# ID: svediakorp-per1546
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1904
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 18,231
# sentences: 926
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 10 (897} TORSDAGEN DEN 10 MARS 1904.
HCFVCDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: F R I T H I O F 17:DE ÅRG.
HELLBERG.
SOFI ALMQUISTS 60-ÅRSDAG.
I K R E T S A R, intresserade för vårt under- visningsväsen, står namnet Almquist som en borgen både för genialitet och gedigenhet.
Detta gäller ej blott då man talar om den främste bäraren af detta namn, skalden C.
J.
L. Almquist, och hans pedagogiska verksam- het samt o m den i våra tider kände och aktade läroboksförfattaren rektor Sigfrid A l m - quist, utan kan äfven sägas ha giltighet om en, som genom sitt giftermål kommit att bära detta namn, nämligen rektor Sigfrid Almquists hustru Sofi Almquist.
NINA OCH EDVARD GRIEG.
EDVARD GRIEG.
Å R H U F V U D S T A D gästas i dessa dagar af en bland den skandinaviska tonkonstens främste märkesmän, Ed- vard Grieg.
Både som skapande och utöfvande musiker står han ännu i första ledet, och få torde de tonsättare i norden vara, hvilkas alster äro lika populära som hans.
Griegs namn på konsertprogrammen väcker städse intresse, och hans personliga besök och uppträdande härstädes alstra alltid en nästan feberaktig spänning.
Sålunda hafva alla bil- jetter till hans trenne konserter vid detta be- sök rifvits bort långt i förväg.
Edvard Grieg är född i Bergen den 15 juni 1843.
Redan i sin tidigaste barndom visade han omisskännliga anlag för musik, hvilka hans musikaliskt anlagda moder på det om- sorgsfullaste sökte utbilda.
V i d nio års ålder skref han sin första komposition, hvilken snart efterföljdes af flere.
Han ådrog sig nu Ole Bulls uppmärksamhet, och denne tillrådde föräldrarne på det enträgnaste att sända yng- lingen till konservatoriet i Leipzig.
Så skedde, och här studerade Grieg till år 1863, då han begaf sig till Köpenhamn, där han stiftade bekantskap med Gade och Hartmann, hvilka ej varit utan inflytande på hans tonsättar- verksamhet.
A f afgörande betydelse för Grieg blef emellertid den unge i Köpenhamn bosatte norske tonsättaren Rikard Nordraak (död 1866 vid endast 24 års ålder).
Härom berättar G. själf: » Det föll som fjäll från mina ögon; först genom honom lärde j a g känna de nor- diska folkvisorna och min egen natur.
Vi sammansvuro oss m o t Gades Mendelssohnise- raade vekliga skandinavism och beträdde med hänryckning den väg, på hvilken den nordiska skolan nu befinner sig. » Från denna tid åter- finner man allt oftare en äkta nordisk kolorit hos den Griegska sånggudinnan.
Men med denna sammanväfver sig ofta, särskildt i hans romanser och instrumentala verk, ett inter- nationelt drag, som i sin mån bidragit att skaffa honom vänner och beundrare i skilda land.
kx 1867 bosatte Grieg sig i Kristiania och grundade här en musikförening, som han i många år ledde.
De sista tjugu åren har han haft sitt egentliga hem i Bergen.
Under tiden har han emellertid gjort många och vidsträckta konsertresor och öfverallt firat de största triumfer.
G.
fyllde sistlidet år sina sextio och blef då föremål för en storartad hyllning från när och fjärran.
Fru Almquist, hvars 60 åriga födelsedag i går firades i den skola, hon grundlagt som ett fält för sina pedagogiska idéer, föddes den 9 mars 1844 på Alberga bruk i Kila socken af Nyköpings län.
Fadern var bruks- inspektören Per Oliver Hultén och moderns namn var Beata Lovisa Ljungberg.
Sin första undervisning fick hon i Meurtska skolan i Nyköping och genomgick sedermera år 1 8 6 1 — 64 Högre Lärarinneseminarium i Stockholm.
Då hon utexaminerats från detta, uppgjorde hon tillsammans med en kamrat den efter dåvarande förhållanden djärfva planen att studera till läkare.
På den tiden ägde en kvinna ej rätt att studera medicin i Sverige, och de enda universitet i Europa, som stodo henne öppna, voro de i Kiew och Paris.
De beslöto att begifva sig till det sistnämnda, men kort innan de gemensamma studierna skulle börja, fick hon bud från kamraten, att denna mäste svika öfverenskommelsen.
Ensam ville hon ej beträda denna bana och mottog då anställning som lärarinna i statsrådet grefve Ehrensvärds familj.
Sedan hon i tre år vistats Till Griegs förnämsta skapelser torde få räknas hans trenne violin sonater, pianokonser- ten (a-moll), violinkonserten (op. 5 6), stråk- kvartetten (g moll), den allbekanta musiken till » Peer G y n t », orkestersuiten » Fra Holbergs T i d », körverken » Föran sydens kloster » och » Landkjsending », en mängd pianosaker och romanser m.
m.
Och nästan öfverallt möter man tondiktarens genialitet och omedelbarhet, friskhet och elegans.
Edvard Grieg har i ett mångårigt lyckligt äktenskap varit förenad med Nina Hagerup.
Hon är ock den, som alltid först sjungit hans sånger och äfven i öfrigt troget stått vid hans sida.
Hon följer honom ock alltid på hans resor och är nu med honom äfven här.
SOFI ALMQUIST.
IDUN 1904 — hos denna familj, hvars tillgifvenhet och akt- ning hon i hög grad tillvann sig, ingick hon som lärarinna i Beskowska skolan.
Få ägde som hon förmågan att disciplinera en stor bråkig pojkklass, och genom sin allt dominerande energi fick hon till och med de trögastes fattningsgåfva att vakna.
Bland de lärjungar, som under hennes verk- samhet i denna skola åtnjöto hennes undervis- ning, märkas prinsarne Carl och Eugen samt prins Bernadotte.
Konung Oscar själf åhörde upprepade gånger med synbart nöje och till- fredsställelse hennes lektioner, och konunga- huset har sedermera visat henne prof på att det i kärt minne behållit den värderade och dugande lärarinnan.
I Beskowska skolan lärde hon känna den redan då bemärkte läraren,, doktor Sigfrid Almquist, med hvilken hon år 1875 ingick äktenskap.
Hennes intresse för skolan för- kväfdes ej i de många nya bestyr, som nu togo hennes tid och krafter i anspråk.
Då hennes egna barn k o m m o i skolåldern, fördes hon åter in på undervisningsbanan.
A r 1887 öppnade hon en egen kurs i sitt hem för sju gossar och flickor.
Det gynnsamma inflytande, hon såg att samundervisningen ägde så väl på gossarne som flickorna, och det goda sy- skonlika förhållande, som uppstod dem emellan, k o m m o tanken på en fortsatt samundervisning i större skala att hägra för henne.
Åtskilliga personer uppmanade henne att grunda en samskola, men hon tvekade, mest vid tanken på den ekonomiska risk, som vore förnippad med ett företag, för hvilket man ännu hade att vänta så föga förståelse af allmänheten.
Slutligen, då hennes man ifrigt uppmanade henne att våga ett försök, började hon år 1892 sitt första egentliga skolår.
Arbetstiden i hennes skola var olik andra skolors däri, att lektionerna voro korta och huf vudsakligen förlades mellan 9 — 1 2, hvarigenom den för- delen vanns, att barnen voro fria och kunde vistas ute under den hälsosammaste tiden af dagen.
Hvad grundtanken i hennes metod beträffar går den ut på att föra undervis- ningen in på det praktiska lifvets område, dock utan att den därvid förlorar sin idealitet.
Ä n d a till år 1901 öfvergingo gossarne från skolans femte klass till de allmänna lärover- kens sjätte, men från och med det nämnda året tillökades skolan med ett gymnasium, hvarigenom tillfälle bereddes för de gossar, som ville kvarstå, att jämte flickorna aflägga maturitetsexamen vid skolan.
Då fru Almquist hösten 1901 grundade sitt gymnasium, närmade sig en af hennes djärf- vaste drömmar sin uppfyllelse, men den kosta- de stora ekonomiska uppoffringar från hennes sida.
Dock då hon ser, med hvilken lust och fröjd arbetet där bedrifves, och hör lärarne tala om elevernas sällsporda nit och vakna intresse, känner hon ej offret tungt vid tanken på den insats hon gjort i bildningens tjänst.
När skolan nu firar hennes 60-årsdag, förhöjes festens glada högtidlighet genom tanken på, 120 — att inom några månader från skolan skall utgå dess första studentklass.
En annan af fru Almquists skoldrömmar håller nu också på att förverkligas, den näm- ligen om en egen lokal för skolan; inredd efter hennes ideal för en praktisk modärn mönsterskola.
Byggnaden är så nära färdig, att den nästkommande september skall stå fullt redo att mottaga eleverna.
A f fru Almquist som lärarinna fick jag ett outplånligt intryck, då hon en gång tog mig med i en af småklasserna att åhöra en geo- grafilektion.
De smås ögon tindrade af för- väntan, då hon trädde in i klassrummet, och deras förväntan blef ej heller besviken.
H o n såg ut öfver klassen, och ett vänligt förstående mötte hvart och ett af dessa klara, glada ögonpar.
Så började hon berätta.
Det var om en flod i Norge, hur han buktade och kröp och hoppade och sprang, tills han slut- ligen blef så trött, att han stilla somnade i en sjö.
Det var äfventyr och sagostämning i detta, som kommo barnen att allt emellanåt ge till små utrop af förtjusning, och då de, röda af ifver, på kartorna letade upp, hvar denna flod väl månde ligga och hvar den gjorde alla sina krokar och hopp, tänkte för- visso ingen, att han i själfva verket höll på att lära in en läxa.
Som läroboksförfattarinna har fru Almquist äfven gjort sig ett godt och i vida kretsar kändt namn.
Hennes böcker ha sett flera upplagor, och de mest kända äro: Barnens första och andra läsebok, Läsebok för småskolan, Rättskrif- ningsöfningar efter C.
J.
L. Almquist och Urval af Topelii läsning för barn.
Därjämte har hon tillsammans med en af sina lärarinnor utar- betat en lärobok i engelska för nybörjare.
För att ge fru Almquist ett bevis på den tillgifvenhet och tacksamhet, så väl lärarinne- och lärarepersonalen som eleverna hysa för henne, ha de velat hugfästa minnet af hennes 60-åriga födelsedag genom att skänka henne en särdeles smakfull möbel till ett af samlings- rummen i den nya skolan.
IDA BÄCKMANN.
KONSTNÄREN.
N ÄR HON var ung — hon minns det ännu nog!
— var hon i tärneringen ej som andra.
Vid strandens skvalp hon satt o c h grät o c h log och älskade på tysta stigar Då så vandra.
o m våren skymningen föll blå och all naturen talade med tunga — hvad var för underligt hon bar uppå?
Hvad för en visa som hon ville sjunga?
Den bleknade, den skära ungdomsdröm.
Hvad båtade så där att le o c h gråta?
EkzeiXl, finnar, sår, hudutslag, reformar o. d. behandlas bäst med F. PAULI ' S AZYMOL, hvilket Vid spisel, väfstol och vid trägen söm hon glömde snart sitt unga väsens gåta.
dessutom för sin mångsidiga användbarhet aldrig bör saknas i något hem.
Läs de läkareintyg och den broschyr som medfölja hvarje flaska Men nu — ack, nu — ej utan mål hon stridt, AZY- hon ej förgäfves fällt sin ungdoms tårar: sedan hvad hon blott anat i sin längtans vårar.
hos h o n o m, sonen, växer starkt och fritt MOL.
Aseptin är gammalmodig- det af en svensk läkare uppfunna preparatet » AZY- MOL » visat sig vara ojämförligt mera verksamt.
Och när sin tankes barn han skänker Vid alla tillfällen då Ni förut begagnat Aseptin så står hon andlöst blek invid hans sida: bör Ni numera AZYMOL.
alltid använda » ANTISEPTISK gestalten växer fram — i brottnings form, storm, hon känner den — vill stilla, stilla bida.
MELLINS FOOD Och så med varm o c h salig modershand den kalla leran leende hon smeker.
Och se — hvad under!
— hennes längtans brand med Ijuflig eld i döda ådror leker.
Då böjer han sig lyckligt sakta ner o c h trycker så en helig kyss på pannan: » Du m o r — lif af ditt lif min dröm du ger, o c h konstnärn det är du o c h ingen annan! » VAPNE.
E TT STEG NINGEN.
I DEN RÄTTA FÖR IDUN AF R1KT- LAURA FITINGHOFF.
• (SLUT FR.
FÖRES.
N:R.)
N Ä R både den bildade och kvinnan ur arbetsklassen ådagalägga en så stor obe- nägenhet för att ägna intresse åt hemmet och praktiska göromål, så visar detta, att skolan med den teoretiska undervisningen öfverflyglat hemmet.
Med läxläsning och föreskrifter om ett vårdadt yttre har barnet gjort hemmet till den » lokal », där dess behof i den riktningen tillfredsställas.
Genom de längre eller kortare vandringarna till eller från skolan, genom den obligatoriska leken, det muntra lifvet med kamraterna råkar det in i dagdrifvare- lifvet, och grunden lägges till den lättja och obenägenhet för kroppsrörelser, när dessa ingå som praktiskt arbete, hvilket kännetecknar vår tids ungdom.
Utan knot utföres däremot en mången gång halsbrytande skolgymnastik, hvilken ej sällan lämnar ledsamma spår efter sig.
Men att i hemmet, i nyttans, den ekono- miska besparingens tjänst, så välbehöflig i ett fattigt land, göra en gymnastiken motsvarande rörelse, det går e j.
Flickan har där i t. ex. fönsters och dörrars tvättande en präktig liksidig » armar uppåt sträck » och » på tå häf » - rörelse.
I sopning, eld- ning o. d. äger hon den yppersta » knäböjning ».
I skurning och golfvens torkande en härdan- de, stärkande bålrörelse.
Vid bäddande af sängen, lakans, täckens, filtars hopläggande får hon ett ordentligt » armar utåt, bakåt sträck ».
Ingenting verkar så till ett liffullt, sundt både andligt och lekamligt lif, i synnerhet när det gäller den uppväxande flickan, som en mångsidig, gagnerik rörelse inom hemmet.
Det kommer rytm och fart i hennes sätt att röra sig, hennes blick blir vaken för de smådetal- jer, hvilka dock utgöra solljuset i hemmets värld.
Hennes omtanke för andra än det egna jaget blir lefvande.
Den lillgamla, till hälften öfverlägsna, till hälften skygga skol- minen bortfaller.
Den unga flickan blir hvad Gud ämnat henne till: en frisk, enkel varelse, ett solsken på de äldres väg, med ögon vanda att se äfven det i lifvets och naturens unders- bok inristade ordet, ej endast det hennes hjärnceller supa upp från läroböckernas svarta bokstäfver.
Dessa senare äro dock så nödvändiga, äfven de, för den bildade klassens barn så väl som för arbetsklassens.
En flicka, uppfostrad med den bokliga kun- skapen som underlag och ledare vid de prak- tiska göromålen, där det bokliga vetandet ej afser hennes lefnadskall, kan sedan i lifvet uppträda själfständigt och verkligt oberoende.
Till sina kläders förfärdigande kan hon, om hon har råd därtill, anlita hjälp af kunnig sömmerska, men hon är ej beroende af denna hjälp.
Med arbetslättande metoder för tvätt, af Läkarekåren erkändt bästa näringsmedel för barn och sjuka.
Finnes pä Apoteken, samt hos Specerihandlcvrne * P R O F GRATIS OCH FRANKO från Assel Zennstrand.
G-JEFLJE.
• i '
— hvilka alltjämt framstå i handeln, skall hon knnna hjälpa sig själf äfven därvidlag, så väl som v i d tvättens inskötande, äfven detta till stor ekonomisk vinst för henne och familjen.
Med hygienisk underbyggnad skall hon veta att sköta kokkärlen och bereda födan så, att den blir till verklig näring och leder till kroppens sunda bestånd.
Kunskap är makt.
I maktfullkomlighet af förenämnda art är det hon, hvilken som husmoder stiftar lagar för den tjänarinna hon antager; hon, som i medkänsla för bördan af de sysslor, hon själf utfört och förstår, inser vikten af att så mycket som möjligt lätta den för henne och hemmet antagna hjälpredan.
Huru nå ett sådant mål, hvilket, utom att det äger en nationalekonomisk betydelse, har sitt berättigande ur hygienisk, moralisk, social synpunkt?
För så vidt det är flickans och äfven gossens uppfostran intill den ålder, då det ytterliga fåtalet slår in på ett uteslutande teoretiskt kall, synes endast en utväg stå staten och samhället till buds.
Det afser en reform, som skulle återge hemmet dess så småningom beröfvade välde och bestämmande- rätt öfver barnet, i lyckligaste fall ledande därhän att samhället en gång i sin tur skulle hos den vuxne individen få skörda välsignelse af hvad stat och kommun under stora upp- offringar utsått hos barnet.
Eeformen gäller hvarken mer eller mindre än att förlägga all pedagogisk undervisning till skolan, äfven all läxläsning.
Talet o m » samverkan mellan hem och skola » förfaller, när såsom förut nämnts skolan är herre, hemmet dess tjänare.
Ingen kan väl förneka, att så är fallet, som ser de nuvarande hemmen, de förnämliga såväl som de torftiga, huru de alla äro till för skolbarnen.
A t t deras klädsel, helst all- mogebarnens, blir en annan för skolan än för hemmet är j u naturligt nog — » som man är klädd så blir man hädd » — och v e de barn, hvilkas dräkt afviker från den vedertagna, hvilkas kängor, galoscher, kappa, flätband ej äro lika goda som kamraternas.
Detta såväl i de högre som i folkskolorna.
Tiden är ej mogen för någon ändring i detta hänseende.
121 IDUN 1904 — reform.
Med läxan inför klassen väl förberedd af läraren, skulle barnet ha lättare att inlära den i skolan.
Tystnaden o c h lugnet under lärarens uppsikt torde i så fall komma att verka mera underhjälpande därvid än fallet blir inom hemmen, hvarest, trots alla bemö- danden att förekomma det, störande ingrepp alltid skola inträffa.
Läxornas inlärande i skolan skulle ha det goda med sig, att barnen skulle bli likställda inför de fordringar, s o m skolan ställer på deras intellektuella verksamhet.
Under de ytterst olika yttre förhållanden, xinder hvilka barnen arbeta och inlära sina läxor, kan någon verkligt rättvis värdesättning af hvad de lära nu knappast göra sig gällande.
Den i lekam- lig måtto lyckligt lottade skulle ej s o m nu sker, tack vare andras hjälp m e d inpluggande af hemläxor, k o m m a att stå före det kanske lika rikt begåfvade, men i yttre hänseende illa lottade barnet, hvilket i ett fattigt bråkigt hem har svårt att inlära d e m och bittert känner och kommer att känna den orättvisa, för hvilket det m e d kanske nedsatta betyg blir utsatt, och ett mäktigt spadtag vore taget för att fylla ut den samhällsupplösande klyf- tan mellan kapitalet o c h intelligensen.
Det främsta och förnämsta målet v i d en sådan reform blefve vidare, att hemmet skulle stå jämbördigt med skolan, att de äfven prak- tiska färdigheter, som barnet tillägnar sig där, skulle kunna omsättas och tillämpas i hemmet under föräldrars vakna ledning, föräldrar, hvilkas håg och intresse för barnens både lekamliga och andliga utveckling troligen skulle blifva ett annat, när ansvaret för tidens ut- fyllande inom hemmet för barnet hvilade på dem, intet ansvarslättande » g å och läs på läxorna » fritoge d e m därifrån.
Dessa nu så sorgligt talrika yngre och äldre gifta damer skulle e j, som så ofta sker, af trötthet och leda m e d en betydelselös tillvaro som mödrar och husmödrar hetsigt öfverge hemmet för verkliga eller inbillade nederlag därinom.
Och A || 0 # » |l« * « # %i« H U l C l å OvlllllClll^ Ä Bryggaregatan 5, Stockholm.
Under samma välkända regim som Eva Hellmans Hushållsskola.
Drottninggatan.
Tvätt-Siden •till I I K L Ä D N I N G A R &amp; BLUSAR å 9 0 ö r e p r meter, tull i Propra rum i moderna stilar.
o c h portofritt, offerera.
E = [SCHWEIZER &amp; CO., LUZERN S 6, (Schweiz).
[E Sidentygs-Export.
— Kungl.
Hoflev.
reda, skicklig och förfaren på sina områden.
Eller kan hon visa sig okunnig, tanklös, be- häftad med den illa uppfostrades många fel.
Men så uppstudsig, näsvis, öppet sedeslös, svekfull och bedräglig och för hemmet ruine- rande s o m nu blir hon e j, emedan hon vet, att hennes öde i samma stund är gifvet, att den kraftigt stödjande handen i samma stund hon så faller kan släppa henne.
Hur yrkesskicklig hon än är, och hur oumbärlig hon därför vill anse sig vara, skall vissheten o m att man inom hemmet i värsta fall kan ersätta henne lägga kapson och tygel öfver hennes sämre instink- ter, de, med hvilka hon annars gör sig till herre och tyrann öfver den kanske i andligt hänseende högt-stående, men i praktiska kun- skaper henne underlägsna husmodern.
Framtidshusmodern, familje-, studie-, och platsflickan, konstnärinnan — må de så alla, när de höja fanan för frihet och oberoende, låta den som motto bära: Teoretisk och praktisk kunskap är makt, hälsa och oberoende lycka!
VID DER BOSPOREN.
ÖGONBLICKSBIL- FÖR IDUN AF BIRGER MÖRNER.
nu till pudelns kärna!
De familjer, den moder, s o m kände, att hennes barn verkligen tillhörde henne inom hemmet, skulle förvisso m e d mera kraft taga Hvad hemmet däremot kan fordra, det är sig an dem o c h deras fostran för lifvet m e d bestämmanderätten öfver barnen, när de vistas dess oberäkneliga innehåll, än hvad fallet i hemmet, bestämmanderätten öfver deras lek måste blifva, när hon blott äger att under- och arbetstid.
Då den tiden kommer, att så ordna sig en redan gifven lag.
Mödrarna sker, och den måste komma, då först kan skulle s o m förr, tillsamman m e d det upp- hemmet påtaga sig ansvaret för barnets både växande släktet, göra sig förtrogna med både det klassiska bokvetandet o c h bildande, in- fysiska och moraliska utveckling.
» Läxorna » — » läxorna », de utgöra nu den tressanta alster af nutida skönlitteratur.
Bar- net skall under bestämda sysslors utförande trollformel, hvarmed barnet slingrar sig undan inom hemmet lära sig akta och älska, för- alla sysslor af praktisk betydelse, » ledsamma » Ijufva och försköna den plats i världen, där uppdrag, större eller mindre små tjänster inom det som en vaken tänkande varelse skall till- hemmet.
De läxöfverhopade barnen äro de bringa en tid af dagen, utan att som förr uttröttade hufvudpersoner, hvilka behöfva med o m möjligt » slutna » ögon och öron vistas hvila och vederkvickelse under fristerna mellan där som läxläsande, eller söka upp det s o m skola och läxor och som så väl behöfva en lekamlig hvilo- och kullstjälpningsplats efter sportens förströelse och därför ej möta någon sportens öfverdrifter.
Denna fostran till sann invändning, när läxan ändock tillåter dem frihet och oberoende skulle i sin tur åter- en oftast ej så alldeles knapp, efter deras verka på modern själf.
H o n skulle s o m förr eget godtycke tilltagen fritid.
blifva hemmets starka dragande makt, sam- Barnet är i och m e d läxans inlärande i lande kring sig nervstarka, både bokligt o c h hemmet inne på själf bedrägeriets så farliga, praktiskt bildade döttrar och söner, hvilka karaktärslappande bana.
Det vänjer sig vid i ett enkelt, af tjänares tillvaro oberoende att komma med undanflykter, ofta, o m ock hem skulle veta att vid förefallande behof omedvetet, osanna, detta strafflöst; ty hvilken taga den del af hemmets praktiska syss- fader eller moder vågar taga ansvaret på sig, lor, som stod d e m till buds som en naturlig att läxan verkligen är inlärd, eller en kom- sak, och hvilka kanske just till följd däraf mande dag mötas af ett kanske skadegladt skulle känna sig lyckligare, friare äfven i erkännande af barnet, att det ej kunnat sin lifsglädjen, än hvad de nu göra det utom läxa, upptaget som det varit af hem sysslor.
hemmet i nöjets mest lockande nästen och Ett mindre] Jpensum af läroämnen i skolan, lokaler.
ett års förlängd skolgång — men med läxor- nas^inlärande] därsammastädes — skulle kunna Tjänaren i ett sådant hem kan blifva dess möjliggöra en sådan, visserligen omstörtande vän och präktiga stöd, dess ovärderliga hjälp- ff 1 Ull lllllll HIM (Eftertryck förbjudes).
VI.
R A C H I D OCH J A G halfligga m o t kaikens röda sammetsdynor, och de tre roddar- nes jämna årtag drifva oss fram m o t ström- men.
Svetten pärlar ur deras pannor och ur halsarne, hvilkas starka senor spela och röra sig ofvan det håriga, ur den öppna hvita tröjan af Brussa-siden framstickande bröstet.
De bära västar af guldbroderadt blått sammet och hvita strumpor utan skor.
Till vänster — på den europeiska stran- den — reser sig Rumili Hissars gamla borg med krenelerade torn, — ett underligt stycke röfvareromantik ofvan Bosporens idyll.
Kajor flaxa i stora svärmar kring dess tinnar; mellan murarne skymta gråa hus och gröna träd.
Kaiken glider längs en turkisk kyrkogård, hvars smala, med inskriptioner sirade sten- RUMILI HISSARS BORG.
Belägen c:a 3 min, från Centralstationen vid lugn gata omedelbart invid ilen pulserande Elektr.
ljus och telefon i rum och våningar.
Matsalar inom hotellet.
förstklassiga nykterhets-hotell äro vi tacksamma för hvarje medverkan och rek.
dä tillfälle gifves.
Inga drickspengar.
Enär detta är stadens enda
IDUN 1904 MIIIIIIIF MINI] — iiiiniiiiiiiiiiiiiiiiiiiitiMiiiiiiiiiiiiMiiiii Lanolin- Sana-Tvål.
GARANTERAD REN, NEUTRAL, MILD och ÖFVERFET.
Bästa BarntYul!
2 5 öre st. Qrumme&amp;Son Stockholm.
122 — nad lysa de emot oss, nästan alla bära de enfärgade dräkter, men färgerna växla från klaraste gult till djupaste svart.
V i passera under en bro.
Stimmet af båtar blir allt lifligare, det blir allt kinkigare att manövrera.
Vi hafva redan lämnat bakom oss en krök- ning af stranden, där grafvårdar speglade sig i vattnet, och nu smalnar floden framför oss mellan tätnande akasior och mörka fikonträd, som stigit ända ned i vattnet.
Ett myllrande lif, ett vimmel af färger.
Se där en förnäm turkinna, som med upp- slagen parasoll lutar sig tillbaka, medan hen- nes sällskapsdam framför henne ser sig om- kring med bortvändfc hufvud och låter tank- vårdar luta härs och tvärs.
Några af dem bära en i toppen uthug- gen turban; under dem hvila familjefäder, men under andra, hvilkas toppar formats till blom- ster, kvinnor och barn.
Och öfver dem alla stå dödens träd, de svarta cypresserna på vakt.
Plötsligt styr Rachid båten med en häftig vändning öfver till hö- ger.
V i ha passerat en af dessa farliga hvirf- lar, som här och där i krökarne af Bosporen ligga på lur under vat- tenytan, hungriga efter rof, och årligen dra- gande mer än en af de lätta kaikerna ned » DET SOTA VATTNETS Det finnes tvänne varelser i Padischans stad, som anse mig för ett odjur, och detta gör mig nedstämd.
Fatma heter den ena, och Eminé den andra; två kurdiska tiggareflic- kor med vackra gazell- ögon och med stämmor som ett porlande käll- språng.
Hvarje förmid- dag, då j a g går till min déjeuner, stå — eller rättare sagdt stodo — de utanför min port.
Jag låddes icke se dem, men ständigt följde de bakom mig, bedjande om » bakschich » med en välljudande ordström af sitt obegripliga språk.
Hvarje dag fingo de bvardera ett småmynt, och till slut vågade jag mig aldrig ut på gatan, utau att hafva växladt.
Men nu stå de aldrig mer utanför porten.
KIOSK.3 En tät flock alkor af en dufvas storlek susa oss förbi; det är Bosporens mystiska fåglar, » de döda drogmanernas andar », som de kallas, därför att de hvarje morgon från Terapia, dit under sommaren ambassaderna äro för- lagda, begifva sig in till Konstantinopel och om aftonen återvända med nyheter.
En stor fiskarbåt, rodd af tio stående roddare, styr förbi oss upp m o t Svarta Hafvet.
Rachid säger, att denna slags farkost kallas af folket » Gråt, m o d e r », ty af dessa vända icke alla åter hem.
Vi glida in i den stilla floden.
Till vänster mörka hus, skilda från vattnet genom en smal kaj.
I rader sitta beslöjade turkiska kvinnor med korslagda ben på sina brokiga mattor, betraktande lifvet på vattnet.
Som en rad af brokiga papegojor på en fågelmark- SOMATOSE Då vi omsider åter på hemväg befinna ess ute på Bosporen, se vi en liten däckad ång- mouche pusta i vårt kölvatten och k o m m a allt närmare.
» Håll ögonen öppna, så får ni se något vackert, » säger Rachid.
Mouchen ilar oss förbi, och g e n o m de öpp- nade fönstren i dess akter hinner j a g som hastigast se skymten af en bländande vacker kvinna, hvars silfverskira slöja glidit ned under hakan.
Hennes ansikte är mandelfor- madt, ögonbrynen breda och ur det bleka an- siktet brinna tvänne stora pupiller.
» Det var kedivens gemål, » säger Rachid, men jag kan knappast höra hvad han säger, ty som fulländad gentlemuselman har han envist vändt den sköna ryggen och lutar sig ned öfver den motsatta båtkanten, som sökte han djupt därnere det en gång sjunkna At- lantis.
VII.
mot djupet.
Nu går färden öfver till den asiatiska sidan.
En gällt skriande hjulångare pustar oss förbi.
I aktern äger den en med segelduk afskild del — det för damerna re- serverade haremlik —; under den uppfällda tältduken kunna vi skymta längs relingen en rad cigarrettrökande turkinnor med uppslag- na slöjor.
Vi k o m m a under Asiens kust och glida förbi en bländande hvit kiosk, framtrollad för väl en mansålder sedan på någon sultanas vink.
Den ligger nära stranden på en äng, hvars gräsmatta, trots sommarsolens härjnin- gar, ännu lyser i smaragd.
Framför oss springer stranden ut och bildar ett knä, bärande en gammal borg i ruiner och en liten turkisk by.
Från alla håll af Bosporen synas kaiker k o m m a i samma riktning som v i; i vinkeln mellan ängen och den lilla byn försvinna de mellan buskarne — det är där som den lilla floden, » Asiens söta vatten », som européerna kalla den, mynnar ut, och där stämmer i dag, liksom alla andra fredagar, Bosporens eleganta, färgrika värld möte.
af blodet.
Hans mustacher hafva formats å la Kaiser; bure han icke fez, skulle j a g hafva tagit honom för en preussisk officer; under den välskurna redingoten synas till och med tydligt linjerna af en korsett.
Mellan trängseln af båtar, väjande för ingen, kommer en af tio rikt förgyllda roddare framdrifven, med eleganta europeiska damer i ljusa som- martoaletter lastad jättekaik, som i stäfven prydes af en gyllene örn, och högt i akter- stäfven sitter en ambassadkavass till roders.
Ur vägen, småfolk, här kommer en stormakt!
» ASIENS SOTA VATTEN. » full handen med de rosafärgade naglarne släpa i vattnet.
Och där en båt, full med pladd- rande damer, som i sina silkes-feredschéer, som afundsamt dölja kroppens linjer, på afstånd likna fnittrande dominos på en Nizzakarneval, men sedesamt vända hufvudena bort, då vi k o m m a dem nära.
Vi dubblera en kvarn o c b glida förbi en backe, där f rad öfver rad kvinnor sitta på huk, liknande lunnefåglar på ett nordiskt fågelberg.
Vi stiga i, land och sätta oss utefter stran- den på stolar af halm.
En turkisk kypare serverar oss kaffe och den sega, gula konfekt, som kallas Rahatlokum.
Som i ett färgskiftande kaleidoskop skym- tar det rörliga lifvet på floden oss förbi.
En- sam i en smäcker kaik sonen af en prinsessa Erkändt bästa Jag gick en gång för en vecka sedan öfver en smal gränd i närhe- ten och fick då se en grekisk pojke på ader- ton eller tjugu år komma bärande en katt- unge i dess ena öra.
Jag gick med käppen i hand öfver gatan för att förehålla honom det olämpliga i hans beteende, men i stället för att släppa katten, kastade han honom upp på närmaste hustak och tog till flykten.
Katten, som antagligen redan förut blifvit skadad, nedföll handlöst i gatan och bröt ryggen, ty den jämrade sig utan att kunna röra sig ur fläcken.
För att göra ett slut på dess lidande hämtade jag ur gatan en väldig sten och kros- sade därmed dess hufvud.
I det samma hörde j a g bakom nomträngande skrik af fasa.
Jag om och såg Eminé.
Hon hade efter mig och stod nu slagen af traktande mig med ett uttryck krafthöjningsmedel.
Ökar aptiten i hög mig ett ge- vände mig smugit sig skräck, be- i de svarta = = = = = g~rad.
Krhålles _ på apotek.
— 123 - IDUN 1904 barnaögonen som af outsäglig afsky.
Hon hade icke sett eller icke förstått hvarför jag dödade.
Följande dagen stodo inga kurdiska tiggare- flickor i blåa mantlar och med gazellögon utanför min port.
Sedan dess hafva de varit som försvunna.
Men stundom, då jag går in i en butik, ser jag något blått skymta utanför dörren.
Vänder jag mig då om, hör jag ett hväsande » p s!
p s!
»; — det är Fatma och Eminé, som stå därutanför och låtsas locka på en katt.
VIII.
En af Rachids vänner bjöd mig härom dagen till sitt hem på den asiatiska sidan af Bosporen.
Sedan middagen blifvit intagen — en charmant middag för resten —, förde mig excellensen ut i sin trädgård för att visa sina vida beryktade orchidésamlingar.
Från taken i de tropiskt varma drifhusen sände dessa exotiska under ned sina fantastiska, skim- rande blommor, än liknande praktfulla jätte- fjärilar, än lysande, underliga polyper, räc- kande ut sina färgmättade antenner för att locka, fånga och suga till döds.
» Och nu skall jag visa er en vacker lands- maninna, » sade excellensen och förde mig utefter en murgrönsklädd vägg, där stora nattfjärilar sofvo bakom bladen och yrvakna fladdrade upp, då vi snuddade mot grenarne, till en stor hvit marmorfontän, på hvars lugna yta flöt en rosenröd näckros.
» Ni känner väl Nymphea Rosea, » sade han, » jag har införskrifvit den från Sverige. » Jag lutade mig öfver fontänens rand och betraktade min landsmaninna, som oberörd af allt sorglöst tycktes med sina skära minia- tyrsegel utspända glida fram öfver den lilla dvärgsjöns vatten, under hvars yta stora, feta, lättjefulla guldfiskar makligt rörde sig.
Och då jag betraktade den närmare, tycktes mig den bruna vattenytan spegla björkars hvita stammar och allvarsamma tallars blek- röda bark; det tycktes mig jag hörde koskäl- lan pingla uppe i skogsbacken, bofinkarne flöjta, och utifrån sjön ljödo årslagen af tor- paren, som med lien lagd öfver toften rodde hem i sin eka.
I det samma ljöd uppifrån närmaste mina- ret en ropandes röst: » Allah ekber essadu ellaha la illahah el allah! » Det var mollan, som kallade till bön.
Bakom oss slamrade det med glas; tjänare i allvar- samma svarta lifrockar och med röda fezer bjödo omkring iskyld sorbet, och efter några minuter hade j a g glömt den bleka blomman, som, ryckt ur mitt lands magra jord, dömts att för alltid lefva sitt ensamma skönhetslif, simmande i den turkiska paschans marmor- skål.
CARL YNGVE SAHLIN.
F ÖR N Å G R A dagar sedan fyllde f. d. pro- fessorn och rektorn vid Uppsala univer- sitet Carl Y n g v e Sahlin 80 år.
Det är på den filosofiska vetenskapens fält professor S. nedlagt resultaten af sin Jifsverk- samhet som universitetslärare och skriftstäl- lare.
Lärjunge af Boström, har han varit den främste utvecklaren af denne tänkares system, noggrant fasthållit och tillämpat de stränga boströmska idealistiska och rationella fordringarna på uppfattning af det absoluta såsom rent andligt, evigt, subjektivt och för- nuftigt.
Han har utgifvit ett stort antal filosofiska afhandlingar, hållna i en strängt vetenskaplig stil och utmärkande sig för stor logisk skärpa.
Verksammaste och mest styrkande näringsmedel för vuxna och barn.
Med glänsande resultat för- ordadt af läkare-auktoiiteter.
Stärker nerverna och fOrhttjer kroppsbyggnadens alla delar.
PROFESSOR A. NOREEN.
PROFESSOR C.
Y. SAHLIN.
Ar 1894 tog S. afsked från professuren och bosatte sig i Stockholm.
Här har den vördade åldringen emellertid ingalunda lefvat i overksamhet.
Stiftare af Humanistiska för- bundet, är han alltjämt dess spiritus rector sedan tio år.
Vidare är han medlem af hög- skolans direktion, af Svenska akademien in- satt i direktionen för Stockholms undervis- ningsverk och inspektor för Wallinska skolan.
Under sin universitetstid ntöfvade han i mycket en ledande roll bland de akademiska lärarne.
Hans rektorat inföll under ett i uni- versitets nutida utveckling ingripande skede (1876 — 89), hvarunder bl.
a. det nya univer- sitetshuset grundlagts och fullbordats.
ADOLF NOREEN.
D EN som hör en föreläsning af Adolf Noreen gissar näppeligen att han redan den 13 mars i år fyller femtio år.
Inte bara själfva föredragets liflighet vittnar o m ung- dom.
Äfven den smittsamt humoristiska tonen, det moderna, nästan aktuella i affattningen för tanken på en ännu icke medelålders man.
Men det är likväl så och vid sin halfsekels- dag kan Noreen se tillbaka på en sällsynt omfattande och betydelsefull verksamhet.
Ur- sprungligen kanske mest böjd för filosofisk forskning — han var en af Sigurd Ribbing mycket värderad lärjunge — rycktes han snart öfver till den nordiska språkvetenskapen och disputerade 1877 med Fryksdalsmålets ljud- lära, vår första moderna dialektmonografi, belönt med filosofiska fakultetens större pris.
Samman med Fritz Läffler, O. Danielson, P. Persson m. fl.
gjorde han Uppsalafilologien berömd och högt skattad inom och utom lan- det.
1887 utnämndes han till professor i nordiska språk efter Richert — icke utan svårigheter nådde han platsen för öfrigt, ty han hade gjort sig känd som ifrig nystafvare, och stafreformernas motståndare drogo icke i betänkande att offentligt utslunga den perfida insinuationen, att Noreen som examinator skulle komma att sätta betyg efter exami- nandernas staf ref ormvänlighet!
Noreens verksamhet har delats i vetenskapligt- litterär och universitetspedagogisk.
Hans för- fattarskap är synnerligen rikt och viktigt.
Han har i flera arbeten behandlat dialektolo- logiska ämnen, Fårömålet, Dalbymålet och Dalmålet m.
fl., och däri gifvit prototyperna SANATOGEN för de svenska dialektafhandlingarna.
Hans grammatiska läroböcker Altschivedische gram- matik, Altisländische und altnorwegifiche gramma- tik, TJrgermanische Lautlehre, Geschiclite der nor- dischen Sprachen äro de i ämnet mest använda och de komma litet emellan i nya upplagor, förenande en storartad öfver&gt;kådlighet m e d ytterlig knapphet i formen, något som äfven utmärker hans förtätadt faktafulla De nordiska språken.
Härtill ansluta sig en mängd större ' och mindre uppsatser i » Arkiv för nordisk filologi », » Svenska Landsmålen », » Språk och Stil » m. fl.
publikationer.
Äfven den mo- derna svenskan har Noreen behandlat i ett antal smärre böcker och har sedan ett år under utgifning det stort anlagda Vårt språk, en fullständig, modern svensk språklära af vetenskaplig karaktär, men populär form.
Inget arbete är .behöfligare än detta och ingen svensk är kompetentare därtill än Noreen; men den svenska liknöjdheten för vårt språk har tyvärr vållat, att subskribentantalet på detta arbete är så pass lågt, att författaren väl föga får någon materiell lön för sitt verk.
Populära små uppsatser i sin vetenskap har han samlat i Spridda studier, af hvilka två samlingar kommit ut och där han visat sig som den främste i vårt land på denua fram- ställningsarts område, o m man än skulle önskat någon mindre » spiritualitet » i stilen.
Dessa knappa konturer kring hans författar- skap få här åtföljas af lika knappa kringmått kring hans lärarverksamhet.
Tvifvelsutan är han Uppsala universitets förnämsta lärare sedan många år; han har vunnit för sitt ämne ett alldeles ovanligt stort antal lärjungar, och det språkvetenskapliga arbete inom nordiska språk, som utförts af honom och hans per- sonliga lärjungar, torde representera mer än tre fjärndelar af allt dylikt i Sverige under I III MlllllMIIIIIMIimilllllllMIIMIIIII •••••••lllMIIIIMIIIMIimilll E Nu inkomna, direkt från Japan, de af läkare E E och sjuksköterskor lifligt rekommenderade E | Japanesiska värmeapparaterna, (i a f k o p p a r p l å t, öfverklädda med plysch.
Ge- | | nom att antända och uti apparaten nedlägga en E E koltub, utvecklar apparaten under 3 å 4 tim. E E u t a n r ö k o c h l u k t en behaglig och jämn E E värme af 40 till 50 grader.
Vid förkylning, håll, E E reumatisk värk o. s. v. utöfvar densamma ett jj E högst v ä l g ö r a n d e i n f l y t a n d e.
E Pris pr apparat K r.
3: —.
§ i Pris pr paket om 10 koltuber K r O: S O.
E E Vid större rekvisition lämnas rabatt.
E W i l h.
E B e c k e r, Kungl.
Hofleverantör, S t o c k h o l m.
E i Färg- &amp; Fernissfabrik, Kemikalier, Droger och Sjukvårdsartiklar, jj Prospekt sändas gratis och franco genom Gene- ralagenturen Josephson &amp; Reteike, Göteborg.
Erhålles å alla apotek och kemikalieaffärer.
Tillverkaret B A U E R * C:o., Berlin.
S.
IDUN - 1904 samma tid.
Näst Svante Arrhenius och Carl von Linné har han haft det största antalet utländska lär- jungar, som någon svensk sett vid sin kateder.
Härtill har den förnämsta orsa- ken gifvetvis varit hans lärdom och ut- omordentligt vinnan- de undervisningssätt, men därjämte har hans personliga hjärt- lighet och intresse för andra varit loc- kande och bindande som hos få.
Han har aldrig utöfvat tryck, han har aldrig tvingat sina meningar på an- dra, och det nordiska seminariet i Uppsala, hvars ledare han va- rit, är mönstergillt och ryktbart för det för- troendefulla, kamrat- ligt öppna förhållan- det mellan deltagarna GUSTAF VASAS INTAG och ordföranden.
Och de nordiska filologmö- tenas upprepade hyllningar åt Noreen visa, att han är lika populär bland alla Skandinaviens vetenskapsmän.
124 — VECKANS KONST.
D - I STOCKHOLM.
STUDIE TILL FRESKOMALNING FOR AF CARL LARSSON.
Jag har här inte utrymme för att skildra hans initiativ vid sommarkurserna i Uppsala, dem han jämte Hjärne och Lundeli skapat, hans nitiska och frisinnade arbete som konsi- storieledamot; hans käcka naturell och mång- sidiga, alltid vakna intressen ha j u gjort honom till en orädd och kraftfull kämpe i många spörsmål utanför hans fackvetenskap.
Hans — likväl så mildt färgade — radika- lism har hittills hindrat hans inval i Svenska Akademien — han, vårt språks ypperste tol- kare — liksom hans åsikter icke tillåtit honom att mottaga någon orden.
Men utanför dessa villkorliga hederstecken har han fått och får ett hålligare och betydelsefullare tecken till uppskattning af hans person och hans gär- ning i fackkollegers aktning och beundran samt i den sällsynt stora publik han vunnit genom sina föredrag, hvilkas ypperliga form och intressanta, ofta roande innehåll tillhöra det allra bästa, som ges på detta område i vårt land.
Det svenska språket står i skuld till honom som till Ihre.
Han är nu en af vår vetenskaps största och mest sympatiska ge- stalter.
ROBEN G:SON BERG.
» AFTONSOL.
TAFLA I OLJA AF WALDEMAR NYSTRÖM.
» DRAGKAMP MELLAN SKOLPOJKAR. » E BÅDA ARTIS- TERNA Waldemar Nyström och Gari- baldi Lindberg ha slagit sig tillsammans om en liten utställning i Konst- föreningens lokal, och hvad man än kan ha att säga om denna taf- velkollektion — tråkig- är den icke, och ej li- der den brist på^färgrer, som lysa starka och mustiga, utan rädsla iör: att sticka i ögonen.
Waldemar Nyström » har bland sina många- landskap med de mest ' olikartade motiv några verkligt vackra.
Till rtem höra » Aftonsol » och » Åre- skutan ».
Särskildt den förra synes skapad ut ur en sant lyrisk natur- känsla, och färgbehand- lingen präglas här af en trovärdig måttfullhet.
» Den gamla allén » har sitt förnämsta in- tresse i det pittoreska motivet, hvilket till en viss grad erinrar om Hobbemas bekainta käfta.
NATIONALMUSEUM Men den vinröda kolorit, hvari konstnären dränkt sitt landskaps former., står riskabelt nära den bengaliska eldens Ijus^ effekter och gör kompositionen mera sensationell!
än artistisk.
För öfrigt förtjäna påpekas den ståt- liga, om ock väl mycket på effekt anlagda duken » Sommarnatt », den med sentiment målade &gt;I björkskogen, och » Den gamla herrgården ».
Af Garibaldi Lindbergs bidrag till utställnisgem äro centaurtaflorna de dominerande.
Det är unga.
centaurer, som känna lifsberusningens första våg-; svall sjuda genom sina ådror, där de gå fram i ' ett ljust vårlandskap, hvilket nyss börjat ikläda sig sin skira dräkt af nyutsprungna blad; eller vi träffa dem i ett sommarlandskap, domnade efter njutandet af naturens och kärlekens ymnig- het.
En i sin stämning stark och i utförandet fast och behärskad tafla är » Höst », som åskådliggöres af en ödslig hed, öfver hvilken en vandrare, un- der hvars munkliknande dräkt man anar dödens gestalt, går fram längs vägen.
I öfrigt exponerar denne konstnär en del teck- ningar och färgskisser, af hvilka flere präglas af frisk talang '.
AKVARELLTECKNING AF GUNNAR HALLSTRÖM I Nationalmusei målningsgalleris svenska sal är sedan några dagar utställd en af Carl Larsson utförd större studie till freskomålning å det stora väggfältet öfver ingången till målningsgalleriet.
Ämnet är » Gustaf Vasas intåg i Stockholm ».
Som bekant inlämnade konstnären samtidigt med skisserna till de af honom sedermera utförda freskerna i museibyggnadens nedra trapphus äfven en skiss för den ifrågavarande väggen i den öfre vestibulen, och framställde denna skiss » Gustaf Vasas intåg i Stockholm midsommarafton 1523 ».
Den nu exponerade studien, af hvilken här en afbildning meddelas, utgör en i flere detaljer ganska betydligt omarbetad framställning af den förra skissen.
Studien kommer att sedermera re- FÖR SVERIGES SKOLUTSTÄLLNING I S:T LOUIS.
— 125 IDUN — 1904 B a 9.
S- MOBILISERINGEN 7.
REKOGNOSCERING FRÅN PA GOTTLAND.
NÄRA SLITE.
TIGE VID VISBY JÄRNVÄGSSTATION.
2.
POSI- STÄDE.
TIONSARTILLERIET INKVARTERAS PÅ LÄNNA BAKOM FARTYGSMASTERNA DEN BEFÄSTADE GENERAL GUSTAF I TING- LÄNGST UT ENHOLMEN.
BJÖRLIN MED STAB.
N:R 1, 2, 8 OCH 9: 5.
MIDDAGSRAST I LOGEMENTET.
6.
FÖRRÅDSHUSEN 9.
UTSIKT AF SLITE.
GÅRD.
3.
LOGEMENTSBYGGNADEN PÅ LÄNNA.
4.
8 KLINTEBERGET 1.
MAJOR OLSON UPPROPAR DE VÄRNPLIK- K.
J.
A. GARDSTEN FOTO.
KANONTRANSPORT.
NTR 3 7: JOSEF HÄGG FOTO.
presentera konstnären på den blifvande utställningen i Dresden.
GOTTLAND Dragkamp mellan skolpojkar » är nam- net på en af artisten Gunnar Hallström utförd, talangrik tafla, hvilken, f. n. ut- ställd i Hallins konsthandel, är afsedd att på våra folkskolors utställning i S:t Louis kröna den monter, som inrymmer lekaf- delningen.
Bilden är framställd i akva- rellerad kolteckning och två lag duktiga pojkar från Maria folkskola ha tjänat konstnären som modeller.
D » VAR. » TAFLA I OLJA AF GARIBALDI LINDBERG.
UNDER VAPEN.
EN GAMLA minnesrika ön med de mång-a ruinerna och de talrika temp- len därborta i Östersjön har på sista tiden varit skådeplatsen för truppsam- mandragningar och kanontransporter längs igensnöade vägar, ty luften är ju mättad af en krigets oro, som möjligen skulle kun- na framkalla man vet ej hvilka komplika- tioner i innanhafvet mellan Sveriges och Rysslands kuster.
IDUN 1904 — Mobiliseringen på Gottland är alltså ett fak- tum, och vi tro att det af denna anledning bör vara af intresse för Iduns publik att få några bilder från » Gottland under vapen ».
Truppernas affärd från Visby skedde i god ordning med bantåget en tämligen kall vinter- morgon.
Det var en timmes färd genom snö- höljda nejder utöfver den vidsträckta Martebo myr till Tingstäde, där förrådshusen ligga i vacker gruppering och omväxlande i utseende och färg nedom kyrkan i söder.
När Visbykontingenten anlände dit, stodo förrådshusens alla dörrar öppna och det myllrade därinne af uniformeradt folk, som lade sista handen vid framplockandet af ge- vär och utredningspersedlar.
Positionsartilleriet inkvarterades i hufvudbygg- naden å Länna gård vid Slite.
Ett intressant moment i utryckningen var lossningen af kano- nerna från järnvägen och deras transporterande till Länna, där de stå tills vidare.
Det var ett nöje att åse transporten.
Man- skapet fick nämligen tjänstgöra som dragare på grund af att erforderligt antal hästar ej kunde anskaffas.
Dubbla tåg anspändes för kanonerna, och med omkring 15 man i hvarje tåg gick fär- den genom Slite under det bästa humör och un- der afsjungande af » En jägare gick sig att jaga », som uppstämdes af ett 60-tal kraftiga strupar.
För öfrigt tyckes friskt humör vara tillfinnan- des i lika hög grad hos samtliga truppstyrkorna, och sedan nu alla utryckningarna lyckligt full- bordats, g å öfningarna med fart och gamman under ömsesidigt godt samförstånd mellan befäl och manskap.
UR DAGSKRÖNIKAN.
126 — öfverraskande, såsom Taffetas jaspé, Taffetas å jour e t c, vidare i Louisine: Louisine cadrillé, Louisine chiné, faconné å boules, Armure chiné pointillé etc.
Utsökt verka Méssaline, Clair de Lune, Dentelles Pouipadour, Pekin faconné å jour, Pekin brodé, Damas picoté, Crepe mirette, Nei- geuse, Broderie rayé samt de högsta moderna Shantung och Japonais brodé med äkta schweizer- broderier, ofvannämnda firmas specialité.
Nämna vi dessutom råsidentygerna, som allt- jämt föredragas för hela dräkter, hafva vi gifvit en liten bild af rikhaltigheten i vår nyaste kollek- tion, som på begäran sändes gratis och är mycket intressantare än hvarje beskrifning.
TILL IDUNS FINSKA LÄSARE!
V ÄNNER OCH LÄSARE af Idun i Finland ha fäst vår uppmärksamhet vid ett par uppsatser, som på senaste tiden med kort mellanrum före- kommit i den i Helsingfors utgifna Helsing- forsposten, hvari Idun och dess innehåll på ett försåtligt sätt angripits.
Den ingalunda dolda afsikten med den fula manövern har varit att främja ett par nyuppståndna finska veckotidningar.
Mot en lojal konkurrens ha vi ingenting att invända, och vi finna endast helt naturligt, att man ännu en gång vill göra försöket att med egna inhemska krafter starta ett finskt familjeblad.
Men skall dettas framfärd grundas pä ett lömskt och orättvist förklenande af den äldre kollegan inför dess talrika finska prenumeranter, tro vi näppe- ligen, att den blir långva- rigare än många tidigare liknande företags.
Alla våra finska vän- ner känna väl och af del- vis synnerligen färska exempel det intresse, som Idun alltjämt ägnat sär- skildt finska förhållanden och kulturföreteelser, och icke minst borde detta vara bekant för Helsing- forspostens utgifvare, d:r Karl Flodin, som själf vid skilda tillfällen bidragit i våra spalter.
Så mycket smärtsam- mare och oförtjäntare har därför angreppet från JONSEREDS FABRIKER EFTER BRANDEN.
OLGA RINMAN FOTO.
detta håll berört oss, och vi ha med dessa rader endast velat ge ett uttryck åt denna känsla, då " pN STOR ELDSVADA härjade nyligen Jonse- reds stora fabrikskomplex, beläget l / 2 mil något detaljeradt bemötande synts oss öfverflödigt från Göteborg.
Linneväfveriet med häckle.riet inför de läsare, som i hvarje nummer af Idun finna samt mekaniska verkstaden, smedjan och målar- den bästa vederläggningen af Helsingforspostens verkstaden blefvo i grund förstörda.
Totala för- infamier.
säkringsbeloppet för hvad elden sålunda ödelagt uppgår till omkring 460,000 kronor.
Stockholm i mars 1904.
De storartade anläggningarna på Jonsered, REDAKTIONEN AF IDUN.
hviika under årens lopp utvecklat sig till ett fullt Vi vänta med tillförsikt, att Helsingforsposten modernt industriellt verk, omfattade en mängd fabriksbyggnader med väldiga spinn- och väf- upplåter plats i sina spalter för ofvanstående stolar, hvaruti tillverkades bomulls-, linne-, hamp-, inlägg.
D.
S. och jutegarn, segel-, tält- och pressenningsduk, jute-, linne och bomullsväfnader, maskinremmar, säckar och golfmattor.
Därmed sammanhänger AF » AU REVOIR, CARL EMIL! » blekeri och färgeri.
Den mekaniska verkstaden tillverkar hufvud- ELLEN IDSTRÖM.
.sakligen träförädlings- samt textilmaskiner för egna fabriker.
Gjuteriet tillverkar tröskverk, kvarn- verk, axelledningar m. m.
ILL BRUNNEN k o m detta år en general, som alla lade märke till.
Han hade haft TTARMODERNA.
Härom skrifver den världs- ett slaganfall och af sin läkare blifvit ordi- y bekanta sidenvarufirman Schweizer S C:o i nerad att genomgå brunnskuren.
Luzern (Schweiz): Eljes var det intet märkvärdigt m e d h o n o m, Nyheterna inom sidenmoderna för kommande bara det, att han var så punktlig, att han liksom säsong äro så talrika och öfverraskande, att ett urval faller sig mycket svårt.
Foulard- och tvätt- blef hela brunnens urverk.
Det började med sidentyger hafva ånyo eröfrat fältet med utsökta, en skämtsam ordväxling mellan de morgon- helt nya mönster.
Jämte de förtjusande blom- tidiga herrarne o m hvems ur som gick rättast, mönstren dominerar prickigt och randigt.
Vi då generalen trädde in på brunnsplanen v i d nämna såsom de nyaste foulardtygerna: Foulard Japan boules, Pongé, Pompadour, Japonais faconné sofiasysterns arm och lät servera sig af å pois etc. Beträffande de så mycket omtyckta vattnet.
tvättsidentygerna har man jämte mjukare väfnad Sedan, när han gick till gymnastiken, visste uppnått en hänförande effekt såväl i randigt som i blommönster.
Nyheterna i taft äro icke mindre biljettförsäljerskan i badhuset, att nu måste 1 T hon stå på sin plats bakom disken, och när han gick därifrån, då skyndade sjusofvarne på sina steg, ty nu fattades det icke många minuter, innan källorna stängdes.
Men när senare de svarta hästarne, som han fört med sig, hämtat honom till förmid- dagens åktur, då var det i den af gamla fru Höij förhyrda villan man passade på.
Den villan var belägen midt emot gene- ralens och kallades Prästgården — hvarför var icke godt att säga, om icke möjligen där- för, att den låg högst af brunnens villor och liksom öfvervakade dessa såsom en herde sin hjord.
Nå, när nu generalens hästar körde fram, måste man hålla tyst i hela huset, för då skulle mormor ha sin lilla lur före mid- dagen.
Och fru Höijs båda gifta döttrar togo arbetspåsarne på armen och gingo med barnen till bersån i skogsbrynet — det var tillräck- ligt aflägset för att mormor icke skulle störas af de smås glam och kif.
Men den fattige och alltid hungrige stu- denten, som låg i backen och läste, tittade ofta upp från sin bok, och när han fick sikte på det återvändande ekipaget i början af bok- allén, sprang han glad upp — h e j!
nu var det snart skaffning.
Och samtidigt kastade ungdomen på tennisplanen racketarne, för den hade också hållit utkik efter de dansande svarta skymlarne.
På klockslaget satt generalen vid sitt bord.
Efter middagen tillbragte han en timme på terrassen, lyssnande till musiken, men sällan samtalande med någon utom sköterskan.
Han såg gammal och trött ut, gröna skuggor hade samlats i det fårade ansiktet och ögonen stirra- de frånvarande, utan lif.
Näsans böjning var skarp, och munnen hade ålderdomens uttryck af likgiltighet och resignation.
Då kom alltid gamla fru Höij gående för- bi, så tätt, att de flygande volangerna på kjolen snuddade vid hans tåspetsar.
Men aldrig såg gamla fru Höij på generalen.
Icke ens o m hon k o m honom så nära, att han chevalereskt ursäktande lyfte på hatten, under intrycket af att han satt i vägen.
Det ignorerade hon, och man gaf ogillande akt på hennes beteende.
Och så hon kom stultande på högklackade skor, den gamla människan!
Så spetsplissé- erna fladdrade, så juvelerna blixtrade, så ply- merna i hatten svajade — sådan frasade hon förbi generalen med evigt småleende läppar.
Men hon hade de mildaste bruna ögon i värl- den, kinden var ännu törnrosaktigt skär, fast håret bucklade sig helt hvitt bakom öronen.
Så vardt det afton, och tidigt fälldes gene- ralens persienner ned.
Det höll den matsals- uppasserska reda på, som hade så ömma fötter — gudskelof, nu var äfven den dagen snart slut.
Men på midsommardagen gick generalen ifrån sina vanor.
Då ville han prompt upp i festsalen och se på dansen.
Och där satt han länge, tyst iakttagande med godmodig ironi i blicken, händerna höll han korslagda på käppkryckan.
Bredvid honom satt nu som alltid sofiasystern, o c h hon samtalade, ifrigt hviskande, med sin tant, landshöfdingskan.
» Nej, mitt herrskap, » utbrast han till sist med den lomhördes dominerande röst, » dansa kan man icke som i min ungdom.
De små mamsellerna där, dansa de icke omkring som roddarmadamer.
Man skulle ha sett förr — det var nu särskildt en liten flicka — men hvarför ser människan där så på m i g?
» af- bröt han sig.
» Hvem kan det vara — » Syster Agneta lade tystande handen på hans arm, och, följande riktningen af hans blick, såg hon fru Höij sitta en bit därifrån i tjockt gredelint siden och svand,unskantarjl
— krage.
Men de klara ögonen sågo visst icke åt generalens håll.
» Ts, general!
Det är vår grannfru i Präst- gården. » » Prästfru — och så grann! » fnyste han.
» Nja — gärna för mig. » » Det var en liten flicka — » inkastade lands- höfdingskan skyndsamt.
» Min nådiga skulle ha sett henne dansa.
.
.
hoppla — hoppsan!
Kors hvad de små fötterna trippade på i mazurkan.
Den dagen hon kom till brunnen — jag kan minnas den som i går.
Hon kom indansande på brunnsplanen, vajande som en blomma på sin stängel, kri- nolinen guppade — lockarna fladdrade under schäferhatten och fötterna gjorde pas, så att skobandens svarta korsning öfver de hvita strumporna syntes.
.
.
Det var den första brunns- resan, gudbevars så viktigt!
De sjutton vårar- nas eld lyste ur blicken — det låg äfventyr i luften.
— I ett nu voro allas ögon och lorg- netter på den lilla, hon blef blossande röd och fällde sedesamt blicken och bemödade sig att gå i takt med det korpulenta förklädet.
.
Hvilken charme öfver allting sedan hon kom- mit!
H o n besatt en liffullhet, en fantasi • — » Just på detta golf har jag yrat omkring med henne i mången polketta.
En kväll möttes vi under friareeken — j a g tog det hvita siden- bandet, som höll lockarna i styr — » och den gamle herrn förde handen upp mot bröstfickan, men k o m ihåg sig och lät den åter sjunka.
» Det var en junikväll och — det var en sådan charme — Men j a g var j u bara en ung k o r n e t t.
.
.
den lilla gifte man bort med en millionär — en parveny. » Han sjönk trött tillbaka i fåtöljen, näsans bukt blef så hvass, blicken stirrade slött på de lackerade tå- spetsarne.
» Mamsell, hvarför låter mamsell mig sitta inne med stöflarna på!
Skall j a g icke ha mina tofflor? » utbrast han plötsligt.
» Men generalen är j u på bal. » Han såg upp förvånad.
» Jaså — nja, gärna för mig. » Och om en liten stund igen: » Mam- sell, hvarför får jag icke mitt eftermiddagsté? » » Det har j u generalen redan druckit. » » Jaså — n j a.
.
.
» Syster Agneta såg upp- märksamt på honom.
» Nu gå vi hem, ge- neral. » » Nja — gärna för mig. » Strax därpå steg också gamla fru Höij upp och gick, följd af hviskningar.
Ensam hade hon gått upp på balen.
Döttrarna visade sig aldrig utan sina barn.
Man gissade, att de icke ens hade en bättre klädning att taga p å.
.
.
de gingo ständigt i enkla blusar och gamla halmhattar.
Det var den rika gamla frun, som underhöll båda magarna — löjt- nanter —, kanske var hon till på köpet snål!
Men ute i kapprummet, som ännu var tomt, neg fru Höij framför den stängda dörren till festsalen.
» A d j ö, mitt herrskap.
Nu gå ge- neralen och generalskan hem.
A f med stassen!
Sedan ha de en så ljuflig och fridsam kväll tillsammans i hemmet — de två åldringarna. » Morgonen därpå fingo icke herrarne sina ur justerade.
Generalen uteblef vid brunnsdrick- ningen.
I fru Höijs villa höll man utkik efter vagnen; skulle generalen åka ut som vanligt — var han sämre?
Men de svarta skymlarna hämtade honom likt de andra dagarne, och när vagnen farit, gingo de unga mödrarna bort med barnen, som nickade och kastade slängkyssar åt mormor, så länge hennes hvita hufvud syntes i fönstret.
Mormor var så förtjusande i barnkammaren.
Ingen kunde nypa i kjolen och dansa » figuré » med barnen så behagfullt som mormor.
Och hvem kunde berätta sagor som h o n?
H v e m spela teater och härma riksdagsgubbarna, hvilka 127 — IDUN icke sysselsatte sig annat än med barnens angelägenheter — ja, det var nog riktigt sant, för mormor satt jämt på riksdags- läktaren — det visste man att tala o m.
Så hade Hans Pehrsson i Grötåsen sagt, bekräfta- de mormor, och så brukspatronen i Fläng — så den eleganta ryttmästaren på Gökeniskog —.
Men generalen hade replikerat dem, fast hvad generalen sagt, det fingo barnen aldrig veta.
Dristade sig någon att fråga, svarade m o r m o r: » Det bästa af allt » — och med ett så säll- samt tonfall, att de små blefvo tysta och fun- dersamma.
Därför när lilla Maja, det äldsta barn- barnet, af sin mamma i dag, med många för- maningar att gå tyst, blef skickad tillbaka till villan för att hämta en glömd garnhärfva, så var det visst icke af rädsla för att störa mormor, utan af idel kärleksfull omtanke, som flickan smög så sakta på tå öfver veranda- golfvet.
Men plötsligt stannade hon förvånad.
H v e m talade mormor m e d?
Fönstret stod öppet, så att hvart ord hördes ut.
» Se så, min vän, nu fara vi — kör kusk!
Sätt dig riktigt godt upp mot dynan, Carl Emil lilla — j a g lägger den till rätta åt d i g.
.
.
Ack, hvilken skön dag detta är — det blir en härlig åktur.
Du skall ge akt på fältet med senapsblomster — gult, gult så det flam- mar för ögonen.
Det är ett djärft och saftigt penseldrag i sommartaflan, och man betviflar icke att den handen är mäktig, den anden stor, som utfört det.
Har du sett det en tidig morgonstund — då är det ett nickande, ett viftande och vinkande från blomma till blomma, liksom ville de uppmuntra hvarandra till att nu börja dagens arbete: att sprida skönhet, att dofta och sätta frö.
Det är nog för en blommas krafter.
Men se nu, hur landskapet sänker och vidgar sig för blicken.
Ingen människoboning — intet lefvande!
Här är ödslighetens skönhet.
Ser du den ensamma eken i stenröset på åkern?
Han är ödslig- hetens majestät.
Låt oss stanna hästarne och lyssna till tystnaden!
Hör!
Det är så stilla, att du tror det är ditt eget blods svall i ådrorna, du förnimmer.
Men det är dödens ständiga hviskning till lifvet: » Jag kommer — jag kommer.
.
.
Det skrämmer icke dig, du är en modig man, Carl Emil.
Och jag — har till sist lärt mig att älska döden.
Han skiljer, hvad lifvet omaka förenat — och han skall förena oss båda, som lifvet skilt. » Lilla Maja satte sig häpen ned och glömde sitt ärende.
Folk sade, att det gått en stor skådespelerska förlorad i mormor, och nu trodde flickan, att hon kommit på spåren en hemlig- het i den gamla fruns lif: mormor inöfvade roller i ensamheten — anlagen läte icke tysta ned sig, det förstod Maja, som själf drömde o m att bli en berömd aktris — — » Du småler åt mitt prat, min v ä n?
Folk säger nog också att gamla fru Höij är fjantig.
Man kan bli det för mindre än ett helt lif tillbragt i pliktuppfyllelse, medan hela ens väsen är längtan efter att få gifva sig i kär- lek.
Hade jag icke ägt min starka inbillning — » Maja sprang upp, skrämd af ett häftigt buller borta på landsvägen.
Det var gene- ralens vagn, som i yrande fart vände åter, de gallopperande hästarne voro betäckta af svett och lödder.
Generalen hade under åk- turen fått ett nytt slaganfall.
Mållös, med.
dödshvitt ansikte, låg han lutad mot syster Agnetas arm.
det hvita sidenbandet ifrån » — hade hon hviskat till syster Agneta.
Han hade inga närmare anhöriga, som kunde ha gjort henne platsen stridig, och syster Agneta höll sig taktfullt undan.
Här var ingenting att göra — utom att lindra kampen, och det skötte den gamla damen med den kärleksfullaste uppmärksamhet.
Med mjuka, tysta rörelser torkade hon kallsvetten ur den döendes panna, tröttnade icke att fukta de torra läpparna, och så länge hennes varma händer lågo på de redan af döden iskylda, stillades deras famlande oro.
Stor och resigneradt lugn hängde hennes blick vid ansiktet på hufvndkudden.
Nu, när hon fick se på det så nära och utan fruktan att ertappas, nu skönjde hon så tyd- ligt likheten med den unge kornetten.
Men ögonens gnistrande lif kunde man j u blott minnas.
Lättare var då att tänka sig, att denne brutne var densamme, som, en gång så djärf och oförvägen, så full af munter fri- språkighet, begagnat alla tillfällen till att hviska kärleksord till henne — tilltagset kysst hennes läppar bakom dörrar, i trappuppgångar, ja, icke ens i parkens lummiga alléer, där ändå promenerande kunde ha dykt upp när som helst, hade han kunnat styra sig.
Sällsamt, hur tankarna ännu irrade kring detta, fast döden fanns i rummet.
Sällsamt, hur det tokiga gamla hjärtat kunde bänka af den forna glädjeångesten vid dessa minnen!
En bofink slog en sömnig drill utanför fönstret.
Då steg gamla fru Höij upp och lät persiennerna gå i höjden.
Det var öfver nu för honom, som kämpat.
Bofinken flög bort, skrämd öfver att ha blifvit störd en så tidig timma.
Det var knappt morgon.
Gult, så att det flammade för ögonen, låg det stora fältet med senapsblomstren under den mörkblå himmeln, och moltyst stod par- ken rundtorn med tunga, dufna löfmassor.
Då kom hon ihåg en annan natt, när hon också stått vid ett fönster och blickat ut, en majnatt med skärblommiga äppelträd och en gyllne månskära mot den ljusblå himmeln — då hade också en död legat i sängen bakom henne.
Men döden hade då skilt, » hvad lifvet omaka förenat. » Vemodsfull, fast utan tårar hade hon klädt sig i änkesorg.
Icke heller var det väl sorg hon nu erfor, men den stora spänningen i hennes lif var slut och hon föll ihop.
Aldrig mer skulle hon spana efter hans namn i tidningarna, aldrig mer klä sig i de granna sidenklädningarna och juvelerna, aldrig lefva i inbillningen att hon var fru generalskan, som delade hans ära ute i lifvet och hvardagens ro i hemmet.
Nu var det blott att hvila och vänta — dansa med barnbarnen, hvila, vänta.
.
.
Ömtåliga, fina saker brukar man j u taga ifrån barn och ställa undan för dem, för att de icke måtte brytas sönder af dem.
Och i det fal- let förbli människorna barn hela lifvet igenom, att de icke förstå handskas med lyckan.
Tages den icke ifrån dem, förstöra de den själfva för sig, den tanken slog henne nu.
Hennes lycka hade blifvit tagen ifrån henne och ställd undan, högt, så att först när döden gifvit vingar, skulle hon kunna nå den.
Och med högtidliga, strålande ögon såg hon på den döde och hviskade: » A u revoir, Carl Emil. » GLÖM Fru Höij satt vid generalens dödsbädd.
Hon hade trädt in genom dörren, efter det att doktorn gjort sin undersökning, ruskat på hufvudet och gått.
» Jag var flickan, han tog EJ Jubileumsfondens sparbössor!
A n v ä n d e s i stället f ö r v a n l i g t salt.
C E R E B O S S A L T: s t a r k e i » 1904 f ö d St. U l a Hos Det speoerisfcear.
1DUN — 1904 128 - - 11 I N MELINS STENOGRAFI I FEM LEK- I II TIONER.
| Förnämsta tYättmedel | (FORTS. FR. FÖREG.
N:R)!
Fjärde lektionens öfningsuppgift.
Förkortningar.
Med sitt begynnelsetecken förkortas orden: af de en från följa liar, hafoa, haft jag kan, kunna men och skall, skola som stor slut sjelf ut var, vara, varit är öfver.
Lär eder dessutom: - ' OAVC) / KV &lt;frtcVH / C) &lt;^Wv "?
z&gt; • * •c) - eA ' - c) ' tA) ' ö - Cl.t / lx P VCM-W / kwnSt AiluJXe, w ^lioAv ' Vvuieit^ " 7 LÄSÖFNING.
(Ur De icå dragonerna.
Fänrik Ståls sägner.)
/ 1^ Öfverför till stenograf!
återstående verser, af hvilka ett par återfinnas i nästa nummer af Idun.
QOM VANLIGT tog jag upp sista numret af Idun ^ med glad förväntan, för att taga del af dess alltid gedigna innehåll.
Då jag slog upp första sidan, fängslade mig titeln » Moderna andar », så jag lät därför professor Estlander vara ' i fred och började att läsa den.
Jag läste den med allt mer och mer stigande intresse, ja, jag kan icke hjälpa det (Steffen får ursäkta mig), då och då också med ett litet öfverlägset leende, framkalladt af Steffens någ-ot mer eller mindre ensidiga uppfatt- ning- om vår tids ungdom.
Jag fick sådan lust att skrifva i ämnet, fastän jag därigenom riskerar att af Steffen bli kallad själfgod och löjlig, då jag omtalar, att jag är en af de unga.
Steffen är tydligen en af de gamla, utan hus- rum för någon modern ande och med alldeles rys- ligt antikverade åsikter.
Vore vår tids ungdom sådan, som Steffen utmålar den, då vore det synd om Sveriges folk.
Steffen missförstår ungdomen.
Han tyckes tro, att det är en hop öfvermodiga barnungar, blase- rade och med cynisk blick på lifvet, som ingen- ting begripa och som bära förakt för äldre folk.
Tvärtom tror jag, att ungdomen nu för tiden, som aldrig förr, högaktar och vördar de äldre eller gråhufvudena, som han kallar dem, och i all synnerhet dem, som följa med och förstå den nya tidens utveckling.
Att vår tids ungdom är mera försigkommen, än förr, det går jag med på.
Den är mera ut- vecklad, har sina egna åsikter och tänkesätt.
Den tiden är längesedan förbi, då det ansågs opassande, att en ung ' dom hade sin egen mening ' och förfäktade egna åsikter inför äldre folk.
Hvarje ung människa, som blifvit begåfvad med ett godt och klart hufvud och med egna tänkesätt, må ha rätt att diskutera och försvara dessa sina tänke- sätt inför hvem som helst.
Det anser jag vara hvarje tänkande människas rätt.
Han må ej där- för anses öfverlägsen, själfgod, och kritisK och att ha förakt för äldre folk.
» Tyst, du förstår ingenting!
Du är ännu för ung!
Vänta tills du blir så gammal, som jag! » Sådant och liknande tal får man visserligen ännu mången gång höra från de äldres sida.
Det är ju mycket, som de unga icke förstå och som vill erfarenhet till för att lära, men mången gång tror jag, de äldre ha orätt, då de säga så.
Det är väl ej alltid erfarenheten, som utvecklar en själ i ena eller andra riktningen.
Den, som är gammal, tänker blott på, hur det var i hans ung- dom, hur han tycker, det borde vara, men han ser ej med ungdomens ögon.
Han tänker ej på, att världen går framåt och att människorna allt mer och mer utvecklas, få nya lifsidéer, ja, en helt annan syn på lifvet än i hans ungdom.
Jag tycker, att man skulle vara glad åt, att vår tids ungdom är stadd i utvecklingsstadium.
Ung- domen är ju vårbrytning-ens tid.
Steffen finner det löjligt, att en skolflicka från en liten tarflig landsortsstad ej faller i förvåning öfver alla Stockholms härligheter, dess konstsam- lingar, teatrar och butiker, dess spårvagnar och vaktparaden.
Steffen glömmer, att tidningar finnas i små- städerna ock, att all ny litteratur finnes att tillgå, att äfven någon gång en och annan af våra konstnärer hittar vägen till den undangömda vrån, så att dess invånare äro ej alldeles utan andlig underhållning och att mången gång en småstads- flicka genom tidningar och böcker gjort sig större föreställningar om hufvudstaden och känner sig rent besviken, när hon får se den.
Att åter andra aldrig bli entusiastiska eller visa någon storartad förvåning, när de komma till Stockholm, tror jag beror till stor del därpå, att de i förväg känna till hufvudstadsbornas öfverlägsenhet gent emot allt som gäller landsorten och att de ej genom sitt uppträdande vilja framkalla ett medlidsamt löje.
Jag tror ej, att den lilla småstadsflickan tänker » nil admirari »!
Till sist tillvitar Steffen vår tids ungdom att ej ha någon tro och slutar uppsatsen med ett verop öfver den ungdom, som blott har tron på lögnen.
Det är ett fåtal dylik ungdom, vill jag hoppas.
Vår ungdom, tror jag, är idealistisk i ordets bästa bemärkelse och därför äger den nog också tron på lifvet, både på det allvarliga och djupa i lif- vet, men också den solljusa, glada tron på allt godt, skönt och ljus.
ANNY.
och förblifva dock vid finare tvätt HYLINS Ekonomi-Tvål » MODERNA ANDAR. » FEMTE LEKTIONEN.
•Jst^ ftro \ och vid gröfre t v ä t t (byk) [HYLINS I Prima Tvätt-Tvål!
DEN GIFTA KVINNAN OCH SKATTE- LAGSTIFTNINGEN.
F ÖRENINGEN för kvinnans politiska rösträtt i Stockholm fattade vid sitt senaste samman- träde enhälligt följande resolution: Med anledning af hr Karl Staaffs motion i riks- dagen angående klargörande af den gifta kvin- nans ställning i beskattningsafseende får Förenin- gen för kvinnans politiska rösträtt i Stockholm uttala sin lifligä anslutning till de i denna motion framställda önskemålen.
Föreningen har sedan början af sin verksam- het ägnat frågan om den gifta kvinnans kom- munala rösträtt mycken uppmärksamhet och på olika vägar kommit till erfarenhet om den oklar- het, som i detta fall vidlåder skattelag-stiftningen och däraf följande osäkerhet i dess tillämpning.
Inkomstskatteförordningens bestämmelser ha ökat svårigheterna för den gifta kvinnans åtnjutande af kommunal rösträtt, för hvilken — utanför skatte- lagstiftningen — icke lär finnas något principellt hin der.
Då det för samhällets sunda utveckling icke kan vara likgiltigt, om den ständigt växande ska- ran af gifta kvinnor, som ha egendom under egen förvaltning, kan begagna sig af det kommunala inflytande, hvilket tillkommer öfriga lika kvali- ficerade medborg-are, får Föreningen för kvin- nans politiska rösträtt i Stockholm uttala den för- hoppning, att riksdagen måtte bifalla de af rätt- visa, följdriktighet och samhällsgagn motiverade bestämmelser i finanslagstiftningen, hvilka af hr K. Staaffs motion förordas.
GLOM JUBILEUMFONDENS EJ SPARBÖSSOR.
FÖRSTA GRIEGKONSERTEN.
Inför en feststämd publik, som fyllde Musika- liska akademiens stora sal ända upp på estraden, framträdde i måndags Edvard Grieg och fick ge- nast vid sitt inträde mottaga en lång och varm välkomsthälsning.
Konserten, som genom sitt inne- håll fick prägeln af en sannskyldig kammarmusik- afton, inleddes med tondiktarens andra violinsonat op. 13, g-dur.
Denna torde vara den förnämsta af Griegs trenne violinsonater.
Med kompositören vid pianot och hr Aulin i violinstämman fick sona- ten naturligtvis det ypperligaste och mest stil- trogna utförande.
Tillsammans med Stenhammar (i basen) utförde Grieg Norska danser för fyra händer (op. 35).
De karaktäristiska och originella danserna slogo synnerligen an, och det graciösa allegrettot måste omtagas.
Sist på programmet stodo några solostycken för piano, där tonsättaren- pianisten hade tillfälle att briljera med ett såväl mjukt och känsligt som kraftigt och rytmiskt före- drag.
Särskildt anslående af dessa stycken voro » Gängar », en gånglåt med en förträfflig stegrad harmoniföljd nedåt, samt den intagande kompo- sitionen » Bröllopet på Troldhaugen ».
Tvänne af- delningar romanser utfyllde aftonens program.
De utfördes af grefvinnan Aina Mannerheim, som åt flere af dem förlänade en god och uttrycksfull
— » EN MEDI » AP Å GER.
FOTO IDUN A AF ISOTTA FÖR FÖR SLUTTABLÅN.
UPPTRÄDER IN- DOGEN (HR SKÅN- BERG) RYDIN.
OCH DET FÖR- SAMLADE RÅDET.
FÖRSTA TABLÅN, DE TVÅ 2.
DOMSTOLSSCENEN.
PER HALL- DRAMATISKA TEATERN.
IDUN 1 9 0 4 — VENEZIANSK K O - STRÖM 1.
129 TEDERN GRANNTRÄDGÅR- MIDT I KA- PÅ SCE- DARNE MED PARET A N - NEN SELMO OCH ISOTTA (HR GUSTAF PALME OCH FRU BOSSE) TILL VÄNSTER ALOISE TILL OCH GHISMONDA VÄNSTER, GIROLAMO OCH PARET AREHN KEN SJÖBERG) TILL HÖ- HÖGER OCH FRÖ- tolkning, medan andra på grund af stämmans mindre korrekta utbildning och en ofta fram- trädande felaktig intonation ej kommo till sin fulla rätt.
Andra afdelningens romanser med » Efterårsstormen », » Dereinst » och » Ein Traum » lyckades bäst.
Sångerskan fick emellertid mot- taga mycket lifligt bifall.
En god del af detta var dock tydligen ägnadt åt kompositören.
Denne, som uppträdt i programmets alla nummer, hylla- des dessutom med en väldig lagerkrans.
Att publiken ej kunde nöja sig utan extranummer är klart.
TEATERN gifver i morgon fredag för K TJNGL.
första gången P.
E. Lange-Mullers opera » Vi- kingablod ».
Kompositören har själf varit när- varande vid de sista repetitionerna och afreser omedelbart efter premiären.
D RAMATISKA dan för ett (HR BERGSTRÖM).
(HR OCH FRU HANSSON), TILL LUZIA (HR ADVOKATEN GIROLAMO OCH LUZIA.
dunkelglödande, nästan tragiska lidelse, förfat- taren som en genom kontrasten verkningsfull purpurtråd slagit in i dramats eljes så ljusskim- rande känsloväf.
Som helhet var stycket emeller- tid verkligen lofvärdt iscensatt och gjorde en betydande framgång, dubbelt glädjande då det här gäller ett af vår unga inhemska dramatiks obestridligen själfullaste alster.
Vi meddela här ofvan ett par scenbilder från den märkliga pre- mieren, framställande första aktens första tablå med de två små grannträdgårdarna med sin be- drägliga skiljemur samt slutaktens domstolsscen inför dogen och det samlade rådet.
QÖDRA TEATERN.
G. von Mosers lustspel » Lätta ^ Lina » rör sig om förväxlandet af en bremer- cigarr med ett fruntimmer och tyckes utgöra de sista spasmodiska ryckningarna af en pjäsgenre, som icke längre har någon själ kvar i sin ut- brända stofthydda.
Nu kan man endast af allt sitt hjärta önska, för såväl teaterdirektörernas som för publikens och ej minst artisternas skull, att en ny lustspels- diktning snart måtte uppstå, en diktning, hvari vi återfinna det verkliga lifvet, som alltjämt är samma guldgrufva af dårskap och löjlighet som fordom och endast väntar på talangfulla drama- turger för att inom scenens ram taga konstnärlig gestaltning.
TEATERN.
Per Hallströms re- par år sedan i bokform utgifna renässansstycke » En veneziansk komedi » visade sig * vid sin sceniska gestaltning väl hålla hvad det redan som läsdrama lofvade, i det dess solskens- glittrande lyrik och lekfulla kvickhet äfven från tiljan kommo till sin fulla rätt.
Teatern har ock- så den förmånen att i fru Bosse kunna uppställa en nästan idealisk Isotta, som med en oemot- ståndlig charme vet att frambära all den fina och skälmska klokskap, som författaren samlat i denna förtjusande kvinnogestalt.
Äfven hr Palme T^ANIEL FALLSTRÖM ger onsdagen den 16 har som hennes man Anselmo en af sina bättre * J dennes åter en uppläsningsafton i Vetenskaps- uppgifter, medan det andra unga äkta paret med akademiens hörsal, det enda och sista tillfället, blekare, men dock icke störande färger fram- som erbjudes hufvudstadspubliken att före skaldens ställes af fröken Sjöberg och hr Arehn.
Som den nya uppläsningstourné i landsorten få njuta af unga änkan Ghismonda och hennes tillbedjare hans nu allt mera fulländade föredragningskonst.
Aloise förmådde däremot fru och herr Hansson Det måste bli fullt hus, om bara vår goda publik endast alltför bristfälligt gifva uttryck åt den förstår sitt eget bästa!
TjiMIL SJÖGRENS KONSERT I PARIS.
Vår fram- stående kompositör, som sedan några månader vistats här, slog i går sitt första stora slag med en då gifven konsert, där nästan uteslutande Sjö- grens skapelser utfördes.
Detta första försök blef mer än en succés; - det blef en triumf.
En en- tusiasmerad ^publik / " och en ytterst smickrande kritik!
Konserten gafs i tidningen JournaFs » salle des fetes », en af de såväl i akustiskt som dekorativt afseende mest gouterade konsertlokalerna här.
Den väldiga salen var till sista plats fylld af en publik, där gifvetvis den skandinaviska kolonien var nästan mangrannt representerad, men där man för öfrigt såg de mest framstående märkesmännen af Paris musikvärld.
Ur det utmärkt väl sammansatta programmet vill jag som aftonens &gt;clou » framhålla konsert- gifvarens » 3dje sonat&gt; för fiol och piano.
Hr Sjögren biträddes för öfrigt af förmågor sådana som: Sven Kjellström, hvars fiol har till- räckligt många beundrare där hemma, för att jag här skulle behöfva orda därom, af pianistens F. Le- maire, af m:elle Lola di Padilla, en helt ung sånger- ska, en värdig dotter till imme Artöt di Padilla, af operasångaren C.
A. Holmquist, hvars mäktiga, vackra stämma vi aldrig hört göra sig bättre, och som hörbarligen förstått tillgodogöra sig sina stu- dier här.
Vi vilja hoppas att hr H., som redan lär haft flere förmånliga anbud på engagement här, kommer att fästas vid vår svenska sångscen.
Under så gynnsamma auspicier som de relaterade är det att önska, det hr Emil Sjögren låter detta sitt första försök efterföljas af kommande, och i en framtid skola måhända Sjögrenskonserterna näm- nas vid sidan af Lamoureux ' och Colonne ' s.
Paris den 4 mars 1904.
E.
S.
IDUN 1904 — KÖKSÄLMÄNÄCK Redigerad al ELISABETH ÖSTMAN, Inneb.
af Elisabeth Ostmans Husmoders- kars i Stockholm.
ten], 1 msk;, smör 130 — salt dor.
Stekpannan urvispas med den ko- (20 gr.), IV2 msk.
mjöl, 2 lit.
buljong, få långsamt; kande buljongen och slås öfver köttet.
salt, (socker), hvitpeppar, 1 äggula, koka IV2 — 2 tim., hvarefter de passeras.
Champignonerna fräsas i smöret, en 1 del.
tjock grädde.
Smör och mjöl sammanfräsas, purén äggruta lägges på - (hvarje köttstycke B e r e d n i n g: Blomkålshufvudet ren- tillsättes jämte buljongen, litet i sän- odh 4 champignoner ' däromkring.
An- sas på vanligt sätt o c h får ligga der o c h soppan får koka 10 min., hvar- rättningen garneras med persilja och omkr. 1 tim. i lit.
vatten, tillsatt tillsättes och 1 / 2 rnsk.
och kastanjerna efter den skummas väl o c h afsmakas serveras mycket varm med brynt potatis.
med ättikan.
Det nedlägges därefter i V_ med kryddorna och sherry.
Purén serve- Ä p p e l b e i g n e t (f. 6 pers.).
225 lit.
kokande, saltadt vatten och får koka FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR ras med ostsmörgåsar eller rostadt bröd.
gr. sötmandel, 10 gr. bittermandel, 200 tills d e t är mjukt, då det passeras.
VECKAN 1 3 - 1 9 MARS 1904.
Kalffilet med c h a m p i g n o - gr. socker, 160 gr. smör, 3 äggulor, Smör och mjöl sammanfräsas, purén S ö n d a g: Kastanjepuré; kokt slät- ner (f.
6pers.).
IV2 kg.
kalffilet eller in- 1 ägghvita, 12 gr. mjÖL 4 kkpr.
äp- jämte den kokande buljongen påspädes var med hummersås; kalfölet med cham- nanlår af kalf, salt, 1 burk champignoner pelkompott.
litet i sänder, och, soppan får koka pignoner och brynt p o t a t i s; äppel- å 90 öre 1 msk.
smör (20 gr.), persilja.
Till formen: 1 jnsk.
smör (20 10 min., hvarefter den afsmakas med beignet.
Ä g g s t a n n i n g: 5 äggulor^ 2 ägg- gr.), 2 msk.
stötta skorpor.
kryddorna.
Äggulan och grädden vispas M å n d a g: Köttbullar med bruna b ö - hvitor, V2 del.
gräddmjölk, 1 knifsudd B e r e d n i n g: Mandeln skållas, tol- upp i soppskålen, o c h soppan tillslås nor; soppa på blandad frukt.
salt], 1 fcskv smör till formen.
kas i ugn o c h drifves genom mandel- under stark vispning.
T i s d a g: Bräckt skinka med potatis- T i l l s t e k n i n g: 2 msk.
smör (40 kvarn, hvarefter den stötes mycket fint Om så Önskas, kokas ett litet blom- puré; semlor med mjölk.
gr-.
), 2 del.
buljong.
tillsammans med sockret.
Smöret skiras, kålshufvud och serverad sönderdeladt O n s d a g: Blomkålspuré med rostadt Beredning: Köttet tvättas med får kallna och röres därefter till3 det 1 purén, eller o c k serveras den med ost- b r ö d; gädda med pepparkakor.
en duk, doppad i hett vatten, skares blir hvitt, då äggulorna en i sänder smÖrgåsar eller rostadt bröd.
- T o r s d a g: Ärter med fläsk; fras- tvärs Öfver muskeltrådarna, i 2 cm.
samt ägghvitan, slagen till hårdt skum, G r ä d d a m e d p e p p a r k a k o r (f. pannkakor med sylt.
tjocka skifvor, som fcultas lätt och mandeln och mjölet .tillsättas, hvar- 6 pers.).
I / » kg.
gädda, 1 medelstor sill, F r e d a g: Bi|J?
å la Lindström med beströs med salt.
Till äggstanningen efter massan omröres väl.
En koppar- 2 msk.
smör (40 gr ..), 4 del.
mjölk eller potatis; rismjölspudding.
vispas äggulor o c h ägghvitor väl till- form eller tackjärnspanna smorjes med vatten,.
L ö r d a g: Ärtpuré med stekt b r ö d; sammans med mjölken och blandningen kallt smör och beklädes med en del af T i l l s å s e n: 6 ettöres pepparkakor, laxpudding med skiradt smör.
hålles i smord form med lock.
Formen denna massa, samt fy lies till / &lt;i med 2 del.
grädde.
RECEPT: nedsättes i en kastrull med så mycket äppelkompott, ' af d e n Öfriga massan Beredning: Gäddan fjällas, ur- J (1 3 Kastanjepuré (f. 6 pers.).
375 kokande vatten, att det står jämnt med göres ett lock, som lägges öfver korn- gr. kastanjer, vatten, l / » liter buljong, äggmassan.
Vattnet får därefter ej ko- potten.
l /, msk.
smör (30 gr.), 1 msk.
mjöl, ka, utan endast hållas hett, ty annars Puddingen gräddas i ordinär ugnsvär- 1 msk.
salt, (socker), 1 — 2 msk.
sherry.
blir äggstanningen vasslig.
När den me och serveras varm eller kall med 1 1 Beredning: ä Kastanjerna läggas 5 stelnat, skares den i rutor.
En tack- vaniljsås.
kring 1 / 2 tim. Pepparkakorna stötas fint och dan blandas med.
grädden.
upplägges på varmt fat neras med persilja.
Gäd- och gar- Såsen afredes med de upplösta pepparkakorna, får koka upp samt silas och serveras i särskild sås- skål.
Biffå la 2 potatisar, kg, L i n d s t r ö m, (f. 6 2 rödbetor, QQTS. \.
1 rödlök, 3 / i oxkött, 1 del.
tjock grädde, 6 ägg- gulior, 1 msk.
fint hackad kapris, salt, hvitpeppar.
Till stekning: 3 msk.
(60 gr.) smör, 3 — 4 del.
kokande buljong eller vatten-.
1 msk.
tomatpuré.
Beredning: Potatisen kokas o c h pressas genom purépress.
Rödbetorna k o - kas och skäras i fina tärningar, löken skalas, förvälles och hackas fint.
Köt- tet tvättas med en duk doppad i hett vatten, skares i tärningar och drifves 3 gånger genom köttkvarn, hvarefter det arbetas V2 tim., med äggulorna, po- tatisen, rödbetorna, löken och kryddor- na.
Af denna massa formas omkr. IV2 cm.
tjojka biffar.
runda, En tack- järnspanna upphettas långsamt, smöret tages, sköljes väl samt inklappas i en brynes däri, o c h biffarna iläggas att fiskhandduk.
Den ej urvattnade sillen steka omkring 2 min.
på hvarje sida.
rensas, sköljes o c h lägges in i gäddan.
Biffarna uppläggas på ett varmt ser- Smöret brynes; i en stekgryta, gäddan veringsfat, pannan urvispas med bul- nedlägges däri och brynes väl på båda jongen eller vattnet, blandadt med t o - 10 min.
i kokande vatten, upptagas, järnspanna upphettas långsamt och smö- Blomkålspuré (f. 6 pers.).
1 sidor, hvarefter den påspädes med ko- matpurén.
Och såsen hälles öfver biffar- skalas och.
den inre bruna hinnan bort- ret brynes, hvarefter köttskifvorna ned- stort blomkåls hufvud, 1 / msk.
ättika, kande mjölk eller vatten o c h får steka na.
tages.
De påsättas därefter i kallt vat- läggas ö c h stekas hastigt på båda si- V2 lit.
vattejnj, 1 tsk- salt, 1 msk.
smör med tätt slutet lock, på sakta eld, om- en hel ' ryåsiden^robe kr.
14.25 R.
T.
7013. s.
H. Ödmanns Karlskrona högre läro- verk för flickor.
A.T.ISIS.
Till nästa läsår kommer en lärarinneplats att blifva ledig med undervisningsskyldighet till kr.
6125, porto- och tullfritt!
Profver omgående; likaså af svart, hvitt och kulört V2 kg.
3:50; / 4 kg.
1:85; 100 gr. 75 öre; i engelska och dessutom företrädesvis ma- " H e n s e b e r g - s l d e n " från 85 öre till kr 20.85 pr meter.
tematik på mellanstadiet.
Den sökande, 50 gr 40 öre.
som bör hafva genomgått Högre lärarinne- O. H E N N E H E R G.
s i d e n f a b r i k a n t (k. o. k.
h o n.)
, Z Ö R I C H.
seminarium, torde insända ansökningshand lingar och läkarebetyg till föreståndarinnan iöre d * * n 15 aoril Lön l,2u0 kr samt bi- drag till pensionskassan.
Styrelsen.
D R A K - T H E J Prakt / sk trädgårdsskola för kvinnor börjar sin 5:te sommarkurs den 1 April.
TilMnnagifYande.
Kurser i matlagning och i konservering äro förbundna med En stadsbarnmorskebefatt- trädgårdskursen.
Piospekt och närmare upplysningar lämnas af ning i Växiö 1 F r ö k e n I.
S C H M I D T, förklaras härmed ledig.
Ansökningar till den samma ställas till Stadsfullmäktige i Växiö och inlämnas före den 3 maj d. å. ill Hälsovårdsnämnden.
Lön 450 kronor jämte fri telefon.
Ansökningshandlingarne böra innehålla utom kunskaps- och tjänst göringsbetyg äfven präst- och läkarebetyg Växiö den 2 mars 1904. adress till den 1 Mars K a r l s h a m n, sedan Agdatorp, N e t t r a b y. '
c hl- — • • — ^ " V &lt;&gt; _.
för Herran Läkare illtid til!
disposition.
^MARIENBADER V REDUKTIONSPILLER af D?
SCHINDLER Hälsovårdsnämnden.
BARNAY Hushållerska, som kan själfständigt förestå ett mindre landthushåll erhåller plats den 24 april; an- sökan ställes till Grefve A. Hamilton, He- den^berg.
L / ör lärarinnor, värdinnor, bushällsbit äden, * barnfröknar, kontors- och affärsbiträden finnas platser söka Nya Inackorderingsbyrair, Brunkebergsga ' an 3 B, sthlm.
Etab 1887 keiserl.
råd, ofverläkare vid.
Kronprins Rudolf stiftelse Best jndsdel.
Sal Iflarienti.
naturel, ... i0 E * - r frangul aquos sicc.
0.3U Soiv in Aqi / Mar-iénb .. q.!
' txtrvne ' 3pri&gt; slet.
Evapor.
mas^.
pil jdde • * Ai a oes.
fry, par sa.
Z O N atr Taurrjcholic yr - ' casca e r. re s g agram 5.
oWe maqu Marie Hiui.rf5Q Obduc o sacciL Att tillgå uti &gt; et tum to!
arqent.
alla Apoletu Sverige.
B a r n j ung f r u Lars Monténs Neutrala Kärntval till ylletvätt och Oleintvål till linnetvätt användes lämp- ligast sålunda: 1 I » Vi kg.
tväl kokas i 2 liter vatten; när tvålen är upplöst, tillsättes under omröring 20 a 25 liter ljumt vatten; i denna utspädda lösning neddoppas plag gen.
Vid ylletvätt böra såväl lösningen som skölj vattnet hafva 36 å 38 grader, i Finnes hos de flesta specerihandlare samt i mina butiker.
N:r 19 S t o r a N y g a t a n.
— N: r 2 9 S:t Sllfvermedalj i Köpenhamn 1888 n praktisk dam med något kapital (hälst E sättning musikalisk) som önskar hem och syssel- ombedes brefväxla med » Systrar, Södra Dalarne&gt;, under adress S. Gumselii Annonsbyrå, Stockholm f v. b Baka själf men använd Lagermans bakpulver " T O M T E N ".
Paulsgatan.
Guldmedalj i Stockholm 1897. för 3 barn om 7 ar, 4 är och näg a veckor e håller plats med god lön, om full skick lighet i barnavård s yrkes och eljes &amp; oda rekommendationer företes.
Sökande har at ' vända sig till Professorskan Reuterskiöld, * *: (• Persgatan 5, Upsala PLÄTSBP Värdinnor, Lärarinnor, Kon- S ällskapsd., tors-, Affärs-, Hushälls- och Barnfrök- nar erhålla platser genom Norra Inack.- Byrån.
Mäster Samu^l^e.
62 Stockholm Husjungfru.
Enkel, anspråkslös flicka, som kan under- visa 2 barn, 6 och 7 år, i vanliga skoläm- nen samt musik, och därjämte är villig vara ilatsen för tekniskt biträde å Hudiksvalls frun behjälplig, får plats i vår på naturskön apotek är b^att.
egendom i Värmland.
Svar med uppgift på lönepretentioner, afskrift af betyger (eller uppgift på referenser) samt medsändande af fotografi insändas till » Våren 1904 », Nya En snäll, pålitlig och frisk medel- Vermlands-Tidningen.
Kar.
stad.
ålders barnjungfru, med full vana vid späda barns vård.
erhåller den 24 april plats i Disponentfamilj i Upland att sköta ett 7 månaders barn.
Ooda rekommendationer nödvändiga.
Svar eller sjuksköterska, som vill ägna sig åt med betygsafskrifter till Fru ELLEN barn.
omkring 30 år gammal, med god hälsa STRÖMBERG, Österby Bruk, D a n - barnkär, erfaren uti barnavård samt med nemora.
verklig håg att handleda barn får plats i Stockholm till våren för 6 barn mellan 8 Va år, där barnjungfru finnes.
Ingen lorde anmäla sig som ej har de bästa refe- renser från dylika platser.
Svar jämte foto grafi fi ' 1 » Barnkär ', Idun^ exp, Stockholm En bättre anspråkslös flicka önskas från H april i större familj for vård och tillsyn / Ssfermalms Inack - byrå förmedlar platser af fem barn, resp. 10, 8, 6, 5 och 2 år.
Svar med bifogade rekommendationer jämte V för värd., lärarinnor, sällskapsd., sjuk- sköterskor, hush.- och kontorsbitr.
samt uppgift om löneanspråk till » F.
A. », Söder- barnfröknar.
Braheg.
33, kl 11 — 3.
hamn, p. r. lUirnjti n f / fr ti.
frisk, ordentl., van biträda större barn, ön- skas.
Utförl.
sv.
m. betyg o. portr.
t.
» April », 34 Kommendörsgatan, 2 tr. t. h. Sthlm.
Goda rek.
fordras.
t Barnsköterska.
1 Intelligent flicka, van vid landtliga förhållanden och kompe- tent att sköta ett mindre hushåll, kan nu genast erhålla plats hos ungherre i en af södra Sveriges naturskönaste näjder Svar med uppgift om lönepretentioner och förut innehafd verksamhet, intyg om karaktär, bifogadt betygsafskrifter samt fotografi, be- des snarast sändt till » Verdandi., p. r. Ronneby.
Enkel, undervisnimgsvan Lärarin na önskas för två barn, att undervisa i vanliga skolämnen, sprafe och musik.
Svar med uppgift om löneanspråk torde sändas under adr.
» M », Gräsmark p. r.
Hos en äldre änkefru Ämnes- och Gymnastiklärarinnor, 1.
Vid Majornas Elementarläroverk för flickor, Göteborg, kommer till nästa läsår att anställas en lärarinna med mate- matik och tyska språket som hufvud- ämnen.
Kompetensvillkor: Högre Lära- rinneseminariet samt hälst äfven föregående praktik.
Lön 1,200 ä 1,300 kr.
första året, allt efter meriter; sedan enligt fastställd lönereglering.
.
2.
Gymnastiklärarinnebefattnlngen vid samma läroverk blir äfven till ansökan ledig.
Kompetensvillkor: Gymnastiska G ' n- tralinstitutet samt hälst äfven föregående praktik.
Lön: 550 kr per år för en och en half timme per dag (sammanr ängande tid).
i Stockholm är plats ledig för en medelål- ders dam, som är villig ätaga sig inom hus lörefallande göromål, kan utöfva tillsyn vid matlagning och tillika vara till sälls-kap.
Sökande, som bör kunna förete goda re- kommendationer frän likartade platser, torde sända afskrifter af dessa till » H.
W.
» under Ansökningar jämte betygsafskrifter insän- adr.
S. Gum^lii Annonsbyrå.
Sthlm, f. v b. das till Styrelsen före d.
20 mars.
BarnfröRen Barnfröken LEDIGA I prästgård pa andet far bättre, ung, vän- lig flicka med någon vana vid matlagning och linnesömnad plats mot fritt vivre Svar till » Prästgård i Småland », Iduns exp.
Föreståndarinnebefattningen för mat- hållningen vid Länslasarettet i Flen att tillträdas den 24 instundande april.
Lön: 350 kronor pr år samt fritt vivre med bo- stad i lasarettet.
Sökande, som skola vara ogifta, äga att (ill Direktionen för Länslasarettet i Flen insända sioa ansökningshandlingar, åtföljda af prästbetyg och rekommendatio- ner, före den 15 nästkommande mars.
Platsen kan få tilltjädas redan den 1 april.
På samma gång får Direktionen meddela, att, för den händelse en antagen hushåller- ska icke kan tillträda platsen den 1 april, mottages anmälan om vikarie att sköta ifrågavarande befattning från den 1 — 24 april.
Länslasarettet i Flen den 20 febr.
1904.
Direktionen.
sökes till landet för tvänne barn.
Den sö- kande bör vara barnkär och ordentlig tamt bör kunna förete goda rekommendationer.
Platsen tillträdes 1 maj eller eventuellt IÖT Svar till » M G 1904 » under adress S. Gu- mffilii Annonsbyrå, Stockholm.
L / or 2 perao.iers husbäll önskas en välrek.
* - proper flicka, som är i besittning af god föräldravård.
Lämplig erhåller god lön och mycket godt bemötande.
Svar märkt » Hus- lig », Iduns exp.
Plats s o m vikarie för sjuk fo kskolelärarinna är ledig i Ekeby skola i Helgona under återstoden af vårter- minen.
Ansökan till skolrådet i Helgona, adr.
Nyköoing.
_ Förestånderska, fullt kompetent att förestå en större hvit- varuaffär, kan erhålla förmånlig anställning nu genast eller inom den närmaste tiden.
Sökande bör äga flerårig praktik samt varukännedom i hvitvarubranchen och före- drages den som jämväl kan leda tillverk- ningen af alla slags linnepersedlar.
Ansö- kan jämte afsk&lt;ift af betyg frän förut inne- hafda platser under adress » Förestånder- ska » genom Gumselii Annonsbyrå, Göteborg.
S o m biträde T7ör en ung, bättre flicka finnes plats ledig vid poststation är p ' ats ledig för en hälst i 1 april att gå frun tlilhanda mot fritt göromålen van, kvick och pålitlig flicka.
vivre.
Hon bör hälst vara något kunnig i Nödiga upplysningar jämte fotografi till - matlagning och handarbeten samt musika Poststatienen, lisk, för öfrigt blifver hon upptagen som Sandarne.
medlem af familjen.
Referenser önskvärda, fotografi nödvändigt, som återsändes om Barnfröken.
porto följer Svar intill 14 mars under adr.
frisk, barnkär flicka ur godt hem, » Angenäm Land ' egendom », Falkenberg p. r. ej Pålitlig, för ung.
samt kunnig i sömnad, erhåller plats på landet i närheten af Malmö till T prästgård i mellersta Sverige Önskas nu april, att sköta fyra barn, 7, 5, 4 och 2 år ^ genast, som hjälp i hushållet mot fritt gamla.
Goda rekommendationer erfordras.
vivre, en ung bättre flicka, van vid matlag- Svar med fotografi samt löneanspråk till » C.
H. », Sv.
Telegrambyrån, Malmö.
ning.
Svar till » W. », MellÖsa station.
1
