# ID: svediakorp-per1551
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1904
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 20,639
# sentences: 1,094
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 15 (902) TORSDAGEN DEN 14 A P R I L 17-DE ÅKG.
1904..
• ... " HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: F R I T H I O F HELLBERG.
annan berömdhet göra samma bittra erfaren- het, såvida de icke genom röstens öfveran- stränguing eller andra omständigheter dess- förinnan nödgats uppgifva alla vidare tankar på fortsatta sångstudier.
T y en naturlig o c h rationell utveckling af de delar inom organismen, som äro i verk- samhet vid sången och talet, det har den blifvande sångaren förgäfves fått söka.
M ö j - ligtvis har man gifvit honom en del regler om hurudan rösten bör vara, hurn sången bör klinga, men att visa honom vägen, som skulle leda till det uppställda målet, har man ej förmått, utan mången gång t. o. m.
visat honom på afvägar.
SIGRID WESTERLIND.
ATT SÅNGEN är en gudagåfva är väl få, som förneka, men de äro ej många, som lärt sig förstå, hvilken härlig källa till lycka och hälsa, som de allra flesta hafva uti sin stämma, sitt tal- och sång- organ.
Till lycka för sig o c h andra, när den musikaliskt begåf vade låter denna stämma välla fram frisk och obehindrad i sången och fylla rummet m e d välljud, som smeker örat och till- talar hjärtat, till hälsa, när vokal gymnastik bedrifves för att för lungorna få en fullstän- digare verksamhet, hvilket är till oberäknelig nytta för hela den mänskliga organismen.
Otaliga äro de för bröst- och halssjukdomar disponerade, som skulle undgå dessa, om de rätt bedrefve vokal gymnastik.
Dagens m o d fordrar, att alla skola spela ett instrument, och ehuru j a detta alltid för något in på vägen till förstående af den för- ädlande musiken, så vore dock tonbildnings- konsten till mera verklig personlig nytta.
Ty.
utom stärkandet af hälsan, vunne man ett böjligt, klangfullt talorgan, som skulle göra tal och läsning till något helt annat än hvad de nu äro.
Men det finnes många sångsätt, och de flesta, som tagit lektioner i sång, hafva litet reflekterat öfver, om deras stämma därigenom blifvit friskare och bättre eller tvärtom.
Otaliga äro de, som — utan att finna — hos den ene berömde sångläraren efter den andre sökt en verkligen utvecklande behand- ling af sin röst, ett sångsätt, hvarmed de känt sig tillfredsställda och hvarpå de kunnat bygga en framtida sångarbana.
De ha i det längsta dröjt hos hvar och en särskild i hopp att slutligen finna denna behandling, men hafva måst uppgifva hoppet för att hos en berg i Stockholm, därpå hos professorerna Bax i Paris och Engel i Berlin, den senare känd som en af Tysklands förnämsta musikestetici.
Fröken " W. skulle så börja sin sångarbana på allvar och konserterade på hösten 1895 i Petersburg, där hon lyckades tillvinna sig en smickrande uppmärksamhet hos petersburgs- kritiken.
Novoje Vremja skref t. e x.
: » Fröken Westerlind äger en vacker mezzosopran och besitter en hög grad af musikalisk begåfning, som tillåter henne gifva hvarje af henne ut- fördt nummer dess rätta kolorit. » Strax efter det fröken W.
sålunda haft sin första egna konsert i den ryska hufvudstaden, blef hon engagerad för tvänne Teresina Tua-konserter Men i detta som i så mycket annat går.
därstädes och skulle sedermera tillsammans med den berömda violinist-divan göra en längre nu genom världen en rörelse mot något nytt, turné genom Ryssland.
Fröken W.
kunde en rörelse att göra allt så mycket naturen- dock endast sjunga vid den första af dessa ligare, att bilda en fast grund, hvarpå man konserter.
T y på grund af en iråkad svår kan stå, utan att vackla.
Det gäller icke sjukdom blefvo nu dessa planer — till stor längre att endast kunna sjunga några vissa sorg för den unga sångerskan, som nu trodde arier, det gäller att utveckla sångorganismen sig vid målet efter den långvariga och om- till ett instrument, hvarpå det obehindradt sorgsfulla förberedelsen — hastigt afbrutna.
kan spelas, det gäller att träna detta instru- ment så, att det till sist utan möda kan åter- Denna händelse, så nedslående den än syn- gifva sin ägares musikaliska intentioner.
tes för tillfället, blef dock anledningen till Själfva sångorganismen skall rensas från obe- ett fortsatt energiskt studerande af sång- höriga sjukdomar, från inrotade ovanor, skall konstens hemligheter.
Efter sjukdomen tog tränas och stärkas, innan dess innehafvare det nämligen en längre tid, innan rösten ger sig ut på » ariernas » område.
Men när kunde blifva i stånd att uthärda ett fortsatt så.
instrumentet fått största möjliga resonnans, konserterande, och fröken Westerlind beslöt när det blifvit klangfullt, böjligt, kan man sig därför att tills vidare slå sig ner i Göte- gifva sig in på föredragets konst.
Men då borg som sånglärarinna.
kan det också presteras något verkligt välljud Under denna verksamhet kom.
hon att mera och ingen ansträngning blir då belöningen.
ingående än förut öfverväga värdet af de Detta nya är inga lösa fantasier med oklara mål, det hvilar på gedigen grund och måste till sist ovillkorligen blifva erkändt som det enda riktiga.
Men ännu står det strid o m det.
Och vapen hvässas för och emot.
En nitisk och varm anhängare af detta nya tonbildningssystem är den i Göteborg såsom sånglärarinna verkande sångerskan fröken Sigrid Westerlind.
Fröken " Westerlind är egentligen stockholms- barn, men föräldrarna flyttade, då hon endast var ett år gammal, öfver till Finland, där fadern, som är en framstående musiker, spe- ciellt violinist, under en lång följd af år verkade som musiklärare vid finska kadett- kåren i Fredrikshamn.
Denna stad ägde då Finlands mest ansedda kvinnliga läroverk, och erhöll fröken W.
vid detta sin skolbild- ning.
Efter skolstudiernas afslutande började sång- studierna för den ansedda sånglärarinnan Emelie Mechelin i Helsingfors, en syster till den bekante politikern Leo Mechelin.
Redan under dessa studieår och sedermera under sina längre eller kortare uppehåll i hemlandet sjöng fröken W.
ofta offentligt och har till- sammans med sin far konserterat i så godt som alla Finlands städer.
Emellertid fort- sattes studierna ihärdigt, först hos Fritz Arl- olika utbildningsmetoderna.
Algot Langes bok » O m sång » väckte hennes intresse för de nya idéer rörande tonbildning, som framställts af den tidigt bortgångne sångpedagogen Muller Brunow.
Hon satte sig snart i tillfälle att hos Lange studera dessa nya idéer, genom hvilka tal- och sångorganets skolning kommit in på en långt mera systematisk och rationell väg än förut.
Sina sista studier har fröken W.
gjort i Leipzig, där hon tillbragte sammanlagdt ett och ett hälft år hos den genialiske sånglära- ren George Armin.
Denne arbetar i samma riktning, men har på ett genomgripande sätt utvecklat och fullständigat Muller Brunows principer.
Det nya i hans tillvägagående är framför allt en grundlig upparbetning af and- ningsorganens verksamhet.
Däraf följer icke allenast en fri, kraftig och klingande ton och en fullkomlig utjämning af de olika registren, därigenom möjliggöres äfven de olikartade språkljudens naturliga uttal i olika röstlägen, ett nödvändigt villkor för åstadkommande af den äkta dramatiska accenten.
Såsom alla erfarna sångare veta, hör detta också till det allra svåraste inom hela sångkonsten.
Det kräfver tid och arbete, detta system, men det medför säkra resultat, och därför är ock fröken Westerlind, som haft så rikliga tillfällen att pröfva olika metoder, synnerligen
— I D U N 1904 tillfredsställd med detsamma.
Hon har ock därigenom redan lyckats åstadkomma vackra resultat med så väl manliga som kvinnliga röster.
Göteborgspubliken hade under före- gående säsong tillfälle att höra flere af hennes elever.
En af dem, fröken Berta Goldensohn, har konserterat både i Göteborg o c h flere andra svenska städer samt mottagits med syn- nerligt lifligt bifall af både publik och kritik, trots att hennes utbildning ännu ej är afslutad.
Till fröken Westerlinds förtjänster som sånglärarinna hör ock att hon handleder sina elever med stor varsamhet.
Med sitt skarpa förstånd förstår hon att individualisera och icke ensidigt behandla alla röster lika.
Hennes elever beundra hennes lugna, jämna sätt och hafva i henne funnit icke endast den begåfvade människan, den intresserade lärarinnan, utan äfven den känsliga kvinnan, i hvilken de få en sympatisk vän.
Och de prisa sig lyckliga att i sitt eget hemland — dock har j u fröken W.
äfven elever från Fin- land — kunna få en utbildning, som de ej trott sig kunna få annat än i utlandet, där det j u ställer sig så mycket dyrare att uppe- hålla sig.
Vox.
LIFSFLODEN.
F RAM, ständigt fram går årens flöde med hvirflar o c h med branta fall, och stränderna och dimman blir så m ö r k o c h kall.
allt mer stå öde, Ack, kan ej böljan bakåt glida, som vågen förr i sagans flod, då guden bjöd Orantes skrida mot kullen hän, där källan stod.
O nej — ock jag förgäfves klängde mig fast, där nejden blommig låg; ty forsen jämt mig undanträngde, och så min vår jag fjärran såg.
Oemotståndligt strömmen jagar, och vägen ökar blott dess takt — och nya vågor, nya dagar, mig föra blott till vissnad trakt.
Dock, förr än floden ishvalf spänner och buktar in i dödens vik, den bär mig — jag det redan känner — emot en värld, min hemkust lik.
H å r e t s SiifaÅlande.
En läkare som sedan flera år i Stockholm behandlar specielt hudsjuk- domar, skrifver följande: » Af alla i handeln före- kommande medel, af sedda för behandling af de parasitära hudsjukdomar (seborrhé, mjäll o.
d.)
på hvilka hårets affallande i de flesta fall beror, känner jag intet, som vid anstälda prof visat sig så verksamt och i så hög grad förtjänar användas som Azymolstimulus — —. » Vid London-utställ- ningen 1899 erhöll F. Pauli ' s Azymolstimulus guld- medalj såsom det bästa hårvatten.
Under l å k a r e k o n t r o l l tillverkas F. PAULIS AZYMOL-TVÅL, som med allt skäl kan rekommenderas till alla, såväl äldre som yngre med ömtålig hy och hud.
Re ' n 180 — doft o c h drillar mot mig strömma, jag skönjer nu en vårlig strand, där än en gång jag skall få drömma, och barmen återfå sin brand; där nya blom min stig förgylla, vid fågelklang all klagan flyr — där kan med grönt jag båten fylla, när bort på böljeban jag styr.
Se ' n må min lifsflod snart sig isa och slupen gå mot djupens hamn — jag sjunker ned vid vårens visa, med vårens b l o m m o r i min f a m n.
.
.
HARALD DÅ EN MOR SKALL AF DAGMAR DÖ.
JACOBSON.
FÖR IDUN RERGSTRÖM.
B ARNEN, Felix och den lilla Lucie, som en stund varit inne hos oss, ha blifvit kallade till sin aftonmåltid och sina bäddar, de ha sagt oss g o d natt och aflägsna sig nu.
Men då vi se dem muntra försvinna i den långa raden af rum, betrakta vi dem ej le- ende, utan sorgsna, ty det v i tänka på är, att jag skall d ö.
Vi förbli länge tysta, men slutligen säger Georg: » Jag har talat vid ministern i dag. » Jag vet dock, att detta icke är hvad han skulle säga.
» Och hur fann du h o n o m?
» frågar jag, men det är icke heller hvad j a g vill hafva sagdt.
Det är somliga dagar och stunder, då allt viker bort, då tanken på, att j a g skall dö, är det enda, som står kvar.
Denna kväll är en sådan stund.
» Georg, » säger jag, » tror du j a g frågar efter något annat i hela världen än att j a g skall lämna dig och barnen! » Ja, jag skall d ö.
Icke som j a g förut tänkt mig det, någon gång långt inne i framtiden, då jag blifvit gammal och lifvet mist sitt behag, utan nu, midt i lyckan, medan j a g är ung, skall j a g lämna allt.
Vi äro vid början af vintern nu, då den är slut, skall det kanske ha skett.
Det var ej meningen, att j a g skulle veta detta, men af läkarens frågor vid undersök- ningen o c h af undersökningen själf förstod jag sjukdomens art. Min far och Marianne, min syster, hafva dött så här.
Den smärta, jag en tid känt, hade j a g tillskrifvit någon öfveransträngning vid sporten, det var Georgs oro, som förmådde mig att rådfråga vår läkare.
Vi hade bevistat en fest på måndagen, då anade vi intet, vi roade oss m y c k e t där.
På tisdagen företogo vi en ridtur med ett par af våra vänner; det var en lång färd ända fram till hafvet.
V i njöto af vägens många omväxlingar, af den milda höstluften och af våra vänners glada sällskap, utan att veta det, som förestod.
På torsdagen visste vi det.
Det har gått några veckor sedan dess.
* Det finns en plats i vårt hem, som mer än någon annan är min.
Det är icke mitt rum, n e j, platsen befinner sig i vårt hvar- dagsrum.
Från den har man en vidsträckt utsikt MELLINS FOOD öfver staden, men man ser också därifrån hela raden af bottenvåningens rum, och j a g kan där se dem, som k o m m a o c h gå!
Jag kan också vara ostörd, det är blott att stänga en dörr.
Där står en låg, bekväm stol, jag har mina favoritböcker bredvid mig på en liten hylla, några af barnens böcker finnas där också.
Där står en hög lampa, men är det afton och den lampan är tänd eller är det dag och det stora fönstret skänker ljus och vidsträckt utsikt, den platsen är ständigt inbjudande.
Barnen ha alltid visat stor tillfredsställelse, då de funnit mig där, kanske emedan de känna hemtrefnaden hos denna vrå, kanske ock emedan de märka, att jag där är mest till deras disposition.
De k o m m a dit med sina små stolar, som de placera i närheten af min, eller slå de sig ned på mattan v i d mina fötter eller krypa de upp i mitt knä.
Det är här vi bäst resonnera, förtälja sagor eller planera.
Ibland har det äfven gått ystert till i denna vrå, det har skrattats mycket här.
Allt för litet har jag hållit till på denna plats!
Allt för sällan ha barnen funnit mig bär, färdig att lyssna till dem, allt för sällan har jag suttit här och sett mig omkring i mitt hem, njutande af dess ro, allt för sällan har j a g gripit efter böckerna på den lilla hyllan!
Jag sitter här ofta nu.
Jag sitter här och tar af sked af mitt h e m; jag lyss efter små snabba steg.
Man har måst lofva mig, att barnen ej få hållas borta eller nalkas mig hviskande o c h på tå, — inte än åtminstone.
Jag vill dela deras fröjder o c h bekymmer som förr, j a, mer än förr, då jag ej visste, att tiden var så dyrbar och knapp.
Äfven har man måst lofva mig att icke säga dem något o m min sjukdom eller o m det, som skall ske.
Jag vill säga dem detta själf.
Mina vänner uppsöka mig äfven på denna plats samt omtala hvad de upplefvat i nöje- nas värld, hvilken j a g själf så nyss tillhört.
Ibland går det jag hör förbi mig, ibland skratta vi tillsammans som förr.
Det är här Georg finner mig, då han kom- mer h e m; det är här vi haft våra förtroliga samtal om framtiden, en framtid, som j a g ej skall hinna.
Ingen får öfvertaga denna plats efter mig, har Georg sagt.
Det är en kall o c h klar vinterdag.
Från min plats ser jag barnen leka utanför i snön, jag hör deras röster.
Snart börjar det skymma, och de kallas in, de k o m m a då till mig samt ha mycket att förtälja.
De föra in med sig den friska luften, själfva äro de kalla och rosiga samt fulla af lif, men efter hand bli de mer stilla, skymningen gör dem eftertänk- samma, de rycka sina små pallar nära mig och vi samspråka lugnt.
» Mamma, » säger den spädaste rösten plöts- ligt, » d u skrattar inte mer, du leker inte mer med oss. » Mitt hjärta står stilla; ha de märkt, att ej allt är som förr?
Ingendera begär något svar på frågan.
Felix betraktar mig visserligen forskande, men lil- lans liflighet har redan fört henne in på ett annat ämne.
» Mamma, » säger hon nu triumferande, » jag minns sommaren! » Och sedan: » Är det långt d i t?
» » Mycket långt, » svarar jag, icke s o m ett ingående på hennes, barnets, sätt att se tiden an, utan emedan j a g finner sommaren vara så oändligt långt borta.
af Läkarekåren erkändt bästa näringsmedel för barn och sjuka. '
" ' Finmes på Apoteken samt ho » Speeerihamdlarne.
P R O F g r a t i s o c h f r a n k o från Axel Z,ennstrand.
GrMTJiXS. '
'. '.
.
- Men nn sliter gossen sig lös ur det grubb- leri, hvari systerns förra fråga försatt honom.
Äfven han har kastat sig in på detta nya ämne.
» Mamma, » säger han, » d u har lofvat mig att få ro båten i sommar.
Säg, j a g får j u det? » » Det får du. » » Då skall j a g ro dig, mamma. » » D e t kommer du inte att göra. » » Tror du e j, att j a g kan läia mig riktigt då? » » Jo, älskling, det tror j a g visst.
Men m a m m a kommer ej till landet i sommar. » Nu är det sagdt!
Barnen betrakta m i g häpna.
Den lilla flickan har v i d mina ord gjort en så tvär rörelse, att hon nästan tagit öfverbalansen med stol och allt, men hon har dock ej upp- hört att se på mig med förvånade ögon.
» K o m m e r du ej till landet! » utropa de båda rösterna på en gång.
» Nej. » » Det är väl bara först, som Jeannes m a m m a brukar.
D u kanske också skall resa långt bort? » » Ja, mycket långt bort. » » Men du kommer väl tillbaks strax, som körsbären bli m o g n a?
» frågar den lilla flickan.
» Nej. » » Men då kommer du, när päronen bli fär- d i g a?
» frågar gossen.
» Inte då heller! » » Då tar du emot oss här, när vi k o m m a tillbaka från l a n d e t?
» Jag tvekar.
Nej, de skola icke ha en osan- ning att minnas.
Jag svarar: » Nej. » Jag följer skiftningen i deras drag, hvilka säga mer än deras läppar skulle kunna och så mycket mer än deras tankar mäkta reda.
» Å h, vi skola n o g söka reda på mamma, » säger Lucie, men hon har gråten i halsen och snyftningarna äro färdiga att bryta fram.
» Ja, sök efter m a m m a, » säger jag.
» V i ska söka öfverallt i garderoben o c h i.
.
.
i.
.
.
i.
.
.
pianot, » säger hon slutligen, sedan hon sett sig omkring i rummet.
Så hoppar hon kvickt ned från sin stol och fattar min h a n d; ideassociationen är på- taglig.
» Mamma, sjung med Lucie, » ber hon.
Och snart kvittrar hon till mitt ackompanjemang.
» D u ska också sjunga, » säger hon, fattande tag i broderns arm, men han stöter henne med ovanlig häftighet ifrån sig, och under den stund, vi ännu fortsätta musiken, sitter han med hufvudet bortvändt.
* Då en mor o c h husmor reser bort, vet hon, att hennes hand skall märkas, fast hon är frånvarande; den skall spåras i ordningen och i omtanken.
Den prägel hon påsatt hem- met skall bestå: möblerna få ej rubbas, bar- nen få ej taga andra vanor, detta är hennes önskan.
Då j a g denna gång reser bort, får j a g ej hysa en sådan önskan; j a g vet, att min prä- gel plånas ut, kanske icke genast, kanske icke på en gång, men så småningom.
Hem!
Detta vill j a g dock hafva sagdt: så vackert har jag aldrig sett dig, så ombo- nadt har j a g aldrig känt dig som nu, då jag skall fara bort för alltid.
Jag har sett dig strålande i festglans, men så feststämdt som nu har du aldrig tett dig.
Öfverallt ser j a g minnen: från högtider, från resor, från olika skiften af mitt lif o c h af de minas.
IDIIN 1904 1 »!
Hem!
Du har hållit lifsstormarna utanför, du har blifvit en del af mitt väsen, du har blifvit en del af mina käras väsen.
Där ligger Georgs r u m; det bär vittne o m hans personlighet och o m hans arbete.
Där ligga barnens rum; de småtäcka sa- kerna stå, som ingen vuxen skulle tänka på att ställa dem.
Där hänga taflor af djur, hvilka äga ett slags lif i barnens ögon, där hänga andra taflor, om hvilka j a g berättat historier, fast de egentligen ingen historia hafva.
Jag betraktar också de lustiga, färgrika plaggen o c h leksakerna, se ' n går jag ut i de andra rummen.
Öfverallt mötes j a g af samma underliga fest- och högtidsstämning, hvilken gör allt rikare och vackrare än eljes samt gjuter öfver det hela en glans, som hvarken har med förgyllning eller något slags f ej ning eller ens med själfva solskenet att skaffa, ty den är det eviga afskedéts glans.
* Jag vet e j, o m det är själfviskhet eller kärlek eller om det är styrkan hos naturens band detta, att j a g vill följa Georg och bar- nen så långt j a g kan, att j a g vill upplefva så mycket som möjligt af det j a g tänkt mig få upplefva med dem.
» Georg, » säger jag en dag.
» D u vet, att det är Felix ' födelsedag den andra augusti. » Han nickar medgifvande.
» Du vet också hvad vi tänkt, att han skulle få då. » » Ja, hästen vi talat o m; Jeannes lilla ponny, som j a g skall köpa till dess. » » Tror du, att den kan få öfvertagas n u?
» » När som helst. » » Vill du köpa den genast? » Han ser förvånad u t: » N u!
R e d a n?
» » Ja, det är långt till den andra augusti, förstår d u?
» Han förstår.
Hans ögon antaga detta djupt sorgsna uttryck, som ibland finns där nu- mera.
» Jo, ser du, j a g har tänkt på Felix ' glädje, jag har sett bur det går till alltsammans; då han får hästen, då han tackar oss, och då han sitter till häst.
Jag ville vara med o m det också. » Som j a g önskade blef det.
V i stodo på verandan, Georg och jag, äfven lillan o c h hennes jungfru fannos där.
På gårdsplanen framför trappan stod hästen, glän- sande med n y sadel.
Kusken höll honom vid tygeln.
Felix blef utropad och kom, utan att ana något, han hade under tiden blifvit kvar- hållen i ett rum åt andra sidan.
Detta var en nödvändig försiktighetsåtgärd.
Vi hörde honom komma, vi sågo honom stanna, häpen betraktande först hästen, sedan oss.
Det var åt mig förbehållet att säga: » Han är din.&gt; Ett jubelrop, så ned för trappan i ett språng för att taga egendomen i besittning, d. v. s. taga tygeln ur kuskens hand, se, känna, beundra, undersöka, sedan upp för trappan igen, rakt i mina armar, tackande och frågande om bvart annat, och sen ' till Georg.
Stolt och vimmelkantig af lycka sattes den lilla ryttaren upp på hästen, hvilken leddes fram och tillbaka på sandgängen uuder Lucies jubel.
Men samma dags eftermiddag står en gosse vid dörren till mitt r u m; jag betraktar ho- n o m förskräckt, det nyss så strålande ansik- tet ser nästan insjunket ut.
miiiiiiiiitiiiiiiiiimmiiiiimiiiiiMiiiii ••••••••iiiiiiiitniiiiitiiililliiiiiiiiii I Broderade Blusar [I och I KLÄDNINGSTYGER I Schweizer-broderi.
— Sista nyhet på Japan- 1 \ &amp; Shantungsiden till kronor i pr meter, tull- &amp; portofritt, 3,05 &amp; 3,15 j offerera I SCHWE Z I ER &amp; CO,.
LUZERN S. 5.
S (CHWEIZ.)
[i Sidentygs-Export.
— Kungl.
Hoflev.
' iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiitiiMiiiiiiiiiiiiiiiiiiitiiiiiiiiiniiiiii •••••••••imiiimnitiir » H v a d är det, min gosse?
K o m hit! » Jag räcker ut handen emot honom, men han dröjer kvar vid dörren.
H v a d är det, som kostar h o n o m en sådan ansträngning att säga?
Liksom efter ett tillkämpadt beslut k o m - mer han fram till mig, läggande sin hand i min utsträckta, men vändande bort huf- vudet: » Mamma, » säger han, » jag förstår nu. » » H v a d är det du förstår? » » Jo, » säger han, seende mig rakt in i ögat, » det att du skall resa bort, det är att du skall d ö.
» Och då jag trycker h o n o m intill mig, känner jag honom skaka af gråt.
Att lifvet har en sådan sorg att ge, då man icke hunnit längre än till åtta år!
Länge sitta vi där sedan och talas vid.
Då han gått, sitter j a g kvar på samma plats, länge, orörlig, tänkande på dessa tre, som ensamma skola fortsätta sin vandring, sedan j a g vikit af vägen.
MUSIKEN AF ALLE D I HEMMEN.
FÖR IDUN A.
ET SPELAS i våra dagar väldeliga, och det instrument, som ojämförligt mest trakteras, är pianot.
Nästan hvart man kommer, kan man konstatera, att » pianoepidemien » rasar fruk- tansvärdt, och de klagomål, som tid efter annan framställas i anledning af det myckna musiceran- det, äro visserligen icke obefogade.
Detta, att snart sagdt hvarje någorlunda välbergad familj skaffar sig piano för att sedan låta » de unga telningarna », specielt döttrarna, under mer eller mindre god ledning » lära sig spela », trots det att de, jag tvekar icke att säga i de flesta fall, icke äga den ringaste musikaliska begåfning — detta är naturligtvis något, som man blott kan beklaga.
När en sådan pianospelande ungdom hunnit så långt i sin » utbildning », att han eller hon någor- lunda felfritt kan staka sig igenom » Under dubbel- örnen » eller » Nella Gondola », då äro i sanning grannarna i närgränsande våningar att beklaga.
Ty i och med detsamma är repertoaren gifven, åtminstone under det närmaste halfåret.
Jag vet en person, som bokstafligen fick lefva dunder dubbelörnen » i fem månader eller så länge, som han genom kontrakt var bunden vid lägenheten.
Sådant är ju ohyggligt och kan komma äfven de starkaste nerver att till sist duka under.
— Men om vi se bort från det stora antalet af ofvan karaktäriserade » musikaliska » hem och i stället vända oss till ett sådant, där t. ex. den uppväxan- de dottern verkligen sitter inne med en viss mu- sikalisk talang, beroende på medfödda anlag och en god utbildning, så skulle vi väl här, tycks det, kunna få våra pretentioner med afseende på musiken i hemmen tillfredsställda.
Ja, vi skulle nog kunna få det, men om vi få det, blir en annan fråga.
Hurudan vilja vi då ha musiken i hemmen?
Jo, musiken både bör och kan utgöra det renaste och oskyldigaste nöje i hvarje hem, där den rätt utöfvas.
Genom en god och förstån- digt vald musik skall man helt visst bereda lika många ett verkligt nöje, som man, där förhållan- det är motsatt, plågar och förargar.
IDUN 1904 - I 111 (1111 I I I I I I I I 1191111111) 111 I I • 1111 • • 111111 Lanolin- Sana-Tväl.
garanterad ren, neutral, mild och öfverfet.
Bästa BarntTål!
28 öre st. Qrumme&amp;Son Stockholm.
Våra dagars musikundervisning lägger emeller- tid allt för liten vikt vid, att de musikaliska pre- stationerna skola vara till glädje för hemmen.
Det högsta mål, som föresväfvar en pianospelande ung dam, är att komma därhän att någon gång i framtiden kunna medverka vid en konsert eller åtminstone kunna » lysa » i sällskapslifvet och salongerna med ett i tekniskt hänseende fuliän- dadt föredrag.
Detta moment spelar i allmänhet i musikundervisningen hufvudrollen, men den in- tima musikaliska känslan och förståelsen lämnas allt för ofta alldeles ur räkningen.
De timmar, som man för att uppnå teknisk färdighet, dagligen måste tillbringa vid pianot, utgöra helt visst inga musikaliska högtidsstunder för den öfriga familjen.
Men man måste ju finna sig i nödvändigheterna; den spelandes utbildning kräfver detta offer.
Och när så en dag » Chant de rossignol » af Liszt eller något annat konsert- estradens bravurnummer oklanderligt går af sta- peln, då är ju målet vunnet — » mein Liebchen, was willst du noch mehr. ».
Hvad vår musikaliskt utbildade ungdom kan prestera i fingerfärdighet är rent af förvånande.
» Vidunderbarnen » skjuta upp som svampar, men vidundret lig- ger, som sagdt, i fingrarna och blott sällan i själen.
FiDge emellertid eleven under en insiktsfull ledning utbildas så, att hans musik blefve till glädje för hemmet, hemmet i detta ords egentligaste me- ning, då skulle kanske klagan öfver » pianoepidemien » i viss mån förstum- mas.
» Hemman behöfver man blott så mycken teknisk färdighet och musika- lisk säkerhet, att man med smak och förståelse kan föredraga någorlunda lätta kompositioner.
Och det finnes mycket att välja på för musiken i hemmen.
Vi ha Mozarts sonater, som, oak- tadt de anses för » omoderna », nästan alla äro lätta att spela och uppfatta.
De innehålla en rikedom af melodiskt sköna moment samt utmärka sig där- jämte genom sin genomskinliga och naturliga form.
Men de kallas för- stås tråkiga och enformiga, ty de gifva kantänka .,öfver hufvud taget ingen anledning att briljera.
— Det kan sy- nas löjligt att i detta sammanhang hänvisa till Beethoven.- Men det kanske dock kan behöfvas.
Af hans sonater spelas ungefär blott ett hälft dussin — de, som äro till finnandes på kon- sertprogrammen.
Och likväl har Beet hoven skrifvit en hel rad lätta och lättfattliga sonater, som ägna sig förträffligt för hemmets musik, exempelvis de två sonaterna op. 14; två sonater op. 49; tre sonater op. 10 (af de sistnämnda i synnerhet den hänförande i n:r 2 i C-rholl).
— Gå vi nu öfver till den romantiska skolan, stöta yi strax på, en omodern, i onåd fallen mästare.
Det är Felix Mendelsohn.
Ännu hänrycker han det äkta musikaliska sinnet; för » salongspelarna » är han däremot i allt för ringa grad » bländande ».
Men hvilket djup af äkta musikalisk känsla finna vi ej i hans pianokompo- sitioner, framför allt i hans odödliga » Lieder ohne Worte ».
.
- Det är i sanning sorgligt, att dessa gamla mästare .alltmer trängas undan från nothyllan af allt detta musikaliska » misch-masch », hvarpå mu- sikhandeln i vår tid öfverflödar.
Det enligt min åsikt mest förkastliga häraf äro de, snart sagdt, tallösa s. k.
» salongsstyckena », dessa söt-sliskiga, fullkomligt ' meningslösa kompositioner i granna omslag och med ännu grannare namn.
Sätt vid sidan af hvarandra ett dylikt löst hopkommet och smaklöst musikaliskt fuskverk och ett andante af Beethoven t. ex; Jag medger, att en dylik Verksammaste och mest styrkande näringsmedel för vuxna och barn.
Med glänsande resultat för- ordadt af läkare-auktorlteter.
Stärker nerverna och förhöjer kroppsbyggnadens alla delar.
182 — jämförelse på sätt och vis må betraktas som hädel- se.
Men det oaktadt kan nog hvarje musikhand- lare upplysa om, hvem som » går » mest nu för tiden, Beethoven och de andra klassiska mästarne å ena sidan eller en viss Wenzel och hans kolleger å den andra.
Och för att ta i betraktande en så prosaisk sak som priset, hur fabulöst billig är icke den klassiska musiken nu mot förr; Mozarts eller Beethovens sonater t. ex. betingade då ungefär tiodubbla värdet mot nu.
Ifrån ofvan afhandlade gren inom musikens område tar jag nu ett jättesteg åt ett annat håll, ett steg, som kanske kommer mången att inte längre följa mig, utan stanna och betänksamt skaka på hufvudet.
Jag gör nämligen ett hopp in på den af så många förkättrade dansmusikens område.
Det öfvermodiga förakt för denna musik- genre, som man så ofta får bevittna, finna vi tämligen ogrundadt — dansmusiken är dock något äkta, den är, hvad den är.
Den, som t. ex. kan taktfast och smakfullt föredraga en vals af Strauss eller en marsch af Suppé, skall glädja många och förarga få.
» Jag kan då verkligen ej spela dans- musik », hör man ofta personer säga.
Hvarför icke?
Jo, ty därtill fordras en sund musikalisk uppfattning och känsla för rytmiken, som man trots » pianoepidemien » icke ofta träffar på.
Dock finnes det naturligtvis äfven inom dans- musikens område sådant af bättre, och sämre halt, mer eller mindre gediget.
En stor del af hvad som utkommer under denna rubrik är totalt värde- löst och endast bidragande till att förråa och banalisera allmänhetens musikaliska smak.
Ui- skillning fordras härvidlag såväl som ifråga om allt annat, då det gäller att välja.
Någon kanske tycker, att jag varit tämligen ensidig, i det jag blott hållit mig vid pianot under det här lilla resonnemanget om musiken i hem- men.
Men dels spelas det, som jag i början af denna uppsats framhöll, öfvervägande mest piano, och dels är det nog intet instrument, som så miss- handlas som just pianot.
Därför har jag talat.
spränger den väntade kejserliga kortégen, som i dag skall afhämta den nye envoyén till palatset.
Det blir ett vimmel på gården af ryttare, ekipager med guldbeslagna seldon, kuskar och lifjägare i ljusblått med broderier af lysande guld.
Ur den främsta vagnen stiger en kejserlig introduktör för att afhämta envoyén, som om en stund synes på trappan i stor gala.
Kor- tégen sätter sig i gång; i spetsen kavasserna, så den turkiske hofmannen med envoyén på sin högra sida, så sviten och på sidorna och efter turkiska ryttare.
Längs den- ändlösa Péragatan går färden, ut till det långt utanför staden belägna Yildiz, stjärnslottet, där alla troendes heliga kalif dragit sig tillbaka, härskande, fast själf osyn- lig, med vinken af sin hand öfver folk och riken.
Det är söndag och butikerna, äro stängda, men folkströmmen böljar genom gatorna; greker och levantiner göra halt och front för att beskåda den ovanliga synen, men de vär- diga turkarne betrakta oss endast med ett förstulet ögonkast, utan att märkbart vända på hufvudet.
Omsider nalkas vi mellan skyld- rande leder Yildiz, och dess eljes obevekligt stängda portar öppnas.
Vi föras in i ett gemak, som hvarken är särdeles stort eller högt, men där foten sjun- ker djupt i den mjuka mattan.
Längs rummet står ett led af paschor i glänsande uniformer med händerna lagda öfver hvarandra; då de buga sig, blixtra kraschanernas briljanter.
All- varsamma, orörliga stå de som en lefvande mur, öfver de hvitskäggiga ansiktena hvilar ett utomordentligt allvar.
Vi föras in i ett andra gemak, där rikets högsta dignitärer äro samlade.
Tjänare komma ljudlöst och bjuda omkring kaffe; — för hvar och en af oss främlingar en kopp, sammansatt af idel stora rosenstenar.
En ennucks svarta hufvud sticker fram bakom dörr- posten, och hans stora, hvitblän- kande ögon betrakta med undran de främmande giaurne.
Så synes åter öfverceremoni- mästaren på tröskeln: hans maje- stät väntar.
DET VID DER INRE AF SOFIAKYRKAN BOSPOREN.
I KONSTANTINOPEL.
ÖGONBLICKSBIL- FÖR IDUN AF BIRGER MÖRNER.
(Eftertryck förbjudes).
IX.
D ET BLIR en dag helt lifligt på beskick- ningens eljes så tysta gård.
De stora gallergrindarne mot Péra-gatan stå öppna, och i porten står den reslige vakten med den ofantliga revolvern stucken in i den brokiga gördeln.
Kavasserna, som annars i orientalisk sorglöshet bida på divanen i sin loge, vän- tande att någon ringning från den elektriska klockan skall kalla dem upp på kansliet, stå i ett hörn af gården, uppsträckta i parad med gyllene sabel- och revolvergehäng, som korsa hvarandra öfver bröstet, och hålla vid tygeln hvar sin gångare.
Klockan blir två och in SANATOGEN Envoyén träder in, åtföljd af drogmanen.
V i kunna i rummet utanför höra hans hälsningstal, — så blir det åter ljudlöst tyst; maje- stätets svar och det följande sam- talet tränga ej ut.
Paschornas lef- vande mur står orörlig, " som för- stenad.
Där ligger lägrad öfver rummet en stämning af den dju- paste högtidlighet: — tystnaden är så intensiv, att jag nästan för- vånas öfver att icke höra mitt eget fickur ticka, och när blicken glider längs raden af lefvande stöder, tyckes det mig, som hade jag i drömmen blifvit försatt till sagans sofvande slott, — sorn hade på tusen år härinne icke ljudit en människas röst.
Nu synes åter öfverceremonimästaren på tröskeln och bjuder äfven oss att stiga in.
Strax därpå stå vi ansikte mot ansikte med sultanen.
En undersätsig, men axelbred ge- stalt med liflig, fullkomligt fascinerande blick, en framspringande, kraftigt böjd näsa, ett vänligt, nästan farbrbderligt leende ur ett svart helskägg, — • så står han ännu framför mig, Abdul Hamid Khan, den fruktade och den okände, sin tids kanske öfverlägsnaste diplomat.
Han räcker handen; den är bred och kraf- tig, och under den hvita handsken kännas stora ringar.
Prospekt sändas gratis och Iranco g e n o m Gene- ralagenturen Josephson &amp; Retelke, Göteborg.
Erhållen fi alla apotek och kemikalieaffärer.
Tillverkare!
B A U E R * C:o., Berlin.
S.
- X.
» När jag säger, att, enligt Koranen, mannen är kvinnans behärskare, » sade Rachid, vändan- de sig till mig, där vi o c b majoren sutto upp- krupna i den stora divanen och blossade på cigaretter, » då nickar ni minsann nådigt bifall, m e n då jag vidare säger, att enligt profeten kvinnans lycksalighet endast står tillfinnandes under mannens fotsulor, då ler ni öfverlägset och skeptiskt. » » O m ni inte har något däremot, » fortsatte han, » vill jag berätta er en annan historia o m vår gamle vän Nassr-ed-din, den lilla chodschan i Akschehir.
En dag behöfde Nassr-ed-din en malmgryta för att köpa kvittensylt.
Som han icke ägde någon, gick han till den snåle grannen och lånade en.
Följande dagen, då grannen återfick sin gryta, fann han till sin förvåning på dess botten en liten den allra näpnaste dockgryta.
» H v a d vill detta säga, » frågade mannen.
» Hvarifrån kommer denna näpna lilla gryta? » » Effendi, » svarade Nassr-ed-din, » din gryta har i natt ynglat. » Mannen tog detta svar för godt och behöll både grytan och dess unge.
Nästa vecka behöfde Nassr-ed-din åter låna sin grannes gryta.
Med största beredvillighet medgafs honom detta, och grannen gick så långt i älskvärdhet, att han till på köpet er- bjöd sig att bära grytan både hem och bort.
Följande dagen, då mannen kom för att hämta sin gryta, satt Nassr-ed-din utanför sin dörr med hufvudet i händerna och såg mäkta nedslagen ut.
» Hvar är min gryta? » frågade mannen.
» Den är död, » svarade N - ddin.
» D ö d?
Hur kan du komma med dylika barnsligheter; inte kan en gryta dö. » » Effendi, » svarade Nassr-ed-din, » då jag för en vecka sedan sade dig, att din gryta ynglat, trodde du mig, utan att blinka.
Hvarför tror du mig då icke nu, då jag säger, att din gryta är död? » Det blef en paus, därpå sade majoren: » Din historia är bra, Rachid, men jag för- står icke sammanhanget mellan mannens fot- sulor och Nassr-ed-dins kvittengryta. » » Inte jag heller, » svarade Rachid, » inen faktum är att af våra kvinnor, de af er så kallade » fångarne i harem », mer än en bär pantalongerna. » » Jo j o men san, så står det nog till, » nickade majoren och suckade undergifvet.
a s s r e XI.
Beskickningens förste kavass, den välbe- trodde och välerfarne Ali Effendi, den Allah gifve ett långt lif, hade lofvat att söka skaffa mig tillträde till Sofiakyrkan under pågående gudstjänst.
Vi foro alltså dit en fredagsmid- dag och stannade utanför en ingång på bak- sidan.
En lång halfmörk, stenbelagd gång sluttade ned under det hvälfda hvalfvet och stängdes i fonden af en förlåt Här bjöd m i g Ali vänta, strök skorna af sina fötter och, bärande dem i handen, tassade han iväg och försvann bakom skynket.
Antagligen hade han behöft ett långt par- lamenterande eller också hade han icke fått fatt på rätt person, ty min väntan blef mer, än lofligt lång.
Så godt j a g kunde sökte j a g fördrifva tiden med att skrapa med käppen på den målade väggen för att se, om icke händelsevis några bysantinska målningar dolde sig därunder.
Ändtligen rörde sig skynket, och Älis hufvud stack fram, men blott för ett ögonblick; antagligeu ville han blott förvissa sig om, att jag icke tröttnat och gifvit mig iväg.
Ä n n u en kvarts väntan och Ali blef åter synlig, denna gång åtföljd af en präst, som 183 IDUN bar i handen ett par stora lädertofflor, i hvilka jag anmodades stiga in.
Med prästen på min ena och kavassen på den andra sidan inför- des j a g så i moskén.
V i följde den yttre pelargången och stannade vid själfva hufvud- ingången, där jag, tryckt mot en pelare, kunde så godt som obemärkt taga skådespelet i be- traktande.
Framför mig hvälfde sig i hela sitt underbara majestät Agia Sofias jättehvalf.
På den klargula mattan af halm, som täckte en af världens största golf ytor, lågo tusentals muhammedaner på knä med sina ansikten vända mot det heliga Mekka.
I den höga och smala, minaretliknande predikstolen stod fristående och höjd öfver människornas hufvud och så långt borta, att han syntes föga större än en statyett, en präst stödd mot svärdet; åter- kastad från de gyllenglänsande marmorväggar- ne, nådde oss den vibrerande rösten, som då och då ackompagnerades af en kör unga softas från en estrad nedanför; eljes var därinne så ljudlöst tyst, att man kunde höra dufvornas kutter uppifrån höjden, där de byggt sina bon bland kapitälernas akantusblad.
Och medan j a g betraktar den i bön för- sänkta menigheten, som i sina röda fezer, blandade med mollornas hvita bindlar, liknar en mörk mark, öfversållad med hvita präst- kragar och röda vallmoblomster, omgifna af gröna jättestammar — marmorpelarne, som fordom smyckade ett tempel, helgadt åt de Efesiers Diana — löper tanken fritt, och in- billningen skapar syner.
Det är julafton, nådens år 537.
En doft af rökelse lägrar sig under tämpel- hvalfvet.
I fonden glimmar ett altare af guld och ädelstenar.
En lång rad af präster i silfverkåpor skrider med heliga klenoder i sina händer till mötes den högreste kejsaren Ju- stinianus, där han med ring o m pannan, i purpurmantel, följd af allt sitt hof, gör sitt inträde och stannar i det i dag för första gången färdiga templet; lyftande händerna m o t höjden, utropar han de kända orden: » Jag har besegrat dig, Salomo. » Och århundraden gå förbi; redan sofva sedan snart tusen år byggherren och de som byggde, under golfven härinne eller därutanför.
Ett nytt folk, fattigt på must och märg, har vuxit upp på det gamlas grafvar, men ifrån öster nalkas på snabba hästar med krokiga sablar, som hvina genom luften, ett nytt folk — profetens.
Likt en vårflod har det brutit fram, sprängande alla dammar, okufligt, oemot- ståndligt.
Hofvarnes tramp höres redan utan- för Bysanz ' portar; till detta tempel har det skräckslagna folket tagit sin tillflykt.
Tem- peldörrarne brytas upp, och in stormar Islams folk; templets golf förvandlas till en rykande purpursjö, som kastar sitt stänk högt upp m o t pelarnes marmor.
Högt öfver trafvar af lik synes en ryttare på en hvit häst, det är kalifen, och till ett förfärande insegel trycker han sin blodiga hand mot en pelare, där den högt däruppe synes än i dag, och från själfva högaltaret, där han håller in sin af blodet och fasorna stegrande häst, ropar han ut: » Det finnes ingen annan Gud än Allah, och Muhammed är hans profet. » Det finnes en sägen, att då turkarne storma- de in, stod en präst vid altaret och läste en mässa; han af bröt sin bön, och med kalken i hand skred han genom folkets leder rätt mot tempelväggen, som öppnade sig af sig själf och åter slöt sig bakom honom.
Den dagen Sofiakyrkan åter blir en kristendomens till- hörighet, skall prästen återkomma och fort- sätta mässan på samma ställe, där han afbröt densamma.
Men hvem har älskat Sofiakyrkan högre än Islam, som i hela sin värld lagt dess former till mönster för hvarje moské, i.
B. Gustaf Holmbloms Kappaffär.
S a i s o n e n s / billiga 1904 Bästa Engelska Skeppsbottenfärger for såväl trä som järn, röd, brun, grön och hvit.
Tarr Wonsons, Oopper-paint.
Båtfernissor för in- och utvändigt arbete.
Maringlue, &gt;Jefferys ».
Penslar m. m.
W I L H.
BECKER.
Kungl.
Hofleverantör.
5 Malmtorgfsg; atan 5.
— = Filialer: = — 24 St. Nygatan.
24.
23 Götgatan 23. och hvilket folk i Europa är varmare religiöst än turkarne?
Nu steg mollan ned från predikstolen, och alla de knäböjande reste sig.
Sången brusar med fördubblad styrka från mollornas och soffornas estrad; som på ett gifvet tecken kasta sig alla ned, stödjande sig med hän- derna och böjande pannorna mot jorden.
Då vi om en stund från Sofiakyrkan, där Islams gud, lik falken i ett röfvadt dufvorede, slagit sig ned, till fots styrde färden hem, snuddade jag mot en grekisk pop, som strax i närheten satt på en halmstol och rökte cigaretter, lutande sig baklänges mot en hus- vägg.
Han reste sig och bjöd mig följa sig.
V i gingo ned en smal och mörk trappa till ett litet rum, fyldt med helgonbilder, framför hvilka brunno lampor.
Ett nyförlofvadt par kom tigande hand i hand ned från gatan.
Popen tog ned ett litet silfverkrucifix, höjde det framför dem, mumlade en bön och tryckte det därpå mot deras pannor.
Efter att hafva kysst den korsfästes bild och lagt ett små- mynt på altaret, försvunne de därpå tigande som de kommit.
Det var således här som Bysanz ' gamle gud, förjagad frän sitt strå- lande Sofiatempel, omsider funnit en fristad, inhyst på nåder i en turkisk köpmans källar- våning.
CIVILÄKTENSKAPET.
R IKSDAGEN har nu beslutit anhålla hos k. m:t om förslag till sådan ändring i gällande bestämmelser angående formen för äktenskaps afslutande, att rätt att ingå äkten- skap inför borgerlig myndighet må medgifvas jämväl dem, hvilka för närvarande äro i sådant afseende uteslutande hänvisade till vigsel inom svenska kyrkan eller främmande trossamfund.
Borgerligt (civilt) äktenskap är, som bekant, redan nu den obligatorisJca formen för äkten- skapsförbindelses ingående mellan parter, af hvilka ingendera tillhör svenska statskyrkan eller sådant främmande kristet trossamfund, som i vårt land vunnit officielt erkännande.
Obligatoriskt är äfven det borgerliga äkten- skapet mellan parter, af hvilka den ena till- hör mosaiskt samfund, den andra statskyrkan eller tillåtet kristligt trossamfund.
Valfri är formen för äktenskaps ingående i de fall, då antingen endera parten ' tillhör statskyrkan, den andra främmande kristen troslära, eller då parterna tillhöra olika främmande erkända trossamfund.
För alla öfriga är för närvarande kyrklig vigsel den enda lagliga formen för äktenskaps ingående.
Enligt kyrkomötets i höstas uttalade åsikt och det nu af riksdagens båda kamrar biträdda beslutet har emellertid ändamålet om full valfrihet mellan kyrklig och borgerlig vigsel ryckt ett stort steg närmare sin uppfyllelse.
n y h e t e r i e l e g a n t a s t e prislägen, utmärkta modeller, — 4 8 u r v a l.
Vesterlånggatan 38.
I D U N 1904 TVÅ 184 — hotell Stephanie och mellan 11 och 12 åter- gäldade Frans Josef besöket i villa Jea- nette.
Sedermera gaf ärkehertiginnan Maria Josepha dejeuner, i hvilken Franz Joseph, svenska konungaparet och storhertigparöt af Luxemburg deltogo.
Middagen, som gafs af det svenska kungapa- ret, serverades kl. 6, och i densamma del- togo endast kejsaren, konung Oscar och drott- ning Sophia, ärkeher- tiginnorna Maria Jo- sepha, Klotilde och Elisabeth, storhertigin- nan af Luxemburg och ärkehertig Karl.
FURSTE MÖTEN.
A BBAZIA har som bekant under den sistförflutna veckan varit föremål för lysande festligheter i anledning af kejsar Franz Josephs besök därstädes för att hälsa på det svenska ko- nungaparet.
Dagen före kejsa- rens ankomst var en särskild högtidlighet anordnad för veteran- föreningen, hvilken då invigde en ny fana.
Festen ägde rum i kurparken och bevista- des af konung Oscar, ärke hertiginnan Maria Josepha samt ärkeher- tigarne Karl och Max jämte en stor mängd militärer och.
deputa- tioner från Österrike och Ungarn.
Konung Oscar slog det första stiftet i fanan med orden » för krigsherrn och riket » och det an- dra för drottningen, hvarpå samtliga in- bjudna slogo i hvar sitt.
Den dag kejsaren anlände var hela Abb a- zia i rörelse från tidigt på morgonen.
Klockan half åtta uppställdes flera led af gossar och flickor med svart-gula fanor och skärp, hvar- jämte veterankårerna från Istrien, Bosnien o. s. v. bildade spaljé.
Kejsaren anländekloc- kan 8 till Mattuglia och åkte genast i öppen vagn vidare tillAbba- zia, öfverallt hälsad med ovationer.
Alla verandor, ballonger och loggior voro fyllda af en elegant publik och lefveropen ville ej taga någon ände.
Vi återge här invid några specielt förldun af en fotograf på plat- sen tagna intressanta bilder från mötet mel- lan de båda åldriga suveränerna, hvilket sammanträffande un- der några dagar fört Europas uppmärksam- het på den vackra bad- orten vid Adriatiska hafvet.
Under sin vistelse i Italien har vår kron- prinsessa denna gång bland andra orter äf- ven besökt ön Capri, under hvars blida luft- streck och i hvars vildt pittoreska natur ett vinteruppehåll mesta- dels blir en vistelse i flödande sol och yppig blomprakt.
Afven kej- sar Wilhelm har för kort tid sedan på sin Medelhafsfärd gjort en landstigning på klipp- ön, hvarvid ett möte mellan honom och kronprinsessan ägt rum, och meddela vi i dagsnumret ett par bilder äfven af detta furstliga samman- träffande.
Klockan tre kvart på 10 aflade konung Oscar besök hos kejsaren i FRÅN KEJSAR INVIGNINGEN FRANZ AF JOSEPHS BESÖK HOS VETERANFÖRENINGENS JOSEPH PÅ VILLA DET SVENSKA NYA FANA.
JEANETTES 2.
TRAPPA.
KONDNGAPARET KEJSAREN 4.
I ABBAZIA.
ANLÄNDER DROTTNING TILL SOPHIA FOTO HOTEL MOTTAGES FÖR IDDN STEPHANIE.
AF AF 3.
E. JELUSSICH.
KONDNG ÅRKEHERTIGINNAN 1.
OSCAR MARIA KONUNG MOTTAGER JOSEPHA.
OSCAR KEJSAR BEVISTAR FRANZ
— 185 — SVENSKARNES DAG UTSTÄLLNINGEN I VID S:T I D U N 1904 UR VÄRLDS- LOUIS.
» DRÖDRAFOLKENS VÄL *.
Svenska och norska delegerade ur styrelsen för samfundet » Brödra- folkens väl » ha i dagarne haft sammanträde i Stockholm för att samråda rörande ett energiskt arbete i samfundets syfte, som är att verka för en lifligare beröring och bättre förståelse brödra- folken emellan.
De delegerade voro från Norge professor Jseger skiftesdirektör Esmarch, generalsekreteraren Mår- tens, redaktör Gjörloff och med.
d:r Holm från Voxenkollen samt från Sverige riksdagsmännen, direktör E. Beckman och häradshöfding Staaff, prof. Cronqvist, kapten C.
A. Wulff, riksdagsmannen häradshöfding G. Kronlund och folkhögskoleföre- ståndare Holmberg.
Vi återgifva i dagsnumret en bild, framställan- de de delegerade och öfriga medlemmar vid en festlig kollation å källaren Runan.
(Från Iduns korrespondent i S:t Louis.)
F ÖR A T T på ett värdigt och tilltalande sätt fira denna dag, den 24:de juni, hafva härvarande svenskar sammanslutit sig och kommittéer tillsatts, för att med byggnads- kommitténs understöd handhafva och i ord- ningställa alla arrangement.
Något definitivt angående programmet kan ännu ej meddelas, men kommer detta att fastställas inom när- maste framtiden.
Antalet svenskar i S:t Louis är blott 1,800 — 2,000, men rundt omkring finnas stora kolonier såsom i Illinois, Minnesota, Nebraska, Kansas, Texas m.
fl.
En önskan hos alla svenskarne öfver hela Förenta sta- terna är att göra den- na » svenskarnes dag » till en minnesrik hän- delse i svensk-ameri- kanarnes historia, och med samarbete mellan de olika organisatio- nerna finnes ej tvif vel o m att de skola lyc- kas.
I och för saken äro följande kommit- téer redan tillsatta: en finanskommitté, en program &amp; presskom- mitté, en musik-kom- mitté, en transport- kommitté och en ho- tellkommitté.
Ordfö- randena i de olika kommittéerna bilda AKADEMISKT BILDADE KVINNORS FOR- •f * - ENING, hvars syfte enligt den första^ para- grafen i stadgarna är » att arbeta för att åt aka- demiskt bildade kvin- nor må tillerkännas rätt till de förmåner, som de af dem aflagda kompe- tensprofven enligt gäl- lande lagar och författ- ningar tillförsäkra män med samma kompe- tens », hade den 25 mars sitt konstituerande sam- manträde.
På nytt möte den 6 dennes antogos stadgar och valdes sty- relse.
Till medlemmar i denna styrelse utsa- gos docenten, jur. d:r Elsa Eschelsson, ord- förande, fil.
doktorerna Anna Ahlström och Ly- dia Wahlström, fil.
kand. Eva von Bahr och prak- tiserande läkaren d:r Karolina Widerström.
Suppleanter blefvo fil.
lic.
Hilma Borelius och med.
och fil.
kand. An- na Janson.
den verkställande kommittén, hvars ord- förande är dir. C.
A.
Ekströmer och sekr. Ernst Lundblad.
Direktör Ekströmer är särskildt känd för det arbete han ned- lade såsom ordförande af den kommitté, som ombestyrde invignin- gen af platsen för » den svenska herrgår- den » den l:sta dec.
1903.
Alla förfråg- ningar, upplysningar m.
m. m å hänvändas till mr Ernst Lund- blad, adr.
Dep.
of Li- beral Arts, W o r l d ' s Fair, S:t Louis, M o.
GÖSTA FRÅN KRONPRINSESSAN DAGSKRÖNIKAN.
VICTORIAS OCH KEJSAR PRINSESSAN OCH KEJSAREN WILHELMS SAMMANTRÄFFANDE LÄMNA HOTELLET.
2.
KEJSARENS PÅ CAPRI.
1.
KRÖN- AFFÄRD.
LINDMAN.
Kom ihåg eder tidning, när helst något af allmänt in- tresse förestår eller timar på er ort 1 Foto- grafier med kortfattad text äro då alltid väl- komna och honoreras efter införandet.
FRÅN SAMFUNDETS » BRÖDRAFOLKENS VÄL » FESTKOLLATION Å RDNAN.
A. BLOMBERG FOTO.
Q VENSKA KVINNOR- ° NAS NATIONAL- FÖRBUND höll den 7 d:s sitt årsmöte, bvar- vid års- och revisions- berättelser föredrogos och decharge bevilja- des.
Sexton föreningar tillhöra nu Svenska kvinnornas nationalför- bund.
Svenska nationalför- bundet har vidtagit åt- gärder för att Sverige vid den internationella kvinnokongress, som skall hållas den 13 — 18 juni i Berlin, skall bli så väl och mångsidigt som möjligt represente- radt inom kongressens fyra olika sektioner: kvinnobildning, kvinn- liga yrken, sociala in- rättningar och sträfvan- den och kvinnans rätts- liga ställning.
Vid de val, som för- rättades vid årsmötet, utsagos till ordförande professorskan A. Hierta- Retzius, till vice ordfö- rande justitierådinnan K. Bohman, till sekre- terare fröknarna E. Whitlock och M. Ce- derschiöld och till kassa- förvaltare fröken H. Lundin.
Till revisorer omvaldes fröknarna E. Fryxell och G. Adel- borg och till revisors- suppleant fröken Hanna Anderson.
Alt vid det internationella kvinno- förbundets femårsmöte
IDUN 186 11) 04 i Berlin den 6 — 12 juni jämte ordföranden pro- fessorskan A. Hierta-Retzius representera Svenska nationalförbundet valdes fröken M. Cederschiöld och justitierådinnan K. Bohman och till deras supp- leanter d:r Ellen Sandelin och professorskan Agda Montelius.
O L I V I A JOSEFINA RHODIN f. För några da- ^ gar sedan afled i hufvudstaden fru Olivia Josefina Rhodin, född Nordström, änka sedan 1882 efter bruksägaren och ledamoten af första kam- maren C.
C. Rhodin.
Den aflidna var en af Värmlands mera be- märkta kvinnor; en utförlig biografi, som i målan- de drag ger hennes personlighet, återfinnes i Idun n:r 8 för år 1898, och hänvisas våra läsare dit.
Fra R. var vid sitt frånfälle 80 V« år gammal.
Hon efterlämnar elfva barn, af hvilka en son är grosshandlare i Göteborg, en kapten vid Värm- lands regemente, en rådman i Karlstad och en disponent på Älgå, en dotter gift med kommen- dörkaptenen i flottan Rosenswärd, en med direk- tör Hagander i Stockholm, en med förste landt- mätaren i wrebro län Fjellman och en med kap- tenen vid Värmlands regemente Almqvist.
Ronneby.
Hon ägde där flere gårdar, af hvilka dock de flesta nedbrunno vid den stora branden i Ronneby år 1864.
Hon bebodde till sin död egen gård, vackert belägen vid Ronnebyån.
I detta sitt trefna hem mottog hon tidt och ofta besök af sina såväl i Ronneby som Karlskrona boende släktingar och vänner.
Trots den höga åldern af 98 år, ägde änkefru Fredrique Swan- lund in i det sista sina fulla själsförmögenheter i behåll samt deltog lifligt såväl i omsorgen om eget hus som en hel del andra frågor.
För de fattiga och nödlidande i Ronneby med omnejd var hon en verklig vän, ett stöd såväl i ord som i gärning.
Alla, som stå sörjande vid hennes bår, ena sig ock i ett ur hjärtat gånget: » Frid öfver hennes minne!
&gt; •pÖRSTA SKÖTERSKAN VID HÅLAHULTS SA- - * - NATORIUM, diakonissan Eva Maria Lmnars- son, har efter endast ett par dagars sjukdom aflidit.
Hon var född den 24 december 1870, inträd- de vid Diakonissan- stalten 1894, blef prof- syster 1895 och diako- nissa 1898.
Utom de tider hon vistades vid anstalten arbetade hon ett år i sjukvård bland fattiga å Kungsholmen och ett år å Försörj-.
ningsinrättningen i Stockholm.
Vid Håla- hults sanatorium var hon anställd såsom för- sta sköterska sedan 1900, från början af E.
M.
L I X N A R S S O N.
sanatoriets verksamhet.
Dödsfallet, som kom helt oväntadt, väckte djupaste sorg vid sanatoriet, diakonissanstalten och öfverallt annorstädes, där hon var känd, FREDRIQUE SWANLUND.
FREDRIQUE ELISABET SWANLUND, född F RU Conradsson, afled den 4 dennes i Ronneby i den höga åldern af nära 98 år.
Hon föddes näm- ligen den 22 april 1806 i Asarums församling af Blekinge Län.
Hennes föräldrar voro inspektor Jonas Teodor Conradsson och.
Eva Catherina Conradsson, född Anckarloo, af den numera ut döda adliga ätten Anckarloo.
Efter föräldrarnas död kom hon vid ungefär 20 års ålder till Växjö i sin morbroders hem, generalkonsul J. Anckarloo.
Vid hans död (ätten Anckarloo utdog med honom), flyttade hon till Göteborg till sin broder, sjökap- tenen Conradsson.
I dennes hem kvarstannade hon till dess hon ingick äktenskap år 1835 med handlanden och godsägaren Julius Wittus Swan- lund i Ronneby.
De nygifta slogo ned sina bo- pålar i Ronneby, men flyttade efter någon tid till den inköpta egendomen Skarup, belägen utan- för Ronneby.
Deras äktenskap välsignades med en son, Peter Ernst Richard Swanlund, nuvaran- de innehafvaren af apoteket » Tre kronor » i Karls- krona.
Efter mannens död flyttade hon åter till HEM I RONNEBY.
» r) E N RÖDA JUNGFRUN. » Louise Michel, de franska proletärernas oförskräckta och entu- siastiska vapendragerska, har nyligen dött i Tou- lon på en af sina föredragsturnéer i södra Frank- rike.
Hela sitt lif ägnade hon på sitt våldsamma agitatoriska sätt åt de fattiga och förtryckta i sitt fädernesland, och inga faror kunde afskräcka henne från att som en revoltens gudinna, med den röda upprorsfanan i sina händer, gå i spet- sen för arbetarhärarne från Montmartre och Bel- leville.
Som de förnämsta tilldragelserna i hennes äfventyrliga lefnad stå hennes deltagande i kom- munardernas uppror 1871, för hvilket hon blef deporterad till Nya Kaledonien, men genom am- nesti åter försatt i frihet 1880, med tillåtelse att få vända tillbaka till Frankrike: tre år senare stod hon i spetsen för en beväpnad skara prole- tärer, som plundrade Paris ' bagarbodar, för hvilket dåd hon af Seinedomstolen ådömdes sex års fängelse.
Frigifven före strafftidens utgång, for hon på sin trofaste vän Henri Rocheforts tillstyr- kan öfver till England, men återvände snart från denna sin frivilliga landsflykt, då » kamraterna » organiserade sig för nya attacker och hade behof af hennes aktiva hjälp.
Denna kvinna med den bräckliga kroppen, det fula markerade ansiktet och den sträfva stämman, som i exaltationens ögonblick gaf uttryck åt det vildaste hat — hon, som af folket benämndes » den röda jungfrun », bar under sitt groteska yttre ett varmt hjärta och närde ständigt ett lågande behof att öfva barmhärtighet mot fattigdomens och lidandets talrika skaror.
Med henne har en af det nya Frankrikes säll- sammaste kvinnotyper gått ur tiden.
STENEN I DÖRABERGET.
IDUN (SLUT DIREKTOR G. HOLMERZ.
PROFESSOR PORTRATT I OLJA AF JUNGSTEDT.
C&lt;N HYLLNING i sammanhang med en porträtt- aftäckning ägde härom dagen rum i det fagert belägna Skogsinstitutet borta vid Djurgårdsbrunns- viken.
I närvaro af lärarekåren samt ett hundra- tal forna och nuvarande elever vid institutet af- täcktes nämligen ett porträtt af direktör Gottfried Holmerz, träffsäkert måladt af professor Jungstedt.
Aftäckningen förrättades af generaldirektören och chefen för domänstyrelsen grefve Wacht- meister, som därvid till en början erinrade om att svenska skogsinstitutet nu under en tid af närmare 32 år haft i sin spets direktör Holmerz, som snart efter de fyllda 65 åren går att lämna den plats, han så länge med heder fyllt.
Ett stort antal medlemmar af skogsstaten, mestadels hans forna eller nuvarande medlärare eller lär- jungar, hade velat hugfästa minnet af hans lifs- gärning genom att låta måla och till institutet skänka hans porträtt.
FRU SWANLUNDS LOUISE MICHEL.
AF E. FR. FÖREG.
WALTER SKISS F Ö R HULPHERS.
N:R.)
» 1~ \ U F Å R svälta. » \ J » Det kan j a g.
» » Frysa 1 » » Må g å!
» » Hoppa d å!
» » Jag har hoppat! » sa han, och så berättade han, hur han tagit engagemang vid tidningen, du vet.
Han var så glad och förtröstansfull, då han tog adjö af oss.
Han sken, och det hade kommit något nytt öfver honom, som höjde upp honom, nästan öfver oss.
Ja, mer har jag inte att tillägga.
Måtte nu Gud vara med honom och hans oroliga blod!
Högre än jag kan ingen önska det » I ett par år höll sig Erik Adolf i tidningar, men under den tiden blef han mycket för- ändrad, synnerligast af det som skedde på det sista.
» Var det inte det jag s p å d d e?
» sade prästen en dag till kamrern.
» Diktarblod.
Det skulle den vägen så. »
— » Och du, som är präst tror, att det verk- ligen ligger i blodet, att en del ingenting b l i?
» » Ja, det tror jag.
Jag har sett mycket af den sorten. » » Skämdt blod då.
Bättre att intet h a!
» » Nu ska du inte säga på det där sättet! » sade prästen strängt och allvarsamt.
» Sång är en Guds gåfva.
Och han ger den blott åt sina älsklingsbarn.
Tacka du Gud, Klas, allt reder sig n o g!
» » Ja, om det bara vore som du säger! » Och prästen tänkte sedan i ensamheten: Här uppe har han födts, det var j a g som bar honom till dopet.
Ett märkvärdigt barn var han som liten.
Så glad i blommor och allt vackert, att det var rent förunderligt.
Ett lättledt barn var han, snar till godt och sen till ondt.
Han var mitt bästa läsbarn, det var han.
Och så blef han yngling.
Jag följde hans steg ännu, då han var hemma under ferierna.
Såg honom gå och valla i backarne alldeles som då han var ett litet barn.
Diktarblod, tänkte jag, måtte Gud vända det till g o d o!
Och han kom ut i världen, och j a g såg h o n o m ej på flere år.
Han hade vuxit, blifvit mera manlik, da han kom igen.
Han skäm- tade mera, men efter den där aftonen tror jag att det var mera för att dölja sig.
Dik- tarblodet.
Så hans omkastningar, att han aldrig kunde trifvas, förr än han kommit till sitt.
Diktar- blodet, det jäktar, tar makten bort ibland, jag vet det, så sant Gud hjälpe.
Men Gud har själf gifvit oss det här uppe.
Där det är så kallt.
Och vinter största delen af året med föga sol, så föga.
.
.
Men då hon kommer, så kommer hon.
Och det blir en ny värld som i ett under.
Och så är det nog det där med alla niporna och älfveu här och där bakom, de höga bergens allvarsblåa hviskningar.
Två lif!
Ja det är det nog.
Man drifs till att sjunga, och melodin?
Den ha bergen och vinter- mörkret på djupet.
* » D u är ingenting, kan ingenting.
Hvad vill d u?
D u duger till ingenting, jag tar min hand ifrån dig.
Jag har ingen användning för dig, gå din väg! » Den gamle kamrern var alldeles hvit i an- siktet o c h satt stel och sträng på sin stol vid skrifbordet.
V i d hans vänstra sida stod Erik Adolf lika stel och hvit som han, det ryckte i hans läppar och hans näsvingar skälfde.
Nu rätade han på sig.
» Du skall inte tro att det var för att tigga dig om någon hjälp, » sade han onaturligt behärskadt.
» Jag kom hit för att få se er än en gång, kanske den sista.
Och så kom j a g för att få se allt det här hemma, som jag längtat så omåttligt efter.
Nu har jag sett det och nu skall jag gå. » » Såå, du skall g å!
» sade fadern lika lugnt.
» Men innan du går, vill jag ge dig ett att fundera på på vägen.
En far, som försakar i tjugutal år af sitt lif för en son, som en- dast äter upp honom och hans ro på gamla dar.
Gå och tänk på den saken! » » D u skulle inte ha skaffat h o n o m till värl- den, han tackar dig inte för det, och du lider endast för dina synders skull. » Den gamle flög upp.
» Tig! » » Nej, ty du har velat att jag skulle tala.
Jag skall tala.
Se så, sätt dig igen och anta att du blott har en främling framför dig, men en främling, som vill dig emot. » Den gamle satte sig och sonen drog till sig en stol och satte sig gränsle öfver den 187 med händerna på ryggstödet.
Kamrern såg på h o n o m med en blick till hälften rädd, till hälften häpen.
Hvad skulle nu k o m m a?
» Och du skall veta det alltsammans, hur jag haft det dessa år, och sen må du d ö m a hvem som haft det mer svårt, du eller jag.
O m jag har många skäl att vara dig tack- sam, för att du födt mig till världen.
Folk säger att det är en Guds gåfva, sådana som j a g veta a t t.
.
.
men det är detsamma.
I två år satt jag på det där kontoret, så gick jag.
O m du hade suttit i fängelse, far, hade du vetat hvad det var.
Och så skulle du ha varit så galet glad som jag i luften och solen.
Du skulle ha suttit där nere i slammer och dam, det var riktiga järngaller för fönsterna — så att ingen skulle komma in och stjäla.
Och så skulle du, bara en vindfläkt kom och smekte fönsterna.
.
.
Men du förstår väl inte, hur man kan höra saker, som inga höra, att man kan se saker, som inga se.
Jag vet att det är föraktligt att tala om hemlängtan, norrländingens hemläng- tan, kan tänka, men j a g har haft den, jag har haft den s å.
.
.
Ser du, så ' nt där tar mak- ten af en, man må kämpa aldrig så.
Det är envist som flugor mot regn, man jagar dem bort, men de ha knappt hunnit röra på vingarna förrän de sitta där igen.
Jag måste gå, kunde inte stanna.
Och du skall veta, far, att det inte var något lätt steg jag tog.
Tror du inte jag tänkte på dig d å?
Tror du inte jag var en smula rädd för min framtid också.
Jag har gjort det du aldrig gjort, far, jag har svultit. » Den gamle satt orörlig, men det ryckte i hans drag.
Sonen fortsatte: » Men det var inte det värsta, vänta skall du få höra!
Far, om den gången du var för- lofvad, min mor kommit och bedt dig att du skulle stjäla, bedt dig af hela sin själ att du skulle göra det, hvad hade du då g j o r t?
Du rycker på axlarne, emedan du inte kan sätta dig in i det, men j a g kan, jag.
Ser du, det var en kvinna, o c h jag höll af henne, åh s å.
.
.
Det var uppgjordt att vi skulle gifta o s s.
.
.
Du förstår att j a g måste låta henne veta allt, mina tankar, mina drömmar.
Jag sade henne, att jag ej gått in vid tidningarna för att stanna kvar där, utan att jag skulle gå, så snart jag fått en smula luft under vingarna.
Att j a g vågat allt för detta, lämnat allt, då jag hade det lugnt och tryggt och skönt.
Hon började inte genast, ty hon var slug.
Det kom först efteråt, men allt tydligare och bestämdare.
Hon uppbjöd hela sin vilja att dra ner mig, dra ner mig, hör du.
Jag hade en bra plats, som betalade sig väl, vi skulle godt ha kunnat gifta oss på den.
.
.
Och j a g älskade henne.
.
.
ända till v a n v e t t.
.
.
Hon ville att j a g skulle stanna, af säga mig alla mina drömmar, min tro på mig själf, det var att afsvärja mig hedern.
Hon hotade.
Tror du inte jag höll på att vackla i det ögon- blicket.
.
.
Jag älskade henne så.
.
.
Jag stod fast och hon öfvergaf mig inte.
H v a d hon var mig nära då!
Hon gjorde mig så oänd- ligt lycklig och stark, j a g vet att j a g då i ett slag skulle ha kunnat blifva någonting, stigit.
.
.
men så brast alltsammans, och j a g sjönk, djupt, djupt, nu skall j a g aldrig blifva någonting mera. » » H o n öfvergaf dig?
Jag kan förstå det! » » Det var jag, som öfvergaf henne.
Gaf henne med afsikt det, som tvingade henne att bryta med mig. » » Ä r du vansinnig. » » Kanske nu, men inte då.
Ser du, jag såg min framtid framför mig, såg att den troligen aldrig skulle bli lysande, att min ekonomiska IDUN 1904 reveny kanske skulle bli knapp i evighet.
Jag såg det osäkra lif, som jag ville draga henne in Uti.
Jag kunde inte, därtill älskade jag henne allt för mycket.
Men det var något annat också.
Ser du, hon var ingen stark och stor natur, om lifvet en gång kommit med missräkning, så skulle hon ha sagt mig det, förebrått mig att jag inte följt hennes råd, svikit mig själf, sålt mig.
Hon skulle inte ens ha behöft säga det, bara tänkt det, och j a g skulle ha sett det på hennes ögon, ända tills j a g lärt att hata henne o c h.
.
.
Ja, Gud vet hvad en sådan som jag kan ta sig till, då han blir galen af smärta.
.
.
Så gick hon.
Att hon kunde gå!
Hvad j a g kände, det skall du aldrig kunna begripa.
Men som j a g kommit till sans igen, stod ett klart för m i g: att allt skett till ingen nytta.
Jag skulle, lydt henne, och jag hade blifvit lycklig, j a g skulle ha afsvurit mig själf, och jag skulle ha blifvit vid långt lif.
Jag skulle ha förrådt allt, som kallade på mig, och j a g skulle ha blifvit lycklig.
Nu.
.
.
Men det gör väl detsamma!
.
.
.
Jag har kommit hem för att se.
Nu går j a g nord på in i vildmarkerna, det är något, som kallar mig därinne.
Adjö, far!
Tack för allt!
Och hälsa m o r!
» Högrest gick han ut af dörren.
Men en tung, tung börda låg öfver hans skuldror.
* Den gamle prästen satt ensam uppe på sitt rum med långpipan och nickade.
Någon k o m långsamt uppför trappan.
Det knackade på hans dörr.
» Stig i n!
» Det var den gamle kamrern i Tybrännan.
Hans hy var grå, han såg genomvakad och förstörd ut.
Långsamt satte han sig på soffan och stirrade stelt framför sig.
» Hur må vi i dag, Klas? » sade prästen och hans ton lät munter och glad, men hans blick var sorgsen.
» Tack, du, tack, du, det går.
Skulle bara in och hvila mig litet! » » Välkommen, det var riktigt roligt du kom. » » Tack, du, tack, du.
Du säger så! » Under två år samma långsamma gång till prästen.
Samma entoniga fraser, samma slöa tystnad.
Sedan han suttit stilla en stund, brukade han åter resa sig och gå mot dörren.
» Jag får väl gå nu.
Man väntar m i g.
» » A b, skall du inte sitta en stund till, K l a s?
» » N e j, tack, du, måste gå nu. » Och så gick han med långsam gång utför trapporna, utför vägen, hem.
Men i dag satt han längre än vanligt.
Då han kom till dörren, vände han sig lång- samt om, och munnen öppnade sig och slöt sig ett par gånger, som om han velat säga något, men inte kunnat finna ord.
» Var det någonting, K l a s?
» frågade prästen.
» N e j, j a g tyckte jag hade glömt någonting, nej.
.
.
Jo, j o!
.
.
.
Jo nu minns j a g.
.
.
Hade bref i dag från.
.
.
där nord på. » » N å?
» frågade prästen i glad förväntan.
» Det är slut med honom nu, det var det j a g ville säga. » Och kamrern gick.
GLÖM EJ Jubileumsfondens sparbössor!
— I D U N 1904 Il llllllllllllMltllllllltlllMIIIIllMlllllMllttllllllllll I1HIIIII!
Ill II I FÖRNÄMSTA TYÄTTMEDEL (1 ftro och förblifva dock vid finare tvätt \ HY LIN 8 EKONOMI-TVÅL I och vid gröire tvfttt (byk) I SVENSKT SANTIAGO.
\ RÖNTGENINSTITUT BREF TILL IDUN.
S sända från hospitalen för att undersökas på herr Ekvalls institut.
Herr Ekvalls broder, Harald Ek- vall, är assistent på institutet och känd som en af Chiles förnämsta artister inom målarkonsten, särskildt inom bataljmålningens område.
Vi alla svenskar här i Santiago värdera myc- ket våra landsmän herrarne Ekvall, i hvars hem hela svenska kolonien har en mötesplats och där de nödställda landsmännen aldrig förgäfves klappa på.
HYLINS!
PRIMA TVÄTT-TVÅL | ETT 188 — ÖM JAG VET, hur lifligt Idun intresserar sig för allt, som rör den svenska kulturen äfven i främmande land, torde några rader och ett par bilder från ett svenskt Röntgen- institut i Santiago ej förvägras plats.
Det är grundadt och innehafves af herr Erik Ekvall, äldste son till den kände artisten Knut Ekvall på Romanö och själf känd i Sveriges musikkret- sar som artist på violin.
Sedan han lämnat hem- met för att söka lycka i främmande land, har han ägnat sig åt massage, hvari han i Sverige tagit examen.
I förening med sitt institut för massage och sjukgymnastik i Santiago har han nu upprättat ett Röntgeninstitut, hvilket anses som Chiles största och förnämsta.
Genom egna uppfinningar på Rönt- genljusets område, för hvilka hr Ekvall erhållit patent, har han särskildt ådragit sig kirurgernas uppmärksamhet, i synnerhet för den af honom uppfunna i&gt;Opacögrafo-&gt;,en apparat, som vid Rönt- genbelysning tjänar att bestämma en främmande kropps exacta läge.
hvilket direkt kan afläsas från en pappersremsa i instrumentet.
På så sätt behöfver man ej taga några fotografier, hvilka för det mesta ge dåliga resultat och — om det t. ex. är fråga om en skottblessyr — endast för- dröja operationen och till och med sätta den så- rades lif på spel.
Med » öpacö- grafo; bestämmes kulans läge på mindre än en minut, och synes apparaten särskildt lämplig att an- vändas på slagfältet, då den är lätt att transportera och af små dimensioner.
Hittills ha med den- samma verkställts 43 kulunder- sökningar i alla kroppsdelar, hjär- nan, lefvern och lungorna, alla dessa sjuka hafva blifvit operera- de och kulorna noggrant funnits på de af herr Ekvall angifna punkterna.
Alla de opererade äro nu friska.
UR STEN.
LIFVETS IDUN (FORTS. AF KOMEDI.
INEZ FR. FÖREG SKISS FÖR STRÖM.
N:R) M EN BRATT var iDgalunda den, som ville styra mot vinden.
Som Amy efter närmare bekantskap icke tycktes motsvara de före- ställningar han haft om henne och knappast skulle blifva en hustru, som kunde förverkliga de förvänt- ningar han ställde på ett äktenskapligt lif, drog han genast och villigt sina lärdomar och rymde val- platsen, i hög grad tillfreds öfver att hafva avan- cerat med sådan försiktighet, att han med all heder kunde draga sig tillbaka.
Han började i hennes mammas närvaro bry Amy för den unge kandidaten, antydde enskildt för den något dekontenanserade fru Billberg, att det nog mellan de unga rådde ett allvarligt tycke, samt påpekade det glädjande i att Hjelm var en i allo så hygglig och lofvande ung man, samt drog sig småningom alldeles ur spelet.
Detta misstag hade således ingen menlig in- verkan på Bratts sinnesfrid, det ledde blott till ändring i några punkter af hans äktenskapspro- gram.
Den mjuka, oformade leran kunde visa sig mindre plastisk än man beräknat samt vid utförandet tarfva både skicklighet och möda.
M ö j - ligen skulle han sakna förmågan, men i hvarje fall saknade han lusten att söka forma ett så ovisst material.
Han öfvergaf ingenue-planen och lutade i stället åt den uppfattning, att det vore klokast att välja hustru bland ett lergods, som redan vore utformadt och som till sina grundlin- jer företedde böjlighet och mjukhet.
En kvinna, hvars koketteri och nöjeslystnad hunnit lägga sig och hvars smak och böjelser följaktligen bättre skulle öfverensstämma med hans egna.
EKWALLS HERR RADIOGRAFISKA E.
UPPFUNNA INSTITUT I S:T JAGO.
OPACOGBAFO-APPARATEN.
Sedan han blifvit en man i staten och ett för- månligt parti, hade mammor till giftasvuxna dött- rar till höger och vänster lagt ut sina beten för honom, men han hade med mycken smidighet vetat att undgå alla garn och krokar, ty han visste att skatta friheten och oberoendet samt ett behagligt ungkarlslif.
Och när han då omsider sträckte ut handen efter ett par långt blygsam- mare fångster än dem, som förut själfmant bju- dits honom, så undflydde honom bytet.
(Forts.) KUNGL.
TEATERN.
Det stora förtroende, som kom- mer herr Ekvall till del, bevisas af de många sjuka, som läkarne FRÅN ERIK gynnsamt tillfälle att säga henne, att hon under åratal utgjort ett föremål för hans tysta beun- dran, men att han först nu funnit mod att tillstå sin kärlek och bedja henne blifva hans maka och förljufva hans ensliga tillvaro.
Men till sin stora — och långt ifrån oberätti- gade förundran — fick han korgen.
Ty skälet för fröken Bergs afslag var, att hon redan för en månad sedan bortlofvat sin tro till en af stadens grosshandlare.
Hon angaf visserligen icke detta skäl, men hon skulle med all säkerhet icke svurit den däste grosshandlaren sin trohet, om hon vid denna tid blott kunnat förutse, att ödet haft i beredskap en sådan chance som ett giftermålsan- bud af häradshöfding Bratt.
Denna korg bringade Bratt icke blott och bart i förundran, den bragte honom alldeles ur jäm- vikten, dock kände han sig mindre besviken än uppretad öfver att hafva blifvit utsatt för en så- dan nesa.
Han satte sig ned att grubbla öfver den besynnerliga otur, som förföljt honom de gånger han byst allvarliga afsikter att utbyta sitt oberoende mot äktenskapet.
En gång, då han låg vid universitetet, hade han svärmat för den vackra och firade Lilly Falk, dotter till en af stadens akademiska fäder.
Men mamma och pappa Falk hvälfde utan tvifvel mera äregiriga planer för sin dotter, ty de tycktes icke med blida ögon åse den oförställda hyllning, han äg- nade dottern.
Vid denna tid betraktade han kär- leken såsom en känsla af evigt beståndande na- tur, och trotsande alla hinder, sökte han att för- säkra sig om den tillbeddas genkärlek och hennes löfte om trohet, men då visade det sig, att äfven Lilly själf hade högre, vyer än att förlofva sig med ett ungt juristämne, ty ehuru gärna hon än mottagit hans hyllning, ville hon dock icke mot- taga hans hand.
Det vållade honom en kortare tids hjärtesveda, men sedermera prisade han sin lyckliga stjärna att hafva bevarats från en, i läng den troligen föga tillfredsställande och för framtid och fortkomst hämmande ungdomsförbindelse.
Och då han sedermera svärmat och kurtiserat, hade han tagit sig till vara för alla allvarliga afsikter.
(X) DEN AF Så föll hans fröken Elin én fin och distinguerad dam på några och tret- tio år.
Hon föreföll att äga mycken mildhet i lynnet, ägde därjämte någon förmögenhet samt åtskilliga fördel- aktiga relationer och syntes således utgöra ett i alla afseenden konvenabelt parti.
Häradshöfding Bratt, som var mera bekant med stadens damer » d ' un certain åge&gt;, än han varit med dem af Amys år, hade i fråga om fröken Berg icke behof af någon inledan- de bekantskap.
Han gjorde därför icke sär- deles långa preludier, utan begagnade ett Ett intressant gästspel å k. teaterns scen är att anteckna från föregående vecka, i det att den framstående tyske barytonsångaren Theodor Ber- tram uppträdt i hufvudpartien i operorna » Don Juan, » Mästersångar- ne » och » Den flygande Holländaren ».
Begåf- vad med en ovanligt omfångsrik och vällju- dande stämma, synner- ligen jämnt utbildad, torde hr B., som ännu är ganska ung och re- dan räknas till Tysk- lands mera framstående operasångare, hafva al- la utsikter att nå de främstes lag.
Visserligen var det nog ej så få, som kände sig i viss mån besvikna vid hr B:s första uppträ- OPERASÅNGAREN THEO- DOR BERTRAM.
dande härstädes.
Man saknade nämligen i hans don Juan denna dämoniska tjusningsförmåga, som t. ex. utmärkte dAndrade, och rösten spara- des väl mycket.
Emellertid hade den ärade gästen ock att i sin framställning uppvisa flere väl funna drag såsom i förförelsescenen med Zerlina samt i det sätt, hvarpå han rent hypnotiskt sökte in- verka på donna Elvira.
Champagnearian beled- sagades af något kvicksilfverartade gester och slutscenen med den döde guvernören verkade famlande och mindre öfvertygande.
Hade salongen vid den nyssnämnda föreställ- ningen varit mycket glest besatt, så var den-
IDUN 1904 189 — samma däremot vid den andra på torsdagen fylld från golf till tak af en publik, som med andakt följde » Mästersångarne » från den första scenen till den sista, trots att föreställningen varade mer än fem timmar.
Hr Bertram hade ju ock uppträdt vid de senaste Bayreuthspelen 1902, hvadan man kunde antaga, att Wagnersången var hans rätta gebit.
Hans uppträdande i Bayreuth omfattade emellertid endast Holländaren och Wotan, ej Hans Sachs.
Detta hindrade dock ej, att hans fram- ställning af denne mästersångare hade att upp- visa många förträffliga egenskaper, om den ock ej blef fullt så helgjuten, som nog hade blifvit fallet, om den skolats under den traditionella Bayreuthdisciplinen.
Aktionen verkade stundom väl häftig och orolig, särskildt i monologen i tredje aktens första scen, hvarigenom något förtogs af den lugna värdighet, som alltigenom bör vara känne- tecknande för Sachs.
Däremot företedde andra akten och tredje aktens senare tablå flere ypper- liga poänger.
I vokalt hänseende var denna afton för den ärade gästen betydligt öfverlägsen den första.
Den vackra malmrika stämman fick fritt klinga ut och te sig i all sin mäktiga skönhet.
Alltför utdragna tempon borde dock hafva und- vikits, så att ej föreställningen dragit ut öfver höfvan.
Efter hvarje aktslut hälsades sångaren med entusiastiskt bifall.
Kom så lördagens föreställningmed » Denflygan- de Holländaren », där B. gaf en konsekvent genom förd bild af den olycklige, öfver forna brott ruf- vande och till eviga kval dömde sjömannen.
Här stördes dock aktionen af en del fula rörelser med händerna och kastningar med kappan.
Framställ- ningen hade emellertid flere gripande moment såsom början af första akten samt i scenen med Senta i den andra.
Stämman klingade äfven här full och mäktig, om den ock på grund af partiets beskaffenhet här och där måste dämpas.
Ett fel, som nästan genomgående vidlådde de trenne pre- stationerna, var hr W:s otydliga och bristfälliga textuttal.
Bifallet var äfven vid denna föreställ- ning- lifligt, dock mindre än vid » Mästersångarne ».
Vid dessa föreställningar hafva åtskilliga roll- förändringar ägt rum.
Sålunda har fröken Lyh- seth uppträdt som donna Anna i » Don Juan » och Senta i » Holländaren », och det är oss ett nöje att konstatera, att hon vid utförandet af dessa båda partier tagit ett stort steg framåt.
Den vackra rösten har vunnit i fyllighet och glans ända upp i höjden, intonationen har blifvit re- nare, den förut störande andhämtningen väsent- ligt bättre, om den ock ej ännu kan anses fullt tillfredsställande, och textuttalet, frånsedt en liten läspning, tydligare.
Spelet har ock vunnit i mjuk- het och förståelse.
I » Don Juan » debuterade fröken Hesse som Zerlina och redde sig godt så- väl i vokalt som dramatiskt hänseende.
» Mäster- sångarne » hade att uppvisa nya representanter i Davids och Beckmessers partier.
Det förra hade i hr Malm fått en förträfflig tolk.
Hr M. hade här tillfälle att visa sin lämplighet för komiska partier; måhända föreföll han väl gossaktig, men sången klingade säker och distinkt.
I Beckmessers parti skötte sig hr Mandahl ej illa, om han ock i den dramatiska framställningen visade sig en smula osäker och famlande.
Ett förnyadt upp- trädande i partiet torde skänka honom större sä- kerhet.
Den första Bertram-föreställningen leddes af hr Nordqvist, de båda följande af hr Hennéberg.
Sista föreställningen, upptagande » Valkyrian » med hr B. i Wotans parti, var utsatt att äga rum tisdagen i denna vecka.
Vi återkomma till den- samma i nästa nummer.
— Teodor Bertram är född år 1869 i Stuttgart, där han mottog sin första sångundervisning af fadern.
Han har varit anställd vid operascenerna i Hamburg, Berlin (Krolls teater), Miinchen och Wien samt gifvit gästspel i flere andra städer.
B. är gift med Fanny Morän Oiden, en af Tysk- lands främsta och i sin konst mångsidigaste opera- sångerskor, den där på sin repertoar har hög- dramatiska partier som Fidelio likaväl som kolo- raturpartier sådana som Norma och i den mera glädtiga genren som fru Fluth i » Muntra fruarna ».
T) RAMATISKA TEATERN har ånyo framfört ett svenskt original, nämligen en trilogi » Nero » af hr Fredrik Nycander Dess första del, » Den nye Orestes », var en kär bekant från förra spel- terminen, och gjorde nu som då obetingad lycka.
Detta inledningsstycke till de fyra följande ak- terna är också dramats bästa, skrifvet som det är med fart, glöd och en välgörande dramatisk stegring.
Sedan kan det ej hjälpas att intresset för den rusige och blodtörstige kejsaren-vällust- ingen ej så litet slappas, ty handlingen tunnar ur allt mer och versen, trots dess odisputabla väl- klang, utvecklar just ej många tändande gnistor vare sig af kvickhet eller hellensk visdom.
UR FREDRIK NYCANDERS TRILOGI l.
» NERO » k DRAMATISKA TEATERN BACCHANALSCENEN.
2.
Stycket eröfrade dock åt sin upphofsman en aktningsvärd seger, i hvilken hr Arehn (Nero) och hr Hansson (Paris) hade väsentlig del.
Däremot gjorde åtskilliga af de andra medverkande allt hvad de kunde för att fördärfva diktarens inten- tioner.
Fröken Claeson till exempel var absolut elevmässig i Persis ' roll och förstörde i det närmaste en hel scen, likaså voro fröken Johanssons Poppea och hr Ekelunds Petronius undermåliga.
Skäl till anmärkningar mot spelet funnos för öfrigt här och hvar och det är att beklaga för författarens räk- ning.
De varma och hjärtliga applåderna efter pjäsens slut tycktes dock försona honom med ut- förandets brister, ty han såg glad och nöjd ut, då han kom in och bockade sig.
De här ofvan meddelade sceninteriörerna ur det verkningsfullt uppsatta dramat återgifva tri- logiens sista del.
A den öfre bilden synes Nero liggande till vänster i förgrunden; bakom honom sitter hans slafvinna Acte (fru Arehn \ medan han till höger om sig har sin narr Vatinius (hr Wag- ner) och i bakgrunden Rufus och Tigellinus (hrr Envall och Örtengren).
Å den nedre bilden fram- ställes Nero med dolken i handen; till höger i förgrunden väntar Tigellinus med sina soldater, till vänster stå Acte och narren.
OÅNGSÄLLSKAPET O. D. gästade i söndags ^ hufvudstaden och sjöng på sedvanligt sätt in våren med en matiné i Musikaliska akademien, så att nu torde vinterns välde kunna anses bru- tet för denna gång.
Konserten hade den sedan några år häfdvunna sammansättningen af orkester och manskör och upptog bland annat en kör ur O. D:s af Ivar Hedenblad komponerade festkan- tat från sällskapets i fjol firade 50-årsjubileum, FOTO FOR IDUN AF A.
RYD1N.
SLUTSCENEN * NEROS DÖD.
hvilket brottstycke framstod som ett af program- mets vackraste nummer.
Den veritabla studentsången, för hvilken pu- bliken egentligen strömmat till i fulltalig nume- rär, fördragande lokalens olidliga damm och hetta, medan vårsol och en väckande aprilkultje lockade utanför, utgjordes af sådana välkända och gärna hörda saker som Heises Behagen, Molltoner från Norrland, Hansens Lille Karen, Lange-Mul- lers Serenad, Hör oss Svea, Björneborgarsne marsch m. m.
Körens basar och andra tenorer klingade förträffligt, men första tenorerna voro däremot skäligen bräckliga och färglösa.
Programmet inleddes med en ouverture af Reznicek af ljus och välklingande läggning, och dess ordinarie afslutning utgjordes af en kompo- sition för manskör och orkester af Gernsheim, » Salamis », som, i sig själf ståtlig, framfördes med verklig glans och bravur.
TUTA FILHARMONISKA SÄLLSKAPET gifver sin andra abonnemeotskonsert instundande tisdag den 19 dennes under ledning af kapell- mästaren Rung från Köpenhamn.
Programmet upptager en synnerligen intressant nyhet, näm- ligen » Gerontius ' dröm » för soli, kör och orkester af den engelske tonsättaren Edvard Elgar, hvil- ken redan vunnit stor ryktbarhet just för detta verk, men kanske ännu mera för det senare till- komna oratoriet » Apostlarne ».
ETRÖKEN SARA WENNERBERG, brorsdotter till " aflidne Gunnar W. och känd som flitig ton- sättarihna, gifver konsert på onsdagen i denna vecka, hvarvid flere af hennes kompositioner komma till utförande.
Vi återkomma i nästa num- mer till ett närmare omnämnande af konserten.
IDUN 1904 — KÖKSALMANÄCK Redigerad af ELISABETH ÖSTMAN, Inneh.
af Elisabeth Östmans Husmoders- kurs i Stockholm.
vat- Sist nedskäras de till hårdt skum slag- P i s t a c i e g 1 a e (f. 6 » pers.).
5 äggu- ten, för att bibehålla den hvita färgen.
na ägghvitorna oeh färsen afsmakas lor, t hg.
strösocker, 1 lit.
tjock gräd- Selleriet skalas och lägges tillsammans noga.
Den fyllos i en väl smord och de, grön karamellfärg, 50 gr. pistacie- med jordärtskockorna De nedläggas 1 1 rödbeströdd form, som bör vara försedd mandel.
kallt, saltadt vatten och få koka, tills med lock.
Formen får ej fyllas mer än B e r e d n i n g: Äggulorna, röras med kokas buljong, Ii varmed ruladerna de läggas på köttskifvorna, som rullas ihop Smör och mjöl tiJl tro fjärdedelar.
Färsen kokas i vat- sockret Vs tim, 7 del.
af grädden ko- sammanfräsas, purén - och den kokande tenbad ofvanpå spisen omkr. 1 tim. kas upp och tillsättes de rörda äggu- buljongen tillsättes, litet i sänder, hvar- Don serveras med kraft- eller hum- lorna under stark ' vispning, krämen efter soppan fAr koka 10 — 15 min.
Den mersås.
; " • hålles äter i kastrullen och får under skummas o c h afsmakas med kryddor- S l o t t s s t e k (f. G .pers.).
l V a • kg.
fortsatt vispning sjuda, hvarefter den na.
Äggulorna (och grädden, OPJ sä Ön- innanlår eller fransyska *, 3 msk.
smör upphälles och v rapningen fortsattes, tills skas), vispas upp i soppskålen och sop- (G0 gr.).
Vs msk.
salt, 1. lit.
svag bul- kramen kallnat.
pan tillslås under kraftig vispning.
jong eller vatten /; 1 kryddpepparkorn, 1 Dä tillsättes sä mycket karamellfärg Den serveras mod östsmörgåsar eller hvitpepparkorn, 1 msk.
sirap, 1 msk.
att krämen blir l j u s g r ö n.
Den hål- rostad t bröd.
konjak, J msk.
ättika, i anjovisar, 1 les därefter i glacemaskin och fryses.
Fiskfärs (f. 6 per a),, i kg.
gäd- liten rödlök, 2 lagerblad.
När glacen är hal f fras en, nedbrändas en S ö n d a g: Jordartskockspuré med ost- fiskfars med hjummersås; slottsstek med legymer; pistacieglace.
M å n fl a g: Bräckt skinka med bruna bönor; äggmjölk med skum.
Tisdag: — vatten) och läggas i ättikblandadt FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 1 7 - 2 3 APRIL 1904. smörgåsar; 190 Oxruladcr med pressad po- tatis; krusbärssoppa, med skorpor.
äro riktigt mjuka.
da (— 210 gr. skrapadt fiskkött), 2 Siäs.
: _ 1 ' msk.
smör (20 gr.), IV2 msk.
O n s d a g: Kokt torsk med senaps- hg smör ', 30 gr. hvetemjöTJ.
4 d e l.
grädde, mjöl, köttjus, (1 del.
tjock grädde).
sås o c h potatis; niaisenakrärn med mjclk.
3 iägg, 1 msk.
salt, 1 / 4 tsk.
hvitpeppar.
T o r s d a g: Ärter med fläsk; plättar B e r e d n i n g: Köttet tvättas med en Vs msk.
socker.
med sylt.
duk doppad i hett vatten.
En stekgryta Till f o r m e n: 1 msk.
smör (20 upphettas långsamt, smöret brynes däri F r e d a g: Fläskkotletter med potatis; polsk grj.
) „ 2 insk.
stötta skorpor.
äppelkaka.
L ö r d a g: Sillpudding mod äggstan- ning, ölsupa.
med ägg.
1 e r e d n 1 n g G '; d.dan urtages (fjäl- fiskhandeluk.
RECEPT: skrapas Don Hakes och fiskkötiot fint, intet fjäll eller ben lar J o r d ä r t s k o c k s p u r é (f. 6 jjers.^,.
medfölja.
Fiskköttet blandas med smö- 1 lit.
jordärtskockor.
1 liten bit selleri, ret och drifves 3 gånger genom kött- Vs lit.
vatten, V-fy msk.
smör (30 gr.), kvarn.
Alassan stötes ' därefter i sten- 3 msk.
m) ö % 2 lit.
blandad kalfbuljong, salt.
ox- och mortel tills den är fin och sammanhän- gande), f ett fat blandas mjölet, gräd- h vitpeppar.
* .socker.
2 äggulor (1 del.
tjock grädde).
den, äggulorna o c h kryddorna.
B e r e d n i n g: Jorclärtskockorna sköl- blandning som jas och skrapas (helst under rinnande seu.
inarbetas bor Denna matskeds vis arbetas omkr. i fä r- 1 köttet ilä-gges sa mt brynes väl på tim. hvarefter den afsmakas.
Observera!
I„ hTKåsiden&gt;robe kr.
14.25 S9 Har lust för hembageriyrket och vore tack- sam om någon ville upplysa mig om, hvar det kan bäst läras, hur lång tid som åtgår till kr.
61.25, porto- och tullfritt!
Profver omgående; likaså af svart, Kvitt och kulört samt hvad uppsättning af en mindre sådan " H e n n e b e p g - s i d e n " från 85 öre till kr.
20.85 pr meter.
affär kan belöpa sig till.
Om svar bedes till » M.
B. », Hudiksvall p. r.
O.
H E N N E B E R G, s i d e n f a b r i k a n t (k. o. k.
h o n.)
, Z t t R I C H.
Öfverblifna nummer af pensionatet " VÄNNERS MINNE " Iduns Handarbetstidning, cle I Folkhögskolan Hvilan, kurs för kvinnliga elever 30 april — 30 juli.
Prospekt begäres af D:r L. Holm- ström, Hvilan pr Äkarp.
r FÖr badgäster vid HJO V Ä T T E N K U R Ä N S T Ä L T finnes en treflig möblerad våning om 3 rum, tambur och kök att hyra under instundande sommar.
Närmare meddelar Karl Linden, Hjo.
Ressällskap till Paris i början af maj månad önskas af ung dam.
Svar till fngeniör Rubin, Lindesberg.
En resa till England.
En infödd engelska, för tillfället bosatt i Sthlm, erbjuder sig som ledsagerska, för ett begränsadt antal unga flickor pä en 5 veckors rosa till och från samt vistelse i London un- der juni mån.
Vidare upplysningar lämnas af Fru Isabel Frost, Engelbrektsgatan 43 b, före april män.
utgång.
Referenser finnas å Fredrika, Bremer Förbundet.
Norrköpings Färgeri-Aktiebolag Norrköping utför — som specialité — efter modernaste och bästa arbetsmetoder kemisk tvätt och färgning af allehanda artiklar, tillhörande Damgarderoben, äfvensom Dukar, Dra perier, Gardiner, Mattor m. m.
Elegant arbete, skyndsamt och till mode- rat pris.
juni.
Praktiska gångmattor.
Yid TCrontorps gård, adr.
Värmlands Björ- neborg, försäljas till 75 öre pr meter vackra hall bara handväfda gängmattor, förfärdigade af starkaste cellulosafibrer.
Sändas mot eftor- kraf.
Försök några, meter på prof. Större silfvermedalj vid 100-årsinställning- en i Karlstad.
NORDEN, For vårplanteringen.
hackade vor.
tvärs öfver muskelfradarna och bul- tas väl.
Damkläde Späcket skrapas tunna skifvor, och ombindas Smöret derna och skares i hvilka kryddas härdt brynes i pä väl och två ställen.
en stekgryta, nedläggas, tätt intill rula- hvarandra och beströs med MJÖLET samt brynas öf- ver stark värme under omskakning.
Den kokande buljongen tillsättes derna fä sakta steka och rula- med tätt slutet lock omkr. 1 Vs tim. eller, tills de vid profning med vispkvist kännas Ruladerna lägga.s upp på karott, vispas upp och hålles Maisenakräm pistaciemandeln samt resten af grädden mÖra .. såsen Öfver.
(f. 6 pers.).
4 msk.
frys- maisenamjöh, 3 msk.
strösocker, 6 kkp.
ningen fortsattes.
När glacen är fär- oskummad mjölk, Vs stäng vanilj.
4 dig, nedpackas den i glaceformen och äggulor.
slagen till hårdt skum.
hvarefter LEDIGA PLATSER fryses från .ben, hinnor och senor.
På dessa C n barnkär, snäll och ordningsvan bättre i- * flicka, kunnig i hushåll, sömnad och hand- vid omkring 30 år, ärlig, ordningsvan och arbete önskas att vara behjälplig med barnens kunnig i skötandet af ett hem samt barnkär och hemmets vård.
Svar jämte fotografi och och villig att uppfostra en gosse vid 1V2 &amp; rs löneanspråk torde snarast insändas till fru ålder, får plats hos tjänsteman och änkling i Landén, Grängesberg.
närheten af Östersund den 1 maj.
Svar till fru E. Nilsson, Prästgatan 31, Östersund, med E N S J U K S K Ö T E R S K E P L A T S fotografi, rekommendationer och löneanspråk, inom Orsa extra provinsialläkaredistrikt, att tillträdas den 1 september innevarande år, så fort ske kan.
förklaras härmed till ansökan ledig.
Lön i ett för allt 750 kronor.
Ansökningar, som skola vara insända före den 1 instundande maj och ställda till Orsa eller Hushållerska sökes af en ungherre kommunalnämnd, böra åtföljas af frisk- och nu genast.
Den sökande bör vara vid någor- t j änstgöringsbetyg.
Orsa den 10 mars 1904. lunda stadgad ålder samt besitta god ordnings- Kommunalnämnden.
förmåga och skicklighet i matlagning.
V å - ningen S rum, kök och jungfrukammare.
Svar emotses genast under märke » Beel och Eko- RnHo nfotoar * °r hushållsbitr., lärarin- nomisk », Nordiska Annonsbyrån, Göteborg.
UUUd IlldlOCl nor, barnfr., värdinnor att genast söka genom Inack.
Byrån, Hamnga- tan 2 III, Norrköping.
Hushållerska - Skicklig jungfru Enidemisiukskötfirska j u | i i u.
w i u i u j u n u i i u i w i unti * Vikariatplats ledig från 1 maj till årets C o m sällskap och hjälp får barnkär flicka ^ ur bildadt hem plats mot fritt vivre under slut.
Lön 50 kr.
per månad.
Villkor: läkare- Nu iir tid att beställa rosor och offereras sommarmånaderna i Stockholms skärgård.
intyg om någon tids tjänstgöring i epidemi- sådana till följande billiga priser.
Stamrosor Sökanden bör vara kunnig i sömnad.
Svar sjukvård (examen ej nödvändig).
Svar till finaste sorter pr st. 2: 50, 10 st. 25 kr.
Låg- till » Sommaren 1904-&gt;, iduns exp.
Epidemisköterska under adress S. Gru- förädlade finaste sorter pr st. 0: 50, 10 st. maBlii Annonsbyrå, Stockholm.
4: 50, blott starka och friska plantor säljas.
" M " orra Tnack.
Byrån Malmskillnadsgatan 27 Begär prislista å öfriga plantskolealster.
(obs.
ny adress), Sthlm.
Ansk.
platser åt L a n d t f l i e k a Lärarinnor, Värdinnor, Sällskaps-, Kontors-, J.
L.
S T R Ö M, N o r r t e l j e.
af god familj, som vill gå frun tillhanda med Hushålls- och Barnfröknar.
alla inom hus förefallande göromål, får plats genast i ung familj, om anmälan göres till Eksjöholms gård, Eksjö.
är alltid elegant, modernt och hållbart.
Ut- får plats denna månad i godt hem på landet.
märkt vackert helylle damkläde, som eljest Betyg jämte nppgift å lönepretentioner sän- Uushållsfröken, fullt kunnig i finare kostar c:a 6 kr.
pr meter, säljes direkt till das till » Husmoder », Gyttorp.
f matlagning, syitning och hvad i ett landt- endast 4: 50 pr meter.
Bredd 130 cm.
Frakt- hushåll fordras, erhåller plats å bruksegen- fritt.
Profver i 10 färger mot 20 öre i frim.
B a r n f r ö k e n, dom i mellersta Sverige.
Lön 300 kronor.
Full belåtenhet garanteras.
N o r r k ö p i n g s Y I l e v ä f n a d s a f f H r, snäll, verkligt barnkär och af bättre familj, Inack.
Byrån, Hamng.
2, 3 tr., Norrköping.
erhåller nu genast plats att i moders ställe Norrköoinfi på egen hand sköta och vårda tre minderåriga TZammarjungfruplats finnes för flicka mellan 25 och 35 år, kunnig i klädsöm- barn, det yngsta 1 år.
Endast den, som vet sig samvetsgrannt kunna uppfylla dessa for- nad och strykning.
Lön 250 kr.
Svar A V e - tikar, säljas G veckor gamla, till 20 kronor dringar och som kan förete goda rekom., göro devåg », Fru Keiller.
per styck genom H.
H. Ringius, sig besvär.
Svai med prisuppgift och foto- Stockaryd.
grafi jämte rok.
insändes snarast till skepps- mätare A. Dahlberg, Sundsvall.
L Hushållerska Två äkta pudelvalpar, PLATS Begär prislista T Tndervisningsvan, musikalisk lärarinna er- å hemväfda duktyger, servietter, handdukar, M håller instundande höst plats å landtegen- näsdukar och lakanslärft.
Billigast och bäst dom i Västmanland, / mil från stad.
Sö- från L i n n e v ä f v e r i e t, Borås.
kande bör vara af god och bildad familj, frisk till kropp och själ, barnkär och ordningsäl- skande samt fullt kompetent att undervisa två flickor i 4 och 5 kl. kurser äfvensom i P r e n u m e r e r a pianospolning.
Belyg, referenser, fotografi oeh löneanspråk adr.
till » L.
E. », Västerås p. r. pä såsom i 2 Köksföre- stånderska I landthem önskas en anspråkslös flicka, mot * fritt vivre, att vara frun behjälplig med hushållet och två små barns vård.
Svar till » Naturskönt ', p. r. Ottehol.
från den 1 instundande maj ledig vid som under hela säsongen kommer att bjuda på det mest rikhaltiga, moderna och smak- fulla innehåll.
Pris kr.
1: 20 för hälft år å hvarje postanstalt.
skicklig i finare och enklare matlagning, bak- Löneförmåner: 400 kr.
årlig lön, l:a klass Iduns expedition.
ning och inläggningar, samt redbar, ordentlig kost, egen bostad med uppassning samt Öfriga och snygg, erhåller förmånlig plats på herre- Sökanden, som bör vara gård i södra Sverige d.
16:de maj.
Betygs- naturaförmåner.
N y a l ä t t v ä f d a mönster till mattor, afskrifter jämte fotografi sändas till » P. », Iduns kunnig i matlagning, af bättre familj och om- gardiner, klädningstyger m. m.
innehåller exp., Stockholm.
kring 30 år gammal, insände fotografi, betyg tredje häftet af " Moster Emmas Väf- bok ".
Kostar 1 kr.
35 öre.
Erb mot C " n bättre, snäll, anspråkslös flicka, och referenser till H o s p i t a l s k o n t o r c t, fullt pålitlig, utan några pretentioner, får hvarest Öfriga upplysningar lämnas.
post.
från utg. Kneippbaden, Norrköping.
plats som B a r n f r ö k e n i bättre familj att hafva tillsyn Öfver barnen, deras kläder samt deras läxläsning m. m.
Ben sökande bör vara fin allvarlig, vänlig och tålig vårdarinna för L ä s och m ä r k I kunnig i sömnad samt äfven något musikalisk.
en sjuk dam får god anställning genom Af alla ekmöbler fås de bästa från Svar till » Barnfröken », Sörmlandspostens Edholms kommissionskontor, Enköping.
Ekmöbelfabriken i Nyköping.
kontor, Eskilstuna.
Allm.
och Riks-telefon.
Begär prisk.
Utställning: Vasagat.
7, Sthlm.
Iduns Modetidning Pensionat och Rum för Resande, gammalt och välkändt mod billig hyra, läge invid Centralstationen och lifligt frekvente- radt, öfverlåtes med inventarier till följd af sjukdom.
Särdeles lämpligt för en eller 2:ne fruntimmer med mindre kapital.
Svar till » Billigt, Ägaren själf », Iduns exp.
Stockholm.
i född von Bergen.
Rikstélefon t. v. 58.
Ahus.
Konvalescent eller Sjukhem, (hälst för nervsjuka), önskas öfvertaga i som- mar eller nästkommande höst.
Svar till » Hem », A adstena p. r.
Öppnas åter clagrarne MINA från år 1903,18 n-.r, innehållande ett stort an- tal stilfulla och moderna originalmönster, realiseras till 1 krona om beloppet insän- des i postanvisning till Iduns exp.
första, af den skållade och fint spä- Köttet skares i 1 cm.
tjocka, skif- B e r e d n in g: Mjölet och sockret ytterligare omkring 2 tim. Glacen uppstjälpes och öfverströs med utröres med 1 ikkp.
af mjölken.
Den alla sidor, hvarefter det saltas.
Den resten af den hackade pistaciemandeln öfriga mjölken kokas upp med vanilj- kokande buljongen eller vattnet påspä .. - stången.
Afredningen iröres och krä- samt serveras med mandeless.
des och kryddorna jämte de rensade an- men får koka, under flitig rörning i 5 jovisarna, den hela loken och de öfriga O x r u l a d e r (f. G ' pers. ').
P / 4 kg.
min., hvarefter den lyftes af elden och ingredienserna t d l s j t as, hvarefter ste- innanlår eller fransyska med ben, IV2 vaniljstången borttages.
Äggulorna ivis- ken får sakta steka färdig omkr i tig 3 hg.
späck, Vs msk.
salt, Vs tsk.
hvit- pas, en i sänder, och krämen uppliälles timmar.
peppar, 3 msk.
smör (60 gr.), I V 2 msk.
i karott samt garneras med sylt sedan Köttjusen silas och skummas, smör hvetemjöl, l lit.
buljong, kokt på- be- den kallnat.
Den serveras med sylt och mjöl sammanfräsas, köttjusen till- nen.
eller saftsås.
sättes litet i sänder och såsen får B e r e d n i n g: Köttet tvättas med en koka under flitig rörning i 10 min., duk doppad i hett vatten och befrias och las ej) skölies väl och torkas med en del das.
Växjö hospital.
Hushållerska, V u PLATSSÖKANDE Ckicklig hushållerska söker plats genom ^ Fru Sandbergs kommissionskont., Västerås.
" Tyiglig, ung, bildad flicka, väl förtrogen med * J alla inom ett hem förekommande göromål och fullt kunnig i klädsömnad, finare hand- arbeten och väfnad, söker härmed lämplig an- ställning.
Svar snarast möjligt till wCyril », Nordiska Annonsbyrån, Göteborg.
Ung, bildad, musikalisk flic af god familj, ägande god handstil och vana vid skrifgöromål, önskar plats, hälst i familj, där hon äfven kan vara till sällskap och om så Önskas biträda med husliga göromål.
Svar till » Plikttrogen », Länstidningens kon- tor, Karlskrona.
TV / Tassös och Sjukgymnast önskar plats vid badort eller i familj.
Fina ref. Svar märkt » Massös », Gnmtelii Annonsbyrå, Malmö.
fin bättre flicka önskar plats hälst i Skåne ^ i 011 familj som biträde i hushållet.
Är kunnig i matlagn., bakning, sömnad, handarb.
Svar till » Flit och arbete 1&lt;) 04 », Malmö p. r. FTng, bildad flicka, som genomgått 8-kl. lä- ^ roverk med goda betyg samt särskildt ägnat sig åt engelska, önskar för sommaren att mot fritt vivre komma i någon god familj, hälst å landet, för att vara barn behjälplig vid ferieläsning samt undervisa i musik.
Svar till » Margareta », Skara p. r. Oildad flicka söker plats.
Villig vara be- hjälplig med matlagning, bakning, sömnad, handarb.
m. m.
Kunnig, intresserad.
Svar » Hog », Idnns exp.
l J Hpysk musiklärarinna, villig att under- visa i piano, sång och italienska, önskar tillbringa sommaren i treflig familj i Sverige mot fritt vivre samt fri resa fram oeh åter pr Lftbeck.
Svar till fru E. Kallstenius, Lund.
A Duglig k i.
sjukgymnast, sedan flere är anställd atomlands, önskar för längre eller kortare tid i sommar sysselsätt- ning i Sverige.
Benäget svar snarast till • Suédoise », Iduns exp.
