# ID: svediakorp-per1561
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1904
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 24,896
# sentences: 1,216
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 2 4 (9 1 1) TORSDAGEN DEN 16 JUNI 1904 HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: F E I T H I O P 17:DE ÅRG.
HELLBERG.
förmälde, att den unga damen * ämnade träda i sin frejdade m o r m o r s fotspår.
Med anledning häraf o c h af tidigare Jenny Lind-studier i Boston (där Jenny Lind s o m bekant gifte sig o c h där bl.
a. en gata i universitets- o c h förstaden Cambridge bär " den svenska näktergalens " namn) tillskref under- tecknad mrs Jenny Maude, Jenny Linds dot- ter, s o m m y c k e t artigt o c h bestämdt försäk- rade, att hennes dotter, såväl s o m hennes tvänne söner Victor o c h Charles, v o r o m y c k e t musikaliska o c h högeligen förtjusta i sång o c h musik, men att G w e n d o l e n s röst eller hälsa icke v a r ' s t a r k n o g för att g ö r a henne stor s o m sångerska.
G w e n d o l e n Lind Maude har fått en m y c k e t omsorgsfull uppfostran o c h vistats i både T y s k l a n d o c h Frankrike för språk- o c h mu- sikstudier. "
M y daughter is a sweetlooking girl ", skrif- ver mrs Maude bland annat o c h bifogar m e d stor älskvärdhet sin dotters här bredvid åter- gifna porträtt, såväl s o m sitt eget.
H o n har alltid varit sin moder s förklarade ögonsten o c h mrs Maude har äfven gifvit offentligt ut- tryck häråt i ett litet musikaliskt verk, kalladt " R h y m e s about a little w o m a n ", s o m h o n utgifvit o c h tillegnat " G w e n n ", o c h s o m mot- tagits med stor entusiasm.
GWENDOLEN LIND MAUDE-GREGORY, JENNY LINDS DOTTERDOTTER.
UR DET FÖRNÄMA H v a d mrs Maude för öfrigt angår, känne- tecknas hon bäst af ett yttrande, s o m h o n fällt o m sig själf: " I a m a thoroughly indoor w o m a n " o c h hemmets nöjen ha alltid varit henne kärast.
H o n är m y c k e t skicklig i — klädsömnad, och det torde kanske förvåna m å n g a af Iduns läsarinnor, att mrs Maude själf tillverkat de flesta af de dräkter, s o m hon o c h hennes dotter burit.
H o n älskar L o n d o n o c h anser det vara den enda stad, där lifvet är värdt att lefva.
Mrs Maude af- slutar ett af sina bref till undertecknad med det hoppet, att än en g å n g i en snar framtid få besöka Sverige, s o m hon då icke sett på öfver tjugo år.
HLG.
NÄR HÄGGEN BLOMMAR.
ANNA SKISS A F BERG.
S IFFROR O C H Å T E R siffror i långa, änd- lösa rader.
Solen bakade på den hvita v ä g g e n midt emot, ö g o n e n svedo, o c h handen darrade.
Det var i början af juni.
I denna v e c k a slutade alla skolor, o c h de långa härliga s o m - marferierna började.
Men Margit var icke något skolbarn längre, h o n var sjutton år, hade en kontorsplats med sextio kr.
i månaden o c h skulle få fjorton dagars ledighet fram i september.
M a m m a hade brukat g å o c h stöka med packningsbestyr o c h s m å s y s k o n e n hade då varit alldeles vilda af förtjusning.
Åtta somrar å rad hade de bott på H e m - vik, o c h när sången ljöd under lugna s o m - markvällar, när " D u gamla, du friska " eller " Vårt land " s j ö n g s med friska lungors hela kraft, så var det en hjärtats lo t sång till H e m - vik, det underbara, gamla o c h d o c k alltid n y a stället.
Det var deras älskade foster- jord.
^ I år kunde de inte flytta ut; pappa gick utan plats, o c h det skulle bli allt för dyrbart för de äldsta barnen att fara ut o c h in o c h äta middag i staden.
H o n visste, att det inte kunde g å för sig o c h hon borde vara " glad o c h tacksam " för att hon fått en så bra o c h säker plats: vid fyllda 6 0 år skulle hon till o c h med få en ansenlig pension.
Men det hjälpte icke.
LONDONS ' KRÖNIKA.
J ENNY LINDS dotterdotter, G w e n d o l e n Lind Maude, sammanvigdes den 1 juni i L o n - don med en tjänsteman i engelska utrikes- departementet, mr John Duncan G r e g o r y.
Efter bröllopsceremonien hölls stor mottag- ning h o s brudens åldrige morfader, Jenny Linds make, Otto Goldschmidt, hvarest äfven de talrika o c h dyrbara bröllopspresenterna v o r o utställda.
Bland dessa märktes en af påfven Pius X sänd fotografi af h o n o m själf med autograf till bruden, hvilken är ifrig ka- tolik, ett chippendale-bord från prinsessan Christian af Schleswig-Holstein, presenter från Otto Goldschmidt, från brudgummens kolleger i utrikesdepartementet m.
fl.
Bruden bar en dyrbar slöja af brysselspetsar, ett arf af hen- nes mormor, den svenska sångerskan, o c h brudkronan bestod af orangeblommor, s o m kommit direkt från Vatikanens trädgård.
Tilldragelsen skildras utförligt i L o n d o n - pressen, ty de båda kontrahenterna tillhörde societetens högsta kretsar.
H o n hade kämpat emot gråten hela veckan, och ' just i dag var det s o m o m tårarne ej ville låta tvinga sig tillbaka.
.
H o n kände, hur de trängdes b a k o m ö g o n - locken, hur de ville s m y g a sig fram i ö g o n - vrån, o c h h o n blef riktigt stel af förskräckelse, när h o n tänkte på att gamla fröken Stering, äfven räknemaskinen kallad, skulle få se henne gråta.
Det föll inga tårar på de snör- räta kolumnerna, näsduken fick bli kvar i fickan, men när h o n k o m hem till middagen, kunde h o n ej äta.
Det satt s o m en propp i halsen, o c h hur m y c k e t h o n än sväljde, kunde h o n ej bli den kvitt.
Modern såg forskande på henne, vinkade henne in i sängkammaren o c h sade: " Det är väl ingenting galet på kontoret? "
O m den unga o c h vackra bruden har man här i Sverige icke hört något vidare sedan 1898, då redaktör B o k i en uppsats i " T h e Ladies ' H o m e Journal " (Philadelphia) " Nej, för all del ", svarade Margit o c h bör- jade ett skratt, s o m slog o m i våldsam gråt.
Modern reglade dörren, satte sig stilla o c h väntade, o c h så k o m det: " M a m m a lilla, nu M R S JENNY M A U D E, JENNY LINDS DOTTER.
IDUN 1904 — 294 — blommar häggen på Hem vik — j a g längtar så förfärligt — få Eskil o c h j a g resa ut i m o r g o n eftermiddag? "
Modern strök hennes hand o c h sade m e d en hurtig ton, s o m lät förvillande äkta: " Det får du visst, min tös, jag skall göra i ord- ning en präktig matsäck, men vill du inte hellre ha Karin med dig, Eskil är ju så liten o c h besvärlig? "
" Nej tack, m a m m a lilla, få vi bara resa ensamma, så blir det härligt. "
Det var varmt på söndagseftermiddagen, när Margit med sin lille treårige bror gick nedåt Skeppsbron.
Eskil pratade oupphörligt sådana små lustiga meningar, att han g å n g på g å n g narrade stora syster i skratt.
Men när de placerat sig högst upp på däck, blef han helt tyst o c h högtidlig och s m ö g sin lilla hand under Margits arm.
H o n s m å l o g emot h o n o m, det var s o m o m den sakta brisen med len hand strukit bort alla stingande tankar o c h upproriska känslor.
Efter en half timmes sjöresa o c h tjugo minu- ters promenad hade de nått sitt mål.
Margit ville ej g å nära villan.
Där bodde nu främmande människor, men området var stort, o c h hon kände ju hvarje stig o c h snår i den härliga löfskogen.
H ä g g o c h vildaplar blommade.
• systers knä, o c h " mors lille Olle " trallades så mjukt o c h sakta, att hans lilla hufvud sjönk mer o c h mer, o c h snart s o f han sött i Margits famn med det lilla rosiga ansiktet helt nära hennes eget.
Det blef kvällstyst omkring dem.
Sorlet från storstaden domnade bort, flag- gens bittersöta doft mängdes med lukten af fuktig ' mylla, o c h djupt in i s k o g e n risslade o c h tisslade det af alla små fågelvingar, s o m dunmjuka slöto sig kring skatter i lugna bon.
Lifssafven svällde i naturens ådror o c h fyllde äfven den ungas barm.
Sakta v a g g a d e hon barnet i sin famn, o c h skära lyckobilder drogo g e n o m hennes själ, ljusa, flyktiga, s o m drömmar i lifvets vår, när h ä g g e n blommar.
KLIPPUDDEN.
Här skönjes viken, blå o c h krum, från bergets kala Häruppe är så tomt o c h fritt.
Men n e d o m skina kyligt hvitt i evigt skum de vågslag, vind o c h ström mot grundet pressa.
Häruppe tror j a g klippan bär blott björnbärsris o c h m o s s a.
Men sällsamt skarpt i solens sken, Det fanns ej sådan h ä g g på hela jorden s o m vid H e m vik!
Träden v o r o h ö g a och lummiga s o m jättestora julgranar o c h blom- klasarne svajade s o m snöhvita plymer för hvarje fläkt.
Den starka doften tycktes bölja s o m en skir slöja omkring dem.
Margits kinder glödde, hennes ö g o n strå- lade, hon lyfte Eskil upp på axlarne, o c h så bar det af öfver stock o c h sten ned mot den långgrunda glittrande viken.
Eskil jublade af förtjusning.
Där låg badstället, där hon lärt sig simma, och där vid den stora stenen hade h o n o c h syskonen haft hela segelflottor af barkbåtar o c h klampved.
Ute på fjorden vimlade det af söndagsseg- lare o c h från de många ångbåtarne ljödo glada melodier.
Eskil ville nödvändigt ha en båt, o c h med van hand täljde Margit en näpen barkbåt med en tändsticka s o m mast o c h en pappers- lapp s o m segel.
En kanal gräfdes i den mjuka, hvita sanden, o c h vattnet leddes in i en liten fördjupning, s o m blef en l a g o m insjö att segla på.
Så t o g s matsäcken fram, smörgåsar och plättar ströko med, o c h sockerdrickat pärlade i Eskils lilla bägare.
Han plockade violer o c h s o l ö g o n o c h tum- lade o m i det mjuka gräset s o m en liten hufvudyr, klumpig hundvalp.
Men den starka luften sökte h o n o m.
Han blef trött o c h fick krypa upp i stora Ett verksamt skönhetsmedel nya dess toilettpreparatet inverkan på är det » Azymolvinalgre » hudåkommor, ekzem, genom reformar, finnar, hudrodnader, pormaskar, skäggsvamp m.
m.
Mot hufvudvärk o c h dåsighet är » Azymolvinaigre » ytterst och uppfriskande vid bad nervsystemet görande.
samt o.
d. i mun läkares F. PAUL1 ' S behagligt.
I tvättvattnet huden under utomordentligt väl- läkarekontroll vid F. Stockholm.
HalsfllJSS stående för Tillverkas Pauli ' s fabrik, mor och är » Azymolvinaigre » för muskel- o c h o c h katarrala å k o m m o r eller b l e m - o c h svalg behandlas enligt fram- intyg AZYMOL.
bäst genom gurgling med hjässa.
kristalliskt ur granitens sten, med glitter, s o m i ögat skär, små spegelytor blossa.
Och bländad hälft af färg o c h ljus, i mättnad slutes blicken säll kring synens purpurminnen.
Och djupt ur djupen slår ett brus; ett tonsvar ekar bergets häll.
Och i ett haf af solig dröm med saltfrisk vind o c h ekoström i hänryckt hvila bada själ och sinnen.
GUSTAF ULLMAN.
SELMA LAGERLÖFS HOLLANDSKA ÖFVERSÄTTARLNNA.
J A G B E F A N N mig i Holland för att stu- dera de Tolstoyska anarkisterna, hvilka under ledning af den kände histologen prof. van Rees grundat en koloni i den lilla byn Blaricum nära Zeudersee.
En dag, då jag inträdde i professorns arbets- rum, gick han mig lifligare än vanligt till mötes och beklagade, att han under gårdagen för- gäfves sökt anträffa mig.
" Jag hade en dam på besök här ", fortfor han, " som gärna velat se och tala äfven med er, men hennes tid var så upptagen, att hon ej kunde invänta er åter- komst. "
Jag såg förvånad på honom.
" Det var en af Hollands mera, för att ej säga mest be- märkta kvinnor ", tillfogade han.
Min förvåning stegrades.
" Naturligtvis känner ni till henne — Margaretha Meijboom " — han såg frågande på mig, och då jag alltjämt teg, fann han sig föranlåten att fortsätta med sin iörklaring.
" Det är denna Selma Lagerlöfs intelligenta öfver- sättarinna vi ha att tacka för största delen af de skatter, som från nordens litteratur kom- mit oss till del.
Hennes begåfning är lika säll- synt som mångsidig, och den insats hon gör i kvinnosaken här, liksom i allt öfrigt framåtskri- dande, är storartad.
Hon kom hit för att råd- göra med mig om en del koloniplaner hon hade, MELLINS FOOD och då hon hörde, att ni vistades här, ville hon gärna tala litet med er om svenska för- hållanden.
Om också er tid blir strängt upp- tagen, då ni kommer till Haag, skulle jag råda er att ta tid från något annat till ett besök hos henne.
Jag är förvissad om att hvad ni än åsidosatt, kommer ni att anse samvaron med henne som en vinst. "
Jag skrattade åt hans entusiasm och lofvade lägga hans råd på minnet.
Så kom jag till Haag.
Efter mycket sökande fann jag hennes hus alldeles vid den berömda parken het Bosch.
" Margaretha Meij- boom translatrice " läste jag på dörren, som ledde ut till gatan.
Jag ringde på, en tjänarinna öppnade och jag befann mig direkt insläppt i en tambur.
I Holland har man nämligen ej ens förstuga gemensamt med husets öfriga hyres- gäster, utan man hyr, enligt engelskt bruk, hvar sin afskilda del af huset.
Fröken Meijboom var för närvarande upp- tagen, men tjänstflickan tog mitt kort och bar in det till henne.
Inom några minuter kom fröken Meijboom ut.
Hon var en medelålders dam med ungdomligt smidig figur och lifliga bruna ögon.
Jag tror, att hennes yttre skulle ägt något ännu mera fängslande för mig, om hon ej burit den af dräktreformföreningen fast- ställda kostymen, hvilken verkar uniformerande och gör, att det karaktäristiska hos personlig- heten undanskymmes.
Hon hälsade mig hjärt- ligt välkommen på danska, hvilket språk hon talade utan någon för mig skönjbar brytning, och bad mig tala till henne på svenska.
För att vi skulle få vara fullkomligt ostörda, tog hon fram en pappskylt, på hvilken stod: " Niet te huis " och hängde den utanpå dörrskylten, en anordning, som förekom mig både löjlig och praktisk.
Sedan jag på ett så tillfredsställande sätt det var mig möjligt svarat på hennes frågor angående vår litteratur och våra sociala sträf- vanden, ansåg jag mig berättigad att i gen- gäld få en redogörelse af henne för hennes väg till den nordiska litteraturen och särskildt Selma Lagerlöfs arbeten.
" Skall j a g börja från allra första början '? "
frågade hon litet skälmaktigt.
" Helst, " sade jag, " såvida det ej tröttar er. "
" Min far ", och hon nickade rörd åt porträttet af en äldre prästman, som prydde ena väggen — " tillhörde den liberalt kyrkliga riktningen och var präst i Amsterdam.
Han fick en gång i uppdrag att skrifva om den nordiska religionen och måste då lära sig skandinaviska språk.
Han kom därvid att läsa de gamla isländska sagorna, och då han, allt efter som han läste, berättade dessa för oss, väckte de i vårt hjärta en varm kärlek och ett lifligt intresse för nordens land och folk.
Sedermera fick j a g i mina händer en bok, som innehöll danska folk- visor.
Åh, ni kan ej tro, hur vackert orden klingade i våra öron, och hur sången gick genom hela vår varelse!
V i hade verkliga högtidsstunder med den sångboken. "
— Hennes blick fäste sig med stilla saknad vid porträttet på väggen.
Hon drog en suck och fortsatte: " Då jag blef 15 år gammal, gaf min far mig en dansk grammatik.
Jag satt vid mitt sybord och studerade den, men så ofta någon främ- mande kom in, måste jag skyndsamt gömma undan den och ta fram sömnaden.
Det ansågs nämligen på den tiden mycket opassande för damer, och i synnerhet för unga flickor, att lära främmande språk.
Den första norska bok jag läste var Björnsons " Arne. "
Den tilltalade mig så, att jag måste öfversätta den, och det dröjde ej länge, innan jag var färdig med detta arbete.
Jag fick 3 gulden för den öfver- sättningen " — hon såg på mig och skrattade.
" Jag vill tillstå för er ", fortfor hon, " att då jag hade denna summa i mina händer, kände jag af Läkarekåren erkändt bästa näringsmedel för barn och sjuka.
Finnes på Apoteken samt hos — P R O F g r a t i s o c h f r a n c o från Axel Specerihandlarne.
Zennstrand, SEPiE —
— 295 — för första gången kärlek till penningen.
Jag gick allt vidare framåt i mina språkstudier och den djärfva idén mognade mer och mer hos mig att taga öfversättarinneexamon. "
" Öfversättarinneexamen ", upprepade j a g — " många slags examina har jag hört, men den aldrig. "
" V i ha det så här-i landet ", fortfor hon, " man förhöres inför domstolen i sina språkkun- skaper, och anses man godkänd, får man ett diplom, som berättigar en att gifva ut öfver- sättningar.
Med bäfvan, ja, nästan med ångest motsåg j a g denna examen, domstolsledamöterna märkte mitt sinnestillstånd, och aldrig skall j a g glömma deras rörande godhet att taga af sig sina skräckinjagande peruker och kappor, så att j a g kände mig stå som en medmänniska inför medmänniskor.
Nå — j a g gick utan svårighet igenom denna examen och började gifva lektioner i danska.
Den rent svenska litteraturen tog nu också mitt intresse.
V i ha en skandinavisk läseförening, som bildats för omkring 20 år sedan, och till denna hade kom- mit en bok af Tor Hedberg, som i hög grad fängslade mig.
Ni känner den naturligtvis — " Judas ".
Åh, den är härlig!
Jag började genast öfversätta den och boken har nu här sett två upplagor.
Efter en tid kom j a g öfver " Gösta Berlings saga " på danska.
Med sin folkviseton och sin sagostämning verkade den så betagande på mig, att j a g gick som i drömmar veckor efter det j a g läst den.
Naturligtvis var detta en bok, som j a g brann af lust att öfversätta, och då arbetet var färdigt, gick jag till min förläggare med det.
Han läste igenom öfver- sättningen, men vägrade att låta trycka den, anseende innehållet blott vara pjollrigt nonsens.
Jag vände mig då till en annan förläggare, men fick samma svar.
Man såg medlidsamt på mig för denna, som man ansåg fixa idé att hålla på en så talanglös bok.
l a g lät då små- stycken af boken inflyta i tidningar, men människorna ställde sig oförstående gent emot den, då de rent af funno den barockt löjlig.
Man tycker väl nu, att j a g borde låtit afskräcka mig från vidare försök att få min öfversätt- ning tryckt, men j a g hade nu en gång för- älskat mig i boken, j a g visste hvad som fanns i der, och j a g ville, att mina medmänniskor skulle Ta erfara något af min egen glädje, då ja&lt;r läste den.
Jag ställde nu mina steg till förläggarne i Amsterdam.
Den ene efter den andre gaf mig nekande svar, och j a g hade nästan börjat förtvifla, då j a g slutligen kom till förläggar Becht.
När han läst igenom den, såg jag genast på hans ansikte, att han för- stod, hvad den var värd.
" Nå väl, j a g vågar försöket att ge ut don " — sade han, och ej heller har han någonsin haft orsak att ångra denna sin dristighet ", slutade hon med en glimt af tillfredsställelse så väl i ton som blick.
" I år ger han ut den fjärde upplagan af boken.
Om j a g rätt tänker efter ", började hon ånyo " tror j a g knappast, att någon bok så nedträngt till holländarnes hjärtan som denna. "
" Hvad menar ni då om Fredrik van Eedens Lille Jo- hannes? "
af bröt j a g, " Den tyckes vara natio- nens glädje och stolthet. "
" Liksom van Eeden själf, — man må nu höra till hans sociala beundrare eller motstån- dare ", sade hon med eftertryck.
" Mitt yttrande afsåg blott de öf v ersättningar, som flyttats öfver till holländska språket.
Gösta Berlings saga gjorde Sverige med ens till sagans och poesiens stamland, dit vår längtan drog oss.
Snart följde Selma Lagerlöfs öfriga böcker.
" Osyn- liga länkar ", hvar och en en äkta pärla i littera- turen, så " Drottningar i Kongahälla " och " En herrgårdssägen. "
" Antikrists mirakler " är den enda af hennes böcker, som j a g ej tyckte om.
Jag menar nu ej formen, den är j u alltid lika IDUN 1904 betagande — utan innehållet.
Det har varit mig alldeles omöjligt att öfversätta den, enär j a g aldrig känt mig ett med innehållet — grund- tanken i boken svär mot min egen öfvertygelse — socialismen och kristendomen stå j u där som två fientliga makter!
Nej, nej, hur bedårande än vissa skildringar voro i denna bok, min uppfattning af dessa båda mäktiga rörelsers förhållande till hvarandra kunna de dock ej ut- plåna.
Hennes sista bok " Jerusalem " finner j a g sällsynt vacker, i synnerhet första delen " I Dalarne. "
Jag anser denna bok som den bästa Selma Lagerlöf skrifvit.
Jag kan ej minnas, att j a g någonsin läst något, som varit mycket bättre.
Det finnes i denna en harmoni och ett herradöme öfver fantasi och form, som man sällan möter hos en modern författare. "
Jag berättade nu, att j a g från ganska tro- värdigt håll hört berättas, att Selma Lagerlöf för närvarande vore sysselsatt att på uppdrag af regeringen skrifva en läsebok för folkskolan.
" Er regering tyckes alltså förstå, att man skall gifva folket det allra bästa, om man vill fordra något godt och ädelt af det tillbaka, " sade hon.
Hon lämnade mig sedan en katalog öfver de svenska, norska och danska böcker, som funnos i Skandinaviska läseföreningen.
I den svenska litteraturen voro af nyare förfat- tare Sigurd och Gustaf af Geijerstam talrikast representerade.
" Jag har i dagarne fått hem några andra böcker från Sverige ", sade hon och visade mig Heidenstams " Karolinerna " och den " Heliga Bir- gitta ", " men j a g har ännu ej hunnit läsa dem. "
Då j a g upplyste henne om att dessa båda böcker tillhörde vår diktkonsts dyrbaraste skatter, tycktes hon bli förvånad och lofvade tillse, att de öfversattes till holländska.
Hon hade läst något af Heidenstams poesi och funnit den underbar, men som romanförfattare var han henne främmande.
Frödings dikter kände hon till och hoppades inom kort få se en del af dem öfversätta till holländska.
Levertins färg- mättade verskonst var henne ej heller obekant, men våra yngre poeter däremot voro henne främmande Mina ögon föllo på flere band af Ann Charlotte Edgrens arbeten, hvilka stodo i en bokhylla.
" Jag finner ett alldeles särskildt bohag i fru Edgrens författarskap ", sade fröken M.
" Det ligger något så modigt och sannings- kräfvande i det.
Hon och Ernst Ahlgren voro märkliga och betydande företeelser inom den skandinaviska litteraturen på sin tid.
— " Men " K ni Tvätt-Siden till Klädningar " Har ni aldrig personligen sammanträffat med henne? "
frågade hon vidare.
" Jo, hon är g o d vän till en af mina bästa vänner, och j a g har råkat henne där någon gång.
Jag har den uppfattningen af henne, att hon blir varm och entusiastisk för allt hvad hon kan upptäcka en smula skönhet uti, och j a g vet, att de, som äro hennes nära vän- ner, hålla mycket af henne. "
" Jag trodde, att de svenska kvinnorna voro delade i två partier: Ellen Keys beundrarinnor och hennes motståndarinnor ", sade fröken M.
" Ej hvad j a g vet — men partier och parti- väsende är mig så främmande, att j a g ej med anspråk på tillförlitlighet kan yttra mig därom ", svarade jag.
50MATOSE Erkändt bästa Blusar å 90 ö r e pr meter, tull o c h portofritt, offerera Schweizer &amp; C o, Luzern S 6, (Schweiz).
Sidentygs-Export.
— Kungl.
Hoflev.
I l l l l I I Illll I I l l l l l l l l l l l l l l l I I Ull I l l l l l l l I Illll " Ellen K e y säger att lyckan för en kvinna ligger i moderskapet och hängifvenheten åt den man hon älskar.
Hvad är er tanke om detta hennes yttrande? "
— " Att lyckan är något så individuelt, att ej ens Ellen K e y med all sin subtilitet kan ge ett generelt uttryck åt den ".
— " Das Gltick liegt im Vergloich sagt Ihr grosser Strindberg ", erinrade mig en gång en tysk skrifställare, och j a g anser Strindbergs definition ligga sanningen närmast. "
.Till min lättnad gick hon nu öfver att tala om denne vår mest beryktade skriftställare, och jag berättade henne, hur man upprepade gånger utomlands velat beröfva Sverige äran af att ha frambragt honom.
V i talade sedan om tidningen " Lento ", ett internationelt organ, behandlande bland annat de olika strömningarna vid Europas universitet.
Fröken M. är hufvudredaktrice för tidningen och på hennes uppmaning lofvade j a g bidraga med några skildringar från Ryssland.
Då vi så talat litet om hennes koloniplaner och Fredrik van Eedens världsframtidsdrömmar och tiden var inne för mig att taga afsked, gaf jag prof. van Rees ett tyst erkännande af att ha haft rätt.
IDA BÄCKMANN.
F R A N KVINNORÖSTRÄTTSKONG-RES- SEN I B E R L I N.
Bref från Iduns korrespondent.
Berlin i juni 1904.
" LJ VARFÖR ska ' kvinnor- \ ' na ha rösträtt? "
fråga- de mig en gång för icke länge sedan en tidningsman i en af våra småstäder.
Om den mannen haft den för- månen att få närvara vid den nu afslutade Frauen- stimmerechts-Konferenz,skul- le han fått så många öfver- tygande svar på den frå- gan, att han säkerligen gått omvänd därifrån.
Kongres- sens förhandlingar voro vis- serligen privata, men endast — fortfor hon och böjde sig fram emot mig med ett uttryck af spändt intresse — " nu måste ni säga mig er tanke om kvinnan par preférénce i Sverige, er vidt beryktade och be- undrade Ellen K e y. "
Det var visst tionde gången man på de två veckor j a g vistats i Holland riktat denna uppmaning till mig, och hvarje gång hade j a g måst göra mina inter- lokutörer besvikna.
" Jag känner så litet till Ellen K e y ", sade j a g motvilligt, " hvarken hon själf eller hennes författarskap har i ringaste mån intresserat mig. "
&amp; MISS SUSAN B.
A N T H O N Y, j d e * b ^ m ä r k e l s e n a t t a U - mänheten icke ägde tillträde.
Majoriteten af de dele- gerade hälsade med glädje pressens representanter väl- komna, ty, såsom v. ordföranden, jur. d:r Angspurg mycket riktigt anmärkte, vi ämnade icke säga, och gjorde det icke heller, något, som världen icke kunde få veta, och vi kunde icke vara pressen annat än tack- samma för att den historiska handling, som där skulle äga rum, komme till allmänhetens kännedom.
Denna handling bestod i konstituerandet af ett Världsförbund för kvinnans rösträtt, till hvilket stadgar och program diskuterades och antogos.
De nationer, som nu an- slöto sig till förbundet och som följaktligen blifva hvad engelsmännen kalla " charter members ", voro följande fem: England, Holland, Sverige, Tyskland, och Förenta Staterna.
Själen i förbundet är utan tvifvel Amerika.
Det var där, som för två år sedan i Washington den första internationella kongressen för kvinnans rösträtt hölls, och det var från amerikanarna inbjudning nu utgått till bildande af Världsförbundet.
Många voro också de representanter, som från nya världen kommit hitöfver för att bjuda och begära hjälp i det stora arbetet för kvinnans frigörelse ur traditionens urgamla bojor.
Det krafthöjningsmedel.
Okar aptiten i hög grad.
Erhålles på apotek.
IDUN 1904 — 296 — i u n 1111: I M 111 II fingo rösträtt, var att rösta bort en sådan ur parla- mentet ".
Hon slöt med en uppmaning till de närva- rande kvinnorna att arbeta, ihärdigt arbeta tillsammans.
" Men ha vi det då inte bra som vi ha det? "
Det är en fråga, som mött mig många gånger, särskildt från gifta kvinnor, som föra ett lyckligt familjelif.
Om vi ha det bra, om vi ha goda männer och ett godt hem, så låt oss icke glömma att det finnes tusentals kvinnor, våra medsystrar, som föra en usel och bekla- gansvärd tillvaro under trycket af orättvisa lagar och fördomar, som aldrig kunna ändras och besegras annat än genom ett samfälldt arbete.
Dessa samhällets stac- kars offer, de kunna icke arbeta för sig, så må då vi arbeta för dem!
Lanolin- Sana-Tvål.
(Garanterad ren, neutral, mild och öfverfet.
l Bästa I BarntYål!
2 5 öre st. °-&lt;8S&gt;-° Grumme i § ' * • • J.
W.
&amp; Son i Stockholm.
SOMMARMINNEN ERAN SATERSDA- iiiiMiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiiii L E N I NORGE.
A F HELGE SANDBERG.
var med ganska mycken undran och ovisshet de läm- nade " frihetens land ' ' för att i den stat, hvars flaggas färger (svart, hvitt, rödt) lära betyda " strängt vi regera ", uppträda i den ännu så ömtåliga frågan om kvinnans rösträtt.
Då för några år sedan rösträtts- frågans äldsta förkämpe i Amerika, den nu 84-åriga miss Susan B. Anthony besökte Berlin, fick hon näm- ligen på ett högst oväntadt sätt göra bekantskap med den tyska polisen.
Hon hade afsändt ett bref och därvid användt sina vanliga kuvert, som buro den amerikanska rösträttsföreningens " motto: " Taxation wilhout representation is tyranny ".
Några timmar efter sedan brefvet lagts i lådan, återlämnades det till henne af en polisman, som äskade närmare upplysnin- gar om hennes person.
" Der brydder Blomar av alle slagar, dei ventar berre på Solveirsdagar.
Der brydder Blomar av kvarei Rot, som ventar Sol efter länge Nott. "
(Gunnar Torgjeisson fra Sätersdalcn.)
D E T är nog många stockholmare, som ännu hafva i friskt minne det norska bonde- ungdomslaget, som uppträdde på Skansen sist- lidne sommar, enkannerligen de tvänne paren från Sätersdalen, med deras egendomliga ba- stanta dräkter och gro- teska " gängar, " hvilka syntes oss som gengång- are från längesedan svun- na tider.
Ännu ringer i mina öron omkvädet iden gamla färöiska dansvisan " Ormen dan länge ": Den kvinnliga rösträttsrörelsen i Tyskland är ännu helt ung och betraktas af många, särskildt de konser- vativa, med oblida ögon.
Icke förty hade det offent- liga möte, som utlysts att i går kväll hållas i Bech- steinsal, samladt en utomordentligt talrik publik.
Tyvärr kunde lokalen icke rymma alla, som strömmat dit för att se de utländska delegerade och höra dem tala.
En halftimme före mötets början var salen så fullsatt, att den utanför stationerade polisen fann sig föranlåten att stänga dörrarna, en synnerligen välvis åtgärd.
I Tyskland är det praxis vid alla offentliga möten att vid sidan af talarestolen ställa ett bord för polisens räkning.
Men dessa rättvisans tjänare hade i går kväll den artigheten att icke infinna sig å ämbetets vägnar, hvilket föranledde en af mötets arrangörer, jur. d:r Angspurg, att yttra sig i ett humoristiskt anförande, som framkallade stormande applåder.
Publiken visade sig från början synnerligen välvil- ligt stämd, entusiasmen växte med hvarje ny talarinna, som uppträdde, och applåderna öfvergingo slutligen till formliga ovationer.
Jag träffade efteråt en mycket för- siktig tyska, som på vår inrådan gått dit, och hon förklarade med tårar i ögonen, att om alla " kvinnosaks- kvinnor " talade så och vore sädana, som dem hon nu hört och sett, då behöfde kvinnorörelsen icke få några fiender.
Säkert är, att vi svenska kvinnor ha mycket att lära af andra nationer, särskildt den amerikanska, som alltifrån barndomen vuxit sig in i lifvets allvarliga arbete.
Hela hennes person bär vittne om, att hon hör till dem, som känna, att hvar människa är skyldig att göra sin gärning i samhället.
Hon tycks ha funnit sin i arbetet för kvinnans rösträtt, som icke kan annat än vinna på att bland de sina räkna en så begåfvad, älskvärd och behaglig kvinna, som vetat att så väl bevara sin kvinnlighet.
Jag skulle önska, att hvarje rösträttskvinna ville betänka, huru viktigt det är för henne att bevara sin kvinnlighet.
Öm den går förlo- rad, hvad nytt hafva vi då att bjuda samhället?
Det är just som kvinnor vi vilja arbeta och öfva inflytande.
" Vi vilja ha rösträtt ", yttrade mrs Catt, " för att rösta såsom kvinnor, icke som män ".
Då j a g något senare under min vistelse vid Helsingborgsutställnin- gen fick en inbjudning, att med en älskvärd Kristianssandsfamilj göra en tur till den mångbe- sjungna, men förr så un- dangömda och svårtill- gängliga dalen, var j a g icke sen att antaga in- bjudningen.
Till Sätersdalenliksom till R o m gå många vä- gar, men den genaste och billigaste från Helsing- borg var utan gensägelse vägen genom Danmark.
Hur öfverraskad blef j a g icke vid Helsingborgs färjestation tidigt en vacker julimorgon, då j a g löste biljett ända till Fredrikshavn på Jylland och endast betalade kr.
6,25 för densamma.
Där ser man zontariffens verkningar!
Jag törs icke tala om hvad denna väglängd skulle kosta i Sverige.
Från det luftiga Fredrikshavn med sina här- liga salta bad och goda hotell kvistar man hvarje morgon så lätt öfver Skagerak till Kri- stianssand, dit man kommer på kvällen.
Där välkomnades j a g af mitt värdfolk, herr och fru O. (Inom parentes vill j a g nämna, att herr O. är välbeställd jernvägstjänsteman vid Sätersdalsbanan, och hans intelligenta fru är en bekant till mig från Amerika-tiden.)
Vid inträ- det i deras trefliga hem var det en röst, som ropade: " Ni ska ' inte tro, att vi, rösträttsrörelsens ledare, icke arbeta på Nya Zeeland.
Vi ha så mycket att göra med att lära kvinnorna, huru de skola bära sig åt.
De måste uppfostras.
Ja, det behöfver nu männen också — på Nya Zeeland.
När vi rösta, utgå vi från den principen, att vi ska ' rösta på bra män; om mannen inte kan styra och behärska sig själf, så duger han inte till att vara med om att styra ett land.
Så- dana vilja vi inte ha.
Det första vi gjorde, när vi t r E " D t L D f \ U O O Det bär allt mer och mer uppåt, och tåget stannar till slut vid Byglandsfjords station, (se ill.!)
omkring 250 meter öfver hafvet, järn- vägens ändpunkt.
Nu är man vid ingången till den 190 kilometer långa Sätersdalen och träffar här på en rikt befolkad bygd, med godt hotell " Breidablick " (se ill.!)
och andra moderna bekvämligheter.
På stationens restau- rant, med sin " peis ", afätes en finare middag, bestående bl.
a. af den delikataste laxöring från fjorden.
" Dansen glyme ' i Halli.
So dansa me då i Ring!
Glae ria Norigs Menn te Hildating. "
Det var med ganska mycken nyfikenhet publiken betraktade en delegerad från Nya Zeeland, som presen- terades af ordföranden såsom den där hade röstat till parlamentet tre gånger.
Det var en fryntlig medel- ålders dam, som såg sig omkring med glad, leende min.
Men så hade hon också mycket att vara glad öfver.
För det första, därför att hon var från Nya Zeeland, som enligt hennes utsago är det bästa land på jorden.
För det andra, därför att hennes lands kvinnor åtnjuta alla medborgerliga rättigheter, och slutligen därför att hon blilvit ombedd att inför denna publik tala om sitt land.
Göra då Nya Zeelands kvin- nor något godt med sin rösträtt?
undrar kanske mån- gen.
Jag vill svara med att förtälja, hvad denna dam berättade från sitt land, eller ännu bättre, jag ger henne ordet.
| 3 var hemmets sladdrande papegoja, Lori, som på detta gemytliga sätt ville hälsa en svensk yngling välkommen till Norge.
Och då jag hjärtligt skrattade åt situationen — skrattade hon med af full hals, det älskvärda kreaturet, Så begåfvo vi oss iväg, mitt värdfolk och jag, och togo första tåg på den nya, bekväma, 78 kilometer långa Sätersdalsjärnvägen, som för det mesta följer den slingrande och forsande Otterelfven; en vild natur med höga berg å ömse sidor, i hvilka tåget rusar genom den ena tunneln efter den andra.
På något afstånd från järnvägen ser man den vackra och stora Vigelandsforsen, som delar sig och sluter en liten ö i sin brusande famn.
" Er Börn?
D e her ifra B y e n?
Hva "?
.
.
.
.
Har De mange Den ärade läsarinnan får ursäkta, att j a g som gammal hederlig ungkarl blef mäkta för- bluffad öfver dessa tämligen närgångna frågor, men lugnade mig snart, då j a g erfor, att det O O A f l " T • L I.
S t BYGLANDSFJ O R D E N.
I god tid bestiga vi den lilla ångbåten " Dölen " (Bonden), som alternerar med " Bjoren " (Bäfvern), båda trafikerande den omkring 5 mil långa och smala Byglandsfjorden.
V i pre- senteras för kapten Sveinungson, en kraftig och jovialisk man, som i unga dagar lär ha varit " en nok så grei gut ".
Så berättades det bl.
a., att han varit en af dalens käckaste dansörer, som tagit de djärfvaste sprången i Sätersdalens " gängar ", hvilken dans vi stockholmare som nämn dt, sågo på Skansen i fjor.
Bland passagerarne ombord märktes ortens länsman Haugå, en ståtlig säterdalstyp, som mycket förundrade sig öfver, att så få svenska turister besöka dalen.
Detta beror nog mest på att den nya järnvägen, som leder dit, är så föga känd.
Förut har dalen ansetts för att vara en af Norges otillgängligaste — oaktadt den varit belägen i det sydligaste Norge — emedan den icke hade direkta kommunikationer med de andra närgränsande dalarna.
Bergen, som omsluta dalen och fjorden, äro ej så värst höga, men så mycket brantare.
En stadsresa till Kristianssand var stundom förenad med många svårigheter och tog flere dagar i anspråk, ja, fororna måste på somliga branta A n n v v ä ä n n d d e e s s i i s s t t ä A ä l l l l e e t t för.
för.
v v a s n l i g t s a l t.
Hos ä r k e r F ö d a n.
Det specerister.
IDUN 1904 — 297 — " stöilens " mjölkförråd, och snart bullade vi upp vår middag på grönaste äng i gassande solsken, och vid präktigaste aptit och humör inmundigade vi den " deiliga flöde- niseiken ".
Luften var så lätt och ren och klar och alla vedermödor voro som bortblåsta.
Herre Gud!
hvad det var lätt att sjunga och hvad Jörgensens — i Sverige nästan okända — vackra " Säterpigens visa " klingade bra där- uppe!
HOTELL » BREIDABLIK » I SATERSDALEN.
I Wilh.
Beeker, 11 iiniiiiilimillilhllinitllii E — Kungl.
Hofleverantör.
— = 5 Malmtorgsgatan, = z 1 E E E E E E z E z E E E iiiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiiiiiii Ur STOCKHOLM.
jj sjukvårdsafdelningen: Bråckband, af grått mollsk.
o. ljust fårsk.
pr st. kr.
1: 85 E Bråckband, med p e l o t t med blå infattning „ „ 2: 25 E Bråckband, helt af ljust fårskinn e:a starka „ „ 2: 75 E Bråckband, anatomiska, ljust fårskinn.
.
.
„ „ 3: 65 E Bråckband, af glacéskinn, smidiga „ „ 3: 75 E Bråckband, utan fjäder, anatomisk r a n d - E pelott, med 45 m m.
bred elastisk lif- E g ö r d e l o c h 25 m m.
bred elastisk lårrem „ „ 3: 85 E Bråckband, för halfvuxna „ 1: 85 E Bråckband, för barn „ „ 1: 40.
3 H ö g e r eller venster torde uppgifvas.
E Dubbla bråckband af dessa kvalitéer betinga d u b b l a E priser.
E Priskurant franko på begäran.
E n DIN GOSSE.
N Å G R A R E F L E K T I O N E R A F E Y V O R STEEN.
(Forts. o.
slut.)
A ställen delas eller omlastas.
Länsman Haugå bor i en af dalens största socknar, Bygland, där han eger ett vackert hus, synligt utåt fjorden.
Här är äfven det mycket besökta Som- merhj emmet beläget.
På Men vi skola längre upp i den vackra fjorden, och sedan vi slussat och kommit upp i Åraksfj orden, landstiga vi till slut vid Fröys- näs brygga.
Min kristianssands-värd, som känner alla människor häruppe, skakar hand med statsrådet och stortingsmannen Lars Lie- stöl, som sitter vid bryggan och genomögnar sin post.
Och denne ger min värd några vänliga vinkar att bara ta ägaren till Fröysnäs turiststation, Olav Torbjörnson, " med storm ", som orden föllo, så skulle vi nog få stanna där några dagar.
Vid framkomsten till det hemtrefliga, röd- målade tvåvåningshu- set låg Olav Torbjörn- son i fönstret — iklädd sin besynnerliga natio- naldräkt, som mest be- står af ett enda plagg onämnbara, bastant skinnskodda på visst STATSRÅDET ställe — och bligade LARS LIESTÖL, stinnt på oss med en viss förundran.
Hur min värd " med storm greiede sägen ", fingo vi de bästa rummen och blefvo snart hemmastadda.
Äfven husets kvinnfolk voro klädda i national- dräkter, dessa mera klädsamma, och bestående af korta, tjocka, veckrika vadmalskjolar, ända till tre stycken, den kortaste ytterst med lifstycke och läderbälte samt hvit långärmad skjorta, som dock icke lär räcka längre än att den nätt och jämt slipper in under kjortelns (eller rättare kjortlarnas) öfverkant.
På hufvudet knytes på ett eget sätt en färg- rik hemväfd sjalett.
Afven i hvardagslag bäres silfversmycken.
Kvinnorna passade upp på oss på bästa sätt.
Mjölk, ägg och " fladbrö " saknades ingalunda, och själf va drogo vi upp många lifvade laxöringar ur den fiskrika fjor- den.
Så en eftermiddag skulle vi bestiga gårdens Säter.
Den ginaste vägen togs.
Den gick ut- med en liten fors, och var så brant, att vi mångenstädes knappast fingo fotfäste, utan måste oftast dröja och bokstafligen underlätta hvar- andra.
Visserligen fanns en något bekvämare väg för fyrfota kreatur till sätern, men det var en alltför lång omväg, Men uppåt bar det, och efter ett par timmar voro vi uppe på Fröysnäs-sätern, en hög platå med präktiga betesmarker, där åtskilliga lador lågo kring- strödda.
Utsikten var hänförande.
Af säterns ägare hade vi fått lof att taga för oss af t?
Fred, Sä - te - ren l i g - g e r min Hyt-te Skjult " bag de s n e - d ä k - t e i Fjel-de; Der v- sräs - ser min Hjord på det en - som-me Sted, Be- 7 — t - 0- vog-tet af Bjer-ge-nes v ä l - d e.
Der l y - d e r min # - Sang, den-ne j u b - l e n - d e Sang, om N o r - r i - g e s v &lt;h.
M ' ' \ - ±U — J F r i - b e d og / ' l-Tfl-f-^ 1 1 - • " I N TT P Å detta sätt umgås med sin gosse är k icke lätt och går icke utan många och dagliga små försakelser, men det har också sin rikliga belöning i den kärlek med sin särskilda rörande lilla prägel af beskyddande ömhet, man får i utbyte.
När man efter den sedvanliga " omstoppnin- g e n " på aftonen känner ett par små seniga armar om sin hals i ett famntag, som hotar att strypa en.
åtföljdt af ett: " Ah, hvad jag tyc- ker vådligt mycket om mamma!
— Det fins ingen så stilig som mamma i världen! "
— då tycker man att hvad man satt till af egen be- kvämlighet och trefnad och egna förströelser är ett ringa pris för hvad man fått i utbyte.
Eller när en storartad afstraffning ägt rum, oeh tårarna rinna strida utför ett par icke allt för rena små kinder, och man hör det snyf- tande bedyrandet: " Jag ska ' aldrig göra så mer — jag är så ledsen för att mamma är så ledsen! "
och känner, hur hela det lilla varma hjärtat flyger emot en i ånger och ' kärlek — då har man en känsla af att hvad man här vunnit, är väl värdt det offer man gjort.
g sy-nes jegStemmenhar Ä - Iff — re; I — Der ti - dob-belt Klang, Ja, der er la la la la la la la la la la la så •7- dci - ligt at la.
Som det ännu drog en tid, innan säterjäntan kunde komma, gjorde vi upp eld på härden och torkade våra strumpor samt lade oss på skinnfällarne i jäntans ' säng och togo oss en liten siesta.
Ändtligen hördes på afstånd hen- nes rop på kossorna: - &gt; — t Kom Kö - ya, Kö - ya, kom!
(Forts.
Glöm ej Jubileumsfondens sparbössor!
t Tiden flyger och innan du vet ordet af har du en lång ung herre framför dig, som med största omsorg sköter sina gryende mustascher och sin eleganta chevelyr!
Som är ytterst noga med sina stärksaker och halsdukar i den mån han så hafva kan, och utomordentligt ömtålig om sin värdighet — på samma gång man och barn i den lustigaste, mest förbryllande sam- manställning.
Så många individer — så många olika na- turer, och lika många olika behandlingsmetoder, så att några regler, som här kunna gälla för alla, är det j u omöjligt att ställa upp — men finns bara grunden, den enda bestående: för- troendet, kvar, är den största betingelsen för ett godt afslutande af uppfostrans svåra värf gifven och den mor, som en gång vann gossens, behåller nog ynglingens, ser det än tidvis ut som om hon förlorat det.
Må hon, i så fall, blott vara vis nog, att, äfven om det vållar henne inte bara bedröfvelse, utan också oro — icke söka tilltvinga sig det igen, något som med säkerhet blott medför motsatsen.
Jag kände en gång en mor, som hade en 18-årig son.
En kväll sent — klockan var öfver 11 — kom han och frågade efter port- nyckeln — han ville gå ut en stund.
— Modern såg litet förvånad på honom, men då han icke tycktes hågad att meddela henne något vidare, lämnade hon honom nyckeln med en blick djupt in i hans ögon och de orden: " Jag litar på min gosse! "
Klockan blef 12 — 1 — 2 och han kom icke.
Hon hade svårt att somna, men hon gjorde det slutligen och vaknade åter, då han
IDUN 1904 — 298 — stod vid hennes säng tillsammans med sin syster, som han hämtat vid ett af snöhinder försenadt tåg — • hon skulle komma som julklapp åt modern — och hela huset gen- ljöd af glada förvånade utrop, hag- lande frågor och svar, jubel, skratt och gråt om hvartannat midt i natten.
han förlorad för alltid!
Låt honom gärna känna att han gjort dig sorg — men banna inte — förebrå inte i häftighet och vrede!
— Sköt lugnt om honom som en sjuk, innan han ännu är redig nog att förstå dig, och tala sedan med honom hvad ditt hjärta bjuder.
Det är ett fall — ett sådant, som en man icke borde låta komma sig till last — men den, som reser sig igen med före- satsen att se till, att han står på säkrare fötter nästa gång det gäl- ler, behöfver icke känna det som en fläck på karaktären — det är ej något, som behöfver lämna andra spår efter sig än i ett viljekrafti- gare aktgifvande på sig själf i fres- telsens stund.
Icke ett ord sade modern om den oro hon utstått, hon ville icke låta sonen ana att ens det ringaste tvifvel på honom fått makt med henne, och då han plötsligt såg på henne med ett litet skälmaktigt me- nande leende, drog hon blott hans hufvud till sig och kysste honom.
Han sade sedan många år efteråt på tal om detta, att moderns af- skedsord den aftonen och den blick, som åtföljde dem, varit hans skydd Kanske är det någon, som nu inte bara då, utan många gånger tycker, att j a g så uteslutande talat sedan.
om mor och son, att det förefaller som om jag ansåge att fadern in- Detta att i rätt tid släppa den genting betydde, när det gäller so- sortens föräldramyndighet man äger nens uppfostran.
Vare något sådant öfver ett barn • — att när den tid- långt ifrån mig!
Jag anser det punkten kommer, att de själf va tvärtom för den största lycka, då anse sig, och i många fall äfven modern kan visa sonen på fadern äro vuxna män och kvinnor, också som ett exempel att följa, när det behandla dem därefter, ge dem rätta gäller sedlig kraft — eller de egen- måttet af frihet, låta dem tänka skaper, som f. ö. utmärka en man i själfständigt och handla på eget an- I N T E R I Ö R A F D E T N Y A KEMISKA L A B O R A T O R I E T I U T R E C T.
FRAN VÄNSTER ordets vackraste betydelse — för- svar, är nog en af uppfostrarens TILL H Ö G E R: P R O F E S S O R E R N E A R R H E N I U S, P.
V A N R O M H U R G H, utom att hon i många fall, där hen- svåraste uppgifter.
J.
H.
V A N T HOFF OCH COHEN.
nes egen erfarenhet icke räcker till, Bara att lugnt höra åsikter, man i fadern ju kan ha sitt bästa stöd — men jag själf anser " gröna " och omogna, i a, rent af ser på med ogillande eller rent af afskyr.
anser också, att moderns roll vid barnets upp- farliga, förfäktas med den ifver och hetta, som Och skulle sedan en gång den sorgen drabba fostran ovillkorligen är den största — många höra ungdomen till, och komma ihåg att mot- dig, så som den drabbat så många tusen mödrar gånger helt naturligt beroende på bristande tid stånd endast eggar, ja, retar till ytterligare öf- före dig, att du en dag finge se honom i ett för den, på hvilken omsorgen om familjens exi- verdrifter, det fordrar kärlek, tålamod, visdom tillstånd, som du aldrig velat tänka dig att han stens hänger — och att den gentemot sönerna och den förståelse, som har sin rot i minnet — din gosse — skulle kunna råka i — ack, ställer sig särskildt viktig, då mannens hela af den egna ungdomstiden, i en grad, som icke möt honom icke med en veklagan som vore framtida syn på kvinnan så väsent- är allom gifvet.
ligt beror på gossens och yng- Mycket är det j u också man med lingens uppfattning just af modern- glädje skulle se sina unga entu- I ett af de lyckligaste hem jag siasmerade för, men lika väl som någonsin sett, och där nu en rad det gäller att icke öfva tryck, där unga präktiga söner och döttrar stå man ogillar deras åsikter, lika vik- färdiga att träda ut i lifvet, bru- tigt är det att icke söka tvinga kade fadern leende säga: " Jag tar fram ett intresse, som icke finns, eller töserna på min del — mor får ta " som åtminstone ännu icke vaknat.
pojkarne — det är bestämdt det För att nu taga ett exempel i den naturligaste " — och det är nog stora rörelse, som i våra dagar med så.
Ju tidigare och ju mer från en alldeles särskild lifaktighet syrar grunden män och kvinnor lära att igenom alla samhällslager — jag känna och förstå hvarandra, j u menar nykterhetssaken.
Hur gärna större garanti för lyckan i ett kom- skulle man icke se son eller dotter mande förhållande dem emellan.
arbeta med lif och själ för ett så- dant mål, men hur akt- Den man, som vär- sam bör man dock icke mes vid minnet af en vara för någon direkt högsinnad, renhjärtad agitation därvidlag, så- moder, och ännu mer, vida man icke vill skada om han därtill kan läg- saken i stället för tvärt- ga hågkomsten af ett om.
Ja, jag anser t. o. i verklig mening lyck- m. att gäller det för ligt hem, kan nog al- dig att din son gar ut drig, äfven om de egna för att skaffa sig till- erfarenheterna blifva fälle att med sina vän- bittra nog, helt släppa ner dricka det glas du tron på kvinnan och nekat honom tömma på den kärlek, som al- inom hemmets väggar, lena utgör grunden för vore det visare af dig hvad som menas med att låta din mening vika ett äktenskap i sin dju- och bjuda dem hvad do paste, ädlaste betydel- åstunda i skydd af se, och hvad det inne- hemmet — såvida du bär för lösningen af icke har den makten öf- den nu så brännande ver din gosse, att du frågan om förhållandet kan förmå honom att könen emellan, inses för din skull af stå ifrån, lätt nog.
hvad han vet att du FRAN D E GAMLA OSTGOTASTUDENTERNAS KAMRATMOTE.
1.
V Y AF E G E N D O M E N V E S T A N Å.
I tron på det goda 1 2.
GRUPP AF DE I MÖTET DELTAGANDE STUDENTERNA.
HOFFOTOGRAF S. SWENSSON F O T O.
- UR KRIGSKRÖNIKAN.
1.
EN J A P A N S K T R U P P AFDELNINGS AF F Ä R D KINT-SCHAU.
ligger en kraft förborgad, som äger en förunder- lig förmåga att bära upp, att verka försonande, äfven om det egna lifvet infriat mycket få af de fagra löften det en gång gaf — och en mor, som sått den skörden i sitt barns bjärta, har gifvit det ett mäktigt vapen i handen mot den fiende till lifvets lycka, som i vår tid smyger omkring i slapphetens, modlöshetens, lifsledans gestalt, färdig att gripa sitt rof, sedan misstron väl hunnit fullborda sitt värf och gjort jordmå- nen mottaglig.
.. " ' Ja, är moderns uppgift också svår, särskildt när det gäller gossens och ynglingens upp- fostran, är segern så mycket skönare, om det en dag förunnas henne att se honom som en kraftfull, ädelsinnad, renhjärtad man, sund till 3.
KOSACKER kropp och stark i farenhet FRÅN NAGASAKI.
FÖRRÄTTANDE och blick själ, friskt tron TDTJN 1904 299 — träda 2.
GENERAL OKUS T R U P P E R S T O R M A R Y S S A R N E S B Ö N, INNAN D E S K R I D A ut i lifvet, med ljus mod, färdig till trid för, och på det goda, tack vare hans er- af den kvinna, som hittills stått honom närmast — tack vare hans moder!
UR D A G S K R Ö N I K A N.
E N DOKTORSPROMOTION i Utrecht.
Den namn- kunnige holländske kemisten och nobelpristagaren, nuvarande professorn i kemi vid Berlins universitet J.
H. van ' t Hoff, har nyligen vid Utrechts vetenskaps- akademi promoverats till medicine hedersdoktor; vid högtidligheten närvoro ett stort antal europeiske lärde, däribland äfven vår fräjdade landsman, professor Svante Arrhenius.
Promotionen sammanföll med öppnandet af Utrechts nya kemiska laboratorium, som förestås af POSITIONER VID TILL A N F A L L.
professor Cohen, och ha vi trott, att en bild från detta laboratorium med dé celebra vetenskapsmännen kunde intressera vår läsekrets.
E TT KAMRATMÖTE.
De studenter, som vid Lin- köpings högre allm.
läroverk år 1869, d. v. s. för 35 år sedan, aflade studentexamen, hade häromdagen ett animeradt möte i Klockrike prästgård samt å den natursköna egendomen Vestanå vid Göta kanal.
Af 22 ännu lefvande 35 års studenter hade ej min- dre än 18 infunnit sig och alla dessa hade klädt sig i nya studentmössor.
Deltagarne v o r o: justitierådet G.
A. Petersson, förste provinsialläkaren i Göteborgs och Bohus län G. F. Ekeroth, provinsialläkarne K.
M.
A. Wistrand i Karlskoga och G.
R. Boman i Vernamo, f. d. provinsialläkaren P. F. Landelius på Vestanå, kyrkoherdarne K.
S. Sandberg i Ö. Tollstad, O. I. Edoff i Klockrike, K. A. Ydén i Målilla, K. Beckman i Grebo, F. O. Wågman i Asby och A. Erickson i Gårdeby, komministern K.
P.
Frost i Herrberga, godsägaren frih.
IDUN 1904 — 300 - J.
A. Lagerfelt å Vrena i Södermanland, revisorn i statskontoret O. V. Regnstrand, kronolänsmannen J.
L. Boman i Kisa, läroverksadjunkten J.
E. V. Vetterhall i Helsingborg, disponenten vid Munksjö K. V. K.
Hård af Segerstad samt rådmannen i Stockholm A.
E.
J. Johansson.
En af de 2 ännu lefvande lärarne, näml.
lektor N.
C. Kindberg, var närvarande.
Till den andre, doktor A. Broman i Skärkind, afsändes telegram.
Vi återgifva i dagsnumret en gruppbild af " de gamla studenterna ", tagen å egendomen Vestanå, af hvilket gods vi äfven meddela en vy.
STÅTLIGT STALL.
Vid det stora, lady Augusta Gosling, född Hägerflycht, tillhöriga godset Näsby i närheten af Mariefred har helt nyligen arbetet afslutats å ett nytt storartadt stall.
Den ståtliga byggnaden, som ligger på passande afstånd från uppfartsvägen till slottet, innehåller bland 18 annat ett gediget och praktiskt inredt lyxstall med till- hörande sadel- och selkammare samt foderrum, ett tref- ligt gäststall och ett rymligt stall för godsets arbets- hästar.
I byggnadens midt finnes en stor och väl in- redd vagnbod, som lämnar plats för en mångfald dyrbara ekipagen Den vackra stallbyggnaden, som torde söka sin like på landsbygden, är under öfverinseende af godsets för- valtare Herr O. Hanson, uppförd af byggmästaren P.
E. Lännstrand i Hållsta.
Arkitektfirman Hallberg &amp; Leth i Eskilstuna har upprättat ritningarne.
envåningshusen, och människor, hvilka förut jämrade sig öfver den besvärliga " trappan ", kunde nu knoga sina tre trappor i höjden, utan att beklaga sig öfver andfåddhet och ondt i benen.
Men fullhet behag.
CTT STALLBYGGNAD I K RIGSMUSEET I " KRONAN ".
Som bekant skall den gamla Skansen Kronan i Göteborg bli ett krigs- museum, och man har nyligen forslat upp några kano- ner dit, hvilka skola utgöra stammen till den blifvande samlingen af krigstekniska, föremål.
De pjäser, som nu transporterats upp till Skansen, utgöras af fem 24-pundingar af dansk modell, tre d:o af Tornqvists, tre af Aschlings samt två af Chapmans modell.
Därtill komma kulor, sättare, viskare och lavetter m. m.
T. ODHNER.
f. En af Sveriges främste historici; f. d. riksantikvarien Clas Teodor Odhner, afled för några dagar sedan i hufvudstaden, nära 68 år gammal.
Född i Alingsås, blef han student i Uppsala år 1851 och år 1860 promoverad som primus till filosofie dok- tor.
Genom sin gradualafhandling, " Bidrag till svenska städernas och borgarståndets historia före 1865 ", eröf- rade han Geijerska priset och lade samtigigt grund- stenen till det historiska författareskap, som beredt honom plats bland vår häfdaforsknings främste målsmän.
Då C.
G. Malmström år 1887 afgick från chefska- pet för riksarkivet, blef Odhner hans efterträdare.
Han hade då vid sidan af sin verksamhet som pro- fessor under flere ut- ländska resor förvärfvat kännedom om kontinen- tens förnämsta arkiv och i dem, likasom under trägna studier i hemlan- det, hämtat materialet till sina, vidtskilda tid- punkter i fäderneslan- dets historia behandlande skrifter.
Bland dessa nämna vi " Sveriges poli- tiska historia under ko- nung Gustaf III:s rege- ring " samt hans afhand- lingar till trettioåriga kri- gets historia som de kan- ske förnämsta och mest SKANSEN » K R O N A N » uppmärksammade af fack- STIL!
SKÖNHET!
STYRKA!
UPPFARTSVÄGEN M ö l n l y c k e Höbler såväl SLOTTET NÄSBY ^männen, medan hans historiska läroböcker för såväl ' de högre läroverken som folkskolan gjorde författarens namn kändt af den stora allmänheten och inom vidt skilda samhällsklasser.
Dessa läroböcker voro på sin tid, 1860 — 1870-talen, epokgörande inom undervisnin- gen i historia och hafva upplefvat många upplagor.
Bland de erkännanden, som kommit Odhner till del för hans verksamhet som historiker, må nämnas leda- motskap af Vetenskapsakademien och Svenska akademien.
r v E T NYA konstindustrimuséet i vårt broderlands I r ' hufvudstad har nyligen invigts, af hvilken anled- ning vi i detta nummer meddela afbildningar såväl af själfva byggnaden med några af dess mera intressanta salar, som ock af invigningshögtidligheten med stats- rådet Hauge på talarstolen.
Denna nu fullbordade museibyggnad, som inrymmer så betydande skatter af norsk konstindustri, står som ett vackert bevis på stat och kommuns lefvande in- tresse för norskt konsthandtverks befrämjande.
En af muse ' ets drifvande krafter har varit och är allt fort- farande dess mångårige direktör Henrik August Grosch, som med aldrig sviktande nit sträfvat för museets ut- veckling.
Den nya byggnaden är belägen vid Ullevoldsveien på den gamla diakonissanstaltens tomt och rymmer inom sina murar både konstindustrimuse ' et och lokalen för Kristiania konst- och handtverksskola Museet har fått en gedigen konstnärlig utsmyckning och innefattar bland annat tre Munthe-salar, dekorerade efter skisser och under ledning af Gerhard Munthe samt fyllda af alster af norsk folkindustri, däribland en verklig skatt af nationell textilkonst, nämligen ett antal väfda, 7 — 800 år gamla bonader, som bevarat hela sin friskhet i färgen, trots den höga åldern.
Vidare finnas renässans- och barocksalar, samlingar af utsökta metallarbeten, moderna möbler och glasarbeten m. m.
3.
TILLHÖRANDE SÖDERMANLAND.
• ODHNER.
Från riksarkivariebe- fattningen afgick Odhner år 1901, efterlämnande min- net af en särdeles nitisk, framsynt och arbetsam samt tillika mycket human och välvillig chef.
År 1872 ingick riks- arkivarien Odhner äkten- skap med Emma Knös och sörjes nu närmast af hen- ne samt tvenne söner, af hvilka den äldre för när- varande är Uppsala stu- dentkårs vice ordförande och har gjort sig känd som framstående zoolog.
PA A N D R A SIDAN.
B E R Ä T T E L S E F O R IDUN A F SOFIE LING-E.
J Ä R N V Ä G E N gick tvärs igenom staden som ett svart streck och delade den i två hälfter.
Den större och förnämligare af dem — den, där det kommersiella lifvets pulsar slogo — var bättre b e b y g g d än den andra, och efter en större eldsvåda, som härjat där och sko- ningslöst jämnat hela kvarter med marken, hade nya, delvis palatslika byggnader ersatt de gamla fyrkantiga trälådorna och långsträckta hvad denna del af staden vunnit i stil- har den i stället förlorat i pittoreskt Många af de vackra trädgårdarna, som förut hade plats omkring och emellan de gamla hu- sen och hvilkas präktiga träd sträckte ut sina grenar långt öfver planken samt sommartiden äfven skuggade gatan, hade slopats för att g e rum åt bredare fasader.
Endast inne på en och annan gård kunde man ännu träffa på nå- gon ärevördig grönskande veteran, hvilken på- minde om gamla tider.
Men på andra sidan järnvägen behöll staden sin gamla karaktär.
Byggnaderna voro där i allmänhet anspråkslösa, men många af dem lågo inbäddade i grönt, och en del af tomterna sträckte sig i smala snibbar ända ner till den förbiflytande ån, ty här fanns ingen strandgata.
Åtskilligt godt folk bodde äfven här, men stadens aristokrati rynkade i hemlighet på nä- san åt och beklagade dem, hvilkas torftiga villkor nödgade till en sådan tillbakadragenhet.
Att bo på " andra sidan " järnvägen var i deras föreställning det samma som att vara " under strecket ".
Ehuru majorskan Dure under nära ett par decennier från sin fina våning på den " rätta sidan " haft utsikt öfver trädtopparne och tegel- taken i " gammelstaden ", var den ändå nästan ett terra incognita för henne, ty järnvägen föreföll henne snarare som en oöfverstiglig bar- riére än som ett medel att komma fortare fram, åtminstone när det gällde att gå tvärs öfver den till " den där utkanten därborta ".
" Naturligtvis " hade hon ej några bekant- skaper där och som hon varit alltför klen eller alltför bekväm att ingå såsom aktiv ledamot af stadens fruntimmersförening, hade hon ej heller behöft att springa omkring i fattigkvar- teren, utan hade valt den mindre ansträngande utvägen att årligen skänka en viss summa till utdelning bland stadens behöfvande.
Hårdhjärtad var hon icke.
Nej, långt där- ifrån.
K o m någon fattig stackare upp i hennes kök och bäd om litet gamla kläder att skyla sig med, så sökte hon gärna ut någon aflagd persedel från sin eller mannens garderob och sände den genom tjänarne ut till den nöd- ställde, men hon ville helst slippa " att se elän- det " själf.
Hennes nerver ledo af allt sådant, och hvarför skulle hon då onödigtvis utsätta sig för dylikt obehag.
Under många år hade major Dure anseende som en solid karl, ty han hade fått en vacker förmögenhet med sin hustru, och ehuru de förde ett godt hus och gjorde små fina tillställningar för sina vänner, så lefde de dock aldrig högt.
Förvåningen blef därför mycket stor, när det vid majorens död befanns att förmögenheten så småningom reducerats samt att änkan och den enda dottern ej hade mycket mera än pensionen att lef- va af.
I GÖTEBORG.
TILL KRONAN 1.
DEN GAMLA SKANSEN.
2.
KANONERNA M E D N Y A V A K T S T U G A N OCH U T S I K T Ö F V E R MAJORNA.
M ö b e l f a b r i k s eleganta som enkla; allt i solidt o c h förstklassigt utförande.
J.
ED G R E N F O T O.
Rikstelefon 76 14.
Allm.
Telef.
76 14.
Ritningar och kostnadsberäkningar upprättas beredvilligt på begäran.
Egna Arkitekter och Dekoratörer.
Filialer: Göteborg, Malmö.
Utställning, is S ä n g a r, S ä n g k l ä d e r, M a t t o r oeh G a r d i n e r.
PÅ VALLEN.
För majorskan var detta ett förfärligt slag.
Hennes nerver blefvo så angripna däraf, att hon måste ligga till sängs i flere dagar och ville ej se någon hos sig.
Hvad de flesta andra kalla för en olycka, var hon färdig att anse som en skam och tyckte att hon knap- L Birger j a r i s g a t a n j a
— past kunde se någon människa i ansiktet mera.
Men så var dottern Gull så mycket mera be- gåfvad och praktisk.
Af sin far hade hon fått i arf hans klara blick på saker och ting, och hans hurtiga, friska väsen.
Hon blef nu den, som fick tänka och ställa för dem båda, och det var blott pro forma som hon frågade modern till råds i hvarje- handa mera viktiga angelägenheter; — hon dref dock till sist sin mera förnuftiga vilja igenom.
Bakom hennes r y g g stod farbror häradshöf- dingen, utredningsman af boet och Gulls för- myndare, ty inför lagen var hon ännu ej myndig.
Att bo kvar i den dyra våningen lät ej längre göra sig; det insåg till och med ma- jorskan.
Men som hon ville slippa undan allt besvär, så blef det Gull, som åtog sig att springa omkring och se på rum.
Men hvem kan beskrifva majorskans häpnad och förargelse, när Gull en vacker dag kommer och berättar, att hon träffat på en så billig och förtjusande lägenhet i gammelstaden och att allt nu var uppgjordt, så att majorskan en- dast behöfde att teckna sitt namn under hyres- kontraktet.
Majorskan slog ifrån sig med båda händerna.
" Men hvad tänker du på, Gull, — är du då rent från förståndet?
Jag bo i den stads- delen?
Nej, det händer då aldrig i lifvet! "
Gull fick nästan tårar i ögonen.
Hon hade nu sprungit omkring under flere dagar på den fashionabla sidan, men ej varit i stånd att finna någon lägenhet, som passade dem.
Tre rum och kök.
Jo, det stod nog att få.
Men rummen voro små och bekvämligheterna få, ty man hade sparat för mycket på utrymmet.
Hon bekämpade modigt sin misslynthet och sade muntert: " Om mamma bara ville komma med och se på våningen — eller snarare huset — ty det är ett helt hus, ska du tro, så blefve du så förtjust, att du ej mer ville därifrån. "
" Förtjust — hur kan du tala så dumt!
Skulle jag kunna bli förtjust i något, som lig- ger på den sidan.
Nej, jag flyttar aldrig dit; aldrig — aldrig — aldrig — säger jag dig! "
" Det där får du göra om ", tillade hon med matt röst ifrån soffhörnet. "
V i äro j u inte bundna, så länge vi ej skrifvit under kon- traktet. "
" Bundna äro vi inte, men " — Gull, som stått vid fönstret och sett ut, satte sig nu bredvid modern i soffan och lade sin arm om hennes hals.
" Men? "
" Ja, det ges så många " men ", ser du, mamma lilla.
Bör det första finns det på den här si- dan ingen trerumslägenhet, som jag ej sett på, och du skulle ej finna dig vid att bo i någon af dem, så trånga äro de, fast hyran är h ö g. "
" Det vore då märkvärdigt. "
" Ja, och för det andra så har farbror Knut- son rådt mig till att hyra på andra sidan och.
.
.. " " Har han rådt dig!
Ja, jag kunde just tro det.
Han tycker naturligtvis, att allting är godt nog åt mig nu, sedan jag blifvit fattig.
— Åh — åh! "
Majorskan tog till näsduken.
Gull fann, att hon begått en dumhet.
" Men, mamma, nog vet du, att han endast vill vårt bästa, Under hela denna sista, sorg- liga tid har han visat sig vara en verklig och verksam vän till oss, och vi äro skyldiga att taga litet hänsyn till hans mening.
Men äfven om han förordade, att vi skulle bo kvar här, så skulle jag ändå, tusen gånger hellre, flytta öfver på andra sidan, förutsatt att jag finge bo just i det lilla huset jag talar om, och du skulle tycka alldeles detsamma, om du bara finge se det. "
IDUN 1904 301 — Gull kröp intill modern alldeles som en liten inställsam kattunge och tillade entusiastiskt: " Åh, mamma, vi skulle få så trefligt, så att alla våra vänner skulle afundas oss. "
Majorskan drog sig undan och sjönk ihop i soffan.
" Gull, Gull, hur kan du plåga mig så!
Våra vänner, säger du.
Det var bra att du påmin- ner mig om dem.
Hvad skulle de säga?
Ingen enda af dem skulle vilja söka upp oss därborta, det är jag säker o m. "
Gull sprang upp och stod framför modern med lågande kinder.
" Jag tar våra vänner i försvar — det vill säga våra verkliga vänner.
Och de andra — ja, finnes det någon, som kommer att skämmas för oss, därför att vi bo i gammelstaden, så skola vi ej sakna dem, utan tvärtom känna oss lyckliga öfver att bli dem kvitt. "
" Ja, så kan du tala, som har ett helt lif framför dig.
Men när man är gammal som jag, så hangar man fast vid gamla vanor och gamla bekantskaper. "
" Äfven, om de ej äro af prima sort? "
" Gull!! "
" Förlåt mig, mamma lilla, men det kominer emellanåt öfver mig en så oemotståndlig lust att vara elak.
Det är mycket fult och jag är ledsen däröfver samt skall försöka att lägga bort den otäcka vanan. "
" Ja, den är ej af prima sort. "
" Nej — däri har du rätt. "
Ett paraply blir till sist vått, äfven i det allra finaste duggregn, och Gulls upprepade argumenter verkade i längden på samma envisa sätt.
D e föllo så sakta — ett efter ett — och uppmjukade så småningom majorskans torra konvenansskäl, till dess dessa slutligen runno bort i en flod af tårar.
Gull var grym och begagnade sig af moderns svaghet i striden.
" Ja, det var hon.
.
. "
" Och kom ihåg ", sade majorskan till sist, " att om jag ej trifs därborta — och det gör jag naturligtvis inte — så flytta vi redan nästa vår därifrån igen och du får då på nytt besvär med att ta reda på en annan våning. "
Gull log ett segervisst litet leende.
" Den risken underkastar jag mig ", sade hon muntert, " men är öfvertygad om, att du, när ett hälft år gått om, inte vill byta bort vårt Eldo- rado ens mot denna eleganta våning, ifall ett sådant byte stode oss öppet.
Men lyckligt nog kommer en sådan frestelse ej i fråga. "
Majorskan drog en djup suck.
" Nej tyvärr!
Om din far åtminstone tänkt på att taga en lifförsäkring på ett tjugutusental kronor, så hade man ändå haft något att röra sig med, men ningsdagarne öfver, och först, när allting vore i ordning, lämna dem för det nya hemmet.
Att börja med hade hon visserligen gjort några svårigheter att gå in på ett sådant ar- rangemang, men när Gull försäkrade, att flytt- ningen skulle gå mycket lättare, om hon ej behöfde tänka på att modern skulle förta sig under den, så var hon glad att få sitta i lug- net hos sina vänner och lyckades intala sig själf, att detta i själfva verket äfven vore det bästa för Gull, som då endast finge " sig själf " att tänka på.
Hösten kom, utan att Gull lyckats öfvertala sin mor att göra en promenad för att bese de- ras blifvande hem.
Den gamla motviljan att gå tvärs öfver järn- vägen fanns ännu kvar hos henne och Gull började att med bäfvan tänka på den dag, då detta steg ovillkorligen måste göras, om de ville ta sin nya bostad i besittning.
Men hur hon tänkte, så fick hon en idé, och hennes för- myndare, häradshöfding Knutson, lofvade att vara henne behjälplig med dess utförande.
Att tänka på sig själf var just hvad Gull icke fick tid till, och hur praktisk och tilltag- sen hon än var, så skulle hon dock fått svårt att reda med allt på egen hand, men farbror Knutson var en god hjälpare och på så sätt gick flyttningen ledigt nog, sedan väl den nya striden, om hvilka möbler skulle säljas och hvilka som skulle behållas, väl var utkämpad.
Majorskan ville helst behålla alltsammans, men när man till sist lyckades att öfvertyga henne om, att en mindre våning omöjligt kunde rymma lika mycket som en större och att det dessutom af ekonomiska skäl vore nödvändigt att företaga en reduktion, så måste hon till sist taga skäl, men ville ingenting ha att göra med utgallringen.
Den skulle Gull få göra, men icke på några villkor sälja någonting af hvad majorskan " mest tyckte om. "
Och majorskan tyckte mest om allt sammans.
Gull kunde knappast sof va om nätterna un- der denna oroliga tid och när hon sof, voro hennes drömmar uppfyllda af länstolar, toalett- bord och kandelabrar.
D e trängdes där i bro- kigt virrvarr, till dess hon tyckte att hjärnan blifvit förvandlad till ett riktigt möbelmagasin.
En förmögen sjökapten var ägare till det lilla huset.
Han hade under några år bebott det tillsammans med sin unga hustru, men hon var nu död och hemmet därigenom upplöst.
Själf ämnade han ge sig ut på en långresa med det fartyg han förde, och byggnaden skulle därigenom komma att stå öde, kanske under många år, om han ej fann en respektabel hy- resgäst, i hvars vård han tryggt kunde lämna den, under det han var borta.
Djupt gripen som han var öfver sin förlust, längtade han att så fort som möjligt komma bort från alla dessa minnen, som talade till honom ur hvarje vrå af det öde hemmet.
När därför Gull an- mälde sig som spekulant å sin mors vägnar, var han glad öfver att få lämna huset i så goda händer och betingade sig en jämförelsevis ringa hyra därför.
I midten af september skulle flyttningen äga rum, och för att bespara majorskan allt besvär med den, var det öfverenskommet, att hon skulle bo hos häradshöfding Knutsons flytt- A.
B. Gustaf Holmbloms Kappaffär.
Saisonens / billiga I häradshöfding Knutsons salong satt en vacker septembereftermiddag ett litet sällskap församladt omkring kaffebordet.
Det var en varm dag och ehuru fönstren stodo öppna, fick man ej ändå svalt i det stora rummet.
Fru Knutson serverade kaffet, men sedan hon fyllt i kopparne, drog hon upp näsduken ur fickan och torkade sig i pannan.
" Jag tror, att det i dag är varmare än midt under högsommaren.
Fäll ner gardinen för gafvelfönstret, Elna; solen börjar att komma in där. "
Dottern lämnade sin plats och fällde ner gardinen.
" Men tänk på Gull då ", — sade Elna " som får knoga med flyttningen i den här vär- men.
Jag var hos henne en stund på för- middagen för att hjälpa henne, men blef så varm, att jag måste ta mig ett bad efteråt. "
" Ja, stackars Gull ", sade fru Knutson.
Majorskan Dure satt i en länstol och njöt af sitt kaffe.
" Det är väl, att Gull är som en riktig björn- unge ", — sade hon slappt, " det har hon efter sin far, som också kunde tåla vid hvilka stra- patser som helst, men när man har så ömtå- liga nerver som jag, så.
. "
Fru Knutsons syster, moster Tilda, satte med en liten duns ner sin tömda kaffekopp.
" Gull har nos: nerver hon också, fast de nyheter i elegantaste urval.
prislägen, utmärkta modeller.
— 38 VesteHånggatan 38.
IDTJN 1904 302 — ängs efter gatorna.
Nej, j a g för min del håller på de gamla anordni ngarna. ' '
" Och j a g håller på min hustru och tycker, att hon har fullkom- ligt rätt.
Vet ni, fru majorska, att j a g skulle ej ha någonting emot att bli er granne i gam- melstaden, om läget vore litet mera centralt. "
" Ni skämtar ", sade majors- kan, " hvem skulle vilja bo där, som ej är nödgad därtill? "}
" Nej, det är mitt fulla allvar. "
KRISTIANIA NYINVIRDA KONSTINDUSTRIMUSEUM.
FOTO F O R IDUN A F Häradshöfdingen öppnade vagns- 4.
M O D E R N N. SKARPMOEN.
1.
S E N R Ä S S A N S.
2.
R O C O C O.
3.
R U M F R Å N 175 1. dörren och hjälpte damerna i.
STATSRÅDET MATSALSINTERIÖR.
5.
MUSEETS Y T T R E.
6.
INVIGNINGSFESTEN.
Själf satte han sig på kusk- HAUGE PÅ TALARSTOLEN.
bocken och så bar det af.
Jo, hvarför inte.
Det kunde j u vara en Ut genom tullporten förbi stadsparken och rätt behaglig afslutning på denna varma dag.
vidare vägen framåt, ömsom öfver öppna fält Majorskan var så van vid att ' alla andra " Någon måste dock stanna hemma, och moster och genom vackra skogsdungar.
rodde sig bra.
att någonting annat ej kunde Tilda, som alltid var den mest offervilliga, er- Det var en sådan härlig afton och majorskan, komma i fråga.
bjöd sig därtill.
Hon led dessutom ej så myc- som nu var i sitt esse, njöt, där hon gungade " Hör nu, mina damer, j a g har ett förslag att ket af värmen som de öfriga.
fram på vagnens mjuka fjädrar.
göra. "
Häradshöfdingen skrufvade litet på pe- Plötsligt kom hon att tänka på Gull.
Ja, " Förr i världen ", sade fru Knutson, " behöfde ruken och drog halsduksknuten till rätta — nog hade det varit roligt att ha henne med man inte fara utom stan för att få se litet en vana, som han hade, när det var någonting sig på den tomma platsen i vagnen.
Men grönt — före branden, menar jag.
Då hade särdeles viktigt, som han ville komma fram Gull förstod sig i alla fall bra litet på sådana man åtminstone sin trädgärd att sitta i, när med.
här njutningar.
D e hade allt bra olika upp- man var fri från hushållsbestyr.
Men nu tän- Hans hustru kände till denna vana och und- fattning i mycket.
ker man bara på att göra våningarne så stora rade, hvad han nu hade att säga.
Man hade väl åkt ungefär en halftimme, då som möjligt och bryr sig ej om resten. "
Förvånad blef hon därför, när han blott vagnen gjorde en sväng till höger och man " Men vi ha j u vår vackra stadspark ", inföll tillade: kom in på en smalare väg, ej fullt så jämn majorskan.
som landsvägen, men med vacker löfskog på " Som ligger så långt borta, att man knap- " Skulle det inte vara svalkande att göra en sidorna.
past kommer dit en gång i veckan ens.
Och promenad i vagn nu på aftonen?
Om ni göra " Hvart komma vi nu?
Här har jag aldrig har man så blifvit sval där, så hinner man att er i ordning, så skickar jag öfver till Gustafs- varit förr. "
bli upphettad igen under promenaden hem son efter ekipage " ligga litet bättre gömda " — hon var litet hvass i rösten, den eljes milda moster Tilda — " men en liten envis unge är hon i alla fall, som afböjde all erbjuden hjälp.
Jag hade då åtminstone kunnat få ordna i skåp och lådor åt henne, men det gick inte an.
.
. "
" Då vet j a g ju inte, hvar jag sedan har mina saker, ser tant. "
Häradshöfdingen skrattade god- modigt.
" Hon är ett praktexemplar till tös ", sade han, " o c h jag är säker om, att kon, all hjälp förutan, ändå har allting i ordning redan i morgon afton. "
" Ja, och så har hon ju Lotta, som är rask och redande. "
- 303 — IDUN 1904 " S å småningom tillbaka till staden, men ge- nom en annan tull än den vi reste ut igenom. "
glimtar öfver en blomsteräng, och hon såg helt skalkaktig ut, när hon sade: Häradshöfdingen var mycket språksam i af- ton.
Han berättade ett äfventyr, som han upp- lefvat på en af sina ämbetsresor, och lyckades att så fängsla sina åhörarinnors uppmärksamhet, att de knappast lade märke till att vagnen åter var inne i staden, förrän den gjorde en svängning ner i en tvärgata och stannade fram- för ett par hvitmålade grindar.
" Ja, men j a g tror att Lotta har teet färdigt, och eftersom det är en så ljum afton, så har väl mamma ingenting emot att dricka det i träd- gården? "
Det var sant — trädgården!
D e t fanns ju äfven en sådan.
" Men är det då inte bätte att sitta under de vackra träden här utanför, än där nere ibland potatislanden? "
Häradshöfdingen sprang ner från kuskbocken och öppnade vagnsdörren.
" Jag ber att ej bli ansedd för en dålig värd för att j a g på detta sätt befriar mig från min gäst ", sade han lugnande, " men jag vet att Gull med otålighet väntar på att få välkomna sin mor. "
Majorskan kunde af bestörtning knappast ett ord öfver läpparne.
" Och jä-ä-ärn-vägen '? "
stammade hon.
få " Den foro vi öfver för fem minuter sedan, och jag tror, att ingen af oss hade något sär- skildt obehag däraf. "
Innanför staketet låg ett vackert envånings- hus på hög stenfot.
Några ståtliga träd kas- tade långa skuggor öfver gräsmattan framför detsamma och öfverst på dess trappa stod en ljus flickgestalt.
" En annan gång kunna vi sitta där, men i afton ville j a g visa dig det återstående af vår domän! "
När majorskan kom ut på verandan, till hvil- ken en glasdörr ledde ut ifrån salen, — stan- nade hon häpen.
Det var j u en hel liten idyll, detta — sluttningen ner till ån, de vackra gräsmat- torna, buskgrupperna och blomsterrabatterna.
Och så mot grannens tomt en syrenhäck och några vackra träd, nu delvis skiftande i höstens lysande färger.
Å t andra sidan utsikt öfver ängar och skogsbackar, ty huset låg alldeles i utkanten af staden.
Något potatisland syntes ej till, men i ett " hörn af trädgården fanns dock en liten afdelning för köksväxter till husbehof.
I ett nu var hon dock nere på sandgången och kom lagom för att stödja modern, som hälft vanmäktig genom öfveransträngningen, tycktes ha svårt att stå på sina ben.
Under träden på den mjuka gräsmattan var tebordet dukadt.
Lotta kom just nu uppför sandgången med sin tomma bricka, men stannade för att njuta af majorskans förvåning.
Grull fick henne i sina kysste henne på kinden. "
A r du nöjd, mamma? "
frågade stack sin arm innanför moderns.
mjuka armar och " Välkommen, mamma ", sade hon med rörelse.
" Med Guds hjälp skola vi bli mycket lyckliga här. "
Gull och " Ja, kära barn — mycket — mycket nöjd — det är öfver all förväntan — om det blott - — låge — på " andra sidan ".
Hon vände sig därefter till de öfriga med förfrågan, om de ej ville stiga in. "
N e j, icke i kväll, den första aftonen böra ni ha för er själiva, men i morgon förmiddag skola vi aflägga vårt första besök och blifva vi då väl mottagna, så skall det ej bli vårt sista. "
Med många fördomar i släptåg gjorde ma- jorskan Dure sitt inträde i det nya hemmet, men hur högt hon än ställde sina fordringar, måste hon dock tillstå, att bostaden var både bekväm och rymlig, samt att Gull anordnat allting nätt och smakfullt, samt först och främst tagit hänsyn till att modern fick sitt behof af komfort tillfredsställdt.
Majorskan gjorde " b o s y n " och Gull såg med glädje, att hennes ansikte klarnade alltmera därunder.
Rummen voro ljusa och luftiga, samt utsikten ifrån fönstren landtlig och be- haglig.
D e gamla möblerna, som under loppet af många år så småningom blifvit blekta och slitna, togo sig bättre ut här i den enkla om- gifningen än i praktvåningen på andra sidan, och majorskan medgaf, att Gull gjort under- verk.
När hon nu sjönk ner i sin egen bekväma länstol i det vackra hörnrummet, där alla hen- nes käraste minnen och tillhörigheter voro samlade, kände hon sig nästan rörd, och det var med verklig känsla som hon slöt Gull in- till sig och tryckte en kyss på hennes kind.
" Min egen kära flicka ", sade hon, " du har gjort mig en glad öfverraskning.
Hemtrefligt är här och äfven bekvämt • — i det fallet bättre än på gamla stället — men.
.
. "
" Jag unnar dig så väl att hvila, mamma lilla, men ännu äro vi ej färdiga ", afbröt henne Gull.
" Inte ännu? "
frågade majorskan.
" Men jag finner mig så väl- här.
Uthusen kunna vi ju spara med till en annan gång. "
Det ena drog öfver strålande leendet efter det andra Gulls behagliga ansikte som sol- Använd J A N S S O N K O R S E T T E R &amp; C:os TEATER OCH MUSIK.
r~YEN KUNGL.
DANSKA TEATERNS artister ha under * — " den sistförflutna veckan hemfört nya konstnärliga segrar och skänkt hufvudstadspubliken en ny serie intressanta teateraftnar.
Att hr Mantzius skulle skapa en utmärkt Harpagon Moliéres af tiden tämligen anfrätta komedi " Den girige " var man beredd på, ty denne skådespelares utomordentliga pietet för sin konst och smidiga intelli- gens låta honom behärska snart sagdt hvilka områden som helst inom karaktärsskildringens ram Hos en artist med knappare andliga resurser skulle en sådan anpassningsförmåga ovillkorligen motverkas af ytlighet i figurernas framställning, men hr M:s etsnål tränger lika djupt antingen han ristar linjerna af det nutida köpenhamnska geheimeetatsrådet, den hederlige, enkle kopparslagaremästaren från 1840-talet eller af den löjlige girigbuken från Moliéres dagar.
Emellertid innehåller själfva stycket bra litet af kärna för nutidens publik, som i Harpagon ej kan se annat än en ömklig narr, hvars allt uppslukande in- tresse: pengarne låter honom stanna på gränslinjen mellan det komiska och det tragiska som en skälm i gapstocken.
Bland de öfriga uppträdande minnes man helst hr Olaf Poulsen och fru Neiiendam som respektive kocken- kusken och änkan.
Den förres uppsluppna humör kom alldeles förträffligt till pass i ett par scener, och fru Neiiendams oförfärade munvighet gjorde nu som till — förene briljant effekt.
Men om man ej hade danskarnes rätta lynnesart så alldeles hel för sig i det Moliéreska stycket, så fick man den tillbaka aftonen därpå i Holbergs " Erasmus Montanus ", denna beska satir öfver lärdomshögfärden, där Holbergs torra ironi och mästerliga gestaltnings- konst tränga djupare än i någon af hans öfriga komedier.
Hr Neiiendam hade, man må säga hvad man vill om det rätta eller orätta i figurens anläggning för öfrigt, samlat alla nödiga ingredienser af narraktighet, öfvergifven lustighet och örfilstäck egenkärlek i en bränn- punkt, hvarur Erasmus Montanus ' gestalt sprang fram som sin egen gud.
Och kring denne den Holbergska satirdiktens främste typ placerade sig den humoristiske Peer Degn (hr Poulsen), den af sin son djupt impone- rade Nille (fru Walleen), den glittrande Lisbeth (fru Sinding) o. s. v. — alla strängt stilriktiga och dock verkande med den konstnärliga frihetens behag.
Som fyllnadsnummer upptog samma aftons program Albert Gnudtzmanns fina enaktare " I blinde ", där INGEBORG modell hr Neiiendam i en blind musikers roll åstadkom ett litet poetiskt konstverk af utomordentlig värme och stämning.
Den nästa Holbergföreställningen bjöd på " Mester Gert Westphaler ", men den historien hade vi godt kunnat afstå ifrån.
Att under nära en timmes tid höra en talträngd barberares snack — till på köpet på dan- ska, det blir något irriterande; dikten flätar för öfrigt ingen ny kvist in i baronens lagerkrans, och de age- rande artisterna föreföllo ej heller vidare inspirerade, Då var Gustav Esmanns lustspel " Det gamle Hjem ".
ehuru obetydligt äfven det, mera njutbart.
Ty i att ge ett gammalt hems helhetsstämning med dess minnen, traditioner, konflikter och poesi, äro danskarna, som vi veta, mästare.
Hela deras land med dess åldriga städer och byar mellan bokskogarne är ju som ett enda stort gammalt hem med många rum, hvari samma möbler och taflor, samma gamla pretiosa stå kvar från släktled till släktled.
Prägladt af ett minutiöst fint samspel, med fru Hennings och hrr Jerndorff och Poulsen i de vikti- gaste rollerna, vann lustspelet en succés, som dess eget ringa värde eljes ej skulle mäktat förvärfva.
Axel Betzonichs med stark och äkta poetisk känsla formade lifsbild " Guldkareten " — välkänd från Drama- tiska teatern och fru Hennings föregående uppträdande härstädes — gjorde nu som tillförene, med fru H. i den döende gamla fruns roll, ett gripande intryck, hvartill äfven bidrog hr Neiiendams karaktäristiska återgifvande af sjömannen.
I Holbergs uppsluppna fars " Henrik o g Pernille " försatte hr Olaf Poulsen och fru Neiiendam ännu en gång publiken i den muntraste stämning, och i fransmannen Curels moderna och litet tomma komedi " Figurantinden " gaf oss hr Mantzius ett sista prof på sin distinguerade och finmejslade konst; däremot var det mindre lyckligt att låta fru Hennings försvaga det goda konstnärliga intrycket af sina gummroller genom framställandet af den unga Francoises roll, ty där kunde all hennes virtuositet ej ge den nödiga illusionen.
— Och nu är det intressanta gästspelet, hvari dan- skarne ställt oss öga mot öga med sin intima scen- konst, slut.
Det har skänkt oss många stunder af oförgätlig konstnjutning och gifvit anledning till allvar-.
liga reflexioner öfver bristerna i vårt eget teaterlif, medan å andra sidan danskarne visat svaga punkter på områden, där våra artister stå på det fullmogna konstnärsskapets grund.
Men ett ha alla dessa skåde- spelare från Holbergs scen gemensamt: förmågan af ett väl nyanseradt samspel, af en ständigt lefvande och frisk fantasi och en högt utvecklad känsla för konstnärlig totalverkan.
Detta återstår ännu för många af våra artister att tillägna sig.
D JURGÅRDSTEATERN.
Sommarens första premiére i måndags afton därute i det lilla Thaliatemplet hade lockat i det närmaste fullt hus.
Stycket hette " En hustru för mycket ", var naturligtvis af franskt ursprung och behandlade naturligtvis ett äktenskapligt snedsprång med dess gifna följd: skilsmässan.
Tack vare den franska äktenskapslagens famösa artikel 298, som förbjuder älskaren och hans medbrottsling att gifta sig, kunna de franska lustspelsförfattarne, med denna paragraf som utgångspunkt, stundom bygga pikanta och lustiga situationer, hvaråt äfven en nordisk publik har roligt.
Det har varit fallet här.
" En hustru för mycket " är nämligen en särdeles fyndig situations- komedi med roande scener utan meningslöst spring i dörrarne och utan allt för vågade repliker.
Den spelas egentligen endast af fyra personer, af hvilka fröken Olga Anderson som en ung fattig flicka, den där blir er- bjuden ett proforma-äktenskap med en rik ung man, som hon aldrig sett och åt hvilken hon genom denna skenförbindelse skall bereda tillfälle att på allvar gifta sig med en annan, var den, som bäst tillvaratog styc- kets resurser.
De öfriga rollerna spelades habilt nog af hrr Barchlind och Hagman samt fru Klintberg; den sistnämnda var dock ingalunda någon mondän parisiska.
E N PRISTAGARE.
Den italienske musikförläg- garen Sonzogno, hvilken som bekant, genom anord- nandet af en operatäflan för några år sedan gafan- ledning till Mascagnis dra- matiska tonverk " Cavalle- ria rusticana ", har jämväl i år utlyst en liknande täf- lan, hvarvid första priset, 50,000 frcs, tillfallit den - 24-årige franske musikern Gabriel Dupont för hans enaktsopera " La Oabrera ".
Det nya arbetet har redan GABRIEL D U P O N T.
förvärfvats för olika ut- ländska scener och torde kanske i sinom tid äfven nå Stockholm.
Vi meddela här en bild af den unge musikern.
sista pariserfacon, Filialer: finnes i alla finare manufakturaffärer i Sverige.
Stockholm, Göteborg, Malmö, Helsingborg.
— IDTJN 1904 Beredning: B r i n g a n tvättas m e d borste o c h svagt såpvatten samt får l i g g a 12 tim. i kallt vatten.
Den påsättes 1 kallt vatten o c h får sakta k o k a o m k r.
R e d i g e r a d af 3 t i m.
samt s k u m m a s v ä l under k o k - ELISABETH ÖSTMAN.
ningen.
B r i n g a n får l i g g a k v a r i sitt Inneh.
af Elisabeth ö s t m a n s H u s m o d e r s - spad Va " fcif - » t y d e n blir d ä r i g e n o m mörare.
D e n serveras skuren i skifvor kurs i S t o c k h o l m.
F Ö R S L A G T I L L MATORDNING- F Ö R och garnerad med l e g y m e r o c h persilja.
K Ö K S A L M A N A C K 11 V E C K A N 19 — 25 J U N I 1904.
Stjndag: Grönsoppa; hamburger- b r i n g a o c h t u n g a m e d ärter; fikon- p u d d i n g m e d vaniljsås.
M å n d a g: Stekt kalfbog m e d spenat; briilépudding.
Tisdag: K r o m g ä d d a m e d skiradt smör och.
p e p p a r r o t samt p o t a t i s; m a i - senakräm m e d mjölk.
Onsdag: G r y t s t e k m e d saltgurka och l i n g o n; krusbärssoppa.
Torsdag: Grönsoppa m e d mjölk; våfflor m e d sylt.
Fredag: (Midsommardagen) K l a r b u l j o n g m e d sparrisknopp; k o k t lax med m a y o n n a i s e; stekta k y c k l i n g a r med g r ö n - salad, p u n s c h - r o m a i n e F i k o n p u d d i n g (f. 6 pers ..) 2 h g.
konfektfikon, 2 h g.
sötmandel, 160 gr. socker, 4 ä g g u l o r, 2 del.
t j o c k g r ä d d e.
T i l l f o r m e n: 1 msk.
(20 gr.) smör.
304 — Sås: 1 m s k.
smör, 2 msk.
mjöl, k ö t t - 20 min.
G r ä d d m j ö l k e n kokas med vanilj- 1 del tunn grädde.
stången o c h tillsättes d e r ö r d a ä g g - g u l o r n a under stark vispning, v i s p - B e r e d n i n g: Kalf b o g e n tvättas m e d n i n g e n fortsattes, tills k r ä m e n kallnat, en d u k, d o p p a d i h e t t vatten, h u g g e s då d e till h å r d t s k u m slagna ä g g - i t v å lika stora delar, h v i l k a gnidas in hvitorna nedröras.
K r ä m e n hälles i den med salt o c h hvitpeppar- Ä p p l e n a sköl- b e k l ä d d a formen o c h får k o k a i vatten- jas v ä l i ljumt v a t t e n o c h l ä g g e s mellan bad i u g n o m k r.
1 tim. P u d d i n g e n stjäl- köttet, s o m o m b i n d e s m e d snöre, förut pes " upp, n ä r mesta hettan afgått.
d o p p a d t i h e t t vatten.
Smöret b r y n e s i en långpanna, k ö t t e t l ä g g e s i och b r y n e s G r y t s t e k (f. 12 pers.) 4 k g.
innanlår på alla sidor, hvarefter d e t öses Öfver ell.
fransyska, 2 h g.
späck, 3 m s k.
s m ö r och spädes m e d k o k a n d e vatten ellar (60 gr.), 1 msk.
salt, 1 V2 svag b u l j o n g b u l j o n g h v a r t i o n d e m i n u t.
Till stek- ell.
v a t t e n 12 k r y d d p e p p a r k o r n.
n i n g e n åtgår o m k r.
2 tim. K a l f b o g e n skares i t u n n a skifvor, u p p l ä g g e s p å Sås: 2 m s k.
s m ö r (40 gr.), 3 msk.
mjöl, v a r m t serveringsfat o c h garneras m e d köfctjus, 1 d e l.
t j o c k grädde, / a tsk.
äpplena o c h persilja.
K ö t t j u s e n silas socker.
och s k u m m a s o c h såsen beredes p å v a n - l i g t sätt.
B e r e d n i n g: K ö t t e t bultas l ä t t o c h jus, x B e r e d n i n g: F i k o n e n sköljas väl o c h skäras i strimlor.
D e läggas därefter i en s p i l l k n m o c h få stå a t t svälla o m k r.
2 tim. i k o k a n d e vatten.
Mandeln skållas torkas o c h drifves g e n o m mandelkvarn, hvarefter d e n blandas v ä l tillsammans med sockret, äggulorna, g r ä d d e n och de svällda fikonen.
E n form smörjes med kallt smör, massan hälles däri o c h formen sättes i n i en u g n o c h p u d d i n g e n Lördag: K a l l grytstek (rester från får g r ä d d a o m k r.
Va * - ^ PP~ onsdag) m e d potatissalad; syltomelett.
stjälpes p å fat och serveras v a r m m e d vaniljsås.
RECEPT: tvättas m e d en duk, d o p p a d i h e t t vatten.
Det späckas därefter, o m så önskas.
B r i i l é p u d d i n g (f. 6 pers.) 3 h g.
E n s t e k g r y t a upphettas långsamt, tills t o p p s o c k e r, 2 / a del.
vatten, 6 stora ä g g, den blir r y k a n d e het, d å steken ilägges 40 gr. strösocker, 6 del.
g r ä d d m j ö l k, Va och b r y n e s hastigt p å alla sidor (den vaniljstång.
vändes m e d t v å träskedar), hvarefter Beredning: B r i i l é p u d d i n g beredes smöret tillsättes j ä m t e saltet.
Vätskan b ö r vara k o k a n d e, påspädes litet i helst dagen, i n n a n d e n skall serveras.
som S o c k r e t k o k a s m e d vattnet, tills d e t är sänder o c h iläggas.
K ö t t e t får därefter torrt, d å d e t omröres, tills d e t åter blir steka f ä r d i g t m e d t ä t t slutet l o c k o m k r flytande o c h har vacker, ljusbrun färg.
4 tim., vändes ett par g å n g e r under stek- N å g o t af s o c k e r l a g e n hälles i en v a c k e r ningen samt öf^veröses ofta.
Till såsen silas o c h skummas köttjusen väl.
S m ö r H a m b i i r g e r b r i n g a (f. 6 pers.) 2 y k g.
S t e k t k a l f b o g (f. 6 pers.) 2 k g.
kalf- b l e c k f o r m, som vändes rundt, så att och m j ö l sammanfräsas, köttjusen p å r ö k t oxbringa, vatten.
bog) Va msk.
salt, Va tsk.
hvitpeppar, 1 lagen täcker b å d e b o t t n e n o c h sidorna.
öfriga s o c k e r l a g e n spädes m e d spädes litet i sänder o c h såsen får k o k a hg.
torkade ringäpplen eller 6 färska Den 10 min.
hvarefter g r ä d d e n tillsättes o c h L e g y m e r o c h äpplen, 3 msk.
smör (60 gr.) Vi lit- k o k a n d e vatten o c h serveras s o m sås till p u d d Till garnering: ingen.
Ä g g u l o r n a röras m e d s o c k r e t i såsen får ett u p p k o k.
Den afsmakas m e d vatten eller b u l j o n g.
ersilja.
i m 6 l n U 2 socker, peppar höfves.
o c h salt, o m så b e - P u n s c h - r o m a i n e (f. 6 pers.).
V a n i l j g l a c e: 3 ä g g g u l o r, 50 gr. strö- socker, 4 del.
t j o c k grädde, 2 m s k.
v a n i l j - socker.
H a l l o n g l a c e: 1 k k p.
hallonsylt eller k o m p o t t, 50 g r.
strösocker, 3 del.
vatten, 1 Va d e l.
scherry, skal o c h saft af Va citron (c a r m i n).
G r ä d d e: 2 del.
tjock grädde, 1 k k p.
jordgubbssylt.
Beredning: Ä g g u l o r n a röras m e d sockret y tim. G r ä d d e n kokas upp m e d vaniljsockret o c h tillsättes de r ö r d a ä g g u l o r n a u n d e r stark vispning.
K r ä m e n hälles åter i kastrullen o c h får under fortsatt v i s p n i n g sjuda d å d e n u p p - hälles o c h v i s p n i n g e n fortsattes, tills k r ä m e n är kall.
Den slås därefter i glace- maskin o c h fryses o m k r.
10 min.
Hallonen passeras, blandas m e d sockret, v a t t n e t o c h det rifna citronskalet, citronsaften o c h s c h e r r y n samt fryses.
(O m så önskas färgas glacen, innan d e n fryses m e d litet carmin).
Strax innan p u n s c h e n skall serveras, u p p l ä g g e s d e n i v i d a c h a m p a g n e g l a s, först en skifva vanilj- glace, därefter en skifva r ö d h a l l o n g l a c e.
Sist garneras p u n s c h e n m e d d e n till hårdt s k u m slagna grädden o c h öfverst med sin sås.
A Mot fritt v i v r e | köpmansfamilj i G ö t e b o r g, får bättre, P r ä s t g å r d.
Informatorsplats önskar en u n g bättre musikalisk flicka • fullt frisk, verkl.
barnkär, enkel flicka Konfirmationsundervisn.
Önskas under plats n u genast s o m barnfröken f ö r 3 önskas af u n d e r t e c k n a d f ö r s o m m a r e n pl.
n u genast i prästgård eller p å landt- mindre barn.
Vistas v.
västkusten i s o m - mot fritt v i v r e o c h fria resor från o c h e g e n d o m hälst i Södra Sverige d ä r h o n sommaren för en gosse (gymnasist 7:1) i mar.
Svar m.
betygsafskr.
r e k o m.
o.
o m till Uppsala.
V i d l ö n fästes ej afseende kan få deltaga i h u s h å l l s g ö r o m.
Svar t. prästgård hälst v i d Västkusten o c h d ä r om m ö j l i g t äfven undervisn.
i fiolspeln.
möjl.
fotogr.
samt u p p g.
å l ö n e a n s p r å k endast p å ett g o d t hem.
Reflekterande " Ester ".
I d u n s exp.
f. v.
b.
k u n d e meddelas.
Svar t.
Axel Bergdahl, emotses snarast under adr.
F r u Elin Sti- torde sända svar till Fil.
K a n d.
JVI.
E k - I I n g n o r s k dame 24 aar af m e g e t g o d Linköping.
berg, A s c h e b e r g s g a t a n 7, G ö t e b o r g.
man, K y r k o g å r d s g.
5, Uppsala.
M familie e n s k e r pläds i familie h v o r D i l d a d, ordentlig, huslig flicka, väl kun- Resande familjer hun k a n ^sere till hjselp o g h y g g e.
H a r p a m i l j e r, som önska inackordenter * • * n i g i matlagning, bakning, sömnad, h a v t d y l i k pläds i udlandet, tåler g o d t ' torde anmäla sig snarast å I n a c k o r - INi u r s e.
t o r d e b e a k t a Pensionat Birger Jarl Birger d a m n i n g m.
m.
Önskar plats.
Svar t y s k o g engelsk o g är g o d t ö v e t i söm, deringsbyrån, Norrköping.
Jarlsgatan 11, S t o c k h o l m.
.Riks- o c h En n å g o t erfaren, villig o c h p l i k t t r o g e n " G l a d l y n t " I d u n s e x p.
f. v.
b.
samt glad i bern.
Svar till " Fineste re- A l l m.
tel. barnjungfru ej gärna under 25 år erhåller fl o d i n a c k o r d e r i n g i stad o c h p å l a n - ferenser " I d u n s e x p plats i ett t y s t h e m p å landet i början I ärarinna, s k i c k l i g i svenska ämnen, V * det förmedlas g e n o m I n a c k o r d e r i n g s - språk, m u s i k önskar plats.
V i d a r e af a u g u s t i månad.
S ö k a n d e n måste byrån, Norrköping.
Norra I n a c k.
- B y r å n Malmskilnadsg.
27 Ung k u n n a förete g o d a b e t y g o c h r e k o m m e n - kvinnl.
/ eg / t sjukgymnast uthyres 1 — 4 m ö b l.
r a m m e d k ö k.
Pris S t h l m.
R i k s aö 65.
A l l m.
111 87. pr r a m f ö r sommaren 35 kr.
Stärkande dationer.
Svar m e d u p p g i f t å l ö n e a n - större b a d o r t k u n n a 1 e l.
2, bildade önskar anställning.
Hälst v i d kurort.
\ / i d luft, v a r m a o c h kalla b a d, samfärdsel språk sändes m ä r k t " E.
A. "
u n d e r adr.
* damer, m.
trefl.
sätt, få bo näst.
fritt U n g, b ä t t r e flicka Svar till " K. O. " p.
r.
K a l m a r.
med Omberg, Alvastra, Visingsö m. m.
S. Gumselii A n n o n s b y r å, S t o c k h o l m f.v.
b.
önskar plats i ansedd familj att m o t fritt hos ensam sådan, m o t att vara ett g o d t " Vidare g e n o m F r k n de Laval, Vadstena.
D ä t t r e flicka, v e r k l i g t enkel o c h a n - vivre deltaga i f ö r e k o m m a n d e sysslor o c h D i l d a d examinerad sjuksköterska önsk.
sällskap åt värdinnan.
Svar tilll " Tref- privatvård.
Svar till " Sjukvård ", ligt sommarnöje " I d u n s e x p.
språkslös, " barnkär och van vid barns anses s o m m e d l e m af familjen.
Svar till H e l s i n g b o r g p.
r. vård erhåller t. f. af sjukdomsfall plats " Anna ", Sv.
T e l e g r a m b.
Malmö.
Inackordering på landet att tillträda genast.
Hjälp ö n - C a 18 års stilla flicka önskar plats s o m sjuksköterska önskar anställning i önskar under en d e l af s o m.
s k o l y n g l.
i skas vid vården af 3 barn samt d i v.
lättare 7f sällskap o c h hjälp i hem, d ä r h o n kan p x.
kl. 7: 2 i h e m p å landet, d ä r u n g d o m fin.
familj el- medfölja till b a d o r t.
Svar i n o m h u s förefallande g ö r o m å l.
Svar m e d och tillfälle gifves t. sjöbad, hälst salta, få anses s o m familjemedlem.
Svar till till " M.
G.
H- ", Tranås p.
r. fotografi, u p p g.
ang. löneanspråk samt o. o m möjl.
äfven segling.
Svar snarast " 1904 " Emantrelsons Trädgårdshandel, b e t y g, o m sådana finnas, torde f. v.
b.
VI u eller t. hösten önsk.
42-årigt bättre m. uppgift o m pris m.
m.
t.
Postmästare Kristianstad.
sändas t.
H r J.
M.
F o g e l b e r g, K a l m a r.
* ^ fruntimmer plats att sköta ensam Olsson, Enköping- ndervisnings v a n lärarinna, m e d ele- persons hushåll, där hjälp k a n påräknas B a r n f r ö k e n, ö n s k a s till b a y e r s k a hög- mentar- o c h seminariebildning o c h till gr of sysslorna, i brist härpå i m i n d r e fullt frisk, v a n v.
vård af späda barn, får som vistats i T y s k l a n d, söker plats.
Sv.
familj att g å frun tillhanda; h a r i flera plats frän 1 A u g.
Svar m.
löneanspr.
o..
" Höstterminen ", K a r l s k r o n a p.
r. år innehaft d y l i k plats.
B e t y g finnas.
l a n d e t o c h T y r o l e n a f e n ref. till " L.
L. "
pöste restante Upsala.
glad o c h treflig flicka önskar plats Sv.
t.
" Plikttrogen 1904 ", I d u n s exp.
I ^ o s t n a d s l r i t t anskaffas hushålls bitr., C n i familj som barnjungfru eller att vara I Tndervisningsvan lärar., s o m g e n o m g.
i Småland k u n n a under nästa Juli o c h äldre resvan d a m.
Snart barntröknar, lärarinnor m.
m.
G o d a h ö g r e lärov.
o.
vistats utrikes samt hjälp o.
biträde åt husmodern, helst platssök.
anm I n a c k.
Byrån, Hamngatan som A u g u s t i månader några gossar o c h flic- på landet.
Svar till " Händig " I d u n s exp.
är musikalisk, söker plats till hösten.
2, I I I, N o r r k ö p i n g.
kor få deltaga i Konfirmationsundervisning Svar till " Språk ", S t e n u n g s u n d p.
r. s v a r till " S.
A. "
, 9 J ä r n - C måskol el ärarinna önskar öfver s o m m a - tillsammans m e d egen son, o m snar an- ^ r e n plats i familj att läsa m e d barn P a r i s - s t u d e n t mälan göres h o s vägstorget, J ö n k ö p i n g.
skickl.
i finare såväl s o m enklare mat- ell.
att hjälpa till i hushållet.
H a r läst S k a n d.
sekreter.
el.
informator.
Bästa ref. lagning, bakning, syltning, slagt o d y l.
u p p gossar till 3:e klass i t y s k a språket som U n d e r v i s n i n g s - o. k o n t o r s v a n a.
S p r å k: får g o d plats 5 mil från S t o c k h o l m.
A d r.
m. m.
Svar till " G.
24 år ", I d u n s e x p.
skand-, tysk., eng. o.
franska Svar till " Större .Herrgård " I d u n s e x p.
Vid Vettern och Omberg i härligaste natur " Maitre de langue ", I d u n s e x p.
f. v.
b.
P l a t s v i d s k o l a C j u k s k ö t e r s k o r, värd., sällskapsd., lära- adr: Wislanda.
eller i familj sökes af språkkunnig, un- ^ rin., hushålls., affärs., o.
barnfr.
få dervisningsvan lärarinna.
Svar t.
" Lära- Informatorsplats för s o m m a r e n — ev. äf- pl.
g.
Öst.
I n a c k.
- b y r å, Braheg.
33, Sthlm.
rinna ", I d u n s e x p.
• v e n nästa läsår — sökes för u n d e r v i s - G o d t b o r d, propra rum, v a r m a o. kalla n i n g s v a n student g e n o m F i l.
k a n d I.
Inackordering bad.
RiksteL Ångf.
Vikt.
Rydberg anlöper Anderberg, E n g e l h o l m.
B o r g h a m n.
P r o s p e k t från Sv, Turist- Önskas från m i d t e n af juli u n d e r en m å - önskas af enkel, u n d e r v i s n i n g s v a n lära- föreningen eller Borghamn.
nad i g o d t o c h trefligt h e m af u n g dam.
rinna.
Svar m ä r k t - ' Syster ", i d u n s exp.
P L A T S S Ö K A N D E ÄJ|:me D o u v e t offre pension et c h a m b r e Gärna i N o r g e eller v i d Västkusten.
Svar m e d referenser o c h pris till " G o d ng, bättre, n å g o t musikalisk flicka " » ä des prix tres a v a n t g e u x p e n d a n t önskar m o t fritt v i v r e öfver s o m m a - v a c a n c e s d ' été a u x institutrices, etc. etc. kost ", I d u n s e x p.
ren pl.
i fam. på landet som hjälp m. hush.
seulement.
Paris 188:Bis B o u l e v a r d ng, glad, musikalisk flicka ö n s k a r I n a c k o r d e r i n g f. u n g a flickor i att lära L E D I G A P L A T S E R sommarplats hälst p å landet.
Svar och sömnad.
Svar emotses t a c k s a m t till Péreire.
P o u r renseignements s ' adresser * t y s k a språket i f. hem.
Svar till F r u " H.
a. "
Örebro p.
r. ä Majorskan B j ö r c k, L u n d.
t.
" Fritt vivre * K r i s t i n e h a m n p.
r.
I. Katzenstein, Hannover, Karolinenstr.
4. p n bildad, på Herren troende flicka önsk.
p t t g o d t o. trefl.
s o m m a r h e m för d e m, Bästa referenser.
I s a m s k o l a kickl.
sömmerska af respektabel karak- * - * n u eller t. h ö s t e n p l.
i affär el.
s o m önskar en undervisnings van lärarinna i- " * s o m under en el.
a n n a n mån.
behöf.
pör att lära franska språket mottages en hushållerska h o s u n g k a r l el.
änkeman.
tär k a n få p l.
i engelsk privatfam.
i plats till hösten.
G o d a r e k.
D e n här- stärka s i g gen.
o m b y t e af luft, kan i na- * svenska i fransk familj.
Utmärkta bästa trakten af L o n d o n.
Bostad o. mat Svar till " Huslig ", Mora p.
r. öfver refl.
torde godhetsfullt v ä n d a sig turskön trakt af Helsingland erhålla g o d sånglektioner, o m så önskas.
A d a G u y, p å stället.
A n s ö k n.
m.
ref. o.
löneanspr.
inack.
A m a l i a Persson, Jerfsö.
till " Plikttrogen ", Jemjöslätt p.
r.
2 rue Conlon, Neuchåtel, Suisse.
p n 18-årig flicka, s o m g e n o m g å t t 8- på svenska t.
Mrs L a n g e, 35 Gloucester klassigt l ä r o v e r k m e d g o d a b e t y g, D i l d a d, enkel flicka söker plats, k u n.
i A dertonårig allmogeflicka önskar fr. 1 Gardens H y d e Park, L o n d o n W - Önskar under s o m m a r e n läsa m.
1 ä 2 skol- * - * matlag.
bakn.
sömnad.
GocLt lynne, v i l - okt.
el.
1 n o v.
i n a c k o r d e r a s i g h o s S o m m a r g ä s t e r.
barn.
Svar t.
I d u n s exp.
under adr. — " g " —.
lig.
Sv.
" Fortfärdig " under adress S.
G u - bättre familj i närheten af S t o c k h o l m, För de, s o m önska trefl.
o. bil.
sommar- mselii annonsbyrå, Sthlm.
där j ä m n å r i g finnes o c h hvarest tillfälle vistelse, finnes tillf, därtill i d e t natur- sköna Torsby,- beläget v i d öfra F r y k e n, E n bildad, musikalisk medelålders dam, I ärarinna, v a n undervisa i skolämnen, kan beredas g r u n d l i g t få lära hushålls- Studentska af g o d familj, k a n få fördelaktig plats n u Önskar under sommaren plats att u n d e r - språk, musik, söker plats.
Enkel, glad.
g ö r o m å l samt handarbeten, sång o.musik.
där billig o c h g o d i n a c k o r d e r i n g erhålles genast såsom värdinna h o s en äldre visa barn.
Svar t.
" Laudatur- I d u n s exp.
Svar " Barnvän " under adress S. Gumaslii Om svar j ä m t e prisuppgift p r månad å Privathotellet.
Närm.
forfrågn.
besv., d å p o r t o bifogas.
annonsbyrå, Sthlm.
bedes till " Cee " under adr.
S. Gumselii affärsman.
Svar m e d r e k o m.
o. b i f o g a d t Augusta Jonsson.
A n n o n s b y r å, S t o c k h o l m f. v. b.
fotografi insändes till " Affärsman " P o s t B ä t t r e f l i c k a, rest.
Östersund.
o som g e n o m g.
kurs i hönssköfcsel önskar önskas från och m e d början af nästk.
juli p ö r att lära hushåll önskar u n g flicka M större egend.
i Södermanland, v a c k e r t om sällsk.
i b i l d.
Stockholmsfam.
sökes plats s o m h ö n s s k ö t e r s k a snarast möjligt.
i g o d fam. af en undervisningsv.
halfrea- • i n a c k.
å herrgård hälst i södra Små- beläg.
v i d Saltsjön, erh.
t v ä n n e bild.
Svar till " Familjemedlem " Getebergs- list s o m m e d 25 Va b e t y g flyttat t.
7:2. land v i d sjö.
Svar till " D. F. ", I d u n s e x p.
flickor g o d i n a c k.
i början af juli.
Tillf, u n g d a m m.
g o d t j ä m n t lynne.
Vidare N:a I n a c k.
- b y r.
Malmskilnadsg.
27 Sthlm.
ängens P o s t k o n t.
G ö t e b o r g p.
r.
De bästa ref. Svar behagade sändas m ä r k t att lära hush-, o m så önskas.
Pris 65 kr.
" K.
E.
V.
17 " under adr.
S. Gumselii an- p r mån.
P r.
ref. ö n s k.
o.
erh.
Svar till G o d o c h b i l l i g Organist nonsbyrå, Sthlm f. v. b. "
G o d t h e m ", Jerna.
S m å s k o l l ä r a r i n n a, i n a c k o r d e r i n g å e g e n d.
i n o m VestergÖtl.
önskar vikariat frän m i d s o m m a r till o m - frisk o.
gladlynt, s. är villig undervisa en kring slutet af A u g u s t i månad.
Eller att P e n s i o n in Liibeck I n f o r m a t o r.
vid s k o g o c h sjö.
Särskildt l ä m p l i g t för nybörjare samt hafva tillsyn öfver tvänne i ett h e m m o t fritt v i v r e gifva pianolek- For en g y m n a s i s t m. fallenhet för un- dem s o m önska hvila o c h njuta af en a n g e n p b m e r Aufenthalt Unterricht im n å g o t m i n d r e barn, erhåller n u genast tioner 1 ä 2 timmar o m dagen.
Helst dervisn.
o c h m e d utmärkta b e t y g sökes härlig natur.
G o d a c y k e l v ä g a r.
Finare Deutschen k o s t e n l o s.
Monatlich M.
100. anställning ä naturskönt belägen egen- Önskas b å d a delarna samtidigt.
Svar tor- informatorspl.
R e f o. vidare n p p l y s n.
d å och enkl.
m a t l a g n i n g k a n få läras.
Svar Viele E m p f e h l u n g e n in Schweden- Ad.
dom i Östergötland.
Svar emotses till de lämnas före d e n 1 Juli till " C.
H. "
G ö - svar insändes t.
" Sommaren 1904 " tidn.
snarast, m ä r k t " Trefnad " u n d e r adress Koch.
Leiter d e r Mittelschule u. d e r t e b o r g p.
r.
H u f v u d p o s t k o n t.
" Signe-, L i n k ö p i n g, p.
r. Upsalas k o n t o r.
S. Gumsslii A n n o n s b y r å, S t o c k h o l m.
Lehrerinnen-Bildungsanstalt.
Intressanta samlingar äro: 100 100 olika v y k o r t, Herregårdar K r.
3: — „ „ K y r k o r.
.
.
„ 3: — Då b ä g g e samlingarne tages är priset Kr.
5: —.
I n s.
l i k v i d i postanvisning.
Dagmar Eriksén, Norrköping.
1 Klosterträdgården Ressäl skap U 1 Wislanda Prästgård Landthushållerska, Kyrkoherde L. Sjöborgh Borghamns Turisthotell.
Sommarkondition U U 1 S Värdinneplats.
1 Informatorsplats S
