# ID: svediakorp-per1569
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1904
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 20,120
# sentences: 1,195
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


T O R S D A G E N D E N 4 A U G U S T I 1904 N:R 3 1 (9 1 8) FRIHERRE WERNER VON SCHWERIN.
SKARHULT.
SÄTE.
FÖR ETT SKÅNSKT HERRE- I D U N AF K A R L A R Ö N N E.
" Her neder i Skaane paa gröneste hed Mod Gedinge bro, hen i den led Der ligger Skarholt hin bolde. "
B 1 E L Ä G E N ungefär 1 / 2 mil norr o m Lund höjer den gamla riddarborgen mäktig o c h imponerande sina spetsiga gaflar o c h sju våningar h ö g a torn öfver den omgifvande slättbygden.
Skarhult är en af de äldsta egendomar i Skåne o c h har städse varit räk- nadt bland de största.
Skånes herregårdar voro f o r d o m efter hemmantalen delade i klas- ser.
Till första klassen hörde 14 gårdar, af hvilka de sju största kallades " bröderna " o c h de sju mindre " systrarna ".
Skarhult var bland bröderna den sjätte i ordningen.
Så långt Skarhults historia går tillbaka, be- finnes det ha ägts af den gamla Rosensparre- ätten, s o m äfven kallade sig Skarholt.
I o m - kring fyra o c h ett hälft sekel har detta g o d s gått i arf inom släkten.
Ätten Rosensparre är i Danmarks historia fräjdad o c h ryktbar, men aldrig särdeles talrik.
Den äldste kände ägaren till Skarholt var Ib Rosensparre, s o m lefde i 13:de århund- radet.
I början af 1800-talet ägdes Skarhult af grefve Magnus Fredrik Brahe, s o m 1828 sålde det- samma till Carl X I V Johan.
Slottsbyggnaden blef på k o n u n g e n s befall- ning iståndsatt under ledning af professor Brunius, hvilket arbete fullbordades 1843.
Redan Carl Johan var betänkt på att afhända sig Skarhult, men underhandlingarna härom afbrötos g e n o m hans död.
K o n u n g Oscar I fullföljde den började underhandlingen o c h sålde 1844 Skarhult o c h Pugerup till friherre C.
J. v o n Schwerin o c h handelshuset Pu- gaard i Köpenhamn, hvilken firma genast sålde sin halfpart till grefve Einar Reventlow.
Med h o n o m öfverenskom baron v o n S c h w e - rin o m en delning af egendomarna, hvarige- n o m denne sistnämnde b e k o m på sin lott sä- teriet Skarhult m. m.
Friherre Werner v o n Schwerin, äldste sonen, brukar o c h bebor nu gården.
— — — — — Slottsbyggnaden på Skarhult uppfördes 1562 af Sten Skarholt Rosensparre i vacker, tillta- lande renässansstil.
Den består af en mel- lanbyggnad, liggande i öster o c h väster, o c h tvänne flyglar mot norr.
D e s s a innesluta en rymlig borggård, o c h meningen lär ha varit att åt detta håll uppföra ännu en fjärde sida, ehuru denna plan aldrig kommit till utförande.
Vid östra flygelns nordöstra hörn reser sig det h ö g a, runda vårdtornet o c h på b o r g g å r - den i sydöstra innerhörnet är ett mindre ått- kantigt trapptorn.
Det förstnämnda, från ofvan till nedan alldeles öfverhöljdt af grön- skande, frodig murgröna, — för ett hälft se- kel tillbaka planterad af nuvarande ägarens föräldrar, — bidrager i h ö g grad att förläna den forna riddarborgen en imposant o c h vörd- nadsbjudande prägel.
I detta torn har man vid för én del år sedan företagen restaurering upptäckt flere lönntrappor o c h gångar, s o m enligt folktron föra ända fram till Dalby kyrka.
I ett litet igenmuradt rum fanns vid gräfning ett rostigt svärd o c h en del benknotor, hvilka troddes vara efter människor — den vid en del gamla slott fastade sägnen o m en lefvande inmurad låg härvidlag nära till hands — m e n vid verkställd undersökning befunnos benen vara djurben.
Byggnaderna på Skarhult hafva alla — utom ofvannämnda torn, s o m består af sju våningar — en höjd af tre våningar, med branta kroppåstak o c h hvälfda källare under en del af mellanbyggnaden och hela östra flygeln.
Denna senare bildar hufvudfasaden.
Den har de rikaste ornamenten och de tjockaste murarna.
17:DE ARG.
SKARHULT FRÅN NORDOST.
Skarhult har fordom varit väl befästadt.
Omkring några hundra steg öster o m borgen låg i söder och norr en uthusbyggnad, hvaraf delar ännu finnas kvar.
Dess södra ända utgjordes af ett porttorn, i hvars öppning s y - nas nischer för vaktsoldaterna.
Öfver denna port lär ha suttit en järnhäll med ätterna R o - sensparres o c h Rosencrantz ' vapen och årtalet 1567.
Denna b y g g n a d skulle alltså vara upp- förd af fru Metta Rosencrantz, två år efter hennes husbondes, herr Sten Rosensparres död.
Tornets östra af delning var försedt med skottgluggar, och bildade detta fasta uthus östra befästningslinien.
Åt södra sidan s a m - manbands huset g e n o m en mur med borgen och från dennas västra flygel, där man äf- ven kan se märken efter skottgluggar, g i c k en mur åt norr.
På samtliga murarna v o r o anbragta skottgluggar.
Åt tre sidor omgafs befästningen af gräfda kanaler, på södra si- dan flöt Brå-ån helt nära intill borgen.
Dessa murar äro nu nedbrutna o c h ån ledd ett stycke från stället.
Som vid alla gamla herresäten äro en mängd sägner och historier knutna vid Skar- hult.
Att en stor skatt ligger dold " i rtågra af källrarna, är en trosartikel i hela trakten.
En g å n g för länge sedan sökte tvänne män efter denna skatt o c h k o m m o då ned i en källare, s o m var så full med vatten, att de " måste segla i ett baktråg ".
Slutligen nådde de båda skattsökarna en järndörr, s o m de icke kunde uppbryta.
Men g e n o m nyckel- hålet s å g o de tydligt en penningkista, på hvilken låg en kolossal " slang " (orm) o c h en svart höna på ett rede fullt af guldägg.
Fulla af fasa och förskräckelse hastade de båda männen därifrån o c h uppgåfvo sitt sökande.
SKARHULT FRÅN SÖDER.
Under excellensen Brahes tid sägas några
IDLW 1904 — MATSALEN MED REUTERHOLMS M.
FL.
PORTRATT.
danskar ha kommit öfver till Skarhult o c h erbjudit sig att framdraga skatten m o t hälften- parten däraf.
Brahe afslog d o c k anbudet.
Skatten rinns sålunda kvar ännu o c h ger an- ledning till spökerier.
S å har brandvakten ofta sett en svart hund vid midnattstid springa öfver gården, o c h o m vinternätterna h ö r man stundom en järndörr slås igen m e d buller o c h dån, ehuru ingen sådan finns i borgen.
En annan verkligt inträffad händelse, s o m berör skatten o c h dess sökande, har berättats oss af fröken v o n Schwerin, nuvarande ägarens syster.
D e n lyder: på den tid pro- fessor Ljunggren hade sina " S k å n s k a herre- gårdar " under arbete, t o g o s vyer af de olika slotten af artisten Richards.
Denne vistades en tid på Skarhult o c h g a f friherrinnan v o n Schwerin undervisning i teckning.
E n natt drömde denna, att h o n lät några arbetare gräfva på en viss punkt af borggården, där hon tyckte s i g veta, att skatten skulle ligga dold.
L ä n g e gräfde karlarna förgäfves.
Men omsider stötte deras spadar m o t ett hårdt föremål o c h tvänne små kors hittades.
D e fortsatte nu ifrigt sitt arbete o c h efter en stund k o m ett litet skrin af järn i dagen.
Fri- herrinnan v o n Schwerin hastade med sin skatt upp i slottet, där h o n öppnade skrinet.
Detta innehöll en mängd dyrbara nipper o c h pryd- nadssaker i guld o c h besatta med ädla stenar.
En af de m å n g a ringarna t o g friherrinnan o c h satte på sitt finger, där den passade fullkomligt.
Vid frukosten omtalade h o n sin dröm för Richards, s o m skyndade ner på gården — man höll just på m e d att l ä g g a o m stenläggningen.
Han befallde arbetarna .. gräfva på den plats, slottsfrun i d r ö m m e n tyckt sig ha utpekat, o c h efter en kort stund fann man verkligen tvänne kors af ' järn, Hårets affallande.
~ir i Stockholm ^skrifver följande: En läkare, som sedan flere behandlar speciellt hudsjukdomar, » Af alla i handeln förekommande medel, afsedda för behandling af de parasitära hud- sjukdomar (seborrhé, mjäll o.
d.
), på hvilka hårets affallande som i de flesta fall beror, känner jag intet, vid anställda prof visat sig så verksamt och i så hög grad förtjänar användas som Azymolstimu- l us — _.
, Vid London-utställningen 1899 erhöll F. Pauli ' s Azymolstimulus guldmedalj såsom det bästa hårvatten.
Under läkare kontroll tillverkas F. Paulis azy- mol-tvål, som med allt skäl kan rekommenderas till alla, såväl äldre som yngre med ömtålig hy och hud.
378 — 3 å 4 tum långa.
Richards skyndade upp i slottet att visa fyndet, ifrig att fortsätta gräfningen, m e n ägaren, baron v o n Schwerin, s o m k o m m i t tillstädes, förbjöd detta.
Korsen förvaras å slottet.
— Enligt traditionen skall Skarhult brinna, o m m a n söker efter den dolda skatten.
— — — — — — — Man återfinner vid Skarhult s a m m a sägen s o m vid så m å n g a andra stora b y g g n a d e r, den att borgen har lika m å n g a fönster, s o m det är dagar i året.
- I slottet finnes inalles ett 60-tal rum, hvilka af förre ägaren m e d stor kostnad inreddes o c h nu g ö r a ett på s a m m a g å n g elegant o c h hemtrefligt intryck.
I matsalen drager ett större porträtt i olja af ryska kejsarinnan Katarina II genast till sig våra blickar.
Det är en skänk åt hof- jägmästare v o n Schwerin vid en beskickning till Ryssland under tredje Gustafs dagar.
Öfver buffeten hänger en af Angelika Kaufmann utförd större oljemålning af Reuterholm o c h vid dess sida ett porträtt af Lagerbring, hvartill maken finns i landtmarskalksalen — denna tafla är signerad: Breda.
Alla dessa tre porträtter synas på interiören.
F ö r öfrigt prydas matsalens väggar af en m ä n g d familjekonterfej, flere af Bredas mästare- hand.
Här stå äfven tvänne klockor i fodral, af hvilka den ena tillhört danske kungen Fredrik II o c h den andra är, förutom sin ålder, märkvärdig g e n o m att den endast be- höfver dragas upp en g å n g o m året.
Taflor af sådana mästare s o m Tizian, Adrian v a n der Veide, Karel du Jardin, M o - linéer, v a n der Arlst m.
fl., g e en prägel af ädel konstnärlighet åt röda rummet, beläget liksom matsalen o c h stora salongen i östra flygeln.
Särskildt den nederländska skolan är representerad g e n o m m å n g a vackra o c h dyrbara dukar.
I g r ö n a salongen blicka o s s till mötes de blida, själfulla dragén af den döda friherr- innan v o n Schwerin, — slottets förra härskar- inna, — på ett mästerligt sätt återgifna a f den likaledes bortgångna begåfvade konstnär- innan Elisabeth Keijser.
I detta g e m a k står äfven en större porträttbyst af kejsarinnan Katarina, — denna så väl s o m flere smärre dyrbara pjeser af ostindiskt porslin, hvilka befinna sig bland den stora samlingen af dylikt vi beundra i salongen, en gåfva till förutnämnde ambassadören friherre von Schwerin.
På nedre botten i midtelbyggnaden ligga baron v o n Schwerins enskilda våning, skrif- rum, bibliotek, matsal etc.
Slottets hela öfversta våning upptages af gästrum.
I västra flygeln befinner sig tjänarepersonalens rum, k ö k s - departementet o.
d.
Trädgården omgifver borgen i norr, väster o c h söder.
Å t sistnämnda sida klänger sig en vinstock med mer än armtjock stam o c h grenar uppåt flygelns v ä g g: Karl X I V Johan har under den tid han var Skarhults ägare vid ett b e s ö k med egen hand planterat den- samma.
Nuvarande ägarens far omskapade o c h för- bättrade godsets jordbruk o c h arbetade m e d rastlös ifver på e g e n d o m e n s iståndsättande.
Han lät jorden undergå laga skifte, omdanade de steniga fäladsmarkerna till bördiga åker- fält, planterade s k o g o c h uppförde n y a solida åbyggnader o c h uthus.
Hans s o n, friherre W e r n e r v o n Schwerin, har härvidlag troget gått i sin faders fotspår.
Han h ö r till de dugande, initiativkraftiga män, hvilka för sin orts bästa i den ena eller andra riktningen aldrig s k y m ö d o r o c h uppoffringar.
Hans betydelse för sin ort ligger i hans energiska, oaflåtliga sträfvanden för landthushållningens förkofran o c h höjande.
F ö r ingen af de frågor till höjandet af Frostabygdens välstånd MELLINS FOOD SKARHULTS KYRKA.
o c h kultur o c h dess framåtskridande, s o m under senare åren framkommit, har han visat sig liknöjd, o c h hvarje n y praktisk idé har alltid i h o n o m kunnat påräkna ett säkert stöd.
O c k s å är " baron på Skarhult " den mest populäre o c h kände godsherren i Frosta härad o c h för öfrigt långt utom dettas gränser bekant för sitt anspråkslösa, rättframma väsen o c h värderad af alla, s o m m e d h o n o m k o m m a i beröring.
RITAHDANDO.
U R S P Ä N D A brösthvalf ett sjungande h a f svallar h ö g t kring min sångarstaf, lösa g å stormens vingar.
H v a d svindlande fart i min vilda seglats, hvad j a g a n d e rytm, när min fortesats lik bränningens bölja klingar?
Det är, s o m j a g väckte skapelsens röst o c h våldsamt slötes intill dess bröst af världssmärtans vibrationer, tills all dess skärande disharmoni sig löser i ekande vårmelodi från tider o c h generationer.
Ett tonstänk glittrar m o t taktpinnen o p p, han hejdar körernas segerlopp, s o m då hamnpiren brottsjön bryter.
Med blicken j a g tar min skara i famn, ackorden g u n g a, s o m lugnt i hamn snäckan vid kajen flyter.
O, att j a g så kunde sjunga till frid all människovärldens rasande strid o c h samhällets dissonanser!
O m ondskan somnar vid sångers ljud, då skall j a g tro, att där b o r en Gud i s å n g o c h lekande stanser.
PAUL NILSSON.
af Läkarekåren erkåndt bästa näringsmedel för barn och sjuka, Finnes på Apoteken samt hos Specerihandlarne.
— P R O F g r a t i s o c h f r a n c o från Axel JOennstrand, —
— PERSPEKTIV.
B U D D H I S M E N L Ä R E R, att det icke finnes någon himmel för en så ovärdig varelse s o m en kvinna; det är dock möjligt, att hon, efter ett dygdigt lif o c h sedan h o n genomgått aderton helveten, kan återfödas till jorden s o m en liten g o s s e.
Bekännare af den kristna religionen veta icke af n å g o n återfödelse till denna jord, men västerländska kvinnor äro icke absolut främ- mande för tron på de där aderton — i den här tillvaron.
Antalet skulle emellertid bli betydligt redu- ceradt, o m vissa genomgripande förändringar på det husliga lifvets områden blefve g e n o m - förda.
Att tiden härför nu är inne kan ej bortresonneras.
Särskildt två anledningar g ö r a lif vet för kvinnovärlden långt besvärligare o c h mera tålamodsslitande, än det behöfde vara.
Att börja med är själfva husföringen fotad på felaktig grund; den har icke följt med den allmänna e k o n o m i s k a utvecklingen, s o m i allt visar hän på samproduktionens stora idé, utan står kvar på den gamla ståndpunkten: privatarbete i smått.
För det andra saknas numera villiga hän- der till hjälp för det husliga arbete, hvari- g e n o m kostnader o c h svårigheter m å n g d u b b - lats.
Samhällsutvecklingen t y c k s g å i den riktningen, att — kanske inom ett par år- tionden — arbetsmarknaden skall bjuda kunnigt folk för hvarje särskild arbetsbransch, men däremot få eller inga husvårdarinnor, h o s hvilka mångsidighet är nödvändig förut- sättning.
Den s. k. arbetsklassens döttrar k o m m a att mer o c h mer g å öfver till de egentliga yrkena o c h lämna den tjänande ställningen i gammal bemärkelse.
Ett bevis för riktigheten af detta påstående föreligger redan i den omständigheten, att det sedan många år tillbaka för svensk landtman knappast är möjligt att anskaffa ladugårds- piga.
Ladugårdsskötsel omöjliggör prydlighet i klädedräkten.
Mången obildad har det be- stämda begreppet, att den välklädde redan g e n o m sin paryr tillhör h ö g r e klass.
Däremot skiljer j u den upplyste arbetaren med fin instinkt mellan verklig uppfostran och köpt yttre fernissa.
Det är det husliga arbetets art att g å illa åt händer o c h kläder — en omständighet s o m ej litet bidrar att göra det mindre lockande.
Äfven o m de tekniska hjälpmedlen för hus- föring med tiden uppnå fulländning, skall den påpekade olägenheten alltid till en viss grad stå kvar.
Men med inrättandet af centralkök bortfaller d o c k hufvudsvårigheten vid allt hus- hållsväsen.
För det arbete inom hemmet, s o m därutöfver återstår, skall den bildade kvinnan, s o m kan påräkna timhjälp af legda händer, J y g g tillbaka.
e r a Centralköken äro redan pröfvade i Amerika, England o c h T y s k l a n d o c h ha öfverallt " sla- git i g e n o m ".
Det kan väl o c k s å endast be- traktas s o m en sunda förnuftets seger, o m man ändtligen låter 10 personer i ett k ö k förrätta det arbete, s o m annars 100 personer utföra i 100 k ö k.
Prisstegringen på alla lifsmedel o c h de ständigt växande hushyrorna skola dessutom tvinga till begagnandet af denna utväg att sänka hushållskostnaden.
När lifsmedlen bli tillredda med insikt efter kemiens o c h hälsolärans lagar, skola de blifva mera närande än det mesta af det, s o m nu beredes af husmödrar o c h tjänarinnor, hvilka knappast ha några begrepp o m de hygieniska krafven.
Men s o m sagdt, tjänarinnor i gammal m e - ning skola icke stå att erhålla.
Kvinnan af bildad familj skall ofta bli ut- 379 — IDUN trängd från kontoren, bankerna, telegrafen, posten, järnvägen o. s. v.
Den s. k. under- klassens döttrar sitta inne med en mindre undergräfd fysisk styrka, s o m förr eller senare tar ut sin rätt.
Kunskap är numera det egent- liga villkoret för socialt uppsving, o c h kun- skapens portar hållas icke längre stängda för den klass, hvars förfäder gått i träskor o c h blån garnsskjortor.
Förmögenheten går allt mer, o c h mer öfver från aristokratiska till plebejiska händer; i vårt land får det ena herresätet efter det andra en f. d. bonde till ägare.
A f den forne drängen blir med tiden en patron, med hvil- ken u n g m ö n ur officers- eller ämbetsmanna- kretsen en dag håller till g o d o.
Dottern till en sådan patron afslutar sin uppfostran i Paris eller L o n d o n, h o n intar en dag en plats i samhället, h varom det icke lönar sig för den fattiga damen af familj att drömma.
Pen- ningen möjliggör högre bildning för h v e m s o m helst, o c h m e d bildningen är öfvergången till högre klass verkställd.
Att spjärna mot förvandlingens lag tjänar till intet.
Kvinnan af familj, men utan förmögenhet, skall med tiden bli mer o c h mer hänvisad till det husliga arbetet h o s andra.
Innan dess måste emellertid detta arbete undergå vissa förändringar, erbjudas under nya betingelser.
Fackskolor för hemvård — med k o m m u n - eller statsbidrag — s o m meddela af g å n g s - betyg, är den första länken i kedjan af nya betingelser.
Uppsättandet af centralkök är den andra, o c h grundande af pensionskassor för husvårdarinnor den tredje.
Socialt måste bildad kvinna, s o m arbetar husligt, vara jämnstäld med hvarje annan bildad yrkesarbeterska, därtill måste hon er- hålla en lön s o m motsvarar kontoristens eller telegrafistens, o c h slutligen måste hon ha någon utsikt till pension.
D å en flicka af personlig håg valt huslig- het s o m lefnadsyrke och utbildat sig däri, kan man vara trygg att hon passar därför bättre än hvad nu oftast är fallet.
Men förr än ett dylikt lefnadsyrke medför samma för- måner s o m andra hederliga yrken, är det sällan någonting annat än nöden s o m tvingar in däri.
En flicka s o m " ingenting fått lära " är i vår tid den enda, s o m ägnar sig åt hus- ligt arbete.
Är icke detta den upp- o c h ned- vända världen?
Det personliga värdet är j u alltid det främsta h o s hvarje hjälparinna i ett hem, o c h detta är visserligen icke bundet vid bildningen, utan vid karaktären o c h hjärtat, s o m h o s den enklaste kvinna kunna vara äkta guld, men kunskap är nyttig till allt o c h kan aldrig öfverskattas i ett hem, där upp- gifterna stundligen skifta.
O m alltså husmodervärlden, så hårdt prässad just nu mellan tjänarebehofvet o c h bristen på tjänare, ville börja m e d att befria sig från passivitetens o c h tålamodets förlamande bojor o c h sätta in en samlad kraft på att förändra o c h förbättra sina omständigheter, hur m y c k e t nytt o c h nödvändigt godt skulle då ej skapas!
Husliga fackskolor, centralkök, pensionskassor — o c h s o m följd häraf med tiden en stab af husligt dugliga, bildade kvinnor med den vakenhet för skyldigheter o c h den försynthet i sättet, s o m är det utmärkande för medlem- mar af släkter med århundradens kultur i blodet!
Det buddhistiska löftets sötma skall h o s framtidens husmödrar kunna locka fram ett skratt utan n å g o n s o m helst liten efterklang af bitterhet.
M. GREGER.
t K Ö 1904 P Svart Siden.
Begär profver franko af våra garanteradt solida sidentyger från 90 öre till kr.
13 pr mtr.
Specialitet Sista nyheter af brud-, sällskaps- och promenadtoiletter, äfven i kulört och hvitt.
Sändes tull- och portofritt direkt till privata.
S c h w e i z e r &amp; Co., Luzern S. 6.
(S c h w e i z).
Sidentygs-Export.
— Kungl.
Hoflev.
EN FRÄMMANDE FÅGEL.
FÖR IDUN AF HULDI TOREKELL.
D ET SKULLE bli en stor friluftskonsert ute i skogen.
Söderns glada fågelskara var samlad i den soliga morgonstunden för att täfla inbördes i konsten att slå jublande drillar, sjunga och kvittra i många konstiga toner och låtar.
Det skulle bli en dag, som ingen af delta- garne skulle kunna glömma, en stor och lycklig dag i den gröna skogen.
Det skulle bli en dag, som de alltid hade godt af att minnas och som de kunde tänka tillbaka på, när res- febern åter fått makt öfver dem och spridt dem vida omkring i olika länder.
D e sutto i många hundratal på trädens gre- nar och bredde ut vingarna i solen och pickade med näbbarna bland de mjuka dunen för att göra sig i ordning, och det var en prakt och en glans öfver hela skogen, som om den varit ett grannt skimrande sagoslott.
T y hvart man såg lyste det i alla regnbågens färger mellan de gröna löfven och på hvarje gren gungade en fågel, fager och skön att skåda, som vip- pade på stjärten och skakade på vingarna o c k tänkte på ingenting annat än att nu skulle åe- sjunga, hvar och en i sin stad, så mäktigt och, stort att skogen och luften blefvo fyllda af glada toner och så högt och klart att det trängde ända upp till himmelens port och nådde G u d Faders öra.
Uppe i det högsta trädet satt anföraren.
Det var ingen stor cch ståtlig fågel ej heller hade han granna lysande färger, som drogo blic- karna till sig.
Hans dräkt var af enklaste slag, gråbrun med hvitt bröst, men han kunde sjunga som ingen annan, så underbart ljufligt, att det sades om den fågeln, att han kunde få till och med skogens vilda djur att bli stilla och lyssna.
Nu var hela sångarskaran i ordning, den satt blott och väntade på ett tecken af anföraren att konserten skulle börja och den glada sången tona fritt öfver skogen, ty alla kände de hjär- tat slå af lycka och fröjd i den soliga morgon- stunden.
Men bäst de sutto så och väntade, blef det med ens åter oro och rörelse ibland dem.
Den tysta hviskningen gick från gren till gren allt längre och längre ut öfver skogen.
— Det sitter en främmande fågel ibland oss, det sitter en främmande fågel ibland oss, ljöd hviskningen, och slutligen sades det så högt och tydligt att orden nådde fram till anföra- rens öron.
— Hvad sägen i?
frågade han.
Hvad är det, som går från fågel till fågel just nu, då vår stora sångfest skall begynna?
Och svaret kom från många på en gång: — Det sitter en främmande fågel ibland oss, som ingen känner och ingen sett förr, en fågel som sitter ensam och afsides med hoptryckta vingar.
• * r. e n -
IDTJlSr 1 9 0 4 — Illllilllll IIIIIII11IIIIIMIIII1I Lanolin- Sana-Tvål.
Garanterad ren, neutral, mild och öfverfet.
Bästa 25 BarntTål!
öre st- Grumme &amp; Son Stockholm.
f IIJIIIIIIIIMIIIIIIII t iiiiiiini i.
— Hvar är den fågeln?
frågade anföraren.
Han måste se mycket noga och till slut måste han flyga ned från trädet, innan han kunde se det, som de alla visade på.
Det var en liten oansenlig grå fågel med raggiga fjädrar och små svaga vingar.
Den satt uppe på en gren med hufvudet neddraget och ögonen sågo rakt framåt med en underligt tung och hopplös blick, som om den fågeln inte hade någonting i världen att vara glad åt.
Den satt alldeles orörlig och ensam i en tät buske, som om den velat gömma sig undan för de andra.
Men den flög inte sin väg eller såg skrämd ut, fastän det nu stod många om- kring den och såg på den.
— Y i ha stor sångfest här i dag, sade an- föraren mycket vänligt.
V i skola sjunga så, att det blir till glädje för dem, som höra oss, det bästa vi kunna.
Kan du sjunga, får du vara med på festen, fastän ingen af oss kän- ner dig?
Alla sångfåglar lyssna nu efter svaret, men den grå fågeln satt tyst och ingen visste om han hört eller förstått frågan.
- — Kan du sjunga?
frågade anföraren än en gång, men lika orörlig satt den främmande fågeln, utan att svara, och ögonen sågo dunkelt som i sorg ut emot skogen.
Det var något i de dunkla ögonen och den iilla raggiga gestalten, hvilken tycktes frysa mindre i det strömmande solljuset, som rörde anföraren, och i stället för att visa bort honom lät han honom sitta kvar i den täta busken.
— Jag tror, att den fågeln icke förstår oss, " sade han och flög tillbaka till trädet för att låta konserten börja.
— V i få låta vår glada sångfest börja nu, sade han om en stund, och hans blick sökte sig bort till den främmande fågeln, då han sade detta, vi få börja nu.
Och vi skola sjunga så, att det blir till en fröjd och en glädje för dem som lyssna och till en ljufligt lycklig dag för oss själfva.
Klara och rena och högt klingande stego de första tonerna ur många små strupar, Det var en kvittrande lofsång, hvilken fyllde skogen med skön musik, och de som lyssnade därpå blefvo stilla och andaktsfulla och tyckte, att det var som en gudstjänst att höra fåglarnas sång i den tidiga morgonstunden.
— Gud signe fåglarna, sade de, Gud signe den glada sångarskaran!
Ingen har ett så tacksamt hjärta som de, och ingen kan sjunga så vackert till Guds ära som de små sån- garne.
Men fastän sången ljöd vacker och det gjorde mången godt att lyssna till den, fanns det dock de, som tyckte, att det inte var samma fröjde- fulla jubel i tonerna som förr och att de hvar- ken buro så högt eller så vida omkring som förr.
Ty det var så, att de som sutto närmast den främmande fågeln, upphörde att sjunga, en efter en, och då de andra märkt detta och vändt hufvudet ditåt för att se hvad det var, upp- För korpulenta personer.
Sändes mot postförskott eller efterkraf öfver hela Norden.
380 — hörde också de att sjunga, och på det sättet kom sången att ljuda allt svagare och svagare.
Till slut var det endast några fåglar, hvilka sutto högst uppe i träden, som sjöngo och kvittrade, men då de märkte stillheten där- nere, upphörde också de att sjunga och det blef tyst i skogen.
Det var något hos den främmande fågeln, som gjorde de små sångarnes hjärta tungt, så att ingen kunde sjunga så som förut.
Den hade icke rört sig under sången, den satt som förut med hoptryckta vingar, men det tycktes dem, som om den krympt ihop, blifvit mindre och raggigare, och som om hufvudet hade sjun- kit djupare ned bland fjädrarna.
Det var blott ögonen som syntes större än förut och blicken däri var ångestfull, så som hos en den där blir plågad till döds.
Den satt och skälfde på gre- nen, som om det varit sträng kyla rundt om- kring.
Det var ingen, som tänkte på att upptaga den afbrutna sången ånyo.
Stundom sågo de bort till anföraren, som om de väntat att han skulle säga något, men han satt stilla med blicken fästad på den grå fågeln, och så blefvo de vid att sitta i stor tystnad och med hop- tryckta vingar och allvarligt begrundande ögon.
Timmarna drogo fram en efter en.
Det blef glödande middagsljus och det blef sen kväll med mörker öfver skogen.
Sångarne flögo bort, men de vände alltid åter om en stund tillbaka och satte sig stilla på grenarna.
De talade intet till den främmande fågeln, men det var, som om de icke kunnat lämna honom allena.
I tvänne dagar och nätter satt den grå fågeln så, utan att röra sig och utan att tala, men på den tredje dagens morgon tyckte de, som sutto honom närmast, att ögonen blifvit så underligt stora och klara och fått ett fjärrskådande ut- tryck, som såge han långt bort öfver länder och haf, och att blicken gled allt längre ut, j u mera timmarne skredo fram, och fäste sig allt stadigare på något långt i fjärran, som ingen annan hade makt att se.
Och det tycktes dem äfven, som om det plågade uttrycket i hans ögon blifvit allt mindre och svagare från den stund blicken sökt sig ut från den skymmande skogens dunkel.
Längre fram på dagen, då solen stor och strålande hunnit sin middagshöjd, då gick med ens som en tyst skälfning genom de församlade fåglarna och en knappt hörbar andlös hvisk- ning smög sig åter från gren till gren: — Den främmande fågeln rör sig, den rör sig på trädets gren och breder ut vingarna till flykt.
På den sviktande grenen stod den grå fågeln med hufvudet högt upplyft, halsen fram- åtsträckt och vingarna utbredda.
Ingen kunde se hvad ögonen sågo, ty blicken bar långt ut i den vida rymden, som funnes där inga skymmande stängsel, men att de iingo skåda in i någon stor härlighet, det trodde de alla, ty all sorg var borta och blicken var ljus och klar.
I den stunden tyckte de, att det var en vacker fågel, ty solen glänste öfver vingarna och gjorde de grå fjädrarna skimrande och ljusa.
En lång stund stod han så och rörde vin- garna fram.
och åter, som om han velat flyga, men icke haft kraft därtill.
Så höjde han sig plötsligt upp från grenen, slog några famlande osäkra vingslag och sjönk ned till marken.
Då de andra flögo fram för att hjälpa honom, funno de att den främmande fågeln var död.
Följande dag, då många af sångarne åter samlades för att undrande beskåda den döda främlingen, kom en stor fågel, som var känd för sin visdom och klokhet, flygande och slog sig ned ibland dem.
— Det är så tyst ibland er, sade den visa Med fågeln.
Jag har just kommit hit för att höra ert glada kvitter och fröjda mig däråt.
Det gör mig alltid lättare till sinnes.
Då visade sångarne på den döda fågeln.
— V i kunna icke sjunga glada sånger i dag, sade de.
V i ha ej sjungit glada sånger på många dagar.
Den visa fågeln såg bort till den döda.
— Hur har den fågeln kommit hit?
sade han och rösten var full af stor undran.
Hur har den fågeln kommit hit till det soliga varma landet?
Känner du den fågeln?
frågade sångarne med ifver och glädje, men de måste göra samma fråga två gånger, innan den visa fågeln hörde dem, ty han satt med djupt spörjande blick och såg ut öfver skogen, som om också han sett något långt, långt borta.
— Ja, sade han slutligen, då de gjorde frågan för tredje gången, j a g har sett den fågelns hemland och j a g glömmer det icke.
Om än allt annat fördunklades för mitt sinne, skulle j a g likväl alltid minnas den döda fågelns hemland.
— Har du varit där?
frågade sångarne.
— Ja, j a g har varit där en enda gång.
Vill du ej berätta för oss om det landet?
— Jag kan väl berätta om det, ty det är icke någon lång historia.
En gång för länge sedan kom j a g under en af mina långa resor upp till ett underbart land.
Jag trodde först att j a g var kommen ända bort till de dödas land, ty där var så tyst och stilla, att jag blef full af ängslan, och så kallt att mitt varma blod blef stelt och alla lemmar styfva.
Men det mest förunderliga var, att hela landet var hvitt, så hvitt som de hvitaste rosenblad.
Träden i skogen stodo som höga hvita pelare och marken var hvit och glimmade, som låge himmelens stjärnor nedbäddade däri.
— Det måtte ha varit ett vackert land, sade sångarne.
— Jag tänkte inte på, om det var vackert eller fult, j a g satt blott och hackade tänderna af köld och tänkte, att här kunde intet lif och ingen glädje finnas, att allt blott var stel- het och död och ångestfull beklämning.
Om jag icke varit så trött af den långa färden, hade j a g flugit min väg med detsamma, men nu orkade j a g det ej.
Plötsligt hörde j a g ett knarrande ljud.
Jag blef ännu hemskare till mods.
Jag hade nästan tyckt mera om att allt varit stilla och dödt i den stränga kölden.
Jag såg åt det håll hvarifrån ljudet kommit.
Jag såg nu att blå rök steg upp från en stuga, hvilken var hvit som skogen.
Jag såg att en dörr öppnades och en kvinna kom ut därifrån.
Hon gick tungt, som om det hvita hindrat henne från att gå.
Hon gick fram tillträden och började bryta kvistar af dem.
Med detsamma hoppade en liten grå fågel fram på en gungande gren.
Stackare, sade kvinnan, då hon fick se den, du gjorde nog bättre i att flyga bort till ljus och värme, du som andra fåglar, istället för att hoppa här med tom mage, frusen och ensam.
Trohet och kärlek till hemlandet bli illa lönade nu för tiden, skall j a g säga dig.
Stackare, flyg din väg, flyg din väg, så behöfver du ej svälta och frysa.
Då hon sagt detta, gick hon in, men kom genast ut igen med någonting, som hon strödde på marken.
Så fort hon gått in tillbaka, hoppade den grå fågeln ned från trädet och började picka och äta af det, som kvinnan strött ut.
— Här äro fåglarna och människorna vänner, tänkte jag.
Det skall j a g lägga på minnet, ty det är vackert att se.
Då fågeln ätit, flög han upp i närmaste träd och kvittrade några toner, hvilka voro så Fields reduktions- (af magrings) kur, af läkare garanterad absolut ofarlig, i satser, tillräckliga för en tre veckors kur.
hvarje sats följer en broschyr, innehållande nödiga råd och upplysningar.
Pris per sats 20 kr.
Rekvireras hos F i e l d s G e n e r a l - D e p o t f ö r N o r d e n, (Walfrid Swenson), Q-refturegatan 64, Stockholm.
— fulla af glad tacksamhet, att jag blef helt • fundersam.
Kan det finnas någon glädje i det här landet?
tänkte jag.
Och j a g tyckte att det var all- deles omöjligt.
Kunna de som bo här ha något godt att prisa och tacka för?
Jag satt tyst en lång stund.
Jag såg på den grå fågeln och på det hvita landet, där allt var så förunderligt tyst och stilla, och j a g tyckte som kvinnan, att det var stor synd omfågeln.
— Grå fågel, sade j a g slutligen, grå fågel!
Ar detta ditt hemland, så beklagar j a g dig, och vill du följa med, skall j a g visa dig vägen till varma ljufliga skogar, där allt lyser i granna färger och där man lär sig att sjunga högt och vackert bara i glädjen öfver ätt man har det så varmt och godt omkring sig.
Följ med, så flyga v i bort.
Den grå fågeln svarade ej, han gungade blott på den hvita grenen och såg ut att ha det godt.
— Följ med, grå lågel, så flyga vi bort, sade jag igen.
D u vet ej, hur sköna de länder äro jag skall föra dig till.
— Jag har allt här, sade den grå fågeln.
1 det här landet har j a g allt hvad j a g håller kärt.
— Allt, sade jag förundrad, i det här landet kan du inte ha glädje.
Du kan aldrig känna fröjd öfver att lefva, så länge du är i detta kalla, döda sollösa land.
Och j a g drog hufvudet ned bland fjädrarna och tryckte ihop vingarna, ty min kropp isades af kölden.
Då flög den grå fågeln upp i den högsta toppen af trädet, och j a g vet inte.
om han sjöng eller om han blott talade till mig, men vackert lät det i mina öron, som sång och musik och sköna toner.
Jag minns icke hur orden lydde, men j a g minns, att sången var om det hvita landet och att jag, medan jag lyssnade till den, tyckte, att j a g aldrig sett ett härligare land eller hört en vackrare sång.
Ingen, som icke hört den sången, kan förstå hur fagert det hvita landet är och hur de, som bo där, älska det, hålla det så kärt, att de lida hunger och köld och enslig tystnad blott för lyckan att få bo och lefva i det landet.
Så underbar var den grå fågelns sång, att till och med jag, som var en främling, tyckte att den dag j a g stod döden nära, ville j a g åter uppsöka det hvita landet för att få min graf i den tysta skogen.
Sen dess har j a g ofta kommit ihåg den dagen, och j a g har afundats den grå fågeln, ty aldrig har jag hört någon som haft en sådan stor kärlek till sitt land som han.
Och därför kan jag inte annat än undra och grubbla, då j a g ser honom ligga här ensam och död i ett främmande land.
Hur har den fågeln kommit hit?
Den visa fågeln satt tyst en lång stund och såg i grubblande allvar ned på den döda främ- lingen.
— Jag har en gång lofvat.
sade han slut- ligen, att visa den grå fågeln bort från hans land och han ville inte följa mig, nu skall j a g göra något, som han kanske skulle tacka mig för i stor glädje, jag skall visa honom vägen dit tillbaka.
Jag skall bära honom öfver de vida vattnen och de stora skogarna och lägga honom ned i det mjuka, hvita, som glimmade så vackert.
Jag är ganska viss om, att med egen vilja är icke den fågeln kommen hit till det varma solljuset.
Vilsna vägar har han farit och har ' ej kunnat vända åter.
Och säkert har han dött i mycken sorg och ängslan.
Kanske skall han ha större ro och hvila bättre i sitt tysta hemland.
Jag är skyldig den grå fågeln detta, ty ingen har sjungit en skönare sång för mig än han.
Och så blef den främmande " tillbaka till sitt land igen.
fågeln ' buren 381 - IDUN Kiingl.
Hotleverantör.
Hufvudaffär: Egen 1904 S T O C K H O L M.
6 M a l m torgsgatan.
Förbandsfabrik.
Bomullsbindor Borsyrebomull, Borsyregasbindor Charpi bomull, Flanellbindor Järnkloridbomull, Gasbindor Karbolsyrebomull, Gipsbindor Salicylsyrebomull.
Hästbindor Ideal bindor Borsyregas, Kambrikbindor Karbolsyregas, Karbolsyregasbindor Kemiskt ren gas, Linnebindor Salicylsyregas, Trikåbindor Lint — Borllnt o. 8.
Första F ö r b a n d e t.
(D:r Dahlheims) m. m. GASO NYA HAFSBAD.
" ODÖDLIGHETENS Ö ".
ETT Ny illustrerad priskurant franko på begäran.
LITET SOMMARMINNE.
D ET L I L L A S T Y C K E af vårt fädernesland, som hedrats med ofvanstående välklingande namn, men som eljes bär det mindre poetiska namnet Gåsö, är säkerligen hittills okändt för de flesta af denna tidnings läsare.
Det för- tjänar emellertid att lära kännas och kommer sannolikt att i en snar framtid allt mer upp- märksammas.
Gåsö är en ö i den bohuslänska skärgården.
Den ligger en half mil sydost från Lysekil vid stora segelleden till Göteborg.
Dess naturbeskaffenhet är typiskt bohuslänsk.
Nakna, grå granitklippor af olika höjd fylla största delen af ön.
Några större dalgångar afbryta dock här och där den enformiga klipp- formationen.
I ett par af dessa sänkningar finnas rätt stora åkerfält — inalles torde den odlade jordarealen på ön uppgå till 30 å 35 tunnland.
Denna användes mest till hövallar och potatisåkrar; af hafre odlas helt litet.
På ön vinterfödas 16 ä 18 kor; sommarbete finnes för ett ännu större antal.
Däremot äger ön ingen häst, utan måste en sådan för jordens brukning om våren lånas från det midt emot belägna Skaftölandet.
En och annan öbo håller sig med ett par får, ännu flere med ett svin.
Till de flesta hushåll hör en hönsgård.
I närheten af Gåsön ligger en holme, be- nämd Testholmen, som är märkvärdig på grund af den mängd s. k. jättegrytor, som där på- träffas.
Det uppgifves, att icke mindre än 67 sådana grytor skola finnas där.
Afven Gåsön själf har att uppvisa tvänne dylika egen- domliga bildningar, af hvilka den ena är af betydlig storlek i afseende på både omkrets och djup.
Efter vanlig plägsed i skärgården äro de flesta husen samlade på ett enda ställe nere vid hamnen.
D e ligga tätt inpå hvarandra, endast med en liten stenlagd gränd mellan sig, utan någon ordning.
Boningshusen äro nästan alla välbyggda och trefligt målade i en mängd olika färger.
Somliga af dem äro särdeles täcka.
D e äro i allmänhet försedda med en liten trädgård, som ofta kostat mycket arbete.
Godt om utrymmet har man inomhus.
Det har beräknats, att på livar innevånare komma i medeltal 2 rum.
Dessa äro hemtrefligt inred- da och möblerade.
Snygghet och renlig- het spåras öfverallt.
Gåsö samhälle är icke stort.
Det hyser endast omkring 125 personer.
Det visar f. n. en tillbakagående tendens i fråga om innevånareantalet.
Or- saken härtill är, dels att flere vuxna karlar envisas att gå ogifta, dels att åtskilliga äkten- skap äro barnlösa.
Inflyttningar ske sällan och ses ogärna af folket på ön, så framt de icke äro föranledda af äktenskap med öbor.
Antalet barn i skolåldern är endast vid pass 10.
Dessa undervisas af lärarinna i en s. k. mindre folk- skola.
I kyrkligt afseende är Gåsö förenadt med Grundsunds annexförsamling på Skaftölandet, hvilken jämte Fiskebäckskils annexförsamling samt Gullholmens och Kärringöns kapellför- samlingar tillhör Morlanda pastorat.
Ehuru samhället är för litet för att ha egen kyrka, har det dock en egen, med begrafnings- ringklocka försedd kyrkogård.
Denna ligger helt idylliskt i en dalkjusa bland bergen.
Kransad af rätt lummiga almar, utgör den en liten täck oas i stenöknen.
Ett tiotal pryd- liga grafvårdar äro resta härinne.
D e bära samtliga inskriften " Sjökaptenen N.
N. "
m. m.
Vägen ut till kyrkogården utgör öns förnämsta promenadplats Hälsotillståndet på ön är mycket godt, och folket här blir ofta betydligt gammalt.
Den forne Morlandaprosten Hetlman, som uppbar s. k. likstol härifrån, kallade, enligt hvad en gammal Gåsöbo omtalade, ön skämtsamt för " Odödlighetens ö ".
Samme Gåsögamling me- nade, att en väsentlig orsak till öbornas goda hälsa och höga ålder vore att söka i öns dricks- vatten, som han prisade såsom ovanligt godt.
En gång i tiden, förklarade han, var det dock ännu kraftigare än nu.
För länge sedan hände det en vinter, då öppningen till öns brunn var till större delen igenfrusen, att en get råkade falla ner i brunnen och kom under istäcket, så att hon icke upptäcktes förr än på vårsidan, när isen smultit bort.
I flere månader fingo nu de goda öborna, sig ovetande, dricka af denna " starka getbuljong ", såsom förtäljaren kallade det, " och kan man tänka sig ", slutade han, " efter den tiden dog ingen på ön under 20 års tid! "
Numera är dock — skall man säga tyvärr?
— möjligheten att erhålla ett dylikt lifselexir aflägsnad, enär brunnen försetts med tak och pumpinrättning.
Befolkningen på VY FRAN GASO.
ön är, i likhet med hvad
IDUN 1904 — 382 — KONUNG OSCARS AN- 5.
KONUNGEN HÄLSAR KOMST TILL KRISTIANIA DE UPPVAKTANDE VID OCH FÄRD TILL GJÖVIK.
GJÖVIK.
FOTO FÖR IDUN AF 6.
KONUNGEN TALAR TILL N. SKARPMOEN.
1.
UTAN- FÖR ÖSTBANEGÅRDEN.
I VAGNEN BREDVID KONUNGEN DEN NYE HOF- FOLKET PÅ GJÖVIK.
7.
KONUNGEN PÅ VÄG TILL CHEFEN LÖVENSKIOLD.
2.
PÅ LUNNERS STATION.
3.
PÅ RÖDFORS STATION.
4.
KONUNGEN MOTTAGER GJÖVIKSDAMERNAS BLOM- STERHYLLNING.
FRUKOSTEN Å HOTEL VICTORIA I GJÖVIK.
KONUNGEN BEGER SIG EFTER FRUKOSTEN UT TRÄDGÅRDEN FÖR ATT DRICKA KAFFE.
I
— förhållandet synes vara litet hvarstans här i skärgården, mycket hygglig och redbar, så att det är ett nöje att umgås med den.
" Här skall man icke få höra en ed eller se någon drucken ", upplyste.
en Gåsöbo.
Folket synes äfven stå sig väl i ekonomiskt afseende, vandt som det är vid ett enkelt lif.
D e flesta för- skaffa sig sin bärgning som sjömän.
Plurali- teten af husägare på ön äro eller ha varit sjö- kaptener.
Åt storsjöfisket ägnar sig ingen här- ifrån, såsom fallet är med befolkningen på de närbelägna stora fisklägena Grundsund, Gull- holmen och Käringön.
En ny inkomstkälla har ön fått sedan ett år tillbaka.
Till de många kurorter, som finnas på Västkusten, har nämligen nu äfven kommit Gåsö hafsbad.
Redan ha uppförts både varm- och kallbadhus, båda visserligen enkla och jämförelsevis små, men af mycket god beskaf- fenhet.
I det förra serveras flere sorters bad, såsom tallbarrs- och gyttjebad.
Ett drygt 4 0 - tal badgäster ligga här samtidigt i sommar.
Detta antal torde dock komma att rätt ansen- ligt ökas i den mån platsen blir känd.
T y onekligen erbjuda små orter som denna åtskil- liga beaktansvärda fördelar framför de stora kurorterna.
Den västkustgäst, som sätter värde på societetslif och stora sällskaper, som tycker om folkvimmel, offentlig musik o. d., han kom- mer naturligtvis alltid att uppsöka Lysekil, Marstrand, Fiskebäckskil m. fl.
ställen.
Men å andra sidan: hvilket lugn och hvilken obun- denhet råda icke på en sådan här liten plats!
Hit nå icke den stora världens larm och oro.
En vederkvickande stillhet hvilar öfver det hela.
Hvar och en råder öfver sig själf i fråga om klädsel, umgänge m. m.
DE ALLM.
I VISBY.
383 — IDUN GOTLANDSKA IDROTTSTAFLTNGARNA J.
HÄGG FOTO.
2.
VARPKASTNING.
3.
1.
PÄRKSPEL.
STÅNGSTÖRTNING.
4.
HÖJDSPRÅNG MED STAF.
5.
FÖRSTE PRISTAGAREN I PRIS HOPPNING LÖJTNANTEN GREFVE MOLTKE HUIDFELT TAR ETT HINDER.
6.
HABLINGBO BOLLKLUBBS PÄRKKARL MOTTAR UR LANDSHÖFDING WALLS HAND H.
M:T KONUNGENS VANDRINGSPOKAL JÄMTE 100 ål om dagen och därjämte efter middagen kaffe i en liten ovanligt hemtreflig trädgård vid stranden.
Gåsökaffet har rykte om sig för sin godhet, och nästan dagligen hitkomma på eftermiddagarne talrika gäster från Lyse- och Fiskebäckskil för att dricka kaffe.
Utmärkta rum finnas från 50 öre pr dygn och bädd.
Ännu billigare lefnadsförhållanden stå till buds på den litet på sidan om det öfriga samhället liggande gården Lunnevik.
Intet hinder möter heller för den som så vill att ha eget hus- håll.
Allt sammanlagdt, skall säkerligen ingen vända missnöjd tillbaka från det lilla Gåsö och dess nya hafsbad, hvilken utan att i egent- lig mening vara sjuk kommer dit för att under några hastigt bortilande sommarveckor söka hvila och rekreation bland västkustens gråa klippor och blånande vatten.
F. S.
S.
KR.
(1:A PRIS I FRAMPÄRK).
UR DAGSKRÖNIKAN.
F RÅN VÅR KONUNGS SOMMARUPPEHÅLL I NORGE meddelar Idun i dagsnumret några vackra bilder, speciellt från hans majestäts under allmänt deltagande från befolkningens sida företagna utfärd på den nya Gjöviksbanan.
Den vackra lilla staden vid Mjösen har förut legat tämligen aflägset från den stora samfärdseln, men sedan järnvägen genom Hadelands bygder fullbor- dats, har den fått betingelserna för att bli ett centrum.
Redan när Gjöviksbanan öppnades, hade konungen ut- tryckt sin önskan att närvara vid invigningen, men hinder kom i vägen, så att den då i stället verkställdes af prins Carl.
När nu konungen kom till sin norska hufvudstad, var det en af hans första omsorger att konferera med amtmannnen i Kristians amt om en resa till Gjövik.
Och så kom den kungliga sommarfärden till stånd i strålande väder och under stort tillopp a f hyllande folkskaror vid alla punkter och stationer, som passerades.
Men blir då icke vistelsen på en dylik ort bra enformig?
Ingalunda.
Dagen fylles ut med så mångahanda ting, att tiden riktigt fly- ger bort.
Man solbadar, lögar sig i det här- liga vattnet, klättrar bland bergen, njuter från dess högre punkter af utsikten öfver det öppna hafvet eller öfver Gullmarfjorden och Gåsö- redden, hvilkas djupblå böljor ständigt plöjas af ångare och segelbåtar, man seglar och fiskar, promenerar, konverserar, läser litet grand, äter och hvilar.
Också ser man idel belåtna miner och hör blott förnöjda uttryck om tillvaron här med dess dolce far niente.
Apropos " äter ", så är det mycket väl sörjdt för badgästernas behof äfven i detta afseende.
För 2 kr.
får man 3 rikliga och väl tillagade 1904 F DEN MÖRDADE RYSKE INRIKESMINISTERN VON PLEHVE.
LEWYTZKI FOTO.
RÅN DE ALLMÄNNA GOTLÄNDSKA IDROTTSTÄF- LINGAR, som nyss afhållits i Visby, bringa vi några karaktäristiska bilder.
På det fält, där för några dagar sedan Gotlands första stora utställning log emot besökaren ljus och glad, där samlades nu åter skaror att bevista en annan art af gotländsk täflan, en uppvisning af hvad guten lärt och förmår på bollplanen och på idrotts- platsen.
Först spelades pärk — det speciellt gotländ- ska bollspelet — en strid på lif och död med välspel- ning in i det yttersta, så singlade varporna genom luften, stångstörtningen, en af våra härligaste idrotter, dock tyvärr numera något försummad, tilldrog sig lifligt intresse, och höjd- och stafsprången delade det i fullt mått.
Som extranummer bjöds till sist på några täf- lingar till häst, prishoppning, ringlöpning och sabel- fäktning, hvarefter landshöfding A. Wall utdelade prisen.
— IDUN 1904 A TTENTATET MOT DEN RYSKE INRIKESMINISTERN von PLEHVE har varit veckans stora politiska händelse och för ögonblicket ställt i skuggan båda till- dragelserna på krigsskådeplatsen och de oroväckande förvecklingarna till sjös.
Plehve ansågs vara den egentliga upphofsmannen till det stränga regementet i Finland liksom till hela den reaktionära andan i Ryss- lands inrikesstyrelse och var därför allmänt hatad.
I den afsky inför en blodsgärning, som alltid väckes i hvarje humant sinne, blandar sig därför vid hans bråd- död som en lättnadens suck från tusenden och åter tusenden af förtryckta, som — huru länge fåfängt?
— alltjämt spana mot en ljusare morgondag.
1 — 1YLLAD 70-ÅRING.
Direktören vid Sabbatsbergs * • * sjukhus och öfverläkaren vid dess medicinska afdelning, d:r Frans Wilhelm Warfvinge fyllde den 28 juli 70 år, och afgick i och med detsamma från sina befattningar vid sjukhuset.
På Sabbatsbergs sjuk- hus firades med anledning häraf en enkel, men an- slående högtidlighet.
Kl. 1 samlades i den med blom- mor och bladväxter rikt dekorerade mottagningssalen medlemmar af sjukhusdirektionen, talrika ämbetsbröder till jubilaren, sjukhusets läkare- och sjuksköterskeperso- nal samt så många konvalescenter, som utrymmet med- gaf.
Direktionens ordförande, d:r Carl Nyström, fram- trädde därefter och erinrade om den framstående roll d:r Warfvinge spelat genom sin verksamhet som läkare och särskildt om hvad han utträttat för Sabbatsbergs sjukhus.
Man hade tänkt sig som en värdig form för uttryckande af den tacksamhet alla kände öfverlämnan- det af ett porträtt till sjukhuset af dess egentlige ska- pare, och talaren hoppades att det för d:r Warfvinge skulle bli en angenäm tanke att veta sig för all fram- tid få in effigie öfvervaka det verk han fullbragt och dess vidare utveckling.
Ni skall — slutade talaren — fortfarande och alltid vara " Sabbatsbergs doktor Warfvinge ".
Därefter föll täckelset från ett staffli i salens fond och fram trädde de välkända dragen af den vördade 70-åringen.
Porträttet är ett knästycke, måladt af ar- tisten Robert Thegerström, och kommer för framtiden att ha sin plats i direktionens sessionsrum.
Det hade varit Iduns önskan att som ett äpropos till den högt förtjänte och populäre läkarens tillbaka- trädande få bringa en reproduktion af den aftäckta bil- den, hvilken ju nu tillhör en offentlig institution.
Detta strandade emellertid på den afvoghet, artisten Theger- ström nu som vid flere föregående tillfällen ansett skälig mot pressen — ett uppträdande, om hvilket han dock, dess bättre, är tämligen ensam bland våra konstnärer.
Ju högre personlig förtjänst, dess större älskvärdhet och tillmötesgående, så är äfven här regeln!
Många ly- sande namn ha bekräftat den i våra spalter.
Vi få därför nu åtnöja oss med att hänvisa våra läsare till det för öfrigt särdeles lyckade porträtt af d:r Warfvinge, • som redan i n:r 41 för i fjol bragtes i samband med den utförliga skildring af hans lifsverk: Sabbatsbergs sjukhus, vi då publicerade.
L UDVIG RINMANS MINNESVÅRD.
" Bergshandterin- gens Vänner " ha i dagarne låtit resa en ståtlig minnesvård å den framstående bergsvetenskapsmannens, 384 — Ludvig Rinman, graf å Nora kyrkogård.
Den originella vårdrfh består af ett svartblått gnistrande malmblock, gåfva af Grängesberg, och beslaget är delvis af blank koppar, så att det hela verkar ovanligt färgrikt.
Vården är utförd efter ritning af arkitekten grefve S. Cronstedt och bär följande inskription: LUDVIG SKISSER F R A N S:T L O U I S U T S T Ä L L - NINGEN.
BREF TILL D ET SKÖNA Oeh samfundet * l e / 2 1815 f 7 u 1890. l Bergshandteringens Vänner reste ett sent begrepp i det nordamerikanska folkets korta, men stora historia.
RINMAN är IDUN.
ännu är det blott spetsarne af som skönhetens ljus lyser upp.
Ned i klyftorna har det ännu icke — mer än undan- vården.
" Bergshandteringens vänner " ha genom denna vård på sin mångårige sekreterares graf velat bevisa sin tacksamhet för hans osparda möda för föreningen och för hans stora förtjänster om bergshandteringen och särskildt för bergslagen i den ort, där han lefde och verkade största delen af sitt lif.
tagsvis — förmått sända sina en konst, som under franskt strålar.
Trots inflytande hastigt blomstrat upp och, tekniskt sedt, är bländande, men som ännu går sökande sig själf, sin upp- gift och sitt mål; och arkitektoniska trots enstaka skulpturella mästerverk; trots en ypper- lig skolundervisning, i hvilken konst och konst- historia trots intaga allt detta ett icke går skönheten obetydligt rum — ännu omkring husvill och oförstådd i det stora, sköna landet.
Viljan till det sköna saknas ingalunda, tvärt- DEN SVENSKA SLÖJDEN I AMERIKA.
D EN SVENSKA SLÖJDENS banbrytare i Förenta sta- terna, direktör Gustaf Larsson, vistas för närva- rande på besök hos släktingar i fäderneslandet.
Med anledning häraf bringar Idun i dag ett porträtt af den förtjänte landsmannen jämte en interiör från hans an- sedda slöjdinstitut i " den nya världen ".
Ett amerikanskt ordspråk lyder på svenska ungefär så här: " I New-York frågas efter hvad du har, men i Boston efter hvad du vet! "
Därför finner man också de flesta och bästa af Amerikas skolor och bildnings- anstalter i Boston — den staden kallas ej heller " Ame- rikas Aten " för ro skull!
- och där finna vi likaså härden för den svenska slöjden i Amerika.
Gustaf Larsson, som är född i Västergötland den 10 dec.
1861, är utgången från Nääs världsberömda slöjdlärareseminarium, hvars system han i hufvudsak följer med få afvikningar, betingade af amerikanska förhållanden.
Säkerligen är han en af August Abraham- sons och Otto Salomons allra tacksammaste elever.
Ty icke nog med att han undervisar flere klasser af gossar och flickor, däribland en klass för döfstumma, utan äfven äldre personer, herrar och damer, mestadels lärare och lärarinnor.
Dessutom har han uppsikt öfver slöjdklasser i skolor och föreningar i Boston och om- nejd; däribland " Young Womans Christian Association " (K. F. U.
K.
), samt utgifver ströskrifter och uppsatser om svensk slöjd i " Sloyd Bulletin ".
Under sommar- ferierna reser han Förenta staterna rundt och håller föredrag om slöjden och gör till sist nästan hvarje år en tur till gamla Sverige, där han hvilar ut en månad i sin hembygd.
Under utställningen i Chicago fann man honom i " Childrens Building ", där han förestod en svensk mönsterslöjdskola, som väckte berättigadt uppseende bland skol- och lekmän från alla världens kanter.
Och vid den pågående S:t Louisutställningen intages likaså en hedersplats af The Boston Sloyd Training School, hvarjämte direktör Larsson utsändt en värdefull skrift om slöjdens teoretiska och praktiska betydelse till fri utdelning på utställningen.
om, men uppfattningen om hvad som är vackert är ännu så naiva fruktansvärdt föreställningar som grumlig, så fylld af om skönhetsmätare, att det stora och dyra resultatet af enskilda och offentliga försköningsarbeten ofta slår öfver i det rent groteska.
Offentliga byggnader, statyer, monument m. m. vittna därom så tyd- ligt i som möjligt.
nordvästern Ja, i en stor och fin stad har j a g sett, huru man smyckat entréen till det ståtliga rådhuset genom att vid densamma placera två jättelika blomsterurnor af bronseradt gjutjärn — en typ som knappast skulle lares få plats i en svensk kryddkramhand- sommarträdgård, Under sådana naturliga undantag, förmått att, trots världsutställningen fylla Massornas det omständigheter förklaring europeiska väldighet väldiga kan det sin och annat i St. Louis icke begrepp om skönhet.
får ersätta detta — och ibland verka skönt just och endast genom sin väldighet.
benshvita, har ett oändligt Massan af elfen- stora, höga, kolonnadut- smyckade byggnader kring festhallen och lagu- men i på " the worlds fair " första där ögonblicket detta är fängslar och snärjer skönhetsomdömet.
outveckladt eröfras Och det helt och hållet.
Däraf detta är amerikanarnas ett enhälliga underverk af rop skönhet, om att och för- klaringen till att en bildad och berest amerikan i ett tal kunde " Was utropa: there ever a fair so beautiful as this '?! "
Denna fråga slungades också ut i det ögon- blick ljuset kastade sina förskönande strålar Den här meddelade interiören från dir. Lars- ' sons slöjdskola framställer en klass af unga ameri- kanska lärarinnor i full fart med att såga, hyfla, svarfva och skära.
Längst i bakgrunden synes vår lille energiske landsman, helt lugnt öfverblickande sina flitiga " misser ".
Intill 1904 hade 224 lärare oeh lärarinnor utgått från den- na skola, fördelade på 23 olika stater, och statistiken visar ytterligare, att öfver 34,000 barn f. n. undervi- sas af dessa lärare inom unionen.
Ett i sanning vackert resultat efter fem- ton år!
Dock, ära den som äras bör!
Det är en ameri- kansk dam, mrs Quiney A. Shaw, som under alla dessa år mest underhållit och bekostat slöjdskolan i Boston och som ännu gene- röst och oegennyttigt ut- gifver stora summor för den svenska slöjdens ut- veckling och befrämjande i Amerika.
LUDVIG RINMANS NYAFTACKTA MINNESVÄRD A NORA KYRKOGÅRD.
G. NORBERG FOTO.
H. s. s y FRAN DIREKTOR GUSTAF LARSSONS SVENSKA SLÖJDINSTITUT I BOSTON.
KLASS AF AMERIKANSKA LÄRARINNOR.
385 — öfver det hela — i det ögonblick världsutställ- ningen för första gång- en fullständigt slöts i illuminationens väldiga famn.
Då är det en glän- sande, en vacker an- blick.
Ljusmassorna äro oerhörda.
Eldlini- erna mot den mörka himlen oändliga.
En våg af ljus sveper från festhallens dom öfver kaskaderna, bryggorna och lagunens kanaler.
Peristylen — de amerikanska staternas peristyl står som i en enda eld mot söderns himmel och den ofant- liga massan och mäng- den af byggnader — en hel vidunderstad — tecknar sig i eld- linier, vågräta och cir- kelrunda, springande mot höjden med torn- spirorna, sänkande sig mot jorden vid lagunernas stränder.
IDUN 1904 och njuta all denna ljusskönhet i munter- het och gamman.
På " Plazan " och på ännu ett par öppna platser i den centrala delen af utställningen spela förträffliga orkestrar.
Men framför och om- kring musikestraderna finns det blott ett be- gränsadt antal sittplat- ser — några hundra, kanske ett tusental.
Vill man njuta af musi- ken och ej lyckats få en sådan plats, får man slå sig ned på vägkan- ter, byggnadstrappor EN ILLUMINATIONSKVALL PA S:T LOUIS UTSTÄLLNINGEN.
Från ljuskastarne glida och svepa öfver det hela det elektriska ljusets hvitaste hvita och kaskadernas vattensköljda trappor glimma i det grönaste gröna.
På lagunernas gondoler och i fantastiska, i sagolika former b y g g d a båtar glimma kulörta papperslyktor som färgrika stänk i det hvita och från " plazan " ljuda tonerna af Souzas jätteorkester!
Sådana ögonblick är det skönhet äfven öfver " Worlds fair " — • ljusets allt bestrålande skön- het!
Illuminationen börjar hvarje afton klockan half åtta, i det ögonblick skymningen sänker sig öfver staden, och fortfar till klockan elfva.
Nu skulle man tro att " fairen " under dessa timmar skulle myllra af en glad och lycklig och munter publik, att glada skratt och lyck- liga tonfall skulle höras öfvera U, där unga och glada människor fira fest.
Men det är föga däraf.
D e väldiga bygg- naderna kasta mörka skuggor öfver oändliga grus- och kolstybbsöknar, som icke lifvas upp af en enda grönskande oas.
Inga små frilufts- kaféer, inga små trädgårdar med glam och fröjd, ingen enda liten plats, där man kan sitta SLOTTET I TYROLERALPERNA.
GATA I » KAIRO » PÅ S:T LOUISUTSTÄLLNINGEN.
eller byggnadsställ- ningar.
Därför töm- mes själfva " fair en ", trots den strålande illu- minationen, mycket snart, och när klockan är framemot tio är den tom och ödslig som ett småstadstorg om natten.
Ljusmassorna gnistra och lysa och fylla himlen öfver hela staden med sitt återsken, men de lysa öfver stängda hus och öfvergifna gångar.
Blott borta vid " fairens " ena sida är det lif — och nu just, i aftonens sista timma ett väldigt och brokigt och stojande lif.
D e t är utställningens långa " nöjesgata ", " the Pike ", som nu tar makten.
Alla de utställnings- besökande, som icke skyndat att storma spår- vagnarna för att göra den långa färden till staden, trängas nu på " Piken ", med dess otro- liga mängd af marknadsnöjen.
Samla Barnum och Bayleys berömda " cirkus-shows ", alla Chi- cagos " dime-museums ", Hagenbecks i Hamburgs största menagerier, " Buffalo Bills " cirkus i för- sämrad upplaga; skrapa ihop de utslitna resterna af de senaste tjugu årens utställningars upp- visningar af " Kairogator ", fyll dem med i orientaliska paltor utklädt slödder, några dussin åsnor och kameler och kalla det Jerusalem, Konstantinopel, mystiska Asien, Kairo.
Samla ett hälft dussin panoramor, ett par, tre varie- téer å la St. Pauli i Hamburg och ett par sensationsnummer å la place Clichy i Paris — och du har " the glorious Pike. "
Pör den naivt lyckliga publik, som » CREATION » &gt;SKAPELSEN ».
från
IDUN 1904 — Ull [HIM II I I I I t [11 I 1 I • 1 I 11 1 I I I t 11 F ö r n ä m s t a tvättmedel äro och förblifva dock vid finare tvätt H Y L I N S E k o n o m i - T v å l — alpernas inre har man byggt en väldig matsal i gammaltysk stil, som användes i dåligt väder.
Annars sker serveringen i det fria och vid tonerna af ett verkligt ypperligt tyskt jätte- kapell.
Tyrolerbyn är de europeiska besökandes käraste tillflyktsort på St. Louis fair.
Här inne känner man, att " gammal dock är äldst ", och att man har sina rötter starkt fastade i den gamla världens jord.
och vid gröfre tvätt (byk) och H Y L I N S P r i m a 386 " Tyrolerbyn " gör att man förlåter " Piken " — ofta går dit.
G.
G — G.
T v ä t t - T v å l I I IIIIIII I IllIIIIlllIIIII I MM farmer och småstäder i Missouri och Kansas.
Texas och Illinois och alla United States, ' landamären komma hit, är " Piken " det otro- liga, det vidunderliga, det aldrig anade.
Det orientaliska, öronbe- döfvande oväsendet är underbar musik och de utklädda Hamburg- och Berlinjudarne underbara up- penbarelser från sultanens dröm- länder.
Eskimåerna, som klättra på målade isstycken och gå i skinn i fyrtio graders värme, äro sago- lika gestalter, och de amerikanska ladies från landet trängas gapande kring ett hälft dussin tama geishor i ett téhus.
Hela " Piken " är timrad upp så " rough " som möjligt.
Innanför väldiga, ofta helt storartadt och originelt utstyrda fasader, är det fullt af det enklaste och tarfligaste marknadsskoj man kan tänka sig.
Det hemskt ljudande " Hereafter " med sin imposanta fasad är en tarfligt gjord och illa framställd kopia af den " Cabaret du Néant " i Montmartre i Paris, som den som skrifver detta, tillsammans med Iduns redaktionssekre- terare, för tio år sedan tillfälligtvis blef den förste att se och beskrifva.
Men farmarne darra i knävecken, då de slå sig ned vid bord som äro likkistor; och när genom en illusions- effekt den på tribunen stående gästen för- vandlas till skelett, så svimmar en dam borta i ett hörn.
" Oreation " är betydligt öfverlägset " Hereafter " och idéen är ganska originell.
D e besökande föras in genom en smal, cirklande gång och hamna i ett gammalt grekiskt landskap.
Så insvepes allt på en gång i ett töcken: Mörker var på djupet!
Så höres Skaparens röst: Varde ljus!
Och ljus kommer.
Rösten höres ånyo och hela skapelsehistorien upprullas för åskå- darens åsyn medels sinnrikt inrättade optiska illusionsapparater.
Ett bland de bästa numren på " the Pike " är " the Hale Fire-fighters ", en uppvisning af en utvald trupp af New-Yorks brandkår, som visar sig i fullt arbete, släckande en stor brand i New-Tork.
Pörträffliga äro också " In- dianlägren " och Hagenbecks menageri samt några af de stora panoramorna, " Resan till Sibirien " samt den ryska balett-truppen.
Restauranterna och caféerna på " the Pike " äro alla förskräckligt tarfliga, alla, med ett undantag.
Oeh detta undantag är ej blott " Pikens ", utan hela utställningens enda stora, förstklassiga friluftsrestaurant, " Tyrolean alps. "
Tyrolerbyn med sina alper, sitt slott, sin kyrka, sina vattenfall och sina jodlande sångare och sångerskor är hitflyttad från den senaste ut- ställningen i Dtisseldorf — ett litet stycke Europa således i all denna amerikanism.
I INGÅNGEN TILL » HEREAFTER ».
GALGPLIGGENS SÄGEN LE FRÅN HEMLIGHET.
KUSTEN.
AF EN JOHAN VART.
III.
(Forts. o. siat fr. föreg.
n:r.)
S keppar Hemming var och förblef försvunnen.
Hans stuga var, som sagdt, den präktigaste, där den hängde uppe bland klipporna med en liten sluttande trädgårdstäppa omkring sig, där lavendel, stora georginer och eldröda pioner samt mångfaldiga andra af markens fagra blom- ster prunkade i all sin härlighet.
Och grann var den stugan äfven, målad både röd och blå och gul och grön, fast den närmast liknade en stor och fantastisk kajuta.
Midt på ena gafveln åt sjön satt en gammal hisklig gallionsbild med hvit lekamen och blåa kinder.
I den stugan hade skeppar Hemming några år hvilat ut från sina strapatser och äfventyr under den första ungdomstiden.
När han nu så sorgligt och mystiskt försvunnit, satt hans änka där ensam med en liten ljuslockig dotter, som lekte i sanden och med sina klara barnaögon späjade ut öfver det hemlighetsfulla hafvet, om aldrig hennes förlorade fader skulle komma tillbaka.
Kalle Klyfvarbom, hans olycklige stallbroder, som trots unga år redan hunnit bli änkling, lämnade efter sig en liten ensam, mörklockig pilt, och hvad var väl naturligare än att denne togs upp i skeppar Hemmings stuga.
Sålunda växte lille Knut och lilla Stina upp tillsammans, tvänne fria, friska och starka barn af hafvet.
Och då de blefvo till mogen ålder komna, ingingo de ett förbund så pass kristligt äkta, som det var brukligt därute vid kusten.
Huru härvid närmare tillgick, ligger ej inom ramen för denna lilla sägen, men det finns saker, som äro mera invecklade.
Men säkert är, att de lefde lyckliga och nöjda, brynta af väder och vind i den brokiga stugan bland klipporna under gallionsbildens hägn.
Och en liten Stina i ny upplaga satt i sanden oeh lekte och tittade utåt hafvet Så kom en höst med stormar, svårare än man på länge hört dåna.
Den hösten förliste många skepp långs den klippiga kusten, och folket ville minnas, att himlens vindar ej varit så vilda på tjugu år, sedan den ödesdigra gången då det underliga främmande skeppet försvann vid Galgpliggen.
Man hade haft hårdt arbete af både det ena och andra slaget, och så en klar stilla höst- morgon låg därutanför det lilla fiskläget ett annat okändt skepp som ett minne af den gångna nattens förskräckligheter.
Men denna gång var det ingalunda Galgpliggens skull.
Den främmande skutan hade rännt fast på en af de långa sandreflarne utanför den väna viken,.
och där låg nu skrofvet och lutade i fyrtiofem graders vinkel.
Masterna hade bräckts och stör- tat öfver bord, fasthållna ännu vid vraket af ett virrvarr af tåg, oeh som gråa jättebubblor flöto de del- vis lösslitna seglen omkring på vattnet.
Stranden var sållad af vrakgods, och de små böljorna sorlade sakta i morgonljuset öfver kullerstenarne och den fina, hvita sanden.
Uppe på de stora tånghögarne bland blå- musslorna och de hvita småsnäc- korna låg en lång rad af styfnade kroppar i långstöflar och grofva sjömanskläder med blåbleka anlets- drag.
D e flesta lågo som om de sofve lugnt, men här och där voro dragen förvridna af någon ohygglig kamp.
De få, som man kunnat rädda undan skepps- brottet, hade fått en fristad uppe bland stu- gorna, där de ännu sofvo de tröttes och rätt- färdiges sömn, allt under det den idoga be- folkningen i största hast, men med mycken omsorg, bärgade hvad anständigtvis bärgas kunde.
Och det var härliga saker.
Det var långa lådor med sydländska frukter, stora kaggar med doftande spanskt vin, hela balar med säll- samt väfda tyger, kistor fulla med brokiga sidenklutar, något skadade af vattnet kanhända, men sköna ändå till hucklen åt någon blåögd jänta och lämpliga att knyta i svajiga rosetter kring en ung sjömans bruna hals.
Ja, där fanns mycket mera, som skulle göra lifvet an- genämt och gladt i många stugor under de långa vinterkvällarne.
Vi få j u komma ihåg, att detta hände för nära hundra .år se ' n, då allting ej var så väl ordnadt som nu, då man mångenstädes i vilda kusttrakter själf skapade lämpliga lagar och förordningar, och då man för öfrigt ej hade så väluppfostrade samveten som nu.
Brådtom hade man hvar i sin stad, men kring en af de utsträckta kropparne på tång- högarne hade samlats en del gammalt folk.
Den, som låg där blek och orörlig, var tyd- ligen en äldre man, därpå tydde fårorna i hans ansikte, fast hans välklippta röda skägg knappast hade några hvita strimmor.
En gubbe bland de församlade strök sig om sin stubbiga skäggkrans, talade och sade: — Det är han, det kan inte vara någon annan än han.
Skägget är visst inte så långt och så rödt, men j a g känner igen det långa ärret vid tinningen.
Och så var det mig en baddare till att va ' fin.
Den ' gamle skeppsbrutne bar också kläder af ett främmande snitt.
Hans väst var af tjockt sammet, hans mångfärgade halsduk af siden, och på de krampaktigt slutna fingrarna glimmade ringar, som kommo de närvarandes ögon att lysa med otillbörlig glans.
— Ja, det är säkert han, bekräftade en
— annan gubbe.
Han såg nästan ut på samma sätt för tjugn år se ' n, när vi hifvade opp honom från ostindiefararen.
Det är ingen annan än gamle Röde Hemming!
— Nej, se han rör sig!
ropade en tredje och lutade sig ned.
Den förmodade döde hade verkligen gjort en svag rörelse.
Tio par välvilliga armar kommo i rörelse, och efter en stunds kraftigt och omtänksamt arbete fick man tillfredsstäl- lelsen att se honom slå upp ögonen och så småningom resa sig i sittande ställning.
Man hade glömt att plundra och bärga vrak- gods, från alla kanter rusade folket till, och under stor tystnad och häpnad bars den skepps- brutne upp till den välkända, brokiga stugan på höjden.
IV.
I ett par dagar hade gamle skeppar Hem- ming legat nedbäddad, utan att kunna yttra många ord.
Med ett stilla leende följde han den unga kvinna och den lilla flicka, som syss- lade kring hans läger, men då mörke Knut, den unge herren i huset och sin faders trogne afbild med den svarta luggen och den långa näsan, klef in genom stugudörren, stirrade han på honom i stum förskräckelse.
Han försökte tala, men rösten svek honom, och han föll till- baka på kudden med knutna näfvar, där kno- garne hvitnade.
Andtligen blef han då så kry, att han kunde sitta uppe i den stora stolen borta vid fönstret under gallionsbilden och skåda ut öfver hafvet.
Blankt och outgrundligt hvilade det där som en aldrig fläckad stålsköld, på sträckta vingar seglade måsarne inåt land, och solens sjun- kande röda kopparskifva kastade några sneda strålar in genom rutan.
Därinne låg golfvet strödt med hvit sand och hackadt enris, och pelargonierna blommade i fönsterkarmen.
Rundt om den gamle sutto de, som han kal- lade de sina, bredvid sig hade han en gam- mal silfverremmare, och måhända var det det spanska vinet därutinnan, som lossade hans tungas band till den sällsamhet vi nu gå att förtälja.
Sålunda började den gamle: — Det var den gången för tjugu år sedan då den gamle ostindiefararen försvann vid Galg- pliggen, som ni väl alla hört.
Det var Kalle Klyfvarbom och j a g — ja, vi va ' gastar som pröfvat lite af hvarje — ja, det var vi som hoppade i sjön för att se efter, om det fanns några granna grejor och don därnere.
Vi sjönko snabbt, och när vi släppte stenarne, hamnade vi vid relingen af skutan, precis som vi räknat ut.
V i klamrade oss ombord och vadade fram i det mörkgröna vattnet, där vi bara kunde se ett par alnar framför oss.
Det susade och ringde i öronen, och hemskt var det, fast vi mången gång förut gått ner på djupare vatten.
T y hvar man kom hängde en människa snärjd i tacklingen och flaxade emot oss med långa armar.
Hvita voro de i synen, men de stirrade på oss med stora svarta ögon och sågo ut, som om de lefde allihop.
Jag fick en kall labb rakt i ansiktet, och då j a g böjde mig undan, for jag rakt i famnen på ett gam- malt gråskägg, som såg ut att vilja strypa mig — Men man har aldrig tid att bli rädd, när man äntrar en sjunken skuta på hafvets botten.
Tätt i hälarna på mig hade j a g Kalle Klyfvar- bom, och tur hade vi haft att hamna nästan midt för kaptens kajuta, kan j a g tro.
Dörren stod flängd upp på vid gafvel, och vi rusade dit bägge på en gång, så att vi höllo på att sätta oss fast i dörröppningen.
T y därinne glänste och glimmade något med förunderlig makt.
Det såg ut som ett öppnadt skrin, och 387 IDUN — vi anade j u bägge, att ombord på så ' na här skutor fanns guldpengar i stora staplar.
V i ramlade in i kajutan på samma gång, men då Den gamle sjönk tillbaka i stolen, blekare än förut och tydligen uppskakad af minnet.
Så kramade han åter hårdt kring remmaren, tog sig en djup klunk och fortsatte: — Fram emot oss simmade hastigt något stort hvitt — det var en kvinna i blotta linnet!
Och Gud nåde mig, slog det mig inte, att det var hafsfrun själf, som skulle anamma oss!
Hennes långa, klibbiga hår föll ned på axlarna, hennes svarta ögon stirrade, som ville hon sticka oss med dolkar, och så sträckte hon mot oss ett par armar, långa och knotiga med utspärrade fingrar — — — Skeppar Hemming tystnade änuu en gång och måste åter ett slag stärka sig.
Hans bröst häfde sig tungt, och så fortsatte han: — Gud straffe mig för hvad j a g nu gjorde!
Alldeles bredvid mig var Kalle Klyfvarbom, men han måtte ha varit blind, ty han stod orörlig.
Då gaf j a g honom hastigt en knuff så godt j a g kunde, så han for rakt i famnen på den hvita häxan.
Själf böjde j a g mig fram för att gripa skrinet.
Men i detsamma hörde j a g ett brak som af åskan, och öfver mig brusade en kall undervattenström.
Skrinet gled undan, och pängarne runno mellan mina fingrar som ett gyllne regn.
Det brakade ännu värre, och så började hela skutan vagga och sucka i fogarna och ge sig i väg.
Jaja, ni förstår, att allt det här gick tjugu gånger fortare, än j a g hunnit tala, ty brådt får man ha på sjöbottnen.
— Innan j a g visste ordet af kände j a g linan kring lifvet strama, och det bar i väg med mig ut genom kajutdörren och upp genom det gröna vattnet bland alla kropparne, som trefvade efter mig med sina långa armar.
Jag fastnade ett tag i tågen kring stormasten, men knifven hade j a g genast färdig.
Jag kapade, kapade för lifvet, och däruppifrån drog man, som om man ville dra mig af på midten.
Så blef j a g fri, j a g såg kölarne af båtarne däruppe, vattnet ljusnade och den fulla dagern strömmade emot mig — V. Den gamle tystnade, och åhörarne sutto en g o d stund stumma af häpnad öfver hvad de hört.
Den lilla flickan hade förskräckt krupit upp i sin moders knä och höll henne hårdt om halsen.
Den gamle bröt åter tystnaden och vände sig mot sin måg med utsträckta händer: — Och därför frågar j a g dig nu, Knut, du som fått min dotter och allt hvad j a g ägt, om du kan tillgifva mig hvad j a g gjort din far?
Jag skulle aldrig kommit tillbaka, om ej ödet och stormen kastat mig upp på detta land.
Och då j a g en gång försvunnit i den stora sjömansgrafven, skulle aldrig någon fått spörja hvad som hände vid Galgpliggen.
Men j a g känner mig så konstig, j a g tror det lider mot slutet — — — Han sträckte åter ut sina darrande händer mot magen, men denne satt tyst och skrufvade på sig med en förlägen rodnad öfver de mörka dragen.
Slutligen stammade han: — Ja, eftersom I nu talt om allt det där, skeppar Hemming, så — så skulle j a g spörja, om också I ville tillgifva mig något?
Gubben såg på honom med en underbart frågande b l i c k: — Jo, fortsatte Knut, den natten, då den sista skutan körde fast härute på refvet, var j a g med ute för att plocka upp så många vi kunde.
Jag såg när I damp ned från relingen och kom simmande emot oss, och det var j a g 1904 — det var j a g — som slog er i skallen med åran.
— Ja — j a g skulle aldrig gjort så — men se båten var allaredan full med folk, så många den kunde bära, och I höll så hårdt i relingen, att j a g var rädd vi skulle kantra och komma i allesammans.
Men j a g visste j u inte, hvem I var — — — Ett sällsamt leende for öfver gubbens drag, en svag rodnad färgade hans kinder, och han sprang upp från stolen, spänstig och rak.
— Nå, Gud bättre, ropade han.
Kommer inte hämnden när man minst det anar!
Nu är j a g kvitt allt hvad j a g burit på i alla dessa år.
Lika mot lika!
Så var lagen härute.
Utmattad sjönk han åter ned i stolen och sträckte ut sin hand mot magen, hvilken denne fattade med ett hårdt handslag.
Och han nästan hviskade: — Knut, min pojke, vi äro alla som hafvet härute.
Det är öppet, brusande, fritt, men därunder lura dolska makter.
Och den, som vill kämpa mot hafvet, måste sätta hårdt mot hårdt, och hårda äro vi vordna i kampen mot hvarandra.
Men då intet finns att tillgifva och intet att tillgifvas, så ligger hafvet blankt och lugnt.
Och då kan man tryggt lägga sig neder — — — Med en suck sjönk han tillbaka, och huf- vudet föll ned mot ena axeln.
Hans dotter lutade sig fram och kände på hans hand.
Den var redan styfnad.
Hon täckte sitt ansikte med förklädet och grät sakta.
— Se, mor, sade den lilla flickan.
Se så vackert morfar ler!
Det låg verkligen ett stilla leende öfver de hårda dragen som solsken öfver karga klippor.
Hans brustna ögon stirrade ut öfver det blanka hafvet.
Solen hade gått ned, men borta öfver Galgpliggen lekte ännu ett skimmer som från matt guld.
D Å ...
N U.
.
.
N Ä R.
.. D A, NU, NÄR.
Små korta ord, som tyckas säga bra litet, men de beteckna dock tre viktiga skeden i hvarje människolif: det förflutna, det närvarande och det tillkommande.
Af dessa tre faktorer är nu ' et det viktigaste och mest afgörande, ty det är med från början till slut och består af oupphörliga rastpunkter, eller — för att nyttja en bild — det är den vagn på hvilken vi färdas genom lifvet och hvilken lämnar outplånliga spår efter sig.
Vårt " då " har en gång varit, vårt " nu " och vårt " när " skola en gång blifva det.
Men ehuru nu ' et borde vara det tidsmoment, på hvilket vi koncentrerade all vår uppmärksamhet och vår vilja att däraf göra det möjligast bästa, så är detta dock långt ifrån förhållandet.
Just emedan det är af en så flyktig natur, så finna vi aldrig rätt fotfäste däri, och vi se endera tillbaka på den våglängd vi hafva tillryggalagt, och hvilken vi kunna klarare öfverskåda, eller också blicka vi framåt, in i det dunkla tillkom- mandes alla möjligheter, där våra förhoppningar en gång skola realiseras eller — gå i kvaf.
Oupphörligt längta vi framåt, och ofta blicka vi med saknad eller grämelse tillbaka.
Den lycka vi njutit hägrar ännu skönare på afstånd, de misstag vi begått fylla oss med bitter ånger.
Om jag då gjort så eller så, hade det varit vida bättre — hvarför såg jag det ej då på samma sätt som nu?
— eller: » ä r jag kommer litet längre framåt, öfver den eller den fruktade tid- punkten, skall nog lifvet bli ljusare.
Vårt nu blir på så sätt blott en nästan omärklig gräns mellan vårt fram- farna och vårt tillkommande.
Vi äro andligen kortsynta, men lida dock af andlig långsynthet.
Detta låter paradoxt, men är ändå för- hållandet.
I vår kortsynthet förstå vi ej att taga vara på det närvarande, se hellre tillbaka eller framåt utan tanke på att det är de handlingar, vi just nu begå, som lämna spår efter sig i det framfarna eller genom sina verkningar framåt delvis gestalta vår framtid.
S.
L.
RÄTTELSE.
Under artikeln " Ett norskt Skansen " i Idun num- mer 29 har ett vilseledande fel insmugit sig i författarens namn.
Artikeln är skrifven af den i Kristiania bosatte svenske journalisten Ernst Hörman.
IDUN — 1904 utrördt i litet kallt vatten och får ett godt uppkok.
Sockret och äggulorna röras i soppskålen omkr. 20 min-, hvar- Redigerad af efter soppan tillslås under kraftig visp- E l i s a b e t h Östman.
ning.
Iniieh.
af Elisabeth Östmans Husmoders- Den serveras med skorpor eller biscuit.
kurs i Stockholm.
K O K S A L M A N A C K 388 B e r e d n i n g: Ärterna sköljas och på- sättas i kokande, saltadt vatten och få koka tills de äro fullkomligt mjuka.
Spadet hålles af och ärterna upphällas på karott.
Den fint hackade persiljan och det kalla smöret tillsättas o ch blan- das väl med ärterna.
S t e k t h e l g e f l u n d r a (f. 6 pers.), ltyg K a l o p s (f. 6 pers.).
1 VA kg.
benfritt kg.
helgeflundra, 2 tsk.
ättika, 1 kkp.
oxkött (lår, ref- eller märgpipor), VA tsk.
VECKAN 7 — 13 A U G.
1904. smörsalt, 3 lit.
vatten.
hvitpeppar, 1 msk.
salt, 2 msk.
mjöl, 2 Söndag: Blomkålspuré med ost- rödlökar (30 gr.), 3 msk.
smör (60 gr.), smörgåsar; kräftor; hammelsadel med T i l l s t e k n i n g: 3 msk.
smör (60 gr.), 10 kryddpepparkorn, 2 lagerblad, 8 kkp.
potatiskroketter; jordgubbar med vispad 2 msk.
stötta skorpor, 3 kkp.
vatten.
vatten.
grädde.
FÖRSLAG TILL MATORDNING- FÖR M å n d a g: Griljeradt buljongskött med stufvade sockerärter; krusbärssoppa.
Tisdag: Morotspuré; stekt helge- flundra med champignonsås och potatis.
O n s d a g: Bräckt skinka med kokta spritärter; hafresoppa med hallonsylt.
T o r s d a g: Kalops med potatis; blå- bärskräm med mjölk.
F r e d a g: Fläskpannkaka; soppa på rödvin.
Lördag: Kalf kyckling med potatis; filbunke.
B e r e d n i n g * Fisken skrapas, sköljes väl och den mörka sidan skållas med hett vatten.
Den ingnides därefter med ättikan och får ligga i vattnet, tillsatt med saltet, omkr. 1 tim.
Fisken tages upp och klappas in i en fiskhandduk samt skåras på den sida, som skall ligga upp.
En långpanna smörjes med 2 msk.
af smöret, fisken lägges i och belägges med resten af smöret, fördeladt i små flockar, samt beströs med de stötta skorporna.
Den insattes i varm ugn och brynes väl, hvarefter den spädes RECEPT: med kokande vatten och öses öfver K r u s b ä r s s o p p a (1 6 pers.).
1 Ht.
hvar tionde minut.
Till stekningen åt- gröna krusbär, 2 ty lit.
vatten, skalet af går omkr. / i tim. / citron, 1 kkp.
krossocker, 1 * / msk.
Fisken upplägges på varmt fat och potatismjöl, 1 kkp.
strösocker, 2 ägg- garneras med citronskifvor och persiljan gulor.
samt serveras med champignonsås.
s 2 1 4 a B e r e d n i n g: Krusbären snoppas och sköljas samt påsättas, tillika med citron- K o k t a s p r i t ä r t e r (f. 6 pers.).
1 VA skalet, i kokande vatten och få koka, lit.
spritade ärter (— 5 lit.
ospritade), tills bären äro mjuka, då soppan silas.
VA lit.
vatten, 1 tsk.
salt, 2 msk.
fint Den afredes därefter med potatismjölet hackad persilja, 2 VA nisk.
smör (50 gr.).
kompetent o. villig att läsa med 7-årig gosse får anst.
i fam. inst.
höst.
Sv.
m. betygs af skrift., uppg.
på löneanspr.
o. om möjl- m. foto.
sändes t. agronom Gustaf i Torshälla är att tillträda den 16 nästa Pehrsson, Åsa &amp; Kantorp.
augusti.
Lön 450 kr.
pr år, fri bostad, nkel o. anspråksl.
lärarinna önsk.
fr. vedbrand och lyse äfvensom särskild er- 1 sept.
för att underv.
3:ne barn, åld.
sätta, enl. taxa, då sjukhuset är belagdt.
Ansökningar insändas före den 10 aug.
11, 9, 6, i vanl.
skolämn., språk o. musik samt vara frun behjälpl.
med vården af till Epidemi sjukhusstyrelsen i Torshälla, barnen.
Lön kr.
125 pr år.
» v.
jämte foto.
som äfven lämnar närmare upplysn.
Torshälla i Juli 1904. o. rek.
samt åld.
afvaktas t.
15 aug.
af " Lilly * -, Lilla Edet p. r.
För Epidemisjukhusstyrelsen: ALBIN EDSBERG- E G u v e r n a n t, Plats är 2 X fl Småskolelärarinna, barnkär, frisk och gladlynt, erhåller pl.
15 aug.
att undervisa 2 barn, 6 och 8 år, samt deltaga i hvarjehanda husliga go- romål.
Svar med betyg och rek.
till " Hemtrefnad ", p. r. Sundsvall.
U ng dam, bildad o. imisikalisk, erh.
fin värdinnepl.
hos tjänsteman i Sthlm.
Vid.
genom Östermalms Inack.-byrå, 33 Brahegatan, Stockholm.
Bref besvaras mot ins.
af fotografi, ref. jemte porto.
E ör lärarinnor, bildade hushållsbiträ- HUSFÖRESTÅNDARINNEPLATS den, finnas verkl.
förmånl.
platseratt sökes af en medelålders bättre fru, som genast söka å Nya In ackorderings by rån, äger vana och förmåga att derigera ett Brunkebergsg.
3 B, Sthlm.
Etabl.
1887. hem; är dessutom kunnig i språk och musik.
Gladt och vänligt humör.
Svar B a r n f r ö k e n.
till " 1904 * Askersund p. r.
För bättre, musikalisk flicka med godt lynne och verkl.
barnkär, som vill åtaga p l a t s som värdinna önskar en 30-årig sig vård om 3 barn samt hjälpa den äldste, * musikal, dam af god fam. nu eller t. som är 8 år, med läxläsning, finns plats i •hösten.
Sv.
t.
" Huslig o. Sparsam ", Iduns Helsingborg nu strax.
Svar m. fotografi Exp.
und.
adr.
" Barnkär ", K ill bergs Bokhan- pjn musikallisk flicka, kunnig i matl.
o. del, Helsingborg.
husl.
görom.
önskar nu genast el.
t. hösten mot fritt vivre plats såsom hjelpr.
och sällskap i aktningsvärd familj.
Svar till " Vera " Iduns Exp.
I Föreståndarinnebefattningen för mathåll- ningen vid Länslasarettet i Flen att till- trädas den 1 nästkommande okt.
Lön 350 kronor pr år samt fritt vivre med bostad å lasarettet.
Sökande, som skola vara ogifta, ega att till Direktionen för Länslasarettet i Flen insända sina egenhändigt skrifna ansökningshandlingar, åtföljda af präst- betyg och rekommendationer före den 21 nästkommande augusti.
Länslasarettet i Flen den 14 juli 1904.
DIREKTIONEN.
SjiMöMetelattning I Husligt uppfostrad E P L A T S S Ö K A N D E L I värdinna D ä t t r e flicka önsk.
pl.
som kammar- " jungfru på större landtgods el.
i fin.
fam. Svar till " S. S- ", Örebro p. r.
D i l d a d flicka Önskar plats som barn- " fröken i finare familj.
Svar " N. E-, Örebro p. r. p l a t s att förestå hushåll hos respekt-a- * bel ungherre el.
god familj, sökes af ndervisningsvan lärarinna önsk.pl.
att 28-årig flicka, kunnig i finare o. enklare underv.
mindre barn i vanl.
skolämn., matl., handarb.
o. väfnad m. m.
Goda språk o. musik.
Svar till " Musikalisk ", rek.
Svar till " Prästgård ", Aneby.
Wislanda p. r. ättre flicka önsk.
pl.
i fint, godt hem, D l a t s som skrifbiträde sökes af bättre för 1 el.
2 barn, ej und.
2 år.
Goda •T flicka med lust o. fallenhet för skrif- rek.
Sv.
t.
" Familjemedlem ", Norrköp.
p. r. ning.
Svar till " 1904 ", Iduns exp.
QQ.apin bättre flicka m. godt, jämt sätt 6Q " QL iy, l y e önskar, i saknad af hem, pl.
hos äldre dam el.
herre som bildad frisk och stark, önskar mot fritt sällsk.
o. hjälp el.
att vara husmoder be- vivre eller någon ersättning få komma i godt hem att lära hushåll.
Svar till hjälpl.
m. husl.
syssl.
Mycket goda rek.
fr. föreg.
pl.
Sv.
t.
" Tea ", Norrköping p. r.
" Godt lynne ", Iduns exp., Stockholm.
I ärarinneplats i god familj önskas till L ä r a r i n n a ' hösten af undervisningsvan, ung, ele- 5 års under-visningsvana däraf 3 år mentarbildad flicka.
Sv.
t.
" B ", Örebro p. r. med i egen skola, sök.
t. hösten pl.
i entrefl.
fam. att underv.
i vanl.
skolämn., språk UNG, BÄTTRE FLICKA, önskar mot fritt vivre el.
liten lön pl.
i o. musik.
Sv.
t.
" J.E.22 ", Jönköping p. r. bättre fam. som sällskap o. hjälp i hush., van vid alla inom hem förek.
göromål.
I ärarinna, undervisnings v. i alla ämn., språk, mus., sök.
pl.
Svar " Stor Ener- Svar emotses tacksamt under signatur gi ", adr.
S. Gumselii Annonsbyrå, Sthlm.
" A.
24 år ", Kalmar p. r.
B U nkel o. anspråkslös lärarinna önskas t.
1 sept.
att underv.
en 9-årig flicka L Ä R A R I N N A, undervisningsvan, äfven i musik, önskas i vanl.
skolämnen, tyska och handarb.
Svar till -- Folkeberg ".
adr.
Hofva.
för en 10 års flicka.
Sv.
m. bet.
o. foto.
samt med uppgift om ålder och löne- i Sölvesborg är att tillträda d.
15 nästa anspråk till Fru Wallberg, Bäckefors.
sept.
Kompetens vilkor: minst 1 års ut- bildning å större sjukvårdsinrättn.
Lön 600 kr.
och fri bost.
eller 120 kr.
hyres- midten på sept.
finnes plats ledig inom mindre fam. i Stockholm för en verkl.
ersättning, allt för år, äfvensom särsk.
barnkär, anspråksl.
o. pålitl.
flicka med ersättning enl. taxa .. Ansökning insän- god uppfostran o. kun.
i sömn., ej und.
des inom 30 dagar ' härefter till Hälso- 25 år, för att tillse o. vårda två små å fattigvårdens i Gefle nyuppförda syn- vårdsnämnden i Sölvesborg, som äfven gossar, 7 o. 4 år, samt delt.
i lättare husl.
nerl.
ändamålsenligt inrättade paviljong lämnar närmare upplysningar.
sinnessjuka kung.
härmed ledig att görom.
Musik, äger företr.
Sv.
m. uppg.
å för Sölvesborg den 20 juli 1904. löneanspr.
samt rek.
o. foto.
ins.
und.
adr.
sökas före d.
15 aug.
1904 gen.
till Gefle stads Fattigvårdsstyrelse ställd egenhänd.
På hälsovårdsnämndens vägnar " Riksdagsmannafamilj ", Leksand p. r. skrifven ansökan, åtföljd af sök.
fotogr., B- STERN.
ålders- o. frejdebrtyg, läkarebet.
samt de n lärarinna med seminarieutbildning intyg, helst i vidimerade afskriEter, sök.
och villig att undervisa barn i vanl.
vill åberopa till styrk, af sin kompetens.
skolämnen o. språk kan få plats i präst- Endast verkligt dugliga inom sinnessjuk- hus i Skåne den 1 nästa sept.
med lön vården skolade sköterskor med prima re- flicka, med sätt och yttre, van vid bättre af 300 kr.
pr år.
Betyg och referenser ferenser göre sig besvär.
hems skötande, erhåller välaELönad plats torde sändas till " Prästhus ", adress Platsen, som tillsättes med 3 mån.
hos bättre ungkarl (ensam person).
Svar Dagstorp p. r. ömsesidig uupsägningsrätt, skall tillträ- med fotografi till " Enkelt Hem ", p. r. n snäll, ordningsälskande jungfru m. das den 1 oktober 1904.
Malmö.
Aflöningsförmånerna äro: 600 kronor vana vid hvarjeh.
hushållsgöromål får pl.
1 okt.
i mindre fam.
Hälst religiös.
kontant lön pr år jämte allting fritt.
Antalet patienter (män och kvinnor) Sv.
m. löneuppg.
t.
Fru Lina Thunell, kommer ej att öfverstiga 35.
Ny b em. Öfversköterskan får till biträden en ärarinna, skickl.
att underv.
i vanl skolämn., språk o. musik önsk.
Bet., undersköterska och en vaktmästare.
Gefle i Juli 1904. foto.
o. löneanspr.
sändas t. Friherrinnan ' Fattigvärdsstyrelsen.
von Ottter, St. Hultrum.
Handarb.
lärarinna.
En ung flicka, som genomg.
Hulda Lun- embetsmannafamilj önskas en flicka H U S H Å L L E R S K A, att vara behjälplig med vanliga i ett dins och Handarbetets vänners kurser skicklig i matlagn.
och van vid landt- hushåll, erh.
god pl.
i höst på egendom hem förefallande göromål; bör äfv.
vara för utb.
af handarb.
lär.
och äfven är i sömnad.
Lön 10 kr.
i mån.
Svar kunnig i slöjd önskar till hösten plats i i mell.
Sverige.
Betygsafskrifter ins.
i kun.
bref märkt: " Landthusbåll " under adr.
om möjligt med referenser och fotografi familj eller skola.
Goda betyg o. ref Svar till " I.
C. "
Sveden.
till " Embetsmannafamilj ", Alingsås.
S. Gumselii Annonsbyrå, Stockholm.
E S o m önskar ordningsälsk., för barn särsk.
in- tress.
o. i musik bildad kvinna pl.
Verkl.
goda rek.
Svar utbedes märkt " Om tref- nad kan vinnas " under adress: S.
G u - mselii Annonsbyrå, Stockholm.
U ledig undervisningsvan i vanl.
skolämn., tyska, franska, engelska, något musik, önskas för 2 barn 9 o. 11 år.
Svar m.
lönepret., d.
1 sept.
för tekn. apoteksbiträde.
Sök.
erfarenh.
på området har företräde.
betyg och om möjligt fotografi torde med Svar till " G.
E.
M.
4 " under adress S sändas till " M. v.
P.
", Engelholm p. r. Grumaelii Annonsbyrå, Stockholm.
På grund af Krämen serveras med grädde eller B e r e d n i n g: Köttet tvättas med en mjölk.
duk, doppad i hett vatten, skares på Om så önskas, kunna bären silas ifrån tvären i 2 cm.
tjocka skifvor, hvilka B e r e d n i n g: Köttet tvättas med en och endast saften användas, då tillsättes bultas och beströs med peppar och salt.
duk doppad i hett vatten.
Det skares med fördel 1 tsk.
godt smör, som gör Persiljan sköljes, rensas och hackas groft Öfver muskel trådarna ' i därefter tvärs samt inarbetas i smöret.
PersiljesmÖret att krämen ej blir seg.
omkr. 2 cm.
tjocka skifvor.
Köttskifvorna delas i lika många delar som man har bultas lätt från båda sidor samt befrias F l ä s k p a n n k a k a (f. 6 pers.).
3 kkp.
köttskifvor, och en del lägges på hvarje från det mesta fettet.
Saltet, hvit mjöl, V tsk.
salt, 3 ägg, 1 VA Ht.
grädd- skifva, som därefter hoprullas och om- pepparn och mjölet blandas på en mjölk, 2 hg.
lätt saltadt fläsk.
bindes med ett snöre (förut doppad t i tallrik, och häri vändas köttskifvorna.
hett vatten).
Smöret brynes i en stek- Löken skalas och hackas groft.
Kött- B e r e d n i n g: Mjölet siktas i ett fat gryta, kycklingarna iläggas och brynas skifvorna brynas i en del af smöret och och blandas med saltet.
Äggen vispas vackert på alla sidor, hvarefter de spädas läggas i en kastrull, löken brynes där- tillsammans med mjölken och nedröres med den kokande buljongen eller vattnet efter i resten af smöret och hålles till med slef i mjölet, litet i sänder, så att och få sakta steka med tätt slutet lock, köttet, hvarpå stekpannan väl urvispas smeten ej blir klimpig.
Den bör där- tills de äro möra, hvartill åtgår omkr. 1 med litet kokande vatten, som slås öfver efter stå ett par timmar, för att mjölet tim.
Under stekningen vändas de ösas köttet.
Kryddorna och lagerbladen skall hinna svälla.
Öfver hvar 10 min.
Strax innan kyck- samt det öfriga vattnet tillsättas och En stekpanna upphettas långsamt.
lingarna äro färdiga, tillsättes grädden kalopsen får sakta koka, med tätt Fläsket skrapas, skares i fina tärningar och såsen får ett godt uppkok.
Kyck- slutet lock, tills köttet är mört eller och lägges i pannan samt stekes gul- lingarna tagas upp, och snörena bort- omkr. 2 tim. brunt och upphälles jämte flottet.
tagas.
Kalopsen upplägges på karott och Pannan gnides noga med rent papper, De uppläggas på.
karott och såsen såsen skummas och hålles öfver köttet.
så att saltet kommer bort, och flottet hälles öfver.
hälles åter i. Pannkaks smeten omröres väl och B l å b ä r s k r ä m (f. 6 pers.).
1 liter färska blåbär, 1 ty lit.
vatten, 1 — 1 / A hälles i stekpannan, hvarefter fläsk- god F L ä r a r i n n a, forändradt styrelsebeslut kungöres här- med vid Tranås 5-klassiga samskola föl- jande lärareplatser lediga: dels en föreståndareplats med 2,200 kr.
lön och dels två lärarinneplatser om hvardera 600 kronors lön.
Platserna skola tillträdas vid kom- mande hösttermins början.
Fullständiga ansökningshandlingar torde före den 5 augusti d. å. insändas till Apotekare G. Th. Carpelan, Tranås.
kkp.
krossocker, (1 tsk.
rifvet citron- tärningarna iläggas och pannkakan skal) 3 msk.
potatismjöl.
VA kkp.
vatten.
gräddas vackert gulbrun i god ugns- värme.
Beredning: Blåbären rensas och sköljas.
Vattnet kokas upp, blåbären K a l f k y c k l i n g (f. 6 pers.).
1 % kg.
iläggas jämte socker och citronskal, om benfritt kalfkött, VI tsk.
hvitpeppar, VA så önskas, och bären få koka, tills de msk.
salt, 2 msk.
smör (40 gr.), 4 msk.
falla sönder.
Potatismjölet utröres med hackad persilja.
det kalla vattnet och nedröres sakta i krämen, hvarefter den får ett godt upp- T i l l s t e k n i n g: 2 msk.
smör (40 gr.), kok.
Krämen afsmakas och omröres då 3 kkp.
buljong eller vatten, 1 del.
tjock och då, tills den är kall, då den upp- grädde.
hälles i karott eller geléskål.
En 17-års flicka, 0 - n n p l a t s önskas som hushållsfröken i fa- * milj. af en i förekom, hushållsgörom.
kunnig flicka.
Genomgått hushållsskola, i familj eller hos läkare.
Bra betyg och kunnig i handarbeten, något i sömnad.
rek.
Svar till " 22 --, Iduns exp.
f. v. b.
Svar till " Pålitlig ", Holmsveden p. r. ng flicka söker till hösten plats i fa- ng lärarinna m.
4 års undervisnings- milj som hjälp o. sällskap.
Genomg.
vana, äfven musik, önskar t. hösten 7-kl. elementarläroverk, Handarb.
vän- plats i fam.
Nybörjare efter ljudmeto- ners o. Lundinska lärarinnekurserna samt den.
Utmärkta rek.
Svar till Em. Cliri- Hushållsskola.
Äfven kun.
i musik och stenson, Oskarström.
porslinsmålning.
Tacksamt sv.
t.
" Godt usik, flicka, som genomg.
7-kl.
lärov., lynne ", Varberg p r. önsk.
pl.
att underv.
i vanl .. skoläm- p l a t s önskas af 34-årig musikal, flicka, nen, språk och musik.
Svar t.
" G.
L.
", som 10 år förestått ett prästhus på p. r. Eslöf.
landet, antingen som värdinna el.
hjälp n ung flicka, kun.
i matlagn., linne- åt husmoder i aktadt o. fint hem.
Goda söm, handarb.
och van vid alla husl.
bet.
o. rek.
Sv.
t.
" Eleonora ", Iduns exp.
göromål, önskar i sopt.
plats i bildad, Ctudentska, som undervisat såväl i skola treflig familj, som hjälp o. sällskap eller &amp; som hem o. m. de bästa rek-, önsk.
pl.
som husförestånd.
Prima ref. Önskar t. hösten.
Svar t.
" Studentska " Gumselii anses som familjemedl.
Svar mottagas Annonsbyrå, Malmö.
innan d.
15 aug- till " Pallas ", p. r. Malmö.
|£ " vinnlig gymnast m. bästa rek.
önskar * ^ anställning i familj på landet.
Svar QQ NPIN anspråksl.
flicka, musik-, af god 66~4I fam. önsk.
pl., helst på landet, " E. H- ", Iduns exp.
I Tng flicka önsk.
t. hösten pl.
i bättre att mot fritt vivre deltaga i alla hnsh.- görom.
Kun.
i enkl.
matlagn.
Svar till V fam.,hälsti Sthlmstrakten, att gå frun tillh.
Sv.
emots.
tacks.
t.
" Hösten 1904 ", " Arbetsam ", Nerikes Alleh.
kont., Örebro.
Edsbyn p, r. Cn allvarlig, bättre flicka önskar plats * — ' att förestå ungkarls el.
enkemans hem önsk.
anställn.
Sv.
t.
" S.
S.
", Iduns exp.
el.
vara husmoder till hjälp.
Svar till I ärarinna, undervisningsv.
i alla ämn .. " Småländska ", Lofta p. r.
* - * Önsk.
pl.
i skola, familj el.
skolhem.
C nkel, elementarbild., 20-årig flicka, önsk Svar till Signe " ' Jönköping p. r. plats i familj, villig att deltaga i alla inomhus förek.
göromål, samt äfven un- dervisa de första grunderna om Önsk- för mindre barn sök.
ung, enkel flicka m värdt är.
Svar motses tacksamt af " 20 någon undervisningsvana.
Goda bet.
fr S-kl. lärov.
Svar t. '
E.
190i, Iduns exr år ", Borås p. r. sjukgymnast, genomgått D:r J.
U ng Arvedsons 2-åriga kurs, önskar arb.
U U M E Sjukgymnast, massös L Plats s o m lärarinna; y
