# ID: svediakorp-per1564
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1904
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 20,665
# sentences: 1,014
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 2 7 (9 1 4) TORSDAGEN D E N 7 J U L I 1904 17:DE ÅRG.
HUFVTJDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: F R I T H I O F H E L L B E R G.
domen åt jordbruka- rens ej alltid tacksam- ma värf.
Genom arf efter sin morbroder, grefve von Lantings- hausen, blef han 1856 ägare till Granhammar med underlydande, in- nehar därjämte Rå- lambska släktgodset Sundby ra.
fl.
gårdar och genom sitt andra gifte egendomar i Skå- ne.
De flesta af dessa gårdar emottog fri- herre Rålamb i allt an- nat än välskött skick, men genom nyodlin- gar och täckdiknin- gar hafva hundratals tunnland kärrbunden mark förvandlats till bördiga ängar.
Ett klokt användande af nyare arbetsmetoder, i förening med stor energi, ha numera förvandlat de Rå- lambska egendomarna till verkliga mönster- gårdar för uppsvenskt landtbruk.
En mängd nybyggnader af alla slag hafva under årens lopp uppförts vid egen- domarna, och har fri- herre Rålamb själf uppgjort alla ritningar till dessa.
Hand i hand med ofvannämnda för- bättringar har äfven vid Sundby och Gran- hammar genomförts en förädling af krea- tursraser, som ledt till glänsande resultat; så t. ex. erhöll friherre Rålamb vid senaste landtbruksutställnin- gen i Gäfle statens 1: a pris för hel besätt- ning af ren ayrshire- ras.
Äfven har vid FRIHERRE ERIK AXEL RÅLAMB.
Granhammar och Sundby gjorts mycket för hästafvelns höjande.
EN U P P L Ä N D S K JORDDROTT.
Friherre Rålambs stora insikter inom landt- EN 9 juli firas på Granhammar i Upp- hushållningen hafva äfven tagits i anspråk på land en familjefest, som är ägnad att i det offentligas område.
Under ett tiotal år vida kretsar väcka intresse.
Friherre Erik har friherre Rålamb sålunda varit ledamot af Axel Rålamb fyller denna dag 75 år, och kan styrelsen för Ultuna landtbruksinstitut och han med obrutna kropps- och själskrafter se prisdomare vid ett flertal större landtbruks- tillbaka på en lifsgärning, gagnrik och hed- möten; bland andra förtroendeposter har han rande som få.
äfven en följd af år varit landstingsman.
Son af kammarherre Klas Gustaf Rålamb För hvad friherre Rålamb verkat i det of- och friherrinnan A.
E.
C. von Lantingshausen, fentligas tjänst och för vår modernärings hö- ägnade sig friherre Rålamb redan från ung- jande, har äfven offentligt erkännande kommit honom till del; så.
är han riddare af Nord- stjerneorden, sedan 1901 kommendör af Vasa- ordens l:a klass, innehar Uppsala läns hus- hållningssällskaps guldmedalj samt är heders- ledamot af Landtbruksakademien.
Detta är i korta drag de yttre konturerna af friherre Rålambs lif.
För sina talrika underhafvande och tjänare är han den humanaste husbonde, den välvil- ligaste hjälpare i råd och dåd.
På sin 75- årsdag har friherre Rålamb äfven velat samla dem alla i sin närhet, och dagen firas med en stor folkfest vid Granhammar, till hvilken omkring 500 personer äro inbjudna.
— Huf- vudbyggnaden vid Granhammar, uppförd af sten i tre våningar, är ståtligt belägen på en höjd nära Mälaren, med utsikt öfver en vacker dalgång.
En förtjusande park på omkring 80 tunnland — en bland de vackraste i Upp- land — gränsar intill själfva slottet.
Man vet ej med visshet, när detta uppfördes, men åtminstone första våningen torde härröra från 15- eller i60Ö-talet, hvarom vittna de char- manta gyllenläderstapeter, som vid restauration kommit i dagen.
Granhammar omnämnes redan under 1200-talet, och i början af 1500- talet ägdes det af den bekante Arend Person på Rankhyttan och hans maka Barbro Stigs- dotter, som offrade husfrid och lycka för att rädda Gustaf Wasa undan sin makes förrädi- ska stämplingar.
Som en egendomlighet kan nämnas, att Granhammar alltsedan 1500-talet ej gått i köp, utan genom arf eller gifte bytt ägare.
Det har i följd innehafts af släkterna Örn- flycht, Rosencrantz, Soop, Wachtmeister, von Fersen samt von Lantingshausen, från hvilken sistnämnda släkt det som närmast öfvergick till nuvarande ägaren, som nu här tillbringar en fridsäll ålderdom under de mest patriarka- liska förhållanden.
• - I det vackra hemmet på Granhammar-,.
där friherre Rålamb tillika med sin älskvärda maka i andra giftet, friherrinnan Sophie Rå- lamb, utöfvar en storartad gästfrihet, finnes ståtliga samlingar af familjeporträtt, sällsynta och dyrbara oljemålningar af gamla mästare samt en mängd antika och dyrbara konst- föremål, hvilket allt bidrager att förläna hem- D GRANHAMMAR.
IDUN — 330 — 1904 vackra Granhammar, vet jag, att mångas tankar och varma väl- önskningar ljumma luften omkring ho- nom, och en gemen- sam önskan fyller allas hjärtan: Måtte din lefnadsafton blifva ljus och blid, du vördnads- värde åldring!
— a.
Konvaljens doft och vifvans guld — hur klart de ge en spegling af ditt väsens art!
I lampans duk, i dörrens du har sytt in ditt lynnes och där — från pianinots jag ständigt hör ditt spel käcka draperier melodier, elfenben - — i kvällens sken.
Ja, öfverallt din ljufva närhet jag.
förnim- mer, din tankes ömhet, dina ögons skimmer.
Och där du offrar dig åt hemmets vård, du är en durklang i mitt lifsackord.
met på Granhammar en säregen gammal- dags och aristokra- tisk prägel.
Ett vär- defullt bibliotek på c:a 4,000 band finnes äf- ven, men den äldsta och sällsyntaste delen af boksamlingen — 750 band — skänk- tes 1878 af friherre Rålambs äldre broder till Kungl.
Biblioteket att där särskildt för- varas under namn af Rålambska samlin- gen; dit har äfven fri- herre Rålamb skänkt 2.
SALONGEN MED PORTRÄTT AF I.
MATSALEN.
GRAN HAMMAR.
hela det storartade FRIHERRINNAN OCH BARON RÅLAMB.
arkivet, innehållande en mängd sällsynta HEMMETS SJÄL.
handskrifter, hvaribland kan nämnas en dagbok, som tillhört Erik XIV.
AG ville hellre tusenmila vägar skrida Friherre Rålamb har ännu i ålderns höst i mänskoöknen och tumultet lida, hälsa och krafter; hans ungdomliga spänstig- än ha ett hem, en ensam, grånad mans, het kommer bäst tillsynes, då han hvarje höst samlar jägare från när och fjärran omkring där väl en härd, men ingen kvinna fanns.
sig till några dagars jakt på sina goda mar- ker, och då händer det lätt att ungdomar ej kunna täfla med den åldrige värden i uthållig- Om också solens strålar sågos heta stupa het och jaktlycka.
ditned ifrån Guds egen himmelskupa, Från sitt första gifte med Lovisa Ottilia men ej mot mitt ett annat hjärta slog, Adelborg har friherre Rålamb 7 barn, af hvilka jag bort från stället som en fredlös drog.
äldste sonen trädt i sin fars fotspår och blifvit landtbrukare, en son är kammarherre hos h. k. h. kronprinsessan och den yngste Och vore taken än som templens pelar- sonen löjtnant ' vid Svea lifgarde.
Af dött- rarna är en gift med friherre Erik Leijonhuf- burna vud, en med öfverstelöjtnant Sven Ahlberg, och möblerna i ädla träslag skurna, Stwarjämte en dotter är hoffröken hos h. m:t •det skulle kännas dystert som en höst, ^drottningen, den yngsta dottern vistas i hemmet.
om ej där klang en kvinnas mjuka röst.
— .il vår allt nivellerande tid, då ej endast de rskfånkor, som omgärdat ståndsfördomarna, ramla, utan äfven de rättsbegrepp och för- Nu dväljs du där, du hemmets ljusa själ pliktelser, som hållits i helgd af de privile- och drottning,.
gierade stånden mångenstädes falla i glömska, som tillföll mig en gång vid ödets lottning.
.
är det med glädje man kan konstatera, att, Och allt, som där gör lifvets rikedom, friherre Rålamb — liksom hela hans familj — är representant för det adelsstånd, som, det har ditt hjärta älskat fram i blom.
•fflied erkännande af människovärdet, i lära «-och lefverne betygar att " adelsskap förpliktar ".
' Hvem vill ej i vördnad höja sig för denna Det släta tegelhuset har ett drömslott blifvit, ' känsla, då den utmynnar i värdighet och åt hvilket du förgyllda tinnar gifvit.
shofsamhet i uppträdande, ett godt och ädelt Jag bär det med i tanken, hvart jag går, föredöme för andra; glömska af det egna ty där är ljuft som en hesperisk vår.
jaget för att tänka på andra, med ett ord — det vackraste förverkligande af släkten Lan- tingshausens devis: " Ingens träl, ingens Uti gardinens fall kring fönsterramens tyrann ".
båge Då nu friherre Rålamb i kretsen af anför- det är som i hvart veck din hand jag såge.
vanter och vänner firar 75-årsdagen på sitt J MELLINS FOOD af Läkarekåren erkändt Du blida makt med rötter djupast i mitt hjärta, bli vägens skiften mörka eller bjärta, skall lyckojublet sjunga kring vår stig, ' så länge jag får vandra den med dig!
ERNST HÖGMAN.
M I N D E R Å R I G A OCH TEATERN.
IDUN A F E.
N.
FÖR D ET var förra säsongen; en kväll på Svenska teatern under första mellanakten.
Vi hade just kommit in i en beklämmande medeltidsstäm- ning.
Vi hade känt, hur det låg vidskepelse och pestilentia i luften och med den enkle odal- mannen och hans kvinna undrat, hvarför kejsarens mest lysande riddare, Henrik af Aue, sökt sig ett hemvist långt i ödemarken, i skuggan bortom all världens glans och lycka.
Belysningen skrufvadés på och föll obarm- härtigt öfver salongens flacka dekorering och öfver en hel del neutrala nutidsdräkter.
Min följeslagare lutade sig fram och bad mig betrakta parketten.
Jag vände mig upp emot den.
Den liknade en drifbänk, svagt sluttande mot söder.
Nej se, här och där mellan de stora och utvuxna plantorna upp- täckte jag, förvånad, små outvecklade tingestar, som knappast ännu kommit med hjärtblad.
Små barn således på Hauptmanns pjäs.
— Jag uttryckte min lätt begripliga förvåning till mitt sällskap.
— " Ah, har du inte märkt detta förr?
Likadant var det på Gorkis " Natt- härbärget ", Sudermanns " Ära " och Beyerleins kuriösa militärdrama, för att nu ta några exempel ur högen ".
— " Jaså, verkligen. "
Jag har alltid hållit det som klokt och väl- betänkt att icke leda ut uppsikten öfver ung- domens litteratur- och konstnöjen till ett ängsligt förbenadt system.
Har ansett den in- dividuella friheten äga en högst viktig mission, när det gäller kulturlifvet.
Och med motvilja tänkt på de ömkansvärda barn, kring hvilkas synvidd föräldrar och välvisa tanter byggt en hög mur och naturligtvis bemålat utansidan, den sida, som världen ser, med ordet oskuld i de största och hvitaste bokstäfver.
För hvarje människa, hvars andliga jag icke är ett mixtum compositum af nedärfda principer och en gång för alla formade åsikter, måste det ju hvila i en klar belysning det faktum, att man icke har rätt att påtvinga barnen föreskrifter i klump,; ikläda enhvar ett slags allmän uniform.
Det är uppfostrares största, ädlaste och mest intressanta plikt att dag för dag följa sina smås utveckling, icke bara, hur kroppen ökar i vikt, hur håret växer bästa näringsmedel för barn och JHnnes på Apoteken samt hos Specerihandlarne.
— P R O F g r a t i s o c h f r a n c o från Axel T,enmtrand, GEFZE.
sjuka.
—
— 331 — och mjölktänderna falla bort och dö för sina lifslustigare ättlingar, utan kanske också en smula aktgifvande på själen, den underbara Gudsgåfvan där djupt inne En uppfostrare, som då begynner sitt värf med vaken tanke och ansvarskänsla, han vet så väl, att nu bör han följa denna gång: Genomträng skarpt forskande den nya själens natur och gifna möjligheter.
Men undvik som något ödes- digert ondt all agitation, förhåll dig fullt ob- jektiv och sansad.
Sedan du lärt känna själfva de grundtoner, på hvilka detta instru- ment vill ljuda par préférence, bygg då vidare ur din rika fond af erfarenhet, bygg härliga tonverk och nyansera de naturskänkta an- lagen.
Stäm dem till en allt högre klarhet, men minns, att du aldrig utan skada kan spela på de strängar, som blifvit bestämda till tystnad.
— Så går en verklig uppfostrare till väga, när hans stora syfte är att dana en stark och fri, egenartad personlighet och icke en schablonmässig figur, en kondensering af gängse maximer, af moralens, konvenan- sens allmänna karaktär.
Det är i korthet normen för en personlig och vidtseende upp- fostran af människor.
Och hvem har lust att träda fram och förringa dess andliga värde?
Hvem har lust att tala för likgiltigheten, alla brotts och lasters föderska, eller för dess skenbara motsats, som ju är det ofvan be- rörda, i enskildheter predisponerade tukt- systemet?
När jag nu satt där på teatern och med egna ögon såg alla barnen, skulle man tycka, att jag bort känna mig tillfredsställd öfver hur många föräldrar det ändå fanns, som hade med kärlek och inträngande förståelse pröfvat sina barns själsläggning och funnit deras andliga mognad tillåta dem att delta i hvilket som helst af en utbildad persons nöjen — eller rättare sagdt företag.
Men miss- tänksamheten faller ju- som en dyster skugga öfver all vår glädje, och man måste under- söka och analysera åt höger och vänster, innan man sorglöst vågar ge sig i armarna på en glad känsla.
Så kom det sig, att jag började fixera ansiktsuttrycken och se efter, hvad ögonen afspeglade för slags människor, och då var det åter, som ledsnaden och miss- räkningen grepo fatt i mina tankar.
Från hvar vrå och hvarje linje i deras ansikten bara själfkär och skinande materialism.
De djupa tankarna och känslorna sofvo så tungt som kineser, och icke en nerv låg blottad för vitala intryck, det kunde man godt se, utan att hvässa sin skarpsynthet.
Således inga själsligt spänstiga individer och icke några uppfostrare af det bästa slaget.
Det var likgiltigheten i all dess förfärande fulhet, föräldrar, som utan att offra en enda klar tanke på hvad de gingo att åse, helt planlöst drogo med sig sina minderåriga barn och ställde dem inför ett drama, hvilket genom sin svårfunna innebörd måste för dem urarta till ren ledsamhet; ställde dem öga mot öga med så underligt sammansatta karaktärer, att dessa måste förefalla ett barnasinne som idel mörka och skrämmande gåtor.
Barn — äfven de intellektuellt starka — ha gifvetvis en outvecklad föreställning om lifvets tragiska sidor.
De födas ej med för- mågan att ens i elementäraste mening skilja mellan godt och ondt.
Världen är för dem ett brokigt helt af företeelser, den ena mer underlig och öfverraskande än den andra.
De taga aldrig bestämdt parti för eller emot verk- ligheten, de se på tingen med en stilla och objektiv iakttagelse, och under de fem första, åren är deras själslif stadt i en feberaktigt rastlös absorption.
Så kommer uppfostran och lär barnen på sitt sunda och försiktiga vis, hur världen egentligen sönderfaller i två STIL!
SKÖNHET!
STYRKA!
I D UN mot hvarandra fientliga hälfter, den ena god och den andra ond.
Som ett klokt memento tillfogar man litet längre fram, att denna strikta delning är till blott i tanken, men att de goda och dåliga principerna på det mest förrädiska sätt äro spunna sida vid sida i tillvarons än skimrande, än färglöst gråa väf.
Allt det gyllene och glänsande, det är det goda i världen, men där du ser svart och grått, där lurar endast ondskan, säger man, och håller sitt barn vid handen, så att det icke kan springa fram och med undran se, hur de trådar, som gifvit ett stycke dess be- stämmande färgton, ej äro ensamt härskande, men hur fiendens trådar öfverallt korsa de färgrika och solglänsande fälten.
Och, säll- samt att säga, hur själfva det ondas på af- stånd så skrämmande tröstlöshet vid nära iakttagelse liksom strålar upp af små gyllne strimmor, lagda in i spånaden som på lek.
Nu brister det fram dessa frågor: Hur länge skall man då hålla sitt barn vid han- den?
När bör det få veta, hvad lifvet egent- ligen är?
Och svaret, det enda fullt riktiga, tillräckligt allmänna och tillräckligt begränsade svaret, har jag redan förut sökt gifva: Låt alltsammans bero på din kännedom om ditt barns individualitet, och låt blott en nära för- ståelse af detta väsens vaknande behof bli din ledning i all uppfostran.
Då kan man säkert och osvikligt bestämma, när det eller det må tillåtas barnet, och man behöfver aldrig sväfva i tvekan om det lämp- liga, aldrig anklaga sig själf med ett: kanske för tidigt, kanske för sent?
På sådana fasta grunder är det som en personligt uppfostrande, utan skymt af förebråelse, kan göra ett tidigt utveckladt barn långt förr än höstblomman delaktigt af de äldres åskådnings- och tanke- luft.
Många faser i uppfostringens långa akt kunna betydligt förkortas, men ingenting får uteslutas som mindre väsentligt.
Den ord- nade gången af det hela, successiviteten, får absolut icke bli rubbad.
Här ofvan har jag talat emot det ängsliga kringskärandet af personligheten, och det kunde då synas, som om jag sedermera mot- sagt mig själf, när jag velat framhäfva en tid af psykologisk ovetenhet, af tudelning i ljus och mörker, som nödvändig för hvarje individ.
Men så är icke fallet.
Det är just det obehöfliga, skadliga tillbakahållandet af de rättigheter och behof, som med naturnödvän- dighet längesen bort tillkomma en ung människa och äro lifsluften för en fortsatt utveckling, det är emot detta tillbakahållande jag med all kraft vill opponera mig.
För att nu återgå till hufvudpunkten för dessa reflexioner — teatern, så är det ju ganska påtagligt, att mgen enda af de sju- eller åtta-åringar, som den kvällen bevistade Haupt- mannföreställningen, ens tillnärmelsevis voro mogna för ett skådespel af " Den arme Hen- riks " art.
De sågo inte så ut.
Nej, det var likgiltigheten, som likt en klassisk stämpel i vattenfärg kommer att inför eftervärlden känne- teckna vår bleka nutid, det var den, som här visade mig några typiska illustrationer.
Man resonnerar ungefär så här: " Vår pojke (flicka) skall väl en gång få gå med på teatern.
Det är synd om honom att jämt sitta hemma öfver sina böcker eller gå till kamrater och kika i tittskåp eller leka ryssar och japaner.
Det ges visst ett sagospel * på Svenskan i kväll, " Den arme Henrik " heter det, en präk- tig pjäs också för barn kanske, med många roande och oskyldiga element. "
Ja, i bästa fall gör man en sådan kort och fragmentarisk tankerevy eller också tar man sitt barn utan * En drama.
olämplig benämning på detta hjärtslitande •Vlölnlycke Möbelfabriks Utställning, Mfihlpr s ä, 1 e l e £?
S ' Sångar, a u t a eokla; a l l M s o l i.
l t o c h förstklassigt utförande Sängkläder, M a t t o r ocb G a r d i n e r.
1904 KÖP [Svart Siden.)
Begär profver franko af våra garanteradt \ | solida sidentyger från 90 öre till kr.
13 pr mtr.
1 Specialité: Sista nyheter af brud-, sällskaps- 1 I och promenadtoiletter, äfven i kulört o c h hvitt.
1 Sändes tull- o c h portofritt direkt till privata, i (Schweizer &amp; Co., Luzern S. 6.
(Schweiz).
SIDENTYGS-EXPORT.
— KUNG).
HOFLEV.
vidare med sig.
— I förbigående sagdt: Månne icke recensenterna ha en stor kulturuppgift att fylla, hr Albert Engström till trots?
Jag ser en ung människa, som knappast ännu erfarit en uppvaknandets aning, som ännu icke känt någon sorg eller en fläkt från underlandets vår kring sina tinningar, icke smakat " La vita nuovas " bäfvan och fröjd, icke suttit i majs tysta kväll och med den tunna skymningen druckit in i sin själ na- turens eget ljusa vemod, för hvilket barn- domskänslan och hemmets lugna tankar måste gifvas i gäld.
Men det oundvikliga skall en dag stå pockande inför medvetandet, om förr eller senare.
Den unga måste få veta, att ej sällan ges det tillfällen i lifvet, då en inför samhället ond och utstött människa ur en viss synpunkt kan vara godheten och ädel- heten själf.
Att en, som " det gått utför med ", kan bära de rikaste möjligheter inom sitt eget bröst, sin egen panna, och att or- saken till hans undergång icke är från afton- sagans stygga furie, som är så enfaldigt ut- rustad, att hon flyr till skamvrån vid första glimt af sol, första fläkt från ett barns rena själ.
Den unga måste förstå att i lifvet döm©, från en annan punkt än den svala och ljusa: höjd, barndomen skänkte.
Måste som en, sibylla luta sig öfver lifvets väf och i hvarje- tråd finna en underlig gåta, på samma gång; som en ny erfarenhet.
Gåta — ty hvad är våra psykologiska kunskaper, vår människo- kännedom, annat än en ständig räkning med, irrationella värden?
Nu undrar jag, om det kan anses klokt- att låta impulsen till uppvaknandet, till lifs- medvetandets allvar utgå från — teatern, som; föreställer världen.
Bör icke den unga först: ha erfarit någon verklig sorg och fattat dess; innebörd och i ensamhet ha lyssnat vid sitt eget hjärta?
Blir inte en lifsbild från scenen dubbelt skön, om dessförinnan mor en stilla skymningskväll har talat med sitt barn om lifvet och människorna?
Måste inte åtmin- stone det vägledande ordet ha föregått, innan ett barn helt obetänksamt ställes inför det tragiska?
— Jag skulle icke nedskrifva detta, om jag ej så klart visste, att många barn tagit en oläklig skada af ett sådant där teater- besök, till hvilket likgiltigheten gifvit upphof.
Man kan ju tänka sig följderna, när en ung och fotografiskt känslig själ formligen blir öfverhopad med nya, främmande, obegripliga intryck, det ena mer förvridet och hemskt än det andra, — brott och kärlek, olycklig lycka, olycka, som frossar i sitt eget väsen, sociala problem och klasshat, som rufva öfver män- niskorna likt ett mörker.
Barnet reflekterar helt naturligt öfver sina intryck, och hur skall väl tanken ledas till rätta i dessa psyko- logiens och diktens smala, okända labyrinter?
Barnets föreställnings- och känslolif blir — icke originellt men abnormt, fördärfvadt och unket, hvilket isynnerhet träffar de mera be- gåfvade, ty äfven begåfningen har som be- Rikstelefon 76 14.
1 8 B i r g e r J a r l s g a t a n i s.
Allm.
Telef.
76 14.
Ritningar och kostnadsberäkningar upprättas beredvilligt på begäran Egna Arkitekter och Dekoratörer.
Filialer: Göteborg, Malmö.
IDUN 1904 - 332 — Lanolin- Sana-Tvål.
Garanterad ren, neutral, mild och ötverfet.
Bästa Barntyål!
2 5 ö r e st. o-«3S= — ° G r u m m e &amp; Son Stockholm.
kant sina gränser.
Eller också grundlägges ett ringaktande för teatern, en hela lifvet igenom fortfarande misstro mot en konstnärs kraft att forma oss en bild direkt ur lifvet, sann och stor — detta, om barnets natur är af det där kyliga, nyktra, obekväma slaget, en transsubsterad gäspning.
Han eller hon blir då en andens albinos, som drar på munnen åt diktarens djupa och äkta konst, men girigt söker operetten med den idiotiska handlingen, de helt obetydligt klädda damerna och en musik, lätt som deras egen tanke.
Tyvärr ser man inte i teatern, hvad den i dessa tider borde vara: en konstens helgedom, en kyrka, där vi böja vårt hufvud i vördnad.
Den renande, friska syra, hvilken jag hoppas småningom skall döda såväl det sega gamla arfvet från gången tid, det för alla lika förut bestämda och kritiklöst nyttjade systemet, som ock vår tids universalsynd: likgiltighet i uppfostran, den syran är individualismen.
Hvarken för tidigt eller för sent — däri ligger den stora konsten, som blifvit få gifven.
S K I S S E R F R A N S:T LOUISUTSTÄLL- NING-EN.
B R E F T I L L IDUN.
III.
" DEN RÖDE MANNEN *.
Ett stycke bort från administrationsbyggna- den reser sig på ut- ställningen en enkel " träbyggnad, omgifven af ett fält, med tält INDIANHÖFDING FÖR 100 ÅR SEDAN.
DOTTERN TILL EN INDIANHÖFDING I VÅRA DAGAR.
och hyddor.
Det är " The indian school. "
Den röde mannen och hans barn på skol- bänken!
Pontiacs, Sit- ting Bulls och Svarta molnets barn under skolmästarens färla!
Skogarnes snabbfotade son, som förr endast lyssnat till naturens egen röst och stor- mens stridssignaler, nu flitigt lyssnande till berättelserna om de hvites " stora ande! "
SKOLFLICKOR VID CHILOCCOSKOLAN.
OLIKA STAMMAR FYRA Så har det gått med det stolta, vackra och modiga folk, om hvil- ket Cooper berättat för oss sina aldrig glömda sagor, om hvilka Long- fellow diktat sin under- bara ' Songof Hiawatha ', med de hjältar, med hvilka vi i ungdomens fantasifyllda tid drömt och lefvat och stridit.
Den röde mannen måste dö, för att den hvite skall få plats.
EN MODERN INDIAN- Och den röde man- HÖVDING.
nen dör snabbt, utplå- nas och försvinner.
För elfva år sedan besökte jag en liten indianreservation långt upp i nordvästern vid " Öfre sjön ".
Indianerna där voro märkta med undergångens stämpel, och de hvites laster, ej minst " eldvattnet ", förrättade snabbt sitt förstöringsarbete.
Det är visserligen strängt förbjudet att sälja brännvin till en indian, men förbudet kan ej uppehållas.
De sista indiankrigen hafva sannolikt varit.
Visserligen finnes det ett par stammar uppe i nordvästern, som då och då visa tecken till oro; men det behöfves icke längre några sär- skilda gränfort mot dem.
De ha lagt toma- hawken åt sidan och gifvit sig under sitt öde.
Indianerna fingo af staten, som ersättning för deras land, vissa territorier att lefva på, fonder att lefva af, och särskilda ämbetsmän tillsattes för att se till, att indianerna fingo sin rätt.
Amerikanarne trodde uppenbarligen icke i början, att de någonsin skulle kunna vinna indianerna för civilisationen.
Men så småningom börjar ett kultiveringsarbete, som har till mål att för- EN INDIANFLICKA FRAN vandla den röde man- OKLAHOMA CHILOCCOSKOLAN FOR FLICKOR.
nen till en " straigth american citizen ".
Så öppnades indianskolor på många håll, och För- enta staterna offra nu betydliga summor årligen för detta mål.
Hela antalet " rödskinn " i Amerika uppgår nu till blott omkring 270,000.
Af dessa räk- nas 90,000 till de fem civiliserade stammarne, samt de som lefva på New-Yorks stats indian- territorium.
De öfriga 180,000 lefva på 156 mindre indianreservationer rundt om i landet — ej så små ändå, ty tillsammans omfatta de en areal af 55 millioner acres.
De fem " civiliserade " stammarne äro Chero- kee, Chickasan, Chocton, Creck och Seminole.
Skolväsendet har på de sista tio åren gått RAMATERIELET FOR INDIANSKOLAN.
snabbt framåt.
År 1903 fanns det 28,411 indianstudenter.
Antalet indianskolor var samma år 306, och hela elevantalet detta år, 1904, icke mindre än 44,778.
År 1870 var elev- antalet blott 3,095, år 1880, 7,240 och år 1890, 17,477.
Statens utgifter för indianernas uppfostran uppgå till 4,490,000 dollars årligen.
I detta ögonblick beräknas det att det endast finnes omkring 43,000 indianer, som fortfa- rande " cling to the blänket ", d. v. s. neka att gifva sig under civilisationens och kulturens " välsignelse ", utan fortfara att lefva i skog och mark, i sitt tält, med sina mockasiner och sin röda filt.
Antalet verkliga fullblodsindianer minskas med stor snabbhet, och om hundra år FRÅN TONKAWARESERVATIONEN I OKLAHOMA.
1.
EN INDIANKVINNAS HUS.
HÖFDINGENS HUS.
2.
TONKAWA-
— 333 — CHILOCCOSKOLAN FOR GOSSAR.
skall det icke finnas en enda af dem kvar.
Och ändå äga de land till en yta af 119,000 engelska kvadratmil och en förmögenhet, en fordran, i U.
S. skattkammare på 36 millioner dollars!
ungdomen där uppe i skolan.
När jag försökte att på engelska tala med en gammal man i ett af höfdingtälten, log han blott melankoliskt till svar, under det hans " Squaw ", en hundraårig häxa, föraktligt fräste och spottade, då jag frå- gade, om hon talade engelska.
De hörde uppenbarligen till dem, som " still cling to the blänket ".
Snart gå de bort, och de unga växa upp som yankeer.
Indianens saga är slut och den röde mannen kan säga med Black-Hawk, Pota- - watomis höfding: Farew-ell, my nation!
The red man can do no more.
His sun is setting, and he will rise no more!
D Ä R TIDEN S T A R S T I L L A.
.
.
D Indianskolan på utställningen är en kopia af den mest berömda af landets alla indian- skolor, " Chilocco " i Oklahoma.
Här finnas ut- ställda och till försäljning en hel mängd alster tillverkade af eleverna, och i olika grupper visas unga och gamla indianer i arbete.
Vid Chilocco-skolan lägger man särskildt an på att lära indianerna landtbruk.
Där odlas alla slag af får och där finns ett mejeri.
Men yrkesskolorna äro de viktigaste och omfatta en mängd yrken: smeder, vagnmakare, snickare, tapetserare, borstbindare, skräddare, murare o. s. v. INDIANHOFDINGAR FRAN OKLAHOMA.
Och att döma af de produkter, som visas på utställningen, har undervisningen bedrifvits med framgång.
Jag kan.
icke underlåta att nämna, att högsta uppsikten, ledningen och inspektionen af alla Förenta staternas indianskolor är öfverlåten åt en kvinna.
Miss Estella Reel, född i Illinois, och sedan 1898 " General superintendent of Indian Schools. "
Hon är outtröttlig i sitt verk och fruktar hvarken faror eller mödor, när det gäller inspektionsresor till skolor, belägna i trakter, som nästan äro ouppnåeliga, som sak- na till och med landsvägar.
Hon stiger då till häst och ger sig ut på de svåraste vägar och färder.
Hon utöfvar en formlig missionärs- verksamhet bland kvinnorna i de stammar, som ännu ej gifvit sig under kulturen.
Mer än en tredjedel af de indianer, som stå under indiandepartementets uppsikt, tala och förstå engelska någorlunda; men märkligt nog är detta — att lära dem landets nuvarande språk — skolornas svåraste arbete.
Kanske icke så märkligt ändå!
Deras språk är det sista tecknet på deras existens som " röda män ", och instinktlikt hänga de fast därvid.
Utanför skolan på utställningen, på ett inhägnadt fält, lefver ett antal indianer i tält och på det sätt de bruka, där de äro bofasta.
De äro mest gamla män och kvinnor, föräldrar kanske till ET är skönt att ha börjat sitt lif i en småstad — en liten stad långt neråt landet, smekt af klara vågor, kringbäddad af grönska, i fridfullt hägn af en vittrande gammal borg, som ligger och drömmer högst uppe på den skogklädda branten.
En stad med små låga tegeltakshus, ordnade i nätta 1-ader, med svala trädgårdar, ljusa gator, där ogräset i frodiga knippen skjuter upp mellan de ojämna kullerstenarne, med en liten kyrka, som ler i rosenrödt, och ett långsträckt torg, ur hvars stora, öfverbyggda brunn vattnet forsar fram i en bred stråle, när pigorna fram mot kvällnin- gen strömma till med sina tunga kopparspannar på armen.
Det är skönt att ha trampat sina första fjät i den staden, att som liten tös ha fått ett outplånligt skön- hetsintryck att bära med sig genom det långa lifvet.
Sen kom omsider döden och fick sitt ord med i laget för ens öde, man drog långväga bort, kom i skola, en tryckande Stockholmsskola, där ens steg blefvo under- ligt tafatta i de långa korridorerna och stora kala klass- rummen, man blef vuxen, kom längre ut i världen, fick se främmande land, fick arbeta, fick lära hvad lifvet är.
Men medan dagarne i en oafbruten ked flätas samman till veckor, månader och år, medan det gamla ständigt får vika för det nya, och tankar och känslor skifta innehåll, står minnet af ens barndoms vackra stad all- tid kvar i hela sin ursprungliga styrka.
Och hvarje vår, då himlen får sin djupa, turkosblåa skiftning och man vet, att hagtornen stå hvita af blom på vägen upp till borgen, börja tankarna sin vanda kretsgång kring allt, som har samband med den lilla värld, man som barn kallade sin.
Ännu ligger staden lika ljus och leende nedanför borgens brant; ett och annat af de gamla ansikten, man minns från förr har kanske försvunnit, en och annan modern villa har vuxit upp, och när sommaren kommer, samlas allt större skaror af badgäster dit ner.
Men som helhet är allt sig likt, och man nickar med ett stilla leende åt alla de små välkända husen, den lum- miga kyrkogården, de gröna parkerna.
Framme vid kyrkan ligger det hvita bostället, gammaldags reelt, med sina stora, låga rum och breda trätrappor, dem mor trampade med lätta steg, sin lilla trädgård, där far varligt pysslade med fruktträd och bärbuskar, sitt gamla uttjänta stall, där stora brors kaniner förde en sorgfri tillvaro, sin makalösa vind, hvars like ingen skådat — och så ens egen kammare, liten och prydlig.
Man ser det alltsammans, med ögonen fyllda af tårar, blir stilla i sin själ, får nästan en glimt af det forna barnasinnet.
Och när ens blick tar fäste vid den gamla slottsruinen, kommer man plötsligt att tänka på de långa höstkväl- larna med hänglampans sken öfver det runda salsbor- det, där syskonen samlats — dessa höstkvällar, då stormen våldsamt svepte fram genom gatorna och pep i fönstrens springor, och man själf beklämd stod och stirrade på lyktan i hörnet, som flämtade upp och ner med gul, rykande låga, på trädens risiga grenar, som snoddes om hvarandra likt händer, som vrida sig i ångest, medan ruinen skymtade i bakgrunden som en mörk, hotfull massa.
Så fördes man till sängs, mor kom in, gaf en godnattkyssen, strök en öfver håret med mjuka, hvita händer, släckte ljuset — och så skar med ens nattväktarens långa, utdragna rop genom stormen och mörkret.
Då kunde man ibland skälfva till i dödlig ångest, allt blef i blinken förfärande spök- likt och med en snabb rörelse drog man täcket öfver öronen och borrade ned hufvudet i kudden.
Sådana höstnätter var det som om medeltiden gått igen i den tysta staden nedanför borgen.
Men sommaren, sommaren.
.
.
då var allt klarhet och ljus, då stodo ängarna fulla af prästkragar och tusenskönor, och vinden kom dansande fram öfver staden från den vida högplatån bortom ruinens tunga murar och torn, sjöng idel glada visor, och gjorde sinnet lätt och upprymdt.
Sommarsöndag!
Bing, bång ringa klockorna, kyrkplanteringens gångar äro fyllda af folk, som långsamt och värdigt gå till Guds hus, man står framme vid barnkammarfönstret och följer IDUN 1904 WilH.
B e c k e r, KUNGL.
Hofleverantör.
Hufvudaf fär: Egen 5 STOCKHOLM.
IM a l m torgsgatan.
Förbandsfabrik.
Bomullsbindor Borsyregasbindor Flanellbindor Gasbindor Gipsbindor Hästbindor Idealbindor Kambrikbindor Karbolsyregasbindor Linnebindor Trikåbindor Första Borsyrebomull, Charpibomull, Järnkloridbomull, Karbolsyrebomull, Salicylsyrebomull.
Borsyregas, Karbolsyregas, Kemiskt ren gas, Salicylsyregas, Lint — Borlint o. s. v. Förbandet.
(D:R 1 AHLHEIMS) Ny illustrerad priskurant franko på begäran.
dem med blicken, i nystruken hvit klädning, små lacke- rade skor och håret i nätta krusor efter nattens hårda flätning.
.
.
Ljufliga sommarsöndag, med tankfull still- het ute och inne, med underlig högtidsstämning, milda ord och vackra leenden, med skymningssagor i fars gamla breda soffa, dig minns man kanske helst af allt!
Och så solnedgångarna!
Flinkt stal man sig ut genom bakporten, sprang med andan i halsen den långa vägen upp till slottsberget, kastade sig framstupa på marken, stirrade rätt in i det glödande solklotet, som långsamt dalade mot skogsranden i fjärran, medan de seglande molnen mättades med färg, från luftigaste lilas till klaraste guld, och hafvet i glittrande reflexer återspeg- lade himlens färgprakt.
Man såg, och man drömde oklara drömmar om världen, som man inte kände.
.
.
.
Och så kom man långväga bort och fick ta nappatag med lifvet.
Men när ödet på allvar klämmer efter en, när verklig sorg och bitter leda eller bara dagens små förtretligheter, människors onda ord och stygga blickar, bita sig fast i själen och göra ens sinne tungt, då är det godt att ha en fridlyst plats, dit ens tankar i stillhet kunna vallfärda och hålla sabbat.
Och hvem vet, kanske vore det en form af lyckan så god som någon annan, att en gång få glömma världen och lifvet långt borta i en liten stad vid hafvet.
.
.
där tiden står stilla.
.
.
LOTTEN EKMAN.
DET O F A T T B A R A.
SOM skuggan af ett segel långt i fjärran, som ekot af en nyss förtonad sång, som minnet af en stilla bleknad stjärna, som hopp om kvällens ro, när dag är lång, så drömmer jag ibland ett okändt Något, ett ogripbart fantom, ett gränslöst ljus, en röst af smältande fiolackord, af aspars prassel och af tallars sus.
Och detta Något söker jag att fatta, att gripa, gifva ' namn och innebörd.
Jag kallar det för Gud och ropar böner, men får ej tecken till, att jag är hörd.
Jag kallar det en kvinnas rena kärlek, men blir besviken, hvar jag söker den, jag kallar det för evighetens aning, men når ej botten, då jag pejlar den.
Du stora, ljusa, ofattbara ideal, som skymtar i min tankes bästa stunder, låt mig ej tvifla, där jag ej förnimmer, men gif mig tro &gt; att ana dina under!
Du är för hög, som Gud, att blifva tänkt, för bländande, som ljus, att blifva skådad, men du ger glans åt jordens arma kärlek, och det är du, som i allt skönt blir skådad 1 P.
G. NORBERG.
IDUN 1904 — 334 — denna svåra och betydelsefulla uppgift så väl.
visar mångsidigheten i hans begåfning och är en triumf för hans sällsynt smidiga framställnings- konst, så väl ägnad att parera hvarje mot- ståndares angrepp.
Under Björklunds ledning har Nya Dagligt Allehanda bibehållit och ytter- ligare befästat sitt anseende och sin gamla rangplats som det konservativa hufvudorganet,, och att det härunder ej gjort än större land- vinningar får väl tillskrifvas, förutom " tidens ondska ", den omständigheten att, såsom Björk- lund själf på tal om tidningens grundläggare yttrat, meningsvännernas offervillighet icke stått i jämnhöjd med de stora anspråken på verksamhetsförmågan och innehållsrikedomen hos deras press.
Här är icke platsen för ett närmare ingående på Björklunds journalistisk- politiska gärning; dock torde få nämnas, att han i ej mindre grad än sina företrädare med sin konservatism förenat själf ständighet mot regering och myndigheter, hvarpå bland annat det ryktbara Fejan-målet är ett hedrande bevis, och att hans med åren tilltagande skeptiska syn på.
samhällsföreteelserna ej förintat hans medkänsla för verkligt lidande och förtryckta.
J.
A.
B J Ö R K L U N D.
D ET var i midten på 70-talet som signa- turen " Janus " uppenbarade sig i Nya Dagligt Allehandas spalter och fäste uppmärk- samheten vid sig hos teater- och litteratur- intresserade.
Den fulländade smidiga stden, det objektiva omdömet, prägladt af sakkun- skap och fin smak, och den säkra distinkta analysen måste ju ock påkalla kännares in- tresse äfven på denna tid, då dock dagspressen måhända hade större tillgång än nu på fint skurna litterära pennor och då utan gensägelse anspråken på vårdadt språk, personlig stil och tankeinnehåll voro vida större än i vår tid med dess af otaliga " kåsörers " joller förflackade tidningsspalter.
Man erfor snart att under " Janus " - märket dolde sig en ung Uppsalaestet, J.
A. Björklund, som efter afslutade fleråriga universitetsstudier i estestik, språk och historia inträdt i hufvudstadspressen, på våren 1872 i Samtiden och Stockholms Dagblad, hvarifrån han dock redan på hösten samma år öfvergick till Nya Dagligt Allehanda.
Mången hyste nog då förhoppning att i Björklund finna en svensk essayist af rang, och helt visst hade så blifvit förhållandet, om ej hans intresse fångats af politiken med dess allt uppslukande kraf.
Vid denna tid hade det lyckats d:r Karl Adam Lindström att få sin skapelse, Nya Dagligt Allehanda, fast grun- dad och erkänd som landets ledande konser- vativa tidning.
Hans håg, liksom hans kam- rats och efterträdare, d:r Wilhelm Bergstrand (Marcellus), riktade sig öfvervägande på poli- tiska och ekonomiska spörsmål, för hvilka de- ras intresse var lika lifligt som deras sak- kunskap grundlig.
Ge- nom samarbetet med dessa framskjutna poli- tici förd in i det po- litiska lifvets bränn- punkt, togs Björklunds penna, tid och intresse snart helt i anspråk för de politiska stri- derna.
I Allehanda avancerade han snabbt till souschef och vid Bergstrands frånfälle, februari 1891, var han den själf skrit ne mannen att förestå och leda vår främste konservativa tidning.
Det var icke någon A. BLOMBERG FOTO.
REDAKTÖR J.
A. BJÖRKLUND.
lätt uppgift, särskildt för en person med J.
A. Björklunds i grunden veka skaplynne, att efterträ- da sådana kraftgestalter som gamle Karl Adam o. Marcellus och fullfölja deras verk.
Att han löst Den representativa ställning, som åtföljer chefskapet för landets konservativa hufvudorgan har J.
A. Björklund vetat uppbära med all den äran, härvid understödd af sina lika ge- digna som älskvärdt vinnande personliga egen- skaper och en fängslande, verkligt spirituell samtalskonst.
Stiftande medlem af Publicist- klubben, har han åt dennas utveckling till en hela landets tidningsmän omfattande förening ägnat mångårigt träget och intresseradt arbete, liksom ock åt Publi- cisternas understöds- oeh pensionsförening.
Till gengäld har han i vidsträckt mån förvärf- vat sina yrkeskamraters sympatier, hvilka ock togo sig uttryck i de hjärtliga och aktnings- fullahyllningar, som vid hans den 28 sistlidne juni uppnådda 60-års- dag, kommo honom till del.
Med de erkän- nanden, som då från skilda håll bringades honom förenade sig lyckönskningar från de många, som hans vin- nande och intressanta personlighet fäst vid sig med vänskapens och sympatiens band.
KRIGET.
1.
EN KREVERANDE JAPANSK GRANAT DÖDAR ETT ANTAL AF DE SEGRANDE JAPANERNA, DÅ FANAN PLANTERAS PÅ EN HÖJD VID KIULIENCHENG.
2.
SLAGET VID NANTSCHANG.
RYSSAR OCH JAPANER I HANDGEMÄNG I VATTNET.
3.
GENERAL OKUS TRUPPER GÅ RYSSARNE INPÅ LIFVET I SLAGET VID KINTSCHAU.
4.
GENERAL KUROKIS TRUPPER MARSCHERA U r E F T E R JALUFLODEN UNDER BETÄCKNING AF SKYDDSSKÄRMAR, FÖRFÄRDIGADE AF TRÄDGRENAR.
— 335 — N ÄR man promenerar uppåt Drott- ninggatan, blir man just ej bort- skämd med några skönhetsintryck från denna vårt kommersiella lifs pulsåder: medelhöga, i regeln arkitektoniskt karak- tärslösa hus begränsa gatan, som ska- res af lika trista tvärgator, och den enda glädjande punkt ögat har att suga sig fast vid är fondens perspektiv af gröna, lummiga kastanjer, som göm- ma observatoriekullen bakom sitt blad- verk.
Först på andra sidan om " Nord- stjernans " medikamentsdoftande bygg- nad mötes man af norra latinlärover- kets parkliknande gårdsplan; det är den första oasen i stenöknen.
Vänder man så blicken åt höger, får man, strax innanför 88:ans adress- nummer, sikte på ännu en vacker gård, ett riktigt Hesperien af stora skug- gande träd, som spegla sig i en damm, där ankor snattra bland näckrosor, medan präktiga sandgångar slingra sig mellan dammens snäckbeklädda strän- der och en voliére af olika fågelarter ut- 3.
TENNISHALLEN 4.
GÅRDS- INTERIÖR 5.
ANKDAMMEN.
1.
F. G. KLEMMING FOTO.
2 — 5 A. BLOMBERG FOTO.
KLARA I DAGARNA FARDIGBLIFNA BADINRÄTTNING VID DROTTNING- GATAN.
1.
STORA SIMHALLEN.
2 BADHUSETS YTTRE.
sänder en oafbruten kvitterkör.
I fonden reser sig, med oregelbunden arkitektur, en hvit byggnad af flere våningars höjd.
Det är Stockholms nyaste och mest tidsenliga badhus, Klara badinrättning, som om en vecka är redo att öppna sina portar för alla renlighetsälskande hufvud- stadsbor.
Tack vare en konstnärlig och pietets- fullt sinnad byggmästare, arkitekten V. Klemming, framstår nu den forna gamla stockholmsegendomen med sina härliga träd inne på den rymliga tomten som en pärla bland gårdar i hufvudstaden, på sam- ma gång som badhuset, inrättadt med all nutida komfort och sina i detalj praktiskt anordnade simhallar, varmbadhus, tennishallar o. s. v., erbjuder alla tänkbara moderna badformer.
I sin helhet anses badinrättningen komma att kosta åtskilligt öfver millionen.
Vi meddela i dagsnumret ett antal belysande bilder från den storartade anläggningens såväl inre som yttre.
Glöm ej Jubileumsondens sparbössor!
1904 ett privat bolag, som antagit ti- teln ' ' The Permanent Interna- tional Exhibition ".
Han erbjöds af detta bolag att blifva före- ståndare för en skandinavisk af- delning däraf, med lysande före- speglingar om storartade inkom- ster.
Under ett kort besök i Sverige 1877 firade han sitt bröllop med fröken Sophie Påhlman, till hvil- ken hans.
hjärta sedan sju långa år varit knutet.
På våren 1878 företog han åter en resa till Sverige och Norge i och för affärer, men vid sin återkomst till Philadelphia låg det " perma- nenta " utställningsbolaget i döds- ryckningarne.
Att fortsätta affä rerna var fruktlöst, i synnerhet som en svår finansiell kris gick öfver hela landet.
I begrepp att lämna landet, mottog L. en inbjudning från STOCKHOLMS N Y A S T E BADINRÄTTNING.
Badhuset förfogar öfver Skandinaviens största varm- bad, enär ej mindre än 5,000 sådana bad kunna serveras om dagen.
Någonting enastående i fråga om dimensio- ner är stora simhallen, hvars längd uppgår till 30 meter och bredden till 16, bassängen är 23 meter lång och 10 meter bred, dess största djup 3 meter.
Den rymmer 400 kubikmeter vatten.
Sammanlagda vatten- åtgången för hela badinrättningen beräknas kosta 21,000 kronor pr år, för så vidt badinrättningen skall betjäna sig af vattenledningsvatten; man är emellertid syssel- satt inne på gården att borra efter en egen brunn, som man hoppas skall kunna tillgodose det mesta af vattenbehofvet.
IDUN JOSUA L I N D A H L.
F Å ÄRO de svenskar, som uträttat så mycket för sina landsmän borta i Amerika som den, hvars lefnadsteckning vi här i korta drag vilja skildra.
Han har skördat sina rikaste lagrar inom uppfostringens område, där han varit en tongifvande faktor.
Hans lifsgärning samman- faller med grundandet af det akademiska Sve- rige i Amerika.
I djupet af hundratals sven- ska hjärtan i Amerika förvaras i tacksam håg- komst de lärdomsfrön, hvilka, sådda i den kraf- tigaste jord, utvecklat sig till plantor, hvilka det gamla Sverige med stolthet ännu kan kalla sina.
Då Johan Harald Josua Lindahl i november 1875 landade i Philadelphia, var han inskrifven som docent i zoologi i Lunds universitets ka- talog.
Han hade blifvit skickad dit såsom sek- reterare vid Kongl.
Svenska Kommissariatet under utställningen i Philadelphia, gemenligen kallad " The Centnenial Exhibition. "
Mot slu- tet af år 1876 inköptes hufvudbyggnaden af Augustana College i Rock Island, Illi- nois, att besöka detta svenskarnes för- nämsta läroverk i Amerika.
Pennsyl- vaniajärnvägens president hade erbju- dit honom ett fripass, närhelst han ville resa västerut, och att lämna Ame- rika utan att hafva sett något af lands- männens nybyggen i fjärran västern, var ej i hans smak.
Han antog in- bjudningen, utan tanke på att blifva bofast i Rock Island.
Men under den vecka, som han tillbrakte där, sam- manträdde läroverksdirektionen och kallade honom till professor i matematik, med skyldighet att äfven gifva någon undervisning i naturvetenskap, samt tills vidare äfven i grekiska och tyska under en tillfällig vakans i dessa sistnämnda professurer.
Varmt intres- serad för läroverkets betydelsefulla ställning som en faktor i utvecklingen af det lifskraf - tiga unga landet, antog han anbudet och inom en månad hade han nedslagit sina bopå- lar i Rock Island.
Det är icke plats att här nedskrifva hvad Lindahl under sin tio-åriga vistelse uträttade vid Augu- stana College.
Vi vilja endast helt kort omnämna hufvuddra- gen af hans verk- samhet.
Han grun- dade den naturveten- JOSUA LINDAHL.
IDUN 1904 — S.
S.
U.
H:S FJÄRDE ÅRSKONFERENS I GOTEBORG.
REALLÄROVERKETS SAL.
skapliga afdelningen ock bildade ett museum — troligen det bästa, som ännu finnes vid något läroverk af motsvarande rang.
Han fram- arbetade hos vederbörande intresse för infö- rande af svensk gymnastik och bildande af ett musikaliskt konservatorium.
Men det var ej endast som lärare Lindahl intog en framstående plats.
Ett inflytande, som kanske ej var det minst välgörande för lifvet vid skolan, berodde på hans säregna ställning.
När han kallades till professor, var lian den första lekman, som skolan haft till lärare.
Hans från skrymteri fria väsen inver- kade som ett nyttigt " salt " på skolans alltför starka ' " kyrkomin ".
Jag hörde för några år sedan en liten historia om L., som är mycket karaktäristisk i sitt slag.
En bokhandlare T. och hans unga fru voro alltid redo att taga med sig hem som middags- gäster ett hälft eller helt dussin af skolans lärare eller elever.
Och hvilka middagar!
Minst fyra fisk- och • kötträtter med en massa grönsaker och så en hel lång rad af puddin- gar och pajer.
Man trugades med oemotstånd- lig välvilja att äta af allt, och mycket af allt.
Det var ett hejdlöst fråsseri, som alltid inled- des med en lång bön: " Gud, med en nödtorf- tig spis Du styrker oss här i Jifvet.
Låt oss njuta hvad Du gifvit, måttligt, och Guds namn till pris, ära vare Gud Fader " etc. Och så satte man sig ned att äta omåttligt af denna " nödtorftiga " spis, som kunnat vara nog för sju middagar åt samma bordssällskap.
En gång fanns ingen präst närvarande och värdinnan vände sig till L. med anhållan, att han ville förrätta bordsbönen.
Han svarade: " Nej, låt oss ej onödigtvis fästa vår Herres uppmärk- samhet på det fråsseri, hvaråt vi nu skola hän- gifva oss.
Låt oss göra det så kort som möj- lig. "
Och man tog saken helt gemytligt och åt med frisk aptit och under den trefligaste stämning.
Ehuru löneförmånerna vid Augustana College ingalunda voro särdeles lysande, utöfvade L. och hans maka en stor gästfrihet i Rock Is- land.
Många fattiga studenter fingo där den hjälp, förutan hvilken de ej kunnat fortsätta sina studier.
I maj 1888 afled föreståndaren för Illinois ' statsmuseum efter en 33-årig tjänstgöring.
L.
336 — GRUPPBILD FRAN FORHANDLINGARNA I OLGA RTNMAN FOTO.
sökte platsen och erhöll utnämningen på re- kommendation af professorn i biologi vid stats- universitetet.
I något öfver fem år skötte han denna sin plats och erhöll de mest ampla lof- ord af alla dem, som förstodo hans arbete.
Men den då nye guvernören — en sammansätt- ning af demokrat och anarkist — hade utlofvat så många platser till sina vänner, att alla ämbeten måste upplåtas för att något så när tillgodose deras antal.
Den plats, som L. intog, hade aldrig förut ansetts tillhöra de politiska — men icke dess mindre förklarade han den så.
Lindahl hade då just afslutat anordnandet af en ståtlig geologisk utställning i Illinois ' - bygg- naden vid Chicago-utställningen 1893.
Han kvarstannade sedan vid utställningen till årets slut såsom juryman för Sverige.
Under de tvänne närmaste åren innehade han tillfälliga lärareplatser i Chicago samt kallades slutet af år 1895 till " Director " för natur- historiska samfundet i Cincinnati, Ohio.
Här har han funnit det fält.
han så länge sökt.
Museet, som var i ett dåligt till- stånd, när han tog hand därom, har blifvit mo- derniseradt och intager nu en bland de allra främsta platserna i Amerika.
Han utgifver sällskapets " Journal ", en strängt vetenskaplig publikation, som utgår såsom bytesmaterial till öfver 300 vetenskapliga institutioner, fördelade bland alla civiliserade nationer i de fem världs- delarna.
Han har anordnat fria föreläsningskurser för allmänheten i naturvetenskapliga äm- nen, och är själf en intressant föreläsare.
L. deltog år 1871 som zoolog i en veten- skaplig expedition till Grönland.
Som ofvan är nämndt är L. gift med en dot- ter till numera aflidne major Påhlman från Vexiö och har med henne haft fyra barn, af hvilka två döttrar och en son lefva.
Äldsta dottern Eva är sedan 1899 gift med ci- vilingeniören D.
A. Engström, son till kommen- dören och öfveradjutanten m. m.
C.
C. Eng- ström och hans maka, född Löwessen, i Stock- holm.
IngeniörE.
innehar plats som teknisk le- dare vid Owens Machine Tool Co. Springfield, Ohio.
På äro de svenskar, som besökt Amerika och ej hört talas om dr Lindahl.
I deras gästfria hem, där en maka kan anordna allt så gästfritt och trefligt som endast en riktigt svensk husmoder kan göra, hafva många sven- skar tillbringat sina trefligaste dagar i Amerika, och det är ej utan rörelse man hör doktorn utbringa en skål först och främst för " old Sweden ".
W. LINDBERG.
Ärade kvartalsprenumeranter torde nu ofårdröjligen fornya kvartalsprenumerationen, på det intet afbrott i tidningens regelbundna expedition må äga rum.
HVITA BANDETS 3:DJE ÅRSMÖTE I HELSINGP.ORG.
1.
D OKT O RINN AN WRETLIND.
ORDF. 2.
FRÖKEN EMILIE RATHOU, SEKR. 3.
FRÖKEN MARIA SCHRÖDER, V. ORDF. 4.
FRÖKEN SYMONDS OHLIN, V. SEKR. 5.
FRU MARGARETH GRAHAM.
6.
FRÖKEN MARIA OLSSON.
7.
FRÖKEN OTTILIA FERNANDER, ÖREBRO.
8.
FRU TORA FRIES.
9.
FRÖKEN MARIA SANDSTRÖM, STOCKHOLM.
10.
FRU A. WALLIS, STOCKHOLM.
11.
FRU MARIA ANDERSSON, DALSLAND.
12.
FRÖKEN INA ROGBERG, STOCKHOLM.
13.
FRÖKEN LOTTEN NORDGREN, GEFLE.
14.
FRU J. MATTSSON, GEFLE.
15.
FRU ANNA ÖRJAS, HELSINGBORG.
16.
DOKTORINNAN TINGVALL.
VESTERÅS.
17.
FRU VENDLA HALLSTRAND, UPPSALA.
18.
DOKTORINNAN HILDA SJÖGREN, ÖRNSKÖLDSVIK.
19.
FRÖKEN MARIANNE NORDENMARK.
20.
FRÖKEN L^STADIUS.
21.
FRÖKEN HOLMSTRÖM, HELSINGBORG.
22.
FRÖKEN ANNA TENGSTRÖM, GÖTEBORG.
AI.FR.
B. NILSON FOTO.
— 337 — INTRYCK F R Å N H V I T A BANDETS 3:DJE Å R S M Ö T E I HELSING-BORG.
D ET VAR ej utan en viss känsla af saknad och olust jag bröt upp från mitt sommarhem i skär- gården för att inställa mig till Hvita Bandets årsmöte i Helsingborg.
För en mor med barn i skolåldern är sommaren ovärderlig; vinterns skolarbete röfvar mycket af barnen från henne, och det gäller nu att under de härliga ferierna förstärka sitt inflytande öfver barnen, att genom flitigt umgänge öka deras tillgifvenhet och att arbeta på fostrandet af deras ännu outvecklade karaktärer.
Men midt uppe i kretsen af representanter från en mängd platser i vårt land, kvinnor af skilda åldrar och skilda ställningar i lifvet, men alla besjälade af samma stora, gemensamma idé: arbetet för det sköna, sanna och rena, för gudsriket på jorden, har jag känt mig buren af den sällsamma glädje, som gemensam upp- fattning i lifvets principfrågor skänker.
Det nu i Helsingborg afhållna tredje årsmötet öpp- nades af centralstyrelsens ordförande, doktorinnan Wretlind.
En del af de båda intensiva arbetsdagarne har ägnats åt rena föreningsangelägenheter såsom val af central- styrelse, förändring af stadgar m. m., den öfriga tiden har sått till föredrag och diskussioner, endast afbrutna af de obligatoriska måltiderna, samt en bönestund kl. 12, den timme, då Hvita Bandets halfva milliontal kvinnor hela världen rundt, ej bundna af afstånd eller skilda språk, ha förmånen att i innerlig sammanslut- ning och samförstånd få nedkalla välsignelse öfver det arbete, som borde vara hvarje sann kvinna dyrbart.
Första dagen hölls ett föredrag, skrifvet af fröken L. Sandgren från Bomhus, om de upprörande förhål- landena bland de kvinnliga stufveriarbeterskorna i de norrländska hamnarne.
Efter en liflig diskussion an- togs en resolution, hvari mötet uttalade sin uppfatt- ning, att man på lagstiftningens väg bör söka före- bygga kvinnornas användande som stufveriarbeterskor, och uttryckte sina sympatier för en utredning af frågan om skyddslagstiftning för kvinnor.
I " Sedlighetsfrågan * hölls föredrag af fröken Maria Sandström, och på kvällens offentliga möte talade frö- ken Ina Rogberg öfver ämnet: " Hvita Bandets världs- arbete ".
Följande dag höll fröken Emilie Rathou föredrag om " Sättet att leda en .förening ".
Fröken Symonds Ohlin inledde diskussionen om " Hvitabandskvinnans ställning till rösträttsfrågan ".
Fröken Rogberg med- delade sina intryck från den nyss afslutade kvinnokon- gressen i Berlin, och fröken Kerstin Hesselgren höll aftonens offentliga föredrag om " Hemmets hygien. "
Jag är öfvertygad, att vi alla erforo glädjen och nyttan af att så här få komma tillsammans, ömsesi- digt gifva och taga goda ide ' er och nya impulser för att sedan föra dem med till våra respektiva lokalföre- ningar och genom dem till våra svenska hem.
Vi äro nu en organisation af öfver 1,200 medlem- mar af, som nämndt, mycket olika villkor, och vår före- ning har under sin korta tillvaro utvecklat sig sundt och säkert, men vi behöfva flere krafter och hvarje hjälp, till synes än så obetydlig, i striden mot synd och elände, är oss oumbärlig.
O, att de svenska kvin- norna och de bildade svenska kvinnorna i stora skaror slöte sig till oss för att, som vårt motto lyder, strida " för Gud, för hem och fosterland! "
Och nu får jag snart återvända till mitt hem, trött till kroppen men stärkt till min själ, för att i ödmjuk- het åter gripa tag i de enformiga, hvardagliga plikt- terna.
Det har ånyo blifvit mig lefvande, hvad som ibland vill skymmas bort, hur stort och dyrbart det är att vara mor och husmor, men ock hur betydelsefullt att icke i själfviskhet förskansa sig i sitt hem, utan äfven gå ut och göra det lilla man kan, dela med sig åt andra, mindre lyckligt lottade af det oförskyldt goda, man fått i bildning och upplysning.
TEFF.
I LUGNET.
SKISS F Ö R IDUN A F A.
(Forts, o c h slut från n:r 26.)
" Ah, det var ingenting ", sade Bina, som i det längsta bibehöll en viss respekt för fjärde budet.
" Om du ville ha några slags skrifgöromål, skulle du bestämdt lätt nog kunna erhålla det ", framkastade fru Hellman en dag till sin man.
" Jag vet mig inte ha önskat mig några sådana ", sade Hellman förvånad.
" Jag menade, att tiden måhända skulle före- falla dig mindre lång, om du hade något att göra ".
" Jag vet mig inte ha funnit tiden lång ", svarade Hellman, " tvärtom, den rinner nog ifrån en fortare än man vill. "
Han teg ett par ögonblick, men återtog därpå med hetta: " Jaså, du tycker inte, att jag arbetat nog i mina da ' r, du unnar mig inte min ålderdoms- hvila. "
" Men, käre min gubbe, jag menar blott, att med den vigör och lifskraft du besitter, kunde någon sysselsättning kanske vara dig nyttig. "
" Du har ju så lugnt du kan önska, bara ditt lilla hushåll att tänka på, hvilket Bina för resten vore kapabel att sköta på egen hand.
Jag skulle inte säga ett ord, om du inte så mycket som tog i de där handarbetena, som du tror dig göra nytta med, utan bara sutte med händerna i kors. "
Fru Hellman suckade.
Hon tyckte, att hon midt under sina sträfsammaste dagar haft långt mera af hvila och ro än nu.
Hon var pinad och nervös öfver omöjligheten att göra mannen till lags.
Detta, som varit hennes sträfvan under ett helt lif.
Mot våren fick sig fru Hellman en allvarsam lungkatarr och måste intaga sängen.
Nu fingo Hellman och Bina styra och ställa på egen hand.
Bina fick tio kronor i sänder att hus- hålla på.
" Bina har ju ännu en och femtio kvar ", sade Hellman, då Bina företedde en nota öfver sina uppköp.
" Nej, inte ett öre ", förklarade Bina.
" Då har Bina glömt att skrifva upp något ".
Bina såg igenom posterna.
" Det är nog kaffe då ", framkastade hon djärft.
" Hm ja, det är troligt.
Det bör stämma med den felande summan.
Det kostar ju tre kronor kilot och vi taga ju ett hälft kilo i sänder. "
Fru Hellman blef plötsligt sämre och fick feber.
Mannen blef så ängslig och skrämd, att han åt Bina helt och hållet öfverlämnade att styra och ställa med detta världsliga, ehuru Bina inte var stort mindre bedröfvad och kon- fys än han själf.
Men när febern släppte, lugnade sig Hellman, och då kom redovisnin- gens dag för Bina.
" Det är trettiofem kronor jag lämnat Bina ", sade han och genomsåg hennes nota.
" Äro de slut? "
" Så när som på trettiosju öre ".
" Hm.
Det fattas tre och sjuttiofem i att det går i hop.
Hvad har hon nu glömt? "
" Ja, låt mig tänka ", sade Bina, men hon brydde förgäfves sin hjärna.
Så kom hon ihåg, hur bra hon kommit ifrån det sist.
" En och tjugufem för oxkött ", drog hon till med, " och två och femtio för — grönsaker.
Det blir tre och sjuttiofem det ", förklarade Bina, som hade lättare att handskas med siffror i hufvudet än på papperet.
" Kött en och tjugufem ", skref Hellman in.
" Och så var det två och femtio på grönsaker.
— Grönsaker vid den här tiden? "
besinnade han sig.
" Jag vet mig inte ha sett röken af några sådana.
Menar hon kanske potatis ", han tittade på Binas nota.
" Men det står ju upptaget här ofvan för en och sjuttiofem ", sade han, just som Bina ämnat nappa på kroken och instämma i att det var potatis.
" Hvad har Bina då för grönsaker att bjuda på så här års? "
" Man behöfver väl annat än potatis ", sade Bina.
" Det skall vara morötter och palster- nackor i en soppa ".
" Men sådant har ju köpts in för hvarje sär- skild gång.
Att hon då köper in några förråd så här års!
Om några veckor få vi ju nya? "
Bina märkte, att hon krånglat in sig, dess- utom ljög hon inte gärna mera än till en viss gräns.
" Nåja, efter som jag inte var människa att minnas hvad pengarna gått åt till, uppgaf jag grönsaker för att spara både mig och patron IDUN 1904 vidare hufvudbry.
Grönsaker är ju alltid något som har åtgång, i ett hus ", afslutade hon.
" Jaså, grönsaker är någonting, som har åt- gång i ett hus ", hväste patronen, eldröd af förbittring.
" Men förstår inte Bina, att det är att handla bedrägligt att uppge oriktiga poster? "
" Men, när jag inte var kropp till att komma ihåg hvad pengarna gått till, och visste att patron inte skulle släppa mig, förrän han fick något att skrifva upp, så fick jag ju draga till med något ".
" Jaså, och då drar hon till med lögn och bedrägeri ".
" Asch ", tyckte Bina.
" Patron lär väl inte tro, att jag gör mig till tjuf för fattiga två och sjuttiofem.
Och skulle patron nödvändigt veta hvad de gått på, så måste jag hitta på något.
Men jag skall gärna ersätta summan och.
dub- belt upp. "
" Ersätta! "
dundrade patronen.
" Det är inte fråga om att ersätta, utan om att det är fräckt att fara med lögn och bedrägliga uppgifter "!
" Om det gått på en sorts mat eller en annan — i magen har det ändå kommit ", tyckte Bina.
Herrn höjde på axlarna, inseende det fåfänga i att här spilla förnuftsskäl.
Plikten likmätigt, ville han dock göra ett försök.
" Ja, men hör nu Bina, äfven om man är trogen som gull och ens ärlighet är höjd öfver hvarje tvifvel.
så kan man väl ändå försöka att göra bruk af det lilla vett man fått i skallen ".
" Det vår Herre gifvit mig, har förslagit hit- tills ", sade Bina förnärmad, " men är patron inte nöjd därmed, så kan jag ge mig af när som hälst.
Jag har aldrig åtagit mig att kunna föra räkning och sådant där ".
" Det var bara det där förbaskade med de oriktiga uppgifterna.
— Men nu tar ju frun själf hand om pengarne ", afslutade han och lät udda vara jämnt.
" Ja, bevares Gud för att vara frun ", mum- lade Bina och försvann.
Hellman skref upp de två och sjuttiofem på " diverse " och lade förbittrad ihop hushålls- boken.
Han fick spara sitt nit och sin ord- ningsifver för hustrun, som var mera villig att vara till nöjes.
Hon skref minsann inte upp något, som ej ville gå ihop, på " grönsaker " hon, utan det hänfördes mycket ödmjukt under rubriken " diverse ".
Snart var fru Hellman återställd och lifvet återtog för mannen sin vanliga behagliga gång.
Han rökte sin pipa och läste sin tidning, ty tidningar läste han, ehuru han annars, som han sade, var en det praktiska arbetets man och ingen bokmal.
För öfrigt vankade han om- kring i rummen och iakttog hvad som kunde fallera i husets sysslor, och det var ganska mycket numera.
— Det var rakt som om patro- nen i henne sökte ersättning för rättare och drängar, tyckte Bina, som aldrig förr vetat sig lyda under någon annan än frun.
" Passar det för en karl att jämt och samt ränna omkring och blanda sig i kvinnfolks- sysslor ", bröt hon slutligen ut en dag.
" Nej, det kan hon ha rätt i, min kära Bina, det passar egentligen bra illa.
Men när man har med galna kvinnfolk att göra, så finns det ingen annan råd.
Såge jag inte upp med ett och annat här i huset, så bure det väl rakt åt skogen ".
" På landet, där patron hade annat göra, än hålla uppsikt öfver kvinnfolken, där bar ingen- ting åt skogen.
Där dög jag i mina modiga femton år ".
" Ja, på landet var det ingenting att an- märka mot Bina, men för staden passar hon mindre.
Uppstudsighet och fräcket mot hus- bönder, det är det enda hon kunnat inhämta af stadssed ".
IDUN 1904 " Nej, hvarken frun eller jag passa ju för stan, tycker patron.
Men frun får väl i alla fall taga sitt kors uppå och bli här, hon.
Men hvad mig anbelangar så — fastän frun och jag nog kunnat hålla ihop till döddagar — tror jag, det blir bäst, att jag nu begär min orlofssedel och ger mig åstad och försöker, om jag kan bli bättre i lag någon annan stans ".
" Jag menar fruntimrena bli kollriga af stads- luften!
Ja, ryk hon och drag åstad så långt vägadt är.
Gärna för mig! "
Men som herrn ingen orlofssedel skref, tyckte sig Bina efter ett par dagar böra göra en på- minnelse därom.
" Ånej, det är väl inte Binas mening ", sade frun förskräckt.
" Nog trodde jag, att vi skulle hålla ihop i alla våra da ' r ".
" Bina skall väl inte gå åstad och gifta sig ", sade patronen fräckt.
" Ja, det vore förstås en annan sak ", med- gaf frun.
Bina sade aldrig ett ord.
Men detta hade sin grund i hennes ilska, snarare än i någon känsla af den värdighet, som låg i tystnaden.
" Var inte dum hon, Bina, och gå och gift sig.
Karlarna äro minsann inte för goda att dras med ", sade patronen.
" Nej, det skall Gud veta ", lättade sig Bina med ett ofantligt eftertryck.
" Nej, det är ju det jag säger.
Men då kan det väl inte vara något allvar med Binas flytt- sing.
Blef hon verkligen så arg för det jag var litet het om öronen häromdagen, " frågade patronen.
" Nej, om det bara vore det så — ".
Hellman såg lika förvånad som omedveten ut.
" Asch, manfolken äro ibland litet svåra, hvart hon kommer; lita hon på mig ".
" Åja Bina, besinna sig litet på saken ", bad frun.
" Bör fruns skull behöfver jag visst inte besinna mig ".
" Ja, inte behöfver Bina det då för min ", af bröt patronen, i det han envisades att icke vilja taga uppsägningen på allvar.
" Låt saken åtminstone anstå litet ", bad frun ytterligare.
Och därmed lät Bina den alldeles bero.
— " Pappa står sig ju utmärkt på ombytet ", tyckte dottern, då hon på våren gjorde för- äldrarne ett besök.
" För pappas del hade jag oroat mig för de ändrade lefnadsvanorna.
Men mamma ser däremot klen ut.
Jag, som tänkte, att mamma riktigt skulle mått väl och njutit af lugnet och de goda dagarna ".
" Jag har ju haft en sådan svår lungkatarr ", sade fru Hellman, " och den har väl tagit på mig ".
Men inom sig tänkte hon, att hon inga- lunda fått de goda dagarna på ålderdomen.
Hon kände sig tvärtom riktigt olycklig.
Efter att hafva varit så fördragsam med henne förut, kunde väl hennes gubbe icke behöft visa sig så otillfredsställd och missnöjd med alla hennes förehafvanden på gamla dagar.
" Men hvad går det åt pappa ", sade dottern, efter att en vecka hafva varit vittne till hans husliga regemente.
Modern suckade.
" Ja, jag vet inte, men jag duger då inte någonting till längre. "
" Pappa var visat för energisk och lifs- kraftig att slå sig alldeles till ro.
Hans verk- samhetsbegär måste förstås skaffa sig något aflopp.
Men mamma får lof att stå på sig och vara litet morsk, när han blandar sig i alla möjliga husliga detaljer.
Han tänker naturligt- vis inte på, hur odrägligt det blir, eller på att han tröttar och plågar mamma. "
Modern såg rådlös ut, hon hade aldrig behöft att stå på sig och löra något krig mot sin man, inte skulle hon väl kunna göra det nu heller!
Hon endast skakade på hufvudet, i enlighet — 338 - med sitt skaplynne tog hon saker och ting djupare än de förtjäna att tagas.
" Det måtte vara de gamla intressena för jaktsporten, som vaknat upp hos pappa, " an- märkte dottern en dag leende till fadern, som gripits af utrotningsbegär på mal.
" I det gamla hemmet fanns också mal, men där hade pappa annat villebråd att tillgå. "
Hellman skrattade, men jaktifvern tog ånyo fart efter dotterns af- resa.
" Här ska Bina få se hvad jag varit ute och köpt, " sade han en dag, då Bina pepprade ned pälsvaror och vinterkläder.
" Det heter mortalin och tar död på allt hvad mal heter. "
Och han satte en spruta tdl munnen och bör- jade blåsa.
" Tvi för den sure, så det luktar, " tyckte • Bina.
" Lukten fördunstar snart, " sade Hellman, ifrig och förnöjd.
" Så här ska man spruta öfver alla stoppade möbler, det sätter inga fläckar.
I april och augusti lägga målen sina larver, förstår Bina. "
" Pör mig må de lägga dem, när de behaga.
De ha ingenting fått fördärfva hittills.
Piska och lufta och hålla snyggt, det hjälper.
En töcken illaluktande smörja som den där, kan ju fördrifva både folk och fä. "
" Lukten dunstar snart bort, " förklarade hus- bonden andfådd.
" Nu sprutar jag en stund, sedan får Bina taga vid. "
" Du min skapare ", sade Bina och återvände till sina pälsvaror, mumlande ett: " När hvar och en sin syssla sköter, så går det väl ehvad oss möter. "
En af de följande dagarne klädde sig Hell- man i vårkostym.
" Jag menar kläderna krympt sedan i fjol, " sade han.
" Det är nog snarare du som lagt ut ", trodde frun och kastade en blick på mannen, hvars goda hull hittills hållits i styr genom hans rörliga lif.
" Visst inte ", sade Hellman.
Men när tiden kom för honom att krypa i vinterkläderna, visade det sig, att dessa töjt sig, och snart började de töja sig alltmera.
Han började bli slapp i hullet och förlora sin goda färg, hvilket fru Hellman med en viss oro anmärkte.
" Det är förstås stugulif och innesittande, som taga ut sin rätt ", sade herr Hellman.
Hvilken slutsats föreföll hans hustru mycket sannolik.
Hon manade på honom att söka frisk luft och motion, såsom hon ofta förut gjort.
Patronen var retlig och svår att göra till lags, men han höll en allt mindre sträng upp- sikt öfver sina fruntimmer.
" Det är då ingen smak på medisterkorfven i år ", anmärkte Hellman vid julen.
" Men den är lagad i år på samma sätt som alla andra år ", genmälde Bina.
Men hon sade det mycket fogligt, ty hon hade en tid bortåt lagt märke till, att patronen inte var vid sin vanliga friska mataptit, och då var det nog något som fallerade till hälsan.
Så visade sig också inom kort vara förhål- landet.
Han föll af och miste alldeles sitt käcka humör.
Doktorn visste inte så noga hvaruti man hade att söka anledningen härtill, men antydde sannolikheten af något inre lidan- de.
Och snart konstaterades det vara mag- kräfta.
" Det blef inte så lång tid vi fingo njuta ålderdomshvdan tillsammans, mor du ", sade Hellman en gång.
Pru Hellman kände bittra samvetskval öfver att hon så föga vetat att njuta den.
Men därom hade mannen tydligen intet begrepp, och hon var glad öfver att hon icke stridt med honom, utan burit den pröfvande dagen såsom den gladare.
" Herre Gud ", snyftade Bina.
" Jag borde förstått, att det var sjukdomen, som gjorde patron så förändrad, sedan han kom hit till stan. "
Patron såg förvånad på Bina.
Han hade ingen aning om, hur förändrad man funnit ho- nom.
Han hade funnit dessa år i staden myc- ket angenäma, det var blott dessa sista måna- der, som pröfvat honom.
" Jag undrar just, om du kommer att bo kvar i staden, mor? "
undrade han en gång och klappade hustruns hand, som, hvilade på sängkanten.
Hustrun endast vände sig bort och sväljde sina tårar.
" Både du och Bina hade allt svårt att vänja er vid stadsluften ", fortsatte Hellman.
" Hade vi ", sade Bina.
" Kanske ni flytta på landet igen. "
" Jag tänker frun blir nog där hon är, tills hennes tid kommer ", snyftade Bina.
" Utan patronen får hon nog svårt att finna sig såväl på landet som i staden. "
U R D A G S KRÖNIKAN.
C HRISTIAN LOVEN, f- Under den sistförflutna vec- kan afled å sitt sommarställe invid Stockholm f. d. professorn vid Karolinska institutet och f. d. sekretera- ren vid Landtbruksakademien, Otto Christian Loven, 67 år gammal.
Efter att vid 17 års ålder ha aflagt studentexamen, studerade han vid Karolin- ska institutet, där han 1861 blef kirurgie magister.
Se- dermera beklädde han pro- fessuren i fysiologi vid Karo- linska institutet, sekreterare- befattningen vid Landtbruks- akademien, hvarförutom han vid olika tider var repre- sentant för Stockholm i an- dra kammaren, där han ut- vecklade vetenskapsman- nens frisinthet i olika poli- tiska och kulturella spörsmål.
Som vetenskapsman visade han en ovanlig begåf- ning och skarp blick, och bland hans vetenskapliga skrifter är särskildt att nämna afhandlingen " Bidrag till kännedom om tungans smakpapiller ", hvilken ännu i dag betraktas som grundläggande för smaksinnets fysiologi.
Hans genom årtionden svaga hälsa mäktade ej ned- bryta hans energi och andliga spänstighet, hvadan han, trots ständiga fysiska plågor, kunde värdigt fylla ett så mångsidigt lifskall, som han gjort.
Ty hans intressen voro talrika och hans verksamhetsifver ofantlig.
Som människa var han behärskad af en ädel frisint- het och en djup humanitetskänsla, som gjorde att han omfattades med den största vördnad och sympati af alla, som med honom kommo i beröring.
I Stockholms vetenskapliga värld lämnar han ett stort tomrum efter sig, och äfven de många, som gjort hans bekantskap blott genom de ypperliga populär- vetenskapliga skrifter, som han utgaf, när hälsan ej tillät honom att syssla med den tyngre och strängare forskningen, skola med tacksamhet dröja vid hans minne.
Gift sedan 1866 med Elisabeth Johanna Emilia von Julin från Fiskars bruk i Finland, efterlämnar han såsom närmast sörjande maka och två döttrar, gifta, den ena med professor C.
G. Santesson härstädes, den andre med lasarettsläkaren i Hernösand, d:r Fritz Kaijser.
S: T ESKILSKYRKAN.
Vidstående bild visar det yttre af en nyligen fullbordad kyrka i Sveriges Sheffield.
Byggnaden var ursprungligen en missionshusbyggnad och en ganska bristfäl- lig sådan.
När taket hotade att störta in, ålades församlingen att försätta byggnaden i skick.
Arkitekten hr Gerdt Hallberg — • i pa- rentes en af våra duk- tigare landsortsarkitek- ter och eröfraren af första priset (stora s i l - vermedaljen) vid den ny- ligen afhållna Katrineholmsutställningen — fick uppdra- get.
Och han roade sig med att omvandla den skröpliga missionshusbyggnaden till en miniatyrkatedral i romansk
— 339 — stil.
Den är nu invigd och utgör ett bidrag till de ytterst få monumentala byggnader staden har att upp- visa, hvarförutom den är den enda kyrka, som Eskils- tuna f. n. består sig med.
OVERIGES studerande ungdoms helnykterhetsförbund * ^ (S.
S.
U.
H.)
har i dagarna haft sin fjärde års- konferens i Göteborg.
Mötet har under sina förhand- lingar bland annat antagit en resolution med uppdrag åt styrelsen att inleda underhandlingar med de skilda ländernas nykterhetsföreningar bland den studerande ungdomen om åstadkommande af samarbete i nykter- hetsfrågor.
Åtskilliga intressanta utflykter i Göteborgs omgif- ningar ha företagits.
Den gruppbild från konferensen, som vi meddela å sid. 336, återger deltagarne samlade till förhandling i realläroverkets sal.
L. BERNER FOTO.
E N MÄNNISKOBONING från gamla tider.
Som en kontrast till nutidens storstadshus, lämna vi här en afbildning af en gammal ryggåsstuga i Hjorted i Kalmar län, antagligen den enda, som finnes där i trakten.
Den ter sig onekligen mycket blygsam, men är dock fortfarande hem för människor, som där fram- lefva sitt lif under det skröpliga taket.
UT.
NOVELL F Ö R IDUN A F B R I T T A MÖRK.
, Forts, från nar 26.)
» X T e j, när du nu är här, får du väl vackert stanna. » ^ ~ Hon log med hela ansiktet och strök smekande med handen öfver Ingrids fuktiga hår nedåt kinden, friskt däfven efter promenaden i den skarpa luften.
De hade slagit sig ner vid brasan i den öppna •spiseln, Ingrid på en pall vid tant Louises fötter.
» Nå, hur är det fatt, liten? » » Åh — jag ville bara ut hit — här är så lugnt — inan får likasom ro här. » » Måste du gå så långt för att finna den, barn? » » Jag får väl gå längre vägar än så.
— — Tant, om man hade intet att ångra, intet att förebrå sig, om där funnes ingen skugga mellan nuet och det förflutna, då ägde väl hjärtat ro?
Och om ens hand aldrig gifvit hårda slag, ens läppar aldrig låtit grymma ord såra och döda, säg, då ägde väl hjärtat frid?
Och om vi öppnade vår själ för godheten, icke behöfde vi då gå så tunga, tunga vägar och icke digna af trötthet i ödemarker?
Du är lycklig, du, tant Lis, ty lifvet och lidandet ligga bakom dig, din själ är stark och god, och din hand har aldrig gjort någon ondt. » Och den mjuka handen stryker mildt och varligt öfver den unga flickans höga, bleka panna, bakom hvilken sorgens tankar tyckas vandra i ett stilla tåg.
•Och det är tyst i kammaren.
Blott vinden tjuter i mörk tonart kring knutarna, och glöden falla samman och slockna på härden.
.
.
» Sjung en af dina visor, tant Lis! » Och den gamla damen sätter sig borta vid pianot, •som är nött och illa medfaret af tidens tand.
Tangen- terna äro gulnade och gifva blott en spröd och brusten Jdang.
Och ändå är det ro och lisa i hennes veka: spel, och tonerna pärla som dropparnas fall i det upp- friskande vårregnet.
Och smärtan och oron lägga sina •trotsiga hufvuden till hvila vid den gamlas sång om » lifvets rödaste rosor, som stormarna rycka bladen af » — de ligga där som tunga, skälfvande blodsdroppar i .den svarta mullen.
Men goda andar förvandla dem till strålande r.ubiner och blixtrande juveler, foga dem samman, sten vid sten, pärla vid pärla, tills de bilda en skönt formad krona.
Och då vägen löper nedåt imot de djupa skuggornas dal, då möter dig Döden i sida, hvita kläder och fäster den strålande kronan på •din bleka panna.
Och Döden säger: » Si, Gud lät stormarna härja bland lifvets rödaste rosor.
Men Gud •förvandlar mörker i ljus och smartans blodsdroppar till blixtrande rubiner, och utan denna krona träder ringen in i himlarnas härlighet.
Och kronan strålar p å ditt hufvud, när du glider in i ljuset.
Och natt är icke mer. » Den sista tonen har förklingat, likt en andehvisk- ning.
.
.
» Det var en lunderlig sång. » &gt;Ja — jag har själf diktat orden och satt melodien itill dem.
Jj) et är nattarbete, barn. » 1904 IX.
Fru Stråhle satt i sin länstol och funderade.
Hon kunde aldrig släppa honom ur tankarna — honom, som hon kallat sin andre son.
Och hon hade svårt att förlåta sin dotter det steg hon tagit.
Det hade kommit en skugga emellan dem, och det hvilade en viss förstämning öfver hela hemmet.
Det var därför med en känsla af lättnad, som Ingrid en dag i början af april mottog ett bref från släktin- garna i Stockholm.
Det var så länge sedan de hört något från dem — skulle hon ej ha lust att skudda hemmets stoft af sina fötter och glädja dem med ett besök.
Evy längtade att få träffa sin kusin, och Stock- holm hade så mycket härligt att bjuda på just denna tid af året Ville hon icke komma?
Om hon ville!
Mer än gärna ville hon skudda hemmets stoft af sina fötter — skaka af sig alla mörka minnen från den sist förflutna tiden och känna sig fri och glad och ung!
Och inga hinder lades heller i vägen.
De voro ej längre utan tjänare, och hon kunde således utan själfförebråelser lämna dem allesammans.
Så var det då att rusta upp sin garderob, packa sin kappsäck, taga Gud i hågen och resa sin väg — en vårblå dag, då snön smälte från taken och drifvorna lågo smutsgrå, bidande förintelsen.
Och trädens grenar voro blanka af vätan och marken låg här och hvar glimmande svartbrun i det stickande solskenet.
Och stora, hvita molntappar seglade däruppe, fåglarna kvitt- rade, och hvarje den minsta vindpust var kittlande smeksam och ropade: Vår!
Vår!
RYGGÅSSTUGA I HJORTED I KALMAR LÄN.
K.
I DUN * Kusin Evy är sina föräldrars enda barn, en sjutton- årig mö, med slank och smidig figur och ett hår!
Som gyllenröd brons i färgen och mjukt och lent som silke.
1 stora, härliga vågor böljar det nedåt sidorna, då hon kammar det med elfenbenskam, och då njuter Evy af all den glans, som utstrålar från den väna bilden i spegeln.
Men egentligen har man hört så mycket talas om detta underbara guldhår, att man blifvit liksom led på det — det är nästan, som om det mistat sin gloria för det myckna ordandets skull.
Kusin Evy har också en mjällhvit hy och ett par grå, stora barnaögon och skälmska gropor i kindens mjuka hull, när hon skrattar.
Och kusin Evy skrattar ofta.
Intet enda moln har förmörkat hennes lifs vår- himmel, allt har varit sol och lek och rosor, hvarför skulle hon då inte skratta?
Hvarje hennes minsta önskan och nyck har alltifrån barndomen blifvit till- fredställd, ingen har tänkt på att sätta sig emot hennes infall och påhitt; hela huset har måst dansa efter hen- nes pipa.
Hela världen har skämt bort henne.
Och lilla Evy tycker om att bli bortskämd.
Det är hennes lifsuppgift — detta att bli bortkelad och bortklemad.
Hon har dansat sin väg fram genom lifvet, i tunna, eleganta sidenskor och siden och sammet böljande om de slanka, barnsliga lemmarna.
Och det är så roligt att dansa.
Jag tror aldrig kusin Evy tagit i en damtrasa, ännu mindre i en sopborste.
Kusin Evy i en tjänares ske- pelse!
Nej, nej!
Kusin Evy ligger till kl. 10 — 11 om rnornarna, dricker sin choklad på sängen, läser roma- ner, spelar Chopin och Grieg, broderar stiliserade blom- mor och fåglar i smältande läckra färger på glänsande siden.
Kusin Evy tycker om glada, lifliga färger, och det är högst amusant att se de många dyrbara ringarna gnistra och blinka och silket skimra mot den lilla hvita handen, då den för nålen upp och ned i det lena tyget.
För öfrigt är hennes tid en enda glänsande rad af fester, fester — operan, teatern, baler, middagar och supéer, visiter, slädpartier, konserter och matinéer.
Ja, kusin Evy kan konsten att roa sig.
Och när den an- strängande säsongen är slut och Evy fram på vårsidan börjar se litet blek och medtagen ut, då är det blott att skaffa en mängd charmanta toaletter, resa till en fashionabel badort oeh söka hvila och — förströelse på nytt!
O, kusin Evy, jag beundrar dig!
Kusin Evy är också förlofvad.
Naturligtvis är hon det.
En liten, spensligt byggd löjtnant med svart, loc- kigt hår, små, omsorgsfullt vaxade mustascher och ett par smäktande bruna ögon har vunnit hennes lilla goda flickhjärta.
Men löjtnantens hjärna är tom, hans börs ännu tommare och han själf, ja, han själf är en fladd- rande fjäril.
Stackars lilla Evy!
En lysande uniform, ett klingande namn och ett par vackra ögon äro nog icke allt här i världen.
När den danslystna lilla foten en gång blifvit trött, när det första ungdomsskimret slocknat och glädjeyran domnat och du begynner ana, att lifvet ändå gömmer något af allvar under den glitt- rande ytan — vore det då ej godt att få luta det guld- lockiga hufvudet mot ett starkt och varmt, manligt klappande hjärta — att få stilla de fladdrande fjärils- tankarna inför en lidelsedjup, tryggande och bärande kärlek.
Tror du icke det, Evy liten?
Men du skakar själfsvåldigt dina ljusa lockar — du vet intet om lidelse och glöd.
Du är kär öfver öronen i din vackre löjt- nant, och du fortfar att dansa, dansa — — Lyckliga lilla Evy!
| Förnämsta tvättmedel | äro och förblifva dock vid finare tvätt: I ' HYLINS Ekonomi-Tvål I i i och vid gröfre tvätt (byk):) I HYLINS Prima Tvätt-Tvål 1 • IIIiMMIMMIIIIllllimilimill • Ittllllllll iiiiiiiitiMiiittmiiiitiMiiiir Kusin Evys mor är en liten fin, distinguerad dam, med något mildt och stilla öfver hela sitt väsen.
Det är en djup själ, som talar ur de stålblå ögonen, och hennes konversation röjer en gedigen bildning och kunskaper i olika ämnen.
Man förstår egentligen inte hvar kusin Evy fått sin ytlighet ifrån, ty morbror Edvard är en sådan där präktig, enkel, kärnfrisk och hjärtegod natur, som tillhör männen af den gamla hedersstammen.
Man behöfver bara höra morbror Edvard skratta för att veta, att han är en hjärtans god människa.
Åh, hans skratt!
Så smittande muntert, så sjungande fylligt och starkt — det sväller ut i rummet och tyckes fylla det helt och hållet med något pärlande friskt och oemotståndligt.
Den trumpnaste min klarnar upp, och man skrattar med utan att veta anledningen till munterheten — man skrattar för skrat- tets skull.
Man kan ju ej låta bli att smittas af det.
Och bara man sitter och tänker på morbror Edvards skratt — för sig själf — börjar man skratta.
X.
Och nu var Ingrid hos morbror Edvard på besök.
Hur underligt att komma in i denna atmosfär, så helt olika den i hennes eget hem.
Allt hvad rikedom, skönhetssinne och förfinad smak i förening kunna åstad- komma, det fanns här safnladt till ett harmoniskt helt.
Och där fanns en mängd tidskrifter och böcker — allt af äldre och nyare litteratur — blommor och taflor och härliga konstverk: det var som att gå i ett museum.
Och allt hvad tant Anna rör vid blir liksom för- vandladt under hennes händer till något älskligt och vackert.
Och det är ljus och lugn ro omkring henne, och man kan inte bli häftig eller förgå sig i hennes närvaro.
Tant Anna är en hemmets goda genius — hon är » artist i hemlifvets konst. » Men att tant och morbror, som voro så förståndiga och enkla människor, kunde tillåta Evy detta ohejdade njutningslif?
Berodde det kanske därpå, att tant Annas egen barndom och ungdom förflutit så tröstlöst grå och glädjelös, i ett strängt och fattigt hem — fattigt på sol och värme och den skönhet hvarje sinne, med- vetet eller omedvetet, törstar efter.
Och nu ville hon därför gifva dottern så mycket friare tyglar, låta henne fånga så mycket af lifvets guldstoft som möjligt.
Tids nog kommer frosten — tids nog lägger lifvet sordin öfver hjärtats strängar.
Låt dem därför klinga ut, lefva, andas, sjunga — — Tids nog mister färgerna sin glans och rosorna sin doft och ljusen slockna och tomheten gapar — tids nog, tids nog.
.
.
Helt visst tänkte hon så, den goda tant Anna.
* * * En eftermiddag, då den blida vårdagern flöt in ge- nom de höga fönstren med en mild, dämpad glans, hade de båda flickorna suttit inne i Evys rum, en för- tjusande, kokett liten boudoir i rococo, den förgyllda möbeln öfverdragen med blekblått siden, en pendyl pickande på kakelugnens hvita marmorfris och luxuösa pretiosa på atenienner och småbord.
En af Evys bekanta hade så kommit på besök, en lång flicka med yppig figur, ett par glada, spelande ögon och en tunga, som hon aldrig kunde hålla i styr.
De hade suttit och arbetat och ätit af Evys utsökta konfekt och pratat — ja, pratat, det var just ordet.
Och på många omvägar halkade man så in på litteraturens område, och lilla fröken Berger förklarade lifligt, att hon tyckte allra bäst om Maria Corelli och Nataly von Eschstruth — se, Ellen Key kunde hon då rakt inte med!
Och så hade hon därhemma på sitt skrifbord ett par böcker, som hon fått låna af brodern till en hennes väninna.
» Men Ebbe Linde, ni vet, hon som är seminarist och inackorderad hos oss, säger, att de äro så rysliga, att ingen — hygglig ung flicka kan läsa dem.
Hon påstår till och med att de äro värre än Frödings » Stänk och flikar. » Tänk ni, värre än hans » Stänk och flikar » — det är allt väl starkt! »
IDUN 1904 — Jaså, hon kände verkligen till Fröding, eller var det kanske bara hans » Stänk och flikar » hon tagit no- tis om?
» Törs jag fråga hvem, som är författare till de där rysliga böckerna? » » Det vet jag inte — ingen signatur alls.
» Georg Dahna » och » Leo Dahna » heta de.
Vill fröken kanske låna dem af mig? » » Nej, tack!
Jag lånar ogärna så där i tredje hand.
Jag kan nog få hem dem från boklådan. » Och följande dag var det en viss ung flicka, som styrde sina steg till bokhandeln och begärde de båda böckerna i fråga.
Genast vid hemkomsten gick hon in i det gästrum, som blifvit ordnadt för hennes räkning, slog sig ned i den bekväma länstolen med denna känsla af lugnt välbefinnande man erfar, då inga försummade plikter vänta, utan man med godt samvete kan fråssa på den nya bok, som ligger ouppskuren framför en.
Evy och tant Anna voro ute på visiter och skulle för resten ej komma hem förrän till middagen klockan half fem.
Skönt!
Vårsolen låg in i det stora, vackra rummet, där tystnaden blott stördes af det prasslande ljud, som uppstod, då bladen vändes eller då pappersknifven rispande slet upp sidorna.
Hon läste — läste — läste.
Och kände sig gladt besviken.
Hvar fanns den grofva, råa, ohöljda sinnlig- het hon väntat sig — hvar voro alla vidriga fauner och vilda bacchanalier?
Hvad hon fann var ett ungt blod, visserligen, men ingalunda ett förskämdt.
Det klappade ett ädelt och rikt hjärta bakom orden — nåja, på sina ställen var ju tonen litet frivol, det kunde ju inte nekas — i Georg Dahna.
När hon kom till Leo Dahna, letade hon förgäfves efter något anstötligt alls.
Det var en varmt kännande och en fritt tänkande konstnärssjäl hon nu stiftat bekantskap med, och om hon mött diktaren därute i lefvande lifvet, skulle hon sagt till honom: " Du är en son af det folk, som dväljes i mitt eget rike. "
— Det var naturligtvis scenen vid badningen, som egentligen sårat den där snörräta seminaristsjälen.
Och den, som hade den mest kyska, den mest hvita klangen af alltsammans — för den, som med blicken trängde längre än till ordens yta!
— — Såå, det var alltså dessa böcker små dygdiga flickor inte kunde läsa, ännu mindre naturligtvis ha ståendes på bokhyllan.
Men att läsa dussintals missromaner utan ett uns af tanke och innehåll, det går an — ja, det går an, o Sancta Simplicitas!
* * Erik hade rest upp till hufvudstaden på några dagar i och för affärer och gjorde naturligen morbror Edvard sin uppvaktning.
En förmiddag, då han kom dit på visit, fann han endast Ingrid hemma, sysselsatt med nål och tråd inne i lilla salongen.
Han slog sig ner på en taburett vid ^ j ^.
y v $ 3$ S§ a hennes sida.
Så ovanligt tyst och f ö r b hållsam han var i dag.
Ingrid såg med en viss undran in i hans bleka ansikte.
Samtalet gick trögt och långsamt — det ville ej komma in i den rätta stämningen.
Så reser sig Erik häftigt upp och börjar en af sina vandringar öfver den tjocka smyrnamattan, som förtager ljudet af hans steg.
" Jag har träffat Esk i dag. "
Han blir stående framför systern, som fortfarande sitter framåtlutad öfver arbetet.
" Så ohyggligt tärd och affallen — minst tio år äldre. "
Hon kunde ej undgå att märka den bittra förebråel- sen i broderns stämma — hon ser ej upp, vill ej möta denna lugna, genomträngande blick.
" Han hälsade dig. "
Det uppstår en tryckande tystnad.
Ingrids fingrar syssla så nervöst och ifrigt med det hvita broderiet, att den sköra tråden brister.
Några dagar senare — en sådan där råkall morgon, då vintern mera än våren gör sig förnimbar.
Det sprakar en treflig brasa inne i morbror Edvards rum, där Ingrid slagit sig ner i den låga gungstolen med morgonposten.
Hon ser spöklikt blek och hålögd ut i den kalla, färglösa dagern, och hon känner en tryc- kande tung känsla, liknande en ångestfull aning, sam- mansnöra sitt inre.
Det var naturligtvis den här vår- förkylningen, som för med sig denna trötthet denna förstämning — dessa feberfantasier.
Hon hade gått och lagt sig ovanligt tidigt kvällen förut, redan vid sjutiden.
Hon hade som bly i kroppen och kunde icke hålla sig uppe.
Och hon hade dragit ned persiennerna, så att icke en stråle af ljus kunde tränga igenom, dragit täcket öfver hufvudet och låtit mörker och dvala fånga sig till kropp och själ.
Så ligger hon med ögonen slutna, kringsväfvad af det förflutnas tilldragelser och scener i detta formlösa kaos, som föregår sömnen.
— Hon vet icke om hon drömmer.
Hon befinner sig i en öken, förfärande i sin stora tystnad, förfärande i sin vida ödslighet.
Hon går och går, drifven framåt af en osynlig kraft.
Finnes då ingenstädes en vänligt lockande oas, finnes ingen skymt af lifvet — är det väl dödens boning hon gästar?
Men hvad är detta — detta luftiga hvita, som vajar som säf för vinden?
Hon träder närmare och finner det vara hvita vallmoblommor, jättestora, med en doft, som underligen söfver — — Endast hvit vallmo!
Och de böja sina härliga kalkar mot den hvita ökensanden som i stilla sorg.
.
.
Sakta lutar hon sig fram, griper med darrande hand om deras höga stänglar för att hålla deras böljande oro stilla och ser — ser en man med välkända, ädelt lugna, bleka drag ligga utsträckt på marken.
Ljudlöst segnar hon ned, för handen till hans hjärta — • det klappar ej — hon blir varse ett djupt sår, och när hon rycker handen tillbaka är den färgad af blod — Det är något som vill kväfva henne — hon spritter J » &gt; » &gt; » / S&gt; J&lt; / * * ^ J » 5B % J » V S5 » JV ?V T * V \ * A » KÖKSALMANACK R e d i g e r a d af ELISABETH ÖSTMAN.
Inneh.
af Elisabeth Östmans Husmoders- kurs i S t o c k h o l m.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR V E C K A N 10 Juni — 16 Juli 1904.
S ö n d a g: K l a r b u l j o n g med ostsmör- gåsar; chateaubriand med fransk p o - tatis; sparris m e d r ö r d t s m ö r; äppel- p u d d i n g med g r ä d d e Måndag: P u d d i n g af k o k t k ö t t med l i n g o n; n y p o n s o p p a med g r ä d d e o c h skorpor.
T i s d a g: Vegetariansk juliennesoppa med rostadt b r ö d $ stufvade abborrar med potatis.
O n s d a g: K o t l e t t e r af kalffärs m e d spenat; s m u l t r o n m e d mjölk.
Torsdag: Curry soppa med frika- deller; jästmunkar med sylt.
Fredag: U g n s t e k t refbenspjäll med potatis o c h ä p p e l m o s; krusbärs&amp;opp a med makaroner.
L ö r d a g: S p i c k e n sill m e d färsk p o - tatis och s m ö r; filmjölk med peppar- kakor.
340 F R Å N IDTJNS L Ä S E K R E T S.
D Ä Iduns korrespondent från den nyligen afhållna kvinnokongressen i Berlin i det senare af sina båda bref påpekade, att den högre flickskolan hade många representanter från olika land med på kon- gressen, men att Sverige, som ingalunda saknar för- mågor på detta område, trädde något i bakgrunden, anser undertecknad sig böra bemöta denna anmärk- ning genom att här nedan meddela en förteckning öfver de föredrag, som höllos af svenska kvinnor vid den nämnda kongressen.
Inom sektionen för fattigvård och sjukvård af pro- fessorskan Agda Montelius: Om principerna för en förbättrad fattigvård.
Af justitierådinnan K. Bohman: Om sjukvård i fattiga hem.
Af d:r Ellen Sandelin: Om Föreningen Röda korsets verksamhet.
I sektionen för kvinnans rättsliga ställning höllos föredrag af fröknarna Maria Cederschiöld och d:r Alexandra Skoglund.
I sektionen för folkbildningssträfvanden af Fru Anna Retzius: Om de svenska arbetsstugorna för barn.
I sektionen för sjukvård af d:r E. Sandelin: Om sjuksköterskeföreningarna i Sverige.
I sektionen för nykterheten af fröken Ina Rogberg: Om nykter- hetsundervisningen i Sverige m. m.
I sektionen för den högre flickskoleundervisningen af fru Anna Retzius: Om hjärnans utveckling i dess förbindelse till upp- fostran.
I sektionen för kommunal verksamhet af fru Agda Montelius: Om kvinnan i fattigvårds- och skol- styrelser.
I sektionen för den högre vetenskapliga bildningen af d:r E. Sandelin: Om kvinnan som läkare.
I sektionen för politisk rösträtt af d:r Lydia " Wahl- ström: Om de kvinliga rösträttsföreningarna i Sverige.
* Vid det stora möte af den internationella kvinno- kongressen (International Council of Women), som om- fattar sju millioner kvinnor tillhörande 19 olika nationer och hvari genom det Svenska nationalförbundet, icke mindre än 16 svenska kvinnoföreningar ingå, valdes vid dess nyss afslutade sammanträde i Berlin för den följande ö-årsperioden till ordförande: Lady Aberdeen från England, till förste vice ordf. fru Marie Stritt från Dresden (ordf. för det tyska Nationalförbundet), till andra vice ordf. fru A.
H. Retzius från Stockholm (ordf. för Sv.
kvinnornas Nationalförbund), till tredje vice ordf. madame Jules Siegfried från Paris (vice ordf. för det franska Nationalförbundet), till sekreterare fröken Kramers från Holland och mrs Gordon (Skottland) samt till skattmästare mrs Sandford från Canada.
SVENSKA.
v y » " » " » " &gt;.
» V~^-~^-~&gt;C * ^C ' ~^C ' ' ~&gt;S^v-^v.-^C-^.-^L.-~ ' C.^ ' v ' ^C ' ^C * ^-^ » T- ^.
- ^ - ^ - - ^ V e g e t a r i a n s k j u l i e n n e s o p p a (f. Den serveras till klar buljong, puréer 6 pers.) 2 lit.
v ä x t b u l j o n g, (1 b l o m k å l s - o c h vegetarianska soppor.
hufvud, Vs li * - j o r d ä r t s k o c k o r, 1 morot, Ä p p e l p u d d i n g m e d g r ä d d e (f. 6 pers.).
Ve lit.
äppelmos, 50 gr. sötmandel, 6 blad gel atin, 2 msk.
v a r m t vatten, 1 palsternacka, 1 stor purjolök, ty * selleri, Va lit.
spritärter m e d skidorna, 1 liten 4 del.
t j o c k grädde.
k n i p p a persilja, 4 lit.
vatten, 1 m s k.
s m ö r Till garnering: 6 päron, 25 gr. (20 gr.), 1 msk.
salt.
biseuits.
1 litet saladhufvud, 2 små morötter, 1 liten purjolök, V - i selleri, 2 msk.
s m ö r Beredning- Ä p p e l m o s e t passeras (40 gr.), 1 tsk.
socker, salt, hvitpeppar.
o c h blandas m e d den skållade o c h groft h a c k a d e mandeln samt d e t sköljda o c h i 2 msk.
v a r m t vatten upplösta Beredning: Buljongen bör kokas gelatinet.
Sist nedröres försiktigt den d a g e n innan den skall användas.
G r ö n - till h å r d t skum slagna grädden.
Massan sakerna o c h rotsakerna ansas på v a n - hälles i vattensköljd o c h s o c k e r b e s t r ö d d ligt sätt, skäras i små bitar, o c h på- form o c h ställes på is eller kallt ställe sättas jämte saltet o c h smöret i kallt att stelna.
När p u d d i n g e n skall stjälpas vatten att k o k a, m e d tätt slutet l o c k, upp, hålles formen ett ö g o n b l i c k i v a r m t o m k r.
6 tim. B u l j o n g e n silas därefter vatten.
g e n o m en i h e t t vatten ur vriden servett Den garneras m e d frukt o c h biseuits.
eller y l l e d u k, o c h färgas, o m så Önskas, med litet b r y n t socker.
P u d d i n g a f k o k t k ö t t (f. 6 pers.) Sallad hufvudet o c h rotsakerna sköljas 1 lit.
k o k t finhackad t kött, 4 ägg, 8 del.
o c h ansas samt skäras i f i n a strimlor.
gräddmjölk, 10 msk.
stötta skorpor, 1 hg.
De b r y n a s därefter väl i smöret o c h smör (skiradt), 2 msk.
korinter, 1 msk.
sockras, den k o k a n d e v ä x t b u l j o n g e n till- salt, l i t e t rifven m u s k o t n ö t.
sattes o c h soppan får k o k a o m k r.
Va tim. T i l l f o r m e n: 1 msk.
smör (20 gr.) 2 msk.
stötta skorpor.
upp ur drömmen vid ett skrällande ljud utifrån salen.
Det är klockan som slår — hon räknar slagen — åtta!
Men det sista slaget sväller ut med en egendomligt sjungande, dallrande klang — det är något på en gång af orgelbrus och en dödsringning.
Aldrig — hvarken förr eller senare — har hon hört en klocka slå på det viset.
(Forts.) Den afsmakas n o g a o c h serveras med rostadt b r ö d eller ostsmörgåsar.
RECEPT: O s t s m ö r g å s a r I I (f. 6 pers.).
1 tio- Beredning: K ö t t e t hackas eller K o t l e t t e r a f k a l f f ä r s (f. 6 pers.).
öres vattenbröd, * / h g.
smör, 1 ägghvita, males fint o c h blandas med de u p p - 7 h g.
benfritt kalikött, 1 Va P - g r ä d d - vispade äggen, gräddmjölken, d e stötta mjölk, 1 msk.
potatismjöl, / msk.
salt, %U h g.
rifven, stark ost.
skorporna, det skirade, men afsvalnade Va tsk.
hvitpeppar.
Beredning: B r ö d e t skares i t u n n a smöret samt de rensade o c h förvällda skifvor, h v i l k a bestrykas på ena sidan korinterna, h varefter massan af smakas Till panering: 2 ägg, 1 Va k^P- med smör.
Ä g g h v i t a n slås till lätt s k u m n o g a med k r y d d o r n a.
o c h blandas m e d den rifna osten.
Ost- Den hälles i en smord och b r ö d b e s t r ö d d stötta skorpor.
k k 2 l 2 B e r e d n i n g: K ö t t e t tvättas med en d u k d o p p p a d i hett vatten, skares i tär- ningar, befrias från h i n n o r o c h senor, o c h drifves 3 g g r g e n o m k ö t t k v a r n.
Färsen arbetas därefter v ä l m e d g r ä d d - mjölken, potatismjölet o c h k r y d d o r n a.
Färsen formas till aflångt r u n d a k o t - letter, h v i l k a penslas med ä g g o c h vän- das i fint stötta skorpor.
E n tackjärns- panna upphettas långsamt, smöret brynes däri, o c h kotletterna iläggas o c h b r y n a s v ä l på b å d a sidor.
Då de äro brynta, nedläggas de i en kastrull, den k o k a n d e b u l j o n g e n eller vattnet t i l l - sättes o c h kotletterna få sakta g e n o m - steka m e d tätt slutet l o c k 10 — 15 min.
De uppläggas på v a r m t serveringsfat, garneras m e d persilja o c h såsen hälles öfver.
J ä s t m u n k a r (f. 6 pers.).
1 d e l.
g r ä d d - mjölk, 70 gr. smör, 1 ägg, 1 äggula, 40 gr. strösocker, skal o c h saft af V * citron eller 25 gr. sötmandel, 20 gr. pressjäst, 350 gr. hvetemjöl, kru&amp;bärssylt eller äppelmos.
Till kokning: 1 k g.
flottyr.
med ä g g h v i t a och t r y c k a s väl tillsam- mans.
Munkarna ställas p å mjölade plåtar o c h få jäsa o m k r.
1 Va tim. F l o t t y r e n upphettas " i en järngryta, o c h när en t u n n blå r ö k stiger u p p från ytan, iläggas munkarna, t v å o c h två, o c h kokas v a c k e r t bruna.
De uppläggas p å gråpapper eller h å r d t bröd, så att flottyren får väl af rinn a samt öfversoekras genast.
De serveras hälst varma.
U g n s t e k t r e f b e n s p j ä l l (f. 6 pers.} 1 Vs k g.
ref bem.pjäll, 1 V rä&amp;k.
salt, V * tsk.
hvitpeppar, 1 tsk.
senap, 1 msk.
s m ö r (20 gr.) V2 Ht.
b u l j o n g eller vatten.
2 Till garnering: mon, persilja.
2 hg.
B e r e d n i n g: Ref benspjället, s o m b ö r vara trumfe skuret, knäeks, tvättas med en d u k d o p p a d i hett vatten, ingnides med k r y d d o r n a och får l i g g a till följande dag.
Smöret b r y n e s i en långpanna refbenspjällefc i l ä g g e s.
med den k ö t t i g a sidan upp.
o c h b r y n e s väl i ugnen, på båda sidor, samt spädes med den k o k a n d e vätskan, litet i sänder.
K ö t t e t får där- efter steka, tills det är mört, o m k r.
2 tim., under det att det öfveröses och spädes hvar t i o n d e minut.
Refbenspjället skares i v a c k r a birar ocli serveras v a r m t eller kallt, garneradt med katrinplom- m o n o c h persilja.
B e r e d n i n g: Mjölken ljummas, smöret, de uppvispade äggen, s o c k r e t o c h citron- skalet eller den skållade o c h rifna man- deln tillsättas o c h mjölet inarbetas.
Sist röres den i litet ljum mjölk upplösta jästen o c h d e g e n arbetas, tills den blir smidig och blank, hvarefter den får Köttjusen silas, skumma jäsa o m k r.
2 tim. D e n omarbetas där- efter p å b a k b o r d e t, utkallas till 1 c m.
serveras som sås.
tjock kaka och uttages m e d dricksglas till små kakor.
massan bredes p å smörgåsarna, som form, o c h p u d d i n g e n gräddas i u g n o m k r.
Midt p å h.varje kaka l ä g g e s litet krus- T i l l s t e k n i n g: 4 msk.
smör (80 gr.), dar ef tet insättas i ordinär u g n s värme 1 tim. D e n serveras m e d l i n g o n eller bär ssyl t eller ä p p e l m o s; kanterna penslas att få v a c k e r r o s t g u l färg.
skiradt smör.
3 k k p.
b u l j o n g eller vatten.
katrinplom- noga och
