# ID: svediakorp-per1552
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1904
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 24,698
# sentences: 1,328
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 16 TORSDAGEN (903) DEN 21 AFRIL 1904.
17:DE Å.RG.
mycket mer gäller det icke i fråga om en det fria ordets stridsman.
Och i all syn- nerhet oeftergiflig blir väl den grundsatsen på en bemärkelsedag sådan som den nu ifrågavarande för en gammal veteran, hos hvilken energiens okuflighet och eldsjälens glöd, om än lyckligtvis icke bruten eller släckt, så dock af sjukdom och ålder böjts och dämpats.
Som en arbetets och stridernas man, en förgångsman, en folktribun, våra grundlagars främste väktare har vid skilda tillfällen ur olika synpunkter Hedin blifvit karaktäriserad, och en hvar af dessa hederstitlar är förmer än smickrande, är sann och träffande.
Det är i sanning något storartadt, något i vårt land enastående med arten och omfatt- ningen af Hedins lifsgärning.
Så ock icke minst med hans outtröttliga arbetskraft och arbetslust.
Härom gäller till fullo hvad en gång i ett hyllningstal till Hedin yttrades af en mycket framstående politiker på stock- holmsbänken, själf en det ihärdiga arbetets m a n: » Dag ut och dag in, icke bunden af hänsyn till hälsans fordringar eller till be- hofvet af förströelse, har du forskat och tänkt, skrifvit och talat. » En af illustrationerna i detta nummer af Idun bringar en bild från den väl försedda arsenal — böcker äro nog den enda, mera värderika materiella tillhörighet H. förstått förvärfva — som omger honom och tillhanda- håller honom med de bästa verktygen och vapnen vid utarbetandet af alla dessa mång- hundrade tidningsartiklar, riksdagsmotioner, offentliga anföranden, böcker och broschyrer, som, alla bärande den individuella stilens outplånliga märke, gjort hans namn, i vidare kretsar än någon nutida svensk mans, så be- undradt och hatadt, så tillitsfullt omfattadt, så fruktadt.
Till de karaktäristiska dragen i interiören från Hedins arbetsrum höra också de olika nationsflaggor, han förmodligen själf anser som sin enkla bostads förnämsta pryd- n a d: flaggor som bringa honom en ständig hälsning från de länder, i hvilkas historia och samhällsskick han blifvit van att söka näring för sin varma frihetsentusiasm, före- döme och stöd för sin egen medborgerliga verksamhet.
ADOLF HEDIN.
ADOLF PORTRÄTT TAGET TILL 70-ÅRSDAGEN FÖR IDUN AF A. BLOMBERG.
HEDIN.
SJUTTTIO Å R fyller den 23 dennes den främste mannen på stockholms- bänken i andra kammaren Adolf Hedin.
Bakom honom ligga då nära fyrtiofem år af oaflåtlig verksamhet som offent- lig man.
Det skulle gifvetvis alltid erbjuda stora svårigheter att inom ramen af den korta uppsats, som här kan ifrågakomma, någorlunda fullständigt skildra en lifsgärning af sådan art o c h tidslängd.
Huru mycket svårare måste det då icke blifva, när man har att söka teckna bilden af Adolf Hedin med dess dagrar och skuggor, hans begåfning och karaktär i dess rikedom och begräns- ning, hans många arbetsområden, hans strider, segrar och nederlag, hans forskningsifver och grundlighet, hans gnistrande, hvasst skärande vältalighet.
Är det i allmänhet så, att en man i det offentliga må dömas och bedömas efter det bästa han i sin fulla krafts dagar utfört, det högsta han ärligt och allvarligt åsyftat, huru D e yttre data i Hedins lif behöfva ej kräfva många rader.
Några ämbeten har han ej innehaft, några andra utmärkelser än det medborgerliga förtroendets har han ej mot- tagit.
Hans verkliga lif ligger i hans arbete och hans strider.
Han är prästson från Närke och född 1834, blef student i Uppsala 1851, började 1859 journalistisk verksamhet genom bidrag till en Uppsalatidning, blef filo- sofie kandidat 1861 samt öfverfiyttade 1864 till Stockholm, där han då började sitt arbete i hufvudstadens press och politiska lif.
Hans riksdagsmannabana begynte hösten 1869, då han i samband med vänsterns tillfälliga val- seger blef invald i andra kammaren.
Där
I D U N 19U4 — 192 — gjorde sig hans öfverlägsna kapa- citet snart så erkänd, att en lång tid framåt hans namn vid valen tillhörde de icke omstridda.
Att det senare i stället blifvit det så mycket mera, att » för eller mot Hedin » mången gång varit hufvud- parollen i valstriderna, har icke berott på en nedsatt begåfning, men väl därpå att tidsförhållan- dena låtit stridens lidelser svalla desto högre.
Med tre korta af- brott har han sedan dess tillhört andra kammaren och är sedan några år tillbaka dess s. k. ål- derspresident.
Ensam och enslig har Adolf Hedin mången gång stått och ställt sig, vänner och menings- fränder har han stött ifrån sig, talrika hätska fiender har han — stundom onödigt — förvärfvat, men på sjuttioårsdagen skola alla missljud tystna.
Då förstår rid- derligheten uppskatta och göra rättvisa åt den aldrig så lidelse- fulle motståndaren.
Från tusende olika håll djupt nere som högt uppe i samhället går då öppet eller tyst ett minnesgodt tack till h o n o m för allt det goda han ut- rättat och velat till sitt foster- lands, sina medborgares gagn.
Han kan trots fel oeh brister mer än de flesta berömma sig af att ha ägt den oegennyttiga politiska idealitetens stolta gåfva.
Bland de frågor, som under den tidigare hälften af hans riksdags- mannatid trädde mest i förgrun- den af hans intressen, var kanske i första rummet försvarsfrågan, och vid sidan däraf konstitutio- E R I K THYBELIUS.
nella, kulturella och straffrättsliga spörsmål.
O m än sedan vid skill- da tillfällen andra frågor kunnat tyckas ha trängt dessa något åt ADOLF HEDIN I SITT ARBETSRUM.
A. BLOMBERG FOTO.
sidan, har han dock städse va- rit sin gamla ståndpunkt i desamma trogen Från den perioden har man att ihågkomma KVINNORNAS POLITISKA RÖSTRÄTT.
och städse redo att lika kraftigt som någonsin hans förutnämnda kraftiga initiativ till arbetar- FÖR IDUN AF ADOLF HEDIN.
förr slå ett af sina skarpa, tungt fallande försäkringens införande i vårt land, hans oför- hugg för desamma.
Ä n den dag i dag är sonliga kamp m o t det » nya systemet » med E R R Redaktör!
han i lika hög grad som i den tidigare manna- all dess omfattande reaktion.
Då stred han Då Ni välbetänkt begränsat till högst åldern t. ex. en fast anhängare af den sina många strider, inga nämda, men inga tjugu år det tidsområde, inom hvilket mitt försök allmänna värnpliktens idé, en vaken förkämpe glömda, på det sociala området och mot orätt- att besvara Eder fråga må röra sig, är det ej för riksdagens grundlagsenliga rättigheter, en färdigheten i beskattningen; då anställde han allt för orimligt att yttra en förmodan därom, lidelsefullt påpasslig motståndare mot hvarje sin stora räfst med dåvarande krigsministern hur » kvinnans politiska ställning » i vårt land utvidgningsförsöb af konungens administrativa och de s. k. Karlsborgsmysterierna.
Och sist, kommer att utveckla sig under nämnda tide- lagstiftningsenvälde och en alltid mobiliserad men icke minst — det var under perioden i rymd.
tuktomästare, van att anställa en skoningslös fråga han höll sina stora oförgätliga marstal H räfst med den militära o c h civila byråkratiens öfvergrepp, för att icke tala om hans mot- stånd mot latinherraväldet eller hans nitälskan för strafflagsreformer och för de lågt aflönade tjänstemäns och betjäntes behof af en dräg- ligare tillvaro.
I förra hälften af 80-talet trängde sig de sociala frågorna alltmer fram och lade beslag på hans kraft och intresse.
På det området har han kanske tydligare än på något annat lagt i dagen sin egenskap af förgångsman.
Man behöfver j u i detta fall endast erinra om, att det var han som 1884 först och ensam bragte hela arbetareförsäkrings- frågan upp på riksdagens bord och gjorde den till en fråga, som statsmakterna sedan ej kunnat gå förbi, äfven om de så ville.
Och till hans oförvanskeliga berömmelse må ej förgätas, huru- som han på de sociala frågornas område vida bättre än snart sagdt någon af hans samtida och äfven många yngre varit mäktig den svåra konsten att förstå och efterfölja de kraf en n y tidsutveckling ställer.
Den tid, Hedin enligt min uppfattning stått i sin kraftutvecklings och begåfnings vackraste och stoltaste flor, skulle jag vilja räkna unge- fär från 1884 tills några år in på 90-talet.
Ett verksamt skönhetsmedel är det nya toilettpreparatet &gt;Azymolvinalgre » genom dess inverkan på hudåkommor, ekzem, reformar, finnar, hudrodnader, pormaskar, skäggsvamp m. m.
Mot hufmdvärk och dåsighet är » Azymolvinaigre&gt; ytterst uppfriskande och behagligt.
I tvättvattnet och vid bad är » Azymolvinaigre&gt; för muskel- och närvsystemet samt för huden utomordentligt väl- görande.
Tillverkas under läkarekontroll vid F. Pauli ' s fabrik, Stockholm.
HalsflziSS oeh katarrala åkommor eller blemmor o. d. i mum och svalg behandlas enligt framstående läkares intyg bäst genom gurgling med F. PAULPS AZYMOL.
i tullfrågan 1886 och 1 8 8 7, sitt lysande tal mot den s. k. munkorgslagen 1889, sitt tal mot den s. k. vingklippningen af städerna, för att nämna blott några få.
Det vapen han i dessa strider älskade att bruka var » det i solskenet blixtrande nordiska svärdet, skarpt bitande och tungt fallande ».
Och ser man på f ormf ulländningen, den logiska skärpan, den historiska insikten, den stats- mannamässiga blicken och det elegant konst- närliga framförandet, så måste man erkänna, att antydda tal varit bland de utmärktaste och minnesvärdaste anföranden, som under långliga tider förr och senare hållits inom svenska riksdagen.
Hans vältalighet har i formelt af- seende träffande beskrifvits därmed, att ordet är i hans hand en florett, en värja, som lyder hans viljas minsta bud och som be- handlas med en oförliknelig virtuositet.
Han förstår, har det sagts, att forma sina pisk- klatschar med en knut på snärten i hvart ord.
Innan jag af slutar dessa korta antydningar o m en verksamhet, så betydelsefull för vårt inre samhällslif, och hvarpå man i sanning kan tillämpa orden: stark ström med egna vågor går igenom h af vet, återstår att erinra om ännu ett par drag, hvarförutan bilden blefve otillåtligt ofullständig.
Det ena är hans från ungdomen i blodet ingångna varma skandinaviska sinnelag och den därmed för- bundna kärleken till broderlandet och unionen.
För den kärleken och för häfdandet af grund- satsen o m unionen som en förening af tvänne fria oeh själfständiga folk har han kämpat och lidit mycket.
Det andra hans många insatser till kvinnans förmån: för hennes lik- ställighet med mannen i rätten att själf för- foga öfver sitt förvärf och sin egendom, för hennes politiska fullmyndighet samt hennes skyddande vid arbetet genom införande af kvinnliga yrkesinspektörer o. s. v. MELLINS FOOD På visst sätt har j a g svarat redan i och med öfverskriften.
Jag håller före, att för- värfvandet af politisk rösträtt bör blifva huf- vudfrågan, jag hoppas att den skall blifva det, och jag anser möjligt, ej osannolikt, — men här komma många oberäkneliga omständigheter med — att den inom denna tiderymd varder afgjord så som rättvisa o c h således äfven samhällets bästa det fordra.
En förutsättning för framgång anser jag mig böra med allt eftertryck lägga vikt uppå, att nämligen denna rösträttsrörelse får gå sin väg fram utan skrammel och skri, såsom hela ar- betet genom kvinnor för kvinnorna sedan vid pass femtio år.
Detta har, såsom j a g fort- farande har fog att karaktärisera det, gått med » tysta, mjuka, kvinnliga steg ».
Det får ej inträffa en gång till, att ett möte för kvinnor- nas rösträtt genom inblandning af individer, som ej ens borde få visa sig i någon diskus- sion om allvarliga ting, ådrages en prägel af löjlighet eller skam.
Ä n n u en tillställning så- dan som den för två år sedan, trots råd och varningar,j åvägabragta torde ej ursäktas så pass lätt som då, ej så villigt skrifvas på oerfa- renhetens räkning, utan kan däraf motses en be- tänklig, emedan varaktig effekt på opinionen.
Jag har allt för många, mig tillhandakomna vittnesbörd från sakens vänner och från hittills tveksamma motståndare o m intrycket af den bedröfliga kvällen, för att ej äga de giltig- aste skäl att mana de nervösa att taga ex- empel af dem, som brutit och banat vägen.
Den erkänslan m o t föregångarne bör ej vara allt för tung att bära.
Hvarför jag utan all tvekan ställer den po- litiska rösträtten främst är lätt förklaradt.
Denna första punkt å programmet, sådant jag tänkt mig det, har ett första ändamål, hvars uppnående — ja, redan arbetet därpå — til- lika blifver medel för ett andra ändamål.
Det första ändamålet är, att de nu utestängda med röstsedeln i hand skola öppna deras ögon, af Läkarekåren erkåndt bästa näringsmedel for barn och sjuka.
z z = = z ^ =.
Finnes pä Apoteken samt hos Specerihandlarne.
P R O F g r a t i s o c h f r a n k o från Axel JJennstrand.
GEJFIJE. '
' ... "
— 193 IDUN 1904 — pen efter Marie-Jean-Antoine-Nicolas marquis som eftersträfva riksdagsmannakallet, för de de Condorcet, en af revolutionens ädlaste män, reformers rättvisa, gagnelighet, stora vikt, om den store matematikern, åt hvilken redan v i d hvilka nu förgäfves förslag väckas i en kam- hans 16 års ålder förutsades en plats i V e - mare, uteslutande vald af män.
Med den ge- tenskapsakademien, som han ock intog vid mensamma valrättens likställighet är det dö- uppnådda 26 år.
V i möta hans namn också dande slaget gifvet åt det åskådningssätt, som på första bladet af historien o m en annan nu- på opinionens och sedernas område likasom tidsreform: det område dit den hör, och som på lagstiftningens håller kvinnorna genom la- han själf betecknade som » den sociala mate- gen, utom lagen, mot lagen utestängda från matikens », öppnades genom hans skrifter politisk inflytelse, såsom vore det en af naturens o m bl.
a.
» analysens tillämpning på pro- ordning bjuden sak.
I en fråga för dagen babiliteten af beslut, fattade med röstplurali- kan det på ingen annan grund än en för- tet » (såsom domar), dit han också hänförde vånande anspråksfullhet stödda försvaret för val (1785).
Han liksom hör oss litet till, oss den skändligaste olag tjäna till exempel på skandinaver, genom sina minnesteckningar öf ver ohyggligheter i vårt samhällsskick, som vore nordiska lärde, som tillhört den (äldre) fran- hjälplöst dömda, o m vid nästa val kvin- ska vetenskapsakademien.
För några veckor norna hade sitt program och, såsom medel att sedan inföll hundratioårsdagen af den, då han göra det begripligt, en röstsedel.
» V i skulle », genom en frivillig död (24 mars 1794) undan- skref i fjor professor Carl Hilty, » ej i Geneve drog sig de förvillades och förvildades blodsdom ha några dåliga hus, ingenstädes några spel- öfver en af frihetens förgångsmän.
Enhvar, som hålor, inga kafévärdar, som vilja servera på sön- helst af allt minnes och som för sin personliga dagsförmiddag, ingen alkoholism, ifall kvin- rikedom — den räcker ju oförminskad åt alla — norna hos oss ägde rösträtt. » H v e m vet ej räknar hågkomsten af det och af dem, som hur fattigvården, äfven i kommuner där utan hedrat mänskligheten, skiljer ej från hans någonting liknande en öfverbeskattning nödi- namn hans hustrus, Sophie de Grouchy.
Allt- ga tillgångar ej skulle saknas, är en skamlig jämt trogen mot de åsikter, hon med honom och upprörande fattig-missvård; hur kommu- delat, blef hon den första utgifvaren af hans nala uppdrag, t. ex. ledamotskap i skolrådet, samlade verk.
* mottagas, ja, ifrigt eftersträfvas som en honnör på hand under tyst, men af alla kändt och er- Hur långt ha vi hunnit på de mer än hun- kändt villkor, att därmed inga skyldigheter äro dra åren?
Skola vi känna oss förvissade om, annat än på papperet förenade.
I kvinnliga hän- att o m ock Moliére ur det verkliga lifvet rundt der blefve dessa uppdrag förenade med mycket omkring tog sin Arnolphe, man nu fåfängt arbete och många obehag.
Men kommun algubbar- skulle söka en bekännare af hans lära om ne vilja ej släppa den fåfängans tillfredsställelse, kvinnans underdånighet såsom ett uttryck af som ligger i de intet arbete kräfvande uppdra- naturens lag och Guds vilja: gens titlar.
Med den politiska röstsedeln i Votre sexe n ' est lå que pour la dépendance, hand skulle de kvinnliga väljarne väsentligen Du coté de la barbe est la toute-puissance.
bidraga till att ombilda kommunallagstiftning- Den underordning som eljest äger rum i sam- en därhän, att krafter och arbete finge på de hället, såsom barnets under fadern, soldatens un- der befälet, är ringa i jämförelse med hustruns angifna områdena och äfven andra träda i under mannens, den närmar sig ej ens, säger Ar- stället för anspråk och proforma-uppdrag.
Och nolphe till Agnes, hvarför kan ej detta ske med mindre den po- — de la docilité, litiska röstsedeln sättes i kvinnans h a n d?
Där- Et de 1 ' obéissance, et de 1 ' humilité för, att hos så många riksdagsmän och aspiran- Et du profond respect ou la femme doit étre Pour son mari, son chef, son seigneur et son ter fruktan för väljarne är vishetens begynnelse.
maitre.
Härmed befinna vi oss redan inom om- Är verkligen Arnolphe numera blott ett rådet för det önskemål, som det förstas upp- musei-föremål, uppgräfdt ur ett samhällslager, nående skulle tjäna som medel.
Och detta hvars plats och namn fomforskningen har att är att för allt mer och mer sig vidgande, bestämma?
Nej, vi råka honom litet emellan.
allt mera vanskliga samhällsuppgifter taga alla Han är modig och öfvar misshandel i hemmet; goda viljor och alla goda krafter i anspråk.
lagen tillåter honom att köpa brännvin för Blindheten hos dem, som icke ens af hvad sin hustrus kläder.
Han är feg och talar man nu kallar de socialpolitiska spörsmålen osanning inför rådsturätten.
Arnolphe orerar lärt sig inse vanmakten hos männen inför de på offentliga möten mot kvinnans rösträtt, som uppgifterna, skulle vara ägnad att väcka miss- hon blott kan missbruka.
Arnolphe skrifver tröstan o m framtiden, därest ej de, som tro kungliga propositioner och kontra signerar kgl.
på och upprepa den gamla enfaldigheten o m förordningar — en tarflig litteratur.
kvinnans andliga karaktärskillnad från mannen • När Arnolphe deltager i upprättande af en som skäl mot rösträttsyrkandet, såge antalet af sina troende mer och mer förminskadt.
* Miss Mathilde Blind har i en f. ö. läsvärd af- Ä r vår sak så ny att däri ligger förklaring handling (1885) om Shelley ' s Schwiegermutter kal- nog, hvarför vi ej hunnit längre än vi gjort?
lat Mary Wollstonecraft-Godwin (född 1759 död 1797) Kvinnans rätt till samma medborgarskap kvinnoemancipationens grundläggare.
Detta är oriktigt.
— Att hon en gång nedskrifvit denna som mannens, således äfven valbarhet, uttala- lösliga anmärkning: Kvinnorna böra hafva sina des för 115 år sedan i Journal de la So- egna deputerade och ej godtyckligt regeras, utan ciété de 1789 den 3 juli 1790 — dagen kan att dem inrymmes minsta andel i rådslagen, be- förtjäna att behållas i minne.
I en med rätta tyder ju intet såsom en princip-förklaring om lik- ställighet i medborgerliga rättigheter.
Att under- berömd bok, som alla borde läsa och tyvärr visningens förmåner skulle stå kvinnan till buds i ingen läser, skref samma hand: lika måtto som mannen, att ett vidare fält för hennes Bland människotankens för allmän lycka vikti- verksamhet (handel, industri, vetenskapliga yrken) gaste framsteg böra vi räkna en fullständig till- borde åt henne upplåtas, åt gifta kvinnor i lika måtto intetgörelse af de fördomar, som mellan könen upp- som åt mannen förunnas äganderätt, skilsmässa rättat en olikhet i rättigheter, olycksbringande från en utsväfvande man underlättas, männen för- till och med för det, som den gynnat.
Man skulle pliktas att underhålla den kvinna, som de bragt förgäfves söka skäl att rättfärdiga den med: i de- på fall — är ett program begränsadt till hvad det ras fysiska, organisations skiljaktigheter, i den skilj- engelska samhället möjligen kunde tåla att höra.
aktighet man skulle vilja finna uti deras förstånds Samskolor för barn af alla klasser är en af hennes kraft, i deras moraliska känslighet.
Denna olikhet reformidéer, som innefattar flere tänkvärda saker har ej annat upphof än styrkans missbruk, och än själfva hufvudprincipen.
— Att en person (Ar- det är förgäfves man sedermera försökt att urskul- véde Barine) som upphöjt en Carlyle till &gt;en stor da den genom sofismer.
man », skymfar Mary W. som une détraguée, ökar Dessa rader återfinnas i den sista skriften massan af länge sedan onödiga bevis på denna i den mycket rika vetenskapliga kvarlåtenska- författarinnas omdömeslöshet.
SOMATOSE Er Kändt bästa =========== JUN T INNII; 1111) 11!
111111 Tvätt-Siden till | KLÄDNINGAR &amp; BLUSAR i å 90 öre pr meter, tull och portofritt, i offerera.
| SCHWEIZER &amp; CO., LUZERN S 6, (SCHWEIZ).
I Sidentygs-Export.
— Kungl.
Hoflev.
flickskola, sammansättes skolans styrelse af blott män.
Se här går han oss förbi, se där sitter han så lifslefvande som hans namne i L ' École des femmes.
Arnolphe är professor vid universitetet, lärare på undervisningens högsta stadium.
Han är lärare i offentlig rätt, han förklarar sitt lands grundlag.
När han kommer att tala o m röst- rätten vid val till riksdagen, inskärper han den » hufvudgrundsatsen, att riksdagen repre- senterar hela folket! » Han föranledes ock att undersöka, huruvida valrätten till den Andra kammaren, som i hans land bär det vackra namnet Folketinget, verkligen är allmän, såsom ofta säges.
Nej, det är ett oriktigt påstående.
Men oriktigheten beror ej däraf, att den kvin- liga hälften utaf Danmarks innebyggare saknar rösträtt.
Det hindrar alls icke, att rösträtten kunde rätteligen kallas allmän.
T y uteslutandet från rösträtt af Kvinder, Börn og Forbrydere er begrundet i Sägens natur.
(C.
G Holck: Dan- marks Statsforfatningsret III, 25.
— Förf.
f år 1868.)
Hafva vi ej då kommit någon vart?
Hur reformer af en så utomordentlig bety- denhet som denna, förutsättande som villkor en hel härskara af andra, åt alla håll rundt omkring denna punkt genomförda, mer eller mindre djupt gripande förändringar i tänkesätt, sed och lag — hur de bana sig väg i sinnena, det förblifver ofta mycket länge obemärkt.
Som Geijer sade, det sker tyst.
Men om man tänker litet tillbaka på andra stora reformer, som inneburit rubbning i själfva grunden af urgammalt åskådningssätt, reformer hvilkas förberedelse och växt man blifvit rätt fullstän- digt varse och kunnat beskrifva först efter att de segrat, så föres man lätt på den tanken att vi hunnit längre, än vi våga sammanräkna som resultat af de oräkneliga förändringar i samhällsskick och samhällslif, som varit röst- rättsfrågans — såsom sådana obemärkta — förberedelser och villkor.
Uti sådana fenomen som likställigheten mel- lan » kvinnor, barn och förbrytare » och i de torftiga talesätt, som röstreformens vedersaka- re upprepa, ha vi icke några verkliga mot- ståndskrafter att räkna med; de äro sådana kvarlefvor, » survivanser » af ett flyende tide- hvarf, som stundom komma igen som spöken, efter det en reform är fullbordad.
Hur van- mäktiga vedersakarna skulle vara, därest de ej hade det beståendes och de själfviska intres- senas styrka till ryggstöd, därest de som re- formvännerna behöfde med respektbjudande skäl försvara sin position, det visar sig däri, att de ej ha annat än ett evinnerligt ena- handa, nött och slitet, att andraga.
Det är den på fri hand uppgjorda psykologi, som gör kvinnan värnlös mot tillfälliga intryck; det är hennes kallelse att vara » mor och husmor ».
En schweisisk prästman fann sig i fjor böra för- bättra detta skäl genom tillägget att hans an- visning — Mutter und Hausfrau — » öfverallt krafthöjningsxnedel.
Ö I A R aptiten i hög ===== grad.
Erhållea på apotek.
— I D U N 1904 Lanolin- 194 — afbasades som retroaktiv person — och läm- nade endast samtalsämnet efter sig.
Alltså de gamla möblerna!
De hade många, som talade för sig, och många vänner, när det kom till aktion.
» Haupt!
Intarsia, hvitt och guld, Haupt!
Rococo, sa ' någon rococo — ja enkel, bukig, med svängda ben, verkligt gammal.
Gammal valnöt, Haupt!
gammal mahogny!
A h!
O!
A c k!
Ja!
T y i hvarje människa finns så mycket gammalt, sbm tidsandan letar fram, en går och bär på barocka idéer, en tumlar i fantasiens herdestunder bland gammal ro- coco, en deklamerar bland gustavianskt och 1820-tal — det hjälper ej att välja modernt - — alla ha vi arf af våra fäder, o m ock icke att taga på, och ur detta tar det moderna vi göra eller tänka sin stadga. » | Sana-Tvål.
I garanterad ren, neutral, S mild och öfverfet.
Bästa Baratvål!]
2 5 ö r e st. I Qrumme&amp;Son | Stockholm.
; kan segerrikt genomföras ».
H v a r?
frågade prof. Hilty, » såvida ej polygami skall införas ».
Det EJT trivialt att få upprepa svaren på motstån- darnes så många gånger belysta satser.
Men det kan ske mycket kort, och föröfrigt ha reformvännerna oupphörligt nya fakta och iakt- tagelser att anföra, så att de behöfva ej låta diskussionen blifva enformig.
Ännu har man näppeligen i vårt land redogjort för de af männen prisade resultaten af kvinnornas val- rätt, valbarhet och deltagande i regeringsären- dena i vissa af den Nordamerikanska unionens stater, som en amerikansk dam, Belva Lock- wood sammanfattade år 1897 i en för euro- peiska läsare afsedd uppsats.
När man hör en ung dam på en bayersk » Frauentag » 1903 klaga öfver den » djupa klyf- tan i bildning och intressen mellan könen », kla- ga öfver att man » ej vill lämna den unga kvinnan någon andel i det, som den manliga ungdomen, isynnerhet den akademiska, i våra dagar gjort till sitt högsta mål — den soci- ala rättvisans ideal, som är ett folks högsta goda », förstår man ej då, att hon begär rät- tigheter, utan livilka hon ej kan uppfylla de sam- hällsplikter, af hvilka hon känner sig kallad?
» Utan detta ideala, säger hon, » är kulturen blott en summa af tekniska färdigheter ».
Hur många af undervisningens officiella, högsta måls- män ha så som hon förstått att hvad rätteligen menas med ett af de mest missbrukade ord i vårt språk — » bildning » — ej är en viss mi- nimi-kyantitet af fakta i minnet och af inöf- vade » formela » handgrepp.
Ni känner, liksom jag, många som så tän- ka och tro, och som skola handla därefter.
Må de ändtligen få den rätt, det är den lagliga inflytelse på samhällets angelägenheter, som de för dess skull begära, så skall folkets kraft fördubblas inför de stora och vanskliga upp- gifterna, och detta land skall blifva ett Den uppgående solens Rike.
Eder förbundne A.
H.
SVENSKHET U I VÅRA HEM!
T TILL DJURSHOLM! » lyder stockholmar- nas lösen under dessa soliga vårdagar — ut till » Bergsmansstugan&gt; och den förtju- sande utställning, som » Föreningen för svensk hemslöjd » där anordnat.
Föreningen, som engång velat visa, hvad vå- hemslöjd verkligen duger till i praktiken vid danandet af ett gediget och trif- samt, äkta svenskt hem, har nämligen haft den ypperliga idén att med möbler och textilarbeten, utförda genom dess försorg i enkel, men smak- full nationell stil, fullständigt möblera och inreda den af arkitekten L.
I. Wahlman efter motiv från bergslagen nyuppförda villa med ofvanskrima namn, hvilken för en tid ställts till föreningens disposition af Djursholms byggnadsaktiebolag.
Alla kunna vi också vara ense om, att resul- tat blifvit en lysande succés såväl för Föreningen och dess vackra sträfvanden som för den talang- fulle unge arkitekten, hvilken själf komponerat flertalet af de till interiörerna hörande möblerna.
Oeh högeligen skulle det förvåna oss, om icke BERGSM \ NSSTUGAN VID DJURSHOLM.
Djursholmsbolaget snart funne köpare till ett hem, som i så hög grad måste tala till allt det bästa och svenska inom oss.
Vi ämna icke ingå på någon detaljbeskrifning af den märkliga utställningen, utan råda fastmer alla, som det kunna, att på platsen taga del af densamma.
Några af de konstnärliga grundsat- ser, som varit ledande vid dess inredning och som förtjäna att beaktas i de vidaste kretsar, ut- vecklades emellertid på ett lika spirituellt som öfvertygande sätt i det föredrag » Om förenkling och försvenskning af våra möblers, som arkitekten Wahlman höll på invigningsdagen och hvilket vi äro i tillfälle att här nedan meddela.
Våra från » Bergsmansstugan » tagna bilder torde därvid tjäna som det bästa illustrationsmaterialet.
Alltså — arkitekten Wahlman har ordet: Människan har en talang att lägga på sig bördor.
Nu ba också våra möbler blifvit oss en börda.
De ha blifvit fina, för fina att åtaga sig ansvaret för vår kropps tyngd och oberäknade rörelser, de ha öfverlämnat sitt dyrbara jag i vår ö m m a vård.
Och därför är detta jag dem nu så dyr- bart, att de ha blifvit själfmedvetna, ehuru långt ifrån målmedvetna; de ha blifvit o m - fattade med smickrande, men tyvärr icke snickrande, intresse af fint konstnärsfolk, fått konstnärlig uppfostran med thy åtföljande artistfasoner, fått rasben.
Framför allt vilja de heta moderna.
Och vi snälla människor fatta genast det berättigade i deras fordringar och inbjuda till deras agrément en hel butik med lika- ledes konstnärligt bildade fransk-kinesiska si- dentyger, japanskt franska bronser och danskt rörstrandska porsliner eller dessas mycket trogna efterapningar, en liten oegentlighet, hvartill vi ha ett visst skäl i den aningen att vår Van de Veide, vår Schmuz-Baudiss icke sett hafvet.
Och så våga vi slutligen oss själf va in i detta sällskap och hedra det med en konver- sation så spirituell och originell som af en- virongen påkallas.
Under dess tryck fram- kommer allt fint i — Studio: Oorot och Mil- let och den himlastormande Turner och Rho- din och alla nya och gamla i alla land och möblerna icke att förglömma, de moderna, de modernaste, utställningarna i Paris och Wien och Glasgow.
Turin är ännu i friskt minne: * det var en kulminationspunkt, hur kan man komma längre!
.
.
.
» » Måtte ni spå rätt min fru, » infaller säll- skapets enfant terrible.
» Här har ni konsten för publiken.
Här visas, hvartill våra möbel- artister vilja föra oss.
Att bli privatutstäl- lare i eget hem, att hyra rum för att ex- ponera möbler.
Hemlyxutställningar äckla mej.
.
.
» Och sällskapet teg en stund, som sällskapet tiger efter ett fult, rått ord.
Men det stygga barnet med basen fick förklara, hvad han då i all världen menade med möbler för hemmet.
Han trasslade ohjälpligt in sig i gamla hem- trefligheter och gamla trasmattor, stupade, Hur här berömdes, kom dock oppositionen fram från en förståndig man, som skulle ha ärft ett Hauptsybord efter sin m o r m o r: » Jag föreställer mig — jag har för resten sett prof på det - — att i en treflig, väl belyst oeh färgglad privat bostad möbeln spelar mindre roll; sådana hem kunna utan intarsia och sachsiskt hafva ett fint drag öfver sig, ett drag af ljust förstånd och glad lefnads- visdom.
Finns bland den enkla, naturligtvis smak- fulla, uppsättningen en och annan extra, sirat- lig pjäs på en hedersplats så.
.
.
de komma då till heders!
Men öfverflödar hemmet af dylika saker, o m än så utsökta, får det en prägel — icke precis af skryt — men af obrukbarhet, som t. o. m. för gästen är pin- sam.
Han går som i ett museum, om han förstår tingens värde, de hemmavarande känna ägandets, före visarens stolthet gent emot gästen, och — ansvaret och den dagliga be- roende försiktigheten gent emot sitt eget gods.
I en tid, som ryckt handtverket fram till konst, borde man konsekvent erkänna, icke blott att en g o d tafla behöfver en ostörd plats, utan äfven att en dyrbar, skönformad möbel har anspråk på uppmärksamhet.
Det är arbetets ära det är fråga o m.
Och det är denna uppmärksamhet mot möbeln, som icke får vara för ofta upprepad i ett hem.
.
.
Med ett ord, ett hem kan vara konstnärligt, trots sparsamhet i möblering.
En dyrbar pjäs pockar icke ovillkorligen på sällskap af samma burgna rang.
.
.
För resten, människan måste hushålla med sin förmåga att njuta, den är så ömkligt liten.
Nästan alltid blinda och sorgsna gå vi fram, där skönhet och lyc&amp;a vinka på ömse sidor.
V i måste därför äfven i hemmet anbringa en skala för njutandet m e d öga och hand och huru?
Jo, genom det kärf- vas och anspråkslösas införande i helheten.
— Vi sakna ännu en nyttig svensk möbelstil.
.
.
» Han hade talat för länge, och samtalet hade så småningom, då man såg, hvart han ville hän, åter börja surra o m gammal ma- hogny och ny mahogny, o m gammal ek och ny, och när hans konklusion om kärfhetens införande kom som ett lystringsord för några, hade man på sitt håll enats o m, att nypole- rade möbler voro afskyvärdt svåra att hålla fria från repor och tummar, och att betsad mahogny var horribel och verkade uppkom- ling.
En herre med peruk upplyste då den långvarige, att en n y stil ej kan uppkomma utan nya förutsättningar och sådana funnes icke.
Punkt.
Slut.
Alla tego och den siste inläggaren antog, att han sagt något nytt och anderikt.
Men där stod redan tystnadens verkliga orsak.
Det var husets dotter, som 1 ' enfant terrible med basrösten fått fatt uti.
Han hade sett henne komma med sina skidor, och fattad af en plötslig aning, att hon skulle behöfvas därinne just nu, hade han släpat henne med sig in.
Där stod hon nu i rödt
— 195 — 1DUN 1904 • INTERIÖRER FRÅN BERGSMANSSTUGAN.
och blått, ung, klarögd, röd, frisk, varm — ja svettig, med håret öfver axlarna och lapp- skor på fötterna.
.
.
fick snubbor af mamma och gick skrattande.
.
.Men efter den betan talades en lång, lång stund o m vädret och sport som modenyck.
Ja, det unga, friska har kommit med sina fordringar på starkare don, enklare mobilier.
— Men vi äro nu en gång förfinade.
Ja, men icke det ullvantade ungfolket.
För oss gick det för resten så fort att bli det.
Det är kanske bara polityr?
Således enkelhet för och genom de unga!
Här är en ny skönhetstyp: den anspråkslöst sköna.
Det är verklig fordran för handen och verket är påbegyndt.
Det anspråkslöst sköna i möbelkonst som i allt skapande är för oss svårt och svår- nådt.
Till det enkelt sanna tränger fanta- sien fram som mot sol gencm dimma, åt- minstone känns det varmt o m hjärtat och soligt, när vi stå framför det funna.
Allt belastande skall bort genom troget förkastande.
Igenom det pittoreska, igenom 1.
STORSTUGAN.
2.
FRUSTUGAN.
samlat i ladorna.
Ja, i ladorna, ty ännu är hemmets stomme oftast i saknad af innehåll, om ock ett landthem, ännu är hemmet oftast så tråkigt, att möbeln behöfver och får göra les honneurs.
Nej, låt oss skapa en glans på våra möbler, som icke sticker ut de glada unga ögonens, en form, som ser ut att kunna bära en rörlig kropp, gladt eller kärft välkomnande svenska möbler, ja, just landtligt svenska, ty ut i Sverige skola vi för de vaknande krafternas skull.
Ut i Sverige äfven efter hemmets konst, t y huru skapa svenskt, utan att känna och älska hvad svenskt är.
Framför våra sju- sofvarögon fick Hazelius flytta hela hus, ända in till sängkanten fick han baxa dem, innan nämnvärdt svenskt blef gjordt af det byggan- de skrået.
Svenskhet i möbelväg är ännu föraktad af många konstbildade eller rättare oförstådd till den grad, att de förväxla karg- het med råhet och bondiskhet.
» Fornnor- diskt » och » allmogestil » äro namn, som ännu tilldelas snart sagdt allt gods som har svensk typ.
A. BLOMBERG FOTO.
krokigt, knotigt och marigt trä.
Så skulle verkligt originella möbler — icke teckningar bara — kunna uppstå.
Men detta är just hemslöjdarens sak och blir väl en gång hans och hans möblers styrka.
Träets starka ädring däremot, som hos alm, ask, ek och furuslag, kan väl använd ge detta smidiga, karaktärsfulla utseende, som våra fina möbler i allmänhet sakna, och det är goda snickares nöje att arbeta efter en ritning, lämpad för det af honom fordrade träslaget.
Förrän vi få smak på verklig hemslöjd — ja, hvarför icke tillyxa barnen till ärliga handt- verkare, innan vi stoppa dem med vetande!
— förr framkomma icke fordringarna på ge- diget originella och vackert enkla möbel- arbeten.
Kvinnorna med sina väfnader ha gått före i förstånd, männen förstå, är jag rädd, ännu föga af det bohag de köpa.
Intressant vore att pröfva o m förhållandet är detsamma med möblernas målning — sär- skildt den dekorativa.
Det synes mig önsk- värdt att återinföra ett lifligare målningssätt Det tycks, som skulle våra svenska träslag själfmant inbjuda till enkelhet i form.
De äro sega och spänstiga, men ensidiga^ envisa med sin fiberriktning och därför svåra att behandla som ytor genom sin stora rörlighet vid hoptorkning i en led.
Just denna egen- skap bringar möbeltecknaren, som söker enkel- het, ofta in på tarflighet — jag säger icke torftighet — eller, hvad värre är, att visa sin brist på kunskap o m snickaryrket.
Form- gifningsområdet är starkt begränsadt m e d vårt trä.
Ofta har jag önskat att för frihets och materialskönhets ernående själf få utvälja HERRUMMET.
SPISELVRAN I STORSTUGAN.
det fina synes mig vägen gå för oss till det anspråkslöst vackra.
Modenycker och person- lighetsnycker skola ha sin tid och lämna sin tribut, o m de det mäkta.
Användbarheten och känsligheten för materialets möjligheter, inklusive yrkesskickligheten, skola vara vår stig.
Jag tror det behöfs mycken omedveten skapargåfva och en stor del medveten miss- tro mot det stämpladt sköna för att här gå genvägar.
Det är väl det unga, ömsom slöj- dande, ömsom vandrande släktet som skall görat.
Det ovarsamma, glada släkte, som nu växer upp och som vi med en förgången krafts sneda blickar beundra, hurudana märken skall det icke sätta på de mobilier, som vi med o!
och ack!
Använd J A N S S O N &amp; C:os KORSETTER Bästa Engelska Skeppsbottenfärger för såväl trä som järn, röd, brun, grön och hvit.
Tarr Wonsons, Copper-paint.
Båtfernissor för in- och utvändigt arbete.
Maringlue, &gt;Jefferys ».
Penslar m. m. WILH.
BECKER.
Kungl.
Hofleverantör.
5 ETT PAR AF SOFRUMMEN.
modell -, ^ I IN v J t * D \ J f v ^ J Malmtorgsgatan 5.
Filialer: 24 St. Nygatan.
24.
23 Götgatan 23. sista paricerfacon, finnes i alla finare manufakturaffärer i Sverige, Filialer: Stockholm, Göteborg, Malmö, Helsingborg.
I D U N 19U4 STOCKHOLMS 196 — här nedan afbildat, i förvissning om att Iduns stora läsekrets när och fjärran skall finna sig intres- serad af att se, hur fru Justitia för framtiden kan komma att bo i Sveriges hufvudstad.
Åt de i den första täflingen deltagande hafva inga pris ut- delats.
De sex, som skola deltaga i den senare täflingen, erhålla h varder a ett pris af 1,500 kr., hvartill för förste pristagaren kom- mer ett tillägg af 3,500 kr.
De sex utvalda förslagen, af hvilka vi på ett undantag när återgifvit perspektivritningarna såsom varande mest åskådliga, äro af sina respektive författare be- tecknade med följande motton: bilden n:r 1 (Justitia Holmia) 2 (Hörn) 3 (Lille Putte) 4 (Mon senza dignita) 5 (Mälardrott) och 6 (Lag och rätt).
RADHUS- FRÅGA.
D Å IDUN för några veckor sedan meddelade ett por- trätt af Köpenhamns nya rådhusbyggnads frejdade skapare, arkitekten Martin Nyrop, skedde det i samband med den danske konstnärens besök härstädes för att deltaga i bedömandet af de i och för härvarande rådhus ' ny- byggnad å Eldkvarnstomten in- komna förslagsritningarna.
Prisnämnden afslöt för kort tid tillbaka sitt granskarvärf med det resultat, att af de till täflan inlämnade 25 förslagen 6 utgall- rades att deltaga i den slutliga och definitiva tättingen.
Dessa, som jämte alla de öfriga projekten, för närvarande utställas för allmänheten i gamla central- posthuset vid Rödbotorget, ha vi på rummens trävirke, foderna, dör- rarne, de väggfasta möblerna och de med rummets stomme närskyl- da möblerna, skåp, kistor, hyllor, sängar, klockfoder o. dyl. Att måla dessa senare i till rummets trä sig slutande färger ger lugn och enkelhet i ensemblen.
Det finns j u förresten rangskillnad mellan de olika möblerna i en stuga, en rangskillnad som borde betonas genom utsmyckning.
Farfarsstolen ~~~~~~ E S: D talar för sig själf.
Skåpets rang beror på dess innehåll visserligen, men dess prydlighet är som klädernas på män- niskan, den har en del af husets ära att upp- rätthålla.
Bokhyllan försummas icke gärna i ett hem, som gör anspråk på bildning.
Pi- anot och klockan anse sig själfva dyrbara Men stolar, bord, soffor o c h dylikt äro husets hjon, hvad ha de för orsak att vara förnäma?
Det vill synas, som hade denna rangskillnad af praktiska skäl legat klar för bonden, men upplifvande.
Den mångkunnige Bacon talar ur sitt kraftiga tide- hvarf, som förklaring öfver ädel- stenars makt, o m klara färgers, i synnerhet brokiga fönsters själs- lifvande egenskaper.
V i åter säga, att vi vilja färg, men nästan hvar o c h en äro vi rädda för de uppfriskande kontrasterna.
Och ändå kanna de, sparsamt place- rade, vara af rent smekande ver- kan, på samma sätt som solen TILL SLUTTÄFLINGEN UTVALDA FÖRSLAGSRITNINGARNA FÖR smeker, och framkalla som den STOCKHOLMS RÅDHUS.
ett ofrivilligt leende.
Och när de plötsligt störta in på vår retina, är det som äfven i andra klassers hem särskildes väggens när ett barn med glädjeskrik kastar sig i vår möbler från golfvets.
På den tiden ämnade famn.
man bo kvar i sitt h e m!
D e sköna, klara färgernas rikedom, de fatti- ges rikedom, den ljusglädje vi längta efter i den långa svart och hvita vintern är kastad bort!
Ä r det icke tid på att på allvar fordra den åter?
Formväxlingen är svårnådd m e d våra svenska träslag, färgväxlingen billig och Det klagas öfver oljemålningens ovaraktig- het o c h det m e d skäl.
Ett fel är att olje- måla det, som är utsatt för nötning.
Men är det också nödvändigt att herrarne af borst- penseln vid sitt yrkes utöfning taga hänsyn till sina yrkesbröders talrikbet och göra ett
— arbete, som bar tillfällighetens alla egenska- per?
Kunde icke bruket af egna hem och väggfasta möbler häri frambringa en reform?
Målarmästarna af 17:de århundradet hade ett sätt att m e d den yttersta besparing af färgen få den att verka rikt.
Jag har både på gamla skåp och gamla slottsdörrar sett, hur det mer än enkla träarbetet tittar fram med sina ådror ur bottenfärgen, som synes ditstruken utan spackling och grundning, men möjligen efter en vattenfärgningspro- cess.
Dylik målning på trä verkar hvad den är och icke porslin och varar i 2 å 300 år på skåp och dörrfyllningar.
Botten- behandlingen sammanhänger med ytans nästan plastiskt anbragta färgdekorering helt öfver, 1600-talets specialitet, som i Dalarna lefvat ända in på 1800-talet.
Hvar- för?
Jo, därför att den fordrade en måla- res öga och hand!
1700-talets kistmålare söderut i landet synas redan få lof att knappa in på slingorna och draga i stället fram med stora färgtäckta ytor med en knip- pa ängsblomster här och hvar.
De öfver- täcka härmed ofta ogeneradt 1600-talets arabesker.
Dessa mäktiga oljefärgsskapelser läto sig emellertid icke nöja härmed, utan trängde med tillhjälp af tidens tand ige- nom igen, och nu finnas t. ex. i Blekings- stugan på Skansen sådana under att skåda, som att de gamla nötta kistlocken visa mera af 1600-talet än af 1700-tals förnyelsen.
Där se vi oljemålningens svaghet och styrka bredvid hvarandra!
I D U N 1904 197 — ha en kontrastfärg anbragt på ett lockande sätt, får man fram af möbeltyget på golf- möblerna, möbeln lockar då som blomman lockar f järiln.
.
.
• men här slutar jag helt tvärt mina uppräkningar, viss att de icke behöfva vara längre.
Säkert vill mången af oss ha ett gladt välkomnande hem.
A f arkitekten begäres ofta ett luftigt och soligt, högt i tak.
Jag tror att orsaken — lyft mitt hjärta!
— i grund och botten är densamma, som kom- mer mig att tillråda låga, högsittande, ej för stora fönster och låga hvita tak.
Det är åsikten om medlen som är olika.
Det är icke detta kalla, oartikulerade ljus, som i själfva verket önskas, det är det glada, så- dant det kommer in genom välbelägna fön- ster och leker på väl placerade färger.
Lek och leka är vår högsta fröjd så länge vi lefva, men vi våga icke!
Skolpojken, som förr gjorde sina vägar korta med springande, börjar snart gå med käpp lifvets långa ga- tor, de glada ungdomar, som i lustigt m o d gifte sig och skulle reformera denna del af lifvet, infångas af hvarandra eller samhäl- let, placeras i en våning med det antal rum och möbler, som af deras närskyllda for- dras, deras umgänge och umgängeston ar- rangeras af desamme ocb af våningen, de bli herrskapsfolk i stället för människor.
De tro sig fortfarande nyansera allt det där, men tänk hvad nyansen är liten!
Herrskapsfolk!
Herrskapsvåning!
Och ändå finns hela lifvet i hjärtat en L FRÅN SVENSKA KONSTNÄRERNAS FÖRENINGS VÅRUTSTÄLLNING.
I.
2.
MARSSTÄMNING, OLJEMÅLNING AF ERIK HED- BERG.
4.
1.
PROFESSOR S. HENSCHEN, PORTRÄTT I OLJA 3.
LISA, Att på tal om billig färgutsmyckning fram- draga intarsian är icke oberättigadt, o m man nöjer sig med litet.
Det är ett om- råde, som kan utvecklas vida och göras till slöjdföremål.
Har j a g icke råd att bestå mig en egen typ på möbel, kan just ett sådant där dekorativt » bomärke » göra en enkel gängse modell till just min.
Min rönnklase, min blå gök, min flugsvamp ...
Men mest af färgverkan, när man vill PASTELL AF GERDA TIRÉN.
ANNA OCH KARIN, OLJEMÅLNING AF GUSTAF ANKARCRONA.
AF BERNHARD ÖSTERMAN.
Vill j a g på golfvets möbler ha färg, sker detta j u genom betsning billigt.
Huruvida de nyligen i handeln komna färgimpregne- rade träslagen torde kunna åstadkomma reform, beror på om de kunna bli tillräck- ligt lätt åtkomliga för möbelsnickaren.
De- ras färger blekas icke lätt och nötas icke af, som de klara betsernas i allmänhet göra.
De gifva dessutom ofta högst kuriösa teck- ningar i veden, som kunna gifva uppslag till många roligheter.
E skalk, som än leker, än han icke får leka.
L.
V Å R E N S S E N A S T E gråter öfver att I. WAHLMAN.
KONSTUT- STÄLLNING.
S V E N S K A konstnärernas förening bjuder nu, äfven den, på sin sedvanliga vårrevy af taflor och skulpturer, och lokalen är som tillförne Fria konsternas akademi.
Det finns en ansenlig mängd konstverk däruppe, 262 nummer, säger katalogen, » och ändå ha vi fyllt fyra salar borta på utställningsarenan i S:t Louis, så nog visa vi, att vi hålla penslarna i gång » — de sista orden yttrades här o m dagen af en af de deltagande ar-
— I D U N 1904 tisterna, under det han med riktig målarenergi sysslade med dukarnas upphängning i akade- misalarne.
Ja, nog målas det här alltid — • i oändlig- het, liksom det skrifs böcker, rader af luntor på vers och prosa, för att detta lilla fattiga vällefnadsfolk mellan Lappland och Skåne så småningom skall få en smula konstnärlig kul- tur i sitt barbarblod.
Våra målare ha visst satt sig i sinnet på att de framför allt skola lära publiken älska naturen, territorielt taladt, ty de flesta fylla sina dukar med landskap — ofta vackra, fängs- lande, själfulla, det skall villigt erkännas; men detta myller af naturstämningar, hvilkas kärna mången gång är bra liten, sväller år från år ut på ett oroande sätt, medan de figurala målningarna m e d sin mera kräfvande psyko- logi och sina större fordringar på konstnärens fabuleringskonst allt mer trängas undan.
Undertecknad är ingal unda någon konstkänna- re och talar därför utan alla auktoritetslater, men väl en älskare af konsten, sådan jag gjort dess bekantskap genom studiet af en smnla konsthistoria och ett antal ej alltför grundliga besök i några europeiska museer; och den na- turliga känslan säger mig, att detta ifriga skattande åt landskapsmålningen i svensk konst börjar bli ensidig — och ensidigheten är aldrig sund.
Detta om detta.
Nu till utställningen!
Om vi begynna vandringen i salen till hö- ger, riktas uppmärksamheten först och främst mot den kortvägg, hvars midt domineras af Bernhard Östermans stora porträtt af professor S. Henschen.
Den kände vetenskapsmannen är framställd så att säga i full aktivitet, i det han med en staf i handen står färdig att de- monstrera någon fysiologisk fråga.
Gestalten gör ett lefvande och energiskt intryck, färg- behandlingen är lugn och målmedveten och tekniken säker.
Samma intryck får man äfven inför porträttet af prof. Esaias Tegnér, också ett verk af hr B. Östermans pensel.
Inför Erik Hedbergs landskapstaflor har man ingen anledning att beklaga sig öfver den allt- för flitigt odlade naturskildringen, ty denne unge konstnär är en fin och klar naturlyriker, som i synnerhet älskar vår gnistrande nordi- ska vinter och som utan affektation, men med brio i färgbehandlingen talar om, hur det ser ut omkring den lilla gården en vinterdag efter ett starkt snöfall eller i skogsgläntan, då den gula vintersolen lyser på skaren mellan fu- rorna.
Gustaf Ankarcrona har förälskat sig i den röda färgen, sedan han blef bofast i Leksand.
Och ingenting ondt i det — tvärtom!
Han är idyllens och de ljusa känslornas trubadur.
Hans lilla färgskiss » Hem från dansen » — .tre tral- lande daljäntor, som gå hem längs landsvägen en sommarnatt — gör ett odeladt humoristiskt och behagligt intryck.
» Examen » och » Godt nattkvarter » äro också bra.
» A n n a och Karin » synes däremot i undertecknads tycke vara en väl » söt » målning, men den stora publiken, enkannerligen damerna, stanna förtjusta fram- för den.
Hr.
A.
vet nog, hvar han har sina anhängare.
Af Gottfrid Kallstenius allvarliga landskaps- konst är denna gång ingenting af^ betydelse att anteckna, likaså saknar man Knut Borgh, hvars präktiga Kolmårdsmotiv förra året väck- te så stort och berättigadt uppseende.
Hvad han i år kommer med är just ingenting märk- ligt.
Charlotta Wahlström bidrager bland annat med en effektfull » Ljungmark » och Edvard Westman har ett bra » Skördemotiv », där i syn- nerhet bakgrunden med den i het sol skinan- de hafsviken förefaller utmärkt ^behandlad.
198 — Då utrymmet ej tillåter att i detta nummer fortsätta granskningen, namnes här som afslut- ning fru Gerda Tiréns vackra pastell » Lisa », hvilken vi jämväl afbildat.
Det är ett syn- nerligen distinkt gifvet flickporträtt och för- svarar väl sin plats på utställningen.
E.
1 H-N.
1II11,1&lt; WMl UR Ta DAGSKRÖNIKAN.
Q VENSKA KYRKAN I LUBECK invigdes påsk- O dagen af professor Kolmodin i närvaro af svensk- norske generalkonsuln och en stor del skandina- ver från Lubeck och angränsande platser.
Kyrkan, som uppförts hufvudsakligast för att tjäna Evang.
Fosterlandsstiftelsens sjömansmission, kostar c:a 60,000 kr., hvaraf genom frivilliga gåf- vor influtit c:a 17,000.
Liksom så många andra byggnader i den gamla hansestaden är kyrkan uppförd i äldre tysk stil och gör med sin egendomliga spetsgafvel ett tilltalande intryck.
DRAGS KLÄDESFABRIK I NORRKÖPING.
Vi meddela i dagsnumret en exteriör af den stora fabriken tillika med ett porträtt af dess verkställande direktör, konsul Swartlina:.
RRONSKVINNAN.
IDUN AF FRIDA RERÄTTELSE FÖR LANDSORT.
N ISSE var fyra år.
Egentligen hette han Nils.
Det var han döpt till.
Men han kallades aldrig annat än Nisse — utom vid särskildt högtidliga tillfällen, det vill säga, när han haft någon odygd för sig och kallades in till sin far för att få bannor och varningar och förmaningar.
När han därför hörde sig tilltalas med nam- net Nils, visste han ungefär, hvad som komma skulle, och kände sig till mods därefter, äfven om hans samvete låg i djupaste sömn.
Någon gång tog äfven modern itu med » Nils » och försökte banna honom.
Men Nisse tog aldrig hennes bannor på allvar och trodde icke, att hon menade något med dem.
Och den upp- fattningen var alldeles riktig.
DEN NYINVIGDA SVENSKA KYRKAN I LUBECK.
TT AFFÄRSJUBILEUM.
I Norrköping firaues sistlidne måndag en högtidlighet af mera ovan- lig natur, i det att Drags aktiebolag därstädes, hvars verkställande direktör allt sedan 1875 varit andra kammarens nuvarande talman, konsul Axel Swartling, då hugfäste 50-årsminnet af sin tillvaro.
Jubileet, till hvilket voro inbjudna statsråden Westring och Meyer, landshöfdingen grefve Doug- las, Norrköpings borgmästare Lothigius, aktie- ägarne, bolagets tjänstemän, fabriksarbetarna m.
fl., högtidlighölls bland annat med medaljutdelning (Patriotiska sällskapets medalj) till 50 stycken tjänstemän, förmän och arbetare, samt festmid- dag å Standard hotell, hvarjämte arbetsperso- nalen hade fest på afto- nen i Arbetarförenin- gens salong.
Drags aktiebolag bil- dades 1854 De förnäm- sta stiftarne voro hrr John Lenning, Fredrik Blomberg och Lars Magnus Swartling.
Arbetareantalet ut- gjorde år 1900 517 per- KONSUL A. SWARTLING.
soner, men plägar i all- mänhet skifta mellan 550 och 650 personer.
Tillverkningsvärdet, som år 1898 öfversteg 2 mill.
kr., uppgifves i 1903 års han- delskalender utgöra 1,508,488 kr.
83 öre.
Bolagets specialiteter äro släta varor, uniforms-, kostym- och öfverrockstyger, svarta kläden, satiner och croiséer, hvilka väl kunna täfla med de bästa ut- ländska.
Vid hären, flottan och tullstaten, äfven- som inom järnvägspersonalen och de större stä- dernas poliskårer, äro de äkta blå tygerna väl kända, ej minst den s. k. paradkommissen.
E A.
B. Gustaf Holmbloms Rappaffär.
Saisonens / billiga prislägen Det var emellertid icke ofta, han behöfde höra detta högtidliga Nils och hvad det förde med sig, ty han var ett ovanligt fogligt och sedigt barn.
Sällan slet han sönder eller fläckade ner sina kläder.
Han rörde sig van- ligen med osviklig säkerhet och lätthet och undvek liksom af instinkt allt smutsigt och klibbigt.
» Jag är rädd, att pojken blir alldeles för oklanderlig, » sade fadern.
» Han blir en mamsell. » » En man blir han, en stor man, skall du få se, » svarade modern.
» Han blir ett geni.
Kanske filosof eller poet. » » Det vore bättre, om han blef ve en nyttig människa, » k o m det torrt.
» Versmakare och deras vederlikar finns det redan alldeles för godt o m.
» Nisses far var läkare.
Han var en ståtlig o c h allvarlig herre med svart helskägg och stort, svart hår.
Nisses moder var nummer ett bland stadens skönheter, lång och smärt, brunburrhårig, blåögd och rosig.
Nisse kallade aldrig sina föräldrar enbart far och mor, utan fader Lennart och moder Gabriella.
Hur han kommit på den idén, var det ingen som visste.
Föräldrarna funno det originellt och läto honom hållas.
Någon gång sade han rätt och slätt Lennart oeh Gabriella, och äfven det fick passera, därför att det lät lustigt och alls icke kom sig af någon vanvördnad.
Det hände endast, då han blef ifrig, och det var sällan.
Vanligen var han betänksam i sitt tal och gjorde sig ingen brådska med hvad det vara månde.
Nisse höll innerligt och djupt af sina för- äldrar och visade dem så mycken tillgifvenhet, som han kunde få tillfälle till.
Doktorns tid n y h e t e r i elegantaste urval.
utmärkta modeller.
— 38 Vesterlånggatan 38.
— var strängt upptagen af patienter och dess- utom af en mängd medborgerliga åligganden, och fru Gabriellas tid var lika strängt upp- tagen med toalettbestyr, visiter, middagar, baler och supéer.
T y doktorns hus hade efter hans giftermål blifvit den muntraste och lif- ligaste medelpunkten för stadens sällskapslif.
Nisse kom därför icke i mycken personlig beröring med sina föräldrar.
Men han antog utan vidare, att de voro de präktigaste för- äldrar i hela världen.
Det var det enda, han var absolut säker på, den enda riktigt fasta punkten i hans tankevärld.
Allting annat kunde sättas i fråga, bara icke den saken.
Nisses snart sagdt enda umgänge var Fia, hans egen tjänarinna.
Ung och glad var hon icke, och fager var hon icke att skåda, men Nisse var nöjd äfven med henne och antog, att hans jämnåriga, som han ibland lekte med i stadens planteringar, men som han på det hela taget föga brydde sig o m, icke hade jungfrur, som voro Fia öfverlägsna.
Vänlig och godmodig var hon, men hvad Nisse hade emot henne emellanåt, var, att hon icke visste och begrep allting.
Det skulle han gärna ha velat.
I Nisses hufvud spirade ett kaos af frågor.
» H u r?
» och » hvarför? » växte i yppig rike- dom i hans andes örtagård, och af dem fläta- de han slingrande kransar åt Fia, som ansåg dessa evinnerliga frågor om allting i himmel och på jord värre än trädgårdens ogräs, hvil- ket också, nu när Nisse var så pass försig- kommen, att han icke längre behöfde oaflåtlig tillsyn, hörde till Fias maktområde.
H o n kunde icke svara annat än i sällsynta undan- tagsfall af enklaste beskaffenhet, af det skäl att hon ytterst sällan begrep Nisses frågor.
1 stället beskärmade hon sig öfver gossens frågvishet eller gjorde den motfrågan: » Hvar- för vill Nisse veta d e t?
» Och då var det Nisses tur att icke kunna ge besked.
När Nisse efter hand kommit på det klara med, att Fia icke var någon vetandets brunn eller vishetens flödande källa, upphörde han småningom att anstränga henne med sina frågor.
Då var Fia en förträfflig jungfru och fortfor att spela en betydande roll i hans tillvaro.
Fadern var för upptagen med sina många- handa bestyr, för att Nisse, då han någon liten stund fick komma in till honom, skulle våga störa honom med sina funderingar.
Då var det i stället fadern, som gjorde Nisse en del frågor, hvilka Nisse betänksamt och fåordigt besvarade.
Modern träffade han oftare, ibland en liten stund i barnkammaren, när hon gjorde ett flyktigt besök därinne, och ibland en riktigt lång stund om förmiddagarna inne i salongen.
Men då var hon nästan alltid omgifven af lifligt pratande damer.
I alla fall hände det då och då, att han var nog lycklig att en- sam få rå om henne en liten stund, och då skulle han j u ha kunnat passa på tillfället och fråga af hjärtans lust.
Men det fanns ett hinder.
Det var det, att modern skrattade åt allting.
Skrattade hon icke redan förut, så kunde han vara viss om, att hon skulle börja, när han lät ' upp sin mun.
Fru Gabriellas skratt var icke likt någon annans.
Det var långa följder af klingande toner, som stego i höjden likt de solbelysta och glittrande strålarna från en vattenkonst.
Hvarken när hon talade eller när hon sjöng, var hennes röst så rik och stark, som när den brusade fram i en skrattkaskad.
Men Nisse hade icke öra för denna musi- kaliska grannlåt och fann det endast obehag- ligt att bli öfversköljd däraf.
Den verkade I D U N 1904 199 — på honom som en alltför kall dusch.
Själf blef han med hvar dag alltmer allvarsam och var ständigt sysselsatt med att fundera på ett eller annat.
Hvad det fanns för lustigt i hans frågor, kunde han aldrig fatta.
För honom voro de det viktigaste och allvarligaste, som fanns.
Visserligen hade det händt, att han, sedan modern skrattat ut, fått förklaring på det, som han sport om.
Men då hade skrattet redan skämt bort hans glädje öfver vetandet.
Nisse beslöt att göra sina iakttagelser på egen hand och på det sättet k o m m a till klar- het angående lifvets många underliga före- teelser.
A f de vuxna hade han icke stor hjälp att vänta.
Så ofta de gifvit honom en förklaring, så hade ur den genast vuxit upp en ny fråga.
Och ur svaret på den hade det skjutit upp än en fråga och så en till och en till, frågor i all oändlighet.
Som slutlig och afgörande förklaring på allting hade han fått höra, att han var det frågvisaste barn på jorden.
Med den försäkran hade Fia plägat afsluta sina beskärmelser, och i den försäkran hade moderns skratt oftast mynnat ut.
Småningom samlade sig Nisses erfarenheter i en hemlig undran, om de vuxna egentligen hade riktig reda på någonting.
Åtminstone föreföll honom deras vetande trångt och så att säga inskränkt till utvändigheter.
Hvad de talade om för honom, gaf honom aldrig full klarhet, lyste aldrig ända in i en sak.
Alltid fanns det mörka punkter kvar, alltid fattades det något, naturligtvis just det allra viktigaste, det allra innersta och sista, det, som skulle ha gjort alltsammans genomskinligt.
II.
När Nisse hunnit så långt i lifserfarenhet, nalkades den dag, då han skulle fylla fem år.
Födelsedagar och julaftnar hade försett honom med ett rikt förråd af leksaker och bilderböcker.
På leksakerna hade han snart tröttnat.
En efter annan hade han brutit sönder dem för att se efter, hvad som fanns inuti.
Och inuti hade ingenting funnits.
Anda till öfvermättnad hade han njutit af de klas- siska dikterna o m » Snuskepelle », om » Gossen, som icke ville äta soppa », och dylika produk- ter, som Fia med entonig röst och dödt före- drag, men med berömligt tålamod läst för honom om och o m igen, tills han kunde dem alla utantill.
Och gång efter annan hade han beskådat bilderna i dessa barnkammarböcker, med hvilka otaliga generationer utvecklat sitt barnsliga konstsinne och höjt sin moral och sitt lefnadsvett.
Bilderna af Snuskepelle och konsorter hade Nisse funnit anskrämliga, men just till följd af sin groteska fulhet hade dessa bilder fastnat i hans minne och syssel- satt hans fantasi.
När han en vacker dag i slutet af oktober fyllde fem år, ökades hans förråd af leksaker och bilderböcker.
Bland annat fick han en- bygglåda, som lockade hans verksamhetsbegär, och ett par moderna småbarnsböcker med vackra bilder, som han med djupt och tyst väl- behag beskådade.
Fia, hvars arbete i trädgår- den vid denna tid för länge sedan slutat, hade full sysselsättning med att läsa verserna i de nya böckerna den ena gången efter den andra.
Fia var mycket nöjd med Nisse på senare tiden och särskildt den dagen: han plågade henne icke med frågor, han bara sysslade med sina byggpinnar eller lyssnade tyst och andäktigt till hennes föredrag.
Fru Gabriella sysselsatte sig den dagen ovanligt mycket med Nisse och bjöd på allt sätt till att roa honom och göra honom glädje.
Hon pratade muntert och föreföll ännu lifli- gare än vanligt.
V i d middagen föreslog hon Användes C E R E B O S S A L T: s t ä r k © i » hans skål och höll till hans ära ett tal, som han icke förstod mycket af, men som kom den allvarlige fader Lennart att upprepade gånger dra på munnen.
På eftermiddagen var hon en lång stund inne hos Nisse i barn- kammaren, trallade dansvisor och hvirflade omkring med honom, gick till hans förundra- de förnöjelse på alla fyra, härmade en katt, som jamar, och en hund, som skäller, och slutade med att hoppa kråka i kapp med Nisse, som glömde alla frågor och funderingar och helt gick upp i stundens nöje.
Och om kvällen, då Nisse redan låg i sin säng, kom hon in till honom för att själf höra honom läsa sin aftonbön.
När han slutat, böjde hon sig ner öfver honom, så att hennes ansikte k o m i skuggan, och frågade allvarligt: » Håller du af mig riktigt mycket, Nisse? » » Jaa då. » » Mer än af någon annan människa i hela världen?
» » Ja, du är så rar. » » Och om jag gjorde dig någon sorg, skulle du ändå hålla af m i g?
» » Ja visst, » svarade Nisse, fastän han icke riktigt förstod, hvad hon menade.
Och när han nu fann henne så allvarsam, som han aldrig för sett henne, tog han mod till sig och frågade hastigt: » Men hvarför skrattar du så mycket, Ga- briella? » Då kysste hon honom och dröjde med sva- ret.
Nisse var rädd, att han icke skulle få något svar alls, och när han var upptagen af en tanke, tyckte han icke o m smek.
» Det är väl, för att fader Lennart skrattar så litet och du inte alls, » kom det sedan med speladt lustig ton.
» Någon skall hålla munterheten i huset uppe, förstår du. » Liksom för sig själf och med en röst, som Nisse aldrig förr hört, tillade hon: » Så länge man skrattar, gråter man inte. » Därmed kysste hon honom än en gång och försvann hastigt ur rummet.
Men Nisse kunde icke somna på länge.
Så länge man skrattar, gråter man inte, hade modern sagt med en ny röst.
Var det för att inte gråta, som hon skrattade?
Grät hon verkligen, när hon inte skrattade?
Var hon inte g l a d?
Hvarför skulle väl hon gråta?
Ett myller af gåtor.
Och så somnade Nisse från sitt grubbel.
(Forts.) I NATIONALDRAKTSFBAGAN.
T7 " ÄRA » LANDTFLICKA I SKÅNE »!
Fastän det - * V närmast tillkommer » Kulla&gt; att svara på det inlägg i nationaldräktsfrågan i n:r 14 af &gt;Idun&gt;, ni direkt riktat till henne, kan jag dock ej under- låta att bemöta de invändningar, ni gör emot en reformering af kvinnodräkten i den omskrifna riktningen, sedan ni dock först förklarat eder ^innerligt hålla med&gt; om det på många sätt för- delaktiga med en dylik.
Hvad den saken beträffar, att de » tongifvande » damerna ej vilja afsäga sig lyx och omväxling i sin klädedräkt, så medger jag gärna, att både bland de tongifvande och andra sådana finnas, och hvad damerna, tillhörande » the upper ten thousands&gt; beträffar, så fruktar jag, att här an- tydda reform i hela sin utsträckning ej skulle af dem kunna omfattas, utan att omslaget komme att verka högst disharmoniskt både i förhållande till deras omgifning och deras lefnadssätt i öfrigt.
Och dock håller jag före, att många äfven bland dem skulle vid flere tillfällen kunna uppmuntra bruket af våra vackra svenska folkdräkter.
Men, livart jag nu ville komma, jo, det var dit, att dessa damer äro i minoritet.
Vi ha så många hem här i Sverige eller borde åtminstone ha det, där ett enkelt, naturenligt lefnadssätt föres, där tid och i stället f ö r v a n l i g t salt.
f ö d a n » » o s Det speoerister.
IDUN | j 1904 - Förnämsta ftro titttmedel | och förblifva dock vid finare tvfltt HYLINS Ekonomi-Tvål i och vid gröfre tvfttt (byk) i HYLINS | Prima Tvätt-Tvål I intresse först och främst ägnas ett nyttigt arbete, ehuru beklagligt nog för deras kvinnor under nu- varande förhållanden alltför mycken tid måste offras på klädedräkten, så många dylika hem, menar jag, där en folkdräkt icke skulle verka dis- harmoniskt, utan i stället med alla sina fördelar framför de af utländska moder påverkade dräk- terna skulle bli till verklig välsignelse för sin bärarinna!
— I huru många enkla, borgerliga hem — och likvisst med bildning — är det ej, som fracken (ett plagg, som ni med rätta särskildt påvisar såsom föga harmonierande med folkdräk- ten) sällan eller aldrig kommer till synes och där inredningen, ofta hållen i allmogestil eller åtmin- stone i svensJc stil, enkel och osökt, väl skulle öfverensstämma med en folkdräkt, d. v. s. där denna senare ej skulle verka » utklädsel » eller » maskerad »!
Eller omvändt: äro hemmen — jag syftar nu främst på medelklassens — så luxuösa eller tillkrånglade, att en folkdräkt där ej komme till sin rätt.
Vore då ej skäl att äfven med afseende på dem anställa en liten reformering i riktning: enkelhet?
I likhet med eder har jag ingen som helst åstundan att få se våra korpulenta, äldre herrar i gula knäbyxor e t c, och hvarför skulle vi ens tala om någon reformering af den nutida man- liga dräkten, då männen själfva finna den ända- målsenlig?
En annan sak är det med kvinno- dräkten, som de flesta äro ense om, att den be- höfver reformeras.
Hvad beträffar det där yttrandet om &gt;en gången tids kultur&gt;, att » det som gått ej kommer åter », så lära väl de flesta vara af den åsikten i stället, att » intet nytt finns under solen », utan det gamla upprepas gäng på gång, ehuru i något förändrad gestalt, och omöjligt vore väl då ej heller, att våra allmogedräkter skulle kunna komma att an- vändas i större utsträckning, än hvad som nu är fallet.
För resten ber jag få nämna, att lyckligt- vis icke ännu alla våra folkdräkter uteslutande tillhöra museerna, utan att dels flere af dem ännu bibehållas af allmogen, dels de flesta fått stor an- vändning inom sällskapen Philochoros och Svenska Folkdansens Vänner.
Vidare är ni rädd för, att man, ifall man upp- trädde i sina national dräkter utomlands, skulle bli ansedd » som ett slags besynnerlig inföding », och det är ju möjligt, att det blefve händelsen på många håll, ehuru äfven utomlands många natio- naldräkter ännu bibehållas, men i så fall kunde man ju för den resan skaffa modern utrustning.
Japanskorna — och japanerna ha ju numera in- tagit sin plats bland de civiliserade nationerna — göra ju på liknande sätt: bibehålla alltid sin na- tionaldräkt, utom då de göra visit hos sina euro- peiska bekanta eller göra en resa till Europa, då de anlägga europeisk dräkt.
M.
J — N.
200 - barn, är det lättast att antaga den allmänna dräk- ten.
Men jag tror, att i de flesta fall torde det ej vara svårt att i en släkt finna härstamningen från bondestammen med dess fädernegård eller från den förnämliga frälseätten med dess adeliga gods.
I Stockholm och de öfriga större städerna borde de respektive landskapsgillena införa natio- naldräkter såväl för damer som herrar på sina fester.
Äfven i de mindre städerna samt på lan- det kunde detta praktiseras på baler och större tillställningar.
Dessutom borde man söka göra nationaldräkterna moderna som sommardräkter till en början.
Den som möjligen finner hembygdens dräkt mindre vacker än många andra nationaldräkter, kunde ju välja den eller de i vederbörandes tycke vackraste.
Dock tror jag, att den, som vore född på landet eller bevarade sina intressen för hem- bygden kraftiga och lefvande, helst skulle anlägga den egna bygdens dräkt, hur enkel den än månde vara.
Allmogen torde ej blifva tveksam i valet, utan enhälligt antaga sina respektive bygde- dräkter.
GöRAK S, TTÄK TID är en brytningens och nydaningens ' tid.
Inom alla områden arbetar man på att genomföra reformer, ty man är grundligt trött på det gamla vanliga och allt nytt hälsas med en- tusiasm.
Denna reformifver sträcker sig äfven till vår nuvarande klädedräkt.
Att man ledsnat vid denna, är helt naturligt.
Det tröttande och kostsamma för kvinnan att ständigt behöfva rätta sig efter modets växlande nycker inses nog af en hvar.
Men den moderna kvinnodräkten är dock ofta vacker i motsats mot herrdräkten, som lämnar mycket öfrigt att önska i det hänseendet.
Särskildt barockt anser jag det vara att herrarna vid högtidligare tillfällen skola vara svartklädda.
I stället för att välja sådana färger, som kom- plettera och förhöja kindens rodnad och ögats glans, väljer man svart, denna dödens komple- mentfärg, denna färg, som ungdomen aldrig borde bära.
Man har, som sagdt är, börjat verka för in- förandet af en färgrikare och naturligare dräkt, och en sådan anser man sig ha funnit i national- dräkten.
Emellertid vill jag redan nu framhålla, att jag fullkomligt delar den åsikt, som drefs af en insändare i ett af » Iduns » senaste nummer, nämligen att det aldrig skall lyckas att göra na- tionaldräkten till en allmänt brukad hvardags- dräkt.
Såsom skäl härför vill jag anföra följande.
Nationaldräkterna, skapade af landtfolket, passa utmärkt för detta, men sakna i hög grad den » snitsiga » facon och den nobla enkelhet, som böra karaktärisera en välklädd persons dräkt.
Vidare är det endast ett fåtal kvinnliga nationaldräkter, som äro verkligt vackra, och hvad de manliga be- träffar, äro de ju ännu fåtaligare och för öfrigt föga smakfulla.
Knäbyxor anser jag visserligen mycket klädsamt, men tycker dock att national- dräkternas äro för snäfva om knät, något som skulle i synnerhet ge ett löjligt utseende åt korpu- lentare herrar.
I sammanhang härmed vill jag påpeka, att nationaldräkternas kjolar med deras nuvarande snitt aldrig kunna konkurrera med den moderna kjolen i elegans och smakfull form.
Som det enda sättet att få nationaldräkten an- tagen som hvardagsdräkt vill jag därför föreslå en reformering och en modernisering af den- samma.
Att härigenom en del » historiska » och mer eller mindre klumpiga detaljer komme att beröfvas dräkterna, får väl ej tagas för hårdt af dem, som se saken från fosterländsk synpunkt.
S.
L.
* T^TT TACK till M. J — n för upplysningen om Sv.
Kv.
Nationaldräktstörenings syftemål, med hvilka min uppfattning ju i hufvudsak samman- faller.
I föreningens önskemål ingår som en väsentlig del, att » medlem helst väljer sin födelsebygds nationaldräkt ».
M. J — n tillägger, att alla för- eningsmedlemmar, som .. anlagt nationaldräkt till ständigt bruk, upptagit Österåkers — eller den ur nämnda dräkt härledda » Allmänna svenska natio- nal dräkten ».
Emedan dessa medlemmar, som till ständigt bruk anlagt nationaldräkten, måste anses som de mest intresserade och böra föregå med godt exem- pel, så måste det väcka .förvåning, så framt de ej alla härstamma från Österåker, att ingen af dem anlagt någon annan gammal svensk natio- naldräkt.
Man kan invända, att för dem, som sedan ge- nerationer äro stockholmsbarn eller andra stads- UR LIFVETS IDUN (F O R T S.
H AF O.
S L U T KOMEDI.
INEZ F R.
SKISS FÖR STRÖM.
F Ö R E G.
N: R.)
AN kände sig djupt sårad i sin ömtåliga få- fänga.
Han granskade sig med mycket all- var i spegeln, och den återgaf bilden af en väl bibehållen, för att icke säga ganska ungdom- lig man af ett vårdadt och elegant yttre.
En man, hvars personliga företräden på intet sätt svuro emot hans sociala och ekonomiska.
Och med återställd själfkänsla höjde han på axlarna och förgrymmades öfver sin gemena otur.
Kort härefter inföll Bratts semester och detta högst lägligt, ty han behöfde väl att lufta bort sin förargelse med en liten resa.
Han stannade på en dag i Uppsala för att upplifva gamla minnen från akademitiden.
En hans gamla studentkamrat, doktor Broman, som numera utgjorde en af stadens stödjepelare och fäder, inbjöd honom på middag.
Då man vid kaffet och likören satt och dryftade gamla min- nen, anmälde ett af barnen, att tant Lilly frågade efter mamma.
När tant Lilly därefter infördes, igenkände Bratt i henne ingen annan än sin gamla flamma Lilly Falk, som han så fullständigt tappat ur sikte, att han icke vetat, om hon var gift eller ogift, död eller lefvande.
Emellertid visade hon sig icke allenast vara i lifvet, utan synnerligen ungdomlig och väl kon- serverad samt allt fortfarande bärande namnet Falk.
» Nej, men är det — kandidat Bratt, hade jag så när sagt, » Lilly mönstrade honom gladt och ogeneradt.
» Joo, » svarade Bratt, som heller icke stördes af det förflutna eller hade något slags smärt- samma hågkomster.
» Men jag behöfver icke undra, om det är fröken Falk.
Tiden har ju gått er nästan spårlöst förbi!
— Fast detta garanterar då långtifrån att ni fortfarande förblifvit fröken Falk,i bifogade han.
» Kanske har tiden farit så skonsamt fram med mig, just emedan jag fortfarande lyder samma stånd och villkor, » framkastade fröken Falk skämt- samt.
» Ja, hvar ha väl karlarna haft sina ögon, som kunnat låta detta ske, » sade värden.
» Det har alltid utgjort ämne för min stora förundran. » » Och ni, som ändå är statistiker!
Gå icke vi bortåt aderton på dussinet, där ni skapelsens herrar endast gå tolf ?&gt; Fröken Lilly satte sig ned, liflig och språksam som i gamla dagar.
Hyn var ju något vissnad och linjerna kring mun och ögon utvisade visserligen, att Lilly Falk icke längre var ung, men i öfrigt var hon sig förundransvärdt lik, tänkte Bratt.
Aftonen förflöt på det angenämaste.
Lilly Falk ägde alltjämt kvar det medryckande och elektriserande i sitt väsen, som utmärkt henne i ungdomen — egenskaper af ganska tvifvelak- tigt värde, skulle Bratt ansett, om han ställt dem i samband med de egenskaper, som uppförts på hans äktenskapsprogram.
Men för tillfället hade han icke tid att tänka på något annat än att prata, pokulera och hafva angenämt.
» Huru dags reser du i morgon? » vände sig värdinnan till fröken Falk, då tiden närmade sig till uppbrott.
» Klockan elfva, » svarade denna.
» Hvarthän då? » frågade värden.
» Endast till Stockholm på några timmar, » sva- rade fröken Falk.
» Då få vi kanske ressällskap, » föreslog Bratt » jag reser med samma tåg. » » Men jag reser enligt mitt stånd och villkor på tredje klass, » svarade Lilly muntert.
» Ja, det gör Bratt också, » inföll värden, » om inte annat af det skäl, att det ej finnes annat än den klassens vagnar med det tåget, » tillade han.
» Jaså, » sade Bratt.
» Då kanske fröken Falk i stället förskansar sig i damkupé? » vände han sig till Lilly, som redan tagit afsked af värdfolket.
» Icke så vida ert morgonlynne är lika ange- nämt som kvällshumöret.
Alltså återses vi kan- ske i morgon, » sade Lilly och räckte Bratt han- den till afsked.
» Jag utber mig äran att få eskortera er på hemvägen, det har jag fått göra många gånger förr, » sade Bratt och tog därpå afsked.
Det kändes verkligen eget att åter tråda Upp- sala gator vid Lilly Falks sida; det var som sagdt icke få gånger han i forna dagar och med en liknande månskensstämning öfver den gamla sta- den, beledsagat henne hem efter samma vägar.
Han häntydde lätt på det förflutna och fann det vara en ganska egendomlig ödets skickelse att de efter alla dessa år åter mötts.
Men han hade inga egentliga afsikter med dessa små ut- gjutelser, han kände sig endast fattad af stäm- ningen och månskenet.
Men under natten mognade hos honom ett beslut att pröfva lyckan hos sin gamla ungdoms- flamma.
Hon var nog inte i besittning af precis de egenskaper, som han tänkt sig önskvärda eller ens tillåtliga hos sin blifvande hustru, men han hade i alla fall lust att fresta lyckan.
Det var ju visserligen en smula förtretligt att återvända till den, som en gång försmått en, och hvars valör på äktenskapsmarknaden sjunkit, medan hans egen däremot stigit.
Men ehuru icke ung, var dock Lilly Falk en kvinna, som han skulle få skäl att känna sig stolt och smickrad af att kunna presentera som sin fru.
Hans önskan att gifta sig hade ytterligare steg- rats genom ifvern att hämma sig öfver sina mot- gångar, och han strök den ena punkten efter den andra i sitt äktenskapsprogram till förmån för Lilly Falk.
— 201 — Den följande förmiddagen träffades Bratt och Lilly i väntsalen och Bratt lyckades åt dem upp- leta en ensam kupé.
Men nog var det en högst fatal miljö för ett frieri, tänkte Bratt.
Glittrande solsken och en tredje klassens kupé!
Och i går kväll som det kunde varit så lämpligt!
De pratade om ditt och datt, men det ville icke yppa sig någon för Bratt riktigt lämplig öfvergång till det ämne, han ville in på.
» Hur kommer det sig, att ni inte gift er? » sade Bratt plötsligt.
» Det kommer sig antagligen af ungefär samma skäl, som att ni icke själf gjort det, » hesvarade Lilly Falk denna något besynnerliga fråga.
» Såå,&gt; sade Bratt, » jag kunde ju inte få er, men det var då intet, som hindrade er att få mig. » Fröken Falk såg litet häpen ut, ty hon hade icke precis tänkt sig en sådan slags slutsats.
» Ni är den enda kvinna jag älskat, » sade Bratt, » och jag behöfde blott återse er för att den känsla, som under åratal legat förborgad i mitt hjärta, åter skulle vakna med full styrka, » fortsatte han särdeles nöjd med denna väl funna fras.
» Och — och jag har icke kunnat tillbaka- visa tanken, att — att någon högre afsikt kanske dolde sig under detta sammanträffande. » Han tystnade, och då fröken Falk icke för- nekade möjligheten af någon sådan försynens särskilda mening med deras sammanträffande, fortsatte han:?
Skulle ni icke nu kunna villfara den bön ni en gång så obarmhärtigt afslog?
Skulle ni icke nu kunna låta er bevekas af en hängif- venhet sådan som min? » Häradshöfding Bratt var så gripen såväl af vikten i sitt förehafvande samt af föreställningen, att det kräfde en estetiskt tilltalande form, att han icke hade minsta känsla af blygsel öfver att bete sig som en sådan skrym- tare eller öfver att begagna dessa bålstora ord och bedyranden.
Lilly Falk, som kände sig ganska otillfreds- ställd med sin värld och sin tillvaro, var inga- lunda obenägen att lyssna till hans bön, men hon var icke utan en djup känsla af att hennes egentliga » tid » hörde till det som varit, då Bratt däremot ännu vore i sin bästa ålder och med sin ställning borde kunna få nära nog hvem han ville.
Hon gjorde också en ödmjuk antydan härpå.
Denna anspråkslösa häntydning från den en gång så öfvermodiga Lilly Falk tjusade och rördo till den grad Bratts hjärta, att han blef dubbelt vältalig och dubbelt enträgen i sin anhållan.
Och Lilly gjorde icke heller något långt mot- stånd.
Hon kunde inte annat än röras af en så- dan trohet, som både hans ord och handling buro vittne om.
Ett par dagar senare reste Bratt tillbaka till Uppsala med förlofningsringarna i fickan.
När han satt ringen på Lillys ringer, betrak- tade Lilly honom rörd och sade: » Jag borde för länge sedan burit denna ring.
Men då den första gången bjöds mig, var jag för ung och bortskämd att själf förstå hvad verklig kärlek var, likaså att uppskatta värdet af den, som bjöds mig. » Och hon smög sig ödmjukt intill Bratt, som, i medvetandet af att hans känslor näppeligen gjort sig förtjänta af en fullt så hög värdering, åtnöjde sig med att tyst omfamna Lilly.
» Men vet du, jag tror i alla fall, att vi komma att blifva långt lyckligare nu, än om det i vår ungdom kommit till en förbindelse emellan oss, » sade Lilly med en kokett liten knyck på hufvudet.
Bratt fann icke skäl att göra något inkast mot denna Lillys mening, utan inskränkte sig blott till ett: » Det kan ju nog så vara, » men afrundade i stället sitt svar med en omfamning.
» Gammal kärlek rostar inte, » hade änkefru Falk sagt, när hon ingalunda motvilligt, utan så- som en svärson efter sitt sinne hälsat Bratt.
Och samma fras upprepade hon för alla, som kommo för att gratulera Doktor Broman log en smula skeptiskt, men hans fru lyssnade med deltagande till Bratts och Lillys kärlekssaga och instämde i fru Falks me- ning, att » gammal kärlek rostar inte. » Och så utspann sig en vacker och rörande fabel om denna ungdomskärlek, som slutligen vunnit sin belöning.
Samtidigt med underrättelsen om förlofningen spred sig äfven ryktet om Bratts romantiska ung- domskärlek i den stad, där han lefvat sitt glada och obekymrade ungkarlslif.
En och annan.af de forna stallbröderna såg något tviflande ut.
Äfven fru Elin Larzén, född Berg, visste bättre.
Hon visste att Bratt blott ingått denna förlofning un- der ett slags desperation öfver att se sig besvi- ken i sin förhoppning att kunna vinna henne själf.
Och ännu långt fram i tiden, då Bratts ätt- lingar format ut sin mammas och pappas ung- domsidyll till en vacker och rörande legend om kärlek och trohet, hvilken icke allenast modern höll för sann, utan äfven fadern börjat sätta till- tro till, brukade fru Larzéns afkomlingar med ett uttryck af sympati och intresse betrakta härads- höfding Bratt, den man, som hyst ett så lång- varigt och djupt, men olyckligt tycke för deras mor, ett tycke, som hon icke kunnat återgällda, alldenstund hennes kärlek fallit på deras pappa.
TEATERN.
Fjärde och sista Bertram- K UNGL.
föreställningen ägde rum tisdagen den 12 d:s och var i flere hänseenden märklig.
Icke blott därför att den främmande gästen här som Wotan ovedersägligen hade sin bästa uppgift, utan ock emedan trenne af hufvudrollerna voro nybesatta.
Hvad då först hr Bertram angår, måste man er- känna, att han, frånsedt det äfven här något otyd- liga textuttalet, utförde sitt sångparti på ett allt- igenom förträffligt sätt.
Den vackra och mäktiga stämman kom till sin fulla rätt, särskildt i tredje aktens slutscen med Briinnhilde samt i scenen med valkyriorna, där härfadren i sin bestraffning blef af imponerande storhet.
Mindre tilltalade han oss i andra aktens scen med Fricka, där känslan af harm och smälek fick väl teatraliska uttryck.
Men tyskarna älska nog mera stark aktion på scenen, medan vi här hemma i en sådan roll som Wotans hålla mera på ädel värdighet och höghet.
Huru som helst — Bertrams Wotan bar som helhet sedd prägeln af att stamma från en god skola.
Den ärade gästen rönte ock det lifligaste bifall och inropades upprepade gånger.
— Brunnhildes maktpåliggande parti hade öfver- tagits af fru Jungstedt, som här fick ett nytt till- fälle visa, hvilken intelligent och dugande konst- närinna hon är.
Rösten räckte ovanligt bra till både i valkyrieropen oeh för de öfriga sce- nerna i det glansfulla partiet, och i dramatiskt hänseende blef framställningen synnerligen vacker.
Hon fick ock i betydlig mån dela bifallet med den främmande gästen.
I fru Jungstedts gamla parti, Fricka, hade fröken Edström inträdt, och hennes klangfulla stämma passade här utmärkt, liksom ock hennes framställning i öfrigt af den gudomliga sedeväkterskan förtjänar erkännande.
Sist, men ingalunda sämst bland de nya må näm- nas hr Nyblom, hvilken öfverraskande väl redde sig med Siegmunds parti.
Rösten räckte visser- ligen ej alltid till, exempelvis i scenen med Briinn- hilde, men framställningen bar många vittnesbörd både om en intelligent uppfattning och ett sam- vetsgrant arbete.
Fru Lindberg och hr Sellergren återgåfvo som förr Sieglinde och Hunding.
— Föreställningen, som på grund af såväl långa mellanakter som alltför långsamma tempi ej sluta- de förrän tre kvart på tolf, gick i sin helhet bra under hr Hennebergs ledning, och den fulltaliga publiken njöt tydligen liksom vid » Mästersångarne » i hög grad af att så oförmodadt hafva fått vara med om detta enstaka uppförande under året af de båda Wagnerska mästerverken.
— Konflikten mellan k. teatern och pressen.
På förekommen anledning anse vi oss, då ju Idun, jämte de dagliga tidningarna, hade undertecknat den bekanta skrifvelsen till styrelsen för k. tea- terns aktiebolag, böra meddela, att, enligt skrif- velse från ordföranden i sagda styrelse, Idun fort- farande som hittills medgifves samma förmåner, som tillerkänts de dagliga hufvudstadstidningarna.
Idun är ju ock sedan halftannat decennium den enda veckotidning, som utförligt följer med före- teelserna inom hufvudstadens musiklif.
— Herr Carl Hagman, den norske operasånga- ren, hade härom dagen sin andra debutroll, hvar- vid han utförde Lohengrin.
Var hans Don José, den första debutrollen, ganska lyckad, kunde det däremot ej sägas om hans tolkning af den ljusa, gudasände Graalsriddaren.
Genom en besynner- lig tonbildning och svårigheten för sångaren att uttala svenska språket blef det vokala tämligen svagt tillgodosedt, hvarjämte aktionen lämnade åtskilligt att önska i fråga om höghet och adel.
Hr H. besitter emellertid ett vackert röstmaterial, i synnerhet hans höjdtoner äro af en sällsynt välklang och styrka, hvarför han efter fortsatt utbildning torde kunna bli till stor nytta för vår lyriska scen.
Fröken Edström debuterade som Ortrud och gaf såväl vokalt som dramatiskt en erkännans- värdt god bild af den hätska och dolska kvinnan.
Hennes röst har en nästan instrumental kraft, och dess hårda klang passar förträffligt till en karak- tär sådan som Ortruds.
IDUN 1903 Operan gick i sin helhet jämnt under hr Henne- bergs ledning, men hvarken kapellmästare eller regissör synas förmå gjuta lif i körens kompakta majoritet.
För dessa förträffliga människor — riddare, svenner, fruar och tärnor — är det syn- barligen hvardagshändelser att se sagoriddare uppträda eller att bevittna, hur en brud och en brudgum hejdas på kyrktrappan af en framstör- tande rasande kvinna.
O VENSKA TEATERN har i lustspelet » Fripassa- ^ geraren » af Blumentahl &amp; Kadelburg fått ett ganska skrattlockande stycke, som nog kommer att samla folk nu under de ljusnande vårkväl- larna, då publiken ej har behof af annat än lätt- smält dramatik.
Stycket kunde nästan användas som reklam för turistsäsongen, enär åskådaren får vara med ombord på en elegant tysk nord- kapsångare » Victoria Louise », hvilken rullar väl- deliga på Nordsjöns vågor med sin last af glada tyska turister.
Lifvet ombord karaktäriseras af några mycket enkla kärlekshistorier, iscensatta af Amor, » fripassageraren », och färden får den idyl- liska afslutning, som är bruklig och nödvändig i alla tyska lustspel och förströelsenoveller.
Hr Backström är den oemotståndlige komikern, som gör resan till en äkta lustresa, och han se- kunderas bra af så godt som hela Svenska teaterns personal.
För alla stockholmares räkning, som afton efter afton komma att deltaga i färden, torde böra nämnas: » god musik finnes ombord. » EiRÖKEN SARA WENNERBERG gaf föregående " vecka sin i Iduns förra nummer bebådade mu- siksoaré inför ett auditorium, som ganska talrikt fyllde platserna i Vetenskapsakademiens hörsal, och må det så godt först som sist sägas, att fröken W. på konsertestraden är en lika dristig som sympa- tisk ung dam.
Ty det vittnar onekligen om ett resolut mod att bjuda på ett program af idel egna kompositioner, när det personliga innehållet visar sig så odecideradt som här var fallet FRÖKEN SARA WENNERBERG.
Fröken Wennerbergs talang som skapande mu- siker torde dock kunna afgifva bättre resultat, när hon vunnit mera mognad oeh det stränga konst- närsallvaret, utan hvilket ingen äkta konst fram- bringas, ställer sådana kraf på henne, att hon en- dast diktar, när hon har något att sjunga ur sin egen själ.
Programmet upptog tre pianostycken, åtta visor och romanser till texter af Fröding och Rydberg m. fl.
och en violinsonat.
Ett par betänkligt svaga småstycken för violin lämna vi alldeles ur räk- ningen.
Några af sångerna — väl föredragna af fru Afgelius-Bohlin — voro ej oäfna och vittnade här och hvar om aktningsvärda försök att nå dik- ternas innebörd.
Särskildt » En vintervisa » hade fått en melodiskrud, som rätt väl anslöt sig till skaldens gripande ord.
Violinsonaten var ett melodiöst rutinarbete, som kunde ha spelats bättre hvad violinstämman vid- kommer.
Fröken W. satt hela aftonen vid pianot, som hon skötte med både smak och kraft i den dubbla egenskapen af solospelerska och ackompagnatris, och man kunde med nöje konstatera att hon som pianist äger väsentligt större förutsättningar att nå konstnärsskapet än som tonsättarinna.
Den talrika publiken var mycket frikostig på applåder, som af konsertgifvarinnan lika frikostigt besvara- des med extranummer.
I D U N — 1 9 0 4 strimlor.
KÖKSALMÄNÄCK Smöret smältes i en kastrull; Såsen silas och skummas, samt serve- med ras som jus.
sockret och brynas öfver jämn eld un- Mörtårta (f. 8 pers.).
100 gr. der ständig omskakning.
Den kokande sötmandel, 210 gr. smör, 100 gr. strö- buljongen tillsättes och rotsakerna få socker, 1 ägg, 200 gr. hvetemjöl, 2 koka tills de äro fullständigt mjuka, kkp.
äppelmos.
dä soppan skummas väl och af smakas.
Till pannan: 1 / 2 msk.
smör, 2 häri nedläggas Redigerad af Elisabeth Östman, Inneh.
af Elisabeth Östmans Husmoders- kurs i Stockholm.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 24-30 APRIL 1904. rotsakerna tillika Till äggs ta aningen vispas äggulor och hvitor väl tillsammans med mjölken, ma- och blandningen hälles i smord form krill med kaprissås; rostbiff med portug, med lock.
Formen nedsättes i en ka- strull med sä mycket kokande vatten, l ö k; mörtarta med vaniljsäs.
Måndag: Grjljeradfc - buljongskött att det står jämt med äggmassan, Söndag: med Julienne-royale; 202 — kokt lamocli det siktade mjölet tillsättas.
Sist vattnet far därefter ej koka.
utan endast Ka If kotletter smör (40 gr.), kokande vatten.
rutor öfver äppelmoset samt en ring 2 stora porttig.
lökar,: 4 msk.
smör (80 rundt omkring tårtans kant.
Den gräd- Kr.).
das i ordinär ugnsvärme omkring / s tim. nedröres den till hårdt skum slagna ägg- T i s d a g: Köl t soppa; kokt kolja, med hällas hett, ty annars blir äggstan- hvitan och degen ställes att stelna.
En ningen vasslig.
När den har stannat, staÖr och ägg.
gjutpanna smörjes väl och beströs med O n s d a g: Kall rostbiff med potatis- skares den i tärningar och serveras i stötta, skorpor.
Pannan beklädes med soppan.
salad; enkel brylépuddiny;.
hälften af degen och äppelmoset ilägges.
T o r s d a g: Ärter med fläsk; plät tar Rostbiff (f. 12 pers.).
3 — 4 kg.
Af den öfriga degen skares med sporre med sylt.
rostbiff eller högref, 1 msk.
salt, 2 1 om.
breda remsor, hvilka läggas ' i Fredag: och med ärter msk.
brynt potatis: katrinplommon med grädde.
l L ö rd a g:: Ärtpuré med stekt bröd; köt tpudding ined ma k; i nu ti.
R E C E P T: .1 ii 1 i e ii n e-r o y a l B (f. 6 pors.).
2 lit.
stark klar buljong *, 2 sma morötter, 1 palsternacka, 1 purjolök, ' 1 .selleri, 2 msk.
smör (40 gf %), L t sk. socker, salt, cayennepeppar, Ä g g- s t a n n i n g: 5 äggulor, 2 ägg- hvitor, V 2 del.
GRA.ddaQ.3plk, 1 knifsudd salt, tsk.
1 tsk.
fint smör till hackad persilja, 1 B e r e d n i n g: Rostbiffen tvättas med en duk doppad i hett vatten, bultas lätt o c h saltas.
Smöret upphettas i en långpanna, köttet ilägges och insattes i varm ugn.
Efter 10 min.
tillsattes litet kokande vatten och värmen B ugnen stegras.
Rostbiffen öfveröses hvar tion- de minut med sin sås som emellanåt spädes med kokande vatten.
Till etek- ningen beräknas 25 min.
på hvarje kg.
kött.
Rotsakerna ansas pä vanligt sätt och skäras i mycket fina Hafsbad; klimatisk kur- o. rekreationsort.
Västkusten.
Upptages ur pannan, när den svalnat.
K l i m p (f, 6 pers.).
4 msk.
smör (80 gr.), 7 msk.
hvetemjöl 5 kkp.
gräddmjölk, 5 sötmandlar, 5 bitter- mandlar, 2 msk.
socker.
2 ägg.
T i l l g a r n o m i n g: 25 gr. sötman- del.
F r äkenp oma da Säsong 15 juni till början af September.
Fiskebäckskil är det enda absolut säkra medel att snabbt och utan obehag bort- taga fräknar, lefverfläckar och solbränna samt göra den fulaste hy hvit och vacker.
Alla tidsenliga badformer och kurmedel.
Billiga priser.
Utmärkt restauration.
Rum anskaffas och prospekt sändes af Kamreraren.
Ständig ångbåtsförbindelse med Lysekil.
Badläkare: D:r Söderholm, adress Fiskebäckskil.
Ofelbar verkan Verksamt lösande vid Influensa, hosta oeh Réglisse P&amp;te v a n l l l é e å 4 0 ö r e, P&amp;te a 1 ' anis a 3 5 ö r e.
i vestra Blekinge, 5 0 0 Kraftigt jemvatten God och billig D:R A.
0. fot Söderqvist Begär öfver T I M H O L M S SV.
adr.
O L S S O N, S E N I R O R U W I M S D A L „ i?
Stocfebolm © 6 Götgatan.
6 6 Stoeftbolm | ^ T I N O TTKOERFINTNGAR Pil$ner=0I, Q Of: £ager=Öl, Eager=DricKa T$Käiiar=Dncka * ss to o P i 3656. lsner - i &gt;ricka N E U T R A L A O L E I N T V Å L K Ä R N T V Ä L TILL TILL L I N N E T V Ä T T — RIKSTEL.
i IS.
Y L L E T V Ä T T och användes lämp- ligast sålunda: » Vi kg.
tväl kokas i 2 liter vatten; när tvålen är upplöst, tillsättes änder omröring 20 ä 25 liter ljumt vatten; i denna utspädda lösning neddoppas plag- gen.
Vid ylletvätt böra såväl lösningen som sköljvattnet hafva 36 å 38 grader.
&gt; Finnes hos de flesta specerihandlare samt i mina butiker.
N: R 1 9 S T O R A N Y G A T A N.
Sllfvermedal] i Köpenhamn 1888.
— - « S ä ^ samt 606om » pectttftfef: Lars Monténs hårdt grädden Sist öfverströs den skållade och fint.
hackade mandeln.
N: R 2 9 S: T P A U L S G A T A N.
Guldmedalj i Stockholm 1897.
F A N T A S I - O C H En kvinnas Chic kännes icke endast på hennes toalett, utan äfven af den parfym, hon använder.
Där- för begagna äfven vå- ra vackra konstnär- innor Creme, Puder och Tvål Simon, som öfverailt åtnjuter ett så välförtjänt rykte.
Man torde uttryckligen be- gära uppfinnarens namn J. Simon.
Undvik allt kaffe, HUSHÅLLET.
som är oblandadt, ty det farligt gift, och blanda kaffe med Ärlakaffe, fets skadliga egenskaper Broderiaffären, Kommendörsg.
24.
Tel. Ö.
4005 G R A T U L A bäst och billigast från Nordiska Försto- M U S I K - löstrameiiter, Strängar oeh Till- ringsanstalten, Jakobsgatan 25, Stock Ml V M m holm.
Stor sortering.
Vykort efter insändt = behör erhållas bäst fotografi utföras i prima ljustryck till 12 Priskurant gratis!
och billigast från kr pr 1,000 ex. Prislista jämte profsänd- ning af 100 st. i finaste kolorering kr.
A. Tli.
Nilssons " S S R Ä T 2,25, ljustryck kr.
1,50.
Allt prima V I O L I N E R, S U I T A R R E R, Ä K T A M A G D E B U R G E R D R A G S P E L, M A N kvalité.
IPEL, MESSLNGSLNSTRUMENT SEXTETTNOTER M, M, Gustaf Plcbls Bryööeri-fl.-B.
TELEF.
slås öfver pannkakorna .. till och chweizerbroderier.
DER.
M o d.
M Ö N S T E R.
TIDAHOLYNS BRUKS A.KTIEBOUTG, TIDAHOLM.
V Y -, ALLM.
vispas tillsättes kan vara ett ytterst därför alltid Edert som npphäfver kaf- och således för- hindrar kaffeförgiftning samt gör kaffet godt, hälsosamt, välsmakande, mycket drygt och billigt.
Förordas af de mest framstående professorer och läkare.
Största urval på platsen.
Mada Paketer å 25 och 10 öre i alla Specori- och polambrodyr frän 8 öre metern Diverseaffärer.
Endast paketer med ordet Äfven finaste handbrod.
fr. Ma- Arla i rödt samt firmans namn: Stock — deira nu inkomna.
Renforcé na holms Kaffe-Aktiebolag äro verk- turell, den så omtyckta hvita väf- ligt äkta och garanterade att innehålla den ven, åter ink.
Prof t. landsorten bästa och hälsosammaste kaffetillsättning.
rifchalt.
urval i, fornn.
stil.
Full- st. rumsmöble- mang utföras i alla olika varia ~^ tioner efter OR- Begärprisuppgifterfrån KYRKHULT.
I Vutwfc * tuuoyai I kT.rJ, ut rwmi m B » J a m n t » « » « ut * i rtt » \ S * * r t H 1 0 t U tn.
TFIÉTTÅUL Mrfte » » ti ».
MacM » ff « T F 1 M T A S I H 0 S L E B prospekt!
T O A L E U F O E O E I dlMM Ml afekM » » WUaSUrt Nyheterna för säsongen inkomna.
PROMENADDRÄKTER O, K A P P O R.
Allm.
Tel: 58 05. hafvet.
O T I B &amp; R I T B U T E (Försäljningsmag Beridarebansg.
27, Sthlm.)
REFTOTNMENOERAR Grädden sockret B o r a x D E L 6 R e g e r i n g s g a t a n 6, 1 tr.!
UtmärMa bad !1 restauration!
Kamrer: B E R G Q U I S T.
sylt.
K e j s a r - Dam skrädderi, Branns- oeh Badanstaltfe Florent, särskildt garanteras.
Stockholm, Riddaregatan 15.
Joh.
heshet är Lisbetsaeter Sanatorium, Norge A.-B.
Tekniska General-Depöten Intendent: skum, K ö t t p u d d i n g med makaroni (£.
6 pers.), hg.
benfritt oxkött, 1 hg.
späck, 1 — 2 ägg, 3 — 4 kkp.
mjölk, V 2 kkp.
stötta skorpor, l / t tsk.
hvitpep- par, tys msk, salt, 2 hg.
makaroni, vatten, skares i tunna skifvor.
rödbetorna skä- salt.
ras i 1 cm.
långa strimlor, saladen sköi- B e r e d n i n g: Köttet tvättas med en jes o c h skares fint.
Allt detta blandas i en karott.
Äggulorna röras med salt, duk doppad i hett vatten.
Späcket skra-, senap och socker och ättikan tillsättes pas, skares i tärningar och drifves till- lika med köttet 3 gånger genom kött- droppvis, omväxlande med matoljan.
Sist kvarn.
Äggen och mjölken vispas till- nedröres grädden och såsen hälles öfver sammans, de stötta skorporna ilägga.s saladen.
som omröres försiktigt.
och få stå ööh svälla 1 tim.
Köttet, Den serveras till kalla kötträtter i arbetas med kryddorna och skorpbland- allmänhet.
ningen, tills färsen är smidig och sam- Syltpannkaka (f. G pers.).
3 mna.hängande.
små kkpr.
hvetemjöl}, 1 lit.
gräddmjölk, jVrakaroniu brytes i V I ' dem.
långa bi- ' 2 - ägg, 2 msk, smör (40 gr.).
tar och förvälles i, saltadt vatten.
En T i l l p a n n k a k s 1 a g g e n: 1 msk.
form smörjes med smör och beströs med smör (20 J F R.)
.
stötta skorpor, hvarefter färsen och Till fyllning och garnering: niakaroniii nedläggas hvarftals, första 1 kkp.
sylt 3 dol.
t j o c k gräddö, 1 msk.
och sista hvarfvet bör vara färs.
Sist socker, 25 gr. sötmandel.
öfverströs puddingen med stötta skorpor.
B e r e d n i n g: Mjölet siktjais i ett fat, Den gräddas i vattenbad ofvanpå spi- äggen vispas med mjölken och ned- sen omkr. 2 tim. och serveras med röres litet i sänder med slef, i mjölet, steksås eller skiradt smör.
sist tillsättes det skirade, men afsvalna- Fräkenpomadan innehåller inga för hyn skadliga beståndsdelar.
Många intyg och tacksamhetsbref från hela Skandinavien.
Pris 3 kr pr burk.
Expedieras emot postförskott eller efterkraf.
vel 1000 Fod over Havet, 5 Timers Ileise fra Trondhjem, aabnes 15:de juni.
Laago: Dr. Jacob Hoffmann.
Prospekt gratis hos Herrer Samson &amp; Wallin og Herr 0.
A. Liljegren samt hos Fru Kraft, Rosenborg Gade 27, Trondhjem, hos hvem Indmeldelse sker.
Terings- patienter modtages ikke.
Tulsekda varm B e r e d n i n g: Smör och mjöl sam- manfrasas, mjcll.cn tillsattes litet 1 sän- der under flitig rörning, och masan får koka 20 min.
Kastrullen aflyftes; Rostbiffen skares i tunna skifvor och den skållade och rifna mandeln, sock- de smöret, och smeten får stå och svälla garneras med löken, förvälld, skaren i ret ' och de uppvispade äggen iröras, hvar- qmkr.
2 tim. En pannkakslagg upphettas efter klimpen får sjuda Öfver elden.
skifVor och kokad i smöret.
långsamt, smöret smältes i vattenbad formen.
Beredning: kall samt.
garneras med den skållade och jämnt täckes.
Pannkakorna uppläggas på varmt fat och öfverstrykas tunnt med i strimlor skurna sötmandeln.
P o t a t i s s a l a d (f. 6 pers.).
V 2 lit.
kokt, kall potatis;, 2 kokta rödbetor, 2 saladshufvud., 3 - msk.
kapris, 3 äggulor, 1 knilsudö salt, 1 tsk.
engelsk senap, msk.
stötta skorpor.
B e r e d n i n g: Mandeln skållas och 1 tsk.
Böcker, 3 tsk.
vinaigre, 2 tsk.
kapris-ättika, 2 msk.
fin matolja, 2 drifves genom mandclkvarn.
Smöret tvät- del.
tjock grädde.
tas väl och röres tills det blir kvitt och B e r e d n i n g: Potatisen skalas och pösigt, hvarefter sockret, mandeln, äggu- saftsoppa med klimp.
potatis; Den upphälles i en vattensköljd å la och härmed penslas- laggen.
Så mycket när den är smet i hälles att pannans yta nätt och daubefonii och uppstjälpes, T I O N S B R E F K O R T Banyuls Triiles.
Ett aptitgifvande, magstärkande vin, afsedt för konvalescenter och svaga personer i allmänhet.
Rekommen- deradt af många hrr läkare.
Pris pr butelj kr.
3,50 ho * Ö F V E R B L I F N A N U M M E R af Ä K T A P A T E N T E R A D E B j ö r k - * B a l s a m.
Denna balsam borttager finnar, fräknar, lef- verfläckar, solbränna, näsrodnad, pormaskar och A N D R A hudåkommor.
Bestrykes t. ex. om aftonen anskiktet eller från år 1903,18 n:r, innehållande ett stort an andra hudställen med denna björkbalsam, så H Ö G S T E D T &amp; C: O, tal stilfulla och moderna originalmönster åtskilja sig följande morgon nästan omärkliga Stockholm, 32 Regeringsgatan.
realiseras till 1 krona om beloppet insän fjäll af huden, hvilken därigenom blifver blän- dande hvit och mycket fin.
des i postanvisning till Ett krus balsam kostar 3: 50.
Den därtill S T O C K H O L M S hörande Opo-pomada och Benzoes-tvål säljes k 1 K R.
pr.
st. eller 5: 50 satsen.
Med hvarje krus följer bruksanvisning jämte intyg af kände, framstående läkare om D I 4 " v i i vi v * ^ billiga, vackra och flera dess utmärkta och välgörande egenskaper.
3 B R A H E G E T A N 5, I N I L I G hekväma " Egna hem " Försäljes i Stockholm hos * J i enkel villastil er- verkställer PHsséring, Piquerlng, Rynk- bjuder planschverket I V A R L.
B O H M A N, " Små Boningshus " af 0.
Keller, 5:te upp- ning, Fällning m. m.
53 Drottninggatan 53 lagan, innehållande 30 ritplanscher jämte be- Obs.!
Äfven s. k. Solplissé (Plisse Solei) skrifning och kostnadsförslag, pris 4 kr.
Rek- Obs.!
Sändes till landsorten mot insänd vireras från ingeniör K. A. Ekman, Bofors.
för hela klädninirar.
likvid, postförskott eller efterkraf.
Iduns Handarbetstidning, Iduns exp.
— Plisséfabrik, — ill äl
— DE SENASTE KRIGSHÄNDELSERNA VID PORT ARTHUR.
1.
AMIRAL MAKAROFF, FÄLHAFVARE, OMKOM 2.
SOM LÖFFj JÄMTE FLOTTANS STÖRRE DELEN V I D SLAGSKEPPET PETROPAVLOVSKS AMIRALSKEPPET OCH DEN RYSKA SJÖNK FÖR MAKAROFFS ÖFVERBE- AF SIN STAB UNDERGÅNG.
1 ' ETROPAVLOVSK, SOM E X P L O D E R A D E EN JAPANSK MINA.
EFTERTRÄDARE 3.
AMIRAL SKRYD- SOM RYSK ÖFVERHE- KRIGET.
S EDAN det nu en tid varit tyst på den östasiatiska krigsteatern, har ridån plöts- ligt gått upp för en ny akt i det blodiga dra- mat och japanerna ännu en gång häfdat sitt öfvervälde öfver hafvet och den ryska flottan.
Detta nya angrepp mot Port Arthur blef som bekant i hög grad ödesdigert för det ryska sjövapnet, i det slagskeppet » Petropavlosk » under striden stötte på en mina och sjönk i djupet, hvarvid ryska flottans öfverbefälhaf- vare amiral Makaroff jämte amiralstaben och 600 man o m k o m m o.
Storfurst Cyril Vladirnirovitsch, som äfven 203 — I D U N 1904 FÄLHAFVARE.
SCHAGIN, LOVSKS SÅRAD 4.
D E N B E R Ö M D E BATALJ MÄLAREN V E R E S T - SOM VAR E T T BLAND UNDERGÅNG.
5.
OFFREN STORFURST RÄDDADES VID K A T A S T R O F E N.
T O R P E D ANFALL UTANFÖR 6.
PORT A R T H U R.
SKE ÖFVF.RBEFÄLHAFVAREN VID PETROPAV- CYRIL, 7.
D E N JAPAN- AMIRAL T O G O, FLAGGSKEPP L E D A N D E SOM SVÅRT E T T JAPANSKT FRÄN SITT E T T ANFALL.
befann sig ombord på » Petropavlosk » blef sårad, men lyckades genom simning rädda sig.
Till Makaroffs efterträdare har utsetts che- fen för Svartahafs-flottan, amiral Skrydloff.
En annan namnkunnig ryss, hvilken likale- des fick sätta lifvet till vid det stora slag- skeppets plötsliga undergång, var batalj måla- ren Vassili Verestschagin, äfven känd i vårt land genom sina här för ett antal år sedan ut- ställda krigstaflor.
Förutom en mycket talande bild från drabb- ningarna utanför Port Arthur återgifva vi jämväl amiral Togo, den japanska flottans som det synes snillrike sjöstrateg, ledande ett anfall från sitt flaggskepp.
IDUN 1904 — Praktiska gångmattor.
Bildad, huslig, Vid Krontorps gård, adr.
Värmlands Björ- neborg, försäljas till 75 öre pr meter vackra hållbara handväfda gångmattor, förfärdigade af starkaste cell niosafibrer.
Sändas mot efter- kraf.
Försök några meter på prof. Större silfvermedalj vid 100-årsutställning- E N i Karlstad.
hiilst musikkunnig flicka med gladt humör och af god familj erhåller plats å egendom i Skåne för att vara till hjälp och sällskap i hemmet.
Svar till » Landtegendom », p. r. Helsingborg.
204 — Plats som föreståndarinna vid någon allmän anstalt eller som husföreståndarinna i ett bättre ung- karls- eller änklingshem sökes af ett därtill fullt kompetent, medelålders fruntimmer med mångårig praktik såväl här inom landet som å afdolningen för sinnessjuka vid Eksjö lasa- i Amerika.
Svar till » 40 », adr.
F J Ä L, p. r. rett antages med tillträde omkring den l näst- kommande juli: ett gift par (bälst barnlöst) med lön förutom fri bostad m. m.
837 kronor, samt 2 kvinnliga sköterskor med 393 kr.
50 22-årig studerande med stor vana att un- öre pr år jämte fri bostad.
Ansökningar in- harnkilr, villig att deltaga i lättare husliga sändas till sysslomannen före den 1 instun- dervisa och leda barn, söker plats som infor- mator.
Plats sökes hälst för längre lid eller göromål, får genast plats i mindre ottieorsfa- dande juni.
till 1 sept.
1905.
Utmärkta rekommendatio- milj. Svar till » 19 X » under adr.
S. Gumre- Eksjö i april 1904. ner.
Svar torde benäget sändas till » Infor- lii Annonsbyrå, Stockholm, T. V. b.
A X E L K U R E N.
mator », Iduns exp.
Lasarettsläkare.
Såsom sjukvårdare LEDIGA PLATSER Fransk bonne med utmärkta rekommendationer erbjudes för- månlig plats i familj för S-årig flicka N U ge- B Ä T T R E FLICKA med någon vana vid nast eller snarast möjligt.
Närmare hos Fru P N M. Forsell, Sthlm, Humlegårdsgatan 7, 2 tr. RR * späda barns skötsel erhåller plats nu ge- nast eller under loppet afl maj.
Svar till » Barnkär », Nordiska Annonsbyrån, Göteborg.
Plats såsom Föreståndarinna • 1 |A 1 V W VIV VIII 1 Lärarinna V B V I 1 P VI V I I 1 11 B 1VI för Drottning Desidorias arbetsskola för fat- tiga flickor i Visby är ledig till ansökan hos Fruntimmers-samfundet före den 1 juni och tillträdes ilen 1 september innevarande år.
Undervisning skall af föreståndarinnan läm- nas i såväl vanlig som konstväfnad, hvar- jämte hon har att ställa sig gällande stadgar till efterrättelse.
Lönen är 500 kr.
för år jämte fria husrum och ved.
Ingen pension.
Arbetet vid skolan pågår 1 sept. — 15 dec.
och 15 jan. — 15 juni.
Ansökningar, åtföljda af prästbetyg och intyg om erforderlig skicklig- het, böra insändas till Samfundets sekreterare, Konsistorienotarien J. Norrby Söderström, Visby.
i handarbete, teckning, väl skrif ning samt tvän- no andra ämnen enl. öfvercnskommelse Önskas till hösten för B O L L N Ä S E N S K.
5-KL. L Ä R O - V E R K.
Lön 600 kr.
Ansökningar, jämte be- tyg och referenser i insändas före d.
16 maj till Styrelsen.
/ " Viskas som kokerska på mindre snnatorinni ^ en bättre flicka,, som är skicklig i mat- lagning och bakning.
Löneförmåner 300, allt fritt och ensamt rum.
Köksa finnos.
Plåt- sen tillträdes 1 maj.
Svar före 24 april märkt » Mindre Sanatorium- under adr.
S. Guma ?lii Annonsbyrå, Stockholm, f. v. b. Visby den 1 2 april 1004.
S T Y R E L S E N.
Musikalisk hushållerska.
EN frisk, hurtig och gladlynt flicka, som E N S A M med flit, ordning och snygghet vill sköta ett litet, enkelt hushåll, erhåller d.
1 juni plats hos änkling med en 7-årig gosse.
Afsocndc fästes vid, om sökande är skicklig i pianospelning och liar mycken håg för mu- sik, så att hon däri finner sitt bästa sällskap på lediga stunder.
Svar, med uppgift om ål- der, löneanspråk m. m. samt fotografi, till » Musikvän, vackor MälarÖ i Stockholmstrak- ten » under adress: Dagens Nyheters hufvud- kontor.
Vid Ronneby samskola blifver instundando hösttermin en lärarinne- plats ledig.
Hufvudämnen: modersmålet, hi- storia och geografi.
Löneförmåner för 27 un- dervisningstiramai i veckan: L,070 kr.
jämte bidrag till pensionering.
Ansökningar motta- gas af dem som genomgått högre lärarinnese- minarium ollcr visa motsvarande kompetens före den 10 instundande maj under adress: Skolstyrelsens ordförande, doktor J. Th.
GrÖn- wall, Ronneby.
Undervisningsvan lärarinna, som genomgått Högre lärarinneseminarium eller därmed jämförlig utbildning, erhåller plats till hösten att undervisa 3 flickor 16, 13 och 9 år.
Undervisning i musik Önsk- värd.
Svar till Friherrinnan Lilliecreutz, Källnnda, K A R D A.
Hos en äldre änkefru i Stockholm blir till hösten plats ledig för en medelålders dam, som är villig åtaga sig inom- hus furefallande göromål med hjälp till gröfre sysslor samt vill vara till sällskap.
Svar till » Änkefru », Iduns exp.
LTör lärarinnor, värdinnor, bildade hushålls- * ~ biträden, hushållerskor, barnfröknar finnas goda platser att söka.
Nya Inackorderings- byrån, Brunkebergsg.
B B, Sthlm.
Etab.
1887.
Musikalisk lärarinna, med friskt lynne, som under sommarferierna önskar vistas pä landet och vill åtaga sig att handlcda 2 flickor i pianospelning möt fritt vivre, kan anmäla sig vid Malma Gård, Vä- sterås.
En lärarinnebefattning vid Avesta 5-KL. S A T N S K O L A blir ledig till nä- sta läsår.
Undervisningsskyldighet i svenska ämnen, särskildt i kl. t och II, 29 timmar i veckan.
Lön: 900 kr.
pr år.
Ansökningsliandlingar skola vara insända sonast den 15 maj till skolans föreståndare, adr.
Avesta.
' TMll egendom ett par mil från Stockholm * Önskas till hösten lärarinna för 3 barn i ålder 8 — 12 år.
Den sökande skall vara skick- lig lärarinna, intresserad och barnkär.
Musik- kunnig har företräde; Svar med refor, och fotografi till » Lärarinna 1904 », Iduns exp.
T T nder visnings van, musikalisk lärarinna er- ^ håller instundande höst plats å landtegen- dom i Västmanland, V 2 i l från stad.
Sö- kande bör vara af god och bildad familj, frisk till kropp och själ, barnkär och ordningsäl- skando samt fullt kompetent att undervisa två flickor i 4 och 5 kl. kurser äfvensom i pianospelning.
Betyg, referenser, fotografi och löneanspråk adr.
till » L.
E. », Västerås p. r. m Hushållerska vid omkring 30 år, ärlig, ordningsvan och kunnig i skötandet af ett hem samt barnkär och villig att uppfostra en gosse vid 1 V 2 ars ålder, får plats hos tjänsteman och änkling i närheten af Östersund den 1 maj.
Svar till fru E.
Nilsson, Prästgatan 31, Östersund, med fotografi, rekommendationer och löneanspråk, Disponentfa.mil] i landsortsstad söker en så fort ske kan.
anspråkslös, bildad flicka, något van vid söm- nad, att sköta en 3 [år gammal flicka.
Svar med uppgift om lönepretentioner till » M.
S. », iduns exp.
Barnfröken.
1 2 PLATSSÖKANDE kunnig i sömnad och handarbeten, får plats för hjälp med tillsyn af en 1-årig gosse.
Svar mod fotografi, lönopretentioner och uppgift om T7 / N 24-årig flicka önskar plats i .familj att ålder till » Barnkär », Motala Tidn:sexp., Motala.
K * deltaga i förefallande görom.
Är kunnig i sömnad. '
Lön önskas.
Svar till » Familje- medlem », Örebro p. r. för en ny, tidsenlig M A S K I N T V Ä T T I N R Ä T T N I N G C måskoll-, önskar under sommarferierna 20 sökes.
Svar med referenser och lönepreten- ^ juni — 15 augusti plats i god familj för att tioner sändes märkt » X.
04 » under adress S. hjälpa till i hushållet.
Tacksam för svar vore Gumrolii Annonsbyrå, Stockholm.
Förestånd er ska » 20 Ung, år », Q V I S T A p. r. bildad tyska, C o m värdinna eller sällskap och hjälp hos M äldre dam eller herre (inskar en medelål- som mot fritt vivro vill undervisa i sitt mo- ders dam plats.
Har förut innehaft dylik dersmål, erbjndes tillfälle att under somma- plats.
Goda rekommendationer.
Svar till ren vistas pä landet i hälsosam och naturskön » E.
E. », Göteborg p. r. trakt.
Svar till » Kolmården », Iduns exp.
/ ^ Y M N A S S T, förra våren urex.
från d:r.l.
Ar- vedsons institut, önskar i sommar ge mas- / Sstermalms Inack.-byrå förmedlar platser " för värdinnor, lärarinnor, sällskapsdamer, sage på badort cl.
hos familj pålandet.
Svar till » Leg. Gymn. », Nord.
Annonsbyrån, Gö- sjuksköterskor, hushållsbiträden och barnfrök- teborg.
nar.
Brahegatan 33, kl. 1 1 — 3.
JSusm ödrar!
TTng, elemontarbildad och musikalisk flicka, ^ som f. n. genomgår småskol.-scm., ön- skar under ferierna plats i familj att under- visa i musik och läsning.
Fritt vivre och fri resa.
Svar till » 19 », Kalmar, S. Landsvä- GEN 22.
Kvinnlig massör B I L D A D D A M, A Prästdotter, Ting flicka " Dlats i grosshandelsfamilj finnes för E N ung, • * • glad och treflig flicka att vara till säll- En stadgad och villig bättre flicka, van att skap och tillse huset för öfrigt.
Får anses som familjemedlem.
Ungdom finnes.
Svar med fo- deltaga i matlagning och öfrigai ett bom för ek.
sysslor, söker plats att gå husmoder tillhanda.
tografi o. löneprotent.
till » Gross », Örebro p. r.
Sv.
t.
» Huslig », Nord.
Annonsbyrån, Göteborg.
Konfirmationsundervisning Sjukgymnast Hönseri-eleuer.
Ung, bättre, musikalisk flicka Ärade husmödrar.
Ung, bättre flicka, Inackordering.
FolKskolelärarinna, Musikalisk lärarinna Ung engelska.
Lärarinna, Till hösten Önskar ung flicka plats som lä- rarinna vid skola eller i familj.
Sökande har genomgått högre elementarskola för flickor samt äger flerårig undervisningsvana. '
Svar till » 21 år », Karlslund.
TTng flicka, elev i " Wallinska skolans gym- nasium, önskar plats öfver sommaren i familj på landet för att undervisa barn i van- liga skolämnen.
Franska talas.
Refer.
finnas.
Svar märkt » E.
S. » till Iduns exp.
Rokerskebefattningen vid LULEÅ LASARETT med en daglig TTng, bildad flicka (inskar i sommar komma utspisning af omkring 75 pers. är ^ till egendom för att sysselsätta barnen med slöjd, handarb.
m. m.
Något kunnig i ledig att tillträda 1 juni.
Lön 360 målning.
Svar » Undervisningsvan », Iduns exp.
kr.
o. allt fritt.
Biträde af två köks- jungfrur.
Ansökn.-handl., åtföljda Ung flicka af aktad familj, genomgått kurs i bokhålleri mod godt be- af betyg, sändas före 15 maj till som och äger god stil, (inskar plats i butik Luleå lasarettsdirektion, adr.
Luleå.
tyg eller å kontor såsom skrifbiträde.
Svaremot- " plats finnes till hösten i läkarhem i Små- land för undcrvisningsvan och kunnig lä- rarinna.
Svar med referenser och löneanspråk till » Wtr », Iduns exp., f. v. b.
En flicka, Gossar, som önska konfirmations- eller annan under- visning, mottagas i Hamrande komminister- gård i Gestrikland.
Hälsosam trakt, hafs- ocb barrluft.
Adr.
B E R G B Y.
T ett fint och godt hem på landet, prästgård eller större herrgård, hiilst där ungdom fin- nes, (inskar en ung fru få inackordering un- der några veckors tid för att få sköta, sin hälsa samt deltaga i hushållet.
Svar med första till » Godt hem » under adress S.
G 1 1 - ma&gt;lii Annonsbyrå, Stockholm, f. v. b. som genom dödsfall blifvit ensam men önskar bibehålla hemmet, vill för trefnuds skull inom närmaste framtid mottaga i inackordering tvänne damer af god familj, mod intresse för gemensamt hemlif, föreläsningar 0.
d.
Hem- met väl möbleradt, godt läge å Östermalm.
Hos äldre, sjuklig person l:a ref. Svar till -- Gemensamma intressen », Söker medelålders fruntimmer anställning som Gustaf Ad.
torg, Dagens Nyheter.
sällskap och hjälp.
Van vid sjukvård och hems skötande.
Utm.
ref. Svar till » Maria:-, I N A C K O R D E R I N G önskas, under en del af Hofverborg.
sommaren, för en elfvaårig flicka i godt önskar anställning i familj eller medfölja till hem uti frisk och sund trakt, där tillfälle till badort.
Svar till » Sommaren », Iduns oxp., salta bad finnos, hälst i Södermanlands eller f. v. b. Östergötlands skärgård.
Svar till » K. », Eskils- anspråkslös, barnkär och huslig, önskar plats tuna p. r. i aktad familj.
Kunnig i sömnad och hand- arbeten.
Svar till » Musikalisk värmländska », iinskar under sommarmånaderna komma på L I K E N Ä S.
landet, \ där hon kan få deltaga i stort hus- med inackordering erhålla några flickor under håll.
Är äfven villig gifva ett par timmars daglig undervisning i maskinsömnad för linne (inskar plats i familj eller vid badort.
Svar senare delen af instundando sommar hos kyrko- herde N. Zaff, adr.
Borgcby, Flädie.
och bomullskläder.
Svar till Eva Egnér, till » M.
S. G. », Iduns exp.
Styrmansgatan 21, 2 tr. Ckicklig, bildad L I N N E S Ö M M E R S K A önskar ^ under sommaren arbete på landet med fi- nare brud utstyrsel el.
d.
Prima, refor.
Svar En a två unga flickor, som önska lära sig önskar plats i god familj såsom sällskap och till » Körstklnssigt arbete », Iduns exp., Sthlm.
allt.
hvad till ett modernt större hönseri hö- hjälp.
Kan undervisa i musik, om så finskas.
rer, mottagas i hel inackordering.
Loft-Edeby Svar emotses tacksamt under adress » Elvira hönseri, Stockholm 8.
1904 », Helsingborg p. r.
Kostnadsfritt anskaffas hnshållsbitr., barn- fröknar, lärarinnor m. m.
Goda platssök.
T andtflicka önskar plats i familj på landet anm. Inack.
Byrån, Hamngatan 2, III, Norr- som hjälp i hushållet.
Önskar anses som familjemedlem, är äfven villig betala något.
20 år, kunnig i inomhus föréfallande göromål, köping.
iinskar plats i finare familj.
Någon lön ön- \ 7ärdinnoplats i aktadt hem på landet sökes Svar till I \.
1904, TÖreboda ' p.
r. skas, men därvid fästes mindre afseende, mest * af därtill van medelålders bildad kvinna.
vid ett godt bemötande, lionägna svar torde Vana vid slakt och bak, samt allt som hörer till ott landthushåll.
Moderlig vård ifall barn adresseras » IL », Laxå p. r.
finnes.
Bästa referenser.
Svar märkt » Plikt- trogen », Iduns exp., Stockholm f. v. b. Eli ung flicka kan få god inackordering på som äfven genomgått åttaklassig flickskola, större herregård i närbeten af Helsingborg, linskar öfver sommaren mot fritt vivre och fria resor plats som guvernant.
Svar märkt önskar från 15 juni till 1 aug.
plats i familj där tillfälle gifves att grundligt lära hushåll.
» Prästdotter 27 år », iduns exp., Stockholm.
pä landet, att mot fritt vivre och fria resor Svar, märkt - &gt;A.
AV. », p. r. Mörarp.
LIushållsvap, stilla, anspråkslös flicka söker undervisa, hälst nybörjare, i vanliga skoläm- plats.
Ålder 20 år.
Är kunnig i matlag., nen, S Å N G och musik 2 K 3 timmar dagligen.
bakning och sömnad.
Genomg.
bokhällerikurs.
Svar till » Gladt humör », Iduns exp.
I N A C K O R D E R I N G.
Ung flicka önskar Herr Cl.
il.
Beckman, Sörbylund, Skufde, A inackordering i ett godt och angenämt hem lämnar upplysningar.
i norra Småland, hälst i närheten af Tranås.
Svar till » Nära barrskogs, Götoborg p. r.
Informator.
Tyska, Plats som värdinna i aktadt hem sökes nu genast af bildad, prak- tisk, medelålders änkefru, kunnig i matlag- ning och ett hems skötande, Jämt och gladt lynne.
Innehar flerårig plats tillsvidare, men blifver ledig i följd af principals giftermål.
Svar till » Värdinna 777 » under adress S. Gu- madii Annonsbyrå, Stockholm, f. v. b. Dildad, pålitlig flicka söker plats, kunnig i M matlagning, bakning, sömnad.
Arbetsam, sparsam.
Svar » Enkel » under adr.
S. Gum; e- lii Annonsbyrå, Sthlm.
ses med tacksamhet und.
adr.
» L.
S. », Tranemo.
E N ung bildad engelska önskar sig en plats i slutet på maj uti en fin familj såsom säll- skap eller undervisa barn.
Hon besitter full- ständiga kunskaper i franska, hvilkot språk hon obehindradt talar samt kännedom i tyska, och är hon musikaliskt bildad.
Goda rekom- mendationer samt utmärkta referenser.
Skynd- samt svar emotses till » G.
" W ". », Iduns exp., Stockholm.
en snart 6 - Å R I G, snäll och frisk liten önskas inackordering i prästgård eller annat godt, bildadt horn, där öm vård och lämplig skolundervisning kan påräknas.
Någon jämnårig i hemmet önskligt.
Svar, med äfven prisuppgift, till » Tidigt moderlös », Iduns exp., Stockholm.
" Cör * F L I C K A Familjepension i Lausanne.
Godt hem och utmärkt undervisning erbju- bättre flicka, som genomgått praktiska skolor önskar plats i familj för att gå dos unga flickor hos Mr le pastorn- Gagnebin.
frun tillhanda.
Svar motses under adress Ref. Fru Louise Kockum, Malmö, Fru Beijer, Järfva, Frk.
L. Palander af Vega, Sthlm.
» Siri », Mariestad p. r.
Prosp., fotogr.
och niifm.
uppl.
å Stockholms Ulats önskas af en 27-årig enkel och an- Uthyrningsbyrå, 12 Kungsträdgårdstratan.
f språkslös flicka, som hjälp och sällskap åt sjuklig fru eller fröken.
Någon lön önsk- 1 N A C K O R D E R I N G finskas af bildadt fruutim- värd.
Närmare upplysningar lämnar sjuk- 1 mer i vänligt hem.
Hög och skogig trakt.
sköterskan Greta Engström, Schebo Bruk.
God kost.
Svar till » Hemtrefnad••&gt;.
Iduns Expedition.
P N I det natursköna Blekinge Förlolvad flicka (inskar under ott par månader nu genast vistas erhålla unga flickor inackordering i hem där i bildadt hem hälst i Småland för att sätta ungdom finnes.
Tillfälle att deltaga i hus- sig in i hushållsangelägcnhoter.
Önskar under sommarmånaderna plats på lan- Svar med prisuppgift torde benäget bändas det att mot fritt vivre och fri resa undervisa hållet.
Vidare meddelar Fru Pauline Kull- under adress » 21 ar », Qvidinge, p. r. ett par timmar dagl.
i pianospelning.
Ref. berg, Carlshamn.
Fröken Carlheim-GyllonskÖld, Brahegatan 7 ' TVänne äldre damer önska god inackordering B, Stockholm.
Svar till » Musik • &gt;, Enköping p.r.
öfver sommaren i naturskön trakt.
Upp- gift om pris och läge samt om möjligt refer.
|7 n hurtig, anspråkslös, bättre flicka, kunnig i naturskön trakt Önskas inackordering under i Göteborg torde inlämnas till » L.
L.
», Nor- i enklare matlagning och sömnad, önskar sommaren för en fru med sin 14-åriga dotter.
diska Annonsbyrån, Göteborg, plats som luishällsbiträda på landet.
Är äf- ven villig handloda och ha tillsyn öfver barn.
Godt bord och jämnårigt sällskap önskas.
S o m m a r h e m i Dalarne.
Svar till » I.
C.
N.
», Iduns exp., Stockholm.
Svar med upplysningar om]) ri$&gt; m. m. till » M.
E. », Norrköping, posto restante.
I det för sin naturskönhet beryktade D U F - L4 Q äldre flicka, ordentlig 0.
huslig, önskar LJos bildad familj i Söderteljo kunna tvä plats i äldre, snäll familj som hushålls- f * flickor på 8 — 14 år få god inack.
frän 1 N Ä S vid Siljansbanan gifves tillfälle för ett biträde eller ensam.
Svar emotses tacksamt maj ell.
juni.
Svar till » H.
R.
», Iduns oxp.
mycket bogränsadt antal gäster att till mo- derat pris erhålla hel inackordering i trefligt till » N.
S. IX », Eskilstuna p. r. hem, c:a 5 min.
väg från stationen, fr. 0.
m.
1 inst.
juni.
Närmare mot porto till » Som- P n ung flicka, som genomgått E N kurs i marhem », D U F N Ä S.
Karlskoga prakt, skola, söker plats i liten familj.
Svar till » D.
B. », BokÖ, Gryt (Österg-).
Undertecknad mottagor barn i inackordering TTng, anspråkslös flicka, som för närv.
är från 15 Juni — 15 Aug., i naturskön trakt nära I en ämbetsmannafamilj på landet kunna anställd å domarekansli, söker plats i fa- Örkolljunga station.
Undervisning i slöjd.
unga damer få god inackordering och samti- milj, där dylik syssels.
förekommer.
Önskar digt begagna sig af en nära intill liggando Upplysningar af frökn.
Holst 0.
" Witt, Pastor äfven undervisa i musik samt deltaga i hus- hållsgöromål och handarbeten, hvari hon är Sandegård, Helsingborg, Doktorin.
Sjöberg, badort på västkusten.
Svar till » Naturskönt kunnig.
Tacks, svar till » Sigrid », Lund p. r. Landskrona, Fru J.
Gauffin, Kristianstad, Fru läge », Iduns exp., Stockholm.
/ " leb.
j.
Deutsche wlinscht fur don Sommer K. Hanzin, Excercisgatan 6, Malmö.
L I L L Y B E R G H, Aufcnthalt in guter schwedischer Familie gegen deutsche Conversation, event.
Unter- Lärarinna, H E L S I N G B O R G.
Öppnas i Enköping instundando Lstamaj.
Hel richt.
Beste Ref. Antwort erb.
unter » A.
inackordering, ensamt rum samt tvätt, B.
20 » an dic Expod.
der Zeitung Idun.
600 kr.
för helt år.
God vård utlofvas.
V i - Uti vackert norrlandshem, med friskt läge, dare upplysningar under adr.
» Privata ålder- Öfver sommaren gifves tillfälle till inackordering för damer ocn domshemmet », Enköping.
önskar lärarinna, som har diplom från tyskt horrar på längre eller kortaro tid.
lärarinneseminarium och goda referenser från Svar till » Norrland », Iduns Exp.
f. v. b.
2-årig plats 0.
som är något musikalisk, plats i familj på landet, hälst i skog eller vid sjö.
i bättre familj, där ungdom förut finnes, kan Svar med uppgift om fordringar och förmånoi erhållas för flickor, som vilja lära sig mat- mottages inackordering liksom förra sommaren.
lagning, finare handarbeten, konstväfnad m. m. till » Sommaren 1904 », Lund p. r.
Vällagad mat.
Proper servering.
Vidare meddelar Fru Elisabeth Rydbeck, Lungsiktiga mottagas ej.
Vernamo.
T T N G » B Ä T T R E F L I C K A, van vid alla hushålls- Fm A.
R E T T I G, K L I P P A N.
göromål, söker plats i godt hem.
Rek.
fr. Allm.
Tel. Södertälje 104.
Ä större egend.
i Södermanland, naturskönt nuv.
plats.
Sv.
t.
» Arbetsam », p. r. Landskrona.
LT / N M Å N A D S I N A C K O R D E R I N G under som- belägen vid Saltsjön, hos aktad familj kunna unga, bild.
flickor erhålla god inack.
maren Önskas i trefligt hem, beläget i vac- Husföreståndarinneplats Grundlig undervisning i hush.
om så önskas.
Önskas af 4 2 års fruntimmer med utm.
rek.
ker trakt vid skog och sjö.
Svar till » H. », Pris tio kr.
pr m.
Prima ref. önskas och er- om duglighet.
Svar till Västerås r. Norrköping, p. r. till » Godt Ung musiklärarinna Å en större egendom Sommarhem för barn, Inackordering.
Inackordering.
I Södertälje » Marta », p Privat ålderdomshem pris JSillig inackordering hållas.
Svar hem », Jerna.
