth Klingspor, f. von Rosen, på Näsby, maka till löjtnant A. Klingspor.
Hennes skicklighet i skyttekonsten har näm-_ ligen förskaffat henne gulddiplom, och är hon den för- sta svenska kvinna, som eröfrat denna utmärkelse.
På redaktionens till henne framställda begäran, att hon ville berätta litet om, hur hon kommit med i skytte- rörelsen, har hon haft godheten nedskrifva följande rader, hvilka i all sin korthet äro nog så talande: " Huru jag kom att ägna mig åt skytterörelsen, ja, det var af en ganska naturlig orsak.
Allt ifrån min barndom var jag varmt intresserad för allt, som rörde vårt älskade fosterland — och främst allt, som rörde dess försvar.
Då sedan min man år 1900 bildade ett skyttegille i vår hembygd med bana invid vårt hem, vid Näsby, hvad var då naturligare, än att jag med intresse följde de unga skyttarnas öfningar.
deras framsteg!
— Detta intresse dref mig att själf försöka handtera ett gevär, ty den tiden kunde ju måhända komma, då det äfven för svensk kvinna kunde vara af nytta.
Så " sköt jag mig upp ", som det heter, ur rekrytklassen i den första, fick bronsmärke o. s. v., tills jag i år eröfrade guldmärket, och erkänna måste jag, att då jag skjutit den sista serien därför, kände jag inom mig en jublande glädje.
— Jag visste ju, huru skyt- tarna arbetade för denna utmärkelse, och att det ej var så lätt.
— Jag skulle önska, att den känsla, som besjälat mig, vore allmän bland våra svenska kvin- nor.
Jag tror, att vi på vårt sätt skulle kunna gif- va impulser, som kraftigt kunde bidraga till den fos- terländska sakens fram- gång och utbredande.
— KURSEN FOR KONSERVERING AF SAKER VXD ADELSNÄS J.
EN FRUKT OCH GRÖN- TRÄDGÅRDSSKOLA.
E.
THORIN FOTO.
K U R S F Ö R I N L Ä G G N I N G A F F R U K T OCH GRÖNSAKER.
UID STÖRRE utländska trädgårdar är det vanligt, " att särskilda kurser anordnas för konservering af frukt och grönsaker.
Något sådant har emellertid ej skett vid våra svenska skolor af samma art, förr än Adelsnäs Trädgårdsskola vid Åtvidaberg i år anordnat ett par dylika kurser för kvinnliga deltagare.
Det är från en af dessa, som vi i dagens nummer meddela en bild.
För konservering i mindre skala af frukt, bär och grönsaker har man vid Adelsnäs inredt en mindre bygg- NAPPAST har väl en utställning varit inrymd i en värdigare lokal, knappast har väl omgifningen någon gång slutit sig bättre om de utställda föremålen, knappast har väl en utställning gifvit mindre intryck af utställning än här — det är mer ett välordnadt galleri af konstprodukter från den stad och den trakt, hvari Palazzo Pubblico, där de äro inrymda, reser sig som den samlande och behärskande kraften.
När man från den trånga Via Cavours rörliga och moderna handelslif vänder nedåt en af gränderna, som leda till Piazza del Campo (nu Piazza Vittorio Emanuele), ser man plötsligt som i ett trollslag en festlig syn öppna sig för ens blickar.
En syn från medeltiden med dess kärlek till prakt och harmoni i arkitekturen, dess mysticism och slutna kraft.
Palazzo Pubblico behärskar torget från dess lägst liggande del — torget har ju nämligen en amfiteatra- lisk sluttning — och från dess solida stenmassa skjuter det smäckra, himmelsträfvande Torre del Mangia rakt upp i luften, bärande högst uppe en klocka, ämnad på sin tid.
att kalla, att varna och öppna fester med sin klang.
Rätt under det har man den lilla praktfulla loggian, ett medeltida kapell, öppet till tre sidor, med frescer af Sodorna och helgonstatyer, som dekorera hörnen.
Ofvanför dessa och samhörande med orna- mentiken sträcka de små lustiga djurbilderna sina halsar ut mot torget.
Götiskt stiliserade titta de ut ur den rika ornamentiken — det är ett lejon och en bock, en varg, en trast och en gumse, en drake och andra, som man ej så noga kan bestämma, hvart de höra.
Det gemensamma för dem är, att de alla hafva vingar, det må nu vara lejon eller gumsar.
Med sin rika skulptur och sina harmonierande färger verkar det lilla kapellet, stödt som det är mot rådhusets fasta murar, som ett smycke på en allvarlig klädnad.
När man här nere vid palatset ser upp mot torget, som öfverst prydes af Fonte Gaia, den glada källan, som skulle illustrera de muntra festerna och tornerin- Blifve vårt valspråk skal- dens ord: " Varer svenske! "
Häromdagen täflade på Botkyrka skytteförenings bana Södertelje, Turinge, Grödinge och Botkyrka skyttegillen om " Turinge- kannan ", en vandringspo- kal, skänkt till nämnda föreningar af Södertelje skyttegille.
Dessa förening- ar räkna likaledes inom sig en kvinnlig förstaklass skytt, fröken Hulda Hell- berg.
Vi meddela en gruppbild af skyttarne, tagen vid den vackert be- lägna skjutbanan.
För and- ra gången hemfördes poka- DEN SKÅNSKE i&gt; SKYTTE- len som pris af Botkyrka K U N G E N » E. LINDFORS.
skytteförening för uppnåd- Använd J A N S S O N &amp; C:os K O R S E T T E R FRAN DEN INTERNATIONELLA KAPPRODDTAFLINGEN I KRISTIANIA.
1.
DELTAGARNE.
START.
N.
2.
DE SVENSKA SKARPMOEN FOTO.
nad, som medgifver plats åt 12 å 15 kursdeltagarinnor.
I densamma bedrifves torkning och insaltning af grön- saker, beredning af pickles, inläggning af grönsaker, frukt och bär på hermetiskt slutna kärl, torkning af bär och frukt, sylt-, saft-, gelé och marmeladkokning samt bärvinberedning.
En del nyare apparater och ma- terial ha pröfvats, bl.
a. en vid skolan konstruerad tork- apparat af enklaste konstruktion, som visat sig arbeta på ett högst tillfredsställande sätt.
m od el I INGEBORG sista pariserfacon, finnes i alla finare manufakturaffärer i Sverige.
Filialer: Stockholm, Göteborg, Kalmö, Helsingborg
— 421 — IDUN 1904 den doftande rökelsen skulle tränga ut.
Och monstranser, från 1200-talets enkla och nästan arkitektoniskt kom- ponerade, till 1700-talets med rikaste filigransarbete ut- styrda praktpjeser.
En af dem är storartad.
På det matta silfret skimra ametister och topaser i lila och gult.
Några drufklasar ingå i ornamenteringen, hvarje drufva är en granat.
En gång höjda med hostian i kyrkans dunkel, ha de skimrat mot ljuset som bloddroppar.
Bland alla dessa religiösa föremål upptäcker jag plötsligt något världsligt.
En liten plaquette i brons, tillskrifven Benvenuto Cellini, och framställande Angelica och Medoro — eller hvilken annan man och kvinna som helst.
Angelica böjer sig ned och kysser Medoro, som knäböjande omfamnar henne.
I liniernas rytm och det lidelsefulla uttryckets intensitet kunde man göra en sammanlikning med Rodins " Evig vår ", fastän detta lilla utkast endast har tio centimeters höjd.
Ett annat arbete, som faller utanför det religiösa området, är en vas, i haut-relief — skuren i elfenben, med kvinnorof och stridande centaurer.
Figurernas pro- portioner synas mig vara dåliga, de äro alltför korta, men de äro robusta och fulla af lif och utomordent- ligt väl skurna.
1.
DEN NORSKA HAMN.
ETT 2.
ESKADERNS BESÖK I HAMBURGS BORGMÄSTAR BURCHARD OMBORD PÅ AF DE NORSKA KRIGSFARTYGEN.
ATELIER SCHAUL FOTO.
garne på torget, får man en bild af medeltid, som nog är enastående i Italien.
Husen sluta sig fast om platsen i en linie, som här nedifrån ter sig som en halfcirkel, de äro röda och grå med gröna fönster- luckor, de äro allvarliga i sin form, enkla i linierna, men deras inbördes harmoni och deras förhållande till piazzan är fulländadt.
Om man sammanliknar ett annat praktfullt torg, Marcusplatsen i Venedig, med detta, så står den förra som en ofantlig balsalong, elegant, insmickrande, vacker, prydd till fest, bredvid en plats, där man lekt blott med vapen och där man kunnat sluta sig tillsamman för att strida om lif och egendom och äfven där arbetet gått hand i hand med vapenleken, så som man ännu ser af alla de små butikerna och verkstäderna rundt om torget — sko- makare, skärslipare, snickare, marmorhuggare, koppar- slagare.
De arbeta alla för öppen dörr utåt piazzan.
Och på gamla teckningar från Siena antica ser man kapplöpningarne och torneringarne, som uppfördes här sedan urminnes tider med kostymer, fantastiska vagnar och ystra hästar — det fortlefver än i dag i den två gånger på sommaren återkommande " Il Palio ", då de olika partierna i staden täfla om segern.
Nå, vi inträda genom palatsets stora port, passera lyckligt och väl de hungriga vargarne, Sienas emblem, som roflystet sträcka fram sina halsar, under det tvil- lingarne suga näring ur deras kroppar.
Det är mo- deller, huggna i travertin, till de båda vargar, som utanpå byggnaden springa fram från midtelpartiets båda hörn.
Den första salen, en trappa upp, som man träder in i är Sala delle Pace med Ambrogio Lorenzettis frescer: Det goda och det dåliga regementet, och till höger om denna Sala dei Pilastri, hvarest man finner det antika Sienas topografi i de utställda teckningarne och kartorna samt berättelsen om dess lif och historia i dukar på väggarne.
Man kan i Siena från Fortezza di S:a Barbera se en blå bergstopp i fjärran höja sig öfver de andra.
Det är Monte Amiata.
Rundt om berget ligga flere små städer, krönande alla de mindre höjderna, och dem alla återfinner man här, noggrant aftecknade med blyerts på gulnadt papper, sedan flere sekler tillbaka med hus och kyrkor, man ser till och med teglet på taken och löfven på de aflägsna träden.
Där äro Grosseto, Monte Amiata m. fl.
Från närmare håll Monte Aleino.
Och på väggarne träder det antika Sienas lif en till mötes i dunkla färger och naiva teckningar på mörknade dukar.
Det är fester till madonnans ära, af- hållna på en gata eller en piazza, som står oförändrad än i dag.
Präster i rika dräkter bära ljus och svinga För korpulenta personer.
Sändes mot; postförskott eller efterkraf öfver hela Norden.
rökelsekaren, och madonnan i kroppsstorlek, antagligen af vax och uppstoppad, bäres under en baldakin, om- gifven af sina trogna tjänare i biskopsornat eller munkkåpa.
Eller en munk, företrädesvis S. Bernardino, som spelat en roll i Sienas religiösa lif, predikar för menig- heten under bar himmel på rådhusplatsen eller någon annan öppen plats.
Menigheten ligger på knä med uppåtlyfta ansikten.
De äro klädda i röda kåpor, i hvita och grå, och samma uttryck präglar alla deras ansikten.
Munken talar och öfvertygar, ful är han med sin insjunkna mun och spetsiga näsa, men han har ett par vänliga blå ögon, fast de se något lurande ut.
Samme munk, sedermera helgon, återfinner man otaliga gånger på utställningen, oftast förevigad af Sano di Pietro.
Eller det är " Palio " i Siena och man rider vildt i granna dräkter på hästar, iförda lysande schabrak.
Eller där är en tjurfäktning, som utkämpas, och män- nen störta emot tjuren med höjda lansar.
Med all respekt för konstnärens förmåga att återge naturen, tyckas mig dock tjurarne mer se ut som svarta grisar, som störta löst på sina angripare.
På en af dessa taflor från 1600-talet kvarstå ännu rundt om piazzan sju torn af forna tiders tornhus, som de mäktiga familjerna byggde sig till försvar mot fienden.
På ett gammalt kopparstick ser man de vagnar, som användes vid Palion, bland andra en kolossal tillställning med en giraff, ifrågavarande " contradas " emblem, en annan, som föreställer hafvet med Neptun i en mussla, " Torre ", ett torn med en man i toppen, svingande en fackla, " Drago ", håla med drake, an- gripen af en man med lans.
Alla af kolossala propor- tioner.
Som helhet får man en bild af medeltidens fana- tism och helgondyrkan, hand i hand med krigiska vanor och burleskt skämt, någon gång rått, men ofta lustigt i sin naivitet.
Ännu klarare ser man, hur den religiösa fanatismen dikterade för konstnärerna och konsthandtverkarne i Sala delle Pace, där guldsmedskonst och mindre skulp- turarbeten äro utställda.
Först och främst Mino da Fiesoles byst eller rättare haut-relief, ty hufvudet är nästan fristående och kroppen är i relief, af S:a Katerina, Sienas speciella helgon.
Ett kantigt ansikte, men dock med fina konturer, ögonen, frånvarande stirrande under de styfva ögonlocken och munnen bestämdt och stilla hopknipen.
Och dock är det charme öfver detta an- sikte!
Och på sitt sätt lefvande, genomandadt som det är af konstnärens hängifvenhet för sin uppgift.
Alla, eller nästan alla guldsmedsarbeten äro af kyrklig art. Där äro rökelsekar och monstranser, kalkar, altarkannor och krucifixer af de mest skiftande ut- seenden och storlekar.
Materialet är rikt och man har ej sparat på guld och ädla stenar — något måste ju göras för att beveka de oräkneliga helgonen att upp- fylla ens böner.
På ett krucifix är korset inlagdt med ebenholz och elfenben som schackrutor.
Det såg nu icke så värst allvarligt ut.
Där finnas kalkar från 12:te seklet, af primitiv form och outvecklad ornamentik, kalkar i rena- ste gotik i matt eller förgyldt silfver, rökelsekar med rika genombrutna ornamentslingor, genom hvilka Med Många af dessa föremål tillhöra enskilda personer, andra äro lånade från kyrkorna eller " contraderna ", de olika täflande partierna i Palion.
Härifrån kommer man in i Sala Mappamondo, denna sal af beundransvärd skönhet och ädla proportioner, med Simoni Martinis frescer, på den ena väggen Guido Riccio da Foglianos mäktiga krigarskepnad och midt emot en annan, framställande den heliga jungfrun, omgifven, af otaliga helgon .. I denna sal äro väfnader, broderier och spetsar utställda, och här firas en fest af klara eller bleknade färger, sydda med silke på siden och sammet.
Äfven här naturligtvis de flesta kyrkliga föremål.
Det finnes ett stort antal af mässhakar med de kost- baraste broderier och mäss skjortor med gamla äkta spetsar, flere af dem fotsbreda.
Här strålar en i guld- söm på purpurröd sammet, här en i blekt grönt med blommor af silfver, där en annan i matt lila med nötta silfverstrimmor.
Mångas storlek och vidd tala om, att de kyrkans tjänare, som skulle bära dem, haft en an- senligt omfångsrik kroppshydda.
En af dessa mässhakar, från 1700-talet, var vackrare än de andra.
På siden af rödt skiftande lila voro in- väfda slingor af ljusare lila och hvitt samt blekröda rosor och blekgröna blad, sammanflätade i ett mönster, hvars komposition är en ögonfröjd.
Ofvanpå detta de vanliga reguliera banden, denna gång en genombruten spets af guldtråd.
För att bära en sådan " pianeta " med värdighet borde prästen vara skön som en gud.
De äro nu i allmänhet raka motsatsen.
Och här finnes äfven en " pianeta di Raffaello ", som man tror är broderad efter en teckning af Rafael Sanzio.
Det är måhända den dyrbaraste af dem alla, prydd med en mängd figurframställningar, sydda stygn för stygn med silke i många schatteringar, med skuggor och dagrar och inramade i guldbroderier.
Taflorna föreställa Madonnan, Bebådelsen, De vise männens tillbedjan, Uppståndelsen, Nattvarden m. fl.
Figurerna och ansiktena äro uttrycksfulla, fastän materialet natur- ligtvis stiliserat dem.
Bland de många mödosamt arbetade spetsarne på mäss-skjortor, altarkläden, dopkläden och näsdukar, faller mina ögon på en liten spetskrage från 1500 talet, som i sanning är humoristisk.
Den är icke stor, men otroligt fint arbetad.
Motivet är dansande borgfruar i styfkjortel och riddare i barett och knäbyxor.
Figurerna äro icke mer än tre centimeter höga, ögon, näsa och mun äro icke större än ett knappnålsstick.
I flikarne äro lagda öfver hvarandra instrumenter, guitarr, mando- lin och flöjt, ur ornamenten titta figurer fram, som spela på horn, under det att de små människorna dansa sin stela, sirliga dans i det fina trådverket.
I kapellet innanför Sala del Mappamondo äro de dyrbaraste relikskrinen och monstranserna utställda.
I anledning af detta är kapellet upplyst med elektriskt ljus, hvarigenom man får tillfälle att närmare fördjupa sig i Taddeo di Bartolos frescer, som vanligtvis be- finna sig i halfmörker och som nu i det rödaktiga ljuset få en varm kolorit.
Äfven de stilfulla intarsia- arbetena på korstolarne från 1400-talet komma nu till sin rätt, och det har sitt stora intresse att undersöka, hur de äro utförda.
Figurerna, af Dom.
di Niccolö, ha spirituel och kraftig teckning, skuggor och dagrar ha åstadkommits med mörkare och ljusare fanérstycken.
Dagersidan i ett ansikte är ett ljust fanérstycke, ögo- nen ligga måhända i skuggan, ecco, ett mörkt fanér- stycke — lagda bredvid hvarandra utan öfvergång, liknar det en bisarr mosaik på nära håll, men gör god verkan ett stycke ifrån.
De utställda relikskrinen äro af bart eller förgylldt silfver, några inlagda med emalj.
Ett af dem har nära en meters höjd och är helt arkitektoniskt till sin kom- position, med spetsbågsfönster och torn.
Det är från 1300-talet af förgyldt silfver och ämnadt till att för- vara S. Galganos hufvudskål.
Några af dessa relik- skrin äro prydda med figurer, dessa äro dock groteska och klumpiga.
På ett af dem är ett litet Kristushufvud i relief, skuret i pärlemor.
Fields reduktions- (afmagrings) kur, af läkare garanterad absolut ofarlig, i satser, tillräckliga för en tre veckors kur.
hvarje sats följer en fcroschyr, innehållande nödiga råd och upplysningar.
Pris per sats 20 kr.
Rekvireras hos Rields G e n e r a l - D e p ö t för Norden, (W alflid Swenson), Greftnregatan 64, Stockholm.
IDUN — 1904 1 Förnämsta tvättmedel (= äro och förblifva dock vid finare tvätt | HYLINS Ekonomi-Tvål E och vid gröfre tvätt (byk) I HYLINS Prima Tvätt-Tvål 422 — När de tagas fram ur klostrens och samlingarnes gömmor, föra de i vår upplysta och klarseende tid ett lefvande språk om medeltidens religiösa fanatism, dess svårfattliga och mystiska föreställningar, dess arbete och konstskicklighet.
Alice Nordin.
Siena.
Aug.
1904.
| NATAN Så komma vi till den polykroma skulpturen, i mitt tycke något af det, som på hela utställningen har minsta värdet.
De flesta af dessa helgonbilder, lånade från kyrkorna, äro af naturlig storlek eller däröfver, skurna i trä, målade eller förgyllda, råa och ofulländade till sin form, naiva med sina patetiska gester, som så ohjälpligt fördärfvas af det konstlösa utförandet.
Man måste ju naturligtvis taga i betraktande att flere af dem räkna sitt upphof ända från 1300-talet.
En gammal helgongubbe, S. Antonio, med hvitt träskägg, röda läppar och svarta kulor till ögon, kunde godt användas till " buse " åt små barn.
Antagligen var han en hedersman, där han vandrade omkring med röd bönbok under ena armen och den andra var- nande lyft mot en syndig mänsklighet.
På en enda af dem, af Cozzarehi, en S. Giovanni i terracotta, ha de färgade paltorna ej förmått förringa ansiktets ljufva skönhet.
Han knäböjer i extas, uttrycket är själfullt och hängifvet, läpparne halföppna och ögonen för- sjunkna, riktade mot jorden.
På några af dessa helgon- statyer, af Jacopo della Quercia, har träet fått behålla sin ursprungliga färg med några få variationer och de göra ett bättre intryck.
En utställning af gamla vapen och konstsmide är intressant som kulturbild.
Stora klockor, nycklar af olika dimensioner med vackra handtag, lyktor, port- klappar med lejon och drakhufvuden, i silfver ciselerade amforor gifva ett begrepp om, hvad den tidens ciselörer och konstsmeder kunde åstadkomma.
Dock säga italie- narne själfva, att just på detta område, som är en gammal specialitet för Siena, saknas verkligt representa- tiva ting.
I Sala dei Concistorio äro miniaturmålning, text- ning på pergament och gamla handskrifter utställda.
Frescerna i taket äro utförda af Beccafumi — de äro föga rijutningsrika att se på.
Jag kan inte försona mig med hans svulstiga och formlösa behandling af människokroppen (från detta omdöme måste man dock fritaga teckningarne till mosaikerna på golfvet i Dom- kyrkan), det svarta i skuggorna och det litet upphöjda i komposition och uttryck.
Man måste medge att det är ett visst dramatiskt lif i många af de scener han målat, men motiven, råa i sig själfva, äro ej förädlade af hans konst.
Kroppar med afhuggna hufvuden och blod i strömmar höra ej till de uppgifter, som äro konstnärligt njutbara.
Han är ju ej den ende renäs- sanskonstnär, som återgifvit dylika händelser, men han har i alla fall ej haft i sin makt att försona åskådaren med dem.
Men hvad som är Intagande och förtjusande att se i denna sal, äro de utställda handskrifterna med sina miniatyrer.
Präntade och målade i klostrets stillhet med klara färger på det gula pergamentet, bära de ännu i dag vittne om stor konstskicklighet, tålmodigt och hängifvet arbete.
Man kan följa miniatyrmålnin- gens utveckling från 12-te seklet till det 16:de, från den romanska tidens primitiva former, genom utveck- lingen, dess höjdpunkt under gotikens bästa tid och slutligen dess nedgående under barocken.
Under gotiken användes mycket figurer på dessa miniatyrer.
På en dylik, från 1400-talet, framställes de tre vise männens besök i Betlehem, änglar sjunga och spela, och ur ornamenten titta narrhufvuden fram med hättor och vidunderliga näsor, måhända en slags djäfvulstyp — den är ofta återkommande.
Så ha vi den heliga jungfrun under olika situationer, ornamenten bli allt rikare och guld användes mer och mer, så komma djurbilder in, äfven vapen ingå i dekorationen, krigshändelser skildras, under det att begynnelsebok- stafven, som illumineras, blir allt mer konstigt och obegripligt omslingrad.
På en se vi en personifika- tion af Treenigheten, Gud Fader med tre näsor, tre munnar, två ögon och håret benadt midt i pannan.
Den fantasien synes mig nu vara något djärf.
Fram på 1600-talet ha miniatyrerna ej längre samma prägel.
Barockens klumpiga former ha ersatt gotikens mystik- fyllda bladverk, runda änglar ha intagit de asketiska helgonens plats, konturerna äro ej mer så skarpa och färgerna ha ej längre den hårda klarhet, som karak- täriserar de götiska miniatyrmålningarne.
BRUNS TELSE AF HISTORIA.
SIGRID BERÄT- HAMPUS DOTTER.
BLAD UR MAGDALENA BRUNS DAGBOK.
S E P T E M B E R 188.
.
.
I morgon fyller min gosse sju år.
Jag tänker fira dagen genom att gifva honom det rum, som hädanefter skall bli hans.
Öfver sängen har j a g hängt hvita gardiner, ty min gosse skall vänja sig vid att älska det ljusa och rena.
D e n lidelsefria, hvita färgen skall hägna hans sömn och hans dröm- mar.
Och täcket ' är så ljust blått, att han måste vara prydlig och varsam för att ej smutsa det.
Jag skall säga honom, att det är hans alltsammans och att ingen annan än han har rätt att förstöra något i rummet.
Kanske skall han då känna sig som beskyddare för sitt ljusa lilla rum och så beskydda det mot sig själf.
Öfver sängen står Kristusbilden.
Kanske är det för min egen skull, j a g ställt den så, ty Natan kan ännu ej fatta, att det är en guda- son, som iklädt sig människogestalt.
Jag säger honom bara, att det är den ädlaste, den goda- ste och mest uppoffrande, som mor vet, och att jag därför vill, att Nan ofta skall se på hans bild.
Nans säng står bakom den ljusblå skärmen, så att där är hans sängkammare, den lilla vrå, där han tänker sina hemligaste tankar, där han ber sina böner, där han i ostörd ensamhet kan blotta sin lilla kropp vid tvättfatet.
Jag har lofvat Nan att från och med i morgon skall ingen jungfru vara honom behjälplig vid af- och påklädningen; bara mor skall komma, när han ropar.
I den andra delen, " Natans salong ", är bara den lilla hvita träsoffan och det stora bordet och bokhyllan.
Jag har tagit bort den meliska Venus, som stod i salongen, och ställt den på Natans hörnhylla med ett dunkelblått kläde bakom.
Den passar bättre i den intima och kyska atmosfären i min gosses rum än i salongs- luften, som alltid är full af främlingars okända tankar och ord.
Andreas tyckte, att det var oförståndigt, ty Natan har ingen glädje af det, och det har han j u rätt i.
Men j a g vet, att min lille Nan blir stor en dag och börjar se omkring sig, och då skall han erfara, att den skönhet och tjusning, som kan bo i en kvinno- kropp, den är icke ny för honom, den är ett barndomsminne, som går tillbaka in i det omed- vetna, framskymtande ur hans barndoms kam- mare, där han minnes den oåtkomlig och snö- hvit.
På väggen har j a g satt upp hans " galleri "!
Det är tio store män, sådana som kunna fylla en gosses håg med tankar och ärelystnad.
Nu äro de bara " gubbar " för min lille pys, men han skall lära sig att hålla af dem som gamla vänner och så, när han frågar om dem en dag, då skall han få deras bedrifter till lifs, en i sänder, tills han älskar dem, afundas dem och längtar att bli stor som de och ädel som de.
Men midt på väggen sitter en sparbössa.
Jag har målat en liten skylt, på hvilken står: " Till Natans syskon ".
Han har inga syskon, min älskling, och j a g fruktar, att hans sinne skall bli själfviskt.
Glädjen att få dela ut bössans innehåll hoppas j a g skall sporra honom att lägga sina slantar i den.
— Januari 189 •.
• Hvilken glädje och hvil- ken sorg känner jag icke!
Natans lärare har suttit och talat med mig i dag.
Han sade, att Natan är så ärlig, så fint kännande, och att han icke har begrepp om ståndsskillnad.
Hans största fel, tycker kandidat Ligner, är en viss vekhet och obeslutsamhet samt en nästan plåg- sam skönhetsdyrkan.
A c k, j a g har själf sett det!
Strax efter detta samtal kommer j a g in i Natans rum, där han ligger på knä vid sin byrå och stoppar något under kläderna, långt in i lådan.
Jag frågade honom hvad det var, men han blef blodröd och sade, att det var ingenting.
Då j a g stod kvar, tillstod han, att det var en sak, som han fått ".
Hvarför lägger du den där? "
Nu kommo tårarna i ögonen på min gosse, och under skjorthögen drog han fram en " liten hvit vaxhund med röd nos och svarta fläckar, en afskyvärd liten tingest, som han fått af jungfru Pina.
Hon hade köpt den och med stolthet gifvit den till Natan.
" Hvarför lägger du den där, Nan '? "
— " Den är så ful, mamma ", sade min gosse, och j a g måste vända mig bort för att ej visa mitt leende.
" Men jag vill ej kasta bort den.
Pår den ligga här, får j a g ha d e n ' h ä r? "
Min lille Nan, hur skall det gå dig?
— April 189.
.
.
Jag får nya bevis för att Natan är en liten estetiker, ty fastän han är bara 11 år, är han en beundrare af kvinnlig skönhet och älskvärdhet.
Jag måste småle, när j a g ser honom utvälja Signe N. bland de andra flickorna!
Han har förtrott mig, att hon har de mjukaste händerna och är så lätt, att man kan bära henne.
Natan är olik andra gossar däri, att han aldrig hyst förakt för flickor.
Han har något stillsamt och likväl hurtigt i sitt sätt, som gör att han trifs med dem, och j a g anar, att när han är på tu man hand med en lekkamrat — han leker helst med en i taget!
— så drar hans fantasi dem med in i de lekar han diktar, och så blir han, trots sitt stillsamma sätt, likväl den här- skande.
— September 189.
.
.
— Natans 13:de födelse- dag.
Andreas och j a g ha gifvit Nan ett minne af hvar och en af " de tio store ", som han kallar sitt galleri.
En reproduktion af Rafaels Madonna, en skrift af Linné, en bok af Tolstoy (som han får spara med att läsa) o. s. v. Han blef så lycklig, men mest öfver den lilla Karl Xll-statyn, som han önskat.
Hur har han blifvit så betagen i hjältekungen, — krigs- kungen?
Han är inte min favorit.
Det är väl en droppe från kandidat Ligners lärdomsbägare.
Jag ser, att det växer blommor i min gosses sinne, dem j a g icke anat.
Men j a g skymtar då och då, och de fylla mitt hjärta med oro och vördnad.
Jag har icke rätt att hindra honom att böja knä för det, som är stort för hans hjärta.
.
December 189 • •.
Tyngst är mig tanken, att j a g skall lämna Nan, ty fastän doktor K.
säger, att j a g inte skall oroa mig ännu, så känner jag så visst, att min tid inte blir lång.
Min Natan skall till staden i höst, till kamra- ter och nya förhållanden.
Jag litar på hans karaktär, men känner, hur synd det är om honom att bli ensam.
Jag har fått komma in i hans barndoms tanketempel, men nu börjar han bli stora gossen, nu växa hvalfven där- inne.
Hade han varit kvar härhemma och finge jag lefva, då vet j a g ju, att j a g miste honom i alla fall, ty nu kommer den tid, då han stänger sitt inres portar och dyrkar, tyst och skygg, gudar, dem vi äldre ej få känna.
Men vore j a g nu kvar hos honom, skulle hans blick likväl stundom säga mig, hurudan hans guds- tjänst är, säga mig, om det ljuder rena och ljusa harmonier genom hans hjärtas tempel.
.
.
men, j a g skall dö.
Känner mig icke rädd, bara undrande.
Lifvets gåta, dess hemliga,
— oaflåtliga trånad efter skönhet och fullkomlig- het, finner ingen lösning här, det har j a g känt så visst.
Kanske i döden.
.
.
efter döden?
Om icke Nan vore, skulle vägen inte synas så bitter.
Men hjärtat vill nästan stanna af öm- het, när j a g besinnar hans ensamhet.
— (Skrif- vet senare med små bokstäfver i blyerts, stod det:) Min Nan, för den kärleks skull, med hvilken j a g älskat dig, lef i renhet!
Tror du icke, att j a g vet dina strider?
Den bok, i hvilken dessa rader om Natan Bruns barndom stodo, fick han själf, enligt fru Magdalenas vilja, på sin 17:de födelsedag.
Då hade hans mor varit död i tre år.
Liksom när man håller en tafla upp mot lampljuset, de särskilda färgerna och teckningarna förtydligas och skärpas, så skärptes och förtydligades mo- derns bild för gossens sinne genom den lilla dagboken.
Och han begick det för den tidigt fader- eller moderlöse så vanliga och ljufva misstaget att förhärliga den bortgångna.
Hon blef det godas och skönas ideal för honom, men såsom bakom en slöja, i en dröm.
Hon stod bevarad i hans inre med ett leende kring smala fina läppar och med ett par händer, hvilkas ömma smekning han fick tråna efter.
D e sista orden i den lilla boken, de orden, som särskildt voro skrifna till honom, de voro hans lifs första, stora händelse.
En större än den, då hans mor dog.
T y bakom dem skymtade Natan en stor och öm oro.
Dessa få ord blefvo hans lifs medelpunkt för en lång tid.
Han förstod dem ej fullt, och just därför blefvo de fängs- lande för hans själ.
För den, som tror på det mystiskas makt i världen, tror på en andes möjliga makt att vara med i en lefvandes tillvaro, för den kunde den döda Magdalena Bruns inflytande öfver sonen synas som en bekräftelse på mycket underbart.
T y i inre renhet och skönhet, fastän brådmogen och litet inåtvänd, hade Natan lefvat igenom de farliga gosseåren och blifvit student.
Men hvilken makt är mera mystisk, mera stark och underbar än den lifsluft ett barn super in från sitt första andedrag?
Hvilka hemlighetsfulla krafter gömmer icke dess första viljande; hvilka starka intryck bevarar det icke från det omedvetnas vaknande till vetande!
Natan Bruns skyddsängel var en kysk och själfull moders i honom nedlagda renhetsarf.
I alla det yttre lifvets förhållanden, hade fadern styrt för Natan, icke inseende hur väl gossens krafter och möjligheter just i detta hade bort stärkas.
Därför blef det fadern, som bestämde Natan för juridiken, såsom det mest praktiska för lifvet, och Natan var glad öfver att själf slippa afgöra detta val.
Likväl bad han om och fick tillåtelse att studera konst- historia och arkeologi bredvid.
T y det var hans intresse från skoltiden.
Andreas Brun tyckte, att som gossen var ung och rik, så kunde han väl inte behöfva ha så brådtom med examen.
Han förebrådde sig sedan själf så ofta sin svaghet, när sonen vid unga år dog, utan att ha tagit någon fullständig examen, utan " att vara något ".
När Natan Brun reste till Uppsala, var det med en känsla af att han nu reste mot friheten.
Skoltvånget var förbi; småstadsförhållandena skulle bytas i en universitetsstads fria lifsvill- kor.
Fadern hade varit generös mot sin gosse, och Natan tyckte att det underhåll han fick skulle räcka till uppfyllandet af tusende önsk- ningar.
Trots faderns skämt att man i Uppsala skulle taga honom för antikvitetshandlande, förde han 423 - IDUN med sig hela sitt rumsmöblemang, förstärkt med åtskilliga för honom dyrbara saker från det gamla hemmet.
Och med detta och sina två stora, fyllda bokhyllor inlogerades Natan Brun i en dublett vid Järnbrogatan.
Gods- ägare Brun stannade en dag hos sin son, och det var först, när han rest, som Natan kände sig fullt säker på sin nya lyckas verklighet.
Han vandrade omkring på de tysta gatorna i den ljumma septembernatten och kände med ungdomens hela värme och oreflekterade beun- dran den gamla stadens traditioner strömma sig till möte.
Han tänkte på, hur många unga, djärfva drömmar där drömts, hur många flitiga och ifriga och onödiga steg där trampat genom gatan, han tänkte på skrattet och sången, som genljudit bland de små byggningarna, och han fick plötsligt tårar i ögonen.
Därför att han var ung, tänkte han, och med i allt detta, och därför att han hade så mycket framför sig.
Det kom också öfver honom en viss tung vär- dighet, när han fick se Geijers-stoden.
Han tänkte på så många stora vetenskapsmän, skal- der och diktare, som gått här liksom han nu, unga och vetgiriga.
Hvad skulle han bli för juridiken?
Det for som ett plötsligt, smärt- samt tvifvel genom honom, att den här arbets- lusten och lifsglädjen skulle inte hålla i sig.
Men han slog bort tanken och gick hem och lade sig.
Några år förgingo, under hvilka Natan var, hvad man i Uppsala kallar " plugghäst ".
Dock inte i detta ords egentliga bemärkelse.
T y han läste inte på examen.
Juridiken tog han nämligen endast som den nödvändiga barlasten för sitt lifs rätta farkost, hvilken nu seglade ut i sol och frisk bris.
Men med hänförelse läste han däremot all litteratur, konsthistoria och arkeologi.
Någon gång gick den tanken genom honom, att han styrt in på orätt stråt, att han borde byta studium och på allvar g e sig in på detta, som intresserade honom.
Men under denna tid hade han ingen, som gaf ho- nom råd, och hans veka vilja gaf allt för gärna efter för faderns bestämda mening, att den juridiska banan var den, som man kom längst på och som man hade största nytta af för framtiden.
Så gick tiden och Natan var på det hela taget nöjd och glad och lät sin fram- tid tills vidare ligga i gudarnas knän.
För resten lefde Natan Brun som en ung jungfru i sin lilla dublett.
Han omgaf sig med det, som kunde fröjda hans hjärta och ge innehåll åt hans lif.
Ingen konsert, intet intressant föredrag i Uppsala eller hufvudsta- den lät han gå sig förbi, han fyllde sitt rum med taflor och konstverk.
Och böcker voro hans vänner och förtrogna.
Hälften af hans lif lefdes helt visst genom dem och hade utan dem kanske blifvit ödsligt och innehållslöst dessa första studieår.
När fadern brummade öfver de stora summorna, som gingo till bok- och konsthandeln, skrattade Natan och slog upp en sida i sin räkenskapsbok, där det stod: nöjen.
Den var så godt som blank, och fader Andreas måste också skratta — och betala.
(Forts.) TEATER OCH MUSIK.
K UNGL.
TEATERN inledde i torsdags höstens operasä- song med uppförandet af Meyerbeers " Profeten ", som gafs med uthvilade rösters schwung och inför en- någorlunda talrik publik.
D RAMATISKA TEATERN gaf samma dag under den nye direktörens, herr Fredriksons, regime sin första föreställning för det nu begynnande spelåret.
Program- met var af mycket tam art, i det lustspelet " Krig och fred ", blött och stött otaliga gånger förut, uppfördes.
Den nyrestaurerade salongen företedde emellertid den behagliga anblicken af en mycket talrik publik, hvari- bland märktes den nu afslutade sommarkursens deltagare.
1904 t V. E.
ÖMAN.
I SAMMA minut som tryckpressen skall sät- tas i gång för att trycka veckans Iduns- ' nummer, maler den elektriska gnistan, att en af vårt lands bästa journalister, Nerikes Alle- handas hufvudredaktör,.
skalden och språkkän- naren, fil.
d:r Viktor Emanuel Öman, aflidit för egen hand, efter en lång och marteran- de sjukdom, 71 år gam- mal.
Han var en genuin uppsvensk, i det hans vagga stod i Ramsbergs bergsförsamling af Öre- bro län, h varefter han V. E. OMAN.
sedan, med endast någ- ra års af brott under studieåren, tillbragte hela sitt lif i Örebro, verkande som skald, språkfor- skare och tidningsman.
V i d Jena universitet promoverades han 1859 till filosofie doktor, hvarefter Hjelmarstaden blef den arbetshärd, där han gaf det bästa af sina starka intellek- tuella krafter, alltid med samma mål för ögo- nen: utvecklingen af Sveriges andliga odling.
Där sjöng hans sångmö sina af frisk ingifvelse och varm, okonstlad känsla präglade sånger, hvilka samlats under titeln " Lyriska blad ", och den episka cykeln " Riddar Herburt och jungfru Hilde ", där klädde han i^glänsande svensk versskrud Miltons " Det förlorade para- diset " och " Det återvunna paradiset " samt eröfrade för tolkningen af Euripides ' " M e d e a " Svenska akademiens andra pris.
På den språk- vetenskapliga litteraturens fält var han där- jämte ifrigt verksam.
Som tidningsman, först i egenskap af med- arbetare i " Nerikes Allehanda " och " Allehanda för folket " samt sedan i egenskap af den först- nämnda tidningens hufvudredaktör, har hans frisinnade, ärliga och fint skurna penna gjort stora insatser i svensk journalistik.
Särskildt torde hans hemstad och för öfrigt hela Nerikes- bygdens befolkning ha hans ande att tacka för många väckande meningar och många fri- sinthetens fläktar.
Svenskhet var det utmärkande draget i V.
E. Ömans andliga fysionomi, en robust rätt- framhet, litet kärf på ytan, men gömmande det varmaste hjärta.
Och denna svenskhet tog sig uttryck i en innerlig förståelse af och kärlek till svensk natur coh svenskt lynne, hvarför äfven hans vackraste dikter i sin enkla, klara form äro uppsvenska naturidyller af linnéablommans blyga skönhet.
Sig själf och sin samtid i Örebro och trak- ten däromkring har han på ett friskt, okonst- ladt sätt skildrat i memoarsamlingen " Från min ungdomstid ", som, enligt hans egen utsago i företalet, är nedskrifven under långa, sömn- lösa nätter för att fördrifva svartalferna från hufvudgärden.
Dessa svartalfer blefvo honom dock till sist öfvermäktiga och satte det dödande vapnet i hans hand.
Ej ens skönhetens och vishetens genier i det boköfverfyllda arbetsrum- met, där han njutit sina lyckligaste stunder vid forskning och diktning, kunde hålla dem fjärran.
Stoftbojorna blefvo för trånga för hans ande, som alltid törstat efter ljuset och offrat det yppersta af sin kraft för att skänka en gnista af den eviga flamman åt människorna.
ERNST HÖGMAN.
IDUN — 1904 B e r e d n i n g: Yid inköp af kräftor bör man tillse att de äro lefvande.
De sköljas väl och nedläggas i det kokande vattnet, tillsatt med saltet och dill- Redigerad af stjälkarna, samt få koka, med lock, omkr. ELISABETH ÖSTMAN.
Inneh.
af Elisabeth Östmans Husmoders- 10 min.
De få kallna i sitt spad.
Kräf- torna uppläggas i pyramid och garneras kurs i Stockholm.
med dill och citronskif vor samt serveras, FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR em så önskas, med ättika, peppar och matolja.
VECKAN 28 AUG. — 3 SEPT.
1904.
K Ö KS A L M A N A C K S ö n d a g: Af redd buljong med frika- deller; kräftor; stekt orre med salader; hallon med gräddskum och mandelspån.
M å n d a g: Pudding af kött med po- tatismos; körsbärssoppa med skorpor.
T i s d a g: Rimsaltad fårbringa med spritärter; filbunke.
Onsdag: Puré af ärtskidor med rostadt bröd; kokt makrill med persilje- sås och potatis.
Torsdag: Oxstek som vildt med brynt potatis och vinbärsgelé; rabarber- kräm med grädde, Fredag: Bräckt skinka med stuf- vade turska bönor; risgrynsgröt med äpplen.
L ö r d a g: Kall oxstek med potatis- pudding; saftsoppa med klimp.
Anspråkslös, energisk och b a r n k ä r flicka, H a l l o n m e d g r ä d d s k u m (f.
6pers.).
3 hg.
hallon, socker efter smak, VA lit.
tjock grädde.
4 P u r é af ä r t s k i d o r (f. 6 pers.).
41it.
urspritade ärtskidor, 2 hg.
spenat, salt, 3 lit.
vatten, 2 lit.
efterbuljong, 2 msk.
smör (40 gr.), 3 msk.
mjöl, 2 morötter, 1 kkp.
spritade ärter.
B e r e d n i n g: Artskidorna sköljas väl jämte spenaten, påsättas i kokande, sa !- tadt vatten och få koka med tätt slutet lock, tills de äro riktigt mjuka (omkr. 4 tim.).
Då tillsättes buljongen, och ski- dorna få ytterligare koka 1 tim, hvar- efter de passeras.
Den passerade soppan bör utgöra 2 lit.
Smör och mjöl sam- manfräsas, purén tillsättes litet i sänder, och soppan får koka 10 min., hvarefter Smör och mjöl sammanfräsas, kött- den skammas och afsmakas med salt.
Kvinnlig sjukgymnast villig såsom familjemedlem gifva ung fru massage och hjälpa till med inom hus förekom, lättare görom.
önskas af tjänste- mannafamilj i Helsingland.
Fritt vivre, fria resor.
Sv.
genast jämte fotografi till " Öije " ' Jerfsö.
I en landtprestgård, 5 km.
fr. Husums * ånebåtshamn,Önskas en allvarlig äfven i språk och musik kunnig van lärarinna att undervisa tvänne flickor k 10 och 11 år samt en 8-årig gosse.
Sv.
med upp- gift om ålder löneanspråk ni.
m. sändes snarast möjligt till Carl J.
E. Hasselberg, Kyrkoherde, adr.
: Husum.
\ / n g r e prästfam.
i Norrland, önsk.
till * hösten, en ung, anspråkslös, musikal, flicka, som mot fritt vivre vill deltaga i För enkel bild.
flicka cirka 30 år, van alla hushållsgöromål.
Sv.
jämte fotografi vid landthush.
finnes plats t. hösten i liten till " Familjemedlem, M.
S.
", Iduns Exp.
familj å Herrgård i Södermanland.
Svar p n ordentl., stadgad o.
allvarl., bättre t.
" God plats " Sormlandsposten, Eskils- fif flicka, kunnig i sömnad, hälst ej und.
25 år, önskas för två barn, om 6 och 3 år.
O B S.
!
Sv.
med rek.
och löneanspråk till " Em- En engelsktalande dam, som är villig ungfru, van och kunnig att på egen betsmansfamilj ", Borås.
hand sköta ett ordentligt hushåll, I ärarinna önskas för en gosse och en till, en ä två månader, utan annan er- erhåller plats i Sthlm t. hösten, i tre pers. flicka om 8 och 7 år; Den, som genom- sättning än fritt vivre och uppehåll i familj.
Godarek.frånföreg.
platser nöd- gått Småskoleseminarium eger företräde.
bildad familj, meddela tallektioner å vändiga.
Svar till " Ordning o. duglighet " Sommar- och vinterferier fria.
Svar med sagda SPRÅK torde genast skrifva till P.
R.
DAN NORRTELJE.
fotografi, betygsafskrifter och uppgift Iduns exp.
om lönepretentioner insändes till " S.
B.
", B a r n f r ö k e n.
p n k e l o. anspråksl.
bättre flicka, ej und.
adr.
Mullsjö, p. r.
En bildad och snäll flicka utan pre- I- » 25 år, van vid sparsamhet o ordn.
Anspråkslös lärarinna erhåller plars på MED PRAKTISK ERFARENHET O. FULLT KUNNIG * • landet att undervisa 2 flickor 6 å 8 tentioner, kunnig i sömnad och med lust och fallenhet handhafva barn, öfver- I STORT LANDTHUSHÅLLS SKÖTANDE o. allt hvad år i vanliga skolämnen och musik.
Sv.
därtill hörer får t. hösten plats på större med fotografi och löneanspråk till " H ", vaka deras läxläsning samt vara hus- modern behjälplig med i hemmet före- egend.
i Skåne Sv.
m. bet.
rek.
o. löne- Hult, p. r.
/ V- ' kommande göromål, erhåller plats den anspr.
sändes t.
" 1904 " Glemmmgebro p. r.
1 sept.
i yngre familj på Saltsjöbaden.
Pretentioner göres på utmärkta rekom- p n barnkär o. pålitlig flicka, hälst Öfver mendationer.
Ansökan med betygsaf- ' 20 år o. något kunnig i sömnad, får van vid landthushålln., slakt och bak, skrifter och fotografi till " Augusti 1904 till hösten plats såsom barnjungfru på erhåller i Okt.
bra plats på landet.
Sv.
Saltsjöbaden " uncl.
adr.
S. Gumselii, A n - landet för tre barn 9, 6V o. IVa år.
Be med betygsafskrift., uppgift om ålder o. nonsbyrå, Stockholm.
tygsafskrifter, om sådana ej finnas, löneanspråk samt fotografi insänd, und rekommendationer, o. fotografi sändas adr.
" Enklare kokerska ", Iduns exp.
Ä ldre änkefru i Stockholm, m. en fröken till Friherrinnan S. Wrangel, f- Tamm, * * önskar erhålla en stadgad, pålitlig Säby, ' Strengnäs.
jungfru, fullt kunnig i matlagning och inom hus förefallande sysslor sinnad för önskas till hösten en infödd tyska, a n renlighet o. ordn.
samttrifvas i hemmet, språkslös och barnkär, samt kannig i fleråriga betyg önskas.
Svar till " Fru erhåller för manlig plats att ensam sköta hushåll och sömnad.
Bästa referenser E.
C.
C.
H.
', Dalarö, p. r. h uset för enensam ungherre på landet.
Till erfordras.
Svar till " God plats " Annons- / ^ o d t om pl.
för lärarin., värdin., sall- uppeldning om morgn., skurning o. tvätt byrån, Ö. Larragatan 1, Göteborg.
skapsd., kontors-, affärs-, hush.- o. lejes.
Svar med fot-, rek.
o. löneanspråk till barnfr.
Norra Inack.-Byrån Malmskil- " Tjänsteman " Gumselii Annonsb., Malmö.
DILDAD, ANSPRÅKSLÖS FLICKA, som ärkunn.
nadsgatan 27, Stockholm.
i matlagning och villig att uträtta alla inom liten familj (2 personer) före \ / ö 1 n n o Ett musikaliskt frun- ng, anspråkslös musikalisk dam, med kommande sysslor erhåller plats den V d i U 111II d.
timmer med godt sätt förmåga att föresså att hem samt 1 oktober.
Svar med lönepretentioner och god karaktär, fullt inkommen uti ett att taga vård om en liten IVa års flicka och helst fotografi till " W.
S.
", Gumselii hems skötande erhåller stadigvarande får plats nästa månad.
Referenser, ål- Annonsbvrå, Malmö f. v. b. plats i Helsingfors hos medelålders un^ der, hälst fotografi till " Villahem. "
p. r. karl i god samhällsställning.
Sv.
jämte p n undervisningsvan lärarinna erhåller uppgift å referenser, löneanspråk och Stockholm, Rödbotorget.
* * * plats på landet, att läsarn, två flickor fotografi torde insänd, till " Angenämt 8 o. 10 år i vanliga skolämnen, språk o. nspråkslös flicka önskas I höst att så- musik.
Sv.
m. foto.
och löneanspråk ti.l Hem ", Skandinaviska Tidningskontoret.
Arsenalsgatan 1 B, Stockholm.
som lärarinna undervisa 3:ne barn " Landthem ", Motala V. om 11, 12 och 13 år, i vanliga skolämnen och språk samt något deltaga i hushållet.
enkelt prästh.
på landet önskas till Betyg och löneanspråk torde sändas till hösten en undervisningsvan lärarinna " Tjänsteman ", Unnaryd.
komp.
att underv.
3 flickor, en i student- ämnen, 2 i vanl.
skolämnen o. språk.
Sv.
LLVPRTLFINT elementar och semi- m. ref. o. löneanspr.
t.
" U.
", Mjölby p. ng, språk- o. musikkunnig flicka med U V C I 11 DL IL nariebild.
m. examen vana vid skrifgöromål, önsk.
plats på helst från Wäxiö får god plats och hög kontor el.
i fam. i in- el.
utlandet.
Sv.
Anspråkslös lärarinna önsk.
i höst för lön.
Betyg till " Herrgård ", Iduns Exp.
till " Hösten 1904 ", Örebro p. r.
* " * en gosse och en flicka om 9 och 7 år, till den l:sta Sept.
hvilka förut åtnjutit undervisning i små- ng bättre flicka somgenomg.Kristine- skola.
Svar med fotografi och lönean- hamns Pr.
Skola önskar plats i bättre språk m. ni.
till " Gösta " adr.
Hällnäs.
fam. för att hjälpa till i hushållet och med skrifgörom.
nskar få vara ansedd undervisningsvan och musikalisk, omkr. n pålitlig och BARNKÄR JUNGFRU ej för som medlem af familjen.
Svar emotses 20 år, seminarieutbildn.
önskvärd, önsk. '
ung, erhåll, god plats i bättre fam. tacksamt till " 20, 1904 *, Klef p- r. af familj i Dalarne för 2 ä 3 flickor i åld.
i landsortsstad.
Sv.
med betyg, rek.
o. 9 — 11 år.
Sv.
med betygsafskrifter, foto- löneanspråk sändes und.
adr.
* * H.
P.
", O l a t s som värdinna i bättre hem Önsk.
grafi och löneanspråk till " September Iduns Exp.
f. v. b.
* 28-årigt bild.
o. pålitl.
fruntim.
Goda 1904 ", ldans exp.
ref. Sv.
t.
" L. W. ", Gumselii Annonsbyrå, ladlynt, ung flicka med rekommenda- Malmö.
tioner får plats som barnfröken för nspråkslös, bildad flicka, musikalisk 3 barn mellan 2 och 5 år.
Svar märkt n i a t s som handarbetslärarinna ell.
ock • som brodös i textil- eller tapisseri- och med någon undervisningsvana, " Gladlynt 04 ", till Iduns exp.
affär Önskas af anspråkslös flicka, som m. får plats till hösten att undervisa 2 högsta betyg genomgått H. Arb.
Vänners flickor på 7 och 8 år samt biträda med ontors-, handels-, hushållsbitr., ung handarbeten och lättare sysslor inom- värdinna.
Guvern.
(lön 3 — 400) önskas väfskola o. handarb.-kurs för lärarinnor hus.
Svar med betyg, foto.
o. löneanspr.
Lästmakareg.
30 Sthlm.
J. Larsson &amp; Co. samt Hulda Lundins slöjdärarinnekurs.
Svar till " Hilda ", Iduns Exped.
1 v- b. till " M.
G.
", Lommaryd p. r.
Ej inskrifn.-afgift.
G U V E R N A N T.
Under ett år el.
eventaelt längre tid önskas lärarinna, som desslikes kan un- derv.
i musik, för 3 barn.
9 läsmånader.
Lön300 kr.
förutom fritt vivre.
Äldre har företräde.
Svar till Fru Nora Svensson Långvallsfors (Bohuslän) Ostad.
H u s h å l l e r s k a t. l a n d e t J Enklare kokerska, 2 / bildad familj En ung, bättre flicka U A I G P L A T S S Ö K A N D E U U Lärarinna, A G K B e r e d n i n g: Risgrynen skållas i hett skrapas och skäras i tunna kokas mjuka tillsammans vatten och påsättas i kokande vatten.
och läggas i soppan.
Den Äpplena skals, skäras i fina klyftor och tillsättas jämte sockret i gröten, som stekt eller rostadt bröd.
därefter får koka omkr. 2 tim., under det den ofta omröres.
När gröten är fär- K o k t a t u r s k a b ö n o r (f. 6 pers.).
dig, iröres punschen, och den serveras 1 kg.
färska, turska bönor, 4 kkp.
vatten, genast med gräddmjölk.
V2 msk.
salt, 3 msk.
hackad persilja, 3 msk.
smör (60 gr.).
Potatispudding (f. 6 pers.) IV2 liter oskalad potatis, vatten salt, 2 — 3 ägg, B e r e d n i n g: Man väljer hälst små, 4 del.
grädde eller god mjölk, ty hg.
kallt späda bönor, hvilka kunna anrättas hela.
smör, 1 msk.
socker, VA msk.
salt.
De rensas, sköljas, och vattnet får af rin- na.
Äro bönorna större, läggas några Till formen: 1 msk.
smör (20 gr.), 3 msk.
bönor ofvanpå hvarandra och skäras med stötta skorpor.
hvass knif på snedden i fina strimlor.
B e r e d n i n g: Potatisen skalas rå och De påsättas i kokande, saltadt vatt an Och få sakta koka med tätt slutet lock, halfkokas, vattnet hälies af väl, och po- tills de äro mjuka.
Spadet hälies af, och tatisen mosas sönder med gaffel eller den rensade, sköljda och fint hackade drifves genom purépräss.
Det kalla smö- persiljan samt det kalla smöret tillsättes, ret tillsättes genast, och moset arbetas med gaffel, tills det blir hvitt och pösigt.
och bönorna omröras val.
Äggulorna vispas upp med grädde och Anm.
De kunna ock redas af, då de nedröras i moset tillika med salt och upphällas i durkslag, och spadet tillva- socker.
Sist nedskäras de till hårdt ratages.
Smör och mjöl sammanfräsas skum slagna ägghvitorna.
Moset lägges och utröres med bönspadet, hvarefter i smord och brödbeströdd form och be- afredningen får koka 10 min.
Bönorna strös med fint stötta skorpor.
Puddingen och persiljan iläggas, och stuf ningen af- gräddas i god ugnsvärme omkr. ^tiboou, smakas med salt och 1 tsk.
kallt smör- eller till den höjt d g och fått en vacker gulbrun färg.
R i s g r y n s g r ö t m e d ä p p l e n (f. 6 pers.).
1 kkp.
risgryn, 2 lit.
vatten, 2 lit.
färska eller 1V hg.
torkade äpplen, Ityg kkp.
krossocker, / a g l punsch.
Morötterna jusen tillsättes litet i sänder, under flitig rörning, och såsen får koka 10 min.
skifvor samt Grädden tillsättes och såsen får ett upp- med ärterna kok samt afsmakas med salt och 1 tsk.
serveras med kallt smör.
3 Dill, citron.
van vid undervisning i vanl.
skolämn., språk o. musik erh.
plats till hösten att undervisa 14 — 8 års barn.
Seminariebild.
har företräde.
Betyg, fotografi o. löne- anspråk insändas under adr.
" Fru K — n ", Nås, Vesterdalarna.
— Beredning: Hallonen passeras ge- S t e k t o r r e (f. 6 pers.).
2 orrar, 1 hg.
nom sikt.
Socker efter smak tillsättes.
späck, 3 msk.
smör (60 gr.), 2 tsk.
salt, Grädden vispas till hårdt skum och ned- röres försiktigt i fruktpurén.
Massan / lit.
kokande buljong.
upplägges högt på en geléskål och ser- veras genast med mandelspån, maränger S å s: 1 msk.
smör (20gr.
), 2msk.
mjöl, eller makroner köttjus, 1 VA del.
tjock grädde.
B e r e d n i n g: Orrarna plockas, svedas med denaturerad sprit eller brännvin, sköljas ytterst väl och torkas med en kötthandduk.
De uppsättas därefter och beläggas på bröstet med späcket skuret i tunna skifvor, hvilka fastbindas väl.
Smöret brynes i en stekgrvta.
Fåglarne iläggas med brösten upp och brynas väl på alla sidor, hvarefter de saltas och spädas med buljongen litet i sänder.
Till stekningen åtgår omkr. 1 tim. Fåg- RECEPT: K r ä f t o r (f. 6 pers.).
3 tjog kräftor, larna uppläggas, skäras och hopläggas åter och serveras, garnerade med grön- 6 lit.
vatten, 2 del.
groft salt, 3 dill- salad och oliver.
Köttjusen silas och stjälkar.
skummas.
Till garnering: 424 a 2 l a s D ä t t r e flicka, kompetent att förestå ett L Ä R A R I N N A, hem, söker genast plats.
Goda rek ridervisningsv.
i slöjd samt Kinder- finnas.
Svar till " Zenaide ", Vislanda p. r. garten-arbeten, önsk.
t. hösten pl.
i skola el.
I fam., helst på egendom.
Goda rek p i o s ÄLDRE, SJUKLIG PERSON söker medelål- finnes.
Sv.
märkt " Nääs " under adress • • ders frantimmer anställning som säll- S. Gumselii Annonsbyrå, Stockholm.
skap och njälp.
Van vid sjukvård och mindre hems skötande.
Utm.
ref. Svar t | ushållsv., bild.
flicka, kun.
i matlagn., till " Elna ", Hofverberg.
* * bakn.
sömn.
sök.
pl.
Sparsam, plikt- trogen.
Sv.
" Fortfärdig " under adr.
S.
P N 25 års flicka, fr. godt hem, önskar Gumselii Annonsbyrå, Stockholm.
* — ' plats i höst, kun.
i husl.
görom.
samt matl., bakn., sömn., bandarb.
och musik.
g i l d.
flicka önsk.
pl.
snarast möjl.
Van Betyg från flere hem.
Sv.
t. "
Villig " Helle- v. alla inom ett hem förek.
göromål, stad.
äfven matl.
Sv.
till " E — n " Rådaoefors.
00 NPJFJ anspråk si., bättre flicka, som 6J~DL II], fornt inneh.
pl.
s. barnfr.
och C n ung anspråkslös flicka af god fam. dessutom delt.
i alla inom ett hem förek.
~ f söker plats att gå frun tillhanda i göromål, önsk.
nu t. hösten pl.
s. hjälp bättre hem på landet, helst i närheten åt husmoder eller som sällskap o. hjälp af Stockholm.
Svar till " 18-åring " p. r., åt äldre ensam dam eller herre, i brist Södertelje.
på detta s.
barnfr., åt väluppfostr.
barn.
Goda rek.
fin.
Tacks.
sv.
t.
" Plikttrogen Cpråkkunnig, musik, flicka önsk.
plats i * ^ fam. där hon kan hjälpa barnen vid 04 " Iduns exp.
Stockholm f. v. b. läxläsning samt biträda med alla göro- I~ \ e som Önska lärarinnor, hushålls-och mål i hemmet.
Sv.
t.
" Biträde 1904 * Lf barnfr., torde anm. sig å Inack.-byr., Nerikes Allehandas kontor, Örebro.
Norrköping, där dugl.
sökand, alltid fin.
10 JPN musikalisk, enkel o. glad flicka p n ung flicka, s. vistats ett år i Tysk- LU UL o med lust för hushåll, önskar pl.
* — land, önsk.
pl.
att underv.
i vanliga som hjälp och sällskap i bildalt, godt skolämnen samt tala o. läsa tyska.
Har hem på landet och att, om så önskas, förut innehaft dylik pl.
Sv.
t.
" A.
O " läsa och spela m. småbarnen.
Afgångs- Allm.
Tidn.-kont.
Gast.
Ad.
Torg, Sthlm.
betyg fr. VIII kl. lärov.
jämte matlag- ningskurs.
Kunnig i linsöm.
Bästa rek.
Sv.
t.
" SOLIGT HEM- S. Gumselii Annons- byrå, Malmö.
som aflagt organistexamen önsk.
komma pvenne flickor, en kokerska o. en hus- i familj att hjälpa till med hvarjehanda • jungfru önska den 1 nov.
pl.
i bättre göromål.
Kan undervisa i musik.
Vill snäll familj, hälst där ej små barn f i n.
anses som medlem af familjen.
Små löne- Svar till " 20 " Iduns exp.
f. v. b. anspråk.
Svar till " Små löneanspråk ", Iduns Exp.
?9 - årifl ^ ^ ^ £ f -) s o önskar £6~Ol ' i!
vistas på landet o. s. genomg.
\ fan KVINNLIG GYMNAST med bästa rek S-klassig elementarkurs, är villig mot " önsk.
anställn.
hos fam. ell.
påinstitut fritt vivre handleda ett el.
tvänne barn Sv.
" Massage 1904 ", Iduns exp.
i till skolan förberedande ämnen.
Svar till " S - S d V Odensg.
1, Upsala.
- 4 E n f l i c k a i c U n g a a o a a m m f l i c k a önskar till hösten plats som ressällskap eller som sällskap i hemmet åt äldre eller p ö r lärarinnor, värdinnor, bildade hus- yngre dam.
Talar engelska och franska.
hållsbiträden, barnfröknar finnas Utexaminerad sjukgymnast.
Svar till * Sj ukgymnast ", Handelstidningens an- genast platser söka Nya Inackorderings- nonskontor, Göteborg.
byrån, Brunkebergsgatan 3 B Stockh.
Etab.
1887.
Duglig o.
arbetsvan flicka fr. godt hem, 27 år gammal, kun.
i matl., glansstrykn., linnesömnad och kan i öfrigt med ordning förestå ett hus, söker pl.
s. husföreståndarinna el.
hushållerska genast eller i okt.
Betyg o. rek.
fin.
Sv.
m. löneförmåner t. Emelia Mårtensson, Tågaberg, Helsingborg.
sökes.
Har genomg.
G uvernantplats åttakl.
lärov.
samt gifvit privatlekt.
Ett bättre, anspråkslöst fruntimmer, van v. alla husl.
görom-, skickl.
i enkl.
o- finare matl., bakn., syltn., o. sömnad, önsk.
pl.
t.
1 nov.
i en g o l fam., där hon kan vara t. verkl.
nytta.
Fina betyg.
Svar t.
" Sparsam " Iduns exp.
p n ung flicka, kun.
i matl.
klädsöm.
handarb.
o. van v. alla husl.
görom., Kompetent att undervisa I musikens första grunder.
Sv.
m. uppgift om löne- Önskar i höst pl.
i bildad, trefl.
familj s. hjälp o. sällsk.
eller som husförestånd.
villkor t.
" S. "
Arkösund p. r. Önsk.
anses s. familjemedl.
Sv- mottag, I Tng bättre flicka önskar pl.
att vårda tacks.
t.
" Hösten 1904 " p. r. Örebro.
o hjälpa ensam äldre herre el.
dam.
Sök.
är kunnig i sjukvård.
Villig delt.
ng bildad flicka af.
god fam., kun.
i i husliga sysslor.
Sv.
inom 14 dagar t. sjukv.
önsk.
pl.
hos läkare s. hjälp " Anspråkslös " Borgholm p. r. vid operationer och mottagningar.
Sv.
t.
1 ärarin., undervisnings v. i skolämnen, " Ung frisk o. glad " Iduns exp.
språk, musik, handarbeten, söker pl.
Sv.
" Barnkär " under adress S. Gumselii p n anspråksl.
bättre flicka,.s.
genomg.
hushållsskola, förut skött hushåll, Annonsbyrå, Stockholm.
hemmastadd i bakn., enkl.
matl., söker n masikalisk flicka af god fam. någ.
pl.
att med frans hjälp förestå hushåll. '
kunnig i matl.
o. husl.
syssl.
önsk.
Sv- t.
" PLIKTTROGEN 19Ö4 Iduns exp.
f. v- b. mot ingen lön plats s. hjälp o. sällskap.
p n 18 års flicka af god fam. önskar s.
Kan träsnideri.
Sv.
t.
" S. "
Iduns exp.
husmodershjälp komma i bättre hem.
I Tng, bild.
flicka, önskar t. hösten pl.
i Någon lön önsk v- men att framför allt VI fin familj som sällskap och hjälp.
bli ansedd s. medlem af familjen.
Sv.
t.
Sv, t.
" Familjemedlem " Wingåker p. r.
" Familjemedlem " Vingåker p. r.
L - U J
