# ID: svediakorp-per1559
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1904
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 25,558
# sentences: 1,387
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


2 2 (909) N:R TORSDAGEN D E N 2.JJUNI 1904 familjelif, var hon en trofast och kärleksfull maka, för sina barn en m o d e r s o m få.
På Kåreholm med sitt här- liga läge vid Slätbaken utöf- vade hon städse den allra största gästfrihet emot släkt och bekanta, o c h de voro icke få.
— Härmed fortfor hon allt intill det sista.
Med oegennyttig hjälp var hon alltid redo att bistå, där det behöfdes, o c h aldrig väd- jade n å g o n förgäfves till " gamla grefvinnans på Kåre- h o l m " hjälpsamhet.
Att här s ö k a räkna upp de m å n g a tillfällen, vid hvilka hennes g o d a hjärta anlitades, skulle d o c k ej öfverensstämma med den aflidnaspersonlighet.
Det bör emellertid i h å g k o m m a s, att det var g e n o m grefvin- nan M:s frikostiga bidrag, som läkarebostaden " Louise- dal " vid Stegeborg vardt uppförd.
— G R E F V I N N A N LOUISE MORNER I SIN S A L O N G P A L O U I S E M.
M O R N E R.
Alltid blid o c h välvillig, öfverseende med andras bri- ster o c h öfverläggande på hvilket sätt h o n kunde vara det mest möjliga för alla, s o m stodo henne nära, k o m m e r hon att saknas i vida kretsar.
Vid den gamlas bår stå nu s å s o m närmast sörjande: sonen grefve N.
C. Mörner g. m.
Margaretha M o n t g o m - ery, friherrinnan L. Fleet- w o o d, änka efter friherre Axel KAREHOLM.
Fleetwood, samt grefvinnan Ebba Mörner, änka efter gref- ve G. O. Mörner på Sonstorp, samt barnbarn.
— Dessutom skola alla de, s o m haft förmånen af den aflidnas bekantskap, med vördnad o c h tacksamhet minnas, hvad hon va- rit o c h huru hon ödmjuk, hjärtegod o c h hjälp- sam räckte till för alla.
Frid öfver hennes stoft!
GAMMAL V Ä N.
D EN 2 1: S T A MAJ 1904 på m o r g o n e n sänktes flaggan på half stång vid säte- riet Kåreholm i Östergötland.
Grefvinnan L.
M. Mörner, f. Mörner, afled vid nämnda tid å sin fäderneärfda egendom, hvilken h o n bebott i 6 9 år.
F ö d d 1815, in- gick hon år 1846 äktenskap med den år 1888 aflidne bekante riksdagsmannen Grefve F. O. Mörner.
— Detta i enkelhet den yttre konturen af den aflidnas lif.
Grefvinnan M.
uppnådde ett h ö g r e mått af år än hvad s o m i allmänhet varder beskärdt, och hennes långa lefnadsbana har varit väl- signelserik för många.
— F ö r den man, med hviken hon framlefde ett synnerligen lyckligt Från och med den 1 maj äro IDUNS REDAKTIONS- OCH EXPEDITIONSLOKALER flyttade till Drottninggatan 51, I tr. upp, hvilket vi härmed ha velat meddela alla våra prenume- ranter, korrespondenter, besökare och kunder.
17SDE ARG.
SOMMARFERIER.
KARLA SKISS A F RÖNNE.
H ON S A T T framför skrifbordet i sitt lilla rum o c h rättade klassens profstilar i modersmålet o c h franskan.
Det var en het junidag, ej en fläkt rördes, icke den allra minsta lilla vindpust k o m in g e n o m det öppna fönstret.
Sigrid Asker bör- jade känna sig tung i hufvudet, h o n lade bort pennan o c h lutade sig tillbaka i stolen.
Så satt hon en stund, det kändes så godt att hvila; h o n var trött.
Så trött o c h öfver- ansträngd af det trägna arbetet under den långa vårterminen!
Men nu var den j u o c k s å slut i det s a m m a.
Blott ett par dagar till afslutningen o c h sedan ferier.
Sommarferier!
O, hur hade de icke talat om dessa o c h gjort upp planer hela våren, alla lärarinnorna vid skolan!
Alla trängtade från stadens kvalm o c h d a m m ut i naturen, ut till landet att njuta af dess rena luft, blomster- doft o c h fågelsång.
D e behöfde o c k s å väl hämta styrka o c h krafter under ferietiden, de hoppades att sol o c h s o m m a r skulle g e själ och kropp ny lust o c h spänstighet, alla ö n - skade k o m m a bort från det instängda lifvet mellan fyra v ä g g a r.
Snart skulle de äfven bort allesammans, en hit, en dit, resa hvar åt sitt håll till s k o g o c h sjö, fjäll o c h dal.
Alla utom hon, Sigrid A s k e r!
Hon skulle ingenstans fara, måste stanna där h o n var mellan de grå husväggarna, g å hela sommaren på de kvalmiga gatorna, lefva frihetens tid bland de sammanpackade h ö g a husen, s o m missunsamt stängde ute s m e - kande sommarvind o c h högblå himmel.
Hur hon sparat o c h knogat o c h räknat för att få lite till öfvers på lönen o c h bli i tillfälle k o m m a ut på landet en månads tid!
Ut till s k o g o c h s j ö, njuta sin sommarhvila i en frisk, härlig natur.
Men hennes 60 kronor i måna- ' den skulle j u räcka till så m y c k e t!
Sigrid Asker var faderlös, skulle dela sin lilla lön med m o r o c h två s m å s y s k o n.
Det fanns ingen annan råd än att afstå o c h resignera och s ä g a farväl åt alla de luftslott, h o n b y g g t på hela vintern.
H o n fick släppa krafvet på egen fröjd, egen njutning; h o n hade j u ändå sitt hem, sitt lilla tarfliga, men så kära hem, och m o r o c h Viktor o c h Tuttie.
Borde hon icke vara nöjd o c h slå de där resplanerna ur hågen — de kunde j u i alla fall icke realiseras.
Och så fick Sigrid tag i pennan igen o c h fortsatte arbetet med temaböcker o c h prof- stilar.
— Den g e m e n s a m m a afslutningsfesten var förbi o c h man samlades hvar klass för sig för att få betyg o c h taga afsked.
Sigrid Asker stod midt i skolrummet o c h t o g i hand och sade farväl åt sina elever.
Äfven m a m -
IDUN 1904 — morna k o m m o bort o c h yttrade några artiga ord o m allt besvär fröken haft med deras barn.
Å h, så väl att det förfärliga pluggandet nu ändtligen var slut!
Så väl, att hennes flickor kunde få hvila sig riktigt i s o m m a r!
O c h den tjocka patronessan på Sjölunda fläktade sitt upphetsade ansikte med ena handen, full- satt af blixtrande ringar o c h seglade ut g e n o m dörren efter en nådig nick.
Så k o m konsul Dillner med fru, o c h k o n - sulinnan var helt älskvärd o c h tackade fröken Asker lite vårdslöst för allt hennes arbete med Ella.
Men det var ehdast tomt, menings- löst prat, det förstod n o g Sigrid.
I n o m sig var hon tvärtom missnöjd o c h förargad öfver att hennes dotter fått underbetyg i franska.
Och hon s o m själf läst läxorna med Ella hela sista månaden bara för att få henne igenom!
Nu hade hon haft allt det bråket till ingen nytta!
270 — derligt, o m hågen dragés m o t s k o g o c h sjö o c h gröna ängar.
Ja, fröken kan tro, det är härligt PAJANDET nu! "
" A h j a, j a g kan tänka det! "
Sigrid fick något a f längtan i blicken. "
O c h fröken skall g å härinne mellan sten- väggarna o c h kväljas hela långa s o m m a r e n? "
Fru H o l m s å g medlidsamt på Sigrid. "
A h ja, det blir väl ingen annan råd för m i g!
Det är j u så dyrt med inackordering, eljes så.
.
.
.
Det finns ingenting härligare än b o på landet o m s o m m a r e n! "
Det for en tanke g e n o m fru H o l m s hufvud.
Den unga lärarinnan s å g så klen ut, syntes så väl behöfva den stärkande landtluften.
Ö m h o n skulle bjuda henne ut till sitt på ett par v e c k o r!
Det lilla vindsrummet stod j u ändå till ingen nytta o c h en person mer eller mindre i maten betydde ju icke så mycket.
o " Fröken är väl snäll läser upp Ella i fran- skan sedan i s o m m a r ", läspade h o n litet söt- surt, " nu får hon j u ha ett par veckors full frihet o c h hvila först.
Men sedan, i slutet af juli eller så, får hon k o m m a in från Karlsro ett par gånger i veckan.
Kusken får skjutsa in; det blir j u besvär, förstås, men — saken kan j u inte ordnas på annat sätt. "
" Snälla fröken Asker, o m j a g skulle v å g a!
V i ha det så enkelt o c h tarfligt h e m m a i Hörstad, men o m fröken ville hålla till g o d o ändå o c h k o m m a ut till o s s till m i d s o m m a r o c h stanna så länge ni har lust!
Det finns en liten täck insjö o c h vackra b o k s k o g a r alldeles i närheten.
Men det blir helt rätt o c h slätt, spickeskinka o c h grönsaker o c h filbunkar hvarje middag ", tillade h o n o c h l o g ett skälmaktigt småleende.
Konsulinnan räckte fram två fingerspetsar, sade farväl o c h frasade ut till sitt eleganta ekipage, s o m väntade utanför. "
M e n Héléne, kunde inte fröken Asker k o m m a ut till Karlsro på några veckor i stället.
H o n ser ut att kunna behöfva få lite landtluft i lungorna, är så blek stackare. "
" M e n hvad tänker du på!
Bjuda henne ut till o s s, ta en tråkig skolmänniska så där i familjen!
Det skulle j u fördärfva hela vårt sommarnöje.
Nej, däraf blir då ingenting! "
Och konsulinnan knyckte på nacken så häf- tigt, att den eleganta pariserhatten k o m på sned.
Och konsuln fann för godt att inte orda vidare o m saken.
Om hon ville!!
Det svallade till en varm känsla i Sigrids bröst o c h h o n fick en brin- nande lust att taga den lilla frun i famnen o c h riktigt krama henne o c h säga, att en rarare människa fanns inte i hela världen — näst hennes m a m m a förstås.
Men h o n nöjde sig med att hårdt trycka fru H o l m s hand o c h stammade några ord o m, hur glad o c h tack- sam hon var.
H o n kände sig djupt rörd öfver all den hjärtliga vänlighet o c h godhet, denna främmande kvinna visade henne, o c h tårarna k o m m o henne i ö g o n e n.
Den lilla lärarinnan var inte bortskämd med vänlighet från sina elevers eller deras föräldrars sida, o c h detta k o m j u o c k s å så oväntadt!
Men Sigrid A s k e r stod alltjämt kvar uppe i klassrummet o c h sade farväl åt elever o c h mammor.
Sist k o m en fru, s o m Sigrid icke kände, men det var visst A n n a H o l m s m a m m a, h o n hade sett dem två tillsammans förut.
H o n s å g tarflig o c h g a m m a l m o d i g ut i j ä m - förelse med de andra fruarna i siden o c h sammet, spetsar o c h plymer — det märktes h o n var från landet.
Och så t o g fru H o l m än en g å n g farväl af Sigrid Asker, s o m stod där o c h riktigt lyste af fröjd vid tanken på det väntade s o m - marnöjet.
Det gjorde den g o d a själen riktigt g o d t att se, hur glad o c h lycklig den u n g a flickan kände sig öfver hennes inbjudning. "
O c h så k o m m a vi in o c h hämta fröken på m o r g o n e n midsommarafton!
Så få små- flickorna hjälp med att kläda majstången.
.
Men k o m ihåg, bara filbunke o c h skinka till middagsmat! "
Och så gick hon, den lilla solskenskvinnan, med det glada medvetandet att ha beredt en medmänniska en stor, stor glädje.
Lite blyg och tafatt k o m h o n bort o c h räckte fram handen. "
T a c k, tack, kära fröken, för allt hvad ni gjort för min flicka!
F ö r allt besvär ni haft med henne, för all vänlighet och omtanke! "
D e grå ö g o n e n s å g o så rara ut, o c h det låg ett så g o d t leende kring den lilla landtfruns mun, att Sigrid kände sig helt v a n n o m hjärtat. "
M å tro A n n a har längtat o c h räknat da- garna den sista tiden!
Det är j u o c k s å bra länge sedan h o n var h e m m a!
O c h inte un- EKEN, DU står så dyster, gamla ek, som vore det blott vår på lek.
Bland blommig lönn och löfvad björk är du ännu så tom och mörk.
Då andra njöto vinterfred, du grymt af långa natten led — det kalla mörkret sömnen stal, och grenar krökte sig i kval.
ÖFVERTRÄFFAR ALLA ANDRA, I När ändtligt slummerron blef din, du ville evigt somna i n.
.
.
Men nu är allting ljust och varmt, och lifvet är ej mer så armt. '
i FRISKHET OCH ANGENÄM VÄLLUKT I •PR1SBELÖNT MED FLERE GULDMEDALJER- Ditt björkvif, skogarnas blondin, med stammen svept i hermelin, MELLINSFOOD af Läkarekåren i erkändt sin drottningsslöja redan bär och väntar på sin hjärtans kär.
Och lönnen i sin hofmansrock och barrombrynjad kämpaflock och tufvans sippa, hedens ljung, de bida nu blott dig, sin kung.
Så vakna ur ditt svårmod o p p!
Det bästa skjuter långsamt knopp — och tyngsta kamp är den beskärd, som skall bli drott i vårens värld.
Och se — den hårda dvalan vek!
Nu bladkrönt står konungslig ek — i hyllning susar skogens sal, och häroldsropet göken gal.
HARALD ONKEL ADAM.
JACOBSON.
1 8 0 4 — 6 J U N I 1904.
F RAMFÖR MIG ligger ett par år- gångar af Linnea från början af 70-talet.
Jag har suttit o c h bläddrat i dem o c h sökt återkalla min- nena från en tid, då dessa anspråkslösa små tidningslappar v o r o något af det käraste j a g visste o c h tillfyllest för hela mitt litteraturbehof.
Och j a g har läst de g a m l a sagorna o m igen o c h m å n g a af de g o d a råd o c h maximer, s o m redaktionen med aldrig svi- kande tålamod sökte inpränta i sina små läsares medvetande.
I den vemodsljusa för- sommarkvällen har j a g så nått det Eden, s o m aldrig någonsin ett syndafall skall kunna be- röfva barnafantasien, o c h o m j a g o c k s å ej fått k o m m a in g e n o m portarna, har j a g i alla fall nått så långt fram, att j a g kunnat se dit in o c h nicka igenkännande till några ansikten ur min barndoms vimmel af bilder o c h före- ställningar.
Jag har återsett prinsessan T ö r n - rosa o c h trollet i Silfverberget o c h den för- skräcklige jätten Peri-feri-leri, s o m spisade småbarn med s a m m a g o d a aptit s o m ordent- ligt folk nygräddade hvetebrödsbullar.
Men bland dessa öfvernaturliga bekantskaper har j a g äfven återsett ett ansikte, hvars drag burit en mera jordisk prägel — ett ansikte, s o m j a g visserligen ej heller någonsin skådat med lekamliga ö g o n, men s o m spelat en så viktig roll i min barndoms fantasivärld, att det nu kunnat stå för mina blickar med samma klara drag s o m de ansikten, j a g d a g l i g e n s å g k r i n g m i g i hemmet.
Jag har återsett gubbansiktet med den hj ärtevarma blicken under de buskiga ö g o n b r y n e n o c h med det ljusa leendet på läpparna.
O c h j a g har icke kunnat bli fri från den föreställningen, att j a g ovillkorligen n å g o n g å n g måst ha suttit i knät h o s den gamle o c h hört h o n o m berätta sagor eller suttit bredvid h o n o m i förmakssoffan o c h lyssnat till hans erfarenhetsrön o c h upplef- velser, underfulla o c h fantastiska s o m s a g o - äfventyret för en liten knäbyxparfvel, s o m icke sett stort mera af världen än det terri- torium, s o m begränsades af ladugårdslängan o c h trädgårdsstaketet.
Hur drack j a g icke in hvarje hans ord o c h gladdes åt hjältemodiga bedrifter, utförda i sagans eller verklighetens värld, men satt m e d ögat bräddadt af fasa bästa näringsmedel Finnes på Apoteken samt hos P R O F g r a t i s o c h i r a n c o från, Axel för barn och Specer-ihandlarne.
X,ennstrand GJEJFLE.
f sjuka.
— 271 — och med händerna trefvande hjälplöst efter beskärm, när den g o d e gamle onkeln talade o m de onda handlingar, hvilka stundom kunna b e g å s af samvetslösa människor eller troll.
Ja, är det icke ungefär så Onkel A d a m nu står för dem, s o m växte upp under 6 0 - o c h 70-talen och s o m skattade Linnea högst bland gåfvorna på julbordet eller s o m i likhet med undertecknad fingo ta henne i arf efter äldre s y s k o n — ty m å n g a år efter det Onkel A d a m slutat med Linnea fortforo de gamla årgån- garna att vara en eftertraktad läsning bland de små.
Han var ens bäste vän, näst far och mor o c h kanske näst n å g o n tant, s o m brukade ha konfektbitar i piraten, o c h man satte h o n o m afgjordt framför syskonen, fram- förallt vid de tillfällen, då man bland nyheterna i postväskan äfven upptäckte Linnea och det gällde att tillkämpa sig rätten att först läsa henne.
Ingen förstod bättre att gissa sig till hvad s o m kunde intressera en världsmedbor- gare i de första tonåren, eller hvad det var för högtflygande idéer, s o m rörde sig i en åttaårings hufvud.
Linnea var oasen i läx- läsningens öken, o c h Onkel A d a m förstod att göra det lärorika lockande o c h roande, o c h o m han o c k s å n å g o n g å n g kunde göra sura miner, så var ens räddhåga måttlig, ty erfa- renheten hade lärt en, att löjet i alla fall inte kunde vara långt borta.
K o m n å g o n o c h sade, att Onkel A d a m var en berömd förfat- tare, så kunde man inte riktigt begripa det, ty man hade en g å n g klart för sig, att han aldrig kunde ha varit annat än en fryntlig, gammal onkel.
O c h när man sedan började läsa hans böcker o c h själf kunde konstatera hans rang s o m författare, v e k i alla fall ej den bild, man bar inom sig, o c h det oaktadt han nu ofta kunde göra intryck af att vara en knarrig magister, s o m alltför ofta o c h alltför gärna t o g till riset.
När man nu i anledning af hundraårsdagen af Onkel A d a m s födelse företager en repetitions- kurs i hans böcker — hvilka allt för länge fått stå orörda på bokhyllan — tycker man sig åter på hvar sida möta det välkända onkelsdraget.
Ett drag af skalkaktig skämt- samhet o c h naiv rättskaffenhetsifver går näm- ligen igen i allt ban skrifvit, o c h man tror sig här finna förklaringen till hans stora popu- laritet h o s det uppväxande släktet.
Han för- blef själf i alla sina dar ett barn, ett godt o c h känsligt barn, s o m inte kunde höra talas o m det onda i världen, utan att harmas och pro- testera — ' - o c h h v e m kan bättre fatta barnets föreställningsvärld än den, s o m själf äger något af barnets själ.
Skulle man inte kunna säga, att Onkel A d a m började skrifva för ålderdomen, fortsatte sin litterära kallelse s o m författare för manna- åldern o c h ändade den s o m u n g d o m e n s dik- tare?
Hans diktnings första skede skulle då omfatta de skissartade skildringar, hvilka han med rik hand strödde kring sig i början af 40-talet o c h hvilka han sedermera utgaf i bokform undersådana titlar som: " Genrebilder " och " D e fyra signaturerna ".
Han var under denna tid humorist framför allt, o c h o m han äfven nu någon g å n g kunde snärta skinnet på samhällets älsklingsbarn, hade han dock ännu så m y c k e n fördragsamhet med dem, att deras relaterade löjligheter o c h försyndel- ser mera väckte läsarens munterhet än harm.
Han var en herre, s o m diktade i den lofliga afsikten att förströ en läsande medmänniska, en angenäm sällskapsbroder, s o m sett o c h lagt på minnet åtskilligt o c h s o m visste att berätta det på detta " förtroliga o c h raljerande sätt, s o m alltid vinner gehör o c h applåd.
Hur voro ej t. ex. sådana täcka eller uppsluppna historier s o m " Trofast in i d ö d e n ", " Tre smultron, tre k y s s a r " o c h " En folkfest " äg- nade att väcka varma känslor o c h framkalla angenäma o c h muntrande taflor för blicken, när familjen satt samlad kring aftonlampan o c h husfadern föreläste den n y e författaren, s o m kallade sig med den lustiga signaturen Onkel A d a m.
Här såg man lifvet sådant man i hvardagslag hade det omkring sig, smått o c h grådaskigt ibland, men o c k s å n å g o n g å n g rätt småtrefligt och pikant, och här igen- kände man typer, s o m man visste sig ha mött på gatan flerfaldiga gånger.
T y man hade hunnit tröttna på de s. k. fosforisternas såpbubblor o c h man längtade efter något nytt — o c h här var j u redan någon nytt.
Och så k o m det sig att Onkel A d a m i en hast blef b e r ö m d ' o c h uppburen — han, s o m hade • så öfverdrifvet b l y g s a m m a tankar o m sin förfat- tareverksamhet, att han kallade sig själf " b ö n - h a s " o c h sin s å n g m ö " s å n g m a d a m ".
Men, s o m sagdt, hans alster under denna period funno n o g merendels sin tacksammaste publik h o s folk med grått i lockarna.
Emeriti, s o m lyckats k o m m a helskinnade undan kam- pen m e d tillvaron o c h s o m i följd däraf alltid kunde förfoga öfver en viss mr Pickwicks berömda glasögon, måste ha känt sig sär- deles vederkvickta vid läsandet af dessa små- roliga o c h oförargliga skråköpingshistorier — v o r o de icke lika välgörande s o m en g o d anekdot vid toddyglaset?
— o c h för den mera bedagade delen af täcka könet fanns en liten portion älskvärdt skvaller, s o m n o g inte be- höfde ljuda för döfva öron.
Onkel A d a m var ännu mest bara en gladlynt pratmakare, s o m i känslan af egna skröpligheter icke hade m o d att bruka riset, när han förargades öfver de andliga defekter, s o m vidlådde • hans med- människor, o c h de brister, s o m vidlådde deras verk.
IDUN " 1904 Tvätt-Siden tiii j Klädningar &amp; Blusar å 90 öre pr meter, tull och portofritt, i offerera 1 Schweizer &amp; Co, Luzern S 6, (Schweiz = S i d e n t y g s - E x p o r t.
— K u n g l.
H o f l e v.
11 j j i M1111 I I 1111111 fattaren får nöja sig med en ganska ofördel- aktig dom, o c h att man ibland ej kan under- trycka ett leende, s o m är släkt med det, man brukar bestå vissa beskäftiga sedlighetszeloter.
T y det finns ingenting, s o m är dömdt att så snart skatta åt förgängelsen s o m tendensro- maner, o c h det är icke alltid endast de dis- kuterade problemens förlorade aktualitetsvär- den, s o m bär skulden därtill.
Konsten att inblåsa en lefvande anda i sina språkrör är utomordentligt svår, o c h man måste ha en mera uppfinningsrik s å n g m ö än Onkel A d a m s till sitt förfogande, o m företaget skall lyckas.
Åttiotalet gjorde o s s dessutom så bortskämda på märgfulla problemböcker, att endast det fulländade numera kan tillfredsställa våra an- språk.
Men icke får man därför utan vidare affärda Onkel A d a m s gärning s o m litterär samhällsförbättrare!
F ö r att rätt fatta hans verk må man läsa något ur den dåtida littera- turen, exempelvis Blanche eller Emelie Flygare- Carlén, o c h domen skall utfalla till Onkel A d a m s favör.
T y vid sidan af Blanches ytligt fängslande flux de bouche o c h fru Car- Men modet k o m, o c h Onkel A d a m vardt léns skildringar från en idealvärld, s o m ännu äfven en undervisande o c h tillrättavisande ingen skådat med lekamliga ö g o n, verkar en onkel, s å s o m det tillhör en rätt onkel att vara bok af h o n o m s o m en allvarligt tänkande det.
Han hade ett stort, varmt hjärta, s o m mans ord, sprunget direkt ur hjärtat o c h fram- rymde medkänsla för allt o c h alla, o c h när sagdt utan alla utsmyckningar.
Man öfver- han nu hade fått diktarens gåfva, hvarför ser därför gärna med bristerna, o c h o m man skulle han icke använda den i det g o d a s o c h någon g å n g under läsningen tycker sig ha det nyttigas tjänst?
— ty att endast forma att göra med marionetter, hvilkas bevekelse- vackra saker för de mättes o c h de kultivera- grunder o c h handlingar man inte riktigt kan des bord, var något s o m i längden icke kunde bli klok på, g l ö m m e r man detta för de ädla öfverensstämma med hans åsikt o m en all- o c h upphöjda tankar, s o m de alltid ha ett varlig lifsuppgift.
Ehuru innerst en fridsam rikt förråd af.
Och man slår igen boken o c h vek natur, blef han så en stridens man, med den känsla af vördnad, man måste gri- s o m utan fruktan drog sitt vapen mot det lumpna o c h spetsborgerligt snedvridna o c h.
pas af inför ett ärligt arbete i barmhärtighe- tens tjänst, o c h åter framstår för blicken den s o m isynnerhet ej sparade på anfallen, när g o d e, gamle onkeln, s o m hade så m å n g a det gällde att värna de " s m å ' ' o c h föra deras vackra o c h lärorika ting att förtälja, när man talan inför de bättre lottade.
O c h under ett var en förhoppningsfull u n g d o m o c h läste par decennier fortfor han att vara de förtryck- Linnea.
tes förespråkare o c h de förtryckandes tukto- mästare.
Knappast en af hans romaner — O m Onkel A d a m s o m u n g d o m e n s diktare och de utgöra en imponerande rad på bok- har j a g redan talat, o c h j a g vill endast till- hyllan — tillkom i annat än tendentiöst syfte lägga några ord o m h o n o m i hans egenskap och endast en profkarta på allt det, s o m var af läkare o c h privatman.
Jag har då endast föremål för hans kärlek o c h tukt, skulle upp- att hålla mig vid det, s o m j a g hört berättas taga större utrymme än hvad planen för en af dem, s o m kommit i beröring med h o n o m, liten minnesskildring tillåter.
Han var men allt detta har varit så enstämmigt pri- femtiotalets August Strindberg, o m också en- sande, att den bild, j a g själf gjort mig af dast i lusten att granska samhället i s ö m - h o n o m, fått en än rikare gloria.
T y sällan marna, ty olikheten i temperament och begåf- har man sett prof på sannare ö v e r e n s s t ä m - ning tillåter j u eljes ingen jämförelse.
Men melse mellan lära och lefverne än h o s h o n o m.
han gjorde sig aldrig i likhet med denne L i k s o m han i sina böcker aldrig tröttade att skyldig till puerila öfverdrifter; han var så m y c - beskydda de fattige o c h tillbakasatta, så var ket filosof o c h själfanalytiker, att han visste han äfven i dagliga lifvet deras vän o c h fatta det inkonsekventa i att begära mera af hjälpare o c h var s o m läkare outtröttlig i att andra än af sig själf, o c h han skrek aldrig lindra nöden i deras hem — gamla Norrköpings- ut sin förtrytelse i gallsyrade o c h elaka ord bor, s o m minnas senaste koleraåret, kunna — ett stridssätt, s o m i gentillesse synes mig isynnerhet berätta rörande saker o m hans kunna täfla med kinesernas bruk af stink- nit och offervillighet under denna förskräckel- pottor.
sens tid.
Han var med andra ord typen för När man nu läser en b o k från denna period en g a m m a l d a g s riddersman utan fruktan och i Onkel A d a m s produktion o c h undersöker tadel.
G O T T F R I E D K ALEN.
den konstnärliga halten, händer det, att för- 20MATOSE Erkändt = bästa, krafthöjningsmedel.
= = = = Ökar aptiten i hög — grad.
Erhålles på apotek.
IDUN 1904 — ni i ii 11 II 1111 &gt; 11 • 111111111 n i t n i 111 n 11111 u n ii n u t i n i i i i i i i i n i i m 272 — I I I I M n u t ni Lanolin- Sana-Tvål.
Garanterad ren, neutral, mild och öfverfet.
Bästa Barntvål!
25 öre st. Grumme &amp; Son Stockholm.
1 g * ---- - \ ^jj- DEN T J Ä N A N D E SYSTERN.
S P Ö R S M Å L E T om våra tjänarinnor och de- ras förhållande till husmödrarna och om- vändt: husmödrarnas förhållande till sina tjä- narinnor har mer och mer blifvit en samhälls- fråga af så stor betydelse, att den kräfver hvarje tänkande kvinnas allvarliga uppmärk- samhet.
D e ofantliga sociala omhvälfningar, som framkallats af den kroppsarbetande klassen till följd af ökad upplysning, stigande kultur och i sammanhang därmed stegradt missnöje öfver det jordbundna i dess ställning, har natur- ligen också öfvat inflytande på kvinnorna, en- kannerligen våra hems tjänarinnor.
Men som dessa unga kvinnor, ofta utgångna ur de fatti- gaste hem, sakna nödiga förutsättningar att smälta de moderna idéerna och i ropen på frihet och utveckling tro sig finna en uppma- ning att tillfredsställa egoismen i sin natur, men ej känna att begreppet frihet äfven inne- fattar ansvar och förpliktelser gent emot deras matmödrar, ha många af dessa våra tjänande systrar blifvit våra hems fiender i stället för trogna och tillgifna arbeterskor, medan å andra sidan må erkännas, att en god del af våra fruar, oerfarna ' i konsten att leda ett hem och utan förmåga att förstå sina tjänare, ej äro utan skuld i dessa beklagliga missförhållanden.
UTSIKT OF V E R DUFBO VILLASAMHÄLLE Igångsättande af en dylik förmedlingsbyrå kräfver dock afsevärda penningmedel och är det sällskapets mening, att dessa skulle kunna anskaffas dels genom gåfvor och afgifter en gång för alla, dels genom årsbidrag, högre för husmödrar och husbönder samt lägre för tjäna- rinnor.
Möjligen uppstående öfverskott vore meningen att använda till ett eller annat för tjänarinnorna gagneligt ändamål.
På samma gång husmödrarna härigenom uj&gt;p- fyllde en af sina plikter gentemot tjänarinnorna, vunne de ock ökade utsikter att erhålla pas- sande biträden i sina hem.
Till förverkligande af denna plan har säll- skapet redan för någon tid sedan utsändt in- Den gamla patriarkaliska åsikten, att hvarje bjudan till för saken intresserade husmödrar, medlem af familjen borde med omsorg och husbönder och tjänarinnor, som godkänna pro- oegennytta arbeta för det gemensamma bästa, grammet, att genom tecknande antingen af års- har under tidernas lopp vikit för egoism och bidrag, för husmoder minst 2 kr.
och för tjäna- vårdslöshet med annans egendom, och föga hopp rinna 1 kr., eller af bidrag en gång för alla, lär finnas, att det ånyo skall bli som förr; men stödja upprätthållandet af " Hemmens platsför- nog skulle husmödrarna och tjänarinnorna, åt- medling ".
Inbjudningen har redan rönt stor minstone till en viss grad, genom ömsesidig välvilja kunna komma hvarandra närmare, än • tillslutning och växer plitjämt.
Sällskapet utgöres af en styrelse samt stiftande hvad nu är fallet.
Annu vore det måhända och stödjande medlemmar.
en möjlighet att söka förena, hvad som söndrats, eller att hejda deras framfart, som predika split Stiftande medlem är, förutom ledamöterna och klasshat mellan dem, hvilkas intressen af styrelsen, enhvar, man eller kvinna, hvilken ligga hvarandra så nära, men därtill fordras till upprätthållande af sällskapets verksamhet dock att husmödrarna göra något verkligt godt skänker större gåfva eller minst 50 kr.
på en för tjänarna, så att dessa kunna se och förstå, gång.
Stödjande medlem är hvarje husmoder att medkänsla finnes för deras ve eller väl.
och husbonde, hvilken på en gång erlägger minst 25 kr.
eller årligen betalar minst 2 kr., Den skada, som redan åstadkommits, är ej så ringa, som mången, hvilken sitter i ett rikt äfvensom tjänarinna, hvilken årligen erlägger 1 kr.
Ingen medlem må samtidigt tillhöra någon och välbärgadt hem, kan tro; — i de fattigare, husmoders- eller tjänarinneförening med mot enkla hemmen, där mycket arbete måste utföras sällskapets uppgift stridande syfte.
af alla familjens medlemmar och där de få Att initiativtagarnes plan är g o d och att sträfva hårdt för det helas bestånd, där har mycket godt genom densammas förverkligande det nog redan försports, att stora, ofta oberät- bör kunna åvägabringas torde ej behöfva dragas tigade fordringar stört friden, och värre blir i tvifvelsmål.
Men ett hufvudvillkor för dess det säkerligen längre fram, i händelse icke effektiva genomförande är att det måste vara något göres.
— mångas allvarliga samarbete och en allmän Denna lifsfråga för våra hem har också redan opinion för saken, som skall skänka kraft åt lifligt behjärtats, i det att ett antal husmödrar företaget och leda det till den önskvärda fram- här i hufvudstaden sammanslutit sig under namn gången.
af Sällskapet för ordnande af hemmens plats- Intresserade, som önska närmare upplysnin- förmedling, med uppgift att i möjligaste mån gar, torde efter den 1 juli hanvända sig i bref, lika tillgodose såväl husmödrarnas anspråk på åtföljdt af porto, till föreståndarinnan för " Hem- att erhålla pålitliga biträden i hemmen, som mens platsförmedlingsbyrå ", adress: Östermalm, dessa senares behof af goda husmödrar och ett Stockholm.
skyddande hem.
C trttDlJO F wrm p " r&gt; / \ O * ^&gt; åk B FRAN DET N Y A UTSIKTSTORNET.
E T T F E M A R S JUBILEUM F Ö R " E G N A HEM ".
A TT DEN nu så aktuella egna-hems-idéen redan vun- nit fast rot bland de breda lagren af hufvudstadens befolkning, därom vittnar det flitiga villastadsbyggandet i Stockholms omgifningar genom för våra förhållanden synnerligen snabba resultat.
Ett bevis härpå lämnade det lifskraftiga Dufbo, då det annandag pingst firade sin femåriga tillvaro som egna-hems-koloni.
Med förmiddagstågen hade en stor skara hufvud- stadsbor infunnit sig för att öfvervara festligheten, som började med gudstjänst i den ännu ej fullt färdiga kyrkan.
Denna, vackert belägen på en skogbevuxen höjd, lofvar att i sitt färdiga skick förete en synner- ligen tilltalande anblick.
Sträfvan efter prydlighet i byggnaderna liksom lyckligt val af deras läge synes för öfrigt vara förhärskande bland detta samhälles kolo- nister, som j u äfven blifvit i hög grad gynnade af en idyllisk natur.
Efter gudstjänstens slut utfördes af skolbarnen sång i. det fria, hvarefter man allmänt samlades på en back- sluttning vid foten af det nyligen uppförda utsikts- tornet.
Här bjödos festdeltagarne på kaffe, under det en mässingssextett lät fosterländska toner ljuda från utsikts- tornet.
Municipalstyrelsens ordförande, hr John Axels- son, rekapitulerade i ett kort föredrag det unga sam- hällets utvecklingshistoria.
Häraf framgick bland annat, att Dufbo villastad för närvarande räknar öfver 1,200 invånare och 140 villor.
Talaren slutade med ett tack och ett lefve till bolaget " Hem på landet ", som på ett synnerligen generöst sätt understödt kolonisterna och bekostat flere af samhällets allmänna inrättningar.
Nu på femårsdagen hade bolaget som gåfva till samhället öfverlämnat det ofvan omtalade utsiktstornet jämte 1,000 kr.
för ordnandet af platsen däromkring.
Sedan ännu en af samhällets stöttepinnar, notarien Carl Alm, talat för bolaget, uppträdde lektor N.
P. Ödman, som med vanligt gemyt å Dufbo-bornas vägnar framförde den för tillfället diktade visa, som Idun här nedan till alla egna-hems-byggares uppbyggelse är i tillfälle meddela.
Att denna väckte stort jubel, därför borgar lektorns sedan gammalt kända kapacitet på den gemytliga diktningens område.
Och att lektorns för- hoppning, att visan skall fortlefva under namn af " Duf- bovisan ", ej kommer på skam, tycktes det samfällda instämmandet i refrängen angifva.
Under odeladt animerad stämning, hvarvid blandad körsång omväxlade med musik, tillbragtes ännu en timme eller så på festplatsen, och sedan man njutit af den härliga utsikten från tornet, aftroppade småningom de främmande deltagarne, säkerligen medförande de angenämaste intryck af detta lyckade utslag af egna- hems-verksamheten.
SVEN ÅKERBLOM.
A n v ä n d e s i s t ä l l e t f ö r v v s a n l i g t s a l t.
D e t Hos specerister.
O M L.
stärker Födan.
— EN » E G - N A - H E M S - V I S A &gt;.
AF N.
P.
273 — IDUN Och yrken finnas här alla slag, Vi Sundbyberg hålla stången, Och " handelsboden " ni sett i dag Och kanske ock " raksalongen "?
Men en ting fattas, som blott gör skada, En krog — och däröfver ä ' vi glada I Dufbo.
ÖDMAN.
(Sjunges helst.
M e l o d i: " När månen vandrar p å himlen blå ") HÄR HA VI byggt oss små » egna hem.
På alla backar och gärden, Och re ' n vi lärt oss att älska dem Som intet annat i världen, De äro fina, de äro snygga, Där bo vi glada, där bo vi trygga I Dufbo.
För utsiktstornet på bergets topp Byggmästarns hand vill jag krama, Ty hvar och en, som dit klifver opp, Får se ett stolt " panorama " Med Sundbyberg och med hufvudstaden Och Dufbovillorna hela raden I Dufbo.
Ja, märk, hur stugorna rundt omkring Stå fram så glada och ljusa Mot mörka tallar, som slå en ring Och vänligt öfver dem susa, Och hur de skifta och hur de skina, Båd ' gula, röda och gredelina I Dufbo.
Ur sjukvårdsal ' delningen: BRÅCKBAND, af grått mollsk.
o. ljust fårsk.
pr st. kr.
T: 85 BRÅCKBAND, m e d p e l o t t m e d blå infattning „ „ 2: 25 BRÅCKBAND, helt af ljust fårskinn e:a starka „ „ 2: 75 BRÅCKBAND, anatomiska, ljust fårskinn ___ „ „ 3: 65 BRÅCKBAND, af glacéskinn, s m i d i g a „ „ 3: 75 BRÅCKBAND, utan fjäder, anatomisk rand- pelott, m e d 45 m m.
bred elastisk lif- g ö r d e l o c h 25 m m.
bred elastisk lårrem „ „ 3: 85 „ „ „ 1: 85 „ 1: 40 PRISKURANT FRANKO PÅ BEGÄRAN.
I Mimmi Ill I ••••llllllilllll öden och gör dem till lekbollar för sin vilja, när denna makt har kraft nog att genom en dröm förändra riktningen af en människas lif, — då är historien därom värd att läsas.
Bertil B o y sof.
Han låg på rygg med hufvudet tillbakaböjdt och handen slappt nedhängande.
Andedräkten kom stötvis öfver de halföppna läpparne, och hjärtat slog med långsamma, dofva slag.
Allt mödosammare blef andningen, allt lång- sammare och tyngre blefvo hjärtslagen.
De kändes i hela hans kropp, de ljödo som trötta steg i en uppförsbacke.
Och nu för allt hvad vi här ha fått, Som kan förljufva var lefnad, Och för vår billiga egolott Och för all ro och all trefnad Vi nu få tacka, så godt vi kan det, Det snälla bolaget " Hem på landet " I Dufbo.
, | I När solen kastar den gyllne färgen På Dufbo.
Här på sin täppa kan den, som vill, Ha ärter, kål och potatis, Så att, om riktigt han bjuder till, Han får det nästan som gratis.
Och mången också med stolthet visar, Att han på tomten har höns och grisar 1 Dufbo.
Klamp, klamp, klamp.
.
.
Han gick uppåt vägen; dödstrött var han, och långt hade han vandrat.
Allt var mörkt och tyst, men så hörde han en svag susning och märkte, att han gick genom en skog.
Det lyste rödt som eld mellan stam- marne, skenet blef starkare och han stod med ens i skogsbrynet.
Framför honom löpte vägen i stark stigning längs den förfallna muren af en vidsträckt fruktträdgård, och högst uppe på krönet af bac- ken aftecknade sig i skarpa kontu- rer en stor, gammal byggnad mot den flammande röda aftonhimmeln.
Han stod stilla och såg på den, medan han hvilade sig.
Där såg förfallet och vanvårdadt ut; väg- garna voro gråa af ålder, och på taket fattades åtskilliga tegelpannor.
Och arrendatorn har tretti kor Och åkarn hästar att hyra, Och mjölken billig är — som jag tror — Och åkarns skjutsar ej dyra; Men dock vi tro — det må ingen.
klandra — Att billigast är till fots att vandra I Dufbo.
Ett skolhus ha vi så vackert så, — Det af en herrgård har tycke — Och postkontor med en låda på Och telefon och så mycke ', Och vi ha Lötsjön, där man kan simma, Och idrottsplatser, där barnen stimma I Dufbo.
— KUNGL.
HOFLEVERANTÖR.
— 5 MALMTORGSGATAN, S T O C K H O L M.
H ö g e r eller venster torde uppgifvas.
DUBBLA BRÅCKBAND af dessa kvalitéer b e t i n g a d u b b l a priser.
En stund och hvila sig då och då Och uppå utsikten titta, Och se på skogen och se på bergen, Och park och gator det ock finns här, Jag nämner främst " Karlavägen " Och " Kärleksparken ", fast grodor där Gör ' vandrarn ännu förlägen.
Och vi ha " Högstig " och " Falkstig ", " Örnstig ", Och kanske få vi till slut en " Björnstig " I Dufbo.
Wilh.
Beeker, BRÅCKBAND, för halfvuxna BRÅCKBAND, för barn En präktig kyrka vi också ha, Fast den ej ännu är färdig, Den är visst enkel, men den är bra Och Dufbo samhälle värdig, Och ej ska ' klockorna fåfängt ljuda, När dc till gudstjänst oss vänligt bjuda I Dufbo.
Och där verandor vi ha också, Där man så trefligt kan sitta Ett namn så vackert har hvarje bo, Och prydligt präntadt på stället Hvad sägs om " Dufslaget ", " Aftonro " Om " Solhem ", " Utsikten ", " Tjället "?
Och huskvarteren så vackert alla Man hittat på efter fåglar kalla I Dufbo.
IIII1IIIIIIIIIIIIIIII1IIIMII11IIIIII1IIIMII1IIIMIIIIIIIIII1IIIMII1IIIIIII1IIIIIIIIIIIII11I Ill Och nu på våren, när allt är grönt Och allt i solskenet glittrar Och blommor skimra på marken skönt Och lärkan drillar och kvittrar, Då är det ljufligt från Stockholm fara Och i det landtliga hemmet vara I Dufbo.
1904 DUFBO S K O L B A R N S SJUNGA BERTIL BOYS V I D O-ÅRSFESTEN.
DROJVI.
AF MALIN ÖDMANN.
D Den friska, kyliga aftonluften svepte öfver panna och kinder, och han drog djupt efter andan.
Men med ens kom det öfver honom en förskräcklig ångest; det gamla huset tycktes draga honom till sig med oemotsåndlig kraft, och han kände, att han var väntad.
Mödosamt började han gå uppåt backen, men stegen blefvo allt tyngre och tyngre, och fötterna tycktes växa fast vid marken.
Angesten blef honom öfvermäktig och med en stönande jämmer sträckte han armarne upp mot den gamla förfallna byggnaden, där man väntade honom.
E T T A A R historien om den underliga dröm, som gjorde Bertil B o y till en bättre människa och genom drömlandet visade honom vägen till hans rätta plats i lifvet.
Många skola nog kalla alltsammans en egen- domlig slump och le åt dem, som tro på sann- drömmar och dylika barnsligheter; men hvar finnes väl den människa, som vågar svära på, att slumpen alltid gör skäl för namnet slump eller det hvardagliga, triviala sammanträffande af omständigheter, som vi i allmänhet förstå med detta ord?
Det var redan full dager, men Bertil B o y steg inte upp; han vände sig bara åt sidan och låg länge orörlig, med vidöppna ögon stir- rande uppåt det nedrökta taket.
Fast han var fullt vaken, stod han dock ännu under infly- tande af sin dröm, som fört hans tankar in i en fullkomligt ny riktning.
Nåja, må det kallas slump!
.
.
.
men då den makt, som genom slumpen styr människornas En helt och hållet ny idé hade arbetat sig fram i hans hjärna och bitit sig fast där.
Den Saisonens A.
B. Gustaf Holmbloms Kappaffär.
En sista, förtviflad ansträngning gjorde han — och vaknade, badande i svett och med den vildaste hjärtklappning.
nyheter i elegantaste urval.
/ billiga prislägen, utmärkta modeller.
— 38 Vesterlånggatan 38.
IDUN 1904 — 274 — verklig man, som med heder fyller sin plats i lifvet.
Då stod han en afton vid foten af en backe.
Bakom honom låg den skog, han nyss genom- vandrat, och framför honom på backens krön syntes en gam- mal förfallen byggnad, som med skarpa kon- turer aftecknade sig emot den flammande röda himmelen.
var född af drömmen, och var själf egentli- gen inte annat än en dröm, men Bertil B o y ämnade förverkliga den.
Han vred och vände den på alla sidor, och ju mer han skärskåda- de den, dess naturli- gare syntes honom hans fantastiska plan.
Ingenting hade han att förlora, ingen skul- le sakna honom, hela sin framtid hade han förstört genom sitt tanklösa, slösaktiga lef- nadssätt, och de sista veckorna hade varit sådana, att man gjorde bäst i att försöka glöm- ma dem.
Aftonvinden strök svalkande öfver panna och kinder, han anda- des djupt och kände sig plötsligt fattad af en egendomlig spän- ning.
Liksom den gången i drömmen tycktes det gamla huset draga ho- nom till sig, och han började hastigt vandra uppåt backen.
Han gick som i en dröm, och hela tiden gladde han sig åt, att den förlamande känsla, som förra gången kom- mit hans fötter att lik- F R Å N I N V I G N I N G E N A F » S V E N S K A H E R R G Å R D E N » P Å S:T L O U I S U T S T Ä L L N I N G E N DEN 9 M A J.
som växa fast vid mar- I MTDTEN Ö F V E R S T E J.
A.
O C K E R S O N MED F R U, T I L L V Ä N S T E R OM D E M D I R.
C.
A.
E K S T R Ö M E R ken, nu hade gif vit vika MED F R U, D I R L A G E R S T E D T, M R D.
C.
N U G E N T, S E K R E T E R A R E N E.
L U N D B L A D M E D F R U.
och tillät honom att TILL H Ö G E R I N G.
A.
W E L I N, A R K I T E K T F. B O B E R G, F R U N U G E N T, P A S T O R R E N H A R D, M R K O H L S A A T, röra sig obehindradt.
A R T I S T E N S C H U L T Z B E R G SAMT Y T T E R S T K O N S U L V A A G E.
F O T O F Ö R IDUN A F I N G.
G.
L I N D M A N.
Inte ett ögonblick föll det honom in, att han kanske låtit dupera Månader gingo om, och det var höst, innan och dit drogs han af en oemoståndlig makt.
han nådde målet.
Lång hade vandringen varit,, sig af en tillfällig likhet, ett slumpens gyckel- Samma dag sålde han sina böcker och de spel, och att han nu vandrade rakt emot den och mycket hade han pröfvat på.
Händerna få ägodelar, han ännu kunde kalla sina, letade krassa verkligheten.
För honom hade dröm- voro valkiga af grofarbete, men hyn var frisk fram sin gamla solkiga studentmössa och vand- men blifvit verklighet — eller verklighoten oeh brun af sol och luft, och mössan var ny.
rade ut i världen.
dröm.
Sin dröm hade han nästan glömt, men sitt mål Hvarför då inte stry- ka ett streck öfver det förflutna och vandra ut i världen, dit, där han var väntad?
Ty i sitt öfverspän- da tillstånd — följden af den sistförflutna ti- dens umbäranden — tviflade han aldrig ett ögonblick på sin dröm.
Det gamla förfallna huset var i hans fan- tasi symbolen för den plats i lifvet, som han var kallad att fylla.
Där var han väntad, sträfvade FRÅN VÅRKAPPLÖPNINGARNA ERÖFRAREN A F 1:A H.
PRIS PÅ LINDARÄNGEN han VID STOCKHOLM.
OCH KONUNGENS HEDERSPRIS M.
KONUNGEN OCH RIKSMARSKALKEN oförtrutet emot: det FOTO.
FÖR IDUN att bli en AF A.
BLOMBERG.
I ARMÉSTEEPLECHASE LÖJTNANT V O N ESSEN MED D A M E R.
När LÄNGST LIFVET W.
STÅHLE TILL H Ö G E R han kom ända PÅ SADELPLATSEN.
PÅ WORKINGMAN.
M:LLE intill huset, öppnades I TILL VÄNSTER MIDTPARTIET CLÉO D E M É R O D E.
275 IDUN — den stora, tunga porten, och en man kom med springande steg ned för den breda stentrappan.
Han var gammal och skröplig, med ovårdadt hår och något osäkert i blicken.
* ^ 3 9 •sml f ?9 " Nu ärhanhär, Josefa, ändtligen är ' han kom- men! "
skrek han, sludd- rande på målet i den ytterligaste upphetsning.
" Äh, jag visste väl jag, j a g visste väl jag, att han skulle komma till- baka. "
Rösten slog öfver i ett triumferande skratt, och Bertil B o y kände sig sluten i ett par seniga armar.
Ännu un- der intryck af sina fan- G R U P P B I L D AF L U N D A S T U D E N T E R N A S A M E R I K A K O R MED A N F Ö R A R E N FIL tastiska föreställningar I MIDTEN.
(SE » T E A T E R O C H M U S I K ».)
A. BLOMBERG stod han orörligt stilla, medan den andre fort- for att prata och öfverhopa honom med smek- komma!
.
.
Jos of a, Josef a, han är här, han ningar.
har kommit!
.
.
.
Henrik är hemma! "
" Gossen min, gossen min, så länge du I dörren visade sig ett mörkt flickhufvud, har varit borta!
.
.
.
Men du kom till sist och med skyndsamma steg kom en lång, smärt ändå.
.
.
jag visste det nog.
.
.
du måste flicka ned för trappan.
Blodet sköt häftigt FRÅN VÅRKAPPLÖPNINGARNA Å BANAN VID QVIBERG.
HOLTERMAN, ANLÄNDA 2.
PÅ QVIBERG V I D GÖTEBORG.
SERVERINGEN.
3.
PRINS C A R L TILL KAPPLÖPNINGSBANAN.
4.
FOTO F Ö R IDUN AF J. EDGREN.
O C H PRINSESSAN I N G E B O R G, 1. uppåt hennes mörkhyade ansikte vid den märk- diga synen, och hon tvärstannade.
" Du ser, att jag hade rätt! "
började den gamle mannen med tri- umferande tonfall. "
Han kom ändå, fast du inte ville tro mig.
.
.
Åh, det var inte värdt!
In- billar du dig, att jag inte kan läsa i dina ögon?
Tror du inte, att jag hela tiden har vetat, hvad du tänkt?
Ähjo, åhjo!
.
.
.
Gubben är tokig, har du sagt för dig själf, och Henrik kommer aldrig tillbaka.
KAND.
Men nu ser du, att jag hade rätt, nu ser du!
.
.
. "
Den unga flickan böj- de sakta och tvekande på hufvudet; så fäste hon sina mörka ögon A.
BERG (X) FOTO.
vid Bertil B o y.
Det var en forskande, egendomlig blick, en lång, allvarlig samvetsfråga, som i sig förenade tusende, och Bertil B o y kände det, som stode han inför sin domare.
PARTI A F S A D E L P L A T S E N MED DEN K U N G L.
ÅTFÖLJDA AF LANDSHÖFDING LAGERBRING FÖRSTE PRISTAGAREN I HÄCKLÖPNING LÖJTNANT E. MONRAD I S L Ä T L Ö P N I N G PREMIERLÖJTNANTEN G R E F V E F. 1904 MOLTKE.
AAS.
5.
OCH LÄKTAREN KAMMARHERRE FÖRSTE PRISTAGAREN
IDUN 1904 — En häftig reaktion försiggick med honom, drömstämningen vek undan, och han förstod med ens det ovanliga i situationen och den pröfning, för hvilken han var utsatt.
Skulle han befinnas värdig?
Han höjde stolt hufvudet och mötte oförfä- radt de forskande, mörka ögonen, medan hjärtat bultade af spänning.
Ett ögonblick betraktade de hvarandra oaf- vändt, och hon läste ett trohjärtadt löfte i hans gråa ögon och fast slutna mun; så flög en svag rodnad öfver hennes kinder, en sorgsen, me- nande blick träffade den gamle, som oafbrutet pratade och jollrade, och mod utsträckta hän- der gick hon dem till mötes.
Endast en svag skälfning förrådde hennes sinnesrörelse, då hon sade sitt: " Välkommen hem, Henrik! "
276 — stakar och aftonrodnaden gick öfver i gråkall skymning, berättade Bertil B o y sina öden.
För den gamle, som satt där i sin stol, slö och trött af vinet och den häftiga glädjen, tog berättelsen sin början den dag, då han stängde hemmets port för sin ende son.
Det var Hen- rik Ekenblads historia han hörde, och hans stackars förvirrade hjärna ansträngde sig för att kunna följa sonen ' på alla hans irrfärder.
Men det var för Josefa Bertil B o y berättade.
Hela sitt lif lade han fram för henne, men han berättade i förtäckta ordalag, så att den gamle inte skulle ana oråd, Och hela tiden satt hon där framåtböjd, med hakan lutad mot händerna och de stora, mörka ögonen oafvändt fastade på honom.
Den gamle var öfverlycklig; han pratade och skrattade oafbrutet, gestikulerade, berättade och frågade, utan att vänta på svar.
Men plötsligt tycktes han få en idé, och med några hemlig- hetsfulla nickningar och blinkningar rusade han tillbaka in i det gamla huset.
Han mötte oförfäradt hennes blick, och i hennes uttrycksfulla ansikte läste han hennes skiftande stämningar, då han beskref sitt slös- aktiga lefnadssätt, sina förvillelser och slutligen.
orsaken, hvarför han dragit ut för att söka sig plats i lifvet och bli en ny och bättre män- niska.
.Bertil B o y och Josefa följde långsamt efter.
I den stora, skumma förstugan stannade hon och lade handen på hans arm.
" Han är tokig, " — sade hon hastigt och tyst, " ocli han tror er vara den son, som han dref bort från hemmet för en ungdomlig förvillelse.
Han kom aldrig tillbaka.
.
, gick till sjös och drunknade innan årets slut.
Se- dan den dagen har han varit så här.
.
.
väntat och väntat år efter år med alltid lika lefvande hopp, och nu.
.
.
nu tror han, att Henrik kom- mit åter!
Ni är- så lik hans gosse, sådan han var, då han gick, så märkvärdigt lik honom.
Och nu vore det så synd att svika h o n o m.
.
.
han är så gammal, så olycklig och har väntat så l ä n g e.
.
. "
Då han slutat, hade den gamle somnat i sin stol och ljusen flämtade i stakarne.
Han reste sig och gick tyst fram till henne.
" Nu känner ni mig ', " sade han allvar- ligt, " skall j a g stanna? "
Hon drog djupt efter andan.
" Ja, stanna.
.
.
för hans skull, som har väntat så länge.
.
. "
Och Bertil B o y stannade och tiden gick.
Det led allt mer på hösten, dagarna blefvo kortare, löfven föllo af träden, och om morg- narna låg frosten hvit öfver marken.
Naturen beredde sig till hvila, ljuset tynade bort, och dess exempel följdes af den gamle mannen i det stora, förfallna huset.
Hon tystnade upprörd och med ögonen fulla af tårar.
Bertil B o y räckte henne sin hand med en trohjärtad blick, " Ni kan lita på mig, " sade han enkelt, " Bertil B o y får vika för Henrik.
.
.
? "
" Henrik Ekenblad!
.
.
.
Men ni, hur skall ni kunna.
.
.
ni kanske har någon, som väntar er.
.
.
? "
, Han höjde på axlarna med ett vemodigt le- ende.
" Ah, nej!
ingen väntar mig och ingenting försummar jag, men här finns en plats att fylla, — och j a g skall fylla den redligt. "
En fråga sväfvade på hennes läppar, men hon hann inte uttala den, ty uppe från öfre våningen ljöd plötsligt den gamles glada, joll- rande röst: " Min gosse, min gosse, kom upp nu!
Alla lampor och ljus har j a g tändt och silfver- bägarne stå på bordet.
Nu felas bara det gamla spanska v i ne t.
.
.
tag upp vinet ur käl- laren, Josefa!
.
.
.
Jag har spart det för din skull, min gosse, för din skull!
Jag har sagt åt Josefa: rör inte det spanska vinet, det skall sparas tills Henrik kommer hem.
För j a g visste, att du skulle komma, j a g vissse det säkert, fast Josefa ville inte tro det, hon.
.
.
Å h nej, sade något gjorde hon aldrig, men j a g såg det på hennes ögon, j a g såg det på hennes ögon.
.
.
Men kom nu, min gosse, träd in i stora sa- len och låt oss dricka en välkomstskål! "
Med en storartad gest slog han upp dubbel- dörrarna och bjöd den hemvändande sonen stiga in.
Det klara skenet från ljusen i kronor och lampetter kontrasterade egendomligt mot den röda aftonhimmelen, som kastade skarpa reflexer i speglar och kronglas och göt ett rosenskim- mer öfver de gamla hvitlackerade möblerna.
Det spanska vinet blef drucket ur silfver- bägare, och medan ljusen brunno ned i sina Använd J A N S S O N KORSETTER &amp; C:os För hvar dag, som gick, blef han allt mera slö och kraftlös, det hopp, som hållit honom uppe i så många år, hade blifvit uppfylldt, hans väntan var slut och allt intresse för lif- vet tycktes ha slocknat.
Han försjönk så små- ningom i fullständig apati, och då man en mor- gon fann honom inslumrad för alltid, hade han redan länge varit död för världen.
Men det gamla huset hade inte följt sin her- res föredöme.
Under unga, starka händer gick det en föryngring till mötes, klara, nya fönster- rutor efterträdde de gamla solbrända, några missklädande luckor kunde inte längre upp- täckas på tegeltaket, och i trädgården hade åtskilliga utdöda och förvuxna träd fått stryka på foten.
Henrik Ekenblad följde sin stackars gamle far på hans sista färd, men det var Bertil B o y, som vände tillbaka till det stora huset på bac- kens krön.
Och det var inte första gången han gick den vägen med oroligt klappande hjärta och ängslande frågor i sinnet.
För den återvändande sonen hade hemmets dörrar stått vidöppna, men Bertil B o y var en främling.
För honom fanns kanske ingen plats.
Hade han varit mindre blind, så skulle hans steg varit lättare och hans sinne ljusare.
Ty äfven denna gång var han väntad, väntad med oro och längtan.
Josefa stod vid ett af fönstren i salen, då han trädde in.
Hon såg längre och smärtare ut än vanligt i sin eleganta, släpande sorg- dräkt, och kinden hade en nästan hetsig rod- nad, som förhöjde hennes skönhet.
Bertil B o y gick rakt fram till henne.
" Nu är min roll utspelad, " sade han kort, och hans röst hade ett tonfall, som om han beslutat att göra upp räkningen så fort som möjligt, " Jag har gjort, hvad j a g har kunnat och fyllt min plats efter bästa förmåga.
Men nu — är det slut, och j a g skall väl fortsätta — min v a n d r i n g '.
.
. "
1 m o d el I INGEBORG Han hade svårt att få fram orden och stan- nade nästan halfkväfd af sinnesrörelse och oro.
Skulle hon då ingenting säga, ingenting göra för att hålla honom kvar?
Det var hon, som hade att bestämma nu, hennes var alltsammans: huset, jorden, pen- ningarne; hon var härskarinnan.
Men hon stod där så tyst med hufvudet bortvändt, och så började han tala igen.
Rös- ten blef allt ifrigare, det lät, som om han velat öfvertyga henne om, hur riktigt och bra det var, att han for sin väg, men hela tiden kände han en stickande smärta i hjärtat.
Ah, hvad brydde han sig om det stora hu- set, hvad brydde han sig om de vidsträckta ägorna och alla pengarne!
Aldrig hade detta förefallit honom så värdelöst som i detta ögon- blick.
Det var hennes kärlek han ville ha, han väntade på ett ord från henne och var för blind att inse, hur hvart och ett af hans egna ord stärkte henne i den tron, att han längtade ut i världen och intet högre önskade än att få lämna det gamla huset.
Heta tårar stego upp i hennes ögon, och läpparne började darra.
" Kanske det är bäst, att jag reser redan i d a g? "
slutade han med osäker röst.
Hon svarade inte.
" Josefa.
.
.
skall jag — stanna? "
Nu fick han en halfkväfd snyftning till svar.
Blodet rusade uppåt hans kinder, och hjär- tat dunkade hårdt.
Så drog han henne intill sig.
" Är det sannt ?.
.
.
Vill du, att jag skall stanna? "
Hon slog sina armar om hans hals, och det svaret var han nöjd med.
Bertil B o y hade nått sitt mål och genom drömlandet funnit vägen till sin rätta plats i lifvet.
UR DAGSKRÖNIKAN.
S VENSKA HERRGÅRDEN " PÅ VÄRLDSUTSTÄLL- NINGEN I S:T LOUIS invigdes måndagen den 9:de maj, på ett enkelt, flärdfritt och likväl värdigt och högtidligt sätt, något som allt igenom utmärkt Sveriges deltagande i världsutställningen i S:t Louis.
Omkring 200 svenskar voro närvarande och uttryckte sin.
för- tjusning öfver den magnifika lokal, som här bjuder hvarje svensk välkommen.
Omkring ett dussin perso- ner, klädda i nationaldräkter, väckte synnerlig upp- märksamhet och fotograferades från alla håll.
Kl. 4 e. m. öppnade öfverste J.
A. Ockerson, residerande kommissarie i S:t Louis och ordförande i amerikanska afd.
af byggnadskommittén, mötet inne i stora salen och presenterade arkitekt Ferdinand Boberg, skaparen af detta " minnestempel ", hvilken därpå på flytande engelska beskref, huru byggnaden kom att förverkligas samt öfverlämnade den till byggnadskommittén, hvarpå öfverste Ockerson svarade och bad honom bringa allas tack hem till Sverige, dess konung och folk.
Därpå förflyttade man sig ut på planen, hvarest svenska flag- gan under fanfarer och hurrarop lösgjordes af ark.
Boberg och fladdrade i det klara solskenet öfver " den svenska herrgården " från en flaggstång högre än någon annan på hela utställningen.
V ÅRENS KAPPLÖPNINGAR.
Derbydagarna i Stock- holm och Göteborg hafva i år följts med stort in- tresse från våra hästvänners sida.
Hvad Göteborgs- löpningarna vid Qviberg beträffar, hafva de denna gång varit föremål för än lifligare uppmärksamhet, enär de öfvervarits af prins Carl och prinsessan Ingeborg; det var nämligen första gången som hertigparet gästade sin residensstad.
• Äfven från söndagens kapplöpningar å Lindarängen utanför Stockholm bringa vi några i flykten fångade situationer.
Någon förklarande text till desamma torde ej behöfvas: bilderna tala för sig själfva.
V ÅRFESTEN på Skansen har i år haft en dragnings- kraft, som denna populära högtid i flere år måst till dels undvara, nämligen ett soligt och varmt väder, hvadan det stora friluftsmuseet frekventerats lifligare än eljes vid liknande tillfällen.
Äfven detta års anord- ningar ha utmärkt sig för mycken smak och fyndig sista pariserfacon, finnes i alla finare manufakturaffärer i Sverige.
Filialer: Stockholm, Göteborg, Ms^ö, Helsingborg.
— IDUN 277 — Nu har intendenten Gunnar Hazelius velat återupplifva sångdansen äfven i Sverige.
Han inkallade därför fru Gar- borg för att undervisa den svenska ungdomen i färödansarna, använda till våra gamla folkvisor.
Efter all sannolikhet har nämligen vår sångdans ursprungligen utförts just så.
SORMLANDSGARDEN PA SKANSENS V A R F A S T.
A.
BLOMBERG Trots det att repeti- tionerna lär ha varit få och ofullständiga, kunde dock den, som hörde och såg t. ex. " Sven i Rosen- gård " med sin gripande växelsång mellan för- sångaren och försånger- skan och körens vemo- diga refräng, icke tvifla på, att i och med denna föreställning på Skansen början är gjord till en stor och allmän sprid- FOTO.
arrangeringsförmåga, och bland intresseväckande nyhe- ter är främst att omnämna tillkomsten af den sörm- ländska bondgården Söråker, som varit en af hufvud- punkterna för det frodiga folklifvet däruppe.
Likaså har fru Hulda Garborg och hennes dansande kår väckt det lifligaste intresse genom de på annat ställe i tid- ningen i ord och bild omnämnda folkvisdansarne.
— Som en ytterligare illustration till Skansens senaste vårfest meddelas här en bild af Söråkergården.
E ANNA SJOQVIST.
F O L K V I S E D A N S E R P A SKANSEN.
I F O R N A T I D E R brukade man sjunga folk- visorna till dans, icke blott i norden, utan öfver hela Europa.
Fru Hulda Garborg berättar i sin ytterst läsvärda lilla skrift " Songdansen i Nord-Landi ", att hon i Nationalbiblioteket i Paris sett en bild från 1400-talet, där franska bönder tyd- ligen dansa alldeles som man ännu dansar på Färöarna, det enda ställe, där folkvisedanserna veterligen fortlefva.
Därifrån har fru Garborg hämtat dem tillbaka till Norge.
S T I L!
SKÖNHET!
S T Y R K A!
M ö l n l y c k e M n k | s r f IUUICI När sångdansen försvann, glömdes också små- ningom dels en mängd visor fullständigt, dels större eller mindre delar af dem, som finnas kvar.
På Färöarna däremot, där dansen fort- gått, där ha de ofta ännu sina 2 — 3 0 0 vers, som lefvat på folkets läppar genom många år- hundraden.
Sigurdskvädena t. ex. anses vara 8 0 0 — 1, 0 0 0 år gamla.
Ett af dem hade nu d:r Ruben G:son Berg öfversatt från färöiska enkom för detta tillfälle, likasom äfven E.
A.
Karlfeldt öfversatt Ivar Aasens " stev " " Åka på isen hala ", en skämt- samt gisslande och utmanande växelsång mellan männen och kvinnorna.
En munter sånglek, upptecknad i Uppland af Alfhild Silfverstolpe, passade äfven väl i stycke med det öfriga, fastän antagligen af mycket senare datum.
Omväxlande med dessa intresseväckande gamla sångdanser hade man äfven nöjet att se Norges erkändt främste springdansare Jon Dahle från Bergen.
Han dansade " Springaren " med fulländad smidighet och behag tillsammans med sin käresta, Margit Grönaal, som äfven utförde sin andel i dansen vackert.
I " Hallingen " gjorde han sina språng och kast med oerhörd kraft, men alltid kom han ändå ned på fötterna igen, mjukt och ljudlöst som en katt.
En ny och lyckad fond var arrangerad på sommarteatern med en granskog, genom hvilken en stig med stängsel ledde nedför den höga bergväggen till scenen.
När de dansande kommo parvis utför den branta stigen mellan gran- topparna, gjorde detta en både målerisk och illusoriskt landtlig verkan, som väckte bifall hos den talrika publiken, som f. ö. gaf sina känslor luft genom applåder efter hvarje nummer.
K FRU Häri må vi visserligen g e fru Garborg rätt, men icke förty kan man näppeligen tänka sig ett bättre sätt att introducera saken i vårt land än genom att ta upp den på Skansens sommarteater vid den allmänt besökta vår- festen.
En angenäm bekantskap var äfven spelman- nen Ole Otthovd, som behandlade sin " fela " med berömvärdt lugn, säkerhet, renhet och elegans, både i dansen och " slätterna ".
N MINNESVÄRD öfver den berömde entomologen Carl Gustaf Thomson aftäcktes pingstaftonen å Lunds norra begrafningsplafs med en enkel högtidlig- het i närvaro af en liten skara vetenskapsmän, stu- denter m. fl.
Genom snillrika specialafhandlingar på skilda områden af entomologien och ett stort arbete öfver Skandinaviens insekter vann Thomson i de stora kulturländerna och sent omsider äfven i sitt fädernes- land en berömmelse som mycket få andra lundensiska vetenskapsidkare.
Den tre meter höga vården, som gör ett ståtligt och värdigt intryck, är huggen i ljusgrå granit efter teck- ning af skulptören Sven Anderson, hvilkens förut be- kanta reliefbild Thomson, gjuten i brons, äfven pryder stenen.
Denna relief, som konstnären för några år sedan utförde i gips för sin porträttsamling af framstående universitetslärare, tillhör hans allra bästa arbeten, an- märkningsvärd för god och kraftfull karaktäristik samt fin detaljbehandling.
VINNLIG GULDME- DALJÖR.
Svenska lif- räddningssällskapet utde- lade vid sitt nyligen hållna årssammanträde för första gången konungens medalj i guld för berömliga gär- ningar till fru Anna Sjö- qvist härstädes.
Fru S. er- höll medaljen för en dristig räddningsbragd, i det hon förra sommaren räddade en gosse från drunkning ute i skärgården.
Det är första gången Svenska lif- räddningsssällskapet kun- nat utdela medaljen till en kvinna.
1904 C.
G. THOMSONS NYAFTACKTA GRAFVARD I LUND.
Det är att beklaga, att fru Garborgs tid icke medger henne att fortsätta sin undervisning i folkvisedanser på flere orter i vårt land.
men vi få hoppas, att den ungdom, som nu mot- tagit hennes undervisning, skall känna sig för- pliktad att föra den vidare och göra den så fruktbärande som den i sanning förtjänar.
ANN-MARGRET ning öfver hela vårt land af folkvisedansen.
I all sin enkel- het och enformighet var den mäktigt fängslande och för- underligt stämningsfull.
Sam- maledes med den humoristiska " Kråkvisan ".
Egentligen är det fru Gar- borg mycket emot att dessa gamla dansformer användas till förevisning — de lämpa sig ej för det, anser hon.
Hon vill helst, att de på annat sätt skola föras in i de tusen hem- men dit de höra — särskildt på landsbygden.
Alla, både unga och gamla, borde enligt hennes mening — liksom man gör på Färöarna — deltaga i den föga ansträngande ring- dansen och således, oberoende af åldern, få känna dansens och sångens glädje.
Ingen skulle få sitta och se på.
M ö b e l f a b r i k s såväl eleganta som e n i l a; allt i solidt o c h F. FOLKVISEDANSARNE ntförande.
S ä n g a r, S ä n g k l ä d e r, M a t t o r och G a r d i n e r.
VARFÄST.
A.
BLOMBERG FOTO.
Rikstelefon 76 14.
18 Birger Jarlsgatan 18.
Allm.
Telef.
76 14.
Ritningar och kostnadsberäkningar upprättas beredvilligt på begäran.
Egna Arkitekter och Dekoratörer.
Filialer: Göteborg, " Malmö ".
Utställning, förstklassigt PA SKANSENS HOLMGREN, TERSMEDEN.
IDUN 1904 — jiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii 278 — silfverpokalen; hvarje Knutsbror har rätt välja en Knuts- syster, som intages i gillet på liknande sätt.
I de gamla skråordningarne talas mycket om ömsesidigt skydd och kamratlig hjälp till och med mot en brotts- lig broder, om sjukvård och begrafningsfölje, om skilje- dom i tvister o. s. v. Knutsklockan i kyrkan ringde bröder och systrar hop till andaktsstunder, rådplägnin- gar och fester och följde med sin klang deras kista till det sista hvilorummet.
Noggranna bestämmelser förefunnos äfven om ordning och skickligt uppförande, bestämmelser, som äro ganska talande sedemålningar från en mindre förfinad tid än vår.
" Åldermän ' ', " stols- bröder " och " gärdemän " (eller ordförande, bisittare och skaffare) äro gillets ämbetsmän, någon gång omtalas äfven en " skråherre " eller " skråprost " såsom funktio- nerande.
Samtliga svenska konungar från Carl XI till och med Oscar I ha låtit upptaga sig i S:t Knutsgillet i Malmö.
Vi önska de båda unga furstarne lycka såsom Knutsbröder och att följa i så värdiga föregångares fotspår.
A. O. L.
| Förnäm a st v t ä m t edel 1 \ | i |: äro och förblifva dock vid finare tvätt = HYLINS Ekonomi-Tvål HYLINS Prima Tvätt-Tvål I j I o c h vid gröfre tvätt (byk) E S:T K N U T S G I L L E N A I S K Å N E.
J~^EN 28 MAJ intogos högtidligen prinsarne Gustaf Adolf och Wilhelm i det gamla ärevördiga S:t Knutsgillet i Malmö.
Det torde därför kunna intres- sera Iduns läsare och läsarinnor att få veta litet om denna ända från den tidigare medeltiden i några skån- ska städer alltjämt fortlefvande institution.
De äldsta Knutsgillena stiftades i Odense på Fyen och i Ringsted i Själland till minne af respektive konung Knut den Helige och hertig Knut Lavord, båda svek- fullt mördade, den förre den 10 juli 1086, den senare den 7 januari 1131.
Knutsgillen blefvo sedan allmänna öfver hela det dåvarande danska väldet, från Schleswig- Holstein i väster till Estland i öster.
I Skåne ha dylika funnits på ej mindre än 7 ställen, numera dock blott på 3, nämligen i Malmö, Lund och Ystad.
De öfriga 4 voro i Tornarp, Landskrona, Skanör och Falsterbo.
Det har tvistats om de äro " kungliga " eller " hertigliga " Knutsgillen; Malmö-gillet har alltid ansett sig som ett " kungligt ", och troligt är att äfven Lundagillet egent- ligen stiftats till åminnelse af det danska nationalhelgo- net konung Knut den Helige, fastän det numera af praktiska skäl kommit att fira sin årshögtid på hans brorsons hertig Knut Lavords minnesdag, förr den 7:de, nu den 13 januari.
Det forna gillet i Skanör lär ha varit helgadt åt hertigen.
De skånska Knutsgillenas ursprungstid kan ej bestämmas, litterärt omtalas Malmö S:t Knutsgille först år 1360 i Valdemar den IV:s pri- vilegier för staden, och det har protokoll från 1400- talet.
Men det har antagligen funnits långt förut, ja, sannolikt från 1200-talet; en skråordning för det nu försvunna Skanörsgillet lär ännu finnas i behåll och vara daterad år 1256.
I Skanör tyckes en general- synod af samtliga Knutsgillenas åldersmän ha brukat årligen hållas för gemensamma angelägenheters afgö- rande.
Redan greker och romare kände till motsvarande fria föreningar (" sodalitier "); de germanska och nordi- ska gillena antagas ha haft sina närmaste förebilder i England.
Knutsgillena hörde till den grupp bland de medeltida gillena, som kallas " skyddsgillen " till skillnad från " yrkesgillen ".
De senare hade hufvudsakligen fackintressen att bevaka, de förra samlade folk af skilda klasser, män och kvinnor, samt hade allmänt kamrat- skap, inbördes hjälp och sällskapligt umgängeslif till sina uppgifter.
På bägge grupperna satte medeltidens religiösa lifsformer sin prägel, hvarpå bland annat de obligatoriska skålarne för skyddshelgonet vid samkvä- men bära vittne.
Stadgarne för gillena kallades " skrå " eller " skråordning " och finnas kvar, för Lund och Malmö i upplagor från respektive 1500- och 1600-talet, för andra nu försvunna gillen från ännu mycket tidi- gare skeden.
Lunds och Malmös gillesstadgar datera sig från öfvergångstiden, då katolicismens makt var bruten i norden och den nya läran höll pa att rotfasta sig.
Det var en hård pröfvotid för skyddsgillena med deras katolskt färgade ritual och ceremonier och flere bland dem gingo under eller förvandlades till skytte- gillen.
Det var troligen vid denna tid det stora ordens- tecknet, " dufvan " eller " papegojan ", infördes för att vid skytteprisets öfverlämnande hängas om halsen på " fågelkungen ".
Nu användes den vid receptionsceremonielet.
Hvarje nyinträdande får en liten silfverdufva att fästas på bröstet och bjuds en välkomstdryck ur den gamla ETT N E D G R Ä F D T PUND.
1VÄIDDAGEN var slut — damerna sutto småpratande i salongen under det herrarna hade dragit sig till- baka till rökrummet för att i lugn och ro njuta af sina cigarrer.
" Nu skulle det vara bra roligt att få höra litet musik — kära fru Eckert, spela ett stycke för oss, ni är säkert den skickligaste utaf oss ".
Uppmaningen kom från en äldre dam med blidt och vänligt utse- ende.
• " Skicklig jag!
— Som ej tagit i pianot på ett år eller kanske än mera — de där talangerna höra till flicktiden — en musikidkande fru är något ovanligt ".
" Det var besynnerligt ", invände den äldre damen, " ni har ju, efter hvad jag hört sägas, offrat ofantligt mycket tid och pengar på musik.
Vet ni, fru Eckert, jag har till och med hört er far yttra, att han ämnade skicka er utrikes för att ni skulle kunna få utbilda er talang ".
" Nåja, det var på den tiden ", sade fru Eckert skrattande, " men nu har jag hem och man och barn samt en hel hop att tänka på.
För öfrigt har jag mist lusten för musik — fasar vid blotta tanken på att nödgas knoga igenom en hel Beethovens sonat och kan rakt ej begripa, hur jag kunde ha mod att spela tre långa timmar om dagen förr.
Alla mina frubekanta säga detsamma som jag — de ha alldeles lagt bort att idka musik ".
" Äktenskapet måste i så fall vara en institution för idel omusikaliskt folk ", utropade skrattande en lång ogift dam af obestämbar ålder — " intet under då, att det alltid blir så disharmoniskt ", tillade hon " sotto voce ".
Den unga frun lät sig ej bekomma, utan vände sig till sin granne, frågande: " Inte sannt, fru Verner?
Är inte vår tid till räckligt upptagen ändå — visiter, promenader, förenings- sammanträden och ' ' — — — " Och matlagning ", afbröt den ogifta damen iro- niskt.
" Nåja, man får ju alltid ha reda på, hvad koker- skan ämnar sätta fram på bordet, äfven om man ej går i köket från morgon till kväll — och så är det ju barnen ".
" Just för deras skull, tycker jag ni ej borde lägga bort er musik, min bästa fru Eckert ", sade den äldre frun allvarligt ni, " kunde ju vara en sådan präktig lärarinna för dem — om de nu skola spela ".
" Visst skola de det.
Lilli visar allaredan stora anlag — hon får väl ta ' upp sin mors mantel — Men snälla fru Braune, ni menar väl ej, att jag skulle ge dem lektioner själf? "
" Hvarför inte?
Bör det ej vara en mors käraste plikt att göra sina kunskaper fruktbärande på sina barn? "
" Nej, det skulle då Carl aldrig tillåta, och inte mina nerver heller.
Spela med barn!
Gud ske lofatt det finns andra, som äro villiga att åtaga sig den saken — för öfrigt blefve det ingen reda — flickungarna skulle aldrig komma från c-dur-skalan och jag skulle blifva gråhårig på kuppen ".
Fru Braune svarade ej, hon hade ju ej med saken att skaffa, men i sitt stilla sinne beklagade hon att så mycken tid offras förgäfves och så mycket penningar kastas ut till ingen nytta och att så många öron pinas af skalor och öfningar, blott för att det måste så vara — blott för att musiken anses vara en viktig faktor i den unga flickans uppfostran — vare sig hon nu har anlag eller ej.
Och så kom hon ihåg alla de skymningsstunder i hennes eget hem, då de nu uppvuxna barnen suttit omkring pianot och lyssnat till " mors " gamla välkända melodier.
Hon ägde ingen teknik, ingen fingerfärdighet — hade aldrig i sin egen ungdom fått tillfälle att öfva: sig annat än på de korta fristunder, som bestods mel- lan arbetstimmarna, men det lilla hon kunde, hade hon användt som ett medel att förljufva hemmet, och ge- nom de enkla tonerna hade hon talat till sina barns hjärtan oändligt många gånger.
Så serverades kaffet och den doftande bruna dryc- ken förde det allmänna samtalsämnet såväl som fru Braunes tankar in i en annan strömfåra.
EGO.
F R Å N IDUNS L Ä S E K R E T S.
B E F O R D R A R SKOLUNGDOMENS OBLI- G A T O R I S K A K Y R K O G Å N G DESS R E L I - GIÖSA KÄNSLA?
D ENNA FRÅGA gör jag mig ofta, då jag ser den unga, lifliga skara, som söndag på söndag samlas på sina bestämda platser till högmässogudstjänsten, och ännu mer tränger sig detta spörsmål på mig, då jag under predikans gång ser barnens otåliga rörelser och tusen hemlighetsfulla försök att på ett med deras sinnen mera öfverensstämmande sätt fördrifva tiden.
Tvifvelsutan bör ungdomen bibringas aktning för hvilodagen och intresse för andliga ting, men månne detta tvång ej snarare skrämmer än drager dem?
Det blir en skenbar aktning de ådagalägga, ty plikt- sliyldigast intaga de sina platser i kyrkan, under det de obundna tankarna tumla omkring på de mest skilda områden.
Visserligen synes en och annan med knäppta händer och orubbligt allvar bjuda till att följa prästens ofta allt för invecklade utläggning af dagens text, men då det efterlängtade " Amen " uttalas, då draga äfven dessa en lättnadens suck och de förnöjda anletena skvallra otvetydigt om att detta ord för dem, lika väl som för deras mera otåliga och lifliga kamrater, är liktydigt med befrielse från ett pålagdt tvång.
En hvar vet, huru noga man måste följa en bevis- föring för att kunna förstå den.
Tappar man ett ögon- blick tråden, slappas intresset och resultatet blir otill- fredsställande för alla parterna.
Är det icke för myc- ket begärdt af barnen att de, uppmärksamt och med odeladt intresse, skola följa en hel lång predikan, hvars innehåll de på långt när icke förstå?
Det skrymteri, som de sättas i tillfälle att utöfva i kyrkan, synes mig snarare demoraliserande än upp- fostrande.
De hafva ännu ej känt den andliga hungern och kunna, i de flesta fall, ej heller smälta den andliga spis, som där påtvingas dem.
Kunna skolgudstjänster, hvarvid dagens text be- handlas på ett efter barnens andliga ståndpunkt af- passadt sätt, icke anordnas, så må, synes det mig, hvarken präster eller målsmän pålägga barnen tvånget att in corpore infinna sig vid de allmänna gudstjän- sterna.
Låt dem följa föräldrar och målsmän dit eller gå, då de själfva känna sig manade därtill.
Deras religiösa känsla och andliga utveckling ledes bäst i hemmet eller i skolan.
Hvarje barn särskildt kan där nås af de gudomliga sanningarna och få in- tresset väckt för det andliga lifvet.
Hvad prästen däremot talar från predikstolen gäller " församlingen "; det individuella däri kan barnasinnet, i de allra flesta fall, icke fatta.
Ett obligatoriskt bevistande af gudstjänsterna förtar också den upphöjda, allvarliga stämning, som det bör medföra, och ger barnen aldrig tillfälle att känna verk- ligt behof af dessa högtidsstunder.
" Att tänka på religionen endast som på en själf- skrifven sak ", säger en engelsk författare, " är det största beviset på bristande religiös känsla. "
XELA.
FLICKAN, SOM KUNDE B A K A TUNN- B R Ö D.
F Ö R IDUN A F CHICOT.
(Forts, o c h slut.)
" A LLDELES som ni vill. "
Att bli ställd rent af gent- emot det faktum, att ingen kände den andre föror- sakade en känsla af tvång mellan dem.
Hon tog upp sin " kråka " och satte på sig den, som om hon varit i begrepp att gå.
Och ehuru hon icke reste sig, vände hon ansiktet ut genom dörren, så att kråkan dolde det för honom — och det var ett sådant vackert ansikte!
" Hör på, " sade han efter en af dessa pauser, då lifvet stundom svänger af och an i ödets vågskålar, " jag ville inte göra er ledsen.
Jag skall säga mitt namn, om ni vill det. "
" Jag är inte så angelägen, " sade hon.
En af hennes bruna händer for upp och drog kråkan ännu längre fram.
" Är det sant, " frågade hon, " att mr Collister vill gifta sig med den flicka, som kan baka godt tunn- bröd? "
Karlen formade sina läppar som om han ville hvissla, men höll upp.
" Ja, " svarade han, sneglande på kråkan.
" Det är sant. "
— 279 — Hon vände sig och öfverraskade honom.
" Jag kan baka godt tunnbröd, " tillkännagaf hon. "
N i?
! "
utropade han.
" Ja, " svarade hon skarpt.
" Hvarför inte?
Det är ingen så stor konst. "
" Men " — han gjorde en paus, mötande hennes trotsiga ansikte med tecken till obehag — " men kom ni hit för att säga detta? '
" Ni har hört mig säga det, " återtog hon.
Han reste sig och stod bredvid henne, seende hvar- ken på henne eller på fälten eller på den omgifvande skogen, utan långt öfver dem alla mot de första teck- nen till rosfärgen på molnen i väster.
Han förekom mycket hög, när hon såg upp mot honom, och ansiktet var mycket allvarligt.
Hon hade glömt för länge sedan hans bara fötter och trasiga dräkt.
" Så att det menas, " sade han långsamt, " att ni kom hit för att erbjuda er att giftas med en man, ni aldrig sett? "
Hon svarade icke på ett ögonblick, och när hon gjorde det, var rösten säker.
" Nej, " sade hon, " jag kom hit för att omtala, att jag kunde baka tunnbrö '.
Ni behöfver inte förebrå mig, för att han sagt, att han skulle gifta sig med den flicka, som kunde det. "
" Men ni ville gifta er med honom? "
" Jag tillstår det, om han ville fria till mig. "
Karlen såg ned för att möta hennes ögon, men träffade blott kråkan.
" Hvad skulle ni göra det för? "
frågade han.
" Ett skämt? "
" Ett skämt, " upprepade hon.
" Ja visst, ett skämt. "
Han närmade sig henne och lade handen på hennes axel.
" Se upp en smula, " sade han, " jag vill se, om det är ett skämt eller icke. "
" Jag sade ju, att det var så, " svarade hon så lågt, att han måste luta sig litet närmare för att höra riktigt.
" Det är inte nog, " sade han bestämdt, " ni måste se upp i mitt ansikte. "
" Jag — vill inte! "
förklarade hon.
Han stod, betraktande hennes nedböjda hufvud.
Det sken något visst i hans ögon och hans tunga var färdig att säga: " du måste. "
Men han stramade ihop läpparna och höll sig.
Flickan satt alldeles stilla, utom ett ryck då och då i bröstet.
Han såg bort till den ödsliga tallskogen, hvilken kunde komma en att falla på underliga tankar.
" Vi ha inte känt hvarandra synnerligt länge, " sade han till sist, " men för några minuter sedan tyckte jag, vi kände hvarandra ganska bra, och kanske har ni inte en bättre vän än jag i denna öfvergifna håla.
Vill ni säga mig, hvarför ni vill gifta er med Collister? "
" För hans pengar ", svarade flickan kort.
Hans ansikte mörknade, som om han inom sig för- bannade Collisters penningar.
Men hon såg icke upp och han sade ingenting, förrän han kunde tala lugnt.
" Är detta riktigt rätt emot Collister? "
frågade han.
" Han nämnde om att gifta sig med någon flicka, som kunde baka bra tunnbrö ', men jag antar, att han inte ville göra det med mindre än att hon tyckte om honom litet också. "
" Jag — tillstår — kanske jag tycker om honom lite ", förklarade flickan, " och jag var säker om, att han skulle tycka om mig. "
" Det är just det värsta i saken ", mumlade mannen, " jag är säker på, han skulle tycka om henne. "
Efter att ha dolt ansiktet så länge, tittade flickan nu upp och var öfverraskad öfver att se honom så fundersam.
" Ni har varit riktigt snäll mot mig, " sade hon vänligt, " och jag tror jag inte bryr mig om — kanske jag bör säga er, hvarför jag egentligen kom.
Jag 7=- jag ville inte vara stygg mot mr Collister, och om ni anser det inte är rätt, ska jag inte omtala för honom, att jag kan baka tunnbrö '; men " — hon mötte hans ögon bedjande — " om jag inte gör det, så vet jag inte, hur jag ska ställa mig. "
" Hvad är det för fel? "
frågade han.
" Har ni inte något hem? "
Hon log tappert så att det var sorgligt att se hennes ansikte.
" Inte nu längre ", sade hon.
" Jag har alltid haft ett mycket bra hem, men pappa dog — bara förra veckan.
Ni och mr Collister kände honom och han har ofta talat om er.
Han var Noel Seymour från Castauplay. "
" Noel Seymour — död? "
utropade karlen.
Alla hennes lätta ord talade med honom om ömhet nu, då han visste, att hon yttrat dem med svidande hjärta.
" Men Seymour var en kreol ", tillade han, " och ni är ' det inte. "
" Min egen mor var amerikanska ", svarade flickan, " och jag lärde mig tala af henne förrän hon dog, och min styfmoder är amerikanska också. "
Hon stannade en stund för att försöka le igen.
" Min styfmor tycker inte om mig.
Hon vill inte låta mig stanna hemma längre.
Kunde ni vara så elak? '
Han lade handen på hennes axel.
" Ni stackars barn! "
sade han.
Pratet kom också in till farmen, och han påminde sig en grym historia han en gång hört om Seymours hustru.
Detta gjorde, att han trodde allt och mer än hvad flickan berättat.
" Stac- kars barn! "
sade han åter, " ni har inte sagt mig ännu hvad som är ert kristningsnamn. "
" Genoveva, " svarade hon.
" Min egen moder tyckte om det, men min styfmor säger, att det är namnet på: en galning.
Hon tycker, att hon är ung och vacker, men jag tror hon vill bli af med mig, därför att jag nog ser bäst ut af oss två.
Hon vill bli gift igen och det är bara en ungkarl uppe hos oss, så hon är rädd, att han ska kasta ögonen först på mig. "
" Kors i alla dar! "
utropade karlen, som tjänte hos Collister.
" Om det är någon uppe hos er, som ni känner och som tycker om er, hvarför håller ni er då inte väi med honom? "
En djup rodnad flög öfver flickans ansikte.
" Tror ni jag hade talat på det viset om en man jag tyckte o m? "
frågade hon.
Hennes läppar darrade.
" Och för öfrigt, så hatar jag honom! "
skrek hon.
" Han är ingen passande man för en flicka sådan som jag. "
" Stackars barn! "
sade han igen.
Hon såg medkänslan i hans ögon.
" Hvad skulle jag ha gjort? "
frågade hon.
" Hvad skulle hvarje flicka härute i tallskogen göra, om hon vore lämnad som jag?
Jag har hört talas om ställen, där flickor kunna få arbete, och min styfmoder menade, att jag kunde gå till ostronfabrikerna; men hvar skulle jag bo?
Och då jag var till fabrikerna en gång med pappa, blef jag sjuk af luften däromkring.
Jag är uppfödd i tall- skogen och den har en helt annan lukt. "
Han skakade på hufvudet, ehuru välvilligt, öfver detta, som han tyckte, klena skäl, och den bittra pinan af hans missnöje kastade sin skugga öfver hennes ansikte.
" Ack, ni förstår det inte, " snyftade.hon häf- tigt, " det finns ingen man, som vet huru det känns för en flicka, som haft en far, som omhuldat henne som min, att bli kastad ut i en stad, som hon aldrig sett.
Kan ni inte inse, efter ni var så till er, att det skulle vara lättare att komma ut för en enda man?
Och så hade jag hört en hel hop om mr Collister, och en del af det var lustigt och det var inte något riktigt ondt, så att jag just satte mig i sinnet på att komma hit och själf se, hvad slags man han var.
Kom ihåg ", sade hon, lyftande hufvudet, " det var inte för pen- garna, utan för hedersamheten också; och jag kan svära på bibeln, att, när jag kom hit, hade jag ingen tanke på, att någon skulle tänka, det skulle vara genant för mr Collister.
Jag trodde, han skulle bli riktigt stolt, och förrän vi hade talats vid, tänkte jag aldrig, att det skulle bli så hårdt att tala om det för honom, men n u " — — hennes röst darrade och sjönk. "
A c k " grät hon, " jag önskade, jag aldrig kommit. "
• Karlen såg bort från henne.
" Önska inte det, " sade han hest.
" Collister borde vara stolt, om han kan få er till hustru, och han ska ge er ett godt hem och allt hvad ert hjärta kan begära. "
Tårar sprungo i hennes ögon och hon gömde huf- vudet på knäna för att dölja dem.
" Det förstås, det förstås, " snyftade hon, " men jag gifte mig hellre med er. "
" A-ack! "
suckade karlen, som arbetade för Collister.
" Jag ville det mycket hellre än du. "
Och med ett skratt af förnöjelse slöt han henne i - sina armar.
Då de lämnade boden, sken en röd stråle af solned- gången mellan tallarnes grenar.
Karlen läste hänglåset bakom dem och de gingo längs vägen under älskandes tystnad.
Den stora farmen var tommare och Utlösare än annars, om man undantar en hästs gnäggande i stallet och en blå rökpelare, som stack upp från ett af de små husen.
Flickan pekade på den och log.
" Han ska ha sin kvällsmåltid i kväll ", sade hon, " men jag ska laga den sedan.
Jag ska baka tunnbrö ' på samma gång. "
" Ja " svarade han, " just det.
För hur han än må ha varit mot annat folk, mot mig har han alltid varit mäkta god och, Gud vare lof, han kommer att bli så mot dig också. "
Solskifvan sjönk bakom jordens mörka linie, men träden stodo ännu etsade mot den röda himlen.
Vidt i fjärran hallåade några passerande kreoler.
De upp- nådde slutet af upphuggningen och skredo genom den tilltagande skymningen.
Till slut kommo.
de till en stig, utom hvilken hon ej ville låta honom gå.
" God natt, " sade hon dröjande.
.
Och han tryckte henne till sitt bröst och kysste henne.
Sedan stod han och såg efter hennes smärta gestalt, tills den knappast syntes mellan träden.
Men just som den skulle till att försvinna, ropade han till varsamt: " Hallå, kom hit! "
Hon återvände leende.
" Du är inbunden, " sade hon, " hvad är det nu? "
Han tog hennes händer och höll henne ifrån sig, så att han kunde se ansiktet.
" Du får inte bli ledsen på mig, " sade han, " men det är någonting jag glömt tala om för dig.
— Jag är Collister. "
Glöm ej jubileumsfondens sparbössor!
IDTJN 1904 T E A T E R OCH MUSIK.
p \ RAMATISKA TEATERN har som afslutningsprogram för denna i teaterns annaler mycket oroliga säsong tagit upp Labiches muntrande lustspel " Herr Perrichons resa " med hr Bergström i den bornerade vagnmakarens roll.
Och typen, sådan hr B. framställde den, blef ej alldeles förvanskad, eftersom skådespelaren en gång för alla lagt sig till med ett spelsätt, som han snart i en half mansålder tillämpat i så godt som alla de roller, han lagt hand vid och som publiken sanktionerat.
Detta spelsätt är rutin, rätt godt humör och några små farsknep — voilå tout!
Af konst fanns blott en mini- mal kvantitet, hvadan figuren blef tämligen grund och konventionell, och det var skada, ty rollen är bättre skrifven än så.
Hr Bergström lyste i alla händelser som ett ljus bland de uppträdande, hvilka med undantag af hr Wagner, visade betänkliga svaghetstecken.
W A S A T E A T E R N är nu stängd — förmodligen " för V alltid.
Dess sista nya program utgjordes af en repris af Dellingers " Don Cesar ", hvari hr Schiicker som titelrollens tolkare och hr Lund som den drastiske arkivarien rönte mesta bifallet.
Fröken Keyser var en täck Maritana, men rösten tycktes alldeles ha sinat ut på vårsidan.
I UNDS STUDENTSÅNGFÖRENING, som, då dessa " rader komma under våra läsares ögon, är på väg till den stora kulturella världsmarknaden i S:t Louis, har hos stockholmarne efterlämnat ett oförgätligt minne genom sin konsert i Östermalms kyrka.
När hörde de tonälskande hufvudstadsborna senast en så klangskön och själfull manskörsång, som lundensarnes härom- dagen?
Oss veterligt ej på många år.
Det blef en alldeles ny friskhet och glans öfver den gamla studentsångrepertoaren; prins Gustafs " Vårsång ", Otto Lindblads " Stridsbön ", " Hör oss, Svea ", " Olav Tryggvason " m. fl.
— hur vackert klingade de ej och hvilken flod af känsla, af fosterlandskärlek vällde ej fram i klara vårböljor ur de många gånger hörda orden!
Som solist medverkade hr Forsell i Kjerulfs " Kan det tröste ", " Serenad ved strandbredden ", Körlings Sten Stureballad och Griegs undersköna " Den store hvide Flok ", och dessa nummer blefvo måhända i sin utomordentliga sammansmältning af de olika stämmorna samt genom solistens öfverväldigande röstrikedom pro- grammets glanspunkter.
Då denna elitkör med hr Forsell som solist nu går att i nya världen bringa våra tusentals landsmän där- borta en hälsning i toner från den svenska fosterjor- den, äro vi förvissade om, att deras mission skall mötas med entusiasm och förståelse af svensk-amerikanarne och att dikt och musik äfven nu skola visa sin för- måga att åter sammanknyta brustna trådar och få slock- nande eld att brinna med nya flammor.
En för Idun tagen gruppbild af kören med dess talangfulle ledare, fil.
kand. Alfred Berg, återfinnes å annat ställe i detta nummer.
H R RICHARD STRANDBERGS romansafton i Veten- skapsakademien lyckades öfver förväntan väl, trots det vackra vårvädret och publikens vid det här laget nästan utnyttjade intresse för konserter.
Hr S. sjöng ett antal tyska romanser hvaraf Schu- manns " Die beiden Grenadiere " och ännu ett par stycken af samma kraftfulla hållning tycktes ligga bäst för hans röst, som just ej förfogar öfver något smältande välljud, men däremot äger rätt mycken styrka i forte- satser.
Hr Elmblad ackompanjerade.
K RISTIANIA HAANDV^RKER Sångförening, som under den förflutna veckan gästade hufvudstaden, har låtit stockholmarne stifta bekantskap med en väl sammansjungen och omsorgsfullt skolad manskör, hvars prestationer under den norske musikern Iver Hallers ledning väckte berättigad förtjusning.
Redan vid första konserten i Östermalms kyrka märktes, huru väl rösterna voro samstämda och med hvilken precision dirigentens minsta markeringar följdes.
Men ännu mera kom körens duktighet till sin rätt vid konserten i Musikaliska Akademien, och det var med verklig njutning man bevittnade den förstående tolkningen af sådana rent norska kompositioner som Griegs " Torö liti " och " Bådn låt ", vidare samme mästa- res " Springdans ", Johan Selmers " Kjaempevise ", Reissi- gers.
" Olaf Tryggvason " och dirigentens känsliga kom- position " Jeg reste en deilig sommerkvaild " m. fl.
Sär- skildt ägde kören förmågan af ett delikat pianissimo.
Som solist medverkade hr Half dan Rode, hvars baryton klingade särdeles mjuk och behaglig.
Dock vidlåddes själfva föredraget ställvis af något reserveradt och fra- seringen kunde ibland ha varit mera utmejslad.
Publiken var synnerligen frikostig på bifall; men den borde ha visat sin tacksamhet mot de norska sån- garne och dess talangfulle dirigent på det ännu effek- tivare sättet att infinna sig fulltalig, alldenstund kören ädelmodigt nog anslagit en del af inkomsten till våra skollofskolonier.
Det låg däri en yttring af uppriktig broderskänsla, som, synes det oss, borde mötts med starkare handslag från svensk sida.
IDUN 1904 — Beredning: B u l j o n g e n klaras på vanligt sätt.
R ö t t e r n a skrapas, k o k a s i lätt saltadt vatten o c h skäras i nätta Redigerad af: skifvor m e d legymknif.
B e nedläggas E l i s a b e t h Östman.
därefter i den k o k a n d e buljongen till- Iimeh.
af Elisabeth Östmans Husmoders- lika med frikadellerna o c h c b a m p i g n o - nerna.
Soppan afsmakas m e d peppar, kurs i S t o c k h o l m.
salt o c h serveras m y c k e t varm.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR F i s k s o u f f l é (f. 6 pers.) 100 gr. smör, V E C K A N 5 — 11 J U N I 1904.
80 gr. hvetemjöl, 4 del.
grädde, 3 k k p r S ö n d a g: S o u p e - c r e m o n t; fisksoufflé k o k t fisk, (Va k g.
gädda) 6 ägg, salt, med h o l l ä n d s k sås; stekt fylld svin- hvitpeppar.
carré m e d " brynt potatis; v i n g e l é med T i l l f o r m e n: Va msk.
smör, 2 msk.
sch äfferhattar.
Måndag: Sjömansbiff; saftsoppa stötta skorpor.
med skorpor.
B e r e d n i n g: Smör och m j ö l s a m m a n - T i s d a g: Palsternackspuré med rostadt fräsas o c h grädden tillsättes litet i sänder b r ö d; sik, stekt m e d gräddsås.
under flitig rörning,h varefter af redningen O n s d a g: Slottsstek m e d potatis; ra- får ett g o d t u p p k o k o c h hälles upp att b a r b e r k o m p o t t m e d grädde.
kallna.
D e n k o k t a fisken p l o c k a s fin T o r s d a g: K r o p p k a k o r m e d skiradt som r i s g r y n o c h nedröres i den kalla s m ö r; soppa på aprikoser.
smeten jämte ä g g u l o r n a en i sänder.
F r e d a g: W i e n e r k o t l e t t e r med spenat; Den afsmakas m e d k r y d d o r n a o c h sist mandelpudding.
nedskäras de till h å r d t s k u m slagna L ö rd a g: K ö t t s o p p a; m a n n a g r y n s - ägghvitornå.
Massan slås genast i smord p u d d i n g med saftsås.
och b r ö d h e s t r ö d d f o r m o c h gräddas o m - K Ö K S A L M A N A C K k r i n g Va tim. i ordinär ugnsvärme.
Soufflén serveras genast den tages ur S o u p e - c r e m o n t (f. 6 pers.) 2 liter ugnen.
stark buljong, 2 morötter, 1 palsternacka, cayennepeppar, salt, frikadeller af kalf- S t e k t f y l l d s v i n c a r r é (f. 6 pers.) färs, 3 msk.
konserverade champignoner.
1 Va k g carré m e d ben, 3 — 4 äpplen, 1 RECEPT: ^ - 3^ - 3^ L E D I G A •3 » " P L A T S E R Som föreståndarinna för mathållningen m. m. å Sjöofficerssällskapets mess i Karlskrona finnes plats ledig att tillträda den 1 nästk.
okt.
för en i matlagning o c h öfriga hus- h å l l s g ö r o m å l fullt k u n n i g person.
Lön 600 kr.
jämte 2:ne boställsrum och fritt v i v r e.
A n s ö k n i n g a r, åtföljda af handlingar, styrkande sökandes kompetens, torde snarast m ö j l i g t insändas till Sjöofficers- sällskapets E k o n o m i d i r e k t ö r, Karlskrona, h v i l k e n p å begäran meddelar närmare upplysningar.
D ä t t r e flicka, kun.
i matl., ej generad att arbeta, k o m p.
på egen hand med jungfru sköta 4 pers.
hush., får pl.
genast.
Kun.
i sömn.
o. handarb.
samt van vid sjukvård företräde.
L ö n 125 kr.
pr år, allt fritt.
Sv- m.
foto.
o. u p p g.
å inneh.
plats, ålder m. m.
till " Familjemedlem ", K a l m a r p.
r.
6n a n s p r å k s l ö s, trefl.
flicka, som vill sällskapa, sköta o. gifva massage åt en äldre sjuklig man samt delt.
n å g o t i husliga sysslor, kan fä plats genast, om svar med rek.
och porträtt sändes till " G o d t lynne ", L a h o l m p. r. bildad flicka, ej und.
20 år, E n som duglig, är fullt k u n n i g i linnesöm, så att hon kan undervisa familjens döttrar däri, samt är villig att deltaga i alla i n o m ett hus förek.
g ö r o m å l, erh.
plats strax i b o r g e r l i g fam. i sydskånsk sjöstad emot lön af tjugo kr.
pr mån.
Ref. m. fotogr.
t o r d e sändas i n o m 8 dagar t. Iduns exp-, Sthlm i bilj.
m ä r k t " Husmoders biträde ".
frisk, barnkär flicka, van vid ordn., E n erh.
m o t fritt vivre o. fri resa plats såsom h u s m o d e r n s hjälpreda o. familje- m e d l.
i mindre prästgård i Södermanland 1 inst.
juni.
Jungfru finnes.
Snart svar till " Hem P.
L.
", I d u n s e x p.
ättre, huslig, musikalisk flicka o m k r.
24 är som vill göra sig n y t t i g kan mot fritt vivre få k o m m a uti finare familj å större e g e n d o m.
Sv.
m. fotografi märkt " Större g o d s " I d u n s exp.
f. v. b.
B Sällskap.
E n ung.
bildad, snäll, anspråkslös och barnkär flicka erhåller plats m o t fri in- a c k o r d e r i n g i tjänstemannafamilj.
Svar i n o m 8 dagar till " E " Halmstad p. r.
I läkarefamilj i öfre Norrland får bättre, fullt frisk, verkligt barnkär, enkel flicka plats s o m barnfröken o c h hjälp för 3 barn (ett späd t).
Svar m ä r k t " Familjemedlem " med be ty gsaf skrifter o c h fotografi samt uppgift å löneanspråk sändes under adr.
S. Gumaslii A n n o n s b y r å, Sthlm f. v. b.
Barnfröken.
E n bildad, snäll flicka, utan preten- tioner, s o m har lust o c h fallenhet att hafva hand o m barn samt öfvervaka deras läxläsning får plats nu genast.
Den sökande b ö r vara k u n n i g i sömnad.
Utmärkta r e k o m m e n d a t i o n e r fordras.
A n s ö k, med b e t y g och om möjligt fotogr.
utbedes till ' - Box 18 ", Borås.
&gt;^ » ^ - V " 280 Geleét få sakta genomsteka m e d tätt slutet hg.
k a t r i n p l o m m o n, * / a msk.
salt, / tsk.
servett, uppspänd på silstol.
hvitpeppar, 1 msk.
smör (20 gr.) Va In- hälles antingen i geléskål eller i en l o c k omkr. 10 min.
D e serveras med v a c k e r bleckform, förut sköljd m e d kallt spritärter eller spenat.
k o k a n d e vatten.
vatten, får stelna o c h garneras, o m det T i l l g a r n e r i n g: 2 h g.
k a t r i n p l o m - stjälpes upp, m e d litet sönderhackadt M a n d e 1 p u d d i n g I I (f. 6 pers.).
6 ägg, mon.
5 del.
tunn grädde, 3 msk.
socker, 100 gr. sötmandel, 6 bittermandlar, rifna Beredning: Carrén tvättas med en " W i e n e r k o t l e t t e r (f. 6 p e r s), 6 h g.
skalet af Va citron, 1 msk.
potatismjöl.
d u k d o p p a d i hett vatten, äpplena skalas benfritt kalfkött, 1 Va k g.
k o k t potatis, och skäras i klyftor, k a t r i n p l o m m o n e n 2 msk.
fint h a c k a d persilja, 2 msk.
grädde, sköljas i ljumt vatten, förvällas o c h ur- T i l l f o r m e n: 2 k k p.
strösocker, 2 kärnas.
K ö t t e t lossas v i d den tunna 2 tsk.
salt, / a * sk. hvitpeppar.
msk.
k o k a n d e vatten.
sidan af kotlettraden så m y c k e t, att man T i l l p a n e r i n g: ägg, 1 Va k k p.
kan sticka in äppelklyftorna o c h katrin- Beredning: S o c k r e t brynes i en plommonen, hvarefter det åter hopsys- stötta skorpor.
tackjärnspanna, spädes med det k o k a n d e Carrén brynes i smöret antingen i u g n T i l l s t e k n i n g e n: 3 msk.
smör (60 vattnet, och därmed beklädes en v a c k e r eller g r y t a och spädes m e d vattnet litet b l e c k f o r m.
Ä g g u l o r n a röras m e d s o c k r e t gr.) 3 k k p.
b u l j o n g eller vatten.
1 sänder.
Till stekningen åtgår omkr. V4 tim., g r ä d d e n k o k a s u p p o c h till- 2 Va tim.
Serveras med sin egen jus, sättes under stark vispning, hvarefter B e r e d n i n g: K ö t t e t tvättas m e d en som silas o c h skummas n o g a.
krämen får sjuda o c h tjockna.
Kastrullen d u k d o p p a d i hett vatten, skares i tär- aflyftes och.
v i s p n i n g e n fortsattes, tills V i n g e l é (f. 6 pers.).
2 h g.
t o p p s o c k e r, ningar, befrias från senor o c h h i n n o r k r ä m e n kallnat.
D å tillsättas den och drifves 3 g g r.
g e n o m köttkvarn, 4 del.
vatten, skal ocli saft af 1 citron, skållade o c h rifna mandeln, citronskalet sista g å n g e n tillsammans med potatisen.
20 gr. gelatin, 3 del.
franskt vin, 3 del.
och potatismjölet.
Sist nedskäras de Färsen arbetas väl tillsammans med per- madeira.
till h å r d t skum slagna ägghvitornå.
siljan, grädden o c h k r y d d o r n a.
Af färsen Massan hälles i den beklädda formen B e r e d n i n g: Af s o c k r e t o c h 3 del formas tunna kotletter, hvilka penslas med och gräddas i vattenbad i u g n omkr. / vatten k o k a s en klar, simmig lag.
Där- de uppvispade ä g g e n o c h vändas i de tim. P u d d i n g e n uppstjälpes, när mesta efter tillsättes genast skalet o c h saften stötta skorporna.
E n stekpanna u p p - hettan af gått af citronen jämte det sköljda o c h i 1 del.
hettas långsamt, smöret brynes däri och varmt vatten upplösta gelatinet samt kotletterna iläggas o c h b r y n a s väl p å vinet.
B l a n d n i n g e n omröres väl o c h båda sidor.
D e n k o k a n d e b u l j o n g e n silas g e n o m en i hett vatten urvriden eller vattnet hälles öfver och k o t l e t t e r n a J 2 J 3 4 5 * ^ C^^fc ^v * ^ p n flicka önskar plats till landet som Ung, b i l d a d f l i c k a, ' barnfröken för barn ej under 2 år. "
Svar till " B.
K.
20 ar ", Iduns e x p.
af tjänstemannafamilj, van v i d ett hems Plats for tvänne väl skolade o c h m e - skötande, söker plats i finare familj att riterade sjuksköterskor finnes nu genast gå frun tillhanda.
L ö n önskas.
Sv- till V T y u t e x a m i n e r a d barnmorska, frisk o c h ™ stark, önskar plats.
Sv.
märkt " T. S- ", å privat sjukhem i landsortsstad.
A n - " Edith, 22 år ", Iduns exp.
Iduns exp.
sökningar m e d b e t y g o c h referenser torde ingifvas under adress " Sjuk- O l a t s s. husföreståndarinna hos bättre sköterskor ", Hallandspostens kontor.
F r a n s k t a l a n d e * ungherre, önsk.
af 26 års bättre flicka.
u n g flicka, hemmastadd äfven i alla hus- Inneh.
d y l.
pl.
m.
önsk.
o m b y t e.
Sv.
tack- Halmstad.
Obs!
G o d a löneförmåner.
hållssysslor, önskar plats i familj t. hjälp samt i n o m 8 dagar t.
" H.A. ", Atterstap.r.
I Tnder s o m m a r e n erhåller dugl.
massös eller öfning i franskan.
Små anspråk.
plats p å landet m o t fritt v i v r e.
Sv.
Sv.
t.
" M. de F. ", Iduns exp., Sthlm.
polkskollärarinna önsk.
m o t fritt vivre till ' 1904 ».
Strängnäs.
* • und.
juli 0. aug.
plats som g n v e r n.
Plote i fanvli * t * frun tillh., önsk.
privatlärarinna önskas i prästgård i öfre rldlb 1 Idlllllj omkring 1 juli af 30 års " Prästdotter 27 år ", Iduns exp., Sthlm.
Norrland till slutet af au g. d. år att flicka, k u n n i g i sömnad.
Sv.
t.
" E.
W ", undervisa t v å flickor, 8 0.
10 år, i allra, Strömsfors.
30-årig, bättre flicka, läroverkens 2 klass kurs.
Sv.
t.
" E.
S.
", prakt., dugl.
0. med mångårig vana vid Sorsele.
K o n d i t i o n hushåll, önsk.
för sommaren plats i liten sommaren önskas af latinstudenten bättre familj.
G o d a rek.
fr. förut inneh.
A tt förestå skolhushåll sökes pålitligt för * * fruntimmer.
Norra I n a c k o r d e r i n g s - Oskar E. Carlsson.
Närmare meddelar platser.
Sv.
t. "
G o d t lynne ", Iduns exp.
f. v. b.
byrån, Malmskilnadsgatan 27, Sthlm.
rektor Örtenblad, Sthlm I V.
19-årig flicka p n 18 års flicka, frisk 0. d u k t i g fr. g o d t som g e n o m g å t t 8-klass.
h ö g r e elementar- Vid Skolan för sinnesslöa barn •V 0. arbetsamt hem, önskar plats i en l ä r o v e r k jämte några utvidgningskurser, i K u n g s b a c k a finnes en lärarinneplats familj att biträda m.
hemmets skötande, l e d i g nästa hösttermin.
A n s ö k a n åtföljd ö n s k.
anses som familjemedlem.
Svar t. önskar öfver sommaren plats att tillse 0. läsa med några y n g r e barn samt hjälpa af b e t y g o c h r e k o m m e n d a t i o n e r torde " G.
E.
B.
", S t o c k h o l m p.
r. till med skrifgöromål.
Svar i n o m 8 dagar insändas till till " Prästdotter " W a l s k o g p.
r. p n engelsk dam önskar plats öfver som- Föreståndarinnan. '
m a r e n i g o d familj.
G o d a ref. Miss I Tndervisningsvan, fransktalande lära- Adr.
: Kungsbacka.
Edwards, Baron Adelswärd, Åtvidaberg.
V * rinna söker plats öfver sommaren.
Upplysu.
lämnas p å Fredrika-Bremer- E / " ostnadslntt anskaffas bushälls bitr., Förbundets byrå.
barnfröknar, lärarinnor m.
m.
G o d a plntssök- anm I n a c k.
Byrån, Hamngatan D i l d a d flicka söker plats, k u n n i g i mat- 2, III, Norrköping:.
utexam.
från W a l l i n s k a skolan, önskar lagn., bakn., sömnad, ordentlig, spar- und.
s o m m a r m å n.
plats i g o d familj för sam, glad.
Sv.
" Villig, d u g l i g " under adr.
L ä r a r i n n e - att undervisa några barn i ferieläsning.
S. Gurnselii A n n o n s b y r å, Sthlm.
vikariat är för nästa år l e d i g t vid Söder- Ä g e r n å g o n nndervisningsvana 0. är äf- hamns E l e m.
lärov.
f. flickor.
L ö n: 1,075 ven villig att handleda d e m i pianospel- L ä r a r i n n a, kr.
för 24 t.
Ä m n e n: t y s k a kl. V — V I I (bör- ning.
N å g o n l ö n önskvärd.
Svar till bosatt i Stockholm, utexaminerad från Högre jas i kl. V) och svenska ä m n e n i de lägre " Tjugu år 1904 ", Iduns exp.
klasserna.
Vistelse u t o m l a n d s önskas.
97 åpin pi ' akt., d u g l.
flicka, önsk.
plats Lärarinneseminariet, önskar nästa läsår med- dela undervisning i familj 3 å 5 timmar Vikariatet kan öfvergå till ordinarie plats, ' o aut.
s o m värd., bushållsb., hjälp då l ö n e n stiger efter vissa år, och full 0. sällsk.
i hem el.
v i d bad.
G o d a b e t y g, dagligen.
Goda ref. Svar till » Språkkunnig *, iduns exp.
pensionsafgift erlägges.
A n s ö k n.
jämte små löneanspråk.
Svar till " Signe ", Iduns b e t y g insändes snarast m ö j l i g t till exp.
f. v. b.
Värdinna.
Styrelsen.
AA o t fritt vivre önskar bättre flicka pl.
V e r k l i g t d u g l i g, bildad, musikalisk * " snarast möjligt.
Van vid alla i n o m flicka Önskar 1 juli ell.
sept.
plats i g o d t ett hem f ö r e k o m m a n d e g ö r o m å l, äfven hem.
Utm.
refer.
Sv till Gladt lynne " und.
matlagning.
Svar till " Vian ", L u n d p.
r. adr.
S. Gumaslii A n n o n s b y r å, Sthlm f. v. b.
A dertonårig, bildad flicka önskar s o m p n flicka, 25 år gammal, förlofvad, P L A T S S Ö K A N D E sällskap 0. hjälp medf.
på utrikes resor.
Önskar erhålla plats i bättre familj, Sv.
t.
" Något språkkunnig ", Iduns exp.
hälst pä landet eller i mindre stad, s o m RätfpP flinka k u n n i g i matlagning, h a n d - hjälp och sällskap.
På l ö n fästes mindre uaui C lllblul arbetenm.m.önskai; snarast I Tng, sem.-bild.
lärarinna m. u t m.
bet.
afseende.
Svar till - E.
R. "
Hofmantorp.
möjligt aflönad plats.
Svar " M.
A. "
H u s - \ * fr. guvern.-platser.
Önsk.
i som.
m o t fritt vivre underv.
y n g r e barn i vanliga p l a t s söker bildad huslig flicka, kunnig: b y - b y, Mörby.
skolämn., språk 0. musik.
Svar t.
" Glad * ^ i matl., bakn.,sömnad, handarb.
m.
m.
l Ä o t fritt vivre m e d d.
undervisning i och anspråkslös ", Ockelbo p.
r.
Sv, » Villig hjälpreda » Iduns exp.
f. v. b^ träslöjd 0.
handarb., äfven för små barn enl. Kindergartens metod.
G o d a I Tng, exam.
sjuksköterska önskar för V ä r d i n n a.
b e t y g finnas.
Sv.
m ä r k t " Slöjd " sändes sommaren medf.
n å g o n sjukling till En praktisk, musikalisk o c h fin m e d e l - till Iduns exp.
badort.
Sv.
m.
" 21 " t. Iduns exp.
f. v. b.
ålders d a m Önskar nu eller senare själf- ständigt förestå bildadt h e m o c h hand- | Tng lärarinna önsk.
und.
ferierna plats leda barn o m sådana finnes.
Utmärkta Ung, bildad, musikalisk flicka, V ' i familj att undervisa i vanliga skol- referenser o c h b e t y g från säd.
plats.
af g o d familj, egande g o d handstil o c h ämnen.
Villig deltaga i husliga sysslor.
Snart sv.
t.
» Värdefull », Iduns exp., Srhlm.
vana v i d skrifgöromål, önsk.
pl., helst Sv.
t.
" Lärarinna ", Saltsjö-Järla p.
r.
, f.
v.
b.
I Tng g y m n a s t önskar genast plats v i d i familj, där h o n äfven kan vara till säll- skap 0. o m så önskas biträda m. husliga I Tng flicka, s o m m. g o d a b e t y g g e n o m - * - * b a d o r t ell.
i familj.
Sv.
t o r d e g o d h e t s - g å t t 8-kl. läroverk, önskar för s o m - fullt sänd.
till " Anna " p.
r.
Ö f v e d s k l o s t e r.
g ö r o m å l.
Svar till " Plikttrogen ", L ä n s - maren k o m m a i g o d fam. på landet för C k i c k l.
lärarinna, undervis nigs van i alla tidningens k o n t o r, K a r l s k r o n a.
att m o t fritt vivre underv.
barn i vanl.
^ sv.
ämnen, specielt musik, handarb.
C j u t t o n å r i g flicka m. vårdad uppfostran skolämn.
samt musik.
Sv.
t.
" Anna ", söker plats.
Barnkär, nitisk.
Sv.
" Goda Q önsk.
göra sig n y t t i g vid hembestyren Skara p.
r.
Framsteg ", Iduns exp.
uti en fint bild.
fam., hvarest h o n likst.
0. omhuldas såsom familjemedlem samt p n 22 års flicka från landet, önskar I Tng flicka, s o m g e n o m g å t t 8-klassigt från 1 sept.
plats i ett hem, att m o t ^ l ä r o v e r k samt under s o m m a r e n för lämnas tid förkofra sig uti allmänbild.
ämnen.
Ref.-utb.
önsk.
Ä d r.
" Föräldrar ", någon lön, vara behjälplig m. förefallande språkstudier k o m m e r att vistas i T y s k - g ö r o m å l.
Hälst å e g e n d o m där u n g d o m land, önskar till hösten plats s o m lära- I d u n s exp., S t o c k h o l m.
finnes, i mel.
el.
södra Sverige.
Ä r skickl.
rinna l ö r att undervisa i vanliga s k o l - i sömn., väfn.
o c h handarbeten samt har ämnen, språk o c h musik.
Närmare u p p - deltagit i hushållet.
Svar i n o m 14 dagar lysningar kunna erhållas a f förestånda- önskar k o n d i t i o n för en del af sommaren.
till " Thora ", H e l s i n g b o r g p.
r. rinnan för Ris bergska skolan, fr. A. Lund- Franska talas.
Matematik läses ej.
Sv.
gren, Örebro- Sv.
till » I.
B. » Örebro p. r- i n o m en v e c k a till " Sommaren 1904 ", A nspråkslös, frisk 0. g l a d l y n t musikä- * » liskt bild.
y n g r e dam m.
trefligtsätt Iduns exp.
I Ing, bildad, undervisningsvan tyska 0. utseende, önsk.
pl.
som sällskap 0. hjälp I n a c k o r d e r i n g i v a c k e r trakt finnes för önskar sommarengagement.
Bästa hos bild.
fam. el.
h o s ensam herre el.
dam.
\ 2 unga flickor.
Svar till Prästgården, referenser.
Svar till " L.
G.
", Iduns exp.
Sv.
emotses tacks.
t.
" Viola ", Göteb.
p.
r. Ofverum.
Sjuksköterskor!
- Ung Studentska, I Tnga flickor s o m önska i n a c k o r d e r i n g under sommaren, eller under längre tid Tilja erhålla utbildning i skötsel af landthushåll, mottagas å naturskönt be- lägen e g e n d o m i norra Upland.
Svar till » Landthushåll 1904 » Iduns exp.
p n ung fl eka önskar under Bommar- — t månaderna inackordering i trefiig familj, hälst där u n g d o m finnes.
Svar torde sändas till » Marin. » Rslöf p. r.
Billig Inackordering erhåller tor trädgårdsskötsel intresserad ung flicka på naturskön e g e n d o m i när- heten af L i d k ö p i n g.
Svar till » Gartner » L i d k ö p i n g p. r.
I n a c k o r d e r i n g önskas från midten af juli under en må- nad i g o d t o c h trefligt hem af u n g dam.
Gärna i N o r g e eller v i d Västkusten.
Svar med referenser o c h pris till " God kost ", I d u n s e x p.
Pension in Liibeck a n g e n e h m e r Aufenthalt: Unterricht i m Deutschen k o s t e n l o s.
M o n a t l i c h M.
100.
Viele E m p f e h l u n g e n in Schweden.
Ad.
Koch.
Leiter der Mittelschule u- der Lehrerinnen-Bild ungsanstalt Inackorderingar emottagas i ett bildadt, • enkelt hem på landet invid järnvägs- station och G ö t a elf.
Pris 45 kr.
pr män.
Svar till " Enkelt hem ", Elfangen.
Inackordering på landet, i Värmland eller • Nerike, önskas för en u n g fru och två gossar, 3 / 0.
5Va år, und.
5 — 6 v e c k o r från den 10 — 12 juli.
Svar till " M.
", K r i - stinehamn p.
r.]
2 I n a c k o r d e r i n g f. u n g a flickor f. att lära • tyska språket i f. hem.
Svar till F r u I. Katzenstein, Hannover,Karolinenstr.4.
Biista referenser.
C t u d e n t s k a önsk.
inack.
20 juni — 20 aug.
&amp; nära ell.
l å n g t ifrån Sthlm.
Sv.
m e d utförliga beskrifn.
o c h prisuppgift till " Vid sjö ", I d u n s e x p.
u L p n u n g flicka önskar i n a c k o r d e r i n g på ' större herrgård ell.
vid bruk, där u n g - dom finnes, för att lära hushåll.
Hälst i W ä r m l a n d.
Sv.
m. prisuppgift t.
" Genast 25 ", Iduns e x p.
p n eller två damer kunna u n d.
s o m m a r - ' månaderna erhålla i n a c k o r d e r i n g hos familj v i d Hellby Brunn.
Friskt läge i barrskog.
V a r m a bad o c h fullständig kneipp.
Vidare^upplysn.
lemnas af B a n k - ' direktör Äkerstein, Eskilstuna.
R i k s t.
97 På centralt belägen Herrgård m o t t a g.
d a m e r i inack.
U n d e r v.
i m a t l a g n.
0. öfriga hushållsgörom.
meddel.
o m så önskas.
Svar till " Inackordering " K o n - toret Svea, N o r r k ö p i n g.
E t t h e m önskas p å landet eller i stad för en 14 års flicka.
Svar med prisuppgift torde godhetsfullt insändas till Juvelerare G.
A. Dahlgren, Malmö.
För en flicka Lärarinna vid Elementarskola van v i d större landthushåll, K okerska, syltning, bakning, slagt och dylikt i konfirmations åldern eller därund., som vill dela r u m med familjens egen dotter, finnes t. hösten tillfälle t. inack.
uti g o d t hem i Strengnäs.
Sv.
till " L.
S. "
under adr.
S. Gurnselii A n n o n s b y r å, S t o c k h o l m f. v. b.
får plats å större e g e n d o m i S t o c k h o l m s län.
Sv.
t. "
G o d plats " Iduns E x p.
f. v. b.
ör lärarinnor, värdinnor, bildade hus- hållsbiträd,, barnfröknar finnas g o d a platser att söka.
N y a Inackord.-byrån, Brunkebergagat.
3 B, Sthlm.
Etabl.
1887. kan erh.
för tvänne fruntim.
— ej sjuka el.
lungsiktiga — som vilja dela r u m.
Frisk, v a c k e r trakt.
Pris 40 kr.
i m å n.
Sv t. Odensvi komministergård, Köping- F S o m m a r i n a c k o r d e r i n g
