# ID: svediakorp-per1554
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1904
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 27,430
# sentences: 1,622
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 1 8 (905) T O R S D A G E N DEN " 5 M A J 1 9 0 4.
17:DE ÅRG.
medgifva, förkofra sig; att njuta den fröjd och tillfredsställelse, som hvarje liten utveck- ling, hvarje nyanskaffadt föremål till ökande af hemlifvets trefnad medför; att se husfrun med sin ordnande hand sammanhålla det hela och ställa det så, att mannen efter dagens id i hemmet finner den bästa lönen för sitt arbete och sina mödor, det är att lefva lif vet!
Och så har jag ock i dessa tjugufem år- känt det, och därför må det tillåtas mig att afsluta denna s. k. text med följande kväde: • FRU D E N Till KARIN.
25 A P R I L I 9 o 4.
» För andra han skaldar och rimmar och sporrar sin stackars pegas, för andra han strängar sin lyra vid middagar och på kalas, men aldrig för mig har han diktat och aldrig mig ägnat en skål.
.
.
» Så stundom man hört henne klaga, frj.
Karin, min kära gemål.
H E R R O C H F R U A R O N J O N A S O N I D E R A S H E M P A.
» J O N A S O N ETT SILFVERBRÖLLOP I GÖTEBORG.
I FÖRRA VECKAN, eller närmare bestämdt den 25 april, firade den öfver hela landet kände och populäre Göteborgsfotografen hr Aron Jonason och hans maka sitt silfver- bröllop, naturligtvis under storartad tillslut- ning från otaliga vänner när och fjärran.
Om denna vittnar i sin mån den doftande blomsterram, som symboliskt omsluter den vackra gruppbilden här ofvan, tagen för Iduns räkning på själfva bemärkelsedagen.
En af de främste yrkesmännen, ja, vi vilja säga konstnärerna i sitt fack i vårt land, är hr Jonason äfven uppburen, som en å hufvu- dets och hjärtats vägnar lika rikt begåfvad personlighet, en lycklig tillfällighetsdiktare, en alltid slagfärdig skämtare och en briljant umgängesmänniska.
Hans älskvärda fru delar i allo hans popularitet, och vi äro där- för öfvertygade, att inledningsbilden i vårt nummer för dagen kommer att röna en mindre vanlig succés, så mycket vissare genom de välskrifna rader från hr Jonasons egen penna vi ha nöjet att kunna foga som: T E X T TILL, BILDEN.
Den stora dagen, silfverbröllopsdagen, är förbi och vi sitta här nu, min fru Karin och jag, omgifna af en del af den rika blom- A S I L F V E R B R O L L O P S D A G E N D E N 25 A P R I L.
F O T O.
sterskörd, vi på vår jubileumsdag inhöstat.
Vi tänka med erkänsamma hjärtan på, hur den dagens förlopp ej stannat vid att mot- svara, utan hur det långt, långt öfverträffat våra djärfvaste förväntningar!
När Iduns ärade redaktör, på sätt här skett, velat hugfästa minnet af dagen och därtill framställt en önskan, att jag måste till bilden foga lämplig text, har jag så mycket hellre efterkommit denna begäran, som därigenom beredes oss tillfälle att genom ett så spridt organ få bringa till offentligheten uttrycken af vårt varmt kända tack för alla de bevis på vänskap, välvilja och sympati, vi från när och fjärran fått röna.
Ja, så långt har jag kunnat reda mig, men att i öfrigt klargöra, hvad i ett fall som det föreliggande är att förstå med » lämplig text », ser jag mig ej i stånd till.
Att i allmänna ordalag tala om, hur en kvartsekelsperiod för tvänne makar förflutit, säger i själfva verket ganska litet; att ingå i intimare skildringar kan väl ej intressera utanför stående.
Så mycket må dock sägas, att det att lefva lifvet ej består uti att stiga in i ett hem, ordnadt af de resp. mammorna och så tillgodosedt, att för det äkta paret intet synes öfrigt att önska.
Men att börja sammanlefnaden under anspråkslösaste för- hållanden och sedan, så godt omständigheterna Så stundom man hört henne klaga och — medgifves — ej utan fog — jag sökte mig icke försvara, men inom mig därvid jag log.
Hon kunde ju rakt inte veta, att också det fanns ett hvarför — Och det vill jag här uppenbara, när nu jag ett undantag gör: Hon unde ju rakt inte veta, att oftast jag gjorde försök, men städse sig därvid pegasen betedde som istadigt ök.
.
.
Han vände sig inte ur fläcken, han slog och han stampade blott, som ville han visa, att icke det riktiga greppet jag fått.
Det var icke brist på känsla, som vållade denna nöd, ty snarare af det slaget fanns tillgång i öfverflöd.
.
.
ej ansatser saknades heller att ägna fru Karin en sång, men faktiskt är att resultatet blef misslyckadt gång på gång.
Ty, det är det egna i saken: när bäst man sig anstränga vill och uttrycka hjärtats känslor, se, då räcker språket ej till; man finner ej formen, den äkta, att tankarna kläda uti, det blifver till idel prosa, som skulle bli poesi!
Vid skrilbordet kunde jag sitta och nedskrifva rad efter rad, och pennan fick ohejdadt löpa
IDTJN 1904 — 220 — och fylla blad efter blad: men när jag se ' n läste igenom det skrifna, stads hände det att i stället för snillefoster det tedde sig matt och platt.
När varmast jag ville förklara, hur kär mig fru Karin var, och för hur oändligt mycket jag henne att tacka har, — nog stod det på bladet att läsa, men ack, hennes lof och pris, som känslorna dit dikterat, ej stod där tillnärmelsevis!
Och därföre aldrig i diktform jag hyllat min egen fru, och därföre icke heller jag afser att göra det nu.
.
.
Jag endast har velat förklara livad orsaken är till att hon ifrån min så kallade lyra ej någonsin hört en ton!
A. JONASON.
K V I N N A N S POLITISKA R O S T R A T T IN- FÖR RIKSDAGEN.
D Å VI ANSE, att hvarje tänkande kvinna i vårt land måste intressera sig för den viktiga fråga, som inom kort kommer att be- handlas af riksdagen, införa vi här nedan i dess fullständiga form Herr C.
A. Lindhagens motion om skrifvelse till Kungl.
Maj.i an- gående rösträtt för kvinna vid val till Andra Kammaren: Ett berömdt yttrande från mer än hundra år tillbaka är detta: " Antingen har ingen människa medborgerliga rättigheter eller också hafva alla det; och den som röstar emot en annans rätt på grund af dennes olikhet i religion, kön eller ras har från denna stund afsvurit sig sin egen rätt. "
Tillämpade på vår rösträttsfråga innebära dessa sanningsord, att bakom spörsmålet om införandet om allmän rösträtt för män står alltid och oundvikligt frågan om kvinnans politiska rösträtt.
Visserligen får det antagas, att lösningen af den förra angelägenheten af förhållandenas makt kommer att ske först.
Men kvinnorna hafva anspråk på att här- under deras lika stora och lika befogade rätt ej glömmes bort eller afsiktligt skjutes undan såsom något obestämdt och aflägset, som man ej behöfver fästa sig vid.
Äfven den kvinnliga rösträttsfrågan är en aktualitet och måste behandlas såsom en sådan.
Hvarför kvinnans politiska rösträtt är en verklighetsfråga af den största betydelse, är lätt att inse och ofta framhållet.
I korthet sagdt bör kvinnan erhålla denna medborger- liga befogenhet: därför att det är rättfärdigt mot henne och däremot orättfärdigt att utestänga hälften af folket från politiskt inflytande; Ett verksamt skönhetsmedel är det nya toilettpreparatet l A z y m o l v i n a i g.
- o genom dess inverkan på hudåkommor, ekzem, reformar, finnar, hudrodnader, pormaskar, skäggsvamp m. m- Mot hufvudvärk och dåsighet är &gt;Azymolvinaigre » ytteist uppfriskande och behagligt.
I tvättvattnet och vid bad är » Azymolvinaigre » för muskel- och nervsystemet samt för huden utomordentligt väl- görande.
Tillverkas under läkarekontroll vid F Pauli ' s fabrik, Stockholm.
därför att kvinnan, som har lika stora in- tressen att tillvarataga i samhället som man- nen, bör själf bäst förstå att där bevaka sin egen rätt och sitt eget bästa; därför att hennes fallenheter otvifvelaktigt i många afseenden äro olika mannens, hvil- ket förhållande från det allmännas synpunkt utgör en ytterligare bjudande anledning att låta dessa särskilda fallenheter komma till sin rätt och göra sig gällande; därför att härigenom skulle hennes med- borgaranda stärkas, hennes själfständighet och ansvarskänsla ökns, samt hennes person- liga anseende höjas; därför att samhället särskildt behöfver den insats af medkänsla, sparsamhet och praktiskt sinne, som kvinnan antagligen skulle göra gällande i lagstiftningen och i statshushåll- ningen, samt därför att sålunda med ett ord det är till gagn för kvinnan och till gagn för samhället.
Saknaden af kvinnans inflytande i det offentliga lifvet blir för hvar dag alltmer kännbar.
Man har härvid icke blott att fästa sig vid vikten att undanröja eller förekomma de orättvisa lagar, männen ofta stifta för kvinnorna, såsom t. ex. i de äktenskapliga förhållandena.
Framför allt och särskildt i vår tid, då de sociala frågorna trädt i för- grunden, behöfves hennes medverkan för lös- ningen af samhällsproblemen.
Erinrar man sig hvad kvinnan recan nu trots utestäng- ning från statens angelägenheter förmått ut- rätta för sådana sociala intressen som under- visning, sjukvård, sedlighet, nykterhet, fri- villig fattigvård o. s. v., får man en före- ställning om de särskilda praktiska inlägg hon skulle göra i de; offentliga lifvet.
.
De kvinnliga rösträttsföreningar, som bildats, hafva också här och hvar upptagit verksam- het för vissa reformer i kommunerna, och dessa inlägg hafva redan visat ett märkbart inflytande på höjandet af intresset för dylika angelägenheter, såsom för bostadsfrågans lös- ning m. m.
Erfarenheterna från de stater, där kvinnan fått politisk rösträtt, styrka i alla afseenden, att hen väl lämpar sig för det offentliga lifvet.
Under sådana förhållanden bör det för statsmakterna vara en viktig angelägenhet att undersöka spörsmålet om politisk rösträtt för kvinna och befrämja dess införande.
Den ofta hörda invändningen att kvinnorna ännu ej visat tillräckligt intresse för sin sak måste med förutnämnda uppfattning förLora det väsentliga af sin betydelse.
Man har ju också redan principiellt gifvit kvinnorna kommunal rösträtt, utan att beslutet härom föregicks af några opinionsyttringar från kvinnornas sida.
Vidare har kvinnornas intresse för deras politiska rösträtt på de senaste två åren syn- nerligen kraftigt gifvit sig till känna, bland annat genom bildandet i landet af en mängd kvinnliga rösträttsföreningar, för närvarande 29 till antalet, hvilka sammanslutit sig i en landsorganisation och redan räkna öfver 4,000 inskrifna ledamöter.
Och slutligen måste väl medgifvas, att intet medel hastigare och full- ständigare väcker medborgarandan än just förlänandet af medborgerliga rättigheter.
Inom det politiska lifvet är det nu emel- lertid en ständig strid mellan idéerna och opportuniteterna.
De förra böra taga hänsyn till de senare, det är visst.
Men å andra sidan måste med styrka göras gällande, att det för befrämjandet af ett framsteg oftast blir en dålig uträkning att tro sig behöfva HalsflltSS och katarrala åkommor eller blem- förtiga eller kanske rent af förneka själfva idéen.
Man må framhålla,-att förhållandena mor o. d. i mun och svalg behandlas enligt fram- bjuda att nöja sig med ett litet steg, men det stående läkares intyg bäst genom gurgling med är alltid rätt och merendels gagneligt att sam- F. PAULI ' S AZYMOL.
MELLINS FOOD tidigt hålla själfva idéens fana högt, så att den rätta kursen ej förloras ur sikte.
Den fråga, som då i förevarande fall framställer sig, är, huruvida det må anses i något afse- ende oriktigt eller oklokt att nu inför denna Riksdag, i samband med behandlingen af männens rösträttsfråga, till någon uppmärk- samhet och åtanke framföra äfven rösträtts- frågans andra hälft.
Härvid bör uppmärksamheten först fästas därpå, att man ej kunnat undgå, att den stora saken redan kastat något af sin skugga in i förhandlingarna.
Regeringen har i sin propo- sition för första gången inlåtit sig på ämnet och sagt några försiktigt vänliga ord om kvinnorna.
I Första Kammaren har af en motionär till och med yrkats omedelbart till- delande af politisk rösträtt åt kommunalt röst- berättigade kvinnor.
Och inom Andra Kam- maren hafva fyra ledamöter uti en rösträtts- motion uttalat sin glädje öfver regeringens nyssnämnda yttrande.
Det kan då för det första vara på sin plats att från ännu flera, af hvilka saken behjärtas, framkommer något uttryck därför.
Men härtill kommer, att ur kvinnornas synpunkt man icke kan för sakens skull vara till freds med att den stödjes blott i de olika framställningarnas motiver, och ännu mindre med att den gifves en så be- gränsad omfattning, ' som den erhållit i det inom Första Kammaren väckta förslaget.
Den kvinnliga rösträttsrörelsen har anspråk på att genom största möjliga understöd äfven inom Riksdagen vinna bistånd i sin maktpåliggande uppgift att bereda den allmänna meningen för genomförandet af politisk • rösträtt för kvinnor.
Äfven en annan sak är, .här förtjänt af beaktande.
Man hade ju kunnat hoppas, att särskildt den nya härordningens genomförande skulle väcka en samfälld insikt om nödvän- digheten af en verklig röscrättsreform, som skulle höja medborgarandan och omsider lösa folkets bundna andliga krafter.
Men minnet af dylika förpliktelser blekna lätt bort.
Någon samling kring detta mål har knappast visat sig åtminstone under denna riksdag.
Snarare göra sig alla både stora och små önskemål och intressen gällande och fordra att blifva vägda emot hvarandra.
Men under en sådan situation finnes ingen anledning att hålla ensamt kvinnorna borta.
Tvärtom bör när- varon af deras rättvisa sak kunna bidraga att gifva någon lyftning åt synpunkterna.
Man skulle nästan kunna blifva frestad att i detta sammanhang äfven inlåta sig på den af så många beaktade angelägenheten att uppställa " garantier " mot den nya pånytt- födelse, hvarpå nationen så länge väntat.
Gent emot dessa sträfvanden måste erinras, att uppgiften dock icke kan vara att anordna blott ett skådespel för svenska folket, utan att på samma gång inrymma åt detsamma något ökadt inflytande på representationen i dess helhet.
Anser man sig från några håll verkligen behöfva en så kallad verksam ga- ranti, så vore det väl värdigare att i stället söka den i kvinnornas rösträtt, hvilken ju från samma håll ofta plägar framhållas såsom ett yttersta värn mot den allmänna rösträttens befarade omhvälfningar.
T y då har man i alla fall gifvit full rättvisa.
För kvinnorna kan det nämligen vara tämligen likgiltigt, hvilka grunder männen anse sig böra åberopa för att gifva dem deras rätt.
Framstegspartierna behöfva ej heller från sin synpunkt se någon fara i kvinnans politiska rösträtt.
T y skipandet af rättvisa leder i längden alltid till goda resultat för samhället.
Och äfven om det verkligen för- hölle sig så, som mången föreställer sig, att af Läkarekåren erkändt bästa näringsmedel för barn och sjuka.
— finnes på Apoteken samt hos Spev-erihandlarne P R O F g r a t i s o c l i I r a n c o från Axel JCennstrund, GEFLE.
—
I D U N 1904 — 221 — kvinnorna skola någon tid framåt ställa sig mera dogmatiska än männen i vissa princip- frågor, så äro de obestridligen å andra sidan mindre doktrinära i uppfattningen af det prak- tiska lifvets angelägenheter.
Det vore lyck- ligt, om genom kvinnornas inflytande gene- rationer ej behöfde slitas upp under ofrukt- bara kraftmätningar allena, utan om samtidigt också kunde växa något i landet för det dag- liga lifvets behof och trefnad.
Slutligen ännu en sak.
Det är förklarligt, om mången ej kan under några förhållanden anse sig beredd att på en gång lösa röst- rättsfrågan både för kvinnor och män.
I hvarje tall kan man knappast begära detta, utan att i en så genomgripande fråga från regeringens sida först förebragts utredning och öfvervägande af de särskilda synpunkter, som framställa sig för genomförandet af poli- tisk rösträtt äfven för kvinnor.
Alldeles obe- stridligt är jämväl, att den senare angelägen- heten ej får på något sätt fördröja en god lösning af den nu föreliggande uppgiften att genomföra allmän rösträtt för män.
Men däremot bör saken, åtminstone för den, som tror på befogenheten och nyttan af kvinnans rösträtt, ställa sig så, att afgörandet af män- nens rösträttsfråga innefattar en särskild för- pliktelse till att omedelbart skrida till en ut- redning och ett öfvervägande af frågan om politisk rösträtt äfven för kvinnor.
På grund af hvad sålunda anförts får jag hetnctälla: att Riksdagen, i sammanhang med afgörandet af den nu föreliggande frå- gan om införandet af allmän rösträtt för män, måtte besluta att i skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhålla, det Kungl.
Maj:t täcktes låta utreda frågan om be- redandet af rösträtt jämväl för kvinnor vid val till Riksdagens Andra Kammare samt därefter för Riksdagen framlägga förslag i ämnet.
Stockholm den 12 april 1904.
Carl Lindhagen.
I ofvanstående yrkande instämma: Ernst Beckman.
John Olsson.
W- Johansson i Öija.
J.
E. Ericsson.
Anders Sterner.
A. Thylander.
A. F. Broström.
H. Panizarhielm.
Carl Carlson Bonde.
M. F. Nyström.
Fridtjuv Berg.
Jakob Pettersson.
Gerard D. Geer.
G. Kronlund.
J.
G. Forsberg.
Henrik Hedlund.
L. Gust.
Broomé.
Edvard Wavrinsky.
Oskar Eklund.
S.
J. Enander.
Oskar Berg.
Henric Öhngren.
S.
H. Kvamzelius.
E.
G. Åkerlind.
J. Persson.
Victor Moll.
Magnus Höjer.
P. Hörnsten.
Paul Hellström.
David Holmgren.
II11IIIIIIIIIIIIMII MAJVISA.
Tvätt-Siden N U är det grönt i liderna, nu är de fagra tiderna, då skogarna stå sjungande af fröjd till senan kväll.
Nu är det blom i hagarna, nu är de ljusa dagarna, då glädjen flyger rungande af kraft från häll till häll.
Nu välja sig de käckaste bland svennerna de täckaste bland töserna, som drömmande med kind i rodnad gå.
Nu sucka de så smärteligt, nu kyssas de så hjärteligt, så hela världen glömmande, om rätt man passar på.
till Klädningar &amp; Blusar E å 90 öre pr meter, tull och portofritt, E offerera (Schweizer &amp; Co, Luzern S 6, (Schweiz) | Sidentygs-Export.
— Kungl.
Hoflev.
I N: I • 11 • 1111 L I M 111111 EST BO iS EM AN.
SIGURDH.
S K I S S A F S I G U R D P.
V ÅREN var kommen.
Stararna hade för länge sedan slagit sig ned i sina fjolårs- holkar, snattrade och hvisslade dagen lång för att så om kvällarna i flockar svänga rundt Nu surrar det af flugorna, halmtäckta hus och gårdar, innan de slogo sig till ro för natten.
Den första vipan var som vakna upp i stugorna, för länge sedan dårad och bybarnen voro som nu flyktar från det fängslande bäst i farten med att leta efter hennes ägg.
all lust, som lifvet har.
Tussilago var redan slutblommad, vårlöken Nu dansa solskensfröjderna likaså och i stället stodo syrenerna färdiga i lustig ring på höjderna, att slå ut sina doftande klasar och häggen att döfva med sin ånga.
Jasminernas beta- nu lämnas allt det ängslande gande söta doft fyllde trädgårdsgångarna och i mörka skrymslen kvar.
bien surrade som bäst från blomma till blomma.
Våren var på allvar kommen — Nu komma svalor sträckande, den stod i sitt flor och bokskogen var klädd i sitt grönaste siden.
nu komma strålar, väckande Vårarbetet var länge sedan undanstökadt.
det frusna och det sofvande Vångarna stodo gröna af den allra som ur stela känslors nöd.
vackraste vårsäd och man beredde sig till Nu gunga böljor lekande, att arbeta i torfmossarna i väntan på klöfver- nu susa vindar smekande, skörden.
nu svärma fjär ' lar lofvande Slätten låg som en fager brud.
sin tro åt ros så röd.
Men Ola Månsson på Spången var likväl inte nöjd.
Visserligen stod hans hemman i vacker gröda, sina båda systrar hade han Nu brytas murkna grenarna, löst ut och hypoteket brådskade det inte riu röjas hårda stenarna, med.
Sina nyårsräkningar och andra onera nu drager, stängsel fällande, hade han redan klarat undan — Ola Måns- son var en förmögen bonde — men ändå!
det unga ut till strid.
Det är inte godt för mannen att vara allena Men allt det skärast spirande, och nu, sedan hans andra syster också flyttat det blommande och sirande hemifrån för att enligt Skriftens ord vara när står knoppande och svällande sin make, kändes det så tomt i storstugan i denna väna tid.
på Spången.
SIGRID ELMBLAD.
Och så var det en annan historia också.
På julkalasen hade Ola Månsson träffat riksdagsmannens Hanna.
Aderton år var hon, slank och vacker, något tystlåten af sig kanhända och något blyg, men i öfrigt all- Iduns litterära pristäfling deles en flicka efter Ola Månssons sinne.
Vidare rik var hon nu inte, men det gjorde för kortare noveller och uppsatser ingenting.
Ola hade tillräckligt för två.
Och bara det att bli måg hos riksdagsmannens har uppkallat icke mindre än 228 del- var mycket nog.
tagare och hrr prisdomare, skriftställarne.
hr Thore Blanche och d:r Sven Söder- Till sin stora belåtenhet hade Ola också märkt, att riksdagsmannen såg honom gärna, man, ha redan begynt sitt granskningsarbete.
bjöd alltid på kaffe och punsch, då de träffades På grund af det ytterst lif liga deltagandet inne i staden, och slog alltid fram med, att blir detta emellertid både besvärligt och Ola tids- borde gifta sig.
Och det höll Ola med Från och med den 1 maj ödande, hvadan de täf lande måste med tåla- om, men längre kom det aldrig.
Ola slog sig visserligen ut för Hanna, dan- mod afvakta resultatet.
Så fort möjligt sade alltid med henne en dans eller två och blir, kommer detsamma att tillkännagifvas IDUNS REDAKTIONS- OCH EXPEDITIONSLOKALER hade en gång bjudit henne och hennes syster i Idun — som vi hoppas till hugnad för på teatern, men hade aldrig haft mod att flyttade till både de segerrika bland täflarne och säga först henne, hvad som låg honom om hjärtat.
Drottninggatan 51, I t r.
upp, och sist vår stora litterärt intresserade läse- Så satte han sig en vacker dag i mars hvilket vi härmed ha velat meddela alla våra prenume- krets.
att skrifva till henne.
Han hade köpt så fint, ranter, korrespondenter, besökare och kunder.
ljusrödt papper och likadant kuvert och hade Stockholm i maj 1904. fått tag på " Brefställare för älskande ".
Den Redaktionen af Idun.
boken var så nyttig i detta fall och det gick Verksammaste och mest styrkande näringsmedel för vuxna och barn.
Med glänsande resultat förordadt af läkare-auktoriteter.
Stärker nerverna och förhöjer kropps- byggnadens alla delar.
SANATOGEN Prospekt sändas gratis och franco genom General- agenturen Josephson &amp; Reteike, Göteborg.
Erhålles å alla apotek och kemikalieaffärer.
Tillverkare: BAUER &amp; C:o., Berlin.
S.
IDUN 1904 — 222 — Lanolin- Sana-Tvål.
Garanterad ren, neutral, mild och öfveifet.
Bästa Barntyål!
25 öre st. G r u m m e &amp; Son Stockholm.
så lätt att ändra så, att det passade in på Hanna och honom.
Och så skref Ola sitt friarebref med mycken möda och stort besvär, och när han fått det färdigt, tog han en häst och red med brefvet till stationen närmast bortom Spången, ty han ville inte låta märka något på sin egen poststation.
Så väntade han svar, väntade i dagar och veckor, men intet svar kom.
Han gick i kyrkan om söndagarna, och medan allmän- heten böjde sig ner under syndabekännelsen, satt Ola Månsson i sin stol och sneglade mellan fingrarna öfver till Hanna.
Men hon såg aldrig upp, och inte ens under predikan tittade hon en endaste gång bort till Ola.
En gång träffades de så på ett danskalas.
Ola bjöd upp Hanna och dansade med henne.
Under en paus, medan de hvilade med ryg- garna mot ett stort klädskåp, tog Ola mod till sig.
" Har inte Hanna fått bref? "
frågade han.
" Jo då, många! "
" Ja, men jag menar — jag menar från mej! "
" Jo då, det också! "
" Och hvad blir så svaret? "
" Det förstår väl Ola Månsson, när jag inte svarar alls! "
Där stod nu Ola Månsson lika klok som förut, och för att dölja sin förvirring dansade han dansen slut, bockade sig och gick att spela knack med gubbarna hela den kvällen.
Och detta var orsaken till att Ola Måns- son, trots den vackra våren och den lofvande grödan, var missnöjd — genommissnöjd på alltihop.
En dag kom hans kusin hem från Lund.
Han hette Fredrik Larsson, läste juridik och kallade sig Möhlenhaus.
Hans far var näm- ligen stor kvarnägare.
Terminen var egent- ligen inte slut, men så var i stället fallet med kassan och därför reste " notarien " hem.
Han och Ola hade alltid varit goda vänner och kusiner och trifdes godt samman.
Ola bjöd på god mat och rökbara cigarrer, och hvarför skulle då inte notarien trifvas?
En vacker kväll sutto de båda kusinerna ute i trädgården.
Notarien hade förmått Ola att sätta fram whisky och vatten — punschen var för tillfället slut.
Och där pokulerades och dryftades politik och nationalekonomiska frågor och så, när flaskan var halftömd, kom samtalet in på flickor.
" Skål, gamla hederskula! "
sade notarien och stötte sitt glas mot Olas.
" Att du inte gifter dig?
Tjugofem år, förmögen och herre på egen gård och grund!
Det skulle tusan gå ungkarl längre.
Du skall lyda skriften: föröka dig och uppfylla jorden! "
" Ah, det är ju god tid! "
menade Ola.
" Se på dig själf! "
" Ja, jag!
En fattig studerande!
Jag måste ju vara färdig med examen först och så ha suttit mina ting.
Och det kan allt dröja en tid ännu.
Fast kär har man ju alltid varit! "
Och notarien vred sina gryende mustascher med själfbelåten min.
Ola Månsson bara teg och teg.
Tankarna irrade hit och dit likt kolsyrepärlorna i hans grogg, men han sade ingenting.
För att hjälpa honom på trafven, började så notarien.
" Tror du för resten inte, att jag vet, att du är kär i riksdagsmannens Hanna? "
högg han till på måfå.
" Hur vet du det?
Hvem har — har hon — har hon sagt något? "
" Nää! "
svarade notarien, som nu var viss på, att han gissat rätt.
" Nää, det har hon inte, men det måtte väl jag kunna se själf.
Du hänger ju fast med ögonen vid henne, så snart ni träffas, och så är du blyg och vågar aldrig säga något åt henne.
Det syns ju genast, att du är kär i henne ".
" Nåja! "
Och Ola, som var innerligt glad öfver att få lätta sitt hjärta för en förstående vän, började att relatera alltsammans alltifrån danserna och brefvet ända till hennes svar och sin stora hj ärtesorg.
När han slutat, lutade notarien sig tillbaka i stolen och storskrattade.
" Ja, ni bönder — ja, jag menar ingenting förklenande med det — men ni hederliga bondsjälar äro er alltid lika.
Träffa en flicka ett par gånger och så rusa sta ' och skrifva friarebref!
Det är just så likt er!
Att du inte hade böneman också!
Fy sablarna, Ola du, som är en verserad bonde, att klara ett frieri så klumpigt!
Ser du, flickor nu för tiden äro ena så subtila — det betyder fina — själar, ömtåliga, spröda, för att använda ett skaldeord, att man måste vara mycket försiktig.
Man skall uppvakta dem träget, se ömt på dem, smickra lite grand, flirta en smula, trycka deras hand då och då och så, när allt är färdigt, skall man inte skrifva bref till dem, nej, man skall laga, att man får en ostörd stund och så ta flickan om lifvet och kyssa henne och säga, att man vill gifta sig med henne.
Och då hinner flickan i häpenheten inte att säga nej och sedan skäms hon för att göra det.
Så där ungefär skulle du ha gjort det.
Skål! "
De drucko med hvarandra och Ola medgaf innerligen gärna, att notarien hade så rätt.
" Skål! "
Och hur de så klarade hop det, beslöt man, att notarien skulle å Olas vägnar och för Olas räkning sondera flickungens hjärta och tala godt för Ola.
Och det lofvade nota- rien.
Skål!
Den närmaste veckan var notarien mycket upptagen.
Han gjorde sig ärende till riks- dagsmannens.
Än var det ett protokoll att lämna, än en kungörelse, och så stannade han kvar till kväll och så följde flickorna honom på hemvägen, och han gick midt emellan dem ', arm i arm, med studentmössan ' på nacken och sjöng studentsånger och kär- leksvisor för dem.
Och när han kom till lämpliga ord som t. ex.: " Gråt ej, du fagra mö, ögats glans, kindens ros får ej dö " eller " Mona, min tärna, Mona, min stjärna, evigt med rosor j a g smyckar din stig ", så tryckte han alltid Hannas arm i sin.
Och då rodnade Hanna så vackert.
Men han blef egentligen aldrig riktigt ensam med henne, så att han kunde leta ut, huru- vida hon tyckte om Ola Månsson eller ej.
Och till svar på alla dennes oroliga • frågor hade han endast en tröst att gifva — tålamod!
Och så gick äfven nästa vecka.
Saisonens Å.
B. Gustaf Holmbloms Kappaffär.
Nu är det så i södra Skåne, att så snart det börjar grönska i skogarna, far man om söndagarna till dans.
Man lägger i lag — en tar mat med sig, en annan drycker, och så kör man, stundom flere vagnar högt, till en dansbana i en skogsdunge i närheten, dansar af hjärtans lust, bullar upp förråden, äter, dricker och har innerligt roligt.
Och så kör man hem i de ljusa, vackra nätterna, när slätten ligger tigande och vid och ur den bördiga åkern står en imma-från fet, doftande mylla och blommande klöfver.
Så gjorde man äfven nu en söndag.
Notarien var med, men Ola stannade hemma.
Han hade på söndagen varit på barndop och skulle på kvällen fortsätta med barndopet i form af toddy och en stilla knack.
Och man kan ju inte sköta två saker på samma gång.
Men notarien reste.
Glad och skinande åkte han med ett sällskap ungdomar, bland hvilka äfven Hanna befann sig.
Han berät- tade historier och sjöng och skämtade samt underhöll hela sällskapet.
Och när man kommit fram, lägrade man sig i en buskage, fick kaffet kokt och punschen fram och hade riktigt muntert.
Och den lilla skogen var full af folk.
Så kom musiken, spelade upp en smekande vals, där en esskornet höll melodistämman och bastubans dofva " pro ", " pro " höll takten, medan de öfriga instrumenterna skötte sig lite hur de själfva tyckte.
Och så började man dansa.
På 5-öresbanan trängdes drängar och pigor, stampade och svettades, medan på 10-öres- banan åter de förmögnare svängde rundt, ideli- gen rundti valser, polkor, " rhenlännare " o. s. v. Solen hade gått ned och.
månen gått upp.
Daggen föll som ett fint, fint duggregn och lade sig som pärlor i flickornas flätor.
Och alltjämt höll esskornetten melodien och bas- tuban takten.
Då dansade notarien med Hanna.
En vals, där ingendera sade ett ord, men där han kände, att hennes ögon sågo upp mot honom, medan hans mun nästan snuddade vid hennes hår.
De lämnade dansbanan, han tog hennes arm och förde henne ur trängseln in åt en sidogång i skogen.
Nu skulle han tala för Ola.
De gingo tysta en bit och kommo så till en uthuggning, där månen lyste och dimmorna lekte likt .älfvadans.
" Se, så vackert! "
sade notarien .. " Det är som älfvalek. "
" Ja ", sade Hanna.
" En sådan kväll är det stämning i.
Då käns det så underligt om hjärtat.
Gör det inte? "
" Jo ", sade Hanna.
" Det är riktigt som en kväll för kärlek!
Har du aldrig tänkt på det, Hanna? "
" Nej! "
sade hon.
" Det borde du göra ", sade notarien faderligt ömt.
" Vet du, jag vet en ung man, som håller gränslöst mycket af dig och som inte begär bättre än att en gång få gifta sig med dig. "
" Ack! "
sade Hanna och slog armarna om notariens hals, " jag håller ju också så mycket af dig. "
Och hennes mjuka läppar trycktes mot hans.
Om åskan slagit ned, hade notarien ej känt sig mera öfverraskad.
Här stod han — som böneman för sin kusin — medan flickan omfamnade honom och han gång på gång kysste hennes friska mun.
Hvad skulle han göra?
Inte kunde han förolämpa flickan med att säga, att ej han vore kär i henne, utan att det var hans kusin!
nyheter i elegantaste urval.
/ billiga prislägen, utmärkta modeller.
— 38 l / BSteHånggatan 38.
IDTJN 1904 — 223 — Inte kunde han springa sin väg — det skulle sett löjligt ut, och notarien var rädd för allt, som kunde verka löjligt.
Så slog han armen om hennes lif och vid tanken på det ohållbara i situationen och den sorg och missräkning, han kanske komme att ofrivilligt bringa henne, kysste han henne varligt på pannan och sade: " Tack, Hanna!
Lilla Hanna, tack! "
Och så förde han henne utan ett ord till- baka till dansbanan.
Så körde man ändtligen hem.
Natten var något kylig.
Hanna satt bredvid notarien, insvept i en tjock schal, oberörd af de andras prat och skämt.
Hon drömde om sin lycka.
Men notarien satt tyst och rökte den ena cigaretten efter den andra.
Då de kommo till vägen, som leder upp till Spången, hoppade notarien af och tog god natt.
Till alla sade han " godnatt och tack för i kväll! "
men när han tog Hannas hand, tryckte han den ömt och sade ett lågt " farväl! "
Och så försvann han under lönnarna i allén.
Han hade nästan tårarna i ögonen — ty han var i alla fall en känslig notarie — när han tänkte på Hanna och sig — och Ola.
Inte hade han menat det så!
Bara godt hade han velat för Ola och Hanna — och nu!
Nu hade han som tredje man kommit in och mot sin vilja gjort henne sorg och orätt mot honom.
Notarien tyckte, att lifvet var fånigt, och gick att lägga sig.
Vid frukosten dagen därpå möttes Ola och notarien.
Olas blickar sågo frågande in i hans.
Men han kunde ej möta dem.
Vid kaffet sade så notarien: " Ja, tack nu för din gästfrihet, min käre Ola.
Jag får allt resa i eftermiddag.
Fars- gubben har sändt mig ett litet " rek ", så det räcker. "
" Ska ' du resa?
Och Hanna!? "
" Ja, du Ola, det gör mig ondt om dig.
Men hon — hon är kär i en annan.
Det sade hon mig i går / ' " Jaså!
Hm!
Ja tack, Fredrik, för ditt besvär i alla fall! "
" Tack själf. "
På eftermiddagen reste notarien.
Han har sedan dess ej återsett Hanna.
Men Hanna är nu lyckligen gift med en grosshandlande i Karlshamn och har två barn.
Ola är däremot ogift.
Likaså notarien.
Han har förresten ej hunnit sitta ting ännu.
BRONSKVINNAN.
B E R Ä T T E L S E FOB IDUN A F F R I D A L A N D S O R T.
S Å gingo några dagar, och det led mot november.
Hvar dag smög sig Nisse, när salongen stod tom, in till bronskvinnan.
Snart hade han blifvit förtrogen med hvarje drag i hennes ansikte och hvarje linje i hennes gestalt.
Och hans beundran hade ökats.
Hos henne fanns ingenting, som han icke tyckte om.
Hvarje finger på hennes upplyfta händer, hvarje veck på hennes klädnad var det honom en daglig fröjd att betrakta.
Och han hade upptäckt, att hon var klo- kare än alla andra.
Allt, som rörde sig inom honom, kunde han tala om för henne, allt, som spirade i hans fantasi, kunde han bjuda henne.
Aldrig missförstod hon honom som Fia, aldrig skrattade hon åt honom som mo- dern, aldrig visade hon bort honom som fadern.
Oföränderligt lugn och god lyssnade hon till honom.
Fastän hon aldrig talade — hon hade nog kunnat, om hon velat, tänkte A n v ä n d J A N S S O N &amp; C:os KORSETTER Nisse — visste han, att hon förstod allt, hvad man sade.
Kanske var det just därför, som hon aldrig skrattade.
Om Nisses förhållande till bronskvinnan visste ingen människa någonting.
Nisse kände instinktivt, att denna kärlek måste hållas hemlig: ingen skulle ju kunna förstå något så märkvärdigt.
Det var underbarare än någon saga.
Och Nisse tänkte sig, att bronskvinnan själf, som var så hemlighets- full, och som uppenbarat sitt rätta väsen allenast för honom, skulle tycka illa om, att han yppade deras gemensamma hemlighet.
När han var tillsammans med andra i salongen, såg han icke åt sin vän, utan låt- sade, att han alls icke var bekant med henne.
Endast någon gång, då han var säker på, att ingen gaf akt på honom, kunde det hända, att han under sina långa, döljande ögonfransar smög till henne en hastig blick af hemligt samförstånd.
Detta beredde honom stort nöje och kom samvaron med de besökande att förefalla honom drägligare än förr.
Han blef ännu mera fåordig än han varit, men han vande sig att ge mera akt.
Ibland roade sig Nisse med att föreställa sig, hvilken verkan det skulle göra, om han, när salongen en dag vore full med gäster, plötsligt skulle tala om för dem alla, att bronskvinnan där på bordet var hans bästa vän, som förstod allt och visste allt, fastän hon inte pratade och skrattade som de, och fastän ingen af dem kände henne eller i sin blind- het ens märkte, att hon fanns till.
Hvad skulle då modern och de andra säga?
Skulle de skratta åt honom?
Naturligtvis.
Ingen af dem var i stånd att fatta, hur vacker och klok hans vän var, och hur han höll af henne.
De skulle nog rent af göra narr af både henne och honom, och för ingenting var Nisse så ömtålig som för gyckel.
Nej, allt som rörde bronskvinnan, måste hållas obrottsligt hemligt.
Ingen människa på jorden finge ana eller misstänka det allra ringaste, icke ens moder Gabriella — minst af alla just hon.
Men när ingen var i salongen och Nisse en stund var på tu man hand med sin vän, anförtrodde han henne sina iakttagelser och funderingar.
Var han viss på, att ingen fanns i närheten och kunde höra honom, uttalade han orden halfhögt i ett slags högtidligt mellanting mellan tal och sång.
Annars hviskade han orden till henne med stumma rörelser af läpparna och tungan.
Oftast talade han om modern.
Ännu voro icke hennes ord den där födelsedagskvällen — drömda eller icke, visste han ju ej säkert — helt utplånade ur hans minne, och hans forskande ögon voro ofta länge fästa på hennes ansikte, allt under det han spändt lyssnade till hennes röst för att i den spana efter en enda ton af den stämma, som han en gång hört tala så underliga ord om skratt och gråt.
Den stämman genljöd ännu inom honom, om än för hvarje dag med svagare klang.
Men han spanade och lyssnade förgäfves.
Moderns glittrande muntra väsen var som förr.
Dock var där en skillnad: hon var rörligare, oroligare.
Hennes gång var mera ilande, hennes rörelser hastigare.
Hvar hon gick fram, var det skämt och lustighet om- kring henne.
Men det var, som om hon haft feber i blodet.
Aldrig stod eller satt hon länge på samma plats.
Hon kom och gick, ständigt glad och ständigt vänlig, men aldrig stilla, aldrig försjunken i något.
Hon var som en susande vind, som icke kunde lägga sig till ro, som en fladdrande låga, som icke kunde med samlad glans och värme stiga mot höjden.
modell l l i l j l l D v J l A v J För Båtbyggare och Båtägare.
\ Bästa: \ = \ Engelska Skeppsbottenfärger för såväl trä som järn, röd, brun, grön och hvit.
Tarr Wonsons, Copper-paint.
Båtfernissor för in- och utvändigt arbete.
Maringlue, " Jefferys ".
: Penslar m. m. WILH.
: 1 BECKER.
Kongl.
Hofleverantör.
5 Malm torgsgatan 5.
24 St. Nygatan 24.
23 Götgatan 23.
IL I N I I 1111:11 I N: I F 11 I N 5.
Det var en novemberdag i skymningen.
Fadern och modern hade åkt bort till en middagsbjudning på en herrgård i stadens närhet, och Fia, som nyss serverat Nisse hans ensamma måltid, satt nu i köket och åt sin middag tillsammans med de andra tjänarinnorna.
Nisse var allena med sin vän i salongen och anförtrodde henne, enligt sin vana, half- sjungande sina tankar.
" Du skulle ha sett moder Gabriella, när hon reste bort.
Hon var det allra vackraste i hela världen.
Fader Lennart var svart och hvit.
Det är han alltid, och det ser så enformigt ut.
Han kallade henne sin ros.
Det lät så vackert, ' men inte tyckte jag, att hon var lik en ros.
Hon var lik solen på himlen, var hon.
Och klädningen var så tunn och lätt som luft.
Hon hade tagit ett stycke blå himmel och klädt sig i.
Hon skulle nog dansa också i den klädningen.
De talade med hvarandra om en herre, en som kom hem i höstas från Paris och som de träffat på bjudningar förut.
Jag undrar, hvad Paris är för en stad.
När jag blir stor, skall jag ta reda på det.
Jag skall resa dit och komma hem igen, jag också.
Men jag skall inte bli målare som.
den där herrn.
Jag skall bli doktor som fader Lennart och göra alla människor friska.
Det tycker jag är det allra snällaste som finns, för det är så trå- kigt att vara sjuk.
När jag var liten, var jag också sjuk.
Jag hade någonting, som hette difteri.
Men det minns jag inte alls.
Jag har bara hört talas om det, och fader Lennart gjorde mig frisk.
Och sen hade jag mässlingen.
Det minns jag, för det var inte så- länge sedan.
Det var så tråkigt att ligga i sängen om dagarna också, och det värsta var, att de hade hängt mörka skynken för fönstren, så att jag inte kunde se någonting knappast.
Fia satt där och berättade sagor för mig, men det var så tråkigt att aldrig få se solen.
Mörker är så otäckt, när man är vaken.
När man sofver i det, gör det förstås ingen- ting.
Jag undrar, om det dröjer länge, innan jag blir stor.
Nu skall jag lära mig läsa.
Det sade fader Lennart i morse.
Han sade, att det skulle vara efter den gamla kristna metoden och inte efter ljudmetoden.
Det begrep jag inte alls, men moder Gabriella hotade honom med fingret och skrattade och sade, att man borde betala för att få säga sådana rysligheter.
Men nu skall Fia i alla fall lära mig att läsa, för det kan hon, fast hon är dum och just ingenting begriper.
Och sen skall jag gå i skola och lära mig allting och fader Lennarts stora, tjocka böcker, för dem måste man kunna, när man skall vara doktor.
Där står det, hur man skall bära sig åt, när folk ä ' sjuka.
sista pariserfacon, finnes i alla finare manufakturaffärer i Sverige.
Filialer: Stockholm, Göteborg, Malmö, Helsingborg.
IDUN 224 — 1904 — Den var så gammaldags, att den var försedd med tupp, och vid den om- ständigheten fäste Fia stora förhoppningar.
När Fia och Nisse sla- git sig ner vid lampan i barnkammaren, var det den tuppen, som Fia först visade Nisse på, under det att hon berättade om dess förmåga att värpa åt snälla barn, som voro uppmärksamma och duk- tiga att lära.
" Asch, ägg! "
sade Nisse.
Ägg var icke hans bästa mat.
" Ägg! "
härmade Fia.
" En tupp är ingen höna ", upplyste hon.
" Tuppen värper sockergryn och karameller ".
Då blef Nisse belåten, och undervisningen tog sin början.
Fia var helt förvånad öfver Nisses läraktighet och fann till sin glädje, att han hade bättre förstånd, än hon trott.
Nisse blef frestad till att göra frågor och invändningar, men när han märkte, att Fia lik- som förr icke tyckte om det, in- skränkte han sig till att girigt upp- suga hennes undervisning.
Utan kritiska in- vändningar lärde han sig, att b a säger ba och icke bea, o. s. v., och Fia var stolt öfver hans snabba framsteg.
(Forts.) Men först skall jag ta reda på allt möjligt annat.
Fader Lennart vet det också förstås, men han kan inte tala om allting för mig, när det finns så förfärligt många sjuka.
Och moder Gabriella har inte tid, hon är jämt borta på bjudningar eller också har hon främman- de.
Hvad det skall tjäna till, begriper jag inte än, men när jag blir stor, skall jag ta reda på det med.
Jag skulle tycka mer om moder Gabriella, om hon vore hemma och inte hade så mycket folk omkring sig alltid, och om hon inte skrattade så mycket.
Förut, när jag inte kände dig, var jag så ledsen, att jag inte hade någon att säga allting åt.
Nu gör det inte så myc- ket, att fader Lennart och moder Gabriella inte ha tid med mig, och att Fia är så dum.
Hon kan ju än- då lära mig läsa, och sen skall jag läsa riktiga böcker och slå igen Snuskepelle och aldrig titta åt honom mer. "
Nu kom Fia och ropade på Nisse.
Det hade blifvit så skumt, att hon icke såg honom, där han satt uppkrupen i en hvilstol framför lampan, och för resten skymdes han undan af den vidlyftiga lampskärmen.
" Ska vi läsa nu? "
frågade Nisse ifrigt och kröp ner ur stolen.
" Är det så brådt? "
skrattade Fia.
" Vi ha ju inte köpt abc-bok än. "
" Fader Lennart har nog någon ", ifrade Nisse.
" Jag skall se efter i bokskåpet, " svarade Fia beredvilligt.
Hon kände sig genomträngd af viktighet, sedan doktorn på morgonen frågat henne, om hon hade lust att lägga grunden till Nisses blifvande lärdom.
Om en stund hade Fia lyckats snoka reda på en gammal abc-bok, som i många Her- rans år fört en onyttig tillvaro, gömd och glömd bland andra gamla afdankade böcker allra nederst i doktorinnans bokskåp, där det för öfrigt icke fanns stort annat än romaner.
DE NYA VÄGGMÅLNINGARNA KONSTEN I D FRAN INVIGNINGEN KYRKAN I AF D E N N Y A E V A N G E L I S K A ABBAZIA.
STORHERTIGINNAN LÄMNA KYRKAN STEN.
2- I.
AF EFTER KONUNG LUXEMBURG OSCAR OCH MED SVIT INVIGNINGSGUDSTJÄN- BESÖK I B I L D H U G G A R A T E L I E R N, D Ä R KYRKANS KRISTUSBILD E. FÖRFÄRDIGAS.
JELUSSICH F O T O.
AF NILS K R E U G E R I NYA FOLKSKOLAN SKOLAN.
EN VACKRA idén att pryda våra skolor med konst- verk, en idé, som för några år tillbaka framkom hos ett antal konstnärer och kulturvänner inom hufvud- staden och omedelbart började realiseras, har i dessa dagar ytterligare främjats af fröken Eva Bonnier, den talangfulla målarinnan, i det hon till den nya folkskolan på Östermalm skänkt två dyrbara väggmålningar.
De- samma ha anbragts på ömse sidor om stora trapp- uppgången i byggnaden och lära kosta cirka 10,000 kronor.
Målningarna, af hvilka vi i detta nummer meddela af bildningar, äro utförda i olja af Nils Kreuger och återgifva ett stycke Ölandsnatur med betande boskap.
Samma skola motser snarligen ytterligare ett par konstverk, två skulpturer af Jerndahl, statyn " Mot aftonen " och " En gammal man ", bägge två förut exponerade.
Konstnären håller just på med att utföra dem i sandsten och de skola placeras i den midt för entréen utbyggda delen af vestibulen.
Äfven dessa konst- verk äro skänkta af fröken Bonnier.
PÅ ÖSTERMALM.
A.
BLOMBERG FOTO.
— T ARNO 225 IDUN — gård, som dess förste ägare af Strömfeltska ätten gjorde till fideikomiss.
Det präktiga slottet har han hyrt ut till fröken Otilia Ambro- siani, som för fyra år sedan dit förlade sitt mångåriga, välkända pensionat.
Åt Tärnö pensionat skulle man vilja gifva vintertid det vackra, tyska namnet Feierabend- haus (Feierabend = helgdagsafton), ty då utgöras medlemmarna i det ombonade, bekväma och väl skötta hemmet hufvudsakligen af sådana perso- ner, herrar och damer, som i följd af årens mängd, lifvets pröfningar och andra lidanden dragit sig undan städernas oro och larm till denna afskildt belägna, ljufliga fristad i skötet af en härlig natur.
Men när majsol börjar le, blir det lif och rörelse i de ståtliga slottsgemaken, ty dåbegynna rustning- arna och omflyttningarna för emottagandet af de SLOTT.
ETT LYCKLIGT HEM.
ID DEN i hundratals bukter slingrande sjön V Långhalsen i Södermanland reser sig på en höjd Tärnö gamla slott, spökslottet, såsom man skulle vilja kalla det, när det i aftonsolens sken Speglar sig i vågen och det röda tegeltaket och de höga, smårutade fönstren glöda och skimra med trollsk glans, eller när det, omgifvet af sin lifvakt af rimskrudade, knotiga, sekelgamla ekar, sfelt och liflöst i nattlig * .imma behärskar mån- begjuten, snöig nejd.
Tärnö är ett hos oss väl kändt namn, ty det var ju där Gustaf Vasa i början af sin hjältebana såsom jagad flykting ' förklädd gästade sin syster och svåger.
Också har mången fär- T ARNO SLOTT FRAN FREDRIK SJÖSIDAN.
KS P O R T R Ä T T.
2.
STORA 1904 SALEN P A T A R N O 3.
SALONGERNA PÅ TÄRNÖ MED GUSTAF V A S A S MED VÄRDINNAN TRÄSTOCK I KAKELUGNSVRÅN F R Ö K E N O. A M B R O S I A N I.
O C H U L R I K A E L E O N O R A S OCH DAGMAR ERIKSEN F O T O.
dats dit endast för att se den källare, där han höll köpte Tärnö, var corps-de-logiet blott en ruin.
Det är många sommargästerna: hela familjer, barn och ungdom, sig gömd — en tilldragelse, af Hörberg förevigad på från honom dess nuvarande inredning förskrifver sig.
som genom sitt muntra glam och sina landtliga förströel- en duk, som täcker ena kortväggen i den stora, nio historia är egentligen en förteckning öfver ser förvandla, ända till höstlöfvens fall, det stilla " helg- alnar höga matsalen — och den långa, nu i ett kakel- dess Tärnös ägare, öfver en lång följd af arf, oftast från kvinna dagsaftonhemmet " till ett af de gladaste och angenä- ugnshörn placerade trästocken, däri han under denna till kvinna, m a namn som Brahe, Grip, BanéY m, aste sommarställena inom Sveriges gränser.
sin overksamhets tid förstrött sig med att göra konst- Sparre, Lewe e n d hau så p d t, an Således föres äfven i tjugonde seklets morgon spiran Horn, Rosenacker, Örnfelt, M e j e r - närliga inskärningar.
på " pintorpafruns " borg af en kvinnohand.
Men nu hjelm, Mannerheim och Strömfelt.
Det Tärnö hus, som en gång härbärgerat befriaren, Såsom förhållandet är med de flesta gamla historiska är spiran blomsterlindad, ty handen som håller den, utgjordes af en liten, tornlik, kvadratisk byggnad af gårdar, af en intelligens, en vilja och ett hjärta, som spira äfven kring Tärnö sagan och sägnens styres sten, hvaraf det ännu finnes kvar ruiner på berget vid underblommor, länge och med aldrig sviktande mod i detalj praktise- s o m d ä r alltjämt skjuta n y a skott.
den gamla köksträdgården.
rat det nya, svåra budet: " Du skall älska din nästa Sägnen om " pintorpafrun " lefver ännu ett friskt lif mer Grunden till det nuvarande boningshuset lades, b än dig själf, " och af ett solskenslynne, som alltid l a n d traktens befolkning.
D e n lyder så: enligt gårdens häfder, år 1626 af den myndiga fru Ebba En vacker dag infinner sig en utarmad torpare hos lyckas jämna ut rynkorna i trumpna anleten, skingra Grip, gemenligen kallad " pintorpafrun ", sista ättlingen en stränga fru Ebba Grip och beder ödmjukligen om molnen på mulna pannor och tända leenden i sorgsna af Bo Jonsson Grip och gift med Svante Gustafsson d GUNNILA VON DUBEN.
en tunna råg.
" Lika omöjligt, käre far, " svarar fru blickar.
Baner.
Af den byggningen återstår ej mer än de två E b b a barskt, " som för dig att köra hit u p p p å gården och " en half alnar tjocka murarna af tegel och gråsten.
den stora eken där nere på kullen ".
Torparen, som När landshöfdingen friherre F. G. Strömfelt 1795 känner sin matmors kynne, går hopplös sin väg.
I allén möter han en liten, gråklädd tomtegubbe, som ger sig i samspråk med honom.
För denne klagar han sin nöd och beskärmar sig öfver den hårda frun på slottet.
" Ahå! "
skrattar gubben.
" Inte annat!
Gå du bara hem efter häst och vagn.
Nog ska ' du få upp eken ".
Torparen gör så, som gubben sagt och när han kommer tillbaka med sitt fordon finner han tom- ten bredvid eken, som ligger kullfallen, uppryckt med rötterna, och jämte honom en stor, svart häst.
Eken las- sas på vagnen, den svarta hästen spännes för vid sidan af den andra, och den lille gråmannen följer med.
I backen stegra sig de båda dragarna.
" Klå på Svante Baner! "
säger gubben och pekar på svartingen.
Torparen lyder och skriker: " Hopp, hopp, Svante Baner! "
Och så bär det i väg uppför backen och öfver gården med sådan fart, att hela ekipaget försvinner i sjön, bakom huset, som af eken blifvit så skrapadt, att rappningen flugit af på ena hörnet, hvilket sedan dess aldrig mer kan lagas.
Fru Ebba står i fönstret och ser på.
När hon hör torparens rop, känner hon igen sin man i den svarta hästen.
Samma dag dör Svante Baner.
I slottets rymliga sal, på väggen midt emot Hör- bergs Gustaf-Vasa-målning, hänger mellan fönstren ett oljeporträtt i kroppsstorlek af fru Ebba Grip.
Faller det ner, säger en annan sägen, så inträffar någon stor olycka på Tärnö, eller också bådar det ägarens snara död.
Senaste gången den taflan föll ned, hände det, mycket riktigt, att herren till Tärnö omedelbart därpå afled.
Då lät dennes son, försiktigt nog, fästa " pin- D R O T T N I N G SOFIAS A N K O M S T TILL HONNEF D E N torpafruns " konterfej på en i väggen inmurad järn- 30 A P R I L.
B O R G M Ä S T A R E W A E C H T E R (TILL V Ä N - stång.
Sedan dess har ingen lidit men af fru Ebba S T E R) O C H P A S T O R DANIELS (TILL H Ö G E R) - Grip, som tyckes alltfort vara ställets onda genius.
DEN A M E R I K A N S K A O P E R A S Å N G E R S K A N G E R A L D I N E M O T T A G A HENNES MAJESTÄT V I D B A N G Å R D E N.
Den nuvarande innehafvaren af Tärnö, öfversten F Ä R R A R, K U N G L.
TEATERNS N U V A R A N D E G Ä S T.
A. ZALEWSKI, FOTO.
friherre H. Strömfelt, bebor ej själf denna sin fäderne-
IDUN 1904 — 226 — Det var som tomheten stirrade emot henne öfver- Hon såg sig omkring med stora, förskrämda ögon allt med stora, ihåliga ögon.
Hon frös midt i sommar- i det mörka arbetsrummet, det var som om väggar värmen, så tänderna skallrade, och dock brände hennes och dörrar slungade emot henne förebråelser och hat.
händer som eld.
Hon for upp med ett skri och gick fram och till- Så vände hon sig bort från fönstret och gick in i baka på golfvet i jagande ängslan.
Plötsligt stannade rummet näst intill, som var hennes mans arbetsrum.
hon.
Hennes blick hade hejdats af en liten blå band- Här var allting oförändradt.
Nästan omedvetet satte stump, som stack fram ur en skrifbordslåda.
Meka- hon sig på sin vanliga plats vid skrifbordet.
Det var niskt böjde hon sig ned för att stoppa in den.
liksom en hvila för sinnet att se på alla de kända sa- Hon drog ut lådan och påträffade där, mellan en kerna, som stodo orörda hvar på sin plats.
Allting här hel del andra gamla saker, en liten barnsko af blått inne, från Madonna della ducca, som hängde öfver skrif- siden.
" Lillans första sko " — stod det skrifvet på en bordet, till den fula fläcken på golfmattan efter det vidfästad papperslapp.
Hon tog upp den lilla tingesten kullslagna bläckhornet, var som en del af henne själf.
och betraktade den med en egendomlig, bäfvande kän- Men snart skulle andra sitta, där hon nu satt, och sla.
se på samma saker och dock se på allt med helt andra " Barnet mitt, barnet mitt ", upprepade hon och ögon.
.
.
smekte den varligt med sin fina, mjuka hand.
" Lilla Ack, hur lifligt kom hon inte ihåg, när hon satt i Agnes, hjärtebarnet mitt, hvarför fingo vi inte behålla den här stolen första gången, här vid skrifbordet, — dig.
.
.? "
~.
, d e n h a d e utgjort h e n n e s f ö r n ä m s t a julklapp till h o n o m O f ö r m ä r k t r u n n o t å rarne utför hennes kinder och FRU HODGES, ARKITEKT första julen efter deras bröllop!
Med hvilken stolthet föllo som stora, klara pärlor ned på den mörka res- F Ö D D HALT-BERG.
L.
G.
H A L L B E R G.
hade hon icke köpt den för sina inbesparade hushålls- dräkten.
pengar!
Hur hade icke detta lilla väsen med all sin omed- TT LYSANDE SVENSKT-AMERIKANSKT BRÖLLOP Ja, den gången log hela lifvet emot henne i öfver- vetna kärlek förmått att knyta dem närmare samman!
strö - mmande jubel.
De hade ju också varit så lyckliga, De små armarna gjorde ingen åtskillnad, utan sträckte — skrifves till Idun — firades nyligen å den natu sig lika ifrigt mot dem bägge.
Inför denna lilla oskyldiga sköna egendomen » Elfsborg », belägen i Evanstone, en så unga, så fulla af hopp och tro på framtiden.
Men hur hade då detta kommit in i deras lif, allt varelse måste alla missförstånd vika; barnet finge blott fashionabel förstad till Chicago, i närvaro af öfver nio hundra inbjudna gäster.
Bruden var den berömda skön- detta mörka, tunga, bittra, som nu hade åtskiljt två se glada ansikten.
Och den lilla växte till och fyllde människor, hvilka börjat sitt samlif med så stora för- hela huset med sitt glada skratt, och de små knubbiga heten fröken Marie Josephine Hallberg, äldsta dotter till den framstående svensk-amerikanen arkitekten L.
G. hoppningar?
Hvem var den skyldige?
Hvilkendera fingrarne förstodo så lätt och behändigt att utjämna Hallberg från Näs i Västergötland, där hans 90 år hade tagit det första steget utför, som sedan med omot- alla skrynklor.
gamla moder fru Mary C. Hallberg ännu är bosatt.
ståndlig makt dragit dem ned i afgrunden?
» O, hvarför gick du ifrån oss? » snyftade hon.
Där hon nu satt och i tankarne lät blicken glida Brudgummen var mr Stewart Cornwall Hodges, till- H ur väl kunde hon icke minnas den natt, då barnet tillbaka öfver det förflutna, tyckte hon sig icke kunna insjuknade!
hörande en af Pittsburgs förnämsta familjer.
Själf hade hon också varit sjuk för till- Bröllopet firades, som sagdt, å herr Hallbergs ståt- afgöra den frågan.
fället, så att hennes man ensam hade måst gå fram Hade hon kanske ställt för stora fordringar på och tillbaka på golfvet med det stackars andfådda bar- liga egendom » Elfsborg », och vigseln förrättades af Rev.
D:r Arthur W. Little från S:t Marks Episcopal honom?
net i sina armar.
Och dock hade ingen af dem varit kyrka.
Ett altare, prydt med grönt, påskliljor och Hon kunde minnas, att han sagt en gång, att i ett så värst orolig; de hade varit så unga och oerfarna.
tända ljus, hade särskildt uppförts i stora salongen.
äktenskap kunde man aldrig fordra för mycket.
Men Och sedan, då de fingo klart för sig, att den lilla sjuka Toaletterna voro utsökta och bröllopspresenterna lika- ack, det var.
då det — sedan hade hon så ofta fått varelsen icke skulle få stanna hos dem längre här på ledes.
jorden, då de sutto där på hvar sin sida om Ullans höra motsatsen.
dödsläger och lyssnade till de tunga, flämtande ande- De nygifta företogo strax efter vigseln en resa till H o n tyckte sig h a gifvit h o n o m allt, tills h o n blef dragen — då hade deras händer sökt hvarandra och New-York och vidare till ön Cuba.
s o m e n u t k r a m a d citron, u t a n saft och must.
blickar mötts i oändlig sorg, men också i full Herr Hallberg, som var en ansedd arkitekt redan i så litet, " hade han en annan gång deras förtröstan om, att deras ömsesidiga kärlek skulle hjälpa sitt fädernesland och mycket anlitad särskildt af de sagt.
" Jag " M fordrar e n h v a d jag alltid m å s t e se o m k r i n g mig, f ö r Dicksonska familjerna, öfverflyttade till Chicago för att icke förlora modet, det är glada människor, idel dem att uthärda sorgen och saknaden.
omkring trettio år sedan och anses nu som en af lefnadsfriska viljor, inga sura miner, inga tårar ".
— — — Gud i himlen, hur var det möjligt, att två Chicagos mest framstående arkitekter.
Han är högst det kunde nog låta säga sig, det lät så enkelt människor, som ägt en så stor rikedom tillsammans förmögen och utöfvar stor gästfrihet i sitt eleganta och Ja, lätt — men var det också vid närmare granskning och mistat allt, någonsin kunde öfvergifva hvarandra!
hem.
lika lätt att uppfylla denna fordran?
Nej, det kunde icke vara möjligt, det fick icke ske, Att vara glad, så länge lifvet var som en munter de voro ju icke längre två fria, oberoende varelser, lek, så länge lyckans solsken lyste upp i alla vrår och utan tillhörde hvarandra med hela sin förtid, med hela sin framtid.
Och hade de icke lofvat inför Gud att vinklar, ja, det var ju icke någon konst.
Men när de mörka, tunga timmarna kommo, när följas åt i lust och nöd.
.
.
hvardagslifvets tusen små nålstick sårade och pinade, Hon for upp vid en ringning på tamburdörren.
när näringsbekymren satte foten innanför dörren, när Det var stadsbudet, som kom för att hämta hennes mannen kom hem trött och utpinad efter dagens mödor, koffertar.
Ett ögonblick stod hon villrådig, innan hon beslöt som dock icke hade inbragt det nödvändiga, när räk- ningarna strömmade in, som icke kunde betalas, och att gifva honom återbud.
Hon måsle tala med sin man hushållspengarne, hur mycket man än vände och vred ännu en gång.
Hon hade blifvit rubbad i sitt en gång på styfrarne, icke ville räcka till — hvem kunde då fattade beslut.
Hon kunde icke resa sin väg och för alltid öfvergifva lilla Agnes ' fader.
alltid vara glad?
Det gick plötsligt upp för henne, hur tomt och Kunde hon väl rå för, att hennes nerver slutligen det såg ut i de kära gamla rummen.
Och i blifvit som hårdt spända trådar, hvilka vid minsta ryck ödsligt nästa ögonblick började hon redan packa upp sina eller tryck fingo hela hennes lekamen att darra?
Hur många gånger hade hon icke föresatt sig att saker igen och ställa dem tillbaka på sina vanliga se glad ut — trots allt!
Hon kunde gå där hemma platser.
och längta efter att få höra hans välkända steg i trap- När detta var gjordt, gick hon in i sängkammaren, pan, hon kunde gå där och pynta och ställa med allt satte upp håret och ordnade sin toalett.
Länge stod A R K I T E K T H A L L B E R G S VILLA ELFSBORG.
i hemmet för att det skulle se så inbjudande ut som hon framför spegeln och granskade sitt eget yttre, möjligt och ingenting skulle saknas.
Men så drog det rädd att hon skulle förefalla sig själf alltför olika mot hvad hon en gång hade varit ut på tiden, han kom inte hem, då han hade sagt, och så smögo sig alla de oroliga tankarnc öfver henne och Hon kom att småle åt sin egen ifver att få bort jagade upp hennes fantasi, tills hon icke längre visste ett litet märke på sin ena kind, som hon icke tyckte EN B A R N S K O.
U T K A S T A F G E O R G I A h vad hon själf gjorde.
sig ha sett förr — det var sä länge sedan hon be- BARTHOLIN DAHLANDER.
Om han då, när han ändtligen kom, hade kunnat traktat sig själf på detta sätt.
säga henne ett vänligt ord eller bara med några smek- Så for den tanken med en naggande smärta igenom E HADE sagt hvarandra sitt sista farväl.
.
.
ningar försökt att lugna henne, så hade kanske allt henne: tänk, om han alls inte kommer hem, tänk, om han ute hos andra söker tröst för hvad hemmet icke Kall och med stora, tårlösa ögon hade hon sett kunnat bli godt igen.
honom försvinna genom dörren.
Men vanligtvis var han icke mindre nervös än hon, mera kan bjuda honom?
Förberedelserna till resan voro afslutade, kofferten och så kom det till hårda, häftiga ord, ömsesidiga före- Hon tryckte händerna mot sitt hjärta för att tvinga var packad och.
låst, och i resväskan fattades blott bråelser, tårar och beklaganden, för hvar gång allt mer sig till att vara lugn; hon kände, att om han nu skulle några mindre toalettsaker för att också den skulle kunna upprifvande, tills de slutligen icke visste så noga själfva utebli, så kunde hon icke längre behärska sig själf.
hvad de sade.
Och alla dessa bittra ord lågo sedan Men i detsamma fick hon höra en nyckel vridas stängas till.
och gnagde som en tagg i ett öppet sår, hvilket aldrig om i förstudörren och kände igen sin mans steg ute Med största noggrannhet hade hon afskiljt och ordnat fick lof att läkas.
i tamburen.
Stilla, ljudlöst gick hon ut emot honom allt, icke en bok, icke den minsta småsak hade hon hade hon likväl upphört att älska honom, med handen utsträckt som till bön om förståelse.
tagit med sig, som icke tillhört henne, innan hon blef han Aldrig var henne ännu lika kär som i ungdomens för- » Hugo, jag kan icke resa.
.
.
behåll mig hos dig.
.
.
gift- sta dagar.
Men just därför hade hans ord sargat som låt oss hjälpas ' åt att glömma och förlåta. » Men ännu var det en timme kvar, tills vagnen skulle glödande tänger.
Hon hade slutit sig tätt till hans bröst med en komma.
.
.
m du kunde lära dig att se lifvet sådant det är ", hastig rörelse och slungat armarne om hans hals- Hon tog sig för att rastlöst gå fram och tillbaka i hade " O h an sagt.
" Om du kunde lära dig att låta detta Han kände, hur den fina mjuka kvinnokroppen, de halftomma rummen.
vara detta och icke blanda ihop alla möjliga saker, skälfde i hans armar.
Också han hade haft en het strid att utkämpa i dag med sina minnen, också han Utan att tänka på det, stannade hon då och då och som icke ha ett spår med hvarandra att göra ... " rättade på en tafla, som kommit att hänga litet snedt Därtill hade hon svarat, att det kanske kunde bero hade till fullo insett det onaturligt sönderslitande i på väggen, eller jämnade ut ett ställe på den tjocka på hennes beklagansvärda brist på logik, att hon icke den beramade skilsmässan.
Han hade grufvat sig för bordduken, där det ännu syntes märke efter ett bort- kunde pressa in i ett och samma fack allt, hvad hon att komma hem vid tanken på att han icke där skulle: återfinna henne, som i så många år hade delat allt taget album, och försökte till och med att lägga en tänkte och kände.
annan bok på den tomma platsen, men uppgaf det " Förstår du icke, " hade han då tillagt, " att du med honom, och han hade icke kunnat undgå att igen, utan att kunna göra sig reda för orsaken.
väcker upp allt det dåliga inom mig och kommer mig förebrå henne, att hon så lättvindigt velat slita sig lös rån honom och utan tårar hade sagt honom sitt sista Hon kastade en blick mot fönstret, där det såg så att förakta mig själf genom dessa evinnerliga sce- f farväl.
ner? "
.
.
.
tomt ut efter sybordet och blommorna.
UR DAGSKRÖNIKAN.
E D
— Och nu låg hon där i hans armar, hviskade ömma ord i hans öra om försoning och glömska!
Långsamt lösgjorde han sig, drog henne med sig in i sitt arbetsrum och fick henne att slå sig ned bredvid honom i soffan.
Och då de sutto där sida vid sida, berättade hon för honom om allt, hvad hon tänkt och lidit hela denna långa dag och hur den lilla bortglömda barn- skon hade väckt till lif alla minnena om deras gemen- samma sorger och fröjder.
» Ser du, det är Agnes, som icke vill, att hennes föräldrar skola öfvergifva hvarandra, hon vill från sin värld kunna se ned till oss och veta, att vi följas åt äfven utan henne, » slutade hon.
» Men, Alma, tror du också, att detta kan komma att fortfara?
Tror du icke att det blott är en ögon- blickets stämning, ett sista uppflammande af våra känslor? » frågade han.
» Nej, det tror jag icke; jag vet att det kan komma mangen hård kamp, många kvalfulla stunder, jag vet att vi ömsesidigt måste ha en fast vilja att hålla ut i striden och icke tro, att allt på en dag kan förändras.
Men jag tror också, att, om du som jag under denna förmiddag på allvar känt, hur omöjligt det är för två människor, hvilka delat ett så innerligt samlif som äktenskapet medför, att skiljas åt, utan att för alltid förlora det bästa i lifvet, så skall detta kunna luttra och stärka oss att blifva bättre, mera öfverseende med hvarandras fel och svagheter.
Jag tror, att kär- leken äger denna förmåga, så att om också den första ungdomens glada känslorus fördunstar, framspirar i dess ställe den djupa, rena, ömma kärleken, som tål allt och fördrager allt, för att den icke kan annat.
Vill du som jag försöka att lefva lifvet på sådana villkor?
Jag kan icke lofva dig en ogrumlad fröjd, men jag lofvar att söka dela allt med dig och bättre förstå dig i alla sådana fall, som förut varit mig en olöslig gåta.
Vill du det, för min, för din egen skull och för vårt lilla döda barns skull? » » Ja, Alma, låt oss från denna stund börja lifvet om på nytt, » hviskade han med tårfylld stämma och drog sin hustru ömt intill sig.
» Tack, Hugo, och tack, du lilla kära barnsko, som stod mig bi under det svåraste ögonblicket i mitt lif! » I VÅRLUFT.
SKISS AF HILLIS.
D ET HELA var en ytterst fatal historia.
Då han sent på natten gått hem från ett muntert lag, hade han råkat slå omkull och skada sitt ben så illa, att veck-or, ja, kanske månader skulle gå åt, innan han kunde använda benet igen.
" An, beklaga dig inte! "
så hade en vän sagt, " du sitter ju så bra, där du sitter.
Skrifva kan du ju lika bra ändå.
Det kan bestämdt behöfvas, att du kommer litet i lugn.
Du har stökat om duktigt en tid. "
Ja, det var då sant.
Han hade roat sig bra den sista tiden.
Han hade blifvit så firad, blifvit dagens hjälte genom sin sista bok.
Alla hade rosat honom, han var damernas gunstling och den förste i kam- raternas glada lag.
Han hade druckit af det eldiga vinet, som kallas nöje, han hade druckit så mycket, att han ej kunde vara det utan.
Därför blefvo dagarna honom nu så långa.
Förr hade de ej räckt till, han hade då måst göra äfven natten till dag, men nu, nu kröpo de fram.
Vännerna, de hade blifvit allt mera sällsynta.
Dc tyckte icke, att han var lustig längre.
Hvad var han då för dem?
En, som roade dem bra och som ock betalade bra.
En, som alltid hade börsen full och öppen.
Nej!
Det var tarfiigt af hans vänner.
— Men var det icke lika tarfiigt af honom att tänka så?
Nej, det hade han rätt till!
Han hade gif- vit sina vänner så mycket de velat ha.
Nöje, lustbar- heter, sällskap, tid — — Då hade han rätt att kräfva i g e n - „ Så tänkte Verner och blef alltmera dyster.
Han tog en bok för att fördrifva tiden, men han lade den snart ifrån sig med en häftig åtbörd.
Det äcklade honom att läsa.
Han var trött på det, liksom han var trött på allt annat.
Hvad skulle han göra?
Långsamt gled hans blick öfver rummet.
Där fanns intet, som han fann värdt att låta blicken hvila på.
Skulle han skrifva?
Posten hade i dag medfirt en redaktions anhållan om hans inlägg i en fosterländsk fråga.
Man vädjade till honom, skref redaktören, ty man ville ha inlägget i en kraftig, entusiastisk stil.
Han log ett ironiskt leende, då han tänkte på det.
Han kraftig!
Nej, icke han, utan bara stilen.
Ja, så var det.
Det var något i samma väg med hans vän- ner.
De ville, att han skulle roa dem; det betydde intet, om han var glad eller ej.
Sken, sken!
Öfver- allt sken!
Men hvarför då taga något djupt?
Det brukade han ju aldrig.
Och — det gick nog icke an.
Nej, nu skulle han skrifva.
227 Långsamt slog han i ett glas vin och drack ur det.
Det värmde och lifvade, det steg honom åt huf- vudet och det slappa, slöa draget ur hans ansikte för- svann.
Han fattade en penna, tog ett ark och begynnte så skrifva med en bok som underlag.
Några rader gick det med rask fart, sedan saktade ' det alltmera af.
Plötsligt fattade han det halfskrifna arket och kastade det långt utåt golfvet.
Han kunde icke skrifva; hjär- nan var så tom på tankar.
Det var då för konstigt, han, som på kort tid gifvit ut så mycket och som var en populär författare, kunde nu icke skrifva en futtig uppsats.
— Då ringde det på tamburklockan och kort därpå steg en liten, gråhårig herre in i rummet.
" Goddag, goddag! "
hälsade han.
" Huru är det med din fot?
Jag har hört, att du skadat dig. "
Den gamle skakade kraftigt Verners hand, i det han gaf honom en skarpt forskande blick genom glas- ögonen.
" Goddag, farbror ", hälsade den sjuke.
" Så snällt af dig att komma upp.
Min fot är allt litet bättre nu.
Vill inte farbror sitta ned ett slag?
Det var så länge sedan du var här. "
" Ja, det är sant.
Men det är väl ändå längre sedan du var hos mig? "
Verner rodnade under gubbens blick.
" Du får lof ursäkta mig, farbror.
Jag har haft så brådt med min sista bok. "
" Jaså, den var gamla släktingar.
skull få vara en du, Verner ", här klang, " det var en IDUN — orsaken till din ohöflighet mot dina Nå, då kan ju jag för samma boks smula oartig mot dig ett tag.
Vet fick gubbens stämma en hårdare usel bok. "
Återigen gick en rodnad öfver den unge mannens ansikte; men hans ton hade en viss skärpa, då han sade: " Tycker du det.
Recensionerna ha sagt något annat. "
" Kan väl vara, Verner.
Din bok är icke sämre än de flesta andra.
Den innehåller precis lika mycket trötthet och lifsleda som andra moderna snillens; dess språk är ju elegant.
Jag vet, att det icke hjälper ett dugg att söka disputera med dig.
Du tycker bara, att jag är en gammal tok, som ingenting begriper.
Men jag vill dock tala ut en gång.
Hvarför skrifva i en så jämmerlig ton?
Är det icke nog, att människorna födas och lefva med en ständig fruktan för döden, en fruk- tan, som hos mången borttager all möjlighet till att kunna lefva lifvet fullt och helt.
Hvarför skrämma människobarnen än mera med dessa mörka taflor? "
Den gamle mannen teg och såg frågande på sin unge släkting.
Denne funderade ett ögonblick; därpå sade han: " ' Det lif, som själfullt lefves, är en smärta ', säger en tänkare.
Och själfullt bör väl framför allt en för- fattares lif vara.
Huru kan du då förvåna dig öfver, att smärtan skälfver genom raderna?
Du är ju för öfrigt läkare och bör veta, att smärta och död just äro lifvets största verkligheter. "
Verner säg med en viss triumf på den gamle.
Men gubben aftog lugnt sina glasögon, torkade dem med sin näsduk och satte dem på sig igen.
Sedan sade han med ett litet leende: " Vet du, hvad det vill säga, att vara nervös?
Jo, du, det är en hart när obotlig sjukdom, som oftast angriper sådana, som aldrig behöft tänka sunda tankar eller som behöft röra ett finger för att skaffa bröd.
Deras sjukdom yttrar sig mest i allmän svaghet, de orka icke med sig själfva.
Och allt se de i mörka färger.
Stackare!
De må sämst själfva.
Så synes mig du och dina gelikar vara.
Ursäkta, att jag säger det!
Den kraft, som du fått, har du förstört, den intelligens, du äger, använder du på att fördärfva flere. "
Verner sökte se road ut.
" Du är originell, farbror ", sade han.
" Det måste man säga.
Men du är förfärlig i din kritik.
Jag undrar just, hvad kamraterna skulle säga, om de hörde dig. "
Doktorn såg mycket öfverlägsen ut.
" Bry dig icke om att tänka på det, du!
Deras tan- kar äro nog bra olika mina, beroende på, att jag left mitt lif och de ha drömt sina. "
" Ja men, farbror, vill du då alldeles ha bort all litteratur?
Det mesta skrifves ju af sådana, som du kallar drömmare. "
" Nej, nej, Verner!
Jag älskar litteraturen.
Det är ju nationens andliga pulsslag.
Men jag hatar den svag- het, som genomgår den.
Sällan ser du tecknad en verkligen stark personlighet.
Är det väl för att verk-, ligheten icke har några?
Jag fruktar ibland, att denna svaghet, denna lefnadströtthet, denna brist på vilja och energi förebådar vår undergång.
Vet du, som gammal läkare kan jag säga dig, att vårt släktes fysiska styrka är betydligt reducerad.
Grunden därtill är väl drycken- skåpen, osedligheten o. d.
Och den fysiska svagheten går hand i hand med den moraliska.
Att den är stor, vet du.
Därom vittna t. ex. alla dessa själfmord.
Man orkar icke lefva nu för tiden.
Ung som gammal gör ett hastigt slut på sina dagar, " dör i skönhet ".
Alltså, det finnes skäl till fruktan.
Du har förmåga, Verner.
1904 Nåväl, arbeta då emot tröttheten!
Sök ingifva släktet mod och tillförsikt!
Se ut i lifvet med öppen blick!
Då ser du, att det gifves både dagrar och skuggor. "
— " Men mest skuggor, eller hur? "
" Det beror på, huru vi se.
Se vi riktigt in i tin- gen, så kunna vi se, att genom skuggorna framstråla liksom genom dagrarna den Eviges underfulla härlig- het.
Men, materialister som vi äro, hafva vi svårt att se och tro det, som vi ej kunna fatta uti.
Du sade, att en underström af smärta gick genom vår tids dikt- ning.
Hvad tror du, det beror på?
Jo, det är mänsk- lighetens stora längtan efter — Gud. "
* • " Min brorson, Verner, kommer hit ett slag ", sade jägmästare Hård vid middagsbordet.
" Verner är litet klen ", fortsatte han och lät vid dessa ord sin stämma antaga en lustig, pipande ton.
Dottern Elsa, en vacker, tjugoårig flicka, lät höra ett klingande skratt, under det fru Hård, en liten, fet- lagd gumma, hotande lyfte sitt finger mot de två.
" Det är icke något att skratta åt, Elsa ", sade hon.
" Jag tycker icke, att du skulle gifvit henne anledning därtill. "
Hon såg därvid förebrående på mannen, som dock icke lät sig det minsta bekomma.
" Jo, skratta du, Elsa ", sade han.
" Ty nog är det lustigt, att en ung man talar om.
att han är litet klen.
Men vi ska nog krya upp honom, du Elsa! "
" Ja, pappa, vi ska kurera honom.
Klenheten skall snart flyga sin kos. "
" Hvad skolen I då använda för kur? "
frågade fru Hård i en ton, som hon bemödade sig om att få så dräpande som möjligt.
" Å, han ska få följa med ut att jaga tidigt om rnornarna ", sade jägmästaren.
" Det stärker kroppen och ger aptit.
Sedan skall han få göra oss sällskap, då vi rida ut på förmiddagen.
Det är en utmärkt motion och klarar hjärnan till eftermiddagens ansträng- ningar.
På aftonen får han hjälpa till med räkenska- perna.
Det arbetet hindrar en från att tänka på dum- heter.
Sedan kan han få vara ledig.
Antingen kan han då sällskapa eller ställa sig till din disposition.
Jag gissar nämligen, att du behöfver några timmar på dagen för att kunna sköta gossen med senapsdegar och fläderte. "
" En utmärkt plan, pappa.
Jag vill se den, som ej efter en sådan kur skulle bli frisk. "
Men fru Hård såg högst bekymrad ut och sade: " Huru utmärkt än planen är, så kunnen I väl för- stå, att den ej kan realiseras.
Huru skall en sjuk människa kunna följa dig ut att jaga i den kyliga och disiga morgonluften?
Då är allt fläderte o. d. att föredraga, fastän I båda alltid skämten om det.
För- resten är ju Verner en författare af rang.
Han har allt annat att göra än jaga och rida.
Jag är riktigt glad, att han kommer.
Du, Elsa, kan behöfva få känna en fläkt utifrån den bildade världen.
En dam bör ha annat att tänka på än jakt och ridt. "
" Håhå, du Elsa!
Där fingo vi oss en pik.
Men, lilla mutter, äro då icke du och jag så stora bildnings- upplag, att vi kunna dela med oss åt vår enda, obil- dade ättling?
— Om jag för ro skull kunde få veta, huru mycket du kan af den franska grammatikan? "
" Fråga mig hellre, huru en björn skall vårdas och en björnunge fostras!
Det problemet har jag uteslu- tande studerat i alla dessa år. "
Hon såg skrattande på sin man, som galant kysste hennes hand och sade: " Om vår flicka lär sig den konsten lika väl som du, mutter, så tror jag, att hon i värsta fall skall kunna undvara den där fläkten från den bildade världen. "
Genom giftermål med en förnäm fransyska hade det uppstått ett vidt svalg mellan Verners far och dennes två bröder.
Den ene af dem, doktorn, kunde alls icke tåla sin svägerska.
Hvad som i hennes uppträdande var en naturlig följd af den uppfostran, hon erhållit, ansåg han vara tillgjordhet.
Jägmästaren däremot be- traktade svägerskan med en nästan naiv beundran.
Efter ett kort äktenskap dog hon, och ej långt där- efter följde mannen sin dyrkade maka.
Den fyraårige Verners uppfostran hade han uppdragit åt i Stockholm boende släktingar till sin fru.
Det veka, rikt utrustade, känsliga barnet utvecklades hastigt, ja, brådmognade under inflytande af de framstående män och kvinnor, som besökte familjen.
Och då han efter sina foster- föräldrars död skapat sig ett namn, blef den frikostige, lofvande unge mannen gärna sedd i de litterära kret- sarna.
Med sin farbror, jägmästaren, hade han aldrig sam- manträffat, ty vid dennes korta, sällsynta besök i huf- vudstaden hade Verner varit utrikes.
Hos sin farbror, doktorn, hade han då och då pliktskyldigast gjort ett besök.
Vid ett dylikt hade Verner en gång som gosse visat sitt skolbetyg ..
Det för hans ålder glänsande betyget hade förskaffat gossen många loford i hemmet.
Så mycket mera förvånad blef han, då farbrodern efter att ha läst det, sade: " Vet du, Verner, jag skulle varit
IDUN 1904 1111111111 | — 228 — 11 I I I 11111 I I 111111 I I I • T M I I 111 • 111 I 11 • 11 Förnämsta II I 11 III • 11 I I 1111I1 I I 111111 I 1111 II tvättmedel I | äro och förblifva dock vid finare tvätt = I HYLINS I I Ekonomi-Tvål j E och vid gröfre tvätt (byk) [HYLINS!
Prima Tvätt-Tvål | I belåtnare om du kommit hit med c i uppförande och d i flit; om du kommit med blödande näsa och sön- derrifna benkläder.
Nu kommer du i handskar och bonjour. "
Så hade han mumlat ett: " Sin moders son ", så tyd- ligt, att gossen hörde det.
Äldre blifven, förstod yng- lingen, att den ' kritik, som doktorn så frikostigt bestod, icke så mycket gällde honom själf som modern.
Och emedan han med hela sin naturs innerlighet ännu hängde kvar vid sin kärlek till henne, så sårade doktorn honom ohjälpligt.
Så mycket mera kärt var det fördenskull för Ver- ner, att hos dessa hittills okända släktingar finna per- soner, som med så mycken känsla och beundran talade om modern.
Det hjärtliga välkomnande han fick och det varma, ärliga deltagandet, allt detta var så nytt för Jen hittills så godt som hemlöse mannen.
Det visade sig vara så välgörande för ansträngda tankeverktyg att slippa plåga dem med arbete och stu- dier.
Hans nerver njöto outsägligt af den högtidliga tystnaden.
Ingen enda af de planer, som jägmästaren och Elsa uppgjort på förhand, nämndes.
Ingen talade om något, som han ej kunde vara med om.
Ibland hände det, att han plötsligt fattades af en intensiv lust efter arbete igen.
Då skyndade han upp på sitt rum för att gifva sina tankar form.
Men en bullrande skrattsalfva från jägmästaren eller en kling- ande glad flickröst därnerifrån kom honom snart att kasta bort penna och papper och springa ned.
— Åh, hvad hon var glad, den flickan!
I ögonvrån satt alltid skälmen gömd och den lilla, rosenröda mun- nen var jämt så färdig till att säga små, näpna elak- heter.
Hvad ögonen kunde glänsa och munnen le, då Verner i sin ordning betalade med samma mynt!
Ja, till och med det småkrusiga, ljusa håret tycktes taga del i munterheten, ty den ena locken lossnade efter den andra och ibland hände det, att hela hårmassan föll ned.
Det var alltid signalen till en hetsig kapp- löpning.
Elsa först med det utslagna, härliga håret böljande kring sina axlar och så Verner efter.
Så de sprungo!
Ur rum i rum gick den vilda jakten.
" Stora barnungar! "
ropade jägmästaren åt dem, under det fastern ideligen klagade: " Men, Verner, Ver- ner, då!
Du är ju så klen.
Akta dig! "
Allt var dock icke lek och ras.
Då jägmästaren på aftonen skötte räkenskaperna, voro damerna sysselsatta med sina handarbeten.
Fastern ifrade för, att Verner då skulle hvila sig, och till en början lydde han rådet.
Men så småningom kom han in i den vanan, att på dessa stunder föreläsa för damerna.
Snart fick äfven jägmästaren vana att infinna sig för att höra på.
Ibland diskuterades det lästa, och Verner fann, att hans audi- torium innehade både förståelse och skarpsinne.
— Så gingo ett par månader och våren kom, underbart härlig och rik, full af sprittande, jublande lifsglädje och lifslust!
Så hade Verner aldrig förr sett våren komma.
På hans känsliga själ gjorde all denna stormande lycka, denna stora, mångstämmiga sång om frihet, om be- frielse, om lif, ett djupt intryck.
Det var, som om han likt naturen begåfvats med ett nytt lif.
Ett lif, som var så olikt hans förra som mannens fasta steg är olikt barnets stapplande.
Det slappa uttrycket i hans ansikte försvann och lämnade rum för ett annat.
Med våren följde, att jägmästaren mer än annars gjorde långa marscher i skog och mark.
På dylika färder kunde Verner icke medfölja.
Då föll det på Elsas lott att göra kusinen sällskap, och de båda ströf- vade omkring bittida och sent.
Under dessa prome- nader mellan höga, raka furustammar eller i knoppande, fina björkars skugga lärde de alltmera känna hvar- andra.
Han fick se in i ett känslolif, så rent och oskuldsfullt, att han, världsmannen, bäfvade för dess oskärande.
Men han fick ock lära känna, att detta stora barn ägde ett stort, kraftigt och modigt hjärta, hvars bottensats var en bergfast tro och en öfver- tygelse, som inga tvifvel kunde slå ned.
Och Elsa?
Ja, hon fick lära förstå, att mannen vid hennes sida var så underligt olik henne själf.
Han var vek och känslig som ett barn, så ytterligt svag i motsats till de stora, stolta ord han sade.
Ej ett ord talade de om kärlek, dessa två, som fat- tats af vårens stora, outgrundliga tjusning.
De glömde allt för att njuta af den korta prakten och hvarandras sällskap.
Men ju högre solen höjde sig på himmelen, ju mera värmen steg och ju lifligare lifvet pulserade i alla sina ådror, ju mera förstod Verner, att Elsa var den personlighet, han behöfde vid sin sida.
Och hon åter fick klarhet, att lifvet skulle bli bra smått och tarfligt utan honom.
* Det var en härlig, daggfrisk morgon.
Verner hade väckts af de glada fågelrösterna därute.
Han måste stiga upp och gå ut i morgonljuset och solskenet.
Hvad det var underbart härligt därute!
Som en smaragd glänste hvar daggdroppe i solen, det låg glans och stämning öfverallt.
Med begärlighet insöpo hans lungor den rena, friska luften och vinden svalkade hans panna.
Men hans blick sög sig begärligt fast vid den storslagna utsikten.
Lätt krusad, omkransad af björ- kar, låg sjön nere vid hans fötter, mörk och allvarlig furuskog behärskade horisonten.
Rundt omkring sjön lågo små, nätta stugor, omgifna af en liten dunge träd.
Han slog sig ned på en stubbe och njöt af allt.
Endast fåglarnas sånger och vindens sus bröt tyst- naden.
Men Verner tyckte, att i dag hade allt röster, som om allt det sköna, han sig, hade sin stämma.
Allt och alla sjöngo samma högstämda sång.
Blott en röst saknades, en varelse fanns, som icke sjöng.
I dag förstod han vemodet i sin diktning, han för- stod, hvarför det alltid blifvit mörka taflor, han målat.
Han hade lefvat i disharmoni med sig själf, * han hade sökt att bedraga sig själf.
Hans lif hade ej haft en enda glad dag, — han, som var den gladaste af de glada.
Så hade man trott om honom, så hade han trott själf, tills han tvingats att se in i sin egen tom- het Han, en liten del af denna oändligt rika skapelse, han borde, lik allt annat lefvande, tacksamt höja sin blick mot den Högste.
Mycket hade gifvits honom, så mycket, som ej beskärts andra.
Allt det sköna han sett och såg i lifvet, allt det, som han erhållit i form af begåf- ning och framgång, allt det stora, som han upplefvat under denna vår, allt blef som underbara gåfvor, skänkta åt honom.
* År ha gått.
Åter har en bok kommit ut med Ver- ners namn på titelbladet.
Den var så lik men dock så olik hans förra.
Man fann åter den veke, känslige skalden, som såg och berättade allt på ett sätt, som ovillkorligen grep den, som läste det.
Men det djupa vemod, som utgjort grundtonen i hans diktning, hade bytts mot en meddelsam lifsglädje.
Man kunde höra, huru gladt vårbäckarna sjöngo, huru lärkor jublade och huru lekfullt vinden drog fram mellan allvarliga furor.
Och människorna, de voro som naturen, än glada och sjungande, än åter allvarliga och tysta.
Men det fanns kraft hos dem, det fanns mod och energi.
De voro nordens älfvar lika, som med dån bryta sig väg mellan klippor och stenar, trotsande allt, segrande öfver allt.
— " Jag känner hvarken igen dig eller din bok, Ver- ner ", sade en af hans kamrater.
" Ja, jag är nog mig olik, Knut ", sade Verner, " och min bok har fått intryck af det.
Men jag har egent- ligen skrifvit min bok för en annan publik också.
Det vill säga för sådana, som läsa, emedan de andligen hungra, och icke för sådana, som äro öfvermätta.
Jag vill gifva åt dem mina bästa tankar, födda vid natu- rens eget hjärta.
Det skall bli min högsta ära, om det i min diktning finnes något af den gamla, svenska stålklangen, något af det mod, som en gång förfärade Europa, och något af den tro, som höll i hvarje fara och uti sig bar vissheten om seger. "
" Är du nöjd med min bok, Elsa? "
Han såg sin hustru djupt, djupt in i de klara, käcka ögonen.
I detta nu kände han, huru mycket hon gif- vit honom, huru mycket i hans bok, som var eko af ord, som hon talat.
Hon log sitt allra gladaste leende.
" Jag är nöjd, Verner, och jag är stolt öfver dig.
Vet du, jag var så rädd för denna bok.
Jag ville ej läsa en rad af manuskriptet, äfven om jag fått.
Ty jag skulle ha känt mig som en tjuf, om icke boken blifvit bra.
Vår lycka hade då stulit från människorna en skald. "
Han skrattade ett muntert skratt.
" Jag vet ej, om världen förlorat på, att höra ett nödrop mindre.
Ty det jag förr skref, det var ett nöd- rop.
Emellertid, nu är jag ung, frisk, stark, glad!
Mig, nej oss, tillhör framtiden! "
LITTERATUR.
I l ILMA ANGERED STRANDBERG, den för sina talang- 1 1 och liffulla skildringar ur svensk-amerikanarnes lif bekanta författarinnan, har i sin nya bok: Lydia Vik, en själs historia (Wahlström &amp; Widstrands förlag), gifvit oss en rikt begåfvad, sannings- och skönhets- törstande kvinnas utvecklingsgång från barnaårens lek- och sagovärld, genom ungdomens jäsande dröm- och känslolif till den mognade kvinnans hårdt till- kämpade själföfvervinnelse och klarhet med sig själf.
Stilen är, som i det mesta från författarinnans hand, nästan nervöst liflig och färgrikt impressionistisk, den psykologiska analysen allt igenom intresseväckande, det konstnärliga allvaret aktningsbjudande, äfven där synpunkterna kunna fresta till opposition &gt; Lydia Vik » är i hvarje fall en temperamentsfull och egenartad bok — ett litterärt dokument, förtjänt att beaktas af alla, som tänka själfständigt och därför äfven älska andras själfständiga tankar.
Den framstående engelske biografen H. Noel Wil- liams, redan förut välkänd för svensk publik genom sitt underhållande memoar-verk &gt;Madame Récamier och hennes vänner&gt;, har nu gripit sig an med skil- drandet af en annan af Frankrikes märkligaste kvinnor, Ludvig den XV:s sköna och snillrika, men hänsynslösa och härsklystna älskarinna * Madame de Pompadour * (Beijers bokförlagsaktiebolag).
Genom det ofantliga in- flytande, hon såväl politiskt som konstnärligt och litterärt öfvade på sitt tidehvarf, står madame de Pompadour obestridligen fram som en af historiens allra intres- santaste kvinnogestalter, och den lifliga och opartiska skildring af hennes sällsamma lefnad, som här nu bjudes, kan därför helt visst påräkna en stor och tack- sam läsekrets.
Det synes nästan som om den franska historien för närvarande skulle öfva en särskild lockelse på engelska häfdaforskare, och vi ha i dag att anmäla ännu ett engelskt verk med franskt-historiskt ämne.
Det är pro- fessor William M. Sloane ' s i författarens hemland högt beprisade arbete » Napoleon Bonaparte », som nu på Aktiebolaget Varias förlag börjat utgifvas i en ståtlig och rikt illustrerad svensk häftesupplaga.
Världs- tidningen Times betygar om originalet att det är » kanske det mest tillförlitliga arbete om Napoleon den store, som utkommit — en skattkammare för enhvar, både som högintressant läsning och uppslagsbok. » Ej minst i vårt land är beundran för den store korsi- kanaren alltjämt så lefvande, att den engelske forskarens fängslande framställning af hans meteorlika lefnadsbana har sin framgång gifven, så mycket mer som på länge något fullständigt arbete om Napoleon ej funnits att tillgå i vår bokmarknad.
På tal om populär-historiska arbeten vilja vi vidare framhålla det synnerligen gediget utstyrda och illustre- rade subskriptionsverket i, Socialdemokratiens århun- drade », som utgifves från aktiebolaget Ljus ' förlag.
Det ger en framställning af arbetarerörelsens historiafrån franska revolutionen intill våra dagar i Frankrike, Tyskland, Sverige, Norge och Danmark och redigeras af vår på detta område främste ledande man, redaktör Hjalmar Branting.
Så visst som arbetarrörelsen är en af samtidens märkligaste och mäktigaste strömningar, kan ingen socialt intresserad stå oberörd inför de företeelser, hvilkas uppkomst och utveckling; här be- lysas, och ett verk som detta behöfver ingen motivering för att finna sin publik.
Från samma förlagsfirma föreligger ett nytt häfte af de redan så omtyckta konstnärsmonografierna; denna gång är det Albert Engström, som i John Hertz funnit sin förstående och sympatiske skildrare.
Den ovan- liga folkgunst, som omgärdar vår främste karrikatyr- tecknares namn, skall säkerligen icke svika, och det lilla häftet med sin rikedom af dråpliga » gubbar » kom- mer nog att gå » som smör » i vårsolen.
iMitt sista vandringsår, strö / tåg i Persien och Indien af Mustafa, * lyder titeln på den bekante rese- skildraren kapten Kuylenstiernas nya bok (Wahlström &amp; Widstrands förlag).
Mustafas underhållande och in- struktiva framställningskonst är sedan länge så väl- känd, att han ej heller denna gång skall få svårt att locka talrika deltagare med sig på sin äfventyrsrika färd genom Persiens minnesrika ruiner, Indiens tiger- uppfyllda djungler och Levantens solglänsta städer.
En resebok, som nu, när allas blickar riktas mot öster, om någon är * en bok för dagen », är den danske författaren Holger Rosenbergs (» Craal ») skildring af • " Det nya Sibirien », det genom den transsibiriskajärn- vägen öppnade ofantliga framtidslandet, samt af en resa i Mandschuriet (Fahlcrantz &amp; C:os förlag).
Vid denna senare afdelning af arbetet dröjer författaren i det längsta att lägga sista handen för att åt skildringen af detta för kulturen nyöppnade landområde, som kanske inom kort blir skådeplatsen för den väldiga kraftmät- ningen mellan tvänne stridande raser, kunna förläna aktualitetens hela intresse.
Författaren Jan Maclaren är redan känd och skattad af svensk publik; som engelsk präst- och privatman heter han eljes John Watson.
Äf hans rika produk- tion ställes främst det verk, - The Life of Jesus Christ »,
— M USIKFÖRENINGEN gaf i förra veckan konsert i Musikaliska akademien, hvarvid publiken fick stifta bekantskap med italienaren Eririco Bossis mycket om- talade stora kantat Canticum Canticorum, ett andligt tonverk, som lär ha förskaffat sin upphofsman ett be- tydande namn i de italienska musikkretsarne, men som ej fullt motsvarade sitt rykte.
Texten, hämtad ur Salomos » Höga visa », afser ju egentligen en skildring af två människors jordiska kär- lekslycka, men har af de kristligt ortodoxa bibeltolkarne uttydts så, att brudgummen skulle vara synonym med Kristus och bruden föreställa kyrkan eller de troendes församling, som skall- framgå ur den gamla synagogan.
Med denna uppfattning för ögonen har komponisten skrifvit sin » bibliska kantat » och förlänat den en ton- skrud, hvari hebreisk och kristlig musik mötas och där motiven så att säga bekämpa hvarandra för att karaktärisera de båda religiösa strömningarnas inbördes kamp.
N-g.
T E A T E R OCH MUSIK.
F RÖKEN GERALDINE FÄRRAR, en framstående opera- sångerska af amerikansk härkomst och anställd vid Berlins opera, skall i dagarne uppträda som gäst å Kgl.
teatern härstädes.
Hennes tjusande yttre och säregna konstnärliga egenskaper ha i utlandet gjort henne synnerligen populär.
Hon kommer att inför stockholmspubliken låta höra sig i operorna " Faust ", " Bohéme ", " Den vilseförda " samt " Romeo och Julia ".
Arbetet färgas af det italienska lynnets förkärlek för lysande och effektfull instrumentation och bred klangfägring, och dess polyfoni är synnerligen skick- ligt utarbetad.
Icke dess mindre saknar man det väsentliga: den religiösa extasen, själens vingburna flykt mot oändlighetens rymder.
Man frestas ofrivilligt att ställa jämförelse med engelsmannen Elgars nyss förut af filharmonisterna framförda tondikt » Gerontius ' dröm », där ämnet så helt gripit tonsättaren, att man nästan takt för takt kände inspirationens pulsslag.
V ASATEATERN har i dessa sin tillvaros yttersta dagar med upptagandet af Aubers för den äldre stockholmspubliken välbekante opera-comique " Den svarta dominon " velat fläta en särskildt hedersam lager i sin krans af mera brokigt skiftande musikaliska minnen — och ej illa lyckats med detta grepp in på den " högre stilens " områden.
Den graciösa, täcka och godlynta musiken gick så förträffligt, man begära kunde af den tillfälligt förstärkta orkestern under hr Hjalmar Meissners taktpinne, och fröken Matilda Keysers An- gelina skilde sig förtjänstfullt från det ingalunda lätta partiets koloratur.
Äfven fru Grönberg-Rove som Petronella, fröken Hamberg som Angelina och hr Ull- man som Don Juliano höllo sig godt uppe i stilen, medan hrr Adami och Ringvall som don Eugen och lord Elfort nog smakade bra mycket af de enklare operett-traditionerna.
Publiken var emellertid tacksam och nöjd och själfva operachefen, som bevistade pre- miären, syntes välvilligt upptaga den tillfälliga kon- kurrensen.
Till det vackraste i körernas massiva postament, på hvilket brudens och brudgummens mera smäckra tonarkitektur hvilade, hörde andra och tredje afdelnin- garnas slutkörer.
Brudens parti var i anmälarens tycke torrt behandladt, på ett par undantag när, där- emot hade åt brudgummens dominerande gestalt gifvits en karaktäristik i toner, som flerstädes kom det sublima rätt nära.
Till lycka för verket hade ock Musik- föreningen i hr Wallgren fått en idealisk framställare af brudgummen.
Hans sång präglas ju numera af den mest fulländade konst och hans stämmas väl- klang och böjlighet, den förnäma charmen i dess karak- tär — allt sammanräknadt gör åhörandet till en hög- tid, vare sig • han sjunger på operascenen eller i kon- sertsalongen.
S ÖDRA TEATERN.
Det franska lustspelet " Luttie " af Pierre Weber, hvarmed dir. Ranft låtit sin ko- mediafdelning rycka in på denna scen, tillhör den lös- släppta galenskapsdramatik, hvaråt man med eller mot sin vilja måste skratta.
Luttie är namnet på en be- dårande vacker kvinna, som i Paris rustar om på det uppsluppnaste, men i sin lilla hemstad nere i lands- orten gäller som ett mönster af dygd.
Och kring ^ • &gt;- - V " - Z^ - 5^ • !3^-&gt; » ' - Zf •5 r m 2r IDUN — detta strålande midtparti dansa äfventyrslystna män som snurror och trassla in sig i de mest skrattretande och häpnadsväckande situationer.
Författaren är en fyndig karl och en kvick karl och inte så värst blyg af sig heller.
Replikerna falla som en hagelskur på en asfaltgata och äro stundom verkligt kvicka.
Spelet hade den rätta farten, hrr Eliason och V. Lundberg gjorde ett par dråpliga farsfigurer och fröken Olga Andersson, hufvudrollens framställarinna, glänste i alla afseenden.
Teatern torde alltså komma att få fördel af sitt majprogram många aftnar bortåt.
som nu börjat utgifvas på Beijers förlag under titeln: » Vår Frälsares lefnadt.
Prägladt af varm religiös ' känsla och hängifven kärlek till ämnet samt försedt med talrika originalillustrationer från besök i det Heliga landet, har det märkliga arbetet för visso alla be- tingelser att äfven i vårt land finna en betydande och uppbyggd publik.
Af den moderna kemiens kanske talangfullaste för- fattare, professorn vid Leipzigs universitet W. Ostwald, har börjat utgifvas en » inledning till naturvetenskapen för hvem som helst »: &gt; / kemiens förgårdar- » (Wahl- ström &amp; Widstrands förlag).
Det är här icke fråga om en blott lärobok i kemiens grunder, utan, hvadmera är, ett försök att från början införa den kunskaps- sökande i en rent naturvetenskaplig tankegång Äldre som yngre kunna läsa den med samma nöje och be- hållning, och vår egen världsberömde kemist professor Arrhenius kommer framdeles att i ett förord uttala sig om bokens värde och uppgift.
7- 229 Fru Edlings utförande af brudens parti förtjänar ock det bästa vitsord, körerna gingo i elden med lugn och sammanhållning och klingade merendels bra; endast sopranerna skattade vid vissa forteställen mera åt det 5 ^ 3?
3^ 5 ^ •5 * '; 5^: = 1904 starka än det sköna Hofkapellet hade en het, men lyckosam afton, och likaså föreningens skicklige ledare, professor Neruda, som äfven denna gång kunde be- römma sig af ett godt konstnärligt arbete.
Som inledningsnummer bjöd programmet på Händels vackra och klara konsert för stråkorkester i G-moll.
H R RICHARD ANDERSSON har i år anordnat sina elevuppvisningar i form af sonataftnar, af hvilka den första ägde rum föregående vecka.
Programmet gaf en öfversikt af pianosonatens utveckling, börjande med Johann Kuhnau, som tillhörde senare hälften af 1600- talet, och slutade med Beethovens första sonat, opus 2.
Eleverna visade öfver hufvud, att de stå under en god lärares ledning, och särskildt ådagalade den unga dam, som räknar nära släktskap med ett af våra främ- sta tonsättarnamn, att hon förfogar öfver afsevärda pianistiska anlag.
Ännu ett par liknande sonataftnar återstå, nämligen en den 5 och en den 10 dennes.
C IRQUE MÖDERNE, under hvilket namn Djurgårdens hippodrom fortfarande går, ledes äfven denna sä- song af hr och fru Uddgren.
Att döma af det första programmet tyckes direktionen ha bemödat sig om att hopkalla goda förmågor för att vinna publiken.
Bland det mest lockande är världens förnämsta ryttarfamilj, Christ Lecusson, som verkligen utför häpnadsväckande akrobatik på hästryggarne.
Vidare förekommer bland mycket annat en skicklig konstcyklist, en sifferkunnig hund och ej att förbise: den oförbrännelige lustigkurren Olschansky, hvars humor fortfarande har den stora publikens öga och öra.
Starten kan alltså anses god.
N: R 8 OCH 9 AF DAMERNAS MUSIKBLAD, utgifna af fru Ellen Sandels, ha utkommit med som vanligt intressant och omväxlande innehåll.
N:r 8 upptager " Ved Huset ", sång för en röst med piano af Hugo Alfvén, vidare en pianokomposition af den nu i vårt land så populär vordne engelske komponisten Edward Elgar samt ett potpourri ur Carl MilVöcliers populära operett " Trollslottet ".
N:r 9 innehåller Terzett ur den från Konsertföreningens senaste konsert bekanta förtjusande baletten " Die Geschöpfe des Prometheus " af L. v. Beethoven, vidare " Kärlekens uppvaknande ", sång (op. 28 n:r 10) af Felix Wemgartner, f. n. en af Tysklands främsta orkesterdirigenter och mest upp- märksammade kompositörer.
" Klagan ", albumblad för piano, op. 37 n:r 2, af Franz Bendel samt " Vaggvisa ", pianokomposition (orig.
för D.
M.)
af Gösta Geijer.
Dessutom förekomma intressanta musikbiografier, smärre noveller, musiköfversikter m. m.
Damernas Musikblad häfdar alltså fortfarande sin plats som de musikodlande och musikälskande hem- mens musiktidning och förtjänar som sådan att varmt rekommenderas, ej minst för sin prisbillighets skull.
På grund expedieras / dun af helgdag nästa veckas nummer en dag- senare: ^^-^•^.
^.
$- $.
' ^^:^^ ?^ ^ än af vanligt.
s med späckas sadeln i jämna rader.
Den 1 msk.
smör, 2 msk.
mjöl, 2 lit.
blandad 1 sextonöres hvetebröd, 2 msk.
smör Nougatkräm: (f. 6 pers.).
50 gr. söt stekes antingen i ugn eller gryta.
Saltas ox- och kalfbuljong, 1 hg spenat, 1 burk (40 gr.).
mandel, 125 gr. socker, 2 msk.
vatten, sedan den är brynt, spädes med bul- konserverade ärter, salt, h vitpeppar, Beredning: Fåglarna, som bör V tsk.
smör.
jongen, litet i sänder och Öfveröses hvar 2 — 3 äggnior, 2 del.
tjock grädde.
hafva hängt 3 — 4 dagar, plockas samma Redigerad af 10 min.
Till stekningen åtgår 1 Vj tim.
Beredning: Jordärtskockorna och dag de skola anrättas.
De svedas, Ögo- Kräm: 3 äggulor, 4 del.
gräddmjölk, ELISABETH ÖSTMAN.
Kalisadeln upptages, köttet lossas nätt, blomkålshuf v adet ansas på vanligt sätt nen uttagas och hufvudet flås.
De ur- 50 gr. socker, vaniljessens efter smak, 5 blad gelatin, 3 msk.
varmt vatten, 3 Inneh.
af Elisabeth Östmans Husmoders- skares i tunna skifvor, hvilka hopläggas och få ligga i ättikblandadt vatten omkr. tagas nätt, hjärta, lefrar och krås till- kurs i Stockholm.
och serveras på sadeln, som garneras 1 tim., hvarefter de påsättas i kokande varatagas, fåglarna sköljas hastigt, tor- del.
tjock grädde.
FÖRSLAG- TILL MATORDNING FÖR med legymer.
Köttjusen silas och skum- saltadt vatten, och få koka tills de äro Till garnering: 2 hg.
vindrufvor.
kas väl in- och utvändigt med en kött- VECKAN 8 — 14 Maj 1904. mas, smör och mjöl sammanfräsas, kött- mjuka.
Rotselleriet och purjolöken ansas handduk och fötterna afhuggas.
De Beredning: Mandeln skållas och Söndag: Buljong med oststänger.
jusen påspädes, litet i sänder, jämte på vanligt sätt och påsättes jämte per- uppsättas på det sättet att låren pressas skares långs efter i fina strimlor, sockret Stekt hvitling med spenat: späckad grädde, och såsen får koka 10 min., livar- siljan i kokande, saltadt vatten i sär- tätt intill kroppen och hufvudet böjes lägges i en iackjärnspanna tillika med kalfsadel med legymer; vintras med efter den afsmakas med vinet, citron- skildt kärl.
bakut, hvarefter näbben stickes genom mandeln, smöret och vattnet.
Bland- makroner.
saften och kryddorna.
Den serveras i Smör och mjöl sammanfräsas och på- låret och- kroppen samt ut genom det ningen röres försiktigt öfver elden tills Måndag: Pudding af kött med ris- särskild såsskål.
spädes med den kokande buljongen.
Den andra låret.
Bröstet späckas eller om- den är ljusbrun, då pannan aflyftes.
gryn; sopjja på " blandad frukt.
Tisdag: Kall kalfsadel med mayon- Vinfraä (f. 6 pers.).
1 citron, 3 hg.
rensade och sköljda spenaten jämte de bindes med tunna späckskifvor.
Smöret Nougaten upphälles genast i små klickar toppsocker, 7 del franskt vin eller sherry, konserverade ärterna iläggas och soppan brynes i en stekgryta, fåglarna iläggas på en väl rengjord och smord plåt.
Då naise, gräddkaka.
Onsdag: Stekt fläsk med bruna bö- 3 del.
kallt vatten, 20 blad gelatin, 3 får koka 10 min.
Rotselleriet, purjolöken och brynas vackert på alla sidor, hvar- nougaten är hård aftages den från plå- och persiljan frånsilas och spadet till- efter de upptagas och saltas.
Smöret, i ten och krossas i små bitar.
del.
varmt vatten.
nor; chokladsoppa.
Torsdag: (Kristi himmelsfärds dag) Beredning: Citronen sköljes och sättes, likaså det spad hvaruti de Öfriga hvilket fåglarna brynts, fräses med Mjölken kokas upp och slås under Grönsoppa; fiskstufning i snäckor.
torkas, det gula skalet afrifves uiot grönsakerna kokat, hvarefter soppan af- mjölet, buljongen och grädden tillsättes stark vispning till de väl uppvispade Stekta morkullor med morkullsbröd och sockret och saften utpressas.
Vinet, smakas med kryddorna.
Äggulorna och och såsen får ett godt uppkok samt af- äggen och sockret, hvarefter krämen vattnet och citronsaften blandas till- grädden uppvispas i soppskålen och smakas med socker och soja.
Fåglarna får sjuda öfver elden under vispning.
salader; nougatkräm med vindrufvor.
soppan tillslås under kraftig vispning.
nedläggas i såsen och få sakta steka Fredag: Pepparotskött med potatis; sammans och sockret nedlägges däri.
Sist iläggas jordärtskockorna, det sönder- omkr. 30 min.
under det de ofta ösas Pannan aflyftes och vispningen fort- Gelatinet spolas i kallt vatten och upp- röd sagosoppa.
delade blomkålshuf vudet och soppan öfver.
De klyfvas och garneras med sättes till krämen afsvalnat, då det Lördag: Afredd buljong; kokt sik löses väl i det varma vattnet.
När det serveras.
morkullsbröd, som beredes på följande sköljda och i det varma vattnet upplösta afsvalnat, vispas det uti vinblandningen, med gräslökssås och potatis.
sätt: hjärta, krås och lefver sköljas väl gelatinet tillsättes samt vaniljessens som därefter silas genom en ylleduk Stekta morkullor (f. 6 pers.).
4 och hackas fint tillsammans med späcket efter smak.
Sist nedröres försiktigt den RECEPT: eller servett, förut urvriden i varmt morkullor, 1 ty hg.
späck, 4 msk.
smör och persiljan samt brynes hastigt i till hårdt skum slagna grädden och den Späckad kalfsadel (f. 6 pers.).
4 vatten.
Vinfraset slås i en geléskål och (80 gr.) 2 små tsk.
salt.
smöret och tillsättes med vinet, ägg- krossade nougaten.
Krämen hälles i kg.
kalfsadel, 2 kg.
späck, 1 msk.
salt.
ställes på svalt ställe att stelna omkr. vattensköljd och so okerbes trodd form Sås: Smöret i hvilket fåglarna brynts, gulorna och kryddorna.
Hvetebrödet samt ställes på kallt ställe att stelna Till stekning: 3 msk.
smör (60 gr.) 6 tim. skares i skifvor, kanterna afskäras och 1 lit.
buljong eller vatten.
Anm. Krusbärsvin kan med fördel 2 msk.
mjöl, 1 lit.
buljong, 2 del.
tjock skifvorna stekas i.smör.
Färsen utbre- omkring o tim.
Då krämen skall stjälpas Sås: 1 msk.
smör (20 gr.) 2 msk.
mjöl, användas i stället för franskt vin eller grädde, 1 tsk.
socker, 1 tsk.
soja.
des på brödskifvorna, som insättas i het upp, hålles formen omkr. * / min.
i varmt köttjus, 1 del tjock grädde, 2 msk.
ma- sherry.
Morkullsbröd: Hjärtan, krås och ugn, så att färsen hastigt gräddas.
Såsen vatten.
Den garneras med konserverad deira eller sherry, citronsaft, salt.
peppar.
Grönsoppa (f. 6 pers.).
/ lit.
jord- lefrar af fåglarna, 30 gr. späckfläsk, 1 silas och skummas, spädes med grädde frukt eller vindrufvor.
Beredning: Köttet tvättas med en ärtsko ekor, 1 litet blomkålshufvud, / msk.
fint hackad persilja, 1 msk.
smör eller buljong om så behöfves, och 1 tsk.
duk doppad i hett vatten; späcket skares rotselleri, 1 liten purjolök, 4 persilje- (20 gr.) y msk.
rödt vin, 2 äggulor, salt, kallt smör iröres.
i fina strimlor, som vändas i salt och.
här- stjälkar, vatten, salt.
peppar.
KOKSALMANACK 2 2 2 1 2 1 i 2
— 230 IDUN 1904 Pappers- mönster.
Alla slag af mönster efter de blifver instundande hösttermin en lärarinne- plats ledig.
Hutvudämnen: modersmålet, hi- storia och geografi.
Löneförmåner för 2 7 un- dervisningstimmar i veckan: 1, 0 7 0 kr.
jämte bidrag till pensionering.
Ansökningar motta- gas af dem som genomgått högre lärarinne- seminarium eller visa motsvarande kompetens före den 1 0 instundande maj under adress: Skolstyrelsens ordlörande, doktor J.
T h.
GrÖnwall, Ronneby.
förnämsta Franska, Engelska, Ame- rikanska och Tyska modeller, till- handahållas med elegant snitt.
En- dast 3 mått nödvändiga: lif vidd, (måttet tages rundt figuren ome- delbart under armarne) midjevidd och kjollängd.
Bluslif Lifmönster Kjolmöster utan släp Hel dräkt Prinsessklädning Reformdräkt Ärmmönster Barndräktmönster Kragmönster (Pellerin).
.
Kappmönster Kjolmönster med släp ... Nationaldräktmönster ... V i d Vid Ronneby samskola S t r ö m s t a d s Elementarläroverk för flickor blifva nästk.
hösttermin tvänne lära- rinneplatser lediga.
E n m e d undervis- n i n g s s k y l d i g h e t i t y s k a och franska.
L ö n 1,000 kr.
K o m p e t e n s v i l k o r: H ö g r e lärar- inneseminarium eller därmed jämförlig utbildning.
Den andra m e d tjänstgö- ringsskyldighet i förberedande klasserna jämte fyra tim. handarbetsundervisning i elementarklasserna.
L ö n 700 k r.
K o m - petensvilkor: elementarskolebildning och småskollärarinneexamen.
A n s ö k n i n g a r, ställda till skolans styrelse, t o r d e i n - sändas före den 20 maj.
Såsom sjukvårdare - - A l l a s l a g 40 40 50 75 75 75 20 50 50 60 75 öre V i d H j o 5-klass.
S a m s k o l a 1 kr.
k u n g ö r e s härmed till ansökan l e d i g: SI, Stockholm.
a f m ö n s t e r.
= (i mil från Lysekil).
Rekreationsort med härligt läge vid Gullmaren.
Nybyggdt pensionat med stora matsalar, sällskapsrum och sofrum med goda sängar.
Kalla och varma bad, fiske, segling, lawn- tennis och croquet.
Stor, vacker park.
Pen- sionatet öppnas den 2 0 maj.
Vidare genom O L G A DAHL, LYS E K I L Praktiska gångmattor.
Vid Krontorps gård, adr.
Varmlands Björ- neborg, försäljas till 75 öre pr meter vackla hållbara handväfda gångmatlor, förfärdigade af starkaste cellulosafiber Sändas mot efter- kraf.
Föisök några meter på prof. Större silfveimedalj vid 100-årsutställnin- gen i Karlstad.
.Gärdelund 1:sta klass pensionat vid Siljan.
H ö g och ren luft.
Storslagen utsigt.
Adriss: K a t t v i k.
J 4 Uärrlinna n r e m s ä t t o o h t t r e n a s gammalt o. v ä l k.
m.
bil.
hyra, läge invid Centralstationen- o. lifligt frekventerad t, Öfverlåtes m. invent.
till följd af sjukdom.
Särdeles lämpligt för en eller 2:ne frun- tim. m.
m i n d r e kapital.
Sv.
t.
" Billigt, A g a r e n själf ", Idtms exp., S t o c k h o l m.
Jämtland.
Pensionat Hedman, Hålland.
Öppnas åter i juni.
i - 5 5 0 fot öfver hafvet, vackert beläget, fem minuters väg från Hallands post- och anhalt- statton.
G o d helinackordering för 3 kr.
dyg- net.
Stärkande fjälluft, barrskog och vatten, Lungsiktiga mottagas ej.
Läkarintyg fordras.
Vidare upplysningar lämnar Karin Hedman, Warfsholm K l i n t e n a m n, Gotland, r e k o m m e n d e r a s för badgäster o c h turister.
B e g ä r p r o - spekt därifrån.
Lärarinnor!
H v e m vill i h ö s t fortsätta den privata skola i Mariefred s o m nuvarande lära- rinna efter sjuttonårig verksamhet l ä m - nar?
V Sökande hvilka b ö r a g e n o m g å t t h ö g r e lär.-sem.
eller ä g a därmed jämf.
kunska- per, erh.
v i d.
uppl.
o m svar lämnas till " Skola ", Mariefred p.
r. å större herrgård i naturskön trakt, önskar u n g flicka n å g o n tids i n a c k o r - Ung, biidad flicka, P dering i sommar.
Hälst där u n g d o m fin- l Lärarinna Musikalisk lärarinna, frisk o c h stark, af g o d familj önskar m o t fritt vivre få k o m m a i g o d t h e m pä lan- det, där tillfälle gifves att få deltaga uti o c h lära alla föreko m m ande h 11 sh ålls- g ö r o m å l.
Önskar blifva ansedd s o m med- lem af familjen.
Svar till " G o d t l y n n e ", N y a Värnil.-Tidn., Karlstad.
med friskt lynne, som under somma&gt;ferierna önskar vistas på landet och yill åtaga sig att handleda 2 flickor i pianospelning mot fritt vivre, anmäla sig vid Malma Gärd, En kan lärarinnebefattning Västerås.
vid Avesta 5-kl. samskola blir ledig till nä- sta läsår.
Undervisningsskyldighet 1 svenska ämnen, sätskildt i kl. I och II, 2 9 timmar i H j o i A p r i l 1904. veckan L ö n: goo kr.
pr.
år.
Ansökningshandlingar skola vaia insända STYRELSEN.
senast den 1 5 maj till skolans föreståndare, C n flicka m e d n å g o n uppfostran, proper adr.
Avesta.
frisk, v ä n l i g och arbetsam, sökes anställ- o c h renlighetsälskande, k u n n i g i l a g - n i n g i g o d t h e m p å landet för vidare ut- n i n g af g o d mat o c h s o m i c k e är gene- b i l d n i n g i d e t husliga under insiktsfull rad att arbeta, samt k o m p e t e n t o c h vil- och o r d n i n g s ä l s k a n d e h u s m o d e r s ledning, lig att på-egen hand, med hjälp till grof- i hvars h e m h o n i öfrigt får åtnjuta fa- sysslorna, sköta ensam herres h e m får miljemedlems ställning: h o n afslutarivår plats i S t o c k h o l m instundande juni.
L ö n åttonde klass i läroverk, äger färdighet 25 kr.
p r, m å n a d; ensamt m ö b l e r a d t r u m i pianospelning samt h å g o c h fallenhet samt allting fritt.
Svar m e d u p p g.
o m för d e t husliga.
Vidare u p p l y s n i n g a r g:m utbildn., möjl.
inneh.
befattn., åld.
ni.
m.
föreståndarinnan för J ö n k ö p i n g s elemen- till " Själfständig plats ", Iduns exp., Sthlm.
önskas n u genast af undervisningsvan tarskola för flickor, fröken Gerda L a n g.
studerande.
G o d a rek.
fr. förut innehafda ndertecknad, flerårig elev af hr R i c b.
I stilla h e m på landet önskas fr. o. m.
platser.
Svar till " C.
H ", H e l s i n g b o r g.
A n d e r s o n o c h pianolär.
i L i n k ö p i n g, I nästa första sept.
lärarinna för 14-årig n g flicka s o m g e n o m g å t t finare h u s - önskar u n d e r s o m m a r m å n.
mot fritt vivre flicka, s o m g e n o m g å t t 4:de klassen v i d hållsskola o c h förut innehaft plats i högre flickskola.
Lärarinnan h ö r k u n n a familj önskar plats s o m hushållsfröken (ej fria resor) plats i trefl.
fam. på landet undervisa i Svenska ämnen samt T y s k a på herrgård eller i prästfamilj.
Svar till att undervisa i pianospelning.
Sv.
sna- rast möjl.
till språket o c h vara s k i c k l i g i musik.
Y i d " Ordentlig ", Norberg, p.
r.
F r ö k e n H. Tersmeden, den sist n ä m n d a kompetensan fästes licka, som g e n o m g å t t K a r l s k o g a prak- Linköping.
mest afseende.
tiska skola o c h är v a n v i d hushälls- Svar till " C — n " p.
r., Södra Unnaryd.
sysslor, önskar plats i bättre familj p å landet, där v ä n l i g t bemöt, k a n påräknas.
Vid Svar till " 20.
1904. "
Upsala P.
R.
s o m g e n o m g å t t 7 klasser i h ö g r e elemen- ng, bildad, utländsk dam, fullt m ä k - tarläroverk, önskar m o t fritt vivre plats på landet i bättre fam. för att undervisa t i g franska, t y s k a och engelska språ- för flickor är från instundande höstter- 1 ä 2 m i n d r e barn i v a n l i g a skolämnen.
mins början plats ledig för k o m p e t e n t ken såväl i tal s o m skrift söker anställ- Svar under adr.
" H.
S.
", Karlstad p.
f. skolkökslärarinna m e d tjänstgöring en n i n g under sommarmånaderna i familj på landet o c h erbjuder m o t fritt v i v r e dag i v e c k a n.
L ö n 200 k r.
för läsår.
A n s ö k n i n g a r insändas före den 15 maj k o n v e r s a t i o n o c h 1 å 2 tim. undervisn.
pr o c h adresseras t. läroverkets förestånda- d a g uti ofvannämnda språk.
Svar snarast elev af R i c h.
Anderson, m e d fina rek.
rinna fröken Laura L o v e n, Kristianstad.
till " A.
K. "
Gumselii A n n o n s b y r å, Sthlm.
och ref., önskar öfver sommaren plats på lats önskar husl., bild.
flicka.
V e r k l i g t landet som musiklärarinna.
Pä l ö n fästes A k t i e b o l a g e t Kristianstads Elementar- d u g l.
m. math, hakn., sömnad, hand- mindre afseende, däremot p å ett g o d t o.
l ä r o v e r k f ö r flickor: arb-, d a m n i n g m.
m.
Svar " Flit " I d u n s vänligt hem.
Sv.
t.
" Ingeborg ", I d u n s e x p S t y r e l s e n.
exp., f. v. b.
an dar betsl är ari nn a, äfven s k i c k l i g att undervisa i pianospelning, önskar un- eller ung, barnlös änka m e d trefh utseende der sommaren plats i familj p å landet, o c h ett jämnt, g o d t h u m ö r, som vill o c h ön skar so mmarkondition.
Gen om gått där barn finnas, för att undervisa d e m kan åtaga sig att handleda tvänne gossar kurs v i d Nääs slöjdseminarium.
Svar i handarbete o c h piano.
samt sköta värdinnekallet p å ett l:a klass till " Barnkär ", Iduns e x p.
Svar emotses tacksamt till " Skånska, hotell i landsortsstad, får g o d plats, even- n u n g bild.
flicka önskar plats s o m 25 är ", Gumselii A n n o n s b y r å, Malmö, in- tuelt kompaniskap.
I n g e n göre sig besvär, sällskap o c h hjälp i b i l d a d h ä l s t b a r n - o m 14 dagar.
som ej: m. o r d n i n g o.
o m t a n k e k a n sköta lös familj.
D e n sökande h a r g e n o m g å t t ng, sem.-hild.
lärarinna med utrn.
bet.
ett h e m.
Sv.
sändes t.
" 39 år ", I d u n s exp.
hushållsskola.
Svar i n o m 14 dagar till fr. guvern.-platser, önskar i sommar " E.
M.
W. "
p.
r.
W i s h y.
Yid m o t fritt vivre underv.
y n g r e barn i vanl.
n u n g bild.
flicka, önskar plats s o m sällskap o. hjälp ät äldre dam, eller skolämn., språk o. musik.
Svar t.
" Glad äldre, barnlös familj.
D e n sökande har o. anspråkslös ", Örebro p.
r. är till höstterminens början lärarinnepl- g e n o m g å t t hushållsskola, är språkkunn.
ledig.
U n d e r v i s n i n g s s k y l d i g h e t h u f v u d - o c h musikal., samt föröfrigt fullt h e m m a r \ u g l i g, ung, bildad flicka, f ö r t r o g e n m- alla i n o m ett hus förekom, göromål- sakligen i matematik o c h naturkunnig- i ett hems sköt.
Svar i n o m 14 d a g.
till skicklig i b o k f ö r i n g och maskinskrifnin g het, i hvilka som hälst skolans klasser, " R.
H.
", p.
r. Refteled.
samt fullt k u n n i g i eng. språkets talande samt möjligen engelska.
L ö n efter k o m - n g flicka, v a n v i d skrifgöromål, söker o. skrifvande, söker plats till hösten på nå- petens, minst 1,100 kr.
A n s ö k n i n g s h a n d - plats s o m skrifbiträde, helst på g o t större b r u k eller hos affärsman.
Alla lingar före 5 maj till Styrelsens ordf., Cecilia JWilow, Ingeniören o c h R i d d a r e n E. Stridsberg, landet.
Vill äfven gärna deltaga i husl.
förfrågn.
besvaras af sysslor, o m så önskas.
Svar till " A.
L.
", Sköfde.
Trollhättan.
Styrelsen.
Tannefors p.
r.
(Östergötland).
ng flicka i g y m n a s i u m önskar under sommaren m o t fritt vivre läsa med I bättre flicka, v a n v i d alla hus- Plats finnes i sept.
för en ordentlig, p å - v h å l l s g ö r o m å l samt handarbeten söker y n g r e barn.
Sv.
i n o m maj m å n a d till " Säker ", G ö t e b o r g, p.
r. lig barnsköterska att v å r d a ett spädt plats i g o d t h e m att gå frun tillhanda.
barn, villig att medfölja herrskapet till L ö n e a n s p r å k: fria resor o c h vivre.
Svar C o r a värdinna eller sällskap och hjälp hos stad i vestra Frankrike.
K u n s k a p i s ö m - märkt " 23 år ", p.
r. Westrum.
^ äldre dam eller herre önskar en medelål- nad samt de bästa rek.
erfordras.
Svar ders dam plats.
Har förut innehaft dylik till " A.
M.
G.
", N y k ö p i n g.
ildad flicka van vid hiisl.
göromål, mat- plats Goda rekommendationer.
Svar lill lagn., bakn., sömnad, sökerplats.
Sv.
» E.
E. », Göteborg p.
r. o d a plats, för Lärarinnor, Sällskapsd., " Duglig villig " x^nder adr.
S. Gumgelii K o n t o r s -, Affärs-, Hushålls- o. Barn- A n n o n s b y r å, Sthlm.
fröknar.
Norra Inack.-Byrån.
O b s!
N y S j u k g y m n a s t o.
M a s s ö s adr.
Malmskilnadsgatan 27, Sthlm.
i akt.
h e m, där h u s m o d e r saknas, Önskas önskar anställning p å landet eller m e d - af bild.
prakt, medelålders fruntimmer följa till badort.
Svar märkt " Van g y m - med h å g o c h lust att göra ett h e m tref- nast " u n d.
adr.
S. Gumffilii A n n o n s b y r å, ligt K a n bitr.
m e d skrifgöromål.
Fina ref. Svar till " Helsingska ", I d u n s exp.
Tvänne lärarinneplatser vi 5-klass.
sam- S t o c k h o l m f. v. b.
f. v.
b.
skolan i H v e t l a n d a äro l e d i g a med nästa läsårs i n g å n g.
A n s ö k n i n g s h a n d L.
t o r d e ng, exam.
sjuksköterska önskar för före d e n 20 instund.
maj insändas till rek- i södra eller mellersta Sverige önskar sommaren medfölja n å g o n däraf b e - tor Uno Stadius, s o m äfven tillhandagår betalande flicka gå frun tillhanda.
Svar, höf vande person till Jämtland eller med närmare upplysningar.
Styrelsen.
N o r g e.
Svar till " Resvan ", I d u n s e x p.
märkt " M.
T.
S.
", Hallsberg, p.
r. p ö r flickor, s o m ö n s k a lära hushåll fin- • nes g o d i n a c k o r d e r i n g ä naturskönt belägen e g e n d o m i Södermanland.
Svar till " Husmoder ", Bettna.
g bildad flicka önskar i n a c k o r d e r i n g U n öfver sommaren i bättre familj, där u n g d o m finnes, hälst vid badort.
Sv.
m e d prisuppgift till " 19 år " p.
r.
L i n n é g.
S t h l m.
V I o t en - pensionsafgift af 40 kr.
i mån.
* * * finner en snäll flicka, som vill hjälpa till i hushållet, ett enkelt men g o d t hem i Basel, Schweiz.
Tillfälle att lära g o d tyska.
Svar till " T.
S. 21 ", p o s t l a g e r n a S:t Johann, Basel.
Undersåkers Pensionat Jämtland Öppnas i hörjan af juni, o c h k a n ett b e - antal gäster anmäla sig för hel För 17-årig ämbetsmannadotter, i gränsadt n a c k o r d e r i n g till m o d e r a t a priser.
H ö g PLATSSÖKANDE Informatorsplats U U F En ung f l i c k a, Kristianstads Elementarläroverk U Skicklig pianist, P En bildad, oberoende dam Musikalisk lärarinna H E U Trollhättans 5-klassiga samskola E U U Barnsköterska.
B G Värdinneplats Vid h e r r g å r d i handarbete, t e c k n i n g, välskrifning samt tvänne andra ämnen enl. öfverenskom.
önskas till hösten för Bollnäs ensk.
5-kl. ng, bildad flicka, önskar i s o m m a r läroverk.
L ö n 600 k r AnsÖkn.
jämte b e - k o m m a till e g e n d o m för att syssel- Vid Söderhamns Elementarläroverk för tyg^ o c h referenser, insändas före d.
15 sätta barnen m e d slöjd m.
m.
samt del- flickor är en plats s o m lärarinna i sven- maj till Styrelsen.
ska ämnen, de förberedande klasserna och taga uti husliga g ö r o m å l.
Svar till i kl. I — III ledig.
K o m p e t e n s v i l k o r: sju- " Slöjdlärarinna ", Iduns e x p.
klassigt elementarläroverk f. flickor samt Kostnadsfritt anskaffas hushållsbitr., barn- småskollärarinneexamen.
L o n: 800 kr.
p n ung, bildad, t y s k dam, s o m talar (efter fem år 900, efter 10 år 1,000 kr.)
svenska o c h är musikalisk, söker an- fröknar, lärarinnor m. m.
Goda platssök.
samt full pensionsafgift.
Närmare m e d - ställning i bättre familj såsom sällskaps- anm. Inack.
Byrån, Hamngatan 2, III, Norr- delar rektor J. Centerwall, Hotel Conti- d a m eller att g å frun tillhanda.
Benägeb nental, S t o c k h o l m.
svar till " Sällskapsdam 1904 ", Iduns exp.
köping.
Lärarinneplats.
Ärade husmödrar.
nes Svar till " H.
E. "
p.
r.
W e s t e r v i k.
^ [ä g r a flickor af g o d familj, som for att * ^ idka studier ämna vistas i S t o c k h o l m, k u n n a till hösten få ett g o d t hem i bild.
tjänstemannafamilj.
Svar till " Centralt ", Iduns exp.
En 17-års flicka, Lärarinneplatser i samskola.
LEDIGA PLATSER 2 E Johannesbergs anstalt för sinneslöa Pensionat och Rum for resande, ' Pensionat Angenäm sommar.
språkkunnig, musikalisk önskar k o m m a några mån.
i bildad fam. på landet s o m sällskap ell.
för att undervisa i vanliga skolämnen, målning m.
m.
A r villig del- för sinnessjuka vid Eksjö lasa- taga i allt, s o m önskas.
Sv.
till " Elsa ", öre å rett afdelningen antages med tillträde omkring den 1 näst- öre kommande juli: eit gift par (hälst barnlöst) finnes en lärarinneplats l e d i g att tillträda pöste restante, S t o c k h o l m.
i d nästa hösttermins hörjan.
A n s ö k, åt- En ex. kv.
sjukgymnast, öre med lön förutom fri bostad m. m.
8 3 7 kronor, v följd af vederbörl.
b e t y g o.
r e k o m m e n - samt 2 kvinnliga sköterskor med 3 9 3 kr.
5 0 öre öre pr år jämte fri bostad.
Ansökningar in- dationer, t o r d e insändas före d.
25 maj till i massage- o c h v a t t e n b e h a n d l i n g m y c k e t erfaren o c h m e d g o d a ref., söker plats i Föreståndarinnan, öre sändas till sysslomannen före den 1 instun- ad.
Johannesberg, Mariestad.
familj el.
v i d badort.
G ö t e b o r g.
Linnég.
juni.
öre dande 6, 2 tr. Eksjö i april 1 9 0 4.
y &amp;: - y) - öre A x e l Eurén.
Val UI lilla, uppfostrad, hälst vistande i öre Lasaretts) äkare.
Skåne, sökes af välsituerad, bättre u n g - öre karl.
U p p l y s n i n g a r o c h fotografi till öre " Emerald " p.
r.
L i m h a m n.
_ ne befattning m e d undervisn.- Expedieras portofritt om rekvisi- E s k n y l d lärarin i g h e t antingen i Modersmålet o c h tion åtföljd af likvid i sparmärken Historia eller i lefvande språk.
24 under- eller postanvisning insändes till visn.-tim. i v e c k a n.
L ö n eft.
kompetens.
T. f. föreståndaren f ö r skolan lämnar upplysningar m o t insändande af p o r t o.
/ duns Mönsterafdelning, Fil.
k a n d.
H.
L i n d q v i s t.
Drottninggat.
pn 18-årig flicka af g o d familj önskar * — ' m o t fritt vivre plats i trefligt h e m på landet f ö r att gå frun .tillhanda.
A r I n a c k o r d e r i n g a r mottagas p å längre k u n n i g i liunesömnad.
Önskar blifva ansedd s o m m e d l e m af familjen.
Svar eller kortare tid (äfven året om) p å l a n d t - utbedes under adress " Ett ardeton ", L i n - egendom, u t o m o r d e n t l i g t naturskönt b e - lägen i norra Småland, v i d s k o g och sjö, köping, p.
r.
1 / m i l från järnvägsstation, V mil från n 2i-årig flicka, s o m varit på mindre post- o c h telegrafstation.
Badhus, fiske, sjukhus 1 år, m e n under v ä n t a n att piano.
Tillfälle att tala tyska.
G o d t b o r d.
k o m m a in p å ett större, önskar plats u n - 60 kr.
pr månad för dam, 65 kr.
för herre.
der sommaren h o s sjuk d a m eller herre.
Svar till fru B.
Kittel, L:a Tolabo, B o t t - Tacks, för sv.
v o r e " 21 år ", T ö r e b o d a p.
r. naryd.
U U Inackordering.
God inackordering kan erhållas för några unga flickor i en treflig prästgård i Smaland, i Vi mil från labergs järnvägsstation.
Högt och härligt läge, skog och sjö.
Ungdom i huset.
Fina cykelvägar Riks telefon och nytt pianino finnes.
Tillfälle att lära hushåll.
Pris 5 0 kronor per månad.
Svar till &gt;Godt hem », Iduns exp., Stockholm.
o. ren fjälluft.
L u n g s i k t i g a mottagas e j!
Förfrågningar ställas till innehafvareu C.
J. Bergstedt, Undersäker Sommarinackordering erhälles i det natursköna Strenguäs, i h us beläget vid Strandgatan.
Vidare meddelar Fru Augusta Brehmer, Strengnäs.
Inackordering.
E n 10- ä 12-ärig, frisk, väluppfostrad flicka k a n m o t billig af gift få i n a c k o r - deras hos familj på landet, för att till-, sammans m e d e g e n 11-årig dotter från nästa höst erhålla undervisning i vanliga skolämnen, språk o c h musik.
Reflekterande insände svär till ' ^Landt- öo ", F i n s p o n g.
i n a c k o r d e r i n g för damer kan er- G od hållas i prästgård på Rtigen.
Pris p r dag 3 M.
50 pf.
Brefväxl.
på t y s k a med Frau Superintendent I d a Ahlborij Garz auf Riigen.
Ref. Frkn H.
W i e d e, L i n k ö p i n g.
i vackert, sundt belägen I nackordering prästgård i södra Dalarne kan f. 2 ä B fruntimmer erhållas eft.midsommar.
Pris 60 kr.
p r mån.
Svar till " A.
A.
", Säter.
Inackordering i Tranås kunna några unga flickor erhålla i g o d familj.
Natursköna omgifningar, g o d a cykelvägar.
Svar till " Villan " p.
r. Tranås.
erhåll, i skärgården, Mollö- I nackordering sund, för sommaren till pris f ö r m å n.
60 kr.
för d a m o. 65 för herre för ensamt rum.
Deladt r u m 3 kr.
billig.
KaJla o.
v a r m a saltsjöbad k u n n a fäs.
Närm.
m e d - del.
F r u A n n a Johansson, Mollösund.
Några damer, s o m vilja lära t y s k a o c h engelska, finna trefligt h e m i bildad familj i den natur- sköna staden Meiningen.
Förstklassig teater o c h framstående musiker finnas på platsen.
Svar till Direktör Honegger, Malmö, Friisgatan 4. som önska in- G o a d c a k o h r e d m e n t p.
å t o r landet, d e skyndsamt anmäla sig å N y a I n a c k o r d e r i n g s b y r å n, B r u n k e - b e r g s g a t 3 B, Sthlm.
E t a b l.
1887. ung E n större flicka önskar i n a c k o r d e r i n g ä herrgård, (hälst i södra Sverige) där tillfälle gifves att tillbringa en glad o c h treflig sommar.
Svar till " K.
L.
21 år ".
I d u n s exp., Sthlm.
Inackordering.
V i d d e t naturskönt b e l ä g n a Charlotteu- dal 30 min.
promenad från Gnesta finnes ännu plats för s o m m a r i n a c k o r d e r i n g.
Närmare meddelar F r ö k e n Wetterholm, Charlottendal, Gnesta.
Familjepension i Lausanne.
G o d t h e m o. u t m ä r k t undervisning er- bjudes u n g a flickor h o s Mr le pasteur Gagnebin.
Ref. F r u L o u i s e K o c k u m, Mal- mö, F r u Beijer, Järfva, F r k.
L.
P a l a n d e r a f Vega,Sthlm.
Prosp., fotogr.
o. närm.
uppl.
å Sthlms U t h y r n i n g s b y r å, 12 K u n g s t r ä d - gårdsgatan.
Sommarinckordering i Dalarne, erbjudes p å v a c k e r t belägen prästgård vid Dalälfvens strand.
B e k v ä m t tillfälle till b a d o c h s k o g s p r o m e n a d e r.
Rikstel.
Svar till " G o d t b o r d ", Idnns e x p.
