# ID: svediakorp-per1548
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1904
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 22,085
# sentences: 1,153
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 1 2 (899) TORSDAGEN DEN 24 MARS 1904.
Beträffande platsen för det nya rådhuset ha, som bekant, före- slagits än den forna eldkvarnstomten på Kungsholmen, än en tomt vid Hötorget m. fl.
Täflingsritningarna till det nya rådhuset föreligga nu, och en kommitté, i hvilken äfven inkallats den berömde danske arki- tekten Martin Nyrop, Köpenhamns nya råd- hus ' genialiske ska- pare, är f. n. syssel- satt med de olika för- slagens granskning.
Kommittén har fått sig lokal upplåten i det gamla central- posthusets lokaler vid Rödbodtorget, och det var där vi härom da- gen trängde in med Idunskameran, trots de hermetiskt stängda dörrarna, och tog den bild af arkitekten Ny- rop vid arbetsbordet, våra läsare återfinna här bredvid.
1 7: D E ÅRG.
LAURA KIELER.
I MIDNATSSOLENS land, höit oppe i norsk Finmarken er fru Kieler födt i året 1849.
Hendes foraeldre var: foged Smith-Pettersen (von Fyren) og Anna Kierulf-Miiller, begge sjselelig rigt utrustede mennesker.
Morens in- derlige og ideelt anlagte natur har övet stor inflydelse på datterens, men også efter faren, den glimrende selskabsmand og imponerende personlighed, har hun taget en god arv i den energi, det moralske mod og det » savoir v i v r e », hvormed hun er optrådt såvel på forfatterba- nen som på sine tournéer som foredragshol- derske.
Hun har i et par af sine böger med stor sandrubed og den kjserligste förståelse skildret sine foraeldre.
Hendes liv og virk- somhed som modern kvinde er ikke faldet der, hvor hun trådte sine börnesko.
Nu er fru Kieler en dansk kvinde, siden 1873 har hun havt sit hjem i det vakre Fredriksborg på Sjselland som overlaerer Kielers hustru.
Allerede som ganske ung droges hendes sind mod Danmark, og da hun förste gang så lan- det, fölte hun sig stråks ganske anderledes hjemme der end i Norge, som hun j u må kalde sit födeland^og holder af som sådant.
Men, siger hnn selv, Danmark er mit fasdre- land.
Det er blodets hemmelighedsfulde bånd, som binder hende til de danske sletter og dets folk.
Hun har nemlig foruden norsk, svensk og fransk, overveiende dansk blod i sine årer.
Det er dette, som nsest hendes värme hjerte Martin Nyrop är född vid den lilla danska staden Ring- kjöbing 1849, utbil- dade sig vid konst- akademien i Köpen- hamn, vann båda dess ARKITEKTEN MARTIN NYROP.
FOTO FÖR IDUN AF HOFFOTOGRAF A. BLOMBERG.
guldmedaljer och vi- stades sedan tre år i utlandet med akademiens resestipendium.
Hem- EN RÅDHUSARKITEKT.
kommen, anställdes han som lärare vid akade- miens byggnadsskola, och han åtnjöt redan då så stort anseende hos de yngre arkitekterna, SVERIGES H U F V U D S T A D växer så att desse betraktade honom som sin förebild.
hastigt ur kläderna, att dess fäder ej på långt när hinna anskaffa nya skrudar åt de i utveckling stadda lemmarne.
Våra torg och gator ropa på ut- vidgning, våra hamnar likaså, den enorma järnvägstrafiken behöfver en ny hufvudstation och n y a spår för att ej pressas in mellan husraderna eller åstadkomma blockad af alla kringliggande småstationer, och lagens och ordningens handhafvare kräfva ett nytt råd- hus i stället för det gamla Bondeska palatsets barockbyggnad vid Riddarhustorget m.
m. m. m. Stockholms rådhusfråga är tämligen gam- mal, liksom alla vitala kommunalfrågor i Birger Jarls stad.
Det är ålderdomens tröga betänksamhet plus de enskilda intressenas tillgodoseende, som, skam till sägandes, be- härska vårt lands största samhälle.
Sitt- nu vida gående rykte som en af sin samtids allra yppersta arkitekter har han vunnit genom uppförandet af Köpenhamns nya rådhus, hvilket utan öfverdrift är att räkna till förra seklets konstnärligaste bygg- nadsverk i Europa.
Hvar och en för vår hufvudstads förskö- nande intresserad kan därför känna enbart tillfredsställelse öfver att en så djup och fantasirik konstnär som arkitekten Nyrop blif- vit satt i tillfälle att säga sitt mycket vägan- de ord vid granskningen af de föreliggande byggnadsföretagen.
Däri ligger för Stockholm en garanti, att såväl skönhetskrafven som de praktiska behofven skola bli fullt tillgodosedda vid uppförandet af det nya rådhuset.
LAURA KIELER.
iöuix 19Ö4 og intelligens, forklarer den opofrende kjaer- lighed hun naerer til og den dybe förståelse hun har f o r de nlykklige Sönderjyders sag.
Det er dette, som har åbnet hendes öine for nödvendigheden af et vaekkende ord til Dan- marks ungdom, der holdt på helt at glemme, hvad der skede ved Dybböl og på Als i det skjaebnesvangre år 1864 — holdt på at glem- me hvad faedrelandet kraevede af den.
De undertrykte Sönderjyders sag er det hun med iver og glöd har forfssgtet i de senere år, i det hun har holdt ikke mindre end 500 fore- drag rundt om i Danmark, hösten 1898 i Norge og, hvis j e g ikke husker feil, i Stock- holm i året 1900.
Man har i anerkjendelse af hendes betydningsfulde arbeide i den sönder- jydske sag i Danmark valgt hende til medlem af overbestyrelsen for de samvirkende sönder- jydske foreninger.
Hun har i denne egenskab skabt en saerlig nationel bevaegelse blant dan- ske kvinder till stötte för Sönderjyderne.
Sin store intresse for ethnologien og for de under- trykte folks ret har fru Kieler indsuget i sine börneår oppe i Finmarksbyen, hvor hendes börnepige var en kvaen, hendes legekamme- ' rater dels norske, dels lappiske börn og hvor hon på russiske skipperes knae hörte russiske eventyr fortaelle.
Som det tidigt modne og iagttagende börn måtte hun lasgge rnaerke till disse ulige folks ulige måde at vaere på.
For- skjellige var de og forskjellige blev de lige til de lagdes i graven.
Hvor hun senere har faerdedes, der har nationale spörgsmål traengt sig i forgrunden.
Og hun er vidtbereist.
Hendes vei har fört hende hele Tyskland över, till Elsass, gjennem Schweiz og Italien.
Med den danske stats stipendium representerte hun Danmark ved kvindekongressen i Chicago udstillingssommeren 1894.
For at studere nationalitetens vedhaengen hos emigranterne gjennemreiste hun Nordamerika til Stille havet og senere har hun gjsestet England.
Som ibrfatterinde debuterede fru Kieler ikke aeldre end 17 år og m e d intet ringere end et fort- saettelseskapitel til Ibsens.„Brand " under navn af „ Brands dötre ".
A t t gi sig ikast med en slig opgave og löse den såvidt tilfredsstillende som hun gjorde det, måtte give löfter, og gjennem flerheden af hendes senare arbeider viser det sig da også hvilken fantasifuld og begavet natur hun er.
De fleste af hendes böger henter sine emner fra Norge, fra Fin- marken, og lappernes liv.
Også her er hun inde på de undertrykte folks ret — bebreider, og det med rette, nordmaendene deres frem- faerd med Lapperne.
De senere böger er helt danske og et varmt og gribende indlaeg i Sönderjydernes sag.
De to sidste: „Sönder- jydske b ö r n " og „ D i t folk skal vaere mit folk " (en aegteskabssaga fra Sönderjylland), står visselig höiest af hvad hun har skrevet, og det ikke alene ved den mere nögterne, men derfor ikke mindre gribende fortaellemåde, men også og mest på grund af at det centrale i hendes lifsarbeide udad her får sit vakreste og mest intense udtryk.
— 1 4 4 — överfor den overvundne, hvorledes den kan gribe ind i, forgifte og oplöse selv de inti- meste forhold, da vil ovennaevnte,, 3 B g t e s k a b s saga " give et virklighedstro billede deraf, et billede, som ikke giver skildringerne af de finländske undertrykkelser noget efter.
Den konflikt, som danner bogens midpunkt er, også interresant nok: vanskeligheden ved, ja det fast umulige i at forene de to modstridende poler, faedrelandskjaerligheden, en nedarvet og på samme tid selverhvervet og selvbevidst kjaerlighed til sit undertrykte land og den erotiske kjaerlighed i form af elskov til en mand, som tilhörer fjendens folk.
Konflikten löses ikke trods den bedste vilje fra begge sider, der förer ingen bro over den dybe klöft, som nationaliteten her skjasrer ind i dette segte pars livsforhold.
Bogen gjör os også bekjendt med representanter for det danske folk, der kan stå som lysende forebilleder på offervillighed og udholdenhed i beske lidelsens tider, som lysende forebilleder på den aegte faedrelandskjaerlighed, nogen hver i vore dage kan have lidt skibbrud på.
Hermed vaere fru Kieler ikke introduceret i Sverig, nei, det behöves ikke, hun har laenge havt venner der, har j o også vaeret en ivrig medvirkende til den nordiske kvindekorrespon- denses tilbliven, men bragt i erindring og på det varmeste anbefalet som en forfatterinde fuldt vaerdig at gjöre bekjendtskab med.
ELISA GLOM att i god tid förnya KIELLAND.
EJ kvartalsprenumerationen i TIDIG VÅR.
V ARVINTERDAGEN skvmmer, Nyet är tändt öfver bergen, och skarföret fryser på.
Dunkelrödt ur ett fönster glimmar lågornas lek, men öfver den svarta skogen är luften vårlig och blek.
Skidorna glida på skaren lätt utan väg och spår in mellan granarnas stammar, där skymningen skuggblå står.
Vingeslagen ha tystnat, och kvällen blir stjärnljus och ned mot de svarta bergen o c h sval, glider månskäran smal.
Ingen skandinav burde naegte sig nydelsen af at laese hendes „ Sönder jydske börn ".
De små helteskikkelser dernede fra Sönderjyllands blodbestaenkte jord er tegnet efter levende model, og fortaellingerne, helt igjennem förste rangs kunst, lokker tårer i öinene på både store og små.
Fremhaeves bör,, Danebrogs- korset ",,, Ich bin kein Preusse " og,, Kriger- gravene ".
For denne bog har fru Kieler modtaget en varm takkeskrivelse fra dronning Alexandra af England.
Den er oversat til flere sprog, også til russisk i tsarens eget organ.
Känner du våren därinne, en natt utan färger o c h ljud?
Skarhvit och bidande stilla med om starka aningars den eviga längtan, som vaknat i lifvets stelnade om bud flod, den lifstörst, som stiger och strömmar i skogarnes hvita blod.
STI Vil man få et levende begreb om, hvorledes den starkeres rået kan gjöre sig gjaeldende MELLINS FOOD HÖG.
F RU FÖR EN EVAS HUSHÅLLSPENNINGAR.
LITEN EKONOMISK IDUN AF STUDIE A N N Y.
M ED en obeskriflig känsla af tillfredsställelse inträdde notarien Rikard Stening i sin egen lilla våning, där hans egen kära gumma välkomnade honom och där middagsbordet stod färdigdukadt med sina visserligen enkla, men dock smakliga och närande rätter.
Det trägna arbetet på kontoret och den långa vägen därifrån hade gjort honom både trött och hungrig.
Man satte sig genast till bords och notarien gjorde verkligen all heder åt anrättningarna.
När måltiden var slut, tog han sin hustrus arm och förde henne in i » herrns rum », där de vanligen brukade tillbringa de lediga eftermiddagstimmarne.
I den lilla hörn- soffan, där de nu slagit sig ned, hade mången viktig sak rörande hus och hem blifvit af handlad.
Notariens ansikte riktigt sken af belåtenhet, när han, smekande sin hustrus små hvita händer, sade: » Det är bra härligt ändå att hafva ett eget litet hem och därtill en liten rar gumma — just sådan som du, Eva — som håller detta hem varmt och trefligt och för öfrigt pysslar om en på bästa sätt.
Visste blott mina kamrater, hur härligt det är, allt detta, så skulle hvar enda en af dem vara gift innan årets slut.
— Men du är så tyst, min vän!
Hvad fattas dig? » Fru.Eva tvekade en stund.
Hvarför skulle hon just nu omtala sitt bekymmer?
Hon visste af er- farenhet, att Rikards panna skulle mulna och hon önskade helst se honom så strålande glad, som han nu var.
» Det måste vara riksviktiga saker, du tänker på, » sade notarien och såg in i sin hustrus tank- fulla ansikte.
» Låt mig nu få höra, hvad du har på hjärtat; kanske det är något jag kan hjälpa dig med. » » Men om du blir missnöjd då? » » Jag skall ej bli missnöjd, det lofvar jag. » » Jo, ser du, Rikard, mina hushållspengar äro slut och jag har två mindre räkningar, som måste betalas innan veckans slut, och så behöfver jag ' torgpengar ' tills om lördag.
Det är så tråkigt, att jag skall behöfva be om extra hushållspengar hvarje månad, men jag får ej de ordinarie hundra kronorna att räcka till. » » HUr mycket behöfver du nu? » frågade nota- rien, som i hast blifvit helt allvarsam.
» Tjugufem kronor. » Notarien räckte sin hustru sedlarne.
» Det är allt hvad jag har, » sade han, » och dessa pengar hade jag ämnat åt min skräddare som afbetalning på kostymen, som jag nyss fått, men det blir ej annan råd, än att han får vänta. » » Har du så ondt om pengar, » utbrast fru Eva bestört, » det visste jag ej. » » Jag har verkligen mycket ondt om pengar, » medgaf notarien.
» Mina inkomster äro för små, och utgifterna för stora.
Redan länge har jag tänkt klargöra för dig vår ekonomiska ställning, men här dragit mig i det längsta för att ej i otid oroa dig.
Nu måste du dock få reda på våra ut- gifter och inkomster, kanske du kan hjälpa mig att få dem att g ' å ihop.
Du vet, att min lön är 2,500 kronor per år.
Våra tre rum och kök be- tinga en hyra af 500 kronor, veden går till 100 kronor, jungfruns lön till 200 kronor samt skat- terna till 200 kronor, hvilket tillsammans utgör 1,000 kronor per år.
Om man därtill lägger de 100 kronor, som äro beräknade till hushållspengar per månad, så går summan upp till 2,200 kronor per år, och återstår då af min lön endast 300 kronor till kläder, lektyr, nöjen m. m.
Nu hän- der dock ofta, som du vet, att dessa 100 kronor i månaden ej räcka till hushållspengar, utan jag måste ta af de s. k. klädpengarne, som snart nog krympa samman rätt betydligt.
Kläder kunna vi dock ej undvara, och vi måste således skuldsätta oss, om du ej kan spara in något af hushålls- pengarne.
Tror du ej, min vän, att detta senare skulle kunna gå för sig, eller hur? » » O, Rikard, jag har försökt spara, men det går ej, » svarade fru Eva, djupt bedröfvad, » och att själf förtjäna någon slant är lika omöjligt för mig.
Hvad skola vi taga oss till? » » Stackars min Eva, » sade notarien och drog sin hustru till sig och smekte ömt hennes ljusa hår.
» Du får lida för att jag i tanklöshet gick åstad och gifte mig, innan jag fått nog stora in- komster för att kunna underhålla familj och hem.
Det var nog många som rådde mig att vänta, men jag ville ej lyda deras råd.
Nu kan emellertid saken ej ändras och vi få försöka streta oss igenom, så godt vi förmå. » » Om jag skulle försöka att reda mig utan jungfru, » sade fru Eva tveksamt.
af Läkarekåren erkändt bästa näringsmedel för barn och sjuka.
OP Finnes på Apoteken samt hos Specerihandlosme * g r a t i s o c h f r a n k o frän Axel Zennstrand.
GEFJslC.
z = z z = = i z =
— » Nej, det skall du aldrig försöka, ty det tillåter jag ej, » svarade notarien bestämdt.
» Jag vill ej se dessa små, hvita händer uppsvällda och röda af de ovana köksgöromålen eller känna en odör af stekt fläsk och sill ständigt omgifva din varelse.
Dessutom skulle du, som ej från barndomen blif- vit tränad för grofarbete, snart bli öfveransträngd och sjuk.
När det ej kan ändras, så få vi låta det gå som det går.
Var nu bara ej ledsen, min lilla gumma.
När mina inkomster bli större, går det nog att klarera skulderna, hoppas jag. » Men fru Eva kunde dock ej så lätt bli glad och bekymmerslös igen.
Oupphörligt grubblade hon öfver, hur hon skulle kunna få hushållspeng- arne att räcka till och om möjligt kunna spara in något af dem.
Hon hade alltid fasat för ordet skuld och nu ville det tränga in i hennes eget hem och bli deras dagliga gäst.
O, det var för- färligt!
Hela natten kvaldes hon af drömmar om penningbrist och skuldsättning, och hon kände sig därför ganska trött och nedstämd, när hon på- följande morgon gick att besöka en hustru Karls- son, som bodde i utkanten af staden.
Denna mor Karlsson hade som ung tjänat hos fru Evas för- äldrar och skött både Eva och hennes bröder, då de voro helt späda.
» God dag, Lina, » hälsade fru Eva, då hon in- trädde i det snygga köket, hvarest mor Karlsson satt och sömmade, under det hennes två minsta barn tumlade om på det med hemväfda mattor betäckta golfvet.
» Åh, se så rart främmande, » utbrast mor Karls- son, kastande ifrån sig arbetet och skyndande emot den inträdande.
» Så snällt att fröken Eva — nej, så jag pratar, att fru Stening kommer och hälsar på mig.
Men stig in i kammaren för all del. » Kammaren, i hvilken fru Eva nu inträdde, var ett litet, men propert och hemtrefligt rum, som om natten utgjorde makarne Karlssons sängkam- mare, men om dagen stod redo att mottaga » finare » främmande.
Vanliga besökare fingo hålla till godo med köket som mottagningsrum.
Där hade äfven de flesta af barnen sina sofplatser.
» Nå, hur står det till med Lina och hennes familj nu för tiden? » frågade fru Eva, sedan små- barnen med några hastiga knixar hälsat på henne.
» Jo tack, det sträfvar och går och vi äro alla, Gudi lof, friska.
Min man arbetar som vanligt på verkstaden, tre barn gå i skolan och Sven, äldsta pojken vår, går och läser i år.
Nästa år hoppas vi, att han också får arbete på verkstaden. » » Lina har alltså man och sex barn att hus- hålla för; det är mycket på en gång, » sade fru E v a s o m tänkte på sina egna hushållsbekymmer.
» Åh det kan väl än bli fler, » skrattade mor Karlsson.
» Jag menar, » invände fru Eva, » att det måste vara svårt att få hus * hållspengarne att räcka till, då det är så många som vilja ha mat.
Hur stora hushållspengar får Lina hvarje månad? » » Jag får inga hushållspengar så som frun menar därmed, utan jag får hela min mans af- löning som är 75 kronor i månaden.
Först måste jag då betala 15 kronor i hyra, och de 60 kro- norna, som sedan bli öfver, får jag hushålla med, så att de räcka till ved, mat, kläder, skolböcker m. m., som behöfs för vår existens. » » Hvad säger Lina! » utbrast fru Eva på det högsta förvånad.
» Skulle 60 kronor kunna räcka till allt detta?
Det är ju en ren omöjlighet. » » Det måste räcka, » svarade Lina med tvär- säker min.
» Vi arbetare, som ej hafva några större inkomster att vänta, hvarken få eller kunna sätta oss i skuld, emedan vi troligen aldrig skulle kunna betala den och vi ha således ej annan utväg än att ' rätta mun efter matsäcken '.
Nog är det besvärligt mången gång, men med god vilja och mycken flit går det ändå. » » Hur en sådan hushållning tillgår, kan jag ej fatta, » erkände fru Eva.
» Vill ej Lina vara snäll och förklara detta för mig? » » Hur jag hushållar och hur jag får pengarne att räcka till, kan jag verkligen ej säga frun, ty jag förstår det ej själf.
Jag vet bara, att jag får vara rädd om hvarje öre och noga tillse att jag får pengarne att räcka så långt som möjligt. » » Men det går väl åt för minst 20 kronor bröd i månaden åt en så stor familj? » » Om jag skulle köpa brödet hos bagarn, så räckte nog ej 20 kronor till.
Jag bakar mitt bröd själf och gräddar det i stekugnen under middags- kokningen för att spara på veden, och då blir det ej hälften så dyrt, som om jag skulle köpa det hos bagarn. » » Nå, men hur kan Lina hålla sina barn så snyggt klädda, ty att det ej blir många kronor öfver till kläder, kan jag väl förstå? » » Jag köper alltid billigt, men starkt tyg med bra färger, helst hemmaväfdt tyg, och så syr jag både mina egna och barnens kläder.
Det är dock ej ofta jag har råd att köpa nytt, utan jag får för det mesta sy gammalt.
Jag får tvätta, vända Jo Eva Hellman Drottninggatan 68.
&amp; C:o, Et.
1886.
145 — IDUN 1904 och ändra barnens kläder mer än en gång, om jag skall kunna hålla dem hela och rena. » Fru Eva såg på den snygga, välsittande bom- ullsklädning, som Lina hade på sig.
» Det för- vånar mig verkligen, att Lina, som i hela sin ung- dom tjänat andra och således ej gått i syskola, ändå är så duktig att sy. » » Nöden är den bäste läromästaren, » svarade mor Karlsson, » men det är dock ej så stor konst att sy som folk i allmänhet tror.
Bjuder man till bara och noga ser sig för, så att man ej förstör tyg i onödan, så lär man sig snart att sy sådana enkla kläder, som vi fattigt folk behöfva.
Se här skall frun få se! » Därvid visade hon en flick- klädning af rutigt bastant halfylletyg, hvars är- mar voro utslitna och kjolkant söndertrasad.
» När jag får tvätta denna klädning — att färgen sitter i, det vet jag — sätter jag i nya ärmar och en ny bred kant kring kjolen, och då blir klädningen som ny och duger till skolklädning åt min Anna en hel vinter.
Det hela kostar ej mer än en krona och det är ju billigt pris för en skolkläd- ning.
&gt; » Men jag förstår ej, hur Lina kan hinna med allt arbete?
Min jungfru hinner ej mer om dagen än att städa våra tre rum samt laga mat och diska åt oss tre personer, då Lina däremot har så många att laga mat åt och hålla rent efter och ändå hinner sy edra kläder.
Lina måste aldrig få tid att sofva. » » Jo, visst sofver jag och det godt ändå.
Min natthvila är vanligen från 11 till 5, men ibland får jag lägga mig redan klockan 10 på kvällen.
Hvad jungfrurna anbelangar, så ha de i de flesta fall så makligt nu för tiden, att det är en ren skam.
Annat fick man arbeta i min ung dom.
Då var det aldrig vanligt, att herrskapen legde för- arbeten, som tillhörde hushållet, såsom bakning, tvättning, strykning, syltningar och inläggningar m. m. och då fick jungfrurna stå i, skall jag säga.
Men det var en välsignad tid, ty då fingo de ock- så lära sig litet af hvarje och det bästa af allt, vi lärde oss älska vårt arbete och hade ej tid att gå fåfänga och lära mycket ondt.
Om jungfrurna nu för tiden finge arbeta mer och deltaga i olika arbeten, så blefve ej deras lif så enformigt och de skulle då ej tråna så efter ombyte och nöjen som nu vanligen är fallet.
Till sist få de ändt- ligen tag i en man och bli gifta, men stackars den arbetare, som får en sådan hustru!
Hos vår granne här midt emot ha vi ett lysande exempel på eländet.
Där bor en duktig och rask arbetare, som för ett par år sedan gifte sig med en ' grann och stilig ' jungfru, som tjänt herrskap i flere år, men som platt intet duger till arbetarehustru.
Så länge det finns en slant af månadsaflöningen, kö- pes där fint bröd hos bagarn och fina charkuteri- varor hos slaktaren, men när det lider mot slutet af månaden, äro pengarne slut, och då måste de svälta.
Att det ej blir något öfver till kläder i ett sådant hushåll, kan man väl förstå.
Såväl hustrun som mannen gå i de kläder de hade som ogifta, och det är nu bara trasor, som hänga och slänga omkring dem, emedan hustrun ej tagit nål och tråd i sin hand se ' n hon blef gift.
Hur skall det väl gå, när familjen ökas, som tydligen kommer att ske snart.
Som åren gå, blir eländet större, och fattigvården och den enskilda barm- härtigheten måste då ingripa.
Det är i sanning sorgliga framtidsutsikter för den duktige arbeta- ren, som kunnat haft det så bra, om han haft en duglig hustru. » - Lina ser på klockan, rusar förskräckt upp och säger: » Frun får ursäkta mig, men jag måste nu ut och laga mat åt min gubbe. » » Det behöfs ingen ursäkt, ty jag skulle i alla fall gå nu.
Adjö, Lina!
Hälsa din man och dina barn! » Fru Stenings tankar hade fått en ny riktning under vandringen genom de lifligt trafikerade gatorna till sitt eget lilla hem.
Hon tänkte på den arbetsamma och förståndiga mor Karlsson och den slarfviga arbetarehustru, denna talat om.
Hur hon gick och tänkte, kom det för henne, att hon själf ej var bättre än den slarfviga arbetarhustrun.
Det var endast den skillnaden, att hennes Rikard var betrodd och kunde således sätta sig i skuld, när ej lönen räckte till, men det kunde ej den stackars arbetaren.
Vid tanken därpå kände hon, hur blygselns rodnad uppsteg på hennes kinder, men strax rätade hon stolt upp sig och sade: » Ri- kard skall ej behöfva skuldsätta sig för min skull, det lof var jag. » När fru Eva kommit hem och tagit af sig ytter- kläderna, gick hon direkt ut i köket, hvarest jung- fru Ida sysslade med middagsmaten.
Sedan hon sett att allt var som det skulle vara till middagen, sade hon till jungfrun: » Jag har aldrig tagit reda på hvad du egentligen duger till, Ida, eller med andra ord, hvad du kan göra mer än att laga mat och städa.
Kan du till exempel baka och tvätta? » iimlimimmtlttrttWiYiViVmiii T v ä t t - S i d e n till j K l ä d n i n g a r &amp; Blusar | i å 9 0 öre pr meter, tull och portofritt, i | offerera.
\ j S c h w e i z e r &amp; Co., Luzern S 6, (Schweiz), j i SIDENTYGS-EXPORT.
— KUNGL.
HOFLEV.
= MiitiiimiiiiiiiiiiiiiMiiiii!
» När jag var hemma, måste jag både tvätta och baka, ty sådant hade vi ej råd att lega för, men vi bakade endast groft bröd hemma och ej sådant som herrskapen använda. » » Nå, det är bra, du kan ju det hufvudsakli- gaste i bakning, smådetaljerna tänker jag du kan lära så småningom genom öfning. » » Ja, jag tror nog, att det skulle gå för mig att ibaka fint bröd också, bara jag finge försöka, » sade Ida, som såg både nyfiken och intresse- rad ut.
» Men sy kan du väl ej? » fortsatte fru Eva * » Något kan jag väl sy, » svarade Ida, » ty då jag gick i folkskolan, hade vi slöjd en timme hvarje dag, och då fingo vi lära oss sy linnen och förkläden och under sista terminen fingo vi sy oss hvar sin bomullsklädning.
Vi fingo äfven i skolan sticka strumpor och laga våra trasiga .strumpor och kläder. » » Då äger du ju kunskap i litet af hvarje, och det är en stor glädje för mig att ha fått en så duglig jungfru, » utbrast fru Eva förtjust.
Ida tummade förlägen sitt förkläde: » Jag vet ej, om jag kan dessa arbeten nu, ty det är så längesedan jag gjorde sådant där. » » Du är väl ändå tvungen att laga dina kläder ibland? » » Dem skickar jag hem till mor; hon lagar det som går att laga, det andra får gå till lumpbo- den. » » Tycker ej din mor, att det är galet, att du ej jagar dina kläder själf? » » Jo, men jag skrifver, att jag ej har tid. » » Är detta fullkomligt sant? » frågade fru Eva allvarlig och såg skarpt på Ida.
Denna slog ned sin blick och mumlade: » Nog kunde jag ha tid, men jag är så ovan vid sådant arbete, att det förefaller mig så besvärligt att ens börja med någon lagning och än mer att fort- sätta därmed. » » Hädanefter skall du få hjälpa mig att sy, och då hoppas jag att du får håg för handarbete, » sade fru Eva vänligt.
» Dessutom har jag tänkt införa en annan ordning i hushållet.
Du får då mer att göra, men jag tror ej, att du kommer ätt förlora därpå, ty du får lära dig att nyttja tiden rätt.
Dina vanliga fritimmar skall du ej heller förlora, och jag tror, att du hädanefter kommer att använda dessa bättre än du gjort hittills. » — Sex månader hade förflutit sedan fru Eva in- förde sin nya hushållsordning och allt hade gått öfver förväntan väl.
Ida hade under sin matmors ledning bakat allt bröd som behöfdes för hushål- let, såväl rågbröd som kaffe- och tebröd.
På egen hand hade hon utfört mindre tvätter med dit- hörande mangling och strykning.
Dessutom hade Ida hjälpt sin matmor med all slags enklare söm- nad, som förekommit i hemmet, samt alla enklare reparationer af linne och gångkläder, hvilket ar- bete alltid förr fallit på sömmerskans lott.
Många andra arbeten, som fru Eva förr brukade lega för, blefvo nu utförda i hemmet.
Att detta spa- rade mången utgift, är ju själf klart, och fru Eva gladde sig som ett barn hvarje gång månaden var slut och hon ej behöft be sin man om extra hushållspengar.
Dessutom hade hon den glädjen att se, hur Ida under hennes ledning utvecklades till en rask och duktig flicka, som intresserade sig för sitt arbete samt med tacksamhet mottog de lärdomar hon gaf henne.
En eftermiddag sutto notarien och hans fru Eva som vanligt i den lilla soffan i » herrns rum », där de under lifligt samspråk tillbringade nota- riens eftermiddagsledighet.
Dessa timmar ägnade de unga makarne helt åt hvarandra.
» Minns du, Rikard, hvad vi talade om här inne i dag för sex månader sedan? » » Äb, det är så länge sedan, jag tänker vi då såväl som nu pratade om litet af hvarje, eller hur? » HUSHÅLLSSKOLA, KÄND FÖR OMSORGSFULL UNDERVISNING I MATLAGNING, FLNBAKNLNG, DESSERTRÄTTER, LLNNESÖMNAD M.
M.
3 MÅN.
KURS.
PROSP.
FRITT MOT PORTO MATSALAR, MED DAMRUM, HVILKA SOM FÖLJD AF CENTRALT LÄGE, GODT OCH VARIERANDE BORD, LÅGA PRISER OCH RABATTKUPONGER, ÄRO BLAND STADENS MERA BESÖKTA CAFÉ &amp; BUFFÉ, ÖPPET TILL II E.
M.
GOD FRUKOST-, LUNCH-, SUPÉ- OCH KAFFESERVERLNG.
BAKELSER, TÅRTOR, KAFFEBRÖD AF EGEN TILLVERKNING SERVERAS ÄFVEN HÄR KONDITORI &amp; FINBAGERI, SPECIALLTÉ: FINARE BAKELSER, TÅRTOR O. KONFEKT, KAFFE-O. THÉBRÖD.
BESTÄLLN.
MOTTAGAS TACKSAMT.
OBS: ENDAST KVLNNL BETJÄNING
IDUN 1904 - U l l!
I I I I I I I I I 111!
m i l d r e n, och neutral, öfverfet.
Bästa BarntYäl!
28 öre Uppe i kilsalperna, i en vrå bland bergen, ligger Lekhytteby, en gammal bergslagsby med sina minnen från femtonhundratalet.
I omedelbar närhet af det lilla samhället reser sig Lekhytteklint och skådar med majestätiskt lugn vida ut öfver sjön Leken och den om- gifvande nejden.
st. Grumme&amp;Son Stockholm.
» Minns du ej att vi talade om vår ekonomiska ställning och du bad mig hushålla förståndigare? » » Gjorde jag? » sporde notarien med låtsad för- våning.
» I så fall har du snällt uppfyllt min önskan, ty jag har fått behålla mina klädpengar under dessa månader. » » Jag har gjort mer än så, » triumferade fru Eva, » se här hvad jag har. » Hon fäcker sin man en mindre sedelbunt.
» Hvarifrån har du fått dessa pengar ?&gt; frågade notarien förvånad, » det är ju hela hundra kronor. » » Dem har jag sparat in på hushållspengarne, därigenom att vi, jag och min jungfru, lärt oss att undvara främmande människors hjälp i hus- hållet, » svarade fru Eva stolt.
» Du är den präktigaste lilla hustru i världen, » utbrast notarien förtjust och kysste sin Evas leen- de mun.
» Nu behöfva vi ej sörja för framtiden, ty med en sådan hushållning reda vi oss godt på den lön jag ' nu har.
När vi få mer pengar, kunna vi äfven tänka på att roa oss, och hvem vet, om vi ej till och med få råd att beskåda det sköna Italien, som du alltid så mycket längtat efter. » » O, det blefve lön nog för min möda, » utro- pade fru Eva hänryckt.
» Nu måste jag dock ha tio kronor att ge min duktiga hjälpreda i köket som belöning för hennes flit. » F RÅN HIDINGERRO TILL HYTTAN.
VINTERBILD — ömse sidor paraderande enar, den enda färg, som jämte skogen i fonden af b ryter snöns blåhvita enformighet.
Vägen bär uppför; vi passera den vackra imponerande Hidingekyrka, som med sin enkla gotik, sitt höga smärta torn och sin ljusgråa fasad skänker landskapet en alldeles särskild stämning.
Lanolin- Sana-Tvål, g a r a n t e r a d 146 KLUNK- FRÅN NERIKE.
H I D I N G E B R O!
Det är klang i detta gamla namn, och det är klang i Svartåns mörka, strida vattenmassor, som i tungt all- var forsa fram under bron och drifva hjulen i den intill ån så pittoreskt belägna Hidinge- kvarn.
Här nere på slättbygden har snön hopat sig i massor.
De meterhöga vallarna å ömse sidor o m vägen, uppkastade af mäktiga snö- plogar, som gått fram med åtta parhästar, ha förändrat den breda bekväma landsvägen till en lång, enformig vintergata, som slutar i en krök långt borta, där skogen tar vid.
Utsikten öfver bygden är af- stängd af snövallarna.
Man lutar sig bekvämt tillbaka i den breda korgslädan, kryper in i pälsen, mjukt o c h varmt, under det näs- tippens färg symboliserar vinter- dagens köld, hvilken ett sparsamt solljus förgäfves söker lindra.
Från landsvägen, som delar » b y n » i två delar, har man utsikt öfver de på tre sidor kringbyggda gårdarne.
Dessa träbyggnader tilldraga sig intresse, synnerligast genom de lustiga krumelurer och utskärningar i forn- svensk stil, hvarmed ingångsdörrar och fönster- foder äro utsirade.
Därtill komma femton- hundratalets svalgångsbyggnader med meter- höga trösklar och timmerstockar, till hvilka våra dagar ej kunna uppvisa maken.
Alla dessa rödmålade byggoader ha måleriska om- gifningar af skogklädda berg.
Hvarthän man blickar, öppna sig briljanta vyer öfver en äkta svensk bergslagsnatur.
Vägen häruppe garneras af några högst besynnerliga träd, h vilkas utseende är lika måleriskt som lustigt.
Det är sekelgamla ask-, asp- och björkstammar, hvilka hvarje år beröfvas sina årsgamla grenar jämte löf, som i torkadt tillstånd tjänstgöra som foder för fåren.
Denna sed är urgammal, o c h trä- dens utseende har också blifvit därefter.
Häm- made i sin naturliga tillväxt, ha stammarna under årens lopp vridit och buktat sig i de mest fantastiska former.
Från en tre meter öfver marken belägen knutpunkt utstråla arm- tjocka grenar åt alla väderstreck, påminnande om stelnade jättebläckfiskar, hvilka fastnat i jorden och med sina långa armar gripa ut i rymden efter hjälp o c h räddning.
Människorna, som bygga och b o häruppe, se lyckliga och belåtna ut med sin gamla kultur, som ännu ej moderniserats genom telefongalgar eller telegrafstolpar.
Långt i fjärran ligger postkontoret, och telefon är ett obekant ord för de flesta.
Ja, måtte så få fortfara!
Måtte denna fridlysta plats försko- nas för nutidens prosaiska intrång.
En tele- fongalge på en gammal ryggåsstuga!
Jag ry- ser vid tanken på en dylik vandalism.
Från Lekhytteby hämtade Axel Anrep ma- terialet till sitt bekanta folklustspel » Ner- kingarna », som med musik af Littmarck gjort Verksammaste och mest styrkande näringsmedel för vuxna och barn.
Med glänsande resultat för- ordadt af läkare-auktoriteter.
Stärker nerverna och förhöjer kroppsbyggnadens alla delar.
sin vandring öfver så många svenska scener.
» Stor Joans » dotter är numera bosatt på för detta Lekhytte gästgifvaregård, där man ej nekar en hungrig vandringsman ett godt mål mat mot ringa vedergällning, och bondspel- männen, f. d. soldaten Östings lilla rödmålade stuga ligger fortfarande g ö m d bakom träd- gårdstäppans fruktträd.
Från Lekhyttan går vägen förbi den fisk- rika sjön Leken till Klunkhyttan, belägen i en bred dalsänka, genomströmmad af en å. Omgifna af skog och amfiteatraliska höjder, lyfta sig hyttelagets pagodliknande masugns- byggnader som imponerande representanter för det gamla bergsmanlifvets id och före- tagsamhet.
Nu ligger arbetet nere, under flere år har ej hyttan varit påblåst.
Andra tider, andra seder!
Järnmalmen hämtades förr i tiden från Nora bergslag.
Malmen för- vandlades så till tackjärn, som sändes ut i marknaden.
Men transporten blef för dyrbar och omkostnaderna för stora.
För ett par år sedan uttalade hyttelaget sin dom öfver hyttan — och Klunkhyttan tillhör en tid, som varit.
Det är med en egendomlig känsla man vandrar mellan dessa gamla byggnader, s o m g ö m m a en hel värld af minnen, och det svider rakt ned i hjärtrötterna, när man tänker på, att med alla dessa byggnader, som snart äro ett minne blott, sjunker en bit gammal svensk kultur i grafven.
Vidstående skisser, hvilka jag nedritat i bister vinterköld, kunna endast gifva ett svagt intryck af dessa masugnars måleriska utseende och läge.
Den yttre stommen är uppförd af liggande timmer o c h kullersten.
A de tjocka, grästorfsklädda taken på de gamla kolmaga- sinerna växa tjuguåriga granar o c h andra trädslag.
1 en vid båge kring hyttan ligga arbetarnes små pittoreska stugor.
Till hälften insnöade, påminna de om hvita grafkullar öfver en hän- sofven industri, som föll i stri- den mot nutidens rationella upp- finningar.
Ljudet från arbetarnes yxhugg, när de rifva de gamla byggnader- na, uppväcker långa hotande ekon från skogen.
En rännil rusar fram mot åverkarne, vinden hvirflar upp snön, slungar den i täta massor mot människor och djur o c h i dess sus höres naturens klagan, när sekelgamla minnen sjunka i grus och spillror.
Till afbrott i enformigheten är vägen försedd med talrika » dålpor », i hvilka hästen dyker ned och för slädens invånare åstadkom- mer underliga gymnastiska rörel- ser, under hvilka ömsom näsan är i en otreflig kontakt med hästsvan- sen, ömsom nacken dunkar i mag- gropen på den å baksätet balan- serande kusken.
Under intrycket af dessa rörel- ser förvandlas vägen till ett gun- gande haf.
Då och då segla vi förbi insnöade stugor, där endast ytterdörren • är synlig med sina å KOLBYGGNAD.
KAKL NISSEN.
DE GAMLA MAStTGNARNE VTD K LUNK HYTTAN.
SANATOGEN Prospekt sändas gratis och franco g e n o m Gene- ralagenturen Josephson &amp; Retelke, Göteborg.
Erhålles å alla apotek och kemikalieaffärer.
Tillverkaret B A U E R * C:c, Berlin S.
----- KEJSARINNAN HARDKO AF JAPAN I KEJSARINNAN HOFDRAKT.
VÅREN.
J APAN, som för trettiofem år sedan trädde ut ur en föråldrad, från den öfriga världen af- stängd civilisation och plötsligt blandade sig i de västerländska nationernas lif, tyckes nu kunna " i kultur och makt mäta sig med dessa.
Hela den civiliserade världens uppmärksamhet är i detta ögonblick riktad på det egendomliga japanska folket, som på samma gång är så gam- malt och så ungt.
Den nuvarande mikadons gemål, Haruko, är den första japanska kejsarinna, som tagit del i sina undersåtars lif och som varit för dem en moder i stället för en oåtkomlig gudomlighet.
Ställd, såsom hon är, på gränsen mellan den gamla, österländska och den nya civilisationen, som så djupt påverkats af västerlandets, ter hon sig för oss som en enastående personlighet vid en ena- stående historisk tidpunkt, nästan som en symbol af sitt land.
Hennes majestät Haruko, som Pierre Loti lärt oss kalla kejsarinnan Våren, föddes i Kioto den 28 maj 1850.
Hon tillhör huset Itchidjo, en af de fem förnämsta hofsläkterna, bland hvilka de kejser- liga brudarna väljas.
Ända till år 1868, då hon förmäldes med mikadon, framlefde hon sitt lif, osedd och okänd, i det instängda förfinade gamla hofvet i Kioto.
Om hennes barndoms- och första ung- domsår har man inga tillförlitliga underrättelser.
Men säkert är, att hon erhöll den uppfostran, som vanligtvis gifves daimioernas döttrar, en uppfost- ran, som bygges på en vidsträckt litterär och konstnärlig grund.
Prinsessan Harukos sällsynta intelligens och intagande yttre bestämde kejsarens val, när tiden var inne för honom att välja sig en maka.
Denna unga furstinna var nära tvänne år äldre än han.
Hon hade knappt sett aderton vårar, då Japan fick den oanade lyckan att hylla henne som sin härskarinna.
Föga anade de gynnade, som åtnjöto den för- månen att på körsbärsträdens blomningsfest få se en skymt af henne, då hon under den stora hög- tidsparasollen framskred i sin styfva, broderade dräkt, lik en prästinna, omgifven af mysteriernas gloria, tjusande och sällsam, med sin kalla gudinne- min och den inåtvända blicken, som tillika skådar långt bort, i ett aflägset fjärran — att denna sir- liga japanska dockas lilla hand skulle blifva deras kejsares mäktigaste stöd vid utförandet af hans storverk: Japans pånyttfödelse.
Redan förut, på japanska historiens första blad, finner man en kvinna, kejsarinnan Jingu Kogo, som, förstorad genom sagans fjärrglas, är för sitt folk den japanska rasens inkarnerade själ.
I våra dagar är det en annan kvinna, som för Japan öppnar en ny sera, en sera under hvilken österns och västerns kulturer smälta samman.
Det dröjde tjugufem år, innan Mutsuhito blef förstådd af sin omgifning, men han blef det genast SOMATOSE 147 IDUN 1904 — - af sin gemål, som alltid och i allting visade sig vara hans trognaste vän och pålitligaste rådgifvare.
Haruko hade blifvit uppfostrad enligt den tra- ditionen, att suveränen, på samma gång öfverste- präst och gud, är för sitt folk en omedveten, oan- svarig och osynlig gudomlighet.
Det skulle vara hennes ovanliga intelligens för att så snabbt fatta de nya idéerna, i kraft af hvilka mikadon för- beredde den japanska evolutionen och utbytte kulten af en okänd suverän emot det komplicera- de begreppet fosterland.
Kejsarinnan förstod detta verk och bestämde själf den roll, hon skulle spela däri.
Rundt omkring henne låg hennes hof stelnadt i den flydda tidens is.
Som hon insåg omöjlig- heten af att uppfostra på nytt sin egen genera- tions kvinnor, beslöt hon utrusta det framtida släktets till dess nya mission.
Ar 1868 hade Haruko blifvit kejsarinna.
Redan 1871 gaf hon afskedsaudiens åt fem unga flickor, som på hennes bekostnad skulle resa till Förenta staterna för att studera.
Det hade ej varit lätt att värfva dessa ungdomar.
Tack vare kejsarin- nans starka vilja genomdrefs denna till det yttre så enkla, men i Japan faktiskt så oerhörda sak.
Dessa den framsynta härskarinnans små sändebud hade den höga bestämmelsen att senare göra en viktig insats i sitt lands odlingshistoria.
Men alla små japanskor kunde ej ' skickas bort för att studera.
Och så anordnades snabbt genom kejsarinnans inflytande den offentliga kvinnliga undervisningen.
Det första högre lärarinnesemi- nariet upprättades år 1874.
Den motivering, som åtföljde det kejserliga dekretet därom, betonar nödvändigheten för kvinnorna att hålla jämna steg med männen i deras utveckling.
Dessutom grundades flerstädes folkskolor och högre läroverk, hvilkas program i intet afseende stå efter de mot- svarande europeiska.
Det är Haruko man har att tacka för att det märkligaste draget i Japans evolution är den nya uppgift, som tillfallit kvinnan.
Under det att hon i Kina hålles i slafveri, är i Japan hennes indivi- dualitet ett erkändt faktum, och här betraktas hon som en framtida kraft.
Åt en af sina läroanstalter ägnar kejsarinnan synnerligen omvårdnad och hon hedrar den ofta med sina besök, nämligen det adliga flickinstitutet, där Japans blifvande förnäma fruar uppfostras, de höga herrarnes tillkommande hustrur, mödrarna till den generation, som skall skörda hvad den nuvarande med så mycken möda utsått.
Det är ett ofantligt steg framåt att hafva förmått hög- adeln att skicka bort sina döttrar för att utom hemmets trånga krets söka modärn uppfostran och europeisk bildning.
Hennes japanska majestät är mycket välgöran- de, ej blott i ordets alldagliga bemärkelse, utan i den djupare, den som betyder själföfvervinnelse och själfuppoffring.
Hon ger verkligen af sitt eget jag, hon offrar de vanlottade och lidande sin tanke, sin tid och sin kärlek.
Ofta ser man henne i sjuksalarna gå fram till plågans läger och fråga efter de armas befinnande och önskningar.
Röda korsets verksamhet har hon befordrat i sitt hem- land.
Under det senaste kriget med Kina visade hon särskildt intresse för de sårade fransmän, som vårdades på militärsjukhuset i Hirosima.
Men det hospital, som ligger henne mest om hjärtat, är det för kvinnor och barn i Tokio, med hvilket hon efter engelskt mönster förenat én utbildnings- anstalt för sjuksköterskor.
Dit beger hon sig emellanåt och inspekterar noga personalens olika åligganden.
Vid ett af sina senaste besök där hade hon med sig leksaker, som hon med egen hand utdelade bland de fattigare barnen.
1 M I I I I I 1111 M I 1111 I I I 11 ••••tu inull i i i i i i i i i Minn i i N y h e t!
N y h e t!
L O N G L I F E (Luftreningsapparat) består af prydlig, på en svart polerad skifva fästad större benglascylinder, som genom ett inpassadt, vridbart öfver- stycke kan öppnas och stängas.
Apparatens skötsel är ytterst enkel, och dess enastående förmåga att genom framställande af det välluktande och renande ämnet ozon, rensa luften och och därur borttaga all skämd lukt, gör densamma oumbärlig i boningsrum, samlings- och arbetslokaler, klosetter o. s. v. Priset för apparaten, komplett med tillbehör, Kr.
8: —.
Bruksanvisning medföljer hvarje apparat.
Ensamförsäljare: WILH.
BECKER.
KONGL.
HOFLEVERANTÖR.
STOCKHOLM.
Ett lands omdaning göres ej på en dag.
Det är svårare att utrota gamla sedvänjor än att på- bjuda reformer och fullständiga nyheter.
Japans framsteg i administrativt hänseende hafva lämnat de traditioner nästan orörda, som stå i samband med den kejserliga hofetiketten.
De japanska hof- damerna äro praktexemplar af konservatism.
Intet från den yttre världen tränger fram till dem.
Alla hafva de vid tio eller elfva års ålder intagits i kejserliga palatset och tillbragt ett slags lärlings- tid hos någon af hofvets förnämsta fruar.
Så in- vecklad är den japanska etiketten, att det behöfs åratal för att tillägna sig den.
Sällan lämna hof- damerna mikadons slott, som för dem utgör på en gång början och slutet af deras tillvaro.
Tungt är alltså det töcken, som, likt en sista lämning af forna tiders mörker, ännu rufvar öfver det kejserliga palatset i Tokio, men det skall en dag skingras af det framtida Japans uppgående sol, en sinnebild af den nya tiden, hvarvid kejsar- innan Våren fäst sitt löftesrika namn.
- G.
V O N DUBEN.
o I stilla tillbakadragenhet förflyter kejsarinnan Vårens enskilda, personliga lif, utan andra nöjen än dem som stå i samband med en hög och väl fylld mission.
Mikadon och hans gemål lefva i ett sällsynt lyckligt äktenskap.
De älska och högakta hvar andra.
Han hyser för henne nästan gudomlig vördnad.
Som modersglädjen ej blifvit den varmhjärtade kvinnan förunnad, har hon måst underkasta sig den häfdvunna sed, som tillåter härskaren att jämte sin lagliga gemål, den enda, rättmätiga kejsarinnan, hafva hustrur af lägre rang.
Tron- följaren är kejsarens, men ej hennes son.
Dock har hon älskat honom och med moderlig omsorg öfvervakat hans uppfostran.
Bland hennes närmaste omgifning finnas få kvinnor, som förstå henne.
De tjänstgörande hof- damerna äro alltjämt insnörda i de gamla tradi- tionernas och brukens tvångströja, och den nya generationen är ännu ej fullvuxen.
Inga euro- peiskor har hon i sin tjänst, hvarken som lektrisei eller sällskapsdamer.
Flere gånger om året har hon stor mottagning för diplomatiska kårens fruar och döttrar, men med ingen af dem umgås hon intimt.
Erkändt bästa ETT KVINNORNAS GYMNASTIKIN- STITUT.
D E STOCKHOLMARE, som nu under de ofta solljusa vintermornarna passera järnvägsbron från Riddarholmen till norr eller vice versa, ha vanligen tillfälle att iakttaga ett antal unga damer, som, gående med den snabba energiska gång lifsmod och yrkesglädje framkalla, styra mot samma m å l: den hvita, i halfitaliensk stil uppförda stora byggnaden på det lilla Strömsborg.
För några af dessa är dagens id tillfinnandes på en kontorsstol framför uppslagna liggare och journaler, men det stora flertalet försvinner i byggnadens sydöstra del, hvarest doktor J. Arvedsons gym- nastiska institut har sina lokaler.
Kvinnor, som söka sitt lifskall i sjukgym- nastikens tjänst, erhålla där sin såväl teore- tiska som praktiska utbildning, och anstalten är alltså ett kvinnornas gymnastikinstitut, hvilket som sådant har kommit att fylla ett verkligt behof, ej minst på det sjukgymna- stiska området.
Men innan anstalten nått sin nuvarande lifskraftiga utveckling, har den haft afsevärda svårigheter att öfvervinna och det från ett håll, där man minst skulle väntat konkurrent- afvoghet, nämligen från Gymnastiska Central- institutet.
D:r Arvedson, som redan i början af 1890- talet begynte sina privata gymnastikkurser, inlämnade på våren år 1900 en ansökan till k. m:t, hvari han hemställde, att gymnaster, som vid hans institut genomgått en fullstän- dig kurs med åtföljande offentlig examen, skulle tillerkännas samma kompetensförmåner och rättigheter som de från Gymnastiska Cen- tralinstitutet utgångna eleverna.
I sin inlaga påpekade d:r A.
, huru under åren 1 8 8 9 — 1 8 9 9 vid Centralinstitutet 600 sökande, däribland 75 utländingar, anmält sig, men hvaraf endast omkring 30 för hvarje krafthöjningsmedel.
Ökar aptiten i hög- grad.
Erhålies på apotek.
I D U N 1904 FRAN DOKTOR — J. ARVEDSONS GYMNASTISKA KVINNLIGA INSTITUT.
PATIENTER.
kurs kunnat antagas, sålunda tillhopa omkring 200, d. v. s. 33 / s % af samtliga sökande.
Och han betonade jämväl att kvinnorna hade stått högst i numerären bland dem, som väg- rats tillträde.
Han ansåg därför på goda skäl, att ett in- stitut näppeligen kunde anses tillfyllest för utbildning af dem, som önska bli legitime- rade sjukgymnaster, och att detsamma svår- ligen kunde tillgodose ens landets eget behof af kvinnliga sådana, sedan förtroendet till den gymnastiska behandlingsmetoden här i Sverige så väsentligt vuxit.
Fara förelåge ock, att en mängd olegitimerade sjukgymnaster skulle genom sin yrkesutöfning förvanska gymna- stiken, enär de ej alltid hafva de förutsätt- ningar, som erfordras för att den gymnastiska behandlingen skall medföra verklig nytta.
1 D:r A:s ansökan tillstyrktes i hufvudsak af Medicinalstyrelsen, som fann, att ett större antal praktiskt och teoretiskt väl utbildade sjukgymnaster än det, som dittills utexami- nerats från Gymnastiska Centralinstitutet, vore i högsta grad af behofvet påkalladt.
Man kunde tycka, att det tilltänkta insti- tutet, efter sådana yttranden från högsta sak- kunniga myndighet, skulle varit under tak.
Men » intet stort föds utan smärta », och fram- gång vinnes icke utan strid.
Här reste sig ett motstånd, som ingen an- nan än den bakom kulisserna initierade kun- nat tänka sig.
Gymnastiska Centralinstitu- tets lärarekollegium afgaf ett af institutets direktion infordradt utlåtande, och ur detta utlåtande, hvars » kläm » är en förhopp- ning, att direktionen ville på det krafti- gaste afstyrka bifall till medicine licentiaten FOTO 3.
FÖR GYMNASTIK IDUN FÖR 148 AF — A. BLOMBERG.
RYGGRADSKRÖKNING.
1.
UNDERSÖKNING AF 4.
GYMNASTIK.
PEDAGOGISK Arvedsons framställning, må anföras ett par utdrag.
På ett ställe heter, det: » Antalet kvinnliga sökande till Kungl.
Gymnastiska Centralinstitutet har under de sista 20 åren stundom varit mycket stort.
Men anmärk- ningsvärdt är, att intresset för själfva gym- nastiken synes härtill vara mindre orsak än den ekonomiska ställning, en god sjukgym- nast kunnat bereda sig. » Och på ett annat ställe: » Det finnes dessutom icke större an- ledning från gymnastikens eller det allmännas intresse sedt, att upprätta privatinstitut för kvinnliga än för manliga gymnasters utbild- ning.
Sökanden har emellertid icke, så vidt man kan se, tänkt på behofvet af utbildning af manliga sjukgymnaster. » Det förefaller verkligen att vara en idealism, som litet för mycket lefver sitt lif i det blå, när man förebrår folk, att de välja ett in- bringande yrke, äfven om de icke förtäras af en brännande tro på gymnastikens rätt att vara själfändamål.
Ett sådant sätt att resonnera på- minner o m juristernas fiatjustitia pereat mundus, fritt tolkadt: » lef ve gymnastiken, död åt gymna- sterna 1 » Och när man vill förmena den sökan- de att upprätta en anstalt för kvinnliga sjuk- gymnaster, på den grund, att han icke också tänker upprätta en likadan anstalt för man- liga sådana, så är det ungefär som o m man ville neka en handtverkare att sy kläder, där- för att han inte också vill göra skor.
Öfverstelöjtnant Balck och major Scherstén hade emellertid en från lärarekollegiet afvikan- de mening i saken, i det de i en reservation framhöllo betydelsen af en sund konkurrens mellan Centralinstitutet och den privata gym- nastikanstalten.
PATIENTER.
2.
SJUKGYMNASTIK FÖR Och efter denna för förhållandena rätt be- lysande strid beviljades den 7 februari 1902 d:r A:s ansökan.
Institutets ändamål är att åt unga svenska och utländska kvinnor, som ägna sig åt gym- nastikens utöfning, meddela en därför erfor- derlig vetenskaplig underbyggnad och praktisk färdighet, hvar jämte institutet meddelar un- dervisning åt skolungdom och med sjukgym- nastik behandlar sådana sjuke, som däraf äro i behof.
V i d institutet skall årligen börjas en tvåårig kurs med högst 30 elever i hvarje kurs.
Sökande till ordinarie elevplats skall styrka sig äga kunskaper motsvarande in- trädesfordringarna vid högre lärarinnesemina- riet, hafva en frisk och stark kropp, goda anlag för gymnastik samt ej hafva uppnått 30 års ålder.
V i d slutet af hvarje kurs anställes af gångs- examen i hufvudsakligen följande ämnen: ana- tomi, fysiologi och väfnadslära samt sund- hetslära, rörelselära, sjukdomslära, pedagogisk gymnastik, sjukgymnastik och massage.
Institutet öfvervakas af en inspektor, f. n. docenten med.
d:r A. Wide, och examina för- rättas inför två censorer, hvilka f. n.
äro öfverstelöjtnant V. Balck och medicine licen- tiaten B. F. Almberg, båda lärare vid Central- institutet.
Institutets lokaler äro hufvudsakligen för- lagda ' på Strömsborg, där institutet på nedra bottnen i byggnadens sydöstra hörn dispone- rar en föreläsningssal, en väldig sal för sjuk- gymnastik samt föreståndarens magnifika mot- tagningsrum; icke att förglömma äro toalett- rum o. d. samt » en tambur med 100 dubbel- krokade hängare », för att tala med förste
— 149 IDUN — 1904 ländska frimärken, bref från alla världens kanter med förfrågningar och ansökningar rörande hans institut.
Förbi mig fram till sin patient skyndar en smärt engelska med sitt diskreta sätt; snedt framför mig utöfvar en stadig holländsk fröken sin tystlåtna prak- tik, och vid en » galge » längre fram i salen har en snedryggig pojke råkat i händerna på en norsk tös, som i sin gymnastikdräkt ser ut som en liten käck » g u t ».
Doktor Johan Arvedson, på hvars skuldror hela denna rätt stora apparat ytterst hvilar, är född 1862, student 1881, medicine kan- didat 1887, legitimerad sjukgymnast 1888, legitimerad läkare 1893, gymnastikdirektör 1894.
När man ser » doktorn » mottagande och undersökande nya patienter i föreläsnings- salen, där då den unga kvinnliga skaran flockat sig omkring honom, andäktigt lyss- nande till hans ord, då tycker man sig se en med sitt lif belåten man, en man på sin rätta plats i en verksamhet, som — förutom att den är ekonomiskt lyckosam — fyller hans lif med rikt intresse.
Och när man därjämte ger akt på doktorns unga auditorium, så förstår man väl dessa ord i hans första ansökan: » Att öfverproduk- tion af kvinnliga gymnaster genom dylika kurser skulle uppstå, torde ej behöfva befaras, då nämligen många kvinnliga gymnaster ge- nom ingående af äktenskap komma att upp- höra med sin verksamhet. » E.
S — M.
GÖTEBORGS ÅLDERDOMSHEM.
1.
HEMMETS YTTRE.
stadsläkaren i hans utlåtande om lokalerna, om hvilka han säger, att de äro » synnerligen lämpliga för sitt ändamål, » belysta och värmda, som de äro, med elektriskt ljus och central- uppvärmning samt försedda med utmärkt ven- tilationssystem.
Friskgymnastiken har sin lokal i K. F. U.
M:s hus, där fröken Falk kommenderar, di- stinkt och klart som den hurtigaste löjtnant, och sin praktiska öfning i kommendering er- hålla eleverna genom att tjänstgöra såsom gymnastiklärarinnor i Hedvig Eleonora för- samlings nya folkskola vid Valhallavägen, där så godt som hela gymnastikundervisningen bestrides från d:r A:s institut.
2.
MATSALEN.
3.
KYRKAN.
ANNA BACKLUND FOTO.
UR DAGSKRÖNIKAN.
gas med, för honom ter sig institutet som fängelset i » L ä d e r l a p p e n »: » förbaskadt tref- ligt ».
Både patienter och gymnaster äro in- tressanta att iakttaga, och man får en ej ringa kännedom både om mänskligt lidande, om kvinnlighet och medkänsla samt om ung- domlig entusiasm för-en uppgift.
Samlingen är också rätt kosmopolitisk.
Dok- torns skrifbordslådor svälla af bref med ut- N.ÖTEBORGS ÅLDERDOMSHEM.
Den stora väst- " kuststaden vid Oöta älfs mynning låter gång på gång tala ' om sig genom sina allmännyttiga institutioner, hvilka också i många fall äro af den storslagna art, att de väl förtjäna uppmärksammas.
I raden af filantropiska anstalter intar Göteborgs ålderdomshem ett framstående rum.
Denna anstalt, som under namn af Göteborgs fattighus grundades år 1726, är afsedd att mot- taga åldringar, såväl manliga som kvinnliga, hvilka på grund af föregående bättre lefnadsförhållan- V i d institutet anställda lärare äro förutom d:r A.
själf: professor E.
Muller (anatomi), gymnastikdirektörerna fröken Elin Falk, fru Ebba Herrman och fröken Alma Hässler samt fröknarna Hilda Lundqvist och Ingrid Wiksell.
För närvarande deltaga inalles 19 utländska elever i institutets lektioner.
Antalet patien- ter pr dag understiger sällan 100.
De sjuk- domar, som talrikast komma under behand- ling vid institutet, äro muskel- och ledgångs- reumatism, försträckningar och ledvrickningar, benbrott, ryggradskrökningar, hjärtfel, nerv- smärtor, förstoppning, förlamning och reuma- tisk hufvudvärk, men äfven neurasteni, hy- steri, hypokondri, sjukdomar i njurar och urinblåsa m. m.
Ja, det där låter j u som vore Ströms borgs sjukgymnastiksal ett smärtans och lidandets hemvist, och måhända tyda väl därpå äfven de hiskliga grimaser, som exekveras af offren under små hvita, men ingalunda veka händer.
Påfallande är dock det goda humör, hvarmed allt bedrifves, detta kanske till stor del be- roende på den lugna hjärtlighet, som utstrå- lar från assistenterna fröknarna Lundqvists och Wiksells personer.
Och den som, i lik- het med undertecknad, endast har en lindri- gare försträckning (förlåt!
distorsion) att dra- BIS G • 3x^£UJJ&amp;- KOR 1 ^RMT S NA 1 SIW * * %ri H L.
JFL PRINS GUSTAF ADOLF SKOLEBESTYRER I STUDENTERSAMFUNDET I ORDING.
3.
KRISTIANIA.
SYDPOLSFARAREN BORCHGREWINK.
N. SKARPMOEN FOTO.
1.
PRINSEN.
4.
2.
PRINSENS LÄRARE, DOCENTEN NORDENSKIÖLD.
- I D U N 1904 den kunna anses hafva rätt att af samhället fordra större förmåner och omsorgsfullare skydd än det, som kommunen är skyldig att ägna de individer, hvilka hänvisas till allmän- na fattigvården.
Den hufvudsakliga- ste kontingenten af de å Ålderdoms- hemmet intagne utgöres „ därför af hvad man kallar » pauvres honteux » samt af gamla fattiga tjänare, hvilka genom plikttrogna och långvariga tjänster gjort sig förtjänta af en tryggad och i ekonomiskt hänseende sorgfri ålderdom.
150 - När mat de ätit och kvällen stundar, till sömn hvar sjukling då åter blundar.
Och deras änglar omkring dem stå och vaka öfver de kära små.
G.
Ö. TROLLSLÄNDAN.
AF (SLUT SKISS O - E.
FR. FÖREG.
N:R) » Ql LUTET har jag glömt.
Ar den inte vacker? » Ända till år 1896, då den n. v. Lili rodnade.
byggnaden invigdes, voro de s. k.
» Ni är själf diktare? » sade hon.
fattighusen belägna vid Stampga- » Jag diktar ibland.
— En annan tan, men då dessa bostäder visade gång härute hoppas jag få citera mig sig otidsenliga och ej tillräckliga, själf » skänkte staden lämplig byggnads- » Men inte skall ni göra er besvär tomt för det nya hemmet samt dess- att följa mig hit mera.
Nu känner utom en summa af 115,200 kr.
med jag ju platsen så väl, och farligt är villkor att i utbyte erhålla de gamla det då rakt inte. » fastigheterna å Stampen.
Stora dona- » Fröken Lili, hvad ni än säger, tioner tillföllo dessutom inrättningen, kan jag inte tillåta er fara så här hvilka möjliggjorde uppförandet af långt bort ensam — och så — kanske, den praktfulla, slottsliknande bygg- är det förmätet, men jag ville se ert nad, som nu, under namn af Ålder- arbete växa fram, njuta af att se er DEN NYSS SAMMANTRÄDDA NORSKA KONSUL ÅTKOM MITTEN.
FRAN VÄNSTER domshemmet, har sin plats vid norra tolka vårluft och spirande lif.
Glöm sidan af Slottsskogen.
inte, att det är jag, som upptäckt er TILL HÖGER: GENERALKONSUL OTTESEN, KONSUL ANTH.
B.
N I L S E N, MOSS, specialtalang för vårstämningar. » Byggnadsomkostnaderna uppgin- KONSUL JOACHIM GRIEG, BERGEN, SEKRETERAR BOHCKE, EXPEDITIONSCHEF go till cirka 430,000, och inköpen » Allt det där är så vänligt af er.
BRUN.
N SKARPMOEN FOTO.
Men tänk om ni försummar ert ar- af nya inventarier till en summa af bete för min skull.
Mitt arbete har 30,000 kronor.
inte rättighet att inkräkta på ert.
Ni tänker ju ha De äro tysta.
De säkert sofva.
Ålderdomshemmets nuvarande fonder belöpa er af handling färdig i år? » Det höres snarkningar, sakta, dofva.
— sig till ungefär 1,112,500 kronor.
» Ja visst.
Men tror ni inte jag kan tänka på Till sist hvar liten af » syster » väcks, Redan genom sitt yttre gör Ålderdomshemmet mina folksag-or lika bra, när jag är här i sago- nu tändes ljus, nu är klockan sex.
ett imposant och mäktigt intryck, men ännu mer landet, som när jag sitter hemma eller på national- stegras denna känsla, då man tager de inre an- biblioteket!
För ett ämne som det behöfs fantasi.
ordningarna i betraktande.
Små barnaögon som stjärnor klara, Fantasien måste sammansmälta alla fakta och in- Tanken på att man befinner sig inom murarne och barnaarmar, så trinda, rara tryck till en helhet, och hvar kunde man göra af en allmän välgörenhetsanstalt, en s. k.
» försörj- jag såg, men ock jag från mången fick det bättre än här? » ning », tränges oemotståndligt tillbaka, och man en nästan slocknad och liflös blick.
» Hvad ert arbete måtte vara härligt!
Det blir kan ej annat än i berömmande ordalag uttrycka en dikt på prosa.
— Jag undrar, hvad som kan sin förvåning öfver, hur allt här från det största vara skönare: att vara en stor författare eller en Nu skall här sopas och dammas redan, till det minsta präglas af komfort och gedigen stor konstnär?
Det är nog lika härligt.
Den som och så ska ' vällingen ätas sedan.
fin smak.
ändå kunde bli en stor målare! » Det smakar hungriga magar bra, Det i hufvudentréen befintliga stora trapp- » Därtill fordras, liksom till diktningens konst, men mången ej någon mat vill ha.
fönstret med sina glasmålade, blyinfattade rutor, först och främst djupa känslor.
— De, som älska som är en gåfva af hemmets för kort tid sedan djupast, äro de största diktarne. » afgångne ordförande, grosshandlare Arthur Seaton, När doktorn kommer, de ropa: » pappa! » » Säger ni det?
Ni tror, att kärleken skapar de förhöjer än mer utseendet i den breda och pryd- och i hans rock de behändigt nappa.
största konstnärerna, ni också » liga uppgången.
Stämningsfullt verkar den vackra, — men se, den lilla, som ligger där, » Hvarje konstnär måste känna djupt, och kär- i ren götisk stil hållna kyrkan, som är samman- hur blekt, hur tärdt hennes anlet är!
leken är den djupaste känslan.
Den är stämnin- hängande med själfva hufvudbyggnaden och i gen i landskapet, timbren i dikten, anslaget på h vilken man inträder direkt från den luftiga, stora instrumentet, klangen i rösten. » Där stannar doktorn och ned sig lutar, dubbeltrappan.
han lyssnar på hennes andetag, Lili såg upp från sitt arbete, ut öfver fälten Då vår konung år 1898 hedrade Ålderdoms- och gnolade helt sakta: » comment vis-tu, toi, qui till » syster » h viskar: » nu snart hon slutar!
hemmet med ett besök, tillkännagaf han upprepade n ' as pas d ' amour?
;&gt; » Tror ni att alla kunna älska? » Jag knappast hör hennes hjärtas slag. » gånger sin beundran och uttalade såsom sin åsikt, sade hon så.
att, fastän Göteborg visserligen vore rikets andra » Inte alla. » stad, den dock i fråga om allmännyttiga afgifts- Än kämpar lifvet mot döden sakta.
Det uppstod en stunds tystnad.
Solen hade fria inrättningar odisputabelt intoge första rummet.
Hur svårt det är denna bild betrakta!
stigit.
Den första luftigt fina morgonstämningen A. B — CD.
Snart döden segrar.
Det re ' n är slut.
var försvunnen.
Lili steg upp.
Och nu hon föres ur rummet ut.
» Nu är morgonen förbi, » sade hon.
» Det är bäst att sluta för i dag. » De andra titta och undra bara.
T^RÅN NORGE meddela vi i dagsnumret ett par * De ej förstå, hvad » att dö » kan vara, " aktuella gruppbilder.
Den ena återger prins En jämnmulen himmel, ett fint, tätt regn, glän- och glömma sedan sin lilla vän, Gustaf Adolf i Kristiania Studentersamfund.
Bland sande våta asfalttrottoarer.
— Omöjligt, någon öfriga närvarande märkas den svenske och den som först hos Gud de få se igen.
målning kunde ej blifva af i dag.
Det var bra norske sydpolsfararen Otto Nordenskiöld och Car- ledsamt, då man just nu skulle börja fixera vår- sten Borchgrewink.
Docenten N. har nyligen, som stämningen.
Hvem vet hur länge den komme att bekant, i Kristiania hållit föredrag öfver sin syd- II.
vara.
— Frampå förmiddagen for också doktor polsfärd med » Antarctic ».
Björck — Lilis ciceron — på några dagars påsk- Ruth har en docka och är så viktig, Den andra bilden framställer den nyss sam- besök till bekanta i närheten af Paris, och Lili och Nisse, han har en häst med riktig manträdda norska konsulatkommittén, som i hän- måste lofva honom att uppskjuta sitt arbete, tills båd ' svans och man, och så ber han då delse af konsulär skilsmässa mellan de båda skan- han kom tillbaka.
att hennes docka nu låna få.
dinaviska rikena har till uppgift att för Norges — — Det klarnade på eftermiddagen, och Lili vidkommande praktiskt granska de förhållanden, öppnade balkongdörrarna till sitt rum.
Hon sköt som därigenom skulle inträda.
Äfven å svensk undan den blekblå hortensian och böjde sig ut.
Han ska ej nacken af henne vrida, sida skall en liknande kommitté arbeta.
Det var så behagligt friskt efter regnet.
hon skall ju bara på » Brunte » rida!
Det var sorgligt att behöfva vara overksam Och Ruth vill gärna sin » Ellen » se nu, då idéerna kommo och arbetsifvern glödde, på hästen sitta.
Hon börjar le.
men på samma gång hade det ett visst behag med sig att stanna af ett ögonblick och tänka på arbetet.
Vårluften förde med sig drömmar, Lili Så får han dockan då med detsamma, såg åter framför sig kullen vid S:t Germain, kände och medan barnen i lekar glamma, PÅ BARNENS SJUKSAL.
hur hon fäste naturens skönhet på den spända går tiden fort, och de glömma lätt, duken och hörde sin följeslagares vackra, böjliga att ej sin mamma i dag de sett.
I. röst.
— Hvad den taflan skulle bli däjlig!
I den ville Lili försvara sin ungdomsglädje.
Sin själs Och » syster » måste till alla ila.
ET är i salen så tyst och stilla, hela friskhet skulle hon lägga i det arbetet.
Ja, » syster » hon får minsann ej hvila!
nu har han somnat, den sjuka lilla, Lili lät sin blick viljelöst ledas af gatans Hon pysslar här hela dagen lång.
som skrek på " mamma » så högljudt nyss.
starkaste färgfläckar, vårtoaletter i klarblått, rosa De känna väl hennes tysta gång.
Sof ffodt, och dröm om din moders kvss!
och grönt.
Midt för henne låg Luxembourgträd- gården, och blicken följde mekaniskt de ut- och invandrande.
Där gingo mest studenter med sina Du ler i drömmen.
Men när du vaknar, » När hem jag kommer, är granen plundrad! » älskade.
Svagt ljusgröna voro trädens toppar in- då » mamma » återigen du saknar, en gosse klagar; men helt förundrad nanför det höga gallret och vårens fägring med- men sällskap har du, så många små, han hör, kamraten ej ens har rum delade sig åt människorna.
Småningom började som dina känslor helt visst förstå.
för gran i hemmet.
Då blir han stum.
o D
— mitt arbete.
Tror ni att jag nå ' nsin kan lyckas fånga morgonstämningen? » » Jag tror så säkert, att ni skall förstå fånga allt det skära och friska, allt det spröda i stäm- ningen.
Låt mig se!
— Åh, ännu är det ju blott en början, men jag skönjer redan på några pen- seldrag hur det skall bli en gång.
— Men miss- tröstar ni nu, så lägg bort penslarna och följ mig, så gå vi och dricka landtvin hos den lilla aubergisten där nere.
Jag känner honom se ' n gammalt.
— Ser ni, där ligger hans stuga, liten och grå. » Det blef fest där nere.
På stenbordet utanför stugan sattes vinkrukan, och värden, hans hustru och barn, kommo alla och pratade och skrattade.
» Vänta bara, tills här blir rosornas tid, » sade värden.
» Då, mademoiselle, skall ni se på Marly.
Vackrare klangrosor än här får man leta efter. » » Åh, när rosornas tid kommer, har jag ingen- ting här att göra. » » Det är just då ni skall komma, mademoiselle.
Först då smakar vinet som det ska.
Kom igen, när rosorna blomma. » I Paris är Lili igen.
Ofverallt stå kärror fyllda med doftande violer.
Doktor Björck säger sig vilja draga hem Lili på en af dem, men nöjer sig så med att ge henne ett fång violer.
» De äro just ej lämpliga för er, för mörka i färgen, för starkt doftande, men de skola påminna er om att vi träffas i morgon igen. » » Åh, » sade Lili plötsligt, » där gick Olof Malm — så lustigt att han inte kände igen mig » » Ja, att inte känna igen e r.
.
.
Men han ser mig just inte ut att bekymra sig om världen.
En riktig björn. » » Så får ni inte säga.
Han är en af mina bästa vänner.
Men vi ha nyligen grälat med hvarann, så han vill nog inte se mig. » D:r Björcks panna mulnade: han stod i be- grepp att säga något, men hejdade sig och tog hastigt afsked.
skådespelet intressera, Lili följde uppmärksamt de enskilda paren.
Kände de den djupa kärleken månne?
De flesta säkerligen icke, mången kanske.
Flere voro säkert konstnärer.
Där kom en ung man.
Ett sådant strålande uttryck!
Nu går han in.
Där inne möter han henne.
Här är kärlekens lustgård med doftande vårblommor och späda löf.
Högt omkring löper det höga gallret, och många få stå utanför.
Här står jag också och ser genom gall- ret in i underlandet.
Kommer jag väl en gång dit in?
Skall jag kunna känna verklig kärlek?
Olof Malm trodde det inte han.
Och om jag nu stod vid porten och tittade in, och någon så kom och bad mig vackert: kom med mig in, Lili, gick jag då?
Det knackade.
Florence, bonnen, lämnade ett bref.
Det var inbjudan till de unga skandinaviska artisternas påskafton.
Där brukade det gå mun- tert till, musik och tal och rim i det oändliga.
Det borde ju bli förtjusande, men besynnerligt nog hade Lili inte riktig håg.
Hon hade en känsla af att nu ha ställt sig utanför denna krets, där hon förut varit så hemmastadd.
Hon var ett slags opponent och hon höll på att skaffa sig nya, högre intressen.
— Kaskt grep hon papper och penna och skref återbud.
o Strålande var påskmorgonen, då Florence öpp- nade fönsterluckorna och lät solen strömma in i rikt guld, och vårlig i färgen var rosenbuketten hon räckte Lili.
Det var M. le docteur, som skickade den.
Mademoiselle var bra lycklig.
Hon, Flo- rence, hade en » bon ami » hon också där hemma i Normandie.
Rosendoften slog mot Lili, fyllde rummet, fast- nade i kläder och hår.
Hon kände den hela mor- gonen; hon kände den ännu, då hon gick till mässan i S:t Sulpice.
Täta skaror vandrade till mässan uppför S:t Sulpices trappa, hvilken kantades af kvinnor och barn, som bjödo ut påskens gröna kvistar.
Lili och en af de små engelskorna stego också uppför kyrktrappan.
— En liten flicka närmade sig dem: » köp en kvist, fröken, » sade hon, » den.har lycka med sig. » Och Lili köpte en kvist.
Äfven den förde med sig- en doft af rosor.
» Vet ni, » sade d:r Björck följande morgon, då de åter sutto i den luftiga träddungen med den vidsträckta utsikten framför sig, » vet ni, fröken Lili, jag har tänkt så mycket på hvad ni sade, när vi sutto här i går.
.
.
Trädgården, Luxem- bourgträdgården, stod för mig, men med mycket af Marlys rosor — gula och skära klangrosor, och så diktade jag så här: » Åh, hvad de här dagarna ha varit långa, fröken Lili, och hvad jag längtat efter den friska vårmorgonen här ute, » sade doktor Björck, då Lili och han följande morgon vandrade på Marly- vägen.
Lili skrattade gladt.
» Nu skall här arbetas, » sade hon.
» Lyckligtvis har våren inte riktigt gått sin väg på de här dagarna.
Där är det; träden äro nästan lika luftigt löfvade som förut — kan- ske inte riktigt ändå.
Nu gäller det att gripa stämningen, bli poet. » Morgonen var stilla med ett och annat kvitt- rande fågelpar.
Lili målade oafbrutet.
Doktor Björck låg med händerna under hufvudet och följde med blicken de lätta strömolnen.
Hvar och en tycktes upptagen af sina tankar.
Så sträckte han plötsligt upp armarna.
» Lifvet är ändå härligt, » sade han.
Lili lade bort sin pensel.
» Ja, lifvet är här- ligt. » » För er har det ännu endast barndomens tjus- ning.
» » Kanske.
Ännu står jag bara i lifvets förgård, men där är också härligt.
Och när där är så här- ligt, hvad skall det då inte vara innanför!
Där gå de stora konstnärerna, männen med de höga tankarna.
Allt hvad man här utanför anar af stort förverkligas därinne. » » Längtar ni ditin? » » Ja; jag tror det; jag tror att jag börjar längta till det stora, mäktiga lifvet. » » Kärleken är nyckeln till lifvet.
Endast den, som älskar, kan komma dit in, där de mäktiga strömmarna svalla. » » Kärleken måtte vara underbar ...
Jag satt härom dagen och såg ut från min balkong på alla par, som vandrade ut och in i Luxembourg- trädgården.
Jag tyckte, att de alla visste mer om lifvet än jag. » » Och ni önskade, att ni också finge lära känna kärleken? » Han vände sig mot henne.
» Inte precis.
Men jag var rädd, att jag till- hörde dem, som aldrig kunna älska. » » Ni — med de ögonen, jA.h nej!
Ett skogsrå är ni visserligen — men kärleken skall ni lära känna. » » Det var någon som en gång liknade mig vid en trollslända, och visst var det på sätt och vis riktigt, ty dansa vill jag i solstrimman, så länge den leker framför mig.
Men endast slända, det är jag inte.
Jag har tankar, vill verka, vill ä l s k a.
.
.
Men kan jag det också?
Se nu här på C C P " Du står vid porten till kärleks lustgård, du ser de brokiga blommors sängar, du hör de jublande fåglars toner, och dock du dröjer.
Han tystnade.
Lili satt tyst.
Hon hade släppt penseln.
D:r Björck reste sig.
» Lili, » sade han, » du vill ju ditin.
— Så låt mig ' föra dig dit! » Han böjde sig snabbt öfver henne och kysste henne.
Lili sprang upp helt blek.
» Lili, » sade han åter, » får jag ej följa dig dit, får jag ej visa d i g.
.
.
?
Du vill ju själf.
Kom till lifvet!
De stora tankarna skola bli dina, de stora känslorna! » » Jag blef bara rädd, » sade hon.
» Gör aldrig så mer!
Men följ mig in i lifvet!
Jag längtar efter det, jag längtar efter de höga, ljusa tan- karna. » Hon såg på honom med strålande ögon och lade sin hand i hans.
— Tysta sågo de ut öfver nejden, medan solen sakta steg och kastade mid- dagens ljus öfver träd och kullar.
På aftonen stodo röda rosor i Lilis rum.
» Detta är kärleken, » tänkte hon.
» Stark skall den växa sig ur en obetydlig knopp, röd och stark.
— Konstnär skall jag blifva genom kär- leken.)
Hon tog sin påbörjade målning och såg O M på den.
» Nu, grenar, » sade hon halfhögt, » skola ni vaja i morgonvinden, nu, luft, skall du höja dig ung och vårlig.
.
.
» Det knackade.
» Lili, det är jag som väntar.
Vi skulle ju gå ut i afton, har du glömt det? » » Jag håller på att tala till mitt verk, mitt kära morgonlandskap, men jag kommer genast. » Hon tog hatt, handskar och en af de röda rosorna.
— — Det var glimmande ljus på boulevarden och rörligt, dansande lif.
» Se, » sade Lili skälmskt, » så sedigt jag går bredvid dig, jag dansar inte, » och med allvarligare röst fortsatte hon: » Jag bara väntar på lifvets stora öfverraskningar.
Älla människor synas mig nu gå och tänka på något stort.
Och allt som är störst och ädlast skall du tolka för mig. » » Barn, » sade han och tog hennes hand i sin, » har kärleks rosengård blifvit så högstammig?
Jag tror, där växa bra allvarliga träd. » » Alldeles som i Luxembourg. » » Käraste, låt där blott växa rosor!
Låt rosorna klänga uppför de höga stammarna!
Plocka fam- nen full med rosor och lek med dem — och låt mig så kysssa dig! » » Nej!
Någon kyss får du inte.
En har du stulit, det kan vara nog.
När du öppnat för mig den stora porten, som du lofvat, när du låtit mig lära känna dina egna och andras stora tankar, då skall jag kyssa dig.
— Och när du fört mig in i konstens rike och ledt min hand till de stora penseldragen, då skall jag kyssa dig. » » Men se då, Lili, så vackert — se så många gnistrande stenar! » » Ja, det var ett förtjusande fönster!
Åh, så det skimrar!
Se på den där gröna stenen och den där opalen!
Det är så festligt som skum mande vin. » » Hvad tycker du bäst om? » » Åh, jag vet inte.
Kanske den där äkta pärlan. » » Den där ringen med pärlan och juvelerna?
Den skall du ha.
Det blir din trolofningsring, tills du vill byta den mot den släta. » » Den är förtjusande.
Men köp den inte?
Jag är utan ring tills vidare. » » Du måste ha den.
Hur bredt är ditt finger — så.
Vänta ett ögonblick! » — » Här, Lili — den sitter förträffligt.
— lutbyte kysser jag dig. » » Henrik, hvad tar du dig till — du får inte — midt på gatan! » » Det är endast i skenet af din rings juveler.
Ingen ser oss.
Och nu, Lili, fara vi till Renaissance- teatern. » - Du dröjer rädd vid den öppna porten.
Kom, låt mig leda dig in i solen, till sång och doft uti kärleks rike!
» Cest 1 ' heure indécise ou 1 ' aurore annonce son prochain retour plus å 1 ' äme qu ' aux yeux encore, quand il ne fait ni nuit ni j o u r.
.
.
» » Nej, så tidigt är det ändå inte, Henrik.
passar inte riktigt i stämningen. » L.
I.
S t ä r k e p Det » Tout est lumiére, tout est joie.
L ' araignée au pied diligent attaché aux tulipas de soie les rondes dentelles d ' argent.
.
.
» » Det passar inte riktigt heller.« » Hvad vill du höra då? » » Inga dikter nu.
Något annat.
— Tala om ditt arbete, dina planer! » » Åh, mitt arbete, det glider stilla framåt.
Hvar dag som går ger mer material och hopar luntorna. » » Men du ser den gyllene tråden i alltsammans och håller fast den. » » Mitt arbete skall nog snart bli färdigt.
Men jag ångrar nästan, att jag tog det ämnet. » » Ångrar?
Jag som trodde, att du älskade det och tänkt dig in i det läng ' e! » Han blef mycket allvarlig.
» Det är ett svårt ämne, mycket svårare än jag trodde, » sade han.
» Jag är säker på, att du skämtar. » A n v ä n d e s i s t ä l l e t för v a n l i g t salt.
A 1904 En hvirfvel denna afton.
Renaissanceteaterns mjuka sammetsridå hade dragits samman, den lysande restaurantens speglar och ljus glimmat och den mjuka vagnen återfört Lili hem.
Hon låg nu, ljuset brann på nattduksbordet, och hon vände sakta den gnistrande ringen på sitt finger.
» Ring, » sade hon, » är du en trollring, som man bara behöfver gnida för att framkalla mäktiga andar?
Ring, kan du lysa i mörkret?
— I dag har jag bara skrattat och lekt och låtit mig dragas af allt, som blänkt omkring mig, men snart skall jag njuta hvad bättre är.
Aningar och drömmar skola försvinna som dimmor och verkligheten stråla emot mig. » Du står vid porten till kärleks lustgård, du längtar in till de dunkelröda, de azurblå och de hvita blommor, och dock du dröjer.
g * * ~ * n t D U O 1DUN 151 — f ö d S.
U.
* Hos Det specerister.
— IDUN 1904 | Förnämsta tTättmedel j I FTRO OCH FÖRBLIFVA DOCK VID FINARE TVÄTT \ HYLIN8 Ekonomi-Tvål = OCH VID GRÖFRE TVÄTT (BYK) E HYLINS I Prima Tvätt-Tvål I » Det gör jag visst inte.
— Men nu ska vi skämta!
Hvad säger du om frukost uppe i Pavillon Henri IV och hemfärd i båt? » » Jag ville så gärna, att vi sutte och talade litet mer med hvarandra.
Jag vill så gärna höra dig tala, berätta om dig själf, om lifvet. » Han såg litet otålig ut.
Så kom det en blixt i hans öga och ett leende.
» Lili, när ska vi gifta oss?
I höst blir min afhandling färdig.
Nästa vår blir jag promoverad. » » Det var inte alls om sådant jag ville höra.
Giftermålsämnet lägga vi ner.
Jag skulle vilja, att du berättade mig något om dina framtidspla- ner.
Vet du, jag känner mig riktigt glad vid tanken på hvad en god och begåfvad man kan göra här i världen.
Och jag känner mig lycklig öfver att få se ett sådant arbete på nära håll. » » Mina framtidsplaner? » » Ja, dina framtidsplaner.
— Berätta !- » Mina planer, » sade han dröjande.
» Mina tan- kar upptagas så af min afhandling och af dig, att framtidsplanerna ej hinna få fasta konturer. » Det uppstod en tryckande tystnad.
» Om vi i alla fall skulle gå till S:t Germain och äta frukost, » sade Lili slutligen.
* » Vet du, Henrik, » sade Lili, då morgonen åter fann dem vid Marly, » en sak är det, som synes mig så förunderlig och beundransvärd.
Det är, när människor ha bestämda åsikter.
Den som vill träda in i lifvet måste säkert ha sin stånd- punkt klar i religion åtminstone och helst också i politik och sociala frågor.
Hvad jag alltid be- undrat dem, som tänkt sig fram till något och lefvat efter det.
Men för mig själf har det stått som något ouppnåeligt.
Jag tror inte jag någon- sin på allvar tänkt mig möjligheten af det för egen räkning, men nu syns det mig inte så omöjligt. » » Du lilla barn, hvad det där låter snusförnuftigt.
Och hvarför är det inte så omöjligt nu längre? » » Du drifver med mig, men det får du inte.
Du förstår mycket väl hvad jag menar.
— Du skall ju lära mig att förstå de viktiga frågorna. » » Du fordrar mycket. » » Det tror jag inte du tycker.
Men kanske ut- tryckte jag mig illa.
Jag skulle bara så gärna vilja, att du berättade mig om din egen utveck- ling, om hur du kämpat dig till din ståndpunkt.
Berätta mig det, så skall morgonluften träda fram ur min pensel alldeles af sig själf. » » Du fordrar mycket, Lili, » sade han tvekande.
» Seså! » hon hotade leende med fingret.
» I g å r ville du ingenting säga.
— Tycker du det ringaste om mig, så gör som jag ber. » KONUNG OSCAR I ABBAZIA.
1.
KONUNGEN 152 — Henrik Björck låg tyst och bet i ett grässtrå.
» Själfbekännelser på uppmaning ha alltid legat mig e m o t.
.
.
Stämningsmänniskor som jag låta ej gärna leda sig af andras stämning ... » » Men för att berätta mig om din utveckling behöfs väl inte någon särskild stämning.
När du vill, skall jag säga dig hvad jag vet om mig själf.
— Men, gudnås, det är så litet att säga.
I sol- sken har jag dansat och sett mest goda och glada människor.
Men stundom har jag hört hviskas, att detta ej är verkliga lifvet, utan endast dröm.
— Så kom du.
och ville föra mig in i verklig- heten. » » Lili, stämningsmänniskan är ömtålig.
Skona mig från en upprifvande analys!
Berätta hellre mera om dig själf. » » Jag vill .. inte plåga dig, men säg mig något åtminstone!
Är du fritänkare eller protestant? » » Lili, jag är intetdera.
— Jag älskar att vandra omkring i de gamla kyrkorna.
Jag älskar S:t Julien le pauvre, S:t Etienne.
Guldhjärtan och votivtaflor tala varma känslors språk till mig och rökelsen, som försvinner och löser upp sina lätta moln i hvalfbågarna.
— Äh, en af dessa äldsta små kyrkor!
— Du ser en gammal kvinna på knä framför helgonbilden och hör ett doft mummel från biktstolen. » » Du är katolik? » » Anej, katolik är jag väl icke, men ur de gamla katolska kyrkornas dunkel bryter stämnin- gen fram motståndslöst. » » Och så glömmer du där din egentliga öfver- tygelse? » » Lili, du vet ej hvad det är att läsa många böcker.
Hvem kan finna sig tillrätta med religio- nen i vår tid?
— Men du, Lili, dväljs ännu i barn- domens rosengård, och hvar afton knäpper du sä- kert dina händer till bön? » » Lili, » sade han, då intet svar kom, » Lili vi skola inte mer tala om så allvarliga saker.
Skratta då, rosenbarn!
Ser du inte hur skogsnymferna leka tittut bakom stammar och grenar?
Där springer en ekorre.
Vips!
nu är den i trädtoppen.
Ska vi skutta efter? » » Jag har inte lust.
Jag är också stämnings- människa, och nu har för en gångs skull allvaret farit i mig.
Henrik, lek inte kurragömma med mig på det här viset.
Tala med mig om dina tankar. » » Lili, jag tänker, att du är den täckaste af alla varelser. » » Henrik, du har lofvat föra mig in genom lif- vets port; hvarför dröjer du då?
Du har lofvat berätta mig om stora och goda mäns tankar; hvar- för gör du det inte?
Jag söker dig, och du göm- mer dig.
Jag ber dig om stora tankar, och du ger mig endast små. » Det var den aftonen Lili lade märke till Hen- rik Björcks händer.
Det var vid middagsbordet.
Lili var trött, ohågad att tala; hon såg likgiltigt omkring sig, och så kom hon att se Henrik Björcks händer.
Hvita voro de, små för en man och smala.
Långa voro fingrarna, veka och mjuka i rörelser.
Hon erfor en egendomlig känsla, och då se- nare på aftonen kanadensiskan sjöng, och den väldiga altstämman grep alla med sin mäktiga klang, följde Lili förströdt ackompagnatörens hvita händer på tangenterna.
Föga sof Lili den natten.
I den första gry- ningen steg hon upp och öppnade fönsterluckorna.
Hortensian på balkongen slokade, och på dess blad kröp en spindel.
— » Araignée au matin grand chagrin ... » FÖRETAGER NERAR EN PÅ UTFLYKT HAMNPIREN.
TILL MOLO ' N FOTO FÖR MED IDUN Det var förstämning öfver dem denna morgon, föga talades.
» Henrik, » sade så Lili, efter att länge ha be- traktat sitt arbete, » här målar jag och målar, men jag är rädd, att jag aldrig träffar det rätta.
Så flyr vårstämningen från mig.
Redan nu är så mycket borta af den. » » Åh, det blir nog bra, det kommer nog.
Tro blott, t r o!
.
.
.
Jag tror på dig. » » Gör du?
Du tror ju inte på ditt eget arbete och inte på något annat heller. » Han såg upp förvånad — » Så får min Lili inte säga.
Först och främst tror jag på dig. » Hon reste sig.
Det hade kommit något otåligt öfver henne.
» Jag tror dig icke, » sade hon, » allt är endast stämning hos dig. » Han rusade upp.
» Lili, » sade ban med kväfd stämma, kastade besinningslöst armarna om henne och kysste henne häftigt.
Med våldsam ansträngning slet hon sig ' lös; båda stodo ett ögonblick tysta framför hvarandra.
Så vände hon sig plötsligt om och började springa uppför sluttningen, sprang utan att se sig till- baka.
Andlöst sprang hon, som väntade hon att blifva förföljd.
Snart syntes hon högst uppe; hennes klädning och ljusblå hattband fladdrade — så försvann hon.
Tåget, som ej ännu hunnit gå, förde henne åter till Paris och så började hon åter springa.
— Utan att veta det tog hon vägen genom Luxem- bourgträdgården — hon sprang och sprang.
Hon märkte ej de förbigåendes blickar, leenden och skratt, hon märkte ej, att någon följde henne på afstånd.
Så kom hon ändtligen hem, till sitt lilla rum med balkongen.
Hon kastade sig ned på den låga stolen vid balkongdörren och dolde ansiktet i händerna.
Någon knackade, någon steg in, men hon märkte det ej.
Hopkrupen satt hon på den låga stolen.
» Fröken Lili! » Hon spratt till förskräckt.
» Det är jag, Olof Malm.
Förlåt att jag kom så här, förlåt!
Men jag såg er springa genom Luxembourgträdgården, och ni såg så upprörd ut.
Jag måste komma och höra hvad som händt.
Säg mig, hvad är det? » Lili svarade ej.
» Säg mig hvad är det?
Ni har inte varit och arbetat på fjorton dagar?
— Hvad är det?
Ni måste säga mig hvad det är.
— Jag är ju er gamla vän Olof Malm.
Många gånger har jag varit ond på er.
Kan jag nu inte få trösta e r?
.
.
.
Lilla slända, lilla trollslända, säg mig hvad det är. » Hans röst blef vek.
Hon brast ut i en våldsam gråt.
» Minns ni mardi gras? » sade hon .. » Mardi gras? » » Minns ni hvad ni sade, när vi gingo hem?
Alla mina dårskaper förebrådde ni mig och så ... » » Och så? » » Talade ni om äkta konst och djupa känslor.
Ni trodde inte att jag var mäktig vare sig konsten eller kärleken. » » Och ... » » Och det där ljöd inom mig, ljöd inom mig oupphörligt.
Jag ville bli konstnär, jag ville känna den djupa kärleken. » och » Och så — — och så misslyckades jag.
— Jag var ej färdig, kunde ej välja.
Nu skall troll- sländan aldrig mer kunna dansa i solstrimman. » Hon såg upp.
— Han satt med hufvudet i händerna och grät.
REGERINGSÅNGAREN AF E. JELUSSICH.
CLOTILD.
2.
KONUNGEN MED SVIT PROME-
— EN NY KONSERTVECKA har gått af stapeln, och på dess himmel hafva fortfarande Edvard Grieg och Cally Monrad strålat med oförvansklig glans.
Än hafva de konserterat tillsammans, än hvar för sig.
Om det ena eller det andra — det har gjort detsamma; hvarje deras uppträdande har burit prägeln af en konst så hög och ädel, ett viljande så allvarligt och ett kunnan- de så fulländadt, att den andäktigt lyssnande och ständigt fulltaliga publiken ovillkorligt måst ryckas med.
Fru Cally Monrads tredje konsert på onsdagen gafs äfven för utsåldt hus, ehuru lokalen nu var Mu- sikaliska akademiens betydligt mera rymmande sal.
Den norska artistens beundransvärda konst höll pu- bliken fången i en allt uppslukande hänryckning från programmets första till dess sista nummer; skulle några af sångerna särskildt markeras såsom gifvande fru M. tillfälle att uppenbara hela glöden och vibrationen af sin konsts förmögenheter, vore det i så fall Schumanns » Ein Jungling liebt ein Mädchen », Schuberts » Der Doppelgänger », hvars spökstämning blef rent af fascinerande, samt Griegs underbart glidande och soldallrande romans » Det förste möde ».
Alla sångerna fingo af hr W. Stenhammar en alltigenom själfull pianoledsagning.
På fredagen gafs Grieg-konsert å k. teatern med biträde af fru Monrad och k. hofkapellet under mästarens eget anförande.
Programmet upptog den stämningsfulla och särskildt i orkestralt hänseende inressanta konsertuvertyren » I höst », tvänne melodier, » I folketone » och » Det förste Möde », satta för stråkorkester och synnerligen anslående i denna dräkt, samt som slutnummer den praktfulla suiten ur » Sigurd Jorsalfar », där isynnerhet hyllningsmarschen är af ståtlig verkan.
Mellan dessa instrumentalnummer uppträdde fru Monrad i tvänne afdelningar romanser, den första upptagande » Solvejgs Vuggesang », » Fra Monte Pincio » och » En Svane » med orkesterackompan- jemang, den senare omfattande » Udfarten », » Ro- senknoppen », » Jeg gifver mit Dikt til Vaaren » och » Tak for dit Raad » med pianoackompanje- mang.
På söndagen gafs å samma ställe en Grieg- matiné, hvarvid utom hyllningsmarschen ur » Sigurd Jorsalfar » och den af Aulinarne ånyo briljant spe- lade stråkkvartetten af hofkapellet under Griegs eminenta ledning utfördes den populära orkester- suiten n:r 1 ur » Per Gynt » samt melodramen » Bergliot », där fröken Lundequists ypperliga fram- sägande af Björnsons storslagna dikt täflade med 153 hofkapellets alltigenom förträffliga utförande af den gripande tonmålningen.
Samma dags afton gaf fru Monrad sin fjärde konsert, äfven nu på ett oförlikneligt sätt ackom- panjerad af hr Stenhammar.
Programmet upptog romanser af Kjerulf, hvaribland » Dulgt Kjserlighed » och » Ingrids Vise », ett par förträffliga sånger af den här alltför litet kände Rob.
Franz, och tvänne romanser af Brahms, hvilka i fru M:s tolkning blefvo ett par äkta pärlor, särskildt » Wiegenlied ».
Intressanta och anslående nyheter voro Lange- Mullers » Tre af Sulamiths och-Salomons sånger », hvilka fingo ett alldeles förträffligt utförande, hvarefter konserten afslutades med några roman- ser af Grieg samt en rad extranummer, däribland Stenhammars ypperliga » Fylgia ».
Vid alla dessa konserter har publiken varit mer än fulltalig, och entusiasmen har stigit till en höjd, som väl knappast bevittnats härstädes sedan violinälfvan Tuas första uppträdande på 80-talet.
Framkallningar och extranummer hafva förekommit i mängd, och det torde dröja länge, innan dyningarna efter denna » norska feber » lagt sig.
— Tisdagen den 15 dennes gafs konsert af fru Davida Afzelius-Bohlin.
Sångerskan äger som bekant en präktig stämma och utförde därtill på det hela taget sina nummer med mycken om- vårdnad.
Men rösten är nästan för stor för ro- manssång och kraftställena ligga därför bäst för den.
De finare skiftningarna är fru A.-B.
ej mäk- tig.
Bäst anslogo ett par sånger af Lange-Muller, af hvilka » Silde og Nat » var mycket lidelsefull, samt Griegs » Vser hilset, I Damer! » Vidare fick man höra romanser af Brahms, Schubert, Wagner, Sjögren och Peterson-Berger samt en aria af den på 1600-talet verkande italienaren Rossi.
— Fröken Agda Lysell bredde på onödigt i ackompagnemen- tet, som ofta ej fordrade sådan kraft.
Ännu mer forte utfördes tre satser ur Sjögrens suite » På vandring ».
— Cecilia-hören gaf sin andra konsert i Musika- liska akademiens,, sal sistl. torsdag under anföran- de af dir. Erik Åkerberg samt med biträde af fru Monrad, hvilken kom som en räddande ängel i stället för grefvinnan Mannerheim, hvilken fort- farande lär hafva varit indisponerad.
Program- met upptog en hel del intressanta a-capella-körer från 15-, 16- och 1700-talen.
Kören och dess le- dare hade tydligen gått till sitt arbete med stort intresse; därom vittnade det i allmänhet goda ut- förandet.
Dock behöfva stämmorna och rösterna bättre afpassas efter hvarandra och mera helgju- tet sammansmälta, för att den ypperliga verkan skall nås, som t. ex. kännetecknar den danska Cecilia-körens prestationer.
Men får dir. Åker- berg hålla på ännu en tid, torde fullkomligheten äfven här kunna nås.
Men mycket arbete och stor hängifvenhet fordras.
Utom af fru Monrad lämnades godt biträde af hrr Nils Fahlman, Nils Ericsson och V. Wiklund.
mjöl, vispas till hårdt skum, hvarefter soc- ker och vinet samt det sköljda och i B e r e d n i n g: Kapunerna svedas, ta- ljumt vatten upplösta gelatinet till- sättes.
Massan slås i en géleskål och gas ur, sköljas mycket väl och torkas Redigerad af sättes på svalt ställe att stelna.
Då med en kötthandduk, hvarefter de in- ELISABETH ÖSTMAN, blanc-mangern skall serveras, garneras gnidas med salt och peppar samt upp- Inneh.
af Elisabeth Östmans Husmoders- den med den skållade och i fina strim- sättas.
Späcket skares i skifvor och kurs i Stockholm.
lor skurna mandeln.
lägges på botten af en stekgryta, ka- FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR Å n g s t e k t r e f b e n s p j ä l l (f. 6 punerna nedläggas med brösten upp och VECKAN 27 MARS — 2 APRIL 1904. de ansade och sönderskurna rotsaker- pers.).
IV2 kg.
Tefbenspjäll, 1 liten Söndag: Klar buljong med ost- na jämte löken och persiljestjälkarna msk.
salt, % tsk.
hvitpeppar, 4 fårska Sås: KOKSÄLMÄNÄCK 1 msk.
smör, » DUN — 2 msk.
köttsky (1 del.
tjock grädde).
segelgarnet T) RAMATISKA TEATERNS recettföreställning för hr Ossian Hamrin med anledning af den- nes 25-årsjubileum som skådespelare hade, som man kunde förutse, fyllt teatersalongen från golf till tak med en sympatiskt stämd publik.
I Lud- wig Fuldas nätta enaktare » Mellan fyra ögon », som inledde programmet, spelade teaterns blif- vande direktör en nygift och förälskad man på ett öfverraskande spänstigt sätt; men inför den förtjusande, näbbiga, i grund och botten ömma unga kvinna fröken Borgström med sin lysande teknik återgaf måste ju själfva ålderdomen för- vandlas i en ny vår.
August Blanches lustspel » Rika morbror », till- hörande den gamla svenska lustspelsdramatikens allra roligaste alster, gafs med god tidsfärg och godt lynne.
Hr Hamrin som den från Rio Janeiro hemkomne sjömannen stod från första till sista scenen på den allra bästa fot med publiken, frö- ken Ahlander och hr Hedlund måste sjunga sina kupletter i två omgångar, så roligt verkade de, hr Arhen gjorde en förträfflig typ af den unge vice häradshöfdingen — figurens yttre föreföll som direkt tagen ur ett nummer af » Magazin för konst, nyheter och moder » — och hr Hultmans stadsmajor var betänkligt hes, men klarade ändå finurligt alla dialogens och kupletternas dolda skär.
Slutligen hyllades jubilaren med lager och applåder i massa.
QÖDRA TEATERN, som allt sen årsskiftet lefvat ^ sorgfria dagar på Emil Norlanders nyårsrevy, söker nu sin ålderdomsförsörjning för terminen i ett nytt dramatiskt alster af den produktive för- fattaren, en folkpjes med sång i 6 tablåer med den lof vande och instruktiva rubriken: » Fattig men stolt, bilder ur Stockholmslifvet ».
Den är lagad efter hederliga gamla recept från fars och farfars dagar, enkel husmanskost med kraftiga kryddor: ädel fattigdom, hårdhjärtad rikedom, af- grundslik bofaktighet och dygdens slutliga be- löning.
Midt igenom det hela går — naturligt- vis!
— kolingen igen, denna gång i en visser- ligen något uppfiffad upplaga som en grosshand- lare på dekis, hvilken på både lämpliga och olämp- liga ställen sjunger vitziga kupletter i den kända Donbasuno-stilen.
Af den förtjusta radpubliken korades denne gamle bekanting i hr Lianders skepelse genast till styckets centralfigur, kring hvilken världshändelserna kretsade som plane- terna kring solen.
Som medtäflare om folkgun- sten må eljes nämnas fru Fornell som en ka- vat tvättinrättningsmutter och fru Harring som en brandsoldatsdyrkan de » familjeslaf vinna ».
Det oskrymtade bifallet från höjderna bådade — om också icke någon » förgylld lergök » — åtminstone en försilfrad liten lockfågel för de närmaste vår- veckorna.
borttages res i vackra på varmt bitar, och köttet hvilka serveringsfat skå- nade och 1 chalottenlök, 6 del.
buljong.
4 persilje- Beredning: drifves genom kål eller persilja.
7 upp- rullas den på en för ändamålet afsedd Såsen beredes på vanligt Sillbullar 6 ipers.
); (i käpp.
sätt.
2 salta Oxsvanssoppa (f. 6 pers.).
2 sillar-, 4 kkpr.
kokt, hackadt kött, Y2 små oxsvansar, 3 msk.
smör (60 gr.), kkp.
stötta skorpor, 1 ägg, 3 msk.
2 chalottenlökar, 2 morötter, 1 liten 1 grädde, % tsk.
hvitpepptar, 1 kkp.
stöt- knippa persilja, 3 lit.
svag buljong, 1 ta 3 skorpor.
Mandeln skållas och eller vattnet och får steka med tätt tillsättes litet i sänder omväxlande med grädden slutet lock omkr 3 tim.
Det tages upp, vattnet och det skirade men afsval- mandelkvarn, pannkakslagg garneras kaka tages ungefär: 3 msk.
af smeten.
T i l l s t e k n i n g: 3 msk.
smör (60 kapu- iläggas.
Buljongen tillsättes och kapu- eller V2 hg.
torkade äpplen, 1 msk.
p o t a t i s; blanc-manger nerna få sakta steka med tätt slutet socker, 1 h g.
katrinplommon, 1 msk.
gr.).
lock, på svag eld, omkr. LVS tim. eller smör, 6 del.
kokande buljong eller vat- med mandel.
Beredning: Sillarna vatten läggas, M å n d a g: Biffstek med potatis; krus- tills de äro möra.
Fåglarna skäras ten.
dagen innan de skola användas.
Skin- Sås: 1 msk.
smör, 2 msk.
mjöl, hopsättas åter och serveras garnerade bärssoppa med grädde.
net iafdrages, hvarefter de rensas pä van- T i s d a g: Ångstekt refbenspjäll med med salad ELLER kruskål.
Köttjusen si- köttjus.
ligt sätt.
De hackas fint och blandas B e r e d n i n g: Eefbenspjället, som las o c h skummas, smör och mjöl sam- pressad p o t a t i s; semlor med mjölk.
därefter med köttet och de stötta skor- O n s d a g: Afredd buljong med ros- manfräsas, köttjusen tillsättes litet i bör vara tunnt skuret, knäckes, tvät- porna.
Ägget vispas med grädden o c h tadt b r ö d; sillbullar med korintsås och sänder hvarefter såsen får koka 10 min.
tas med en duk doppad i hett vat- tillsättes jämte pepparn.
Af färsen for- Om så önskas tillsättes litet tjock gräd- ten och ingnides med kryddorna.
Äpp- mas aflånga bullar, som vändas i de stufvade morötter.
lena sköljas, - torkas, urkärnas och skä- T o r s d a g: Ärter med fläsk; fras- de.
stötta skorporna.
En ' tackjärnspanna ras i skifvor, som doppas i sockret.
pannkakor med sylt.
Kapuner kunna äfven serveras med upphettas, smöret brynes däri och bul- Eefbenspjället utbredes med den köttiga F r e d a g (Långfredag): Oxsvanssoppa; ostron eller champignonsås.
larna stekas gulbruna på båda sidor sidan nedåt och belägges med äppel- inkokt lax med mayonnaise; ris å la samt serveras med korintsås.
B 1 a n c - m a n g e r m e d m a n d e l (f. skifvorna eller de torkade och väl grotte.
6 pers.).
1 hg.
sötmandel, 10 gr. bit- Fraspannkakor (f. 6 jpers.).
6 Lördag: Kalfkotletter med ärter; termandel, V2 lit.
tjock grädde, socker sköljda äpplena samt katrinplommon- del.
torrt hvetemjöl; 3 msk.
socker.
1 nen.
Det hoprullas och igensys väl med soppa på aprikoser.
efter smak.j I msk,, sherry, 2 röda och segelgarn, förut doppadt i kokande vat- lit tjock grädde; 6 del.
vatten, 3 del.
(3 2 hvita gelatinblad, 2 msk.
ljumt vat- RECEPT: ten.
Smöret brynes i en stekgryta, hg.)
skiradt smör.
ten.
köttet nedlägges och brynes vackert på Beredning: Mjölet torkas väl i Stekta kapuner 6 pers.).
2 T i l l g a r n e r i n g: VA hg.
sötman » alla sidor hvarefter det spädes litet värmugnen, hvarefter det siktas i ett kapuner, * / a msk.
salt, 1 / 4 tsk.
hvit- i sänder, med den kokande buljongen fat och blandas med sockret.
Grädden peptp^P, 1 hg; spacfc, 1 morot, 1 pal- del.
stjalkar, En med äpplena och plommonen samt krus- Då pannkakan fått vacker gulbrun färg, med brynt sternacka, smöret.
uppläggas värmes långsamt och till hvarje pann- stänger; bruten hummer; stekta ner 1904 msk.
potatismjöl, msk.
sherry salt, ' hvitpeppar, 1 msk.tomatpuré.
v Beredning: Oxsvansarna tvättas med hett vatten och huggas i stycken efter lederna.
strull jämte Smöret brynes i en ka- de skalade lökarna, de ansade morötterna och persiljan.
Svans- bitarna iläggas och få bryna mans med rötterna jongen tillsättes tillsam- omkr,.
2 tim. och köttet får Bul- koka 3 tim. eller tills det med lätthet loss- nar • från benen.
silas, skummas Defc upptages, soppan väl och afredes med potatismjölet, hvarefter den får ett g o d t uppkok.
Den afsmakas med kryddor- na, sherry och o m sä önskas med litet tomatpfuné Svansbitarna iläggas varma och serveras för att i soppan.
blifva
IDUN 1904 — Verksamt lösande vid Influensa, hosta och h e s h e t är Hvarje Florent, Réglisse särskildt Päte vanillée å 4 0 öre, Pftte ä l ' a n i s å 3 5 ö r e.
Banyuls Trilles.
Ett aptitgifvande, magstärkande vin, afsodt för konvalescenter och svaga personer i allmänhet.
Rekommen- deradt af många hrr läkare.
Prla pr butelj kr.
8, 5 0 hos H Ö G S T E D T &amp; C; O, Stockholm, 8 2 Regeringsgatan.
sömmerska Iduns 4 0 ÖRE 4 0 ÖRE 5 0 ÖRE 7 5 ÖRE 7 5 ÖRE 7 5 ÖRE 2 0 ÖRE 5 0 ÖRE 5 0 ÖRE 6 0 ÖRE 7 5 ÖRE 1 KR.
Modetidning.
PABSTS ÄKTA ORIGINAL Vikarie Upsala.
med seminariuinbildning eller undervisnings- van studentska, erhåller instundande höstter- min plats vid samskola på landet.
Undervis- ningsskyldighet hufvudsakligen i tyska och botanik: dock kan det senare ämnet få ut- bytas.
Lön 500 kr.
och allting fritt.
Svar med betygsafskrifter före denna månads ut- gång till Fil.
Doktor Nils Berner, Lund.
; L ä r a r i n n a äro en välgärning för fötterna och en besparing af iko- donet, som därigenom kan hallas eleg.
o. i ordning. "
S t r ä c k d i g " modellen A är världens bästa stöfvelsträckare, som till och med väcker, konkurrenternas afund, Upp- gif fotens längd, höjden öfver vristen samt tårnas bredd.
Den tolfte lärarinnekursen FRISKA OCH NERVÖSA BORDE INVÄNDA PABSTS Mrkt TURA: D, som medverka till en lugn, behaglig gång (liksom på en matta).
De inbespara repa- rationer af klackarna.
Rekommenderas till användning i större kontor, institut, lasarett etc, men isynnerhet för enhvar såväl inom- som utomhus.
Sänd vid be- ställning en skiss af den gamle klacken.
Fås hos alla handlande och skomakare.
Observera noga stämpeln PABST eller TIARA och mottag ej några efterapningar.
Skulle ofvannämnda fabrikat ej erhållas på platsen, så begär illustr.
prislista eller adress på närmaste försäljningsställe direkt från FABRIKANTEN G.
P A B S T, HAMBURG VII.
G u m m i - k l a c k a r,: vid Göteborgs skolkök börjar i september 1904.
Ansökningar, ställda till Ordföranden i Göte- borgs folkskolestyrelse mottagas till 1 maj.
Kursafgiftcn är femtio kronor.
Prospekt sän- das på begäran.
Vidare upplysningar meddelas af Fröken A l m a P e t e r s o n, föreståndarinna.
LEDIGA P L A T S E R p o r lärarinnor, värdinnor, bildade hushålls- * • biträden, hushållerskor, barnfröknar finnas platser söka Nya Inackordoringsbyrån, Bran- keborgsgatan 3 * B, Stockholm.
Etab, 1887.
T^ör frisk, hurtig och barnkär flicka finnes * plats ledig frän 24 april, att sköta och tillse fem barn i ålder 5 — 12 ar.
Rekommen- dationer och fotografi till P.
K.
», pöste restante Järntorget, Göteborg.
Vid Trollhättans 5-kiassiga samskola / duns Mönsterafdelning, äro till instundande läsår två lärarinncplatsor lediga: den ena för lärarinna, som genomgått h. lärarinneseminarium och med undervisnings- skyldighet hufvudsakliiren i matematik och naturkunnighet samt möjligen engelska i hvilka som hälst af skolans klasser; don andra för lärarinna, som genomgått högre flickskola och ett seminarium, och med undervisningsskyldig- het i förbered, och l:a klasserna.
Lönevill- kor: för deu förra 1,200 kr., för den senare 700 kr., med möjligen blitvande förhöjning för bådadera efter styrelsens pröfning.
Närmare upplysningar lämnas af skolans föreståndare .1.
AVallindcr.
Ansökningshandlingar med kompetensintyg och referenser samt ställda 1ill skolans sty- relse insändas före d.
15 april till dess ordfö- rande, ingeniören ocb riddaren K. Stridsberg, Trollhättan.
Styrelsen.
Stockholm.
— ALLA SLAG AF M Ö N S T E R.
- r \ Yinnar \ s T^ådgi / vare!
EN KORTFATTAD, OUMBÄRLIG HANDBOK I POPULÄR HÄLSOVÅRD för Flickor, hustrur och mödrar, Af O. M. J&gt;.
VARMT FÖRORDAD AF MED.
DR ANTON NYSTRÖM.
Med ett särskildt kapitel om för Hushållsbitr.
o. Barnfrökn.
G oda att platser nu söka å Norra Inac.-k.
Byrån.
Obs.!
VID Göteborgs Högre Samskola.
Till nästa, läsår önskas en lärarinna för 2:a förb., om möjligt med naturhistoriska insikter och kunskaper, som tillåta sökande att följa klassen längre upp i skolan.
Lön efter kom- petens och föregående tjänstgöring, ej under 1000 kr.
Ansökningar adresseras till Rektor Artur Bendixson, Göteborg, och böra vara in- lämnade före den 30:e mars.
Tillkännagifvande.
En stadsbarnmorskebefatt- ning * i V ä x i ö förklaras härmed ledig.
Ansökningar till den samma ställas till Stadsfullmäktige i Växiö och inlämnas före den 3 maj d. å. till Hälso- vårdsnämnden.
Lön 450 kronor jämte fri te- lefon.
Ansökningshandlingarne böra innehålla utom kunskaps- och tjänstgöringsbetyg äfven präst och läkarebetyg.
Växiö den 2 mars 1904.
Hälsovårdsnämnden.
Vid S i m r i s h a m n s l ä r o v e r k för flickor är en lärarinnetjänst ledig att tillträda vid nä- sta hösttermins början; undervisningsskyldig- het i svenska, historia, tyska och naturkun- nighet på det högre stadiet.
Lön 1100 kr.
jämte pensionsbidrag.
Ansökningar torde föra den 1 april insändas till skolans styrelse.
Kompetens: Högre lärarinneseminarium el- ler motsvarande utbildning.
I privatskola på landet finnes till hösten plats för en biträdande lä- rarinna med undervisnings vana.
Hufvudäm- nen: tyska och räkning.
Villkor: 300 kr.
och fritt vivro.
Ansökan, åtföljd af betyg och referenser, sändes till fröken Broman, adr.
Skärkind.
Vid ändrad adress Malmskilnadsgatan 27, Sthlm.
Karlshamns Elementarläroverk for flickor CV&gt;r en pålitlig och barnkär, bättre flicka, * - något kunnig i sömnad, finnes plats ledig den 24 nästa april, att sköta 4 barn i åldor 6 — 3 år.
Svar jämte uppgift om ålder, lönc- blifva instundande hösttermin två lärarinne- pretentioner m. m. torde sändas till " 1904 platser lediga.
Undervisningsämnena äro för Stenungsund p. r. don ena platsen matematik och naturkunnig- het (äfven på högre stadiet), för den andra platsen kristendom, modersmålet, historia och något matematik (allt till en början på lägre vid Nya Elementarskolan för flickor i stadiet eller i mellanklasserna).
Sökande böra Örebro, omfattande tyska språket i klass hälst ha genomgått Högre lärarinneseminariet.
3 — 8 samt svenska i klass 7, blir léöUg till Begynnelselönen är för hvardera platsen 1100 nästa läsår.
Lön: 1200 kr., hvar jämte läro- kr.
samt bidrag till pensionsafgiften.
verket ériäggor halfva årsafgiften till pensions- Ansökningar, ställda till läroverkets sty- kassan.
Ivompctensvilikor: Högre lärarinne- relse, torde före don 1 april insändas till före- seminariet eller därmed jämförlig utbildning.
ståndarinnan.
• Ansökningar ställda- " til 1 loktor Harald Borg.
Örebro, torde inlämnas före den 20 april.
SPÄDA BARAS VÄRD.
Enda bUUga och dock fullständiga arbete på området!
En nätt volym på öfver 200 täta sidor för endast Kr.
1: 75 i hvarje bok- handel, eller mot ins.
af beloppet per postanvisning eller i frimärken till A.-JB. Varias Boktryckeri, Stock- holm * En lärariimebefattnmg En bok, som i n g e n I I anseende- till utrikes resa uthyres till ordentlig person från 1 september en solig, treflig, väl möblerar!
våning om 8 mm, kök, badrum m. m.
Servis och köksinventarier medfölja.
Våningen kan delas.
Närmare upp- lysningar lämnas af: &gt;H. » Upsala p. r.
SKO- OCH STÖFVELBLOCK EXPEDIERAS PORTOFRITT OM REKVISI- TION ÅTFÖLJD AF LIKVID I SPARMÄRKERJ ELLER POSTANVISNING INSÄNDES TILL 17, Bedrestillede Sindssyge Lärarinna ALLA SLAG AF MÖNSTER EFTER DE F ÖRNÄMSTAFRANSKA, ENGELSKA, AME- RIKANSKA OCH TYSKA MODELLER, TILL- HANDAHÅLLAS MED ELEGANT SNITT.
ENDAST 3 MÅTT NÖDVÄNDIGA: LIF- VIDD, (MÅTTET TAGES RUNDT FIGUREN OMEDELBART UNDER ARMARNE) MIDJE- VIDD OCH KJOLLÄNGD.
Bryggaregat, — sökes för att under april och maj skö- anbefales Dr. Dedichens förste- ta undervisningen i Tyska och Eng- klasses Anstalt ved Kristiania.
For- elska vid Vesterås högre allm.
lärov.
bör prenumerera på Iduns Modetidning, som endast innehåller det ang Prospekt.
för fl ekor.
Närmare upplysningar bästa, modernaste och smakfullaste af säsongens moder från Paris, lämnas af fröken Anna Malmström, TIDAHOLMS.
London och Newyork.
F1HTÅSIM0BLE8 adr.
Vesterås.
Genom att prenumerera snarast får Ni fördelen att erhålla fär- T familj i Sthlm finnes plats ledig för en an- digklippta mönster till ALLA i Iduns Modetidning förek.
modeller till rikhart.
urval i * • språkslös dam på en 25 — 30 år, som är extra billigt pris om rekvisitionblanketten som åtföljer hvarje n:r fornn.
stil.
Fall villig åtaga sig inom hus förefallande göro- st. rumsmöble- mål, kan deltaga i matlagning och tillika vara insändes till Iduns Mönsterafdelning, Bryggaregatan 17, Stockholm.
mang utföras i sällskap.
Fotografi och prima referenser ön- Prenumeration kan ske å hvarje postanstalt eller bokhandel alla olika varia- skas.
Svar till Fru " Westman, Grefgataii 30, tioner efter or- Stockholm.
samt hos alla våra kommissionärer, där äfven lösn:r a 10 öre kunna erhållas.
Pris för helt år kr.
2:20, hälft år 1: 20.
Prenumerera der.
Mod.mönster.
Begär prisuppgifterfrån TidaJiolms Bruka Aktiebolag, Tidaholm snarast på (Försäljningsmag Beridarebansg.
27, Sthlm.)
Mönster, BLUSLU LIFMÖNSTER KJOLMÖNSTER UTAN SLÄP ...
HEL DRÄKT PRINSESSKLÄDNING REFORMDRÄKT ÄRMMONSTER BARNDRÄKTMÖNSTER, KRAGMSNSTER (PELLERM) ... KAPPMONSTER KJOLMÖNSTER MED SLÄP.
.
.
NATIONALDRÄKTMSNSTER.
.
.
154 k v i n n a kan undvara!
Gouvernante.
C * n ordentlig och snäll kokerska får god M plats i Stockholm i 5 personers hushåll där husjungfru förut finnes.
Svar med löne- anspråk och betygsafskrifter till » Ordentlig och pålitlig » sändes under adress S. Gnmadii Annonsbv / ä, Stockholm.
Undervisning i träd- gårdsskötsel.
= Några kvinnliga elever mottagas Inta den lö:de april i Nääs Trädgård.
Undervisning och bostad " kostnadsfria.
För maten erlägges 8 kr.
67 öre i veckan.
Eleverna fä om de sä önska, närvara vid under sommaren å se- minariet afhållna föreläsningar samt deltaga i de på aftnarna anordnade lekkurserna.
Ansökningar med bifogade betygsaf skrifter sändas till Styrelsen för August Abra- hamsons Stiftelse, Nääs, Flöda station.
Öfverblifna årgångar af Iduns Handarbetstidning, från år 1903, innehållande öfver ett hundra- tal stilfulla och moderna originalmönster realiseras till 1 krona pr st. om beloppet insändes i postanvisning till Iduns exp.
MALMÖ ' BEST ^PATENT, Uddevalla Elementarläroverk för flickor.
Tillföljo af dels dödsfall, dels af gäng från läroverket erfordras fr. o. m. nästa hösttermin en föreståndarinna, som tjänstgjort vid skola, och 2:ne lärarinnor, samtliga med undervisningsskyldighet företrädesvis i de hö gre klasserna.
Hufvudämnen för de lediga platserna äro dels kristendom och modersmål, dels tyska och engelska, dels matematik, och anses önsk ligt.
att en blifvande föreståndarinna kunde åttjga sig undervisning i kristendom.
Ärliga lönen utgör för föreståndarinnan 2,2 (X) kronor samt för hvardcra af lärarinnorna tills- vidare 1,200 kronor.
Sökande böra hafva genomgått högre lära rinnoseminarinm eller därmed jämförlig lärO ' anstalt.
Ansökningar åtföljda af präst-, läkare- och kompetensbetyg, insändas före den 10 nästa april till läroverkets styrelse.
Önskas till hösten på herregård i Skåne för 2 flickor på 13 — 16 år en gouvernante med vana vid all undervisning, fullkomligt språk- kunnig, särskildt i att tala franska o. engel- ska, samt skicklig i musik.
Hälst mellan 25 — 30 år.
Reflekterande torde blott med ut- märkta vitsord hänvända sig till friherrinnan Ramel, Villa Asum, Sjöbo.
Lärarinneplatser.
Vid Sköfde Elementarläroverk för flickor finnas tvänne lärarinneplatser lediga att till- träda med början af nästkommande läsår.
1.
Undervisningsämnen: hufvudsakligen sven- ska och franska språket i skolans högre klas- ser.
Kompetens: Högre Lärarinneseminarium.
Lön: 1100 kr.
för läsår.
2.
Undervisnings- skyldighot hufvudsakligen inom den förbere- dande skolan.
Kompetens: småskolelärarinne- seminarium.
Lön: 700 kr.
för läsår.
Ansökningar, åtföljda af vederbörliga betyg, insändas till läroverkets styrelse före den 15 instundande maj.
God framtid!
Elevplats finnes å Undertocknads Fotografi- atelier, för bättre flicka.
Kurs 1 år, pris 300 kronor.
Dagmar Eriksén, Norrköping.
