# ID: svediakorp-per1549
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1904
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 18,954
# sentences: 1,000
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 1 3 (900) TORSDAGEN HUFVUDREDAKTÖR D E N 31 MARS O C H ANSV.
UTGIFVARE: 1904.
FRITHIOF 1 7: D E ÅRG.
HELLBERG.
mot af Konstnärsför- bundet och sedan äf- ven som dess ordfö- rande.
Som sådan för han klubban på Ric- hard Rerghs porträtt- grupp af Konstnärs- förbundets styrelse, och att döma af hans uppsyn på taflan, så sitter han också inne med utslagsrösten.
Viljefast och ener- gisk som personlighet och s o m konstnär.
Han har aldrig va- rit akademiker, om man icke räknar att han gick i princip- skolan en liten tid i sin ungdom på 1870- talet.
För Perséus må- lade han som.
andra stilleben och lefvande modell o c h interiörer på Gripsholm under sommarkursen.
Han var en blek och blond ung man med pip- skägg o c h långt hår — de hade hår på den tiden, de som nu ha kalotter.
Han upp- trädde v i d Rubens- festen på Gripsholm CHRISTIAN ERIKSSON I SIN ATELIER.
FOTO F Ö R IDUN AF A.
K NORDSTRÖM Om somrarna var han hemma på Tjörn på västkusten, o c h därifrån reste han 1880 till Paris.
I två repriser vistades han samman- BLOMBERG.
1877 som den store flarn- ske ' målaren, och han var Erik den fjortonde STIAN ERIKSSON.
LITET RAND- vid en historisk och del- TEXT TILL PORTRÄTTEN AF GEORG vis parodisk tillställning 78.
V i d festligheter och NORDENSVAN.
högtidliga tillfällen skref DE T V Ä konstnärerna ha flere olikheter han vers, som beundrades än likheter sins emellan.
Men en af kamraterna, o c h han sak ha d e — åtminstone för när- deklamerade » Den fly- varande — gemensam o c h det är gande holländaren » och deras i dagarna öppnade utställning i Konst- » Vara eller icke vara » föreningen.
och var van att applå- deras.
Där representera de hvar sin konstart o c h hvar sitt temperament — två kärnfulla konst- Hvad det är länge se- närer o c h två nyhetsmakare, hvar på sitt om- dan!
Och hur tiden o m - råde.
skapat människorna — * eller låt mig säga en del af d e m!
A f de gamla Karl Nordströms namn har så länge som kamraterna, som trifdes de flesta af oss minnas tillbaka varit förenadt så bra ihop, ha några med agitation.
Det är snart tjugu år sedan blifvit berömda män och opponenterna förklarade krig m o t akademien andra ha blifvit ingen- och allt sedan dess har Nordström stått främst ting, några ha dragit sig bland de stridbara, först som verksam leda- ARL tillbaka och andra ha hållit sig framme, flere äro döda ocli andra äro så godt som glömda.
Några kunna inte vara i samma rum som andra.
Partisöndringen har skilt dem åt, och det är inte uteslutande godt, det den uträttat.
Men det hör inte hit.
Nordström k o m m e d sina målade studier till Boklund, men han k o m däremot inte upp i antikskolan, besynnerligt nog.
Det tycks mindre ha varit talang än korrekta skolstu- dier, som fordrades af de inträdessökande — bufvudsaken var antagligen, att man skulle ha — som gamle Palm uttryckte s i g — » ge- nomgått sin exercis » i att teckna efter plansch, klotsar och gipsornament.
Detta var emeller- tid Nordströms första törn m e d konstakade- mien.
Enligt hvad Richard Bergh berättar i en uppsats om Nordström i Ord och Bild 1897, bodde denne då i ett vindsrum i de Hammerska rucklen v i d Berzelii park — där det på nedre botten fanns skjutbanor, loppcirkus, menageri, klädstånd och lite af hvarje.
Till detta vinds- rum gingo hans kamrater efter sina lektioner om kvällarna.
Där drömdes och filosoferades och byggdes luftslott.
O c h medan d e andra tecknade antiker på akademien, satt Nord- ström ensam och komponerade scener ur Shak- speare eller efter nordiska folkvisemotiv.
» I dessa svarta blad fanns förborgad en egen- domlig poesi, ofta mörk o c h hotfull, stundom vek o c h drömmande.
.
.
Nordström var lyri- kern bland kamraterna. » O C H CHRI- KARL NORDSTROM.
A. BLOMBERG FOTO.
IDUN 1904 — 156 — lagdt fyra år i Frankrike, fick en och annan tafla refuserad vid salongen, tog intyck af impressionisterna, utan att likväl upptaga deras målningssätt — gjorde energiska studier ute i Gréz, den i vårt svenska måleris historia ryktbar blifna artistbyn i Fontainebleautrak- ten, och slog igenom på salongen 1886 med en barrskogsinteriör.
Lustigt nog var den placerad mellan två representativa porträtt af Cabanel, den ej så litet fadda modemålaren från andra kejsardömet.
Att tafian var en god naturstudie, blond och luftig och alls inte lik hvarken Edvard Berghs eller Holms furu- skogar, är det enda jag minns af den.
Den såldes till Göteborg, och det skulle vara ro- ligt — kanske också öfverraskande — att återse den.
Sedan den tiden har Nordström varit bo- satt än hemma på Tjörn, än på Djurgården i » det gula huset » på Skansen — det var innan Skansen ännu fanns — än i Varberg och nu senast i Stockholm i Bellevue.
Natur vill han uppenbarligen ha omkring sig, äfven då han bor i en stad.
Ofta har han retat både publiken och recensenter och äfven andra målare genom att måla som man ej är van att se taflor målade.
Men seg och envis, har.
han tillkämpat sig aktning och erkännande.
Det har inte gått lätt, ännu finns det nog de som anse att han inte kan måla eller som beklaga sig öfver att han målar så groft och kargt och så » föga tilltalande ».
V i skola hoppas, att dessa på hans utställning få upp ögonen för den hårdnackade viljan i hans sträfvan, för den manliga, kraftfulla karak- tären i hans konst.
Jag skall inte ingå på någon konstnärlig karaktäristik, endast göra en randteckning till porträtten.
Skall jag yttra mig o m personen, så kan jag med godt samvete skvallra om, att Karl Nordström hör till de goda hufvu- dena i vår konstnärskår.
Han är bland an- nat en förträfflig talare — att vara talare förutsätter, som bekant, ej godt hufvud, men en ypperlig sådan blir man nog inte utan ett sådant.
Och det finns väl ingen, menings- frände eller motståndare, som vill neka till, att han är en man för sig, en man, som al- drig kompromissat och gått på ackord med sin öfvertygelse och som därtill aldrig tagit ett steg i syfte att försäkra sig o m någon personlig fördel.
Han hör ej till de lätt till- gängliga och inte till dem, som räkna sina intima vänner i hundratal och som bli kal- lade » allas vår » X.
Men hans konst visar, att sträfheten är långt ifrån dominerande i hans temperament.
» Det är märkvärdigt hvad tiden går », sa ' gumman, när prästen påminte om att det är 1900 år sedan Kristi födelse.
Jag gjorde sam- ma spirituella iakttagelse om tiden, när j a g i fjol våras gick på Via Sistina i R o m och tittade efter gamla kända lokaler.
Där var mycket förändradt.
Cesares osteria var förvandlad till apotek — jag är säker på att man mådde Hvliket använda m u n v a t t e n skall m a n?
Intyg: » Den bekantskap jag gjort med AZYMOL, har varit uteslutande angenäm och vill jag särskildt framhålla dess utomordentligt an- genäma och uppfriskande smak samt dess förmåga att upplösa fett- och slemartade beläggningar å tän- der och slemhinna; och uppfyller AZYMOL de for- dringar man ställer på ett det bästa munvatten och kan sålunda med allt skäl rekommenderas.
Stockholm den 22 nov.
1899.
Henrik Wella, legitimerad tandläkare.
Lärare vid Karol instit.
Tandläkareinstifution.
andra af våra artister på den tiden och han hade ej häller gått den vanliga vägen till er- kändt konstnärsskap.
Han hade växt upp i sin faders snickare- verkstad i en b y i Värmland.
Där lärde poj- karna sig att slöjda och att göra nytta efter förmåga.
Småttingarna fingo tidigt vänja sig vid att köra till skogen efter ved eller att köra ensamma in till Arvika efter varor.
Det var begåfvade gossar, händiga först och sist.
Ett par af dem ha vunnit namn och rykte som snickare, och Christian har som bekant blifvit den främste konstnär bland våra handt- verkare och den främste handtverkaren bland våra konstnärer.
GOSSPORTRÄTT I MARMOR AF CHRISTIAN ERIKSSON.
bättre af de varor, som serverades där på Cesares tid.
Midt emot reste sig ett franskt förnämt nunnekloster med- bländhvita arkader och ett elegant klocktorn.
Och huset där in- vid, n:r 123, » katakomberna » förr kalladt, var restaureradt och elegant och en marmortafla var uppsatt på fasaden, som förkunnade, inte att Christian Eriksson, Werner Åkerman, Sven Andersson och före dem Egron Lundgren och många andra större och mindre storheter där haft sin studio och kletat med lera eller målat och spelat mandolin och dansat med campagna- flickor, utan att Gogol bott och dött i huset.
Det stod emellertid kvar med sin lilla svarta port, sina krångliga fängelseaktiga gångar och branta trappor och sin lilla trädgård med sol- sken och apelsinträn en trappa upp och sina atelierer i alla våningar.
In på Cesares osteria kom en kväll hösten 1890 en liten yngling i sportmössa och knä- byxor och med ett friskt rödlätt gossansikte.
Det var den väntade » Erik ».
Han kom från Pa- ris, hade hjulat en god del af vägen — sa ' han — men vid italienska gränsen hade han oväntadt fått betala 70 eller 80 francs, hvad det nu var, i tull för cykeln.
Följden blef att han blef fastsittande pank i en nordita- liensk stadshåla till dess reskassa hann anlända från R o m.
Men nu var det där glömdt och nu var han hemmastadd i R o m och hade ^jSk hyrt atelier i I23:an.
Där kletade han byster på för- middagen och knåpade med en liten käppknopp, som bildades af två figu- rer — efter lefvande modell förstås — och som sedan blef utförd i silfver, och o m kväl- larna, när Werner Åker- man blåste flöjt, drack kaffe och var lyrisk, så knackade han ut figu- rer i en silfverbägare och komponerade schif- fer på ett lerfat.
A l l - tid sysselsatt och all- tid full af idéer.
Han MELLINS FOOD var inte Vid sjutton år for han till Stockholm till tekniska skolan och två år senare till Ham- burg, där en af bröderna fått en plats, så pass indräktig, att han kunde skicka res- pängar till Christian.
Nu följde ett par år hos en ornamentsbildhuggare, strängt arbete på verkstaden hela förmiddagen och studier på konstindustriella skolan o m kvällen.
Någon tanke på att bli konstnär hade den unge ar- betaren ej då ännu, men han blef skicklig i att modellera ornament, blef den främste på verkstaden, fick de svåraste arbetena att ut- föra och sattes — en pojke ännu — att be- falla öfver de andra arbetarne, som fingo göra bisakerna.
En gång fick han 500 kronor från Kom- merskollegium hemma och reste då till Dres- den.
1884 kom han till Paris efter sex år i Tyskland.
Där fick han efter en tids sö- kande plats på ett tegelbruk — en af de mera framstående arbetarne hade uteblifvit, och det fanns för ögonblicket ingen som kunde öfver- taga hans beting.
Man placerade den ny- komne framför en gotisk fial, den skulle han göra färdig.
Han tog rasp och hammare och hörde kamraterna säga: » il connait son me- tier ».
Den uteblifne infann sig en timme se- nare — och fick sitt afsked » sans phrases ».
» Le nouveau » behöll platsen efter sin lyc- kade debut, och hans lön ökades gång på gång.
Han fick snart hjälp med allt grof- arbete och han fick arbeta hur mycket eller litet han behagade.
Det gick småningom där- hän, att han endast om kvällarna och sön- dagarna modellerade på verkstaden o c h dess- CHRISTIAN ERIKSSON MED FRU OCH BARN UTANFÖR lik SIN VILLA Å DJURGÅRDEN.
af Läkarekåren erkåndt bästa näringsmedel för barn och sjuka.
:.
Finnes » P R O F gratis pä Apoteken samt hos o c h f r a n k o från Axel Specerihandlame.
Zennstrand.
GJEWLE. '
— emellan efterskickade man honom, när något svårare eller finare arbete skulle göras.
Han fortfor att studera på teknisk skola, och lik- som de andra eleverna där blef äfven han elev vid Ecole des beaux arts.
Där var skulptören Falguiére hans lärare i tre år.
I första början skall han enligt egen försäkran ha varit omöjlig och fått ovett, men det kan j u hända att han missminner sig — i alla händelser gjorde han sig uppmärksam- mad och en kvinnostaty inbringade honom medalj vid akademien.
Som han måste lefva på sitt arbete, var han samtidigt med aka- demistudierna medhjälpare åt både Falguiére och andra skulptörer — åt Hasselberg bland andra — och har » byggt upp » åt dem flere statyer och grupper, som sedan blifvit rykt- bara, och gjort grofarbetet vid modelleringen.
Naturligtvis gjorde han också egna arbeten.
Modellstudien » Martyren » utställdes på sa- longen 1888, och på världsutställningen året därpå slog han afgjordt igenom.
Hans lilla förtjusande bronsvas » Tjusning » hamnade på Nationalmuseum och den stora vasen » TJr barn- världen » hos Pontus Fiirstenberg, som sedan beställde den stora Linnéreliefen i marmor och skänkte den till Nationalmuseum.
Sedan dess har Christian Eriksson — som hvar man vet — befästat sitt rykte som en af våra främsta bildkonstnärer.
När han flyttade hem 1897, hade han vi- stats utomlands i 20 år.
Sedan dess har han visserligen ej varit hemma oafbrutet, utan delat sig mellan Paris, Stockholm och Arvika.
I Stockholm håller han till på Djurgården och i Arvika i den villa, han byggt åt sig.
Där ha hans bröder sin snickareverkstad, hvars möbler — ofta efter ritningar af honom själf — vunnit stort och välförtjänt erkännande för originalitet och smak.
Det utmärkande draget i hans konst är dess universella läggning.
Han gör med sam- ma kärlek en staty, en relief som en kruka, en tallrik, ett klockfodral eller ett portbeslag.
Anser ingen gren af konsten underordnad och sätter den för lifvets hehof tillämpade kon- sten, » die Nutzkunst », som tyskarna numera kalla den, fullt så högt som de konstarter, som af gammalt blifvit ansedda som de » högre och ädlare konstarterna ».
Bland de våra är han den förste förmedlaren mellan » fri » konst och konsthandtverk, och det är som sådan jag här ofvan kallat honom nyhetsmakare.
Däremot är han alls ej agitator eller konst- I D U N 1904 157 — IIIIIHItllllMIIMII politiker.
Den duglige och kunnige slår sig alltid igenom och g o d konst gör sig alltid gällande — det har varit hans åsikt, och j a g är säker på, att det är så ännu i dag.
| B R O D E R A D E LEGENDER AF ANNA KNUT- och i [K l ä d n i n g s t y g e r I 3,05 &amp; 3,15 = i pr meter, tull- &amp; portofritt, offerera \ 1 S c h w e i z e r &amp; C o.
, Luzern S. 5.
(Schweiz), J HERRANS VÄRN.
\ N E skumögd munk med sakramentet till själars tröst.
, Sldentygs=Export.
— Kungl.
Hoflev.
Mot solomstrålad dosa en girig fågel sträckte djärf sin kosa och NÅGRA patenen, hägnad af ett vaxkapell.
Hvad mänskoanden har med blodadt järn bålstor mur sökt genom sekler skydda fick så af djurets instinkt gyllne hydda: en flyktig bisvärm byggde Herrans värn.
HERRANS MALTID.
Det finnes dock människor, hvilka allt ifrån lifvets första början fått sig lidandets börda pålagd och måste bära den så g o d t som oaf- brutet från vaggan och till grafven.
Ehuru man i allmänhet bäfvar vid tanken på ett sådant öde, får man dock merendels af dessa människor själfva höra, att det varit dem till gagn och vinning.
I en förtrolig stund kunna de vittna för oss om lidandets underbara för- måga att utveckla och stärka den inre män- niskan, och icke endast deras ord, utan hela deras luttrade, förädlade väsende, öfver hvil- ket ett visst obeskrifligt något tyckes vara utbredt, utgör det bästa beviset på dess makt att skilja karaktärens slagg från den äkta malmen och slipa diamanten, tills den blixt- rar i ljuset och bryter dess strålar i de skö- naste färger.
gamle Paulus i sin ålders nöd blef af Guds kärlek synnerligen lisad likt Elia underbart bespisad, ty korpar k o m m o dagligen med bröd.
En morgon hände, så legenden löd, att gästfrihet af h o n o m blef bevisad.
En broder, för sin fromhet vida prisad, kom till hans håla.
.
.
Gamle Paulus b ö d: &gt;Blif kvar till måltid!
Hulda fadershanden kan duka bordet midt i ökensanden och låta intet fattas för oss två. » Sitt trogna vittne himlen nådigt hörde.
Och på hvart b r ö d låg klase drufvoblå.
KRISTI TÅRAR.
Den högstes son stod på Siciliens berg, dit förd af skönhetsträngtan.
Ljuf var stunden.
Skärt Golfen rodnade i kvällens färg och rosenskimrad glänste lagerlunden.
Ett yppigt paradis med frukt o c h blom vänt kransade de hedniska men palatsen, Kristusblicken såg hur glädjetom, hur frätt af synd den var, den sköna platsen.
För de flesta människor delar sig lifvet, då de kasta en blick tillbaka, i tvänne delar: tiden före och tiden efter det de lärde känna lidandet, och den ena är ej den andra lik.
Trots all den smärta och alla de förluster, som därunder kommit på deras lott, måste de dock erkänna, att den senare varit rikast på lifserfarenhet och utveckling.
Det finnes nämligen intet så fostrande som just lidandet och något väsentligt skulle felas den män- niska, som aldrig lidit, äfven om hon annars ägde de största gåfvor.
Lidandet förökar i själfva verket lifvet inom oss, i det att det gifver öfning och utveckling åt vissa egen- skaper, hvilka annars skulle hafva förblifvit outvecklade, och stimulerar på ett hälsosamt sätt själslifvet, d. v. s. det friska och nor- mala.
Lidandet inspirerar äfven och för ur själens djup dolda skatter fram i ljuset och blir så ofta genialitetens bästa befordrarinna.
» Att lida, » säger därför med rätta den store tänkaren Vinet, » är kanhända endast att lefva fullare och djupare » och en annan tänkare håller det för att vara orsak till allt verkligt stort i karaktären.
» Att lida, » säger en tredje, » är att taga sig själf i besittning. » Han grät af sorg, så lydde sagans ord, men tåren föll ej fåfängt.
Markens tufva den stilla drack, då sprang ur lättrörd j o r d en smidig ranka, tyngd af ädel drufva.
Lidandet blir för mången det klara ljus, i hvars sken hans andliga mörker för första SKULPTUR I TRÄ AF CHR.
ERIKSSON.
Under samma välkända regim som Eva Hallmans Hushållsskola.
HOTELL HELLMAN, Bryggaregatan 5, Stockholm.
Drottninggatan.
LIDANDET.
D ' tills i en hålig ek man fann den dyra och OM t E T Ä R med lidandet som med döden — förr eller senare kommer det till oss alla.
I den värld, där synden härskar, måste äfven lidandet finnas, men många hafva lärt att i detsamma se det dödliga giftets beska, men hälsosamma motgift, hvarmed en högre hand i sin godhet försett oss.
Om ock bar- nen under stundom tyckas äga en förunder- lig förmåga att undgå lidandet, faller dock dess hand blott ännu tyngre på dem i samma stund de lämna barndomens i någon mån fridlysta område bakom sig och träda ut i lifvet, där hvarken börd, rikedom eller för- tjänst verkligen skydda mot dess makt och intet afseende göres vare sig på böner eller invändningar.
skuggmörk kväll nu fåfängt söktes under dagar fyra, Den TANKAR stal klenoden i ett ögonblick.
Från solröd morgonväkt till och: gick Vingsnabba korpar dubbel fägnad förde.
LAPPGOSSE.
Schweizer-broderi.
— Sista nyhet på Japan- \ \ &amp; Shantungsiden till kronor SON.
| I I TRE B L U S A R Propra rum i moderna stilar.
Belägen c:a 3 min.
från Centralstationen vid lugn gata omedelbart invid den pulserande Elektr.
ljus ooh telefon I rum och våningar, matsalar inom hotellet, förstklassiga nykterhets-hotell äro v i tacksamma f ö r hvarje medverkan och rek.
då tillfälle gifves.
Inga drickspengar.
Enär detta är stadens enda
I D U N 1904 IIIIIIIIIMMIIIItlllllllM — IIIIII1IIMIII ri 1111111111111 Lanolin- Sana-Tvål, garanterad ren, neutral, mild och öfverfet.
Bästa Barntfal!
2 3 ö r e s t.
Grumme&amp;Son i S t o c k h o l m.
gången upplyses, så att han börjar ana me- ningen med sin tillvaro.
Det är denna san- ning vi hafva att tacka för det sköna ordet: » Via crucis — via lucis. » Då själen lider, sönderslites så att säga det förhänge, som hittills för dess blick dolt den högre värld, hvars tillvaro bakom och öfver den synliga hon ännu icke förmått fatta eller ens ana.
Det är i detta sammanhang som någon har sagt att det finnes intet för själens blick mera stärkande än de tårar, en stor smärta kommer människan att gjuta.
Det är dock icke nog med att lida — det gäller också att se till huru man lider.
Trenne ting äro i synnerhet af nöden, o m lidandet skall blifva till välsignelse: tålamod, på det att vi icke må gifva oss utöfver i för- tviflan, ödmjukhet, på det att hjärtat icke må förbittras på både Gud och människor, och slutligen den undergifvenhet, som i sig innefattar den egna viljans böjande, på det att en högre vilja må ske.
Det finnes såsom vi veta hjältemod annor- städes än på slagfälten, och det som framför andra är kvinnans består merendels däruti, att dag efter dag och år efter år utan inre knot eller yttre klagan bära ett tungt lidande — • mången gång utan både deltagande och erkännande.
Intet är mera olycksbringande för själen än ett lidande, som varit förgäfves, d. v. s. ett som icke fått verka något godt.
Inom den själ, det till en tid uppfyllt, blir mörkret, sedan det upphört, tätare och hjärtat allt hår- dare och mindre mottagligt för inflytelser ofvanifrån.
Dess dörr kommer nu att allt oftare öppnas för den tomma fröjd, som icke medför sann tillfredsställelse, utan slutar i leda och bitterhet.
Lidandet är i själfva verket det viktigaste och största i själens lif.
» Det största? » in- vänder kanske någon, » är det icke kärleken? » Visserligen.
Men otaliga hjärtan, som till en början trott dem vara tvänne skilda ting och som känt kärleken blott i förening med fröj- den, hafva snart nog blifvit invigda i dess stora hemlighet och funnit, att den i själfva verket är ett med lidandet.
Deras förening är dock fruktbärande, och är kärleken äkta, fördubblas den därigenom och kommer till en aldrig anad utveckling.
Så oupplösligt förenade blifva dessa båda, att måttet på vårt lidande mången gång just är måttet på vår kärlek, och j u mer den senare medför af det förra, dess heligare synes den oss.
Just det är beviset på lidandets storhet, att intet så fördjupar och förädlar kärleken som smärtan, och för vissa utvalda själar är kärlek städse synonymt med sorg och försakelse lösensordet i stället för njutning.
Det är oftast med ett ångestfullt hvarför som själen möter lidandet, och det dröjer merendels, innan hon låter sig nöja med sva- ret härpå.
Det enkla: » det måste så vara, » är henne icke nog.
För den kristne faller 158 — det sig dock lätt att fatta meningen därmed, ty för honom gäller det ordet: » utan kors ingen krona, » och han vet att lärjungen icke är för mer än mästaren.
Där Kristus gick, måste äfven han gå, och ingen kommer till målet, utan att vandra sin egen via dolorosa till slut.
Han tror ock, att Gud vet hvad han gör, då han för honom in på densamma och att lydnadsvägen är den enda fullkom- lighetsvägen.
Det är dock mången gång en- dast efter svåra strider han kommer därhän att gå den stilla, och endast jämförelsevis få lära att gå den med fröjd.
Till sist kommer dock äfven för dem, som lidit mest, den stund, då korset aflyftes, tåren borttorkas och såren helas.
För dem, som rätt vetat begagna sig af lidandets välsignelse, skall olyckan då visa sig som den bästa och största lycka.
Den här af smärtan marterade själen skall då smyckad med segerns evigt gröna palm och genomträngd af en outsäglig fröjd inträda i den värld, där lidandet blir ett minne blott — det heligaste och dyr- baraste af alla!
- E.
R — Y.
EN VÅRSKUR.
SKISS AF HELGA THOROLF.
D ET Ä R sol och regnbyar och lätta, luftiga strömoln i luften i dag.
ett riktigt april- väder.
Det är vått och slaskigt därute på vägen och vindstötarne komma kalla och för- såtliga, men ändå vill man gå ut.
Det har varit vinter så länge — gråkall, mulen vinter, men i dag skiner solen, i dag kommer våren!
Man vill inte heller krypa in i de nötta gamla vinterplaggen, nu synas alla brister, nu märker man först, huru snö och regn tagit glansen ur det tjocka tyget.
Något ljust och fräscht måste man taga på sig, något som kan tåla solens full het och de promene- randes granskande blickar.
Paraplyn får väl följa med och hålla vakt öfver ståten.
Så tänker hon den unga kvinnan, där hon står i sitt fönster och låter den tillfälligt ljumma vinden svepa hårslingorna öfver an- siktet.
Hon är ung och glad, lifvets bekym- mer och hvardagsleda ha ännu ej vuxit, sig större än att de blott sätta krydda till den öfriga sötman.
Hon är så svag för allt lätt och lockande — de små ostyriga vindarne, som med återhållen andedräkt tyckas smeka hennes panna och hår, ingifva henne lyckliga tankar.
Ä r icke allt omkring henne likt dessa vindpustar, som stäfja sin fart och kyla för att icke störa henne i hennes drömmar.
Ovill- korligen hänför hon allt till sig.
själf — na- turen är hennes ram, hemmet hennes kläd- loge, lif vet hennes regissör, det gifver med varm hand ombyte på roller och kostymer, män- niskorna äro de beundrande åskådarne af hennes triumfer, hvad kan hon väl önska sig mera.
Icke så, att den unga kvinnans tankar taga dessa former.
A c k n e j!
det skulle alltför mycket såra hennes ömtåliga samvete; hon klagar ofta själf öfver att det är allt för öm- tåligt, detta besvärliga samvete, det tål icke att se någon fläck hos sin unga härskarinna och det stinger vid blotta misstanken att något skulle kunna klandras i detta sköna hela.
Att hon själf skulle anse sig som till- varons medelpunkt, att hon skulle lefva blott för att behaga genom sin person, sin begåf- ning, sin klädedräkt, den tanken skulle hon af visa med af sky.
Men hvad tänker hon d å?
Skola vi följa hennes tankar?
» A c k », tänker hon, » hvad mitt lif är rikt och skönt jämfördt med de flesta andras.
Hvem är så älskad som jag, det är ljuft att vara älskad.
Min man uppskattar min själ in i dess finaste nyanser, hvilken lycka att veta sig så förstådd att möta så mycken sympati.
Hvad mitt hem är smakfullt ord- nadt, hvad jag njuter af konst och litteratur, hvilka distinguerade vänner äger jag e j!
Hvad det är för en lycka att vara begåfvad med så många intressen, att äga denna förmåga.
till ett rikt och fullt njutande af lifvet, det härliga, mångskiftande lifvet, som jag i detta ögonblick känner svälla inom mig.
Och så mitt b a r n.
.
.
» vid dessa tankar upplystes hennes ljusa anlete af ett än ljusare leende, » mitt barn, ett lif af mitt, en själ, som jag skall dana, som jag skall leda. » Hon ser sig själf i andanom som en för- klarad bild af ung moderslycka i sin ljusa fägring med den knubbiga pilten på armen och hon ler mot bilden.
Ofta har hon gladt sig åt att se sig själf som den unga flickan, som bruden, som makan, men denna sista är den vackraste af dem alla, den taflan måste hållas fin och ren, den får ej skymmas af bekymmer eller missmod, hon tycker det är endast rättmätigt att sorg och nöd hållas fjärran åtskilda från dessa två — modern och barnet.
Hennes tankar glida in i obe- stämda drömmerier: o m hon skulle låta måla af sig med pysen i knäet, det blefve j u något å la madonna, men det ämnet kunde då aldrig blifva utslitet, aldrig förloia sin charme.
— Ett moln kommer flygande nordanfrån, det är blått och svart, men solstrålarne förgylla dess kanter, så att de skimra.
Det flyger djärft öfver solen och en trupp af isiga vin- dar har det i släptåg.
Nej, hvart tog våren vägen?
En kastvind hvirflar förbi, den rycker i fönsterhaken, den blåser tvärt igenom den spensliga gestalten i fönstret och fortsätter vidare inåt rummet med hårda kalla vingslag.
Hon blir så underlig till mods.
Hvarför skulle det där molnet komma och jaga hennes lyck- liga solskenstankar på flykten?
Ja, så är det ju alltid, att naturen icke har den minsta försyn — hon går mumlande in i sängkam- maren för att vid en roman glömma att sol- skensstämningen är öfver.
Men när hon kommit dit in, ligger där något ljust på sängen — hennes nya dräkt.
Ja visst, den skulle ju komma från sömmerskan i dag.
I ett nu är vädret bortglömdt, hon har befriat sig från klädningen och profvar den nya.
Det är ett och annat som ej är i lag, det kan ändras, med hvad den sitter väl, huru den framhäfver den smidiga växten, hur dess matta färg ger ökad glans åt hennes skön- het.
Hon kan knappt se sig mätt på sin egen bild.
Otto borde se henne nu!
Det svarta molnet är redan försvunnet på sin väg söder- ut, det har lämnat friska spår efter sig och solstrålarne spegla sig ånyo i de blanka vatten- pussarne.
Hon får en briljant idé; det är ändå synd att sitta inne en sådan dag, o m hon skulle gå ned till staden på ett par vi- siter och sedan hämta Otto på kontoret.
Hon häjdade sig ett ögonblick: v å r k y l a n.
.
.
det ostadiga v ä d r e t.
.
.
det är bra oförsiktigt att börja i dag med den tunna toaletten, isynner- het som hon knappast ännu är fri från katarren — men låt gå, skulle man blott tänka på hälsa och nytta — adjö då med vårens sorglöshet!
Hon ringer, lämnar ett par order till jungfrun angående barnet, och så ut!
Det blåser friskt, men solen är varm dess- emellan.
Hon trippar lätt utmed de prydliga villorna in emot staden, det är ej lätt att undvika vattenpussarne, men hon kan j u inte vända om hem, blott för att hon är litet våt om fötterna.
Se, nu är hon redan framme hos en af sina väninnor, där bjuds på choko- lad, det varma rummet tinar snart upp hennes genomblåsta lemmar och hon känner sig åter
- g o d och varm.
Men desto värre är det att komma ut igen, ack, om hon nu hade haft den tjocka vinterkappan med den mjuka, skyddande pälsen.
Kanske hon borde vända o m h e m?
Men det blefve j u nästan lika långt som att fortsätta till kontoret — och när hon nu en gång gif vit sig u t.
.
.
Hon traskar hastigt vidare, höjande de smala axlarna som till skydd mot de hvinan- de ilarne, hon tycker att det gyllne solskenet ser hånande ned öfver hennes frossbrytningar.
Ändtligen vid kontoret!
» Direktörn gick här- ifrån för en tio minuter se ' n, men o m nådig frun väntar ett ögonblick, skall j a g ringa på till banken. » Inte där heller!
Nå, då var j u hela hennes promenad förfelad, hon kände sig förfördelad af ödet och erfor en barnslig lust till att gråta.
Men det var ju ingen annan råd än att gifva sig ut igen.
Hvart har den stygga blåsten tagit vägen?
Solen gassar utmed husväggen och först nu märker hon, att lindarna ha stora, bristfärdiga knoppar.
Hon går långsamt framåt och nju- ter.
Undrar om många af hennes bekanta sitta i fönstren bakom de blommande kruk- växterna?
Det finnes ej många med hennes figur och sätt att kläda sig i staden.
.
.
Och så är regnet öfver henne, plötsligt, oförberedt.
Aldrig har hon varit med o m ett sådant väder.
Hon är redan i utkanten af staden, samlar ihop de tunna kjolarne i han- den och springer, springer, tills svetten pärlar henne i pannan, så orkar hon ej längre, vin- den vränger hennes paraply åt alla håll, och regnstänken färga öfverallt det fina klädet.
Hennes nya dräkt!
Hon glömmer alldeles att tänka på sig själf, dräkten måste räddas.
Hastigt skörtar hon upp kjolen rundt midjan, det är j u ej så långt hem nu, och hon kan få något varmt i sig, när hon kommer fram.
.
.
Hvarför är det så mörkt och tyst omkring henne nu, hon tycker att hon minns något förfärande ljust och klart, men detta är bättre.
Om hon blott icke vore så brännande het och törstig, och så den tryckande bindeln just öfver ögonen.
Hon får något ljumt och fuk- tigt på läpparne, bindeln lättar något, så att hon kan se upp.
Hon är j u sjuk, har varit det länge, så länge hon kan minnas — hur länge?
H o n söker påminna sig något - bestämdt, men tankarne jaga hvarann på flykten, innan hon orkat tänka någon af dem till slut.
Det hade varit vår, det visste hon, och nu måtte det vara vinter — vinter och vår.
» Kanske att det går både vinter och vår » dyker upp inom henne och kommer tillbaka åter och åter.
Hvad menas därmed, hon kan omöjligt komma på fortsättningen ej heller melodien.
Det är densamma som » D u gamla, du friska », nej, det är det j u ej heller, hon tycker sig vara dömd att finna på ord och melodi, och förgäfves anstränger hon sin feberheta hjärna, men kommer endast tillbaka till detta för- skräckliga: » Kanske att det går både vinter och vår. » Hon måste skynda sig fort, fort.
— ».
.
.
Och i natt kommer krisen » — så skönt att för ett ögonblick ryckas ur den fruktans- värda cirkelgången mellan vinter och vår, att riktigt få haka sig fast vid » krisen ».
Krisen, den får hon ej släppa, nu skall hon riktigt tänka på den en stund, klart och redigt.
Hvad är en » kris » för något?
Det är något orangerödt med gula stjärnor på grön botten, nu växla ' färgerna om, så blir allt svart igen.
— » Kanske att det går både vinter och vår » brusar det inom henne.
O, att det ändå skulle nå henne igen; hon tycker sig se orden komma krälande emot sig under täcket som långa rader af skalbaggar, nej kräftklor, nej väderkvarnsvingar, som lyfta henne upp med sig i luften för att åter 159 släppa henne ned igen, så fånga de henne åter, svindlande, brännande, jäktande.
.
.
Så ertappar hon sig med att ligga och stirra på en ljuspunkt i taket borta i ena hörnet af rummet — den rör sig ibland, hon följer den med djupt intresse; det är ej värdt att låta den gå, kanske den då skulle växa sig stor och göra hela rummet ljust och skä- rande, hon sluter ögonen ofrivilligt.
Hur hade hon kommit loss ur kvarnvingarne, var det » krisen », som hade hjälpt henne.
Hon ligger en stund hjälplöst grubblande öfver problemet, då ett mjukt tassande på mattan väcker hennes uppmärksamhet.
En mörk gestalt böjer sig öfver henne och lägger kuddarne till rätta under hennes hufvud.
Då är det med ens som om gråa dunster börja skingra sig för hennes ögon, och hon vaknar till fullt medvetande.
Hon ligger i sin egen sängkammare, det är sjuksköterskan, som nyss böjt sig öfver henne.
Det är natt — » och i natt kommer krisen ».
Detta är alltså krisen — skall hon dö i natt?
Tanken griper henne så plötsligt, att allt omkring henne blir tomt.
Hon har ej orkat tänka en enda tanke förrän i natt och i natt kommer krisen.
Men det är j u omöjligt, omöjligt!
Hon har j u ej hunnit tänka en enda gång på hvad döden är, förrän den nu står framför henne, oförklarlig, obeveklig med det okända bakom.
Hon hinner ej ens tänka därpå nu — i natt, i natt, — när, huru länge?
Tankarne jaga henne till förtviflan.
Så griper henne dödsångesten förlamande, så att hon vill skrika högt, uppväcka hela jorden, tvinga någon att rädda henne, hålla henne kvar med makt, och dock röra sig ej hennes torra läppar; hon ligger där orörlig, medan kallsvetten tränger fram i pannan.
Detta att gå alldeles ensam in i det okända, icke en hand att trycka, icke ett mänskligt hjärta att värma sig vid i det kalla, tomma intet framför henne.
Midt i allt detta kommer hon ihåg en gikt- bruten gumma, som varit och tiggt där för längesedan, då hon ännu var ung och lycklig — hon kan knappt minnas den tiden nu.
» Ja, nog är j a g skröplig och mätt af år, men Vår Herre vill inte taga mig till sig ändå. » Inte taga den gamla, den lifströtta, men henne, den unga, den lifsvarma, som knappt hunnit läppja på lifvet!
Hela hennes inre uppreste sig mot denna skärande orättvisa.
Vår Herre.
.
.
ja, för det var väl Han, som ville det.
» Taga henne till sig, » ja, den gamla gum- man skulle Han nog taga, men hur skulle det gå med henne?
Hade hon haft några tillfällen, hon, som kanske skulle ryckas bort i denna natt, utan uppskof utan förberedelse?
All den kraft, hvaraf hon i sin svaghet är mäktig samlar sig i ett förtviflans inre skri af trots och ångest, men öfver hennes läppar går blott ett hjälplöst stönande.
Då rör sig något tätt intill henne, och hon ser en mörk gestalt, liggande på knä vid sängkanten med hufvudet begrafdt i händerna; det är hennes man.
Han reser sig sakta, sätter sig vid hufvudgärden och tager den lilla slappa han- den mellan bägge sina.
Hon kan blott otyd- ligt skönja hans ansikte, men det välkända, trygga greppet om handen löser med ens upp ångestkrampen i hjärtat, det är som om han varligt frigjort tankarne från deras förtviflade strid, och som alltid lagt det på sina egna trofasta skuldror att skydda henne mot allt, ja, till och med mot henne själf.
Men blott för ett ögonblick; hon glömmer j u detta för- färliga, otänkbara, att hon kanske skall lämna honom nu, i denna natt, denna timma!
Det finnes tankar, som ej kunna tänkas, blott kännas.
Men om det nu vore slut, hvaf * hade dä I DUM 1904 l N y h e t!
| = E E: E E = E E E N y h e t!
= L O N G L I F E (Luftreningsapparat) I = består af prydlig, på en svart polerad skifva fästad större = benglascylinder, som genom ett inpassadt, vridbart öfver- E stycke kan öppnas och stängas.
Apparatens skötsel är ytterst E enkel, och dess enastående förmåga att genom framställande = af det välluktande och renande ämnet ozon, rensa luften och E och därur borttaga all skämd lukt, gör densamma oumbärlig E i boningsrum, samlings- och arbetslokaler, klosetter o. s. v.; Priset för apparaten, komplett med tillbehör, Kr.
8: —.
= Bruksanvisning medföljer hvarje apparat.
Ensamförsäljare: W1LH.
BECKER.
Kongl.
Hofleverantör.
I STOCKHOLM.
§ meningen funnits i hennes jordelif, hvad har hon för barlast med sig till evigheten?
Med en förtviflans ansträngning söker hon samla de trötta tankarne för att se tillbaka på sitt lif.
Men det hela förefaller så smått, så ljust, så utan all proportion till detta stora, verk- liga, som nu föreligger henne; för det n y a ljus, i hvilket hon nu skärskådar sitt lif smälter allt bort till intigheter, värdelöst kram.
Nej, här finnes blott ett, som hon kan taga med sig till en annan värld: kärleken till man och barn.
Det kan väl ej vara för smått, för lumpet.
Men månne ens det står profvet?
Hon känner sig fattigare och naknare för hvart ögonblick, allt eftersom den obarmhär- tigt skärpta synen ser genom det yttre höljet till själfva kärnan och roten af hennes person- lighet.
» Själfviskhet — fåfänglighet », ljuder det inom henne: » Hvad är det du älskar hos man och barn?
Dig själf, du behöfde dem, de utfylla din egen personlighet. » Hjälplös ligger hon där, här kunde inte ens mannen hjälpa henne — här måste Gud taga vid.
Det känner hon själf, att nu, då hon skall träda utom jorden, behöfver hon någon utom jorden, en hand att fatta på andra sidan gränsen — där, hvarest det mörka tager vid.
Men nu är det för sent, hennes skatter äro här — icke på den andra sidan.
Förr hade hon tänkt: » Det blir tids nog sedan. » Nu vet hon.
— » Det är för sent nu. » Äter är ångesten öfver henne, utan för- barmande, utan försköning.
Hon vill trycka hans hand, men de matta fingrarne vägra att göra tjänst, och hon finner ingen ro eller tröst i hans marterade ansikte.
Kan inte han hjälpa henne, då är det ingen mer än barnet.
Hviskande nämner hon barnets namn, och sköterskan hämtar gossen, som yrvaken och gråtande kommer in på hennes arm.
De söka tysta på honom och lägga honom bredvid henne i sängen.
För ett ögonblick upphör han, förvånad och förvirrad, med gråten, men börjar ånyo, då han ej i den bleka stirrande gestalten igenkänner sin mor.
Men i och med det späda barnets jämrande röst löses åter ångesten i hennes bröst som vid mannens handtag, det hjälplösa mänskliga ljudet åter- kallar henne som från en annan värld, med matta, tafatta åtbörder söker hon lugna den lille, och ett vandt smeknamn banar sig väg öfver läppar, som redan till hälften förseglats med evighetens lås.
Vid det svaga, rosslande ljudet ser pilten upp, nästan förskräckt, men något i röst eller uttryck måtte fångat hans minne, ty han sträcker jollrande ut sina små armar och ropar » mamma. » Den tyckes henne komma långt bortifrån, den späda rösten, men den drager henne dock oemotståndligt tillbaka, där hon står på tröskeln till ett annat lif.
Stora varma tårar välla upp i hennes ögon, de lägga barnet i hennes famn, och dä hon känner det lilla hufvudet mot sitt bröst, som- nar hon stilla in med barnet i sina armar.
Då hon vaknar, är gossen borta, och sköter-
IDUN 1904 skan sitter vid hufvud- gärden.
Hvarenda drop- pe blod tycks försvun- nen ur hennes ådror; det känns så tomt och lätt inom henne, o c h den främmande tyngden öf- ver ögonen är borta.
D å systern ser, att hon vak- nat, reser hon sig stilla från sin plats o c h till- kallar hennes man, som sitter i nästa rum.
Hon vill säga något till ho- nom, och hennes oro- liga ögon söka hans.
Han böjer sig ned emot — MINNESFESTEN HOS P.
A. OLJEFÄRGSTAFLA AF PROF. henne och hon lyckas framhviska: » Skall j a g.
.
.
?
» Och med låg bäfvande röst förnim- mer hon svaret: » Ja, du skall lefva! » Så orkar hon icke mer.
Det är för mycket att bära, äfven detta.
Hennes ögon sluta sig sakta, medan hennes man tyst faller på knä vid hufvudgärden och sakta kysser hennes smala, aftärda händer.
Nu orkar hon icke mer, hon öfvergifver alla tankar, men inom henne stiger en förnimmelse af jublande lycka, som hälft omedvetet formar sig till en tack- sägelse: » Jag vill tacka dig, Gud, att du sparat mig nu — tills nästa gång! » 2.
NORSTEDT &amp; SÖNER.
G. V. PALM.
1.
RIDDARHOLMEN PÅ 1820-TALET; EFTER EN LÄNGST TILL HÖGER NORSTEDTSKA TRYCKERIBYGGNADEN.
P.
A. NORSTEDT EN 160 — &amp; SÖNERS NUVARANDE OFFICIN.
KULTURBÄRARE.
F Å SVENSKA firmanamn torde ha gått mera in i det allmänna medvetandet än namnet P.
A.
Norstedt &amp; Söner.
Det stämp- lar med fasta, klara typer titelbladen på det stora flertalet af våra svenska skolböcker, det signerar åtskilligt af vår vetenskapliga och poetiska litteraturs främsta alster, och det har slutligen sedan 80 år stått som förlagsmärke på den bok, hvilken näst bibeln är den mest spridda i landet, nämligen almanackan.
O m ett par år skall emellertid det väl- bekanta Norstedtska namnet — om till båt- nad eller icke för saken och allmänheten läm- nas därhän — vara för- svunnet från denna vår nationalbok » för 14 öre och utbytt m o t ett an- nat, till följd af den konkurrenskamp om al- manacksarrendet, som nyligen oförmodadt eta- blerades och som ytter- ligare riktat allmänhe- tens intresse på tillva- ron af den omfattande tryckeriofficinen å ftid- dar holmen.
Hvad som.
närmast föranleder Idun att i dagsnumret, bredvid några ledsagande ord, meddela vyer och por- trätt ur firmans historia från förr och nu, är det faktum att i dessa dagar aktiebolaget P.
A. Norstedt &amp; Söners nuvarande båda chefer verkat på sina respektive poster i 25 år, näm- ligen v. häradshöfdingen G.
B.
A.
Holm i egenskap af verkställande direktör och ingeniö- ren Carl Laurin såsom kassadirektör.
Den stora tryckeriaffärens första gryning går så långt tillbaka i tiden som till 1821, då Örebrorådmannen och handlanden Per Adolf Norstedt inköpte det af direktören Johan Pet- ter Lindhs änka i Stockholm drifna Lindhska
— 161 — IDUN 1904 tryckeriet med därtill hörande stilgjuteri.
Till biträde vid denna affär kallade han snart sina båda söner Carl och Adolf Norstedt.
Med flit och rastlös ihärdighet ägnade sig far och söner åt den för dem alla nya verk- samheten.
I synnerhet var Carl Norstedt, hvilkens större kroppskrafter medgåfvo ett mera ansträngande arbete, outtröttlig i sträf- vandet att grundligt känna yrket och väl ordna och leda arbetena.
I början af år 1823 upptogos sönerna af fadern till bolagsmän; den nya firman kallades Per A d.
Norstedt &amp; Söner eller P.
A.
Norstedt &amp; Söner.
Vårt hårdt anlitade utrymme tillåter ej någon historik öfver firmans stora utveckling, hvari ingår som hufvuddel vårt lands kvali- tativt och kvantitativt största bokförlagsaffär och hvarigenom företaget blifvit en betydelse- full kulturbärare för vårt folk under de nu hän- svunna decennierna; vi vilja endast ur den fest- skrift, firman med anledning af nu inträffade märkesdag låtit trycka, anföra några siffror rörande personalens storlek förr och nu.
Då P.
A.
Norstedt 1821 öfvertog tryckeriet af J.
P. Lindhs änka, sysselsatte affären 20 per- soner.
V i d firmans förvandling till aktiebolag år 1879 voro 164 personer anställda vid företaget, och nu, vid slutet af aktiebolagets 25:te verksamhetsår, är personalsiffran 587.
Det är alltså under den tid v. häradshöfdingen G.
B.
A.
Holm varit verkställande direktör, som firman nått sin största utveckling.
Också torde ingen kunna jäfva det omdömet o m fir- mans främste ledare, att hans intelligens, initia- tivrikedom och energi samt aldrig sviktande omtanke om arbetspersonalens bästa varit och alltjämt äro den fruktbara jordmån, ur hvilken officinen vuxit upp till storhet och kraft.
Och då han jämväl vid sin sida har ingeniör C. Laurin, äfven han en stark främjare af firmans traditioner, har resultatet näppeligen kunnat bli annat än gynnsamt.
Tjugufemårsdagen af de bägge chefernas verksamhet framkallade gifvetvis talrika lyck- önskningar, adresser e t c, hvarjämte öfver- lämnades till häradshöfding Holm en prakt- fullt inbunden textad tacksamhetsskrifvelse från aktieägarne.
Styrelsen har därjämte ge- n o m öfverståthållareämbetet anhållit, att Pa- triotiska sällskapets medalj för långvarig och trogen tjänst måtte tilldelas icke mindre än 37 hos firman anställ- da personer.
MEDLIDANDE.
D k A S P Å R V A G N E N stannade utanför Öster- malmsteatern, steg en ung vacker kvinna på.
I famnen bar hon ett bylte, inlindadt i en grå flit, ur hvars djup hördes ett svagt kvidande som från en fågel.
Då vagnen satte sig i gång tystnade byltet och den unga mo- dens såg sig omkring med snabba, blanka ögonkast.
Då konduktören kom, lösgjorde hon den högra handen, hvars spensliga fingrar kunde ha varit hvitare och borde ha varit renare.
Spårvagnen rasslade Karlayägen fram.
I hörnet af Jungfrugatan stannade han för en fru, svällande af fetma och plymager.
Byltet började kvida.
Den nykomna slog sig ner bredvid.
Byltet tystnade.
I hörnet af Sibyllegatan stannade vagnen på nytt.
På nytt gaf byltet lifstecken ifrån sig.
Den frodiga frun ryckte till och såg förskräckt åt sidan.
Då hon fastnade vid den grå filten, bredde sig ett uttryck af oänd- ligt medlidande öfver hennes drag: JULIUS GUNTHER.
' ÄROM DAGEN afled den inom vårt musiklif, fordom som en af våra mest uppburna opera- sångare, sedermera som utmärkt sånglärare högt skattade professor Julius Gtinther.
Det stod städse ett poetiskt skimmer kring den nu hänsome sångarens namn.
Hans fina person- lighet var förknippad med vår gamla gustavianska opera, inom hvars nu raserade murar han skördat rika lagrar såsom en tjusande Don Juan, en ele- gant Almaviva, en frihetsglödande Masaniello o.s.v. Professor Giinther föddes i Göteborg 1818 och debuterade på vår operascen 1838 som Fra Diavolo efter en kort tids sångstudier i Paris.
Hans fina, varma personlighet, vackra röst och vackra yttre korade honom snart till en af publikens gunstlingar, så att han blef föremål för mycken svärmisk be- undran af 1840- och 1850-talens operaälskande stockholmare.
Som sånglärare vid vårt konserva- torium har professor G. utvecklat en fruktbärande verksamhet, och många af den nuvarande sångar- generationens bästa artister ha hans sunda och på gediget konstnärliga principer fotade under- visning att tacka för hvad de blifvit.
Personligen var den aflidne en alltigenom sympatisk natur med ett in i det sista ungdomligt och för allt skönt entusiastiskt sinne.
H » Det är v i s s t.
.
, ett litet b a r n?
» sade hon.
» En flicka, » svarade modern.
» Där inne? » » Ja, visst! » Frun petade välvilligt på fliten med sin handske: » Så underligt det låter! » » Hon ligger på magen, för då skriker hon minst. » Den medlidsamma fruns ansikte fick ett ut- tryck af förfäran: » Jesses, frun lilla I Det ligger väl inte och kväfs här bredvid m i g!
» » Det tror jag inte, » svarade modern lugnt.
» Var inte för säker!
Frun är väl riktigt rädd o m den lilla? » Den unga modern vände på byltet: » Ja, vars!
Det har ingen nöd. » Den medlidsamma frun ryckte plötsligt till och såg på henne.
Hennes ansikte stelnade, hon rodnade ända upp till pannan och börja- de envist att stirra ut genom fönstret.
För hvarje gång vagnen stannade och det började lefva i byltet, gjorde hon en rörelse af obe- skrifligt obehag.
Åh fy, hon hade Utom porträtten af firmans grundläggare och de båda nuvaran- de direktörerna, åter- gifva vi här en repro- duktion af professor G.
W.
Palms kända stockholmstafla från 1820-talets Riddarhol- men, hvarå längst till höger synes frontespi- sen af den byggnad, hvari det Norstedtska tryckeriet då var in- rymdt.
I den lilla våningen med de fyra .fönstren bodde på sin tid P.
A.
Norstedt.
Huset står fortfaran- de kvar, men är nu- mera undanskymdt af firmans under 1882 — 1 8 8 9 uppförda pa- latslika tryckeribygg- nad, af hvilken vi ock återge en bild.
j u inga ringar på sig!
A h fy, hon var inte gift!
THORE E N BLANCHE.
G U S T A V I - A N S K M Ö R E L - UTSTÄLLNING.
EN LIFAKTIGA Svenska slöjdför- eningen har sedan några dagar anordnat en utställning af den skick- lige k. hofschatullmaka- ren och ebenisten Georg Haupts bästa här i lan- det befintliga arbeten.
I hofintendenten d:r John Bottigers intres- santa framställning af den konstnärlige möbel- tillverkaren, som åter- finnes i » Meddelanden från Svenska slöjdför- eningen år 1902 », finner man, att Haupts arbeten äro spridda på åtskilliga ställen i Europa.
Sålun- da äger Kensingtonmu- seet i London en byrå af hans hand, och ett af Haupt, på beställning af D L OPERETTEN » TROLLSLOTTET » PA VASATEATERN.
(FRU MEISSNER) MED HERDARNE (HR FESTSCENEN I ANDRA AKTEN.
SEPP (HR SCHUCKER) TILL VÄNSTER LUND) TILL HÖGER.
A. BLOMBERG FOTO.
I MIDTEN OCH ANDREDL CORALIE
IDUN 1904 — Gustaf Hl förfärdigadt mineralieskåp — en gåfva till prinsen af Condé — står numera å slottet Chantilly; en kopia utställdes på världsexpositionen i Paris 1900, där efterbildningen var åsätt ett pris af 10,000 francs.
Den nu anordnade utställningens praktpjäs utgöres af Gustaf IV Adolfs vagga, som tillhör k. husgerådskamma- ren.
Samlingen omfattar allt som allt 22 nummer, däraf fyra byråar, fem sekretärer, två skrifbord, af h vilka det ena tillhört Gustaf III.
sybord, skåp in.
m.
Utställningen gör ett utomor- dentligt vackert intryck och vi- sar att Haupt, som på 1760-ta- let studerade mö- belkonsten i Eng- land och Frank- rike och då till- ägnade sig den tidens nya stil- riktning — den s. k. Ludvig XVLa stil - genomförde sina idéer med hög- konstnärlig smak.
Vare sig man betraktar möblernas pro- 162 — beth Funch, fröken Anna Ulrich och fröken Karin Västberg.
Voteringen skedde genom namn- upprop.
Eesultatet blef att opposi- tionslistan segrade med 148 röster mot 126, som afgåfvos för återval af den gamla styrelsen.
Till suppleanter utsagos genom acklamation grefvin- nan Anna Cronstedt, fruarna Kerstin Clason, Ebba v. Eckermann, Elin Westman, fröknarna Maria Adelborg, Kerstin Cardon, Henriette De Geer, Anna Levin och Eva Wretman.
Till revisorer valdes presiden- ten Annerstedt, d:r Otto Höglund och fru Antonie Rettig, samt till deras suppleanter hrr Elias Lager- crantz, Oscar Hirsch och Georg Lundqvist.
Efter afsluta- de val beslöts med anledning af styrelsevalets ut- gång att ajour- nera stämman till dag, som af inte- rimsstyrelsen ut- sattes, då defini- tivt styrelseval skall företagas.
S V E N S K A F O L K D A N S E R I L A U - SANNE.
U NDERTECKNAD, .musikant » vid den lilla svenska damklubben i Lausanne, kan ej neka sig nöjet att för sina landsmän berätta den triumf, som de unga svenska flickorna nyss firat Föreståndarinnan för TEcole Vinet hade näm- ligen för ett välgörande ändamål anordnat en soi- rée i la Maison du peuple, hvilket, inom parentes sagdt, icke alls är af samma röda färg som i Stock- holm, utan tvärtom den mest lugna, bekväma och hemtrefliga lilla lokal man kan tänka sig, dagli- gen använd till konserter, soiréer och vetenskap- liga föreläsningar af alla slag.
Mademoisellc Elin Öberg, » professeur de gym- nastique suédoise å 1 ' Ecole Vinet », såsom hon ti- tuleras här, hade inöfvat åtta unga svenskor, med hvilka hon utförde åtskilliga af våra vackraste svenska nationaldanser.
Alla flickorna hade olika svenska dräkter, så att många landskap voro re- presenterade, till och med Lappland, hvars hvita klädeskostym, garnerad med rödt och grönt, vann liflig-t bifall.
Framgången var pyramidalisk och applåderna stormande, men våra unga debutanter läto ej be- dåra sig, utan höllo strängt på sin värdighet.
De visade sig hvarken vid första, andra eller tredje stormlöpningen, men slutligen kommo de alla, hand i hand, springande öfver scenen, in genom ena dörren, ut genom den andra, och i förbifar- ten gjorde de en liten knix för publiken, riktigt på bondmanér.
Detta slog an, ty det var så ovan- ligt.
De måste gifva ett extranummer och belö- nades med stora rosenbuketter.
I förbigående vill jag blott nämna, att jag var ganska belåten med mina landsmaninnor; alla voro riktigt treniga och täcka, somliga rent af vackra.
Men det här sista böra de unga flickorna icke få läsa, det faller ju af sig själf t.
Efter soiréens slut kilade jag in mig bland pu bliken, för att få höra dess omdömen.
Som jag ej var kostymerad, anade ju ingen att jag var svenska.
Samma utrop af förtjusning öfverallt: » Mais c ' est ravissant!
Ces jeunes suédoises, comme elles sont fraiches et gracieuses et originales! » Tidningarna öfverbjödo hvarandra i loford, och en af dem afslutade sin långa harang med dessa ord: » La Dalécarlienne et Laponne s ' enlacent et se quittent.
On frappe du pied et des mains en cadence.
On saute, on glisse, on incline la tete, on fait la révérence et 1 ' on met g-enou en terre.
Quand on veut souffler, mille mains frénétiques applaudissent.
On bisse, on trisse, on quadrisse ... Ah!
le charmant paj^s que la Suéde!
Devenons un peu suédois, de grace! » Redan samma afton blefvo de ombedda att för det g oda ändamålets skull utföra sina danser äf- ven i Geneve, men det tror jag icke att de vilja gå in på.
Nu skola de fotograferas i grupp.
Au revoir!
s. s.
- FRÅN GEORG HAl " PI-UTSTÄLLNINGEN I STOCKHOLM.
1.
PRINS GUSTAF ADOLFS VAGGA.
portioner, dess inläggningar eller beslag, får man intrycket af en visserligen ej så rik fantasi, men dess mer af nobless och sträng stilkänsla.
Att utmärka några vissa af de utställda föremå- len är svårt nog, ty de äga alla förtjänster, hvar och en i sin art.
Vaggan är naturligtvis en prakt- möbel och det skrifbord, som tillhört Gustaf III, likaså.
Georg Haupt dog 1784, endast 43 år gammal, men likväl hann han utföra den mängd af beställ- ningar han fick mottaga.
Tar man därtill i betrak- tande att han hade få medhjälpare, framgår däraf att den flitige mannen utfört det mesta arbetet själf.
Bland ebenisterna under Gustaf IILs tid intar Haupt ovedersägligen främsta platsen; för vänner af en förgången tids yppersta- svenska möbelkonst har utställningen därför ett mycket stort intresse.
» HANDARBETETS D VÄNNER ».
EN SPLITTRING, som sedan länge gjort sig förnimbar inom denna textila konstinstitu- tion, måste gifvetvis förr eller senare resul- tera i en omhvälfning.
En sådan har nu äfven inträffat vid föreningens för några dagar sedan afhållna årsstämma, i det den gamla styrelsen, till följd af oppositionens motstånd, ej blef om- vald, utan måste lämna rum för en interimsty- relse, bestående af friherrinnan Louise Falken- berg, grefvinnan Anna Brahe, grefvinnan Wilhel- mina v. Hallwyl, professorskan Vendia Rossander, fru Clara Höglund, fru Kate Miehelsen, fru Els- VAKTSÄNG FBAN A.
BLOMBERG DROTTNINGHOLM.
2.
KRON- FOTO.
Efter det föredragningslistan var genomgången, anhöll prof. Trygger att till den afgående styrel- sen och alldeles särskildt till dess ordförande, fru Anna Wallenberg, få frambära föreuingens djupt kända tack för det sällsporda intresse, det nit och den skicklighet, hvarmed under många och långa år föreningens ledning skötts, ett anförande, som af samtliga de när- varande underströks med lifligt bifall.
Se- dan fru Wallenberg tac- kat för denna hyllning, anhöll hon » såsom med- lem af föreningen Hand- arbetets vänner » få före- slå, att föreningen måtte till sin hedersledamot utse den enda kvarlef- vande af föreningens stiftarinnor, fröken Mol- ly Rothlieb, som under 30 års tid nedlagt sitt flitigaste intresse på föreningen, dess utveck- ling och välgång, hvil- ket förslag med ackla- mation antogs.
DE SVENSKA GLOM att i god tid förnya FOLKDANSERSKORNA EJ kvartalsprenumerationen!
I LAUSANNE.
— 163 — IDUN 1 9 0 4 STOCKHOLMS VARF I FÖRNÄMSTA YACHT- ASKA.
E N FÖRHÄRJANDE VÅDELD drabbade, som bekant, senaste lördags kväll Stockholms båtbyggeriaktiebolags kända varf vid Lilje- holmen, och ' då dess verkningar torde komma att göra sig kännbart gällande ' för hela vår stundande segelsäsong, har densamma i sport- intresserade kretsar framkallat den största upp- märksamhet och beklagande.
Som nogsamt af våra bilder framgår jämnades därvid med jorden den präktiga varfsbyggnaden, som bl.
a. inrymde specialmaskiner för borrning af rundhultar, hvilka uppgifvas vara enastående i sitt slag, samt flere yachter, som voro beställda till den instundande segelsäsongen och hvilka yachter representera ett icke så ' litet värde Dessa yachter på hvilka ar- betet var långt framskridet, voro ett 10 tons lång- färdsfartyg, byggdt af mahogny efter konstruk- tion af chefen för varfvet ingeniör A. Plyhm för arkitekten E. Stenhammars räkning, vidare en V / t tonare byggd för hofmusikhandlaren Lundquist, en 27-j tonare för disponenten Carlsson, samt för ingeniör Rosengren en yacht af samma storlek.
Vidare var under byggnad en större motorbåt för varfvets eget behof.
Älla dessa fartyg förstördes.
De förstörda upplagda fartygen torde kunna beräknas till 6 eller 7.
Bland de sålunda förstörda fartygen må nämnas herrarna Amelns vackra kutter Örn, den finska långfärdsbåten Calola, som var under uppriggning, samt Diana och Stella.
Men utom att dessa båtar förstörts, ha alla de till de öfriga båtarna hörande seglen gått förlorade, enär dessa varit förvarade på varfvet.
Stockholms båtbyggeri, som hufvudsakligast byggt yachter, ångslupar och roddbåtar, har an- setts som ett bland de förnämsta varf i Skandina- vien i sin bransch.
I år skulle varfvet firat sitt 10-års-jubileum, i det att dess verksamhet starta- des 1894.
Varfvet har en arbetspersonal på 35 å 40 personer.
Dess chef är den kände båtbygga- ren ingeniör A. Plyhm, och på senare åren har en filial till varfvet uppstått vid Neglinge.
OCKSÅ HAN ... H ON HADE alltid funnit honom så ovanligt fin, så alltigenom gentlcmannalik.
Han skulle aldrig kunna göra sig skyldig till något, som ej vore värdigt och fint, nobelt.
Det hade sjunkit omkring henne så mycket, mycket — den ena efter den andra hade troppat ned från den höjd, hon alltid timrade åt dem, hon trodde på och älskade.
Och därför var det en sådan sär- skild glädje vid att en och annan ännu stöd högt, vid att han gjorde det — — Så var det en gång, då de voro samman i festligt lag, som hon förnam en främmande ton i hans röst och kom att se upp på honom, stort och fullt.
Han hade druckit för mycket.
Hon kunde ej värja sig för en känsla af äckel och ovilja, men bitter smärta förnams där djupast inne — — — Också han — — Men tiden gick och hon var nära att glömma alltsamman, helst som det aldrig upprepades.
De hade ej träffats på ganska länge, då han en dag på vårsidan kom in till staden och till- bringade aftonen i hennes hem.
Ett par kamrater till hennes bror voro ock med.
— Mor var ej kry, så att Aina måste vara värdinna.
Först vid supén sammanträffade hon eg-entligen med herrarne.
En enda blick på dem sade henne, att glasen flitigt anlitats, men hon bet samman tänderna om all våndan, hon kände, och fullgjorde sina värdinneplikter.
Vid bordet höllo de dock på att bli henne för tunga.
Hon hade till bords- granne honom, som hon satte högst.
Tårar af harm och sorg ville träng-a sig fram, då hans tal- giga blick riktades på henne, och hon hörde ho- nom med lallande tunga hålla tal — för henne — A, det var en skam!
— FRÅN DEN STORA BRANDEN VID STOCKHOLMS BÅTBYGGERIS VARF Å LILJEHOLMEN.
Is VY BRÄNDA AF BRANDPLATSEN.
UPPLAGDA BYGGNADEN MED 2.
YACHTERNA.
RESTER NÅGRA 3.
FOTO FÖR IDUN DE 4.
W E R N E R, CARLSSON) FÖRÖDELSEN.
AF A.
FÖR- AF VARFS- AF ARBETSMASKINERNA.
NÅGRA YACHTÄGARE (HRR ÖHNELL, BETRAKTA AF RUINER BLOMBERG.
Följande förmiddag kom han in för att tacka för i går och säga farväl.
Han såg litet generad och långt ifrån glad ut.
Om hon blott nu varit ensam och fått säga honom litet af det som sjöd i henne!
I dag skulle det kanske lönat.
Men där voro flere med och endast konventionella fraser växlades.
Under ' några dagar gick Aina och stred med sig själf — skulle hon skrifva, vågade hon?
Ja, det fick gå hur det ville — hon-måste.
Och sä skref hon: » Jag får ej fred, förrän jag sagt er litet af det, som sedan vårt sista sammanträffande sjuder och bränner i mig.
Vet ni, hur det känns att förlora tron på och aktningen för den, man sätter högst
— I D U N 1904 164 — IIIIIIlMlllllllMIIIIUMIIIIIIlllll känsla af hvila att en så- dan härlig solskensdag komma från hufvudsta- dens nervösa, jäktande oro till så nära liggan- de, men dock så stilla trakter, där allt talar om ro och frid.
Inga fabri- ker, inga spårvägar och i stället för automobi- lerna dessa stutar, som sannerligen inte skena öfver oss.
Annars ingen lefvande varelse på lån- ga afstånd.
Förnämsta tvättmedel ftro och förblifva dock vid finare tvätt HYLINS Ekonomi-Tvål och vid gröfre tvfltt (byk) HYLINS Prima Tvätt-Tvål VART och älskar mest?
Den smärtan har jag känt om och om så många gånger, att den nästan betagit mig lifsmodet mitt.
Senast var det ni, som gaf hugget.
Väl såg jag, då ni var uppe och sade farväl nu sist, att ni ej var nöjd med er själf från föregående afton, men jag tänkte ändå, att om ni riktigt förstått, hur ondt ni gjort, skulle ni varit mycket, mycket mera bedröfvad.
Men ni män fatta visst aldrig, hur vi kvinnor känna det vid att se er så där förlora hvarje spår af manlighet, värdighet.
A, om ni föstodo det!
Om ni kunde känna, hur vi blygas öfver er, och hur vi känna det som lögn och skam att behöfva visa artighet och vänlighet mot — halfrusiga, därför att de möta oss i våra hem, bland våra likar.
Så kände jag det hemma sist.
Och jag hade velat äga rätt att öppet visa min sorg och harm, men det gick ju ej an och inte skulle det väl tjänat till så mycket — då.
— — Jag har gått här och tänkt på sedan, hur ni kanske på sådant där sätt skall ge mångas tro och aktning en törn, och det har värkt i mig för er skull och för deras.
Tror ni inte, att njut- ningen, som ni förnimmer vid att så där i vänners och kamraters lag tömma den ena bägaren efter den andra, skulle kunna uppvägas af det med- vetandet, att ni aldrig förlorade er mannavärdig- het?
— Ni skall säga mig, att det äf så vanligt det där, och att det ju ingenting betyder, då det så där händer bara någon enda gång.
Jag säger er, att det är en skam i alla fall, och att jag ej kan fatta, hur ni efter sådant där så lätt kunna återfå aktningen för er själf va.
Om ni ens alls förlora den!
Ja, detta var egentligen, hvad jag ville säga er.
Hade det ej varit i mitt hem, vi träffats sist, hade ni nog kanske redan då fått förnimma hvad jag tänkte och kände, och jag hade ej behöft till- gripa denna utväg, för att få vara sann mot er.
Men jag kan nu ej fördraga den tanken, att ni, därför att jag var artig mot er — kanske som vanligt — skall tro, att jag fann allt vara, som det borde.
Jag vill, att ni skall fatta, att sådant där innebär ett ovillkorligt sjunkande för er i våra ögon.
Och detta återigen är till skada för både er män och oss.
Ni behöfva all vår tro och aktning och vi behöfva få se upp till er.
Så komma glädjen och lyckan, blott så. » Han hade nyss läst brefvet och gick nu af och an på golfvet, under det grämelsen sjöd i honom.
Det var dock väl starkt, detta!
Som om det nu var något att göra sådant väsen af, att man en gång hittade på att bli » lite glad » t. o. m. i frun- timmerssällskap!
Fint var det ju inte precis, men väl heller ej något så fasligt.
Så småningom lade sig harmen — — — Hon hade nog ändå rätt i mycket, den där lilla flickan, och det var duktigt af henne att sjunga sanningen ut Det var likt mor det där Mor ja!
Hvad hon skulle glädjas åt det här brefvet, om hon kunde se, hur det dock » tog » hennes » gosse »!
Om han skulle ta och göra mor en riktigt stor, stor glädje!
Om han riktigt skulle försöka akta sig för de där » fläckarna på manligheten », som mor kallade det, och som hon så sörjde öfver att se hos honom.
Inte skulle det då bli någon så stor svårighet, ty begäret var visst ej herre öfver honom.
Så långt var han ej kommen.
Det var bara en allmän slapphet, ett följande med ström- men.
» Tack,v sade han enkelt, då han och Aina här- näst träffades.
Och han gladdes att se det ljusa, förhoppningsfulla uttryck, som därvid gled öfver hennes ansikte.
— Det föll som en solglimt öfver hans nya väg.
OLLE.
V ÅRT FÖRSVAR. » BLICKSRILDER FRUKOSTSTALLE.
NÅGRA FRÅN ÖGON- EN RE- K O G N O S C E R I N G S T U R R U N D T STOCK- HOLM.
I DESSA orons tider, när man från alla håll hör den uppfattningen uttalas, att krigets åskor äfven kunna komma att rulla öfver ustersjö- vågor, borde det vara hvarje medborgares plikt » ÖMSOM I, ÖMSOM UTOM SLADARNE. » att icke sorglöst » låta det gå », utan i sin mån.bi- draga på bästa möjliga sätt till att värna vår neu- tralitet — vårt hem.
Vi beslöto därför, några försvarsvänner, att ge oss ut på en liten expedition i syfte att utröna, huruvida något kunde göras för vår vackra huf- vudstads försvar och hvad som redan var gjordt.
Tidigt en strålande vacker morgon kuskade vi i väg öfver insnöade gärden och sjöar, öm- som i, ömsom utom slä- darne, men vid ett sol- skenshumör, som icke lät några kullerbyttor lägga sordin på glädjen.
Ändt- ligen nådde vi en liten landtgård, som såg så inbjudande ut, att vi be- slöto rasta och äta fru- kost.
Vi emottogos med äkta svensk gästfrihet, dukade upp våra kalla kycklingar, bröd, smör och vin, oeh härligare har väl aldrig någon frukost smakat!
Det var så fridfullt och stilla, som om ingen oro funnes till i världen, och vid en titt genom fönstret syntes som en illustration till detta lugn två par stu- tar sakta som sniglar draga sina lass förbi.
Jag hann mycket makligt att göra i ordning min ka- mera och fästa bilden på plåten, innan de hunnit om knuten.
Det är en obeskriflis * EN AF SKANSARNE Efter att mättade och nöjda ha tackat vårt snäl- la värdfolk, stodo vi snart åter på landsvägen, nju- tande af Guds härliga sol och en liten cigar- rett samt spejande efter en mänsklig varelse, som kunde visa oss vägen till närmaste skjutshåll.
Lyckan var oss huld och snart sutto vi åter i ett par slädar med skjutskarlar, som aldrig kört i trakten förut, hvarför vi naturligtvis ideligen körde omkull och vilse på isen.
Ändtligen voro vi dock framme vid de första förskansningarna, som vi säkert utan att begå någon militärisk indiskretion kunna framställa i bild.
De voro i sitt slag för- träffliga, och kunde vi endast få ett 50-tal sådana till, vore vi sannerligen att gratulera.
De kunna lätt anordnas, antingen g-enom nedgräfning eller uppe på marken, med skyddstak af träbjälkar och täckta med asfaltpapp och jord.
Anbringade man så positionsskansar för artil- leriet i den härför synnerligen lämpliga, af mellan- liggande bergpass och sjöar bestående terrängen, vore vi väl skyddade.
Det är beräknadt, att träff- barheten är ungefär 1 på 40 i skydd af skansar, då däremot med endast terrängskydd ju hela truppen kan skjutas ned.
Under krigstid skall staden försvaras af landstormen, de åtta sista ål- dersklasserna, män emellan 32 — 40 år.
Linjetrup- perna (garnisonen) användas för försvaret af an- dra platser.
Vi sutto just efter middagen hos en af deltagarne i vår färd, en högre militär, njutande af kaffet fram- för brasan oeh resonnerade om dessa viktiga frågor!
Tänk, alla dessa familjefäder, som måste ut, om ofärd blir, bort från hem och affärer, och hvilka nu kanske inte ägna en tanke åt att i tid göra något att skydda sin stad.
Och det gäller icke endast lif, utan kolossala ekonomiska intressen, för hvilkas skyddande utgifterna endast vore en obetydlighet i jämförelse med risken af det nu- varande » låt-gå » - systemet!
Vår intressanta lilla rekognosceringstur var nu emellertid slut, och vi åtskildes förvissade om, att dessa vår hufvudstads rika naturliga möjligheter till ett försvar skulle begagnas, blott intresset blefve väckt.
ANTONIUS.
GL.OM EJ Jubileumsfondens sparbössor!
UTANFÖR STOCKHOLM.
A. BLOMBERG FpTQ,
165 — TEATER OCH MUSIK.
KONSERTSÄSONGEN nalkas sitt slut med stora steg.
Efter de sedvan- liga påskkonserterna och Musikföreningens tredje abonnementskonsert torde återstående konserter för säsongen vara lätt räknade.
Konsertföreningen afslöt tisdagen den 22 dennes sin verksamhet för året med sin sjätte abonne- mentskonsert.
Och liksom föreningen med till- fredsställelse kan skåda tillbaka på sin verksam- het under det gångna musikåret, så synes det hafva varit densamma och dess energiske ledare hr Aulin angeläget att åstadkomma en värdig af- slutning.
Att detta ock skulle lyckas med en sådan konstellation på programmet som Bach — Beethoven — Wagner kunde man på förhand taga för gifvet.
Af de båda förstnämnda mästarne bjöds publiken på så godt som fullständiga nyheter.
Konserten inleddes med några nummer ur Beet- hovens balettmusik » Die Geschöpfe des Prome- theus&gt;, af hvilka nog den präktiga uvertyren mer än en gång utförts härstädes.
Af de öfriga num- ren väckte särskildt andra satsens adagio med sina olika instrumentalsoli, tredje satsens förtju- sande pastorale samt finalen den lifligaste anklang.
Det hela var i alla afseenden intressant, så mycket mera som man här återfann mer än ett välkändt tema, som den store mästaren senare använde i ett par af sina symfonier.
Bach var representerad af en konsert i c-moll för två pianon och stråk- orkester.
Det mäktiga och väl genomförda verket, hvari hr Stenhammar och frkn Märta Ohlsson ut- förde pianostämmorna, var likaledes en intres- sant nyhet.
Till sist utfördes trenne välkända och här ofta hörda kompositioner af Wagner, näm- ligen den af grubbel och längtan fyllda Faust- uvertyren, den smekande och dämpade Siegfried- idyllen samt den pompösa Kejsarmarschen.
Efter det sista numret blef den numera synnerligen väl samspelta orkestern och dess skicklige ledare föremål för den i det närmaste fulltaliga publikens entusiastiska hyllning.
En hvar ville tydligen ut- trycka sin tacksamhet för hvad den unga Konsert- föreningen, den där redan intagit en ledande ställ- ning i vårt musiklif, velat och verkat.
Bland de närvarande märktes Edvard Grieg med fru.
— Fru Cally Monrad gaf i torsdags sin afskeds- konsert i Musikaliska akademien, naturligtvis som vanligt inför öfverfylld salong och med ett entu- siastiskt bifall, som efter slutnumret kulminerade - .^ ^ - ^V •&gt;- v " S 1DUN 1904 i otaliga inropningar och ifriga näsduksviftningar.
Till alla sina å de föregående konserterna sjungna romanser fogade den oförlikneliga och outtröttliga sångerskan denna gång ytterligare några nya, nämligen ett par af Kjerulf, » Det var då » och » Maanens Sölverglöd », PetersonBergers båda för- träffliga sånger » Maj i Munga » och &gt;Du ler » samt trenne romanser af Grieg ur » Haugtussa », näm- ligen » Det syng », » Mote&gt; och » Elsk ».
Program- met upptog vidare sånger af Schumann, Schubert och Stenhammar, hvilken sistnämnde som vanligt presterade ett utsökt ackompanjemang.
— Detta var alltså för denna gång sista bladet i en kon- sertserie, som väl får betraktas som enastående.
Fru Monrad har lagt hela Stockholm för sina fötter.
Stundande konserter.
Till förmån för k. hof- kapellets pensionskassa lär påskdagen komma att gifvas en symfonikonsert på k. teatern.
— Haydns odödliga oratorium » Skapelsen » gifves som vanligt på långfredagen i Östermalms kyrka till förmån för Frimurarebarnhuset.
— Sångsällskapet T.
T.
(Thalias Tjänare) gifver en intressant konsertmatiné på påskdagen i Mu- sikaliska akademien.
Q VENSKA TEATERN har åter hedrat sig med ^ en vacker konstnärlig bragd — efter Haupt- manns &gt;Den arme Henrik » ett annat af de ung- tyska mästarnes allvarsdjupa och fängslande verk: Max Halbes i författarens hemland med så stor framgång gifna drama &gt;Floden ».
Floden — det är människolifvet, det oemotståndliga ödet, den alla fördämningar till sist krossande sanningen, utvecklingens vårliga, kraft, den ingen i längden ostraffadt förmår hämma, utan att själf ryckas med bland genombrottets spillror.
Detta symboli- seras af diktaren genom Weichseln, det konungs- liga strömdraget, bäraren af så mycken kultur och rikedom, men också — genom översvämnin- garna i sitt deltaland — sprängaren och sköflaren af så många mänskliga fördämningar och beräk- ningar.
Åskådaren föres in i en gammal vendisk godsägare- och dammvaktarfamilj, bestående af tre bröder, deras ålderstigna farmoder och den äldste broderns unga hustru Renate, och mellan dessa människor utkämpas nu genom trenne mästerligt koncentrerade akter den eviga, allt- jämt lika bittra striden om företrädesrätten till ägandets och kärlekens håfvor.
I brodershat, i sargande kamp på lif och död rasar den, till dess » floden » kommer, den hänsynslöse rättsskiparen, - X • ' - ' v - " v ^ &lt;• och midt i envigeskampen rycker tvänne af brö- derna bort med sina öfversvallande böljor.
Utförandet var fullt i höjd med den konstnär- ligt allvarliga uppgiften.
De tre bröderna Doorn hade i hrr Hillberg, far och son, samt hr Klint- berg hvar i sin läggning karaktärsfulla represen- tanter; som den tragiskt höga Renate gaf fröken Lundeqvist än en gång ett stycke stor konst; hr Biego gjorde af det gamla originalet Ulrichs en briljant bifigur, liksom äfven fru Sandell, far- modern, och fröken M. Torsell, tjänstflickan, väl fyllde sina platser.
Bifallet var varmt, an- daktsfullt.
» Floden » bör äfven hos oss bli en var- aktig framgång.
TTASATEATERN har ändtligen efter en hel del * misslyckade operettnyheter fått tag i en ope- rett, som både förtjänar att vinna publikens gunst, och som helt visst äfven kommer att göra det.
Operetten, som bär namnet » Trollslottet » och är af » Tiggarstudentens » berömde kompositör Mil- löcker, har ungefär ett kvartsekel på nacken, men är dock ny för vår publik.
Dess svaghet ligger i en klen libretto, hvilken brist den emellertid delar med många andra operetter.
Musiken har i stället så mycket större förtjänster, i det den alltigenom är synnerligen melodiös och anslående, med vackra körer och flere präktiga solonummer.
Sålunda märkas i första akten balladen om Troll- slottet, sjungen af fröken Ramberg, som dock absolut måste lära sig behärska sina höjdtoner, i andra akten Edelweiss-sången, föredragen af hr Schiicker, som denna afton var synnerligen till sin fördel, samt den vackra tyrolertrion om » den blå sjön », ypperligt utförd af fru Meissner samt hrr Schiicker och Lund.
Dessa tre togo i alla af- seenden priset för aftonen.
Visserligen blef frö- ken Berentz kanske mest applåderad för sin ku- plett om männen, och erkännas måste att hon föredrog den högst karaktäristiskt, men vi anse, att operetten skulle vunnit på, om denna kuplett varit borta, ty den hoppar alldeles utom ramen * och verkar för mycket pålappad.
Hr Bingvall lyckades ej göra mycket af sin för öfrigt otack- samma roll, hvaremot hr Henning alldeles försum- made ett godt tillfälle att göra något af hofmästa- ren.
Öfriga personer fyllde väl sina uppgifter.
Vackra dekorationer voro målade af Grabow.
Det hela leddes förtjänstfullt af hr Meissner.
Vi an- befalla den melodiösa operetten åt älskare af nätt och god operettmusik utan ett slipprigt innehåll.
&gt;£• &gt;£• &gt;£• &gt;£• &gt;£• &gt;£• &gt;£• &gt;£• &gt;£• - &gt;£• &gt;£• &gt;£• &gt;£• &lt; &lt;- kert brynt, saltas och peppras den och värme att grädda omkr. / * tim.
Den skäras i skifvor och alla kärnor bort- 6 persv).
2 kg.
gödkalfbringa, 3 stora med den kokande buljongen.
uppstjälpes och genomdränkes genast tagas noga.
Apelsinskifvorna läggas i knippor persilja:, 4 msk.
smör (80 gr.) Den öses öfver och spädes omkr. hvar med en blandning af arraken, det ko- en geléskål, hvarftals med socker, sylt Vs msk.
salt.
3 kkpr.
buljong eller 3 KÖKSÄLMÄNÄCK Redigerad af ELISABETH ÖSTMAN, Inneh.
af Elisabeth Östmans Husmoders- kurs i Stockholm.
spädes tionde minut, och får steka i g o d ugns- kande vattnet Köttet serveras på kallna.
värme IV2 — 2 tim. och sockret samt får och biscuits.
Till blanc-mangern vispas grädden till vatten.
Till stekning: 2 msk.
smör.
S å s: V2 msk.
smör (10 gr.), 1 msk.
Vinet o c h sockret blandas väl och där- hårdt skum och afsmakas med vanilj- brynt med glaseras kakan, hvarefter den upp- sockret.
Gelatinet sköljes i kallt vatten mjöl, köttjus, 2 del.
grädde.
sadeln, skuret i tunna skifvor och gar- neras med potatiskroketter samt F Ö R S L A G T I L L M A T O R D N I N G F Ö R lök.
Löken skalas, förvälles i VECKAN 3 - 9 A P R I L 1904. vatten och skäre ' s i klyftor, S ö n d a g (påskdagen): Consommémed brynas i smöret.
saltadt lägges på tårtpapper, på flat skål.
och upplöses i det varma vattnet, får B e r e d n i n g: Köttet tvättas med en hvilka Jordgubbssylten passeras och blandas afsvalna och nedröres sedan försiktigt duk doppad i hett vatten och bogbla- med sockret, vattnet, citronskalet och i gräddskummet.
Blanc-mangern hälles Till såsen fräsas smör och mjöl, kött- saften samt sherryn.
Blandningen färgas därefter öfver apelsinerna i geléskålen melsadel med potatiskroketter; savar- jusen silas och skummas o c h tillsättes med litet karmin och hälles i den ned- och garneras sedan den stelnat, med äng.
litet i sänder, under flitig rörning, frusna glacemaskin samt vrides omkr. sylt o c h biscuits.
M å n d a g (annandag p å s k): Nässel- hvarefter såsen får koka 10 min.
och Va tim. Glacen nedpackas därefter och S t e k t f i l e t a f r ö d s p o t t a (f. kål med förlorade ä g g; stekta ripor af smakas.
den krossade isen, blandad med groft 6 persi.}.
2 kg.
rödspotta, 2 msk.
salt, med salader; apelsin med blanc mänger.
Savaräng (f. 6 pers.).
450 gr. salt, packas tätt omkring maskinen 1 tsk.
ättikJai, 3 msk.
hvetemj öl, 1 — 2 T i s d a g: Rotpuré; stekt filet af röd- hvetemjöl, 2 del.
graddmjölk, 40 gr. i byttan o c h den får ytterligare frysa ägg, 1 kkp.
fint stötta skorpor.
spotta.
T i l l s t e k n i n g: % kg.
flottyr.
pressjäst, V * tsk.
saljfc, 2 hg.
smör, 75 o m k r 2 tim.
O n s d a g: Persiljefylld kalfbringa; ci- Strax innan savarängen skall serveras S å s: IV2 hg.
brynt smörj 1 msk.
fint gr. strösocker, 4 ägg, V2 tsk.
rifvet ci- tronkräm med schäfferhattar.
upplägges glacen i hålet på kakan.
hackad persilja.
tronskal.
T o r s d a g: Ärter med fläsk; plättar B e r e d n i n g: Hufvudet afskäres, in- N ä s s e l k å l (f. 6 pers ".
), 2V2 lit.
Till formen: Vä msk.
smör (10 med sylt.
gr \, 1 msk.
mjöl, 1 del.
arrak, V2 del.
späda nässlor, % lit.
körfvel, 3 msk.
älfvorna urtagas genom halsöppningen I r e d a g: Norska kotletter med är- mj-öli, 2 msk.
smör (40 gr.), 2 lit.
bul- och fisken sköljes väl.
Det mörka skin- kokande vatten-, 1 msk.
socker.
ter; soppa på päron.
net lossas uppe vid hufvudet och afdra- G - l a s y r: 1 del.
franskt vin, 3 msk.
jong, hvitpeppar, salt, socker.
L ö r d a g: Blodpudding med skiradt Beredning: Nässlorna och körf- ges med ett hastigt grepp.
Den hvita socker.
smör; saftsoppa.
J o r d g u b b s g l a c e: 2 kkpr.
jord- veln rensas, sköljas mycket noggrant skinnsidan skrapas väl fri från slem.
RECEPT: Fisken fläkes, ryggbenet samt fenor- gubbs-sylt eller kompott, 50 gr. soc- och förvällas i kokande, saltadt vatten H a m m e l s a d e l ($.
6 pers.).
21 / 2 ker, 5 dcli.
vatten, skal o c h saft a£ V2 omkr. 15 min., hvarefter vattnet afslås na o c h alla småben borttagas.
Fileter- kg.
hammelsadel,, 2 msk.
smör (40 gr.), och grönsakerna läggas på sikt att af- na gnidas med salt o c h ättika och få pitron:, 2 del.
sherry, karmin.
1 msk.
salt, V± tsk.
hvitpeppar, 1 B e r e d n i n g: Mjölet siktas och / s rinna.
De hackas fint, beströs med ligg«a 1 tim.
De aftorkas därefter med lit.
buljong ' eller vatten, 3 ' stora portug.
Mjölken ljum- mjölet och fräsas därefter i smöret.
Den en fiskhandduk, beströs med hvetemjöl, lökar, Vatten, salts 3 msk.
smör (60 gr.).
däraf slås i ett fat.
kokande buljongen påspädes, litet i sän- doppas i de uppvispade äggen och vän- S å s: 1 msk.
smör (20 gr.), IV2 msk.
mas och jästen upplöses i 2 msk.
där- af.
Resten af mjölken nedröres i mjölet der, och, kålen får koka med tätt slutet das i de stötta skorporna.
Flottyren mjöl, köttjus.
lock omkr '.
1 tim.
Den skummas väl, upphettas i en stekpanna, tills en tunn, Beredning: Hammelsadeln, som tillika med den upplösta jästen och sal- afsmakas med kryddorna och serveras blå rök stiger upp från ytan, fileterna bör ha hängt 6 — 8 dagar allt efter års- tet, och degen arbetas tills den blir smi- med förlorade ägg.
iläggas o c h stekas vackert gulbruna på dig o c h blank, hvarefter den ställes att tiden, bultas väl och tvättas med en A p e l s i n m e d b l a n c - m a n g e r (f. båda sidor.
Finnes frityrkorg läggas fi- duk doppad i hett vatten.
Det mesta jäsa till sin dubbla storlek.
Smöret 6 pers.).
5 apelsiner, 50 gr. strösocker, leterna däri och nedsänkas i den heta fettet p å ryggen o c h njurarna tages bort, tvättas och röres med sockret till skum 1 kkp.
jordgubbs- eller körsbärssylt, 1 flottyren.
De uppläggas på servet och samt tillsättes i degen jämte de upp- och.
refbenen knäckas så, att slak- garneras med persilja och citronskifvev sidorna kunna skäras bort, eller vikas vispade äggen, citronskalet och resten hg.
biscuits.
eller kokt potatis.
Smöret brynes lätt, B l a n c-m a n g e r: 4 del.
tjock gräd- af hvetemjölet hvarefter degen arbetas upp, dä sadeln ombindes med snöre, för- blandas med den fint hackade persiljan dev 1 msk.
vaniljsocker;, 3 blad gelatin, ut doppadt i hett vatten.
Smöret bry- omkr. Vt tim.
Den hälles därefter i och serveras i särskild såsskål.
nes i en långpanna, sadeln lägges i smord o c h mjölad kransform och får åter 2 msk.
hett vatten.
P e r s i l j e f y l l d k a l f b r i n g a (f. och sättes i n i ugnen.
Då den är vac- jäsa upp.
Kakan insattes i g o d ugns- Beredning: Apelsinerna skalas, pastejer; sparris med rördt smör, ham- 1 2 det jämte refbenen skäras ut försiktigt, så att köttet blir helt.
(På benen kokas buljong, hvarmed steken spädes).
Per- siljan sköljes, rensas och hackas groft samt inarbetas i smöret.
Köttet gnides med saltet och persiljesmöret lägges på bringan, som därefter sys igen, hvarefter hoprullas ocih den brynes i smö- ret o c h får sakta steka i ugn eller på spisen omkr. 2 tim.
Under stekningen spädes köttet med buljongen och öfver- öses ofta med sin sås.
färdig, borttagas skares i tunna hel.
om så särskild När steken är trådar, bringan skifvor Köttjusen redes alla silas och upplägges och skummas, af- önskas, samt serveras i såsskål.
Schäfferhattar gr. smör- 1 a g g finrifvet r (f. 6 [pers.).
10C 75 gr. socker, Vs tsk.
citronskal, 50 gr. hvetemjöl.
Hackad mandel och socker att strö öf- ver bakelserna.
Beredning: blir hvitt Smöret röres tills det och pösigt, ägget och sock- ret ' röras i.
20 min., hvarefter citronskalet massan och mjölet omröres noga.
smöret, tillsättas, En och plättpanna värmes och gnides väl ren, samt smörjes med smält smör.
En tsk.
af smeten läg- ges i hvarje rum och utröres så att ka- korna och blifva socker jämna, Jhvarefter strös öfver.
mandel Plättpannan insattes i ugn och bakelserna få grädda i g o d ungsvärme, tills de blifva gulbruna, då de uttagas och böjas öfver en käpp.
IDUN 1904 — 166 — Vid Sigtuna enskilda vårdanstalt Uddevalla Elementarläroverk för lindrigare sinnessjuka finnes tillfölje af för flickor.
densammas utvidgning nu några platser lediga,.
Tillfölje af dels dödsfall, dels afgång från K armare upplysningar genom Sigtuna läroverket erfordras fr. o. m. nästa hösttermin Med Ttiimpetatm, 4- Fullkomligaste talapparat I världen.
Sjukhem. "
Allm.
Telefon., ' Sigtuna 2. föreståndarinna, som tjänstgjort vid GRAMMOPHON.
Rikstelefon Sigtuna 4.
Se Idun N:o 1 1, 1 9 0 4.
skola, och 2:ne lärarinnor, samtliga med undervisningsskyldighet företrädesvis i de hö- gre klasserna.
Hufvudämnen för de lediga platserna äro dels kristendom och modersmål, dels tyska och engelska, dels matematik, och anses Önsk- ligt, att en blifvande föreståndarinna kunde åt^ga sig undervisning i kristendom.
Ärliga lönen utgör för föreståndarinnan 2,200 kronor samt för hvardera af lärarinnorna tills- vidare 1,200 kronor.
Sökande böra hafva genomgått högre lära- rinneseminarium eller därmed jämförlig läro- anstalt.
Ansökningar åtföljda af präst-, läkare- och kompetensbetyg, insändas före den 10 nästa april till läroverkets styrelse.
Den tolfte lärarinnekursen En lärarinneb efattning Snty # från J&amp;ans 2fyq /; f JConungan 2) eras Jfungliga Norrköpings ocA Färgeri-Aktiebolag — — Norrköping JfifötfÅefer JZronprtnsparef.
utför — som specialité — efter modernaste och bästa arbetsmetoder kemisk tvätt och färgning af allehanda artiklar, tillhörande Damgarderoben, äfvensom Dukar, Dra- perier, Gardiner, Mattor m. m.
Elegant arbete, skyndsamt och till mode- rat pris.
Nya insjungningar från följande af Sveriges mest framstående konstnärer lia ägt rum på .se- naste tider, nämligen af Herrarne Forsell, Öd- mann, Nyblom, Wallgren, Lundqvist, Malmdahl, Bergström, Henning Malm, Svensson, Fruarne Jungstedt, Hellström, Fröknarna Svärdström, och Edström samt Svea Lifgardes musikkår m. fl.
En stor och rikhaltig svensk såväl som inter- nationell skifrepertoar finnos på lager och sända vi på begäran kataloger öfver apparater och skif- vor gratis och franko.
OBS!
Vid köp af en grammophon begär en hvilken är försedd med vidstående lagligt skyddade fabriksmärke: " Skrifvande Ängel ' ^ l&gt;paratcr, skifvor oeh nålar erhållas bara från oss eller genom våra, återförsäljare.
Akta förtigit Olomen Students in Oxford.
vari Skandinaviska Grammophon-Aktiebolaget, Stockholm.
Hufvudkontor: R e g e r i n g s g a t a n 9.
Riks.
36 58.
Telegramadress: Kurs i klädsömnad.
Tl lkännagifvande.
Nya lättväfda - Hvarje Emmas •TOMTEN '] influensa, hosta ooh heshet glisse Florent, sömmerska R é Fäte vanillée å 40 öre, bör prenumerera på Iduns Modetidning, som endast innehåller det bästa, modernaste och smakfullaste af säsongens moder från Paris, London och Newyork.
Genom att prenumerera snarast får Ni fördelen att erhålla fär- digklippta mönster till alla i Iduns Modetidning förek.
modeller till extra billigt pris om rekvisitionblanketten som åtföljer hvarje n:r insändes till Iduns Mönsterafdelning, Bryggaregatan IT, Stockholm.
Prenumeration kan ske å hvarje postanstalt eller bokhandel samt hos alla våra kommissionärer, där äfven lösn:r a 10 öre kunna erhållas.
Pris för helt år kr.
2:20, hälft år 1: 20.
Prenumerera snarast på Iduns Alma Peterson, till billiga, vackra och bekväma " Egna hem " i enkel 88 villastil Allm.
02. er- bjuder planschverket ' Små Boningshus " af O. Keller, 5:te upp- Grundlig undervisning i mönsterritning, till- lagan, innehållande 30 ritplanscher jämte be- skärning, profning af skicklig sömmerska.
skrifning och kostnadsförslag, pris 4 kr.
Rek- Eleven syr endast eget arbete.
Lektionstid vireras från ingeniör K. A. Ekman, Bofors.
11 — 3.
Grefturegatan 30 mönster B, 3 tr. till mattor, En stadsbarnmorskebefatt- gardiner, klädningstyger m. m. Wahlgren.
innehåller A.
T.
: 43 82.
Selma ning i V ä x i ö tredje häftet af " Moster Väf- Verksamt lösande vid bok ".
Kostar 1 kr 35 öre.
Erta mot förklaras härmed ledig.
Ansökningar till den post.
från utg. Kneippbaden, Norrköping.
samma ställas till Stadsfullmäktige i Växiö är och inlämnas före den 3 maj d. å. till Hälso- vårdsnämnden.
Lön 450 kronor jämte fii te- lefon.
Ansökningshandlingarne böra innehålla särskildt af utom kunskaps- och tjänstgöringsbetyg äfven präst och läkarebetyg.
Växiö den 2 mars 1904. från år 1903, innehållande öfver ett hundra- tal stilfulla och moderna originalmönster realiseras till 1 krona pr st. om beloppet Strängar och Till- insändes i postanvisning till behör erhållas bäst inom Orsa extra provinsialläkaredistrikt, att Priskurant gratis!
och billigast från tillträdas den 1 september innevarande år, förklaras härmed till ansökan ledig.
Lön i 1 ett för allt 750 kronor.
ng flicka som länge önskat utbilda Ansökningar, som skola vara insända före sig till sjuksköterska men saknar den 1 instundande maj och ställda till Orsa medel, vore tacksam för ett lån af kommunalnämnd, böra åtföljas af frisk- och 3 0 0 kr.
Svar till » 15 april, Iduns t j änstgöringsb etyg.
exp., f. v. b. Orsa den 10 mars 1904.
Kommunalnämnden.
Erik Dahlbergsgatan 2, midt emot K. F. U.
M., Göteborg, börjas nya hufvudkurser den mottagas i 13 april d.
3 och 25 maj d., 15 juni samt nor, barnfr., värdinnor att Garn- &amp; Konstväfnadsaffären, den 12 juli.
— • Djekncgatan 31, Malmö.
^ — — genast söka genom Inack.
Byrån, Hamnga- Kvinnliga och manliga elever emottagas.
tan 2 III, Norrköping ..
Grundlig och fullständig undervisning i dub elt italienskt bokhålleri, välskrifning, Vfik.
lärarinna, kompetent att] undervisa i räkning, stenografi och språk m. m. hufvudsakligast historia och tyska äfven önskas ressällskap af språkkunnig Dam eller pä högre stadiet, önskas genast vid elemen- Platser anskaffas i de flesta fall.
familj, som äfven ämnar sig dit.
Svar till tarläroverk för flickor.
Svar till » A.
B.
», p.
Höstterminen börjar den 8 sept.
" W. K.
», Iduns exp.
Arboga.
Begär prospekt, som sändes kostnadsfritt.
KARL O LINDEBERG, Rikst.
31 61. skolans föreståndare.
P r e n u m e r e r a Den där djupa, granna glansen, Grammophon.
itningar R som alla Önska å messing och koppar, erhälles lättast och med minsta arbete medelst Lagermans flytande putspomada Bon Ami.
Fräter icke på metallen, svider icke på fingrarne.
Fås Öfverallt ä 25, 50 öre och 1 kr.
flaskan.
— — — — ^ — ^ — G l ö m e j skaka flaskan!
vid Göteborgs skolkök börjar i september 1904.
Ansökningar, ställda till Ordföranden i Göte- vid Nya Elementarskolan för flickor i borgs folkskolestyrelse mottagas till 1 maj.
Örebro, omfattande tyska språket i klass Kursafgiften är femtio kronor.
Prospekt sän- 3 — 8 samt svenska i klass 7, blir ledig till nästa läsår.
L ö n: 1200 kr., hvarjämte läro- das på begäran.
verket erlägger halfva årsafgiften till pensions- Vidare upplysningar meddelas af kassan.
Kompetensvillkor: Högre lärarinne- Fröken seminariet eller därmed jämförlig utbildning.
föreståndarinna.
Ansökningar ställda till lektor Harald Borg, Örebro, torde inlämnas före den 20 april.
Modetidning.
Öfverblifna årgångar Päte ä 1 ' anis a 35 öre.
MUSIK- Instrumenter Hälsovårdsnämnden.
EN SJUKSKOTERSKEPLATS Iduns exp.
A. Th, Nilssons " S Ä Ä ' Violiner, fiuitarrer, akta Magdeburgerdragspel, M un- U igal, Mi siggsinitruiDjnt Saxtet notar m. m.
^ Goteborgs Handelsskola, ELEVER I KON ST VÄ FN AD Goda platser Till Aachen eller Wiesbaden PABSTS äkta original (T1ARA) SKO- OCH STÖFVELBLOCK äro en välgärning för fötterna och en besparing af sko donet, som därigenom kan hållas eleg.
o. i ordning.
modellen A är världens bästa stöfvelsträckare, som till och med väcker konkurrenternas afund.
Upp- gif fotens längd, höjden Öfver vristen samt tårnas bredd.
^4 8^ " Sträck dig " v Guvernante.
på For undervisning af et 10 års barn i de alm.
skolefag, musik og gymnastik, hos en på lan- det i Vermland boende norsk familie, er pläds ledig.
TiltraMlclsc august dette år.
Billet merket » Fordringslös 12 », bodes nedlagt i som under hela säsongen kommer att bjuda dette blads expedition.
på det mest rikhaltiga, moderna och smak- fulla innehåll.
Pris kr.
1: 20 för hälft år LT / ör en pålitlig ordentlig och barnkär bättre å hvarje postanstalt.
flicka, kunnig i sömnad och handarbeten, finnes plats ledig c:a 24 april, att sköta 2 barn (8 — 4 år).
Svar jämte fotografi torde sändas till » Fritt vivre », Göteborg p. r. Iduns Modetidning B E C H S T E I N S i iduns expedition.
•PERZINAS * LEDIGA PLATSER Fabrikanten G. PABST, Hamburg VII.
Pianinos Vid Höörs samskola LJushållsfröken l ä r a r i n n a ocb flyglar i Abr.
Lundquists FRISKA och NERVÖSA borde använda PABSTS G u m m i - k l a e k a p, Mrkt: T U R A: D, som medverka till en lugn, behaglig gång (liksom på en matta).
De inbespara repa- rationer af klackarna.
Rekommenderas till användning i större kontor, institut, lasarett etc, men isynnerhet för enhvar såväl inom- som utomhus.
Sänd vid be- ställning en skiss af den gamle klacken.
Fås hos alla handlande och skomakare.
Observera noga stämpeln PABST eller TIABA och mottag ej några efterapningar.
Skulle ofvannämnda fabrikat ej erhållas på platsen, så begär illustr.
prislista eller adreis på närmaste försäljningsställe direkt från och prisbelönade och af framstående pia- nister lofordade hösttermin plats ledig för en T7 / levplatser i barnavård vid Föreningen Bar- navärns i Göteborg hem för späda barn, beläget vid Lerums järnvägsstation, äro lediga den 1 i hvarje månad.
En och annan frielev antages ock.
Elever som genomgått kurs vid blir nästa hemmet, erhålla väl aflönade jnatser.
När- mare meddelar föreståndarinnan, fröken K. Thedenius, Lerum.
erh.
plats i officersfam.
i Stockholm.
Lön 200 kronor.
Inack.
Byrån, Harang ".
2, B tr. Norrköping.
L X i engelska och franska språken samt historia.
bildad, musikalisk, anspråkslös oeh Kompetcnsvillkor: afgångsbetyg från högre pn lärarinneseminarium eller högre elementarläro- ^ snäll flicka ej under 25 år, hemmastadd i sömnad, handarabeten, hushållsbestyr får verk för flickor.
Lön enligt lag.
Ansöknings- plats i familj i böljan af maj.
Fotografi och tiden utgår den april.
T^R onkel och 30 anspråkslös barnjungfru er betyg sändes under adress » C.
D. », Iduns Höör den 21 mars håller genast plats 1901. hos Inspébtorsfamilj på exp.
Styrelsen.
landet för att vara frun behjälplig vid skötsel och tillsyn öfver 4 minderåriga barn.
Svar Oildad flicka, villig att i embetsmannafa- till » Anspråkslös Inspektorsfamilj • under adr milj ' hjälpa till med skrifning får god plats.
S. GumEeiii Annonsbyrå, Stockholm, f. v. b.
Norra Inack.
Byrån, Malmskilnadsgatan 27, Sthlm.
Obs.!
N y adress.
t Pianoetablissement 5 £ MALMÖ \ mm b e s t y Malmtorgsgatan 8, 1 tr., ingång äfven genom Musikhandeln.
KYinnlig Korrespondent, • \ PATENTg skicklig i stenografi och maskinskrifning, hälst något kunnig i tyska och engelska, erhåller genast plats.
Lön från 75 — 100 kr.
pr månad beroende på kompetens.
Ansökningar, åtföljda af bet ygsaf skrifter referenser och fotografi under adress Aktiebo- laget Södertelge Verkstäder, Södertelj Högstedt &amp; C:o 32 REGERINGSGATAN 32 STOCKHOLM * Bordeaux- &amp; Bourgogne-v n i e l r ä r a r i n n a Barnsköterska.
Plikttrogen och barnkär bättre flicka, fullt kompetent i barnavård, erhåller plats den 1 eller 24 april, att sköta 3 barn om 6 år, l (år och l år.
Svar med lönepretontioner och betygsafskrifter eller rekommendationer samt medsändande af fotografi sändes till Fru R.
Ericsson, Kristinolundsgatan 4, Göteborg.
l 2 i 2 Specialitet: " CT / ör en bättre flicka, kunnig i god matUm ': !.
och husliga göromål, finnes plats i 3 per- soners hushåll.
Jungfru finnes för Billiga priser.
önskas strax i familj på landet att undervisa lorna.
Svar till » Vänligt bemötande- ».
Nordi- ska Annonsbyrån, Göteborg 2:ne flickor i ålder 9 — 12 år i vanliga skol- kostar 100 olika ämnen och språk, särskildt tyska samt musik U ö r lärarinnor, bildade hushållsbiträden, hus- vackra vykort Den, som är villig att i hemmet något hjälpa * hållerskor, barnfröknar finnas goda plat- hos Dagmar Eriksén, Norrköping.
Ins till, äger företräde.
Svar med betyg och ser att söka.
Nyalnaokorderincsbyråu, Brun- fotografi till " •Tjänsteman •&gt;, Kristianstad p kebergsgatan 3 B. Sthlm.
Ettib.
1887. likvid i postanvisning eller frimärken.
Endast kr.
1:50 grovsyss-
