# ID: svediakorp-per1556
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1904
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 24,919
# sentences: 1,249
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 2 (889) TORSDAGEN 17:DE ÅRG.
D E N 14 J A N U A R I 1904.
HUFVCDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: F R I T H I O F HELLBERG.
oräkneliga, i januarivinden smällande flagg- dukar från balkonger och tak och med dånan- de hurrarop och lifliga hattviftningar från en entusiastisk folkmassa, som kantade gatorna, där polarfararne åkte fram.
Våra här invid meddelade bilder återge dels polarfararnes mottagande å stationsperrongen, då ecklesiastikministern Sixten von Friesen å konungens vägnar samt professor O.
Mon- telins, d:r Sven Hedin m. fl.
hälsa expeditio- nens medlemmar välkomna åter, dels den anblick planen framför stationshuset företedde i det ögonblick resenärerna med sina anhöriga åkte från bangården.
Inuti numret återfinnes dessutom en bild- serie från sydpolsexpeditionens senare och mest äfventyrliga skede, hvilken bildserie af expeditionen ställts till Iduns förfogande Som bekant gick vid » Antarctics » förolyckande det mesta af de tagna fotografierna — eller cirka 600 plåtar — förloradt, hvadan de få återstå- ende bilderna, som skänka en inblick i ex-, peditionens lif, naturligtvis fått mångdubbelt värde och intresse.
De komplettera den serie af vyer och grupper, som Idun i sina nummer 1 och 2 för år 1903 meddelade från förra delen af expeditionens nu så lyckligt tilländabragta vistelse i de antarktiska regionerna.
SYDPOLSFARARNES HEMKOMST.
MOTTAGANDET VID STOCKHOLMS CENTRALSTATION.
TECKNING FÖR IDUN AF HJ.
ENEROTH.
VÅRA SYDPOLSFARARES HEM- KOMST.
j|A TELEGRAFEN för några veckor se- dan bragte till Europa budskapet: » den Nordenskjöldska sydpolsexpedi- tionen räddad 1 » var tillfredsställelsen öfver de svenska vetenskapsmännens återfin- nande allestädes stor, och naturligtvis mest i de käcka forskningsresandenas eget fädernes- land, hvarest ovissheten om deras öde i den antarktiska polarnattens storm och köld bör- jade växa till oro.
Med hvilken glädje vi sedan i tankarne följde deras triumflikuande färd från isens trakter till tropikernas solglödande länder och vidare m o t norden, hvarest vintern åter mötte med snö och kyla, ehuru af betydligt huma- nare karaktär!
Utefter den västeuropeiska kusten stäfvade resenärerna mot hemmet, och när de hunnit så nära de svenska gränserna som till Hamburg och Köpenhamn, kändes i hälsningsjublet redan något af hemmets värme och trygghet.
Och så en söndagsmorgon, efter att expedi- tionens medlemmar aftonen förut tryckt svenska vänners händer i Malmö och Lund, skedde ankomsten till Stookholm, som hälsade med UTANFÖR CENTRALSTATIONEN VID NORDENSKJÖLDSKA SYDPOLSEXPEDITIONENS ANKOMST, A. BLOMBERG FOTO.
IDUN 1904 — 18 — t ANNA ALMKVIST.
* O M N Å G O N i förhållandena oinvigd kom- mit att bevista fröken Anna Almkvists jordfästning den 5 dennes i kapellet vid Sab- batsbergs sjukhus, hade han dock genast märkt, att här en betydande personlighet lämnat det jordiska.
Han hade märkt det på den rika krans- och blomsterhyllningen, på den talrika samlingen närvarande ur skilda klasser och på den djupa rörelse, som präglade allas an- leten.
Ett direkt uttryck för den lidna förlusten gafs af doktor Knut Kjellberg, hvilken så- som ordförande för Folkbildningsförbundet i varma, enkla, vältaliga ord skildrade Anna Almkvists stora insats och rika löften o m en fortsatt verksamhet den korta tid, hon varit föreståndarinna för Katarina församlings läse- stuga, där hennes utmärkta själf bildning, fina urskillning och vänsälla väsen redan börjat visa de bästa resultat.
Redan när Anna Almkvist besökte folk- skolan, började hon genom handarbete för- tjäna sitt uppehälle.
Därefter var hon under större delen af sitt lif hattsömmerska, för- sökte sedan grunda en affär, men utan fram- gång, tills hon alltför sent hamnade på den plats, som så väl låg för hennes själsdaning.
Under alla dessa år var hon outtröttlig i att under korta fritider tillgodose sin omätt- liga bildningshunger.
Arbetarinstitutets före- läsningar åhörde hon flitigt till de allra sista åren, äfven såg man henne ofta på andra före- läsningar, i konsertsalar och på utställningar.
Genom studier därbredvid var hon alltid au courant med ' dagens mest betydande litteratur och ådagalade vid samtal däröfver djup upp- fattning, fin smak samt klar, logisk skärpa.
Däremot visade hon ej minsta lust att briljera med sina kunskaper.
Här var otvetydigt rent intresse för handen.
Men ej blott för sin egen bildning kämpade hon.
Hon var outtröttlig i att utöfva sitt inflytande i den riktningen på sina vänner och kamrater.
Lik- väl, när det gällde att bistå någon af dessa med hjälp och omsorg, undansköt hon sken- barligen utan saknad sina litterära och este- tiska intressen.
Särskild uppmärksamhet fäste hon vid sig, då hon inledde en diskussion om idealitet inom det af Ellen K e y förnämligast stiftade sällskapet » Samkväm för kvinnor från skilda yrkesområden ».
Föredraget intogs under ru- briken: » O m idealer » i denna tidnings spalter och öfversattes äfven i den tyska tidskriften » Ethische Kultur ».
Inom nämnda sällskap in- tog hon en ledande ställning, var en öfver allt beröm höjd bibliotekarie därstädes och fyllde särskildt väl sin plats som förmedlande mellan kvinnor af högre och lägre bildnings- grad.
En del personer ur de socialistiska leden ansågo hennes stora intelligens missriktad, emedan hon höll sig afsides från denna grupp.
Att förneka Anna Almkvists demokratiska känslor vore dock den största orättvisa.
Men hon tillhörde dessa ytterst känsliga, för hvilka partisinne och ensidighet, från hvilket håll de än uppenbara sig, äro outhärdliga.
Hon var skapad till » vilde », som hon sade.
Men af hennes verksamhet framgår, att hön långt ifrån stod aflägsnad från » de djupa leden », om ock hon räknade många vänner bland * Som något porträtt af fröken A.
ej lär exi- stera, är Idun icke i tillfälle att meddela hennes bild.
vittra och konstnärliga kretsar.
Dessa vänner utmärkte sig för öfrigt alla för rent demo- kratiska tendenser.
Närmast af dessa stodo fru Gerda Bergh och fröken Ellen K e y.
Emellertid, all denna sträfvan blef för myc- ket.
Hastigt och oväntadt bröts hon vid 40 års ålder som en spröd växt i stormen.
Se här några målande drag ur hennes på växlande händelser ej rika lif.
De ofvannämnda samkvämen öfverraskade hon en dag med att skänka ett dyrt bokskåp,,,.
,,.
,,,.
v hvartill hon insamlat medel genom att i kam-.
.
.
.....
ratkretsar saba vykort.
„.
.
....
,, o -, En af sina väninnor gick hon, da denna „ i, .., var siuk, att omsorgstulit skota och bara mat ' *,.
, ... till på morgonen, innan hon gick till sitt eget arbete, på aftonen, då hon kom därifrån.
Sådant hade ofta händt henne.
En annan kamrat, som skulle börja en affär, skyndade hon till och räckte som lån några hundra kronor, som hon med möda hopsparat för egen del.
Sådant kan j u uppvisas om många, men kanske ej om många, som så uthålligt måst strida för sitt uppehälle och oberoende och på samma gång helt uppgått i bildningsintres- sen, å hvilkas högre områden de tum för tum måst tillkämpa sig en plats.
Lämpligt synes det oss att afsluta denna korta skildring genom ett citat ur Anna Alm- kvists uppsats » O m idealen » och låta hennes väsen bäst spegla sig i hennes egna ord, som &amp; n &amp; n J hon kan sägas ha Citatet lyder så: förverkligat i sitt lif.
Om det än finnes ideal, som svika oss, eller om vi på annat sätt måste lämna dem från- oss, ha vi dock alltid ett ideal, som aldrig kan svika oss, och som vi aldrig behöfva lämna, utan som vi, om vi vilja, kunna vara trogna in i döden: det personliga idealet af en god och ädel män- niska.
Det kunna vi sträfva att utveckla oss till, en hvar efter sitt mått, hvarje dag och på hvarje plats i lifvet, hur obetydlig den än är.
Mången vill kanhända invända, att det icke är ett ideal att vilja vara en god människa, det är en plikt.
Det är sant, att det är en plikt; men det beror på, hvad man menar med en god män- niska: om man låter sig nöja med det man nått, eller om krafven växa med kraften.
I så fall kallar jag det ett ideal.
Också för det personliga idealet uppställdes förr sådana mönster, som jag förut talat om: ett absolut godt eller ondt, rätt eller orätt, fult eller vackert.
Men äfven här har mången börjat se mer relativt och inse, att gränsen ligger olika för olika människor; att möjligheten till ett framåt och uppåt för en hvar är ofantligt stor.
Stoffet till detta vårt personliga ideal ha vi att taga hos oss själfva.
Det är våra egna möjlig- heter vi skola framlocka, utveckla och söka full- komliga.
Ett personligt ideal således efter vårt eget kynne, detsamma som med ett modernt ut- tryck kallas individualism, förmågan och modet att vara sig själf — och det bästa af sig själf.
AMALIA FAHLSTKDT.
VINTERNATTSDRÖMMAR.
F AST NATT det är, en skugga knappt för- mörkar den slummersänkta slättens hvita snö.
Kring landsvägskantens rimfrosthöljda björkar sitt glorieskimmer månestrålar strö.
Jag tror, att intet mer mitt väsen hindrar att med den ljusvärld varda sammansmält, hvars förebåd emot mitt öga tindrar från midnattshimlens stjärnbesådda fält.
j i i l | d e s hvar våg i tidens ström; n h v a r af sinnevärldens verkligheter förflyktigas till mystisk, månblek dröm.
D e t s o m e ä F) s o s t m l y f t e s a g t m k a r D l a e t e r &gt; a.
.
.
,.
.
,.
, Men nar till sist en blygrå dagning hopar .... ...,.
° / T sitt tunga töcken omkring dald o c h berg, ...,.
...
.
- w • •.
.-.
.
mitt blod pa nytt i glödhet atra ropar.
.
.
, ° * I T ± pa solens värme och pa lifvets farg.
_ „ E.
N. SÖDERBERG.
,.
_.
- -, __ % „.
- TJANARINNEFRÅGAN.
T T 1 T X T T T T [| E N F Ö R E B Å D A D E organisationen bland - L ' hufvudstadens tjänarinnor är nu, som bekant, ett fullbordadt faktum, sedan den i Idun förut omnämnda kommittén på möte i Folkets hus i dagarne framlagt sitt stadgeför- slag och på basis af detta Stockholms tjänarinne- förening bildats.
Den punkt i stadgarne, som för husmödrar och utomstående torde vara den viktigaste, gäller den antagna kontrakts- blanketten, hvilken vi därför här meddela i dess helhet.
Undertecknad antager härmed som från den mot en lön af i månaden att ut- betalas samt närande kost, ordent- ligt husrum och ordentlig bädd.
Som s ö n d a g s l e d i g h e t erhålles i medeltal minst 4 timmar, fördelade på följande sätt: * Ledighet erhålles en bestämd h v a r d a g s a f t o n i veckan () efter middagen, dock ej senare än kl. 7.
* * Här ofvan öfverenskommen ordinarie ledighet kan u n d a n t a g s v i s utbytas mot annan, äfven söndagsledighet mot ledighet å hvardag och tvärt- om.
Kan genom tillstötande omständigheter för- lorad ordinarie ledighet ej af husmoder ersättas med annan, skall den förlorade ledigheten ersättas med 25 öre pr timme.
Fyra timmer i veckan på hvardag anslås åt tjänare för tillsyn af egna kläder, I regel bör husmoder efter kl. 8 e. m. endast fordra iordningställande af aftonmåltid samt bädd- ning.
För natthvila bör som regel erhållas 8 timmar, Vid bjudningar, hämtning från bjudningar eller väntning vid sen hemkomst betalas efter kl. 11 e. m. med 25 öre pr timme.
Häri inbegripes ej diskning efter sen aftonmåltid i hvardagslag, då husmodern själf tillåter diskningens uppskjutande till dagen därpå.
Om vakning öfver barn förekommer, erhålles nödig hvila på dagen.
Uppsägning af ofvanstående kontrakt skall ske minst 14 dagar i förväg till den 1 och 15 i * Här kan öfverenskommen tid utsättas eller muntlig öfverenskommelse ske för hvarje vecka särskildt.
* * Ledighet bör om möjligt erhållas måndag eller torsdag, då föreningens möten och kurser äga rum.
JUkzeHl, finnar, sår, hudutslag, reformar o. d. behandlas bäst med F. PATJLI ' S AZYMOL, hvilket dessutom för sin mångsidiga användbarhet aldrig bör saknas i något hem.
Läs de läkareintyg och Ur stängda fönster intet eldsken silar, från taken ingen rök mot himlen går, i ändlös dvala allt omkring mig hvilar, mig tycks, att alltets bjärta mer ej s l å r.
.
.
O underbara stillhet utan like, en sällsam drömsyn du min själ beskär, du öppnar porten till ett anadt rike, där hvarje jordisk trånad slocknad är!
MELLINS FOOD den broschyr som medfölja hvarje flaska AZY- MOL.
Aseptin är gammalmodig sedan det af en svensk läkare uppfunna preparatet » AZY- MOL » visat sig vara ojämförligt mera verksamt.
Vid alla tillfällen då Ni förut begagnat Aseptin bör Ni numera alltid använda » ANTISEPTISK AZYMOL.
af Läkarekåren erkändt bästa näringsmedel för barn och sjuka.
- Finnes på Apoteken samt hos Speeerihandlarne * P R O F gratis ooh franoo från Axel Lennstrand, GEELE.
— ^^ — ~ ==== =
iDUN 1904 — 19 — månaden eller ock till den 24 i månaderna april och a.?
™ g P ^reningens blankett.
0 e n j e rösträtt, och att de skola hafva tillträde _ m h v a r t a n n a,, _ _, T ^, ^^^s^.
t möte.
Det har väckt oppo- DCLLUouunnuuj r&gt;Ai \ rui^n .t \.
sition biand husmödrarna, att de ej skoia få en stämningsbild f r å n florens.
vara med på alla möten.
Men om man rätt S &gt; medgifva, J A G går till min bronsgjutare ute ™e olämpligt att tjänarmnorna aldrig | ^ s g u a r d o s barriéra, har jag god / if J &gt; g y * tid att anställa betraktelser.
Jag går ut ge- sig pa sma möten fullt ogeneradt.
Huru hygg- a n Frediano, sedan jag lämnat husmoder än må vara, lägger dock all-.
e r e n bakom mig, hennes närvaro ett visst band på tjäna- d e r, åsnedrifvare, rmnorna — o m ej på hennes egna, så åt- ji i i s ä t t e r s i i n 1 s a k e n m å s t e m a n X a Undertecknad antager härmed plats som h o s _ T å f r a s k u t t d e T I B t v l l e f å v a r a f ö r s ä l f v a a l d r f f å i d B e l l o a n t m i t r a p Svssiörnauteörahufvudsaklio-ast- Sysslorna utgöra hufvudsakli^ast ................... och förbinder jag mig att, under iakttagande af oförvitligt uppförande, samvetsgrant uppfylla mina S k p h t g l e n d e t r v e n u r s u d e r a a L r i n g a i n g s e k r a r o g c f r h a m n o k v a r t b f o l k l a a n f d D Ö n a l l a m ö i g a h s a g) s o m g o m a r o a n g k r i k e r &gt; s t o; j a r) l h k o a m s t m a e r n r e j h v r f o r t o r d e d e t v a r v a r o t a r l i å g r a a r) t t r a d @ t t a a s k r a t t a r!
s å Kommittén har utgått från den förutsätt- ningen att, då nu en allmän önskan att bilda en förening gjort sig gällande bland just de bästa af våra tjänarinnor, denna förening bor- de blifva till gagn både för dem själfva och för de yngre och lägre stående, som vinna inträde i densamma.
Det kan j u ej nekas, att en stor del af våra tjänarinnor äro ganska obildade, ofta nog slarfviga samt okunniga om de enklaste regler för samlifvet mellan medlemmarna i ett hem.
För dessa okunniga flickor bör det ovillkorligen vara uppfostrande att inom en förening komma tillsammans med o v ä s e n ä r d e t i n t e f o r t a r e o c h a n g e o r Q t y c k e g e g e n t g e n h a s ä r d e l e s b r ä d 0 a F r å n P o r t a n a g F r e d i n a a n 0 g å r e n v ä g t i l l S l v a P r e s s e t f ö r s i n n e n n d n e a s t o d n o r nm k o t l m d 1 m a n a M o a d d e l ä l m c h e r n h a e ä l s a d e m k u r s e r n s o 1_ m å t a m a d å n a e s s a m ö t e s i a u b ö t a d s r n d a f r r h o m a) p å e n e s i d a n m u r a U e i l i d; p 4 h a r a m d e r a s a E f ö r e a d o c h d ä o m a a f ö r a t t &amp; u n u h e l t g t o r t d j u r h ä n g a n d e a k a h u d s n t g 1 a a f s e g U t a s k k r a b b å s m a g å n g ä r h ö n s h s k o m e s o c k s a o r t f o r t m a n s i l y f t a g r ö r r t å a v u d n e n &amp; å n n n ä l o c h s i n f b e c d e o Q S 1 e c n h s b ä s a t t t a s l u t a s ä t t e t g o m h a r Q f ö r p a g i d a r e Q l; t e n s m a t s i g t r a t t s l a t t s t ö d a kamrater, som kunna höja dem i moraliskt afseende, och när de få en ledig afton, bör det vara en fördel, att det finnes en samlings- lokal, dit de kunna gå för att träffa hyggliga jämlikar i stället för att kanske d r i f v a o n i - kring på gatorna.
Om vi alltså utgå från denna förutsättning, borde den stora och allmänna fruktan för den nvbildade föreningen kunna minskas Flere m för de många barnen eller af ekonomiska svårigheter uttröttade husmödrar ha nämligen med förfäran framkastat tanken på att de vid bekymmerfulla tillfällen skulle Ä m n a s en- rw w 1 h; L „I„ „ „ " ® * ™ f,!
^ ° ™ ' \ ^ ^ ^ 1, 1 !£ r.
.
^ ^ S ^ T I Ä c g o m a n d f a t t i a n Q m l i r e c h för n s D e m k u ä t s i n n a g a f g n a d e ä n f v e n a s s l v a m s a m m a r n a B l a n d d j g o a ä r 0 flere D e v e r k l l b e h o v a d d u a r f o + h r s t a o d o o c c + 0 b h b a l a v i d v i d o s k Ö h u S m o d r a r &gt; ^ ^ i ^ w ^ » bland tjänarmnorna, som Stockholms tjanarinne- S ^ " j ^ g Z f ^ J ^ Sttf- ^V " • ° ' v ^ vudstaden, i stallet for att tianarmnorna skulle, -, ..., ..... S ^ f S S J ^ t Ä ° ^, S å VH Ofrid och f i g e t t &gt; h n m g i o r n o &gt; &gt; &gt; n ä r k r J Q d b a r r i e r a i l i S n r h e a n t e r a g c h s k u m m a h å l o d e n s S &amp; ä v g i e U e S f Ö d e r Q b e l k å b e r g a I t a l i e n S U S t s d a g a r g l o c k a t a f d s ?f * &gt; .. • -, ... ... ... '.
,. "
^ m o t e afven for husmödrar a S f vår m n e r W r ^ i T h T ^, -, J .., ^!
.
°.™ L V § J ^ ° - ^.
?
™ r e m F a t t 5 g m å n a a f e g r a h i n o c h t m t F t a t v i u n g r e n l u f t z " e g ä k r i n D e t g v a t n y d c r k a e n s h a d § med sitt vefpiano, som han „ „ -, vs™&lt;, drar på en liten kärra.
H a n v e f v a r o c h vefvar.
Tonerna samla n eller annan soldo förvillar t § g " Ä f?
\ ^T^~- ^^keT^TnlZ^ ä å f A l F a ^ S S t % något lifligare.
Det är l ö, dagseftermiddag och klart väder efter många.
sici 0ch äfven ^ hit ut tiU ba iéran har en e mu- J Ä m - g sjukdom och lyten van- f ä l l d a ansikten, man skådar i möte.
Men så är det j u ock i slutet af november, f * ^ * &gt;™ ^ ^ S ^ ^ * T h ti g, - «er " S k i b o d a r t a f n tiU f + + 0 Ä h b e h a n ™ ^ c e k s KONDITORI ä u M h i S^f.C _J ?i / S g atefntsmödrt Ä r ö ^ ^ Ä ^ ^ " * ° f ™ ^ * masmodrar bjartans välvilliga, i Matschar valvilja kan taga sig så despo- j åsnorna, omnibusen tiska uttryck, att det för tjänarmnorna blir ä i n d e och begär plats, men trots omöjligt att hysa en egen önskan eller åsikt.
^ välbetänkt att låta dem t m. ensamma hvartannat möte.
Aro de pas-.
medlemmarna besjälade af det ratta in- begränsad af * tjänarinnors väl, böra de ändå andra af husraden, bakom J J P S " hvilken man skymtar Bellosguardos vackra ' ' &gt; S § - kulle.
Snart känner jag igen de som bygga ™ Z, &gt; P " och bo vid denna del af barriéran.
Slaktaren, &gt; lämpliga föredrag och gå dem med - i i butik, grönsakshandlaren, hvars lilla.
§ föreningen skulle inträda us,.
f » socialistiska landsorganisationens led har.
.
^ ^.
® g S ^ ä e.
För närvarande är k s ö m, man- emngen &lt;fk fristående, utan någon o r i a och r.
.. g till denna organisation, alltid ser full och ledsen ut, och många andra J f öreningen i denna själf ständiga ställning är väl just, att så många P medlemmar som möjligt inträda i den- - nyvalda styrelsemedlem-.
j.
gt S g g " Det ser i allmänhet dystert och grått ut liga tjänarinnor på goda och fina platser men • • en * V " ° Z^lt I T ^ å l f ^ t v elSedf ^ &gt; ^ g g?
Z benffva S ö r s t ö T och S 5 ^ ^ ^ ^ » " f^ '.
f J P domen är så naken här, det är en sådan a e D HUSHÅLLSSKOLA, MATSALAR, e C u Ä n g af ofvanstäende kontrakt skall ske minst 14 dagar i förväg till den 1 eller 15 i månaden eller ock till den 24 i månaderna april och oktober helst skriftligen på föreningens blankett.
Stockholm den Medlem " n-r rUQ UollmOn Ju Plfl L l U IIGIMIfUll 0 &amp; Ullll n «• x no ri mnr. '
Drottninggatan 68.
Et.
1886. l d k y g ^ r e S n ^ l Ä S S Ä Irkända.
Drabba sjukdom eller andra bekym- mer hemmet, torde dock en god tjänarinna hädanefter lika litet som förr neka sin hjälp, och enligt kontraktsblanketten har hon e rättighet till extra ersättning för annat än.
.
,.
... *., genom husbondfolkets wö) e« förlorad natthvila, filer när någon bestämd ledighet af vissa skäl omöjligen kan fäs å annan tid.
Råder ett godt förhållande mellan husmodern och tjäna- rinnan, bör det ej kunna störas genotn de mera bestämda aftal, som genom föreningen komma att införas.
Det talas så mycket om den kärlek och det förstående, som ' böra finnas mellan husmödrar och tjänarinnor.
Onekligen är det också lyck- ligast för båda parterna, o m ett sådant för- hållande kan uppstå, men vi måste erkänna, att det ej är i alla familjer, som tjänarin- nan känner sig äga ett verkligt hem.
Orsaken är ej lätt att angifva, den kan ligga hos tjänarinnan eller hos husmodern eller helt enkelt däri, att trots bästa vilja å ömse sidor lynnen och karaktärer ej passa ihop.
För de tjänarinnor, som icke finna sig rätt hemma, där de tjäna, är det gifvetvis en lättnad att genom några bestämda fritimmar veta sig ha tillfälle att få träffa anhöriga och vänner, och m e d detta medvetande följa nog för många större tålamod och gladare humör under de dagliga sysslorna.
Kommittén har föreslagit, att husmödrar och andra intresserade personer skola få in- träda i föreningen såsom passiva medlemmar samt inväljas i styrelsen såsom adjungerade ledamöter med förslags- och yttranderätt, men e n a r t p n u b l i k o c s i h e n e d T 1 b a n s b l i c k l i ^ * a h a t t T D T e t ä n å « ^ som nu fyller gatan med litet bleknad poesi.
c h en trashank, som tydligen » sett bättre g ' » &gt; ^ ej stå emot frestelsen, utan sjunger med — stämman är hes och sprucken, tonerna äro falska, men föredraget är entusiastiskt, P storartad.
Så som han slungar ^ ^ £ m a r! '
" " nt de högsta tonerna och kärleksfullt dröjer E l i n Lindhagen.
på dem, tills han är färdig att mista andan * — det är att le åt, om det ej vore så ynk- o m tjänarinnefrågan under Iduns 16-åriga § ' ö ^ n d e att på samma gång se det tillvaro så många gånger behandlats i tidnin- i s k t hängifna uttrycket i hans härjade s spalter, ha vi ej aktat nödigt, att då - f å l l, öppna någon ^^ge g diskussion i ämnet, helst som de nu förda knng.
debatterna ej innehållit något nytt eller något p l j u s e t lyser för en kort sekund på den f - pi^ j förut sagts i våra spalter Då smutsiga gatan applåderna smattra från emellertid nu Stockholms tjänarinneförening y g e n e r n a — — han gör lycka, bildats, hafva vi ansett oss böra lämna plats stormande lycka.
för ofvanstäende redogörelse af en af den för- Operan är slut och glansen omkring honom beredande kommitténs ledamöter fru Elin Lind- - sjunker ihop och är åter en hagen, samtidigt som vi framhålla, att förenin- lazzaron.
f t t a, under Så kommer en vals, och då kan man väl förutsättning att densamma ledes i rätt riktning, ej låta bli att dansa.
Skomakarekäringen tager _ sin lilla flicka i händerna och hoppar omkring.
• Grönsaksbandlerskan, som jag alltid förut haft T N t 0 d a a é t r m 6 r g a U p p m a S 1 " ^J-TT^f^f " ' T ^ d s t a d e n s t a n k a d e k n d o e r: S a S t o d m m a e S å S O 8 t c k m p a S l i t o c H a n s a t o s ä r h S f a n a t a n s i k t e g e n H r g a n n u å t e r b l i f v i t a n h h e l t n o r 1 1 f o r s l t t m r e o r a n å o t a k t u e a n n a t ä n v i s o m s t å o m y R a m a s o m e d e f l l d a s l o c k n a r s g e n n o g k a n b l i v a m m y c k e n t a c k a r H a n s n y R e d 3 känd f ö r o m s o r g s f u l l u n d e r v i s n i n g i m a t l a g n i n g, fin b a k n l n g, d e s s e r t r ä t t e r, l i n n e s ö m n a d m.
m.
m å n kurs.
Prosp.
fritt m o t p o r t o.
m e d, d a ö m r u m, h v 1 i 1 l k e a m s o m f ö l j d a f c e n t r a l t läge, godt och v a r i e r a n d e b o r d, låga p r i s e r o c h r a b a t t k u p o n g e r, ä r o bland s t a d e n s m e r a b e s ö k t a, ' ' ppet * -, l u n c h -, s u p é - o c h k a f f e s e r v e r i n g.
B a k e l s e r, t å r t o r, kaffebröd a f egen t i l l v e r k n i n g s e r v e r a s ä f v e n h ä r.
&amp; FINBAGERI, s p e c i a l i t é: finare b a k e l s e r, t å r t o r o.
k o n f e k t, kaffe- o.
t h é b r ö d.
B e s t ä l l n.
m o t t a g a s t a c k s a m t.
O B S.
: Endast k v i n n l.
b e t j ä n i n g.
F F £ r " - S O I f r u k o s 0 n
IDUN 1904 iiiiniililllliiiiiiii — 20 — [i iiii [i [[ii II lllllllllllllll Lanolin- Sana-Tvål.
garanterad ren, neutral, mild och öföerfet.
Bästa BarntYäl!
2 S ö r e st. Qrumme&amp;Son 1 Stockholm.
IIIIIIIIIIIIIIII IIIIIIIIIIIIIII ett melankoliskt intryck af, slår sig tillsam- mans med en af slaktarebodens tjänande bröder och de dansa af hjärtans lust med stora trasiga skor i smutsen.
Några andra nöja sig med att se på, men spritta af dans- lust och nicka i takt.
Jag står i en af tvärgatorna, som leda upp till Bellosguardos kulle, och ser på denna sorg- lustiga häxdans med trasor, lysande ögon och bleka kinder mot murens höstligt skimrande bakgrund.
Och jag gripes af beundran för detta folk, som i fattigdom och brist bevarat sin lätta glädjes känsla.
Ett positivs utnötta melodier och de måste sjunga och dansa.
Se, däruppe på kullen, de ädla florentinska linjerna, tecknade med pinjer och cypresser öfver vinfältets sluttning, se därnere, fötter, som hasta, ögon, som brinna för en flyktig minut, medan musiken varar.
För dess troll- makt försvinna smutsen o c h eländet.
När pojken slutat vefva, skola de åter se, att gatan är ful och dyster och krypa in i sina hål igen.
Men Bellosguardos kulle brinner i den ned- gående solens ljus och de blå bergen stå vid horisonten som eviga vaktposter kring renäs- sansstadens skönhet och vemod.
A L I C E NORDIN.
K O N F L I K T E N T E T S I N O M H A N D A R B E - V Ä N N E R.
D ET Ä R alltid kärkommet för den stora allmänheten att få något nytt att tala om, att klandra o c h att ta parti för eller emot.
De stridigheter, som sedan några år tillbaka i all tysthet förts inom » Handarbetets vänner », men som sedan årsmötet den 18 maj förra året slagit ut i full låga och nu så allmänt omdebatteras, äro dock af så pass enskild natur, att man med rätta kan beklaga, att de behöft nå en sådan offentlighet.
K o m så till allt detta den uppseendeväckande om- ständigheten att kronprinsessan, på grund af hvad som inträffat, helt naturligt fann sig föranlåten träda tillbaka från sin post som föreningens beskyddarinna.
Det är här kanske på sin plats att först på- minna om, att » Handarbetets vänner » utan all gensägelse varit banbrytande på det textila och konstindustriella kvinnoarbetets område.
Dess syften och mål äro och ha alltid varit de mest ideella och storslagna.
Och hvad för- eningen har uträttat för textilkonsten och smakens höjande i vårt land är onekligen något enastående, hvilket blifvit möjliggjordt endast genom att så många framstående per- soner inom styrelsen skänkt sitt intresse, sina kunskaper, sitt arbete och sin tid, och att många af vårt lands främsta förmågor inom dekorativ konst stått i föreningens tjänst.
Arbetet hade S O M A T O S E troligen dock ej så framgångsrikt kunnat be- drifvas, om ej tiden äfven varit särdeles mo- gen därför.
Dessutom har » Handarbetets vän- ner » så småningom, dels genom gåfvor, dels genom köp, fått en enastående värdefull sam- ling af äldre textilkonst, både inhemsk och utländsk, och äfven af smyckeskonst.
Den förra är af ovärderlig nytta för ett djupare studium af textilkonsten, och en af orsakerna, hvarför föreningens arbeten vanligen äro så särskildt konstnärligt gedigna, är just det samvetsgranna studiet af äldre tiders konst, som ligger bakom allt det moderna arbetet.
Den splittring, som nu har inträdt mellan styrelse och personal, är därför i högsta grad beklagansvärd.
En dylik härfva är naturligtvis mer eller mindre trasslig att reda ut, men vi måste antaga, att det ligger misstag och oförstå- ende å båda hållen.
A t t hoppas är dock, att om den kraftfulla styrelse, som hittills fört rodret, fortfarande vill behålla det och rida ut alla åtföljande vedervärdigheter, dessa svårigheter snart skola vara öfver vunna och » Handarbetets vänner » med oförminskad kraft till hela vårt lands bästa kunna fortsätta sitt betydelsefulla arbete.
De åtgärder, styrelsen redan nu vid- tagit för att få frid samt lugnare och dräg- ligare förhållanden att åter härska, kunna nog synas mången radikala.
Men den, som något följt med och stått nära det sista årets händelser, måste anse dem nödtvungna och som en naturlig följd af stridigheterna, o m man än måste reservera sig mot tillvägagångs- sättet vid det senast timade afskedandet af flere bland föreningens mångåriga biträden och den därmed sammanhängande betygssätt- ningshistorien.
Den nu afgående direktrisen, fröken Agnes Branting, som redan i maj förra året inlade sin afskedsansökan och nu fått den beviljad, är i vissa fall ej lätt att ersätta.
Det är många framstående egenskaper, som kräfvas på en dylik plats, och flere af de fordrade egenskaperna ha varit hennes, o m hon än i andra afseenden brustit i den takt och hänsyns- fullhet, som hennes ställning och förhållan- dena påkallat.
Genom flere af personalens olämpliga uppträdande har hennes ställning dock varit allt utom lätt.
I midten af januari, då fröken Branting af- går, blir hennes plats ersatt af fru Eva Fre- stadius, som under många år varit suppleant i styrelsen.
I och med denna förändring skola vi hoppas, att ovädersdagarna för föreningen äro öfver ståndna.
Och vi vänta, att » den gamla goda tiden » åter skall- komma, då styrelsen och hela personalen ifrån första man till sista ar- betade i största förtroende och sämja samt besjälades af varmaste hängifvenhet och in- tresse för föreningens ideella mål.
- UTOMSTÅENDE.
* Sedan of vanstående, så vidt vi kunna finna, objektivt hållna inlägg i denna ledsamma hi- storia blifvit uppsatt, ingår det meddelandet, att ej mindre än nio af föreningens främsta och bästa förmågor till styrelsen inlämnat sin afskedsansökan.
Detta torde näppeligen kunna förklaras på annat sätt, än att någon grund funnits för det rykte, som vetat berätta, att fröken Branting skulle k o m m a att kvarstå som något slags rådgifvarinna till den nya direktrisen eller på annat sätt bibehållas inom föreningen.
Och det är väl detta, som de nio framstående medarbetarinnorna genom sin af- sägelse velat förekomma.
RED.
Erkändt bästa INTERIÖR.
SKISS AF HELLEN LINDGREN.
(SLUT FR. FÖREG.
N:R) V A R F Ö R använder mamma kött af slak- tade djur d å?
» insköt Ingrid.
» Rätt kan det väl aldrig vara att förkorta en kyck- lings fröjdefulla tillvaro, därför att det kommit främmande till middan. » Fru Anna svarade ej på detta, utan blott fortsatte: » Nu vill j a g bara påminna dig om, att du brukar säga, att allting är banalt, oin- tressant och tråkigt, att allting är utslitet, att det inte finns några uppgifter i lifvet, som kunna intressera.
.
.
» » Som om jag inte tyckte det, » af bröt den unga damen nästan harmset.
» Som om jag hörde till dem, som äro bekajade af den ro- mantiska barnsjukdomen att vilja göra sig in- tressanta genom världssmärta och världsleda.
Det kan du inte vilja säga, mamma.
D u vet, att jag är blaserad i djupet af min själ, som de flesta af mina intelligenta kamrater, och att vi icke tycka, att det är roligt att vara det.
Du vet, att det inte gör mig det allra ringaste, om en bal ej blir af eller en konsert med en världsberömd konstnär blir inställd.
Jag kan inte älska lifvet helt enkelt, j a g kan det utantill, och det är en barnsaga helt enkelt. » H » Ja tyvärr, j a g vet det, » sade modern djupt upprörd.
» Kan du älska någon.
.
.
kan du.
.
.
kan du älska.
.
.
» » Nej, för allt i världen, » sade Ingrid hastigt.
» Låt oss inte bli patetiska.
Emeller- tid har jag m o t vanligheten varit intresserad i dag.
Jag har känt mig riktigt angenämt intresserad af fusket.
Jag märker, att min lifsuppgift kommer att bli att göra i bofaktig- het.
Brottslingen är visst lycklig, han har sensationer, som vi andra sakna.
Nej, mamma, säg ingenting, jag skall inte vara hädisk längre, ty jag är verkligen fulladdad med nyheter och har inte känt mig så road af lifvet på länge.
Jag kanske inte kan älska, men jag kan beundra.
' Gubben ' höll ett af sina stora riksdagstal i går.
Han är verkligen impone- rande med sitt kallt världsmannamässiga sätt att slå ned sina motståndare, min kära pappa.
Han visar smågossarna, hur barnsliga de äro.
Å h, denna kyla, denna själfbehärskning, hvad den är härlig.
Att visa uppstyltningen hos alla dessa fraser, dessa ' känslor ' bevars väl.
Åhja, jag är min fars dotter, det skall jag visa.
Otillgänglig för barnjoller skall j a g ock- så vara.
Apropå, jag har haft förmånen att få ge min fjärde korg i dag. » » Talar du sanning? » sade modern, alldeles häpen.
» Det var väl aldrig.
.
.
» » Jo, just precis han, lilla mamma, just pre- cis den utmärkt intelligente, den utmärkt hyggliga, mycket vackra, mycket rika löjt- nant Bergklo. » » Men, » sade modern ångestfullt och med en liten bönfallande gest knäppte hon omed- vetet ihop händerna, » men, Ingrid, j a g trodde du höll af honom. » » Ja, sannerligen trodde jag icke själf, att jag gjorde det för sex månader sedan.
Men plötsligt började han att bli underlig, han stammade, han bleknade och rodnade, han vågade icke se mig in i ögonen, han fick ett lidande uttryck, så fort vi möttes, med ens gick det upp för mig, att han var barnslig, att han var s j u k.
.
.
» » Var han barnslig, var han sjuk, därför att han var kär? » » Just därför, just därför.
Jag började på att tycka, det var synd om honom. » » Tyckte du det var synd om h o n o m?
» krafthöjningsmedel Ökar aptiten i hög grad.
Erhålles på apotek.
- » Ja, jag tycker det är synd om alla sjuka, och jag beslöt att bota honom.
I dag kom det alltsammans som en brusande fors, en hvirfvel af ord, af förtvinan, af kärlek.
A h, det kunde skrifvas en pjäs o m detta frieri och mitt svar.
Tänk, hvilket nummer för en idealist att förfasa sig öfver den moderna unga kvinnan, hennes hjärtlöshet, hennes prosa.
Jag sade honom genast, att jag omedel- bart skulle bota honom, jag sade honom, att omedelbart efter hvad jag skulle svara h o n o m skulle han tycka, jag vore ett nyktert odjur, som en lycklig slump hade befriat honom ifrån.
Och sedan berättade jag honom, att hela den där vältaligheten med alla sina vilda öfverdrifter, hela hans stamning, rädsla och förlägenhet var ett bevis på, att han var sjuk, att hans kärlek var en feber, men att feber gick öfver och att, om jag nu sade nej på det här afkylande, prosaiska sättet, skulle han tillfriskna genast och märka, hur galen han varit, och om jag sade ja, skulle det visser- ligen dröja längre, men äfven då skulle han tillfriskna, och när han blef man igen och yrseln gick öfver och han fick sitt förstånd tillbaka, skulle det, i hvilket fall som helst, bli ett slut på feberdrömmen.
Och därför skulle han tacka mig, att jag förhindrat honom att dumma sig och binda sig i yrselns ögon- blick.
» » Och allt detta sade du, » sade fru Anna.
plötsligt lutade hon sig ned med händerna ansiktet.
» Hvad är det med m a m m a?
» sade Ingrid.
» Du har gjort din mor ledsen, » sade mo- stern häftigt.
Ingrid reste sig hastigt.
» Ja, man får icke vara sann, » sade hon.
» Jag är ledsen, mamma, mycket ledsen, att jag icke kan vara en annan än den jag är. » Hon stod några ögonblick dröjande och fun- derade.
Därpå gick hon långsamt ut ur rummet.
De båda gamla voro ensamma.
Fru Anna såg upp med något tröstlöst i sina ögon.
» Där ser du, » sade hon, » det tjänar ingenting att strida emot.
Det är faderns natur, som växer fram i barnet. » Hon skrattade bittert.
» Här kommer man och lyckönskar mig.
' Hon är j u ett rent geni, er flicka.
Allt går som en lek, det är bara triumfer '.
Och man förstår icke, att det är just olyckan. '
Allting blir värdelöst, därför att ingenting kostar någon ansträngning, och för hvar seger, som vinns, utan att det kostar någon verklig rädsla, någon riktig kamp, någon sträng dicsiplin af sig själf, växer föraktet för allt, öfvermodet, lifsledans känslor. » » Tids nog kommer pröfningarnas tid för henne också, » försökte fröken Lisa att trösta.
Och för » Nej, nej, säg icke tids nog, jag vet nog också, att den kommer, men då har förste- ningen redan kommit.
Nej, nej — — » Men här afbröts fru Anna af, att dörren slogs upp och Ingrid visade sig på tröskeln.
» Nej, det är verkligen kitsligt att sitta där inne och veta er sitta här och kuckla o m mig som någon slags olycksfågel eller van- artig utskottsvarelse.
Jag finner, att jag har mindre fallenhet för att vara ett samhällsut- skott eller någon slags paria utan medborger- ligt förtroende än jag tänkte.
Jag har ett förslag att göra er.
Där uppe ligger mormor, det stora ofelbara, oraklet, som vet alla lif- vets hemligheter.
Låt oss gå upp till henne och fråga henne, hvad jag skall göra, hur jag skall lära mig att älska lifvet. » Och därmed tog hon de båda damerna, en under hvardera armen, och innan de visste ordet af, stego modern och mostern tillika 21 med Ingrid uppför trappan till gamla fru Rejmers ' rum, där ofta familjeråd höllos och viktiga frågor och familjeintressen afhandlades.
Det var en förtjusande syn, denna gamla dam, hvars fina drag aftecknade sig mot de snöhvita kuddarna, där hon låg i den stora sängen.
Det var icke svårt att upptäcka, att hon i forna dagar varit en stor skönhet, men det var framför allt ögonen och munnen, som voro underbara, och genom dem i synnerhet fick hon detta uttryck af strålande godhet, som nu besjälade henne.
Blicken blef lätt på en gång drömmande och fjärrskådande, och då hade man utan svårighet kunnat föreställa sig, att det var ett för andra osynligt ansikte, som log emot henne, och att hon blott be- svarade detta blida leende, och det märkvär- diga var, att äfven Ingrids ansikte och min undergingo en sällsam förändring, så fort hon inträdde i rummet, det kom något vekt och ömt äfven öfver henne, som icke funnits där förut.
» Här får mormor ta emot en deputation, » började hon, » som kommer till den outtöm- liga brunnen för all världens vishet, fru Agda v. Eejmers, för att hämta råd, tröst och kun- skap i en svår och viktig fråga och ett stort bekymmer. » Ingrid gjorde ett litet uppehåll, hon var tydligen en smula oviss, hur hon skulle fram- ställa det.
» Låt höra, » sade fru vön Eejmers, » tala du, mitt barn. » » Ja, » sade Ingrid, » här står verkligen en flicka, som lär vara en dåre eller något ännu värre, därför att hon tycker, att lifvet är tämligen meningslöst och tråkigt, dess upp- gifter tämligen betydelselösa, dess glädjeämnen tämligen tarfliga och dess sorgeämnen ganska oviktiga, det hela knappt mödan värdt att bråka för.
Kort sagdt, denna oälskvärda varelse, denna unga dam lär hylla ett farligt kätteri, emedan hon hvarken bryr sig om så särdeles mycket, hvad människorna kalla lycka eller olycka.
Men hon är envis i sitt kätteri, och hon säger, att det är hennes rättighet att icke tycka om blommor, som hon finner doftlösa, eller råka i förtjusning öfver det, som genast vissnar, och just precis det tycker hon, att lifvet är, en doftlös blomma, som genast vissnar.
Och o m hon blir ledsen och likgiltig för alltihop, hur kan hon hjälpa det, hvad kan hon göra åt den saken?
Lär nu denna flicka, som lär vara en dåre, som bör lära sig älska lifvet, säg, om du vet det, du älskvärdaste af sibyllor, hur lär man sig älska lifvet.
Ja, nu har jag beskrifvit så godt jag nånsin kan min sjukdom, oeh jag kan inte säga det bättre.
Den gamla damen hade under detta lilla tal försjunkit i djupa tankar.
När hon sva- rade, var det, som om hon talade mera för sig själf än till de andra.
» Jo, jag förstår.
.
.
doftlöst.
.
.
lönlöst.
.
.
» sade hon blott.
» A så likt, som jag kände vid dina år.
Min egen ungdoms stora strid, » tillade hon melankoliskt.
» Du, mormor, » utbrast Ingrid, högeligen intresserad och öfverraskad.
» Var det icke det jag alltid trodde, att det fanns ett sär- skildt andligt släktskapsband emellan oss — eller.
.
.
just detta gissade jag ju icke, men jag kände mig alltid så hemma här hos dig. » » Om jag vet, hur man lär sig att älska lifvet, » sade den gamla frun, fortfarande talan- de mest till sig själf.
» Ja, jag vet det. » Plötsligt var det, som o m en tanke slagit henne och förskräckt henne.
Hon gjorde en afvärjande rörelse.
» Nej, » sade hon, » bed mig icke säga det.
Lifvet får lära dig det.
Det är en smärtsam IDUN i • • 1111 1904 • • • • 1.11 • • • I Wilh.
Beeker, — Kongl.
Hofleverantör.
— Malm torgsgatan 5, S t o c k h o l m.
Afdelningen för Sjii7cvårdsarti7clar: D i n a p p a r af bästa patentgummi, svarta och röda, I såväl vanliga som helgjutna, i 17 olika mönster och stor-; lekar — 3 / » till 8 cm.
langa — från 8 till 20 öre pr st., • vid köp af i duss.
lämnas 10 proc.
rabatt.
Ä k t a B a b y - D i f l a s k o r — trekantiga — pr st. 18 i öre, med 10 proc.
rabatt vid 1 duss.
D i f l a s k a p p a - i r a t e n B a b y, komplett med kokkärl, ställning, flaskor, kautsehukproppar och 3 st. nappar kr.
6. — med 10 proc.
Diflaskborstar till pris af 12 och 25 öre.
D i n a p - p a r m e d r i n g a r, både af ben och gummi — s. k.
T r ö s t a r e — från 15 till 25 öre.
S v a r t S l a n g af l:ma paragummi till diflaskgarnityr pr meter 50 öre.
B r ö s t g l a s, med eller utan napp och slang från 15 till 75 öre.
M j ö l k s u g a r e med l:ma grå eller röd boll, så- väl med som utan reservoir å glaset, frän kr.
0,85 till 1,50 1 pr st. I 11111 IlllllllI Goda varor, låga 1111!
priser!
1U1I lärdom, på samma gång som den är nyttig och nödvändig, på samma gång som den är stor och ljuf och härlig.
Ingrid, om du v i s s t e.
.
.
du står inför lifvets och dödens portar nu, just nu står du inför sagans skrin med sina nycklar, det, som man skall vänta med att öppna, ty sedan man öppnat det, blir ingenting som förr, själfva solen och skuggorna och färgspelet få annan färg och annan gestalt.
När du har öppnat det, har du förlorat ungdomen.
.
.
» » Du gör mig gräsligt nyfiken, mormor. » » Nyfiken, » sade mormor nästan strängt.
» Du får icke använda sådana ord här och om detta.
Nej, jag vill icke lära dig det, du är ännu för ung och det är en slags lycka att ännu tro sig vara stark nog att kunna förakta och stå öfver lifvet.
Medan man ännu är mycket ung, är det till en viss grad nästan tillåtet, men ve dig och ve alla, som icke blifva gamla nog att förstå sina misstag.
Blir man gammal och icke förstår att älska lifvet, då är öfvermodet ett brott och bevisar hjärtats kyla, själfsvåldets trångsinthet.
Men kampen för kärlekens uppfattning, mildheten i domen, är en hård kamp, ödmjukheten är lyckan, men den är början till ålderdomen eller åtminstone mogenheten.
Anspråkslös- heten har sitt vemod.
Ja, dödens och lifvets portar! » » Men om hon nu behöfde den mogenheten, » sade fru Anna sakta.
Fru Rejmer såg hastigt upp.
Hon betrak tade sin dotter med en lång forskande blick.
» Vill du det, A n n a?
» sade hon slutligen.
» Det var en annan sak.
Nu börjar jag förstå, hvad jag grubblat på och sörjt öfver så länge.
Jaja.
Kanske Ingrid kan behöfva begagna mina gamla glasögon ibland.
Hvem v e t?
» Den gamla låg länge tyst och tänkte, skug- gande med handen öfver ögonen, så att det nästan tycktes, som om hon glömt sitt löfte.
Men när hon började tala, hade rösten en underbar, högtidlig klang, som o m hvart ord bars af många minnen och tankar och tunga strider.
» När jag var ung som du — det kan j u en så gammal kvinna som jag gärna få säga, var jag lika vacker som du, lika rik som du var jag också, och om jag också icke var fullt lika så intelligent som du eller så hemma i mina stycken, behöfdes det heller icke på långt när så mycket för att ändå gälla som ett slags underverk på den tiden.
Jag blef bortskämd och fjäsad och firad, hvart jag kom, och fick allt hvad jag pekade på, vackra betyg och utmärkelser lika väl som männens hjärtan och fina klädningar, och precis som du tyckte också jag, af öfvermättnad på fram- gång: hvad tjänade det hela till?
Just ingen- ting roade mig, just ingenting upprörde mig, jag blef allt kallare både i glädje och sorg.
' Hvad är det för en trollunge, jag födt till världen, flickan hvarken gråter eller skrattar, som vanlig ungdom plägar göra? '
sade min Amerikanska Galoseher och Snow-Boots äro b ä s t och e l e g a n t a s t!
IDUN 1904 22 mor en gång, hälft på skämt, hälft förargad. » » Men det gör jag, » sade Ingrid, » det är då tvärsäkert. » » Det gör du, » sade mormodern allvarsamt, » också var jag alldeles bestämdt mycket sämre än du, mycket spotskare och mera högdragen.
Jag har ett lifligt intryck af den första gången jag anade, att kärleken var förtroende och förtrolighet och först i andra rummet beundran.
Den andra gången, jag erfor en sorg, som lärde mig något om kärleken, skall jag nu berätta, och den gällde ett dödt föremål.
Stark växer sig kärleken däraf, &gt; FRAN DEN NORDENSKJÖLDSKA SYDPOLS- EXPEDITIONENS SLUTAKT.
EFTER AF EXPEDITIONEN HEMFÖRDA ORIGINALFOTOGRAFIER.
4.
DE SKEPPSBRUTNA EFTER ANTARCTICS UNDERGÅNG PÅ VÄG ATT SÖKA LAND.
5.
INSAMLANDET AF PINGVINÄGG TILL VINTER- PROVIANT.
6.
LÖJTNANT DUSE, DOCENTEN ANDERSSON OCH MATROSEN GRUNDEN EF- TER ÅTERKOMSTEN TILL VINTERSTATIONEN VID SNOW-HILL.
7.
PINGVINER SOM UT- GJORDE EXPEDITIONENS HUFVUDFÖDA UNDER ÖFVERVINTRINGEN.
1.
ANTARCTIC UTANFÖR DEN NATURLIGA KLIPP-PORTEN VID ORLÉANSKANALEN.
2.
ANTARCTIC INSKRUFVAD BLAND ISBERGEN.
3.
ANTARCTICS UNDERGÅNG att något har tvinnat in sig i vårt eget l i f och ropar till oss med minnets tusen ekon, som det förflutnas dagbok.
Det behöfver icke vara något intressant och stort och starkt: murgrönan låter m e d möda skilja sig till och med från den kala stenvägg, hon är fäst vid, och som h o n förskönar och som förskönar henne.
Min barndom hade till- bragts i en gammal förvuxen trädgård med alla möjliga krypin och skräphål och pitto- reska bersåer och i ett gammalt medel- tidshus med konstiga gaflar och utsprång, stora vindar och små skrubbar.
Jag längta- de mycket att få kom- ma bort därifrån till den moderna våning, som pappa gick och hvälfde i sina tankar.
En natt härjade en eldsvåda den gamla gården, boningshus och uthus, och ge- nom den nya stads- reglering, som strax därefter kom till stånd, GRUPPBILD AF SYDPOLSEXPEDITIONENS MEDLEMMAR TAGEN EFTER ÅTERKOMSTEN TILL BUENOS A YRES.
fick äfven vår träd- DE SITTANDE: KAPTEN LARSEN, DOCENTEN NORDENSKJÖLD, LÖJTNANT DUSE.
DE STÅENDE: DOCENTEN gård sitt respass.
Tills ANDERSON, KANDIDAT SKOTTSBERG, FIL.
LIC. BODMAN, MED.
KAND. EKELÖF.
som jag minns, att jag grät.
V i hade en grön- siska, som slutligen blef gammal och ful.
En dag sade jag åt henne: du är så ful och skallig, så du kunde gärna dö.
Följande dag blef hon sjuk.
Jag var bara en liten flicka då.
Jag stod vid buren och såg på henne, det stackars lilla bröstet flämtade, då och då blundade hon, men ibland såg hon upp, och då var det, som om hon sade till m i g: » d u ser ju, att j a g skyndar mig att dö, du får snart slippa mig, var nu bara inte ledsen på mig. » Slutligen kasta- de hon en trött blick på mig, hufvudet sjönk ned mot bröstet, och hon var d ö d.
Jag brast i gråt och ropade: » Hör du, Dot, så stygg du är, j a g tyckte j u om dig, kan du inte höra. » Men pappa, som stod bred- vid och som skämde bort mig efter bästa förmåga sade: » D u skall få en ny grön- siska och en mycket vackrare. » Men jag bara ropade: » Jag vill ingen ny vacker grön- siska ha.
K o m tillbaka, min gamla, vackra, snälla, fula grönsiska. » Det var första gången
— 23 — vidare flyttade vi till en tillfällig våning, och som det ännu var vin- ter, erfors ingen egentlig saknad efter den gamla trädgården, och som alla min fars tankar blott kretsade kring det präktiga palats, som höll på att uppföras åt oss, lefde vi i tankarna mest därborta.
När vi så hade flyttat in dit, gick jag efter en veckas vistelse i vår nya bostad bort till den gamla tom- ten.
Icke ett spår förstås af den gamla trädgården, platsen hade upptagits till en parkplantering.
Jag kände hela den dagen som ett illamående, som j a g icke förstod, men på natten vaknade j a g vid att det gamla huset och trädgår- den stodo lifslefvande med alla vinklar och vrår för mitt minne, och plötsligt slog det mig, att icke med mitt lif skulle j a g kunna åter- köpa mig att ens ett ögonblick få skåda dem med mina lekamliga ögon.
Borta — dödt för alltid.
Jag minns, att j a g kom till med- vetande om min.
vilda förtviflan däraf att j a g fick höra min egen stämma i nattens tystnad; jag kved med rösten af ett sjukt barn.
Jag minns, att j a g icke kunde ligga kvar i min säng, j a g måste upp och gå på golfvet.
Jag har lidit djupare och större förluster sedan, men o m dem skall j a g icke be- rätta nu.
Men hvad jag nu vill säga är, att då förstod j a g för DOCENTENJOTTO NORDENSKJÖLD I SITT ARBETSRUM I STOCKHOLM OMEDEL- BART EFTER HEMKOMSTEN.
FOTO FÖR IDUN AF A. BLOMBERG.
IDUN 1 9 0 4 första gången, hvad det är, s o m väcker kär leken,- lär oss förstå), kärleken, det är rädslan att för- lora, det är erfarenheten af för- lust.
Förrän man vet, hvad förlust betyder, hvad saknad är, skall man icke tala o m kärleken eller tala om, att man vet, hvad en sak är värd.
Man kan tro sig förakta mycket, som man älskar, utan att man vet det.
A t t lära sig älska lifvet är att erfara det hemskaste af allt, j a egentligen det enda hem- ska, ångesten för att mista det, som tyckes oss omistligt, och att äfven erfara det ljufväste af allt, ja egentligen det enda ljufva, ägan- dets högtidliga, outsägliga ljufhet.
Det finns något inom målarkonsten, som du känner mycket väl o c h som kallas clair-obscur; en sådam blandning af ljus och skugga, eni sådan motsatsernas dager andligem taladt, ett sådant ljusdunkel i sam- mansmältning af sorg och glädje är kärlek.
Först när skilsmässan står där med sitt hot, vet man, att lifvet är viktigt och ingen bagatell.
Hur härlig sommaren verkligen var, vet man, när höststormen sliter bladen från träden, och när den första snön döljer allt under sitt täcke.
Ser du, Ingrid, just nu har jag lärt mig att älska, ja, du kam inte tro, hvad hvarje liten småsak kan bereda mig glädje, j a g skall säga dig, att jag kan ligga och be- CENTRALFÖRBUNDETS VINTERKURSER I STOCKHOLM.
PROFESSOR F. VON SCHÉELE HÅLLER INLEDNINGSFÖREDRAGET I NORRA REALLÄROVERKETS HÖGTIDSSAL.
THORNCLIFF FOTO.
IDUN 1904 — 21 — undra några små blad i poppeln därutanför fönstret.
Och j a ' — jag blir rörd af det minsta, på ålderdomens sätt, när jag ligger här och re- peterar mina minnen, hvar liten vänlighet, och mina vänners gestalter bli så ljusa och klara, när jag tänker på dem nu.
Vet du hvarför?
Vet du, hvarför jag inte skulle kunna förakta, utan måste älska nu — jag håller på att ta afsked, j a g skall dö, jag skall snart, mycket snart skiljas v i d lifvet, skiljas vid det allt- sammans.
Men i afskedets stund vet du nog, att allting blir dyrbart; ser du, det är af skeds- tanken, som lär oss känslan af lifvets värde, kärleken till lifvet, det är, när modern går, som barnet lär sig gråta och inte bara skrika.
Ser du, kärleken är känslan af det moderliga och faderliga i lifvet — ja, den äktenskapliga kärleken o c k s å.
.
.
» C E N T R A L F Ö R B U N D E T S K U R S E R.
I Den gamla fruns röst hade blifvit allt ljusare och gladare, men Ingrid hade blifvit alldeles blek.
Hennes ögon hade blifvit onaturligt stora, och hennes minspel var som alldeles förstenadt under någon obetvinglig fruktan.
Det var, som om hon hade sett en spöksyn, något förfärligt i fjärran.
» Och du skall själf få se, » fortsatte fru Rejmers vekt, » jag vet, att du håller af mig nu, men du kommer att hålla af mig mera, när jag är borta, jag vet det.
Du skall få se, det kommer att bli något visst vackert, något förklaradt, som du kommer att samla på o c h älska, och du skall se, att det är någonting djupt försonande i en sådan min- nesbild. » Men Ingrid hade rest sig.
Hela hennes unga, starka kropp bokstafllgen skälfde af sinnesrörelse, hon störtade fram till mormo- derns säng, grep hennes hand och höljde den med kyssar, och i hejdlös förtviflan, snyftande med hufvudet i täcket, sjönk hon ned vid sängen med ett doft ångestskri: » D u skall icke, du får icke! » » Jag både får och skall, min lilla stackars flicka, » sade den gamla frun mildt.
Och medan den gråtandes snyftningar allt- jämt tilltogo i styrka, vände fru Anna sitt strålande ansikte mot sin syster Lisa, grep hennes hand och hviskade: » Detta är ' vårbrytningen, detta är isloss- ningen.
Det finns ingen sorg för mig nu.
Jag har återfunnit mitt barn nu, det är ingen annans mera, blod af mitt blod, själ af min själ.
Min älskade mamma har vunnit mitt barns själ åt mig och kärleken. » EN E ARBETETS BELÖNING.
N VARM HYLLNING ägnades nyligen fröken Sofia Gumselius, i det de kvinnliga med- arbetarne å S. Gumselii Annonsbyrå inbjudit sin chef till en enkel kollation å restaurant Riche för att få tillfälle till henne uttala sin tacksamhet för det förflutna året, under hvilket de fått mot- taga ett storartadt bevis på hennes välvilja och omtanke för deras framtid.
Som bekant afsatte fröken Gumaelius vid An- nonsbyråns 25-årsjubileum en större summa som grundpenning till en pensionsfond.
Denna hår emellertid, såsom varande fördelaktigare, under år 1903 förvandlats till lifränta.
Annonsbyrån in- betalar 80 procent af den årlig-a premien och lif- räntetagaren själf betalar återstående 20 procent för att vid uppnådda 55 år erhålla en årlig lif- ränta af 600 kronor.
Om någon af lifräntetagarne före premiebetal- ningens slut lämnar sitt arbete hos Annonsbyrån, öfvertager hon själf hela premiebeloppet.
De yngsta damerna, hvilka ännu endast kortare tid varit i Annonsbyråns tjänst — dock icke under cirka tre år — hafva på enahanda villkor ingått bland de öfriga och sålunda erhållit en lifränta med de billiga premier, som kunna ernås då lif- räntetagaren är ung till åren.
De nu sålunda ålderdomsförsäkrade utgöra 20 personer.
V I N T E R - t PRINSESSAN P MATHILDE.
RINSESSAN MATHILDE BONAPARTE, brors- dotter till Napoleon I och en af de sista kvarlefvande från det franska gloiretide- hvarfvet, afled vid det nya årets början, nära 84 år gammal.
Hon hade aldrig fått stå öga mot öga med sin store farbroder — när hon föddes, var han redan dold för världen på sitt S:t Helena långt ute i oceanen — men traditionerna från denna stor- hetstid lefde kvar hos henne till det sista, liksom hennes begåfning visade frändskapen med den snillrike korsikanaren.
Hon var dotter till Napo- leons yngste broder Jerome — åren 1807 — 1813 konung i Westfalen — i dennes äktenskap med prinsessan Katharina af Wiirtemberg, samt äldre syster till den bekante prins » Plon-Plon », Napo- leon IILs kusin och vedersakare.
Prinsessan Mathilde upptändes vid helt unga år af en varm böjelse för Napoleon III, som å sin sida likaledes kände sig dragen till henne.
Hon var då en förtjusande ungmö, liffull, strålande af behag och esprit, så att hennes ännu lefvande samtida af henne bevarat ett oförgätligt minne från den tiden.
Det var vid en soaré i Elysée-palatset; prinsen- presidenten närmade sig sin kusin, kysste hennes hand, bjöd henne därefter armen och ledsagade henne till buffeten, hvarest han räckte henne ett glas champagne.
I samma ögonblick närmade sig hertig de Morny.
» Dricker ni med oss? » tillsporde honom prin- sessan Mathilde.
Hertigen bugade sig, tog ett glas och sade med halfhög röst: » Jag dricker för ers majestät! » Denna hertig de Mornys förhoppning gick emellertid ej i fullbordan.
Prinsessan Mathilde gifte sig vid 20 års ålder med den stenrike ryske fursten Anatole Demidoff, ett äktenskap, som ej tillkommit af kärlek och som efter 5 års slitningar mellan de båda makarna upplöstes genom tsar Nikolaus ' ingripande.
Med Napoleon IILs uppstigande på Frankrikes tron började en ny glanstid för den lika äregiriga som spirituella furstinnan.
Hon erhöll dä titel och rang som » prinsessa af Frankrike » samt slog ned sina bopålar i Paris.
Här täflade hon med kej- sarinnan Eugenie om rangplatsen i den mondäna världen; hennes salong blef samlingsplatsen för alla fronderande litterära storheter och kunde i det afseendet, som intellektuell brännpunkt, väl täfla med kejsarhofvets berömdheter.
Dessa lit- terära förbindelser från oppositionens läger under- höll hon ännu alltjämt äfven på sin höga ålder- doms dagar och bevarade ända till det sista en intellektuell spänstighet, som vittnade om att hon var en äkta dotter af huset Bonaparte.
VART första nummer för innevarande år med- delades en af artisten D. Ljungdahl utförd teckning från Goodtemplarordens då nyss af- slutade föreläsningskurser med professor Curt Wallis i föreläsarkatedern.
I dagsnumret återfinna våra läsare en bild från öppnandet af Centralförbundets vinterkurser, hvilka pågått veckan 3 — 10 januari i norra realläroverket.
På talarstolen synes pro- fessor F. von Schéele och bakom honom synas, för- utom de båda kursledarne lektor Johan Bergman och fil.
kand. Aug.
Ljunggren, professorerna S.
E. Henschen och Curt Wallis samt dir. Wawrinskv m. fl.
Dessa nu afhållna bildningskurser ha, särskildt hvad den sistnämnda serien beträffar, omfattats med synnerligen lifligt intresse, i det deltagarne uppgått till närmare 1,200 personer.
Föredrag ha hållits i nykterhetshistoriska, nykterhetspolitiska, social-etiska, fosterländska och allmänt kulturella ämnen, alltså ett mycket omväxlande program, hvars bildningssådd helt visst skall visa sig bära goda frukter till gagn för den allmänna odlingen i vårt land.
Afslutningsfesten ägde rum i Immanuelskyr- kan sistlidne söndag kl. 6 e. m. med intresse- väckande föredrag af kand. Ljunggren, professor Schéele och d:r Olav Benedictsen, hvilken sist- nämnde höll ett kåserande föredrag om Lifsupp- gifter », ur hvilket vi citera följande: » Det finnes mycket lifstrött folk i våra dagar.
Det är folk, som icke ha något att lefva för.
Hvad skall man göra med dem?
Det finnes intet annat medel än att ge dem något lifsintresse, men detta är icke lätt.
Alltid träffar man dock hos dem ett eller annat drag, någon förmåga, hvarmed de kunna fylla en uppgift af betydelse för andra människor.
Detta är den bästa medicinen för den sjukan, som nu för tiden är så sorgligt utbredd.
Det finns gudskelof så många stora och goda uppgifter att samla sitt intresse på i våra dagar, och på samma gång man gör andra godt, då man kämpar för något stort och ädelt, så gör man sig själf mest godt därmed.
Det är det som männi- skor skola bringas att förstå. » KÄRLEK.
AF A BERÄTTELSE FÖR IDUN A. LLAS ÖGON voro riktade på husets herre, hvars af ålderdom darrande fingrar med irri- terande långsamhet öppnade ett nyanländt telegram.
» Nåå? » undrade moster Eva ifrigt.
» Hildegard och Ejnar ämna på resa norrut gästa oss ett par dagar. » Han hänvände sig till dottern, men kastade en förstulen blick på sin dotterdotter Märta.
» Såä.
— jaså. » Moster Evas ton lät icke öfver- drifvet förtjust, och hennes blick tog ofrivilligt samma riktning som faderns.
Märtas drag förrådde icke, att hon på något sätt fann sig berörd af underrättelsen.
Hon af- slutade lugnt sin frukost, men hon tyckte sig som från ett långt afstånd höra, hur morfar och moster Eva talade och rådslogo om ankomstid och hämt ning från stationen.
» Jag kan inte tro, att Märta finner det pin- samt att sammanträffa med Ejnar, » anmärkte moster Eva, då hon kommit på tu man hand med systerdottern Lilly, kusin till Märta såväl som till det väntade äkta paret.
» Angenämt bör det väl knappast kunna vara att träffa samman med en f. d. fästman. » Moster suckade.
» Ne-nej.
Men alla tre äro de ju barnbarn här i huset, och de kunna väl ej hela lifvet igenom undvika hvarandra, kusiner som de äro. » » Naturligtvis fogar sig Märta i saken — hvil- ket ju för öfrigt ej kan undvikas.
Jag fruktar dock, att detta sammanträffande inte inverkar så fördelaktigt på kuren, Märta, som kom hit för att söka ro och hvila samt sköta hälsan!
— Men nog borde Märta ha allt skäl att skatta sig lycklig, som undslapp en sådan man som Ejnar, » afslutade Lilly med en axelryckning.
» Säg inte så, » moster Eva skakade beklagande på hufvudet.
» Jag kan aldrig förlåta Hildegard, att hon lockade Ejnar till denna trolöshet, » åter- tog hon i sträfvare ton.
» Å, » sade Lilly med en ny axelryckning.
Den som gärna vill hoppa, den är inte svår att locka.
Men i Hildegard fick då Ejnar en hustru, som bör kunna hålla i tygeln en sådan slags man
— som han.
Det skall verkligen bli uppbyggligt att skåda dem som äkta par! » Moster Eva suckade.
Hon hyste en helig fasa för det slags kvinnor, som Hildegard ' och före denna modern, stackars bror Edvards hustru, re- presenterade.
Fröken Eva var öfvertygad om att Ejnar — hennes mest älskade syster Klaras gosse — fallit ett menlöst offer för en samvetslös kokett.
På kvällen satt Märta i sitt rum och inväntade med heta kinder och klappande hjärta det ögon- blick, då hon måste gå ned och hälsa på de ny- anlända, Således skulle hon nu återse den man, som så samvetslöst och grymt svikit henne, den man, som så i grund knäckt hennes lefnadsmod!
Tydligen väntade man, att hon skulle vara villig att be- trakta det passerade som något helt och hållet öfvervunnet, såsom blott och bart en ungdoms- dårskap.
Hon kunde icke rätt gärna fly detta möte, men hon var uppfylld af harm öfver att det påtvangs henne.
Helt säkert visste Ejnar, att hon var på Lidby, och han borde hafva skonat henne från ett sammanträffande.
Om inte annat, borde det väl dock kunna antagas förorsaka obehag att råka en man, som varit ens trolofvade, och för hvilken man en gång utgjutit hjärta och själ.
Huru de alla sneglat på henne i morse, då underrättelsen om Ejnars ankomst slog ned på henne.
De tycktes åtminstone inse, att ett möte som detta måste förorsaka obehag.
Det var godt och väl, att de icke anade den smärta hon erfor.
Lilly, den käcka, oberoende kusin Lilly!
hvil- ken ringaktning det skulle ingifva henne, om hon visste, att Märta ännu bar på sitt hjärtesår.
Märtas yngre systrar hade icke ens vid brytningen af förlofningen kunnat fatta, att det gjorde henne sådan sorg.
Att spilla saknad och sorg på en sådan man som Ejnar, eller gråta efter en man, som inte vill ha en, — nej, mera förstånd och själfkänsla hade de väntat af Märta!
Märta log vemodigt.
Från sin synpunkt hade de ju också så rätt, alla dessa goda människor, som hade — eller trodde sig hafva — sina hjärtan under så god och säker kontroll!
Liksom hon icke själf vore enig med dem om, att hon borde anse sin vinst större än sin förlust.
Liksom hon icke mången gång kände som bitter förödmjukelse att hon icke kunde förjaga Ejnars bild ur sitt hjärta!
Men ändå, ändå!
Hur skall man väl kunna upprycka en känsla, som blifvit en del af ens själ?
Icke är det kärlek, dessa känslor, som män- niskor veta att anpassa efter sin bekvämlighet, och som de så behändigt kunna draga in på — eller öfverflytta?
Kärlek är något, som blifvit till en del af vårt väsen, något hvilket det ej står i vår makt att afkläda oss, för det vi för sent upp- täcka att den fallit på en, som icke var den värd.
Den förblir en del af vårt jag, vi endast få den känsla, som lyckliggjorde, förbytt till ett gift, som fräter och sargar vårt stackars hjärta.
Det hördes steg i trappan, det var säkert Lilly, som ville hämta Märta och hjälpa henne öfver det första bryderiet vid det förestående mötet.
Märta reste sig och försökte antaga en lugn och obesvärad hållning.
Det borde ju inte på något sätt synas bekomma en att återse en man, som uppväckt hela ens hjärtas förmåga att älska och sedan svikit en för en annan.
Ett par timmar senare satt Märta åter ensam på sitt rum.
Ögonen brunno feberaktigt, men hållningen hade något hopfallet och uttröttadt.
På sömn var inte att hoppas.
Hon hade nu som så mången gång förr sökt skaffa sig en smula luft genom att åt dagboken anförtro de känslor, som brottades inom henne.
Men hon hade lagt pennan ifrån sig och lutade hufvudet i handen.
Hon hade blott nedskrifvit en enstaka rad: 5 september 1902.
Hur förödmjukande dock, att ha mistat lef- nadslusten för en sådan mans skull som Ejnar ...
Mången gång förr hade hennes själ gjort re- volt mot den makt, denne svage, obetydlige man kommit att utöfva öfver hennes lif.
Efter att hon nu hade återsett honom, reste sig stoltheten med ökad kraft.
Ty hvilken erbarmlig syn var det ej att se Ejnar bunden vid denna simpla kvinna, som höll honom kufvad och fången genom att lägga an på hans svagheter, genom att vädja till de lägre sidorna af hans natur.
Märta sökte tvinga sig att riktigt se, hvilken vrångbild Ejnar var af den man, hon trott honom vara, af den man, som eröfrat hennes kärlek.
Men midt under det hon så satt och ville nödga sitt hjärta att liksom insuga den uppfattning, för- nuft och stolthet förestafvade, for hon plötsligt tillsammans för ljudet af en röst utifrån förstugan, en röst, som så mången gång försatt hennes hjärtas strängar i dallring och nit tycktes vilja bevisa sig äga kvar den samma makten.
25 — Rösterna dogo åter bort, och Märta rätade upp sig och strök sig med handen öfver pannan.
Hur obarmhärtigt alla hennes illusioner om Ejnar än skingrats, så var och förblef han dock den man, som ägt hennes kärlek!
Hon började nervöst att bläddra i dagboken, slutligen lät hon den falla upp två år tillbaka och läste: 20 januari 1900.
Hela mitt hjärta bjuder och manar mig ju att gifva Ejnar mitt ja — skulle då ingen mening ligga i en sådan känsla?
Skulle icke just den utgöra en den säkraste fingervisning till den lif- vets väg jag är ämnad att vandra?
Inte kan jag väl sitta och kalkylera öfver denna vägs bekväm- lighet eller dess fördelar!
Jag tror inte det blir någon dans på rosor, lifvet med Ejnar, men det är det lif jag känner vara utstakadt för mig.
Och när två människor älska hvarandra, gifves det då för dem någ-ot bättre än att de få lefva sitt lif tillsammans?
— » Ja, du älskar Ejnar, » säger mig syster Anna.
Och då jag frågar henne, om det då verkligen skulle yara så otroligt, att han älskar mig, svarat- hon: &gt;Anej, nog visar väl Ejnar den bästa smaken af eder två.
Och han älskar dig nog så mycket han kan älska. » — » Mera begär jag inte, » svarar jag snäft, men Annas sorgsna blick kommer mig att mildras, och jag förbättrar med ett: » När jag är nöjd med den kärlek han ger så —. » Men Anna skakar blott på hufvudet och går, hon vill inte fortsätta ett ämne, som synes henne så lön- löst — ja, lönlöst i sanning!
Jag vill ju taga min dag ehvad den blir god eller ond, enbart detta att få dela den med Ejnar innefattar för mig lycka.
Visst har han sina fel och svagheter, min Ejnar, de ligga ju för öppen dag.
Han har själf invigt mig i åtskilliga af sina små förseelser och svagheter.
De påstå honom vara egoistisk och ostadig, och visst är han en smula egoistisk, — så naivt egoistisk!
— och nog är han litet oberäknelig ibland.
Men tillika huru älskvärd och öppen!
Och så utan allt skrymteri med sina fel och brister.
Han har tycke af en bortskämd gosse, som gärna vill vara snäll, fast han icke alltid mäktar hvad han vill.
Och just sådan han är, älskar jag Ejnar.
Ingen är så god och redlig som han, ingen kan vara så vek och ömhj artad.
Skulle det icke innebära trygghet såväl som lycka, att få vandra sitt lif fram vid hans varma och redliga hand!
.
lo april 1900.
Ändtligen hafva de tystnat._ alla dessa invänd- ningar och föreställningar.
Ändtligen hafva de mina försonat sig med vår kärlek och dårskapen af » kusingiftermål ' m. fl.
mot värdslig klokskap stridande omständigheter.
Vår förlofning är god- känd och erkänd och det tillätes oss att i ro njuta lyckan.
Lyckan!
Ack, Ejnar, hvad jag älskar dig!
o juni 1900.
Det talades i dag om kärlek, om den förvand- lingens lag den är underkastad.
» Ja, en utveck- lingens lag, » menade jag, » och naturligtvis följer däraf att kärleken såväl som allting annat i denna ofullkomliga värld äfven är underkastad en till- bakagångens. » Min vederpart drog öfverlägset på munnen.
— » Ja, naturligtvis tror man som ny- förlofvad, att kärleken är af evig natur, och den är ju ganska vacker, denna romantikernas upp- fattning. » Och därpå vände han sina ord till några af de damer, som väckt diskussionen (med anledning af skilsmässa mellan ett äkta par af våra bekanta).
» I ären alldeles för stränga, mina damer.
Kärleken må vara än så het vid gifter- målet — efter tio år är det dock blott på vana, gemensamma intressen, i gynnsammare fall äfven tillgifvenhet, som ' den äktenskapliga lyckan ' har sitt ankarfäste.
Ingen kan svara för att icke hans kärlek kan förgå, ingen kan heller gå i god för att han icke kan gripas af en andra kärlek såväl som af en första.
Och om så sker, skall man då med kärlek till en annan fortsätta samlifvet med en man eller kvinna, som man icke längre älskar?
Jag anser sannerligen ej, att de kvinnor och män äro de sämsta, som icke af fega hänsyn, fruktan att bryta mot konventionella idéer eller de vanor, i hvilka deras lif stelnat, låta sig afhållas att bryta sig lösa ur en förening, som blott kan förnedra samt söka sin lycka och ett rikare utbyte i en annan. » Han möttes af ett virrvarr af invänd- ningar eller instämmanden.
Somliga åberopade pliktlagarna, andra ansågo hans mening innehålla en viss sanning, men.
.
.
Ja, jag minns inte hvilka om och men som gjordes, ty jag satt där och förundrade mig öfver, hvilken krass och låg uppfattning af kärlek, som måste ligga till grund för ett dylikt resonemang.
Kärlek!
Liksom det vore en stämning eller berusning blott!
Liksom det inte tillika vore en hjärtats och själens be- stämda vilja att inordna hela vårt lif under den IDUN 1904 känsla, som bemäktigat sig vårt hjärta.
Kärleken är för visso något, som behöfver vårdas och skyd- das för att vidmakthållas.
Och jär det icke här- till, som trohetslöftet förbinder.
Är icke kärleken en kostlig, men ömtålig skatt som jag funnit och vill akta och bevara såsom lifvets värderikaste och mest ansvarsfulla gåfva?
Jag skulle inte vilja taga emot en kärlek, som gåfves mig på ett tills- vidare, eller såsom något, som erkändes ligga utanför området för viljan och ansvarsskyldig- heten.
Så ungefär tror jag, att jag yttrade mig.
Mina vederparter tycktes finna mig en smula öfver- spänd.
Ejnar tog just ingen del i diskussionen, men han nickade och log åt min ifver.
— — — Märtas min hade mörknat, under det hon läst de sista raderna.
då hon skref detta, kände hon Ejnar, kände honom med hans fel och brister.
Hon visste blott icke, huru elastisk hans heders- känsla var, huru lösliga hans pliktbegrepp, om de kommo i kollision med hans begär och lidelser.
Hon bläddrade något framåt i boken.
19 juni 1900.
I dag har kusin Hildegard anländt till Lidby.
Jag har ej sett henne, sedan vi voro barn, sä hon är mig så godt som en ny bekantskap, inte just någon behaglig sådan, jag känner mig tvärtom intagen af ett slags motvilja emot henne, ganska oresonlig, det medger jag.
Ejnar däremot finner henne mera tilltalande.
— — — Vid läsningen af de sista orden skrattade Märta till ett kort, hårdt skratt, men läste därefter: — — Moster Eva hälsade Hildegard med sen- timental innerlighet och såg ut, som hade hon velat smälta bort i medkänsla.
Hon hade ej sett Hildegard sedan denna miste sin man, &lt;&gt;ch det var ju » blott ett år sedan » detta hände.
Mina känslor hade verkligen lutat en smula åt samma håll som moster Evas, men jag såg vid första blick, att det för Hildegard var » ett helt år sedan » man- nen dog, så jag spillde lyckligtvis ej någon känslo- samhet vare sig öfver den afdöde eller hennes änkestånd.
Ty hon såg då ingalunda ut som nå- gon sörjande änka, där hon kom emot oss, vacker, utmanande och elegant.
Moster Eva hade visst väntat sig att få se henne i krusflorsstass och blef formligen förskräckt öfver att hon ej ens bar svart.
Dock tillåter sig visst Hildegard endast att extra- vagera i grått och lila.
Som någon lady verkar hon inte, denna glädtiga änka, trots sin världs- vana och sina kontinentala vyer.
Och hon har någonting fatalt med sig.
Hon må vara vänlig och godlynt och allt möjligt, men till mitt folk hör hon inte.
— — — Märta afbröt otåligt läsningen.
— Ja, det var hennes första intryck af den kvinna, som sedan bestal och plundrade henne på den anspråkslösa lycka, hennes hjärta begärt.
Märta bläddrade otåligt förbi följande sidor.
Hon ville icke läsa om det tvifvel, den svartsjuka, ångest och förtviflan, som fyllde dem.
Hon ville icke läsa om det skymfligt lättvindiga sätt, hvar- på Ejnar slog upp deras förlofning, eller få sin hjärna belamrad med de många sofismer och ihåliga fraser, hvarmed Ejnar sökte slingra sig ifrån lågheten i sitt beteende, i stället för att med ett ärligt besked eller ett beklagande af det onda, han vållat henne, återfordra sin frihet.
Så föllo Märtas blickar på en glest skrifven sida.
5 oktober 1900.
Att jag icke kunde få behålla min kärleks an- språkslöse hjälte!
— Jag trodde att himlen sändt oss denna kärlek, för att vi skulle stödja och bi- stå hvarandra på lifvets väg, och så sändes den mig till ett gissel och ett lifslångt lidande och honom Ejnar till en skada och en förnedring, ty man sviker väl knappast ett hjärta, som satt sin kärlek och lit till en, utan att det för ens bättre jag innebär ett slags bankrutt.
— Hon slog häftigt igen boken.
Hennes sinne reste sig åter i stolt otålighet öfver att hon var dömd att genom lifvet släpa med sig bördan af denna svidande, outtröttliga kärlek till en man lik Ejnar.
Hon gick några slag på golfvet, så föll hennes blick på klockan.
Tiden var långt liden, och Märta beredde sig att söka hvila, fast hon visste, att sömnen skulle fly henne.
6 ' september 1902.
Ejnar är icke lycklig — skref Märta den föl- jande kvällen.
— Jag känner honom för väl för att kunna misstaga mig härpå.
Icke heller trodde jag, att han kunde blifva det.
Han synes tröttad af Hildegards koketta upptåg, och hennes prat och frivola syn på lifvet synes irritera honom.
Kanske bidrager min närvaro att göra honom ömtålig och mera aktgifvande på sin hustrus själfsvåld och lättvindiga sätt att uppfatta, kanske smickrar jag mig blott därmed.
Men hans på-
IDUN 1904 — 26 MLLL ILL Förnämsta tvättmedel äro och förblifva dock vid finare tvätt HYLINS Ekonomi-Tvål och vid gröfre tvätt (byk) HYLINS Prima Tvätt-Tvål N 111 I I I I till.
För visso tyder hans fåfänga det väl honom till personlig favör.
Må Ejnar tyda det hur han vill!
Beklagligtvis vet han ju allt för väl, hur högt jag en gång älskade honom.
Jag vet för öfrigt ej, hvarför min stolthet behöfver gå i den rikt- ningen, att jag skall anstränga mig att inbilla ho- nom, att jag varit af en lika trolös och lättsinnig natur som han.
8 september 1902..
Ja, nog ser jag feberaktig ut.
Så det är för- klarligt, att moster Eva fjäskar omkring mig och velat bjuda på fläderte, » allt-i-alla-droppar » och hvarjehanda otyg.
Men inte härleder sig » febern » af att jag blifvit » våt om fötterna ».
Jag är helt enkelt skakad och upprörd, och hvarje starkare sinnesrörelse ger mig numera ett feberaktigt ut- seende.
Jag borde nog vara missbelåten öfver mig själf och hvad som händt, men jag är snarare tillfredsställd och intagen af ett slags skadeglädje, fruktar jag är ordet.
Det är fult att så är, men när allt kommer omkring, är jag ju inte mer än människa, en fattig, syndig människa.
I morgse då jag var ute på min vanliga pro- menad, råkade jag ut för en häftig åskskur, och då hände det sig så, att Ejnar och jag stötte på hvarandra vid den gamla förfallna kvarnen, där jag sökte skydd.
Jag trodde åtminstone samman- träffandet bero på tillfälligheten, men det visade sig ej vara händelsen.
Jag sökte börja ett likgiltigt samtal, men det flöt trögt; jag förde visst ensam ordet.
Slutligen fann jag det onödigt att hålla någon monolog och tystnade.
Då utbröt Ejnar plötsligt: &gt;Säg mig en sak, Märta!
Led du — de sade mig att du gjorde det — af min trolöshet mot dig? » Jag blef både häpen och förbryllad öfver hans fråga.
Jag tog min tillflykt till en gäckande ton.
» Jag känner mig högst förbunden öfver det in- tresse du visar, » sade jag och tillade frankt: » Jo tack, den bekom mig ej riktigt bra i början, men nu befinner jag mig däremot ganska väl. » Han skiftade färg och gaf mig en förtörnad blick, men återtog mycket stilla och ödmjukt: » Det var emedan detta illabefinnande tyckes ha lämnat sviter, som jag frågade. » Jag betraktade honom endast afvaktande.
» Du är så förändrad, » stammade han, » och så klen till hälsan, säges det.
Jag undrade, om det möjligen var jag, som var skulden härtill.
Om det är jag som röfvat dig på din ungdom. » » Du är inte mycket artig, » envisades jag i samma ton som förut.
» Jag trodde mig se rätt bra ut och vara ganska väl bibehållen för mina tjugusju år. » » Aja, » sade han bittert, i det han bugade sig och föll in i samma ton som jag.
» Nog ser du bra ut, kanske bättre än någonsin.
Men din hy har blifvit så genomskinlig, » sade han i en annan ton, » och dina ögon ha fått en så hård glans, och den ton af skärpa och kall cynism, som du så ofta antager, är mig så främmande och — är det jag, som vållat allt detta? » » Du menar med andra ord, » utbrast jag, för- bittrad öfver hans envishet, » om jag försmäktat af olycklig kärlek till dig?
— Nåja, då vill jag tillstå, att hvad mig angår, så hörde kärleken inte till någon af de åkommor, hvilka man likt en in- fluensa ledigt skakar af sig och kan falla i på nytt, åter och åter.
Den gick inte heller öfver, utan att lämna vissa sviter.
Jag tror detta dock vara långt mera beroende på min konstitution än på ursprunget till åkomman, » tillade jag i min förra ton.
» Ja, » sade Ejnar bittert, » det beror nog huf- vudsakligen på ' konstitutionen ', jag smickrade mig ej med något annat.
Du kan vara förvissad om att jag fått mitt straff — om detta kan tillfreds- ställa dig, » tillade han efter en stunds tystnad.
(Forts.) tagliga nervositet gör mig knappast så medlidsam som den borde I förmiddags bringade mig Hildegard i en viss förlägenhet, dock fann jag mig knappast så besvärad som Ejnar.
» Så, du bibehåller alltjämt ditt oberoende, » anmärkte hon med en blick, på mitt vänstra ringfinger.
» Ja, det gör du förresten rätt i, » bifogade hon med en kokett blick på Ejnar.
Jag visste inte riktigt, hvilken ton jag skulle an- slå gentemot Hildegarcls, och hade svårt att finna ett svar.
Men Hildegard tycktes icke vänta något sådant, utan pratade på i samma obesväradt lediga ton.
» Jag- kan försäkra, att du bör vara mig tack- sam, som befriade dig från besväret med en så bråkig äkta man som Ejnar. » Hon lät sin blick skälmskt vandra mellan Ejnar och mig.
» Hvad jag finner det lustigt, att ni två en gång varit förälskade i hvarandra!
Tycka ni inte så själfva? » Ejnar såg brydd ut.
» Det kommer ju an på hur man tar det,&gt; sva- rade jag, åsidosättande klokheten och gifvande luft åt den indignation jag erfor.
» Gamla dår- skaper kunna ju äfven kännas förödmjukande och motbjudande att återkalla i minnet. » » Förödmjukande! » upprepade Hildegard.
» A bevars!
Alla ha vi väl haft våra små inklinationer, innan vi stadgat oss till den äktenskapliga tro- heten, » fortsatte hon kokett, utmanande och fräckt.
» Hvarken Ejnar eller jag äro svartsjuka på våra små föregåenden, och jag hoppas, att din tillkom- mande icke i detta fall må vara småaktigare.
Men du kan, som sagdt, skatta dig lycklig som und- slapp Ejnar, ty han är verkligen en mycket be- svärlig gosse, » pladdrade hon på, utan att märka det uttryck af leda, som flög öfver Ejnars drag.
» Du hade varit alldeles för upphöjd för honom. » » Jag ' tror mig verkligen kunna skatta mig lycklig, » instämde jag torrt, » under alla förhållan- den. » » Det var ju här på Lidby ni utfyllde enformig- heten med att falla i svärmeri för hvarandra, berättade mig Ejnar.
Ja, ja — cousinage dange- reux voisinage! » pladdrade Hildegard.
Lilly, som kommit ut på verandan och med en viss förundran åhört Hildegard, kom nu till hjälp med ett spetsigt: » Ja, det bör nog Hilde- gard bäst kunna veta » Hildegard blef för ett ögonblick bringad ur fattningen, men hon ville tydligen ej låta sig bekomma, utan fortfor att med seg envishet kretsa kring det ämne hon anslagit.
Jag kände mig hjälplös, där jag satt inklämd i ett hörn af verandan och utan möjlighet att be- reda mig en någorlunda ledig reträtt.
Harmen sjöd het upp i mig och hela mitt inre uppreste sig mot att längre vara med i denna komedi.
Min blick mötte ofrivilligt Ejnars.
Den måtte uttryckt den harm och det förakt jag kände, ty han lik- som krympte.
inför den.
Men han måtte förstått hvartill den uppfordrade, ty han gjorde verkligen ett slut på det smaklösa skämtet.
Efteråt frågade mig Lilly: » Du kan då väl omöjligt ännu bry dig om en sådan man som Ejnar? » » Ånej, därför behöfver du knappast oroa dig.
Ejnar är ju för det första gift och för det andra — det medgifves — intet föremål värdt beundran. » RD OCH BILD, den välbekanta illustrerade Mitt utseende måtte svurit mot min gäckande månadsskriften, som utgifves af Karl Wåhlin, ton, ty Lilly såg tviflande ut, och plötsligt grep har öppnat tin trettonde årgång med ett häfte, mig ett vildt begär att lämna rent besked.
» Du som kan betecknas som synnerligen representativt ser så misstroget på mig, Lilly!
Ja, ser du, har för tidskriftens gedigna konstnärliga och litterära man en gång fått ett hjärtesår, lakes det nog halt.
Efter ett par ypperliga planschreproduk- inte så mycket lättare, om det tillfogats en af Per tioner i färgtryck af Zorns Gustaf Vasastod och än af Pål.
Jag vet inte hvilketdera varit mest Albert Edelfelts oljemålning » Landshöfdingen », att blygas öfver — att jag inte kunnat taga dessa inleder Viktor Almquist detsamma med en syn- saker och ting så lätt och ledigt, som de måhända nerligen intressant serie utdrag ur familjebref och förtjänat, eller om det hade varit tvärtom. » — andra släktpapper, ägnade att delvis kasta nytt Jag undrar just hvilka utläggningar Ejnar gör ljus öfyer den store törnrosskalden C.
J.
L. Alm- öfver min obenägenhet att taga saken på det qvists lif och gifva en klarare och rättvisare upp- ledigt skämtsamma sätt, som Hildegard gaf tonen o O fattning af hans gåtfulla personlighet.
Därpå med- delas några pikanta interiörer från hof- och socie- tetslifvet på Gustaf IV Adolfs tid ur samtida an- teckningar af öfverstinnan Malla Silfverstolpe, född Montgomery, hvilken, född 1783, ända från barnaåren förde dagbok och ur denna på äldre, ensamma dagar sammanförde sina minnen.
Bägge dessa uppsatser äro rikt illustrerade med porträtt och andra samhörande bilder.
Följa så tvänne tablåer ur ett nytt skådespel af August Strindberg, » Näktergalen i Wittenberg », en novell af Henning Berger, dikter af Hjalmar Söderberg och Anders Osterling, ett nyårs- och födelsedagsbref till den nu 70-årige Lorens Dietrichson från hans gamla vän Harald Wieselgren och — icke minst intressant i det innehållsrika häftet!
— en studie af Carl G. Laurin öfver mästaren bland våra skämttecknare Albert Engström, ytterligare åskådliggjord genom en hel del bilder efter hans teckningar och en originell själfbekännelse » Min konståskådning ».
En återblick nu vid årsskiftet på den nyss af- slutade årgången befäster ytterligare intrycket af redaktionens sträfvan och förmåga att hålla » Ord och Bild » främst i ledet bland skandinaviska må- nadsrevyer och berättigar en varm anbefallning af den välskötta tidskriften till litterärt och konst- närligt intresserade hem.
En tidskrift som i sin art också för sina runor » med den äran » är den af Albin Boosval redige- rade Scenisk konst, som nyligen afslutat 1903 års årgång med ett verkligen magnifikt dubbelhäfte.
Omslaget prydes af ett guld- och hvittinramadt porträtt af John Forssell i » Eugen Onegin » och fru Paula Lindberg afbildas i häftets inre som Tatjana i samma opera i en ståtlig färgtrycksbild.
Vidare bjudes på helsidesporträtter af Anders de Wahl, med text af Nils Vogt, Oscar Beeckström som Mårten Kil i » En folkfiende », Astrid Torseli i Capus » Gamla och nya skolan » och fru Bosse i Tor Hedbergs » Giorgione », öfversikter af Coque- lin- och Mseterlinckturnéerna af Sven Söderman med tillhörande illustrationer, en underhållande uppsats » Bakom operakulisserna » med en mängd pikanta bilder från klädlogernas och teatermaski- neriets hemlighetsfulla värld, samt teaterkrönika från hufvudstadsparketten med ytterligare ett mångtal skådespelarporträtt och scenbilder.
Det kan icke vara mer än en mening om att den vackra tidskriften under årets lopp erbjuder en synnerligen förtjänstfull och fyllig bild af den sceniska konstens företeelser i vårt land och den kan därför lifligt rekommenderas åt alla amatörer af denna så populära konstart.
J. N — G.
IT UNGL.
TEATERN har åter upptagit Tschai- * ^ kowskys intagande lyriska opera » Jolantha » med fröken Svärdström i titelrollen, hvilken hon fortfarande fyller på ett så dramatiskt som musi- kaliskt förträffligt sätt.
Ny som hennes motspelare grefve Vaudemont är hr Malm, och i denna upp- gift kommer hans vackra stämma och äfven hans annars ofta väl oansenliga gestalt till god rätt.
Som programfyllnad uppfördes därefter en större pantomimisk balett i 2 tablåer med musik af J. Bayer, benämnd » Barnens juldröm », hvilken med sina tomtar, julänglar, tennsoldater, dockor, sprattel- gubbar och allsköns annan barnafröjd särskildt för det yngre släktet erbjuder en rikedom af glada och strålande sensationer.
Vår fotograf bjuder på en bild af slutapoteosen i detta för våra förhållanden ovanligt omfattande balettnummer.
— Franz Nåväl uppträdde i lördags för sista gången under sitt gästspel som Georges Brown i » Hvita frun », naturligtvis hyllad med bifall från den intresserade publiken, bland hvilken kron- prinsen befann sig.
Hr N. tyckes hittills under sitt gästspel hafva lidit af någon indisposition.
Den intelligente sångarens säkra och framstående sångkonst har emellertid besegrat svårigheterna och ofta gjort indispositionen föga märkbar.
Litet hvar skulle nog önska äfven denna gång få höra honom i någon mera betydelsefull uppgift som t. ex. Lohengrin.
Måhända bli förhoppningarna härom ej heller besvikna.
Q VENSKA TEATERN uppförde i fredags för för- ^ sta gången Ibsens ungdomsdrama » Kärlekens komedi » inför en till sista plats fullsatt salong.
Stycket, som för många år sedan uppfördes på Dramatiska teatern, är som bekant skrifvet på vers och ypperligt öfversatt af Harald Molander.
Sprud-
— 27 I DUN 1904 — lande af kvickhet och i hvilken hr Stenhammar slagfärdighet röjer det briljant skötte piano såväl härigenom som stämman; därnäst » Äses genom sin byggnad den död » och hyllningsmar- sceniske mästaren.
Vis- schen ur » Sigurd Jor- serligen kan det till salfar » af Grieg.
Vidare innehållet synas något upptog programmet tunt och till formen Händels ståtliga D-dur- ojämnt; snilleblixtar om- uvertyr samt Emil Sjö växla med banala och grens » Heliga tre ko- nungars ökenvandring » krystade kvickheter.
och balladen » Fogden Men det hela kan ej på Tenneberg », den se- undgå att fängsla äf nare med klangfull ven den mest bort- stämma föredragen af skämda publik — och hr G. Sjöberg.
Utfö- för mycket af det goda randet under hr Aulins i dramatiskt hänseende eminenta ledning för- är nog vår hufvudstads- tjänar allt beröm.
publik ej bortskämd med — och såsom nu fram- På torsdagen gåfvo kalla det lifligaste bifall.
fröken Märta Petrini Härtill bidrog ock i stort och fru Manolita de sedt det jämna och på Andunga-Forssling kon- somliga händer förträff- sert i Musikaliska aka- liga utförande, som kom demien, Fröken Petrini den Ibsenska komedien har varit borta från till del.
De båda huf- hemlandet några år och vudrollerna innehades under denna tid tyckes rösten hafva vunnit i af frök.
Lundequist volym, hvarjämte hen- (Svanhild) och hr de nes redan från början Wahl (Falk).
Den förra eminenta anlag för ko- förtjänar det lifligaste loratursång ännu mera erkännande för det utvecklats.
Hon saknar själfulla och öfverty- emellertid fortfarande gande sätt, hvarpå hon den innerlighet och återgaf den unga flic- BALETTEN » BARNENS JULDRÖM » A KUNGL.
TEATERN.
SLUTAPOTEOS.
A. BLOMBERG FOTO.
värme, man gärna vill kans roll, hennes spiran- finna i ett sångföre- de känslor i början af drag, särskildt i romanser sådana som de af Grieg, stycket och hennes nästan likgiltiga underkastelse i alltför talrika publiken.
Konserten inleddes med slutet af detsamma.
Äfven hr de Wahl hade ypper- en kyrkoaria af Stradella ('?
), klangfullt och musi- som programmet upptog.
Bäst lyckades hon i fru Ströms koloraturaria ur » Muntra fruarna;.
Bifal- liga poänger, särskildt när han kommit ett stycke kaliskt utförd.
Följde sedan romanser af Mozart let var här lifligt, men eljes rätt reserveradt från fram i sin roll och började eldas af densamma.
Priset (Wiegenlied), Schumann (Mondnacht), Richard Stra- den någorlunda talrika publiken.
Fru Anduaga- för aftonen togs dock af hr Emil Hillberg, hvilken uss (Waldseligkeit och Freundliche Vision), Wein- som Guldstad, särskildt vid uppgörelsen i tredje gartner (Ich denke oft ans blaue Meer), Edm.
von Forssling spelade åtskilliga pianonummer och do- kumenterade sig som en mycket god pianist med akten, med de enklaste och på samma gång konst- Strauss (Gtiihwurm und Spinne) samt Erich J. utvecklad teknik och god uppfattning af de olika närligaste medel åstadkom den yppersta verkan.
Wolff (Irmelin Rose).
Vi hafva inom parentes tonsättarnes alster- Hon skördade ock lifligt bifall.
Af de öfriga förtjänar särskildt hr Backström som nämnt de romanser, som mest slogo an.
Någon prosten Stråman att nämnas, men ock hrr Fröberg indisposition förmärktes äfven nu, men sångaren Och på fredagen gaf fru Anna Norrie på samma och Johanson som teol. stud. Lind och kopisten förtjänte i allmänhet det bifall som slösades på ställe en af sina oförlikneliga vis- och romansaft- Styver samt fru Axelson som den bedagade ung- honom.
nar, som aldrig förfela att samla en fulltalig pu- mön Skate förtjänade och erhöllo sin del af bi- blik, hvars uppmärksamhet följer henne från bör- Konsertföreningen gaf på onsdagen (trettondagen) fallet.
Inöfningen och uppsättningen lända för jan till slut.
Bland nyheter, som programmet upp- folkkonsert i Musikaliska akademien inför ett tal- öfrigt teaterns regissör hr Karl Hedberg till be- tog, må nämnas en af Albert Engström, kallad rikt auditorium.
Ledsamt nog synes emellertid röm.
Vi skulle mycket misstaga oss, om ej » Kär- » Den blå färgen », som med sitt roliga omkväde arbetsklassen, för hvars representanter dessa folk- lekens komedi » kommer att draga många fulla hus.
väckte jubel.
konserter närmast äro afsedda, ännu föga sentera det uppoffrande arbete, Konsertföreningen och dess TT ONSERTER Fyra konsertdagar å rad i samma ledare nedlägga på dessa musiktillställningar, som fik vecka — det är nästan för mycket af det goda.
både böra och kunna verka upplyftande och bil- Så var emellertid förhållandet sist förflutna vecka.
dande äfven på den mindre musikkunnige.
Vid Vi kunna alltså endast i största korthet redogöra G L.
Ö M - SJ början af hvarje dylik konsert lämnas ock kort- för de olika konserterna.
fattade meddelanden om de kompositörer och deras verk, som komma till utförande.
Programmet syn- J U B I L E U M S F O N D E N S S P A R B Ö S S O R!
Frans Nåväl gaf på tisdagen en af sina från tes äfven denna gång på det hela taget vara lyck- hans förra besök härstädes välkända romansaftnar, ligt valdt.
Bland de nummer, som mest slogo an, och den framstående sångaren skördade nu som må i första rummet nämnas Mozarts A-dur-konsert, då det intensivaste bifall från den denna afton ej.
v - ^V.
• ' » V .-nt.
.-Hy .-Sy .-^y.
- ^ ^ ' J^- ' J jJ - ^ .. - 1-^- * " ^- ^^R&amp;- rmi-^IM^cm * •2R - » v &gt; lit.
stark, klar buljong, salt, cayenne- spädes hvar 10: de minut.
Till stek ' peppar.
ningen åtgå omkr. 2V2 tim. Om steken Beredning: Rotsakerna sköljas, blir för brun, bör den öfvertäckas med skrapas och skäras i mycket fina strim- ett smörbestruket papper.
Köttjusen si- Redigerad af lor, saladshufvudet sköljes och skares las och skummas.
Smör och mjöl sam- E l i s a b e t h Östman, likaledes i strimlor.
Rotsakerna brynas manfräsas, köttjusen påspädes litet i [nneh.
af Elisabeth Östmans Husmoders- väl i smöret och sockras, buljongen till- sänder, och såsen får koka under flitig kurs i Stockholm.
sättes, saladen ilägges och soppan får rörning i 10 min.
Den tjocka grädden FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR koka omkr.! / a tim., hvarefter den af- tillsättes och såsen får ett uppkok, hvar- VECKAN 17-23 JAN.
1904. efter den aflyftes och det kalla smöret smakas och serveras mycket varm.
iröres.
K a l f s t e k (f. 12 pers.).
3 kg.
kalf- Söndag: Juliennesoppa; gös ä la A p e l s i n p u d d i n g (f. 6 piers.).
Saf- Homburg; gödkalfstek med legynier och stek, 3 msk.
smör (60 gr.), V2 msk.
salt, salader; appelsin / pudding med biscuits.
6 kryddpepparkom, 1 lit.
buljong ell, ten och skalen af 2 apelsiner, 125 gr. krossocker, 4 äggulor, 1 del.
grädd- Måndag: Kokt köttkorf med stufva- vatten.
Sås: 2 msk.
smör, 3 msk.
mjöl, kött- mjÖlk, 1 msk.
sherry, 3 gr. citron- de turska bönor; brödpudding med sylt.
Ti s d a g: Palsternackspuré med ros-, jus„ 1 del.
tjock grädde, 1 tsk.
kallt syra, 4 del,, tjock grädde, 6 blad gela- tin. tadt bröd; stekt filet af rödspotta med smör.
B e r e d n i n g: Man kan antingen T i l l g a r n e r i n g: 1 apelsin, bis- brynt smör och persilja samt potatis.
Onsdag: Hachis p &amp; kalf med brynt använda kylen, fransyskan eller njurste- cuits.
steken.
Användes kylen, afhugges läg- Beredning: Apelsinerna tvättas, potatis och lingon; hvit sagosoppa.
T o r s d a g: Ärter med fläsk; tunna gen vid knäleden, kokas till buljong att torkas och skalen afrifvas mot sockret.
späda steken med, köttet däraf användes Äggulorna och gräddmjölken vispas till- pannkakor med sylt.
F r e d a g: Kalops med potatis; soppa till sillsalad.
Steken tvättas med en duk sammans i en kastrull tillika med sock- doppad i hett vatten alla hinnor bort- ret och den väl silade apelsinsaften på torra körsbär med vispad grädde.
L ö r d a g: Sillpudding med äggstan- tagas och steken späckas om så önskas.
Blandningen får sjuda under kraftig En långpanna upphettas långsamt, smö- vispning tills den är tjock.
Kastrullen ning; ölsupa med ägg.
ret brynes däri, steken ilägges med in- aflyftes och vispningen fortsattes tills RECEPT: sidan upp och insattes i het ugn att krämen afsvalnat, då sherryn, den stöt- J u l i e n n e s o p p a (f. 6 pers.).
2 brynas.
När den är brynt vändes den, ta citronsyran och den till hårdt skum små morötter^ 1 palsternacka, V2 selleri, saltas och spädes med litet af den ko- vispade grädden tillsättas.
Sist nedrö- 1 liten purjolök, 1 litet saladhufvud, 2 kande vätskan.
Den får därefter fär- res försiktigt det sköljda och i 2 msk.
msk.
smör (20 gr.), 1 tsk.
socker, 1 digsteka, hvarunder den öfveröses och ljumt vatten upplösta gelatinet.
Krä- K Ö K S Ä L M Ä N Ä C K %iu. '
• * RIIÄ ^ v v ^ ^ B f ^ T ^ ^ ^ F S F ^ ^ men slås i en med kallt vatten sköljd form, och får stelna på kallt ställe om- kring 3 tim.
Då puddingen skall stjäl- pas upp, hålles formen omkr. V ' 2 min.
1 varmt vatten.
Garneras med apelsinklyftor och bis- cuits.
B r ö d p u d d i n g (1 6 pers.}.
5 två- öres franska bröd, " 4 kkp.
gräddmjölk, 1 hg.
smör, 6 ägg, F / 2 tsk.
salt, 1 msk.
socker, 10 sötmandlar, 5 bittermandlar.
Vskkp.
sultana-russin.
T i l l f o r m e n: 1 msk.
smör (20 gr.), 2 msk.
stötta skorpor.
B e r e d n i n g: Kanterna på bröden af- skäras och brödet skares i tjocka skifvor som läggas i mjölken och få stå öfver- täckta omkr. 2 tim.
Smöret skiras och inarbetas i brödet med slef, tills det blir smidigt och sammanhängande.
Då tillsättas äggulorna, en i sänder, och massan afsmakas med kryddorna och den skållade och rifna mandeln, samt de väl sköljda russinen.
Sist nedskäras de till hårdt skum slagna hvitorna.
Massan hålles i smord och brödbeströdd form och gräddas i ordinär ugnsvärme omkr. * / 2 tim.
Puddingen serveras med sylt eller vinsås.
H a c h i s på kalf.
1 kg.
kalfstek (rester), 1 msk.
fint hackad portug.
lök, 2 msk.
smör (40 gr.), 3 msk.
mjöl, V2 lit.
buljong, kokt på stekbenen, pep- par, salt, 1 äggula, 1 del.
tjock grädde, 1 tsk.
citronsaft.
B e r e d n i n g: Köttet skares i tärnin- gar (ej för stora).
Löken fräses i smö- ret, mjölet iröres.
Buljongen tillsättes och såsen får koka 10 min.
Köttet iläg- ges och stufningen afsmakas med kryd- dorna, hvarefter den afredes med den uppvispade äggulan och grädden.
Stuf- ningen får därefter endast sjuda och citronsaften tillsättes.
Anrättningen garneras med förlorade ägg eller brynt potatis.
Hvit s a g o s o p p a (f. 6 pers.).
% kkp.
hvita sagogryn, 2 lit.
vatten, saften och.
skalet af ys citron, 1 kkp.
russin, 2 äggulor, 5 msk.
socker, 2 del.
franskt vin.
B e r e d n i n g: Sa^ogrynen sköljas och påsättas i det kokande vattnet jämte citronskalet.
Russinen sköljas väl i ljumt vatten och läggas i soppan, som därefter får koka tills grynen äro klara-.
Äggulorna och sockret vispas i sopp- skålen, citronsaften och vinet ihälles och soppan tillslås under kraftig vispning.
Den serveras med skorpor eller bis- cuits.
IDUN 1904 — A undertecknads sjukhem för kvinnosjuk- n domar finnes särskild afdelning- för för- lossningar.
Läkare, alltid närvarande vid förlossningen.
Inackorderingspris: Enskildt rum 7 kr.
Rum för två 5 kr.
Allm.
sal 3 kr.
Doktor Fritz~Netzler, Sturegatan 3, Stockholm.
KÖPKOCKUHg EMHÄRL VÄRLDSBERÖMDA!
STARKA!
PRISBILLIGA!
Berjresiillede Sindssyge anbefales Dr. Dedichens förste- klasses Anstalt ved Kristiania.
For- lang Prospekt.
28 — A nspräksl.
flicka, som genomg.
hushålls- Hvilohem och Pensionat.
skola samt kun.
i landthush.
göromål, söker pl i fam. på landet.
Innehar dyl. I Villa Hult, nytt sedan ett år och upp- pl.
Sv.
till » Januari 04 ».
Brottby p. r. fördt af sten i lugn, ädel stil samt beläget i Kuranstaltens omedelbara närhet med ut- Sjukgymnast, sikt öfver Motala ström, har af underteck- centralist, önskar arbete hälst i familj på nad Öppnats ett Pensionat för Kneippgäster och ett Hvilohem för personer som behöfva landet.
Svar till » Ingrid », Iduns exp PN ung bildad, språkkunnig dam af god ro eller ombyte af luft.
Hemmet är inredt Svenska, — familj Önskar plats såsom sällskap i med modern och elegant komfort.
Gäst- utexaminerad efter 3 års praktik i det stör- bättre familj.
Vid lon fästes intet afseende.
rummen 17 till antalet, de flesta belägna at sta engelska hospital och därefter i 2 år Benägna svar motses till » 1904 *.
Iduns exp.
solsidan, äro varma och gediget möblerade samt äger villan dessutom ha ' 1, matsal, sa- vårdat privata patienter, önskar privat sin- long, rymliga korridorer, badrum och tele- nessjuk paiient.
Ledig nu.
Goda betyg.
Handarb etslärariima fonrum jämte balkonger och terrasser.
Som hushållerska och för Öfrigt matmo- Svar till » HO », Sv.
Telegramb.
Annonsafd., fullt kompetent i allt hvad till finare hand- Riklig elektrisk belysning.
Tillfälle derns hjälp i allt som behöfves för att sköta Helsingborg.
arbeten och sömnad hörer, önskar platsom- till sysselsättning medelst slöjd i stor och ett hem, linnes plats nu genast, för ett or- I " T ng^ flicka, som med vackra betyg genom- byte till skola, familj eller tapisseriaffär.
varm lokal i sousterrainen.
, Erkändt godt dentligt, plikttroget och i matlagning fullt ^ gått 7-kl. läroverk, önskar plats i familj Finfina betyg från mångårig plats.
Svar bord, stilla och proper uppassning, mode- kunnigt fruntimmer, ej under 25 år.
att undervisa hälst något försigkomna barn.
märkt » Empire-, under adr.
S. Gumaelii rata priser: för rum med förstklassigt Annonsbyrå, Stockholm f. v. b Sökande bör äga vana att med allvar leda Svar till » Ss », Arboga p. r. bord från 3: 50 — 5 kr.
pr dag, vid längre tjänare och for öfrigt vara försedd med bä- ^ 1 års flicka önskar plats som sällskap pnkel bild.
flicka söker plats, kun.
i mat- tids vistelse, 2 — 3 månader, 10 proc.
rabatt.
sta rekommendationer.
Sv; ir med fotografi Inga drickspengar fä förekomma.
En kr.
lag., bak., söm., duglig, arbetsam, ord- hjälp hos änkefru eller barnlös fa- emotses under adr.
» Pålitlig » till Svenska milj. och Något musikalisk.
Närmare under- ningsvan.
Svar » Frisk-GIad », under adr.
pr vecka i servis.
Lättheten att erhålla Telegrambyråns Annonsafdeln., Göteborg.
rättelser eventuell läkarevård, dels af hemmets egen lämnas af fru Max Davidsohn, S. Gumaelii Annonsbyrå, Sthlm f. v. b. läkare, öfverläkaren på Kneippbaden, dels Kommendörsgatan 32, 2 tr., Stockholm.
TTndervisningsvan flicka önskar plats att af skickliga specialister i den närbelägna läsa med små barn.
Villig delt.
i hem- staden.
Tillgång till examinerad sköterska.
PN 18-års flicka, som genomgått Statens P l a t s • normalskola önskar läsa läxor med min- met föref.
görom.
Svar till » Elin », Jön- Referenser: Läkare: Doktor J. Bergqvist, finnes för en anspråkslös, enkel, ordentlig dre barn.
Svar till » 18 år 1904 », Iduns exp.
köping p. r. Kneippbaden, Doktor von Unge, Norrköping; bättre flicka, fullt kunnig i matlagning samt pinare flicka, med hem i Stockholm, ön- Pensionärer (» rekommendera på det varma- Husförestånderska.
att vara behjälplig med de dagliga göromå- skar 2 timmars daglig sysselsättning ste »): friherrinnan Aina Silfverbjelm, Hel- len i ett hem med två personers hushåll, Bildad dam af god familj, anspråkslös och med högtläsning m. m.
Vidare genom af- singfors, generalskan Agnes von Wellyami- där jungfru finnes.
Svar med fotografi till ordningsälskande samt van vid ett hems tal Svar till » Välvillig », Stim N:r 5, p. r. noff, Petersburg, fröken I.
Frisk, Stockholm, » A.
B.
C », Örebro p. r. skötande, söker anställning i respektabelt fröken Elin Ameen, Stockholm, grefve C.
EN UNG BILDAD FLICKA hem, där husmoder saknas.
Referenser fin- D. Reventlow, Lund.
konsul R. Schum- T ärarinna med god element arunderbyggnad nas.
Svar till » Verksamhet 1904 » under önskar plats i familj att gå frun tillhanda l^urg, Robertsvik, Stocksund, baron Carl V öch undervisningsvan erhåller plats den- adr S. Gumaelii Annonsbyrå, Sthlm, f. v b och eventuelt läsa mel minderåriga.
Svar Akerbjelm, Stockholm, kapten G.
Bagge, na månad att undervisa tvänne gossar om 8 till » S.
A. », J.
G. Hedbergs Annonsbyrå, Kneippbaden, löjtnant G. Werner, Stockholm.
och 9 år, som nu skola genomgå andra Uör att meddela frisk- och sjukgymnastik Malmö.
Högaktningsfullt klassens elementarkurs, Ansökan torde " (äfven fäkllektioner) önskas antingen åt- bildad flicka önskar plats i större iandt Ella Hult, inom 14 dagar insändas till » Disponentfa- följa familj eller enskild person på resa el- PN V hushåll för alt mot fritt vivre lära mat- Rikstclefon Norrköping 748.
Postadress: milj under adress S. GumEelii Annonsbyrå, ler anställning härhemma.
Svar till » Språk- lagning.
Villig meddela några timmars Stockholm.
kunnig Gymnastikdirektör », Nordiska An- daglig undervisning åt nybörjare eller ren- Kneippbaden.
nonsbyrån, Göteborg.
skrifva.
Svar till » Januari 1904 », Wexiö p. r.
Ä Idre eller yngre damer, som behöfva hvila BILDAD, MUSIKALISK, FRISK och ombyte af luft, kunna erhålla ett ung, svensk flicka, som har någon känne- PN ung flicka, som genomgått 7-klassigt PN bättre flicka, som genomgått folkskole- dom om småbarns sysselsättning i » Kinder läroverk och som är van att undervisa - seminariet, önskar plats i familj att läsa stilla, vänligt hem i naturskönt belägen garien », får plats som barnfröken hos dansk barn, önskar plats i familj, hälst på landet med mindre barn ^ Något kunnig i musik värmländsk prästgärd.
Pris 50 å 60 kr.
pr familj i Sydhalland, för att sysselsätta två På lön göres intet afseende.
Svar till » M.
och hushållsgöromål.
Svar till » 1903 », månad.
En å tva betalande hushållselever mottagas äfven.
Vidare genom kommini- flickor om 6 och 4 år, gå frun tillhanda F — g », Iduns exp.
Iduns exp ster M. Ehrling, Storudsborg, Edane.
samt hjälpa med sömnad.
Platsen tillträ- pxaminerad Sjukgymnast och Massös med des strax.
Svar med upplysningar, fotografi t- » synnerligen vackra vitsord från genom- TTng e x a m i n e r a d lärarinna önskar V plats som barnfröken, eller att läsa med T godt hem på landet önskas en kamrat till ocb löneanspråk till i Familjemedlen D. A. », gången kurs söker anställning, som assistent minderåriga barn.
Kunnig i handarbeten. '
en 8-ärig flicka, som åtnjuter undervisning Iduns exp.
vid institut.
Svar ombedes lill » Gymnast » Svar märkt » E.
L. », Örebro p. r. af skicklig lärarinna.
Svar: » 1904 », Ny- Uör lärarinnor, bild.
hushällsbitr., barn- under adr.
S. Gumffilii Annonsbyrå, Stock V fröknar finnas platser att söka.
Nya In- holm, f. v. b LJättre, ung flicka önskar plats i godt och sätra p. r. ackorderingsbyrån, Brunkebergsgatan 3 B, " vänligt hem.
Villig att efter bästa för- T prästgård eller i annan respektabel fa- I Skåne Stockholm.
Etabl.
1887. måga åtaga sig matlagningen där vanlig * milj på landet i mellersta Sverige önskas önskar bildad sjuksköterska plats^hos nerv- sådan förekommer.
Genomgått hushålls- inackordering för en 11 års flicka, där un- sjuk person.
Svar märkt » Sjukvård », Hel- skola.
Svar märkt » Snäll hjälp », Iduns exp.
dervisning med jämnårig kamrat kan er- singborg p. r. hållas äfvensom nödig omvårdnad i Öfrigt påräknas.
Svar till » S.
B. », Abydal.
E m o t fritt v i v r e TTng bättre flicka önskar plats hälst pälan- Pålitlig, frisk, barnkär, bildad flicka, van v det att gå frun tillhanda.
Kunnig i enk- önskar 18-års flicka plats nu genast i bildad Tnackordering kan erhahas i bildadt, stilla att sköta barn sam kunnig i sömnad, får lare matlagning och sömnad.
Svar till » Ka- familj till stad eller bruk att gä frun till * • hem å vackert belägen, skogrik egendom genast plats för 2:NE gossar om 5 och 3 år.
rin », Iduns exp., Stockholm.
hända eller deltaga i skrifgöromål.
Svar i Värmland för en ung dam, som önskar Svar med fotografi, uppgift om löneanspråk, till » Agnes », Iduns exp.
hvila och lugn.
Pris 50 kr.
pr månad.
TTng, anspråkslös flicka önskar plats som ålder och referenser sändas till » G.
A.
1904 », Svar till » H. », Kil p. r.
* J hjälp och sällskap ät husmoder.
Har yngre bildad barnmorska, kunnig i sjuk- Falun p. r. förut innehaft dylik plats och är kunnig i * vård, önskar få resa lill patienter i matlagning ocb sömnad.
Svar tiU » Anna » landsorten.
Svar till » E.
A. », Iduns exp.
Ti 1 följd af Amerikaresa finnes plats le under adr.
S. Gumffilii Annonsbyrå, Stock- Olats sökes i familj, hälst i Norrland, af dig från den 1 instundande februari såsom holm, f. v. b * • van gymnast med fina betyg.
Hälst vid eller sågverk där 1iilfä ' le Ml mera i stad eller på landet önskas inackorde- T Tng, glad flicka af god familj önskar plats bruk finnes.
Svar emotses tacksamt af * J som sällskap och hjälp.
Hälst på bruk flrhe * e rade 2:ne flickor i en ålder af 17-19 år » Gymnast *, Vå.gårda p. r. for en anspråkslös och snäll, ordentlig och eller större landtegendom.
Snart svar till Dättre, anspråks Ös flicka Önskar plats.
för att under en allvarlig och kunnig hus- pålitlig flicka, villig att äfven uträtta ären- • Villig », Västerås p. r. "
som sällskap och hjälp i god familj.
moders ledning lära sig alla för ett väl-, den och förefallande göromål.
Personliga eller skriftliga anmälningar till Telefon- " Darnsköterska söker plats för spädt barn Kunnig och van i alla husliga sysselsätt- ordnadt hushåll förekommande göromål ningar.
Svar till » E.
N. », Eskilstuna.
stationen, Hallsberg.
P Svar till » 0.
L. », Saltsjöbaden p. r.
Reflekterande torde sända biljett märkt " Köpmansdöttrar " till Exp.
af Idun.
B a r a fröken, PLATS SOM SKRIFBITRÄDE hälst tysktalande, ordningsfull, barnkär och pensionat Hessling.
Dresden, motta- villig att deltaga i städning samt sömnad, sökes af ung flicka, van vid kontorsgöromål.
Inackordering.
Goda rek.
Svar till » D.
B. ».
Umeå p. r. ger unga flickor i inackordering.
Un- får plats i godt hem på landet för 3 barn En eller två små flickor erhålla godt hem dervisning meddelas i tyska ämnen, språk (7, 5, 3 år).
Svar till » Barnavän », Sunds- fTn glad, bildad, musikalisk flicka önskar och moderlig vård i en vänlig familj på eng. och franska lärarinnor), musik, vall p. r.
^ plats (hälst på landet) i trefligt hem.
landet i Södermanland.
Vidare genom bref (inf.
målning m. m.
Närmare meddelar Fröken PN snäll, ordentlig och stadig flicka, kun- Kunnig i matl., bak, syltn.
och inläggningar till » K », Nyköping p. r.
E.
G. Witt.
Flickskolan, Strömstad.
FR * nig i enklare matlagning samt inom ett samt för öfrigt i allt som till ett vätordnadt hus förekommande göromål, får plats i liten hems skötande hörer.
Svar emotses tacks, " på egendom, vackert belägen i Söderman- A Iingsås.
Inackordering för familjer eller för unga, bildade flickor med tilfålle till familj den 24 April.
Svar till » B », Halm- till » K.
M. », Uplandsg.
63.
2 tr., Stockholm.
* land, kan god inack.
erhållas för längre och kortare tid.
Hushållselever emottagas.
praktisk undervisning i franska och engel- stad p, r.
T ?n ung, bildad flicka, som är i Fina ref. Svar till; &gt;Pensionat », Mellösa.
ska spaken och, om så önskas, i matlag- ning.
Adress Fru M. Hiittling, (née Gau- saknad af hem, önskar för att Rikslel.
Fien, Meltösa 1.
F r ö k e n, dard), Souvenir, Alingsås.
icke för ung, att tillse en 4-åring och kun- erhålla ett sådant plats som säll E n eller t v å g o s s a r nig i matlagning, erhåller plats i febr.
i skap och hjälp i bildad, äldre fa mottagas i prästgård på landet alldeles in- T-fos en medeläld.
lärarinna på Sörmlands närheten af Göteborg.
Svar till » Barnkär », " landsbygd kan fr. 1 febr.
ett bild.
frun- milj hälst på landet eller i större vid stad med 5-kI.
läroverk.
Bästa tillsyn tim. Iduns exp.
med enkla vanor erhålla ett hem mot och omvårdnad.
Svar till » Kyrkoherde » stad.
Lön ej nödvändig.
Svar till under billig inackor.
el.
att dela hushållsomkostn.
adr.
S. Gumaelii Annonsbyrå, Sthlm U l e r a goda platser för skickliga &gt;V.
F.&gt;, Eskilstuna p. r.
Svar till ' Sä ' lskap och Trefnad », Idunsexp.
Hönseri-elev.
Lärorik och intressant elevplats ledig.
Största hönsgårdsanläggning i Sverige.
Arti- P L A T S S Ö K A N D E ficiel kläckning och uppfödning af höns och ankor.
Sakkunnig ledning Inackordering Dildad flicka, kunnig i mall., bakn., sömn., i familjen eller i Höörs samhälle. "
handarb.
m. m. söker plats.
Ordentlig, Klocksjöns Höns- och Ankgårdar, rask.
Sv.
» Villighjälpreda », Idunsexp.
f. v. b. "
Höör.
Hushållerska.
n Lj A T ^ Br ^^^^^^^^^^^ 1 J LEDIGA P L A T S E R Bildad flicka eller husmamsell erh.
plats såsom husföre- ståndarinna i fin familj om 2 personer och litet barn samt 3 tjän., en mil från Stock- holm.
Svar till » Trefligt hem », Jönk.
Jur.
Byrå, Stockholm.
PN ung engelsk dam önskas snarast möj- •M ligt.
i och för undervisande af sitt mo- dersmål.
Adress Fru Inez Lindstedt, Slotts- bron, Värmland.
PTT energiskt fruntimmer med stor bekant- IP skapskrets bland Stockholms familjer kan med lätt arbete påräkna god inkomst genom att upplaga order ä en öfverallt bruk- bar, förstklassig matvara.
Svar till » Viola 333 », „Svenska Telegrambyråns Annonskon- tor.
Åberopa denna tidning.
Hushållsplats finnes ledig i Bohuslän för bättre arbetsam flicka af aktningsvärd familj för att på egen hand förestå mindre ungkarlshem.
Sökan- den bör vara fullt kunnig i matlagning samt inom ett hus förefallande göromål.
Företräde äger den som därjämte har lust och fallenhet eller hälst vana vid affär för att tillfälligtvis biträda i handel och skrif- göromål.
Svar jämte uppgift om lönevill- kor, ålder, rekommendationer m. m. torde sändas under adr.
» God plats », Tanum p. r.
J Barnfröken.
1 I ett h e m biträde på telefonstation = T^N lärarinna — hälst seminariebildad — ^ kompetent att undervisa tre barn i en ålder af 8 — 11 år Önskas snarast af familj, boende i öfre Norrland.
Språkkunskap ej nödvändig Reflekterande torde sända be- tyg jämte uppgift om löneanspråk till Dok- tor 0.
Bengtsson, Boden.
EPIDEMTSJUKSKÖIERSKA, som tjänstgjort ua .efär ett år yid större J- husb., kokerskor och hushälls- sjukhus och genomgått kurs vid epidemi- bitr.
att genast söka genom Inack.
Arbetsam, enkel, 30-årig landtmannadotter önskar plats i godt hem, som hushålls- sjukhus erhåller plats i Hallsberg.
När- Byrån, Hamng.
2, 3 tr., Norrköping.
biträde, hälst i Stockholm.
Svar till » H — a mare meddelar Doktor C.
A. Floren, adr.
1904«, Linköping p. r. Hallsberg.
I tjänst å s t u n d a s.
LMldad, anspråkslös 21 års flicka önskar LÄRARINNA En bildad, barnkär fröken kan få anställ- plats lista maj som hjälp och sällskap önskas till enkelt hem på landet, där hon ning i Finland för tillsyn af barn, hälst en i god familj, hälst i Göteborg eller dess kunde lämna god undervisning åt 11-årig som genomgått bättre hushållsskola i Sve- närhet.
Van vid husliga göromål.
Goda dotter i alla läroverkets ämnen samt musik.
rige, då äfven kunnighet i matlagning är rek.
kunna företes.
Lön etter öfverensk Svar jämte referenser, löneanspråk och foto- önskvärd som ock sömnad.
Adressuppgift Svar till » Värmländska », Norrköping p. r. för förfrågningar och ansökningar erhålles grafi till » M. », Bankeberg.
T ärarinna för 2 barn, Kassörska, Kon- om svar sändes till » A.
B K. », Iduns exp., T7 " ostnadsfritt ansk.
goda platsbitr.
torsbitr.
t. grossh.
&amp; yngre Skrifbitr.
Stockholm.
Ansökning bör åtföljas af fo- till fam., kont.
och affärer, och Flicka gå frun tillh.
30 Lästmakaregatan.
tografi.
finnas sådana alltid anm. å Inack.
Stockholm.
J. Larsson &amp; C:o. Konfirmationsundervisning; God kurs för unga flickor, meddelas några flickor i kyrkoherdefamilj i sommar, 25 juni — 1 aug.
Äfven kunna nu Helinackordering i godt hem erbjudes en genast några flickor i skolåldern erhålla god uppfostran; ovanligt frisk och naturskön ung flicka från 1 februari, med tillfälle att trakt.
Svar till » Vänligt hem » under adress samtidigt genomgå kurs i Kindergarten och slöjd vid Kindergarten i Örebro.
S. Gumaelii Annonsbyrå, Stockholm.
Referenser i Fru Lilly von Hofstén, Folk- INACKORDERING skoleinspektören Dr Arvid Sundblad, Öre- önskas i trefligt hem af ung fru, som för bro.
Vidare upplysningar genom korre- hälsans vårdande någon tid kommer att vi spondens med Fröken Maria Kjellmark, stas i Stockholm.
Omgående svar lill fru Avesta.
Thyra Larsson, Hotell Continental, Stock- holm.
God inackordering f Tng bättre flicka önskar nu genast eller 1 Byrån, Hamng.
2, III, Norrköping.
febr.
komma i FIN, ansedd familj, där i naturskön trakt vid sjö och skog, 4 km.
ungdom och umgänge finnes för att gä frun fr. station.
Finaste referenser.
Svar till Ledig sjuksköterskeplats.
för enkel, allvarlig flicka, som med någon o. grundligt lära sig matlagning.
» Bogarden », Sparreholm.
I Odensbacken skajl från och med detta bildning förenar huslighet, god hälsa och Q 9-äng svenska, som genomgått 2-årig tillhanda Villig betala 30 kr.
pr månad.
Svar till år anställas en af Örebro läns landsting oberoende, finnes i enkelt, aktadt landthem, fullständig kurs i massage, frisk- och » 20 ar », Linköping p r. Deutschland.
aflönad epidemisjuksköterska.
Lön 600 kr.
där husmoder och barn ej finnas Ingen utan sjukgymnastik vid Madame Bergman-Öster- Dresden, Hohestrasse 59, finden junge för år, 100 kr.
i hyresbidrag samt 50 öre i nämnda egenskaper göre sig besvär Svar sän- Damen in - guter deutscher Familie freund- dagtraktamente under tjänstgöring för smitto des före 1 februari med åldersuppgift och bergs College och därefter haft treårig samma sjukdommar.
Vid annan än epide- porträtt till » Sven Augustson » under adr.
S. praktik i England, önskar plats i familj Tuclflonri Frau Pfarrer Zöckler; liche Aufnahme.
ff. Referenzen.
Näheres durch Frau Margarete Fehser.
misjukvård lämnas fri kost och 50 öre i Gumaelii Annonsbyrå.
Stockholm, f. v b. eller att såsom ressällskap medfölja kvinn- IJOMALLUI Marburg; Hessen, dagaflöning .. För att kunna antagas erfor- lig patient.
Benäget svar märkt: " E. W. flickpension.
Angenämt familjelif.
" Marvsjuk dam får god värd och inackor- dras intyg om väl vitsordad tjänstgöring i landsortsstad.
Svar till » Godt omkring 1 års tid vid större sjukhus samt S k i c k l i g S j u k g y m n a s t, W. 23 " mottages å Iduns Exp.
Naturskön, hälsosam trakt.
Pari- hem dering 1904 », Iduns exp, Stockholm.
att hafva genomgått kurs vid större epidemi- utexaminerad från Gymn.
Centralinstitutet sisk lärarinna.
Universella föreläs- sjukhus.
Sköterska antages med 3 måna- och något hemmastadd i engelska språket, flicka får god inack.
i bild.
hem, ningar.
Prospekt och referenser Un där ung tillf, ders ömsesidig uppsägning.
Ansöknings- önskas vid förstklassigt gymnastiskt insli gifves att grundligt lära hus- Husföreståndarinneplats handlingar torde insändas inom en månad tut i England.
Lön: minst £ 85 (1,530 kr.)
önskas af 28-årig bi ' dad flicka.
Har genom- från fordna elever på begäran.
hållsgöromål.
Pris 50 kr.
del.
rum.
till undertecknad, som på begäran meddelar jämte fritt vivre.
Ansökan (på engelska) gått Krisiineh.
Praktiska skola och dess- Svar till » 15 Januari », Vadstena p. r„ närmare upplysningar.
jämte betyg, rekommendationer och foto- utom lärt matl.
å Grand Hotell Haglund.
grafi sändes till: Miss Anstey, The Physi- Är kunnig äfven i bokföring, och i allt som " yngre herre eller dam kan erhålla god in- Urau v. Mengershausen, Hannover, Ferdi- Odensbacken den 8 jan.
1904 * • nandst.
13 II nimmt Damen auf, die cal Training College, Halesowen, Wor- förek.
i ett fint ordnadt hem.
Rek.
finnes.
Carl B l o m b e r g s s o n, ack i bild.
hem å Östermalm.
Svar griindlich Deutsch lernen wollen.
Angeneh- cestershire, England.
Extra provinsialläkare.
Svar till » Birgitt », Iduns exp.
f. v. b. till » E.
S. », Iduns exp., Stockholm.
mer Aufenthalt.
Beste Referenzen.
Plats A
