# ID: svediakorp-per1553
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1904
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 24,119
# sentences: 1,352
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 17 (904) TORSDAGEN DEN 28 APRIL 17:DE 1904.
HUFVCDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: F R I T H I O F HELLBERG.
liga människor.
Poj- ken hade gråtit och modern grämde sig djupt öfver den skam, som vederfarits dem.
Det hela tycktes ha berott på ett miss- förstånd och ordföran- den påyrkade ener- giskt, att styrelsen skulle ge ynglingen upprättelse: » Man får aldrig va- ra orättvis m o t poj- kar! » slutade han.
Den lilla händelsen är karaktäristisk för Viktor Balck.
T y ge- n o m Balcks hela lif går som den ledande tråden hans starka känsla för ungdomen.
Det är icke att anse som någon tillfällig- het, att han redan från början af sin ba- åtog sig dess sak, att han ställde sig i spetsen för dess fy- siska uppfostran, och att han sedan tre år- tionden tillbaka står som en personifika- tion af det svenska idrottslifvet.
Balck har haft en mission att fylla, o c h för att lyckas har han haft de inre egenskaper, utan hvilka inga seg- rar stå att vinna: en entusiasm, som aldrig VIKTOR BALCK.
PORTRÄTT TAGET TILL 60-ÅRSDAGEN FÖR IDUN AF A. BLOMBERG.
tröttnat, en öf vertygel- se, som aldrig sviktat, och en hänförd, af djup VIKTOR BALCK.
optimism genomträngd tro på ungdomen.
Un- der hela sin verksamhet, inom som utom tjän- FÖR N Å G R A veckor sedan hade den, som sten, har han också haft.
lyckan att se den skriiver dessa rader, i sin egenskap af omkring sig.
Ungdomen först och ungdomen sekreterare i Stockholms allmänna sist — i lärorummet, i gymnastiksalen och skridskoklubb, det ledsamma uppdra- på idrottsbanan.
Kanske det är detta, som get att i bref affbrdra ett par unga pojkar de gjort, att han icke åldrats.
Ungdomen, som pris, som tilldelats dem vid den senaste skridsko- han älskat och i hvars krets han alltid känt täflingen för skolungdom, och att på samma gång sig bäst hemmastadd, har som en erkänsla meddela dem, att de under nästkommande vin- låtit honom bita i det äpple, som ännu på ter utstängdes från klubbens täflingar.
Saken hans ålderdom skänkt h o n o m kroppslig och hade varit enkel nog.
D e skulle nämligen andlig ungdom.
för vederbörande funktionär ha uppgifvit sig vara yngre, än hvad de i själfva verket voro, T y för de unga är Balck icke en gammal och därigenom ha beredt sig plats inom en man.
Hur ofta har man ej på täflingsbanan lägre afdelning.
tillfälle att se dem samlas omkring den rake, Då frågan kort därefter behandlades inom styrelsen, tog ordföranden lifligt till ordet.
Han var upprörd och de klara ögonen lyste under de hvitnande ögonbrynen.
Han hade mottagit besök af den ena ynglingen och hans mor — familjen var enkla, men heder- ÅRG.
smärte mannen med den friska hyn och de energiska dragen som kring en äldre kamrat.
Hur mången parfvel har inte kommit fram till honom och delgifvit honom sina bekym- mer eller sina önskningar, viss o m att aldrig blifva afvisad, utan ständigt mötas med för- stående och uppmuntran.
Och detta: » det har öfversten sagt! » — utsäges med en säker- het och ett eftertryck, som icke medgifver någon som helst invändning.
Men olycklig den, som inte har klara papper, eller som, så att Balck ser det, gör sig skyl- dig till något streck.
Då är han som ett Jehu öfver den brottslige.
Jag erinrar mig ett fall: För några år sedan k o m m o vi gående fram en af hufvudstadens gator.
Det hade regnat och det var vått och smutsigt.
Utanför ett hus väntade ett ekipage med elegant lysande vagnskorg, och en halfvuxen yngling af den icke alltför ovanliga ligatypen roade sig med att bakifrån stänka ned vagnen.
Balck på- skyndade sina steg, o c h innan slyngeln hann att sansa sig, hade han fått en ljungande örfil.
Ett ögonblick såg han förbluffad på sin bestraffare, hvarpå han lomade sin v ä g.
Och Balck förklarade: » Han visste, att han burit sig illa åt, och insåg att örfilen var rättvis. » Anekdoten är belysande för Balck och för hans uppfattning.
Han har en fullständigt social syn på sin ställning gentemot ung- domen.
Det är hvars och ens plikt, säger han, att icke endast vaka öfver sina egna barn, utan äfven öfver andras.
Och det är äfven ur uppfostrande synpunkt, som man måste se hans långvariga och aldrig slappande ar- bete i idrottens tjänst.
T y för Balck är idrotten ingen lek, knappast ett tidsfördrif.
Den är för honom en nöd- vändig betingelse för vårt släktes uppfostran till själfförtröstan och handlingskraft.
Han medger visserligen, att det finns duglig ung- dom äfven utom idrottsmännens led, och att man kan bli en bra karl, äfven o m man icke tumlat o m på täflingsbanan, men våra unga flanörer på Sturegatan och Strandvägen, hvilka gå sin väg fram som löjliga små automater, ha i honom en förbittrad motståndare, och han föraktar djupt allt kafé- och kurtislif.
Går det en sådan ung herre illa i lifvet, så hörs genast hans varnande röst, hvarernot han knappast kan fatta, om en duktig idrottsman icke på samma gång blir en präktig med- borgare, och han sörjer öfver honom som en far öfver en förlorad son.
Man skall säga: detta är ensidighet!
och man har rätt.
I sin dyrkan af ungdomens fysiska uppfostran är Balck ensidig, men den känsla, som drifver honom, är stor och äkta, och han har ägnat sitt lif åt den.
Då Stock- holms gymnastikförening, som under hans ledning gjort den svenska gymnastiken världs- bekant, bildades för trettio år sedan, offrade han hvarje ledig stund till ett oaflönadt in- struktörsskap, o c h sedan öfver tjugu år till- baka torde han ägna flere kväller åt våra idrottsföreningar än åt sitt familjelif och sina nöjen.
T y hans entusiasm är af den art, som aldrig skyr personlig uppoffring.
Jag är öf vertygad o m, att om man skulle väcka n o n o m
IDUN 20ö 1904 midt i natten och meddela ho- nom, att hans närvaro vore nöd- vändig för att af värj a ett mot den svenska idrotten riktadt slag, så skulle han icke ett ögonblick tveka att infinna sig.
Det är också som idrottens och som den käcka och hurtiga ungdomens förkämpe, som Balck på sin sextioårsdag hyllats, och det är endast en naturlig sak, att hyllningen utgått från de unga.
Aldrig ha de i vårt land ägt en mera hängifven och en- tusiastisk vän än han.
NÅGOT PROPOS OM SPETSAR.
DEN A PÅGÅENDE SPETSUTSTÄLLNINGEN.
FTER A T T ha läst några ar- om spetsar, får man E ' beten fullkomligt klart för sig, att studiet af dessa långt ifrån är nå- gon lätt sak.
Det är få områden inom » the minor arts », där namn- och begreppsförvirringen med tiden blifvit så stor.
Men om man älskar de gamla, förnäma spetsarna, är frestelsen stor att söka forska nå- got i deras historia, tillverkningssätt och nationalitet.
På samma gång längtar man att få en mera per- T H O R E B L A N C H E.
sonlig uppfattning af dem, hvilket ej gärna är möjligt endast genom reproduktioner i illustrerade verk.
Vid V 7-tiden på måndagens Det var därför med verklig glädje afton rådde ett rörligt lif på teater- vi hälsade den ytterst intressanta slätten på Djurgården.
Det var utställning af äldre och nyare spet- våra idrottsföreningar, som sam- sar, som för närvarande pågår i vår lats till ett antal af omkring 1,500 hufvudstad.
Det är på initiativ af man för att bringa Viktor Balck en af våra få verkliga spetskän- sin hyllning.
Tåget ordnade sig, nare, fru Ingegerd Petrelli, som den och företrädt af Flottans musikkår åsyftade, af Föreningen för svensk begaf det sig upp till Skansen, där hemslöjd anordnade spetsutställnin- det gjorde halt på Tivoliplatån.
gen kommit till stånd, och det är äfven hon, som ordnat den och Sedan ett musiknummer spelats haft det dryga arbetet att så långt och kvartettsångareförbundet sjun- som möjligt söka klassificera alla git en fosterländsk sång, bestegs dessa spetsar.
Drottningen är ut- den uppresta talarstolen af f. d. ut- ställningens särskilda beskydda- rikesministern, landshöf dingen gref- rinna.
ve L. Douglas, som i ett anslående tal erinrade om Balcks verksam- Utom Nordiska museet och Kungl.
het och framhöll dess betydelse.
husgerådskammaren bidraga äfven Därefter öfverlämnade han till ho- drottningen och änkehertiginnan af nom en större penninggåfva, upp- Dalarne samt icke minst damer ur gående till omkring 25,000 kronor, våra gamla adelsfamiljer till utställ- subskriberad bland idrottsvänner ningen med mången gång ytterst i Sverige och Finland Bland sub- intressanta arbeten.
skribenterna märkas konungen, Spetsarna ha onekligen en in- kronprinsen, prins Gustaf Adolf tressant ja, en lysande historia, samt prinsarne Carl och Eugen.
ADRESS TILL VIKTOR BALCK PÅ HANS 60-ÅRSDAG FRÅN CENTBALFÖRBDNDET fästad, som den är, vid de mest briljanta hofven i Europa.
Hvem Sedan Balck svarat i ett kraf- FÖR IDROTTENS FRÄMJANDE.
UTFÖRD I SILFVER AF C.
G. HALLBERGS har icke hört talas om en Ludvig tigt anförande samt uttryckt sin GULDSMEDSA KTIE BOLAG.
XIV:s, ja, hela det dåvarande franska varma tacksamhet för den storar- hofvets passion för spetsar!
At tade gåfvan, defilerade tåget förbi konungen personligen arbetades för millioner talarstolen, hvarefter den enkla, men värdiga hyll- Och ofvan det på blekgul grund kronor, utom de små extra nöjen han ibland be- ningsfesten var afslutad.
akvarellernas rad: stod sig, när han t. ex. till en bal öfverraskade En stund därefter samlades några hundratal de inviterade damerna med att skänka dem hvar festdeltagare, hvaribland märktes många damer, min hembygds stränder, med blåa sund, sin robe af points de France.
i Hasselbackens stora våning, där supé intogs.
med borg o c h kvarnar min barndoms stad.
Efter supén serverades bålar och förfrisknin- Första gången man hör talas om spetsar är i gar.
Stämningen erhöll här en alldeles särskildt slutet af 1400-talet hos ätten Sforza i Milano.
Det högtidlig prägel genom framlämnandet af en är äfven i Italien, i Venedig, som traditionen på- mängd adresser från olika idrottsförbund.
Bland står, att point-tekniken uppstått.
Med point, hvilket Och susande röster samla dessa märktes en från Centralförbundet för idrot- ursprungligen betydde udd, menar man nu van- tens främjande, från Stockholms allmänna skrid- ligen sydd spets.
De knypplade uppkallades sig stilla kring min lyssnande håg.
skoklubb, från Stockholms gymnastikförening, oftast endast efter den ort, där de först fram- från Stockholms gymnastik- och fäktklubb och Föryngrade stiga gamla trädde.
Nu vore allt godt och väl, om endast från Föreningen för skolungdomens vapenöfnin- denna enkla indelning iakttogs, men detta är långt minnen ur drömmens våg.
gar, hvilken sistnämnda adress aflämnades af ifrån händelsen.
Alltför ofta kallas äfven de knypp- generallöjtnanten, frih.
Bappe.
lade spetsarna pointer, t. ex. point de Génes, point Och andehänder de Milan, och dessa misstag, hur begreppsförvirran- Vi meddela här en afbildning af den på silfver hör jag sakta stämma de de än äro, ha dock genom hundraårig vana afEattade adressen från Centralförbundet för idrot- fått en viss helgd.
I förbigående sagdt är det fina, skälfvande strängars rad.
tens främjande.
förenadt med den största svårighet, äfven för ett I skenet från brasans bränder mycket vant öga, att skilja på gamla knypplade och sydda spetsar.
Det finnes åtskilliga spetsar är jag, tjusad o c h trygg som förr på utställningen, om hvilka man ej lyckats utröna, i dikt o c h syner — hemma.
till hvilken grupp de egentligen höra.
STILLA STUND.
Och öppen mot vida stränder Af de gamla italienska knutna och trädda (I N T E R I Ö R.)
lazis och de sydda reticellas, hvilka stå hvitbro- står mitt unga hjärtas dörr.
deriet ganska nära, på samma gång de något Sig dagern utifrån sonar påminna om hardangersöm, finnas flere intressanta ÄRUTIFRÅN vårvinterdager härinne med eldens röda sken.
mötes härinne af brasans sken.
2 D Likt sollyst dimma drager Från stämda strängar tonar tobaksröken öfver allt en slöja len.
klangen, djup och ren.
Fin, G U S T A F U L L M A N.
I kopparskålen, som dunkelt skiner, Från och med den 1 maj står mörk o c h yfvig en bukett af doftande furu o c h en mot rutans hvita gardiner.
Midt emot mig, mors porträtt — en bild af en längese ' n död, äro I D U N S R E D A K T I O N S - OCH E X P E D I - TIONSLOKALER flyttade till hvars drag få lif i skimrande glöd, D r o t t n i n g g a t a n 51, I tr. u p p, med sitt mörka hår, sin milda blick och i gångna tiders dräkt o c h skick.
hvilket vi härmed ha velat meddela alla våra pre- numeranter, korrespondenter, besökare och kunder.
MELLINS FOOD hvit och Fraiche blir hy och hud om man alltid tvättar sig med F. Pauli ' s Balsamtvål, som innehåller de för huden mest välgörande hygienska ämnen och balsamer.
Prisbelönt Lon- don, Paris, Wien, Chicago, Stockholm med guld- medalj.
F. Pauli ' s Balsamtvål öfveiträffar alla andra.
Vårda tänderna.
Enligt framstående läkares och tandläkares ojäfviga intyg är F. PATJ- LI ' S AZYMOL det yppersta af alla medel för munhygien, äfvensom för sårbehandling, ekzem, finnar, hudrodnader, reformar o. d. Azymol er- höll guldmedalj i London 1899 såsom bästa anti- septiska munvatten.
af Läkarekåren erkändt bästa näringsmedel for barn och sjuka.
JPinnes pd Apoteken samt hos Specerihomdlarne.
P R O F g r 2 t i s o c h f r a n k o från Axel Lennstrand.
GMWLM.
207 prof. En reticella, dock ej en italiensk, utan sydd af svenska nunnor på Bosjökloster på 1500-talet och skänkt till en Barnekow, väcker särskildt intresse.
Men det var ej med lazis och reticellas, som den italienska spetskonsten skulle fira sina högsta triumfer, det var med pointarbetet.
De äldsta 1500-tals points de Venice, af hvilka här finnas vackra och typiska prof, voro i allmänhet rätt grofva samt hållna i mycket hög relief.
Det upp- höjda arbetet syddes t. o. m. öfver pergament, en sed eller rättare sagdt osedjsom emellertid snart försvann.
Under årens lopp blefvo mönstren min- dre och tätare, reliefarbetet ej så högt samt tek- niken allt mera förfinad, tills den nådde kulmen i points de neige.
Points de rose står midt emellan med lagom stort mönster och upphöjdt arbete.
De plana venezianska pointerna, hvilka troligtvis äro äldre än reliefspetsarne, utmärkta sig ej för samma skönhet som dessa.
De italienska pointerna blefvo kända och efter- sökta vida omkring, särskildt blefvo de högt skattade vid det glänsande franska hof vet.
Den store finans- mannen Colbert tyckte emellertid, att alldeles för mycket guld gick till utländsk lyx, framförallt till italienska spetsar, hvarför han sökte upprätta en inhemsk spetsindustri, hvilket äfven med Ludvig XIV.s bistånd på ett glänsande sätt fullföljdes.
Arbeterskor från Venedig inkallades, och på det stora slottet Lonray ej långt från Alencon imitera- des och syddes sedan points de Venice under namn af points de France i stor skala.
Konung Ludvig befallde därefter sitt hof att ej bära andra spetsar än de franska.
Men det dröjde ej länge, förrän den franska smaken och uppfinningsrikedomen i points oV Alen- gon firade en inhemsk triumf.
Det var i dessa helt och hållet sydda spetsar, som för första gången hvarje liten del af arbetet gjordes af en särskild arb eterska.
Denna metod vann sedan burskap vida omkring, särskildt i Flandern, där än i dag brysselspetsarna äro knypplade bit för bit och sedan hopsydda.
På de äldsta points å ' Alencon är ett otroligt arbete nedlagdt.
Ända till 18 ar- beterskor kunde vara sysselsatta med hvar sin lilla del till samma spets.
Sedan fordrades det den allra största skicklighet att till ett helt foga tillsammans alla dessa små delar.
I Frankrike funnos äfven utmärkt vackra knypplade spetsar- De mest kända af dessa voro de från Lille, Ärras, Valencienne och Chantilly.
Men i och med den franska revolutionen gick, tillika med så mycken- annan konstnärlig verk- samhet, hela den franska spetskonsten under.
Knypplerskorna från Chantilly fingo t. o. m. dela sina förnäma kunders öde, att dö på schavotten.
Det är endast med otrolig möda och energi som 1800-talet sedan, åtminstone på några ställen, lyckats upptaga de gamla spetstraditionerna.
Po- ints d ' Alencon har haft en ny glansperiod, dock ej att förlikna med den gamla, Valenciennespet- sarna däremot ha flyttat öfver till Belgien.
I spetsarnes historia intager Flandern ett mycket framstående rum, kanske det främsta.
Där ha under århundraden knypplats de finaste spetsar.
1700-talets brysselspetsar äro de luftigaste, skiraste och elegantaste af alla.
tMore subtile web Ara- chne cannot spint, säger äfven Spencer på tal om dem.
Brysselspetsar i allmänhet äro rikligt och vackert representerade från de äldsta brabant- spetsar till våra dagars modernaste arbeten.
Men det är en utomordentligt stor skillnad på tidiga brabant- eller brysselspetsar och dem, som förfär- digats under de senare 200 åren.
Knappast i några andra spetsar ser man de olika smakskift- ningarna under tidernas lopp så tydligt afspeglade.
Af de gamla brabantspetsarna finnas på utställ- ningen några utmärkt vackra prof. D e äro mycket täta och fasta och knypplade af utomordentligt fin tråd.
Ett lifslångt arbete är synbarligen ned- lagdt på dem, och man tänker med fasa på, att, för att åstadkomma denna ytterst fina tråd, spin- nerskorna voro tvungna att spinna den i under- jordiska mörka och fuktiga rum, med endast en enda stråle ljus, direkt belysande arbetet.
Blind- het var äfven en ganska vanlig följd af det allt för fina knypplingsarbetet.
På de moderna brysselspetsarna är nog äfven mycket arbete nedlagdt, men de kunna dock ej häri jämföras med de gamla.
Sedan den väfda, istället för den knypplade, tyllbotten öfverallt kommit i användning, äro de billigare, men ha äfven för- lorat mycket af sin forna karaktär och skönhet.
När man reser i Belgien, äro spetsar ochknypp- lerskor ett af de starkaste intryck man för med sig därifrån.
På städernas gator, i klostren och ute på landsbygden sitta kvinnor och barn, knypplande och sjungande eller mumlande sina böner.
På Briigges smala och tysta gator är det en pittoresk syn, att se de gamla kvinnorna med sina svarta dräkter och stora hucklen på hufvudet i långa rader sitta knypplande utanför sina små, Verksammaste och mest styrkande näringsmedel för vuxna och barn.
Med glänsande resultat för- ordadt af läkare-auktoriteter.
Stärker nerverna och förhöjer kroppsbyggnadens u delar.
a a IUUN låga hus.
Där observerade jag, att de oftast knypplade torchons, det är gröfre, enklare spetsar, liknande våra vanligaste från Vadstena.
Af bel- giska spetsar ha dessutom särskildt de från Binche, Turnhout, Mechlin och Malines vunnit ryktbarhet och spridning i andra länder.
England har med undantag af South Devon- shires honitonspetsar aldrig haft någon mera be- tydande spetsindustri.
Men äfven där ha de rika och förnäma offrat otroliga summor på utländska spetsar.
När den engelska regeringen till sist, förskräckt öfver de stora summor, som gingo till andra land, särskildt Flandern, sökte, liksom förut Frankrike, skapa en inhemsk spetsindustri, kröntes detta med så liten framgång, att handeln med utländska, främst brysselspetsar, fortfor som förut, endast med den skillnaden, att de nu smuglades in och sedan såldes såsom points d ' Angleterre.
Mycket har blifvit gjordt för att uppmuntra spetsindustrien på Irland, hvilket äfven lyckats i ovanligt hög grad.
De mest nationella af irländ- ska spetsar (där knypplas och sys för öfrigt alla slag) är crochings, där virkning för första gången i spetsarnas historia uppnår en viss konstnärlig- het.
De utställda profven på denna egendomliga riktning äro dock ej särskildt vackra.
I Österrike, Ungern, Byssland, Danmark samt framför allt Spanien, där silkesblonderna ha spelat en stor rol, och till sist i vårt eget land — öfverallt har spetsindustrien frambragt arbeten af egen- artad och nationell prägel.
Den svenska afdelningen på utställningen är långt ifrån den minst intressanta.
Att ingå på någon närmare beskrifning af våra egna spetsar kan dock knappast vara behöfligt, så väl kända som de nu, tack vare Handarbetets Vänners och sedan Föreningens för svensk hemslöjd popularise- rande arbete så småningom blifvit.
Den sistnämnda föreningen har äfven bildat en skola i Fogelsta invid Vadstena, för att där lära de unga arbeter- skorna att knyppla de finare spetsarna, en kun- skap, som om den ej vårdas, tyvärr visar tenden- ser att dö ut.
Några vackra spetsar från den unga skolan äro äfven utställda.
Det är intressant att jämföra de finare vad- stenaspetsarna med de utländska knypplade.
Man märker då lätt, huru stort inflytande de utländska förebilderna haft på de svenska.
Däremot äro våra dalska och skånska spetsar fullt nationella.
Ett mycket vackert och intressant vadstenaarbete är det garnityr, som dock endast delvis finns på utställningen, hvilket kronprinsessan Lovisa fick till lysningspresent.
Men det är ej endast vi svenskar, som nu ar- beta på att utveckla vår spetsindustri.
I alla andra länder, där det finns något kvar af en tra- ditionell spetskonst, göres allt för att utveckla den och ofta med glänsande resultat.
Det är därför naturligt på samma gång som glädjande, att spet- sar nu äro så moderna.
De fullt moderna spetsarna äro dock ej, som ganska naturligt är, så utmärkt representerade på utställningen.
Det finns dock en solfjäder och en krage af den allra modernaste riktningen inom spetsvärlden, nämligen de från Wiens Kunstge- werbeschule.
På andra ställen arbetas i de gamla välkända hjulspåren.
I Venedig oeh Burano, där spetskonsten nu åter har en glansperiod, ar- betas endast efter de gamla typiska 1500-tals mönstren.
I Bryssel är det äfven en äldre smak- riktning, som gör sig gällande.
Men i konstskolor ritas och komponeras vackra spetsarbeten i vår egen tids stil och det är dessa mönster, som vi nu vänta på att se utförda.
C.
H.
VID BOSPOREN.
ÖGONBLICKSBIL- DER FÖR IDUN AF BIRGER MÖRNER.
(Eftertryck förbjudes.)
XII.
E N SVENSK diktare hade kommit på be- sök, och vi sutto på en bänk i beskick- ningens trädgård, samspråkande om gemen- samma vänner.
Under samtalets gång kom jag att bryta en liten kvist af närmaste träd oeh räckte honom den i tankarne.
Han be- traktade den, och med beundran gled hans blick öfver de klargröna, glänsande bladen.
» Hvad är detta för ett träd? » frågade han.
» Gissa! » Han betraktade det ännu en gång, luktade på kvisten och bet i bladet.
Plötsligt flög ett gladt igenkännande leende öfver hans an- sikte och han sade: SANATOGEN 1904 I Broderade Blusar I I i och Klädningstyger: Schweizer-broderi.
— Sista nyhet på Japan- i [&amp; Shantungsiden till kronor 3,05 &amp; 3,15 [i pr meter, tull- &amp; portofritt, offerera i Schweizer &amp; Co., Luzern S. 5.
(Schweiz).
| i Sidentygs-Export.
— Kungl.
Hoflev.
» A h, nu vet jag, det är det slags blad, som ligger i aujovisburkar. » O, mitt land, mitt land!
Detta är då den enda bekantskap, som dina diktare äga med Apollos heliga träd, hvars kvistar fordom de gamle, som älskade det sköna och vördade sången, virade kring sina skalders pannor, och som nu därhemma slutat med att blifva ett prerogativ för anjovisburkar och — kome- dianter.
XIII.
Några engelska vänner hade inviterat mig till en ridtur från Skutari, det vill säga i Asien.
Vi galopperade muntert omkring på de röda vägarne; då och då passerade vi nå- gon turkisk stormans landtgård, som m e d tätt griljerade fönster och höga omgifvande trädgårdsmurar gjorde ett högst distingueradt intryck.
Solen brände, och för att undgå hettan redo vi in på den ofantliga, af mörka cypresser skuggade begrafningsplatsen — en sällsam skog, där det är farligt att gå vilse.
Vi hunno fram till dess yttre rand, från hvilken skönjes en strimma af Marmarasjön, då plötsligt en af damerna höll in sin häst och pekade med ridspöet mot ett lågt hus, på tre sidor omgifvet af cypresserna och de vittrande grafstenarne.
Det var de spetälskas .hem.
Utanför lekte några barn; kring en brunn sutto en hop kvinnor och män, några af dessa buro den gröna bindel, som betecknar Muham- meds ättlingar.
Jag kunde icke motstå lusten att sitta af och gå närmare.
Barnens lek afstannade, undrande stannade de i en lång rad med fingret i munnen.
Den lilla gruppen framför brunnen tystnade, ett dussin förvridna, vanställda ansikten stirrade emot mig; röda, variga ansikten, somliga med ett svart hål i stället för näsa, andra utan läppar och med röda, liksom blödande ögon.
Jag trädde in genom den öppna porten.
Därinne stod en man, som hälsade mig på muselmanskt vis genom att föra handen mot bröstet, munnen och pannan; jag märkte då, att hans hand saknade fingrar och att hans arm liknade ett afgnagdt och blodigt krea- tursben.
Det slog en stank emot mig och jag skyndade mig tillbaka.
Jag kunde höra bakom mig klapprandet af en mängd tofflor, men kunde icke förmå mig att vända på huf- vudet; då jag hastade förbi gruppen vid brun- nen, lade jag ett mynt i en urholkad sten- pelare, som stod lutad mot vägen.
Då brusade med ens en underlig ton som ett stråkdrag från en osynlig jättecello; den kom från alla sidor, gripande med underbar bekläm- ning.
Jag vände mig om och såg hela gården full af sjuka; de sjöngo en sång med läpplösa munnar, den smälte tillsammans till denna enda klagande ton, som snörde till mitt hjärta af ångest.
Jag skyndade mig i sadeln och vi Prospekt sändas gratis och franco genom Gene- ralagenturen Josephson Et Retelke, Göteborg.
Erhållen å alla apotek och kemlkalleaRärer.
Tillverkare.
B A U E R ft C:o., Berlin.
S.
1DUN — 1904 Lanolin- Sana-Tvål.
garanterad ren, neutral, mild och öfverfet.
Bästa Barntyål!
2 6 öre st. Qrumme&amp;Son = Stockholm.
galopperade bort från den lefvande dödens hem, där de spetälskes barn lekte hök och dufva under cypresser.
Vägen var åter röd som rosor, och nedanför oss glittrade Mar- marasjön.
XIV.
En marmorfontän har nyss blifvit anlagd i beskickningens trädgård.
Den gamla in- fattningen köptes i Stambul, där den låg i bitar på en gård; två svarta bufflar med peruken mellan hornen rödfärgad som en pariserkokotts och med blåa halsband öfver pannan till skydd mot trolltyg, drogo den hit, och nu står den färdig, djup och in- bjudande.
Men den står som död.
Några fiskar simma visserligen omkring därnere, men hvad nöje har man af en fontän, hvilken sak- nar grodor, som plumsa ned i vattnet, då man kommer nära?
Det är redan höst, och bladen ha fallit.
Sköldpaddorna i trädgården hafva redan gräft sig ned i jorden och sofva där, tills våren kommer, och grodorna i seraljens dammar och i tyska ambassadens trädgårdar äro som bortblåsta.
Hvar då finna några sådana till vår trädgård, då man icke har tålamod att vänta till våren?
Jag anförtrodde Rachid min förlägenhet, och han sade: » Gäck till Sultanens bårdskärare, och han skall hjälpa dig i ditt bekymmer. » Ingen kunde gärna misstaga sig på att en stor medicinman hade sitt tillhåll bakom de glasrutor, som utgjorde fönstren till den kej- serlige ortopedens butik.
Det vimlade där bakom af bandager, korsetter och sprutor.
På en tråd i en glasburk hängde i sprit liket af en ofödd människotelning, och uppstoppade fåglar sutto dammiga på sina ställningar.
Jag gick in i den skumma lokalen, och ägaren, en värdig gråhårsman i fez, tog emot mig.
Om det fanns lefvande grodor?
Hans anlete ljusnade.
O m det fanns?
Jo, j o men san.
Lökgrodor, klockgrodor, löf- grodor, ätliga grodor, med ett ord allt hvad jag önskade.
Han bjöd mig stiga upp i sin privatbostad och förde mig in i ett rum, som på samma gång var sängkammare, salong, museum, mat- sal och menageri.
Mitt intresse väcktes genast af ett stort terrarium, som stod framför det enda fönstret.
Uppklängda på grenar och slingrade om hvar- andra i fuktiga, metallglänsande knutar sutto därinne ormar af alla slag, och mot vägg- rutorna tryckte sig med flämtande hakpåsar gröna löfgrodor fast med fingrarnes små gula knappar, stoiskt likgiltiga för den död, som nr femtio ormgap lurade bakom dem.
» Vackra djur, första klass, » sade sultanens ortoped, stack ned handen och hämtade upp 208 — en hel näfve full med slingrande ormar, som trefvade åt alla håll med sina tudelta, dall- rande, svarta tungor.
Jag tog en i handen och betraktade den.
» Ah, ni är kännare, » sade han.
» Hvil- ket nöje att ha gjort er bekantskap.
Jag skall säga er, » tillade han melankoliskt, » att här i Konstantinopel får man leta efter orm- vänner.
» Jag satte mig på en låda, som såg ut som en kanapé.
» Vet ni hvad ni sitter p å?
» frågade min värd.
» J o, ni sitter på den finaste Boa con- strictor i hela Turkiet.
Fem och en half meter, tänk bara, kan svälja en hel katt o m det kniper, from som ett lamm, klok som en fullväxt människa, sofver nu, vill inte väcka h o n o m.
.
.
Ni skulle ha en sådan där liten pjäs.
Det trefligaste sällskap, då man är en- sam.
Inte det ringaste besvär.
Äter bara hvar fjortonde dag, och så ett varmt bad hvar vecka.
Ja, det förstås, han får alltid lof att ha varm luft; här är en inrättning under lådan, en kalorifer, man måste alltid passa på, att den inte slocknar, natt eller dag, t y då bums, adjö!
— Här skall ni få se en apa, som också behöfver värme; har ledreu- matism, mycket svår kasus; fick den till present, därför att det troddes den skulle d ö.
Misstag, herre, jag skall rädda den åt mänsk- ligheten.
Ma foi, min herre, hvilken skada att vi två inte förr gjort bekantskap!
Säsongen är slut nu, gudnås.
V i skulle ha gjort härliga exkursioner.
Jag vet ställen ute vid Söta vattnet, där man inte kan gå två steg, utan att stöta på ormar, där finnes en giftig en med ett stort horn på näsan, som är synner- ligen tilltalande, scheltopusiker på halfannan meter och paddor sedan, alldeles utsökta; ni är väl inte händelsevis specialist på paddor? » » Inte särskildt. » » Inte det, det var skada.
Kommer kanske med tiden.
Men hvad är det ni ser p å?
Jaså mina masker. » Det var verkligen inte så underligt, om jag förefallit en smula tankspridd, ty mina blic- kar hade hakat upp sig på några förfärliga väggprydnader.
Det var en rad af kolorerade gipsmasker, ansikten med af skurna näsor; ett tjockt lager karmin återgaf det ur såren for- sande blodet.
Hvarje ansikte var omgifvet af en grön lagerkrans, likaledes af gips.
» Troféer, som heta duga eller h v a d?
Det är jag själf, som gjort dem. » » Men hvad i Herrans namn föreställer det? » » Gipsaftryck efter naturen.
Så sågo de ut, då de kommo till mig. » » Hvilka d e?
» » De turkiska soldaterna, naturligtvis.
Tur- kiska soldater, som blifvit tillfångatagna af montenegriner.
De knipsa alltid näsan af sina fångar och låta dem sedan gå. » » Till er? » » Ja, till hvem eljes?
Mina guttaperkanäsor äro utan all konkurrens.
Så här sågo de ut, sedan jag fått hand o m dem. » Han visade en bunt fotografier af unga, ståtliga karlar, i hvilkas ansikten intet spår af misshandeln stod att återfinna och som på intet sätt liknade gipsmaskerna.
» Men hur fäster ni d e m?
» » Vid framtänderna, o m sådana finns kvar, eljes med glasögon.
Ni skulle se mina gossar bara.
Att höra dem snyta sig är en fröjd för gudar.
.
.
Men här skall jag visa er en person, som är en verkligt stor man. » Han räckte mig en fotografi af en herre med en amerikanares utstående kindben, klädd i en dräkt af idel pytonskinn och med en hatt af samma stoff.
Saisonens k.
B. Gustaf H o l m b l o m s Kappaffär.
» Det är min bästa vän, » sade han sorgset.
» Han är borta nu.
När vi två bli närmare bekanta, skall ni få låna hans bok om kon- sten att tämja ormar.
Den är ett fullkom- ligt epokgörande arbete. » Då jag med en burk grodor under armen tog af sked, följde han mig till dörren: » Särdeles angenämt att göra er bekant- skap.
Jag betraktar er fullkomligt som min kollega.
Så fort jag har några djur att af- vara, skall jag sända demj hem till er till påseende.
Hvad som inte passar, får ni lämna tillbaka.
Väntar just en lår med krokodiler, 6 7 — 7 3 centimeter, prima vara, vänta bara, och en cobra är på väg, jag säger inte mera.
A u revoir, mon cher college, j e suis toujours å votre disposition. » V Å R E N S S E N A S T E KONSTUT- STÄLLNING.
II.
B L A N D den svenska vinterns målare torde Carl Johansson vara en af de duktigaste talangerna.
Norrlandsvinterns genomskinliga, stilla luft, de snöhöljda älfsluttningarna, dju- pet i ett fjäll-landskap, hvars mest fjärrstå- ende föremål teckna sig med skärpa i den frostklara atmosfären — för allt detta har hans pensel en innerlig förståelse.
Men om man ej kan misstaga sig på svensk- heten i hans kynne, tvekar man å andra sidan, huruvida Axel Fahlcrantz med sina taflor afser en framställning af svensk natur.
Det före- faller snarare, som om han skulle försvurit sig åt fransk teknik och fransk naturuppfatt- ning från ett gånget konstskede.
Mest har undertecknad tilltalats af » Nocturne » — en stämningsstark landskapsbild af ett dröm- mande kynne, som blott har det felet att sakna nationellt särdrag.
Äfven ett par andra dukar från samma pensel tolka på ett fyl- ligt poetiskt sätt skymningsbunden natur; men därjämte har konstnären ej dragit i betänkande att exponera en så kuriös bit som » Stormhimmel ».
Det vore hädiskt att utsäga, hvad detta färgbisarreri påminner o m, men taflan är enbart retsam, där den hänger, ty den må af konstnären vara hur allvarligt menad som helst, så misstolkar den likafullt naturen.
En liten pärla i fråga om enkel, osökt stäm- ning utgör Alfred Bergströms » Söndagsefter- m i d d a g ».
Det är midt ute på landet, fjärran från sommarnöjenas förfuskade eller » förskö- nade » naturområde.
V i befinna oss på ängen, ett stycke nedanför herrgården, mellan hö- stacken och den röda ladan, på hvars gafvel skiner en gyllenvarm eftermiddagssol.
Hur starkt man förnimmer den absoluta tystnaden i denna naturvrå — söndagshvilan på landet, då allt befinner sig i ro och den heta luften är utan rörelse, endast då och då skälfvande af surret från någon förbiflygande humlas vingar!
A f det lilla, skenbart obetydliga mo- tivet har konstnären åstadkommit ett stycke uppsvensk naturidyll, full af karaktär och poesi, och taflan är bland dem, som länge dröjer kvar i minnet.
Ett kustlandskap af Wilhelm Dahlbom för- tjänar uppmärksammas för väl behandlade lufttoner, men är något lös i teckningen, H. Lindqvist utställer en rätt frisk duk » En maj- dag » och Axel Lindman har från målarnes motivmagasin Visby hemfört flere nätta bitar.
Berndt Lindholm bidrager med några små- saker från Gudbrandsdalen och Skåne, målade klart och hårdt, som han brukar, Ivar Nyberg n y h e t e r i elegantaste urval.
/ billiga prislägen, utmärkta modeller.
— 38 V8Sffiflål1ggatan 38.
— utställer en pigg liten genre, » Söndagsefter- m i d d a g », Wilhelm Smith har jämte ett par porträtt slängt upp en » Vinterstämning », som han ej gittat måla färdig, och Pelle Svedlund representeras denna gång af några italienska bitar af mer eller mindre intresse.
Af kända namn på landskapsmålningens område förekomma äfven Anton Genberg och Alfred Thörne; inför den sistnämndes » Hög- sommar » dröjer man med ett visst vemod, ty denna tafla med sin teknik och färg från 1870-talet vittnar, hur tiden kan skynda bort från en konstnär.
Utom de i förra artikeln omnämnda por- trätten, utställer grefve Georg von Rosen tvänne fast målade porträttbilder af biskop von Schéele och stadsmäklaren Neijber och Anna Nordgren ett paradporträtt af friherrinnan von O. med dotter.
Skulpturerna utgöras bland annat af för- träffliga alster af Carl Millés, » Lekande ele- fanter », föreslagen till statsinköp, Ruth Millés, hvars » Blåsväder » är en synnerligen liffull och karaktäristisk statyett, och David Edström, som i sin » Caliban », » Prometeus » m. fl.
af- slöjar en ganska originalitetslofvande talang.
Carl Millés porträttbyst af prof. Kronberg, utställningens främsta skulpturverk, återgafs i Idun n:r 52 föregående år.
Till sist förtjänar påpekas den minnesut- ställning, som arrangerats till erinran om de båda för ej länge sedan aflidna artisterna Robert Lundberg och Paul Graf och där man återfinner deras produktion i sammandrag, en alstring, som visar, kanske mest hvad den förstnämnde beträffar, att vår målarkonst i h o n o m förlorat en af sina friskaste talanger med sol i ögat och sol på paletten.
209 I D U N 1904 — ras förtjänsters skull, medan å andra sidan en del svaga alster genom detta förbigående inhöljas i en för desamma välbehöflig tystnad.
Utan att nämna några namn, måste dock an- märkas, att utställningen innesluter ej så få obetydligheter, som försvaga totalintrycket och sänka den konstnärliga nivån.
Bero dessa svaghetstecken på att Svenska konstnärernas förening i år skickat sina duktigaste verk till St. Louis-utställningen, så borde en förnuftig hushållning manat vederbörande, att ej sam- tidigt utställa här hemma, utan hellre sitta öfver till ett följande år.
Nu lyser denna » Kleinkunst » med sin beniciaglans bredvid de äkta konstverken, och täflingsstriden, i stället att vara en hjälte- skön fejd om ett högt måls vinnande, är dessvärre några höfdingars modstulna kamp att befria lemmarne från det snärjgräs, som konstpygméerna låta växa ur djupet.
E.
H — N.
FRAN SVENSKA KONSTNÄRERNAS FÖRENINGS VAR- UTSTÄLLNING.
1.
FILOSOFER; OLJEMÅLNING AF II.
PAUL GRAF.
2.
SÖN- DAGSEFTERMIDDAG; OLJEMÅLNING AF A L F R E D B E R G S T R Ö M.
3.
LEKANDE LÉS.
5.
ELEFANTER; GRUPP I SAVONIT AF CARL M I L - CALIBANJ BYST I T E R R A C O T T A AF D A V I D EDSTRÖM.
Till det bästa Paul Graf hann åstadkomma, innan döden slog den färgrika penseln ur hans hand, höra hans med sehwung och glädje målade Briigge-motiv, af hvilka ett är här afbildadt.
Bästa konserveringsmedel W i l h.
Beckers Mal pulver i askar a 1 och 2 kr., i pa- ket a 25 och 50 Öre.
W i l h.
Beckers Malpapper i paket om 10 ark 25 öre.
W i l h.
Beckers Maltinktur i flaskor å kr.
1:15, 0: 65 och 0: 45, Tjärpapper stora ark, pr ark 20 öre.
Kamfer i stycken och tärningar, naftalin, naftalinkamfer, kolokvintäpp- len, äkta persiskt Insektspulver.
Formalin, forma- linlampor och formalinpastiller m. m. billigast hos Mot Mal!
4.
B L Å S V Ä D E R; S T A T Y E T T I B R O N S AF R U T H M I L L É S.
= i E z E E WIIiH- I ofvanstående, af utrymmesskäl knapphän- digt affattade öfversikt saknas åtskilliga namn och dukar, som borde nämnts för de- s \ E BEC^ER — Kungl.
Hofleverantör.
— 5 Malmtorgsgatan 5, 2 4 Stora Nygatan, Götgatan 2 3, STOCKHOLM.
TlMIIMIIIllMIMIIIIIIMIIIIMMHMHIPIMHIHItHMIMIIimiMlimillllMIIIIIMIIIIIIIl
— IDUN 1904 210 — På grund häraf har Idun gått i författning VÄRLDSUTSTÄLL- om att kuuna bjuda NINGEN I ST. sin läsekrets en serie skildringar från ut- * LOUIS.
ställningsstaden, berö- rande frågor och hän- EN LÄNGE för- delser, som genom sin beredda världs- innebörd särskildt tor- utställningen i 8:t. de intressera en svensk Louis, Nordamerikas publik.
Det har näm- Förenta Stater, öppnas ligen lyckats oss att officiell i dessa dagar.
i redaktör Gustaf Gull- Dess väldiga maski- berg, som i dagarne neri igångsattes från anträder resan till S:t Hvita huset i " Wash- Louis, förvärfva en ington af presiden- korrespondent, hvars ten Roosevelt, som vakna iakttagelseför- genom en elektrisk måga, lediga stil samt ledning ställes i för- stora kännedom om bindelse med utställ- amerikanska förhål- ningen.
landen göra honom väl kvalificerad för ett Som bekant är den- FRAN VART NYASTE STIFT.
LULEÅ DOMKAPITEL.
I M1DTEN BISKOP O. BERGQVIST.
DE OFRIGA dylikt värf.
Men skil- na närmast afsedd LEDAMÖTERNA FRÄN V Ä N S T E R L E K T O R C. SVEDELIDS, LEKTOR J.
A. LAGERMARK, DOMPROSTEN O. A. dringar utan illustra- att hugfästa 100- WESTER, REKTOR K. A. FREDHOLM, LEKTOR G. NORELIUS, LEKTOR H. WALLIN.
STÅENDE BAKOM tioner vore i våra års minnet af sta- BORDET: AMANUENSEN F. ENGELMARK.
HENNY TEGSTRÖM FOTO.
dagar, med de fordrin- ten Missouris inkor- gar på åskådlighetman porerande med den numera kräfver af journalistiken, endast en nordamerikanska republiken.
Eburu platsen betydande konst- och skolutställningar samt halfmesyr, hvadan vi i en ung svensk i S:t för denna konstens oeh industriens ofantliga af en egen byggnad — svenska herrgården Louis bosatt tekniker och skicklig amatörfoto- täflingskamp är så långt skild från våra byg- — inne på utställningsområdet.
Dessutom graf, ingeniör Gösta Lindman, äfven vunnit en der, skall Sverige helt visst med stort intresse äga vi ju numera genom våra i hundratusen- lika vaken som omdömesgill illustratör.
följa utställningenso lika skeden, alldenstund tal utvandrande landsmän så godt som ett D vår nation representeras därute af bland annat nytt Sveriga på andra sidan Atlanten.
DEN I DAGARNE ÖPPNADE VÄRLDSUTSTÄLLNINGEN I S:T LOUIS.
8.
ELEKTRICITETSHALLEN.
1.
Bland intressanta FÖRENTA STATERNAS GUVERNEMENTSBYGGNAD.
9.
INDUSTRIHALLEN.
10.
MASKINHALLEN.
11. moment, som sålunda 2.
KONSTINDUSTRIHALLEN.
HALLEN FÖR KOMMUNIKATIONSVÄSEN.
3.
GRUF- 12.
AGRIKULTUR
— 211 - IDUN komma att beaktas, blifva de internationella kvinno- och presskongresserna, » svenskarnes dag » den 24 juni, Lundastudenternas sång- arbesök o. s. v. För dagen meddela vi våra läsare en to- talvy af utställningsområdet, bvarå den » sven- ska herrgården » finnes särskildt markerad.
STOCKHOLMS ÄLDSTE OCH METALLUTSTÄLLNINGEN.
13.
4.
MANUFAKTURHALLEN.
5 BERÄTTELSE FÖR IDUN LANDSORT.
AF FRIDA N D HALLEN.
BRONSKVINNAN.
III.
BORGARK.
EN GAMLE f. d. boktryckaren och tidnings- redaktören Axel Cedergren här i hufvud- staden fyller i dag, den 28 april, 100 år, och kan han alltså i egenskap af gammal press- man vederlägga det gängse påståendet, att jour- nalistyrket i förtid beröfvar sina jäktade utöfvare hälsa " och krafter.
En blick på den gamle press- mannens raka gestalt och lifliga anletsdrag visar tvärtom en ovanlig vigör, och där han nu, om- huldad af sin åtskilligt yngre hustru, njuter sin vackra ålderdom i det lilla hemmet vid Bleck- tornsgränd på Söder, är han en lefvande bekräf- telse på, hur ett metodiskt utöfvadt arbete i för- ening med hälsa och friskt humör förlänga till- varon.
Född på Gottland, där fadern efter växlande sysselsättningar blef ägare af Visby Veckoblad, kom sonen att välja typografyrket som lifskall.
Ett par och tjugu år gammal, öfvertog Axel Ce- dergren det lilla landsortsbladet, som stannade i hans ägo till 1850, efter hvilken tid han flyttade upp till hufvudstaden och fick eget tryckeri på söder.
Ända till långt in i sena ålderdomen stod han vid sin kära kast, medan han samtidigt med in- tresse följde med hvad som tilldrog sig ute i världen.
Och fast han numera lagt sina arbets- 1904 BOKTRYCKARE A. CEDERGREN, SOM DEN 28 DEN- NES FYLLER 100 ÅR A. BLOMBERG FOTO.
redskap å sido, ser han fortfarande med vaken blick ut på lifvet från sitt tryggade bo, betraktar det med oförminskadt intresse och delar helt visst icke åldringars gängse uppfattning, att endast » den gamla goda tiden » var god.
HALLEN FÖR UNDERVISNINGSVÄSEN OCH SOCIALEKONOMI.
» THE PIKE », DEN STORA GATAN FÖR VÄXLANDE SEVÄRDHETER OCH FÖRSTRÖELSER.
Ä S T A morgon,när Nisse vaknade, vårhim- len jämnmulen, och höstvinden dref sku- rar af tunga regndroppar mot rutorna.
Nisse låg stilla och lyssnade till det smattrande ljudet, och plötsligt hörde han tydligt moderns ord från kvällen förut: » Så länge man skrattar, gråter man inte. » Nisse lyfte upp hufvudet och såg sig om i rummet.
Där fanns ingen.
Och barnkam- maren, som låg åt söder och vette åt träd- gården, och som brukade se ljus och glad ut med sina gula björkmöbler och sina tunna, hvita gardiner, låg trist och grå i den trista och gråa regndagern.
Nisse borrade ner hufvudet i kudden igen och somnade.
Han sof tungt och oroligt, tills Fia i vanlig tid kom in och väckte honom.
Då var hans hufvudkudde våt af tårar: han hade drömt, att modern grät, och han hade själf gråtit i sömnen.
Nu var det ljusare i rummet, och " Nisse kände sig lättare till sinnes, medan han med Fias hjälp tvättade och klädde sig.
Men ännu silade regnet ner från den flitgråa himlen, och det var icke att tänka på att gå ut.
I matsalen stod Nisses frukost uppdukad som vanligt, och Nisse satte sig till bords, medan Fia städade hans rum.
Fadern hade 6.
FESTHALLEN.
14.
DEN SVENSKA HERRGÅRDEN.
7.
KONSTPALATSET.
I D U N 1904 som vanligt redan ätit frukost och begifvit sig ut till patienter.
Och modern sof.
Nisse kunde icke vänta att få se henne ännu på ett par timmar.
Efter hennes gåtfulla ord kvällen förut och hennes alldeles nya röst föreställde sig Nisse, att äfven hennes ansikte skulle vara på något sätt förändradt, och han längtade efter att se henne, att smeka och trösta henne, om hon vore ledsen.
Han skulle gärna ha velat genast gå in till henne i sängkammaren, men det var honom förbjudet att störa henne o m rnornarna, när hon sof.
När Nisse ätit sin frukost, gick han in i den t o m m a salongen.
Där brann en brasa i kakelugnen, och Nisse dref håglöst fram och tillbaka i det stora rummet och kände sig nedslagen och förstämd.
Det var då, han helt plötsligt fann den, som i hans lilla ensamma tankevärld skulle blifva honom en vän och förtrogen, och som endast väntade på att blifva funnen.
På ett af borden i salongen stod en lampa, hvars fot utgjordes af en bronsfigur.
Den lampan hade Nisse sett många gånger, när han varit inne i salongen, men han hade då aldrig gifvit akt på lampfoten, fastän han lifligt beundrat den stora, ljusgröna siden- skärmen, som dolde brännaren och glaset.
Nu först uppenbarade sig bronsfiguren för honom och tog med ens och oemotståndligt hans fantasi till fånga.
Bronsfiguren föreställde en högvuxen, smärt kvinna, klädd i ett draperi, som i rika veck föll ända ned till hennes fötter.
Med de upplyfta händerna stödde hon lampans olje- hus, som hvilade på hennes hjässa, och hennes vågiga hår var sammanvridet till en knut i nacken. "
Hennes ansikte var högtidligt och allvarligt, men hon såg icke ut, som o m hon — likt fader Lennart — vore upptagen af många- handa bestyr och icke finge störas.
Lugn och hög stod hon och bar med de upplyfta armarna ljuset i höjden.
Hon var obeskrifligt vacker, tyckte Nisse.
Icke som moder Gabriella naturligtvis — så vacker som hon kunde j u ingen människa på jorden vara — men bronskvinnan hade sin egen bruna, hemlighetsfulla, lockande skönhet, som var makalöst härlig.
Nisse blef hänryckt stående framför henne och betraktade henne, under det han försjönk i allehanda tankar.
Han tänkte på moderns väninnor.
Ingen af dem var lik bronskvinnan.
Ingen af dem såg ut som hon, o c h ingen af dem var så vackert klädd som hon — utom moder Ga- briella förstås, som var det mest förtjusande af allting.
Och ingen af moderns väninnor kunde Nisse tänka sig stå som bronskvinnan med upplyfta armar och sprida ljus.
De gjorde j u aldrig annat än drucko te och åto sötsaker under ett ständigt flödande prat.
• I Nisses närvaro hade modern en gång sagt till en besökande, att den lampan var en lysningspresent.
Det var första gången, Nisse hört det ordet, och han hade genast förstått det, fastän han annars sällan begrep, hvad modern och hennes väninnor talade o m.
Oftast pratade de lifligt och högröstadt alla på en gång och i det sorlet och stojet var det omöjligt för Nisse att klart urskilja någon- ting.
Han undrade, hur de själfva kunde förstå hvarandra och i den villervallan hålla reda på sina egna ord.
När de vände sig till honom, brukade de uttala orden på det ofullkomliga sätt, som är utmärkande för småbarn, och som han själf för länge sedan lagt bort.
Då fann Nisse dessa vuxna människor så onaturliga och till- — 212 — gjorda och så ansträngande att förstå, att han stundom icke ens gat försöka, utan, kränkt i sin värdighet, antingen icke svarade alls eller också svarade någonting på måfå.
Då skrattade de alla och jollrade och pjollrade ännu värre med honom, så att han var glad, när han skickades tillbaka till Fia.
H o n tala- de åtminstone rent.
Helst skulle han ha velat slippa vara inne i salongen, när alla dessa skrattande och pratande fruar och fröknar voro där.
Men de ville alltid se honom, och modern ville alltid förevisa honom.
Hon var stolt öfver hans skönhet.
Han var lång för sina år och spensligt b y g g d.
Nästan mager hade han blifvit, sedan han redan vid tre år mist den späda ålderns knubbighet och visat denna spänstiga och förnäma hållning och dessa säkra o c h mjuka rörelser, som klädde hans välvuxna gestalt så väl, att den genast fängslade uppmärk- samheten.
Ögonen voro af en obestämd färg mellan brunt och grått m e d gyllene glimtar.
De voro skuggade af täta, svartbruna fransar, och ögonbrynen voro svarta och bestämda.
Näsan var fin och rak, läpparna smala men vackert bågtecknade och känsliga.
H y n var blek och stötte i brunt, men håret var ännu barnsligt ljust och lätt och stod i ett virr- varr af yfviga lockar kring ansiktet.
Alla som sågo honom beundrade hans utse- ende, och han förstod det mycket väl.
Men han var så van vid denna beundran, att den icke gjorde ringaste intryck på honom.
Gärna skulle han ha afstått från denna besvärliga hyllning, som husets kvinnliga umgängesvän- ner oförbehållsamt ägnade honom, o m de i stället behandlat honom som den allvarliga och tänkande person, han var.
Han, som hade hufvudet fullt af viktiga spörsmål, kände sig icke smickrad af att bli betraktad, som om han varit en tafla, och han misstänkte dunkelt, att hans beundrarinnor egentligen icke alls brydde sig o m honom själf, utan bara o m hans ögon och hans hår o c h hans hållning och allt sådant hos honom, som icke hade någon betydelse för h o n o m själf.
Under det de jollrade med h o n o m och tråkade ut honom, tänkte han på helt andra saker.
Som nu till exempel på det där ordet lysnings- present.
Det var ju ett passande namn på bronskvinnans lampa, som lyste så präktigt om kvällarna.
Men, tänkte Nisse nu vidare, till namn på bronskvinnan själf passade det icke, helst som det kunde användas o m en mängd andra ting, som icke hade ringaste likhet med henne.
I salongen fanns en stor, tjock bok med bruna läderpärmar och fylld med bilder af far och mor och Nisse själf och släktingar och vän- ner och kungliga och på de sista bladen med en mängd besynnerligt klädda herrar o c h damer.
Den boken hade modern också kallat en lysningspresent.
Och det namnet hade hon gifvit äfven åt en stor palm o c h en matta och några broderade sidenkuddar och till o c h med åt en strykugn ute i kökskam- maren.
Nisses begrepp hade förvirrats af det mångtydiga ordet, som först varit så klart och sedan, blifvit så dunkelt.
Han skulle bra gärna ha velat fråga, men han hade fruktat en skrattdusch, och så hade den gåtan lagts undan så länge till allt det andra, som Nisse beslutat att småningom på egen hand bringa klarhet i.
Nu undrade han, hvad hans nya vän, brons- kvinnan, hette.
Han hade aldrig hört någon tala om henne.
Kanske visste ingen hennes namn.
Skulle han ändå våga sig på att fråga modern, när hon härnäst vore så allvarsam, som hon varit föregående k v ä l l?
I detsamma k o m fru Gabriella in i salongen, sprang fram till Nisse, hälsade honom mun- tert g o d morgon, kysste honom och skrattade som vanligt.
Hennes ansikte var sig likt.
Nisse kunde icke se den ringaste förändring däri.
H o n strålade som ett solsken, rösten lät som ett kvitter, när hon talade, och när hon skrattade, knep hon, såsom hon brukade, ihop ögonen, så att de blefvo ett par lustiga, långsmala strimmor.
När Nisse nu såg och hörde henne, föreföll honom hennes underliga ord kvällen förut som en dröm.
Det var n o g bara något, som han hört i sömnen.
Äfven förr hade det händt honom, att han drömt så tydligt, att det drömda tyckts honom vara något i verk- ligheten upplefvadt.
Ä nej, moder Gabriella grät nog aldrig.
Hon behöfde nog icke Nisses smek och tröst.
Och Nisse kom sig icke för att fråga, om modern visste, hvad bronskvinnan hette.
Han skulle nog själf hitta på ett namn åt henne, ett öfvermåttan vackert namn, som ingen mer än han och hon skulle veta o m.
När han åter satt inne i barnkammaren hos Fia och lekte med sina byggpinnar och hörde på Fias uppläsning af de nya bilder- böckernas verser, lyssnade han icke med samma uppmärksamhet som dagen förut.
Hans tan- kar voro förströdda.
De flesta af dessa voro inne i salongen hos bronskvinnan, och han längtade att få träffa henne igen, när ingen vore därinne.
På modern tänkte han icke nu på samma sätt som på morgonen.
Han hade j u bara drömt de där gåtfulla orden.
Det var icke möjligt annat.
Hon var j u sig fullkomligt lik.
Det fanns icke någon skugga öfver hennes ansikte som så ofta öfver fader Lennarts.
Och hennes skratt var lika muntert som van- ligt.
Ingen i världen var så nöjd och glad som hon.
Rätt som det var, fick Nisse en idé.
Fia hade tystnat, men nu bad Nisse henne läsa mer.
Och nu lyssnade han uppmärksamt: han ville höra efter, o m något af de ord, som stodo i verserna, var så vackert, att han kunde ge det till namn åt bronskvinnan.
Men han ansträngde sig fåfängt med sitt lyssnande.
Han fann intet enda ord, som var vackert nog.
Hela dagen var han syssel- satt med att fundera ut ett namn åt sin vän, men han fick ingen ingifvelse.
Så kom kvällen, och då hittade han hennes namn i sin aftonbön, som han läste för Fia.
När han kom till de orden: » Hvart j a g mig i världen vänder, står min lycka i Guds hän- der », frågade han plötsligt: » Fia lilla, hvad är min lycka för något? » » Tyst nu och sof, Nisse! » svarade Fia upp- lysande.
Nisse drog täcket öfver munnen och små- skrattade för sig själf.
» Det är hon därinne, » hviskade han nere i täcket och föll i sömn.
» DEN IDUN K NÄRMASTE AF HANNA PLIKTEN. » FÖR KAMKE.
A N S K E mången menar, att i vår tid göres så mycket för att lindra n ö d och fattigdom, att det knappast behöfs att ytter- ligare påpeka det kraf på barmhärtighet, som bibelordet: » Salige äro de barmhärtige! » ställer på människorna.
Det torde n o g ändå inte vara ur vägen att då o c h då påminna sig detta kraf.
T y liksom hvarje människa förr
- eller senare behöfver barmhärtighet, så åligger det också henne att själf öfva den, ej blott ryckvis, utan under hela sitt lif, hvarhelst sorg eller nöd kommer henne till mötes.
Det finns alltid någon, som är olyckligare än hon själf, och som hon kanske på ett eller annat sätt kan hjälpa, o m ej med pengar, så dock med råd eller åtminstone med vänliga, från hjärtat kommande ord.
T y det är inte nog att betala till fattigvården, det är inte nog att betala bidrag på listor, att under- stödja basarer och dylikt.
Detta är allt godt och väl samt äfven nödvändigt, åtminstone tills vidare, men det behöfs också något an- nat, något mer, det behöfs en personlig insats.
Man får ej slå sig till ro med, att man så där i allmänhet öfvar välgörenhet, utan man skall med öppna ögon och ledd af en sann medkänsla se sig omkring, först i sin när- maste omgifning, i sin familj, bland sina vän- ner, och sedan utåt, o m inte där finns nöd att afhjälpa, en nöd, som kanske döljes och inte kan nås af den offentliga barmhärtig- heten.
Det är på detta område det begås så många underlåtenhetssynder.
Man förstår i de flesta fall blott den fattigdom, som är klädd i trasor, och som tydligt kan uppfattas af en hvår.
Men den fattigdom, som söker bevara sitt människovärde, som ej vill bönfalla o m hjälp, som utåt söker bevara skenet samt sträfvar både dag och natt för att göra rätt för sig, den fattigdomen måste ofta förgäfves se sig om efter en hjälpande hand.
Och ändå skulle i många fall blott ett utsträckt finger kunnat bringa räddning.
Hvilket förfärligt ansvar åsamka sig ej de burgna kvinnor och särskildt mödrar, den nya generationens fostrarinnor, som, slutande ögo- nen för den kamp för lifvet och dess nöd- torft, som utkämpas rundt omkring, sitta i sina väl ombonade hem, tillfredsställda med sig själfva och hela världen, utan en tanke på, att äfven de hafva skyldighet att i sin mån lätta bördan för dem, som sucka under ekonomiskt betryck.
Det skulle inte skada, om de någon gång föreställde sig, hur det skulle kännas att med bäfvan se dagen för hyrans och skattens be- talande närma sig, att med fruktan motse vintern och dess kyla med ökade utgifter för bränsle, för skodon och kläder.
Hur, det skulle kännas att ej kunna ge sina barn, den uppfostran, deras begåfning kräfde, ej kunna gifva dem tillräcklig hjälp i sjukdomens dagar, allt af brist på medel.
1 Det skulle vara hjärtslitande, inte sant?
Men denna bittra sorg ha tusende medmän- niskor dagligen att utstå.
Man kan ej aftorka alla tårar, man kan ej lindra all nöd, det medgifves gärna, men om hvar och en i sin stad och särskildt de, som ha tillgångar, ville på ett verksamt sätt göra lifvet lättare för den krets af människor, med hvilken de närmast komma i beröring, då vore mycket vunnet.
Naturligtvis utesluter inte detta ett offervilligt deltagande i arbetet för nödens lindrande i allmänhet.
Men viktigast och säkerligen äfven af den största praktiska nytta är, att hvar och en hjälper sin » nästa », d. v. s. den som närmast behöfver hans hjälp.
Människan frestas så lätt att se bort öfver sina närmaste plikter, att söka sig plikter på längre håll, och det är därför resultaten så ofta föga motsvara förväntningarna.
Men hur oändlig mycken lycka skulle man inte kunna sprida, och hur lycklig skulle man inte känna sig själf, o m man gjorde sig mö- dan att taga reda på, hvar den närmaste plikten står att finna.
Hvar och en har fått sin plats i världen, och det är där han skall 213 verka, och det är där han skall förvalta sitt pund.
Att så många burgna kvinnor kunna be- trakta det som den naturligaste sak i världen, att de själfva sitta i orubbadt öfverflöd, medan andra lida brist, har säkerligen mången gång sin grund däri, att ingen gjort dem uppmärk- samma på, att de jordiska ägodelarna blott äro ett anförtrodt gods, afsedt ej blott för dem själfva, utan också för andra, och för hvilket de en gång skola aflägga räkenskap.
Kanske man ej heller i barndomen visat dem, att alla människor äro bröder, att människorna utgöra en enda stor familj, där den ene är pliktig att hjälpa den andre.
Säkerligen skall det för mången, i grund och botten god, kvinna inte behöfvas mera än ett påpekande för att drifva henne att söka frångå sin invanda egoism.
Men hon bör ej vänta, tills den mindre bemedlade bro- dern, systern eller vännen själf framställer en bön o m hjälp, utan hon bör själfmant söka ingripa.
Det finnes många sätt att fin- känsligt göra detta t. ex. genom ett frivilligt erbjudet räntefritt lån eller en summa som gåfva vid en tid, då hon vet, att större ut- betalningar stå för dörren, såsom hyra, skatter, skolafgifter m. m.
Vidare genom rikliga gåf- vor till jul och födelsedagar i form af pengar, kläder, böcker e t c, genom understöd till bar- nens uppfostran och studier i en eller annan form, till vistelsen på landet o. s. v. En dylik kärleksfull omtanke får dock inte utsträckas blott till det för lifvet nödvändiga, utan den bör också arbeta på att låta andra få njuta med af lifvets glädje.
Med hvilken tacksamhet skulle inte sådana glädjeämnen som en bjudning till teatern, en konsert, en utfärd, tagas emot, och hur skulle de inte låta lifvet synas ljusare för den, som eljes sträfvar blott för dagligt bröd.
Vi vilja här taga tillfället i akt och varna den gifmilde för att känna sig besviken, om han ej finner den tacksamhet, som han väntat sig.
Mången, som erhåller en gåfva, känner nog en uppriktig tacksamhet, men har ej för- måga att visa det och kan därför ofta synas otacksam.
Men sådant får inte afhålla en kärleksfull människa från att göra godt, och aldrig bör hon genom själfberöm söka fram- kalla yttringar af tacksamhet.
Sådant väcker endast ondt blod och beröfvar välgärningen dess finaste doft.
I det föregående ha vi hufvudsakligen vändt oss till kvinnorna, ehuru det för de gifta kvinnorna ofta kan bli svårt nog att följa hjärtats och pliktens maning, o m mannen för- håller sig af visan de och ej vill vara med om att understödja mindre bemedlade, äfven o m han med lätthet skulle kunna göra det.
Kan hustrun till en sådan man ej med böner be- veka honom att lämna hjälp, där så behöfs, då måste hon uteslutande hålla sig till sina egna besparingar.
Säkerligen skall hon få mera välsignelse för hem och barn, om hon småningom offrar sitt eget, än o m det lyckas henne att få ihop en sparad summa, hvilket i detta fall blott kan ske på bekostnad af hennes hjärtefrid.
T y verklig lycka och frid kan inte den kvinna ha, som vet, att hon kunde lindra nöd, men af egennytta hindras att göra det.
Naturligtvis mena vi inte sådana gifta kvin- nor, som själfva måste arbeta med för dag- ligt bröd, och hvilkas besparingar, om de kunna göra några, nödvändigtvis äro afsedda för hemmets bestånd och barnens uppfostran eller för ålderdomen.
Ofta undandrar sig den i goda omständig- heter lefvande människan sin plikt att under- stödja den mindre bemedlade, särskildt an- 1DUN 1904 höriga, emedan dessa, såsom det heter, ställa för höga anspråk på lifvet.
Den bättre lottade, som tänker så, besinnar inte, att det finns en hel del saker, som äro nödvändiga för en familjs bestånd, och att äfven om inkomsterna äro små, fordringarna på bostad, kläder och barnens uppfostran, för att ej tala om föda och hälsovård, dock inte kunna understiga ett visst existensminimum, delvis beroende på samhällsställnin gen.
Det är inte meningen att här tala för ut- delandet af allmosor åt mindre bemedlade närstående personer, utan för ett kärleksfullt och omtänksamt hjälpande, när helst det be- höfs.
Jämte denna skyldighet mot våra när- maste ha vi, såsom redan förut sagts, också skyldighet mot hvarje i nöd stadd människa, som kommer i vår väg.
Äfven den jämförelsevis obemedlade kan i sin mån söka bistå nästan, vare sig genom offrandet af tid, af arbete eller egendom.
Ä n n u aldrig har någon blifvit fattig af att dela med sig åt en nödställd, ty » ju mer man delar med sig, desto mera har man kvar ».
Men för att barmhärtighetens stora plikt skall kunna stå som ett manande, till verk- sam kärlek drifvande bud, ej blott för några få, utan för många, många, fordras att möd- rarna få ögonen öppna för det stora kraf, som ställes på mänskligheten.
Mödrarna böra ej blott själfva söka fylla detta kraf, utan de böra också så uppfostra sina barn, att dessa i sin ordning själfmant i handling omsätta de goda lärdomar, de i hemmet insupit.
Redan tidigt bör barnet lära sig att dela med sig åt föräldrar, syskon, tjänare, kamra- ter och fattiga samt bör småningom vänjas att allt mera tänka på andras behof och glädje.
Det bör inte få betrakta det som en natur- lig sak, att det själft har förmåner, som andra måste sakna, utan det bör uppfostras till tacksamhet och till insikt om, att dessa för- måner i de flesta fall äro oförtjänta och lika väl kunnat falla på en annans lott.
Allt efter som barnet blir äldre, bör modern allt mera lära det öfvervinna sin naturliga egoism och bör så i ord som handling föregå med godt exempel.
Om barnet under uppväxtåren ser modern sprida lycka och glädje omkring sig, kommer det att följa i hennes fotspår, och hon skall aldrig behöfva upplefva den smärtan, att ett af hennes barn i en framtid lefver i öfverflöd, medan de andra kanske knappast ha det nöd- vändigaste.
För en mor, om hon eljes förtjänar moders- namnet, kan det väl inte heller finnas något förfärligare, än o m något af hennes barn får kämpa och sträfva, utan att stödjas af sina syskon, som dock vuxit upp i samma hem, ledda af samma moders hand.
Där en sådan hjärtlöshet mot syskon äger rum, är det i de flesta fall moderns fel.
En och annan förmögen person menar, att det är bäst, att barnen uppfostras utan vet- skap om föräldrarnas goda ekonomiska ställ- ning, så att de bevaras för högmod samt upp- växa i enkelhet och anspråkslöshet.
Detta kan dock ske lika väl, blott de upp- fostras så, att de få klart för sig, att pen- ningen endast är ett lån under den korta jordetiden, ett lån afsedt för egen nödtorft och glädje, men äfven för andras både nöd- torft och glädje.
För vår del betrakta vi hvarje sådant hem- lighetsmakeri från föräldrarnas sida ej blott såsom onödigt, utan till och med som skadligt, ty på omvägar, genom kamrater, tjänare m. m.
IDUN 1904 - 214 — kunde jag ej få ned en sked af den.
Men Olle!
Ja, när han såg, att det ej gick på vanligt sätt, åt han upp grädden först, sedan tog han tallriken och ställde sig i kakelugnsvrån med ryggen åt mig, och där DRACK han upp min blåbärskräm — lät den åka ner på en gång, då det ju ej gick annars.
Och i stället för att beklaga sig öfver att vara halfkväfd eller något dylikt, skrattade han åt mig och tyckte bara det var synd, att han ej kunnat få någon smak af den, ty han var all deles säker på, att den måste vara synnerligen välsmakande.
Ärj det ej storartadt!?
Men det skall dröja någon tid, innan jag försöker med blåbärskräm härnäst.
O, att det skall vara så inveckladt att laga till god mat, när det är så enkelt att äta den!
Och det var den första besvärligheten.
— Egent- ligen ingenting att skrifva om — om jag ej gärna ville hafva det för mina ögon för framtiden, ifall jag en gång skulle få lust att beskylla Olle för benägenhet att — liksom andra män — fästa sig vid småsaker.
Förresten har jag ju sett så litet af lifvet om- kring mig ännu.
Jag förmodar, att de flesta ny- gifta fruar, liksom jag nu, ej hinna med att tänka på eller bry sig om annat än det som är närmast till.
För mig är det Olle, — så lustigt, att det aldrig vill bli Olle när jag känner mig högstämd .. Och, när han är upptagen och ute i sitt arbete, är det fortfarande han, — fastän medelbart — genom alla de kära föremålen i vårt hem, som jag nästan tycker vara en del af oss själfva — och som jag har nöje af att gå och känna, att de finnas omkring mig.
Hvad här är vackert — både inom och utomhus!
Jag har aldrig trott, att det kunde finnas så mycken poesi hos en bond- gård.
.
.
Det långa envåningshuset, som blifvit nymåladt, tills ingenjörn skulle flytta in, ligger på en kulle midt i solskenet, emellan två små vackra sjöar.
Den ena sjön han något så stort och mäktigt hos sig, fastän den ej är stor till sin utsträckning.
Och de höga, barrklädda bergen rundt omkring göra, att den alltid ser så allvarlig ut.
Och så djup!
Hu, hvad den måtte vara djup!
När jag i skymningen står vid matsalsfönstret och ser ut efter linjen, om ej en lång, vacker järnvägsingenjör skall blifva synlig, glider blicken ofta ut öfver sjön och stannar vid den stora stenen i dess midt.
Och jag måste tänka på dem, som drunknat här, att de visst måtte ligga invid den stenen, ty den är lik en grafvård.
Och om natten, när vi sofva, glida de upp helt sakta på sin sten för att i stjärneljuset få se en liten glimt af den sköna jorden ...
Den andra sjön har låga, skogiga stränder och ser så kall och oåtkomlig ut.
Endast när solen går upp, är den riktigt vacker.
Då ligger den i fullt ljus och de rosenfärgade morgondimmorna, som sväfva längs vattnet, ge den lif och glans.
.
.
Bakom vår gård, tätt under berget, ligger en gammal, underlig bondgård, två våningar och gulmålad.
Det är en välbärgad änka, som är värdinna där, och hon bor ensam med en son och en dotter i den gamla byggningen.
Dottern är mycket vacker.
Men hon heter Serafia.
Tänk — Serafia!
Emellertid blef jag nästan häpen, när jag första gången kom dit, ty i den stora salen, dit jag bjöds stiga in, hade de en riktig kyrk- orgel byggd — som med sina blänkande pipor upp- tog hela ena väggen.
.
Mor själf var nog mycket stolt öfvet den möbeln, som var tillverkad af den för många år sedan döde mannen.
Men jag skulle ej vilja hafva en dylik pjäs här hemma, och jag är rätt belåten öfver att Olles begåfning ej alls ligger åt detta slags byggnadsverksamhet.
Det är så egendomligt, när man är född och uppfostrad i stad, där bönderna förekomma endast på torget och som försäljare i köken, att så med ens förflyttas midt ibland dem och veta, att för- modligen många, många år af ens lif skola för- flyta ute på landsbygden.
Men nästan instinktivt känner jag redan, att jag skall trifvas i denna omgifning.
Naturen har jag alltid älskat, och det är som om folket flyter samman i ett med den.
Ja, jag är säker om.
att jag passar bra att färdas omkring och bygga järnväg, blefve det så tvärs igenom fjällen ... I Förnämsta tvättmedel | i Sro och förblifva dock vid finare tvätt § HYLINS Ekonomi-Tvål HYLINS | Prima Tvätt-Tvål j E och vid gröfre tvfltt (byk) = få de ändå reda på sanningen och då kanske i öfverdrifven, smickrande form.
Därför är det bättre, att föräldrarna handla öppet samt utan ängslan låta barnet se, att de välsignats med jordiska ägodelar.
Detta hindrar inte, att det uppfostras i sparsamhet, ehuru ej i en sådan sparsamhet, som håller på penningen för dess egen skull, utan för att den skall kunna åstadkomma så mycken nytta som möjligt både för ägaren och för andra.
Redan tidigt måste barnet således få klart för sig, att egendom medför ansvar, och j u äldre det blir, desto djupare måste känslan af detta ansvar tränga, så att den omsattes i handling för andras väl.
Om föräldrarna och särskildt mödrarna så- lunda genom lära och exempel uppfostra sina barn till goda, kärleksfulla människor, göra de på samma gång en sådd för framtiden, ty den dag kan komma, då äfven deras barn kunna behöfva hjälp.
Människolifvet är ett böljande haf, och allt går i vågrörelser.
Den, som i dag är öfverst på vågkammen, kanske i morgon redan sjunker i djupet för att lämna rum för en annan.
FRÅN VILDMARKS OCH JÄRNVÄGS- BYGGARELIF.
BLAD DR F ^ D SARA hopsamlade af STARES ANTECKNINGAR M A R I A RIECK-MULLER.
I.
AUGUSTI J 18S5.
AG HAR trädt öfver tröskeln till mitt eget hem!
— Det FÖRSTA — härligt nya och fina.
Ty jag vet, att det skall blifva att ständigt byta hemort, när man gifvit sin tro och lofven till en ingenjör vid statens järnvägsbyggnader.
Olle har redbart talat om för mig alltsammans — huru de hafva det kamraternas fruar, — och det har ej alls afskräckt mig.
Tvärtom.
När jag sent på kvällen, efter bröllopsfest och en två mils lång landsvägsfärd, stannade här framför bron till det lilla låga huset ute på linjen — var det som om Olle slagit upp porten för mig till äfven- tyrslandet.
Och jag tänkte: nu börjas det — — • Hvad tiden går fort!
Snart har en hel månad förflutit sedan den kvällen.
Och ingenting alls har händt af äfventyr eller besvärligheter af något slag — om jag undantar, att Klara, som är en särdeles prydlig och nätt jungfru från Stockholm, så småningom uppenbarat, att hon ej är mer kunnig i matlagning än jag själf.
Härigenom har jag äfven fått klart för mig, att Olle utom alla andra stora egenskaper äfven äger en ängels tåla- mod och fina takt.
Och dessutom måtte han hafva en beundransvärd matsmältning.
Jag fick nästan tårar i ögonen i går middags öfver hans sätt att öfvervinna materiella svårigheter.
Och jag vill se det manfolk, som kan mäta sig med honom i detta afseende.
Vi hade blåbärskräm till mid- dagen, hvilken under förenade bemödande af fru och jungfru hade blifvit till det märkvärdigaste jag sett i den vägen.
Den var inte det minsta lik den, som jag ätit där hemma — utom i färgen.
Den var seg som lim och hal och otäck, och själf 27:DE SEPTEMBER.
Ändtligen har jag varit med om något som smakar af äfventyr.
Jag har åkt inuti ett loko- motiv.
Här på linjen säga de, att man åker på maskinen.
Nåja det är det samma.
Hufvudsaken är att jag gjort det.
Suttit uppflugen på kolboxen i det skakande, frustande vidundret.
Och jag lefver än!
Men det hade jag väl knappast gjort, om ej Olle suttit bredvid med armen omkring mig och lugnat mig, så att jag till slut nästan tyckte, att det var fullkomligt ofarligt.
Emellertid är jag mycket glad öfver, att ödet ej gjort mig till lokomotivförarfru.
Då skulle jag snart nog vara vansinnig af ängslan.
Det är tillräckligt uppskakande veta, att Olle emellanåt är tvungen färdas med maskinen.
Men han måste.
.
.
Och för hvar gång jag har honom hemma igen, älskar jag honom d u b b e l t.
.
.
Jag börjar tro, att endast detta att ä l s K a någon öfver all beskrifning är ett stort äfventyr.
Man har aldrig ett ögonblicks lugn, när han är utom synhåll.
Och man börjar dikta ihop långa histo- rier.
.
.
Då är det lyckligt, om HAN är förståndig och slug.
Jag börjar misstänka, att Olle är det tillräck- ligt för mig.
Han har under de sista veckorna begynt taga mig med ut på linjen — till grusgropen, arbetare- barackerna, schacktningar, brobyggen, trumlägg- ningar — och hvad det nu allt heter.
Och det är bestämdt ej endast af begär efter mitt sällskap — ty jag är nog ett rätt besvärligt sådant, ovan som jag är att gå bland allt detta bråte.
Jag genomskådar dig, Olle lilla, och begriper, att du ville visa mig, att det hela är mindre lifsfärligt än jag tror.
Och jag skall försöka tro dig, utom när du vill öfvertyga mig om, att sprängskott äro ofarliga, fastän jag själf härom dagen var nära att springa i sjön, då det brakade löst.
Ty det är väl ändå lifsfara, när man nästan ej har annat att välja emellan än att dränka sig eller att slås ihjäl af ett helt berg, som flyger i luften.
Det var riktigt roligt att se, hur blek du var, när du till slut hann upp mig där ute i vassen.
Och jag tror, att du innerst ger mig rätt.
Äfven något litet, då det gäller dessa framrusande, hväsande maskinodjur — åtminstone för ett ögonblick i går.
Gud, hvilken olycka hade det ej kunnat bli!
Så länge jag lefver kan jag ej glömma min fasa — blandad med tacksamhet, öfver att det ej blifvit värre, då jag i går afton gick framåt vägen för att möta Olle och fick se honom långt borta, långsamt och linkande, komma emot mig.
Det var duktigt äf mig, tycker jag själf nu, att hvar- ken svimma eller skrika, när jag fick se honom på närmare håll — så som han såg ut.
Skinn- skrubbad i ansikte och på händer, och det ena byxbenet sönderrifvet och nedsmordt af våt ler- jord.
.
.
Men det var förstås ingenting — ingen- ting alls att tala om.
.
.
Det var endast en bagatell.
Vattenröret i maskinodjuret hade bara sprungit sönder, så att han — Olle — förare och eldare — för att ej blifva lefvande ångkokade fått hoppa utaf un- der farten, utan att tänka på, hvart det bar.
Och naturligtvis var det ej minsta fara för att slå ihjäl sig då.
Det var ju ren otur, att det kommit litet lera på byxorna.
Och jag tror till och med, att Olle bedyrade att de andra två kommit ned på fötterna.
T y järnvägsfolk reder sig alltid ...
Ja nu hafva visst äfventyren börjat ... 7:DE APRIL.
Det är ju en hel evighet, sedan jag sist skref något i min b o k.
.
.
Hela vintern har gått — nej, flugit.
Och hvilken vinter!
Bara lycka och sol och värme — fastän det har varit kallt om fötterna.
Det är ett rysligt golfdrag här.
Och jag, som är van vid det gamla ombonade hemmet i staden, har förstås fått kylknölar på tårna.
Jag tror för- resten ej, att det är en enda af järnvägsfruarna, som ej hafva kylknölar.
Det hör visst t i l l.
.
.
Apropos järnvägsfruar så hafva ett par varit och hälsat på oss — ett par af de äldre.
De voro alldeles förtjusta i vårt hem med alla de nya, fina sakerna.
Men de runkade på hufvudet, i det de beskrefvo, huru DERAS möbler blifvit under årens lopp, sedan de flyttat tjugu gånger på ader- ton år.
Det var riktigt otäckt att vara ensam sedan de gått.
Ty jag tyckte att alla stolar, bord, skåp och soffor omkring mig jämrade och knaka- de i förtviflan, och öfverallt såg jag afstötta hörn och ben, rispor och skråmor.
O, att allt skall vara förgängligt!
Men det hör ju till — liksom kylknölarna.
.
Och då inte Olle tycker, att det är rysligt, skall inte jag heller göra det.
Förresten tycka de där hemma, att jag redan blifvit så fruktansvärdt » morsk ».
.
.
Men att det redan är vår snart!
Skall någon vinter mer kunna blifva så förtjusande som denna?
Olle har ju under den mörka tiden mindre arbete ute på linjen, och under de långa aftnarna vid brasan och lampan hafva vi riktigt hunnit komma under fund med, huru bra vi två passa tillsam- mans.
Om söndagsförmiddagarne hafva vi varit ute på isen eller uppe i backarna på skidor.
Men det är slut nu, ty jag börjar bli så fort trött — och det är så roligt att ligga på chaiselongen och höra Olle läsa högt.
Ack om det snart ville blifva s o m m a r!
.
.
.
29:DE MAJ.
Luften är genomskinlig och hög, så att man tycker sig kunna se ända in i himmelen.
Och så blå, blå, blå, a t t när den speglar sig i den djupa sjön här, blir denna en stor glänsande safir.
Säl-
— 215 gens gula hängen doppa djupt ned i det blå vatt- net, och öfver björkarna i backsluttningen är det som om gröna slöjor vore utkastade.
Hela jordarbetarelaget här utanför s j u n g e r.
.
.
Huru skulle de kunna göra annat, när våren hål- ler fest.
Jag tycker bara, att det är synd om alla dessa arbetare, som hela soliga dagen måste stå och gräfva och hacka i lera och jord.
Tänk, hvilken lust de skola hafva att i stället lägga sig rak- långa på rygg i någon skogsbacke och tänka på kärestan ... I går afton, när jag gick in köksvägen, låg där på tröskeln till den öppna köksdörren en stor häggkvist med svällande härliga knoppar.
Nyss förut hade jag sett Erik Matts — Olles handt- langare — komma springande utför bron där, som om det var något viktigt å färde.
.
.
Ja, ja — det var också så mycket som den allra finaste lilla kärleksdikt ...
Jag har nog sett, huru gärna Erik stannar i köket numera, sedan Sofi kom dit.
Och Sofi är snäll och bra, fastän hon är tungsint.
— Och hon kan laga mat!
Måtte hon nu bara hafva så myc- ket förstånd, att hon sätter sin kvist i vatten, så att de kära knopparna slå ut.
Ty Erik är en rapp och duktig gosse, och ingen kan draga dres- sin så jämnt som han.
Olle tar mig rätt ofta med på dressinfärder numera, sedan det blifvit värme i luften.
Det är ett mycket roligt sätt att färdas, när det blir för tröttsamt att gå, och på detta sätt har jag nu snart fått reda på alla de olika arbetena på hans afdelning.
Det är allt ett godt stycke arbete de hafva för sig, dessa järnvägsbyggare, och denna bandel lär vara alldeles särskildt svår och ansvarsfull.
Ty det är ej nybyggnad, utan en smalspårig bana, som, utan att pågående trafik får hindras, skall göras i stånd till bredspårig.
Hu!
hvad alla dessa tåg och maskiner, som ständigt rusa fram och tillbaka, sätta för en skräck i mig.
Ty det kan vara farligt på sina ställen, helst nu på våren.
Och Olle sfiger, att just här i Norrland är det svårt under källossningen.
Men trots källossning och andra vanskligheter är det dock visst, att på ingen annan fläck af jorden är våren så som här — så vidunderlig och trolsk.
— Det är också en sådan underligt ljuf smärta den ger, när hela långa natten fylles af fågel- sång och surr från forsen och de hundratals sväl lande bergbäckarne.
Hvem kan väl sofva lugnt under dessa ljusa nätter?
Och när morgonen kommer, springer jag på bara fötter till fönstret för att se, huru hela raden af • späda björkar där utanför på en enda natt fått i ordning åt sig en ny klänning af lju- saste grönt.
Ute i trädgårdslanden, som Olle låtit ställa i ordning åt mig, har jag sått en massa frö.
Undrar just hvad det skall bli af dem.
.
.
Jag har aldrig varit med om trädgårdsodling förr och är så ängslig för, att de ej skola bry sig om att komma upp.
Egentligen borde det komma en hel hop, ty jag stoppade ned så mycket jag hade.
Olle hade visst köpt för åtta kronor; och det vore väl bra dåligt, om ej det skulle räcka till på mina fem sängar.
.
.
Det är underligt, huru jag i vår glädjes åt allt detta alstrande lif omkring mig, och huru jag känner och ser det, som förr lämnat mig obe- rörd.
Är det lyckan som gjort mig seende?
Eller är det detta att jag nu själf är med i det stora undret — varde!
NYA FILHARMONISKA SÄLLSKAPET har med sin andra abonnementskonsert den 19 dennes visat sin allvarliga afsikt vara att för vår musikaliska publik framföra äfven nyheter af verkligt framstående art. Och en sådan måste » Gerontius ' dröm » af Edvard Elgar anses vara.
Detta är ock så mycket märkligare, som komposi- tören är engelsman och man på musikens om- råde just aldrig varit van att vänta något af djupare innehåll från det britiska öriket.
Innehållet är hämtadt ur en dikt af kardinal Newman.
Gerontius är en from kristen, som lig- ger för döden.
Hans vänner omgifva hans döds- bädd och bedja för honom.
Gripen af dödsfruk- tan längtar han efter lifvet på andra sidan graf- - ven, till hvilket han vet att jordelifvet endast är en förberedelse.
Sedan han uppgifvit sin anda, föres hans själ af skyddsängeln inför Guds tron, på vägen dit passerande först dämonernas hopar, som lura efter rof, och sedan änglarnes skaror, de där prisa och lofva Gud.
Domen blir, att Gerontius ' själ skall renas i skärselden för att se- dan kunna för evigt framträda för Guds ansikte.
Åskådningen är, såsom synes, rent katolsk, och detta har gifvetvis beredt tonsättaren tillfälle att i sin musik bereda rymlig plåts för det mys- tiska elementet.
Redan * i det synnerligen vackra orkesterför- spelet får man i sammandrag tondiktens hufvud- innehåll.
Och sedermera stå solostämmorna och körerna på ett verkningsfullt sätt emot hvar- andra.
Bland de förra märkes främst Gerontius och hans själ, hvilket hufvudparti är ganska om- fattande och innehåller flere musikaliska skön- heter.
Det utfördes vårdadt och förtjänstfullt af hr Nyblom, om man ock kunde märka en viss af- mattning mot slutet.
I ängelns parti hade fru Afzelius-Bohlin fått en synnerligen tacksam upp- gift, den hon ock löste med sann musikalisk upp- fattning.
Särskildt förtjänar hennes utförande af den undersköna sången &gt;Mein Werk gethan » att omnämnas.
Prästens och dödsängelns partier sjöngos af hr Gustaf Sjöberg, hvars präktiga stämma som alltid gjorde sig väl gällande, om man ock skulle önskat den deklamatoriska stilen i dödsängelns parti bättre framhållen.
Största intresset är dock fäst vid körerna, och som körverk intager &gt;Gerontius ' dröm » en all- deles säregen plats.
Särskildt gäller detta dämo- nernas körer, hvilka väl nästan sakna motstycke i djärfva harmonier och bjärta klangfärger, öron- pinande dissonanser och skräckfulla motiv.
Ad- lades ej det hela i denna musik, säger en tysk kritiker, af storhet och upphöjdhet, skulle man tillsluta öronen för densamma, men i stället lyss- nar man nu på en gång dragen till och bortstött af de fallna andarnes rysansvärda oväsen.
Det gifves också, säger samme kritiker, knappt något i hela körlitteraturen, som är så svårsjunget som dessa dämonkörer, i hvilka tonsättaren tangerar uttrycksmöjlighetens yttersta gränser.
Föga mindre beundransvärda äro emellertid änglarnes körer med deras mystiska stämning och rika harmoni.
Kontrasten emellan dämonernas och änglarnes körer är af slående verkan, och Elgar visar sig här öfverallt som en synnerligen skicklig tonmålare med både starka och stämnings- fulla färger.
Verkan af körerna blir än större därigenom, att tonsättaren emot hufvudkören ställt en mindre halfkör, hvarigenom det hela vinner i utjämning och nyansering.
Af änglarnes körer måste särskildt framhållas den ypperliga » Preis Gottes Heiligkeit » samt den mångstämmiga, under- bart sköna och praktfulla slatkören.
Orkestern — k. hofkapellet skötte sig utmärkt — har ock att framvisa en hel del beundransvärda saker — allt vittnande om en begåfning hos ton- sättaren af sällsynt slag.
Och dock är Elgar, som så nästan med ens blifvit världsberömd, en full- ständigt själflärd man.
Stående i sin bästa ålder — han är född år 1857 — bör han kunna skänka oss ännu många framstående verk.
Ett nytt stor- artadt oratorium » Apostlarne- har för ej länge sedan fullbordats och gör redan sin rond genom utlandets större konsertsalar.
Vi taga för gifvet, att Nya Filharmoniska Sällskapet skall upptaga äfven detta körverk, då det nu med framförandet af Gerontius ' dröm vunnit en så lysande seger.
Ty litet hvar af de vid konserten närvarande — ty värr var det ej utsåldt — öfverraskades nog af den lätthet och otvungenhet, hvarmed den förstärkta och friskt klingande kören öfvervann de flerstädes oerhörda svårigheterna, på samma gång hela utförandet präglades af en samman- hållning och förståelse, som kommo det utförda ver ket att framstå såsom lätt fattbart för en hvar.
Förtjänsten häraf och erkännandet därför torde lättvist böra fördelas mellan anföraren, kapell- mästaren Rung från Köpenhamn, och körinöfvaren direktör Wiklund.
Nya Filharmoniska Sällskapet kan ock vara stolt öfver att redan vid sitt andra uppträdande hafva vunnit en så fullständig seger.
Må segern sporra det till nya ansträngningar, men må ock allmänheten genom fulltaligt besök å säll- skapets konserter lämna välbehöfligt stöd åt dess arbete!
TT " UNGL.
TEATERN har i dessa dagar gifvit P.
E. Lange-Mullers sago-opera » Vikingablod » med fröken Davida Hesse och hr Oscar som de- butanter i respektive prinsessans och sjökonungens roller.
Då operan för ej så länge sedan upplefde sin premiére å vår lyriska scen, stod som bekant strid mellan kungl.
teatern och pressen angående en för båda parterna viktig principfråga, hvar- under all recensering af operaverksamheten hvila- A V IDUN 1904 de.
Af nämnda skäl har Idun ej förr än i detta nummer funnit tillfälle till ett uttalande om den nyintroducerade danska operan.
Handlingen i » Vikingablod » hvilar på ett lyck- ligt funnet sagomotiv.
Ett sydländskt folk, öfver- kultiveradt och degeneradt, är nära att dö ut af brist på lifskraft.
Fursten öfver det yppiga sagoriket är hopplöst sjuk och symboliserar genom sitt lidande sitt till undergång dömda folk.
Rikets astrologer förklara dock, att räddning finnes, om en frisk telning in- ympas på den murkna stammen; men denna tel- ning måste hämtas från ett främmande land, långt upp i norr.
Furstens dotter prinsessan och hennes tärnor ikläda sig då svanhamnai och flyga mot norden för att hämta den ört — ty de tro att det är en sådan — som skall frälsa deras folk.
Där träffar prinsessan en kraftfull ung sjökonung, de båda unga bli kära i hvarandra och deras bröllop ståndar i vikingaborgen.
Men då brudgummen efter vigseln röjer för sin brud, att han kvarhållit henne genom att gömma undan hennes svanhamn, som hon vid ett tillfälle förlorat i skogen och som han nu återger henne, anklagar hon honom för svek och flyger tillbaka till sitt land.
Men sjö- konungen sammankallar sina vikingar, de gå om- bord på hans snäcka och segla öfver hafven till det dödsdömda riket.
Där återförenas han med prinsessan och nu är folket räddadt, ty det var den nordiska kraften och hjältemodet, som kräf- des för det sydländska folkets frälsning.
Till denna dikt har P.
E. Lange-Muller kom- ponerat en synnerligen välklingande och nobelt orkestrerad musik, till hvars vackraste partier höra första aktens körer, prinsessans i folkton hållna romans i andra akten samt den ståtliga offerkören och svärdsdansen i tredje akten; äfven sjökonun- gens parti har en mycket anslående karaktär.
Att påtagliga intryck från moderna tyska mästare kunna spåras i partituret är sant, men det skulle vara roligt att veta, hvem af våra nu lefvande nordiska musici som egentligen går egna vägar.
Till och med den i dubbel mening tongifvande konstnären i vårt inhemska musiklif har ej alltid lyckats undvika reminiscenser i sin diktning.
Bland tolkarne af verket tog hr Oscar priset som sjökonungen.
En så målmedveten debut som hans får man sällan bevittna.
Rösten och sång- föredraget voro båda ypperliga, aktionen intelli- gent och den yttre typen ståtlig.
Äfven fröken Hesse gjorde ett fördelaktigt intryck, och stäm- mans klang och intensitet bådade godt för kom- mande uppgifter.
Fru Claussens parti (fostermodern) var föga tacksamt, tycktes för öfrigt ej ligga bra för hennes röst, som lät hård och pressad; hr Malm var en tilltalande stjärntydare och hr Wallgren gaf illu- soriskt den af sjukdom förlamade fursten.
Uppsättningen förtjänar loford för stil och fäg- ring och likaså tredje aktens liflulla bröllopsscen för ett vackert regissörsarbete.
Det är därför att hoppas, att den fina, poetiska operan får länge dröja på spellistan.
r) RAMATISKA TEATERN.
Den gamla goda franska komedin har åter hållit intåg på denna scen, som en gång hade sin glansperiod i Dumas fils ', Feuillets.
Sardous och Gondinets tecken.
» Motståndaren » af A. Capus och A. Aréne, det senaste programmet, är nämligen i hög grad be- släktad med den goda franska komedidiktning, som i sig innesluter det bästa af det galliska lyn- net, dess förmåga af moralisk patos, dess elegans och esprit.
Temat — äktenskapsbrottet — är visserligen allt annat än originellt, men det är i förloppets behandling och i den sedliga ton, som genomgår stycket, man har att söka dess förtjänster.
Hr Fredrikson som den kränkta äkta mannen bar stycket med glans på sina fortfarande starka skuldror.
Det var en verklig njutning att se ho- nom spela och förnimma säkerheten i hans replik- föring, medan å andra sidan hans medspelare voro antingen medelmåttiga eller i sämsta fall stodo betänkligt långt under strecket.
Det blir alltså styckets eget värde och hufvud- rollens återgifvare, som tillsamman skola skapa pjäsens framtid på svensk scen.
QÖDRA TEATERN afslutar om lördag sin sä- P song, hvars sista nyhet har varit det tyska lustspelet » Panelhöns », som fått ett godt åter- gifvande och slagit mycket an.
lj " OLKTEATERN stänger äfven inom kort sina * • portar och för alltid.
De gamla goda nöjes- traditionerna därstädes ha uppehållits in i det sista med en veritabel fars » Privatdetektiven », som hör till de bättre inom genren.
Men så är den också importerad från Wien, där det oftast finns en spirituellare gemytlighet än i Berlin.
* IDUN 1904 216 svedes öfver sprit- eller gaslåga K Ö K S Ä L M Ä N Ä C K inälfvorna tagas Ö S T M A N, Kejsarsoppa; gröna bö- med rördt s m ö r; stekt kalkon med Måndag: Tisdag: Frikassé på kalf med ris; och skorpor.
Afredd buljong med jord- ärtskockor; kromgädda med smör o c h pepparrot.
Onsdag: Beredning: Sviskonen sköljas väl Mjölk, första-andra kräfvan, ONKEL med vändes och spädes litet i sänder.
V2 tsk.
hvitpeppar, V2 liter gräddmjölk.
brynt potatis o c h vinbärsgelé; giftas.
S å s: V2 msk.
smör (10 gr.), IV2 msk.
Kalkonen skares o c h garneras med T o r s d a g: Ärter med fläsk; beignet grÖnsalad och brynt potatis.
mjöl, köttjus, 1 tsk.
soja.
soufflé med sylt.
B e r e d n i n g: Köttet tvättas med en Köttjusen silas och skummas noga, F r e d a g: Kall oxstek med potatis- smör och mjöl sammanfräsas, köttjusen duk doppad i hett vatten, bultas väl de kroketter och saltgurka; kokt Oxstek som vildt vattnet kokas cn klar lag.
Äpplena ned- fruktpud- tillsättes så- och späckas i täta rader med det i tjocka fina strimlor skurna späcket.
Det ned- L ö r d a g: Salt lax med stufvad p o - grädden tillsättes och såsen får ett upp- lägges, dagen innan det skall användas t a t i s; slätvälling med ägg.
i en blandning af ättika och vatten, upp- kok samt afsmakas.
A p e l s i n k o m p o t t (f. 6 pers.).
8 tages o c h inklappas i en duk.
Mjöl- RECEPT: ken kokas upp.
Smöret brynes i en apelsiner, 70 gr. strösocker.
Kalkon, stekt i g r y t a (f. 12 Beredning: Apelsinerna skalas, stekgryta, köttet nedlägges och brynes pers;.).
1 kalkon (3V2 kg.
), 2 mandel- skäras i skifvor och alla kärnor bort- väl på alla sidoi, hvarefter det kryddas bröd, 2 msk.
smör, 1 kkp.
mjölk, % tagas noga.
Apelsinskifvorna läggas i och spädes med mjölken, litet i sän- msk.
salt, V * tsk.
hvitpeppar, 2 ' hg.
en geléskål, hvarftals méd sockret.
Ef- der o c h får steka med tätt slutet lock späck.
ter ' 2 tim. frånsilas saften, som däref- omkr. 3 tim. Köttjusen silas o c h skum- Till stekning: 2 msk.
smör, 1 ter får ett uppkok o c h hälles kall öf- mas o c h såsen beredes på vanligt sätt lit.
svag buljong eller kokande vatten.
ver apelsinskifvorna.
Apelsinkompotten samt afsmakas med soja.
Köttet skares i tunna skifvor och Öfvergjutes med ett S å s: IV2 msk.
5111017, 2 msk.
hvete- serveras med grädde.
ding- med vispad grädde.
sen får litet koka i sänder, hvarefter 10 minuter, den (mjöl, T I D S F Ö R D R I F smör och soc- fjärde hela salader; apelsinkompott med grädde och bakelser.
sviskonsoppa med grädde Beredning: tredje FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 1 - 7 MAJ 1904.
Söndag: skäras af knäleden, af Inneh.
af Elisabeth Östmans Husmoders- kurs i Stockholm.
nor ur, fötterna hals och vingar huggas i ljumt vatten.
Hälften af dem stötes ker fä koka upp, mjölet ivispas - och CHARAD.
hjärtat o c h lefvern sköljas i stenmortel tills de gå sönder.
De på- massan får koka, tills den släpper pan- är nå väl .oich kalkonen tvättas in- o c h ut- sättas tillika med de hela sviskonen i nan.
Då den afsvalnat tillsättas äggen Mitt vändigt med ljumt vatten, hvarefter kallt vatten o c h få koka, tills d e äro ett i sänder under flitig rörning.
A f För människan svårt att förklara Och därför bör hon, med barnslig tro den torkas o c h ingnides med kryddor- mjuka, d å de passeras.
Citronen tvät- massan formas små runda bullar, som Det låta mysterium vara.
läggas på väl rengjord och smord plåt na.
Mandelbröden bestrykas med smö- tas väl, ' och torkas, och skalet afrifves Mitt ibland är så gapande tom ret, doppas i mjölken och rastoppas i mot sockret.
Den passerade soppan får och gräddas i ordinär ugnsvärme.
De Som om det ej smakat en droppe, kalkonen, som därefter sys igen, uppsat- koka upp tillsammans med sockret och uppläggas på varmt fat och serveras Men fyllas det kan med båd ' vatten och öl, tes och belägges med tunt skurna späck- afredes med det i litet kallt vatten •med sylt.
Tills det rinner öfver — däroppe.
K o k t f r u k t p u d d i n g (f. 6 pers.).
Vi, nutidens barn, konsumera rätt bra skifvor, hvilka fastbin-&lt;.a ' j med segel^ utrörda potatismjölet, hvarefter soppan — det får icke tryta, 2 kkpr.
socker ", 4 msk.
kokande vatten, Mitt garn förut doppadt i kokande vatten.
får ett godt uppkok o c h afsmakas.
Smöret smältes i en stekgryta, kal- Den serveras helst kall, med vispad 2 hg.
torkade ringäpplen, 1 hg.
torka- I enklaste hushall man nu skall det ha, de aprikoser, 2 hg.
katrinplommon, 2 Fast icke det kokas i gryta.
konen ilägges med bröstet upp o c h grädde och.
skorpor.
Mitt är en, som i lydnad och tro litet aif den kokande buljongen tillsät- O x s t e k s o m v i l d t (f. 6 pers.).
kkpr.
krossocker, 4 kkpr.
vatten, i4 Bör skåda upp till sin herre, tes.
Kalkonen får därefter steka med lVa kg.
innan !år eller fransyska, 1 hg.
äggi, 2 del.
gräddmjölk.
Och gör han det ej, så blir det till sist, Beredning: Sockret brynes i en Upplösning och split.
Ja, dessvärre!
tätt slutet l o c k omkr. 2 — 3 tim. under späck, V 2 lit.
ättika, 1 lit.
vatten, 2 det den öfveröses hvar tionde minut msk.
smör (40 gr.), tyg msk salt, tackjärnspaima, spädes med det kokan- vid Redigerad af E L I S A B E T H samt V 2 c i t r o a, 3 lit.
vatten, 2 msk.
potatis- del.
mjölk, 106 gr. smör, 2 tsk.
socker, 106 gr. hvetemjöl », 3 äggulor, 2 hvitor.
Den uppskäres och mjöl.
putsas mycket väl.
köttsky, Beredning: 1 / 2 del.
tjock grädde.
Sviskonsoppa (f. 6 pers.).
300 par msk.
form.
Äpplena, aprikoserna och katrin- KAPSELGÅTA.
plommonen sköljas väl och läggas i blöt öfver natten i det vatten, kerlagen läggas bli skall kokas.
i lagen mjuka, slef, hvarefter de soc- 47 geografiska namn.
Man sände far vikarie.
Han anlände en en söndag, såsom bestämdt var, men i en oväntad situation på cykel.
Solbränd och hungrig arbetade han sig fram nästan till var trappa, ristade dammet af sina isgrå damaskers underdel och eskorterades sen af far och mor in i salen.
A l sockret och o c h få då hvaraf koka upptagas tills med de hål- aprikoserna få koka tills de bli klara, sist nedläggas katrinplom- monen o c h fä koka mjuka.
är kall men.
nedlägges den Äggen När frukten hvarftals i for- och gräddmjölken vispas tillsammans och slås öfver frukten, hvar- efter formen öfverbindes pergamentpapper kande vattenbad, koka utan lock, 2 tim. och med nedsättes och smordt i ko- puddingen ofvanpå spisen får 1V2 — Uppstjälpes genast och serveras kall med vaniljsås.
sås.
— T?
Jo, han behagade.
— Mjölk?
En tillbringare full.
— Stek?
Han iick sig ett fasans mål andstek.
Mor ansåg sig till och med be- höfva lägga mer i karotten, innan cykelherren bergade sitt lif Landtluften söker, som menige man vet.
Naturligtvis kan man också äta mera, när man är ung, hvarför hans enorma aptit var ursäktlig.
Men än i dag le vi, när vi tala om fars vikarie.
Kalkonen plockas och gr. sviskon, 75 gr. krossocker, skalet af M A R I O N ".
B e i g n e t-s o u i f 1 é ef (f. 6 pers.).
3 S F 4?
8 * - » v Säsongens alla nyheter i OBS.
S Ä N D N I N G A R N Ä G E T D I E R A S K U N D E R URVAL TILL E X P E - Ä R A D E S A M T L A N D S O R T E N OBS.
is!
I FÖR B E - TILL K Ä N D A I Barnkläder P E R S O N E R.
nu inkomna P R I S U P P G I F T E R S Ä N D A S P Å F R A N C O.
V I D B E G Ä R A N REKVISITION H Ö F V E S E N D A S T G I F V A S hos M.
o * B E N D I X, Regeringsgatan 1 p 1 6.
5 Sturegatan 5.
O C H T Y G P R O F V E R \ \ B E - l U P P - B A R N E T S ÅLDER.
1 6 SET.
vattnet och härmed beklädes en bleck- 9 1 / (O ' 1 / j i
— HÄSTUTSTÄLLNINGEN I STOCKHOLM 21 — 25 APRIL 1904.
BUSSAR.
217 I D U N 1904 — A. BLOMBERG FOTO.
PANTOMIMEN PÅ CIRKUS, » KALABALIKEN I BENDER »: 1.
KARL XII OCH HANS 2.
TURKARNE.
— FRÅN PRISUTDELNINGEN PÅ DJURGÅRDSSLÄTTEN: 3.
DET ENGELSKA HALFBLODSSTOET KISS-ME-QUICK FRÅN TJOLÖHOLMS STU- TERI, SOM ERHÖLL KRONPRINSENS HEDERSPRIS.
4.
GRUPP AF REMONTER FRÅN TJOLÖHOLM, SOM ERHÖLL KONUNGENS HEDERSPRIS.
5.
DEN GOTLÄNDSKA SKOGSRUSSEN ELISAMA MED SITT PÅ UTSTÄLLNINGEN FÖDDA FÖL.
UR DAGSKRÖNIKAN.
ERIK UNGE, den kände aeronauten, K APTEN afled för några dagar sedan härstädes i en ålder af 68 år.
Kapten Unges namn som ballong- tekniker och djärf luftseglare daterar sig från ballongen Svenskes tillblifvelse, ty det var som bekant vid detta luftskepps förfärdigan- de han tillämpade sina ballongteorier.
Och då ballongen Svenske för- olyckades, tog kapten U., utan att låta sig nedslå af motigheter- na, initiativet till en ny ballong, Svenske II, som också byggdes efter hans idéer med tillgodogörande af vunna erfarenheter från föregående ex- ERIK UNGE.
periment.
Att han nu gått bort är utan tvifvel en förlust för luftseglingskonsten här hemma, enär han ägde alla förutsättningar att föra det invecklade ballongproblemet närmare sin lösning.
Närmast sörjes den sympatiske och varmhjär- tade mannen af maka, född Nieroth, syster och öfriga släktingar.
TTÄSTUTSTÄLLNINGEN, som numera jämte sitt hippologiska syfte blifvit så att säga den mon- däna hufvudstadspublikens vårfest, har i år haft en synnerligen glansfull prägel därute under Djur- gårdens knoppande träd.
Jämte de ståtliga häst- uppvisningarna har som slutnummer förekommit en å cirkus uppförd pantomim Carl XII i Bender, från hvilken vi meddela ett par grupper af karo- liner och turkar.
H.
M. konungens hederspris har tilldelats en grupp hästar af engelskt halfblod från Tjolöholms stuteri, medan en annan häst af engelskt halfblod, Kiss-Me-Quick, likaledes från Tjolöholms stuteri, fått kronprinsens hederspris, en silfverpokal.
Af dessa prisbelönta springare meddela vi här ofvan afbildningar, äfvensom af gottländska skogsrussen Elisarna och dess föl, som gjorde en fullständig succés, i synnerhet det på utställningen födda fölet, som en hästskötare bar in i famnen, där den lilla hästen hvilade hjälplös, men som, när han sattes ned på marken, sprang obehindradt omkring.
* JÖNKÖPINGS P.
B:s 25-årsfest firades här om dagen i den vackra Vetterstaden under stor tillslutning och i en synnerligen värdig och hög- tidlig form.
Först hölls högtidsloge å läroverkets högtidssal, därefter samlades brikollisterna kring bysten af sin hänsofne ordensbroder, skalden Viktor Rydberg, där disponenten Hay höll ett an- slående tal, hvarefter en ståtlig festbankett ägde rum å stora hotellet.
En gruppbild, framställande de deltagande brikollisterna, återfinnes här nedan.
GOTEBORGS NYUPPFORDA SLAKTHUS.
NYA SLAKTHUS är nu färdigt, G ÖTEBORGS] beläget i Marieholm i Gamlestaden.
När skall hos våra vederbörande inblåsas så mycken energi, att äfven Stockholm får sitt sedan decennier om- debatterade slakthus?
ffli ml FRÅN JÖNKÖPINGS P. BIS TJUGUFEMÅRSFEST.
EDGREN FOTO.
GRUPP AF DE DELTAGANDE BRICOLLISTERNA.
HOFFOTOGRAF H. HOLM FOTO.]
IDUN 1904 H E D M A N, H Å L L A N D.
Öppnas åter 1 juni.
1,550 fot öfver hafvct, vackert beläget, fem minuters väg från Hållands post- och anhalt- station.
God helinackordering för 3 kr.
dyg- net.
Stärkando fjälluft, barrskog och vatten.
Lungsiktiga mottagas ej.
Läkarintyg fordras.
Vidare upplysningar lämnar Karin Hedman.
Sommarbostad!
t naturskön skogstrakt i Skåne finnos till uthyrning 3:ne stora möblerade rum och kök.
Tillfälle till sommarkonfirmation, äfvensom undervisning i ferieläsning.
Svar till Blom- meröd, pr B j e r s j Ö l a g å r d.
Ckullc någon af Iduns vänl.
läsarinnor vilja ^ bereda kvinnl.
konvalescent (som många år lidit af närvsj.)
den under landtlifvets cn- samh.
efterlängtade vederkv.
att erhålla, dolt.
brof.
så skall namn och adress meddelas, om svar nu lämnas till » A — o », Stjornhof p. r.
Praktiska U n k e l och anspråkslös bättre flicka får plats * ^ i godt hem om 3 personers hushåll, där ingen jungfru finnos, c:a den 1 maj 1904.
Svar blifver instundande hösttermin en lärarinne- till » 1904 », Sundsvall p. r. plats ledig.
Hufvudämnen: modersmålet, hi- storia och geografi.
Löneförmåner för 27 un- V I D dervisningstimmar i veckan: 1,070 kr.
jämte bidrag till pensionering.
Ansökningar motta- gas af dem som genomgått högre lärarinnese- är till höstterminens början lärarinneplats le- minarium eller visa motsvarande kompetens dig.
Under visningsskyldighet hufvudsakligen EÖre den 10 instundande maj under adress: i matematik och naturkunnighet, i hvilka som Skolstyrelsens ordförande, doktor J. Th.
Grön- hälst skolans klasser, samt möjiigen engelska.
wall, Ronneby.
Lön efter kompetens, minst 1,100 kronor.
An- sökningshandlingar föro femte maj till Sty- relsens ordförande, Ingeniören och Riddaren Undervisningsvan lärarinna, E. Stridsberg, Trollhättan.
som genomgått Högre lärarinneseminarium Styrelsen.
eller därmed jämförlig utbildning, erhållei plats till hösten att undervisa 3 flickor 16, UNG, BILDAD FRANSYSKA 13 och 9 år.
Undervisning i musik Önsk- önskas för lektioner och konversation under värd.
Svar till Friherrinnan Lilliecreutz, sommarmånaderna i familj nära Upsala.
Svar Källunda, Karda.
med upptrift om pretentioner och refer.
sändes till » O.
T — r », pöste restante, Upsala.
En lärarinnebefattning Vid Ronneby samskola Jämtland.
P E N S I O N A T 218 — — gångmattor.
Vid Krontorps gård, adr.
Värmlands Björ- neborg, försäljas till 75 öre pr motor vackra hållbara handväfda gångmattor, förfärdigade af starkaste cellulosafibrer.
Sändas mot efter- kraf.
Försök några meter på prof. Större silfvermedalj vid 100-arsutställning- en i Karlstad.
LEDIGA PLATSER Trollhättans 5-klassiga samskola vid Avesta 5-kl. samskola blir ledig till nä- sta läsår.
Undervisningsskyldighet i svenska ämnen, särskildt i kl. 1 och II, 29 timmar i för flickor är från instundande hösttermins veckan.
Lön: 900 kr.
pr år.
Ansökningshandlingar skola vara insända början plats ledig för kompetent skolkökslä- rarinna med tjänstgöring en dag i veckan.
senast den 15 maj till skolans föreståndare, adr.
Avesta.
Lön 200 kr.
för läsår.
Ansökningar insändas före den 15 maj och adresseras till läroverkets föreståndarinna frö- R N I H L O nlotOÖT ^°r hushållsbitr., lärarin ken Laura Loven, Kristianstad.
U U U D P I D L O C L nor, barnfr., värdinnor att genast söka genom Inack.
Byrån, Hamnga- Aktiebolaget Kristianstads Elementar- tan 2 III, Norrköping.
läroverk för flickor: V I D Kristianstads Elementarläroverk " platssökande till affärer m. m., manliga och kvinnliga, hänvände sig till Anvlsn,- och Förmedl.-Anstalten, Örebro.
En En bildad, oberoende d a m eller ung, barnlös änka med trefligt utseende och ett jämnt, godt humör, som vill och kan åtaga sig att handleda tvänne gossar samt sköta värdinnekallet på ett l:sta klass hotell i landsortsstad, får god plats, cventuelt kom- paniskap.
Ingen göre sig besvär, som ej med ordning och omtanke kan sköta ett hem.
Svar sändes till » 39 år », iduns exp.
Befattningen Lärarinna L PLATSSÖKANDE E N E X.
K V.
± Husföreståndarinneplats E n ung * f l i c k a, som genomgått 7 klasser i högre elementar- läroverk, önskar mot fritt vivre plats på lan- det i bättre familj för att undervisa 1 ä 2 mindre barn i vanliga skolämnen.
Svar un- der adr.
» K.
S. », Karlstad p. r. HTVå flickor af god familj önska inaokorde- - J- ring i aktningsvärd familj på landot, där oj andra inackorderingar finnas, samt hälst vid badort, där äfven tillfälle till kalla bad finnes.
Svar till » Systrar sommaren 1904 », Muns exp., Stklm.
F-Jushållsvan flicka (29 år) söker plats i fa- " Oiä S Å S T A D S B A Ä O R I milj eller som hjälp och sällskap hos nå- kan erhållas inackordering i fin familj under gon sjuk.
Svar » 150 », Nyköping p. r. sommarmånaderna.
Utmärkta referenser!
Svar innan den 9 maj till » Sommarhem Under sommarmånaderna 1904 », Nordiska Annonsbyrån, Göteborg.
önskar ung flicka, som genomgått G klasser i flickskola och 3 kl. vid seminarium, mot fritt vivre plats i familj på landet för att un- dervisa eller hjälpa till mod skötsel af barn.
I sund trakt af Södermanland cmottagas Svar till » 20 år », Seminariet, Skara.
under sommaren några unga flickor i inackor- dering.
Tillfälle till bad gymnastik och del- TTndertecknad, flerårig elev af hr Rich.
An- tagande i hushållsgöromalen.
Vidare genom V derson och pianolär.
i Linköping, önskar Fröken E. Levin, Brunkebergsg.
3 A, Sthlm.
under sommarmån.
mot fritt vivre (ej fria re- sor) plats i treflig fam. på landet att under- Inackordering.
visa i pianospelning.
Svar snarast möjl.
till Sex inackord.
önskas öfver sommaren i Fröken II.
T o r s m e d e n, vackert belägen prästgård i Värmland.
Pris Linköping.
50 ä 60 i m.
Närmare genom bref till » M. », Rekreerande sommarlif.
p. r. Edane.
Ung, bildad verkligt barnkär, anspråkslös, frisk, pålitlig bättre flicka får från 15 maj eller 1 juni anställning i mindre familj i Finland för tvänne barn (2 och 1 år).
Den sökande bör vara villig deltaga i städ- ning och andra inom hemmet förekommande arbeten samt något van vid matlagning.
Ars- lön 150 kr.
Adressuppgift för förfrågningar och ansökningar, åtföljda af rek.
och foto- grafi, erhålles om svar sändes till » Barnavän », tduns exp.
" Dättre flicka sökor plats såsom skrifbiträde " LTushållsvan ung flicka, som genomgått väf- van vid skriFmaskin och öfriga kontors- skola och f. n. genomgår husmoderskurs göromäl.
Är äfvén villig gå frun tillhanda vid Högre lärarinneseminarium, (inskar aflö- Någon lön önskv.
Sv.
t.
» Sn. », - lönköpingp.
r nad plats Öfver sommaren.
Svar till » 22 år », Iduns exp., Stockholm.
TTng flicka Önskar plats i familj, att deltaga i alla förekommande göromål.
Är kunnig i sömnad.
Lön önskas.
Svar emotses tack- önskas af 42 års fruntimmer med utm.
rek.
samt märkt » G.
A.
», Lindesberg p. r. om duglighet.
Svar till » Märta&gt;, Västerås t&gt;.
R. flieka, som förut något deltagit i hushållet, (inskar plats på landet nu genast mot fritt vivre ocb fria resor för att biträda vid hvarjehanda gö- romål.
Svar till Gerda Anderson, Väsby, Kräcklinge (Nerike).
S J U K G Y M N A S T, Plats f ö r s o m m a r e n.
i massage- och vattenbehandling mycket er- faren och med goda referenser, söker plats i Ung, musikalisk elementarlärarinna Önskar familj el.
vid badort.
Göteborg, Linnég.
0,2 tr. för sommaren plats att som hjälp och säll- skap åtfölja familj eller ensk.
porson å utri- S j u k s k ö t e r s k a med goda betyg (inskar kes resa.
Vana vid sjuk- och barnavård, ^ plats som privat att medfölja någon sjuk frisk och hurtig.
Svar torde benäget sändas utrikes eller till badort, eller också till sjuk- till » Elementarlärarinna » under adress S. Gu- stuga.
Svar till Fru Andrén, Västgötagatan mailii Annonsbyrå, Stockholm, f. v. b.
11, Göteborg.
jV / Tusikalisk, undervisningsvan flicka önskar SJUKGYMNAST OCH MASSÖS ÖNSKAR TILL SOM- plats å större landtegendom, där hon kan * 3 MAREN ANSTÄLLNING VID BRUNNS- O. BAD- få lära finare matlagning.
Är villig att i ORT ELLER I FAMILJ.
SYNNERLIGEN VACKRA RE- utbyte undervisa i pianospelning.
KOMMENDATIONER OCH BETYG KUNNA UPPVI- Svar till » Värmländska », Nya Värmlands- SAS.
SVAR INLÄMNAS ULL » DUGLIG OCH ENER- tidningens kontor, Karlstad.
Sommarinackordering i Dalarne.
erbjudes på vackert bolagen prästgård vid Dalälfvens strand.
Bekvämt tillfälle till bad och skogspromenader.
Rikstelefon.
Svar till » Godt bord •, Iduns exp.
TT / n bildad 19-årig flicka, som genomgått så- väl hushållsskola som trädgårdsskola, ön- skar i vår plats i god familj.
Den sökande är villig betala 30 kronor pr månad.
Svar till » Verksamhet:.
Iduns exp.
Till inackordering under sommaren å egendomen Gräfsnäs gifves tillfälle fr. 1 juni- Upplysningar af fru Emily Barchmann, Viktoriagatan 15, Gö- teborg, om porto medföljer.
med franska och svenska som undervisnings- ämnen erhåller läsåret 1904 — 1905 plats vid s å s o m förestånderska Karlstads högre elementarläroverk för flickor.
SOfil SällSkäP son^onskas^I^sloL ' Lön 1,000 — 1,200 kr.
efter kompetens.
An- gosse som inackoidering under sommaren.
vid kvinnliga afdelningen ä G ö t e b o r g s sökning, jämte betyg m. m., (äfven läkarbe- Frisk och liflig skogstrakt.
God omvårdnad.
GISK GYMNAST * INOM $ DAGAR TILL IDUNS EXP.
h o s p i t a l kungöres härmed till ansökan tyg), insändes till Styrelsen.
TTng flicka önskar plats i fin familj, hälst Pris 50 kr.
pr mån.
Svar till » Egendom i ledig.
Oildad flicka, kunnig matl., bakn, somnad, ^ prästgård, under juni och juli månader Värmland », Iduns exp.
Löneförmånerna utgöra: kontant lön kr.
Önskar plats.
Samvetsgr., villig, enkel.
mot fritt vivre.
Är äfv.
villig undervisa min- 500 jämte bostad med möbler och sängkläder, Barnavårderska.
Svar - » Arbetsam », adr.
S. Gumadii Annons- lyse, ved, tvätt och kost samt 100 kr.
såsom dre barn.
Svar till » A.
», p. r. Grafvarne.
U n d e r s å k e r s Pensionat Plats som barnavårderska hos familj på lan- byrå, Stockholm.
kostf ö rbättringsmedel.
Jämtland det finnes f. o. m.
15 nästkommando maj för p n medelålders prästänka önskar värdinnc- Ansökningar skola ställas till itospitalsdi- öppnas i början af juni, och kan ett begrän- en bättre flicka af ålder 25 — 40 år.
Do an- M plats nu genast i aktadt hem (hälst präst- rcktionen och inlämnas till Öfverläkaren.
språk, som ställas på den sökande, äro, att hus) i sund, skogrik trakt, mot fritt vivre för frisk, vänlig och arbetsam, sökes anställning sadt antal gäster anmäla siir för hel inackor- Göteborg i april 1904. hon skall vara fullt pålitlig, hafva godt hand- sig och sin son, som är i behof af landtluft.
i godt hem på landet för vidare utbildning i dering till moderata priser.
Hög och ren fjäll- Hospitalsdirektionen.
lag med barnen, vara enkel och anspråkslös Utmärkta ref. Svar märkt » Landtluft » und.
det husliga under insiktsfull och ordningsäl- luft.
Lungsiktiga mottagas e j!
Förfrågningar ställas till innchafvaron samt äga så pass utbildding i musik, att hon adr.
S. Gumadii Annonsbyrå, Stockholm.
skande husmoders ledning,- i hvars hem hon C.
J.
B e r g s t e d t, f ö r e s t å n d a r i n n a, fullt kompetent att skö- kan undervisa mindre barn.
i öfrigt får åtnjuta familjemedlems ställning; Undersåker.
ta ett mindre barnhem, erhåller anställ- Lön 20 kr.
per månad.
— Ingen, som ej hon af slutar i vår åttonde klass i läroverk, ning vid Västerviks undei uppsättning va- kan förete verkligt goda rekommendationer, äger färdighet i pianospelning samt håg ocb 9 rande barnhem, Löneförmåner: allt fritt och göre sig besvär att söka.
Porträtt torde med- af god familj önskar plats som sällskap och fallenhet för det husliga.
Vidare upplysningar Inackordering i vackert, sundt belägen 300 kr.
pr år.
Ansökningar torde sändas till följa ansökningon, som bör vara ställd till hjälp i vänligt hem.
Talar engelska, något genom föreståndarinnan för - Jönköpings ele- * prästgård i södra Dalarno kan för 2 å 3 » A.
L.
1904 », adress tidningen Iduns exp.
doktor w.
Bergwall, Västervik.
tyska.
Svar till: - Godt hem », Gunnelii An- mentarskola för flickor, fröken Gerda Lang.
Fruntimmer erhållas efter raidsommar.
Pris 60 kr.
pr månad.
Svar till » A.
A.
», Säter.
nonsbyrå, Göteborg.
TZassÖrska till restaurant i norrlandsstad får f l ö d a platser för Lärarinnor, Sällskapsd., / \ f v e r sommaren på landet i bildad familj plats 1 maj.
Svar jämte fotografi och V * Kontors-, Affärs-, Hushålls- o. BarnftÖkn.
V önskar komp.
musiklärarinna med nutidens betyg till » Restaurantkassörska » under adress Norra Inack.
Byrån, Malmskilnadsg.
27, Sthlm.
pröfvade kunsk.
gifva underv.
i pianospeln., erhålla unga flickor inackordering i hem där säng och harmoni mot fritt vivre, d:o resor.
S. Gumailii Annonsbyrå, Stockholm.
ungdom finnos.
Tillfälle att doltaga i hus- Svar märkt » Musik 2 (5 », p. r. Södertelgo.
sökes plats i familj, där husmoder samt barn hållet.
Vidare meddelar Fru Pauline Kull- Att förestå skolhushåll frisk, pålitlig och anspråkslös flicka med finnes, af bildad flicka.
Goda refer.
kunna T^n enkel och anspråkslös flicka Önskar sna- berg, Oarlshamn.
i Västervik i höst Önskas medelålders, bil- jjodt och stillsamt sätt önskas till d.
1 rast möjligt plats såsom barnfröken i en dadt fruntimmer.
Ferierna fria, om så önskas.
juni som barnjungfru för 3 små flickor.
Lön företes.
Svar till » L.
S. », Karlshamn p. r. god familj, hälst inom Örebro län.
Vid lön Lön 200 kr.
Svar Fru Westberg, Tyllinge.
omkring 10 kr.
i månaden.
Svar jämte foto- grafi och rekommendationer torde före 15 maj V T ä r d i n n e p l a t s sökes al treflig 32-årig fästes intet afseende, ondast ett moderligt bemötande.
Svar till » E.
G. », p. r. Örebro.
Uti vackert noniandshem, med friskt läge, sändas till Grefvinnan Svea Mörner, * flicka, af tjänstemannafamilj i landsorten, gifves tillfälle till inackordering för damer ocn Folkhögskolan, TÅNG, Jämtland.
kunnig i alla husliga göromål och som med herrar på längre ellei kortare tid.
A nspråkslös, bildad flicka, som genomgått verklig ordning och punktlighet kan sköta Tvänne lärarinneplatser vid 5-kIassiga sam- Svar till » Kon-land », Iduns Exp.
f. v. b. kurser i matl agn., söm och finare hand- ett bättre hem.
Svar till » Värdinna 32 » skolan i Hvetlanda äro lediga med nästa läs- arbete, sökor plats i maj som hushållsbitr., att års ingång.
Ansökningshandlingar torde före vid Karlskrona högre läro- under adress S. Gumailii Annonsbyrå, Stock- gå frun tillhanda eller förestå mindre hushåll.
Inackordering önskas, under en del af holm, f. v. b. den 20 instundande maj insändas till rektor Svar » Hjälpreda », Nord.
annonsbyr.,Göteborg.
* sommaren, för en elfvaårig flicka i godt verk för flickor Uno Stadius, som äfven til ' bandagar med när- hem uti frisk och sund trakt, där tillfälle till A nspråkslös bättre flicka, van deltaga i hus- blifver till nästa läsår en lärarinnepla^s ledig mare upplysningar.
Styrelsen.
salta bad finnes, hälst i Södermanlands eller hållsgöromål och barns skötsel, önskar med undervisningsskyldighot i svenska, histo- Östergötlands skärgård.
Svar till » K. », Eskils- ria och geografi.
Den sökande, som bör hafva plats.
Äger god handstil.
Svar till;: Små- tuna p. r. landstös&gt;, Gamleby p. r. genomgått Högre Lärarinneseminarium, torde L Ä R A R I N N A, med vana och förmåga såväl att förestå ett insända ansökningshandlingar åtföljda af lä- Konfirmationsundervisning hem som att leda barns uppfostran, bildad, karebetyg till föreståndarinnan föred.
10 maj.
undervisningsvan, anspråkslös, önskar till Lön 1,200 kr.
samt bidrag till pensionsafgift.
sommaren el.
hösten plats att underv.
mindre frisk och stark, af god familj önskar mot fritt med inackordering erhålla några flickor under intelligent och plikttrogen, erhåller god plats Styrelsen.
barn i vanliga skolämnen, språk och musik.
vivre få komma i godt hem på landet, där senare delen af instundande sommar hos kyrko- hos tjänsteman.
Svar till » 20 år », Iduns oxp.
herde N. Zaff, adr.
Borgeby, Flädie.
Svar med uppgift om ålder, löneanspråk V I D tillfälle gifves att få deltaga uti och lära alla m. m. och åtföljdt af fotografi torde sändas förekommande hushållsgöromål.
Önskar blifva under sign. » Framtid », adr.
S. Gumselii An- Johannesbergs anstalt för sinnesslöa Till l: sta m a j nonsbyrå, Stockholm, f. v. b.
finnes en lärarinneplats ledig att tillträda vid ansedd som medlem af familjen.
Svar till f ö r lärarinnor, värdinnor, bildade hushålls- nästa hösttermins början.
Ansökan, åtföljd eller senare Önskar 29-ärig bättre Helsinge- En å två unga flickor, som önska lära sig flicka plats i aktadt hem.
Kunnig i alla inom » Godt lynne », Nya Värml.-Tidn., Karlstad.
F- biträden, hushållerskor, barnfröknar goda af vederbörliga betyg och rekommendationer, allt hvad till ett modernt större hönseri hö- ett hus föref.
göromål.
Barnkär.
Vill anses platser att söka.
Nya lnackordoringsbyrån, torde insändas föro den 25 maj till rer, mottagas i helinackordering.
Loft-Edeby som familjemedlem.
Fina ref. Svar till » Glad- Brunkebergsgatan B B, Sthlm.
Etab.
1887. hönseri, Stockholm 8.
Föreståndarinnan, lynt », Enång^r p. r. adr.
Johannesberg, Maricstad.
En ung, frisk, bättre flieka T7 / n barnkär, snäll och anspråkslös flicka " E * n S j u k s k ö t e r s k a önskar plats hos Önskar nu plats i god familj, att gå frun till- utan några pretentioner Önskas att vara ^4 en sjuk herre eller danij eller, om så handa.
På lön fästes^ ej afseende.
Vidare behjälplig med barnens och hemmets vård.
önskas, villig att under sommarmånaderna meddelar Friherrinnan Äkerhielm, Norrköping.
Den sökande bör vara kunnig i sömnad samt medfölja till någon badort som hjälp o. säll- något musikalisk.
Svar till fru Alfhild Sand- skap.
Svar torde godhetsfullt sändas till gren, Storgatan 16, Örebro.
Skicklig pianist, En ung flicka kan få god inackordering på » A.
E. », Örebro p. r. elev af Rich.
Andersson, mod fina rek.
och större herrogård i närheten af Helsingborg, " Xferkligt duglig, sympatisk och reprosonta- å afdelningen för sinnessjuka vid Eksjö lasa- TSuglig, ung, bildad flicka, förtrogen med ref., Önskar öfver sommaren plats på landel * bel ung dam mod utpräglad!
ordnings- och rett antages med tillträde omkring den 1 näst- alla inom ett hus förekommande göromål, som musiklärarinna.
På lön fästes mindre där tillfälle gifves att grundligt lära hushåll.
skönhetssinne erhåller förmånlig plats som kommando juli: ott gift par (hälst barnlöst) skicklig i bokföring och maskinskrivning samt afseende, däremot på ott godt o. vänligt hem.
Svar, märkt » A.
" W \ », p. r. Mörarp.
värdinna i litet fint stadshem.
Svar med fo- med lön förutom fri bostad m. m.
8B7 kronor, fullt kunnig- i engelska språkets talande och Svar till » Ingeborg », Iduns exp.
tografi och nödiga upplysningar till » Ordning samt 2 kvinnliga sköterskor med 393 kr.
50 skrifvande, söker plats till hösten pä något och smale, GumEelii Annonsbyrå, Malmö.
öre pr år jämte fri bostad.
Ansökningar in- större bruk eller bos affärsman.
Alla förfräg- C om värdinna eller sällskap och hjälp hos ^ äldre dam eller herre önskar en medelål- sändas till sysslomannen före den 1 instun- ningar besvaras af Cecilia Mllow, p7 / n bättre, barnkär, enkel och anspråkslös dande juni.
ders dam plats.
Har förut innehaft dylik I en ämbetsmannafamilj på landet kunna Sköfde.
9 * *.
flicka från godt hem, något kunnig i söm- plats.
Goda rekommendationer.
Svar till unga damer få god inackordering och samti- Eksjö i april 1904. nad och van att sköta barn, erhåller god plats » E.
E. », Göteborg p. r. digt begagna sig af en nära intill liggande / " \ rdentlig, sparsam, bildad flicka, kunnig i Axel Eurén.
nu genast i familj i större brukssamhälle.
Svar badort på västkusten.
Svar till » Naturskönt ^ matl., bakning, sömnad m. m., sök.
plats.
Lasarettsläkare.
jämte fotografi till; » \ V.
T. », Iduns exp., f. v. b.
Kvinnlig massör läge », Iduns exp., Stockholm.
Svar » Villig hjälpreda&gt;, Iduns exp., f. v. b.
Önskar anställning i familj eller medfölja till / " Östermalms Inack.
byrå förmedlar platser Myutex.
folkskollärarinna, prakt, kunnig i oadort.
Svar till » Sommaren », Iduns exp., p A R I S.
Pension famille, prés du jardin de " för värdinnor, lärarinnor, sällskapsdamor, handarb., önsk.
und.
sommaren pl.
i fam. f. v. b.
R Luxembourg.
Réf.
suédoises.
sjuksköterskor, hushålls- o. kontorsbitr.
samt att läsa med barn o. doltaga i föref.
göromål.
tfme Barré, 70 rue d ' Assas.
barnfröknar.
Brahogatan 33, kl. 11 — B.
Svar till » Anspråkslös », p. r. Landskrona.
IJushållsvari, stilla, anspråkslös flicka söker Disponentfamilj i landsortsstad söker en * plats.
Ålder 20 år.
Är kunnig i matlag., Töchter-Pensionat in Celle, Hannover P L Ä T C O R ^ värdinnor, guvern., anspråkslös, bildad flicka, något van vid söm- L ?n ung flicka, som genomgått HÖgrc lära- mkning och sömnad.
Genomg.
bokhållerikurs.
r I T T L Ö C L kontors-, kassa-, handels-, hushålls- nad, att sköta en 3 / a ' gammal Hicka.
Svar ^ rinneseminarium, önskar till hösten plats biträden.
Ej inskrifningsafgift.
Lästniakare- med uppgift om lönepretentiouer till » M.
S. », i familj (hälst läkarefamilj) på landet i Herr 01.
11.
Beckman, Sörbylund, Sköfde, ämnar upplysningar.
[duns exp.
södra Sverige.
Svar till B. », p. r.
Lund.
gatan 30, Sthlm.
J. Lärsson &amp; C:o. Prosp.
&amp; REF. auf Anfrage.
För 17-årig ämbetsmannatiotter.
TJng anspråkslös flicka I det natursköna Blekinge En barnkär, 1 Stockholm eller omnäjd Inackordering.
Lärarinneplatser i samskola.
Husföreståndarinna En 17 års flicka, 1 Hönsen-elever.
Såsom sjukvårdare Inackordering.
Inackordering.
Barnfröken.
a n s I a i i l s z i r M. Claudi
