# ID: svediakorp-per1547
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1904
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 19,701
# sentences: 944
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 11 (898) TORSDAGEN HUFVDDREDAKTÖR D E N 17 MARS O C H ANSV.
UTGIFVARE: 17:DE ÅRG.
1904.
FRITHIOF HELLBERG.
villkor, att hon skulle ta lärarinne-examen.
Hon gjorde det ock, vid aderton år var hon utexaminerad musik- lärarinna.
Men hela tiden hade hon gått och längtat efter teatern.
Och så gaf hon sig utan vidare till Kristiania, till sin syster och svåger, det berömda direktörspa- ret Fahlström.
Enligt hennes egen utsago är fru Fahlström en utomoTdentliginstruk- tris, o c h allt det hon lärt sig har hon henne att tacka för.
Där fick unga Harriet göra många och stora roller under sitt treåriga en- gagemang.
Sedan for hon till Paris och stu- derade, o c h därifrån kom h o n direkt till Stockholms dramati- ska teater.
sommarnattsdröm » var visst den afgjorda succés, som ingen kunde förneka, och som slog an icke blott på konnässörer, utan äfven på mängden, hvilken j u är dels mera oför- stående och dels mera kritisk.
Någon gäng därefter var j a g i sällskap med August Strindberg.
— » Fröken Bosse som Puck! » sade han med glittrande ögon.
— A r det icke, i parentes, ett behagligt drag af chevalereskhet hos denne så kallade kvinno- hatare, att han nämnde henne fröken Bosse då, och nu, när hon är hans fru, kallar henne » lilla Bosse ».
Och trots detta spirande in- tresse lät han dock icke presentera sig för henne.
Han blef icke bekant m e d henne, förrän han sett henne i » Damaskus » — dessa under- liga drömvisioner, där den blida, men vilje- fasta Damen lindar och fångar Den Okände med sin eviga virktråd.
V i ha alla sett det Hamnqvistska porträttet af Harriet Bosse där, stiliseradt, regelbundet, med pingstliljan mellan de bedjande händerna.
Briljant är det, men j a g tycker inte o m det, t y det verkar hyp- notiskt.
Sedan som fästsmö spelade hon i » P å s k », Eleonora, som är en af hennes älsklingsroller.
Men detta tror j a g är en fix idé, sådana som unga människor föresätta sig att omfatta.
» Påsk » är ett af de Var det i Didrings sista stängselleden ut » Stigare Mats » hon från den sorgernas först uppträdde eller trollskog, där August som Loyse i » Gringo- Strindberg i en tid af ire »?
Sak samma, i trötthet gick vilse.
Nu båda är det den späda är han åter m e d sin jungfrutypen hon har mäktiga ande ute på att ge själ och kropp tankens fria vidder, åt, i det svenska skå- där han, större än nå- despelet ännu ej ens gonsin, härskar.
Där- utvuxen.
Hon var nå- ifrån skall han n o g got helt nytt, sådant sjunga fram ljufvare vi här aldrig bevitt- FRU HARRIET BOSSE.
HOFFOTOGRAF A. BLOMBERG FOTO.
gestalter åt sin lilla nat, h o n väckte den Bosse att spela.
Han kvinnliga ömhets- har slagit an en för- känslan, h o n lockade tårar i våra ögon, bara HARRIET BOSSE.
tjusande introduktion med några ord af sin röst.
Stilla och klar med » Svanehvit », om som vattnet i en vårbäck porlade denna DET NAMN bland skådespelerskor i h vilkens ursprungliga stämma, m e d himlens blå spegladt i hvarje Stockholm, s o m under dessa dagar pärlande ton.
Just den rösten är det som ingifvelse väl ingen kommit mest på modet, är utan gen- kan vara i tvif velsmål.
skapar tystnad omkring sig, en rörd och und- saga Harriet Bosses.
Men redan förut rande väntan.
hade det en klang af triumf, af fascinerande Det är alldeles omöj- segervisshet öf ver sina dublett-typer — • j a g har För den, som ej tycker o m att samla papper ligt att skrifva om aldrig sett det skrifvet af henne själf, men och anteckningar omkring sig, är det icke Harriet Bosse, utan skulle kunna gå v a d o m att strecket öfver t godt att efteråt veta reda på en annan män- att blanda in August är stort o c h bestämdt.
niskas görande o c h låtande.
Därför minns Strind- Själf är hon liten o c h mjuk som ett barn.
jag ej, huruvida Harriet Bosses vackra stämma berg.
D e Mjuk i stämman, i halsens böjning, i hän- blef dömd till stumhet längre eller kortare båda höra dernas grepp.
Första gången j a g råkade till- tid efter hennes märkliga första uppenbarelse ihop.
Han sammans m e d henne, var hon sexton år.
H o n här, o m många eller få roller blefvo henne talar o m var mycket söt i tunn hvit festdräkt, men tilldelade, o m hon fick lysa i första planet henne, hon jag hade endast ögonen på hennes hals, t y eller e j.
Icke heller äro dragen i Dramatiska talar o m den är det mest rörande hos barn.
teaterns senare annaler så pass rätliniga, att honom.
man har några bestämda perioder att räkna Då tänkte hon, att hon borde försöka bli Han beun- efter, utan hågkomsterna blanda n o g så be- sångerska som syster Dagmar.
H o n gick på drar hen- svärligt ihop sig.
Puck i Shakespeares » Mid- konservatoriet.
Hennes pappa gjorde som ett ne, hennes FRU BOSSE S O M ISOTTA.
IDUN 1904 talanger, hennes goda hufvud, han skildrar med stolthet allt hvad hon förmår.
Och midt opp i, när hon med hänförelse berättar om hans nyaste bok, säger h o n: » Jag tror, att han är den snällaste människa som finns 1 » Ett sådant yttrande af en hustru betyder något.
Och j a g anser, att om ödet, som under- stundom är så oregerligt och så fjolligt som en skenande häst, o m ödet skulle skilja dessa två åt, vore det en oersättlig skada.
T y Harriet Bosse synes vara den kvinna, som August Strindberg länge väntat på och ändtligen funnit.
A t t vara August Strindbergs hustru är en hög post i samhället, det är så godt som en drottningkrona.
Hon äger också mycken vär- dighet, den lilla frun.
Hon sätter sin klack mildt, men bestämdt på alla rester, som ännu må finnas kvar i enfaldigt folk af föreställ- ningen om en skådespelerskas mer eller mindre dubiösa anseende.
Som om det, näst att dikta, kunde finnas en ansvarsfullare uppgift för en konstnär och konstnärinna än att tyda en annan själs gåtor, att förläna denna tyd- ning lif och form och fattbar åskådlighet, att tolka människan för människor.
T y män- niskan är och förblir dock det intressantaste på denna jord.
Sopa från hela det telluriska området allt mänskligt, och lämna så kvar maskiner, instrumenter och århundradens mest häpnadsväckande uppfinningar, så undras just o m Gud Fader själf skulle ha något vidare utbyte af att gå och fingra på dem.
Nej, människan, människan är det förnämstal fladdrande som fågelvingar och med den botti- celliska lilla änglachevelyren viftande för luft- andarnes lek.
Allting ler för henne, det är icke det mål till, som hon ej ämnar nå, ty hon har nyss vunnit en stor och ärofull seger.
Man måste glädjas med henne, man kan icke annat än önska henne lycka på färden.
Att vara en framgångens dyrkare är lågt, men den triumf, som nås genom egen kraft och egna mödor, är en fröjdefull syn.
Alltså, ett viva för den strålande Isotta!
RENÉ.
TVÅ SONETTER AF FRIDA LANDS- ORT.
BUBBLOR.
E N HVAR, som lefver, måste smaka döden, hvars bäska dryck är lifvets sista gåfva, ett mäktigt gift, som tvingar till att sofva o c h glömma fröjderna o c h glömma nöden.
Sen väcks man, säges det, till nya öden.
Till hvilka?
Någras milda röster lofva åt alla salighet, o c h andras dofva o c h vreda ord förkunna afgrundsglöden.
Men ingen vet.
Och fåfängt är att grubbla, då hvarje fråga brister som en bubbla Människor är det som Harriet Bosse visar oss från scenen, aldrig dockor eller automater.
Man kan nog — åtminstone jag — ibland sitta och t y c k a: det där borde varit annor- lunda.
T y hon har ännu ej skaffat sig den öfvertygande kraften från en diktatorisk pon- dus.
Till ex. när en Duse eller D y b w a d ger en bild, så tar man den för g o d, hurudan det än behagar konstnärinnorna att gestalta den, ty de ha båda åt sig eröfrat auktoriteten.
Men Harriet Bosse är ännu så ung, hon forskar och söker, hon är kanske själf ej öfvertygad o m sitt arbetes träffsäkerhet.
En oomtvistlig aktning förskaffar hon sig dock, hvad hon än gör, kanske inte minst från dem, som ej ha lust att falla ned och tillbedja.
emot den mur, s o m rests kring jordelifvet.
Man må dock ej förvåna sig öfver dem, som äro böjda för det.
T y skalan på hennes konst är sällsynt mångstegad.
För att åter- komma till stämman, så kan hon en hel kväll tala i ljusaste sopran som i Venezianska k o m e d i n; en annan gång i djup och sorgsen alt som i » G i o r g i o n e »; åter i en uppgift som i » Blad för stormen » kan hennes röst ljuda som slocknad i förtviflan; och så i en fars — jag erinrar mig ej namnet — där hon skulle vara en tom och dumhögfärdig ung flicka, talar hon torrt och själlöst.
Hon trånar efter tystnaden o c h sången Hon hör ock till de få utvalda skådespeler- skor, som begripa maskeringens vikt.
Hon är icke blott tids-, men också karaktärstrogen, och hon kan göra sig oigenkännlig från den ena rollen till den andra.
Hon skyr gudske- lof ej att vara ful, och dessemellan kan hon vara riktigt vacker, men det har sig förstås lättare för henne.
Hon är ändtligen en bland de ytterst sparsamt förekommande sceniska artister, för hvilken flärd i konsten är ett okändt begrepp.
Förmodligen, nej säkert finns det mycket här, som blifvit uteglömdt om Harriet Bosse.
Men det gör ingenting, bon har långt kvar ännu till sin middagshöjd.
Just nu vandrar hon varm och lysande upp för konstens knaggliga, hala och dock så berusande branter.
Jag tycker mig se henne i sin gula Isotta-dräkt med ärmarne Och dock — hvem skulle väl på allvar våga att säga till en ann: » Hör upp att fråga och nöj dig med det vissa, som är gifvet »?
GUDS LILLA VILDA DUFVA.
Guds lilla vilda dufva sitter fången o c h matas hvarje dag med säd från logen.
Hon ratar den, fast den är fin o c h mogen: af hemsjuk längtan är hon hälft förgången.
o c h suset i den stora, djupa skogen, som står o c h väntar henne, lugn o c h trogen, och ej vet af, att hon är snärjd o c h fången.
Hon slår med vingarna mot burens stängsel i bittert trots, tills hennes krafter svika.
Men gallret är för starkt o c h ger ej vika.
Hon vet för visst, att aldrig hennes fängsel kan tämja henne, utan endast kufva.
Fastän i bur, är hon Guds vilda dufva.
HUSLIGA ANORDNINGAR I ENGLAND.
APROPOS TJÄNARINNEFRÅGAN.
I V A R T I D, med dess lifliga samfärdsel länder och folk emellan och med dess rika tillfällen till ett fruktbärande utbyte af tankar och idéer, kan man ej undgå att känna för- våning öfver den oförmåga att tillägna sig en större och vidare syn på tingen, som allt- j ä m t framträder, så snart en ny fråga bringas på dagordningen.
Ä r det då därtill en fråga, som berör den kvinnliga världens intressen, får man en osökt anledning att gifva de fri- sinnade motståndarne till kvinnans aktiva del- MELLINS FOOD tagande i det politiska lifvet rätt, då de be- fara, att kvinnan, om hon tillerkändes politisk rösträtt, komme att utöfva ett skadligt, reak- tionärt inflytande.
Konservatism har näm- ligen alltid visat sig vara en typisk kvinnlig egenskap.
I det stora hela gå de kvinnor, hvilkas verksamhet uteslutande blifvit förlagd till hemmet — de ogifta såväl som gifta — genom lifvet alldeles oberörda af de stora sociala o c h andra spörsmål, som röra sig ge- nom tiden.
Men händer det någon gång — såsom nu med anledning af tjänarinnefrågan — att det husliga och sociala lifvets intres- sen uppenbart tangera hvarandra, då kunna ej husmödrarna förhålla sig passiva längre, utan se sig till sist nödsakade att upptaga frågan till behandling, om de också i de flesta fall redan på förhand hafva sina åsikter orubb- ligt rotfasta.
» Jag kommer aldrig att taga någon tjänare, som gått in i föreningen, » är den vanliga förklaringen, då frågan kommer på tal.
» H a r j a g kunnat sköta mitt hus i så o c h så m å n g a år, då kan jag väl göra det allt framgent, utan att låta föreskrifva mig nya lagar, nya seder och bruk. » Man tycker » det är bra, som det ä r », utan att försöka utforska, o m icke ändå någon enda af de nya synpunk- terna möjligen skulle kunna äga sitt be- rättigande.
Hvart land har sina seder, heter det, men är det då så alldeles säkert, att våra äro de i hela världen och för alla tider bästa?
Finnes det ingenting öfrigt att önska, särskildt be- träffande arbetsordning och arbetsfördelning inom de burgnare svenska h e m m e n?
Uträttas hos oss det mesta möjliga arbete på den kortast möjliga tiden och med den största möjliga kraftbespaiing?
Ä r det icke snarare en ganska stor brist på organisationsförmåga, som gör sig gällande, så snart man kommer in på det husliga arbetets område, ett laisser- aller-system, som måste menligt inverka på hemmets ordning och trefnad?
Blir den eller den sysslan icke gjord i dag, så blir den det väl i morgon, o c h blir den icke gjord af den ena, så blir den det väl af den andra.
Här är det sällan frågan om, att hvart arbete skall göras på sin tid, och att hvar och en är ansvarig för sitt arbete.
I det praktiska England, där man långt mer än här lärt sig inse, att » tid är pengar », har man förstått inrätta äfven sina hem så, att både tid och arbete sparas, och detta har kunnat ske, utan att den husliga trefnaden på minsta vis blifvit lidande däraf.
* I intet land äro väl hemmen så väl ordnade som i England, men så står också den anglosachsiska kvinnan högst af vår tids kvinnor, på samma gång som människovärdet och den personliga friheten också i de anglosachsiska länderna aktas högre än annorstädes.
Den engelska kvinnan har förstått att in- rätta hemmet så, att äfven mannen kan trif- vas där.
På de engelska hemmen beror till största delen engelsmännens ovana vid kafé- och utelif; också lämpa sig de husliga anord- ningarna i England långt mer än i något annat land till ett angenämt och ostördt hem- lif.
Den engelska husfadern lefver hela sitt lif i den djupaste okunnighet o m sådana hus- liga obehag som skurning, storstädning, tvätt * I England praktiseras, som bekant, både i städerna och på landet egna-hem-systemet, i det hvar familj i regeln bebor ett särskildt hus.
På den allra sista tiden har man dock i större skala äfven där börjat uppföra hyreskaserner med vå- ningar — flats — en åtgärd, som visat sig väl- betänkt, i ekonomiskt afseende, särskildt i London, där tomtvärdena äro underkastade en oaflåtlig stegring ".
af Läkarekåren erkändt bästa näringsmedel tor barn och sjuka. '
Finnes på Apoteken samt ho » P R O F g r a t i s o c h f r a n k o från Axel Specerihandlarne- Lenngtrand.
GJSWLM.
&lt; '. '
— och.
dylikt.
Då han återvänder hem efter dagens arbete, är också det husliga arbetet undanstökadt, allt är på sin plats, allt går som efter ett urverk, allt är fint och pyntadt i socken som helg.
Ett planmässigt ordnande af arbetet och en väl genomtänkt arbetsför- delning äro nog de faktorer, af hvilka detta lyckliga resultat ytterst beror, men något, som säkert också bidrager, är den omständig- heten, att bland folk i något så när samma samhällsställning också härska ungefärligen samma vanor, så att göromålen öfverallt kunna utföras efter samma metod utan ett alltför godtyckligt ingripande från de olika mat- mödrarnas sida.
Hvarje tjänare har sitt bestämda arbets- område, som aldrig beträdes af de andra, utom på de dagar och tider, då ledigheten inträffar, då den ena naturligtvis för tillfället måste träda i den andras ställe.
Hvarje syssla ut- föres på den för densamma en gång för alla bestämda tiden, och hvarje dag medför sina extra sysslor såsom putsning och rengöring, m e n äfven dessa hafva sina bestämda tider.
Klockan ett på dagen äro i regeln alla gröfre göromål, till och med de extra, undangjorda.
Då kläder husjungfrun o m sig och utbyter bomullsklädning och städförkläde mot den obligatoriska svarta ylleklädningen med bro- deradt, hvitt förkläde, hvit mössa på hufvudet, stärkkrage och manschetter, för att servera lunchen.
På eftermiddagen — man räknar eftermiddag mellan lunch och middag, och middag ätes mellan sju och åtta — skall hus- jungfrun vara färdig att öppna dörren för be- sökande och mellan fyra och fem servera te.
Då middagen är öfver, är husjungfrun ledig för dagen.
Sofrummen ställas i ordning på morgonen, då sängarne bäddas.
Våra » inven- tiösa » liggsoffor och andra lika besvärliga som ohygieniska sofplatser i rum till hälften säng- kammare, till hälften förmak, där äfven tvätt- ställen, som på ett eller annat sätt om dagarne måste döljas, förorsaka mycken onödig tid- spillan, äro helt och hållet okända i England.
Där underlättas husjungfruns arbete till icke ringa grad af de utanför sofrummen belägna badrummen med ständig tillgång till varmt och kallt vatten samt afloppsledning.
De stora höst- och vårrengöringarna ske i allmänhet på tider, då familjen är bortrest.
I köksafdelningen, som upptager hela jord- våningen i ett engelskt hus, föres spiran af kokerskan, som, iklädd bomullsklädning, hvitt förkläde och mössa, där vaktar » den eviga elden » - i kokspisen, hvarifrån varmt vatten tillföres reservoarer i olika delar af huset.
Utom köket, som uteslutande användes för matens tillredning, och som aldrig upplåtes för andra sysslor, finnes här diskrum, skänk- rum, skafferier och last hut not least tjänarnes matsal, servants ' hall, där kokerskan utöfvar värdinneskapet vid bordet.
Tjänarnes middag är i regel midt på dagen vid tiden för herr- skapets lunch.
Efter frukosten, som ätes mellan åtta och nio, ger matmodern sina tjänare order för hela dagen, då bestämmes maten och upp- göres en lista för proviantering, och i de hus, där matmodern själf har nyckeln till linne- skåp och skafferi, tager hon på morgonen fram allt, som kan under dagen behöfvas.
Sedan börja de olika leverantörerna sin rond, slak- tare, bagare, grönsaks- och fiskhandlare, alla k o m m a till köksdörren och emottaga beställ- ningar, för att litet senare återvända med de begärda varorna.
Fisken kommer hem rensad, fåglarne plockade, och allt levereras i det mest aptitliga skick.
I mindre hus faller naturligtvis hela köksafdelningens renhållning på kokerskans lott, utom det att hon ofta Eva Hellmans Hushållsskolas KONDITORI &amp; FINBAGERI, 68 Drottninggatan 68.
133 — I D U N 1904 också får åtaga sig någon del af husets alla trappor, men här liksom i de öfre våningarna är allt grofarbete undangjordt till klockan ett.
I England och särskildt i London med dess fuktiga klimat och rökmättade luft fordias e n ständig rengöring för att hålla ett hus i stånd, och för att underlätta denna har man bannlyst alla skurgolf.
I dessas ställe an- vändes öfverallt målade eller fernissade golf samt mattor.
Hvarje måndag af hämtas veckans tvätt och återfås den därpå följande lördag manglad och struken.
I de bus, där barn finnas, är naturligtvis barnjungfrun ensam ansvarig för barnkamrarne och barnens skötsel, och i barnens region råder naturligtvis samma minutiösa ordning som på.
alla andra områden inom ett engelskt hus.
Med afseende på tjänstfolkets ledighet är att märka, att engelsmännen gått ända där- hän i omtanke för sina underhafvande, att de o m söndagarne ändrat tiden för sina mål- tider och intaga då middag midt på dagen för att lämna tjänarne aftonen fri.
Om sön- dagarne serveras i allmänhet endast kalla eller mycket lätt lagade rätter till middagen och endast kalla rätter till supén mellan åtta o c h nio.
Hvarje tjänare har ledigt någon del af söndagen såväl som en hvardagseftermiddag i veckan och om somrarne minst fjorton dagars semester.
Till tjänarinnefrågan hör den icke minst viktiga lönefrågan.
I England ställa sig lönerna betydligt högre än här, en följd af de där- städes i allmänhet mycket drygare lefnads- omkostnaderna och penningens därigenom min- skade värde.
En kokerskelön i ett medel- klassens hem i England varierar från 18 till 30 pund eller i svenskt mynt från omkring 325 till omkring 550 kronor, under det att en husjungfrulön ställer sig något lägre.
En verkligt god engelsk tjänare öfverträffar alla andra i duglighet, pålitlighet och plikt- känsla, men det finnes naturligtvis i England som annorstädes tjänare af alla slag och äfven mycket underlägsna sådana.
Den iakttagelsen gör man likväl, att de flesta engelska tjänare kunna fullgöra just det arbete, de åtagit sig, under det att de på alla andra områden äro mer eller mindre okunniga.
Men förmågan att göra en sak och göra den väl är mera värd för trefnaden inom hemmet än bered- villigheten att åtaga sig hvad som helst utan motsvarande förmåga i utförandet.
Och två ovärderliga egenskaper, som alla engelska tjänare besitta, äro disciplin och aktning för öfverordnade.
B riton.
DEN GAMLA ARALIAN.
D ET V A R ett ungt par, som gifte sig och fick, som annat ungfolk, i samma vefva allehanda bröllopspresenter.
Bland dessa var en bladväxt, en aralia, ett par alnar hög, all- deles rakvuxen och tätt besatt från topp till tå med stora glänsande blad, så att den såg ut som den vackraste gröna bunke af fikonlöf.
Den unga frun blef m y c k e t glad för ara- lian.
Hon älskade blommor och tyckte, att utan dem var ett hem inte riktigt som det skulle vara.
Och aralian var den första gröna fläcken i det nya hemmet, ty myrtenkvisten, som brudens syster tagit från brudkronan och planterat, medan de nygifta voro på bröllops- resa, gick ut af en kall frostpust från ett öppet fönster, innan de hunnit hem.
Beat hette hon, som gifvit aralian.
Det var en duktig 50-årig gotländska, som hus- hållat för en gammal kamrer och efter honom I B R O D E R A D E z OCh = KLÄDNINGSTYGER J | § B L U S A R [Schweizer-broderi.
— Sista nyhet på Japan- i § &amp; Shantungsiden 3,05 &amp; 3,15 I i pr meter, tull- &amp; portofritt, offerera till kronor i I SCFIWEIZER &amp; CO., LUZERN S.
5.
(SCHWEIZ).
I E Sidentygs-Export.
— Kungl.
Hoflev.
' .••in 11 iiiiiiiiiiiiii iiiiiii i iiiiiii iiiiiii iiiiiiiiiiiiiiii mimi: iiiiiur ärft en del möbler; med dessa möblerade hon: fyra rum, som hon hyrde ut åt ungherrar, och ipå det sättet » existerade » hon i all anspråks- löshet.
Hos henne hade den nybakade äkta imannen också hyrt ett rum under några år, •och när han så skulle sätta eget bo, ville jBeat ge honom ett minne.
Inte för att hon alls tyckte om, att han gifte sig!
Nej då.
H o n hade mycket lätt för att fästa sig vid; sina hyresgäster, och hon blef vanligen riktigt iörargad, när de ville lämna henne.
Den här var nu också en af hennes » snälla herrar ».
H varför skulle han gå åstad och gifta sig?
H a n hade det j u så bra hos henne i det wackra rummet med utsikten åt gatan och jmellan fönstren den ovala spegeln, som var: så gentil med tjockt slipadt glas och förgylld gipsram och som hon för billigt pris lyckats .öfvertaga från en sadelmakare, som vunnit •den på lotteri.
Och se ' n skulle man ha bråk m e d att sätta in dyra annonser i tidningarna, •och inte visste man, hvem som k o m i stället!
Kanske det blef en sådan där herre, som såg län ut, men inte betalade hyran, utan i stället dånade pengar af Beat och se ' n reste sin väg •utan att betala?
Sådant hade hän dt Beat ibland.
Ja, hvad det ändå var odrägligt m e d den där välsignade kärleken, som gjorde det: så svårt att hålla reda på ungt folk!
Och inte kunde hon begripa, hvarför han just skulle gå och förlofva sig med den lilla stum- pan.
Hon kunde rakt inte se någonting märk- värdigt på henne.
Inte var hon vacker, och inte var hon rik heller!
Men när det led mot bröllopet, blef Beat något mildare till sinnes.
» Ja, » suckade hon, » nog blir den frun lycklig alltid! » » Det är just det det kommer an på, men det är inte så godt att veta på förhand, » svarade fäst- mannen, som hade en något mera samman- satt uppfattning af lifvet.
Nåja, en present skulle de unga ändå få af henne, det hade hon beslutat, och så gaf hon dem på andra lysningsdagen aralian, som hon själf planterat och vårdat.
D e nygifta bodde vid samma gata som Beat, alldeles midt emot henne, fast de tre och hon fyra trappor upp.
Hon kunde därför en smula uppifrån se ned på och noga utspeja de unga människorna och bland annat se, hur de skötte sin aralia, som stod där i fönstret på ett litet bord vid unga fruns arbetsplats.
Så snart hon kom upp till ungherrskapet, dit hon ibland blef bjuden på middag, sprang hon allra först bort till aralian och såg efter, hur det stod till med den.
Ja, den gick nu inte så bra som den borde, och frun skötte den inte, som hon skulle; hon ville gärna ge den lite för mycket vatten och glömde bort att tvätta bladen.
Och Beat försökte hvar gång in- struera frun, hur hon skulle sköta aralian, som hon inte skulle glömma var » ett minne » från henne.
För resten uppskattade Beat ännu inte riktigt frun, trots all vänlighet, som denna visa- Rekommenderar sin specielt fina tillverkning af konfekt, bakelser, tärtor, thé- och kaffe-bröd, färskt flera gånger på dagen.
Som affären i alla tillverkningar uteslutande använder I: ma mejeri-smör, samt ej lämnar någon möda ospard att erhålla friskaste och bästa materialer för fyllandet af ärade kunders smak, har hvarje kund här all förutsättning blifva tillfredställd.
I D U N 1904 • iiiiiiiiiiniiiiiiiiiii — 134 — I II II K I Lanolin- Sana-Tväl.
garanterad ren, neutral, mild och öfverfet.
Bästa Barntyål!
26 öre st. Qrumme&amp;Son Stockholm.
de henne.
Beat tyckte inom sig, att frun inte höll sådan ordning och precision som det behöfdes i ett hem, och att hon tog viktiga jordiska ting bra lätt och skrattade väl mycket.
Sockerkakan, som hon brukade få till kaffet, var inte alltid så lyckad, och kaffet kunde vara bra grumligt.
Vänta bara till dess bar- nen kommo, tänkte Beat, då skulle det nog bli mera allvar med henne!
Och hon måtte väl en gång i världen kunna lära sig att sköta aralian riktigt och äfven hålla efter jungfrun, så att kaffet blef godtl Så en dag k o m Beat upp på en eftermiddag.
H o n hade ondt i hufvudet och mådde inte bra.
Frun tog hand om henne, gaf henne ett par piller med kina och järn och lade henne väl ombonad på en soffa, där hon fick hvila ett par timmar.
Denna behandling gjorde den sjuka kry igen, och frun såsom innehafvarinna af de hälsosamt verkande pil- lerna fick i Beats ögon något af en medicin- mans mystiska nimbus och hade dessutom genom sin omtänksamhet i ett slag vunnit hennes hjärta.
Vare sig att frun till sist lärt sig att be- handla aralian rätt eller att växten vant sig vid och började trifvas i sina nya förhållan- den, alltnog den växte snabbare och höjde för hvarje år en ny grön krona öfver den gamla.
De nedre bladen föllo af, och efter fyra år, då den ett par gånger omplanterats, hade den rakat högt i vädret och såg nu med den gröna kronan allt närmre taket ut som ett helt fikonträd, isynnerhet när de små barnen, Lisa och Gunnar, stodo inunder och med fingret i mun tittade upp på allt det gröna med undrande blå och bruna ögon.
Då beslöt det unga paret att öfvergifva staden och flytta på landet.
De hade varit en sommar uppe i Jämtland och deras gamla dröm om ett eget hem ute i Guds fria natur hade vaknat upp igen med förnyad styrka.
Stadsgatan föreföll dem enformigare och gråare än någonsin, när de på hösten återkommo dit.
De lyckades komma öfver en treflig röd stuga, som låg ute i skogen en half timmes järnväg från staden.
Stadsvåningen hyrdes ut från den 1 januari åt ett förlofvadt par, som skulle gifta sig till våren, och flyttningen till Rödstugan företogs i början af december.
Det var en underlig tid att flytta på, tyckte folk, och svåra förkylningar och reumatiskt elände förespåddes såsom säkra verkningar af en så obegriplig oförsiktighet.
Det var också ovanligt kallt, hela 10 grader den dag flyttningen ägde rum under välvillig hjälp af den suckande och mycket bedröfvade Beat.
Men » lyckan stod den djärfvom b i », och allt gick bra.
Dock icke allt.
Aralian, som Beat sökt skydda med diverse omhöljen och fört med sig i den varma järnvägsvagnen, fick likväl frost och stod nu i den gula, soltargade salen och hängde.
De frostbitna bladen vissnade det ena efter det andra, och blott de minsta och innersta voro gröna.
Den skrangliga och slokörade växten gjorde en sorglig figur, där den stod i det ljusa fönstret och böjde sig djupt mot skogsbacken därutanför med frodiga tallar och granar.
Därtill var den numera bra besvärlig och ohandterlig genom sia längd, och husfolket började rent af bli ledsna på aralian och önska lifvet af den.
När försommarn kom, lyftes dock aralian ut på backen och planterades stående i krukan på ett lugnt, hälft besknggadt ställe vid foten af sluttningen.
En hel hög med fin matjord staplades upp kring krukan och nederdelen af den ljusgröna stammen, och så fick aralian reda sig själf, bäst hon gitte.
Var det för torrt, fick hon dock af barmhärtighet en dusch vatten öfver sig.
Men ingenting tycktes vilja hjälpa.
Aralian stod där fortfarande böjd och såg skräpig ut, fastän en ny krona så småningom börjat bilda sig!
Beat, som kom ut på besök och efter sin vana ifrigt pläderade för att herr- skapet skulle flytta tillbaka till staden, fick midt i sin svada ögonen på aralian, som stod där så utsatt för väder och vind och såg medtagen ut.
Hon tystnade med ens, bedröf- vad och förargad, grep frun i armen och sade icke utan skärpa i rösten: » K o m ihåg, att den är ett minne! » » Ja hvad skall man göra? » svarade frun, » den har j u en gång fått knäcken. » Inom sig tänkte hon: Det - vore skönt, o m det ville komma en vind och bryta aralian, så slapp man vidare besvär med den långa staken I Men det sade hon inte.
Det k o m dock ingen vind och bröt stängeln.
När det blåste och regnade, stod aralian och hukade sig, stödd vid sina käppar, och bladen skeno gröna i vätan.
Så i början af oktober började det bli kallt i luften, och de första nattfrosterna voro i antågande.
Den kring aralian upplagda jor- den kastades undan, och krukan med den höga växten lyftes åter med mycken möda in i tamburen.
Men den del af jorden, som hade lagts högt upp närmast stammens neder- del, fick vara kvar, ty den var genomdragen af små nya, hvita rötter, som skjutit ut från stammen under sommaren.
För att icke denna uppstaplade jord under vattningen skulle rinna bort, anskaffades en träbalja, i hvilken växten med kruka och allt placerades på sin gamla plats i salsfönstret.
Men nu började funderingarna på att hejda aralian i dess oroväckande marsch mot taket bli allt lifligare.
Husfadern hade läst någon- stans om ett sätt att förkorta en för hög växt genom att halfvera en kruka, placera de båda halfvorna på hvar sin sida om öfre delen af växtens stam, så att en ny kruka däruppe bildades, därpå fylla denna med jord och så, när de nya rötter, som från stammen vuxit ut i den nya krukan, blifvit tillräckligt starka, kapa bort nederdelen af den gamla stammen.
Man skulle sålunda få hela den gamla kronan på- en låg stam och splitterny rot.
Det lät mycket lockande, och tänk så roligt det skulle vara att göra ett sådant experiment!
Frun tyckte emellertid att det var bra vågadt och lutade mera åt Beats åsikt, att man skulle helt enkelt skära af toppen, d. v. s. hela kronan, så skulle den nakna stammen sedan skjuta nya blad.
» Ja, men så synd! » sade mannen, » vore det inte bättre att tillsvidare låta kronan vara och till sommaren företaga det där ex- perimentet med den halfverade krukan?
För resten skulle man kunna låta en murgröns- ranka slingra sig upp kring stammen. » » Ja, det vore nog vackert! » Frun och hennes man stodo förtroligt lutade mot hvarandra och sågo upp på bladkronan.
» Men jag tror, att det skulle inte aralian tycka o m.
» » Kan väl vara!
Vet du, jag har på sista tiden gett akt på, att aralian vändt sin blad- krona inåt rummet, och jag tycker den är nu riktigt vacker igen och ser ut som den trifdes. » » Nej, men sel » ropade plötsligt frun, » där är j u en blomma oppe i toppen! » » En aralia, som blommar!
Nej, det har jag då aldrig hört!
Men sannerligen du har rätt! » Och till sin häpnad sågo de en hel klunga af grönhvita klotrunda blombollar på en gren- artad utväxt i aralians topp åt dagersidan.
De liknade maskrosens fjunbollar, men voro fastare och hårdare.
Och ännu mera liknade de blommorna på en gammal murgrön, som de nyligen sett på en landtgård i Skåne.
Det var j u riktigt vackert!
De måste strax telefonera till Beat och tala om den märkliga nyheten.
Beat hade en gång på Gottland för många herrans år se ' n sett en blommande aralia och hade hört, att aralian gick i blom hvart tionde år.
Ja, då var väl deras aralia 10 år gammal då!
Deras gamla aralia, som de tyckt vara så ful och besvärlig den sista tiden och som de nästan haft hjärta att önska sig af med.
De tänkte på Andersens saga o m » den grimme Elling », de tänkte på lifvets rikedom och lifvets gåtfullhet, som vi människor ofta så föga begripa, och en känsla af andakt grep dem inför denna sällsynta blommande gren, som på sitt sätt var en symbol för lifvets evigt nya underverk.
J OHN » DE J K EUSE.
UTESTÄNGDA. » AG VAR på té-junta häromdan.
Sällskapet bestod uteslutande af damer, både gifta och ogifta, såväl äldre, medelålders som yngre.
Där dryftades bland annat den nu aktuell vordna kvinnotitelfrAgan.
Jag vill nu inte upprepa alla de hårda ord, som fälldes om » pseudofruar » etc, men alla voro vi tämligen eniga om, att » kvinno- kraften » kunde riktas på värdigare problem, och med en mun af stodo vi ogifta » för all framtid » den eftersträfvansvärda frutiteln åt de riktiga fruarna, såvida — tja, såvida intet oförutsedt inträffade!
Kom så kapitlet äktenskapsfrågan, och med ens voro vi inne på » sista Idun » och Anna Wahlen- bergs skiss med rubriken här ofvan.
» Ja, tänk hvad meningarna kunna vara olika om samma sak, » yttrade Therése L.
— (affärs kvinna, som samvetsgrant deklarerat både i fjol och i år) — » men till en del har hon ju rätt, den där språklärarinnan! » » Att det bör läggas skatt på ungkarlar ja, och inte på äktenskapet! » inföll en af de yngre.
» Nej, men nog skulle väl mannens och hustruns inkomst kunna beskattas hvar för sig? » fortsatte Therése.
» Men de tu äro ju ett, » invände en af fruarna.
» Utom det, skulle det bestämdt leda till större och flere orättvisor än den nuvarande förord- ningen, » anmärkte jag.
» Antag att så vore för- hållandet, så skulle t. ex. två lefnadsfriska starka människor med, låt oss säga, sammanlagdt 3.600 kronors inkomst pr år endast skatta for 3.000, under det att deras granne, familjefadern, som ensam får sörja för en sjuklig hustru och må- hända en 5 å 6 barn får intet afdrag på de 3,600.
Och för öfrigt kan väl inte skatten på en 300 kronor hvar åstadkomma så stora » försakelser », att det afskräcker någon från att ingå äktenskap! » » Och huru hon kunnat konstruera ihop det där påståendet, att staten lägger » nya böter och nya skatter för hvart barn », det begriper jag då san- nerligen inte!
Tvärtom kan taxeringsnämnden vid synnerligen ömmande omständigheter höja det bevil Iningsfria afdraget och bland dessa ömmande omständigheter räknas just » talrik familj ».
Låt vara om töräldrarne med » stegrade ansträngningar lyckats öka sina inkomster » (hvilket nog inte all- tid lyckas), så begär ju inte staten mer än kanske på sin höjd 10 proc.
af det ökade inkom stbelnppet, om man sammanräknar både krono- och kom- munalutskylder, och det är jag förvissad om att mången familjefader vore villig erlägga för att få de 90 proc.
till bidrag åt sin familj. »
— » Och så att inte ta ' notis om lag och förord- ning därför att man inte » varit med och hittat på dem! » Ja, det är för väl att inte bror Gustaf är hemma, då finge han vatten på sin kvarn.
«Kvinnologik » skulle han ovillkorligen säga.
Tänk om alla, som inte få vara med och » hitta på » för- ordningarna (om med eller utan kapacitet därför gör väl detsamma) skulle ta sig för att inte rätta sig efter dem!
Det skulle ju bli trefligt!
Och där skulle vi kvinnor föregå med godt exempel!
Nej, fi donc!
Först skyldigheterna, kom sen och kräf rättigheterna, så går det kanske lättare att er- hålla dem. » » Du vore nog istånd att » tussa » myndigheterna på hvar och en, som inte fullgör sin deklarations- plikt, » invände skrattande Therése.
» Jo, det kan du vara förvissad om, » instämde jag.
» Inte för det jag skulle ha nån reveny af att t. ex. dina skatter ökades, men inte skulle jag vilja, att du för en lumpen 100- » riksdalers » vinst skulle kringgå lag och förordning. » Fruarna hade under tiden börjat lägga in sina arbeten och litet hvar började göra uppbrott, som väl var, ty jag började känna mig något het.
RICA.
ETT IDUN STYCKE BARNPSYKOLOGI.
FÖR AF OLA HANSSON.
V Å R A K Ä R A små beteckna ett organiskt mellanled mellan husdjuren och oss vuxna människor själfva.
De äro ännu helt djur och redan fullt ut människor.
Ett barn, som i bästa och renaste mening är barn, är det i kraft af sin instinkt; det älskar af in- stinkt, tilltror och misstror af instinkt, an- knyter och undviker af instinkt; och det är på denna fundamentala instinkt, som man i första och sista hand har att ställa diagnosen för ett barns duglighet för lifvet.
I samman- hang härmed står ock, att den bästa lifssaf- ten, det lifskraftigaste blodet tillföres mänsk- ligheten ute från landsbygden, från slätterna, skogarna, kusterna och bergen.
Det är helt enkelt de barn, hvilka växa upp samman med djuren, som ensamma kunna binda släktet samman med allmodern jorden; våra stor- städers ungdom bär j u redan i sitt yttre prä- geln af en halfvissnad växt med hälft eller helt uppryckta rötter.
Den inre basen däri är uppfrätt och söndersmulad under de allt- för många etsande och torkande intrycken; instinktens röst förstummad under det mo- derna lifvets tomma, allt öfverdöfvande larm.
Därute åter, i den stora stillheten under him- melen och solen, klingar barnets naturgrund, ännu rent och fritt som lärktonen uppe i höj- den och porlar så svalt och sundt som käll- språnget inne i skogsensamheten.
.
.
Men det var j u egentligen icke därom, som jag skulle tala, o m dessa djupa och allvar- liga saker.
Jag ville bara berätta en liten humoresk om tre barn, hvilka i detta ögon- blick fallit mig i minnet.
Det är en skämt- sam historiett öfver barnpsykologi, som emel- lertid också den, i sin lilla ram, visar att våra kära små ännu äro helt djur och redan fullt ut människor.
De äro sluga af samma instinkt som våra hundar; men i deras oskyl- diga små barnaupptåg se vi på samma gång våra, de vuxnas, lifskonftikter och hela det mänskliga lifvets stora spel företecknade.
.
.
Det äldsta af de tre barnen var en fjorton- årig flicka.
Hon hade i alla sina dar gått och gällt ibland folk för en mindre vetande varelse med felande eller otillräcklig hjärna.
Hela hennes skolgång var en enda skandal; ingen visdom bet på henne; inte ens dessa elementer af bildning, hvilka som bekant skilja människan från djuret, kunde bibringas henne; hon kunde icke ens räkna till tjugu, utan att det klickade på ett eller annat ställe; hon satt ännu kvar stora vuxna flickan i ne- dersta klassen bland småttingarna; och prästen fräste och fnyste i samma mån som tiden 135 närmade sig, då hon j u måste bekomma kon- firmation och långa kjolar och Herrans heliga nattvard.
Under dessa förhållanden kom hon ur skolan och bekom alla tre sakerna.
Men med det samma afpuppade hon sig plötsligt som en fullkomligt n y person.
Ingen begrep hur det gått till, någon öfvergång fanns icke att se och gripa; i går så, i dag något helt annat; hennes förutvarande jag var ett fult, dödt skal, som låg där sprucket bakom henne.
Hon var först och främst till det yttre kom- plett förändrad, — en storväxt, stark jungfru med välbildad kropp och spänstiga lemmar och rikt, blondt hår och ett ansikte, som tit- tade mycket hemmastadt och nytert ut i lif- vet.
Hela saken var väl den, att hon var försedd med en mycket bra djurinstinkt; skill- naden inskränkte sig till, att medan hon förr rullat sig samman kring denna sin goda djur- instinkt såsom piggsvinet kring sin vädrande, fuktiga nos, så sträckte hon sig nu ut och vände densamma utåt.
Hon hade tydligtvis, i sin uppfattning, nu ändtligen sluppit ut ur en ordentligt allvarlig fara, hvilken kallades folkskolan, dit man indrifvits såsom grisen till slaktbänken och där det gällt att under alla dessa många långa år ställa sig pyrami- dalt dum för att slippa någorlunda helskin- nad ut igen.
Hon kunde nu icke bara räkna både till tjugu och mera, utan spelade på det allra händigaste elementerna af lifsspelet med sina medmänniskor.
Ett af dessa förträffliga drag, med hvilka hon öfverraskade sin omgifning och till hvilka j a g var vittne, har särskildt bevarat sig i min erinring.
Hos grannfolken fanns ett ungt par, en sjuårig pojke och en sexårig flicka, hvilka allaredan afgåfvo synen af riddaren och mön i ett mycket vackert och mycket lustigt mi- niatyrformat.
De funno hvarandra till alla tider och på alla ställen, utan att det var föräldrar och målsmän och andra vuxna och förståndsklara människor begripligt, hur det kunnat gå till; och en dag hade han till och med enleverat henne — eller hon låtit sig enleveras af honom —, och han hade låtit handlanden, hos hvilken far och mor hade sin bok, bjuda på karameller samt betett sig å öppen byagata på ett " så orrhaneutmanande vis, att han råkat i örfllsdelo med jämnåriga pojkar utan flicka.
Kort och g o d t: det var fullständigt en Romeo- och Julia-tragedi-komedi i västficksformat.
I D U N 1904 II IltllMllllllllttlMIIII Itl IIIMIIIllllllllllllimillllllltlll \ N Y H E T!
1 N Y H E T!
I L O N G L I F E I = (Luftreningsapparat) i = består af prydlig, på en svart polerad sfcifva fästad större l 2 benglascylinder, som genom ett inpassadt, vridbart öfver- • z stycke kan öppnas och stängas.
Apparatens skötsel är ytterst ~: enkel, och dess enastående förmåga att genom framställande £ = af det välluktande och renande ämnet ozon, rensa luften och = = och därur borttaga all skämd lukt, gör densamma oumbärlig =: i boningsrum, samlingV och arbetslokaler, klosetter o. s. v. E z Priset för apparaten, komplett med tillbehör, Kr.
8: —.
E z Bruksanvisning medföljer hvarje apparat.
Ensamförsäl j are: W1LH.
BECKER.
Kongl.
Hofleverantör.
STOCKHOLM.
= de båda flickorna gå samman ett godt stycke före pojken och denne med långa öron och som en våt hundvalp traska ensam efter.
Och till min ännu större förvåning hör jag stora flickan lågmält meddela lilla flickan ord, hvilka denna med sina lungors fulla kraft ropar öfver sin axel tillbaka till pojken, — öknamn, glåpord, som voro myntade på hans person, och som säkert lade ett mycket långt afstånd emellan honom och henne, hvilket också riddarens nedslagna och bekymrade min och allt långsammare gång tydligt nog röjde.
Men större flickan röjde icke med en min sin diaboliska njutning.
Hon såg bara upp- rymdt klok ut, såsom när man gjort ett bra drag.
Och hon — den dumma gåsen, som i skolan inte ens kunnat lära sig att räkna till tjugu — hon hade gjort ett bra drag.
Det gällde att skilja de bägge andra åt, hvilka hon instinktlikt kände på sig att de hörde samman, medan hon själf stod utanför.
Och för att genomföra detta går hon — med djur- honans instinkt och den vuxna Evas slughet — icke den direkta v ä g e n: att söka draga pojken öfver ifrån den andra till sig själf, utan den indirekta: att göra pojken till ett löjligt och misstänkt subjekt för rivalinnan.
Och lyckas naturligtvis.
Så att också en sådan där som halfldiotisk ansedd flicka mycket väl förstår sig på att med skicklighet och framgång använda den stora, gamla, romerska, psykologiskt-politiska principen att söndra och härska.
STOCKHOLMARNES V FÖRSTA VÅRDAG.
ARMÅNADEN har hittills på det hela taget tett sig som en sannskyldig vintermånad med Och äldsta flickan betecknade tredje per- massor af snö och bitande frost.
I lördags sonen och onda anden i detta förhållande.
strålade solen emellertid hela dagen från högblå Hon var svartsjuk på sin lilla medsyster, utan himmel, och på middagen myllrade det af promene att hon naturligtvis brydde sig om pojken — rande i de, stora stråkvägarna Sturegatan-Biblio- teksgatan-Kungsträdgården och Gustaf Adolfs torg småpojken — för sin utvuxna personliga del.
samt utåt Strandvägen, och många voro de, som Alltså arbetade hon konsekvent på att bringa följde det sedvanliga första vårbudskapet till stock- de två små åtskils, — det gällde j u ingen- holmarne, nämligen till känn agif van det om Hassel- ting mer och ingenting mindre än mat för backens öppnande.
Evas skadeglädje.
I pälsverk och med slädar begaf man sig dit ut, och snart inträdde det ena sällskapet efter det En dag såg j a g de tre barnen gå samman andra i den trefliga vinterverandan, där äfvensom å vägen utanför mitt fönster.
Äldsta flickan * i salen innanför rader af smakfullt dukade bord, öfversållade af friska blommor, endast väntade på ropas tillbaka af sin syster och vänder töf- att få mottaga sina gäster.
vande tillbaka, lämnande de två små ensamma.
Efter hand blef hvart enda bord besatt.
Här Den lilla flickan går först mycket sedesamt såg man representanter för riksdagen, där för det vidare, som om rakt ingen förändring i sak- kommunala lifvet, här för konst och litteratur, där läget försiggått.
Men med ens sätter hon i för affärsvärlden och mellan alla dessa en talrik skara unga damer i färgskiftande och merendels ett dansande tripp utför backen i synbar af- ljusa toaletter.
Ett gladt sorl och en angenäm sikt att så hastigt som möjligt slippa ut ur stämning hvilade öfver det hela, och vid tonerna synhåll för den tillbakavändande; och pojken från den spanska orkestern med sina mandoliner — man-apan — - gör dessa rörelser efter, hvilka och guitarrer inmundigades en utsökt middag, som gjorde det berömda stället all heder.
Efter hos henne äro allra kärast, men hos honom middagen samlades man i det stora lifliga kaféet, bli absolut löjliga.
som genom en präktig röd matta och prydliga palmväxter fått ett synnerligen varmt och hem- Men det dröjde icke ett par dagar, så häm- trefligt utseende.
Men efter hand bröt man äfven nades den kränkta för den smälek, som veder- upp härifrån och begaf sig inåt staden med min- farits henne.
Jag stod åter vid fönstret, just net af en angenäm dag och i tillfredsställelse öf- som de tre barnen kommo tillbaka hem fiån ver att hafva varit med och — lekt vår.
byn.
Till min stora förvåning ser jag, att
IDUN 1904 — 136 —
— BILDER TILL KRIGSKRÖNIKAN.
PETERSBURGSKA VÄLSIGNAR 1.
DE TRAFIKERANDE ARISTOKRATIENS AMIRAL MAKAROFF DAMER FÖRE DPPSÄNDA TILLVERKA HANS AFFÄRD TILL OM KRIGSLYCKA PORT-ARTHUR.
BAIKALSJÖN.
UR BÖNER SJUKVÅRDSARTIKLAR 5.
JAPANSKA IUUN 1904 137 — UTANFÖR FÖR KRIGET 4.
RYSKA TRUPPER TROIZKA-SERGEJEWSKAJ A-KAPELLET I EN AF VINTERPALATSETS INGENIÖRER LANDSTIGA UTLÄGGA VID ETT SALAR.
I S:T P E T E R S B U R G.
» FADER JÄRNVÄGSSPÅR JOHANNES » I 2.
DEN KRONSTADT FÖR TRUPPTRANSPORT ÖFVER CHEMULPO.
bevis på styrkan af denna uppfatt- ning hos samtliga ryssar får man väl anse det faktum, att amiral Makaroff lät välsigna sig af patern, innan han begaf sig till Port Arthur för att efter ståthållaren Alexejeff öfvertaga högsta ledningen af Ryss- lands maritima styrka därstädes.
Från det strategiska jättearbetet att anlägga en järnväg öfver Bai- kalsjöns is, hvarmed ryssarne oför- trutet gripit sig an, äfvensom af japanska truppers landstigning i Chemulpo meddela vi ock liffulla bilder.
DAGSKRÖNIKAN.
TZRIGET i den fjärran östern är alltjämt hufvudföremålet för alla länders intresse och oro, så mycket mera som de inlöpande telegram- men ofta innehålla ytterst otillför- litliga uppgifter om de segrar eller nederlag de fientliga styrkorna till- foga hvarandra.
I den ryska hufvudstaden vid Neva är stämningen hos befolk- ningen öfver hufvud tillitsfull, och på gatorna utanför templen är det nu ganska vanligt att få bevittna, huru de fattiga klasserna i sin tros- ifver knäböja vid ingångarna till de heliga byggnaderna, anropande himlen om bistånd åt de ryska vap- nen.
En sådan gatuscen återfinna våra läsare bland dagsnumrets krigs- bilder.
Det är en hel klunga män- niskor från det fattiga Petersburgs kyffen, som i kölden knäböjer utan- för Troiska-Sergejevskaja-kapellet.
Från dessa nödens barn under bar himmel förflyttas vi till ett ge- mak i det jättestora Vinterpalatset, där ett antal af den ryska societe- tens damer under kejsarinnans eget öfverinseende förfärdigar förbands- artiklar och repar chärpi åt de ryska soldaterna.
Bland Rysslands andliga tjänare intar som bekant pater Johannes i Kronstadt ett mycket framstående rum.
Hans lif och hans lära skola båda vara af den föredömesgiltiga art, att han i hela Ryssland nästan betraktas som ett helgon.
Som ett 3.
KONUNG LÄMNA OSCAR DEN I ABBAZIA.
KONUNGEN PROTESTANTISKA OCH STORHERTIGINNAN GUDSTJÄNSTLOKALEN.
FOTO AF AF LUXEMBURG E. JELUSSICH.
y A R T KONUNGAPAR I ABBA- ' ZIA.
Konung Oscar och drott- ning Sofia ha nu tillbringat någon tid vid den härliga badorten på Istriens kust, och vistelsen därnere i det rena, milda klimatet synes af allt att döma bekomma de furst- liga makarne väl.
En för Idun spe- ciellt tagen Abbaziabild meddelas här, framställande konungen, då han återvänder från en gudstjänstlokal, hvarest han åhört en protestantisk gudstjänst.
I sammanhang härmed äro vi i tillfälle att meddela en ex- teriör af den snart fullbordade tyska protestantiska kyrkan i Abbazia.
Det är meningen att templet snart skall invigas för sitt ändamål, och torde vårt svenska konungapar kom- ma att närvara vid denna högtid- lighet.
Drottning Sofia har särskildt ådagalagt sitt lifliga intresse för den
IDUN — 1904 TROLLSLÄNDAN.
138 — SKISS AF O - E.
K DEN NYA HVARS PROTESTANTISKA INVIGNING DET KOMMER KYRKAN SVENSKA ATT I ABBAZIA, VID KONUNGAPARET NÄRVARA.
nya kyrkan genom att skänka ningar till dess byggnadsfond.
* en summa pen- TfTT 25-ÅRSJUBILEUM.
I början af denna må- " nad hade 25 år förflutit sedan fröken Singhild Lindvall anställdes vid Stockholms stads verk, af hvilken anledning frö- ken L. söndagen den 6 d:s var af chefer och kamrater inbjuden till en frukost å Djursholms restaurang.
Under mål- tidens fortgång fram- förde dir. Valländer till jubi låren ett » tack för det långvariga och plikt- trogna arbete hon ned- lagt i stadens tjänst.
Fröken Lindvall an- ställdes vid 17 års ål- der och var ett bland de, första kvinnliga bi- SIGNHILD LINDVALL.
trädena vid stadens verk.
QVENSK SKRIDSKOSPORT I HELSINGFORS.
M I dessa dagar har i den finska hufvudstaden hållits en större skridskofest, hvarvid svenskar, norrmän, finnar och ryssar mätt sina krafter med hvarandra i spännande hastighetstäflingar.
Det stora evénémentet vid denna fest var dock obe- stridligen den uppvisning i paråkning å skridskor, som gafs af de från Stockholm särskildt inbjudna välkända utöfvarne af nämnda vackra sport: fröken Jonsson — hr Höglund och fröken Tidlund — hr Anderberg.
På den efter täflingarna följande prisutdelnings- festen tolkade äfven skridskoklubbens ordf., frih.
R. F. von Willebrand, finnarnes stora tacksamhet och förtjusning öfver uppvisningen och öfverläm- nade dyrbara minnesgåfvor åt enhvar af sven- skarne.
ARNEVALEN lekte längs boulevarderna.
Från balkonger slungades brokiga serpen- tinband, som togo fäste i träden och vajade där i girlander, öglor och rosetter.
Moln af gyl- lene rubinröda och klarblå konfetti blänkte till.
Skärmytslingar och envig utkämpades på trottoa- rerna, och fredliga åskådare vadade fram genom fotshög konfettimådd i ljuf okunnighet om sina » riggolos » på rockar och hårknutar.
Men hetast stod striden midt på gatan, och i hörnet af Boulevard des Italiens och rue de Riche- lieu var det ett hällande konfettiregn, en kom- pakt skockning, och oupphörligt ljöd ropet: » Oh, la belle blonde, oh, la belle blonde! » För ett ögonblick afstannade striden emellertid på denna punkt, då en ung man, som hittills stått som åskådare, banade sig väg genom folkmassan och framdrog därur en dansande, glittrande varelse med hår.
hatt och kappa öfversållade af konfetti, i pannlockarna hängande droppvis, likt mynten i en zigenerskas smycke.
» Nog var ni hygglig som passade på så or dentligt och hämtade mig precis sju, » sade den unga flickan, då de vände in på rue de Richelieu, » men vet ni hvad, det hade varit ännu hyggligare af er att vänta en stund till.
Det var alldeles förtjusande där ute.
i striden — härligt — spän- nande.
Först var det bara några stycken, men se ' n voro de omkring mig från alla håll.
Jag tror det var det roligaste jag haft, se ' n jag kom till Paris. » » Ja, det var förstås inte så tråkigt att bli kal- lad ' la belle blonde ' », sade hennes följeslagare.
» Hvad ni är stygg.
Fy.
att ni vill säga så- dana elakheter och förstöra min glädje.
För att man gjort en kamrat en tjänst och vallat henne på boulevarden, har man verkligen inte rättighet att säga oförskämdheter.
Men det var dumt af mig att be er följa med.
På senaste tiden har ni alltid varit så där tvär, då vi varit ute tillsam- mans.
Det är som om ni inte unnade mig att vara glad. » Skrattande skaror mötte dem, sjungande ska- ror, och konfettiflingorna dansade i luften mot tindrande gaslyktor.
» Jag skall säga er uppriktigt, hur det är med den här saken, » sade han efter en stunds tyst- nad.
» Ni har inte så alldeles orätt i hvad ni säger.
Jag tycker verkligen, att ni roar er för mycket och arbetar för litet.
Sällan är ni på ateliern, alltid ute — och jag förebrår mig, att jag följer med er ibland.
När jag ser er så där glad, förvånar jag mig ofta öfver att ni inte äg- nar en tanke åt ert försummade arbete, att ni inte bryr er om hvad kamraterna säga. » På Seinen blänkte de framilande båtarnas lyk- tor, och floden glimmade i vattrade färger.
» Men medge då, att Paris är bedårande och att det är helt naturligt att man är glad, då man är ung, och att man måste vara glad, då man är ung och är i Paris.
Kan man bli stämd för all- varliga ting, när allt leker omkring en, när man vandrar uppför boulevard S:t Michel eller i Luxem- bourg.
Det är ju så man ville skrika högt af glädje öfver lifvets brokiga färger och jublande toner och dansa, dansa i solstrimman, som leker mellan träden.
Ja, vet ni, jag tycker ofta att det är som om jag dansade.
Det är något inom mig som dansar.
Jag är visst yr af lyckan att lefva. » » Ja, ofta tycker också jag, att ni dansar i sol- skenet som en trollslända.
— Men, ser ni, sol- skenet varar inte alltid. » » Hvarför skall ni tala så där!
Gläder man sig inte åt solskenet, medan det varar, hvad har man se ' n att glädja sig åt?
Man bör allt samla erfaren- het af glädje och lycka också och inte bara af sorg.
Jag gör studier i glädje.
Alla glada, allt gladt sitter modell för mig — och se ' n skall jag måla. » » Jag är rädd att ni resonnerar en smula orik- tigt och att det där se ' n kommer att dröja bra nog länge.
Det är inte genom natur- och folk- studier sådana som era som man blir konstnär, utan genom målmedvetet arbete. » » Det gör mig detsamma hvad ni tänker om min förmåga.
Jag tror för min del, att det först och främst fordras temperament, känsla för att bli konstnär. » » Känslorna äro mångahanda.
De djupaste göra stora konstnärer, men, förlåt mig, jag tror näppe- ligen att ni är mäktig någon verkligt djup känsla, jag är rädd att ni aldrig kommer att få erfara hvad kärlek är.
.
.
Men nu har ni inte långt hem, och jag tar mig därför friheten att säga god afton. » Ärade annonsörer!
På grund af upplagans betydliga steg- ring böra mindre annonser till Idun vara inlämnade senast lördagen före den vecka, i hvars nummer de äro afsedda att in- föras, annonser på en eller flere sidor ännu tidigare efter särskild öfverenskom- melse.
Med utmärkt högaktning IDUNS EXPEDITION.
DE STOCKHOLMSKA FRÅN VÄNSTER SON — HR TILL EMIL LUND KONSTAKARNE HÖGER: HÖGLUND — HR A.
I FRÖKEN — HELSINGFORS.
MARTHA FRÖKEN EDITH JONS- TID- ANDERBERG.
På slaget half åtta satte man sig till middags- bordet hos madame Bernard.
Brödsoppan serverades, och konversationen började gruppvis på alla språk.
Det var lifligt bland amerikanarna, där den kanadensiska sånger- skan förde ordet och log mot sina manliga gran- nar ett bedårande leende innerst i mungipan.
De fem små engelska misserna i eleganta toaletter talade stillsamt om dagens upplefvelser med fyra oklanderliga unga män, och madame prisade efter vanligheten sina anrättningar.
Men hos skandi- naverna ville samtalet ej riktigt taga fart, några voro nykomlingar, och mademoiselle Lili, som annars brukade hålla målron vid makt, var i dag fåordig.
Så serverades » les petits suisses », middagen var slut, och man gick in i salongen.
Lili kröp upp i fönstret för att få vara i fred.
De öfriga ordnade sig i fåtöljer och stolar rundt cheminéen.
Konversationen flammade åter upp.
Man sökte öfvertala kanadensiskan att sjunga sitt bravur- nummer ur » Simson och Delila », men förgäfves, och en af de små misserna trädde i stället fram till pianot.
På bruten franska började hon: » Ninon, Ninon, que fais-tu de la vie?
L ' åge s ' enfuit, les jours succédent aux jours.
Rose maintenant, demain flétrie.
Comment vis-tu, toi, qui n ' as pas d ' amour? » Det var inte första gången Lili hörde den sången, men aldrig förr hade den gjort något in- tryck på henne.
— Nu upprepade hon sakta: » Comment vis-tu, toi, qui na ' s pas d ' amour? »: » Som ni nu sitter, påminner ni rent af slående om en dryad, » sade någon plötsligt bredvid henne.
Hon såg upp; det var en af de nypresenterade skandinaverna.
» Tycker ni? » svarade hon tämligen likgiltigt.
» Ja, vet ni, i den där ställningen skulle jag vilja måla er, om jag vore målare nämligen.
Men det är sant, ni är ju själf målarinna.
Får man fråga; hvad ni för närvarande arbetar på? » » Ah, för närvarande på just ingenting.
Jag samlar motiv — landskap. » » Då vet jag ett motiv, som bestämdt skulle passa för er.
Jag har ännu inte haft nöjet när- mare göra er bekantskap, men jag såg er i dag i konfettikriget och ni föreföll mig likna ett af skogsväsendena i Corots luftiga landskap.
Skulle ni inte försöka er på något i den genren.
— Mor- gon, tidig vår som nu, ungt som ni. » » Tior ni, ja k a n s k e.
.
.
Jag skulle verkligen ha lust att försöka.
Ser ni, jag har just nu fått en sådan lust att gripa mig an. » » Jag är alldeles öfvertygad om att ni skulle lyckas.
— Många gånger, då jag varit i Paris, har jag gjort utflykter tidigt på morgonen i om- gifningarna.
Det har då händt, att vissa platser alldeles särskildt slagit an på mig.
— Jag minns nu tydligt en punkt.
Det var mellan S:t Germain- en-Laye och Marly-le Roi.
Där var bedårande och på en aprilmorgon som nu.
— Hvad skulle inte det gifva! » » O ja, tänk!
Bara jag se ' n riktigt kunde få fram det fina, luftiga, outvecklade.
Det vore ett motiv!
Men om man älskar motivet riktigt, måste man väl kunna måla det. » » Säkerligen.
Lägger ni hela ert unga hjärtas känslor till naturens skönhet, måste det bli ett tjusande verk. »
— I D U N 1904 139 — stärker och uppmuntrar.
— Jag erfor detta, då jag i Iduns första nummer för i år läste uppsat- sen om » Kvinnlig värneplikt ».
Det var, tycktes mig, en värdig fråga vid det nya årets ingång.
Men från ord bör man fortast möjligt öfverg / å till handling.
Den ifrågavarande reformens genom- förande stöter på hinder, som förefalla nästan oöfvervinneliga.
Borde man ej undersöka, om de äro det?
Skulle ej kvinnor, som visat sig kunna offra tid och möda, då det gällt allmänt eller en- skildt väl, vilja sammansluta sig och göra under- sökningar och beräkningar rörande denna viktiga fråga?
Saken är alldeles för god för att affärdas med likgiltighetens eller misströstans tomma ur- säkter.
A.
H.
» Vet ni, jag; skulle ha lust att börja snart.
Kan ni beskrifva den där platsen närmare? » » Om ni tillåter, fröken, så följer jag; med och visar er platsen.
Jag minns den mycket väl.
Vill ni börja i morgon, så är jag till er disposition. » » Ah, så snällt af er.
Hvad det skall bli härligt! » » Bon soir! » ljöd det plötsligt från alla håll.
Madame tog god natt af sina pensionärer.
Bedan då den lilla morgontidiga försäljerskan med gäll röst stämde upp sitt: » Du mouron pour les petits oiseaux! », stod Lill färdig.
Genom det ännu hälft drömmande Paris vandrade hon och hennes följeslagare till stationen, och tåget förde dem förbi ängar och hagar i spädaste grönska till S:t Germain-en-Laye.
Vägen mellan S:t Germain och Marly-le-Roi löper nedåt.
Stundom ligga åkerfält på bägge sidor, stundom ängsmark med trädgrupper och dungar.
Något omorgnadt låg nu öfver allt detta, och med hvarje andedrag förnams vaknande lif, spirande kraft.
Vägen gör en krökning, där lig- ger en öppen plats med luftiga trädgrupper och en vid utsikt.
» Här var det jag tänkte vi skulle stanna.
Det här borde ni måla.
Har det inte något af Corot öfver sig? » » Jo visst, och hade vi kommit tidigare, är jag säker på att vi fått se skogsnymfema dansa.
Det skall bli förtjusande att måla det här.
En sådan färg, så fin och luftig.
Hade jag den bara på min palett! » » Härifrån skall det tagas.
De här grenarna böja sig mot hvarandra till ett sådant förtjusande hvalf. » Lili ordnade ifrigt sitt staffli och började teckna upp landskapets konturer.
» Tillåter ni, att jag lägger mig här bredvid och mediterar?
Jag skall inte störa er, inte se på er. » » Visst får ni det, och prata får ni också.
Det stör mig inte det ringaste. » » Det gläder mig.
Då stör det er kanske inte heller, om jag läser upp en dikt för er.
Ser ni, hvar jag går på vägar och stigar eller till biblio- teket, har jag alltid någon af mina älsklingspoeter med mig.
Mina stämningar komma ibland så våldsamt och måste ta sig uttryck, och när j a g icke själf är mäktig att dikta dem, finner jag dem stundom hos dessa andra.
Har ni hört don här af Coppée: » Souvent, lorsque la main sur les yeux je médite, Elle m ' apparait, svelte et la tete petite, Avce ses blonds cheveux coupés courts sur le front, Trouverai-je jamais des mots qui le peindront, La chére vision que malgré moi j ' ai fuie?
Qu ' est auprés de son teint la rose apres la pluie?
Peut-on comparer méme au chant du bengali Son exotique accent si clair et si joli?
Est-il une grenade entr ' ouverte qui rende Llncarnat de sa bouche adorablement grande?
Oui, les astres sont purs, mais aucun, dans les cieux, Aucun n ' est éclatant et pur comme ses y e u x.
.
.
» (Forts.) MELINS STENOGRAFI I FEM TIONER.
(SLUT FR. FÖRKG.
N:R.)
Femte lektionens öfningsuppgift.
LEK- TjTHURU VINTERFLINGORNA alltjämt fira en J- yrande karneval utanför våra fönsterrutor, ligger dock våren redan i luften, och dess sed- vanliga förebud ha icke uteblifvit.
Den första lärkan har visserligen ännu icke låtit sig afhöra, men Hasselbacken har öppnat sina portar och — de första vårböckerna locka med brokiga omslag på bokhandelsdisken!
En typisk vår- och ungdomsbok är Sven Lid- mans diktsamling » Pasiphae » (Alb.
Bonniers för- lag), i hvilken den debuterande skalden med en pressad ynglingafalsett sjunger den antika skön- hets- och sinnlighetskultens lof.
Kunde man taga all denna » lustförbrända » och » vanvettslystna » hyllning åt den kretensiska kärleksprästinnan på verkligt allvar, skulle den i sin ansvarslösa sinnes- yra mer än en gång verka motbjudande.
Nu framkalla de öfvermåttan stora orden och åthäf- vorna endast förståendets försonande småleende, i det man besinnar, att äfven skaldevåren måste ha sin safgång, då de unga vätskorna sjuda öfver.
Och om de endast, såsom här, redan röja den rätta arten, kan man lugnt förbida tiden, till dess jäsningen lagt sig.
Det klara vinet skall då helt visst bereda en mera ogrumlad njutning.
Mycket af omogen och obehärskad, men trots alla förlöpningar löftesrik vår är det äfven öfver Fanny Norrmans debutroman » Brita från Österby » (Alb.
Bonniers förlag).
Författarinnan har förut under signaturen » Maja X » gjort sig känd genom en samling små humoristiska och satiriska dikter, » Galläpplen och paradisäpplen », och hennes friska ådra förnekar sig ej heller i skildringen af den käcka Britas konflikter med storstadens konven- tionalism eller landtliga frihetslif på Österby.
Där- emot måste man på det bestämdaste reservera sig mot de osmakliga delar af boken, som skildra hennes erotiska upplefvelser och deras i sanning förbluffande upplösning.
Här ha originalitetsjäk- tandet och våryran spelat författarinnan ett af sina allra otrefligaste spratt, som bör bli henne till en allvarsam varning för kommande mog- nadstider.
På samma förlag föreligger en ny berättelse af Mathilda Mailing » Lilla Marica och hennes man », en liten interiör från madame du Barrys och Lud- vig XVLs Paris, utmärkt af god tidsfärg och blid stämning.
Detta för dagen om de egentliga primeurerna.
Men äfven till äldre, redan välkända plantbestånd i vår litteraturs örtagård sträcker våren sin för- nyande kraft.
Så har en billig, men till sin ut- styrsel vacker och vårdad folkupplaga af Selma Lagerlöfs Berättelser nyss börjat utgifvas från Alb.
Bonniers förlag.
Samlingen kommer till ett pris af ungefär 11 kr.
att omfatta Gösta Berlings saga, Antikrists mirakler, En herrgårdssägen, Drott- ningar i Kungahälla, Legender och Osynliga län- kar.
Vi taga för alldeles gifvet, att den läsande allmänheten med glädje skall skynda att begagna detta tillfälle att för ett relativt ringa pris med hemmens bibliotek införlifva dessa ryktbara verk, hvilka obestridt utgöra några af vår moderna na- tionella diktnings klarast strålande klenoder.
i Har ni ordentligt genomgått dessa våra fem lektioner bör ni kunna läsa och skrifva Melins stenograf!, och må vi hoppas att ni nu har nog energi att flitigt öfva er, sä att ni med tiden blir en skicklig stenograf.
Af stor vikt är, att ni äfven skaffar er tillfälle till öfning i läsande af stenografiskt text, och sker detta bäst genom att ni prenumererar på den hvarje lördag utkommande, » Tidning för Svensk Snabbskrift », som dessutom lämnar råd och upp- lysningar i alla stenografiska frågor.
MOT SKATTEORATTVTSORNA.
Herr Redaktör!
A NHALLES om plats för nedanstående rader i eder ärade tidning.
Det var med sann tillfredsställelse, jag läste fru Anna, Wahlenbergs lika tänkvärda som väl- skrifna artikel: » De utestängda » i senaste Iduns- numret.
Af uppriktigt hjärta vill jag härmed tacka fru Wahlenberg för att hon höjt sin röst mot skatte- orättvisorna.
Mer än en gång har jag tänkt just detsamma, som fru W. låter språklärarinnan yttra.
Hvad det vill säga för en änkefru att gifva upp- fostran åt flere barn, kan endast den, som själf pröfvat på, fatta.
Om barnen varit nog lyckliga att erhålla ett litet arf efter sin fader, så måste de årligen skatta för ränteinkomsten.
Mina fem barn, af hvilka det yngsta ej är fem år, måste skatta för sin lilla ränteinkomst.
Att detta är en skriande orättvisa, måste naturligtvis alla medge.
Barnets lilla arf krymper mer och mer ihop till följd af skattebördorna och räcker ofta ej, till dess att det själft kan förtjäna sitt bröd.
Änkefru.
» MODERNA ANDAR. » Q T R A X efter genomläsningen af uppsatsen un- der rubriken » Moderna andar » af Steffen, kände jag stor lust att sända redaktionen ett varmt tack för den uppsatsen, men lät det stanna därvid.
Sedan jag i det i dag anlända numret af Idun läst uppsatsen af » Anny » med samma rubrik, kan jag dock ej underlåta att fullfölja min förutnämnda önskan.
Annys artikel visar, helt visst mot hennes afsikt, att Steffens uppsats var ett ord i sinom tid.
Redaktionen har genom den plats, som anvisats de bägge artiklarna, tyd- ligt visat sin tanke angående deras värde i för- hållande till hvarandra.
Jag tror därför icke det är att befara, att redaktionen genom insändare af dylik halt som Annys skall låta sig påverkas i sina åsikter.
Men om hennes uppsats kommit som ett ogillande af tidningens hållning i ifrågavarande afseende, så må från andra sidan ett varmt tack sägas för denna hållning.
Tidningspressen har ett stort inflytande, och den press, som bjuder sina läsare på artiklar af sådan halt som Steffens, öfvar ett välsignelserikt inflytande och förvärfvar sig föräldrars, uppfostrares och all sansad ung- doms lifliga erkännande och tacksamhet.
En UPPFOSTRARE.
KVINNLIG V ARNEPLIKT.
rTANKAR mötas stundom, och det är kärt att få * • se de tankar, som sysselsätta ens egen själ, uttryckta af en annan.
Det blir samklang, det En lysande plats i vår vitterhet har ock sedan länge intagits af August Strindbergs » Svenska öden och äfoentyr », dessa oförlikneliga historiska bilder från vår stormaktstid, romantiska till sitt innehåll, realistiska till sin form, bräddade af humor och kvickhet, lefvande och värmande.
Märkligt nog har dock till dags datum ingen komplett upplaga förelegat af detta i bästa mening folkliga verk.
Denna brist har nu emellertid Aktiebolaget Ljus gått att afhjälpa med en i dagarne begynt häftes- publikation, som bland annat på dess rätta plats i samlingen upptager berättelsen » Tschandala », hvarjämte » äfventyren » afslutas med den hittills endast fragmentariska » Fredrik I » och den all- deles nyskrifna » Gustaf IH ».
Den nya upplagan
IDUN 1904 — | Förnämsta tvättmedel 1 = äro och förblifva dock vid finare tvätt j HYLINS Ekonomi-Tvål E och vid gröfre tvfltt (byk) \ I HYLINS I Prima Tvätt-Tvål I förses dessutom med illustrationer af artisten Ga- ribaldi Lindberg.
Äfven Björnstjerne Björnsons Berättelser, dessa ovanskliga pärlor af mästerlig bondelifsskildring, äro under utgifning i en ny prisbillig upplaga från Alb.
Bonniers förlag.
Som- de äldre upp- lagorna af Björnsons berättelser äro utgångna ur bokhandeln, synes den nya editionen väl påkallad, ej minst vid en tidpunkt då den norske skaldens personlighet och därmed äfven diktning stå när- mare svenska hjärtan än kanske tillförene på lång- liga tider.
Ett märkligt verk, som vida utom författarens hemland, Danmark, genom talrika öfversättningar redan vunnit ryktbarhet, är professor Oscar Blochs populära framställning » Döden », hvilken i bemyn- digad öfversättning af med.
lic. Axel Widstrand börjat utgifvas från Wahlström och Widstrands förlag.
Så visst som vi alla en gång skola vandra öfver den mörka älfven, så visst måste också det ämne, den erfarne läkaren behandlar i sin bok, kunna påräkna ett allfamnande intresse, så mycket mer som hans framställnings anda är alltigenom sant human.
Professor Blochs mening är nämligen den att skildra, huruledes döden inträder under de olika förhållanden, som kunna göra slut på människans lif, och att visa att den fruktan, som allmänt hyses för döden, är öfverdrifven och oberät- tigad, då, enligt läkarvetenskapens erfarenhet, de flesta människor dö, utan att själfva vara med- vetna om dödens inträdande.
Ett annat populärvetenskapligt arbete, som för- tjänar anbefallas icke endast åt sångare och ta- lare, utan åt alla, som genom en rationell andning önska stärka och vid full kraft bibehålla sina and- ningsorgan, är Leo Koflers - » Konsten att andas », som erhållit ampla loford af både medicinska och musikaliska auktoriteter och nu från originalets sjätte upplaga bestyrts i en svensk öfversättning af fru Ingrid Samzelius-Lejdström (Wahlström &amp; Widstrands förlag).
Författaren är sånglärare och kördirigent i St. Pauls Chapel i Newyork, och hvad som först hos honom väckte tanken på and- ningsgymnastiken, var den öfverhängande faran för lungsot, hvilken sjukdom kraft flere offer inom hans familj.
De gynsamma resultaten af andnings- öfningarna visade sig snart: hans hälsa förbätt- rades i hög grad, hans röst växte i styrka och klang.
Öfversättarinnans hopp är nu, att den märkliga boken äfven i vårt på bröstsjuka så rika land i vida kretsar skall förmå utbreda insikten om den hygieniska betydelsen af en riktig and- ning och att allt flere måtte få erfara sanningen af en framstående tysk läkares ord, att » en ratio- nell andning är en sannskyldig ungdomskälla. » Att krigshändelserna i Ostasien i vida lager nyväckt intresset för de japanska och kinesiska folkens nationella karaktärsdrag och egendomliga kultur, är ju helt naturligt, och detta intresse ha hrr bokförläggare med lofvärd snabbhet skyndat ätt tillmötesgå.
Från Hugo Gebers förlag ha så- lunda sändts oss André Bellessorts synnerligen läsvärda och orienterande skildringar » Från Ja- pan », i författarens hemland prisbelönta af själfva Franska akademien.
Vidare föreligger från samma förlag en ny prisbillig häftesupplaga af Arthur Smiths » Kinesiska karaktärsbilders, säkerligen bland de allra yppersta i sitt slag, spirituella, fördoms- fria, opartiska och humana.
Bägge arbetena re- kommenderas varmt som den bästa kompletterings- läsning till dagspressens referat af den väldiga kampen mellan » de hvita » och » de gula » härarne.
» Hvad en tidningsman upplefvat » kan ofta nog bilda ämne för en hel serie romaner, och visst är, att hvad den förra året aflidne ryktbare korre- spondenten Blowits har att bjuda i sina » Memoarer » gör det.
I nästan en mansålder representant i världsstaden Paris för världsbladet Times, kom han i nära beröring med många af samtidens in- flytelserikaste politici och diplomater, och i dessa memoarer, dikterade af honom själf samt nu efter - 140 — hans död utgifna, framställas de förnämsta episo- der från den senaste tredjedelen af nittonde år- hundradets historia, i hvilka han som tidningsman spelat en roll.
Den svenska upplagan bär Fahl- crantz &amp; C:os ansedda förlagsmärke.
Samma för- lag har i dagarne äfven utsändt första häftet af C. Silvester Hornes ' » Den frikyrkliga rörelsens histo- ria i England », hvilken äfven i Sverige bör kunna finna talrika läsare, då som bekant våra frikyrkor i regeln medelbart eller omedelbart leda sitt ur- sprung från England och författarens framställ- ning med fängslande stilistiska egenskaper för- enar stort kulturhistoriskt intresse.
Beijers bokförlagsaktiebolag, som i fjol gladde den minnesgoda läsekretsen med en ny upp- laga af Dickens » Pickwick-klubben », har nyss ut- sändt första häftet af ett annat af den oförgätlige humoristens yppersta mästerverk: » Nicholas Nickle- bys lif och äfventyr ».
Denna förläggarnes sträfvan att göra äfven det nuvarande släktet delaktigt af det oförlikneliga själens salt, som den store engelske diktaren bjuder i sina berömda sociala romaner, kan endast hälsas med det varmaste er- kännande och tillönskan om all framgång.
EN KONSERTVECKA: af ovanligt intresse har passerat, sedan Iduns nästföregående nummer lades i press.
Och det egendomliga är, att det är tvänne barn af vårt broderland Norge, som hvart för sig täflat om att vinna våra sympatier, och härutinnan hafve de båda lyckats så fullständigt som väl tänkas kan.
Edvard Grieg och Cally Monrad äro namn, som dessa dagar inom vår hufvudstads musikintressera- de kretsar varit på allas läppar, och den åldrige tonsättaren skulle kanske blifvit slagen ur brädet af sin unga landsmaninna, om ej hans rykte och popularitet redan varit alltför väl befästa härstädes.
Griegs första konsert omnämnde vi i förra numret.
Den andra gafs i torsdags och bevista- des likaledes af en publik, som fyllde alla platser ända upp på estraden.
Programmets inlednings- nummer, stråkkvartetten i g-moll, op. 27, fick ett ökadt intresse genom det ypperliga utförande, som kom densamma till del från den Aulinska kvartetten, hvars ofrivilliga tystnad under denna säsong ej nog kan beklagas.
G-moll-kvartettens första sats förefaller kärf och bister, men så präg- las de öfriga satserna af en så mycket saftigare kolorit, af hurtighet, välklang och lif.
Sist på programmet stod den tredje violinsonaten, op. 45, c-moll.
Med Grieg vid pianot och Aulin i violin- stämman erhöll den välkända sonaten ett allt- igenom förträffligt utförande.
Solo spelade Grieg sex lyriska stycken (op. 43), alla präglade af stäm- ning och temperament.
Af dessa små karaktärs- stycken torde särskildt böra nämnas » Schmetter- ling », » In der Heimath » och » An den Friihling ».
Naturligtvis gaf sig publiken ej, förrän mästaren spelat ett par extranummer.
Bifallet var ock hela aftonen synnerligen lifligt och gällde naturligtvis i främsta rummet den värderade tonsättaren.
Så ock i de båda romansafdelningarna, där sångerna utfördes af grefvinnan Aina Mannerheim, som denna gång var något bättre än vid första konserten.
Flere af de förtjusande romanserna kommo dock ej till den rätt de vederbort.
Tredje Griegkonserten ägde rum i måndags under alldeles samma förhållanden som de båda föregående, med det undantaget blott, att fru Dagmar Möller inträdt i stället för grefvinnan Mannerheim i de båda romansafdelningarna.
Utom att detta var till båtnad för det hela, var det helt visst för alla de närvarande en glad öfverrask- ning att så där apropå få återhöra vår bästa romanssångerska, den där ej på ganska lång tid uppträdt.
Fru M. hyllades ock med det lifligaste bifall.
Konserten inleddes med mästarens första violinsonat, till djup och innehåll måhända under- lägsen de båda följande, men helt visst den lätt- fattligaste och populäraste af de tre.
Den fick naturligen den stilfullaste tolkning af tonsättaren själf och hr Aulin.
Nu liksom vid den första kon- serten väckte, Griegs och Stenhammars briljanta utförande af Norska danser för fyra händer det mest entusiastiska bifall, och den välkända piano- suiten » Fra Holbergs tid » (op. 40), ypperligt spelad af tonsättaren, utgjorde en värdig afslutning på den intressanta konserten.
* Har som sagdt intresset för Grieg under dessa dagar varit lifligt, så har det ingalunda varit mindre för fru Cally Monrad, snarare ' tvärtom.
Fullkomligt okänd, till och med till namnet, kom hon hit, denna unga sångerska, kom som en frisk och lifgifvande vindfläkt från berglandet på andra sidan Kölen.
Och knappt hade hon sjungit sin unge landsman Alnses ' båda melodiösa romanser, hvilka inledde prog rammet, förrän hon redan vun- nit allas hjärtan.
Men segern skulle bli än full- ständigare, ja sådan en sångerska ej på mycket länge vunnit härstädes.
Från Sindings » Mainat » och » I Seraillets Have », hvilken senare blef en af aftonens glanspunkter, tack vare såväl fru M:s briljanta föredrag som hr Stenhammars geniala ackompanjemang, öfvergick sångerskan till roman- ser af Tschaikowsky, Schubert och Schumann.
I den förstnämdes » In Mitten des Balles » glänste fru M. med sina varma och klangfulla djupa toner.
I Schuberts » Wanderers Nachtlied » tolka- des öfvertygande en sommarnatts tysta lugn, medan i Schumanns bisserade » Waldesgespräch » den trollska stämningen ypperligt framhäfdes och häxan Loreley karaktäriserades på ett sätt, som i klarhet lämnade intet öfrigt att önska.
Samma tonsättares » Ich grolle nicht » torde här aldrig sjungits bättre.
Tredje afdelningen upptog sven- ska romanser, nämligen Peterson-Bergers luftiga och förtjusande » Titania », hvilken måste omtagas, Sjögrens » Dröm », där det breda föredraget var af ypperlig verkan, » Alt var dig » af anonym kom- positör (bisserad) samt Stenhammars » Fylgia », en pärla bland romanser, där tonsättarens ackom- panjemang var af yppersta verkan; den måste ock omtagas och väckte då samma jubel.
Sista afdelningen omfattade fyra af Griegs bästa ro- manser, förut många gånger hörda, men som i fru M:s ypperliga tolkning framstodo nästan som nya.
Särskildt gällde detta » En svane » och fram- för allt den stormande » Tak for dit Raad », efter hvilken publikens hänryckning knappt kände några gränser.
Publiken rörde sig ej från sina platser, utan satt kvar och applåderade frenetiskt.
Extra- nummer gåfvos och fru Monrad och hr Stenham- mar måste oupphörligt framträda och mottaga åhörarnes hyllning.
Sålunda ändade den första konserten, och man hade — » ej en dag för ti- digt » — lärt känna en sångerska af Guds nåde, en som har en lysande framtid för sig.
Begåfvad med en ovanligt omfångsrik mezzosopran, be- undransvärdt jämnt utbildad från den djupaste tonen till den högsta, äger fru Monrad af naturen denna konstnärliga uppfattning, hvarigenom hon med lätthet intränger i hvarje tondikts karaktär och lika lätt förstår att återge densamma.
Men hvad som särskildt gör hennes framgång är det, att hon modigt och utan pryderi ger sig själf helt i sin sång; det är den renaste natur, adlad af den finaste konst.
Tonbildningen är fast och di- stinkt, tonen rund och fyllig, aldrig ens en drag- ning åt någon oren intonation.
Stämman är klang- full och välljudande och lånar sig villigt åt de nyansrikaste skiftningar; föredraget är tempera- mentfullt och dramatiskt, känsligt och mjukt.
Diktion och respiration äro mönstergilla.
Efter allt att dömma borde fru M. kunna bli en för- träfflig operasångerska.
(Här om någonsin borde vår k. teater hålla sig framme!)
Vid sina konser- ter har fru M. lyckats förvärfva hr Stenhammar som ackompanjatör, och en bättre sådan torde hon ej kunnat uppleta.
Hr S. har dessa aftnar nästan öfverträffat sig själf.
- Vid första konserten var publiken rätt talrik, dock långt ifrån fulltalig.
Men ryktet om den ovanliga konstnjutning, som denna afton förunnats de lyckliga närvarande, gick sedan som en löp- eld, och i ett nu voro alla biljetterna till den andra konserten utsålda.
Denna gick af stapeln på fredagen, likaledes i Vetenskapsakademien, och förlöpte under samma jublande stämning, och med samma resultat som den första.
Någon detalje- rad redogörelse för denna konsert sakna vi ut- rymme för; vilja endast nämna, att det äfven denna gång förträffligt sammansatta programmet upptog romanser af Kjerulf, Schumann, Schubert, Stenhammar och Grieg.
Och utförandet såväl från fru Monrads som hr Stenhammars sida var lika utmärkt som på första konserten.
Bifallet var ändlöst och förtjusningen allmän.
Till den tredje konserten, som varit afsedd att gifvas i Musikaliska akademien som i går, äro alla biljetter utsålda flere dagar i förväg.
— Arturo della Spina heter en ung italiensk vio- loncellist, som nu synes hafva nedslagit sina bo- pålar här i hufvudstaden, och som nästlidne ons- dag gaf konsert i Vetenskapsakademien.
Han visade sig redan äga en rätt aktningsvärd teknik, som dock ännu kan förkofras, hvarjämte hans uppfattning af tonverken behöfver mogna.
Utom ett onjutbart virtuosstycke af Davidoff utförde han en sonat af Boccherini samt några mindre stycken af Mendelssohn, Chopin och Popper.
Han erhöll värdefullt biträde af hr C. F. Lunäqvist samt fröknarna D. Hesse och M. Ohlson.
— 141 1DUN 1904 — 1.
HENRIK DE WAHL) (FRÖKEN I AUE OCH KAPELLET TORSELL) HOS (H R J.
SISTA A K T E N S RIDDAR DEN TERN PATER HAGMAN).
SLUTSCEN.
HENRIK FATTIGA (HR OTTOGEBE ASTRID BENEDIKT 2.
AF UPPHÖJER BONDEDOT- OTTOGEBE TILL SIN mande.
Dock rymmer den dystra sagan om hans förtvifian, förhärdelse och frälsning så mycken djup mänsklighet och lyrisk skönhet, och slutak- tens morgonljusning bryter så strålande in efter nattens mörker, att » Den arme Henrik » hade för- tjänat en annan åskådarkrets och ett annat mot- tagande.
Utförandet var också i det hela beröm- värdt — på en hand rent af idealiskt täckande skaldens intentioner.
Fröken Astrid Torseils Otto- gebe var en af dessa gestalter, som man icke glömmer.
Äfven på den dekorativa utstyrseln och själfva iscensättningen hade mycken pietet och god smak nedlagts.
ASTERMALMSTEATERN har på ett ganska er- V kännansvärdt sätt framfört Dumas fils ' bravur- stycke » Kameliadamen ».
Fru Deurells återgifvan- de af titelrollen på premiäraftonen kunde måhända ha varit ett par nyanser varmare i de tre första akterna, men till gengäld tolkade hon i fjärde och femte akterna den olyckliga Marguerites lidanden på ett verkligt vackert och temperamentsfullt sätt, och den vanskliga dödsscenen gafs gripande, utan all oskön teaterpose.
Hr Lindlöf var en acceptabel Armand Duval och äfven birollerna gåfvos till- fredsställande.
MAKA.
T7VUNGL TEATERN har uppfört denjdanske ton- sättaren P.
E. Lange-Mullers sagospell » Vi- kingablod ».
Då emellertid teaterns nominelle sty- resman, hr ' öfverintendenten Buren, synes hafva funnit det lämpligt att låna sin medverkan åt en underordnad, hr Forsell, för att denne skulle få tillfälle att gifva utlopp åt sin kända och nästan om ett visst sjuklighetstillstånd vittnande illvilja mot pressen, hafva vi i likhet med öfriga tidningar ansett oss ej böra nämna något om den upptagna operanyheten, vare sig i bild eller text.
T J R OSSIAN HAMRIN, den kände skådespela- ren vid Dramatiska teatern, firar i morgon fredag sitt 25-årsjubi- leum med nämnda scen, hvarvid uppföres August Blanches lust- spel » Rika morbror ».
Ossian Hamrin har va- rit och är fortfarande en flitigt använd artist, och det antal roller han med växlande fram- gång utfört är bety- dande.
Om publiken sålunda med skäl kan bringa honom sitt tack för ett nitiskt och red- bart arbete i scenkon- OSSIAN HAMRIN.
stens tjänst, ha hans kolleger på tiljan ännu större anledning att visa honom sin erkänsla för hvad han under en lång följd af år verkat för tillvaratagandet af deras ekonomiska intressen.
Sålunda är han styrelsemedlem i den år 1857 af teaterdirektören Pierre Deland stiftade » Drama- tiska och musikaliska artisternas pensionsförening », hvars kassa han tillfört betydliga belopp genom sin energi och förmåga af initiativ.
Ännu större vikt torde emellertid böra fästas vid hans ställ- ning som ordförande i det sedan år 1895 verk- samma » Svenska teaterförbundet », där han med den varmaste nitälskan främjar de svenska skåde- spelarnes rättsliga och ekonomiska väl.
Där är Ossian Hamrin rätte mannen på rätta platsen, ett verkligt stöd för sina kolleger landet rundt och i allo värd deras erkänsla.
QVENSKA TEATERN.
Kort blef visserligen lif- ^ vet för Svenska teaterns senaste nyhet.
Gerhart Hauptmanns 5-aktssagospel » Den arme Henrik », men dess runa förtjänar inskrifvas i våra teater- annaler liksom ett par af dess scener i Iduns bildkrönika, då det dock var ett diktverk af mindre alldagligt intresse, som här föll på grund af sina allt för stora anspråk på en blaserad och ytlig publiks poetiska förståelse och tålamod.
Hart- mann af Aues härliga medeltidsdikt » Der arme Heinrich » — riddaren, som midt i sin framgångs solglans drabbas af spetälskans förbannelse, men räddas åt lifvet och lyckan genom den unga bondflickan Ottogebes kärlekshängifna offervillig- het — har onekligen i den tyske nutidsdramati- kerns omdiktning förlorat åtskilligt af originalets naiva skärhet och omedelbarhet, och " riddar Hen- riks genom fyra långa akter framsläpade passions- historia verkar i längden nästan pinsamt bekläm- DEN NORSKA SÅNGERSKAN FRU CALLY MONRAD.
IDUN 1904 142 KÖKSÄLMÄNACK Redigerad &amp; l ELISABETH ÖSTMAN, INNEH.
AF ELISABETH ÖSTMANS HUSMODERS- KURS I STOCKHOLM.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR der, under flitig rörning och soppan får per att afrinna.
De beströs med litet Sås: 1 / g msk.
smör (10 gr.), 1 msk.
Den afsmakas med mera fint salt, uppläggas på servet, garneras mjöl, köttjus.
curry om så önskas, men det bör vara med citronskifvor och serveras med to- B r e d n i n g: Köttet tvättas med en utrördt i litet buljong eller vatten.
matsås.
duk, doppad i hett yatten, skares i Soppan serveras med rotsakema, skur- Ä p p l e n m e d m a r ä n g (f. 6 pers.).
tärningar och drifves 3 gånger genom na i små tärningar och frikadeller el LVS kkp.
krossocker 2 del.
vatten, 10 köttkvarn.
Späcket skares i fina strim- ler queneller.
stora g o d a äpplen.
lor.
De stötta skorporna blandas med Marinerad hafstunga (f. 6 Marängmassa: 3 ägghvitor, 4 mjölken och de uppvispade äggen samt; pers.).
VECKAN 2 0 - 2 6 M A R S 1904.
2 kg.
hafstunga, 2 msk.
salt.
msk.
socker.
få 1 msk.
fint hackad portug.
lök, 4 B e r e d n i n g: A f sockret och vatt- marinerad msk.
g o d matolja, saften af % citron.
net kokas en klar lag, äpplena skalas hafstunga med tomatsås; späckad kalf- 3 msk.
mjöl.
och skäras i stora klyftor.
Läggas di- sadel med legymer, äpplen med maräng Frityrdeg: 75 gr. mjöl, 1 del, rekt i sockerlagen för att bibehålla sin och vispad grädde.
ljumt vatten-,.
1 knifsudd salt, 1 litet färg och kokas därefter klara.
De upp- M å n d a g: Falsk hare med brynt po- tagas med hålslef, läggas på ett fat att ägg, 10 gr, smör, skiradt.
tatis; vinsoppa.
kallna och lagen hopkokas.
T i l l k o k n i n g: % kg.
flottyr.
T i s d a g: Paneradt fläsk med potatis; De uppläggas därefter [pyramid for- Beredning: Fisken rensas och semlor med mjölk.
sköljes väl, o c h torkas med en fisk- migt på ett fat, som tål ugnsvärme, O n s d a g: Morotspuré; fricandeau på handduk.
Den fiås därefter, fileterna och lagen hålles öfver, Ägghvitorna gädda.
utskäras och dessa skäras itu på läng- vispas till hårdt skum, vispningen fort- T o r s d a g: Ärter med fläsk; äppel- den samt ingnidas med saltet.
Fisk- sättes V * tim., o c h sockret nedrores pannkaka.
fileterna läggas på ett flat fat, öf- försiktigt.
Marängmassan spritsas där- F r e d a d (Maria beb.-dag): Julienne- verhällas med en blandning af löken, efter genom krusig strut eller blecktratt soppa; renstek med potatis o c h salla- matoljan och citronsaften och få ligga öfver frukten och fatet insattes i svag der; gräddvåfflor med sylt.
ugnsvärme.
Då marängen är torr och 1 tim. hvarunder de vändas en gång.
L ö r d a g: Ärtpuré med rostadt b r ö d; T i l l f r i t y r d e g e n torkas mjölet fått ljusgul färg, uttages den, får kallna kabeljopudding med skiradt smör.
väl och siktas i ett fat, det ljumma och serveras med Vispad grädde eller RECEPT: vattnet tillsättes, litet i sänder jämte vaniljsås.
Söndag: (f. 6 pers.).
2Vs stå o c h svalla 1 timme.
betas Currysoppa; Currysoppa 2 koka 15 min.
Y2 tim., hvarefter net arbetas ånyo ett En i resten godt med af uppkok.
skålen o c h soppan tillslås tig vispning.
biscuits Den serveras eller vi- Äggu- panna del.
på kraf- varm med gädda 11 / 2 kg.
gädda, (f. 1V2 msk.
6 salt, 2 hg.
späckfläsk, 2 hg.
kalfkött.
franskt under makroner.
Fricandeau skorpbland- 1 tsk}, ättika.
VI tim.
Soppan afredes utrördt lorna uppvispas med strösockret i sopp- ningen jämte kryddorna tillsättas.
Fär- benfritt sen vinet.
o c h får Köttet ar- pers.).
3 del.
buljong, 1 x j2 vin, 15 persiljestjälkar, smörjes med kallt smör, färsen nedlägges tsk.
hvitpeppar, brynt socker O / 2 msk.
däri, formas till en aflång bulle, som socker, 1 msk.
tillplattas på sidorna, så att den liknar V2 msk.
smör, 1V2 msk.
mjöl, en harrygg och späckas tätt Sås: vatten).
med de fiskspadet.
fina späckstrimlorna, penslas med ägget B e r e d n i n g: Gäddan urtages, sköl- samt beströs med de stötta skorporna.
jes väl och torkas med en fiskhandduk.
Färsen får steka ' i ugn omkring 1 Skinnet afdrages med fjällen på och timme och påspädes med den kokande fisken ingnides med ' 1 msk.
af saltet buljongen, litet öses hvar 10 min.
samt öfver- samt ättikan.
1 hg.
af späcket skares Den upplägges på i fina strimlor, hvilka vändas i resten af varmt serveringsfat, skares i vackra saltet o c h därmed späckas gäddan i skifvor och garneras med brynt pota- täta, jämna rader.
Kalfköttet o c h res- tis och i sänder, persilja.
ten af späcket ' - skares i skifvor o c h kött- läggas på botten af en fiskkittel, gäd- jusen påspädes litet i sänder och såsen dan nedlägges därpå och buljongen får koka 10 min.
Serveras i särskild jämte vin.
kryddor och det brynta sock- Smör och mjöl sammanfräsas, F a l s k h a r e (f. 6 p e r s.)
.
3 hg.
ben- såskål.
Ht.
saltet, äggulan och det skirade men af- del.
af potatismjölet ret tillsättas.
Fisken får därefter koka " V i n s o p p a (f. 6 .pers.].
1 citron, på sakta eld omkring 20 min.
då den 2 svalnade smöret, hvarefter degen arbetas fritt oxkött,.
2V2 Jig.
svinkött, 1 hg.
morötter, 1, liten chalottenlök, 1 msk.
tills den blir glansig.
Strax innan den späckfläsk, 4 ettöresj skorpor, 2 kkp.
150 gr. toppsocker, IV2 liter vatten, 4 upplägges på varmt serveringsfat och smör,.
2 msk.
mjöL, 1 tsk.
currypulver.
skall användas nedskäres den till hårdt mjölka 2 ä g g, 2 tsk.
salt, V * tsk.
hvit- del.
franskt vin, 2 msk.
potatismjöl; garneras med persilja ell er kruskål, svag buljong * - 1 medelstort selleri, morötterna skum slagna ägghvitan.
Flottyren upp- peppar.
sätt och hettas i en långpanna.
Fileterna torkas Till pensling: 1 ägg, 2 msk.
kokas mjuka i buljongen, som därefter väl, öfverströs med mjölet, doppas i fri- stötta skorpor.
silas.
Smör, mjöl och curry samman- tyrdegen och stekas långsamt tills de fä T i l l s t e k n i n g: 2 msk.
smör (40 fräsas, buljongen tillsättes litet i sän- gulbrun färg, då de läggas på gråpap- gr,.
), 4 del.
buljong eller vatten.
Beredning: och Selleriet, löken ansas på f R.
T.
7013. s.
H. Odinanns A.
T.
1313, DRÅK-THE l k kg.
3: 5 0; U kg.
1:85; 100 gr. 75 öre F y s i o l o g i s k a Skomakare C. NILSSON, LutUrnstjatan 3 — Stockholm * PNRTAET bv i ' HO EILLUITDL KL. 1.
3U K O S L A R 1 0 0 vackra Alltings återställelse.
1 En vederläggning af den gudsförnedrande läran att ändlös pina är svndons lön.
Af KARL BLOMKVIST.
Pris 1: 50.
(Distribueras från Lars HÖkerbergs för- lag, Stockholm.)
» Författaren framlägger resultatet af sin forskning på ett varmhjärtadt och Öfvertygande sätt. » O L I K O vykort hos DAGMAR ERIKSÉN, Norrköping.
Ins.
ÖRNS Atelier, för Dcvmtoiletteil.
likvid i postanvisning eller frimärken.
STOCKHOLM.
RING TILL ALLM.
T.
920.
(NIO TVÅ NOLL).
RIKS T.
55 50.
(FEM FEM FEM NOLL) K e j s a r HELSINGBORGS DAGBLAD B o r a x med finaste violdoft &gt;ch hvit.
Erhålles öfverallt.
Bal, Supé- &amp; Pro- menaddräkter m.m. förfärdigas fort &amp; väl till moderata priser Parfumerie Heinrich Mack, U m l a / D.
N ATIONALD R A K T E R Damkläde $KOCSBYRÅN A * BtT [TID OCH P£NCAR * LLM Of " SON A Mm KÖP * LANOTECENDQMAR ST OCKHOLM LIFR1NTESÖKÅNDE erhålla kostnadsfritt lifräntc-aftal förmedlade for de förnämsta in- &amp; utländska anstalter genom att hänvända sig till ' Försäkrings- tjänsteman », Tidn.
Iduns exp.
Förfrågningar från landsorten mot 30 Öres porto.
mmm LLlNNLUTMYCSLAe, IKarlH.
Nymans, och ret är alltid elegant, modernt och hållbart.
Ut- märkt vackert helylle damkläde, som eljest ^ostar c:a 6 kr.
pr meter, säljes direkt till ?ndast 4: 50 pr meter.
Bredd 130 cm.
Frakt- ritt.
Profver i 10 färger mot 20 öre i frim.
Pull belåtenhet garanteras.
Norrköpings YUeväfnadsaffär, torkas.
Citronen Skalet afrifves och saften utpressas.
samt sköljes mot väl sock- Vattnet k o - kas upp med sockret, citronsaften och små kokta potatisar.
Till såsen fräsas smör och mjöl, fisk- spadet tillsättes litet såsen får koka 10 min.
i särskild i ' sänder, Den och serveras såsskål.
Läs o c h m ä r k I Af alla ekmöbler fås de bästa från EKMÖBELFABRIKEN I NYKÖPING Begär prisk.
Utställning: Vasagat.
7, Sthlm Enkel, anspråkslös flicka, som kan under- visa 2 barn, 6 och 7 år, i vanliga skolämnen i landsorten kunna erhålla verkligt konstnär- samt musik, och därjämte är villig vara frun liga mönster genom att hänvända sig i bref behjälplig, får plats i vår på naturskön egen- till » Mönsterriterska vid Tekniska Skolan » dom i Värmland.
Svar med uppgift på löne- Adr.
: Portvakten, Drottningg.
102, Sthlm.
pretontioner, af skrift af betyger (eller upp- gift på referenser) samt medsändande af foto- grafi insändas till » Våren 1904 », Nya Verm- lands-Tidningen, KARLSTAD.
Tapisseriaffärer LEDIGA P L A T S E R NYA SKÅNSKA POSTEN.
gör huden mjuk, ren i stilenliga mönster och färger förfärdigas NYA LÄTTVÄFDA mönster till måttot, ort väl och billigt.
gardiner, klädningstyger m. m. innehållei AUGUSTA ISAEKSON, tredje häftet af " MOSTER EMMAS VÄT " - Södra Lånegatan 20, KALMAR.
Rikst.
3 86 BOK ".
Kostar 1 kr 35 öre F.rh m •• ' post, frän ntg.
KNEIPPBADEN, NORRKÖPING.
FÖR » Det är en allvarlig bok i ett allvarligt ämne, som tål vid att allvarligt begrundas » T v å l äggulorj, 2 msk.
strösocker.
Beredning: I hvarje välsorterad bokhandel har ut- kommit: s k o d o n 50 gr 40 öre.
mi * 4 — 5 vanligt » Den är duktigt skrifven och genom- strömmas af en så varm religiositet, att hvarje försök att misstänkliggöra den som ett verk af en icke troende blir en ren ohederlighet.
— — — — Den är alltigenom läsvärd och har en mission att fylla. » KARLSTADS-TIDNINGEN.
» Pastor Blomkvist anför de viktigaste textkritiska och filosofiska skälen mot Läran om de eviga straffen och påvisar den bristande Öfverensstämmelson mellan en dylik åskådning och kärnan i den religion, som framför andra häfdat, att Gud är alla människors kärieksrikc fader. » En bättre flicka, VID S I M R I S H A M N S LÄROVERK FÖR FLICKOR frisk, pålitlig, ordentlig, kunnig i matlagning, får plats att med hjälp af jungfru sköta tre pers. hushåll.
Svar åtf.
af rek.
och pretcn tioner jämte fotografi till KAUFMANN, Ma riestad p. r. är en lärarinnetjänst ledig att tillträda vid nä- sta hösttermins början; undervisningsskyldig- het i svenska, historia, tyska och naturkun- nighet på det högre stadiet.
Lön 1100 kr.
jämte pensionsbidrag.
Ansökningar torde före den 1 april insändas till skolans styrelse.
Kompetens: Högre lärarinneseminarium el- ler motsvarande utbildning.
GÖTEBORGS HAIDELS- O. SJÖFARTS- TIDNING.
Kurs I P l i k t t r o g e n, sann, ordentlig, frisk och barnkär, ej för un^ JUNGFRU, som kan förete goda rekommenda- tioner, erhåller plats på egendom i Väster- götland i midten af nästa maj för att vårda ett nyfödt barn.
Svar till » H — g », Tådencd poststation, Västergötland.
B a r n j u n g fr u Hushållerska.
På grund af sjukdomsfall är hushållerske- platsen å Ekudden, Flöda station, ledig nu genast.
Sökande bör vata kunnig i finare matlagning samt öfriga i ett landthushåll van- liga göromål.
Kompetent porson kan påräkna hög lön.
Ansökan åtföljd af vitsord öfver kunskaper och förut innehafda platser samt porträtt insändos till FRU CLARA BERG, Ek- udden, Flöda station.
för 3 barn om 7 år, 4 år och några veckor NORRKÖPING.
erhåller plats med god lön, om full skicklig- LOTTEN DAHLSTRÖM.
het i barnavård styrkes och eljes goda rekom DROTTNINGGATAN 64, 3 TR. TEL. BRUNKEB.
206. mendationer företes.
Sökande har att vända IBIC-TINKIUR med CRÉME, nyaste, bästa Referenser: Skolinspektrisen Frök.
Hulda sig till Professorskan Reuterskiöld, S:t Pers- LLLLLJ medel mot PORMASKAR, RYNKOR, Lundin, Fredrika Bremer Förbundet.
gatan 5, TJpsala.
SPRUCKEN HUD och SOLBRÄNNA.
Prospekt på begäran.
Gör huden mjuk och jämn.
TTti större GARN- &amp; VÄFNADSAFFÄR i norr- FÖRSÄLJARE: — ~- ländsk stad finnes nu genast plats lodig Nordiska Kompaniet, Stockholm, Tjus- FLSIMI-ISTEPT.)
för ett kvinnligt, dugligt biträde med några bergs parfymaffär, Norrköping, Signe Lim- års vana i denna bransch.
Den sökande bör Grundlig undervisning meddelas åt unga da nells efterträdare, Linköping, m. fl.
mor uti matlagning, inläggningar, trädgårds- äga god smak och säljareförmåga.
Ansökan med fotografi, betyg och lönepretontioner sän- En snäll, arbetsam och barnkär bättre flicka skötsel, spec. rosenodling samt väfnader.
Pris des i bref märkt: » GOD PLATS » under adress erhåller plats i Stockholm d.
24 april.
Betyg 65 kr.
pr mån.
Vidare genom Fru E. von S. Gumselii Annonsbyrå, Stockholm.
jämte fotografi m. ni.
under adress » Barnkär Kothon, Mariedal, REFTELED.
får öfvertagas till hösten om uppgörelse träffas 1904 », Tidningskontoret Hornsgat.
54, Sthlm.
före 20 mars.
Sv.
» Pöste restante », Enköping, |_&gt;ildad flicka, kunnig matl., baknjng, något sömnad, ordningsfull, barnkär, van vid lan- II!
KURS I KLÄDSÖMNAD.
det, får genast verkligt god plats vid sågverk Grundlig undervisning i mönstcrritning, till- i Sundsvallstrakten.
Nya Inackorderingsby- finnes till hösten plats för en biträdande lä- skärning, profning af skicklig sömmerska.
rån, Brunkoborgsgatan 3 B. rarinna med undervisningsvana.
Hufvudäm- Eleven syr endast eget arbete.
Lektionstid nen: tyska och räkning.
Villkor: 300 kr.
11 — 3.
Grefturegatan 30 B, 3 tr. och fritt vivre.
Ansökan, åtföljd af betyg A.
T.: 43 82.
Selma Wahlgren.
och referenser, sändes till fröken Broman, T e o r e t i s k v ä f k u r s adr.
Skärkind.
innefattande bindningsiära mönsteruttagning, T / iistUgt sinnad Husföreståndarinna, hälst Småttingarnas P å s k p a k e t!
garnberäkning ni.
m. börjar ånyo den 1 april EN STADSBARNMORSKEBEFATT- med elementarskolebildning och musika- Vackra, trefliga kartonger, innehållande med undervisning 3 crgr i veckan kl. 5 — 7 e. m. lisk, som kan åtaga sig att VÅROA och FOSTRA olika små påskarbeten, påskägg m. m. NING- I VÄXIÖ en 12-årig flicka, samt med TREFNAD ordna Pris 2 å 3 kronor.
ett köpmanshem, erhåller god plats i mindre förklaras härmed ledig.
Ansökningar till den skånsk stad.
Svar med referenser och löne- KINDERGARTEN, 25 KOMMENDÖRSGAT.
Veckans nummer af samma ställas till Stadsfullmäktige i Växiö anspråk insändes till » Köpman », Sv.
Tele- grambyrån, Malmö, f. v. b. och inlämnas före den 3 maj d. å. till Hälso- innehåller bland annat: vårdsnämnden.
Lön 450 kronor jämte fii te- PLATS I TAPISSERLAFFÄR ERHÅLLER VÄL men använd LAGERMANS BAKPULVER " TOMTEN * 1 BOSTRÖM-BAGGESSEN.
PORS- lefon.
Ansökningshandlingarne höra innehålla REKOMMENDERAD FLICKA.
SÖKANDE utom kunskaps- och tjänstgöringsbetyg äfven SKALL PÅ EGEN HAND KUNNA FÖRESTÅ LINSKROSSAREN PÅ RIDDARHOL- präst och läkarobetyg.
ALLT ARBETE SAMT ÄGA VANA VID MÖN- af NINA VON EN GES TR ÖM, exp.
ENDAST MEN.
PRINSESSANS ©BERBRETTL.
Växiö den 2 mars 1904.
STERRITNING.
SVAR TILL Sommarkurs Barnfröken.
Sjukhem I privatskola på landet » jonns vänner.
TillkännagifYande.
Baka själf " PUCK " Praktisk Väfbok / - SJBRT ORVUITF BOMJUS i nmMmssTtbf » _ DIREKT från VÄFSKOLAN, ÖREBRO, mot efter- TPRSMUKIES OM RANMAI STAMS WJMJ HERR KÖHLERS MISSÖDEN m. ra.
kraf eller pr postanvisn.
ins.
3 kronor.
Hälsovårdsnämnden.
A MAN D A STRÖM, ESKILSTUNA.
