# ID: svediakorp-per1555
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1904
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 25,387
# sentences: 1,346
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 1 9 (9 0 6) T O R S D A G E N D E N 1 2 M A J 1904.
Agardhs finsksvenska säll- skap i dubbel egenskap, nämligen både som skåde- spelare och litteratör.
Tveksam i valet, antin- gen han skulle inberga sin lagerskörd på tragikens eller komikens fjärran häg- rande fält, slog han bort allt grubbel härpå och läm- nade efter två år Thalias tjänst, för att åter inträda i Minervas och i okulti- verade pojkhjärnor utså vishetens och vetandets grobara frön.
Tre år därefter var han färdig med sina förstudier för publicistisk verksam- het.
Och att han icke genomgått någon oäfven förskola för det kallet, det visade han, då han efter blott 7 månaders verksam- het i Gefle Posten eller från och med 1871 års ingång blef denna tidnings redak- tör och utgifvare.
Det var två ungdomar, som därvid förenades, ty Gefle-Posten var då icke heller gammal och hade att kämpa om utrymme med äldre kollegan på platsen.
Den föreningen och den kampen blefvo synnerligen lyckosamma för båda, på den något bistra såningstiden följde många lugna skördeår.
Om redaktören, som ännu står oböjd i spetsen för sin Gefle-Post, något E N P U B L I C I S T I S K D U B B E L J U B I L A R.
x grånat sedan dess, så är det blott till det yttre han skiftat färg, i själ och hjärta har han blifvit USTAF FREDRIK HEDVALLS öden ha sin ungdoms ideal trogen.
Den tillfredsställelse, länkats så, att han som dubbeljubilar detta måste skänka honom, bör vara så mycket kunde hälsa den nyss förflutna sjette maj. '
större, som den stödes af den allmänna Han hade den dagen bakom sig 60 lefnadsår aktning, han personligen och hans arbete och 34 år som publicist.
vunnit, icke blott å den ort, där han verkat, Född i Falun nyssnämnda dag 1844, blef utan äfven bland hans yrkeskamrater landet han student nitton år därefter.
På den offi- rundt.
Han har fått mottaga många öfvertygande ciella studiebanan fann han emellertid icke an- bevis därpå.
Bland dessa må här nämnas, ledning att vidare öka sin lärdomsskatt; af den, han redan förvärfvat, föredrog han att att han på 1870-talet var sekreterare och dela med sig åt andra.
Men efter en två- sedan ordförande i Gäfle arbetareförening.
årig verksamhet som privatlärare, besegrades Sedan Gäfle arbetareinstitut stiftades, har han han, liksom mången annan yngling, af lusten innehaft ledamotskap i dess styrelse och är att fresta lyckan på de bräder, som föreställa nu dess ordförande.
Dessutom är han sedan 1882 ledamot i sin stads fattigvårdsstyrelse, världen.
Han beträdde den bana, därå namnen Hjorts- som med framgång tillämpar det s. k. Elber- berg, Kinmanson, Dahlqvist, Deland, Swartz feldsystemet, och sedan 1886 stadsfullmäktig och andra eröfrat icke blott sin samtids hyll- i Gefle.
ning, utan ock en lysande plats i vår dra- Hans yrkeskamrater ha icke heller varit matiska konsts historia, och tog anställning vid njugga i fråga om att lämna honom förtro- G 17:DE ARG.
endeuppdrag.
År 1900 utsago de honom till delegerad vid internationella journalistkon- gressen i Paris, vid publicistmötet i Göteborg 1889 fungerade han som vice ordförande och vid publicistmötet i Gefle som ordförande.
Samma funktion bekläder han i Nordsvenska pressföreningen från dess stiftande 1889 och han är styrelseledamot i Svenska Tidnings- utgifvareföreningen.
Under första året af sitt redaktörsskap in- gick H. äktenskap med en Faluflicka, Hilda Norström, och beseglade därmed frändskapen mellan två af deras födelsestads naturligaste yrken, guldsmedens och kopparsmedens, ut- öfvade af deras fäder, men de beseglade först och främst därmed en lifslycka, uppen- barad för dem, som förunnats att njuta af trefnaden i deras gästvänliga hem i staden eller-i deras sommarchateau i en förtjusande naturidyll uppe i Vahlbo, där Gafleåns mörka vatten i brusande fart skyndar ner till Gefle och hafvet.
ALBERT ANDERSON EDENBERG.
OASTELLUCOIO.
AF ELLEN LUNDBERG, F. NYBLOM.
N u stiger solen öfver Appeninnerna, s o m höja s i g likt v å g o r n a i storm, förtonande o c h skiftande i färgen.
D e v ä x a u p p o c h sjunka ned o c h dala o c h lyfta sig i g e n m e d stolta kammar; det tyckes m i g de röra s i g o c h lefva, o c h att, m e d dagrarna, s o m k r i n g dem sväfva, de andas o c h förändra färg o c h f o r m!
I mjuka linjer o c h i fasta bågar de v ä x a fler o c h fler, o c h b a k o m en ny, o ä n d l i g här bergen af andra tinnar står värjande så långt mitt ö g a M e n u p p m o t höjderna når!
min v a n d r i n g Där nere sofver än den tysta går!
dalen; blott flodens röst h ö r j a g Ur djupet tala l i k s o m i sömnen, — men j a g ser den ej.
— S o m m o r g o n d i m m a längst i dalen oliverna uti sin blekgrå dräkt.
D e stå där svepta i sin silfverslöja dröja o c h v å g a i n g a färder u p p m o t höjden, där bergens vindar e m o t solen brytas o c h blandas u p p m e d vidders svala Längs vägen fläkt.
vinets rankor gladt sig kasta från träd till träd i festliga guirlander, o c h där inunder ligger klöfvern slagen o c h andas ut sin varma doft m o t dagen.
H v a r blicken stannar, l i g g a hvita gårdar o c h kisa e m o t solen, o c h o m k r i n g står gräset tätt kring sammets gröna dem tufvor o c h röjer markens böljande kontur.
M e n alltjämt h ö g r e v ä g e n s bukter hasta,
IDUN 1904 — och vinet följer icke mer i flockar, blott glesa leder, stödda emot stockar, med ansträngdt vridna grenar hitta vägen; ett modigt fåtal endast, som det lockar, att pröfva, hur ett berg kan mogna drufvor.
Nu kantas vägen tätt med breda bälten af ginst, som blommar strid och gul i solen; en låg kastanjeskog klär högsta branten af bergets sluttning och står vakt v i d kanten och viftar tyst med sina blanka blad.
I skifferlagrens dunkelgråa skrefvor en härdig murgrön sina rötter tränger, och blek konvolvolus i mjuka refvor kring bergets svarta sida varsamt klänger.
Men öfverallt de gyllengula fälten af moget hvete sträcka sig i ljuset som gula kläden, bredda ut att bytas af solens undermakt till äkta gull.
Allt djupare, allt mera tät och full blir himlens färg, ju längre upp jag vandrar.
Då, vid en punkt, där vägen åter kröker och öfver högre vidder rastlöst söker okända stigningar mot nya mål, jag stannar plötsligt, bländad af en syn!
— Högt, högt där borta mot den varmblå skyn, inramad som af tvänne jättesköldar — två mörkblå bågar af ett fjärran berg — där strålar mot mig som en bländhvit hägring en liten stad, så skimrande i färg, så hvit, så ljus, som förut blott i drömmen jag sett en gång!
Blank som en klinga lyfter sig i solen en snöhvit kampanil mot himlens blå, och kyrkan, murad in i klippans sida, blir som till ett med bergets skiffergrå.
Och upp ur klippan växa hus vid hus, små späda spiror, loggior och arkader, och hela staden står så sällsamt ljus, så fjärran och så strålande och glad som blott en drömd och ej en verklig stad!
— Och när jag ser den, tonar det inom mig ett eko utaf gamla hymner, sjungna för långa tider sedan och förklungna i rymden sedan många hundra år!
Jag ser en pilgrimsskara långsamt skrida upp efter vägen utmed bergets sida och söka framåt mot den hvita staden, som strålar mot den som ett vallfartsmål!
Och själfva himlens hvita sommarskyar, och höjdernas och dalens hvita byar förblekna inför denna hvita syn!
Så såg jag den emot den varmblå skyn en sommarmorgon, som jag ej kan glömma.
Den låg så sval och orörd i sin fägring och log mot solen, lockade och blänkte Hvilket munvatten s k a l l m a n a n v ä n d a?
Intyg: Den bekantskap jag gjort med Azymol, har varit uteslutande angenäm och vill jag särskildt framhålla dess utomordentligt angenäma och upp- friskande smak samt dess förmåga att upplösa fett och slemartade beläggningar å tänder och slem] hinna; och uppfyller Azymol de fordringar man ställer på ett det bästa munvatten och kan sålunda med allt skäl rekommenderas.
Stockholm den 22 Nov.
1899.
Henrik Welin, legitimerad tandläkare.
Lärare vid Karol.
instit.
Tandläkareinstitution.
232 — och bjöd mig vandra upp och skåda nära dess hvita hus, dess kampanil och kyrka.
En längtan drog mig uppåt, men jag tänkte: " Det bryr mig föga, hvad dess murar gömma Det är en syn!
Må det förbli en syn! "
Och ännu bländad utaf ljusets styrka, mot dalens botten styrde jag min gång, — men bakom mig förklang i morgonluften, det fjärran ekot af en pilgrimssång!
andra det som orätt, och om somliga dansa, anse andra det som synd.
Så står det fler- städes till.
Förlofning, begrafning, barndop, bröllop, taklagsöl, slåtteröl, skördefester o. s. v. firas nu mångenstädes i vårt land efter samma be- hagliga melodi.
Den ene har odrägligt trå- kigt, den andre drägligt nog.
Alla lida de mer eller mindre utan ord, tills den lekamliga välfägnaden intagits, och så går hvar och en till sitt.
HEMMEN OCH U N G D O M S G L Ä D J E N.
F Ö R IDUN A F J. G — N.
Men den sunda lefnadsglädjen, som borde lätta lifvets mödor, skingra bekymmer och utgöra kryddan i samkvämet, den finns icke där.
Man saknar något.
Hvarpå beror då detta?
H VARJE MÄNSKLIG varelse behöfver an- vändning och öfning för sina krafter.
En naturlig instinkt säger oss, att dessa först därigenom stärkas och utvecklas.
Helst vill man dock, att detta icke skall ske under sorg och suckan, utan med glädje, lust och intresse för den sak, som utföres.
Detta ungdomsnaturens fullt berättigade be- hof af kraftanvändning och lefnadsglädje synes dock vara mindre klart påaktadt just inom hemmen själfva.
En dysterhetens och tung- sinthetens ande har bemäktigat sig icke få hem, och de andra förlora älven därigenom mycket af sin glädje.
Väl hafva, glädjande att omtala, föreningar bildats för främjande af ungdomens lekar och sportöfningar, men mycket beror på, huru hemmen ställa sig till dem.
Tills vidare är man emellertid frestad påstå, att den sunda lifsglädjen håller på att försvinna från vått folk.
När den trötte husbonden kommer hem från arbetet, öfverlämnar han sig som oftast åt maklig hvila, tills arbetet å nyo börjar.
Hus- modern söker hålla barnen hemma och samla dem omkring sig i lugn och frid.
Och när deras lifaktighet blir för stor, glades hon öfver att få sända dem i skolan för att få en stunds ro i hemmet.
Men då skoltiden är slut och hemmet blif- vit för trångt, hvad blir då af ungdomen?
Går man en vacker söndag omkring på landsbygden, skall man få se en ungdom, som sömnig och gäspande står och hänger kring knutarne eller i stilla mak, utan glädje och utan sång, stryker utåt vägarne för att söka — man vet ej hvad?
I städerna är det ungefär enahanda.
Man vandrar i stilla funderingar gata upp och gata ned.
Till och med på den s. k.
" skyltsön- dagen " såg jagi julas tysta, myllrande människo- skaror bölja gata upp och gata ned, men verk- lig och naturlig glädje såg jag ingenstädes.
Allt vackert, som de sågo, tycktes föga in- tressera dem.
Knappt från ett barns mun kunde man få höra det glada utropet: " O, mamma, se så vackert! "
Och likväl söker ungdomen glädje.
Som- liga söka den då på krogen, andra på de stäl- len, där alla de laster, som förkorta männi- skans lif, öfvas, andra i föreningar af mer eller mindre god beskaffenhet.
Efter längre eller kortare tids erfarenhet finner man må- hända, att den sunda lifsglädjen ej heller fanns där, huru ifrigt man än sökt den, och hur mycket vederbörande än ansträngt sig för att bibringa den i en eller annan form.
Vill en husbonde: landtbrukare, fabriksägare eller annan arbetsgifvare, anordna en fest till glädje och uppmuntran för sin personal, så kan man sannerligen ej begripa, huru han skall anordna den, så att den tillfredsställer alla.
T y spelar han sorgesång, så vilja ej människorna gråta; spelar han fröjdesång, vilja de ej dansa.
Ja, om somliga gråta, anse MELLINS FOOD 1 Det fordras nästan en smula mod att säga sin mening härom.
Man erkänner i teorien de stora sedebuden, men har i praktiken upp- löst dem i en oändlig mängd småbud, under hvilka man gör sig till slaf, och ställer samma fordran på andra.
Hvarje förening har sina bud och " stadgar ", som hvarje föreningsmed- lem frivilligt åtar sig som en hederssak att efterlefva.
När frågan blir om rätt och orätt, frågar man ej längre i första hand de tio buden, föräldrar, husbönder eller präster, utan första bästa medmänniska man träffar: " Hvad tyc- ker du? "
Och af hennes tycke gör man ett nytt bud, som man följer och i nödfall citerar för andra.
På en fest för nyblifna studenter tillfrågades jag af en något äldre sådan: " Tror farbror, att detta är en dryck, som jag törs dricka? "
— " Låt mig först se stadgarna för den för- ening, hvari du är inskrifven! "
— " Dem har jag ej med mig. "
— " Det var ledsamt, då kan jag ej yttra mig i den frågan. "
Föräldrarna bemöda sig kanske nu mer än förr att ge sina barn goda exempel af stillhet och allvar — lefnadströtthet och ålderdomlig- het.
Goda barn söka följa deras exempel, och så blir det ålderdomlighet af alltsammans.
De äldre vilja ej förstå de ungas behof, de se- nare foga sig i slafvisk lydnad efter de äldres tvångslagar eller, då de märka de äldres liknöjd- het och efterlåtenhet, brister det sköra bandet, och de unga ta ut sitt behof af lefnads- och ung- domsglädje på egen hand och på egna vägar i de äldres frånvaro.
Sedan sitta kanske de äldre hemma och gräma sig öfver ungdomens förvildning, i stället för att följa med och se efter, hvad ungdomen tar sig för.
Ungdomen sitter på torget och delar sig i sin ordning i två hopar, af hvilka den ena fryser och sjunger sorgesång öfver att den andra dansar, och den andra, som spelar glädjesång och dansar, har ingen verklig glädje, därför att den ser de sörjande, ängsliga vän- nerna, vid hvilka de äro fastade med syskon- kärlek, ja, kanske med ännu ömmare känslor.
T y en sund lefnadsglädje kan aldrig trifvas i och under den ständiga fruktan för att må- hända öfverträda ett lagbud eller tillsammans med en känsla i samvetet af att hafva gjort det.
I detta fall är bestämdt ungdomen lika känslig som de äldre, ehuru vi äldre kanske knappt vilja tro det.
Huru råda bot?
Det är lifsfrågan; ty an- nars går det ej väl bland vårt folk, lika litet som bland de gamla greker och romare.
Annan uppfattning och annan gärning måste här bli botemedlet.
Vårt folk måste från bar- net upp till åldringen få en annan syn på tingen.
I uppfattning och betraktelsesätt måste hvar och en klart och medvetet lära skilja mellan världsligt och heligt samt betrakta och behandla det världsliga som världsligt och det heliga som heligt.
af Läkarekåren erkändt bästa näringsmedel för barn och sjuka.
- Finnes på Apoteken tamt hos Specerihandlarne.
P R O F g r a t i s o c b f r a n c o från Axel Zennstrand, GEFLE -
— Samme far bör utan sitt samvetes förkrän- kelse kunna leka och sjunga lustiga visor med sina barn och ändå samla dem till en kort aftonbön.
Samme lärare eller lärarinna skall kunna vara den lifligaste i leken och dock kunna samla sina skolbarn till morgon- eller middagsbön; ty han eller hon skall vara fullt medveten om, att allt har sin tid i lifvet.
Vi äldre i hemmen måste försöka att för- blifva unga, dela med oss af sund lefnads- glädje åt de unga och ta del i deras, så långt det är oss möjligt, men ej misstänka och vädra upp det onda i allt.
Jag känner en trakt af vårt land, där det ansågs som en missgärning att skratta.
Och som jag vid 2o års ålder vid minsta anled- ning skrattade af hjärtans lust, så berättade mig en spjufver flere år efteråt, att det varit hans stora nöje att kunna narra mig att begå detta brott.
Nu, när jag närmare tänkt på saken, har jag funnit, att både skratta och gråta kunna ha sin tid, blott allt sker på ett rätt sätt.
Huru mycken enkel, sund, okonstlad lifs- glädje skulle ej utan många hjälpmedel kunna åstadkommas, om blott uppfattningen af det tillåtliga och otillåtliga vore renare och san- nare; om de äldre nu som förr ville följa de unga, fröjdas med dem och obemärkt kon- trollerande åse och gilla deras nöjen.
Kanske blefve då äfven de yngre villigare att följa de allvarliga, då det gäller att samlas kring hvad heMgt är.
Bland nöjen, som alstra sund lefnadsglädje, vilja vi särskildt nämna lekar: lekar i hem- met, i skolan, lekar inom hus och i det fria, lekar med, men helst utan redskap, lekar för barn och ungdom, lekar för två och för flere.
Det har funnits en tid, då Sveriges ung- dom var en lekande ungdom.
Den är för- svunnen, och lekarne ha inför ett allvarligare betraktelsesätt flerstädes fått namn af " kons- ter ".
De börja nu åter upptagas.
Men hvil- ket arbete kostar det ej att åter få dem i gång.
Och ännu svårare är att få in den hjärtans lust och lif i dem, hvarförutan de icke kunna alstra den sunda lifsglädje, som de böra skänka vår ungdom.
Ofta utföras de så lamt, så makligt och med så föga intresse, att de medföra alltför liten ansträngning både ' för kropp och själ för att verka härdande och stärkande på orga- nismen samt upplösande på de osunda dim- mor, som kunna hopa sig i ungdomens sinne.
Ett annat medel för åstadkommande af hälsosam lifsglädje är sportsöfningar.
Fram med skridskor, skidor, kälkar o. s. v., när vintern kommer, fram med sparkbollar, andra bollspel, velocipeder o. s. v. vid sommarens ankomst!
Låt oss åter få höra den glada, lefnadsfriska sången från fordom i skog och på väg, i mark och på sjö!
Ej bäfvar jag för varma lokaler, fastän jag helst älskar våra luftiga kyrkor och de tider, då gudstjänst där hålles.
Men ungdomen bör lockas ut från de kvalmiga lokalerna, de må heta bolags- eller guldkrogar eller andra " för- eningshus ", ut i den fria, rena luften, där under uppfriskande sysselsättningar mycket ondt liksom af sig själft glömmes bort och förhindras, där den ungdomskraft, som ut- vecklar sig, får ett hälsosamt aflopp och ej tillfälle att samla sig till osunda känslor och tankar, såsom så ofta sker i kvalmet inom- hus.
Under en resa i bergslagen förliden som- mar såg jag vid de större bruken här och där enkom uppförda dansplaner i det fria med musikestrad och allt.
Och jag tänkte: " Månne ungdomen här under de äldres kontroll får och kan svänga om? "
Det passar väl ej för 20MATOSE IDUN 233 — en gubbe att " hoppa kråka " eller för en gumma att göra " Jössehäradskast ", så är det ock med dansen.
Den passar, som en stor sede- lärare sagt, " dock endast för ungdomen. "
Korteligen — alla goda medel böra använ- das att återföra en sund lefnadsglädje hos ung och gammal bland vårt folk, annars blir det släkte, som skall efterträda oss, blodfat- tigt, vekt och åldradt i förtid.
Men inom hemmen måste en ändrad upp- fattning och ett medvetet behof häraf göra sig gällande och de s. k. lokalföreningarna sedan komma detta behof till mötes.
Eljes komma föreningarna att mer eller mindre draga bort ungdomen från hemmen, i stället för att hjälpa hem och ungdom.
EN F KVINNLIG FILOSOF.
RANCES POWER COBBE har slutat.
Från hennes fridfulla hem i de Waleska bergen har dödsbudet gått ut öfver all värl- den.
" Miss Cobbe, the grand old lady ", har gått till hvila.
Hon var en af den Victorianska tidens märkligaste kvinnor, en kvinnosakens, rättvisans och humanitetens banbryterska, en sanningens oförskräckta förkämpe.
Förfat- tarinna till öfver ett tjugutal böcker, behand- lande viktiga sociala, moraliska och religiösa frågor, stred hon oförtrutet för sina ideal, uppburen af en sällsynt bred, djupt förstående uppfattning af människonaturen.
Sprudlande kvick, - med en säregen, saftig, men obeskrif- ligt förfinad humor, räknade hon som sina vänner de flesta af det nittonde århundradets märkliga män och kvinnor.
Darwin, Lyell, Charles Kingsley, John Stuart Mill, Tyn- dall, Herbert Spencer, Tennyson, Browning, Martineau, Theodore Parker, Mazzini, Ruskin och Renan voro bland hennes personliga vän- ner.
Hennes auto-biografi lämnar intressanta och värdefulla drag ur de framstående tän- kares och politicis lif, med hvilka hon sam- arbetade.
Ehuru till sitt yttre och inre en briljant och karaktäristisk inkarnation af brit- tens största egenskaper, var hon i ovanligt hög grad internationell i sina sympatier.
1 Hennes första bok " Theory of intuitive morals " var hufvudsakligen inspirerad af Kant och skapade henne vid trettio års ålder en plats som en kvinnlig filosof af betydenhet.
Under en tid, då ett dylikt företag af en " ensam och försvarslös " kvinna var något oerhördt, företog hon en resa genom Frank- 1 JSrkändt bästa B r o d e r a d e 1904 B l u s a r och Kläd ningstyger Schweizer-broderi.
— Sista nyhet på Japan- ge Shantungsiden till kronor 3,05 &amp; 3,15 pr meter, tull- &amp; portofritt, offerera Sciiweizer &amp; Co., Luzern S. 5.
(Schweiz).
Sidentygs-Export.
— Kungl.
Hoflev.
rike, Italien, Palestina, Grekland och Turkiet för att utveckla sin artistiska, litterära och historiska smak.
Under hungersnöden i Irland vände den varmhjärtade filosofen hela sin uppmärksam- het mot att lindra de lidandes lott och under många års kärleksfullt samarbete med Mary Carpenter i Bristol gjorde hon en insats i den sociala reformationen, som blef af största betydelse för hennes land.
Flere engelska lagar hafva henne att tacka för sitt upphof.
Genom hennes energiska arbete i pressen och i talarestolen kom lagen om gift kvinnas eganderätt till stånd och lagen af 1878, som iståndsatt fattiga gifta kvinnor att erhålla skilsmässa från män, som misshandlat dem.
Hennes humanitära arbete för att reformera fängelser och fattighus, såväl som hennes sträfvanden för kvinnlig rösträtt hafva haft vidsträckta verkningar.
Hon anses vara Englands första kvinnliga journalist och hon brakade med tillfredsstäl- lelse berätta, att hon aldrig uteblef från eller kom för sent till sin tidningsbyrå.
" Jag har bevisat ", sade hon, " att en kvinna är en lika pålitlig journalist som en man. "
" Det vore lättare att nämna de viktiga tid- ningar, för hvilka hon ej skref än att räkna upp dem, i hvilka hon varit medarbetare ", säger " Standard " i sin nekrolog.
" Om djuren kunde sörja sina vänners död ", säger " Daily Express " (7 april), " så skulle där vara gråt och tandagnisslan i djurvärlden i dag. "
Tillsammans med lord Shaftesbury, Kardi- nal Manning, prins Lucien Bonaparte och Carlyle som medarbetare stiftade hon år 1863 den första anti-vivisektions föreningen i Eng- land.
Hennes arbete understöddes på det varmaste af Tennyson och Browning och bägge strängade sina lyror till hyllande af hennes sträfvanden.
Men det var ej blott " lekmän ", som understödde henne, med.
doktor Hoggan, elev af Claude Bernard, den fran- ske fysiologen och " den förste bland vivisek- torer ", som af egen praktisk erfarenhet blif- vit antivivisektionist, var hennes dagliga med- arbetare och deras bemödanden uppmuntrades af sympatiuttalanden af ett sjuttiotal läkare och vetenskapsmän.
Frances Power Cobbe dog i sitt åttioandra år.
Hon gick bort, icke " gammal och trött " och med ålderdomens vanliga bleknade ideal, utan lika andligen ung som någonsin.
Optimist in i hj ärterötterna, med något af sol och vår i sitt leende, trots det hvita håret och den tilltagande kroppsliga svagheten, arbetade hon flitigt med sin penna ända till sista timmen.
För blott några månader sedan var den som skrifver dessa rader hennes gäst i hen- nes ståtliga gamla Waleska hem, dit hon un- der de senaste åren dragit sig tillbaka.
Dessa dagar voro högtidsdagar.
Hennes konversa- tion var full af esprit och djup, att tala med henne var som att få gräddan af det nittonde århundradets intellektuella lif och vetenskap- krafthöjningsmedel.
Okar aptiten i hög grad.
Erhålles på apotek.
IDUN 1904 — 234 — 111 M I M 11 III I N 11 M R I II I H I N N I N N U I I I I I I N Lanolin- Sana-Tvål.
Garanterad ren, neutral, mild och öfverfet.
Bästa BarntYul!
25 öre st. G r u m m e &amp; Son Stockholm.
II INIIILILII &gt;N ILLIIILLIIIHLNIILI IL I ILL N U liga vigör.
I hennes salonger härskade det lina vettet och när hon gick tillbaka i min- nenas värld och beskref de stora personlig- heter, som kommit och gått under hennes händelserika lif, blefvo de alla lefvande och hennes ord trollade fram något af gammal- dags kraft och storslagen individualitet.
Hon skrattade gärna och — som hon själf sade — mest åt sig själf.
Hennes sinne för det humoristiska var ej endast aktivt, då det gällde andra.
Nu är hon borta och hela den engelska pres- sen är fylld af hennes dödsruna.
Hon har blifvit kallad en " ängel of merey " och en " mother in Israel " och tusenden tacka henne för hen- nes lifsgärning.
Men endast de, som åtnjöto privilegiet af hennes vänskap, veta hvilka skatter af rikt själslif och enastående intelligens, som lågo bakom den yttre lifsgärningen.
L.
LIND AF HAGEBY.
ETT BESÖK I BERGSMANSSTUGAN.
* F ÖR DEN i stadens grådaskighet hemma- vane stockholmsbon blir det första in- trycket vid ett besök i det lilla nysvenska skogshemmet där ute vid Djursholm unge- färligen, som när man efter en lång vinter drar upp rullgardinen en solljus vårmorgon.
Det är något af sol och färg och vår, som möter ögat, och det är en aning om en ny vår för de svenska hemmen, som fyller sin- net, och glad och förhoppningsfull börjar man ronden för att se och höra.
Våra konstkritici hafva ju redan afgifvit sina omdömen om den lilla utställningen; för dem gäller ju utställningssynpunkten framför hvarje annan, och arkitekten-dekoratören har i sitt invigningsföredrag så att säga gifvit ord åt färger och linier, hvilka han slutligen sammanfattat i ett enda begrepp: svenskhet!
Men när det är frågan om hemmets på- nyttfödelse, vill äfven lekmannen ha ett ord med i laget, ty på det området anse sig ju alla — om än med rätt eller orätt — såsom auktoriteter.
Och det är från allmänhetens synpunkt, deras, som skola taga det nya i besittning, som vi här vilja anställa några betraktelser.
Redan från järnvägen ter sig den rödmå- lade stugan med sitt ännu rödare tegeltak midt inne i barrskogen såsom typen för en svensk boning, och det är med en känsla af, * En ärad författarinna har begärt plats lör följande kritiska intryck från ett besök i Bergsmansstugan och Föreningens för svensk hemslöjd därvarande utställ- ning (Se Idun n:r 16).
Då det endast kan vara till gagn för den viktiga frågan om " våra hems pånytt- födelse ", att olika meningar och synpunkter komma under debatt, ha vi ej velat förmena den välskrifna uppsatsen sin plats i våra spalter, likasom vi äro öfver- tygade, att såväl Bergsmansstugans talangfulle arkitekt som den förtjänstfulla Föreningen i detta afseende fullt dela vår uppfattning.
Red.
att " ' Mandom, mod och morske män finns till de gamla pinnsofforna med eller utan i gamla Sverige än ", som man träder inom stoppning, så få de visst omarbetas betydligt, för att ens tillnärmelsevis kunna tillfredsställa Bergsmansstugans område.
Det yttre med sina låga breda fönster med en nyare tids fordran på hygien och komfort.
små blyinfattade rutor och bjärt röda luckor Sådana de utställas i Bergsmansstugan, äro är enbart tilltalande.
Fönstrens olikartade de hvarken dag eller natt ägnade att skänka former och oregelbundna placering gifva för hvila.
Den med dubbla sängomhängen omgifna öfrigt ett godt hopp om, att de tillkommit sofplatsen i det hvita gästrummet är förmod- med tanken fäst på rummens inredning och ligen ämnad åt någon ömtålig gammal tant, icke, såsom oftast, i stadshusen, för fasadens som är " rädd för drag " — det är nämligen så, som skräcken för frisk luft brukar kallas.
" försköning ".
Hon kan för öfrigt under kalla vinternätter Så träda vi in.
" Jaså, det är visst meningen, att man skall behöfva något, som ersätter en brasa, ty det gå åt höger, det tycks vara här, det konst- blir då säkert friskt nog i ett rum utan eld- närliga börjar? "
är den fråga, man ovillkor- stad.
Här, så väl som i alla de andra sof- ligen gör sig, sedan ögat en stund irrat från rummen, äro tvättborden försedda med olje- den gråmålade dussinhyllan med förnicklade målade eller polerade träskifvor, men här klädkrokar och den där bredvid stående obli- finnes ett fönsterbord med marmorskifva!
gatoriska galoschhyllan af gammalt kändt I sängkammaren ser man sig om efter fabrikat till de på högra sidan om ingången byrå och spegel, och på förfrågan får man sig stolt resande stolparna med de granna det svaret, att dagen innan dessa skulle snidade fåglarna, som liksom ropa ut: " Här levereras, blefvo de offer för en eldsvåda hos börjas det! "
Och de visa vägen till en lång snickaren.
Således hör ändå en spegel äfven ljus svale, ett utmärkt blomsterrum med sitt.
till den nya svenska stilen, och man är icke stora, breda fönster åt solsidan.
Det är kan- uteslutande hänvisad till att " spegla sig i ske för i att tillgodogöra sig solen härifrån hvarandras ögon ", såsom det verkligen antogs äfven i den åt norr vettande storstugan, som af en af Bergsmansstugans besökande.
I arkitekten öppnat ett verkligt ginungagap Tyskland, där man icke är bortskämd med med skjutdörrar mellan båda dessa rum, en komfort i sina hem, och där man heller icke anordning, som beröfvat storstugan ännu en vet, hvad man skall fordra af arkitekten och vägg utom dem, som borttagits genom lik- möbelsnickaren, får man se de mest bak- nande jättesvalg, ledande till matvrån och vända rumsinredningar, och där sitter vanligt- frustugan?
Små enieldörra.r äro annars en vis toalettspegeln i det mörkaste hörrjet af " nyhet " från de gamla landtliga hemmen, rummet; tyskorna bära syn för sägen.
som man så småningom hade hoppats få Till skada för helhetsintrycket äro två helt införd äfven i det moderna Sverige, antingen olika möbelstilar sammanförda i Bergsmans- detta nu skulle ske via England eller via stugans sängkammare, där likväl färgställ- Skansen.
Mera väggar, mindre fönster och ningen är mera lyckligt vald än i de flesta dörrar — vi bo ju som i lyktor i de mo- af de andra rummen.
derna stockholmska glashusen — och fram- Färg!
ja visst är här färg, mycket färg, för allt afskaffandet af " döbattanger ", se där, men om de olika färgerna stämma öfverens, hvad vi hoppats af den nya stilen.
Men så kommer arkitekten Wahlman och tar bort tyckes icke vara så noga.
Utom i sängkam- väggarna alldeles och gör dörrar af alltsam- maren, jungfrukammaren och arbetsrummet mans.
Då hade vi det nästan bättre förut.
på andra sidan matvrån tyckas tapetfärgerna Af anordningen med afbalkningen af en mat- icke hafva spelat någon roll vid valet af vrå i storstugan blir naturligtvis följden, att möbeltyg och träfärg.
Så till exempel står det hela kommer att omsvepas af det behag- den nästan ofärgade ljusa möbeln i frustugan ligaste matos, för hvars utestängande hvarje sorgligt matt mot tapeten.
Mot en ljusgrön möjlighet saknas, helst maten därtill måste eller rosenfärgad bakgrund skulle den möbeln bäras öfver tamburen.
Det finns nämligen tagit sig helt annorlunda ut, och frustugans ingen direkt förbindelse mellan matvrån och tapet, som i och för sig är mycket bra, skulle serveringsrummet.
Matvrån är tillika så mörk, gjort sig förträffligt mot den hvita möbeln.
I att man säkert icke ens på sommaren skulle herrummet med dess klara, skarpa färger, kunna äta där vid dagsljus.
En anordning skulle den gröna entoniga tapeten från öfre med väggfasta bord och bänkar, såsom våra våningen varit utmärkt, under det att det förfäder hade det, låter ju så bra, men vi smånätta mönstret i grönt och matt skär- lefva ej längre i en tid, då den gödda galten gredelint ej alls stämmer med det högröda i bärs in hel på bordet och hornet med " det möbeltyget och den tunga möbeln för öfrigt.
Storstugan går ju i färg, men det röda är skummande mjöd " går från mun till mun.
Vi fordra — och det med rätta • — mera dödt och kritigt, och hela sammansättningen komfort och mera förfining; vi äro vana att verkar sökt, och sökt är formen på soffan, blifva uppassade vid bordet, något som här ett mellanting mellan vagga och släde.
Kanske är omöjligt.
Det blir nog riktigt enkelt och den är afsedd som åkdon på de ändlösa hemtrefligt, när alla sträcka sig öfver bordet landsvägar af gångmattor, som löpa utefter alla husets hvita skurgolf?
Det ena, lika och taga för sig bäst de kunna.
oskönt som det andra, är kallt, ohygieniskt Den, som har råd att hålla ett så pass och opraktiskt.
stort hus med så pass många rum, borde De öppna eldstäderna gifva ett godt löfte icke behöfva • — till förfång för båda — kom- för de långa vinterkvällarne, om också icke binera mat- och hvardagsrum.
Matrummet, stugan för öfrigt med sina kalla tvättyger så väl som sofrummen, böra hos dem, som och tunna dörrförhängen ger intryck af vinter- så hafva kunna, endast användas för sina bostad.
Husets läge tyckes icke heller vara respektive ändamål.
Och i hvardagsrummet beräknadt för den långa, mörka, svenska bör man kunna få sitta ostörd af matos, vintern med dess sparsamma solstrålar, då slammer med porslin och tjänstfolkets sprin- de förnämsta rummen äro placerade mot norr, gande ut och in.
under det att förstugor, kök, skafferi och Det är ett härdigt släkte, som utställarne jungfrukammare vetta åt solsidan.
Skulle drömt sig i den nyinredda stugan.
Utom i icke solen med fördel kunna förenas med fars och mors sängkammare och i ett af svenskheten, eller skola vi härdas äfven på gästrummen finns det inga sängar i sofrum- detta område?
Att återvända till solen är ju men.
Är det meningen, att vi skola återgå annars tidens lösen.
Saisonens Å.
B. Gustaf Holmbloms Kappafår.
nyheter i elegantaste / billiga prislägen, utmärkta modeller.
— urval.
38 Vesterlånggatai) 38.
— Men för att återgå till eldstäderna, så är det med glädje man hälsar de nya modellerna äfven för kakelugnar, och man vågar till och med börja, hysa ett svagt hopp om, att de granna, guldsirade, spegelprydda majolika- kakelugnarnes tid så småningom skall vara förbi — och att de i fallet måtte taga med sig de dekorerade taken!
Detta en anmärk- ning i största allmänhet, ty mot taken i Bergsmansstugan finnes ingen anmärkning att göra, de äro hvita och släta och sitta lagom högt öfver våra hufvuden, för att vi ej skola känna oss alltför bortkomna i rum- men.
Däremot vore det önskvärdt, att någon konstnär ville taga de nya kakelugnsluckorna om hand, innan de släppas ut i marknaden.
Likaså hade det varit intressant få se elektrisk armatur af svensk modell i detta moderna svenska hem.
T y det är väl icke meningen, att vi skola gå tillbaka till stearin- eller kanske talgljusen?
En afdelning, för hvilken arkitektens in- tresse tydligen icke räckt till, är köksafdel- ningen.
Skulle man icke äfven där kunna finna nya former och färger och slippa se samma godtköpsinredning i " själfbyggda " konstnärs- hem på landet som i stadens hyreskaser- ner, hela rangskalan igenom?
Jungfrukam- maren, som annars fått vara med om för- sköningssträfvandena, har det, med de flesta af dess likar i staden gemensamma, felet att vara för liten.
Men i det hela taget närmar sig Bergsmans- stugan långt mer idealet för ett hem än de bostäder, vi äro vana vid här i landet, och den särprägel af svenskhet, som arkitekten åsyftat, har han nog också lyckats förläna densamma — om alltid till förmån för det ändamålsenliga, lämna vi dock därhän.
En- dast för att åstadkomma något nytt eller nationellt har stundom det vackra och det praktiska fått vika.
Men hvarför skulle icke det nya och det svenska också kunna mot- svara en ny tids skönhets- och nyttighets- kraf ?.
Öfverallt ute i världen sträfvar man i denna stund efter att åstadkomma nya bostads- typer, nya rumsinredningar, nytt bohag, men, liksom hela denna moderna rörelse leder sitt ursprung från England, har den också i detta land hittills nått sin högsta fulländning, och endast där kan man finna hem, som fullt tillfredsställa den bildade nutidsmänniskans kraf på skönhet och komfort.
Hemligheten med engelsmännens företräde på detta om- råde ligger nog till stor del däri, att männi- skorna själfva veta, hur ett hem skall vara inrättadt, de veta hvartill hvarje rum skall användas, och de veta, hur en stol eller ett bord skall vara konstruerad, för att motsvara sitt ändamål.
Där gäller det: hvarje sak på sin rätta plats, hvarje sak för sitt rätta bruk.
Det kostar ej mera att tillverka en prak- tisk och vacker sak än en opraktisk och ful, men för att kunna göra det förra och under- låta det senare, måste man kunna skilja på godt och ondt, och i det fallet hafva vi ännu mycket att lära.
Och skulle vi icke kunna fortsätta att lära, dock utan att därför behöfva lämna det nationella ur sikte?
BRITON Från och med den 1 maj äro IDUNS REDAKTIONS- OCH EXPEDITIONSLOKALER flyttade till Drottninggatan 51, I tr. upp, hvilket vi härmed ha velat meddela alla våra prenume- ranter, korrespondenter, besökare och kunder.
STIL!
SKÖNHET!
STYRKA!
Mölnlycke MNULPR 235 — IDUN 1904 BRONSKVINNAN.
BERÄTTELSE F Ö R IDUN A F F R I D A L A N D S O R T.
R Ä T T SOM det var, hade tuppen värpt två karameller, som Nisse tog emot, utan att närmare undersöka fenomenet.
Och aldrig hade Nisse och Fia varit bättre vänner än nu.
När Fia började bädda hans säng och ställa i ordning till natten, smög Nisse ur barnkammaren och genom korridoren in i salongen, som upplystes endast af en gat- lykta vid trottoarhörnet utanför.
Lyktskenet föll på bronskvinnans lugna, mörka ansikte.
Nisse gick fram till henne, knäppte hän- derna om hennes midja och hviskade glad och ifrig: " Nu kan jag redan läsa litet.
Inte riktiga ord, förstås, utan bara små bitar, som det sen skall bli riktiga ord af.
På allra sista sidan står en tupp, som kan värpa.
Det är riktigt sant.
Han har redan värpt två kara- meller åt mig.
När jag blir stor, skall jag ta reda på hur det går till.
" Men nu skall jag äta kväll och gå och lägga mig.
Och så skall jag be till Gud den där roliga bönen om dig och mig.
Den tycker jag om, och den tycker bestämdt Gud också om.
" Jag vet inte riktigt, hvem Gud är.
Och moder Gabriella och Fia känner honom visst inte riktigt, de heller.
De säger, att han har gjort hela jorden och allting och solen och himlen, och alltsammans.
Han sitter i himlen, säger de, och tittar på oss här nere och håller reda på, hvad alla människor ha för sig.
Allting ser han, fast det är tak på husen och rullgardiner för fönstren.
Det är underligt.
Det kan ingen förstå, fast det skulle vara förfärligt roligt att begripa det.
Det är bara så, säger Fia.
Jag skulle gärna vilja fråga honom om allting.
Men han är som du.
Han talar inte / ' Nu ljöd ånyo Fias skallande röst.
" Hvar är Nisse?
Sitter han här i mörkret igen?
Kom nu och ät kväll och lägg sig!
I morgon skall jag tala om för doktorn och doktorinnan, hur duktig och snäll Nisse varit i dag. "
Nisse slog armarna om halsen på den snälla Fia och kysste henne för första gån- gen.
Hon blef både bestört och rörd.
Ly- digt följde han hennes uppmaning att lägga sig, utan att som vanligt be att få vara uppe litet till.
Det sista han tänkte på, innan han som- nade, var den grundsanningen, att b a säger ba.
6.
Först vid ett-tiden följande dag träffade Nisse modern.
Han satt i barnkammaren tillsammans med Fia och stafvade med full ifver, då modern, klädd för att gå ut, kom insusande i rummet som en vind.
" Nej, hvad ha ni för er?
Har du redan börjat läsa, Nissegosse? "
utropade hon skrat- tande.
Nisse flög upp från stolen och slog ar- marna om halsen på henne, medan hon lu- tade sig ner till honom, och Fia berömde Nisse för hans ifver och läraktighet.
" Det är så roligt, Gabriella ", sade Nisse och borrade näsan in i den mjuka, svagt parfymerade skinnkragen på moderns prome- nadpäls.
I detta ögonblick fanns icke ett moln på Nisses himmel.
Den var lika klar som den strålande blå novemberhimlen utanför.
Modern lyfte upp hans ansikte mot sitt, och i samma ögonblick såg Nisse, att hon var blek och hade mörka skuggor kring ögonen.
II: E E E E E: E; E I E E E — Kungl.
Hofleverantör.
— 5 Malmtorgsgatan, S T O C K H O L M.
Ur sjukvårdsafdelningen: Oljeduk, 88 OM.
BRED, TUNN PR RA.
Oljeduk, 65 „,, TJOCK,, Oljeduk, 70 „ „ TJOCK „ Oljeduk, 75 „ „ TJOCK „ Oljeduk, 85 „ „ TJOCK „ Oljeduk, 118 „,, GLATT PÅ ENA SIDAN „ Oljeduk, 118 „ „ GLATT PÅ BÅDA SIDORNA „ Battist, HOSETTIG,, Battist, BILLROT „ Vaxtaft,,, Guttaperchataft _,, Gummiduk, 95 CM.
BR.
DNBB.
GUMMERAD „ Priskurant franko på begäran.
= E \ KR.
2: 25 E „ 1: 75 É „ 1: 90 E „ 2: —: „ 2: 25 E „ 2: 50 E „ 3: 50 E,, 2: — É „ 1: 75 I „ 1: 75 I „ —: 90 § „ 3: 50 E E " Är det så roligt? "
log hon ömt mot honom.
" Hvarför är du så blek? "
frågade Nisse orolig.
" Är jag blek?
Det är väl, för att jag dansade för mycket därute på Stjärnlunda.
Tycker du inte om mig, när jag inte är röd- blommig? "
" Jo, du är söt i alla fall. "
Åter borrade han näsan in i det doftande pälsverket.
" Moder Gabriella, Briella, Ella ", kuttrade han lycksalig.
Men i nästa ögonblick hade modern utan ett ord vidare glidit ut ur rummet.
Vid middagsbordet hade hon åter frisk färg på kinderna.
Men hon föreföll orolig och frånvarande, hennes händer rörde sig osäkert och nervöst.
Och doktorn tycktes icke vara vid sitt vanliga, jämna humör.
Nisse, som var ytterst känslig för andliga temperaturväxlingar, märkte det genast.
" Det är skönt, att den där parisaren ger sig af snart ", sade doktorn.
" Jag för min del har fått alldeles nog af honom.
När var det, han kom hit till trakten? "
" I början af oktober ", svarade fru Gabriella med en hastig sidoblick på doktorns ansikte.
Hennes eget skuggades af en stor, mörkröd lampros, som annars aldrig brukade ha sin plats på salslampans kupa.
Nisse satt midt- emot fadern.
Vid moderns ord vände han hastigt hufvudet mot henne och lyssnade spändt.
Det var något främmande i hennes ton, något trött och liknöj dt, som icke lät fullt naturligt.
" Då kan det verkligen vara tid för honom att ge sig af ", fortfor doktorn retligt.
" Hvad har du emot honom? "
" Jag kan inte med honom.
I snart två månader har han serverats på middagar och supéer, som om han vore något nytt slags läckerhet.
Det finns inte en enda herrgård i trakten och knappt en enda familj i staden, som inte gjort sig löjlig med att snobbamed honom. "
" Du tål inte vid att arbeta så mycket, som du gör, och så ändå vara så mycket med i sällskapslifvet, som du varit, i synnerhet de här två sista veckorna. "
Fru Gabriella här- made skämtsamt doktorns egen läkareton.
" Du öfverdrifver af pur öfveransträngning. "
" Det må vara.
Men en sådan där konstig rätt äcklar en i längden.
Hvad är det för märkvärdigt med honom egentligen? "
" Han är ju en berömd konstnär, en mästare på sitt område. "
„Ja, jag har ju hört det.
Jag har inte sett några taflor af honom, och detsamma k a i det vara.
Jag skulle väl ändå inte begripa mig på det fina i dem.
Jag har aldrig snob- bat med " konstintresse " och sådant där, och det sätter jag en ära i, eftersom jag inte är förståmigpåare i den vägen.
Det skall bli roligt att se, om den här konstfebern, som nu rasar här som en epidemi, kommer att Rikstelefon 76 14.
Allm.
Telef.
76 14.
Ritningar och kostnadsberäkningar upprättas beredvilligt på begäran Egna Arkitekter och Dekoratörer.
Filialer: Göteborg, Malmö, M ö b e l f a b r i k s Utställning, SÅVÄL ELEGANTA SOM ENKLA; ALLT I SOLIDT OCH FÖRSTKLASSIGT UTLÄRANDE.
S ä n g a r, S ä n g k l ä d e r, M a t t o r OCH G a r d i n e r.
E E 18 Birger jarlsgatan i s.
IDUN 1904 — 236 — att utmärka dig fram- för de andra damerna här.
Det har jag nog sett, fast jag helst suttit bland sansade vira- spelare.
Gläd dig, Ga- briella!
Du har funnit nåd inför hans kän- nareblick.
Jag hade nog inte så dålig smak, jag heller. "
Fru Gabriella rod- nade djupt vid de skämtsamma orden.
Nisse såg från den ena till den andra och kände sig illa till mods.
Han satt och sköt bla- det på sin knif in un- der saltkaret och ut igen.
Plötsligt vickade han till med knifven, så att saltkaret välte och saltet rann ut på duken.
Han kastade en förskräckt blick på fadern, men denne ha- de ingenting märkt.
I hålla i sig, när han väl är härifrån igen.
Vet du, när han re- ser?
" I öfvermorgon, " svarade fru Gabri- ella.
" Jag träffade honom på promena- den i dag.
Tillställ- ningen i går var Ro- senhjälms afskeds- bjudning för honom.
Jag kan inte begripa, hvarför du retar upp dig så på honom. "
" Det kväljer mig att se, hur det vif- tas svans för det där underdjuret öfverallt, och hvart jag tar vägen, höra folk prata smörja om konst. "
" Han är ju kusin till baron Rosenhjälm och gäst på Stjärn- lunda.
Och förmö- gen lär han också • » k«.
- - ' i!
nästa ögonblick såg han, att modern bet sig i läppen, som om hon velat hejda ett utrop.
" Låt oss tala om någonting annat! "
skrattade hon till. "
Efter middagen tän- Fru Gabriella hade ker j ag resa in till Kö- sagt de sista orden med penhamn.
Jag måste sådan ifver, att hon ha mer silke till mors med ens hejdade sig.
duk.
Det går inte " Den där anspråks- an att låta den ligga lösheten, ja, den är allt längre.
Då blir.
den en smula anspråksfull, inte färdig till jul.
vet du.
Han är så Och så tänker jag säker på sig själf, att göra åtskilliga andra han inte gitter ansträn- uppköp på samma ga sig.
Det är ett slags gång.
Jag tar in på effektsökeri, det också.
d ' Angleterre, som Tillgjordhet alltihop. "
vanligt. "
Aldrig hade Nisse Doktorn betrakta- F R A N U T S T Ä L L N I N G E N I S:T LOUIS.
1.
DEN SVENSKA KOMMISSIONEN F R A M F Ö R U N D E R V I S N I N G S P A L A T S E T.
hört fadern tala med de henne ett ögon- F R Å N V Ä N S T E R TILL H Ö G E R: A R T I S T E N S C H U L T Z B E R G, I N G.
W E L I N, D I R L A G E R S T E D T, F R Ö K E N W I D E G R E N, den tonen.
Och fru blick forskande.
2.
SVENSKA H E R R E G Å R D E N U N D E R U P P F Ö R A N D E.
3.
H R C LIDMAN, I N G.
N. HANSELL.
3 ELEKTRICITETS- Gabriella gaf sig till att " Men du ser inte P A L A T S E T O C H MASKINHALLEN SAMT 4.
HALLEN F Ö R K O M M U N I K A T I O N S V Ä S E N D E T I 1LLUMINATIONSSKRUD.
ordna något på bordet, riktigt frisk ut. "
F O T O.
F Ö R IDUN AF G.
L I N D M A N.
ville tiga, men kunde " Det är bara det icke.- myckna festandetoch " Han har väl inte gjort dig personligen artig värd mot honom som gäst.
Han har nattvaket, som kommer efter.
Jag känner någonting emot. "
för öfrigt varit mig dyrbar nog, " fortfor han mig för resten alldeles kry. "
Så fort hon sagt orden, ångrade hon sig.
lugnare.
" De här månaderna har du skaffat " Gör som du vill då.
Jag har väl inte Hade det inte varit bättre att låta ämnet falla?
dig inte mindre än sex nya klädningar för gjort dig ledsen, så som jag gått på om den " Hela karlen, så korrekt han än är, är alla de här estetiska festligheternas skull.
— där målaren?
Jag vet inte, hvad det tog åt mig osympatisk ", for doktorn ut.
" Jag är Om han stannat längre, " kom det till sist i mig.
Du är väl inte ledsen på mig, Gabriella? "
glad, att åtminstone inte vi gjort oss löjliga en ton, som skulle föreställa skämtsam, " hade Doktorns röst var ångerfull och öm.
till hans ära.
Jag skulle ha svårt att spela jag blifvit ruinerad.
Han har varit nog nådig (Forts.) vara och van att vara med i stora världen.
Allt det där gör väl, hvad det kan.
För resten är han ju så anspråkslös i sitt sätt, att han åtminstone inte kan kallas snobb. "
237 — DE SENASTE TIV ÖFVER SPÄRRA KRIGSHÄNDELSERNA.
1.
KIULIENCHENG VID JALUFLODEN, A R M É E R N A S S T Ä L L N I N G V I D Ö F V E R G A N G E N AF INLOPPET TILL PORT ARTHUR.
5.
GENERAL JAPANSKA JALIT.
KUROKI, ARMÉN.
7.
3.
PLATSEN FÖR FACKELTÅG I SEGRAREN JAPANERNAS VID IDUN JAPANERNAS TOKIO TILL KIULIENCHENG.
FRAMRYCKNING I STORA FIRANDE 6.
SEGER AF D E ÖFVER R Y S S A R N E.
JAPANSKA SEGRAR NE.
BARON KADEMA, HÖGSTE MANDSCHURIET.
2.
1904 FÅGELPERSPEK- 4.
JAPANERNA BEFÄLHAFVARE ÖFVER
IDUN 1904 — 238 — AUTOMOBILKATASTROFEN UTANFÖR PARIS.
KORTBREF FRÅN V Å R PA- RISKORRESPONDENT.
o A TER H A R automobilen, den nutida civilisa- tionens juggernautvagn, kraft en hekatomb.
Söndagen den 1 maj blef ett dylikt åkdon med sina sex passagerare vid en järnvägs- öfvergång i närbeten af Roissy en Brie en mil från Paris (linien Paris — Belfort) öfverkördt af ett snälltåg, hvarvid samtlige å automobilen åkande dödades på stället.
Denna händelse har till och med bland de, beträffande automobilkatastrofer tämligen bla- serade parisarne väckt ett lika allmänt som djupt deltagande.
Äfven vår koloni har smärt- samt berörts häraf, i det att bland de för- olyckade befunno sig tvänne svenskar, far och son.
L MAURUS JOKAI.
Den senares, en rar pys på 4 år, lefnads- saga lämnar intet stoff för en biograf.
Fadern, Gustaf Ekman, en son till grund- läggaren af den Ekmanska snickerifabriken, var vid sin bortgång ett par och fyratio år, Herr Ekman har under 15 år som affärsman lefvat i Barcelona och Paris och var nu kontors- chef för den stora engelska trävarufirman Neames pariskontor.
I Spanien hade han under en följd af år varit i L.
O. Smiths tjänst, Gift sedan 6 år med Isabel Carré, hade han med henne, utom sonen Pierre, en tvåårig dotter.
Deras äktenskap var ett af de lyckligaste, deras hem ett det mest idylliska.
Den nu så hårdt pröfvade makan och mo- dern förlorade vid samma olyckshändelse äfven en syster.
D e omkomne hafva i dag begrafts, och vid jordfästningen ute i Perreux hade den svensk- norska kolonien talrikt mött.
Som ett bevis på de stora sympatier herr E. åtnjöt bland landsmännen kan j a g omnämna, att en å svensk-norska sällskapet till om lördag utsatt festlighet ajournerats.
Paris 5 maj 1904.
R.
B.
s. FRANZ V O N LENBACH, TRE KONSTNÄRER.
S LAG I SLAG ha helt nyligen tre europeiska diktare med världsrykte skattat åt förgängelsen, nämligen romanförfattaren och politikern Maurus Jökai, kompo- nisten Anton Dvorak och nu senast målaren Franz von Lenback.
Den förstnämnde var till börden ung- rare, den andre i ordningen böhmare och den sist- nämnde bayrare.
Maurus Jokai, om hvars för något år sedan in- gångna äktenskap med en helt ung skådespelerska världen talade med en viss öfverraskning, var vid sin bortgång 79 år gammal.
Hans berömmelse och hans produktivitet täflade med hvarandra och redan vid 50 års ålder hade hans penna åstadkommit ej mindre än 100 band.
Han har diktat såväl i bunden som i dramatisk form, men det är egentligen som berättare på prosa han vunnit sin ofantliga popularitet.
Hans romaner, som utmärka sig genom spännande handling, sund humor och ett kär- leksfullt studium af naturen, ha öfversatts till de flesta europeiska språk, och flera af dem finnas äfven öfver- flyttade till svenska.
I Ungerns politiska lif deltog han både som publi- cist och som riksdagsman, och i hans fosterland, som han så ofta skildrat och besjungit, begråtes han som en af sin nations främste diktare.
Franz von Lenbach står som en jättegestalt i Europas konsthistoria.
Han började sin bana som murare, men hans ovanliga anlag som porträttör förde honom snart in på konstnärskallet.
I Miinchen, dit han begaf sig, arbetade han i förstone hos en bild- snidare, hvarefter han öfvergick till målning och stu- derade först vid konstakademien och sedan på Piloty ' s atelier.
Studieresor i Italien, där särskildt venezianarne fyllde honom med beundran, och sedan bekantskapen med Rembrandts djupa, innerliga konst visade honom den väg han skulle gå.
Han började nu måla porträtt, som öfverraskade genom sin träffsäkerhet, och när han, efter att under några år ha vistats i Weimar som lärare vid den därstädes öppnade konstskolan, åter- vände till Miinchen, var han den berömde Lenbach, som öfverhopades af beställningar.
Hans porträttkonst var främst ett återgifvande af modellens andliga fysionomi, han var en psykolog i färger och som sådan en af de skarpaste i modern tid.
Till hans mästerverk räknas bilden af Moltke, som finnes i Berlins nationalgalleri.
Han har i decennier lefvat i Miinchen och hans villa i närheten af propyläerna är en af den ba3 ' erska konststadens större sevärdheter.
Inom tonkonstens värld har Anton Dvorak eröfrat sig ett i bästa mening populärt namn.
Mest kända äro hans " Slaviska danser " samt balladen " Spökbru- den ".
D. hör till de nationella tonsättarne och är jämte Smetana den förnämste representanten för böh- misk folkton.
Han har skrifvit flere intressanta symfonier och ouverturer samt ett par tsjeckiska operor.
ANTON DVORAK.
Öfvergången af Jalufloden — en bragd, som helt visst i världshistorien skall ristas som ett lysande bevis på den mongoliska rasens dödsförakt och tapper- het — är sedan veckor ett fullbordadt faktum, och slag i slag med underrättelsen om denna framryckning mäla telegrammen, att Kiu-lien-cheng fallit i japa- nernas händer, hvarvid å ryssarnes sida stupat flere högre officerare, ett par tusen man, hvartill kommer att flere hundra ' ryssar tagits till fånga.
Men äfven japanernas manspillan har i denna fruktansvärda strid varit betydlig.
Till sjös ha japanerna ej heller varit overksamma, i det de lyckats spärra Port Arthurs hamn genom sänk- ning af flere fartyg i hamninloppet och tillika afskurit stadens förbindelse med det omkringliggande landet.
Ett antal i dagsnumret meddelade krigsbilder ge våra läsare inblick i dessa den blodiga stridskrönikans senaste händelser.
E N NY KYRKA i hufvudstaden är det nya Stephans- kapellet i Vanadislunden.
Kapellet invigdes Kristi- himmelsfärdsdag, hvarför vi i dag meddela en bild af detsamma.
Beläget som det är på höjden vid Döbelns- gatans afslutning emot Vanadislunden uti Johannes för- samling utgör kapellet är en prydnad för trakten.
Ritningarna äro utförda af arkitekten Carl Möller, byggmästare för arbetet har varit Albert Anderson.
A UTOMOBILKLUBBEN i Stockholm, hvars ordförande är grefve Clarence von Rosen, företog här om dagen en åktur en corps.
Ett tjugutal automobiler samlades utanför Grand Hotel, hvarefter hela raden vagnar, med både manliga och kvinnliga passagerare väl instufvade, tog vägen genom Östermalm och ut på Ladugårdsgär- det, där en snabb kretsåkning ådagalade, att automo- bilerna, förståndigt förda, äro ett det bästa fortskaff- ningsmedel man kan önska sig och hvilkas mera all- männa användande i vårt land därför ej borde låta vänta på sig synnerligen länge.
En bild från starten utanför Grand Hotel meddelas å nästa sida.
UR DAGSKRÖNIKAN.
E L HR, GUSTAF OCH D O T T E R,; EKMAN J M E D SONEN AF HVILKA PIERRE, DE T V Å FÖRSTNÄMNDA OMKOMMO V I D A D T O M O B I L O L Y C K A N.
ALBIN, MAKA PARIS, FOTO.
TT FÖRTJUSANDE KONSTVERK af en svensk artist är den grupp, benämnd, " Poésie et musique, " som fru Agnes Kjellberg-Frumerie utställer på detta års Paris-salon och af hvilken vi äro i tillfälle meddela en afbildning i detta nummer.
En af Le Figaros konst- kritici, Arséne Alexandre, har ägnat fru Kjellberg-Frume- ries konst det amplaste erkännande och säger, att hon är en af de mest originella talanger för närvarande.
K RIGETS konflikter i den yttersta östern börja nu allt mer tillspetsas och fortfarande synas japaner- nas oförfärade horder mäktiga att nedbryta ryssarnes motstånd.
POESIEN O C H MUSIKEN.
STATYGRUPP KJELLBERG - FRUMERIE.
A F AGNES
TJDTJN " 1904 — 239 — Hon var ej i sin ål- ders friskaste blomma, mamsell ' Brittine.
Man kunde se det på hakans tilltagande fetma, på den grofva, litet rödfnasiga hyn och på den massa små fina rynkor, som placerat sig kring ögonen och mun- vinklarna.
Men det mörka, glänsande håret, som var omsorgsfullt benadt uppe på hjässan och nedkam- madt åt båda sidor, så att det likt en ram omslöt panna och tinningar, tills det vid öronen plötsligt slutade med en stor bubbla, hade ej en enda grå strim- ma, och de bruna ögonen voro lika klara och lifliga som en ung tärnas.
Det var lugnt och tyst i hela det stora huset.
Grefven och grefvinnan hade rest på spektaklet, de små lågo väl omstop- pade i sina mjuka bäddar och sofvo oskuldens ljufva STOCKHOLMS NYASTE K Y R K A.
STEFANSKAPELLET I V A N A D I S L U N D E N.
sömn, gamla hennes nåd A. BLOMBERG F O T O.
hade dragit sig undan till det innersta af andra vå- YTTARFESTEN I GÖTEBORG, anordnad af Göte- ningens långa filé af rum, satt och lade patience och läste borgs hemridtsklubb hade vunnit ofantlig tillslut- då och då ett stycke ur " Bruden från Lammermoor ", och ning, i det ryttare från snart sagdt alla de beridna rege- pigorna had?
begärt och erhållit tillåtelse att gå ner till mentena infunnit sig.
Ett af de intressantaste momen- Humlegården för att titta på ett lindansarsällskap, som ten i täflingarna var prishoppningen för damer, hvarvid där förevisade sina konster.
Bara mamsell Brittine första priset togs af fröken S. Aaron på Carol, andra priset af fröken D. Berggren på Sylvia och tredje priset af fröken G. Magnus på Lady G.
Vi meddela i dagsnumret en grupp- bild af de täilande damerna, hvilka, räknade från vänster till höger, äro fröknarna Nordenfelt, Berggren, Bratt, Aron, Magnus och Nordenfelt.
R - - Tänk, att hon ägde så mycket!
Men så hade det också tagit sina runda femton år till att skrapa ihop det.
Alltsedan hon fyllt sina tjugofem, hade hon bara tänkt på att samla och spara och lägga undan hvar enda slant hon möjligtvis kunnat undvara.
Och då var det väl ej underligt, om kon kände sig själaglad öfver att se, att det blifvit en så stor summa af alla de små slantarna.
— — Alltsedan hon fyllt sina tjugofem — eller allt- sedan Per Olof Larsson, bokhållaren därnere på grefvens arfvegård, talat med henne om, hur de skulle kunna sätta bo tillsammans.
Larsson var en blyg och stillsam man, saktfärdig i sitt görande och låtande, rädd och försiktig.
Tankarna måste ta sin rundliga tid i hans hufvud, innan han kom på det klara med, hur han menade.
Men hade han en gång fått afgjordt för sig, hvad han ville och borde, då kunde ingen makt på jorden förmå honom att svika, hvad han ansåg rätt.
Plikttrogen var han, och ärlig och trofast som guld, det visste mamsell Brittine och därför satte hon så orimligt stort värde på Larsson.
Femhundrasextiofyra!
— Det borde kunna räcka bra till.
— — De senaste åren hade Per Olof Larsson varit sin egen herre.
Han hade nämligen tagit en liten gård på arrende.
Först gick det inte alls ihop för honom, men för hvart år blef det allt bättre och bättre.
I sitt sista bref hade han låtit glad och förhoppningsfull och till och med börjat tala om bröllop.
Bara ban blefve skuldfri, så skulle de smälla till, men förr tordes han inte.
Sexhundra daler var det han hade kvar att betala.
Ville allt sig väl, kunde han nog få ihop dem och en liten summa till bosättning dessutom på en fem, sex år.
Femhundrasextiofyra daler lågo där framför henne på bordet.
Och tjugo hade hon innestående på sin lön.
— Mamsell Brittine räknade på fingrarne för att få se, hur stor summan skulle bli.
— 584.
— Åh!
men det var ju så godt som hela gälden!
C R Å N VÅRA landsmän i Egypten ha * vi mottagit en vacker gruppfoto- grafi, tagen under en utflykt till Ässuan och hvilken vi här återgifva som bevis på det kordiala samlif, som präglar svenskarnes umgänge med hvarandra där nere i pyramidernas soliga land.
De olika deltagarne i utflykten äro räk- nade från vänster till höger — damerna: fru Carlson, fröken von Gegerfeld, fru- arna GlCickstadt, Vett och Gegerfeld; herrarne: H. von Gegerfeld från Göte- borg, d:r Schacht, läkare i Assuan, grefve Douglas, H.
Vett, H. von Stjernsvärd och generalkonsul Östberg.
AUTOMOBILKLUBBENS MAMSELL BRITTINE.
SKISS F Ö R IDUN A F U L L A L I N D E R.
" — 347 — 3 4 8 - 3 4 9 " Mamsell Brittine satt och räknade med en halfhög, torrt konstaterande röst, men ögonen lyste af intresse, och för hvar gång hon hann till ett jämnt tiotal och lade upp en liten stapel af tunga, silfverblänkande specieriksdalrar på bordet framför sig, kom det ett förnöjdt leende uttryck i det hederliga, allvarliga ansiktet.
FRÅN RYTTARFESTEN DELTAGANDE I GÖTEBORG.
DAMERNA.
G R U P P AF DE O L G A RINMAN FOTO.
UTFLYKT.
SAMLING UTANFÖR GRAND HOTEL Hon slog ihop händerna och bör- jade skratta.
Här blefve visst bröllop förr än någon människa anat.
Hon måste strax låta Larsson veta af detta Långsamt och varligt började hon stoppa ner de små penninghögarne i den runda, brunaktiga läderpåsen igen; hon tog dem så försiktigt, som om de varit af glas och kunnat bli kant- stötta eljes.
— — Då måste hon med det första underrätta grefvinnan, så att hennes matmor kunde få tid att skaffa sig en annan hushållerska.
.
— — — En annan skulle gå här och styra, där hon gått ' nu i nitton år.
Så underligt det var att tänka!
— Det blefve allt tomt efter herrskapet och de små kära barnen.
Åh, fasligt tomt!
höll sig hemma, — någon måste ju stanna hemma och Men hon kunde ju själf få — — — se efter huset — mamsell Brittine och Sofie-Charlotte Mamsell Brittine tänkte inte ut tanken, men rodnade Crona, hvilken var anställd som sällskap och hjälp till i alla fall häftigt och började skaka och rassla med gamla hennes nåd.
slantarna.
Mamsell Brittine hade i god tid gjort i ordning — — Arbetsamt finge hon det nog, inte på långt kvällsvardsbrickan åt den gamla frun, med ölost, ny- rostade hveteskorpor och uppstekt fläskkorf, och den unga, behändiga Sofie-Char- lotte hade burit upp den, ty hennes nåd ville aldrig ha direkt uppassning af någon annan.
Sedan hade mamsellen gått in i sitt eget lilla rum innanför köket och reglat till dörren om sig för att få vara alldeles i fred.
Och här satt hon nu med ett helt fång af klingande spe- cieriksdalrar i knäet och räknade af alla krafter.
När allesammans blifvit upplagda på bordet, ord- nade hon de små tioslant- högarne i raka linier och räknade om dem ännu en gång.
" Femhundra och sextio- fyra!
— Jo, j o, det var inte så litet! "
— Fem- hundra — så ungefär visste hon att hon skulle ha, men att det var så mycket som sextiofyra därutöfver, det var en angenäm öfverrask- ning.
EN SVENSK PICNIC I A S S U A N.
IDUN 1904 — 240 — 1 Förnämsta tvättmedel (: äro och förblifva dock vid finare tvätt E I HYLINS I 1 Ekonomi-Tvål j i och vid gröfre tvätt (byk) E I HYLINS - I i Prima Tvätt-Tvål {när så mycket godt och rejält af både mat och annat material att handskas med och inte så många pigor att styra med och befalla öfver.
Nog finge hon be- reda sig på bekymmer.
Hon knöt fundersamt ihop skinnbanden om den välfyllda penningpåsen, gick sedan och ställde ned den i botten på en af sina byrålådor och bredde väl öfver med förkläden och sådant, så att ingen skulle kunna ana, hvilken dyrbarhet som gömdes därinunder.
Så drog hon en djup suck af välbehag, blandadt med litet grand saknad och oro, och började släta ut sitt för- kläde, som blifvit tillskrynkladt under specieriksdalrarnes tyngd.
— Nu skulle hon gå för att söka upp Sofie-Charlotte Crona och be henne hjälpa sig med att skrifva ett bref till Larsson.
Sofie-Charlotte kunde skrifva riktigt bra, det hade hon sett, och det var ju alltid bekvämare att anlita henne — och billigare — än att gå ner till fru Ring- ström på hörnet, som hon eljes brukade.
Hvad Larsson skulle bli glad, den snälla människan ' Hon kunde se för sig hans goda leende och de små vänliga, blå ögonen och höra hans godmodiga: " Ja, se den Brittine, hon är en gång för alla en krona bland kvinnfolk, minns hvad jag säger! "
— på bred väst- götska.
— — Det var ju inte mer än rätt, att de hjälptes åt, inte skulle han ensam knoga och spara, och så tyckte hon, att när hon lämnade alla sina besparingar, så hade hon likasom förskaffat sig rätt att säga ifrån, hur hon ville ha det med ett och annat.
Medan hon steg uppför trappan till andra våningen, gick hon och tänkte på, att det var nog så godt att på samma gång skrifva till mor Brita, kuskhustrun på Munkebo, och beställa några väfvar af henne.
En väf med drällsduktyg fick hon lof att ha och så handdukar, gröfre och finare, och lakan.
— — — Hon höll på att slå näsan i den stängda dörren in- till Sofie-Charlottes rum, så helt inne i sina tankar var hon, lyckades hejda sig i sista stunden och knackade på, men fick intet svar.
Genom nyckelhålet in till hennes nåds rum förnam hon, att allt var tyst och släckt därinne, bara den lilla lampan, som alltid lyste hela nätterna igenom, brann på nattduksbordet.
Skulle Sofie-Charlotte kunna vara utgången utan att Brittine märkt, när hon gått och utan att hon sagt ett enda ord?
Mamsell Brittine blef ganska nedstämd, hon hade så gärna velat säga Larsson den här glada nyheten nu med det samma.
Delad glädje blir ju alltid, dubbel glädje.
Dessutom fjdlde han sina 46 år om tre dagar, det här skulle kommit just som en födelsedagspresent åt honom tills dess.
Hon började gå tillbaka samma väg hon kommit, genom förmaket, blå kabinettet och hvardagsförmaket; långsamt och försiktigt gick hon för att inte stöta emot eller slå omkull någonting i mörkret.
Plötsligt fick hon höra ett kort, skarpt ljud inifrån kabinettet, det lät som en återhållen snyftning.
Hon tvärstannade och lyssnade med återhållen andedräkt.
En lång stund var det alldeles tyst, men så med ens kom ånyo en kort, högljudd snyftning, nästan som ett skrik.
Mamsell Brittine vände sig om och gick sakta till- baka in i kabinettet, fram till lilla chaiselonguen i hörnet, det var därifrån ljudet kommit.
Hon trefvade varsamt med händerna framför sig och fick fatt i en mjuk kropp och ett lockigt hufvud, som låg nerborradt bland soffkuddarna.
" Nej — men — — Solie-Charlotte! "
hviskade hon helt bestört.
Intet svar, bara ett utbrott af länge återhållna, men nu med ens lössläppta snyftningar.
" Men Sofie-Charlotte då!
— Hvad i Guds namn går det åt henne?
' * Mamsell Brittine satte sig ned på kanten a: chaise- longuen.
Hon försökte lyfta upp det motsträfviga huf- vudet, men när det inte lyckades, började hon mildt och varligt stryka med handen öfver håret och den heta, fuktiga pannan.
Hon satt och jollrade och smekte som med ett litet barn.
" Kära, kära, hvad är det nu då?
— Gråt ut, gråt ut bara!
Bry sig inte om att hålla igen, då blir det bara värre.
Sedan få vi talas vid om det.
— - Ja, gråt hon riktigt, det är ingen som hör.
Vill hon ha litet vatten?
Och några hjärtstyrkande droppar kanske inte skulle skada?
Hjärtat bultar ju som en stångjärnshammare, vet j a g!
— — Lugna sig nu, barn lilla, jag kommer strax igen. "
När Brittine kom tillbaka med ett glas vatten och dropparna, hade snyftningarna saktat af, men Sofie- Charlotte grät i alla fall alltjämt, som om hjärtat ville brista.
" Seså, berätta mig nu, då blir det alltid bättre- Har det gått på tok därinne igen? "
Brittine gjorde en rörelse med hufvudet in emot hennes nåds rum.
" Ja, det är det också, " kom det sakta nerifrån kuddarna.
" Allting går på tok för mig nu för tiden. "
" Äh, hvad är det där för prat!
En gör så godt en kan och förstår, mer får ingen begära.
Att det kan gå motigt ibland, det vet en väl litet hvar. "
" Inte för mamsell Brittine, inte!
Hon gör ju aldrig annat än det, som är rätt och bra.
Inte har hon något, som hon behöfver ångra eller sörja öfver! "
Brittine teg en stund, hon ville ju ej förneka fak- tum, och sanningen att säga kunde hon verkligen inte i sitt minne uppleta den dag, då hon gjort något galet eller misslyckadt.
" Det är väl inte något särskildt, något riktigt all- varsamt nu? "
frågade hon till sist, men då hon inte fick något svar, kom det i nästan hjärtängslig ton: " Hennes nåd har väl aldrig sagt opp Sofie-Charlotte heller? "
" Sagt opp!
— Nej, det har jag gjort själf.
Det är alltsedan dess, det gått så motigt hvar enda smul.
Hennes nåd är ond på mig för det. "
" Ja, men kära då, hvarför i alla dagar?
— Så ' nt ska man tänka sig för med.
För den som vill ha ett stadgadt rykte är det inte att springa och byta platser en gång om året! "
Sofie-Charlotte fick en hård glans i ögonen.
" Mamsell Brittine kan nog inte förstå mig riktigt, " sade hon med låg röst, litet osäker ännu af gråten, " hon som här haft ett hem och anförvanter och vän- ner och som själf är så förståndig och bra på alla vis och som alla människor därför tycka om och värdera.
Men tänk på mig!
Mig håller ingen af, har aldrig någon hållit af.
Hvad bryr jag mig om ett stadgadt rykte!
Om jag hela dagarna sitter inne hos hennes nåd och läser och pratar och passar upp på henne efter bästa förmåga och gör mig så älskvärd jag kan, så får jag allra högst ett nådigt godnatt på kvällen.
För öfrigt är jag bara tomma intet för henne likasom för alla andra — nästan alla andra åtminstone.
— — Inte kan jag tänka mig mitt lif framåt på det här sättet.
Då skulle jag frysa till is eller torka bort till en skroflig barkbit. "
— — " Åh, kära då!
Hvad är nu det där för nonsens! "
Mamsell Brittine skakade bekymrad på hufvudet.
" Hon läser för mycket, det är hela sjukan.
Hon får sitta och läsa romaner för hennes nåd från morgon till kväll, inte tar det någonting på gamla hennes nåd, men en ung människa som hon blir förstörd och konsternerad af et.
— • Jag ska tala med grefvinnan, hon förstår det där, hon — — " Sofie-Charlotte hade legat stilla och orörlig och hört på Brittine, nu reste hon sig plötsligt och lade sin hand på hennes arm.
" Åh nej, " sade hon hastigt, " gör inte det; säg inget till grefvinnan.
Det är ju i alla fall gamla hennes nåd som är min matmor.
— — Låt mig gå, mamsell Brit- tine, det är det enda jag kan göra — och vill göra. "
Hon satte sig upprätt bland kuddarna med armarna korslagda öfver bröstet och såg ut framför sig i mörkret med ' värkande, tårdränkta ögon.
" Har mamsell Brittine aldrig hållit af någon ", bör- jade hon långsamt.
" Ja — förlåt mig — — hon före- faller nog så stadig och förståndig och allvarsam, men alltid, alltid har det väl inte varit så?
— När mamsell Brittine var nitton år som jag, ung och varm och lifs- kraftig?
— Har det då inte funnits någon — någon stark och öm och glad och kärleksvarm, som hon hållit af och velat göra allt för?
Hållit af, så att alla andra människor bli till främlingar för en och allt annat än att få vara något för honom blir smått och oväsent- ligt? "
- Brittine hade blifvit blodröd och brännande het om kinderna.
Det var då en lycka, att det var mörkt därinne, så att Sofie-Charlotte ingenting märkte.
Hon satt där och frågade och frågade, men några svar tycktes hon ej vänta sig, det var, som om hon talat för sig själf ut i tomma luften.
" Förstår inte mamsell Brittine, att om den, som man håller af så, har det svårt och tungt och om han i sin sorgsenhet och bedröfvelse säger till en: du är mitt solsken, min tröst och min enda glädje — — då går man till honom, om så hela världen omkring en skulle brista. "
— — Brittine bara teg.
Hon borde naturligtvis inte låtit den andra få sitta och tala så där, det lät ju förfärligt anstötligt, men hon kom sig inte för med något annat än bara tiga och rodna.
— — " Han är ensam likasom jag.
Ett föraktadt, bortstött stackars barn, som, likasom jag, på nåder fått lära sig allt hvad han kan.
Om jag så bjöds att till döddagar sitta här och ha allting fullt upp, lugnt och sorgfritt, så ginge jag i alla fall bra mycket hellre med honom ut i det ovissa till kamp och arbete.
— — " " Men, kära, " vågade Brittine ändtligen en invänd- ning med saktmodig röst.
" Tänk dig då ändå för!
Man vet hvad man har, men man vet inte hvad man får. "
Sofie-Charlotte hade sjunkit ned bland kuddarne igen, låg alldeles stilla och sade ej ett ord.
Brittine repade hastigt mod till sig.
" När man är nitton år, har man tid att vänta, " fortsatte hon allvarligt förmanande, " är det något be- vändt med kärleken, så står han sig nog.
Om båda två hvar på sitt håll med allvar och flit arbeta och spara, så kommer omsider den dag, då det egna hem- met kan redas.
Om tio — femton år — då kan det vara tids nog. "
— " Tio — femton år!
Inte kan jag vänta så länge inte! "
mumlade Sofie-Charlotte trött.
.
" Kan inte!
— Kära barn,, hon talar som hon har förstånd till!
Tro mig, jag känner nog både lifvet och karlarna bättre än hon anar.
Man ska pröfva dem och låta dem se hvad de duga till först.
Pålitlighet eller trohet, ser hon, det är den viktigaste egenskapen hos en karl, finns inte den, så kan han gärna gå där. "
" Jag kan inte vänta, " kom det ännu saktare.
" Kära mamsell Brittine — förstår hon inte, hur det är, — jag kan inte — jag kan inte! "
Brittine drog hastigt undan sina händer, hon sat * där rak och stel ute på yttersta kanten af chaiselonguen, orörlig som en träbild, och kippade efter andan.
— — Hon måtte inte förstått hon måtte rakt inte förstått riktigt!
— Skulle hon verkligen hela långa vintern, sex, sju månader, lefvat här under samma tak som en lättsinnig, sedeslös varelse!
En — en — — Äh, att vår Herre kunde tillåta ett sådant stycke att se så bra ut och vara så hjärtinnerligt snäll och rar för öfrigt!
— — Herre Gud, hvad skulle nu hända?
Någon gräslig olycka blefve det säkert.
— — Mamsell Brittine kände sig som förstenad, hon skulle velat gå sin väg med detsamma, fly denna lätt- färdiga människas närhet, men hon var så uppskakad, att hon tyckte sig ur stånd att röra ett finger.
Sofie-Charlotte hade börjat gråta igen, en stilla, trött gråt.
" Jag borde gå i Strömmen, " hviskade hon.
" Stac- kars Ewald har inga pangar att reda ett hem med än. "
— " Ar det herr Jesper Ewald, urmakaren härnere vid Nygatan?
— Ah, hjärtanes, det hade jag väl aldrig trott om honom! "
Det blef tyst en lång stund.
Brittine satt och såg ut i dunklet framför sig och strök förklädesfållen ide- ligen, ideligen mellan fingrarna.
Hon hade kommit att tänka på sig och Per Olof Larsson och omedvetet jämförde hon deras lugna, korrekta känslor med hvad Sofie-Charlotte sagt — " alla andra människor bli till främlingar för en, allt annat än att få vara något för honom blir smått och oväsentligt. "
— — Den glada Sofie-Charlotte Crona och den vackre, hurtige Ewald — inte voro de två att jämföra med Larsson och henne inte.
De två stackars ensamma, öfvergifna barnen.
Mamsell Brittine glömde sig och förde åter smekande handen öfver det lockiga håret.
" Hur hade han tänkt sig det eljes? "
frågade hon.
" Om det bara hade funnits någon som velat låna honom, skulle han skaffat sig egen affär.
Han är fär- dig och har de bästa vitsord.
Han har hört sig för, att det nere på Södermalm bor en gammal urmakare, Holger Persson, som är villig att öfverlåta sitt lager och firmanamn åt honom när som helst, men han vill ha kontant för det.
Ewald har bedt honom så mycket att vänta, men det hjälper inte, han vill ej ge kredit.
— Och hvar skulle Ewald få låna pengar ifrån, han, som står så ensam. "
" Och — — hur mycket skulle han behöfva, månn ' tro? "
Hon frågade litet tvekande.
Det var, som om de 564 därnere i läderpåsen börjat göra henne förebråelser, men ännu hade hon ej beslutit sig för någonting, hon måste ha tid på sig och besinna.
— — Sofie-Charlotte satte sig häftigt upp och grep henne hårdt om armen.
" Hvarför frågar hon? "
sade hon bittert.
" Inte finns det i alla fall någon, som vill offra något för oss två!
En får sköta sig själf här i världen.
Som man sår, så får man skörda, och om man glömmer allt annat för den man håller af, så — — får man gå i Strömmen efteråt. "
Hon slog händerna för ansiktet och grät högt.
— 241 — " Hur mycket skulle han behöfva? "
frågade mamsell Brittine en smula skarpt med höjd röst.
" Åh, fyrahundra daler vill Holger Persson ha.
Herre Gud hvarifrån skulle Ewald få fyrahundra daler? "
" Han skall få låna femhundra, så räcker det till litet möblemang också.
— Det är rena sanningen.
Han skall få låna femhundra daler af mig.
Jag har så mycket, förstår hon.
När man arbetar och sparar och har ett litet arf till grundplåt, så får en nå ' nting i kassakistan med åren.
Hvad går åt henne, människa?
— — Så lugna sig nu då, hon ska väl vara litet försiktig också. "
Mamsell Brittine satt en lång stund med Sofie- Charlotte Cronas mjuka armar om sin hals och hennes runda, friska kind, våt af tårar, tryckt intill sin sträfva, och fastän hon kände sig så glad som hon inte trott, att hon skulle kunna bli, förrän hon kom i eget hem en gång, så satt hon där i alla fall och grät.
Det var idel sympati förstås.
Men så strök hon plötsligt med afvigsidan af handen tårarna ur ögonen och reste sig upp.
" Inte går det an att sitta så här längre, då hinner vi ju inte med brefvet ", sade hon muntert, men hejdade sig så med ens och blef mörkröd i ansiktet.
Det var som om något skulle satt sig i halsen på henne, hon stod och svalde och svalde.
" Brefvet? "
frågade Sone-Charlotte.
" Hvad för bref? "
" Jag kom hit opp för att be Sofie-Charlotte vara så snäll och hjälpa mig med ett bref, " kom det mycket långsamt.
" Se det är så, " fortsatte hon åter, gladare och i raskare tempo ", det är — det är en gammal bekant som fyller sina 46 år da ' n efter öfvermorgon, — — jag ville ha en liten gratulation till honom, förstår hon, och som en ann ' gunå ' s aldrig fått lära sig några klottertecken, så får en lof att begagna sig af sekre- terare — — " " Visst ska jag hjälpa Brittine!
Så gärna, så både med att skrifva brefvet och kanske sedan att lära henne klottertecknen också. "
Sofie-Charlotte hade rest sig upp, stod och räckte ut handen emot mamsell Brittine.
Tårarna sutto ännu och glittrade i ögonfransarna och då och då trängde sig en liten darrande suck fram öfver läpparna.
" Inte är det svårt, inte!
— — " Så kom det efter en stund med ett litet förläget leende: " Hade Brittine haft en Ewald som jag, så hade hon säkert lärt sig att skrifva för länge se ' n.
Det är bara, när man har " gamla bekanta " som man kan låta sig nöja med en förmedlande sekreterare. "
— Glöm jubileumsfondens ej IDUN T E A T E R OCH MUSIK.
K GL.
TEATERN.
Fröken Geraldine Farrars första gästuppträdande inför hufVudstadspubliken i mån- dags som Margareta i " Faust " blef en verklig fram- gång för den främmande artisten.
Begåfvad med en synnerligen stor och klangfull sopran, förträffligt ut- bildad i alla lägen och af en påfallande varm och fyllig karaktär, i ett och annat erinrande om den oförgätliga Anna Klemmings röst, sjöng hon denna fransyska Gretchen med så mycken germansk bredd, som den sockermängda Gounodska musiken tillåter.
Juvelarian, där eljes det musikaliska effektsökeriet firar små orgier och där tonsättaren ej aktar för rof att låta rösten voltigera både genom tunnband och från trapezer, blef genom fröken Farrars naturligt liffulla föredrag och stämmans klangfägring och ungdomliga elasticitet mer än njutbar, den fick en fläkt af konst- närlighet öfver sig.
Tule-visan sjöngs som under ett skir af ljusa, leende flickdrömmar och i fängelsescenen hade man åter tillfälle beundra röstens klang och vo- lym i hela dess strålande omfång.
Därtill kommo en frisk och intagande apparition och en intelligent fram- ställning af rollens dramatiska sidor, kanske någon gång med en tillsats af primadonna-koketteri.
Den mycket talrika publiken, hvaribland märktes prinsessan Ingeborg, prinsarne Carl och Eugen samt — Cléo, hyllade fröken F. med starka applåder, isyn- nerhet efter tredje och femte akterna.
Hennes åter- stående uppträdanden komma därför helt visst^att om- fattas med än större intresse, när man nu fått klart för sig hvilken betydande operasångerska hon är.
— En ny debutant, hr John Husberg, uppträdde sistlidne söndag å operan som Papageno i " Trollflöjten ".
Rösten är ej stor, men godt skolad och af en angenäm timbre.
Äfven aktionen föreföll ledig, hvadan debuten kan betraktas som tillfredsställande.
Någon slutsats af hvad den unge sångaren i öfrigt är mäktig på det tondramatiska området kan naturligtvis ej dragas af detta enda uppträdande.
— Hr Oscar debuterade här om dagen i Wolframs parti i " Tannhäuser.
" Det var den lofvande sångarens tred- je debutroll, från hvilken han skilde sig synnerligen väl, både vokalt och drama- tiskt.
Hans röst klingade här fastare och föredraget var än glansfullare än i " Vikingablod "; därtill hade aktionen vunnit i behärsk- ning.
Den härliga operan gick för öfrigt bra på alla hän- der, och med hr Oscar de- lade fru Hellström och hr Nyblom i respektive Elisa- beths och Tannhäusers par- tier publikens varma er- känsla för en konstnärlig framställning.
R e d i g e r a d af E L I S A B E T H Ö S T M A N.
Inneh.
af Elisabeth Östmans H u s m o d e r s - kurs i S t o c k h o l m.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR Y E C K A.
N 1 5 - 2 1 M A J 1904- S ö n d a g: Oxsvanssoppa.
Krustader med hummerstufning; champigon- s p ä c k a d oxfilet med brynt potatis; g l a c e - maräng.
Måndag: Köttjärpe med legymcr; c h o k l a d k r ä m m e d grädde- Tisdag: J ordärtskockspnré med rostadt b r ö d; u n g s t e k t t o r s k m e d pressad potatis.
O n s d a g: K o k t brynt l a m b r i n g a m e d ris; n y p o n s o p p a m e d vispad grädde.
Torsdag: Ärter m e d fläsk; fras- p a n n k a k o r m e d sylt; n y p o n s o p p a med grädde o c h skorpor- F r e d a g: Biffstek m e d potatis, blå- b ä r s s o p p a m e d skorpor- L ö r d a g: Ärtpuré m e d stekt b r ö d; fläskkorf m e d p o t a t i s m o s.
Krustadermed hummerstufning (f. 6 pers.) 75 gr. h v e t e m j ö l, 1 n y p a salt.
1 tsk.
s o c k e r, 2 del.
tunn grädde, 20 gr. smör, skiradt.
T i l l k o k n i n g: % kg.
flottyr.
H u m m e r s t u f n i n g: 1 kula kräft- smör å 25 öre, 1 msk.
s m ö r (20 gr.) 3 msk.
m j ö l, 6 del.
tunn grädde eller mjölk, 1 b u r k h u m m e r, (/ lit.)
salt, hvitpeppar, socker.
B e r e d n i n g: Mjölet siktas i en bål o c h blandas m e d saltet o c h sockret, l 4 V ASATEATERN arbetar nu med febril brådska för att under den korta tid, som återstår af dess glada verksamhet, hinna ge en repetitionskurs af det bästa i sin operettrepertoar från flydda år.
På denna snabbrevy från den muntra tondiktens nejder ha sedan några aftnar tillbaka " Tiggarstudentens " typer skyndat förbi och hos publiken framkallat mycken glädje öfver återseendet.
Där kom den burschikose öfverste Ollen- dorff, framställd med hr Ringvalls massiva komik, den högförnäma och utfattiga grefvinnan Nowalska med sina båda täcka döttrar Laura och Bronislawa, humo- ristiskt återgifna af fru Grönberg-Rove, fröknarna Keyser och Hamberg, ' samt de bägge hurtiga studen- terna, för hvilkas öden vi lifligt intresserat oss och hvilkas melodiösa visor vi kunnat utantill allt sedan de första gången sjungande mötte oss inom gamla " ladans " väggar.
Nu var det hrr Schiieker och Ullman, som med käckhet och friska röstresurser återupplifvade de glada vagabonderna.
Det rent musikaliska elementet verkade helt natur- ligt uppiggande på operettens habituéer och talrika gynnare, ty Carl Millöcker är utan gensägelse en af de bästa operettkomponister österrikarne tills dato haft, och särskildt i " Tiggarstudenten " flödar hans melodiska ådra ymnig och klar.
F OLKTEATERN sjunger nu finalen i sin långa till- varos lustspel och den sista strofen heter " Nya Hamlet eller slutrefrängen ", men innehåller föga af afskedets vemod, ity att den anonyme författaren helt klokt tänkt att " ej med klagan skall ditt minne firas ".
Roliga kupletter med anspelningar på figurer och hän- delser ur teaterns brokiga historia utgöra " slutrefrängen ", hvarefter hela personalen troppar af med sin lösegen- dom ut på Östermalmstorg, där Hedvig Eleonoras mäk- tiga tornkupol står hög och vacker i den genomskinliga vårnatten.
Vår kamera återger denna sistnämnda scen, då ar- tisterna, befriade från masker och dräkter, lämna den utdömda skådebanan.
Längst till vänster står teaterns siste direktör, hr Strömberg, med det lugn, som alltid utmärker teaterhjältar i kritiska stunder.
sparbössor!
» SLUTREFRÄNGEN &gt; KÖKSALMAN ACK 1904 hvarefter hälften af grädden samt ä g g - gulan tillsättes, under flitig rörning.
S m ö r e t skiras, får afsvalna o c h nedröres j ä m t e resten af grädden.
(Flottyren, hvari krustaderna skola k o k a s, b ö r vara a f bästa beskaffenhet; grytan, s o m användes härtill bör ej vara vidare än ett tefat.
På s a m m a gång, s o m flottyren l ä g g e s i grytan, nedsättes järnet däri för att låDgsamt u p p v ä r m a s.
Flottyren är l a g o m varm, när en tum blå r ö k stiger u p p från ytan.
Smeten hålles i en kaffekopp.
K r u - stadjärnet d o p p a s däri, d o c k ej ända till randen, det hålles därefter i den heta flottyren, tills krustaderna äro ljus- bruna, då de lossas med en gaffel eller späcknål o c h l ä g g a s u p p - o c h nedvända på g r å p a p p e r att afrinna.
Krustaderna kunna förvaras 2 — 3 v e c k o r, o m de ned- läggas i en b l e c k b u r k med tätt slutande l o c k, m e n måste d å värmas i ugnen, innan fyllningen ilägges- Öfverblifven flottyr kan användas flere gånger, o m den u p p k o k a s i vatten eller m j ö l k; när den stelnat, afskrapas lätt all bottensats.
S k u m g l a c e: 5 äggulor, 100 gr. socker.
4 d e l.
tunn grädde, * / vaniljstång.
B e r e d n i n g: Ä g g h v i t o r n a vispas till hårdt skum o c h vispningnn fortsattes Vj tim. S o c k r e t nedsiktas därefter för- siktigt iägghviteskumrnet.
Massan l ä g g e s på väl rengjorda, s m o r d a o c h mjölade plåtar i f o r m af aflånga maränger, s o m slätas öfver m e d en sked o c h beströs m e d socker.
D e gräddas i svag ugns- värme tills de äro halftorra o c h släppa plåten, då de uttagas o c h få kallna.
Ä g g - gulorna röras m e d s o c k r e t i 20 min.
Den tunna grädden k o k a s med vaniljen, tills den får tillräcklig smak, då vanilj- stången upptages o c h grädden tillsättes de rörda ä g g u l o r n a under stark vispning- K r ä m e n hälles tillbaka i kastrullen och får under fortsatt vispning sjuda, då don upphälles o c h vispningen fortsattes, tills k r ä m e n är kall Den till hårdt skum slagna grädden nedröres, massan slås därefter i g l a c e m a s k i n o c h vrides o m k r.
15 min., hvarefter den nedpackas o c h fryser 1 — 2 tim.
Marängerna urhålkas fyllas m e d g l a c e o c h serveras dubbla.
2 PA FOLKTEATERN.
A. vattensköljd o c h s o c k e r b e s t r ö d d f o r m o c h får stelna p å kallt ställe o m k r i n g 2 tim.
Då k r ä m e n skall stjälpas u p p hålles f o r m e n ett ö g o n b l i c k i v a r m t vatten.
D e n serveras m e d m j ö l k eller vispad grädde.
3 FOTO.
persilja Spadet silas o c h s k u m m a s o c h serveras i såsskål.
N y p o n s o p p a (f. 6 peis.).
/ liter n y p o n, 3 lit.
vatten, 1 Vs kkp- k r o s s - socker, 2 m s k.
potatismjöl, 2 hg.
katrin- p l o m m o n, 20 gr. s ö t m a n d e h l 2 Beredning: N y p o n e n sköljas väl.
K o k t b r y n t l a m b r i n g a (f- 6- pers.).
2 kg- lambringa, 2 lit.
vatten, 1 V msk.
De påsättas i kallt vatten o c h få k o k a salt.
4 m s k s m ö r (80 gr.), 1 liten portug.
mjuka o m k.
2 tim. under det s o p p a n då o c h då får en kraftig vispning, för att lök, 2 stora morötter, 1 liten kålrot.
n y p o n e n s k o l a gå sönder.
D e passeras, R i s: 1 V2 kkp.
risgryn, 2 liter vatten, s o c k r e t tillsättes o c h soppan får k o k a 1 V2 m s k.
salt.
upp samt afredes m e d potatismjölet, ut- rördt m e d litet kallt vatten.
Soppan B e r e d n i n g: Bringan tvättas med en får därefter ett g o d t u p p k o k, s k u m m a s duk d o p p a d i hett vatten.
Den påsättes o c h afsmakas.
D e n serveras m e d de i k o k a n d e vatten, skummas, saltas o c h k o k t a p l o m m o n e n, den skållade o c h i får k o k a 1 tim. långa strimlor skurna mandeln samt R o t s a k e r n a ansas o c h skäras i fina vispad grädde.
strimlor, l ö k e n skalas o c h h a c k a s groft.
Bringan tages u p p o c h skares i j ä m n a, B i f f s t e k (f. 6 pers.) 1,3 kg.
oxhare v a c k r a bitar.
Spadet silas o c h skummas.
eller benfritt innanlår, / tsk.
hvitpeppar, L ö k e n brynes i hälften af smöret till- 1 m s k.
hvetemjöl, 3 m s k.
s m ö r (60 gr.), sammans med köttet, hvarefter det ned- 1 p o r t u g lök, 3 del.
k o k a n d e vatten eller lägges i 1 lit.
a f spadet o c h får sakta b u l j o n g.
k o k a tills det är m ö r t eller o m k r.
1 tim B e r e d n i n g: Köttet, s o m b ö r hafva 2 R o t s a k e r n a brynas i resten a f smöret C h o k l a d k r ä m (f- 6 pers.).
4 del.
o c h lägges därefter till köttet o c h få m j ö l k, 45 gr kakaopulver, 1 V » k k p.
strö- k o k a tills de bli mjuka.
socker, 3 ägg, 4 del.
t j o c k grädde, 6 blad R i s g r y n e n skållas i hett vatten o c h gelatin, 2 m s k.
v a r m t vatten.
påsättas i k o k a n d e, saltadt vatten o c h Beredning: Mjölken, c h o k l a d e n, få k o k a, tills de bli mjuka, m e n ej gå s o c k r e t o c h de hela ä g g e n hällas i en sönder.
D o upphällas i durkslag o c h kastrull o c h få under stark vispning öfverspolas m e d kallt vatten.
D e in- sjuda öfver elden, tills k r ä m e n är tjock.
sättas däräfter genast i v a r m ugn, o c h Kastrullen aflyftes, o c h vispningen fort- o m r ö r a s ofta m e d gaffel, tills de blifva De sättes, tills k r ä m e n är kall.
D å till- skilda o c h allt vatten afdunstat.
sättes den till hårdt s k u m slagna grädden u p p l ä g g a s m i d t p å serveringsfatet o c h G l a c e m a r ä n g (f. 0 pers-).
H a r a n g e r: 5 s m å ä g g h v i t o r, 200 gr. o c h det sköljda samt i det v a r m a vattnet köttet samt rotsakerna läggas rundt upplösta gelatinet.
K r ä m e n hälles i en o m k r i n g o c h anrättningen garneras m e d socker S t u f n i n g: H u m m e r n skares i l a g o m stora bitar.
S m ö r o c h m j ö l s a m m a n - frasas, g r ä d d m j ö l k e n tillsättes litet i sänder under ständig rörning, o c h såsen får k o k a 10 min.
hvarefter den afredes m e d de uppvispade ä g g u l o r n a o c h får sjuda.
H u m m e r n i l ä g g e s o c h stufningen afsmakas m e d k r y d d o r n a.
Krustaderna fyllas h ä r m e d till / n u p p l ä g g a s p å bruten servet o c h serveras genast.
BLOMBERG l 2 hängt 2 — 6 dagar, allt efter årstiden, tvättas m e d en duk d o p p a d i hett vatten skares i o m k r.
2 c m.
t j o c k a skifvor, hvilka bultas lätt p å båda sidor o c h beströs m e d peppar, salt o c h h v e t e m j ö l.
E n tackjärnspanna sättes på elden att bli r y k a n d e het, biffarna iläggas o c h brynas hastigt p å båda sidor samt u p p - läggas p å v a r m t serveringsfat.
Hälften af s m ö r e t l ä g g e s i pannan, den k o k a n d e vätskan tillsättes o c h såsen hälles öfver biffarna.
L ö k e n skalas, skares i skifvor o. b r y n e s i resten a f smöret, i en särskild stekpanna o&lt; \ h därmed garneras biffarna.
— 242 IDUN 1904 - p n bättre barnkär o.
anspråkslös flicka genast finnes plats ledig, s o m en- van vid barns skötsel samt husliga * sam hjälp o. sällskap h o s snäll, äl- g ö r o m å l erhåller plats i början af juni dre, ensam prästfru på landet.
Hjälp t. i mindre stad.
Den sökande b ö r vara gröfre sysslor.
Sv.
m.
uppg.
å löneanspr.
något kunnig i s ö m n a d o c h handarbete.
m.
m. t.
» Prästfru », N o r r k ö p i n g p. r.
Svar j ä m t e fotografi t.
» Godt hem 1904 ».
T i d Söderhamns Elementarläroverk för Iduns exp., f. v. b.
flickor är en plats som lärarinna i sven- ska ämnen, de förberedande klasserna och i kl. I — UX ledig.
K o m p e t e n s v i l k o r: sju- klassigt elementarläroverk f. flickor samt småskollärarinneexamen.
L ö n: 800 kr.
(efter fem år.
900, efter 10 år 1,000 kr.)
p li eka, s o m g e n o m g å t t K a r l s k o g a prak- samt full pensionsafgift.
Närmare med.
• tiska skola o c h är; v a n v i d hushålls- delar rektor J.
C E N T E R W A L L, H o t e l Oonti sysslor, önskar plats i bättre familj på nental, S t o c k h o l m.
Vid.
Epidemisjukhuset i N y k ö p i n g landet, där v ä n l i g t bemöt, kan påräknas.
o m m e r att anställas en sköterska med Svar till " 20.
1904. "
Upsala P.
R.
En bildad, oberoende dam k tjänstgöring p å difteriafdelningen.
Skö- eller ung, barnlös änka med trefl.
utseend &lt; terskan äger att uppbära en fast l ö n å o c h ett jämnt, g o d t humör, som vill och 600 k r o n o r för helt år äfvensom 100 k r o - kan åtaga sig att handleda tvänne gossar nor pr år till kosthållsbidrag; dessutom i södra eller mellersta Sverige önskar samt sköta värdinnekallet p å ett l:a klass åtnjuter h o n fri bostad, vedbrand, ljus betalande flicka gå frun tillhanda.
Svar, hotell i landsortsstad, får g o d plats, even- o c h tvätt.
Sökande till denna befatt- tuelt kompaniskap.
I n g e n göre sig besvär, ning, h v i l k e n tillträdes den 1 instun- m ä r k t " M.
T.
S. "
, Hallsberg, p.
r. som ej m.
o r d n i n g o. omtanke k a n sköta dande Juli, hafva att före Maj månads p n ung, bildad, t y s k dam, s o m talar ett hem.
Sv.
sändes t.
" 39 år ", Iduns exp u t g å n g skriftligen anmäla sig hos F ö r - * - * svenska och är musikalisk, söker an- ste Statsläkaren D o k t o r Ivar Brandberg, stilla h e m p å landet önskas fr. o. m o c h b ö r vid ansökning fogas prästbevis ställning i bättre familj såsom sällskaps- nästa första sept.
lärarinna för 14-årjg o c h i n t y g o m tjänstgöring v i d epidemi- dam eller att g å frun tillhanda.
B e n ä g e t svar till " Sällskapsdam 1904 ", Iduns exp, flicka, s o m g e n o m g å t t 4:de klassen vid sjukhus.
högre flickskola.
Lärarinnan b ö r k u n n a r | u g l i g, ung, bildad flicka, förtrogen m N y k ö p i n g den 27 A p r i l 1904. undervisa i Svenska ämnen samt T y s k a alla i n o m ett hus förekom, g ö r o m å l språket o c h vara skicklig i musik.
Vid skicklig och maskinskrifning den sist nämnda kompetensen fästes Hälsovårdsnämnden.
samt fullt i b k o u k n f n ö i r g i n i g eng. språkets talande mest afseende.
o. skrifvande, söker plats till hösten på nå- Svar till " C — n " p.
r., Södra TJnnaryd g o t större bruk eller hos affärsman.
Alla förfrågn.
besvaras af CECILIA M I L O W, VidHjo5-klass.Samskola Sköfde.
F ö r examinerad sjuksköterska (hälst k u n g ö r e s härmed till ansökan l e d i g: E n L Ä R A R I N N E B E F A T T N I N G m e d undervisn.
Sabbatsbergskurs,) blir v i d Kristine- hamns hospital plats l e d i g för en öfver- skyldighet antingen i Modersmålet o c h 40-årig, bildad D a m, s o m i flera år före- Historia eller i lefvande språk.
24 under- sköterska.
Tillträde till platsen ö n s k - stått finare hem, m e n g e n o m dödsfall v ä r d t redan den 28 i denna månad.
L ö n visn.-tim. i v e c k a n.
L ö n eft.
kompetens.
400 kr.
jämte tjänstekläder, bostad med blifvit ledig, önskar anst s o m värdinna i T. f. föreståndaren för skolan lämnar m ö b l e r o c h sängkläder, värme, lyse, bättre h e m.
D e n sökande, s o m besitter upplysningar m o t insändande af porto.
tvätt o c h kost, lika med betjäningen alla för ett hems tretnad n ö d i g a egen- Pil.
kand. H.
Lindqvist.
samt 150 kr.
i kostförbättringspenningar.
skaper, fäster största afseende vid hu- Hjo i A p r i l 1904.
A n s ö k a n åtföljd af kort lefnadsbeskrif- mant u m g ä n g e.
S T Y R E L S E N.
Såväl muntliga sona skriftliga, g o d a ning, ju förr dess hellre hos Öfverläkaren.
referenser kunna presteras.
Härå reflek- V I D S T R Ö M S T A D S terande behagade insända svar till » A.
W.
1904 », Iduns e x p.
LEDIGA PLATSER l Lärarinneplats.
PLATSSÖKANDE Sjuksköterska.
Vid h e r r g å r d I Öf ver sköterske plats Värdinna.
1 Elementarläroverk för flickor Barnmorskeplatsen D i l d a d, huslig o.
ord.
flicka, söker pl.
i g o d t h e m, s o m sällskap o. för att delt.
i alla husl.
g ö r o m å l.
På lön fästes ej afseende.
Svar till » Maria *, L i n k ö - ping P- r. ng värmländska s o m g e n o m g.
K u n g l.
Musik.
Konserv, önskar under s o m - marferierna k o m m a i familj p å landet, för att underv.
i sång &amp; pianospelning eller såsom sällskap och hjälp.
Svar till " Und er visnings van 1904 ", I d u n s exp., Sthlm.
U L Ä R A R I N N A u A E n infödd tyska Önsk.
plats att g å frun tillhanda.
K u n n i g i linnesömnad o c h hvarjehanda göromål.
G o d a rek.
Sv.
t.
" Plikttrogen ", T i d n i n g s k o n t o r e t Gustaf Adolfs t o r g.
Som lektris Lärarinna, Lärarinna vid Elementarskola ö r G S S E G Fransk bonne B K Sjuksköterska P Ö R * C.
J.
BERGSTEDT, Und ers åker ATT L Ä R A SIG HUSHÅLLET INACKORDERING » VESTKUSTEN I ÖNSKAR U N G BILDADT ELLER H E M.
SKÅNSKA FLICKA SVAR KUSTEN », TILL P.
R. STRÄNGNÄS.
p&gt;i enkel, anspråkslös flick *, önskar blifva inack.
und.
juni o. j u l i mån.
i någon v a c k e r trakt samt i ett bättre gladt o. vänl.
h e m där u n g d o m finnes.
Svar m e d uppgift å pris, torde g o d - hetsfullt sändas före 25 maj till » Hem », K a l m a r p. r. emottagas i prästg., er- I nackorderingar bjud, g o d o. nervstärk.
rekreation.
När- mare med.
F r u L., R i d d a r e g.
72, 4 tr. a c k o r d.
i bild.
h e m vid I n sällskap m e d familj dit b a d o r t eller önsk.
af lära- rinna.
Sv.
t.
" Segling o. half bad ", Iduns e x p.
H E M för en mindre begåfvad m e n fullt nor- mal o c h arbetsför tjugufem års flicka önskas m o t rimlig måuatlig betalning.
Hälst å landet där troende, allvarlig h u s m o d e r finnes.
Svar till " l:sta Juni " I d u n s e x p I n a c k o r d e r i n g kan erhållas i g o d t h e m • för några un ga flickor.
Adr.
F r u W r e t m an Öregrund.
I det natursköna Blekinge I ETHÅLLA UNGA U N G D O M HÅLLET.
BERG, FLICKOR FINNES.
VIDARE INACKORDERING I H E M DÄR TILLFÄLLE MEDDELAR ALT D E L T A G A I F R U P A U H N E HUS- KULL- CARLSHAMN.
bättre, musik, E n mastadd i matl.
flicka, hjälpl.
h e m - o c h husl.
g ö r o m å l, önskar k o m m a i familj s o m hjälpreda o. sällskap.
Ä r villig betala n å g o t o m så fordras Sv.
t.
» Greta 1S04., Iduns e x p.
Rekreerande somtnarlif.
I sund trakt af Södermanland emotta- gas under sommaren några u n g a flickor i inackordering.
Tillfälle till bad, g y m n a - stik o c h deltagande i hushållsgöromålen.
Vidare g e n o m F r ö k e n E.
Levin, Brunke- hergsgatan 3 A, S t o c k h o l m.
s o m önska undervisn.
o. öf- F ning i engelska språket, finnes tillfälle ÖR DAMER, till g o d inackordering hos familjer i L E E D S, Yorksbire.
R » f.
: Konsul, Ehrenborg, L i v e r p o o l o c h F r u G. Poignant, 28 Karla- vägen, S t o c k h o l m, 11 — 12 f. m. inack.
kan Distinguerad fröken, sånglärarinna, B illig mån.
f ö r 3 ä 4 Värdinna.
En jungfru, S Hushållerska B erh.
under s o m m a r - yngre fruntimmer i bildad familj p å egend.
i v a c k e r trakt vid Vettern nära siad.
Vidare uppl.
lämnas af » S -, K o r t e b o p.
r.
- P E Utlänning S öppnas i början af juni.
o c h k a n ett b e - gränsadt antal gäster anmäla sig för hel i n a c k o r d e r i n g till moderata priser.
H ö g o. ren fjälluft.
L u n g s i k t i g a mottagas e j!
Förfrågningar ställas till inneh af våren r S U Undersåkers Pensionat Jämtland Plats som värdinna i aktadt hem, hälst i stad sökes i medio juni eller i h ö s t af medelålders b i l d a d t fruntimmer.
G o d a referenser.
B e n ä g e t svar till " Elisabeth ", Karlstad p.
r.
Musikalisk lärarinna, o r.
Inackordering.
I Till södra Spanien n p E n 10- ä 12-årig, frisk, välappfostrad flicka kan m o t billig afgift få i n a c k o r - deras hos familj p å landet, för att till- sammans med egen 11-årig dotter från nästa höst erhålla u n d e r v i s n i n g i vanliga skolämnen, språk o c h musik.
Reflekterande insände svar till " Landt- niormatorsplats önskas för sommaren bo, Finspong.
af undervisningsvan student.
Svar emotses tacksamt af " O ".
Gefle p.
r.
I N A C K O R D E R I N G I T R A N Å S nspråkslös, bildad flicka, som g e n o m - k u n n a några u n g a flickor erhålla i g o d gått kurser i matlagn., s ö m och fi- familj.
Natursköna omgifningar, g o d a nare handarbete, söker plats i maj s o m cykelvägar.
Svar till " Villan " p.
r.
hushällsbitr., att g å frun till b a n d a eller Tranås.
förestå m i n d r e hushåll.
Svar " Herta ", V J å g r a flickor af g o d familj, s o m för att Nord.
annonsbyr., G ö t e b o r g.
i d k a studier ämna vistas i S t o c k h o l m, p n 22 års flicka van att sköta sjuka k u n n a till hösten få ett g o d t h e m i bild.
* - * Önsk.
plats fr. 1 juni el.
s o m hjälp i tjänstemannafamilj.
Svar till " Centralt ", hemmet.
B e t y g o. ref. finnas.
Svar till Iduns e x p. "
W e r a " p. r.
G ö t e b o r g.
En ung flicka, F PING,, Sjukgymnast-Massös, S N p e r i e l ä s n i n g önskas m o t fritt vivre o c h * resor af ung, undervisningsvan, m u - sikalisk lärarinna.
G o d a r e k o m m e n d a - tioner.
Svar till " Ferien 1904 ", N O R R K Ö - frisk o c h stark, önskar tillbringa s o m - marferierna i g o d t.
h e m, i v a c k e r trakt, mellersta Sverige.
Ä r villig att m o t fritt vivre deltaga i i n o m h u s f ö r e k o m m a n d e g ö r o m å l.
Önskar blifva ansedd som m e d - l e m af familjen.
Svar till " E. "
Gränges- b e r g p.
r. eller för att tala engelska blifva nästk.
hösttermin tvänne lära- m e d barn önskar u n g flicka rinneplatser lediga.
E n med undervis- n i n g s s k y l d i g h e t i t y s k a o c h franska.
L ö n i Flens socken anslås härmed till ansö- troende, önskar nu eller framdeles plats m e d h e m i S t o c k h o l m anställning under 1,000 kr.
K o m p e t e n s v i l k o r: H ö g r e lärar- kan l e d i g .att tillträdas instundande 1 att förestå ett hushåll, hälst i landsorten.
maj o. juni d. å.
Ä f v e n k u n n i g i franska R e k.
finnes.
Svar till » Plikttrogen X.
», inneseminarium eller därmed jämförlig Juli.
o c h tyska.
Svar till " L.
D.
", I d u n s exp L ö n e v i l l k o r: k o n t a n t lön 250 kronor, Iduns exp utbildning.
Den andra med tjänstgö- rino-sskyldigbet i förberedande klasserna fri bostad o c h vedbrand samt arvode vid tadgad, bättre flicka önskar öfver hvarje förrättning.
jämte fyra tim. handarbetsundervisning s o m m a r e n plats i familj på landet att K o m p e t e n t e sökande torde innan näst- i elementarklasserna.
L ö n 700 kr.
K o m - s o m g e n o m g å t t en kurs å Ortopediska biträda m e d hvarjehanda göromål.
petensvilkor: elementarskolebildning och instundande 1 Juni insända sina ansök- Inst., önsk.
plats.
Sv.
t.
» G-t », Iduns e x p.
.
: •, Svar till " A.
M. "
Sala p.
r. småskollärarinneexamen.
Ansökningar, ningar jämte b e t y g s af skrifter till under- ställda till skolans styrelse, torde in- tecknad.
Flen den 2 Maj 1904. sändas före den 20 maj.
kunnig i alla inomhus f ö r e k o m, g ö r o m å l, undervisningsvan, med a f g å n g s b e t y g fr. Ivar Heyman, y n g r e.
m.
sätt o c h yttre, husl.
högre läroverk, s o m studerat franska o Ä] uppfostrad, hälst vistande i Ordf. i Flens K o m m u n a l n ä m n d.
j ä m v ä l i matlagn., önskar snarast möjl.
engelska utrikes samt är m u s i k k u n n i g plats h o s n å g o n bättre familj att gå frun Skåne, sökes af välsituerad, bättre u n g - tillhanda eller annan liknande syssel- söker plats till hösten.
Sv.
t.
" Monthiers " karl.
Upplysningar o c h fotografi till sättning.
Svar emotses tacksamt till Seglora p.
r.
" Emerald " p.
r.
L i m h a m n.
» D 500 ', Sv.
T e l e g r a m b y r å n s Annons^ D F N F C s o m husföreståndarinna eller sökes a f undertecknad en verkligt d u g l.
afdelning, Helsingborg.
I I O. l o sällskap sökes a f bildadt, o r d - LÄRARINNA af g o d fam. för 2:ne flickor, ningsfullt o.
kunnigt frunt.
i g o d t o. aktn, I J u s f ö r e s t å n d a r i n n e - eller hushållerske ' h e m.
P å l ö n fästes ej afseende.
Fina ref. ålder 12 o.
11 år samt 1 gosse 7 år.
Sö ' M E D FRISKT L Y N N E, S O M U N D E R S O M M A I FERIERNA kände B Ö R kunna undervisa i musik * * plats önsk.
af en praktisk stadgad Svar till » Duglig », lOuns e x p.
Sthlm.
Ö N S K A R V I S T A S P Å L A N D E T O C H V I L L Å T A G A S I G ATT franska o engelska samt T A L A det först ' flicka skicklig i matl.
o. för öfrigt allt H A N D L E D A 2 F L I C K O R I P I A N O S P E L N I N G M O T FRITT nämnda språket- R e s a n till Spanien sker s o m h ö r till ett väl ordnadt h e m.
U t m VIVRE, KAN ANMÄLA SIG VID M A L M A GÄRD bet.
o.
ref. Svar till » Htedbar », Nordiska i sällskap m e d familjen.
VÄSTERÅS.
Betygsafskr., kända ref., uppgift o m Annonsbyrån, G ö t e b o r g.
P | NLATOOP * hushällsbitr., lärarin- ålder, löneanspråk samt fotografi, hvil- önskar under sommaren k o n d i t i o n.
Talar U U U D PIDLBBI, barnfr., värdinnor att ket sistnämnda återfås, insändas senast | Tnder s o m m a r m å n.
önsk.
27-årig flicka engelska.
Svar till " K o n d i t i o n sommaren pl.
i fam., villig delt.
uti alla i n o m - genast söka genom I n a c k.
Byrån, Hamn- i n o m 2 ne v e c k o r till Fru A i n a Eriksson hus förefallande g ö r o m å l, i c k e tvätt, nå- 1904 " å Handels tid ningens annonskontor, gatan 2 ITI, N o r r k ö p i n g.
FALUN.
g o n lön önskvärd.
Svar till » H.
L.
A.
», G ö t e b o r g.
näll, allvarlig flicka, kunnig i tyska F a l k e n b e r g p.
r. o c h franska språkens talande, får Ä Ä o t fritt vivre Önskas en frisk, enkel o m ressällskap o. vårdare önsk.
medel- m o t fria resor o c h vivre m e d f ö l j a äldre * * * o. anspråkslös flicka nu genast till I Jng, anspråkslös seminarieelev m e d åld.
bild.
d a m medf.
någ.
sjuk person d a m till utlandet.
.
hjälp m e d i n o m hus f ö r e k o m m a n d e g ö r o - * • * elementarbildning s ö k e r plats under t. badort.
U t m.
rek.
Sv.
märkt " Resvan ", Svar m. ref. o c h fotografi till - Resa » m å l o c h m e d tillsyn till barnen.
Räknas s o m m a r m å n.
Ä r villig att undervisa und.
adr.
S. Gumgelii A n n o n s b.
Sthlm.
Iduns exp.
s o m m e d l e m af familjen.
Svar t.
» Est », mindre barn i vanl.
skolämnen, språk o.
o m värdinna el.
sällskap o. hjälp h o s musik.
Svar emotses snarast m ä r k t n undervisningsvan L Ä R A R I N N A, s o m ge- Alingsås p.
r. äldre d a m el.
herre söker medelåld.
• O. B.
», Falun p.
r. n o m g å t t seminarium o c b kau full- bild.
d a m pl.
Fina ref. Sv.
t.
" Redbar ", ständigt tala engelska eller franska, er- p ö r lärarinnor, värdinnor, bildade hus- und.
adr.
S. Gumaslii A n n o n s b.
, Sthlm.
o d t vitsordad latin stud en t ska, som i håller inst.
sept.
plats h o s Ö F V E R S T E S I L - * hållsbitr., barnfröknar, finnas platser att genast söka.
N y a I n a c k .-ringsbyrån, vår ämnar afl.
folkskollärarinneex., VERSTOLPE, BORÅS, f ö r att undervisa en 12 Brunkebergsg.
3 B, Sthlm, Etab.
1887. i l d, äldre, respekt, privatman finner önskar plats fr. d.
15 juni till d.
15 aug.
års flicka; deltagande I husliga g ö r o m å l en d u g l i g förestånd, för sitt hem på för att undervisa i språk o. öfriga skol- fordras ej.
samma gång s o m ett angenämt sällskap vinnligt butiksbiträde m e d n å g o n ämnen.
Svar med uppg.
o m fordr.
o c h o m biljett m ä r k t " C.
L. "
ins.
under adr.
vana i k o n t o r s g ö r o m å l och b o k f ö - förmåner till " Astrid ", Malmö p.
r.
S. GumEolii A n n o n s b y r å, Sthlm.
ring kan erhålla g o d plats hos större matl., bakn., söm., k u n n i g bild.
flicka m e d goda rek.
önskas för utrikes resa elektrisk firma i dess försäljningslokal önsk.
plats.
Ordningsvan, plikttrogen.
öfver s o m m a r e n för tvä barn.
Näron.
h o s för elektrisk armatur.
Den, s o m förut önskar anställning i familj eller m e d - Svar " Glad — hurtig " und.
adr.
S.
G u - Fru M. Forsell, Sthlm, Humlegärdsg.
7. skött försäljning af belysningsartiklar, följa till badort.
Svar till » H.
A. », Iduns mgelii, A n n o n s b y r å, Sthlm.
äger företräde.
exp., f. v, b.
Svar med b e t y g s af skrift er, uppgift o m ålder o c h löneanspråk i bref märkt " A r - I I n g flicka önskar m o t fritt vivre plats matur 1904 " under adress S. Guraselii 7^ i bättre familj, att deltaga i hvarje- Annonsbyrå, Stockholm.
banda g ö r o m å l, hälst i mellersta Sverige.
som g e n o m g å t t konservatoriet i W i e n, Svar till » 19 år », Blidsberg, p.
r. önskar att vistas från början af juni till p n engelsk d a m önskar plats Ö f v e r s o m - slutet af sept.
hos en fin familj i natur- Verkligt bildad, ej för ung flicka af V maren i svensk fam. Goda ref. Miss skön trakt i Sverige eller N o r g e m o t g o d familj, med trefligt sätt samt godt snäll, ordontlig o c h ärlig, van vid enk- Edwards, Baron A d e l s w ä r d, Åtvidaberg.
undervisning i sång, pianospel eller tyska lynne och.
s o m p å egen hand m e d g o d lare matlagning, får plats nu genast i språket samt resekostnaderna.
Sv.
sub.
Ung bättre flicka o m t a n k e kan förestå ett bättre h e m hos tjänstemannafamilj i B o d o n.
Svar m ä r k t " M.
M.
R. "
till Gumselii A n n o n s b y r å, y n g r e ogift godsägare i naturskön trakt R e d b a r " insändes till Iduns exp.
f. v. b.
önskar plats i familj att rbjälpa till m e d Malmö.
i Skåne, erhåller förmånlig plats inst.
husliga g ö r o m å l o c h se till barn eller lats fins s värdinna, för musikal- lista oktober.
Egenhändigt skrifven an- flicka 22 — 30 år, flicka s. v. g å frun o c k följa m e d till badort.
Svar till » M. ommarplats p å landet, vid b a d o r t el.
sökan jämte fotografi o c h referenser G. » S j ö b o p.
r. som sällskap p å utländsk resa önskas torde sändas till " A- B.
C ", P- r.
Klippan.
tillh., bokförerska, kassörska.
Lästm.
30 I Jng, n ä g o t musikalisk flicka af g o d af ung, musikalisk lärarinna v i d h ö g r e Sthlm.
J. Larsson &amp; C:o. Kr familj, kunnig i s ö m n a d o c h hvarje- flickskola, n y l.
utex.
från h ö g r e lär.-sem.
handa i n o m ett h e m f ö r e k o m m a n d e g ö - Frisk o hurtig.
" E.
21 ", Malmö p.
r. arnkär, snäll o- villig flicka får plats r o m å l önskar öfver s o m m a r e n att g å uti finare h e m att efterse 2 små barn.
Svar till * Landtgods », Iduns exp., f. v. b. äldre, bildad, o r d n i n g s v a n o c h k u n n i g i frun tillhanda, eller att såso m sällskap o ch IQ J J N J M flicka af g o d familj o. uppfostran skötandet af ett hem, samt barnkär o. hjälp m e d f ö l j a tiil badort.
L ö n Önskas.
IU " dl IIJ önskar plats m o t fritt vivre, som nkel, anspråkslös bättre flicka, kan gladlynt, villig uppfostra 2 gossar i 2 o. Svar till » Familjemedlem », Mariestadp.r.
sällskap o. hjälp.
Sv.
m ä r k t " A.
P. "
till m o t fritt vivre få k o m m a uti finare 3 års ålder, erhåller p å g r u n d af sjukdom Iduns exp., S t o c k h o l m.
familj å större herrgård att deltaga uti genast plats p å landet.
Svar med f o t o - husliga g ö r o m å l.
Svar till » Familjemed- grafi o. rekommendationer från refiek- fullt k o m p e t e n t i franska, tyska o c h l e m 1904, Iduns exp-, f. v- b.
tanten själf t i l l: Blichfeld, Sköfde.
engelska Önskar under s o m m a r e n an- ndervisningsvan lärarinna önskas f ö r ättre flicka får, m o t fritt vivre, plats ställning i svensk familj för att m e d d e l a önskar under sommaren informatorsplats två flickor, 2:a 0 4:e kl. kurs- L ö n att gå frun till hända i familj m e d undervisning i nämnda språk.
Vid lön i norra eller mellersta Sverige.
Obetydl.
400 kr.
G o d t ansedt h e m.
N o r r a Inack.- tre barn.
Svar till " M., " Djursholm.
fästes mindre afseende.
Vidare under- anspråk.
Sv.
t.
A.
Norlind, Alstad, Skåne.
Byrån, Malmskildnadsg.
27, S t o c k h o l m.
rättelser lämnas g e n o m G R O S S H.
G.
A: S O N p ö r flicka m e d n å g o n vana vid post- L U N D Q U I S T, V E S T E R Ä S.
tadgad, t å l m o d i g flicka,hälst n å g o t van • g ö r o m å l är plats art sköta poststation vid sjukvård, erhåller plats som bitr.
ledig den 15 nästk.
maj.
L ö n 200 kr.
pr n g engelska önsk.
plats under som- önskar und.
sommaren medfölja sjukling i mindre hushåll å gård i Skåne.
Svar år bostad o c h fritt vivre.
Reflekterande marmånaderna.
Svar t.
" Alice 1904 % till badort.
G o d a rek.
från läkare.
Svar ra.
u p p g.
å l ö n e a n s p r.
t. "
H U S H Å L I S B I T R Ä D E * % hänvände e i g t i l l enkefru Helena E k b e r g, Iduns exp.
till " 36 ", Upsala p.
r. Hjernarp.
Tidningskontoret Jakobsg.
20, Sthlm.
En 28 års flicka, Under Juli o.
Augusti önskar lärarinna, undervisningsvan i van- liga skolämnen språk o. musik, plats.
Svar till - Sommaren 1904 » p. r.|Vestervik.
Student B Examinerad sjuksköterska U Inackordering önskas för en 8-årig s k o l g o s s e — 15 juni — 15 aug.
— p å landet i en h ä l s o s a m trakt m e d tillf, till bad, hälst där lekkamrater finnas o c h där han kan få påräkna en moderlig tillsyn.
Sv.
m.
prisuppgift till Fru Maria Bergman, V a l l h a l l a v ä g e n 45 B, Stockholm.
God HOS inackordering FAMILJ ÅLDERS I D A M LYSNINGAR SÖDRA TILL UNDER DALARNE HUMANT SIGN. PRIS.
ERBJUDES MEDEL- NÄRMARE .ELFVA », Krytbo U P P - P.
R.
Inackordering önskas i stilla h e m p å landet hälst i prästfamilj för u n g flicka, s o m n å g o n tid önsk.
vara obemärkt.
Sådant hem föredrages, där h o n kan få lära hushållsgöromål.
A pris fästes mindre afseende än vid vänligt o c h fördragsamt b e m ö t a n d e.
Sv.
emotses snarast under signatur " Hem på landet,, till A l l m.
Tidningskont., Gust.
A d.
torg.
