# ID: svediakorp-per1571
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1904
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 20,946
# sentences: 1,357
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 33 (920) T O R S D A G E N D E N 18 A U G U S T I 1904 HOTVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: P R I T H I 0 I KUNGADAGAR GRAFEN I MARSTRAND.
ARON JONASON.
DE S:T HERMINE.
2.
4.
KONUNG OSCAR OCH HANS GREFVTNNAN MATHILDA DE FRU ANNA COLLIN, F. » KVINNLIGA STAB ».
LA GARDIE, HAFSTRÖM.
NORLUND.
5.
F. FRU 8.
VON 1.
KONUNGEN KRiEMER.
LEFFLER, F. FRÖKEN A N N A 3., 17:DE HELLBERG OMBORD PÅ D R O T T.
HOFMARSKALKINNAN BJERRE.
ZETHEL1US.
6.
ARG.
FRÖKEN NYTAGET PORTRÄTT ANASTASIA GRETA AARON.
AF HOFFOTO- REUTERSVÄRD, 7.
FRÖKEN F. ROUGET ELISABETH
IDUN 1904 — 402 - bart ha brutit den h ö g a grad a f vitalitet, hvaraf han med skäl kan berömma sig.
Gif- vetvis skulle det vara en stor missräkning för arrangörerna inom Marstrandssocieteten, ifall k o n u n g e n uteblefve, m e n det behöfva de, s o m sagdt, icke riskera.
K o n u n g e n är det centrum, kring hvilket allting rör sig; o c h det är svårt att tänka sig badlifvet i Mar- strand utan k o n u n g Oscar.
Ingenstädes åtnjuter den vördade monarken större popularitet än i Marstrand o c h bland fiskarebefolkningen på skären däromkring.
Hvar o c h en, s o m kommit i beröring med h o n o m, är hänförd öfver hans personliga älskvärdhet; o c h det gäller både stora o c h små.
V i bevittnade häromdagen en sådan där tilldragelse, s o m visserligen är en ren baga- tell, men ä n d o c k spelar sin roll.
K o n u n g e n hade gifvit sig i språk med en liten 10-årig flicka, o c h den lilla näpna varelsen tilltalade så majestätet, att han förärade henne, utom en k y s s på kinden, sitt porträtt.
Man kan tänka sig den lillas förtjusning!
KONUNG OSCARS ANKOMST TILL MARSTRAND.
DE LA GARDIE.
KUNGADAGAR I MARSTRAND.
D E T A L R I K A F L A G G O R N A vecklades ut af en lagom uppfriskande hafsbris, medan badgästskarorna, damerna i stor sommar- toalett, långsamt rörde sig fram o c h tillbaka på den solbelysta kungsplanen framför socie- tetshuset i Marstrand.
Det var en tafla, full af fägring o c h lif, o c h den måtte ha tett sig hänförande från den långsamt i hamnen inglidande Drott, å hvars k o m m a n d o d ä c k k o n u n g Oscar syntes, lifligt besvarande de entusiastiska hälsningarna från land.
Sveriges k o n u n g hade åter anländt till sitt kära Marstrand för att på denna oförlikneliga plats njuta sin " sommarsemester ".
Han har förklarat, att han icke ämnar underlåta detta, så länge han lefver, ty han trifs utmärkt o c h befinner sig väl af vistelsen därstädes.
Detta kunde man läsa i hans anletsdrag, då han steg i land; han s å g riktigt glad ut öfver att åter vara i " Nordens Madeira ".
Strålande sommarväder rådde, o c h det t o g sig förträff- ligt ut, när de kommitterade damerna, iförda lika dyrbara s o m förtjusande toaletter, väl- k o m n a d e den gamle ståtlige monarken med hela fång af rosor, så att denne, då han icke ensam förmådde härbärgera dem alla, helt skalkaktigt syntes gifva uttryck åt någon- ting i s a m m a stil s o m de bevingade orden af Calchas.
De kvinnliga kommiterade ur badsocieteten spela under k o n u n g e n s Marstrandsbesök gif- Fin, hvit och fraiche blir hy och hud om man alltid tvättar sig med F. P a u l i ' s Balsamtvål, som innehåller de för huden mest välgörande hygi, enska ämnen och balsamer.
Paris, Wien, Chicago, Prisbelönt London- Stockholm med F. Pauli ' s Balsamtyål öfverträffar Vårda tänderna.
guldmedalj.
alla andra.
Enligt framstående läkares och tandläkares ojäfviga intyg är F.
P a u l i ' s A z y n t o l det yppersta af alla medel för munhygien, äfvensom för sårbehandling, ekzem, finnar hudrodnader, ref- ormar o. d. Azymol erhöll guldmedalj i London 1899 såsom bästa antiseptiska munvatten.
KONUNGEN FOR VID ARMEN GREFVINNAN A. JONASON FOTO.
vetvis en alldeles särskild roll; de utgöra ju, så att säga, hans stab, när han är i land.
Vi ha därför trott, att det skall intressera Iduns läsare att se deras bilder, hvadan de här meddelas s o m en den fagraste ram till k o n u n g e n s eget nytagna porträtt.
De k o n u n g e n omgifvande damerna utveckla grande toilette, men så är icke fallet m e d herrarne.
Fracken är fullständigt bannlyst, den förekommer icke ens på den stora bal, då konungen hälsas välkommen, utan är dräkten där för de dansande kavaljererna smoking.
K o n u n g e n själf bär under sin Mar- strandsvistelse K.
Svenska Segelsällskapets enkla, men smakfulla dräkt.
Hur tillbringar då konungen sin dag i Mar- strand?
Jo, på följande sätt: Kl. 8 på m o r g o n e n spelar musiken o m b o r d å Drott reveljen o c h därefter kungssången.
Vanligtvis är k o n u n g e n då redan uppstigen o c h intager omedelbart den första frukosten.
Sedan tillbringar monarken några timmar vid arbetsbordet till kl. 11, då dejeunern serveras.
Är vädret vackert, stiger k o n u n g e n i land framemot 2-tiden samt besöker societetsparken o c h lawntennisbanan, innan han tager sitt kalla bad.
Det senare försummar han aldrig.
Konungen badar uti den i varmbadhuset b e - fintliga bassängen, där vattnet håller sig o m - kring 22 grader.
K o m m e n o m b o r d igen, hvi- lar sig k o n u n g e n något före middagen, s o m intages kl. 6 e. m.
Aftonen tillbringas med sällskapslif ombord, deltagande i n å g o n under- hållning uti societetshuset eller b e s ö k h o s pri- vata bekanta, i hvilket senare fall konungen ej ogärna brukar föredraga de nyaste alstren af sitt skriftställarskap.
Han sadlar fortfa- rande flitigt pegasen, o c h han har bl.
a. före- dragit en hel del vackra dikter från vistelsen i Abbazia.
Så förflyta i regel k o n u n g e n s Marstrands- dagar.
Det enda afbrottet i de regelbundna vanorna är när utflykt företages; det är na- turligtvis en af mången eftertraktad ära att få vara m e d o m en utflykt med " Drott ".
D e societetsnöjen, s o m bjudas, försummar konungen ej gärna; han har stor förmåga att " räcka till ", de m å n g a åren s y n a s ej märk- MELLINS FOOD När det är vackert väder o m s ö n d a g s m i d - dagarne, brukar under k o n u n g e n s Marstrands- sejour på Kungsplanen o c h i öfrigt omkring societetshuset utveckla sig ett brokigt folkrik Lustfarande i massa anlända pr ång- o c h segelbåt för att " se på k u n g e n ".
Flere tusen människor kunna vid sådana tillfällen vara församlade, o c h det hela ter sig imponerande nog.
Musiken spelar, medan k o n u n g e n tar sig en promenad bland skarorna eller slår sig ned på n å g o n af sofforna i parken.
De ny- fikna få sitt lystmäte, ty Sveriges monark är icke rädd att visa sig för sitt folk.
Ofta hör man allmogen uttala sin förvå- ning öfver den enkelhet, hvarmed k o n u n g e n uppträder.
Många ha väntat sig, att han skall k o m m a med p o m p o c h ståt; så finna de i stället en äldre herre i blå kavajkostym, vis- serligen med den borna härskarhållningen öfver sig, men, s å s o m de förmena, icke finare än kaptenen på kustångaren, när han är i söndagsstass.
Den, s o m skrifver dessa rader, satt nyligen på en af bänkarne utanför varmbadhuset, då kungsbarkassen lade till vid b r y g g a n midt emot.
En äldre fiskare k o m springande fram till mig, spörjande, o m kungen var med.
Jag visade h o n o m på kungen, s o m just steg i land. "
K a n det vara k u n g e n? "
genmälde han m e d misstrogen min.
D å j a g upprepade min försäkran, att det verkligen var kungen, började han, med den största förvåning målad i sina anletsdrag, att med b ä g g e händerna slå sig på benen, utbristande: " Jag trodde han skulle ha andra kläder! "
J.
B..
Som ett äpropos till " Kungadagarne i Marstrand " meddela vi längre fram i numret äfven en lyckad grupp- bild af de unga damer, som på societetens stora väl- komstbal inför konungen utförde en särskildt kom- ponerad fiskardans.
På denna bal hade 900 Mar- strandsbor infunnit sig, och konungen hade i säll- skap de danska prinsarne Axel och Aage.
Plötsligt släcktes det elektriska ljuset i salen, sorlet tystnade, och under tonerna af Mozarts mazurka fram- sväfvade en skara kostymerade " fiskarflickor ", insvepta i nät och försedda med håfvar, i hvilka en mängd sillar syntes blänka.
De dansade fram till konungens plats, belysta af bländande ljuskastare, hvarefter en af de unga damerna trädde fram och uppläste en hyll- ningsdikt till konungens och Marstrands ära.
Sedan verserna upplästs, ljöd åter musiken och en flock " måsar " sväfvade in, eskorterande en praktfull vagn i form af ett snäckskal, i hvilken Marstrands " skyddsgudinna " tagit plats.
Iklädd en glänsande sjö- grön klädning bar hon på hufvudet en krona, som i miniatyr återgaf Karlstens fästning.
Då vagnen fram- kommit till estraden, nedsteg " gudinnan " och fram- trädde till konungen samt lämnade honom ett vikinga- skepp af blommor, hvarefter hon åter sakta försvann, under det att " måsarne " och fiskarflickorna sväfvade kring vagnen i en sirlig balett.
af Läkarekåren erkändt bästa näringsmedel för barn och sjuka, Finnes på Apoteken samt hos Specerihandlarne.
— P R O F j j r a t l s o c h f r a u c o från Axil Zennstrand, GEVLE.
—
— HÖGT OFVER DALEN.
BARNUTELYKTERNA D Ä R N E R E i dalgångens vida djup går v ä g e n fram, den du ofta far; — den lyser hvit s o m en ringlande strimma.
Och j a g stirrar ned öfver bergskantens stup!
En s k y af damm längs vägstrimman drar.
D å anar j a g dig — s o m en syn g e n o m dimma!
Men dammolnet sjunker, o c h du drar förbi, o c h skogarnas sus döfvar hvart bud, s o m bäres från dalen mot den, s o m lyssnar.
O c h endast i bergsbäckens melodi sjunger ett brus af dämpade ljud; — en lefvande stämma, s o m aldrig tystnar.
Men b a k o m kastanjeskogarnas s k y g d stå bergen så blå mot himlens glans, att synen bländas o c h ö g o n e n bränna, o c h h ö g t öfver skogarnas tysta b y g d sin ring de slå; — en s k u g g a n d e krans, så tät, att j a g tycker dess famntag känna.
Men vägen hit upp går du aldrig mer, ty stigen är lång o c h ' slingrande brant.
Dit längtan drar starkast, vägarna bära!
O c h aldrig vågar j a g m i g dit ner.
H v e m har m o d till ett språng ifrån bergets kant?
Det är djupt, fast det lockar så frestan- de nära!
O c h ser du hit upp mot höjden ibland, när du skyndar igen på din okända färd, j a g anar din blick, o c h j a g hör dig tänka: " Den där lilla b y n midt i skogarnas land, — att den lefver än!
— En g l ö m d liten värld, hvars fönster s o m tårade ö g o n blänka! "
ELLEN LUNDBERG f. Nyblom.
Gavinano aug.
0 4.
Från o c h m e d d e n 1 maj äro IDUNS REDAKTIONS- OCH EXPEDITIONSLOKALER flyttade till D r o t t n i n g g a t a n 51, I tr. u p p, hvilket vi härmed ha velat meddela alla våra prenume- ranter, korrespondenter, besökare och kunder.
403 I D U N — I 1904 GÖTEBORG.
I H E T T A och solgass, i rök och makadam, hvem längtar ej ut till landet, ut till hafs att fylla lungorna med härlig skogs- eller salt- sjöluft, att för en stund ge sig det våta ele- mentet i våld!
En månad, en dag därute ger storstadsbon strax en gladare syn på lifvet.
Han känner sig som människa.
Har landet denna inverkan på den vuxne, hvad måste icke en månad, en dag i skön natur i härlig sommartid vara för de trånga gatornas, grändernas krälande barnskara.
För att kunna bereda just dessa en högtids- dag i naturen har sällskapet för friluftslekar i Gröteborg denna och föregående sommar anord- nat barnutflykter.
I sommar ha dessa utflykter företagits tre gånger i veckan med omkring tre hundra barn hvarje gång.
Det har varit en jublande skara, som i abonnerade flaggprydda spårvagnar vin- kat staden farväl och sjungande och viftande återvändt hem.
Den mest stele göteborgare har ej kunnat undgå att blicka upp, ljusna till och besvara viftningen.
På ön Hisingen, just där Göta älf går öfver i Alfsborgs fjord en med den gamla Alfsborgs fästning i förgrunden, har den jublande hög- tidsklädda skaran slagit sig ned på det djur- skyddsföreningen tillhöriga området Fågelro.
Från en nyuppförd paviljong, af sedd för servering och till skydd under oväder, hälsar den blå- gula flaggan barnen välkomna.
Gossar och flickor lägra sig i masslag, grup- per på en femton barn med hvar sin " ordnings- gosse " och " ordningsflicka ", hvilkas uppgift är dels att bidraga till ordningens upprätthål- lande, dels att anordna lekar.
Smörgåsar och mjölk serveras så mycket som åstundas af därtill särskildt utsedda större flickor.
När alla äro mätta och uthvilade efter färden, beger man sig till särskilda lekfält, där tillfälle bjudes att deltaga i ordnade boll-, spring- och danslekar, där den trötte och svage kan ostörd få slå sig ned i solgasset eller i skuggan af ett träd.
Så badar man.
Det är ett nöje så obeskrifligt, att det måste ses.
Utflykternas anordnare har varit den för hygienisk uppfostran så outtröttligt verksamme, här allmänt kände barnavännen, läroverksadjunk- ten J.
W.
Åkermark.
Själfva ledningen har i år ombesörjts af tvänne lärare och lärarinnor vid stadens folk- skolor, som intresserat sig för företaget, och allmänhetens välvilja har betydligt underlättat deras arbete.
Penningar ha åstadkommits dels på frivillig- hetens väg, dels därigenom att stadsfullmäktige funnit ändamålet b ehj ärtan svär dt och lämnat bidrag.
Den, som varit med därute, deltagit i bar- nens lekar och sett, huru de små verkligen förstå tillgodogöra sig sin dag och det såväl andligen som kroppsligen, kan ej annat än känna sig manad att bringa dessa utflykter till vidsträckt kännedom, mana.
till efterföljd och vädja till varmhjärtade människors ofta hårdt anlitade börs, bedja om mången sådan hälsodag för hvarje storstadsbarn.
I Tyskland, hvarifrån idéen leder sitt ur- sprung, är det societetens damer, som tagit sig an utflykterna, som funnit det värdt att offra de små litet tid och krafter, och jag tror, de känt, att de ej arbetat i fåvitsko.
Den sanna lifsglädje, som under utflykterna kommer till yttring, de strålande barnaögonen hafva säkert varit dem belöning nog.
DINA.
k ö p (Svart Siden.)
| Begär profver franko af våra garanteradt | | solida sidentyger från 90 öre till kr.
13 pr mtr.
I Specialité: Sista nyheter af brud-, sällskaps- | 1 och promenadtoiletter, äfven i kulört och hvitt.
i Sändes tull- och portofritt direkt till privata.
1 | Schweizer &amp; Co., Luzern S. 6.
(S c h w e i z).
| Sidentygs-Export — Kungl.
Hoflev.
• N Å G R A MINNE TIMMAR I ÅHUS.
A F N.
P. ÖDMAN.
ETT RESE- L I L L A Å H U S, som j a g förut endast kände till genom gamle Palmblads geografi och för öfrigt blott hört nämnas i sammanhang med en gycklande anekdot, som här ej kan citeras, — har j a g nu i sommar sett med egna ögon, och jag är lika stolt däröfver, som jag för några år sedan var öfver att ha sett Trosa, ja, ännu stoltare.
Åhus har en gång varit en mäktig stad med ringmur och befästadt slott och sju kyrkor och ett kloster, och det har Trosa aldrig varit.
Hur jag kom att besöka det?
Jo, det var på det viset, att efter " gymnasistmötet vid Uddarp ", * där jag på inbjudning medverkat, föreslog min vän och värd kyrkoherden T. i Skepparslöf, att vi skulle göra en liten titt till Åhus, och det var ju inte värdt att säga nej till.
Åhus låg j u så nära, och j a g hade en dag på mig.
Och när jag så på köpet blef bjuden på hela färden och genom T:s försorg äfven inviterad på middag af en som- margäst i Åhus, ja, så var j u frestelsen alldeles oemotståndlig, I sällskap med några unga mötesmedlem- mar, som skulle åt samma håll, foro vi alltså, T. och jag, den 4 sistlidne juli på f. m. först den lilla järnvägsbiten in till Kristianstad.
Och här måste jag, innan jag går vidare, säga tvänne saker, som ej ha det ringaste med Åhus att göra: det ena, att den skånska slätten här i närheten af Kristianstad ter sig i sol- ljuset — särskildt från vissa utsiktspunkter, fram- för allt från det nyss nämnda Uddarp — så vacker i alla riktningar, att den skulle fresta mig att sjunga Skånes lof, om tid och ut- rymme tilläte, och det andra är, att sta- den Kristianstad, genom sina vackra gator, sina stilfulla byggnader och sin storartade, för- tjusande park, ett slags " Champs Elysées " eller " Bois de Boulogne " i smått, förvärfvat sig i sin skånska omnejd det stolta namnet " lilla Paris ".
Om man med detta namn äfven vill hänsyfta på lifvet i Kristianstad, är mig obe- kant.
Färden från Kristianstad till Åhus hamn tog jämnt en timme, och ungefär halfva tiden foro vi längs Helgasjön, som dock just ej är vidare vacker.
Den sänka trakten gör nämligen, att den mera tar sig ut som en stor öfver- öfversvämning än som en riktig sjö.
Hvad.
vi från tåget sågo af skånska landsbygden på.
detta håll, föreföll ej heller lika vackert som trakten på västra och norra sidan af Kristian- stad, men den allmoge, som vi sågo vare sig vid stationerna eller på själfva tåget, företedde samma välmående och intelligenta typ som öfverallt i Skåne.
Vid själfva Åhus stannade tåget ej mer än ett ögonblick, utan fortsatte så godt som genast till " Åhus hamn ".
Här hade vi nu vid ut- * Uddarp är ett skånskt gods, som ligger i när- heten af Kristian stad och äges af en grefvinna Diicker.
N u r n b e r g s " PILSNERDRICKA ".
R i k s t e l.
A l l m.
T e l.
7 9 4.
3 0 4 8.
IDUN 1904 - 404 - Lanolin- Sana-Tvål.
Garanterad ren, neutral, mild och öfverfet.
Bästa Barntyål!
25 öre st. — o Grumme &amp; Son Stockholm.
AHUS stigandet stora hafvet alldeles framför oss, m e n ' vi hade äfven framför oss något annat, som ännu mer kräfde vår uppmärksamhet, och det var några damer, som, älskvärdt leende, hälsade oss välkomna och bjödo oss att intaga " elfva- kaffe " i en af de täcka villor, vi sågo där- uppe i brynet af tallskogen.
Det var natur- ligtvis samma villa, där vi per telefon inbjudits att intaga middag.
V i bådo emellertid under tacksamma bugningar att få slippa kaffet, enär tiden var k D a p p och j a g promt måste se det gamla historiska Ahus före middagen.
V i af- lämnade således vårt pick och pack, lofvade vara punktligt tillbaka till middagen och skyn- dade ned mot hamnen för att längs kajen vandra tillbaka, upp mot Ahus.
Hamnen härnere, som utgöres af åmynningen af Helgeån, är bred och rymlig och skyddas därute mot hafvet af två långsträckta vågbry- tare af massivt utseende.
Kajen är omsorgs- fullt b y g g d och af ansenlig längd, och en rad af stora magasinsbyggnader ligga längs stranden.
Det hela vittnar om, att detta ej kan vara en anläggning af det lilla obetydliga Ahus.
Så är det ej heller, det är det rika och sjöfarts- idkande Kristianstads egen hamn, och allt är här dess anläggning.
Också lågo här rader af fartyg af skilda nationer, lossande och lastande.
Vi vandrade raskt längs kajen uppåt " staden ", höll jag på att säga, jag menar uppåt " b y n ", ty Ahus är i själfva verket ingenting annat än en by, om det också lär starkt fundera på att snart bli " köping ".
Men hvad det en gång varit, därom skola vi snart få höra något.
Alltnog vi vandrade längs kajen dit uppåt, och under vandringen underhöll jag naturligt- vis med min vänliga ciceron ett flitigt samtal, " föreställdt i frågor och svar ".
Bland annat fick jag då veta, att landet p å vänstra eller norra sidan af åmynningen, där vi nu vandrade fram, kallades " Täppet ", och att den andra sidan " midt emot kallades " Espet ".
Det var endast Täppet, som hade kaj, Espet var där- emot lummigt beväxt med löfskog ända till vattenranden, ja, tedde sig med sin yppiga, till utseendet ogenomträngliga vegetation nästan som en stilla urskog.
HAMN.
det oändliga blå hafvet bortom vågbrytaren i öster.
V i hade dock ej mycken tid att stå försjunkna i detta skådespel; vi voro j u stadda på forskningsfärd efter Ahus ' historiska märk- värdigheter.
Och snart, innan vi anländt till själfva den gamla ärevördiga f. d. staden, hade vi alldeles inpå oss en af de förnämsta, ruinen af Ahus ' slott.
Jag hade så när gått förbi den, då min blick var upptagen af hamnen och hafvet, men min vänlige ciceron hejdade mig och utpekade den gamla ruinen strax till höger på en liten kulle, och vi gingo nu dit upp och togo den i betraktande.
Ehuru den för ett vanligt turistöga endast har samma intresse som hvarje annan gammal slottsruin och, på samma sätt som en sådan, är ägnad att med sina hvalfbågar, hålor och källare., sina skott- gluggar och hvälfda dörröppningar, sin ring- mur, sin graf och sina vallar tilltala det este- tiska sinnet, så har den för fornforskaren och den historiskt intresserade en vida större be- tydelse.
För 13 år sedan såg man här ännu blott en kulle af flygsand, men sommaren 1892 och 1893 företogos i arkeologiskt syfte gräf- ningar på stället under ledning af numera af- lidne lektorn i Kristianstad Abraham Åhlén, och dessa lade då i dagen Ahus ' gamla histo- riska slott, d. v. s. så mycket som däraf åter- stod eller med andra ord bottenvåningen och källarhålorna, här och där ett stycke af ring- muren och utanför denna tydliga spår af grafvar och vallar.
Och man har kommit till det resultat, att slottet, om ock af jämförelsevis ringa omfång, har varit ganska högt, eller, närmare bestämdt, att det, ofvanför den mas- siva bottenvåningen med sina 1 ä 2 meter tjocka murar af sandsten och gråsten, haft flere våningar af tegel, och att det äfven haft ett väldigt torn af tegel, hvilande på bastant grå- stensgrund.
Detta allt har man hufvudsak- ligen dömt af den ofantliga massa ai tegel och tegelgrus, som funnits hopad i och om- " Täppet " åter är den lefvande, rörliga och civiliserade sidan, och hvad som ger den lif är icke blott hamnen med dess fartyg, utan äfven den bakom denna uppe vid skogsbrynet lig- g a n d e dubbla raden af täcka villor med dess - många sommargäster.
Ja, här är rent af en liten hafsbadort, om icke europeisk, så åtmin- stone skånsk och framför allt befolkad af I^rlstianstadsbor, och nere vid hafstranden finnas både varmbadhus och kallbadhus, det senare ganska stort och anlagdt långt ut i vattnet.
Och vid själfva den öppna hafstranden lär också badas nästan lika ogeneradt af båda könen som vid de celebra franska badorterna.
Vacker och angenäm var vår vandring längs vattnet uppåt Åhus, men det vackraste var dock det man såg, när man vände sig om: För korpulenta personer.
Sändes mot postförskott eller efterkraf öfver hela Norden.
AHUS SLOTTSRUIN.
kring ruinen.
En mängd fynd af arkeologiskt intresse, såsom husgerådslämningar, vapendelar, prydnadsföremål, nycklar och lås m. m. har man ock vid de nämnda gräfningarna funnit i rui- nerna.
Talade nu vännen T. om allt det där för mig, när vi stodo och betraktade ruinen?
Nej, det hade han, med förlof sagdt, inte reda på, utan det !har j a g själf tagit reda på sedan.
Källan skall här nedan angifvas.
D e t enda han sade var, att i Åhus ' slott fordom reside- rade " den mäktige Lunda-ärkebiskopen Eskil ".
Detta var nog att väcka min nyfikenhet, Och ett och annat af hvad denna drifvit mig att efterforska vill jag nu meddela.
Pöista gången Åhus slott omtalas i historien var under den nämnde ärkebiskop Eskil (1137 — 1 1 7 7).
Häfderna förmäla nämligen, att han af en mycket märkvärdig anledning fick det till skänks jämte Åhus och åtskilligt annat af den danske konungen Sven Grote.
Saken var den, att ärkebiskopen legat i fejd med konungen, och att denne efter en vunnen seger öfver bis- pen kommit på den förflugna idén att ta och hissa upp honom i en korg under taket i Lunds domkyrka.
Vare sig nu detta skedde i ett anfall af dålige eller skämtsamt lynne, så blef han snart så förskräckt öfver sitt tilltag — vid tanken på möjligheten af bannlysning — att han skyndade att hissa ner bispen igen och erbjuda förlikning; och han erbjöd honom då (1149) Åhus jämte slottet och vidare ett helt skånskt härad och tre fjärdedelar af Bornholm.
" Topp! "
sade ärkebiskopen, och därmed var affären uppgjord, och äfven hans efterträdare fingo behålla allt det där, åtminstone Åhus, ända till reformationstiden.
Eskil, som var en krigisk och företagsam herre, insåg strax vik- ten af platsen och dess förträffligT läge för sjöfarten, och han försåg, så fort ske kunde, slottet med grafvar, vallar och torn, så att det kunde utstå en dust både med danska och svenska konungar, om det gällde, och det fick det också i framtiden göra mer än en gång.
Lunds ärkebiskopar lågo nämligen tidt och ofta i fejd med konungarne under den där " gamla goda tiden ".
Såsom Eskil kämpat mot Sven Grote, så kämpade ärkebiskop Jakob Erlands- son mot Kristoffer I och Jens Grand mot Erik Menved; och Åhus väl befästade slott fick vid alla dessa tillfällen visa hvad det dugde till.
Konung Kristoffer lyckades dock i sin fejd med ärkebiskopen Jakob Erlandsson, en högeligen orolig prelat, att besegra och fängsla denne, och han lade då åter Åhus under kronan 1259.
Men där stannade det icke länge, ty för att be- fria landet från en långvarig bannlysning och få förlikning med påfven, måste han återlämna slottet igen till ärkebiskopen 1276.
- — Som ärkebiskoparne själfva endast tidtals residerade på Åhus slott, " styrdes Åhus med dess under- lydande län i dessa tider af en advocatus eller länsman, som hade sitt boställe på slottet. "
En händelse i slottets annaler, som äfven berör vår svenska medeltidshistoria och visar, hvilka väldiga herrar de där lundabiskoparne voro, bör här ej heller förbigås, nämligen den att, sedan de skånska landskapen 1332 kommit för en tid under svenska kronan, lät den sven- ske konungen Magnus Erikssons son, prins Erik, år 1359, af harm öfver att ärkebiskopen Jakob Nilsson Köning ej med godo lät förmå sig att öfverlämna Bornholm, " fängsla honom med hela hans hof på Åhus slott och fråntaga honom 6o rustningar med hästar, som han där hade ".
— Åhus och dess slott hemsöktes också en gång af Carl V I I I Knutsson under hans härj- ningar i Skåne.
Vid reformationens införande indrogs slottet ändtligen på allvar under danska kronan.
Sedan det under den följande ofreden mellan grann- rikena ofta blifvit anfallet och illa tilltygadt, Pields redaktions- (afmagrings) kur, af läkare garanterad absolut ofarlig, i satser, tillräckliga för en tre veckors kur.
Med hvarje sats följer en broschyr, innehållande nödiga råd och upplysningar.
Pris.
per sats 20 kr.
Rekvireras hos Pields G e n e r a l - D e p o t för Norden, (Walfrid Swenson), Grefturegatan 64, Stockholm.
— 405 IDUN — A N K A N S SKISS A F TOBAKSFÄLT VID AHUS.
vardt det slutligen brändt af svenskarne under hertig Karl 1567.
Säkert är, att det år 1580 var alldeles förstördt.
Vännen T. och jag gingo nu från slottsruinen vidare på vår forskningsfärd, anlände snart längs kajen till de första små husen vid strandgatan i Åhus och veko så upp på en liten tvärgata och kommo till en långgata, tämligen folktom, som vi vidare följde framåt.
Alla husen voro små och obetydliga envåningshus, om ock flere, som det tycktes, af aktningsvärd ålder.
D o c k fann jag, mot min förväntan, intet s. k.
" gafvel- hus ".
Tydligen var intet enda af dem från den gamla danska tiden.
D e sågo emellertid små- trefliga ut, d. v. s. de erbjödo denna småstads- idyll, som numera annars, äfven i de minsta svenska städer och köpingar, börjar allt mer trängas undan af de moderna husen.
Till idyllen hör j u också de små gröna täpporna, och sådana fanns det här godt om, och somliga voro till och med stora nog, så att de på några ställen bildade öppna fält mellan husen.
Men hvad var det som växte där?
Jag kände ej igen det och vände mig till min ciceron.
" Tobak, " blef svaret, -.
" Jaså, — och det där? "
sade jag, när vi kom- mo till ett annat fält, som j a g tyckte ej var alldeles detsamma, utan möjligen kunde vara potatis i sin första begynnelse.
" Också tobak, " blef det oföränderliga svaret.
Tobak öfverallt, ja, så var det i Åhus.
Där planterades knappt något annat än tobak, från- räknadt träd, busk.tr och blommor.
Också lär här finnas en större tobaksfabrik, som köper upp det alltsammans — så att den planteringen lönar sig.
Rätt vacker genom sin friska gröna färg tog den sig ock ut Och så kommo vi då till slut till torget, och det slog genast an på mig med sina pittoreska små hus och sina lummiga träd, särskildt de vackra lönnarna framför husen på östra sidan, och en präktig accacia framför ett hus på den motsatta.
Men den vackraste synen var den gamla präktiga kyrkan, som bakom häckar och träd reste sig ansenlig på norra sidan af torget.
Men om denna mera sedan!
(Forts. o. slut i nästa n:r.)
TORGET I AHUS.
Johan, som han ville.
det 1904 SON.
F Ö R I D U N A.
(Forts. fr. föreg.
n:r).
MAMMA kunde ej annat än tro honom, ty det blef alltid så mycket kif och gräl, då Rolf lekte tillsam- mans med gossarna Holm.
Ihop med Jo- han hade det däremot alltid gått i endräkt och gamman.
Och så blef det vid att Rolf åter började leka med vanligen blef med allt hvad " Så försigkommen som Rolf är, behöfde han ett par timmars ordnad sysselsättning på dagen ", tyckte fröken Alm.
" Låt honom gå i en slöjd- kurs ", föreslog hon.
Fru Alberg skakade blott afvärjande på huf- vudet.
Icke förrän han har fyllt sju år, vågade hon låta honom lära sig läsa.
Början gjordes af henne själf.
Hon fröjdade sig öfver att gossen röjde ett så godt hufvud.
Det hade han ärft efter sin pappa.
T y hon var en anspråkslös, liten kvinna, som hänförde gossens alla ovanliga och glänsande gåfvor från fadern.
Men i trots af gossens goda fattningsgåfvor, pröfvade henne lärarinnekallet och snart sattes Rolf i småskolan; det var aldrig bra att läsa med sina egna barn, man fordrade alldeles för mycket af dem, förklarade fru Alberg.
" Hur reder sig lille R o l f? "
frågade hon efter någon tid hans lärarinna.
" Med läsningen går det ganska bra ", för- klarade lärarinnan, " men det är svårt att få honom att sitta stilla. "
" Det kommer sig af att han är så liflig ", smålog hans mamma.
Rolfs " liflighet " beredde honom åtskilligt trassel i början af hans skoltid.
Ibland satte den äfven hans mamma i förlägenhet.
" Rolf har blifvit en sådan liten rustibus ", sade hans mamma en gång, då de voro hos Holms och Rolf for fram väl bullersamt och ogeneradt.
Ingen opponerade sig häremot.
Snart hördes Rolf bråka och skräfla än.
värre med gossarna i rummet bredvid. "
D e lär sig så många dumheter i skolan ", sade hans mamma, hälft ursäktande.
" Göra d e! "
sade doktorn.
Frampå kvällen ådrog sig en af gossarna Holm sin pappas misshag och blef utan om- ständigheter förvisad till barnkammaren.
" Nu var doktorn för sträng ", sade en af damerna i sällskapet.
" Nej, det var j a g visst inte ", sade doktorn.
" Pojkar i de där åren äro ofta litet drum- liga ", ursäktade hon fortfarande den unge syn- daren.
" Ja ", bekräftade fru Alberg, som visserligen inte gärna förunnade ett barn något slags företräde framför Rolf, men alltid var idel med- känsla, om något gick det emot, " det äro de visst.
Rolf kan min- sann också vara rik- tigt drumlig ibland ", tillfogade hon ädelmo- digt.
Detta yttrande fram- " kallade ingen invänd- ning, diskussionen af- stannade blott.
Fru Alberg satt där helt W i l H.
B e c k e r,!
Kungl.
Hofleverantör.
S T O Ur C K H O L M.
6 M a l m t o r g s g a t a n 5. i sjukvårdsafdelningen: Badtermometrar: 20, 25 och 30 cm.
långa Febertermometrar, MAXIMAL MINUT: runda och ovala i nic- kelnylsa; med aluminiumskala i läderfodral o. nickelhylsa.
Fönstertermometrar: glascylinder, hvit glasskalao.nickelbeslag.
Glascylindertermometrar: 15.
20 och 25 cm.
med eller utan ögla; skalan — 30+50 C. och — 4o-f-ioo° C. Rumstermometrar: Mahognybetsad o&lt;-h valnötsbetsad skifva 15, 20 och 25 cm.
; svartlackerad och skulpterad skifva med försilfrade meiallskalor; svartlackerad skifva med tjock, hvit glasskala 15, 20 och 25 cm.
lång.
0 Ny, illustrerad priskurant å Förbands- och Sjukvårdsarliklar, Kemiskt och Medic nskl Glas, Utensilier m. m. sändes franco på begäran.
: förvånad och litet smått förnärmad och ångrade sitt onödiga vittnesbörd.
Någon tid därefter mottog fru Alberg en ny inackordering, fröken Granberg.
" Det var den värste pojke j a g någonsin sett ", beklagade sig denna för de andra inackorderin- garna.
Hön hade aldrig sett Rolf som en liten söt gosse, utan såg i honom blott en ovanligt fräck och själfständig liten slyngel.
— " Och den där ohängde pojken ojar sig modern öfver såsom sin enda glädje!
Gudi lof, att man inte blifvit hugnad med ett sådant glädje- ämne! "
" Det kan man med skäl tycka ", instämde telegrafisten. "
T y i ditt stånd, så — " " Att han bara får sitta där som en liten husfader och yttra sin mening om anrättnin- garna och skrodera och falla gammalt folk i talet ", fortsatte fröken Granberg.
" Det skall verkligen vara en änkas stackars gosse, som så får husera. "
Och hon kastade som oftast för- vånade blickar på fru Alberg, som kunde låta allt detta passera, men denna hade inte minsta föreställning om att icke Rolfs fasoner och infall togo sig lika näpet och bra ut, som när han var en liten gosse.
På eftermiddagen, när fröken Granberg var ute och promenerade, kom Rolf plötsligt farande tvärs öfver gatan, jagande en katt.
" Hvad har katten gjort dig, Rolf? "
fråga- de hon.
Rolf stannade i häpenheten, och katten fick ett så betydligt försprång, att han uppgaf jakten.
" Jag såg dig jaga och plåga den där katten häromdagen också ", sade fröken Granberg, " jag skall säga åt din mamma, hur du bär dig åt. "
Rolf kastade blott en trotsig blick på henne, han visste nog hvar han hade sin mamma.
" Men att ni bara står ut att höra på pojken ", förvånade sig oupphörligt den nya inackorderin- gen för de andra.
" Det finns förmildrande omständigheter för pojken ", svarade telegrafisten.
" Strängt taget begagnar han sig j u endast af de vidsträckta friheter, som medgifvas honom.
Så förståndig och resonabel Emma än är i andra afseenden, är hon alldeles blind och oefterrättlig angå- ende Rolf. "
" Men det är ju riktigt orätt att inte fästa hennes uppmärksamhet vid hans olater ", tyckte den andra.
" Att fästa föräldrars uppmärksamhet på bar- nens olater torde vara ett något otacksamt värf ", sade den andra med en axelryckning.
Men den nykomna beredde emellertid Rolf en tämligen het tid, ty hon tog sig ett för- argligt sätt att; tvärtystna eller mönstrande betrakta honom, då han afbröt henne eller hade något själfsvåld för sig, hvilket på ett högst obehagligt sätt strök under hans oskick och slutligen måste väcka den omisstänksamma fru Albergs uppmärksamhet.
I enrum med gossen gaf hon honom verkligen flera anmärkningar mot skick och uppträdande än han någonsin förr fått.
Men aldrig hade han varit mera öm e tv-
IDUN — 1904 406 —, J Ef FRAN PRINS CARLS OCH PRINSESSAN INGEBORGS BESÖK PÅ TROLLENÄS.
RAHMN, LUND, FOTO.
SESSAN INGEBORG.
4 6 och smeksam mot modern än sedan fröken Granberg, denna inkräkterska af hans frid, kom- mit i huset.
" Fröken måtte inte vara van att vara till- sammans med barn ", sade fru Alberg slutligen en dag, då hennes tålamod blef för medtaget.
" Tvärtom.
Där j a g senast bodde, var huset fullt af barn. "
" Det skulle man inte kunna tro ", sade fru Alberg spetsigt.
Men då fru Alberg en dag vid fröken Gran- bergs visade otålighet öfver Rolfs bullersamhet framkastade ett: " Fröken måtte aldrig själf varit ung ", blef fröken Granberg ond och sva- rade, att såvida, enligt fru Albergs mening, det att vara ung vore liktydigt med att slippa att behöfva veta mores, så hade hon dess bättre nog aldrig det varit.
Efter ytterligare ett par O. 5.
O. 7.
3.
1.
PRINS CARL.
2.
PRIN- PRINSESSAN LOUISE.
PRINSESSORNA MARGARETHA OCH MARTHA.
FRIHERRE OCH FRIHERRINNAN NILS TROLLE.
repliker undrade fru Alberg, om det inte vore bäst att fröken Granberg såge sig om efter en hemvist, där förhållandena kunde vara mera i smaken, hvilket denna genast var med om.
" Jag hade retat ihjäl mig på pojken, om jag stannat kvar ", sade hon till de öfriga inackor- deringarna.
" Det är visserligen rätt ledsamt, att fröken Granberg ej trifdes hos mig ", sade fru Alberg till sina vänner.
" Men som j a g till hennes trefnad väl ej rätt gärna kunde säga npp min gosse, fanns verkligen ingen annan råd. "
— " Nej, men Rolf ", utropade en söndag med klagande röst fru Alberg, då hon kom från kyrkan.
" Dina nya söndagskläder! ' '
Byxorna voro baktill förvandlade i flor och trasor.
" Jag åkte bara litet på spåntaket ute hos Gustafssons.
Det var så lifvadt så ", förkla- rade Rolf.
" Har Johan också varit m e d? "
vände sig fru Alberg till fru Nilsson, som stod på sin trappa.
" Nej, gud nåde honom, om han det varit ", svarade fru Nilsson med en mycket menande min.
Hon höll allt Johan i tukt och Herrans förmaning, hon, fast hon nog kunde haft bättre råd än fru Alberg att låta sin pojke slita upp bakdelarna af byxorna på Gustafssons tak.
" Det är säkert den där vilde Gösta Holm, som lär Rolf så många streck och dumheter ", klagade fru Alberg.
" Såvida det inte skulle kunna bero på de naturliga goda anlagen ", mumlade fru Nilsson för sig själf.
I sinom tid började Rolf i latinskolan, fick klassmössa och kände sig som en hel karl.
Men hans " liflighet " beredde honom alltjämt en del svårigheter.
— IDUN 1904 407 — röst, och den från bond- landet direkt importe- " rade pigan visade en förfärad fysionomi.
" Polisen är här och säger, att Rolf ligger däruppe i vindsfönstret och ropar okvädinsord till de förbigående. "
Fru Alberg strålade af stolthet och triumf \ d sin gosses första examen.
Ingen var så oföi sagd och käck som Rolf, ingen hade sådan sin lesnärvaro och var så ferm i sina svar som han; han var ju från späda år van att spela en framstående roll.
Men Johan stod där handfallen och konfys och kunde knappt läg- ga två till två, då han kom fram till svarta taflan.
: Frun skyndade för- skräckt ut.
Däruppe låg Rolf framstupa på golfvet och stack ut hufvudet genom det lilla halfmånformiga fönstret, och fru A l - berg möttes af några mindre prydiga enkla såväl som sammansatta djur namn, utslungade med hennes älsklings klingande röst.
Bred- vid stod Johan med ett uttryck af blandad häpnad och beundran.
Rolf fick också goda betyg, flit- och upp- märksamhetsbetygen kunde dock varit bätt- re.
Med Johan för- höll det sig däremot alldeles tvärtom.
Emmadagen firades såsom vanligt af fru Alberg med en liten förmiddagsjunta för hennes vänner.
Rolf hade som alltid utfört hufvudrollen; mamma betraktade honom med tjusta blickar och tyck- te honom vara nästan mer än vanligt till sin fördel.
Men när chokladen och tårtorna voro in- mundigade fick Rolf lust att öfverflytta sina sällskapstalanger från salongen till gatan, där Johan lekte.
FRÄN KUNGABALEN I MARSTRAND.
" En sådan odräglig pojke ", hviskade tan- terna.
" Att inte Emma kan ha vett att tysta honom. "
" Jag tror gamle ryttmästaren också är ute och motionerar sig mellan skurarna ", anmärkte en af damerna, och som om det häruti legat något märkvärdigt, tittade alla ut genom fön- stret.
För fru Alberg blef också scenen intressant nog, ty den gamle herrn stannade i detsamma framför pojkarna och började spraka med dem.
Och med vanlig modersstolthet såg hon Rolf vara den, som förde ordet, de andra pojkarna stodo där däremot så stumma och dumma som bondbarn, tyckte hon.
Och så berättade hon det i hennes tycke så träffande omdöme, som ryttmästaren vid deras första möte fällt om Rolf.
Damerna skrufvade litet på sig, ty det var inte precis första gången, de hörde histo- rien.
GRUPP AF DE I FISKARDANSEN DELTAGANDE A.
JONASON hördes en stund därefter en häpen U R DAGS KRÖNIKAN.
P RINS CARL OCH PRINSESSAN INGEBORG med sina två små döttrar, prinsessorna Margaretha och Martha, anlände på tisdagen i förra veckan till Eslöf i Skåne för att gästa hofjägmästaren friherre Nils Trolle på Trollenäs.
De mottogos vid stationen af sin värd och prinsessan Ingeborgs syster, prinsessan Louise af Schaum- burg-Lippe, som samtidigt mötte från Köpenhamn.
Hertig- paret for vidare till Trollenäs ' station, där de mottogos af friherrinnan Trolle och gjorde besök hos grefven och grefvinnan Trolle-Bonde å Trolleholms närbelägna slott.
Kl. 6 gåfvo frih.
och friherrinnan Trolle middag med bal, till hvilken ett trettiotal personer mottagit in- bjudning.
Idun meddelar i dagsnumret några vackra bilder från furstebesöket på det ståtliga skånegodset.
E N VACKER MINNESVÅRD har nyligen rests på Kalajoki kyrkogård öfver en af finska krigets hjältar, löjtnant Wilhelm von Schwerin.
Wilhelm Johan Ludvig von Schwerin föddes den 2 december 1792.
Kfter enskild undervisning i hemmet antogs han år 1806 såsom kadett vid krigsakademien på Karlberg, utexaminerades därifrån år 1808 såsom underlöjtnant vid Svea artilleriregemente och afgick s. å. med friherre von Vegesacks armékår till Finland.
Till följd af sina vid Oravais erhållna blessyrer afled han i Kalajoki den 27 september år 1808 och begrofs på därvarande kyrkogård.
Den nu afbildade minnes- vården på hans graf är rest af Kalajokibor på initiativ " af medicine doktor R. Löfqvist i Helsingfors.
" Ryttmästaren är en så fin och älsklig och barnkär gammal man, och Rolf finner han visst särskildt nöje i att prata med, därför att han tycker honom vara så käck och frimodig, " slöt fru Alberg.
E " Det var mig en fräck och framfusig liten gynnare, " sade emellertid just i detsamma den gamle ryttmästaren, som ibland talade för sig själf och fortsatte sin promenad.
Men den gången hörde Rolfs mamma inte yttrandet, utan förblef i ljuf förvissning, att Rolf endast kunde ingifva smickrande omdömen.
Efter en stund aflöstes det stickande sol- skenet af en regnskur.
Fru Alberg måste gå ned på trappan och ropa in Rolf. "
K o m med Johan, så leka vi i stället på vinden ", ropade Rolf och beredde sig motvil- ligt att gå in.
(Forts.) FOTO.
" Nåja, det kan ni väl få, " medgaf fru A l - berg.
" Fast j a g tycker Rolf hellre skulle velat vara nere hos mamma och tanterna ".
Men det ville inte Rolf.
" Sista dagarna har vinden utgjort ett rik- tigt favorittillhåll för Rolf.
Och när det är någon gosse hos honom, tycker jag, att det är riktigt skönt, att de hålla till däruppe.
Där leka de så tyst och snällt, men i våra små rum bli de så stojiga. "
" Frun ", DAMERNA.
" Nej, men pojkar, hvad tar ni er till! "
ropade fru Alberg ut- om sig.
" Jag har ingenting gjort, " sade Johan.
" Nej, det var nog bara Rolf, " medgaf po- lisen, som följt efter fru Alberg.
" Den här olåten har hållit på ett par dagar, " vände han sig till henne, " fast vi inte förut tagit reda på hvarifrån den kommit. "
WILHELM V O N SCHWERINS GRAFVÅRD I KALAJOKI.
N RUMÄNISK FÖRFATTARINNA, m:me S. Gheor- ghin Smara, besöker för närvarande vårt land, från hvilket hon skrifver resebref till ett par af Buka- rests förnämsta tidningar.
.
Häromdagen passerade hon Stockholm på väg till Nord- kap och aflade då ett besök på Iduns byrå.
Madam e Smara är i sitt hemland en mycket uppburen författar- inna, som lifligt intresserar sig för skilda frågor, och har vid sidan af sin flitiga journalistiska verksamhet i den stora Bukarest-tidningen Universul utgifvit ett 20-tal bokarbeten.
Bland annat är hon en liflig förkämpe för fredssaken.
M:ME GHEORGHIN SMARA.
IDUN 1904 — K F. PIEHL f. Ett dödsfall, som väckt stor upp- • märksamhet och åsamkat vår vetenskapliga värld en kännbar förlust, timade för några dagar sedan, då e. o. professorn i egyp- tologi vid Uppsala univer- sitet, filosofie doktor K. F. Piehl, afled i Sigtuna, ett par och femtio år gammal.
Med honom har en af nu- tidens allra främsta egyp- tologer gått hädan.
Född i Stockholm 1853, blef Karl Fredrik Piehl student i Uppsala vid 19 års ålder och promoverades 1881 till filosofie doktor.
På egyptologiens om- råde gjorde han sig snart ett namn, som efter hand klingade ut öfver hela den K. F. PIEHL.
lärda världen.
408 - stär blef också en af de mest långlifvade af alla Frankrikes ministärer, ty den satt vid rodret i nära tre år.
Med Waldeck-Rous- seau har Frankrike för- lorat en af sina klarsyn- taste och redbaraste po- litici.
GÖKHEMS KYRKA.
1.
EXTERIÖR.
2.
INTERIÖR 3.
ALTARET.
4.
KLOCKSTA- E N MÄRKLIG VÄST- GÖTAKYRKA, t Gök- hems församling i Skara stift har en kyrka af obekant ålder, men san- nolikt ej yngre än från PELN.
EDVARD GUSTAFSON FOTO.
Hans gradualafhandling belönades med filosofiska fakultetens hederspris och sedan utkommo i rask följd af hans hand ett flertal större och mindre egyptologi- ska arbeten samt en mängd artiklar af grammatikalisk eller i allmänhet språklig art. I sina afhandlingar i orientalistkongressernas Acta och andra vetenskapliga tidskrifter meddelade han ett flertal betydelsefulla upp- täckter och iakttagelser på den egyptiska grammatikens, ordbokens och syllabarets områden.
Han har också gjort sig bekant som populär författare i sina arbeten Från Nilens stränder och Bilder från Egypten.
Åtskilliga vetenskapliga utmärkelser kommo honom till del.
I Uppsala blef han 1889 " prefekt " för den af honom grundlagda samlingen af egyptiska fornsaker, eller som den också kallas „Viktoriamuseet ", och 1893 erhöll han en personlig e. o. professur i egypto- logi.
Han kallades äfven till ledamot af en mängd ut- ländska vetenskapliga sällskap.
Prof. Piehl sörjes närmast af maka, född Höglund, och tre barn.
C V E N HERMAN WIKBLAD t- Presidenten i kam- markollegium, förutvarande konsultativa statsrådet S.
H. Wikblad, har i dessa dagar aflidit å Dalarö efter ett långvarigt hjärtlidande.
Han började sin kar- riär som vice häradshöf- ding, blef sedermera sekre- terare i riksgäldskontoret, och då friherre Gustaf Åkerhielm 1889 blef stats- minister, kallades Wikblad af honom till konsultativt statsråd efter statsrådet Loven, och i denna befatt- ning kvarstod han under skilda regeringar till 1901, då han efter Hans For- sell blef president i Kam- markollegium.
Herman Wikblad var en särskildt inom vårt för- fattningsväsen i hög grad kunnig man och har såväl i riksgäldskontoret och i kammarkollegium som icke minst i egenskap af kon-, sultativt statsråd varit till ovärderlig nytta.
Äfven i flere kommitte ' er af ekonomisk art var han ledamot, och likaså af Musikaliska akademien.
En fint bildad man, var han nämligen varm vän af konsten i all- mänhet och särskildt af musiken.
Konungens förtro- ende åtnjöt han i synnerlig grad och var i öfrigt en allmänt aktad och afhållen personlighet.
Hans poli- tiska åsikter hade möjligen en svag anstrykning af liberalism, men något särskildt parti tillhörde han ej och spelade heller aldrig någon politisk roll.
S.
H.
WIKBLAD.
Han dog barnlös och sörjes närmast af maka, född Norden.
" Han var vid sitt frånfälle 63 år gammal.
W ALDECK-ROUSSEAU, den bekante franske stats- mannen, som i egenskap af konseljpresident spelat en vägande roll i våra dagars franska politik, afled nyligen i Paris efter en genomgången opera- tion för lefversjukdom.
Han tog som politiker liflig del i de brännande strider, som uppstodo i Frankrike till följd af Drey- fus-affären.
Men hans stora lifsverk började den dag, den 22 juni 1899, då han som konseljpresident öfvertog ledningen af Frankrikes öden.
Hans praktiska blick, statsman- naskicklighet och hans ut- omordentliga redbarhet gjorde honom aktad af WALDECK-ROUSSEAU alla partier, och han för- stod att återförskaffa åt Frankrike den prestige, som hållit på att gå förlorad under de sorgliga förhållanden, som uppstodo genom Dreyfus-processen.
Hans mini- 1200-talet och för öfrigt egendomlig i flere afseenden.
Öfver hufvudskeppet sträcka sig två krysshvalf med mål- ningar från 1400-talet, och den nume- ra till vapenhus använda utbyggnaden invid hufvudskeppet i väster har kryss- hvalf och målningar såsom minne från den tid, då samma utbygge utgjorde ett " Jungfru Maria kor ".
Att emeller- tid kyrkan i öfrigt är betydligt äldre än de nuvarande hvalfven framgår af de ännu bevarade takkonstruktionerna öfver hufvudskeppet, som synas vara ursprungliga och utgöras af fackverks- konstruktioner af synnerligen rik sam- mansättning och dekorativ verkan samt enastående i sitt slag.
Nu förstår hur jag Men det att, när stammar Och jag vilja, att jag Jag Stackars, gång att ni under liksom Säg, ni hälsar stackars på hur kommer orden så förkyld, jag att fast i halsen, å edra vägnar för hur det skall gå i Då kanhända ord bli is, som aldrig alla vinter.
edra tinar.
HON reser sig retas häftigt.
med mig mig fram så?
och låt mig gå!
HAN.
— kinden.
fröken?
Nej, nu har jag och nu får ut, förrän syndaren, göra HON.
jag, men det är.
.
.
så varmt fröken!
blifvit mig, det sig, Inte.
.
.
inte rodnar hals.
märka, hattens brätten nu — blir röd om lilla hettan Släpp tyckt mig alls, min Om ni nu i den här Hvarför HAN.
.
.
.
inte har förkylt HAN.
bäfvar Scenen är en berså med täta väggar och nästan igenvuxen ingång.
I sydöstra hörnet slår en blom- mande lind, genom hvars grenar solskenet silar sig in i bersån.
Förmiddag med klarblå himmel.
HON sitter på en bänk i bersån, midl emot in- gången.
HAN kommer hastigt gående, men tvärslannar midt i den trånga ingången och blir stående där under hela samtalet.
Hälsningar utbytas.
har jag riktigt, riktigt skall förstå er.
är då visst och säkert, helst ni talar till mig, ni en liten smula.
skulle rysligt gärna ni sade hvarför.
stammar men.
.
.
jag nästan frusit SOMMAR.
Hvarje inte HON.
Men denna märkliga kyrka är rätt skröplig till sin västligaste och yngsta del, så att kyrkans framtida be.
stånd synes hotad.
Emellertid har nu besiktning verk- ställts af öfverintendentembetet, som har tillstyrkt kyrkans snara restaurering.
Vi meddela med anledning häraf i dagsnumret några bilder af den intressanta kyrkan.
fröken, jag i dag.
giort ni inte ni har er förlåtit som är beredd allt slags ledsen, slippa bot och att bättring.
Sätt er ner igen och torka edra Så ja.
våta ögon.
Nar nu snäll och drag på munnen,
— bara litet grand, att ni till 409 IDUN — 1904 tecken inte vredgas än, HON.
Aldrig blir jag glad igen.
HAN.
Om ni talar drifver allvar, ni mig fröken, till förtviflan, och då törs jag inte med stora min tredje som jag länge komma fråga, haft på hjärtat.
HON sitter tyst med hufvudet är doldt under framåtlutadt, hattens så att ansiktet brätten.
HAN.
Men ni vill ju jag berättar, att lyssna, medan hur jag vi båda skulle tänkt ha mig, det?
HON sitter fortfarande tyst och orörlig.
HAN.
Se, jag alla hade tänkt mina och hvar att unga stund, åt att bygga ägna krafter Vår Herre upp en lycka ger THE WOMANS MAGASINE ' S TÄLTSTAD VID S:T LOUIS-UTSTÄLLNINGEN.
mig, lik ett slott åt er att bo i, SKISSER F R Å N S:T och till lön för NING-EN.
B R E F TILL få i alla mina se den vackra gå det dagar röda och komma, öfver edra eller när troget kinder, lycksalig ni skrattar, resten beskydda.
.
.
och min mig talar och för och N komma och tjäna slottets Säg gå och — stammar, — svara egen.
.
.
fru.
.
.
.
HON.
Inte nu.
HAN.
Nenej, jag är inte att ni talar än på men mycket, i kväll mycket bitti eller — i — säg!
kan jag För jag får fastän fröken, länge, kanhända ock i morgon Längre värdig, till mig, ju eller kanske, öfvermorgon?
inte vänta ändå inte nu med.
.
.
svar, samma?
HON.
Vi gå in och fråga mamma.
HAN.
Herre Gud, hvad Ridån faller IDUN.
EN AMERIKANSK KVINNOTIDNING.
färgen runda och bedårad lyssna, besväret LOUISUTSTÄLL- du är rar!
hastigt.
FRIDA LANDSORT.
Ä R A F T O N E N S M Ö R K E R faller öfver den heta, sotiga och smutsiga staden vid Mis- sisippis strand, där halfva Amerika och ett godt stycke Europa nu trängas för att se härlighe- terna på the worlds fair, då ser man plötsligt en väldig, bländande hvit stråle af ljus kastas öfver staden och långsamt glida rundt, upply- sande efter hvart annat hvarje del af den stora staden.
Ljusstrålen kommer från det håll, där utställningen ligger, men dess källa är dock icke den.
Alla utställningens ljuskastare till- sammans nå ej upp i styrka mot denna enda, som kommer från världens största " search-light ", placerad på en tornlik byggnad bortom Delmar garden och blott några få hundra meter från utställningen.
Det är en ganska underbar historia j a g fann bakom denna ljusstråle och som jag här må berätta som ett exempel bland många på den sagolika hastighet, hvarmed affärs- företag kunna växa upp till oerhördt omfång i detta märkvärdiga land.
Ljusstrålen kommer från toppen af det nya palats, som kvinnotidningen " The Womans maga- sine " b y g g t upp åt sig.
Denna tidning är den största i sitt slag i hela världen.
Den utkom- mer blott en gång i månaden, kostar för år blott 10 cents — 38 öre — och har en och en half million abon- nenter.
Hela upplagan är två millioner.
Tidningen startades för blott fem år sedan af en 29-årig man, E.
G. Levis, och han bör- jade företaget med ett kapital af dollars 1: 25 — summa fem kronor.
Nu är mannen millio- MR E.
G. LEVIS.
när.
Jag skall låta honom själf berätta: " För tjugu år sedan, då jag blott var fjorton år, fick jag först tanken att ge ut en tidning för folket.
Jag köpte en gammal handpress, som jag placerade på vinden i min fars hus, och om nätterna, då man trodde att jag sof, arbetade jag på första numret.
Det kom ut.
Jag hade 50 abonnenter, men likväl dog tid- ningen med första numret och hela min spar- bössa gick åt.
Men jag öfvergaf aldrig min idé.
Jag pröfvade på mycket i världen och hade just förlorat allt hvad jag ägde, då jag för fem år sedan startade " The Womans maga- sine. "
Jag ägde då i hela världen blott 1: 2 5.
D e första åren voro fulla af kamp, hunger, ja, nöd; men jag höll i och fick slutligen någon hjälp.
En man lånade mig 500 dollars.
En månad därefter bjöd j a g honom 10,000 dollars i återbetalning om ett år om, han ville låna mig 1,000 dollars ytterligare.
Han sade nej.
En annan trodde bättre på mig och gaf mig pengarna.
Han gjorde en g o d affär.
Min princip var att vinna de stora massorna.
Därför skulle tidningen vara billig, ytterst billig, men god.
Planen var riktig, och nu läses tid- ningen af tio millioner- amerikanska kvinnor. "
A r det icke en sagolik framgång?
I detta ögonblick har Levis b y g g t åt sin tidnings re- daktion, expedition och tryckeri ett palats för en million och hans tidning är en jätteaffär.
Femton vagnslaster papper och fyra tons färg förbrukas för att framställa ett enda nummer.
Den dagliga posten omfattar omkring 12,000 bref, och dagen före den då jag besökte tid- ningspalatset innehöll posten 1,960 dollars och 60 cents i 1 O-centsstycken och frimärken.
Levis har emellertid icke nöjt sig med att blott utgifva en tidning, han har kombinerat den med en serie andra affärer.
Först har han gjort tidningen till aktiebolag på så bred grund att ett mycket stort antal af abonnenterna kunna blifva aktieägare, äfven på afbetalning.
Så har han bildat ett slags trustbolag " The Development &amp; Investment C:o ", som dels skall
IDUN 1904 — 4 1 0 — läsarne af W o m a n s magasine, men äfven andra I Förnämsta tvättmedel I: kunna få bo där.
Ä r det någon af Iduns lä- sare som vill försöka?
ä äro och förblifva dock vid finare tvätt | | HYLINS ' Ekonomi-Tvål I och vid gröfre tvätt (byk) = — HYLINS Prima Tvätt-Tvål [ungefär Iduns format, men är 2 4 - ofta 32-sidig.
Jag borde väl nämna några ord om själfva källan till den guldflod, hvarmed mr L e v i s nu bevattnar så många andra spekulativa tidningen själf.
säga om den.
Den tryckes på mycket enkelt papper och med konstnärligt men dels använda tidningens penningar och vinst i andra företag, jordköp o. s. v. olika företag Womans går till A l l vinsten af dessa abonnenterna magasine " i förhållande på till och storleken af deras andelsbevis.
gagnar således läsarinnors stora att sina affärer.
stifta För en antalet Levis be- för att med dem drifva närvarande " Folkets postsparbank " " The 10 millioner läsares och penningar håller han bank " eller på " Folkets för alla sina läsare Förenta sta- terna rundt, en affär, som sannolikt blir lysande är omväxlande berättelser.
i år har kalladt nämligen man — vara en utom- hvilket också för- klarar hans stora och varaktiga framgång.
företaget en svindel, skulle Vore det icke kunnat hålla ut i fem år.
med areal af j o r d i närheten af utställningen för att där lägga ut en villastad.
härpå har har Levis haft tänkt så här: få plats att Louis?
Under väntan en genialisk idé.
b o, som i sommar komma till ett som äro vana vid luft och ljus, kunna kvafva rummen inne i staden Något måste göras för dem!
Jag skall få bo billigt och bra under ut- Idén är äkta amerikansk och han har utfört den med äkta amerikansk energi.
— Midt emel- tidningens palats och utställningen ligger " Camp L e v i s ", en snöhvit liten utställnings- stad och för sig, bestående af omkring 200 stora mindre förande tält.
D e t hela har kostat i upp- 25,000 med bekväm ljus, bad o. dollars.
Tälten äro försedda inredning, järnsängar, s. v. elektriskt Hela tältstaden, som står under ledning af en öfverste Buzzacott, är rege- rad på militäriskt vis och med militärisk ord- ning och bevakning.
Tältstaden stora egen park, orkester och restaurant, dollars.
Detta uppgå som till 75,000 dollars kontant, kunna gissa bäst på siffran sökande på utställningen.
för dem af antalet be- För att få deltaga i täflingen måste man köpa en kupong för 10 En mängd andra tidningar köpa dylika och abonnenter, dela ut dem till som sålunda få nytillträdande gratis deltaga i täflingen.
Det blir på nog en g o d affär, ty den ligger i en man, som är typen för den smarte, energiske, outtröttlige amerikanske affärs- mannen, sta " mannen som startade " världens stör- kvinnotidning med ett kapital af 5 kronor!
sin alla möjliga bekvämligheter.
har sin egen D e t finns tält för hela familjer och för enskilda, tält af alla storlekar och olika in- redningar och prisen äro rimliga.
Ett tält för en till tre perso- ner kostar 2 dollars pr dygn, ett dubbel- tält för 5 personer 3 dollars, och häri är inräknad tvätt, hand- dukar, tvål och betjä- ning.
Måltiderna ko- sta: frukost och lunch 25 cents för hvarje och middag 50 cents.
IDUNS KORRESPONDENT i S:T Denna LOUIS REDAKTÖR G. GULL- tältstad BERG OCH MR LEVIS.
sakligen originella är hufvud- afsedd för Professorn blef tydligen mycket förargad.
Sedan han växlat några ord med kammarjungfrun, vände han sig åter till herrarne och tycktes rådföra sig med dem.
Men han talade j u alltid så fort och otydligt, och dess- utom bjöd grannlagenheten en nu att aflägsna sig från vagnen.
Så mycket hörde man emellertid, att det var fråga om en färd till södra Norge, som han kombinerat med Kristianiaresan och som han ogärna ville upp- skjuta.
Slutligen tycktes han fatta sitt beslut, gaf kusken order att köra, och så rullade vagnen åstad.
Och alla ungdomarne stodo där, undrande och snopna, med buketterna i handen.
Gr. G — G.
SÅSOM IDUN GENOM A F ALICE E L D.
NOVELL F Ö R ARNDT.
II.
och i dem skola mina ställningsbesöken.
nu 200,000 S:t min jordareal här ute, b y g g a upp en hel stad af luftiga tält, lan af bolag fair Contest Company " S:t de prenumeranter bildat ett särskildt Worlds kapital Stora och för alla de landt- lefva begagna tidningen Han familjer, Louis?
arrangeras allt som oftast, Hvar skola alla människor Och hur skola särskildt i ganska trefliga noveller och bolag utsätter en serie af pris, som tillsammans händerna Tidningen eller dess b o l a g har köpt en ofant- lig alldeles, af praktiska råd och uppsatser, med " The ägarne.
anses Litterärt och tidningen sal och den hufvudsakliga inkomstkällan.
cents.
redbar saknar Annonseringen är naturligtvis kolos- pristäflingar kuponger Han värde fylld ej blott för Levis själf, utan äfven för alla del- ordentligt " T h e W o m a n s magasine " är af mycket anspråkslösa illustrationer.
äga kontrollen öfver tidningsbolaget samt företag Men det är ej mycket att älskvärd.
Hur tacksam hon visade sig för den minsta vänlighet!
Och så var det ju så grufligt synd om henne.
.
.
Hon hade låtit undfalla sig något o m, hur ensam hon stod i världen — änka efter endast två års äktenskap; mannen, som varit attaché vid ryska be- skickningen i Paris, hade aflidit i följd af en olycks- händelse.
Dagen därpå kom professorn hem, påskyndad genom bref, som Kate med mycken svårighet lyckats få honom tillställdt.
Och man gaf akt på att äfven han, som i allmänhet var så välvillig och artig, föreföll ytterst kal) och reserverad gent emot den främmande.
Ja, sista eftermiddagen måtte det rent af ha kommit till ett upp- träde inne i hans rum, det kunde man höra på de vredgade rösterna.
Då diligensen följande morgon vid 7-tiden skulle afgå, var det lif och rörelse nere på gårdsplanen.
Gref- vinnan skulle ju resa och det var många, som ville säga farväl till henne.
En liten bit ifrån vagnen stod en del unga flickor, hvilka hela tiden i tysthet svärmat för henne och som med otroligt besvär fått ihop små afskedsbuketter af klockljung, fjällviol och dvärgbjörk.
Men så länge hon dröjde!
Nå, där var professorn, då skulle hon säkert komma snart.
Man visste att han skulle följa henne ned till Kristiania.
Nu blef det ett spring i dörrar och korridorer däruppe, lätta steg hör- des i trappan, och man såg förväntansfullt ditåt.
Men det var endast Nanette.
Hon såg ifrig och nervös ut samt skyndade genast fram till professorn, som redan tagit plats i vagnen och nu sade farväl till ett par herrar.
Och så fick man veta, att madame la comtesse varit sjuk under natten och omöjligt orkade fara i dag.
Men hon ville på inga villkor, att professorn skulle uppskjuta sin resa för hennes skull, hon kunde så väl fara ensam.
.
. "
C t t telegram till professorn, fröken! "
* - f Kate reste sig långsamt ur sin haliliggande ställ- ning, ögnade igenom de få raderna och kastade sedan häftigt undan papperet.
De bleka kinderna fingo fäig, ögonen började flamma, och hon smålog hånfullt.
" Nå, slug är hon då åtmin- stone ", sade hon för sig själf, " här finns ju ingen annan utväg än att låta henne komma ".
Ja, slug var hon kusinen.
Men det ville intim be- kantskap till, för att man skulle komma underfund med den saken.
Hade de båda ej vuxit upp tillsam- mans därute i pensionen, så skulle hon säkert lurat äfven henne, Kate, med sina mjuka fasoner och sin bedårande röst.
Ah, hvad hon hatade den rösten, hon, som visste hur den kunde smickra och locka och ljuga.
— — Men hvad betydde det?
Nådde hon ej sitt mål, fick hon dem ej till slafvar, den ene efter den andre?
Det var sannt,- en enda gång hade hon misslyckats.
Men då hade hon också varit litet för djärf.
Visst var nätet, som hon lagt ut, fint som spindelväf, men hon borde tänkt på, hur skarpa ögon hon, Kate, hade.
Ah, så hon måtte hata henne sedan den stunden!
Och nu vågade hon ändå söka upp dem här!
Natur- ligtvis var det fråga om pengar igen.
Fanns det då ej en enda gnista stolthet hos henne, eftersom hon, oak- tadt allt hvad som varit, gång på gång kunde föröd- mjuka sig så inför fadern?
Följande middag visade sig Kate för första gången åter nere bland gästerna.
Vid sin sida hade hon en nyanländ dam, som inskrifvit sig i främlingsboken såsom grefvinna de Berch och som Nanette förklarade vara kusin till fröken.
Intet i utseende eller hållning tydde emellertid på .släktskapen mellan dem.
Aldrig hade det tvära, skarpa i ton och sätt hos Kate fram- trädt så tydligt som nu, då man hade kusinen att jäm- föra henne med, kusinen, öfver hvilken det låg en sådan oförliknelig charme.
Man kunde ej taga blicken från henne, lika litet som man kunde låta bli att lyssna till den mjuka, musikaliska stämman.
Det dröjde icke länge, förrän man var fullt på det klara med att kusinens besök ingalunda var välkommet för Kate.
Hela hennes sätt mot den främmande vitt- nade tydligt därom.
Man fann detta så mycket under- ligare som grefvinnan föreföll synnerligen mjuk och — Var det 1 morgon du tänkte resa, Nadine?
Kate reste sig upp ur hängmattan, som var upp- spänd på verandan och såg bort mot kusinen, som satt och läste.
Grefvinnan lade långsamt bort boken.
— Nej, jag väntar nog ännu några dagar.
— Såå, det är mig en gåta, hur du kan trifvas här.
— Nå, men du då?
— Ah, med mig är det ju en annan sak.
Jag är ju så godt som tvingad att fara hit.
— Men, kära Kate, fjälluften tycks då &lt;j ha gjort dig vidare godt, du ser j u klenare ut än när du for, tycker jag.
Rösten skulle låta medlidsam, men där fanns en oäkta klang i den, som Kates fina öra väl uppfattade.
Hon sjönk ned bland kuddarne igen.
Ah, att ej kunna bli kvitt den hjärtlösa, osanna varelsen där!
Alltid skulle hon komma i ens väg, då man minst anade eller ville det.
— Nå, längre än veckan ut skulle hon ej dröja, det hade hon sagt bestämdt, och Richardt var ej att vänta före söndagen.
.
.
Och sedan, sedan ski lie de stackars få dagar komma, som hon hungrade och törstade efter, oaktadt hon visste, att de ej hade annat än förtviflans sorg att ge henne.
T y det bleka hopp, som ibland spirade upp inom henne.
.
.
att det ej var så, som hon fruk- tade.
.
.
att han ingalunda älskade det där barnet med de glada ögonen.
.
.
det vissnade och föll sam- man, så fort hon sökta gripa tag däri.
" Den där fröken Ritzau är då rent ryslig, " anför- trodde en ung svenska sin mor, " gaf du akt på, hur hon såg ut i dag vid frukosten, då grefvinnan så gladt talade om att hon fått bref från några franska vänner och att de bedt henne invänta dem här i Norge i slutet af månaden?
— Inte ett ord svarade hon, och den stackars grefvinnan såg riktigt olyck- lig ut. "
Grefvinnan de Berch hade blifvit allt mer populär på sanatoriet.
Första tiden hade hon hållit sig mest i stillhet och för sig själf, men nu deltog hon med ifver i societetslifvet och var outtröttlig, när det gällde utflykter.
Och sedan docenten Richardt åter slagit sig ned på sanatoriet efter afslutade botaniska exkursioner, anordnade han tillsammans med ett par unga norr- män nästan hvarje dag någon utfärd.
Vädret var nu också det bästa man kunde önska sig — hvarenda dag strålande sol öfver fjällen.
I början hade Kate deltagit i utfärderna, men då de blefvo allt längre och tröttsammare, förklarade hon, att hon var för lat att följa med.
Törne och tistel hade det vuxit förut på Kate v.
Ritzaus väg, men ack, hvad voro väl de törnen och de
IDUN 1904 tistlarna mot dem, hon nu hade att trampa på, ja, att bana sig väg igenom.
Ty till en tät skog hade de vuxit upp omkring henne, och nu kunde hon knappt a n d a s.
.
.
Det kroppsliga lidandet var henne nästan en hjälp, det kom henne ju att för några ögonblick förgäta allt det andra.
Och en hjälp tycks det henne, att hon måste dölja, hur sjuk hon var — annars hade de ju sändt efter läkare, och han skulle naturligtvis genast upptäckt, att detta med hjärtat hade sin grund i någon oerhörd oförlitlighet.
— Hon kunde nästan med undran tänka tillbaka på, huru förfärligt skrämd hon blifvit den där gången, då hennes gamle läkare därhemma varnat henne för all öfveransträngning, emedan hjärtat var ömtåligt alltsedan sjukdomen och för öfrigt Demidoffarne ej hade något vidare godt att brås på i den vägen.
Och det var med en besynner- lig slö resignation hon sökte göra klart för sig, att vandringen och sinnesrörelsen den där aftonen brutit henne och att endast ytterlig försiktighet hädanefter kunde rädda henne från det lidande, som fängslat modern och andra Demidoffar i åratal vid sjukbädden.
I början hade hon icke velat tro, att det var så illa, trots plågorna och svimningsanfallen, och hon hade deltagit i utfärderna.
.
.
men slutligen vågade hon ej mer.
Det var under de långa ensamma timmarna, då tystnad och stillhet rådde rundt omkring, som allt styggt och fult och hemskt, som kan finnas på botten af en människosjäl, steg upp inom Kate och tog makten öfver henne.
Och efter hand koncentrerades allt det onda i hatet till den, som hon misstänkt vara själen i allt detta nya lif på sanatoriet, hvilket tog Richardt från henne.
Och intensiteten i detta hat steg, just därför att det var nästan omöjligt att finna några an- fallspunkter hos Nadine.
Aldrig hade denna varit så mjuk, och vänlig mot henne som nu.
Hvarje afton kom hon in till henne, skildrade dagens händelser och skisserade — oftast med bitande ironi — dem hon varit tillsammans med.
Den, som ej sällan fick sitta hårdt emellan, var den tungrodde svenske docenten, som var rent naiv i sin öfvertygelse, att alla skulle vara lika roade af djur, växter och stenar som han.
.
.
Ständigt skulle han förklara och förevisa.
Ibland kunde man bli rent förtviflad, och vore det ej det, att han talade en så förtjusande franska och tjänstgjorde så utmärkt som tolk, så hade man rakt ej kunnat stå ut med honom.
— Inte en min i Kates ansikte för- rådde, att hon kände något.
.
.
Hon visste ju, att det här gällde att.
vara ytterligt försiktig.
Omöjligt vore ju ej, att Nadine hört något tisslas och tasslas om docenten och henne, men äfven i så fall skulle hon ej kunna tro annat, än att det varit en helt obe- tydlig flirt, så litet som de nu på sista tiden varit tillsammans och så likgiltig som hon visat sig för honom.
Den, som möjligen kunde ana och förråda något, vore Nanette, men henne trodde hon sig en gång för alla ha skrämt till tystnad.
Rundt, rundt gingo tankarna, dag och natt rörde de sig om, huru hon skulle få bort Nadine.
Ibland kunde hon förfärad spritta upp ur sömnen.
Hvad var det hon drömt?
Fanns det verkligen frö till en mör- derska inom henne?
Och så runno dagarna hän, de dyrbara, oersättliga dagarna, och brefvet, som hon hvarje dag hoppades skulle komma och förmå Nadine att resa, anlände ej.
Hur var det möjligt?
Huru hade det kunnat ske?
Och hvar hade hon haft sina ögon, som ej sett det komma?
Nu, nu, när hon kunde öfverblicka det hela, stod med ens allt klart för henne.
Redan de allra första dagarna måste Nadine ha anat sig till något, och så hade hon gjort upp sin plan, och den hade hon fullföljt, med en slughet, som.
.
.
Åh nej, hon måste skratta, skratta!
Öfverlistad^ af Nadine, hon, som känt henne hela sitt lif.
.
.
Ah, hur hon suttit här och hånat och förlöjligat honom.
.
.
Det var först nu, när hon stod framme vid målet, som hon ett ögonblick låtit masken falla.
Ty visst var stämman lika mjuk och oskyldigt glad som vanligt, då hon nyss ropade Kate till sig; därnere och talade om den stora nyheten, att docenten och de båda unga norrmännen föreslagit henne att i stället för den långa, tröttsamma järnvägsresan ned till Kristiania företaga en fjäll- vandring med dem ned till kusten och då möta sina vänner i Bergen — men blicken, som hon riktade på Kate, lyste så af tillfredsställd hämnd, att Kate måste taga ett steg tillbaka.
Och ändå hade hon ej för- stått.
.
.
Hon hade då vändt sig till docenten, men denne, som satt djupt nedböjd öfver kartor och rese- handböcker, sade icke ett ord.
Nadine däremot fort- for att prata.
" Och tänk dig, Kate, att docenten lofvat att sedan följa med oss på nordlandsturen.
.
. "
Mer hörde Kate ej.
Hon vände sig om och skulle just gå, men hann i detsamma uppfånga en blick, som Ric- hardt fäste på Nadine.
Och då ändtligen begrep hon.
Den blicken hade hon sett förut i mäns ögon, då de betraktat Nadine — och då voro de så godt som för- lorade.
.
.
Så, detta var slutet, detta!
Han, som i hennes ögon stått så högt, högt öfver alla andra män, han, som hon trott så fri och stark.
.
.
Och så såg hon _ 4 U _ honom framför sig vid afskedet den där dagen i sko- gen, då hon skänkt honom sitt förtroende, såg den varma, vackra blicken i de blå ögonen och hörde hans stämma.
.
.
aldrig hade hon trott, att den kunde klinga så mild.
Det var egentligen först då hon fått kasta en blick in i hans själ, och allt det vackra, fina stolta, som hon då anat där, hade ju sedan uppen- barats för henne dag för dag.
Och hon hade börjat spana efter, om det icke äfven innerst inne hos henne fanns något ljust och fint.
.
.
Åh, hur hon skulle hägna om det, så att det måtte kunna spira och växa.
Men stormvinden gick däröfver och förödde allt.
.
• Och så skulle det gå med honom också.
.
.
han skulle bli lik alla de andra, som varit i Nadines nät.
Åh, hon såg allt så klart för sig.
.
.
En kort tid skulle hon leka med honom, och sedan skulle hon kasta undan honom som en utsliten vante.
Icke var den fattige svenske docenten det byte hon drömt om.
Och allt det vackra hos honom skulle vara borta, släpadt i smutsen.
.
.
Nej, nej, det fick icke ske, allt, allt i världen, blott icke detta.
Och hälft i yrsel kastade hon sig ned på knä, knäppte ihop händerna och kved: " Gud, om du finns till däruppe i himlen, låt det ej ske!
Tag bort honom, låt honom dö, men låt icke hans själ fördärfvas af den kvinnan!
Om du finns till, så måste du rädda honom.
.
.
Hör du, hör du! "
Så reste hon sig upp och smålog bittert.
Hvilket vansinne hade gripit henne och förmått henne att ropa till en Gud, som hon för länge sedan slutat att tro på?
Nej, där fanns ingen hjälp att få vare sig i himmel eller på jord, det var bara att stå bredvid och se ho- nom gå under.
.
.
Då var det tanken sprang upp inom henne.
Några ögonblick stod hon alldeles stilla, liksom förstenad.
Men så bröt kallsvetten fram på pannan, hon sträckte afvärjande ut händerna.
.
.
nej, nej, hon kunde ej, kunde ej.
.
.
Hade det bara varit döden, ja, då kunde hon gladt gått den till mötes för hans skull, hur mycket hon än fruktade för grafven och det där bakom — men de många årens lidande, den aggande, frätande ångesten under alla dagens och nattens timmar, nej, hon kunde ej.
.
.
Mindes hon ej moderns jämmerrop?
Men åter såg hon honom framför sig den där dagen i skogen.
.
.
Och så skedde det stora, underbara, det som tanke ej kan förklara, ord ej skildra.
Ur djupet af hennes väsen vällde den fram, kärlekens mäktiga, allt besegrande flod, sopande bort allt hvad af ångest och fasa, som fanns därinne.
Och det blef med ens så stilla, så stilla.
.
.
alla onda tankar och begär, allt hat vek undan.
.
.
Och ur stillheten och ron spirade upp det mod, som leende ser marter och död in i ögonen.
Hon gick fram några steg i rummet, så att hon kunde se en flik af den blå himmelen.
Så sade hon sakta: " Gud, jag tackar dig. "
Ryktet om den tillämnade fjällvandringen hade spridt sig med ilande fart bland gästerna och väckte ofant- ligt uppseende samt här och där mycken indignation.
Såå, nu började hon visa färg, grefvinnan.
Men häpen- heten steg till sin höjdpunkt, när det blef bekant, att Kate i sista stund beslutit att följa med.
Det hade utspelats en högst intressant och spännande scen den middagen Kate förkunnat sin afsikt.
Docenten, som satt midt emot henne, hade sett oerhördt förvånad ut och sagt, att det var en oförsiktighet utan like att utsätta sig för en fjällvandrings alla svårigheter, när man var så litet van vid strapatser som hon.
.
.
Åtskilliga af damerna i närheten, som Kate kände, hade instämt.
Men naturligtvis voro alla råd och invändningar till ingen nytta.
Den, som sett mycket märkvärdig ut hela tiden, men ej yttrat ett ord, var kusinen.
En gång hade hon böjt sig djupt ned, och då var ' det någon, som tyckte sig se henne småle.
Det hade varit meningen att starta redan tidigt på morgonen, men då det regnat mycket under natten och vädret fortfarande såg osäkert ut, föreslog docenten, att man skulle uppskjuta affärden till strax efter mid- dagen.
Under dagens lopp klarnade det alltmer, och vid fyratiden, då man stod färdig att bryta upp, fanns knappt ett moln på himmelen.
Det var en liflig och färgrik tafla därnere på sanatoriegården.
Nästan alla gästerna hade infunnit sig för att beskåda resenärerna och säga dem farväl.
Den, som nu kanske tilldrog sig mesta uppmärksamheten, var grefvinnan.
Hon satt redan till häst — största delen af vägen skulle hon nämligen rida — och tog sig ovanligt bra ut i den röda turist- mössan och den enkla, svarta dräkten.
Ej på länge hade hon sett så frisk och glad ut, ja, det var en glans och ett djup i de svarta ögonen, som förlänade något strålande åt hela apparitionen.
— Grefvinnan var ifrigt upptagen med att säga farväl till alla.
Sportdräkten och felbhatten med fjädern i klädde henne utomordent- ligt väl, och hon var älskvärd som kanske aldrig förr.
Men man lyssnade med en viss kyla på hennes artig- heter — man hade ju fått ögonen öppna för ett och annat, och så var det någon, som genom en släkting i Paris fått höra åtskilligt.
.
.
Det sades till och med, att en af de äldre herrarne varnat Richardt för henne.
Så nu var " töjet " i ordning på den lilla nordfjords- hästen, och man kunde bryta upp.
Först efter omkring åtta dagar kunde man vänta Ola tillbaka till sanatoriet med hästarna.
När därför denne redan följande förmiddag sågs komma hem- ridande i fullt traf, blef det mycken häpnad och för- skräckelse bland gästerna.
På gården uppstod en formlig folkskockning.
Hvad hade händt?
Där rådde en andlös tystnad, medan Ola på sin breda, egendom * liga dialekt berättade hvad som skett.
Den ryska fröken hade sett så glad ut ända fram emot kvällen och hade ej klagat öfver någon trötthet alls, fastän hon måst gå åtskilliga bitar.
Men så, just som de vid 12-tiden hunnit fram till turisthyddan, där de skulle öfvernatta, hade hon fallit af hästen och svim- mat.
Det dröjde förskräckligt länge, innan de fingo henne till lif igen.
.
.
Lyckligtvis fanns bland turisterna därinne en ung herre, som studerade till doktor.
Han tog genast hand om den sjuka.
Sedan han undersökt henne, gingo han och docenten ut ur hyddan, och båda sågo förfärligt allvarliga ut.
Så ropade de på honom, Ola, och sade till honom att genast rida tillbaka till sanatoriet och hämta en sjukbår och medicin.
— Nu skulle han se till att få tag i några raska karlar, och så skulle han ge sig i väg.
.
.
Men alltsammans tjänade nog ej mycket till.
Han, doktorn däruppe, hade skakat på hufvudet, då Ola frågat honom, om han trodde hon skulle kunna lefva öfver natten.
En liten stund därefter satte sig tåget i gång.
I början gick färden mycket raskt, de små duktiga hästarna trafvade på af alla krafter.
Men mot efter- middagen saktades farten, och Ola började se allt mera betänksam ut.
Vinden hade plötsligt slagit om, såsom det så ofta är fallet i fjällen, och efterhand utbredde sig en fin, tät dimma.
Slutligen började det regna tätt, tätt.
Nu fick man rida allt långsammare och för- siktigare för att ej förlora vägen; till sist gick det nästan fot för fot.
— Så ljöd plötsligt ett hallå genom luften.
Man svarade.
Strax därpå dök en gestalt upp.
Det var docenten, drypande våt och krithvit i ansiktet.
Nej, han ville ej tillbaka med dem, han skulle ned till sanatoriet för att afsända telegram.
Och då för- stod Ola, hur det var.
De skildes åt och Richardt vandrade vidare.
Regnet och dimman fortforo, men han kände intet däraf, allt yttre var som dödt för honom.
Hans tankar kretsade omkring henne, som låg därborta, hvit och orörlig.
Hela scenen hade liksom etsat sig in i hans minne.
.
.
Mot morgonen hade hon bedt att bli utburen ur hyddan, och fastän den unge doktorn ansett all rörelse farlig, vågade man ej motsätta sig hennes önskan.
Så hade de burit ut henne i solen, och det var som hon fått ett ögonblicks lättnad.
Länge låg hon alldeles orörlig — endast då och då såg hon upp, liksom sökte hon efter någon.
Men därpå kom det ena svimnings- anfallet efter det andra.
Så, plötsligt tycktes en för- bättring inträffa till doktorns stora förvåning.
Hon bad att få tala med Richardt.
.
.
Instinktivt hade de andra dragit sig tillbaka.
Han satte sig ned bredvid henne — Gud förlåte, med vedervilja i hjärtat, ty han var ju säker på att det var galen svartsjuka och hat, som drifvit henne att följa med.
.
.
Säkert hade också hans blick sagt henne något, ty hon vände bort an- siktet med ett plågadt uttryck i ögonen, men strax därpå såg hon åter på honom, klart, öppet, nästan strängt.
Hon hviskade några ord, men han förstod ej mer än det första: " Lofva, lofva — — " Hvad menade hon, och hvad skulle han säga och göra?
Han knöt konvulsiviskt händerna.
Åh, hvilken lättnad, då hon upphörde alt se på honom.
.
.
plågorna hade tydligen tilltagit, och hon jämrade sig högt.
Han skulle just resa sig upp för att gå efter doktorn, då han ännu en gång kom att kasta en blick på henne.
Åh, så bröstet häfdes, så svårt hon hade att andas.
.
.
Något kom honom att tänka på en stackars sjuk liten fågel.
Nej, han kunde ej gå.
Så lade han sig på knä bredvid henne och tog hennes hand i sin.
Då såg hon än en gång på honom och hviskade, men så svagt, att han knappt kunde vara säker på att ha hört rätt: " Den lilla flickan därhemma.
.
. "
Några ögonblick satt han där grubblande, men så nådde en fläkt af hennes ande hans — och han förstod henne, förstod högheten och djupet och vidden af hennes kärlek.
.
.
Tårarna ström- made utför kinderna.
.
.
" Jag lofvar, jag lofvar, " sade han och böjde sig djupt ned öfver henne.
Hörde hon det?
Han visste det ej, skulle aldrig få veta det.
.
.
Den ensamme mannen däruppe på fjällvidden gick och gick.
— Efter ett par timmar började det blåsa upp, regnet slutade och dimman lade sig.
Då och då sköto några ljusknippen fram genom molnmassorna.
Men så i ett ögonblick skingrades dessa, och fjället låg där, badande i sol.
Snön lyste och tindrade borta på bergstopparna, fjällsjöarnas vatten blef så blått, så blått, och i fönstren på de små grå säterstugorna glimmade det som eld.
.
.
Men af all prakten och härligheten däruppe på fjället förnam Richardt intet — hans tankar voro hos den döda i hyddan.
IDUN 1904 — K Ö K S A L M A N A C K Redigerad af ELISABETH ÖSTMAN.
Innefa.
al Elisabeth Ostmans Husmoders- kars i Stockholm.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 2 1 - 2 7 A U G.
1904.
S ö n d a g: Klar buljong med sparris- knopp; gös ä la Soto Mayor; stekt hare med salader; melon.
M å n d a g: Pepparrotskött med po- tatis; soppa på vinbär.
Tisdag: Tisdagssoppa; äggstrufvor med sylt.
O n s d a g: Bräckt skinka med stuf- vade bondbönor; äggmjölk med skum.
T o r s d a g: Köttfärs med spritärter; hallon med mjölk.
F r e d a g: Fläskkotletter med pressad potatis; soppa på färska äpplen.
Lördag: Kokt sill med smör och ägg samt potatis; gräddkaka med sylt.
RECEPT: G ö s ä la S o t o M a y o r (f. 6 pers.).
1 / i kg.
gös, 1 V2 msk.
salt, Va tsk.
hvit- peppar, Va rödlök, saften af Va citron, 2 msk.
matolja, 3 del.
tunn grädde, 4 msk.
h vetemjöl.
3 Till stekning: 6 msk.
god flottyr.
B e r e d n i n g; Fisken fjällas, urtages, sköljes väl och torkas med en fiskhand- duk.
Ryggbenet borttages, dock så att L E D I G A P L A T S E R H u s h å l l e r s k a, skicklig i matlagn.
och van vid landt- hnshåll, erh.
god pl.
i höst pa egendom i mell.
Sverige.
Betygsafskrifter ins.
i bref märkt: " Landthushåll " under adr.
S. Gumselii Annonsbyrå, Stockholm.
TTvänne kvinnliga TRÄDGÅRDSELEVER mot- * tagas vid ENSJÖHOLM, NORRKÖPING.
Lärarinna, undervisningsvan o. kompetent att un- dervisa en flicka o. två gossar i l:a o. 2:a klassens kurser önskas af prästfamilj i Västerbottens län.
Någon kunskap i pianospelning erfordras.
Uppgift å löne- anspråk o. betygsafskrifter sändas till " Prästhem ", Stensele.
_ _ _ _ _ _ Språklärarinna med undervisningsskyldighet i svenska, tyska, engelska o. franska språken önsk.
till 1 sept.
som vik.
und.
ett år vid större priv.-läroverk.
Bet.
o. uppg.
på löne- anspråk torde inlämnas till " P.
S.
", Iduns exp.
n enkel flicka, väl kunnig i sömnad, erhåller plats 24 okt.
på landet.
Sv.
jämte rek.
sändas till Friherrinnan Rå- lamb, Urfjället, Kungsängen.
E H u s f ö r e s t å n d a r i n n a, yngre, af god familj, kunnig i allt hvad till skötseln af ett bättre hem på landet hörer, erh.
genast förmånl.
plats om an- sökan insändes till " 300- *, FinsjS pr Bohult.
L ärarinna, allvarlig, van att undervisa i vanliga skolämnen, språk o. musik önskas för 4 barn om 8 — 10 år.
Svar till kyrkoh.
L. Wallin, Hedensö, Södermani.
D uglig hushållerska får omkring 20 sept.
plats att förestå hushållet för tjänste- män vid större bruk i Vermland.
Upp- gift om lönevilkor och kompetens in- sändes jämte fotografi till " Ungkarls- hushåll " under adress S. Gumselii A n - nonsbyrå, Stockholm f. v. b. för hushållsbitr., lärarin- Goda platser nor, barnf r., värdinnor att genast söka genom Inack.
Byrån, Hamn- gatan 2 TU, Norrköping.
H u s h å l l e r s k a, fullt skicklig i finare o. enklare matlagn- samt allt hvad till hushållet hörer får plats i höst på egendom nära Göteborg, ansökningar och meddelanden sändas i bref till " S.
G.
", Jonsered.
P ålitlig, hälst ej för ung flicka, som kan åtaga sig att ensam sköta ett skol- hushall för tre barn i 12 — 14 års ålder får af en händelse genast plats i läro- verksstad i Södermanland.
Sv.
t.
" G.
", Flättna gård, Nyköping.
något T reflig, kunnig och van barnjungfru, sy- fullt pålitlig får genast plats för två flickor om 4 o. 1 år.
Svar, betyg under adress " Godt hem ", Salt- sjöbaden.
hufvud och stjärt sitta kvar.
Fisken in- gnides därefter med saltet och hvit- pepparn samt beströs med den skalade och hackade rödlöken.
Citronsaften och matoljan blandas väl tillsammans och denna blandning hälies öfver fisken, som sedan får ligga ett par timmar.
Löken borttages därefter noga; fisken doppas i grädden och vändes i mjölet.
Flottyren upphettas i en långpanna, och då den är rykande het, ilägges fisken och stekes vackert gulbrun på båda sidor.
Den upplägges på gråpapper eller på hård t bröd, för att det feta skall dragas ut.
Serveras på servet, garnerad med stekt persilja.
Den serveras varm med champignonsås.
S t e k t h a r e (f. 6 pers.).
1 ung hare, 1 citron, l / hg.
späck, 3 msk.
smör, (60 gr.), V2 msk- salt, / * lit.
buljong ell.
vatten.
l 2 3 S å s: 1 Va msk.
smör (30 gr.), 3 msk.
mjöl, köttjus, 2 del.
tjock grädde.
412 — sänder.
Den får därefter steka med T i l l s t e k n i n g: 2 msk.
smör (40 gr.), tätt slutet lock 1 - 1 V2 timme.
Va lit.
k o k a n d e buljong eller vatten.
Smör och mjöl sammanfräsas, kött- jusen silas och skummas samt tillsättes S å s: V2 msk.
smör (10 gr.), 1 msk.
litet i sänder, under flitig rörning, och mjöl, k ö t t j u s, V2 del.
tjock grädde.
såsen får koka 10 min., hvarefter grädden tillsättes och såsen får ett uppkok samt afsmakas.
B e r e d n i n g: Köttet tvättas med en duk, doppad i hett vatten, och skares i tärningar, hvarvid alla senor och hinnor Ä g g s t r u f v o r (f. 6 pers.).
4 ägg, 1 hg.
borttagas.
Späcket skrapas och skares strösocker, 270 gr. hvetemjöl, 3 del.
tjock likaledes i tärningar samt drifves tillika grädde.
med köttet 3 — 4 gg.
genom köttkvarn.
Därefter stötes färsen i stenmortel, tills T i l l k o k n i n g: 1 kg.
flottyr.
den blir fin och smidig.
Äggen och mjölken uppvispas, de stötta skorporna Beredning: Aggen och sockret iläggas och få stå att svälla Va tim. röras i 20 minuter.
Mjölet siktas och Löken fräses i smöret.
Skorpblandningen tillsättes jämte grädden, hvarefter sme- tillsättes matskedsvis i färsen, under det ten omröres väl.
Flottyren upphettas i den arbetas 1 tim. Sist tillsättas kryd- en liten järnkastrull, tills den blir ry- dorna och löken, och färsen afsmakas kande het.
Genom en tratt ringlas noga.
En långpanna smörjes med det smeten fram och tillbaka i flottyren, så kalla smöret, färsen ilägges och formas att den bildar en genombruten kaka.
som en aflång bulle.
Den penslas med Då strufvan fått vacker ljusbrun färg ägghvitor och beströs med de stötta på undre sidan, vändes den medhålslef, skorporna.
Pannan insattes i ugnen.
och när den är jämn i färgen, upplägges När färsen är brynt, spädes den med den den på gråpapper eller hårdt bröd, så kokande buljongen eller vatten litet i att flottyren får afrinna.
Strufvorna sänder och öfveröses omkring hvar ti- sockras och serveias med sylt.
onde minut.
Till stekningen åtgår % tim.
Färsen upplägges på serverings- K ö t t f ä r s (f. 6 pers.).
6 hg.
benfritt fatet, skares i tunna skifvor och garne- oxkött, 1 hg.
späckfläsk, 1 — 2 ägg, 2 kkp.
ras med persilja.
gräddmjölk eller vatten, Va kkp.
stötta Smör och mjöl sammanfräsas, kött- skorpor, 1 msk.
salt, / tsk.
hvitpeppar, jusen tillsättes litet i sänder underflitig 1 msk.
fint hackad portug.
lök, Va msk.
rörning och såsen får koka 10 min., hvar- smör (10 gram).
efter grädden tillsättes och såsen får ett B e r e d n i n g: Haren bör hänga 3 — 6 dagar allt efter årstiden, den flås och alla hinnor borttagas ytterst noga.
Huf- vudet afskäres och äfvenså slaksidorna.
Ryggen och lårbenen knäckas.
Haren sköljes väl, torkas med en kötthandduk och ingnides med citroner.
Späcket skares i fina strimlor, som vändas i sal- tet.
Härmed späckas haren på ryggen och på de köttigaste delarne af låren.
Smöret brynes i en stekgryta.
Haren iläg- ges och brynes vackert på alla sidor samt Till pensling: saltas och spädes med buljongen litet i stötta skorpor.
J 2 pers.).
3 stora ell.
4 små, salta sillar, 3 lit.
vatten, 3 — 4 ägg, IV2 hg- smör.
B e r e d n i n g: Sillen flås,urtages, sköl- jes väl och lägges i vatten omkr. 12 tim.
Den upptages och fläkes midt itu, hvarefter ryggbenet och alla småben borttagas.
Äggen hårdkokas (omkr. 10 miu), af^ylas i vatten, skalas och hackas fint.
Sillen lägges i kokande vatten och får koka i 5 min., hvarefter den uppta- ges med hålslef och upplägges på varmt serveringsfat, hvarftals med en del af de hackade äggen.
Smöret smältes och hälies öfver och anrättningen öfverströs med resten af äggen samt garneras med persilja och kokt potatis.
G r ä d d k a k a (f. 6 pers.) 4 söt- och 2 bittermandlar, / a tjock, söt eller sur grädde, 4 ägg, % kg- socker, 1 % del.
torrt hvetemjöl.
J T i l l f o r m e n: 1 msk.
(20 gr.) smör, 2 msk.
stötta skorpor.
B e r e d n i n g: Mandeln skållas och drifves genom mandelkvarn.
Grädden slås till hårdt skum, äggulorna röras med sockret y tim. och tillsättas jämte det siktade mjölet under jämn rörning, hvarefter äggsmeten blandas med gräd- den och mandeln.
Sist nedskäras de till hårdt skum slagna ägghvitorna.
Massan slås i en väl smord och brödbe&amp;trödd form och insattes att grädda i ordinär ugnsvärme omkr. / tim. é l 2 uppkok samt afsmakas.
1 ägghvita, 2 msk.
K o k t sill m e d s m ö r o c h ä g g (f.6 kompetent att undervisa 3 Bättre flicka, L ÄRARINNA, flickor, 7, 9 o. 11 år i vanliga skol- pålitlig o. ordningsälskande, kan få för- C om fam.-medl.
får kun.
hushållsfröken 5 * utm.
pl.
i ansedd fam. i stad i mell.
Norrland.
Norra Inack.-Byrån, Malm- amn., språk o. musik, erh.
plats nästa månlig plats som kammarjungfru i bil- väluppfostrad och musikalisk flicka ön- höst i enkel tj änstemannaf am.
i naturskön dadt hem den 24 okt.
Rekommendatio- skillnadsgatan 27, Sthlm.
skar komma i bättre familj, är villig trakt af sydvästra Värmland.
Sökande ner jemte fotografi torde snarast insän- undervisa nybörjare.
Ingen lön, endast hänvände sig snarast till postmästaren das till Fru Adolf Humbla, Falkenberg.
som medlem af familjen.
Sv.
t.
" Enevold ", B a r n f r ö k e n.
O. Nordqyist, Ärjeng.
Aftonblads annonskontor, Plats finnes fr. 15 sept.
för bättre, snäll, Göteborgs ndervisningsvan, helst musikal., sy- Göteborg.
kunnig flicka, villig att i öf rigt åtaga ordentlig flicka (ungefär 25 år), kunnig i os ungkarl får ensamt fruntimmer fri bostad (rum o. kök) mot städn.
sig vården af 2 barn, 6 o. 9 år.
Noggr.
sömnad samt helst något musikalisk, att p i n s k a (troende) som genomg.
Björnsnäs kunsk-, löneanspr.
m. m. före tillse och vårda 2 flickor på 4 och 6 år * hushållsskola och en tid vistats på af tre rum.
Sv- m. uppg.
om ålder, föreg.
PPg- sysselsättning och muntl.
rek., märkt 1 sept.
till " Officersfamilj ", p. r. Malmö.
samt såsom sällskap och hjälp till hus- Diakonissanstalten i Helsingfors, önskar modern.
Utförligt svar med fotografi, o. anställning för att gå frun tillhanda " Tjänsteman ^ ' 0 år ", inlämnas å Iduns ör en bildad, verkligt barnkär och or- lönepret.
till " Professorsfamilj ", LUND p. r. eller ock såsom husa.
Svar emotses un- exp., 51 Drottninggatan.
dentl.
flicka, som vill åtaga sig vård.
der adress " Z.
", Korpo, Finland.
n troende flicka kunnig i enklare om en flicka på 20 månader, samt vara PTT FRUNTIMMER med någ.
affärsvana och matlagning kan få plats.
Svar und.
husmodern behjälplig med hemmets skö- hf godt sätt emot kunder erh.
plats 15 ild., musik, dam sök.
plats som värd.
adress " Familjemedlem ", Sundbyberg p. r. tande, finnes synnerligen fördelaktig sept.
att ensam sköta fruktaffär i norrl.
el.
att förestå skolhushåll.
Utm.
bet.
plats på större, natursk.
belägen bruks- stad.
Ref. och pret.
jemte fotografi torde o. ref. Sv.
t.
" Fullt kompetent ".
Kinna p. r.
N VÄLREKOMMENDERAD LANDTHUSHÅLLERSKA egendom nära Göteborg.
Svar jemte snarast insändas till &lt;T.
Berndtson, Sö- D ä t t r e flicka, van vid sjukvård, hush.- får plats inst.
höstflyttning.
Svar fotografi och uppgift på löneanspr.
o. d. derköping.
göromåh handarb.
m. m. sök.
plats i jämte betygsafskrifter och rekommenda- till " E.
R.
, Iduns exp.
j - 4 usföreständarinna önskas till hösten fam. på landet.
Sv.
märkt " 1112 ", HJÄRSÅS tioner sändas till Friherrinnan Sack, ör lärarinnor, bild.
hush:sbitr.
fin.
pl.
* * af tandläkare Ekström, Arvika.
Svar före den 30 dennes.
Bergshammar, Strengnäs.
söka å Nya Inack.-byrån, Brunke- torde åtföljas af betyg, fotografi samt 1 I ng, språk- o. musikkunnig flicka med bergsgatan 3 B, Stockholm.
Etabl.
1887. uppgift å lönepretentioner.
M vana vid skrifgöromål, önsk.
plats på Anspråkslös, energisk och barnkär flicka, ett godt hem, där kokerskan efter 30- E n ung flicka, fullt kunnig i tapisseri- kontor el.
i fam. i in- el.
utlandet.
Sv.
van vid undervisning i vanl.
skolämn., branschen och skicklig i charter- till " Hösten 1904 ", Örebro p. r. årig tjänst och husan för giftermål språk o. musik erh.
plats till hösten att sömnad, erhåller plats i en större lands- undervisa 14 — 8 års barn.
Seminariebild.
lämna sina platser, blifva de&amp;sa lediga ortsstad.
Svar till " H. O. " under adress H u s h å l l e r s k a har företräde.
Betyg, fotografi o. löne- instundande flyttning, för tvenne jung- S. Gumselii Annonsbyrå, Stockholm.
frur med utmärkta rehomm enda tioner.
anspråk insändas under adr.
" Fru K — n ", önskar plats.
Utm.
bet.
från förut inne- De, som förut varit kamrater, föredra- Nås, Ve st er dalarna.
hafda platser.
Svar märkt " Hushåller- H u s j u n g f r u gas.
Skriftligt svar torde sändas till ska ", Iduns exp.
f. v. b. licka 15 — 16 år, frisk o. snäll, villig " Fru N.
N.
", Norrmalms Expressbyrå, med goda vitsord om dugl.
och ordning delt.
i arb.
i ett litet hem får pL ge- Norrlandsgatan 24. samt fullt kunnig i sömnad, får god pl.
Ifl-årifl P * dotter som genomgått 7-kl. nast mot fritt vivre till en början.
Sv.
1 eller 24 okt.
i liten familj.
Svar märkt W H I llj läroverk önsk.
pl.
som barnfrkn ärdinneplats.
Bildad, helst musika- " Husjungfru ", åtföljda af betyg, sändes Bet.
finnes.
Svar " B.
", Wirestad.
till " N.
W.
14 ", Kinna p. r^ lisk, flicka eller yngre änka med till Iduns exp.
före 1 sept.
ne jeune Suissesse francaise, parlant gladt, behagligt sätt och godt utseende, allemand et suédois cherche plaee skicklig i alla inom ett bättre hem före- de bonne supérieure s ' adresser ä M:elle med goda rek.
erhåller plats hos tjänste- kommande göromål, erhåller nn när som Vid Karlshamns elementarläroverk Don Denaz, 19 Auf der Mauerl9, Zurich, mannafamilj i Hernösand.
Svar med helst förmånlig plats vid i mellersta Suisse.
porträtt, betyg m. m. till " Sällskap och Sverige vackert beläget hem, där hus- för flickor hjälp ", Iduns exp.
f. v. b. moder saknas.
Svar med fotografi emot- är på grund af sjukdomsf.
en lärarinne- C n ung bildad flicka, kunnig i alla inom ses till " Angenämt hem " under adr.
: S.
^ ett hem förek.
göromål, önskar plats ör stark, arbetsam flicka, något kunnig Gumselii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b. plats ledig under inst.
läsår.
Undervisn.- såsom hjälpreda i god fam.
Hälst med ämnen: naturkunnighet och matematik, i matlagning, finnes 1 sept.
plats.
Sv.
lön äfvensom att blifva ansedd såsom äfven på det högre stadiet.
Lön: 1,100 till " 1 Sept.
", Landskrona p. r. kr.
Ansökningar torde snarast möjligt familjemedlem.
Sv.
märkt " Maria 04 ", afvaktas tacksamt till Iduns exp.
insändas till föreståndarinnan.
E n b ä t t r e f l i c k a, En I allvarligt godt hem önskar 16 års flicka ung BILDAD FLICKA, * af god familj och med god uppfostran som är villig passa en c:a 4 års flicka plats att gå frun tillh.
emot att få anses samt biträda vid de i ett hem förekom- villig att deltaga i inom hus förekom- som medlem af familjen.
Svar afvaktas kommande göromålen kan erh.
plats d. mande göromål, erhåller plats.
Svar till P L A T S S Ö K A N D E märkt " E H.
F, ", Landskrona p. r.
24 okt.
i skånsk stad.
Familjen består af " X ", Hessleholms Tidn.
kontor, Hessle- man, hustru och ett barn.
Ensamjungfru holm.
ng prästdotter önskar pl.
i fin familj finnes.
Svar med betygsafskrifter jämte som barnfr.
el.
hushållsfr., kunnig i uppgit på lönepret.
insändas und.
adress B a r n f r ö k e n,.
anspråksl.
flicka, musik., af god kläd- o. linnesömnad samt glansstrykn.
" Skåne 1904 " till Iduns exp.
— — - J j fam. önsk.
pl., helst på landet, Genomgått välrenom.
hushållsskola samt kunnig i sömnad, ordentlig, pålitlig och 22-årig, n bildad flicka, fullt kunnig i matl.
verkl.
barnkär, önskas snarast att sköta att mot fritt vivre deltaga i alla hush.- i hemmet deltagit i förek.
görom.
Någon med vana att sköta ett hushåll på två barn, fyra och ett år.
Svar till Fru görom.
Kun.
i enkl.
matlagn.
Svar till lön önskas samt att anses som medl.
af landet o. villig att gå frnn tillh.
i öfriga Märta Schubert, Saltsjöbaden.
" Arbetsam ", Nerikes Alleh.
kont., Örebro.
fam. Svar till " Ina ", Iduns exp.
f. v. b husl.
göromål, kan få plats på herregård Ö r en dagl.
o. rask lärarinna, somge- ng skånska önskar plats som betal.
från 24 okt.
Anses som familjemedlem.
C • nomg.
elem.-skola och ett mindre se- språkkunnig lektris, hushållselev i treflig familj uppåt Svar med foto., rek., löneanspråk m. m. minarium och som vill åtaga sig vården Skicklig landet.
Önskar anses som medlem al till " Gladlynt ", Kristianstad p. r. medelålders, mäktig franska, tyska och af mindre barn, finnes plats ledig 1 sept.
engelska, söker passande plats i ett hem.
fam. Svar t.
" Ruth ", p. r. Kristianstad n i de vanliga skolämnena samt musik, vid Solbacka Läroverk, Stjernhof.
_ Som kompetens och vana att förestå ett handarbete och slöjd undervisnings- hus och uppfostra barn förefinnes, anta- A tt gå frun tillh.
önskar bild.
flicka, som van, skicklig lärarinna önskas från den V ä r d i n n e p l a t s är fullt kun.
i enkel matlagn., något i ges äfven dylik befattning eller sådan 1 sept.
för 2 barn i ålder 8 — 10 år.
Svar hos ungherre i Sthlm erh.
bildad o. mu- som sällskap för äldre herre eller dam.
sömn.
samt för öfr.
hemmast.
i allt som med porträtt, betyg och uppgift om löne- hör till ett hems skötande.
Svar märkt anspråk sändas till Kom.-kapten E. sikal, ung dam gen.
Östermalms Inack.- Utmärkta skriftliga och muntliga refe- Byrå, 33 Brahegatan, Sthlm.
Bref be- renser.
Svar till " Lektris, husmor eller " Husbållsbiträde 22, Iduns exp., Sthlm.
Brusewitz, Sjötorp, Göta Kanal.
svaras mot ins.
af fotografi, ref, o. porto.
uppfostrarinna " under adr.
S. Gumselii Annonsbyrå, Stockholm.
n bildad flicka sökes som barnsköt.
i E n u n g godt hem på Djursholm.
Den sök.
bör B a r n f r ö k e n.
ng, bildad, musikalisk flicka af god NORSK DAM ÖNSKAR PLATS I FAMILJ FÖR ATT GÅ hafva goda rek.
Sv.
t.
" H — a ", Djursholm.
H U S M O D E R N T I L L H A N D A.
SVAR TILL " D.
K.
familj söker plats, där hon kan vara 2 4 " UNDER ADR.
S. GUM En bild., snäll flicka, utan pretentioner, SELII ANNONSBYRÅ, n snäll, bildad flicka, duglig att un- som har lust o. fallenh.
att hafva hand till nytta med skrifgöromål, äfven som STOCKHOLM.
dervisa en 10 års flicka i vanl.
skol- om barn samt öfvervaka deras läxläsn., sällskap och om så önskas biträda med ild.
flicka sök.
pl.
Kun.
i matl-, bakn.
ämnen, språk, handarbete samt något får plats nu genast.
Den sökande bör husl-ga göromål, hälst i familj vid bruk sömn.
; ordentl., spårs-, glad.
Sv.
" Vil- deltaga i arb.
inomhus, erh.
plats 1 okt.
vara kunnig i sömnad.
Utmärkta rek.
eller större herregård.
Svar till " Familje- Svar med bet., porträtt o. uppgift å löne- fordras.
Ansök, med betyg o. om möj- medlem ", Länstidningens kontor, Karls- lig, Duglig " under adr.
S. Gumselii An- nonsbyrå, Stockholm, i;) pret.
sänd.
t. Wallarums gård pr Wollsjö.
ligt fotogr.
utbedes till " Box 18 ", Borås.
krona.
U H u o m F E B E H F I F räs V U Barnfröken F U E U E J E E U B
