# ID: svediakorp-per1568
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1904
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 22,948
# sentences: 1,250
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 30 (917) T O R S D A G E N DEN 2 8 JULI 1904 Småbruket skall komma att omfatta ett goss- och ett flickhem.
I flickhemmet skall idkas trädgårdsodling samt gris-, får-, höns-, kanin- och biskötsel, hvarjämte skall undervisas i sömnad, matlagning och hushåUsgöromål i allmänhet.
I gosshemmet skall jämväl idkas trädgårdsodling, ladugårdsskötsel o. d.
Både gossar och flickor skola läras att deltaga i alla arbeten inom kolonien, som kommer att skötas som ett mönstersmåbruk.
Af det öfverskott, småbrukets afkastning väntas lämna, skola besparingar göras för barnens räkning.
Sedan barnen vuxit upp, skall sty- relsen söka hjälpa dem, som lämpa sig där- för och önska det, att blifva själfägande små- brukare genom att förmedla räntefria eller billiga lån för dem.
FRU CARLA THELIN.
FRU CARLA BARNHEM.
S T H E L I N OCH RUMLA ÅSOM VI alla veta, finnes i vårt land, isynnerhet i städerna, men äfven på lands- bygden, ett stort antal föräldralösa barn, hvilka, saknande faders och moders vård, äro läm- nade åt sig själfva samt växa upp utan upp- fostran och utan att lära känna arbetets väl- signelse.
Det är dessa barn, som så ofta gå vilse i lifvet.
Härom skulle förvisso våra straffanstalters, våra sjuk- och fattighus ' m. fl.
dylika inrättningars journaler kunna gifva ett märkligt vittnesbörd i sorgliga lefnads- sagor, fyllda af brott och elände.
För att råda bot på detta onda har mycket både talats och skrifvits.
Men tala och skrifva är lätt — isynnerhet om man har ekonomisk fördel däraf —, då däremot ett försök att praktiskt genomföra en god idé möter stora svårigheter och förutsätter oegennytta, själf- uppoffring och en outtröttlig energi.
Och det är sannolikt därför, här ifrågavarande idés förverkligande så länge låtit vänta på sig.
Början håller dock nu på att göras.
Från Danmark — där idén om småbruk som barnhem redan avancerat långt och där institutionen " Landbrugskolonien för fattige börn " står under undervisningsministerns upp- sikt — ha kyrkoherden och fru Thelin i Kumla, Västmanland, hämtat mönstret till småbruket Kumla Barnhem, som de ärna anlägga så snart tillräckliga medel insamlats.
Småbruket Kumla Barnhem är icke ett lokalt företag, utan komma barn från alla delar af landet att där emottagas.
Som man ser, är det ett stort, ett välsig- nelsebringande kärleksverk som förberedes därnere i Västmanland, och det är goda vil- jor och en lefvande entusiasm som ställt sig i spetsen.
Af fru Carla Thelin, som är den ledande själen i det hela, bringa vi här ett porträtt jämte några ur Västmanlands läns tidning lånade biografiska upplysningar.
Född i Kö- penhamn år 1862, har hon tillbragt sitt lif i den danska hufvudstaden, till dess hon år 1896 ingick äktenskap med kyrkoherden S.
A. Thelin i Kumla.
Hennes uppfostran har varit den lärda kvin- nans.
Redan 1879 utexaminerad som lärar- inna, arbetade hon i detta kall i tre år, men 17:DE ARG.
tog då åter upp studierna, att börja med mest matematik, men sedan naturhistoria, särskildt botanik och palaeontologi, i hvilka ämnen jämte filosofi hon aflade akademisk examen 1!
Härpå ändrades emellertid hennes studie- riktning, och historia blef det hufvud fack, hvaråt arbetet ägnades och hvari hon tog magisterkonferens, motsvarande vår fil.
lic. examen, den 24 juni 1896 vid Köpenhamns universitet.
Redan 1900 — 01 hade hon emel- lertid vågat sig på att täfla om en Köpen- hamns universitets historiska prisuppgift öfver Cromwell-litteraturen, öfver hvilket ämne hon sammanskref en 750 kvartsidor stor volym som fick universitetets " accessit ".
Utrustad alltså med én synnerligen bety- dande fond af lärdom gifte hon sig såsom ofvan nämts och bosatte sig i den idylliskt belägna prästgården uppe vid Tärna station.
Själf betecknar hon dessa snart åtta år af sin vistelse i det nya fosterlandet såsom " rige aar, de rigeste jeg har levet ".
Den lärda kvinnliga köpenhamnska fil.
doktorn har med äkta danskt praktiskt förstånd tagit fatt på det lefvande lifvet omkring boplatsen, intres- serat sig för det och sökt i detsamma införa något af den intellektuella idealitet, hvaraf hon har så mycket att ge.
Ej som främ- ling, tvärtom långt lättare än många svensk- födda prästfruar har hon förstått att sätta sig in i omgifningens förhållanden och tankerikt- ning.
Hennes rika bildning har burit frukt genom flere initiativ till höjande af allmogens lif och allmänna intressen.
I detta syfte tog hon initiativet till en föreläsningsförening i Kumla, GRUPP AF DELTAGARNE VTD » BARNENS DAG » I KUMLA.
EDIT JOHANSSON FOTO.
IDUN — 366 — 1904 som nu verkat i flere år med god framgång.
Bygdens barn ha dock varit de som af vunnit henne mesta omsorgen.
För flere år sedan ordnade hon stora och väl arrangerade barn- fester vid folkskolorna under jultiden, vid hvilka fester den intellektuella förplägningen intog ett framstående rum.
På flere andra sätt har hon dessutom tagit sig an barnen.
För det nu tilltänkta barnhemmet har re- dan icke så litet uträttats.
Ett vackert pen- ningebelopp har hopbragts dels på s. k. in- samlingskort och dels genom en för ända- målet nyligen gifven konsert i Kumla kyrka.
Dessutom har bidrag i byggnadsmaterialier m. m. dels inkommit och dels utlofvats från flera håll.
Och nu senast, den 17 juli, hade en " Barnens dag " för ändamålet föranstaltats invid Ransta station i Kumla socken.
Festen hölls i en vacker skogsbacke, där en mängd vajande flaggor hälsade festbesökarne, som uppgingo till flere hundra personer.
Kyrkoherde Thelin höll ett hälsningstal, däri han på samma gång erinrade, att festen var " ei blot til lyst ", utan dess ändamål var af en vidtgående allmän betydelse.
Kyrkoherde Ludv.
Lindberg, Sala, höll ett intressant föredrag om den bekante barnavännen August Herman Francke, hans lif och storartade verksamhet för de värnlösa små.
Den — som en författare nyligen betecknade honom — " lille stormannen ", skriftställaren Emil Sverisén höll en af sina briljantaste föreläsningar, nämligen om de nutida förhållandena i Östasien.
Han talade fängslande, väckande, tändande, och han särskiljde och pointerade, utan att man tänkte därpå, på sitt flytande, lättfattliga språk det onda och det goda hos nationer och per- soner.
Då han slutat, beledsagades han af en formlig bifallsstorm.
Vidare talade boktryckaren And.
Pers, Västerås, om betydelsen af det egna hemmet, i orda- lag, som funno gensvar hos litet hvar.
Sala good- templares blandade kör och musikkår — verkligen om- sorgsfullt inöfvade och väl samsjungna körer — under- höllo hela eftermiddagen flitigt med sång.
Sköna tärnor i ljusa, luftiga sommardräkter bjödo på blommor: en ros eller ett knippe penséer i knapphålet, naturligtvis mot kontant erkänsla — allt för det goda ändamålet.
Slutligen anordnades lekar för de talrikt tillstädeskomna småttingarna, som i ett par timmars tid glädtigt tum- lade om i fröjd och gamman, hvarefter festen afslöts med bön.
Hvad beträffar det pekuniära resultatet, så torde arrangörerna hafva skäl att vara ganska belåtna, att döma af den offervillighet festbesökarna lade i dagen såväl vid förfriskningsborden som vid blomsterköpen m.
m.
Och tillfredsställelse öfver ett godt resultat Var ju all den belöning arrangörerna hade för sin möda.
Måtte de goda viljornas ädla, oegennyttiga sträfvan krönas med välsignelse och fram- gång, så att ändamålet med denna " barnens dag " snart, mycket snart må uppnås.
Och måtte det goda exemplet vinna efterföljd i alla landsändar, så att samhällets olycksbarn må blifva allt färre och i stället för dem upp- stå en duglig, god och lycklig stam af intel- ligenta, fria, belåtna medborgare, hvilka icke drifvas af längtan att bortom hafven söka sig ett fädernesland, utan i flit och gudsfruk- tan bruka sin torfva och värna sitt hem och / osterland, hörsammande skaldens maning: " Lyssna till den granens susning, vid hvars rot ditt bo är fästadt! "
E.
K. b * (0lP&lt;!
OFVERTRAFFAR ALLA ANDRA. '
i Friskhet OCH Angenäm V ä l l u k t 1 • PR1SBELÖNT MED FLERE GULDMEDALJER * SOMMARVILLOR.
L YCKLIGT installerade i villan (korthuset höll jag på att säga) därute i skären!
Och nu sitta ni, mina damer, på verandan och njuta, njuta af solglittrande vågor och friska hafsvin- dar.
De äldre barnen plaska muntert där borta vid det prydliga lilla badhuset, och småttin- garne tulta med små knubbiga, bara fötter i den varma, fina strandsanden.
Det kommer besök från grannvillan, kaffekopparna skramla på verandan, det är skämt och skratt och planer för pick-nicker och aftonregattor med kulörta lyktor och fyrverkeri.
Det är storstadsmänni- skornas sommarlif, villolifvet, dagsländelifvet.
Det är så härligt att för en tid kasta ifrån sig alla vinterns bekymmer och sorglöst njuta af sol och sommar.
Men så komma ruskdagarna.
Det regnar och blåsten hviner öfver den öppna fjärden hejd- löst in emot villan.
Den pinar in igenom de glesa väggarna och drager genom alla rum och kyler med sin fuktiga sälta till och med sängkläderna, så att man ryser af köld och missräkning, då man ändtligen hunnit öfver den ruskiga dagen och kryper till sängs i hopp om att där återfinna den under dagen förlorade kroppsvärmen.
Så höres ett sakta tippande, det är taket som läcker; det är ej så lätt att få det tätt med alla sina torn och utsprång.
Det finnes förstås väluppförda och välför- sedda villor, men de äro för rikt folk.
Andra bygga, som man har råd till.
Nätta och pryd- liga med torn och balkonger måste dock vil- lorna vara, för att ej alltför tarfligt sticka af mot grannarnas.
" Dussinarbete " får det blifva, om det ej skall blifva för dyrt.
Det är ju ej så kinkigt om sommaren, då det är sol och varmt, men blir det regn och blåst, då är det ej mera riktigt roligt.
Sommarregn väter ej och går fort om; men ibland händer dock att det kan hålla ut i många långa dagar, då blir det allt kusligare och dystrare i den luftiga sommarvillan med sina glesa väggar och läckande tak.
I denna bedröfvelsens tid, då man ej ens kan handtera nålen med de frusna fingrarna, tager måhända husmodern sig före att granska hushållsboken.
Men detta borde hon ej hafva gjort, ty det bidrager sannerligen ej att höja hennes sinnesstämning.
Det blir dyrt det där villalifvet med kaffevisiter och aftonkollationer med alla de många grannarna.
Och umgängeslifvet i ett sådant villasam- hälle?
Litet trassel här, litet skvaller där, små meningsutbyten emellan egna och grannbarnen, stram hållning mellan mammorna, toalettbestyr och hushållsomsorger, alldeles som i staden.
Villalifvet är ett gladt och muntert lif för ung- domen och sorglösheten, men ingalunda till båtnad för husmoderns och husfaderns utpinade nerver och ansträngda kassor.
Huru skola då de ställa för sig, som verk- ligen behöfva sommarhvila, hvilkas hälsa ej mera tål vid fukt och drag och hvilkas kassa måhända också behöfde en liten sommarkur.
Det är trefligt att äga ett eget sommarhem, att där småningom samla nödiga inventarier, så att man ej hvarje sommar behöfver förs.
så mycket med sig, och framför allt är det godt att få kalla en sådan liten bit af fosterjorden sin.
Där rödja vi, ordna, plantera träd och buskar till glädje för kommande dagar, och det är där vi-bättre lära oss förstå kärleken till hembygden än i staden med sina flyttnin- gar från lokal till lokal.
Också finner man i regeln att barnen äro varmt fästa vid sommar- hemmet, där de själfva få vara med om arbetet för detsamma.
Men fråga var ju, huru vi skulle kunna MELLINS FOOD af Läkarekåren erkändt komma oss till ett sådant sommarhem utan dussinarbetets ofvanberörda olägenheter och dock med dess prisbillighet.
Helt enkelt så- lunda att vi lämna bort alla grannlåter, torn, brutna tak, balkonger och dyh, hvilket mycket fördyrar ett hus, och i stället lägga mera an på ett solidt uppförande och bygga rätt och slätt ett hus i allmogestil med en bred veranda och ett enkelt rakt tak utan alla utvikningar.
Men huru skall en sådan enkel byggnads- konstruktion öfverensstämma med villorna rundt omkring?
Ingalunda, den skall ej heller stå bland de andra villorna.
Det var ju meningen att slippa det stadsliknande villalifvet.
Nej, den enkla villan skall stå i någon trakt, som ännu ej nåtts af sommargäster och turister, helst i närheten af någon större bondgård eller by, om i skären eller inne i landet får naturligtvis den olika smaken afgöra.
Det är icke blott för den större lättheten att erhålla mjölk, smör och dyh, som vi skola söka grann- skapet med allmogehemmen, äfveD detta har sin inverkan på våra nerver.
Bor man i en alldeles enslig trakt, är det mycket antagligt att en god del af dagen dock utfyhes af stads- arbete, läsning och skrifning, då man ej har tillräcklig sysselsättning i själfva arbetet vid villan.
Har man däremot som granne en duglig allmogeman, gör man besök hos honom, följer med arbetet på gården och kommer under sina samtal med dess inbyggare helt in i andra för- hållanden och åskådningar, hvilka verka det- samma på vårt sinne som friska hafsbad och skogsluft för vår kropp.
Med detta hafva vi kommit till en sida af saken, hvilken ingalunda får förbises.
Det är den fosterländska betydelse en sådan stadsbons sommarvistelse bland landsallmogen äger.
Ett folks styrka ligger i don fasta sammanslutnin- gen emellan dess olika samhällsgrupper, men en sammanslutning kan ej komma till stånd utan uppfattning och förståelse af hvarandra.
Stadsbor - och landtbor lefva ett så olika lif och hafva så litet tillfälle att meddela sig med hvarandra, ty det tillfälliga sammanträffandet vid handel och vandel är alltför flyktigt för att blifva af något bestående värde.
Särskildt står den del af stadsbefolkningen, som äger tillfälle att lefva villalif, tämligen främmande för landtalhnogen, folkets egentliga kärna.
Väl har det kanske i Sverige liksom i Finland på senare tiden blifvit sed att den s. k. bildade ungdomen, med rätt uppfattning af sina plikter mot de mindre lyckligt lottade, begifver sig ut i bygden för att dela med sig af sina kun- skapsskatter, men dessa besök blifva dock af mera kort och flyktig natur.
Det blir ej denna lugna, trygga gemensamhetskänsla, som då man år efter år bott i samma nejd och följt med hvarandras framgång och motgång.
Detta blir ett utbyte af vanor och åskådningar, som är gagneligt för den ena så väl som för den andra.
Jag vill som exempel blott framhålla intresset för slöjd, jordbruk, trädgårdsodling och dyh, som väckes hos stadsbon, för att ej tala om, hvad man ofta finner, att en sådan vistelse ute bland landtbefolkningen kommer mången att med större lugn taga stadens brännande toalett- och modefrågor.
Hos allmogen åter kan man i de prydligare hemmen och det hyf- sade uppträdandet återfinna det bildade som- margrannskapets lyckliga inflytande.
Särskildt skall den bildade kvinnan under en sommar- vistelse finna ett rikt tillfälle att dela med sig af sin erfarenhet i barnavård, sjukvård och hemmets vård.
Barndomsvännerna åter, herre- mansbarnen och allmogebarnen, som tillsam- mans därute haft sina glada lekar i skog och på äng, skola lättare finna och förstå hvar- andra än de, som vuxit upp vidt skilda från hvarandra i alla förhållanden.
bästa näringsmedel för barn och Finnes pd Apoteken samt hos Speeerihandlarne.
— P R O F g r a t i s o c b f r a n c © från Axel Lennstrand, GEFLE.
sjuka.
—
— Sålunda skola dessa enkla sommarhem kraf- tigt bidraga att sammanknyta bandet emellan stadsinnebyggarne och landsbefolkningen, emel- lan herremannen och allmogemannen.
Det är det fasta bandet, i hvilket ett folks bästa styrka ligger.
Samma syfte och med än större framgång fyller ett annat sätt att skaffa sig ett sommar- hem, och detta blir nästan ännu bekvämare, då man till och med slipper vården om huset.
Det är att helt enkelt för en 5 ä 10 år hyra sig sommarhem i en allmogestuga.
Det vill säga, ägarne bebo huset under vintern, men lämna det, under det de själfva logera i ladan eller sommarstugan.
Naturligtvis förutsattes då att ägarne äro ordentliga och renliga.
Ännu ett sätt för sommarvistelse vore att helt inackordera sig i ett allmogehem, hvilket vore synnerligt hvilsamt för husmodern och en nyttig fastekur för dem,- som under vintern lefvat allt för kräseliga, Men i allmänhet vilja ej allmogehemmen åtaga sig en sådan inackor- dering, åtminstone ej af större familjer, emedan det under den bråda arbetstiden blef ve alltför betungande.
Sådan inackordering för en, högst ett par familjer skulle bäst lämpa sig för präst- gårdarne eller mindre lägenheter, hvilka äro litet rikligare försedda än allmogehemmen.
Att dessa tre former af sommarnöje äro gagneligare för både kropp och själ än villa- och badlif, det är säkert!
GAMMELMOR.
ADAGIO.
DRÖMMENS färgsyn mig förde till ett hvilande, stjärnlyst haf; i vaggning dyningen rörde ljudlöst min pilgrimsstaf, och öfver den hvita stranden en tigande skugga låg.
Där fanns ej ett spår i sanden, men plötsligt bredvid mig jag såg en flicka; ur stjärnljusets dvala stod hon som vuxen fram.
lag ville spörja och tala, men intet ljud jag förnam.
Lugnt som det hvilande hafvet var ögat hon mot mig vändt, men där var som jag sett begrafvet allt hvad jag älskat och känt.
Och öfver de slocknade döda stjärnornas skimmer log.
Där i vallmornas dunkelröda bladbädd fotsteget dog, där palmernas stammar sköto ur snöhvitt blommande snår, hvars kalkar till natt sig slöto, följde jag hennes spår.
Till ett tempel, som öfvergifvet lyftes mot stjärnornas fred; åt slumrande släkten gifvet en gång med pelares led, med glödande hemligheter i färger och mosaik.
Som en dyning af evigheter låg tusenårig mystik SOMATOSE 367 — IDUN IIIMlUIIIIllilllll omkring oss; — stilla som hafvet hennes ögon bredvid mig jag såg, men i djupets stjärnglans begrafvet allt hvad jag åtrått låg.
Sakta min panna hon rörde med vallmon hon bar vid sitt bröst, och med doftens bedöfning hörde och förnam min själ hennes röst: II ••••••••• II IIIIIIIIII Ill 1904 lllllllllllllailti Brud- &amp; Bröllops- sidentyger, i hvitt, svart o c h kulört, sista nyheter i ouppnådt Sändes urval från 90 ö r e till kr.
13 pr mtr.
tull- &amp; portofritt direkt till privata.
Profver o m g å e n d e franko.
Världen är trött på att tala; dess oro har larmat sig trött, dess strid har sjunkit i dvala, när det sista ordet har dödt.
— Ej längre stunderna ila, låt falla din pilgrimsstaf.
— Nu är tid att tiga och hvila för alla brusande haf.
STI I DEN DEN.
BETLEHEMITISKA Schwelzer &amp; Co, torn S 5, (Schweiz).
Sidentygs-Export.
— Kungl.
H of I ev. HÖG.
VINGAR- S EDAN BÖRJAN af delta år har, som bekant, en svensk läkare, d:r Gustaf Ribbing, på uppdrag af Jerusalemsföreningen förlagt sin verksamhet till Bet- lehem i Palästina, dit han — efter inför turkiska myndigheter aftagd examen — med maka, tvänne barn och en svensk sjuksköterska anlände i mediet af fe- bruari.
I n:r 7 för i år återfinna våra läsare d:r och fru Ribbings porträtt.
Från fru Elsa Ribbing har Idun nu haft nöjet mottaga nedanstående skildring från det fjärran verksamhetsfältet, hvilken med åt- följande bilder helt visst skall intressera ' de många, som med deltagande följa det svenska läkarparets uppoffrande verksamhet i det heliga landet.
D EN STORA skaran patienter hade — timme efter timme — som ett långt, brokigt band slingrat sig igenom sjukvårdsafdelningens olika rum.
Kvinnor i långa, hvita hufvud- dukar och mer eller mindre rikt broderade dräkter, män och barn i mångfärgade koltar och röda fezer, beduiner i grofva, bredrandiga mantlar och vridna, brokiga turbaner hade genom den unge tolken beskrifvit sina sjuk- domssymptom och passerat genom min mans, den svenska sjuksköterskans eller den tyska " schwesters " händer.
De höga, hvälfda rum- mens metertjocka väggar hade begärligt upp- fångat och återkastat ett virrvarr af röster och skrik, af arabiska, svenska, franska och tyska fraser, som i täflande väl- eller missljud korsat hvarandra.
Då vi på utgående passerade det lilla apo- teket, stod hon där, den betlehemitiska kvin- nan, som är den oskyldiga anledningen till dessa rader.
Så täck och rundkindad i sin hvita slöja, med tänderna bjärt lysande mot den solbrända hyn, räckte hon leende min man en korg, rågad med äpplen och färska, gröna fikon.
Det var ej första gången hon på detta be- hagliga sätt visade sin tacksamhet.
För ett par månader sedan hade min man aflägsnat en bit af en järnfil, som råkat på vdlovägar och i öfver ett år haft sitt otillåtna tillhåll i hennes sjuka fot, och sålunda återgifvit henne den länge saknade förmågan att röra sig- Alltsedan dess har hon uppvaktat oss, äa med en stapel nybakadt, med sesamfrön beströdt betlehemi- tiskt bröd, än med ett par dufvor, än med årstidens förstlingsfrukter.
I dag hade hon dock något särskildt på hjärtat.
" Hon frågar, herr doktor ", sade tolken, " om ni med er familj vill göra ett besök i deras vingård, dit de redan länge varit utflyttade.
Aprikoserna börja ta slut, och hon vill så gärna, att ni ska komma och plocka de sista ".
Så blef det då uppgjordt, att vi dagen där- på, torsdagen — den dag i veckan, då mins man så mycket som möjligt söker inskränka sjukarbetet för att uträtta litet af allt, som de- andra dagarna ej hinnes med — skulle " slå oss.
lösa " och gå att bese en betlehemitisk vingård ' i all dess prydno.
Hvar och en, som träget arbetar, vet hur ljufligt det känns att då och då bryta hvar- dagsjäktet med ett enkelt nöje, i synnerhet då det kan ske " en famille heureuse ".
Han förstår ock, att det således var nästan i feststämning, som vi gjorde oss redo för färden vid 3-tiden på e. m., då västan vinden Från den öfre, priva- ta våningen gick jag öfver terrassen ned för rår lilla stentrappa för att för tredje gången se efter, om den se- dan länge färdiga mål- tiden hade någon ut- sikt att snart komma till sin " rätt ".
Verk- ligen!
Den 100:de pa- tienten höll på att slut- behandlas och min man, som i sin långa, hvita operationsrock stod lu- tad öfver undersök- ningsbänken, gaf mig en lofvande nick.
Jag var fast besluten att denna gång ej åter- vända upp utan veder- bör andes sällskap, och efter en stunds tålmo- dig väntan f ick j ag ändt- ligen min man med mig.
DEN Erkändt = S V E N S K A L Ä K A R B O S T A D E N I BETLEHEM.
bästa krafthöjningsmedel.
= = = = Ökar aptiten i hög - grad.
Erhålles på apotek.
IDUN 1904 — IIIIltllllltlMMIIMIIIIIIIIIIItUIIIIMMIIIIIMIIIIIIIllll 368 — llIIIIItllMMIlll kantade hvita vägen leder förbi det ståtliga katolska klostret.
På dess stora, inhägnade gård ha vi under vårens tid ofta sett skaror af munkar fördrifva sin troligen allt för litet, upptagna tid med tennisspel.
I sina fotsida, fladdrande dräkter ha de synts oss likna stora, Garanterad ren, neutral, svarta kråkor i färd med att lära sig flyga.
mild och öfverfet.
Nu i sommarhettan ha vingarna slaknat, skiftat färg och blifvit hvita, " flygöfningen " är upp- skjuten till nästa vinter, och i grupper sitta 2 5 ö r e st. de nu eller vandra stillsamt fram och åter i den spirande trädgården.
Men vi måste skynda till vingården.
Se, Grumme &amp; Son där ligger den redan framför oss på dalens Stockholm.
botten, begränsad af sin gråhvita stenmur och omringad af andra vingårdar, som terass- formigt höja sig på de omgifvande bergens De ljusgröna vinrankorna, som som vanligt börjat slunga sina pilar mot mid- sluttningar.
krypa utefter marken och så mycket som möj- dagshettans glödande mur.
Förberedelserna äro ej stora!
Inga miss- ligt söka skyla den rödbruna jordens naken- tänksamma, oroliga blickar uppåt skyn för att het, skänka oss på afstånd för ett ögonblick pejla molnens bärkraft.
Ännu mindre några för- illusionen af en saftig, svensk gräsmatta.
Här och hvar ger ett enstaka aprikos-, äppel- eller stulna tankar på paraplyn, galoscher eller dylik onödig utrustning!
Man vet, utan att se ut genom fikonträd lyftning åt det hela, som för öfrigt det med järngaller försedda fönstret, att himlen domineras af den på en kulle uppförda domar- hvälfver sig lika fläckfritt ren och djupblå i bostaden.
dag som i går och som den kommer att göra Vår lilla lamstackare har de sista dagarna det många, långa månader framåt.
Man ser endast efter, om de grå- hvita linnekläderna, som sitta så nära skinnet som möjligt, äro nå- got så när rena, sätter på sig sin hatt eller mössa, tar ett parasoll eller en käpp i ena handen, en ostyrig barnunge i den andra — och så är man färdig!
plommon i det kära hemlandet ha vi här åter- funnit, blott i större och sötare gestalt, och denna tanke förhöjer aromen än ytterligare.
" Nej, men de ta ju ned allt hvad som finns ", säger jag till tolken.
" Ja, de skulle kunna göra mer än så, madame!
Om ni bad dem hugga ned trädet, skulle de genast uppfylla er önskan.
Sådan är den ara- biska gästfriheten!
Och ändå ger trädet ofta så rika skördar.
Förra sommaren sålde de från endast detta träd frukt för omkring 3 napoleoner (60 francs). "
Från misch-mischträden till äppelträden!
Kvinnorna skaka dem, och vi stå i ett regn af hvitgula frukter, hvars smak så lifligt på- minner om våra svenska " hvita gyllen ", att min man hänförd utropar: " Det här smakar Sverige, Elsa! "
Dock — vår värsta frukthunger är nu stillad, solen bränner ännu het, och husets skugga lockar vår håg.
Och uppför den ojämna sten- trappan stiga vi in i det lilla boningsrummet, som sommarmånaderna igenom utgör den stora familjens enda bostad.
Tre väggar af skrofliga stenar, taket ett flätverk af vinstockar och trädgrenar, öfver- täckta med säckväfstyg, en kista i ett hörn, en helt liten matbur af ståltråd i taket och några små lösa kuddar, som, uppstaplade tre och tre på hvarandra, inbjuda till hvila lika lockande som trots någon europeiskt fulländad stol, — se där rummet med hela dess inredning!
Dess största behag är dock tvif- velsutan den vägg — som icke finns!
Här sträcker hela den grön- Vi bilda en hel liten skara, " pap- skande vingården sin famn emot en, pa ", " mamma " och två barn, vår och härifrån ser man frukterna dag svenska sjuksköterska, vår unge tolk för dag fylla sig allt mera och vin- och vårt lilla hvita " bää ", barnens drufsklasarne rodna allt djupare.
trogna lekkamrat, som med ett bön- fallande bräkande tränger sig intill Vi — bortklemade européer — oss, då vi närma oss gårdsporten.
slå oss ned på kuddarne, och de Vi kunna ej motstå dess och bar- öfriga, värdinnans svärfar, hon själf, nens förenade böner, och det får hennes barn och några andra ara- räknas till familjen och följa med, biska kvinnor, intaga som vanligt trots att det ej hedrats med någon sin älsklingsställning på stengolf- särskild inbjudning.
vet.
Vår värdinnas man sträfvar för närvarande, liksom omkring Liksom de andra betlehemitiska 3,000 andra betlehemiter, i det fjär- vingårdarna ligger målet för vår ran Amerika att samla nog pengar vandring utanför själfva staden.
för att sedan på ålderdomen åter- Vårt hus befinner sig lyckligtvis i UTSIKT OF VER BETLEHEM.
vända och dö i sollandet.
utkanten af densamma, och denna När jag ser på den täcka, blomstrande ma- gång behöfva vi således ej passera några af de ej varit riktigt " a, son äise ", de tvinande - slingrande, med pittoreska sop- och afskrädes- salladresterna i vår trädgård tyckas ej ha be- kan, de tre små barnen, af hvilka fadern aldrig högar garnerade gatorna.
Vi behöfva ej tränga kommit honom riktigt väl.
Trots att " doktorn " sett det yngsta, och den leende vingården, som oss fram förbi långa rader af kameler, som med med sin febertermometer en dag konstaterat har så brådt att växa till under hans frånvaro, sina tunga bördor ofta upptaga den trånga ga- 39.5° och trots att salladbladen utbytts mot i tänker jag på ynglingen i sagan, som drog ut tans hela bredd, eller bana oss väg genom sommarhettan lindrigt härsknade polentagryn att söka lyckan i främmande land, medan hon stora hjordar af får eller getter, som i ifrig från vårt med idel lårar " möblerade " kök, troget satt och väntade honom på tröskeln till trängsel följa sin jodlande vallare i spåren.
Vi tycks han ännu ej vara fullt återställd.
Han hans gamla barndomshem.
— Hans gamle fa- äro ej heller i tillfälle att kasta en blick in i har haft svårt att hålla jämna steg med oss der, som med egna händer röjt upp och pla- nerat hela den vackra anläggningen, sköter nu de för Betlehem egendomliga, små " pärlemo och kommer nu småningom linkande efter.
värdskapet.
Vi invänta honom och göra i samlad trupp vår verkstäderna ", som — likt nästan alla infödin- Min man har sin kamera med sig.
Värd- genom den åt gatan vettande entré genom en öppning i stenmuren.
garnas hus Se, där kommer vår värdinna oss redan till innans ansikte blir än mer strålande än van- dörren erhålla sin enda belysning.
Vi få ej utbyta några arabiska hälsningsord med de mötes, beskäftig och strålande glad som alltid!
ligt, då hon får löfte om en fotografi af sig Nu måste grupper af män — eller kvinnor och barn Hon följes tätt i spåren af sin gamla mor, själf och barnen att sända sin man.
— som.
oftast sysslo- som bjuder oss släcka vår törst ur ett med hon endast först pynta dem så fina som möj- ligt.
Ur kistans gömma tar hon upp ett par lösa, med benen kors- cisternvatten fyldt, skinande bleckstop.
Så föras vi så småningom fram genom den små knyten, löser upp dem och vecklar ut lagda under sig på den hårda gatan afhandla stiglösa vingården, där för hvarje steg rankorna några tillskrynklade klädespersedlar.
Hon ser dagens priser &lt; 11 er de.
gäckande sätta krokben för oss.
Under det så förnöjdt på dem, hon vet icke, hon, hur de senaste Betlehunsny- stora misch-misch- (aprikos-) trädet stanna vi svenska fruarne skulle rynka på näsan åt dem och kika begärligt upp i det mörkgröna löf- och skynda sig att sätta strykjärnet på spisen.
hetern a.
Vi gå i stället genast verket, där en och annan gulröd frukt ännu Tygerna skulle dock ej ens de kunna tadla, ned utför den med grå- dröjer kvar.
Vår värdinna och ett par andra och den läckra, skimrande själen, som helt gröna olivträd glest arabiska kvinnor, som kommit till, kappas ifrigt hastigt och lustigt vrides ihop till ett skärp planterade dalsluttning om att söka upp de lysande frukterna, och om gossens randiga kolt, skulle jag med heder som utbreder sig strax — barn och fullvuxna — stå vi där helt hastigt kunna axla vid inträdet i hvilken som helst nedanför vår bostad.
med öfverfulla händer och fickor, som vi dock salong.
, Sedan, .barnen äro färdiga, försvin- göra vårt bästa att snarligt tömma.
Våra ner värdinnan själf för att efter en stund upp- » VÅRT LILLA BÄÄ&gt;.
Den af låga stenmurar Lanolin- Sana-Tvål.
Bästa Barntyål!
Vanligt salt v e r k a r s o m en k r y d d a.
blott P Q O C M A L- I T " Stärk© * fÖdaii.
V / C L D I I C L D D A UO I.
i c par t i m m a " unr clet reo-n ^ uon sommarvistelse K \ * T,A ° * uan stadsbons
— penbara sig i förnyad glans.
Bröstet skimrar af de rika, lysande betlehemsbroderierna.
Sammetsjackans klargröna färg brytes skarpt af de axgula, i slingor fastsydda snoddarna.
Den hvita slöjan skyler den med rader af tunga mynt besatta hufvudbonaden, och de röda, spet- siga skorna sticka fram under den mörkblå kjorteln.
Och så är man då ändtligen redo till den högtidliga akten!
En stund senare mig en af kvinnorna ett tecken att följa henne ut.
Hon går före mig till ett litet lågt, källarlikt stenbygge strax bredvid huset, och då jag krupit in däri, ser jag, att vi kommit in i en liten betlehemitisk " bakstuga ".
På det hårda jordgolfvet är en härd af lösa småstenar och aska, hvaröfver är hvälfdt ett högt, koniskt lock af bränd lera.
Det är ugnen.
Redan sedan flere timmar har det rykande bränslet, här bestående af med sönderhackad halm.
blandad får- eller åsnespill- ning, legat utbredt utanpå och rundt omkring denna enkla ugnsinrättning.
Härden inuti är längesedan varm, och när min följeslagerska lyfter upp locket, ligga på ärilen två läckert ljusbruna, oregelbundet formade hvetebröds- kakor.
Hon tar ut dem, formar lättvindigt två nya af den i det stora lerfatet bredvid stående degen, så locket på, den heta askan makas öfver, och beväpnade med våra kakor vända vi tillbaka in i huset.
De gå laget rundt från hand till hand, och hvar och en bryter sig en bit.
— IDUN kaffet hälles upp, och tillsammans med det nybakade brödet, de salta oliverna och de fär- ska frukterna bildar det hela en smaklig måltid, som ej alls kommer oss att längta efter Egyp- tens köttgrytor — hemma i det så kära, dock alltför matstarka Sverige.
Vi njuta aftonens svalka och skönhet.
Vi känna oss fyllda af den lugna, fridfulla lyeko- stämning, som särskildt naturnjutning väcker till lif.
Våra tankar gå till Skaparen af allt detta, till honom, som ur denna torra jord, under 7, 8 månaders tid ej fuktad af en enda regndroppe, låter vinrankorna draga upp musten till sina läskande klasar, låter vattenmelonerna fyllas af en saft, så rik, att man häpen frågar sig, från hvilken osynlig källa den flödat in, - — • låter saftiga fikon mogna, ej endast till en, utan till två årliga skördar, låter trädens blad hålla sig gröna i den brännande solen månad efter månad, då hemma i Sverige några dagars förlängd torka gulnar de känsliga björkarne.
Vi tänka ock på den skönaste blomman af alla, " telningen af Davids stam ", som denne samme Skapare låtit spira upp ur Palästinas mark, just här på Betlehems helgade grund, och hvars fläckfria kalk nu årtusenden igenom " Det finns ingen tid i Betlehem ", sade mig en europé strax efter vår första ankomst till Jerusalem.
Och han har delvis rätt.
De flesta här- städes mäta dagens timmar endast efter solurets gång.
På hvilken tim- me lifsurets visare pekar, tyckas de vara än okunnigare om.
Nyfiken att få veta, hvilka åldrar dessa ung- domligt blomstrande eller mer och mindre rynkiga kvinnoansikten fram- för mig representerade, ber jag tol- ken fråga, hur gamla de äro.
De endast skratta helt godmodigt åt mig, de finna tydligen min fråga mycket besynnerlig.
Ingen af dem har räknat sina genomlefda år, endast värdinnan vet, att hon vid 13 års ålder anlagt den tunga frumössan.
" De äro så gamla som de se ut till ", förklarar tolken lugnt.
Ja, äfven vi tyckas för en gång vilja tro, att det ej finns någon tid i Betlehem.
Vi ha — denna gång äfven med svärfadern i följe — åter gjort en rond i den vidsträckta vin- gården, vi ha ätit de läckraste, färska fikon.
Vi ha sett kvinnorna springa och skaka det ena äppelträdet efter det andra för att för vår räkning åter fylla den välbekanta korgen, som nu rätt väl bör hitta vägen till vårt hus.
Vi ha fått den gamle, i betlehemitisk trädgårds- skötsel hemmastadde mannens löfte att nästa höst komma med trädplantor till vår lilla träd- gård, som skall bli riktigt fin, tills du, käre läsare, kommer och gör oss ett besök!
Och nu ha vi åter slagit oss ned, denna gång ute bland vinstockarna på en på marken utbredd matta.
Några koppar — utan fat — så små, att en svensk fru genast skulle sätta in dem i ' dillans " dockskåp, bäras ut på en liten bricka jämte en bunke kallt vatten.
I gästernas åsyn företar nu värden — utan annan redskap än sina tummar — en tvagning af servisen.
Vår unge tolk, som under resor i Europa in- supit en smula europeiska behof, skyndar sig med påfallande beredvillighet att hjälpa till och ge kopparne en extra öfversköljning — utan tummar!
Det svarta, starka, arabiska 369 — BYN BETDJALA U T A N F Ö R BETLEHEM.
sprider sin aldrig sinande vällukt i allt vidare vågor ut öfver jorden.
Vi vilja så gärna få rikta äfven vårt vänliga värdfolks tankar åt samma håll, men ack!
— vo- lapilk, världsspråket, har än ej kommit och löst tungornas band, och vi få än så länge nöja oss med att genom tolken delge dem något af hvad vi tänka och känna.
Till sist upp- stämma min man och: jag tvåstämmigt en svensk, frisk pilgrimssång — vi kunna ju ej tyvärr någon arabisk sådan!
Nu måste vi dock göra uppbrott, om vi vilja hinna hem, innan det hastiga mörkret faller på.
Tolken reser sig upp och afskjuter, dagen till ära, några lösa skott ur en bössa, han medfört hemifrån.
De skarpa smällarne hjälpa till att bryta förtrollningen, och vi bege oss nu ändtligen på hemväg, efter att hjärtligt ha tackat och sagt farväl.
Värden följer oss en bit.
Då vi strax utanför vingården gå förbi en bergskrefva med länge sedan gulnadt gräs, lägger han helt omärkligt dit en brinnande tändsticka.
Det torra gräset susar till och flammar upp.
Vår lille Dags skrik af rädsla skiftar hastigt om i ett rop af förtjus- ning vid den oväntade synen.
Elden hinner dock hastigt gränsen för sitt rike — den hårda stenen — och slocknar.
Och så gå vi åter.
ensamma den stora färd- Osb^ CL 1904 JlllllllllllllllllllllltDIIIIIIIIIIIIIItllllllllltlllllllllllllttlllllllllllllttllllllltllllll |WilH.
Bectcer, E E i Kungl.
Hofleverantör.
Hufvudaffär: 5 S T O C K H O L M.
M a l m torgsgatan, Egen Förbands fabrik.
Bomullsblndor Borsyrebomull, Borsyregasbindor Charpi bomull, Flanellbindor Järnkloridbomull, Gasbindor Karbolsyrebomull, Gipsbindor Salicylsyrebomull.
Hastbindor Idealbindor Borsyregas, Kambrikbindor Karbolsyregas, Karbolsyregasbindor Kemiskt ren gas, Linnebindor Salicylsyregas, Trikåbindor Lint — Borlint o. s. v. Första Förbandet.
(D:r Dahlaeiins) m. m.
Ny illustrerad priskurant franko på begäran.
vägen, som från Hebron, förbi Betlehem sedan fortsätter vidare till Jerusalem.
Jag kan knappt taga mina ögon från natur- sceneriet omkring oss, hvars karaktär jag dag för dag lär mig bättre förstå och älska.
Till höger höjer sig amfiteatraliskt den på klippan byggda staden med sina gråhvita, platta hus och den tyskprotestantiska kyrkans smäckra spira i förgrunden.
Till vänster passera vi först en rad af grönskande vingårdar, och tolken berättar oss, att för en 30 år sedan, då så väl stadens alla hus som jorden och bergslutt- ningarna omkring lågo i muham- medanernas händer, fanns ej ett spår af denna nu så smekande ve- getation.
Då kunde ej heller de " kristna " utan risk att bli öfver- fallna och dödade lämna staden, allra minst efter mörkrets inbrott.
Vi lämna vingårdarne bakom oss, och våra blickar uppfånga begärligt den verkligt storslagna utsikten öf- ver byn Betdjala.
Palästinas rikaste olivplantering omgördlar den på bergsluttningen hvdande byn, hvars hvita hus just nu uppfånga de sista solknippena.
Himlen, mot hvilken de långsträckta bergvågorna.
där bakom afteckna sig allt mörkare, lyser djupt röd.
" Snart ä ' vi hemma, " ropar vår lilla 4-åriga Siv med jubel i rösten.
Hennes ord tona länge efteråt i mitt sinne.
Jag känner, att vi — Grud vare tack — börja slå röt- ter i den nya jordmånen, och att vi också här ha lyckan af ett hem och allt hvad det ordet innebär.
Och nu är det natt.
Nej, ser jag väl rätt?
Verkligen, börjar inte den nya dagen redan att bräcka?
Det är ej längre natt, det är morgon!
Min urvisare pe- kar obevekligt på half fem, och från klostret ljuder redan kallelsen till den tidiga morgon- gudstjänsten.
Jag har förstört hela den långa natten, under hvilken man och barn sofvit så godt, med att klottra ned hvita pappersark.
Och så kanske de till på köpet aldrig hinna längre än till den ödesdigra, så sorgligt beryk- tade idunska papperskorgen.
Men om — för den hälsnings skull, som dessa rader vilja bringa eder alla från Betle- hem — om min lilla skildring ändå skulle be- finnas värdig att komma in i Iduns spalter — då skall jag använda det blygsamma honoraret till grundplåt för ett, om än aldrig så litet, snart vardande svenskt sjukhus härstädes, efter hvilket min man trår med hela sitt läkare- hjärta!
Betlehem i juli 1904.
ELSA RIBBING.
IDUN 1904 EN — 370 — SOMMARSONDAG I STOCKHOLMSKTLDER BERG.
1.
GRINDAR.
VÄG TILL FÖR » TRICKEN » 2.
MED PARKEN.
HÅLLER BARN 3.
VID HAGA O C H B L O M M A PÅ H A G A KUNGL.
LUST- S L O T T, F Ö R N Ä R V A R A N D E B E B O D T AF Ä N K E - HERTIGINNAN VANNA » OCH AF EN 5.
HAGAPARKEN.
IDUN A F A.
B L O M - DALARNE.
» ARIA » 4.
UNDER EN &gt; HA- VÄGEN.
6.
DET » SOMMARFÅGLAR » I UNGA MED » L Y C K O B R E F V E N ».
» GROTTAN ».
8.
» VATTEN GUMMAN ».
GRÄSET.
10.
BUSKAGEN.
STOCKHOLM KRING EN 7.
LÄSKEDRYCK 9.
11.
HOS EN M Å L T I D I G R Ö N - FRÄLSNINGSARMÉN TAFFELMUSIKEN.
MANNEN INGÅNGEN TILL EN SJÖSTRANDEN.
IDYLL BESTÅR.
VID
— BILDER FRÅN KRIGSSKÅDEPLATSEN.
FRÅN DE BELÄGRING.
1.
FRÅN RYSSARNE ERÖFRADE, 4.
JAPANERNA MED T A G G I G A J Ä R N T R Å D S T Ä N G S E L 6.
BAJONETTANFALL KINTSCHAUS EN JAPANSK IDUN " 1904 — G E N E R A L K U R O K I M O T T A G E R EN R A P P O R T S T O R M A MED E T T ELDEN I WIJU.
371 OM FIENDENS S T Ä L L N I N G.
OMGIFNA HÖJDERNA.
FÄSTNINGSPORTAR.
FLOTTBRIGAD LANDSTIGER UNDER ELD 3.
5.
2.
JAPANERNA B O R T F Ö R A SINA ETT R Y S K T BATTERI UNDER JAPANERNA PÅ KUSTEN AF S L Ä C K A DEN LIAOTUNG.
PORT DÖDA ARTHURS AF R Y S S A R N E A N L A G D A
IDUN 1904 — F R A N MOSSKTJLTURFORENINGENS M O T E I M O R A.
UR D A G SKRONIKAN.
S VENSKA MOSSKULTURFÖRENINGEN hade i år förlagt sitt årsmöte till de minnesrika Dalaorterna Orsa och Mora, uuder ordförandeskap af landshöfdingen frih.
Palmstierna.
Vi meddela en bild från det enligt alla deltagarnes samstämmiga vittnesbörd synnerligen intressanta och lyckade mötet.
M OTORBÅTSFÄRDEN STOCKHOLM - GOTLAND TUR OCH RETUR.
Från den vågsamma Gotlands- färden med Sjöexpressmotorbolagets racerbåt " Sjöex- press " meddela vi här en fotografi, framställande motor- båten lyckligen anländ till Visby hamn.
" Sjöexpress " mäter 36 fot från stäf till akter och för f. n.
10 hkrers de Dion — Bouton-maskin.
Delta- gare i denna färd — en rekordtur i så måtto, att den är den längsta, som i en liten odäckad motorbåt hit- tills företagits öfver öppet haf — voro ingeniör Frithiof Ericson, fotograf Karl Salchow, redaktör Magnus V. Manner samt en liten femtonårig gast, Olle Berglind, hvilken aldrig förut varit ute på öppna sjön.
Fredagen den 17 på f. m. gick båten från Stock- holm genom slussarne ned till Landsort, därifrån färden öfver Östersjön företogs lördagen på morgonen.
Längre fram samma dag uppstod våldsam storm från sydväst- kanten, hafvet blef starkt upprördt och efter flere tim- mars kämpande mot de höga vågorna vände " Sjöex- 372 — N.
A.
HEDBLOM F O T O.
press " och länsade undan, tills bogsering eihölls till Kappelshamnen på Gotlands västkust.
Därifrån tog sig båten in till Visby på onsdagen för egen maskin, hvarefter återfärden till Stockholm försiggick på fredags aftonen, gynnad af vackert väder.
Efter elfva timmars gång var " Sjöexpress " vid Landsort och kunde redan tidigt på lördagsaftonen förtöja vid Skeppsholmen.
Den intressanta tur- och returfärden har varit ett eminent prof på motorbåtarnes sjöduglighet äfven vid mycket stark vind och sjö.
Om denne man kan det med fullt fog sägas, att han grånat i fredsidéens tjänst på samma gång hans namn för all framtid blif- vit inristadt i fredsrörel- sens annaler.
1867 stod han i bref- växling med Fredr.
Passy i akt och mening att få en fredsförening till stånd i Danmark.
Marken var obruten.
Att grunda en dylik organisation hade sina svårigheter och för- söket strandade denna gång.
Först 1882 skådade FREDRIK BAJER.
den första fredsföreningen i Danmark ljuset.
Året därpå trädde B. i beröring med riksdagsman- nen K.
P. Arnoldsson, som 1883 stiftade den första svenska fredsföreningen i Sverige.
Stortingspresident Vollert Konow, med hvilken Bajer sammanträffade i Bern 1884, var den förste, som ver- kade för en fredsförening i Norge.
Genom att antaga en inbjudan från stortingspresi- dent Ullman till ett besök å folkhögskolan i Siljord grundade B.
1891 här en norsk fredsförening.
— Hvad jag dock är mest glad öfver — sade Bajer, med hvilken vi hade ett kort samtal — är att jag på fredskongressen i Rom 1891 lyckades få åvägabragt ett beslut om en världsfredsbyrå med säte i Bern.
Denna byrå har sedan blifvit en medelpunkt för hela freds- rörelsen.
Bajer blef genast utsedd till president för denna världsfredsbyrå, hvilken post han alltjämt beklädt.
— Huru ställa sig regeringarne gentemot världs- fredsbyrån — sporde vi.
— Det framgår bäst däraf — genmälte Bajer — att schweiziska förbundsrådet årligen skänkt 1,000 fres som hjälp till bestridande af de löpande utgifterna.
Norska stortinget bidrager med 500 kr.
årligen och Sverige, som stat betraktadt, bisträcker hvarje år med 750 kr., under det Danmark en gång för alla erlagt 2,000 kr.
o. s. v. Vi hoppas att andra stater snart skola följa exemplet.
— Men fredskongressen i Haag 1899.
Hvad tänker ni om den?
— Den var utan tvifvel en stor seger för freds- saken, ej i principielt afseende endast, utan i praktiskt.
Två stora saker ha redan som bekant blifvit en frukt JV / 1ÄRKLIG GÅFVA TILL NATIONALMUSEUM.
I gåfvobref dateradt den 18 juli har hr Hjalmar S. Josephson i Stockholm förklarat, att han hos den fram- stående norske bildhuggaren Gustav Vigeland beställt en afgjutning i brons af hans skiss till ett monument öfver Norges geniale matematiker Abel samt att af- gjutningen kommer, så snart densamma instundande höst blifvit färdig, att såsom gåfva öfverlämnas till Nationalmuseum.
Den vid så unga år berömde norske bildhuggaren, hvilken värdigt ställer sig vid sidan af sin landsman Stefan Sinding, som nu i många år varit bosatt i Danmark, kommer sålunda att i vårt museum blifva representerad af ett bland sina märkligaste fan- tasiarbeten, ett genialiskt försök att plastiskt symboli- sera den " rena matematikens abstrakta väsen.
Idun meddelar här invid en bild af det vackra konstverket 0 F REDSRÖRELSENS FA- DER I NORDEN.
I färskt minne är ännu den väldiga straffpredikan, " den store gamle " hållit för kri- gets män på hela jorden — ett mene tekel, belyst af flammorna från krigs- branden i östern.
Unge- fär samtidigt som denna af harm lågande protest publicerades i världsbladet Times hölls en stor freds- kongress i Köpenhamn, och omedelbart därefter ar- rangerade några af delta- garne äfven ett fredsmöte, naturligtvis af blygsamma- re dimensioner, på svensk botten, i Helsingborg.
MOTORBATEN J&gt;SJOEXPRESS » I V I S B Y H A M N.
Använd J A N S S O N &amp; C:os KORSETTER K. SALCHOW FOTO.
Vid detta tillfälle ut- bragte en af de mera framskjutne målsmännen för fredssaken i vårt land ett lefve för " fredsrörelsens fader i norden ".
Det är honom vi i dag vilja presentera för Iduns läsare — presidenten Fred- rik Bajer.
modell INGEBORG VIGELANDS A B E L M O N U M E N T, G A F V A TILL NATIONALMUSEUM.
sista pariserfacon, finnes i alla finare manufaktur-affärer i Sverige.
Filialer: Stockholm, Göteborg, Malmö, Helsingborg
— 373 — IDUN 1904 gjort sig besväret att släpa honom i land.
Ja, det folket hade sin egen moral.
Och vrak- plundring var ett näringsfång så godt som storfiske — — — Då det var lugnt väder och man stod uppe bland de röda stugorna eller ute på den hemma- gjorda vågbrytaren, såg man ett stycke i nord- ost en orolig svallning, om än vattnet rundt omkring låg blankt som en spegel.
Det var Galgpliggen, ett farligt skär, doldt strax under ytan och osynligt, då aldrig så små böljor hoppade öfver vattnet.
I vackra kvällar, då solen gled nedåt i väster, där haf och himmel dränktes samman, lekte ett under- ligt blekt skimmer däromkring.
— Nu glimmar från djupet den gamle ostindie- fararens skatt, sade folket.
Den skatten, som vi aldrig fingo opp.
— Nu skiner kattguldet i sjön, sade andra och skakade öfverlägset på hufvudet, enligt nya tiders sed.
Och så skrattade man och gick in i de röda stugorna för att sofva.
Men det var just om den sägnen vi skulle tala.
rundt och troligen skaffat sig mången vacker slant, ty hans stuga var den största och bästa däruppe bland bergknallarna.
Men röde Hem- ming var inte den, som väjde för något, då det gällde en god affär.
Ej heller gjorde så den långe, mörklagde Kalle Klyfvarbom, som kal- lades så för sin försvarliga näsas skull.
Bägge voro lika styfva i nacken, aldrig hade någon velat vara sämre än den andre.
Och därför voro de också de första, som reste sig och förklarade sig beredda för den vådliga färden.
De fingo sina långa linor med bastanta hvarf och knutar under armarna och kring lifvet, de ALFRED B. NILSON.
pröfvade om de långa knifvarne sutto ordent- ligt i slidorna, togo hvar sin tunga gråsten ur båtarnes barlast i famnen, drogo några djupa andetag och störtade sig samtidigt öfver bord.
GALGPLIGGENS HEMLIGHET.
E N De försvunno snabbt, och endast några bubblor på vattenytan visade, hvilken väg de tagit.
I S Ä G E N F R Å N KUSTEN.
A F JOHAN spänd väntan sutto männen i båtarne med LEVART.
räddningslinorna i sina seniga händer, spejande ned i djupet.
I.
Det dröjde en minut, och så började vattnet rundt omkring skumma hvitt och gå i vågor ET VAR därute vid kusten, där hafvet som i storm.
På samma gång hördes ett vaggar vidt, där solen hvar kväll släckes starkt och underligt dån därnerifrån.
Det bland blågrå vågor och aldrig döljer sitt anlete II.
bullrade och brakade som om åskan gått i bak skogarnes topprand.
djupet.
I långa, blekröda ljungkullar sjönk landet För länge sedan rasade en gång på förhösten Båtarne slängde hit och dit, det ryckte och ner mot stranden, kullarne gingo öfver till en väldig storm.
Hela hafvet därute kokade klipphällar, där enebuskar och kungsljus grön- som en jättekittel, och vågorna vräkte fram stramade i räddningslinorna, och gripna af skräck började karlarne hala upp med förtvif- skade och lyste bland skrefvorna, och långt ut högre än något hus i det lilla fiskläget.
lans krafter.
i sjön spottade vredgade vågor skum kring grå I tre dagar rasade stormen, och på den granitblock, slungade huller om buller af nyck- tredje såg man ett stort främmande skepp med Snart hade man de oförvägna dykarne ofvan fulla jättehänder.
alla refven intagna hålla tätt inpå land.
Man vattnet, fast det dröjde både länge och väl, Bäddad mellan de höga klipphällarne bredde samlades i tysta skaror på stranden, och väder- innan man fick dem bärgade inom relingen.
sig en fager grön vik.
Där rullade böljorna bitna anleten stirrade i väntan ut mot främ- De lågo bleka och orörliga med krampaktigt öfver fin hvit sand och dränkte högar af svart- lingen, som tydligen på vinst och förlust för- knutna händer och stirrande ögon.
Man gned brun tång, där rader af blåmusslor sugit sig sökte klara sig fram i det obekanta farvattnet.
och bultade dem, hällde brännvin mellan deras fast.
Längre upp lågo fiskarhusen, rödstrukna Då gick ett mummel genom de vid faror käkar, allt under det de andra för spända och med hvita knutar.
Därnere lågo de i och fasor vana åskådarne.
Det stora skeppet åror rodde i land med en fart, som voro de rader med riktiga gator och gatt, men högst stod plötsligt stilla.
Gröna brottsjöar med jagade af afgrundsandar.
Men aldrig fick man veta, hvad som händt däroppe hängde de som r of fågelbon bland klip- hvitt skum vräkte öfver det väldiga skrofvet, därnere i det mörka djupet.
porna.
Det var en hel by, den var vacker, och mastspirorna vaggade hit och dit: den var sällsam, och det skulle nästan vara — Galgpliggen, Galgpliggen!
Nu är det Röde Hemming låg så godt som mållös i banalt att kalla den endast pittoresk.
Här slut med den!
fyra dagar, och talade han något, så var det och där bredde sig en grön täppa, och där det Främlingen hade rännt upp på det farliga skä- några enstaka, förvirrade ord, men hvar och var lugnast för vindarne, kunde apeln och körs- ret.
Några karlar rusade ned till båtarne för att i en kunde begripa, att något förskräckligt måste bärsträdet blomma.
Mellan grofva störar, ned- det vilda vädret vedervåga ett äfventyr.
Men ha tilldragit sig därnere vid hafvets botten.
stuckna i sanden, spännas nät och ryssjor, det tjänade till föga.
Inom några sekunder Och på natten till femte dagen försvann han, därunder är marken sållad med fiskaffall.
Längs var främlingen försvunnen, och det skummade utan att någon visste hvart han tagit vägen.
hela stranden ligga högar af vrakgods, sönder- och brusade kring Galgpliggen som förut.
Ännu värre var det med Kalle Klyfvarbom.
slagna kajutor, delar af skeppsdäck, ståtliga Då nästa morgon rann upp klar och vacker Han låg i feber och yrade en hel vecka, utan mastspiror.
Ty det är en farlig kust, och och hafvet lugnat sig, blef det lif och spring att någon människa kunde få ett klokt ord ur mycket vore att tälja om dess dramer.
i det lilla samhället.
Ett par ilandflutna lik honom.
Och då han så småningom kryade till sig, så han kunde gå uppe, var det uppen- Ofvan de ljungklädda höjderna, söm sjunka skaffades hastigt undaln, och en hel flottilj .af mjukt mot strandens klippor, sträcka sig gröna båtar sköt snabbt ut mot skäret.
Galgpliggen bart, att han var vorden vansinnig för lifvet.
ängar och vackra åkrar inåt land.
Här bo hade mången gång förut skaffat värdefullt gods Han svarta hår hade blifvit nästan hvitt, hans bönderna i fredsamma gårdar och byar, säfliga till de fattiga stugorna, hvadan den hölls i ansikte var fullt med rynkor, och han gick där som en skugga för sig själf och för värl- och lugna, odla sin jord, äta sin gröt, frodas helgd och vördnad och betraktades såsom en den.
af försynen gifven inkomstkälla.
och dö i dåsigt lugn och ro.
Om ett par år • dog han, och hemligheten Men folket därnere vid hafvet, i de röda Man kände det gamla skäret så väl.
Skepp, husen bland klipporna är säkert af annat skrot som där förliste, sjönko i regel ej djupare, än tog han med sig i grafven på den lilla enkla och korn.
Det är män med viga kroppar och att man vid klart vatten kunde skönja mast- kyrkogården däruppe bland ljungbackarna.
Af det förlista främmande skeppet såg man med veck kring rappa ögon, som vants att kisa topparne, och i så fall fanns det mycket att mot solen och de stora böljande vidderna.
De fiska upp ur djupet.
Men strax utanför skäret, aldrig mer ett spår.
Det hade tydligen glidit äro fattigare än folket däruppe bland åkrarne, som förmodligen höjde sig i terrasser, tog det från Galgpliggen ut i det omätliga djupet.
Såvida inte den lede själf dragit i väg med ty hafvet tar och hafvet ger med barsk och omätliga djupet vid, och där försvann mången det för att ha det till en lustjakt på sina nyckfull hand.
Men mera älska de ändå det skuta, som sedermera aldrig vardt sedd.
salta hafvets böljegång är den jämna rågåkerns.
Den här främlingen låg, som man beräknat, svafvelsjöar, som en grånad visdomsman ut- Och folket därnere hade sin egen moral.
och man kunde tydligt därnere se masttop- tryckte sig.
Men ännu håller sägnen i sig, att det fanns Alla hafvets skördar voro lofliga.
Mången ståt- parne, som vaggade sakta af och an.
en stor glimmande skatt, och att de bägge lig sydfarare rände opp på reflarne eller slogs På den tiden var dykarekonsten ej så in- sönder mot klipporna.
Han kunde ha gyllne vecklad som nu.
Man band om lifvet en lång olycklige, som störtat sig i djupet, vetat något skatter och godt vin ombord.
An se ' n då?
lina, som de ombordvarande fingo ta hand om, därom.
Och det var väl därför som det bleka skenet Hvem var närmast att bärga flytande gods, och hoppade så käckt öfverbord med en stor hvem var närmast att visitera vraket?
Den gråsten i famnen för att snabbare sjunka i i stilla kvällar städse lekte kring Galgpliggen.
som kommer först till kvarnen får först mala.
djupet.
(Forts.) Och skulle en yxhammare eller åra råka Det var ingen behaglig lek, men i det båt- träffa en främling, som utmattad hänger kvar lag, som nu vaggade kring Galgpliggen, funnos vid reling eller rigg, hvad mera?
Ingen djärfva sällar.
Det var den rödskäggige skeppar kunde ju veta, om han tagit sig, om man än Hemming, som redan seglat så godt som jorden af denna permanenta domstol i Haag.
Först den kaliforniska och sedan den venezualiska frågan löstes genom densamma.
Fredrik Bajer är ej en utopist, utan en man som räknar med realiteter.
Hvarje framgång fredssträf- vandet vinner, hvarje landvinning i denna idés tjänst är en ny sten i humanitetens stora tempelbyggnad.
Till sin läggning är Bajer skandinav — en ifrare för nordens samhörighet, representant för en fredlig skandinavism.
Den nitiske •bekämparen af kriget — otaliga äro de broschyrer och artiklar Bajer skrifvit i fredssaken — har nyligen fyllt 67 år, men den enkle, jovialiske mannen besitter ännu en ynglings vigör.
Som en gärd af erkänsla har Bajer af fredsgruppen inom danska riksdagen ej mindre än 3 gånger blifvit föreslagen som kandidat till Nobelska fredspriset D För korpulenta personer.
Sändes m o t p o s t f ö r s k o t t eller efterkraf öfver hela N o r d e n.
Fields r e d u k t i o n s - (afmagrings) kur, af läkare garanterad a b s o l u t ofarlig, i satser, tillräckliga för en tre vecjkors kur.
Med hvarje sats följer en b r o s c h y r, innehållande n ö d i g a råd o c h upplysningar.
Pris per sats 20 kr.
Rekvireras hos PieJds General-Depot för Norden, (Walfrid Swenson), Grefturegatan 64, S t o c k h o l m.
IDUN — 374 — 1904 och omvårdnad.
Må vara — det är sant.
Och det är något vemodigt i den tanken, att så många föräldrar skola åldras, utan att vid sin sida äga en dotter, som med kärleksfulla händer danar deras lefnadsafton ljus och vacker.
Men har du glömt hvad du lofvade?
Du talade för inte så länge sedan om, att du var trött på att läsa och plugga vett i dumma ungar, att du var klen och nervös och ville komma hem.
" Låt oss byta ", skref du.
" Du har länge nog nött dina sulor på hem- mets mark, du behöfver mer än väl komma ut — ja, det är rent af nödvändigt. "
Har du glömt det, Elise, eller var det blott ett hugskott, som lyste och för- svann?
Låt mig vara uppriktig.
Jag vet, att du dömde mig hårdt vid den där olycksdigra händelsen — du kallade mig oförlåtligt lättsinnig, tanklös, barnslig, grym.
— Och det är ju möjligt, att du med ditt mera lugna, praktiska och nyktra temperament icke fullt kan fatta den kasus, i hvilken jag da befann mig.
Jag har lidit — vare det nog sagdt.
Och om lidandet har makt att fördjupa våra erfarenheter, hela vårt inre andliga lif, då måste åtminstone något ha vunnits af allt det förfärliga jag genomgått.
När jag första gången träf- fade — honom, kände jag mig på ett egendomligt sätt stå inför mitt öde, och denna känsla förföljde mig under hela den tid vi voro bekanta, under vår bref- växling och under den korta tid vi voro hemligt för- lofvade.
Så följde slag i slag: revolutionen i mitt inre, katastrofen.
Tråden, som länkat våra öden sam- man, brast — men nej!
hvad vet jag?
Det förefaller mig som om vårt " öde " förskrefve sin tillvaro ända från den stund, då det första " varde ljus " ljöd genom kaos, och nornorna fortsätta nog att spinna på de af- klippta trådarna — det finns andra lif, andra stjärnor — och det är ingen gräns för möjligheter och an- taganden — — Men hvarför skrifver jag egentligen om allt detta.
Det hör ju inte hit, och det var ej om det vi skulle tala.
Jag vet, att ett lif i det stilla och obemärkta, ett lif i hemmets gömda vrå med dessa dagliga, tysta plikter, dem ingen lägger märke till, kan vara ett rikt lif, ja, ett skönhetslif, om du så vill.
Men det är icke för alla, och det är ej längre ett lif för mig.
Jag känner mig olycklig, söndersliten — min hela varelse förtorkar, krymper ihop — det är något, som vill kväfva mig, och jag måste ha luft, luft — känna himmelens alla vindar spela fritt omkring mig för att kunna lefva.
Läkaren brukar ju oftast ordinera sin patient ombyte af vistelseort.
Min själ är sjuk och doktor Förnuft säger, att jag måste in i helt andra förhållanden, nya intryck och kraftiga impulser — nytt, nytt, hvad som helst, det må bära eller brista — bort, hvart som helst I Förnämsta tvättmedel I l äro o c h förblifva dock vid finare tvätt = | " HYLINS Ekonomi-Tvål I É o c h vid gröfre tvätt (byk) \ I HYLINS Prima Tvätt-Tvål [Tittiiiiiitiiiiiiitiiiniiit UT!
in iiiiiiiiimiMMti NOVELL FÖR IDUN iiiiiiiiniiiiiiitMiiiiiiitiir AF BRITTA MÖRK.
(Forts. o.
siat fr. nrr 29.)
» CORGBARN, sofver du? » «3 Det är som om någon verkligen uttalat orden, högt och tydligt.
Hon spritter upp, ser sig omkring, liksom sökte hon frågaren.
» Sorgbarn, sorgbarn, sofver du? » » Ja — min själ har vigt sig vid sömnens Gud — den liknar snart en död.
Ingen glädje, intet jubel, ingen kraft.
Allt glider ifrån mig och jag har intet fäste, intet hem för mitt hjärtas längtan.
Snart står äfven min längtan lik ett förkolnadt glöd i lifvets aska.
.
.
» Hvad vill jag, hvad önskar jag — hvart går jag?
Jag ser ju ingen väg — ingen mening.
Allt är blott ett famlande osäkert trefvande i mörker.
— Min Gud huru länge — — &gt; Det är som om tunga, järnhårda band samman- snörde hela hennes varelse.
Men det förfärande tryck, som i detta ögonblick slår henne förlamad till jorden, skapar för hennes fantasi en härligt blånande fjällvärld i sol och snö och bländande skimmer, och med lidel- sens hela bäfvande intensitet klingade Arnes sång inom henne: » Ud vil jeg!
— Aaa, saa långt, långt, långt over de höje Fjtelde!
Her er saa knugende, taärende trängt, og mit Mod er saa ungt og rankt.
Lad det faa Stigningen friste, — ikke mod Murkanten briste! » » Ikke mod Murkanten briste! » Men murar och galler hvart blicken än vändes!
Längtans örn var ändå icke död — djupt, djupt in i själens doldaste gömslen, i dess sköraste fibrer spände han sina klor, slet och sargade — skänkte henne icke tårarnas lisa, blott skälfvande stum smärta.
— —.
Oljan i lampan har brunnit ut, och oset sprider sin fräna lukt i • rummet, där den hvita bädden står orörd.
Den grå morgondagern faller in genom fönstret och ' kastar sitt osäkra ljus öfver det bleka ansiktet, som i maktlös trötthet sjunkit ned mot armarna, hvi- lande på bordet.
» Sorgbarn, sorgbarn, sof godt, sof stilla! » XVI.
Julen kom med snö och bjällerklang, och glädje och fest lågo och dallrade i luften.
Gåfvorna blefvo ej många i år, men desto mera slösades med papper, tokerier, rim och lack.
Ah, bara den där starka, röda lackdoften väckte julstämning.
Och granen fick ett stort plus till ljusens antal och ingen enda af de gamla själfskrifna rätterna saknades på bordet, dukadt med bländhvit duk, blankpoleradt silfver och tjocka granljus i nötta tennstakar.
" Det måste bli riktigt jul i år, ser du, Erik — det dröjer kanske innan vi samlas till julfirning i det gamla hemmet. "
Ty Ingrid var fast besluten att resa, komma bort på ett eller annat sätt.
Hon hade ifrigt börjat söka bland alla möjliga annonser, både i Idun och andra tidningar, och svarat på flere af dem.
Och hon var i en spänd förväntan.
Hon skref till sin syster: » Kära Elise!
Jag läste i ditt senaste bref förvåning öfver de planer, som nu tumla om i min hjärna.
Kan du verk- ligen undra öfver dem, kan du icke sätta dig in i mitt förhållande?
Du brukar ej ha svårt att tänka dig in i olika situationer, Lise lilla.
Du skrifver, att det ej är rätt af mig att nu lämna far och mor, gamla som de äro och i behof af hjälp — till Ystad eller Haparanda — ut — ut — — Man är ju ej ung mer än en gång i sitt lif — om ens det.
Jag tror jag med sanning kan säga, att jag aldrig varit det — aldrig så där sprudlande, öfver- svallande glad och sorglös — för korta ögonblick må- hända, i en och annan solig stund, men aldrig längre.
— — Låt mig komma bort härifrån, låt mig se lifvet och lära känna lifvets människor.
Jag har ju svarat på så många annonser, har så många järn i elden — något måtte väl till slut yppa sig.
Säg att jag får — säg att du kommer hem!
Din syster Inga. "
* * Ja, svar på annonserna kommo nog, men - än voro platserna redan upptagna, än var det ett, än ett annat i vägen.
Skulle hon tappa modet för det och uppgifva allt?
Nej, pass!
Hon reste upp till Stockholm, an- mälde sig på Tjäders byrå, Fredrika-Bremer-Förbundet och ett par andra håll, rönte öfverallt ett vänligt be- mötande, och öfverallt lofvades att göra hvad göras kunde.
Elise skref sålunda: " Kära Inga!
Tack för brefvet!
Hinner ej nu skrifva mer en enda förnuftig tanke — högar af temaböcker ligga och vänta på mig.
Ville blott säga dig, att du får din vilja fram, men ej förrän till våren.
Till dess får du väl lugna dina upprörda känslor.
Doktorn vill att jag skall hvila ett helt år och taga afsked från skolan redan nu.
Men den här terminen får jag väl hanka med.
Hälsningar!
I hast Elise.
P.
S.
— Det var sant, skicka mig receptet på dok- tor Lindströms piller.
De äro så bra för hufvudvärken.
D.
S. "
Ingrid kunde ej låta bli att skratta.
Hon såg henne så tydligt i andanom, sittande vid skrifbordet — ett enda kaos af skrifböcker och digra gamla luntor — glasögonen öfver den närsynta blicken, nervös och ut- tröttad med morgondagens lektioner i ett ljust fram- tidsperspektiv.
Hon hade tydligen haft en piska efter sig, då hon raspat ihop de få raderna, som slutade med en energisk plump.
Stackars liten!
Hon läste än en gång igenom brefvet, men när hon kom till systerns " till dess får du väl lugna dina upp- rörda känslor ", drog hon misslynt ihop ögonbrynen.
" Upprörda!
Nåja, Elise kan ju tacka Gud, att hon är så kolugn som hon är.
Förblir hon lika flegmatisk hela lifvet igenom, är det ju en lycka. "
Men nej!
Skulle hon sitta här och bli fnurrig.
Var det väder för trumpna miner?
Solen sken och det var snö och rimfrost och djupblå himmel och klang af bjällror och glada, friska röster.
Hon måste ut.
Och hon reste sig, sträckte armarna som till ett stort famntag, som ville hon sluta sig kring något långt aflägset, i fjärran.
.
.
" Härliga, hvita tillvaro,- du är vacker, vacker — trots allt! "
XVI.
Den 16 februari.
— Dagar komma, dagar gå, och min själ väntar.
.
.
Jag tror ibland att lifvet har något i beredskap åt mig — det drager och lockar som sirensång: kom ut, kom ut — här finns rosor att bryta — det är färg och glöd och doft i lifvets blommande örtagårdar.
Våga blott språnget — kom ut, kom ut Skall jag sitta här och se på lifvet genom en fön- sterruta blott, höra dess brusande, svallande sång på afstånd blott — aldrig själf få gunga öfver dess mörka, trollska, glittrande djup — aldrig, aldrig få lefva.
.
.
Den 17.
— I går, då jag dukade af frukostbordet, räknade jag — utan att jag själf visste rätt därom — bröden, som voro öfver.
— O, fasa!
har det då gått så långt, börjar jag nu också bli småaktig och lumpen!
Dessa ständiga, gnagande penningebekymmer äro något förfärligt, de pina mig, de äro som stickande nålstyng, och de fräta bort spänstighet, sinnesro, lifsglädje — allt.
Denna hopplösa kamp att få det minsta möjliga att sträcka sig så långt som möjligt, marterar mig till döds.
— Jag drömde dock om någonting helt annat, om ett lif i gladt, omedelbart njutande af allt, som är i stånd att väcka, egga vårt inre andliga jag — jag drömde en Soldröm om lifskraft och lifsjubel, om utveckling, fram- åtskridande — och jag står och trampar på samma fläck.
Detta stillastående är det värsta af allt.
Och jag känner mig så fruktansvärdt ensam.
Jag har ju Erik, men det är icke nog — icke nog.
En vän och kamrat för lifvet.
Den 20.
— När jag ser mors bleka, tärda ansikte går det.som ett svärd genom min själ.
Lilla kära mor!
Det är något så brustet, gammalt öfver dig, din blick är som slocknad och handen vissnad — — Skall jag- kunna lämna dig så.
.
.
A, lifvet, lifvet — hvarför delar det sina håfvor så skärande olika?
" Den ene dör på sin välmakts höjd, är trygg och lugn i allt, med sidorna fulla af ister och saftfull märg i sina ben.
Och en annan dör med sorgset sinne och har aldrig smakat sällheten.
De läggas båda ned i mullen och maskar betäcka dem. "
— Det är slutet på visan.
Den 23.
— Ännu har intet yppat sig, ännu går jag här och väntar.
Men jag bäfvar för våren — vågar ej möta den utan ett arbete, som tager mina tankar, mina känslor helt i anspråk, tvingar dem till ro.
Den 24.
— Hvad lifvet är fruktansvärdt allvarligt!
Och ändå leka de flesta fram det.
Vi äro barn, som stå på stranden och " kasta smörgås " — vi se blott de snabba ringarna på vattenspegeln, men stenens färd mot de okända djupen kunna vi ej följa.
Är vår blick för skum, eller vattnet för grumladt, eller är det både det ena och andra i förening, som gör att vårt lif sällan tränger längre än till ytan.
Och ett enda litet ord!
Det kommer halkande, smidigt och honungssött öfver läpparna och gömmer intet af gift.
Men där fanns en skiftning i tonfallet, som misstydes, och af det lilla, ofarliga ordet blir en föTbärjande, rullande lavin, som sopar bort, vräker om- kull — krossar mänskolif och mänskoöden.
Den 25.
— Jag vet ej hvem jag är, ej hvad jag är — ett konglomerat af tusende olika beståndsdelar, och än har jag ej funnit mitt väsens grundton.
Jag söker gripa fatt i mitt verkliga jag — men det halkar undan, glider ifrån mig likt en skugga.
Och de vises » känn dig.
själf » blir aldrig mitt valspråk.
Hur skulle jag kunna känna mig själf, taga mig på pulsen och säga: sådan är jag!
Så och så många pulsslag i minuten — jag, som inga åsikter har, som tager igen med den ena handen, hvad jag ger ut med den andra, som för- nekar i dag hvad jag bekände som sanning i går, som är böjlig som en rö och hård som metall, som äger en dämons hatfulla styrka och en ängels milda kärlek, som kan stöta knifven i det hjärta jag älskar mest här på jorden och gå i döden för den, som gifvit mitt eget blödande sår.
.
.
Det finns djup i mitt väsen, inför hvilka jag bäfvar, ty när lidelsens storm brusar — ho vet hvart han går!
— Det står ett tragiskt öde tecknadt på min panna, och sammanvuxna ögonbryn betyda olycklig kärlek, bråd död — — Den 27.
— Allt ville jag offra för en droppe ädel godhet, för en droppe ädel kärlek.
XVII.
Eriks rum står tomt.
Elise har denna trista, långa eftermiddag tagit sin tillflykt dit in, ty själfva tomheten därinne är dock mättad med hans personlighet, och det hvilar öfver det hela en ton af lugn trygghet, som verkar välgörande på hennes trötthet.
Ett häfte af Frödings dikter ligger framme på bordet.
Hon slår upp det och läser ur kung Eriks visor: » Mät mig ej med mått, men mät mig med tårar.
En dåre är jag vorden, en dåre ibland dårar.
Skön var min krona och härligt var mitt rike.
Jag hafver varit konung och kejsarens like.
I spillror är mitt rike, i stycken är min krona, i fängelsets mörker mitt brott vill jag sona.
Jag tjänades troget af vänner och fränder, se frändernas blod förmörkar mina händer — — » Ovillkorligen kom hon att kasta en blick på sina egna händer, o, Gud, det var blod också på dem.
— Drömmen står klar och tydlig för henne, synminnets mörka skugga glider åter genom hennes själ — — Försoning, renhet — hvar?
Hon sitter och stirrar ut i den vemodiga skym- ningen.
Det enda af färg är det döende aftonskimret, som bryter sitt ljus i en blank läderportfölj på ett bord.
Den innehåller Eriks bästa ritningar.
Mekaniskt tager hon den i sitt knä och börjar bläddra igenom innehållet.
Hennes tankar äro långt borta, och hon ger knappast akt på de olika teckningarna, men söker igenom allt.
Dock — hvad är detta?
En fin akvarell inslagen i silkespapper.
Hon ser och ser, och väx- lande stämningar spela i de uttrycksfulla dragen.
Taflan föreställer ett lågt, torftigt sjukrum.
I bädden skymtar en tärd gestalt, och vid hufvudgärden sitter en nunna, det hvita doket kring ansiktets fina oval och den heliga boken hvilande i skötet.
Dagern faller in genom de små fönsterrutorna och låter ljuset dallra kring hennes hufvud likt en gloria.
Under taflan står i präntad skrift: » Ingalill, Ingalill, sjung visan för mig.^&gt; * Hon betraktar oafvändt nunnans ansikte.
Likheten är slående.
Det är ju hon själf lifslefvande.
Hvilken sällsam idéassociation!
Hade Erik verkligen haft en aning om hennes medeltidsdröm eller bara af en hän- delse gifvit henne en nunnas gestalt, därför att han fann det hvita doket passande till hennes ansikte?
Han hade icke valt några högstämda ord som text till taflan, endast det enkla: » Sjung visan för mig! » Och som hon sitter där och ser, ser — tycker hon sig förnimma som en stigande kor af röster: » Ingalill, Ingalill, sjung visan för mig! » Och slocknande blickar och tärda händer vändas i stum ångest mot henne — det är den lidande mänsklighetens mörka värld hon ser blottad för sin själs öga, och det är ifrån dess förfärande, dunkla djup det bedjande ropet tränger: » Sjung visan för mig! » Ty lifvet har ju, när allt kommer till allt, blott en enda visa, värd att sjungas, den, som ligger i en len smekning, ett mjukt och stilla ord, en kärleksfull blick, en handling af glad själfför- gätenhet — — Hon har sett nog.
Hon vet.
Och hon reser sig upp, blek, trycker händerna hårdt mot hjärtat, ty det klappar så våldsamt, som ville det sprängas.
Och i detta ögonblick är hon skön, ty hon är lik en siare, en profet, som från höjden emottager uppenbarelsen.
Och hennes stora, lysande blick talar: " jag har fått en gud att ära.
Brinna och förbrinna vill jag i min offer- låga. "
Mörkret böljar in i rummet, och i mörkret och tystnaden kämpar hon sin jakobskamp.
När hon senare på kvällen kommer in till sig, hvilar det öfver hennes väsen detta något, som präglar den, som fattat ett afgörande beslut och vet sitt mål.
* Dikt af Fröding.
375 - XVIII.
Underrättelsen att Ingrid skulle bli sjuksköterska slog ned som en bomb i familjen.
Far tyckte det var att slita ut sig för rakt ingenting, mor undrade om hennes fysik vore tillräckligt stark, och hon som dess- utom var så vek och känslig!
Och många af vänner och bekanta skakade på hufvudet och kallade henne alltför distrait och bortkommen i praktiska ting.
Men Ingrid lät dem orda bäst de ville.
Hon stod fast vid sitt beslut.
Till Erik skref hon: Blir du förvånad när jag omtalar för dig, att jag ämnar gå i kloster, med andra ord bli sjuksköterska?
Nej, ty du skall förstå att den hand, som slagit blodiga sår, ger sig ingen ro förrän andras sår blifvit helade och läkta, den, som kommit andra att lida smärta, måste gå att lindra andras kval — den, för hvars skull det gråtits här på jorden, får ej frid förrän sorgens tårar stillats genom kärlekens offer.
Ack, Erik, det är ju ett lifsinnehåll jag hela tiden sökt och längtat efter och här — i lidandesdjupen — finner jag det.
Och jag, kan säga, att det är du, Erik, som gifvit mig detta lifsinnehåll, denna lifsgärning.
Jag kommer ihåg nu, att du en gång i höstas tecknade af mig, när jag satt så fördjupad i min bok, att jag knappt lade märke till att du fanns inne i rummet.
Och du hade antagligen ämnat din vackra akvarell, till hvilken jag omedvetet suttit modell, till en öfverraskning på min födelsedag hu i vår.
I så fall har jag stulit den ifrån dig, hvilket vare mig förlåtet!
Jag är dig uppriktigt tacksam för denna gåfva, ty hvem v e t utan den vore jag kanske samma sökande, famlande själ som förut.
Det är för- underligt, hvad det ibland behöfs litet för att åstad- komma stora förändringar i en människas lif — det har kommit ett sådant lugn, en sådan glad visshet öfver mig, att jag knappast känner igen mig själf.
— Jag kommer ej in vid Sabbatsberg förrän i höst men jag har skrifvit till en skolkamrat, som är öfver- sköterska vid lasarettet i Mariestad, och frågat om de ej kunna taga emot mig som elev där dessa vår- och sommarmånader och fått jakande svar.
Redan inom fjorton dagar skall jag vara där.
Men innan dess är du ju hemma.
IDUN 1904 Så, nu vet du den stora nyheten, som väckt så mycken oro i lägret.
Att lämna mor, att lämna dig, Erik, det — — Men hvad vore ett offer värdt utan smärtans eld.
.
.
Din Ingrid.
* Mor och dotter sutto inne i sängkammaren och sydde flitigt från morgon till kväll ljusa bomullskläd- ningar, hvita förkläden och hvita mössor.
Det var samma glädje, samma rodnande ifver öfver Ingrid, som om det varit på sin brudutstyrsel hon arbetat.
Och alltsammans är snart färdigt — tiden har gått så fort under förtroligt samspråk och glada, ljusa tankar.
Ty far har gifvit med sig, och mor har varit så lugn och stilla och tagit allt så förståndigt.
Hon inser, att hennes barn ej längre kan stanna inom det gamla hemmet, hon inser, att lifvet måste äga henne.
.
.
Och dagen kommer — den sista dagen vid hem- mets härd — • vårblå och solig.
Hon går och tager farväl, Ingrid.
För allt och alla har hon en vänlig blick, en mjuk smekning, ett ord, som gör godt.
j Ingen får följa henne till stationen.
Hon vill vara ensam.
* • * * Erik står vid fönstret inne i hennes rum.
Hon går dit in och fram till honom.
Han lägger sin arm om hennes lif, och båda stå länge tysta.
För sista gången glider hennes blick öfver alla de gamla kära föremålen i detta rum, där hon kämpat sina strider, där hon lefvat sitt trånande drömlif.
Sist stannar den vid bok- hyllan med de många, väl vårdade volymerna.
Då sluta sig ögonen långsamt samman, och det går som en sakta skälfning genom hela hennes kropp.
.
.
Erik drager henne närmare intill sig.
• Farväl — Dyveke! » » Farväl, Erik! » Deras läppar möttes i en lång kyss.
Dörren slöt sig efter den höga, smärta gestalten, och Erik stod lämnad ensam i rummet.
Där är tomhet och saknad — — » Men detta är ej det lif du drömt o m », skall du kanske säga.
Nej, visserligen, det är det ej.
Jag drömde att i frihet och sol få utveckla de anlag, som overksamma och latenta ligga därnere på djupet, men hur mången har el måst skrinlägga gåfvor, oändligt mycket större och rikare än mina?
Jag drömde om rosor, purpurröda, skimrande i ljuset likt vin i slipad kristall, men jag har ej råd att sitta stilla i en vrå och vänta på rosendrömmens förverkligande — jag måste själf gå ut i lifvet och bryta mina rosor.
Och hvad mer är, om det ej blir de färgstarka, de, hvilkas doft är skönhetsrus och sinnes} ' ra — de hvita rosorna äro också vackra, ja, blekskära vildrosor är det vack- raste jag vet.
• Under en sådan blommande vildbuske skulle jag vilja sofva den sista sömnen i en stilla dal Jag har alltid haft svårt att tänka mig som en gammal gumma med vissna, skrumpna drag.
Aningen om en tidig död har slumrat inom mig så långt jag kan minnas tillbaka.
Men innan aftonhvilan kommer, måste jag ha verkat en gärning — det godas gärning.
Lifvet kallar mig.
Jag måste gå.
Du skall icke tro, att jag tager mitt kall blott från den poetiska sidan — ty att det hvilar ett visst skärt skimmer öfver en barmhärtighetssysters lif och verk- samhet kan ju icke förnekas.
Nej, jag har tagit alla grofva, vidriga realiteter med i räkningen, men de kunna ej afskräcka mig.
Min hand skall ej darra vid operationsbordet, och ingen skall behöfva lida af min tankspriddhet, tanklöshet eller hvad det nu skall kallas.
Jag tror för öfrigt ej, att jag är mera opraktisk än många andra — det är blott öfning, som fattas.
Men det är under arbetet, som förmågan kommer.
Kanske blir det svårt ibland — om diktarhågen faller öfver mig.
Det behöfs så litet till en dikt — en stämmas tonfall, en blick ur ett öga, en vek och drömmande melodi, en vacker sky.
När jag hör och ser allt det där, brukar jag tänka: " det skall bli till sång. "
Och jag låter det sjunka ned i hjärtats gömma, och där får det ligga och dallra och vänta — kanske i år.
.
.
Men det står upp en dag och tager gestalt.
Och om nu dessa gestalter aldrig få lif — hvad mer?
De skönaste dikterna lära ju vara de, som aldrig blifvit skrifna, aldrig klädda i ord — hvad mer om de aldrig komma ut, förvridna och vanställda i trycksvärtan?
Min enda, min skönaste dikt skall hädanefter vara min vaka vid lidandets läger.
Och om jag någon gång i en framtid — på lediga stunder — kommer att teckna min historia på papperet, sker det icke förr, än jag nått den mognad, att jag skrifver den med mitt eget hjärteblod.
Ve öfver alla svartbläckspoeter!
Det rödaste blodet måste flyta ur pennan, om ett verk skall andas personlighetens doft.
HERR F. BACKER-GRÖNDAHL OLIVIA D A H L TEATER V OCH F R Ö K E N VID EDA SKOGSSANATORIUM.
OCH MUSIK.
ID EDA SKOGSSANATORIUM, Charlottenberg, Värm- land, gats häromdagen — skrifves till Idun — en synnerligen lyckad konsert af den unge norske pia- nisten Fridtjof Backer-Gröndahl.
Han är en son till den celebra pianisten och komponisten fru Agathe Backer-Gröndahl, och hans konsert vid den värmländska kurorten var hans första på svensk grund.
Den unge konstnären har förut med stor framgång spelat på egen konsert i Kristiania och i vinter i Berlin.
Alla musikkritici voro eniga i att han är en sällsynt be- gåfning, som redan nu vid sitt 19:de år besitter en öfverlägsen färdighet på sitt instrument samt dessutom fin smak och poetisk uppfattning.
Vid konserten assi- sterades han af romanssångerskan fröken Olivia Dahl, som på ett stämningsfullt sätt föredrog romanser af Sjögren, Backer-Gröndahl m. fl.
Porträttet af de bägge artisterna togs vid samma tillfälle.
IDUN 1904 376 — B a v a r o i s (f. 6 pers.).
10 blad gelatin, sänder, jämte den rifna osten, o c h massan får därefter sjuda, m e n ej k o k a.
6 d e l.
vatten, 250 gr. s t r ö s o c k e r, * / lit- F l o t t y r en l ä g g e s i en liten j ä r n g r y t a jordgubbssaft, af friska bär, 4 d e l.
t j o c k R e d i g e r a d af och tillsättes m e d 1 msk.
brännvin, för grädde.
ELISABETH ÖSTMAN.
att beigneten skall få m i n d r e flottyr- Beredning: Gelatinet sköljes i Inneh.
af Elisabeth Ostmans Husmoders- smak.
D e n upphettas därefter, tills en kallt vatten o c h upplöses i 6 c l.
k o - kurs i S t o c k h o l m.
tunn, b l å r ö k stiger u p p från ytan.
A f massan formas r u n d a bullar, så k a n d e vatten, tillika m e d s o c k r e t, hvar- FÖRSLAG- T I L L M A T O R D N I N G F Ö R stora s o m valnötter, h v i l k a k o k a s g u l - efter jordgubbssaf ten tillsättes.
D å b l a n d - bruna i flottyren o c h u p p l ä g g a s p å grå- n i n g e n ä r f u l l k o m l i g t kall o c h börjar V E C K A N 31 JULI — 6 A U G.
1904. stelna, nedröres den till h å r d t s k u m slagna papper att afrinna.
grädden.
E n v a c k e r b l e c k f o r m sköljes Söndag: B u l j o n g med o s t b e i g n e t; b l o m k å l m e d p a r m e s a n o s t; rostbiff m e d B l o m k å l m e d p a r m e s a n o s t (f. 6 med kallt v a t t e n o c h beströs m e d strö- p o r t u g.
l ö k o c h p o t a t i s; bavarois med pers.).
2 små, v a c k r a bloinkålshutVuden, socker, massan ihälles o c h formen ställes KOKSALMANACK 2 mandelstänger.
Måndag: Wienerkotletter med spe- n a t; smultron m e d mjölk.
Tisdag: K a l l rostbiff m e d potatis- sallad; saftsoppa m e d m a n n a g r y n s f l a m - meri.
Onsdag: Hotch-potehsoppa; kokt gös m e d s m ö r o c h ä g g.
Torsdag: Köttbullar med potatis; citronkallskål m e d s k o r p o r.
Fredag: Makaroni p u d d i n g m e d skinka; sur mjölk med g r ä d d v i s p.
L ö r d a g: D i l l k ö t t p å får; r ö d s a g o - soppa.
RECEPT: O s t b e i g n e t (f.
6 pers.).
50 g r.
s m ö r, 70 gr. hvetemjöl, 12 cl.
Vatten, 35 gr. rifven parmesanost, 2 ä g g.
Till kokning: brännvin.
3 / k g.
flottyr, 1 msk, 4 B e r e d n i n g: S m ö r o c h mjöl samman- fräsas, v a t t n e t tillsättes litet i sänder, u n d e r flitig rörning, o c h smeten f å r k o k a, tills d e n släpper pannan.
N ä r massan af svalnat, tillsättas äggen ett i T i l l f o r m e n: 1 msk.
s m ö r gr.), 2 H o t c h - p o t c h s o p p a (f. 6 pers.).
1V kg.
fårbringa, 2 y lit.
vatten, 3 m s k.
s m ö r msk.
stötta s k o r p o r.
(60 gr.), 2 m s k.
mjöl, 1 purjolök, 2 stora morötter, * / selleri, 1 palsternacka, 2 B e r e d n i n g: Makaronerna sköljas och kkp.
färska ärter, 10 små j o r d ä r t s k o c k o r, förvällas hastigt i k o k a n d e, saltadt vatten 1 litet b l o m k å l s h u f v u d, salt, hvitpeppar.
samt k o k a s m j u k a i m j ö l k e n.
Skinkan skares i små tärningar och blandas v ä l m e d m a k a r o n e r n a o c h ä g g - Beredning: Fårbringan k n ä c k e s, stanningen, s o m beredes p å v a n l i g t sätt.
tvättas m e d en d u k d o p p a d i h e t t vatten Massan hälles i s m o r d o c h b r ö d b e s t r ö d d o c h påsättes i k o k a n d e vatten, s k u m m a s form o c h g r ä d d a s i u g n e n o m k r.
j tim. väl o c h saltas.
D å k ö t t e t är halfkokt, upptages d e t o c h skares i små bitar, D i l l k ö t t p å f å r (f. 6 pers.) 1 * 4 k g.
h v i l k a b r y n a s i hälften af smöret, tillika fårbringa, 1 / lit.
vatten, 2 små msk.
med p u r j o l ö k e n, skuren i fina strimlor.
salt, 3 dillstjälkar.
l 2 1 2 2 Den serveras s o m mellanrätt.
Den serveras till saftsoppa.
U Barnfröken.
I liten, stillsam familj i v a c k e r t belägen Pålitlig, frisk, b i l d a d flicka v a n v i d barn • landsortsstad önskas en flicka, hälst får genast plats att sköta en gosse o m bildad, a t t sköta alla hushållsgöromål.
3 år samt b ö r d e s s u t o m vara b e h j ä l p l i g Sv.
m.
löneanspråk t.
" S.
D. "
, Hultafors.
vid städning, s ö m n a d o. d y l.
Svar hälst Föreståndarinnebefattningen för mathåll- med foto.
o c h löneanspråk sändes till n i n g e n v i d Länslasarettet i F l e n att till- F r u R o s e n b e r g, A v a s b e r g, A b o, Finland.
trädas d e n 1 n ä s t k o m m a n d e o k t.
L ö n p l e v p l a t s i barnavård v i d F ö r e n i n g e n 350 k r o n o r p r år samt fritt v i v r e m e d * — ' Barnavärns i G ö t e b o r g h e m för späda b a r n v i d L e r u m s järnvägsstation finnes b o s t a d å lasarettet.
erhåller vikariat v i d Elementarskolan 1 nästk.
augusti.
Närmare m e d d e l a r Sökande, s o m s k o l a vara ogifta, e g a för flickor i K a l m a r u n d e r nästa läsår.
föreståndarinnan fröken E.
B o r g e n - att till Direktionen för Länslasarettet i Tjänstgöring 21 timmars l e k t i o n e r u t o m stierna, L e r u m.
Flen insända bina e g e n h ä n d i g t skrifna skrifböcker.
A r v o d e 1,100 k r o n o r.
A n - D a r n f r ö k e n får i h ö s t plats s o m fam.- sökningar insändas snarast möjligt till a n s ö k n i n g s h a n d l i n g a r, åtföljda af präst- " m e d l.
i läkarefam.
för 2 flickor, 4 o.
7 skolstyrelsens ordförande, D o k t o r E n g - år.
Norra I n a c k.
- B y r å n, Malmskilnadsg.
b e t y g o c h r e k o m m e n d a t i o n e r före d e n dahl, K a l m a r.
27, S t o c k h o l m.
21 n ä s t k o m m a n d e augusti.
roende, anspråkslös lärarinna önskas Länslasarettet i F l e n d e n 14 juli 1904- från l:a sept.
i enkel familj p å l a n d e t Hushållerska.
Direktionen.
att undervisa 3 barn i ålder 12,11 o c h 9 E n d u g l i g hushållerska erhåller för- år i vanl.
skolämnen, språk o c h musik.
m å n l i g plats d.
1 n o v.
å större herrgård Svar j ä m t e fotografi samt u p p g i f t ålöne^ Lärarinna i K a l m a r län.
Sv.
s k y n d s.
t.
" R.
", A l e m.
anspråk o c h betygsaf skrift er sändas till önskas u n d e r k o m m a n d e läsår i ett h e m i södra Dalarne för 2 flickor, 8 o.
10 år " Landtbrukarehem ", V i b y, Strängnäs.
ndervisnings van lärarinna för 3 barn gamla.
Sök.
b ö r a äga u n d e r v i s n i n g s v a n a från 7 t.
11 år (om äfven i m u s i k o.
p n ordentl., stadgad o c h allvarl.
bättre o c h e t t g o d t, v ä n l i g t sätt samt n å g o n språk dess bättre) önskas till hösten å ' flicka, k u n.
i sömnad, hälst ej und.
25 kunskap i pianospelning.
B e t y g jämte S ö r m l ä n d s k e g e n d o m.
Svar med l ö n e år, önsk.
för 2_ barn o m 6 o. 3 år.
Svar m.
fotografi insändas till " Dalahem " u n d e r anspråk till " S. "
, Eskilstuna p.
r. rek.
o. löneanspr.
t.
" Embetsmansfamilj ", adr.
S. G-uma^lii A n n o n s b y r å, S t o c k h o l m.
Borås.
Ung flicka n s k i c k l i g hushållerska, fullt k o m - p e t e n t a t t s k ö t a ett landthushåU, med fullständig kindergarten-utbildning kan till höstterm.
erh.
p l.
s o m biträdande Önskas den 24:de nästk.
okt.
B e t y g jämte lärarinna i K i n d e r g a r t e n.
Sv.
m e d bet, u p p g.
å lönepretentioner samt fotografi i S ö l v e s b o r g är att tillträda d.
15 nästa torde sänd.
till F r u Mannerskantz, W ä r - sept.
K o m p e t e n s v i l k o r: minst 1 års ut- till Kindergarten, Norrköping.
nanäs, K a l m a r län.
b i l d n i n g å större sjukvård si nr ät tn.
L ö n D ä t t r e flicka, ordentlig, k u n.
i enklare 600 kr.
o c h fri bost.
eller 120 kr.
h y r e s - matl.
o.
villig a t t biträda vid alla r V i g l i g, anspråkslös lärare eller lära- ersättniog, allt för år, äfvensom särsk.
rinna önskas för 4 barn, af h v i l k a i n o m h u s sysslor, får strax el.
t. hösten pl. "
ersättning enl. taxa.
A n s ö k n i n g insän- på större l a n d t e g e n d o m.
Svar i n o m 8 de 2 äldsta skola läsa 3 k l.
kurs.
F u l l des i n o m 30 dagar härefter till Hälso- k o m p e t e n s erfordras äfvensom vana att dagar till " C.
C ", H e l s i n g b o r g p. r. vårdsnämnden i Sölvesborg, s o m äfven undervisa i musik.
Referenser o. l ö n e - lämnar närmare u p p l y s n i n g a r.
pretentioner till I. Wikman, Dingelvik.
S ö l v e s b o r g den 20 juli 1904. p n dam söker en u n g, b i l d a d flicka så- På h ä l s o v å r d s n ä m n d e n s v ä g n a r ' s o m biträde i sitt gymnast, institut med g o d s k o l u n d e r b y g g n a d o. k u n n i g i B. Stern.
s ö m n a d k a n erhålla anställning hos fam. i T y s k l a n d.
Ä f v e n lätt hushållsarbete.
i G ö t e b o r g.
T v ä n n e jungfrur finnas.
Sv.
T y s k t a l a n d e el.
g y m n a s t äger företräde.
med fotografi till " Hemkär familj ", Sv.
Svar: T y s k l a n d, I d u n s exp.
.
med minst 6 klassers skolunderbyggnad " T e l e g r a m b y r å n s Annonsafd., G ö t e b o r g.
Önsk.
p å ett år för 2:e gossar, s o m nästa års h ö s t ämna söka inträde i resp. l:a o. arnfröken m e d g o d t lynne, g o d hälsa, pålitlig, verkl.
barnkär, v a n att sköta önskas för k o m m a n d e läsår för 2 gossar, 3:e kl. v i d allm.
läroverk.
B e t y g o. rek.
insändas snarast m ö j l i g t till förvaltare späda barn, ett o m 2 Va mån.
(flaskbarn), 8 o c h 6 år, i familj å e g e n d o m i Sthlms ett 2 Vo år, får g o d pl.
i större landsorts- närhet.
Svar m e d betygsafskrifter, refe- Gust.
Hinnerson, H u m l e g å r d e n, Bollnäs.
stad.
L ' - 3n 300 kr.
G o d a ref. fordras.
F o t o.
renser, f o t o g r.
o. löneanspr.
till " A.
B.
C. "
Lärarinna, önskas.
Pl.
atb tilltr.
20 aug. — 1 sept.
und.
adr.
S- G-umselii A n n o n s b y r å, Sthlm.
Svar till I n a c k.
- B y r å n, N o r r k ö p i n g.
som j ä m v ä l är m u s i k k u n n i g, samt v i l l i g Ex. småskollärarinna y att n å g o t deltaga i förefall, husl.
g ö r o m.
o c h handarb., önskas fr. 1 sept.
för 11-årig p n anspråkslös, bättre flicka, fullt kun.
k o m p e t e n t a t t m e d d e l a undervisning i matl.
o. van att sköta ett hushåll vanl.
skolämnen för en ä två 8 ä 9 års flicka, s o m g e n o m g.
l:a o. 2:a k l.
kurser.
Svar jämte fotografi samt u p p g i f t om p å landet, kan få plats till hösten å större flickor, erh.
plats fr. 1 sept.
B e t y g o c h herrgård.
Svar j ä m t e foto., löneanspråk löneanspr.
uppgifves till Fru A n n a Län- lönepretentioner torde ins.
.till K y r k o - herde A.
Bergstedt, Torpa, Öster Tibble.
o c h rek.
till " Chbg ", Kristianstad p.
r. der, Sömmen.
Lärarinna i Tyska T U E Sjuksköterskeliefattning Barnfröken En privatlärare B 4 vatten, ättika, 2 m s k.
hvetemjöl, salt.
i is eller p å kallt ställe 3 — 4 t i m.
När p u d d i n g e n skall stjälpas u p p, Mjölet strös öfver o c h k ö t t e t o m r ö r e s 2 msk.
s m ö r (40 gr.), 3 msk.
mjöl, 6 — 7 del.
blomkålsspad, salt, peppar, (socker), hålles formen o m k r.
Va rnin.
i v a r m t väl, hvarefter det n e d l ä g g e s i d e t k o - k a n d e spadet o c h får k o k a, tills det är 2 äggulor, 50 gr. rifven parmesanost, 2 vatten.
m ö r t.
Morötterna, selleriet o c h palster- msk.
f i n t stötta skorpor.
Den serveras m e d b i s c u i t.
n a c k a n ansas p å v a n l i g t sätt, skäras i B e r e d n i n g: B l o m k å l e n rensas, l ä g g e s Anm. I stället för jordgubbssaft k a n f i n a strimlor och brynas i resten af smöret i ättikblandadt vatten (i m s k.
ättika till hallon-, krusbärs- eller körsbärssaft an- samt tillsättas j ä m t e ärterna i soppan, hvarje lit.
vatten) o c h hvetemjölet strös och alltsammans får k o k a f ä r d i g t m e d vändas.
öfver, hvarefter b l o m k å l e n får l i g g a 1 tätt slutet l o c k.
tim. K å l e n tages u p p, sköljes väl o c h M a n n a g r y n s f l a m m e r i (f.6pers.).
6 J o r d ä r t sko ekorna o c h b l o m k å l e n ansas påsättes i k o k a n d e, saltadt v a t t e n (kort del.
o s k u m m a d mjölk, 3 m s k.
m a n n a - o c h l ä g g a s 1 tim. i ättikblandadt vatten, spad) o c h får k o k a, tills en v i s p k v i s t g r y n, 1 m s k.
socker, 3 m s k.
sultanarus- de påsättas därefter i k o k a n d e, saltadt går lätt i g e n o m.
D e n u p p l ä g g e s genast sin, 3 bittermandlar, 2 hela ä g g.
v a t t e n o c h f å k o k a mjuka.
D å d e äro på ett eldfast fat eller o c k p å ett fat af färdiga, läggas de i soppskålen o c h spadet nickel, o c h spadet tillvaratages.
S m ö r Beredning: M a n n a g r y n e n sköljas.
hälles öfver.
S o p p a n s k u m m a s väl o c h o c h mjöl sammanfräsas, kålspadet till- Mjölken k o k a s u p p o c h g r y n e n tillsättas afsmakas m e d k r y d d o r n a samt hälles sättes litet i sänder, under flitig rörning, u n d e r jämn r ö r n i n g tillika m e d sockret, jämte k ö t t e t öfver grönsakerna.
hvarefter såsen får k o k a 15 min.
D e n de sköljda o c h f ö r v ä l l d a russinen samt Soppan serveras m y c k e t v a r m.
afsmakas m e d k r y d d o r n a, o c h d e u p p - den skållade o c h rifna mandeln.
Massan vispade ä g g u l o r n a jämte hälften af osten får k o k a, under ständig rörning, till en tillsättas, o c h såsen får sjuda, men ej t j o c k g r ö t (omkr. ty tim.), hvarefter Makaronipudding med skinka k o k a.
D e n hålles öfver b l o m k å l e n, som äggulorna, en i sänder, tillsättas.
Sist (f. 6 pers.).
2 k k p.
idealmakaroner,vatten, därefter beströs m e d resten af osten nedskäras d e till h å r d t s k u m slagna ä g g - salt, 1 lit.
mjölk, 4 hg.
r ö k t skinka.
o c h d e fint stötta s k o r p o r n a samt sättes h v i t o r n a.
Flarn merin hälles i en vatten- i n i ugnen, o m k r.
15 min., eller tills den sköljd porslinsform o c h stjälpes u p p, d å fått en v a c k e r g u l b r u n färg.
den är kall.
T i l l ä g g s t a n n i n g: 3 ä g g, 3 s m å kkp.
ndervisningsvan l ä r a r i n n a, k o m p e t e n t Barnfröken.
att u n d e r v i s a trenne flickor i 6:e o. F ö r bättre, musikalisk flicka m e d g o d t 4:e klassens kurser jämte nmsik, erh.
pl.
l y n n e o c h v e r k l.
barnkär, som vill åtaga inst.
höst.
B e t y g, ref. samt u p p g i f t o m sig v å r d o m 3 barn samt hjälpa den äldste, I ärarinna för 2:ne minderåriga barn löneanspråk insändas till K y r k o h e r d e som är 8 år, m e d läxläsning, finns plats i P. Söderström, adr.
B ö n e, Dalum.
sökes till 15 aug.
Hälst musikalisk.
H e l s i n g b o r g nu strax.
Svar m.
fotografi Sv.
ro.
l ö n e v i l k o r t.
" Solhera ", Heljebol.
p n u n g, frisk barnflicka önskas för t v å u n d.
adr.
" Barnkär ", K i l l b e r g s B o k h a n - PH!
små flickor o m k r.
4 o. 7 år gamla.
del, H e l s i n g b o r g.
Sök.
måste hafva g o d t l y n n e, vara väl Lärarinna, nndervisn.-van, skickl., språkkun.
Hälst uppfostrad o. v i l l i g att resa utrikes.
Sv.
etudentska el.
semenarist, får förmånlig med b e t v g, foto.
o. detaljer sändes till pl.
t. h ö s t e n i fin fam. p å l a n d t e g e n d o m.
" Barnfröken ", I d u n s exp., Sthlm.
Den s o m k a n musik har företräde.
Sv.
t.
" Lärarinna ", under adress S. Gum.£elii A n n o n s b y r å, S t o c k h o l m f. v.
b.
LEDIGA PLATSER 2 2 Undervisningsvan lärarinna S å s: 2 msk.
s m ö r (40 gr.), 3 msk.
mjöl.
5 k k p.
köttspad, 2 m s k.
ättika, 1 msk.
socker, 3 m s k.
f i n t h a c k a d dilL 1 — 2 äggulor.
B e r e d n i n g: Bringan knäckes och tvättas m e d en d u k d o p p a d i h e t t vatten.
Den påsättes i v a r m t vatten, skummas, saltas o c h dillstjälkarna iläggas.
K ö t t e t får därefter sakta k o k a m e d t ä t t slutet l o c k, tills d e t ä r m ö r t eller 2 — 3 tim.
Det u p p t a g e s o c h skares i för servering l a g o m stora bitar samt garneras med dill.
Spadet silas o c h skummas.
Smör o c h mjöl sammanfräsas, k ö t t - spadet tillsattes litet i sänder, under flitig rörning, o c h såsen får k o k a 10 min.
Den afsmakas m e d ättika o c h socker, hvarefter dillen o c h den uppvispade äggulan tillsättas, o c h såsen får sjuda, men ej k o k a.
gräddmjölk, salt, s o c k e r.
r \ e s o m ö n s k a lärarinnor, h u s h å l l s - o c h barnfr., t o r d e anm. sig å Inack.-byr., respektabel, kunnig o c h duglig, erh.
plats N o r r k ö p i n g, där d u g l.
sökand, alltid fin.
n u genast h o s k ö p m a n i större stations- Värdinneplats samhälle, södra Sverige.
Svar till " K ö p - önsk.
af m e d e l å l d.
ekonomisttt o b e r o e n d e man ", I d u n s e x p.
bättre flicka, h o s respekt, u n g h e r r e eller p n s v e n s k - t y s k fam. i R o t t e r d a m söker änkeman.
Ä g e r f ö r m å g a att m e d spar- ™ till 1 o k t.
eller senare en bild., kristl.
samhet o. o r d n.
s k ö t a ett h e m.
K a n äfven sinnad u n g flicka, hälst prästdotter, att hjälpa till m e d skrifgöromål.
Svar till gå frun tillhanda i hush.
o.
med barnen, " Hem 1904 ", I d u n s e x p.
2 gossar p å 5 o. 7 år.
I n g e n l ö n m e n full familj till slutnin g.
T i l l b u d under adr.
A t t hjälpa t. m.
skrifn.
i ämbetsmanna- fam. sök.
bild.
k o m p.
flicka pl.
Norra B o k h.
C.
A.
v a n Spronsen, R o t t e r d a m.
I n a c k.
- B y r å n Malmskilnadsg.
27, Sthlm.
arnfröken, s o m v i l l åtaga sig passning R i k s 85 65. af t v å flickor, 11 — 7 år, o c h s o m är n g, n o r s k dame söger pläds som barne- k u n.
i sömnad, l ä x l ä s n i n g o c h v i l l i g att fröken eller selskapsdame.
K y n d i g hjälpa till m e d innesyssl., får plats efter i alle huslige gjöremaal.
Billet m r k 15 aug.
h o s v.
Häradshöfd, W e s t e r, H e l - " English and.
m u s i c " bedes sendt I d u n s s i n g b o r g.
Svar m e d l ö n e v i l k o r o c h r e - exp.
inden 5:te august.
k o m m e n d a t i o n e r emotses i n o m 8 dagar.
pör e n flicka s o m m e d g o d a vitsord I embetsmannafamilj önskas en flicka * g e n o m g å t t fem klasser i elementar- * att v a r a behjälplig m e d v a n l i g a i ett läroverk, önskas lärarinna.
Närmare hem förefallande g ö r o m å l; b ö r ärv.
vara g e n o m Friherrinnan Leuhusen, Börstorp, k u n.
i sömnad.
L ö n 10 kr.
i mån.
Svar Mariestad p.
r. o m m ö j l i g t m e d referenser o c h fotografi p l a t s som lärarinna i h e m eller s k o l a till " Embetsmannafamilj ", Alingsås.
önskar 21-årig flicka, s o m m e d h ö g s t a bet.
g e n o m g.
fullständigt läroverit o c h har v e r k l i g t g o d a rek.
från innehafda platser.
" Svar till " Ej musik ", U d d e - valla p.
r. flicka, m e d sätt o c h yttre, v a n v i d bättre ättre flicka önskar plats till hösten, h e m s skötande, erhåller välaflönad plats som husföreståndarinna i stad eller hos bättre u n g k a r l (ensam person).
Svar på landet.
K u n n i g i enklare o c h finare med fotografi till " Enkelt H e m ", p.
r. m a t l a g n i n g samt alla hushållsgöromål.
Malmö.
Innehar d y l i k plats.
Utm.
ref. o c h bet.
Sv.
t. "
A l m a " under adr.
V r e t s t o r p p.
r.
Husföreståndarinna, rt B U Husligt uppfostrad B N C A s o m m n a e 1 H_ä " in ^ ^ 5 - ^ ^ ^ - genomg.
I0 " al ll| h ö g r e flick- o. f a c k s k o l a f. husl.
e k o n o m i i Upsala, Önsk.
t. hösten p l.
i fam. dels s. hushållsbitr.
dels f. att un- derv.
m i n d r e barn.
U t s ö k t a rek.
Sv.
t. pråkkun.
lärarinna m.
flera års vana " Glad o. hurtig ", L u n d s b r u n n p.
r. vid undervisn., sök.
anställn.
v i d h ö s t ndervisnin g s v a a lärarinna ö n s k.
p l.
a t t term.början.
Sv.t.
• ' Lärarinna ", I d u n s e x p.
u n d e r v.
m i n d r e barn i vanl.
skolämn., språk o. m u s i k.
Svar till " Musikalisk ", W i s l a n d a p.
r * Bildad, något musikalisk flicka, n g flicka önsk.
t. hösten pl.
i fam. att som g e n o m g å t t seminarium o c h äger delt.
i hush., k a n äfven biträda med vana a t t undervisa, önskar till hösten plats s o m lärarinna för m i n d r e barn.
skrifgöromål.
Sv.
t.
" E.
2 2, I d u n s exp.
Svar till " Barnkär ", I d u n s e x p.
p n bättre, barnkär 18-årig flicka, Önsk.
måskollärarinna önsk.
t. h ö s t e n pl.
i en * - * p l.
t. hösten i fam. p å landet, för att fam. att läsa m.
m i n d r e barn.
Sv- t. vara h u s m o d e m behjälplig i i n o m h u s " Småskollärarinna I.
P.
", Halmstad p.
r. föref- g ö r o m å l.
Sv.
t.
" Maria ", I d u n s e x p.
PLATSSÖKANDE S U U J S p n bättre flicka, k u n n i g i massage o c h ~ * sjukgöromål, önskar plats.
Svar till För erhållande af verksamhet Önskar bildadt, medelålders, o b e r o e n d e " Anspråkslös ", I d u n s exp.
fruntimmer, plats s o m värdinna i akt- ng flicka önskar plats i g o d fam. utt n i n g s v ä r d t hem.
Mångårig vana v i d hjälpa t. m. i n o m h u s föref.
sysslor.
landthushåU o. k u n.
i d i t h ö r a n d e sysslor.
N å g o n l ö n önsk.
Svar till " Sigrid ", J ö n - Ref: D o k t o r J o h n Fernstedt, Fagre.
Sv k ö p i n g p.
r. till " Hem ", Sköfdc p.
r. ng flicka, s o m g e n o m g.
7-kl. läroverk, önskar t. hösten plats att u n d e r v.
i p n ung norsk dame, der tåler t y s k, ™ önsk.
pl.
s. selskabsdame, g u v e r n a n t e vanl.
skolämnen, språk o c h musik.
Svar för m i n d r e barn ell.
at gaa h u s m o d e r e n märkt " A.
L. "
Eslöf p. r. tilhaande.
Attester o g e x a m e n s v i d n e s - A u English lady, as c o m p a n i o n o. help.
b y r d haves.
Billet m r k.
" K.
H.
21 " bedes Salary.
A d d r e s s: " M.
B. "
Stationen n e d l a g t i dette blads expedition.
Trollhättan I atinstudent, 24 år, k u n n i g äfven i real- p n 25-årig flicka, s o m i tre Ar vistats ämnen, m e d 4 års undervisningsvana u t o m l a n d s, önskar plats atb g å frun o c h med b e t y g för en termins tjänst- till hända.
Ä r n å g o t k u n n i g i sömnad g ö r i n g vid elementarläroverk, Önskar o c h för öfrigt i allt, s o m till ett hems lärareanställning för nästa läsår.
Svar skötande h ö r.
Sv.
t.
" Familjemedlem ".
till " N. V. ", Jnla p.
r.
K a r l s k r o n a p.
r.
U U
