# ID: svediakorp-per1544
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1903
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 59,295
# sentences: 2,413
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


ar med soda efter Allmänna Lifförsäkringsbolaget: REFORMIT försäkringar af åren 1900 och 1903 med 1 eller utan öfverkurs-.
STOCKHOLM ^ 10 VASAGATAN Barnförsäkringar • Lifräntor Henrik Gahns SKRIF- KOPIEBLÄCK u p p f y l l e r a l l a d e for- dringar, s o m på ett ställas förstklassigt bläck Henrik Gahns A, A. A.-B.
UPSALA.
Kungl.
Hofleverantör.
Specialitet: Damast- o. Drällduktyger, Lakan o.
Örngottslärfter, H a n d d u - kar, H v i t a v ä f n a d e r, N ä s d u k a r, Fil- tar, S ä n g t ä c k e n, B o l s t e r v a r m. fl.
utstyrselartiklar o o o o o o Etablerad 1854 S T O C K H O L M, D r o t t n i n g g a t 15 RIKSTELEFON 2147 • ALLM.
TELEF.
5810 £Uet Kaffe ofta y 0 är den bästa och lämpliga- ste stimulerande dryck, som finnes, men bör man dock se till att alltid få detsamma blandadt med Stockholms Kaffe-Aktie- bolags berömda Intubi- kaffe (nu kalladt ARLA- KAFFB) för att bli skyd- dad mot kaffeförgiftning, som oftast uppstår vid bruk af enbart kaffe.
De mest framstående profes- sorer och läkare intyga, att detta Ariakaffe gör kaffet godt, hälsosamt och välsmakande samt ytterst drygt och billigt.
Paketer å 25 och å 10 öre i alla speceri- och di- verseaffärer.
Obs.
noga att firmans namn, Stock- holms Kaffe-Aktiebolag, samt ordet Arla i rödt äro tryckta å hvarje paket, ty endast dessa äro verkligt äkta och garanterade att innehålla den bästa kaffe- tillsättning.
2&gt;är / ör välkommen present / Se att etiketten är märkt •• &lt;j * A Eau de Cologne- &amp; Parfllmerie-Fabrik „GLOCKENGASSE NM7II " &lt;b * &lt;l&gt; $ A KÖLN / R.
j| \ &amp; Försäljes Sfverallt Å 1 hela riket.
fi \ Generalagent: Emil Boström, Stockholm.
Telegramadr.
4711 Allm.
Telefon 47 11 &lt;g&gt; Riks Telefon 47 11 S. Giimcelii Annonsbyrå, Stockholm.
&amp; ^) fi &amp; j&gt; Filialer i Göteborg och Malmö.
IDUN-1904 Utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
D Å I D U N n u g å r att a n m ä l a s i n n y a å r g å n g — den sjuttonde i ordningen från t i d n i n g e n s u p p k o m s t — t o r d e a l l s t ö r r e o m s t ä n d l i g h e t v a r a öfverflödig.
G e n o m d e g å n g n a å r e n s s t r ä f v a n d e n hafva vi n ä m - ligen n u k o m m i t d ä r h ä n, a t t I D U N öfver h e l a vårt land ä r känd och erkänd som Sveriges obestridligen för- nämsta illustrerade tidning o c h alla v å r a b e m ö d a n d e n för d e t n y a å r e t s k o l a gå u t på a t t h ä f d a o c h y t t e r l i g a r e b e - fästa d e n n a v å r r a n g s t ä l l n i n g.
S o m hittills k o m m a vi a t t i o r d o c h bild följa dagshän- delserna, l i k s o m vi o c k s k o l a m e d d e l a p o r - t r ä t t af de m ä r k l i g a r e m ä n o c h k v i n n o r, s o m p å n å g o t s ä t t stå i s a m b a n d m e d d a g s k r ö - n i k a n.
J ä m t e det rikhaltiga illustralionsma- terielel s k o l a vi ä g n a en alldeles s ä r s k i l d o m - s o r g å t lexlafdelningen, hvars omfattning och v ä r d e stå vida öfver hvad andra ill. vecko- tidningar ha att erbjuda.
Sakliga i n l ä g g o c h i n t r e s s a n t a d i s k u s s i o n e r i för h e m m e n vik- tiga f r å g o r skola o m v ä x l a m e d k o r t f a t t a d e biografier, u n d e r h å l l a n d e n o v e l l e r o c h b e r ä t - telser samt goda dikter.
F ö r Iduns roman- bibliotek l å t a vi oss a l l t j ä m t a n g e l ä g e t v a r a a t t förvärfva det yppersta, som öfver hufvud vår moderna svenska diktning har att bjuda.
Ett b e v i s b l a n d a n d r a h ä r p å ä r d e n b e r ä t t e l s e af SELMA LAGERLÖF: Herr Arnes penningar •som för n ä r v a r a n d e p å g å r i r o m a n b i l a g a n.
Af d e t t a den s t o r a f ö r f a t t a r i n n a n s s e n a s t e a r b e t e, s o m m o t s e t t s s o m ett l i t t e r ä r t evene- m a n g öfver h e l a d e n b i l d a d e v ä r l d e n, e r h å l - l e r h v a r j e n y t i l l l r ä d a n d e p r e n u m e r a n t för å r 1904 gratis d e r e d a n i å r u t k o m n a a r k e n m o t i n s ä n d a n d e af a d r e s s o c h 10 ö r e i p o r t o till Iduns Expedition.
B l a n d öfriga s v e n s k a ori- g i n a l r o m a n e r af f r a m s t å e n d e författare, s o m ligga färdiga p å r e d a k t i o n e n s b o r d att efter h a n d inflyta i r o m a n b i l a g a n, vilja vi n ä m n a: Drottning Filippa, historisk roman af Axel Lundegård.
£&amp;e£^££gu£jSu£ Lifvets röster, roman af äiaaaäi Elisabeth Kuylenstierna.
Två slags folk, skildring ur Stock- as holmslifvet af Anna Wahlenberg.
ffi 0 D e s s u t o m ä r d e t v å r afsikt — för att ä n ytterligare bereda omväxling och intresse åt t i d n i n g e n s l i t t e r ä r a i n n e h å l l — att p å n y å r e t anordna en större litterär pristäfling för kortare noveller och uppsatser h v a r s p r o g r a m k o m m e r att n ä r m a r e u t v e c k - l a s i n å g o t af t i d n i n g e n s j a n u a r i n u m m e r.
I öfrigt s k o l a vi n a t u r l i g t v i s b i b e h å l l a o c h förkofra d e afdelningar för underhållning och nytta, s o m k a n s k e icke m i n s t g j o r t Idun s å o m t y c k t i h e m m e n, s å s o m: Iduns hjälpreda för hemmet, Köksalmanack för hvarje dag året om, Tidsfördrif Låkarräd, Frågor och Svar m.
m.
E n f ö r m å n, s o m m å n g a af v å r a l ä s a r i n - n o r h e l t visst s k o l a v e t a att v ä r d e r a, h a vi s ö k t b e r e d a d e m i d e n atelier för Ullklippning af pappersmönsler, s o m vi u p p r ä t t a t, o c h från h v i l k e n d e för billigt p r i s (med y t t e r l i g a r e n e d s ä t t n i n g för d e m, s o m s a m t i d i g t ä r o p r e - n u m e r a n t e r p å Iduns Modetidning) kunna rekvirera hvilket som helst önskadt m ö n s t e r till d e n m o d e r n a t o a l e t t e n.
S o m en extra premie e r h å l l a slutligen alla v å r a p r e n u m e r a n t e r Iduns rikt illustrerade och innehållsrika julnummer, som i bokhan- d e l n e n s a m t b e t i n g a r ett p r i s af 1 k r.
Med allt detta b l i r d o c k I d u n s p r i s för det k o m m a n d e å r e t o f ö r ä n d r a d t eller 6 kronor för den vanliga upplagan s a m t 8 kronor för praktupplagan, s o m skiljer sig från d e n f ö r r a e n d a s t g e n o m sitt t j o c k a r e o c h finare p a p p e r, h v a r p å illustrationerna bättre framträda.
Här- till k o m m e r för å r 1904 d e n s. k. Färrik Stål-upplagan, m e d ett p r i s af 10 kronor, omfattande I d u n s vanliga upplaga m e d Ro- m a n b i b l i o t e k o c h H j ä l p r e d a s a m t andra delen af J.
L. Runebergs Fänrik Slåls Sägner med Albert Edelfelts illustrationer.
N y till t r ä d a n d e p r e n u m e r a n t e r, s o m ö n s k a d e n u n d e r å r 1903 r e d a n u t k o m n a första delen af d e t t a n a t i o - nella p r a k t v e r k (hvilket f ö r u t i b o k h a n d e l n b e t i n g a t ett p r i s åf 27 kr.
50 ö r e p r h ä f t a d t ex.), k u n n a e r h å l l a d e n n a m o t i n s ä n d a n d e af 4 kr.
s a m t 40 ö r e s o m p o r t o till I d u n s ex- pedition, Stockholm.
De fullständiga prenumerationsafgiflerna för I d u n s olika u p p l a g o r u n d e r å r 1904 ställa sig s å l u n d a: Vi år / i ä r Va år 7 * å r IDUN, vanliga u p p - lagan k r.
6: — 4: 50 3: — 1: 75 » p r a k t u p p l a g a n » 8: — — 4: — — » Fänrik Stål- upplagan » 10: — 7: 50 5: — 2: 75 3
IPUNS MOPETIPNING, u t a n all g e n s ä g e l s e en af S k a n d i n a v i e n s ele- gantaste o c h innehållsrikaste modejournaler, s o m i sin n y a u t s t y r s e l haft att glädja sig å t en m e r ä n v a n l i g f r a m g å n g, u t k o m m e r u n d e r 1904 efter s a m m a p l a n s o m f ö r e g å e n d e å r.
I t v ä n n e 8-sidiga n u m m e r i m å n a d e n, t r y c k t a p å g o d t o c h fint i l l u s t r a t i o n s p a p p e r, som låter de talrika afbildningarna k o m m a till sin b ä s t a r ä t t, e r h å l l a v å r a l ä s a r i n n o r en öfversikt af d e t m e s t efterföljansvärda, s o m i de stora modestäderna, Paris, London, Wien och New York, f r a m t r ä d e r p å d e t k v i n n l i g a modets område.
Genom de färdigklippta, fullt tillförlitliga p a p p e r s m ö n s t e r, s o m p r e n u - m e r a n t e r n a för särskildt billigt p r i s k u n n a e r h å l l a till alla i k o d e t i d n i n g e n befintliga a f b i l d n i n g a r, s ä t t e s en h v a r af v å r a l ä s a r i n - n o r, s o m d e t ö n s k a r, i tillfälle a t t själf s y sina kläder.
Och då prenumerationspriset ä r så otroligt lågt söm kr.
2:20 för helt år, kr.
1:20 för hälft år, t o r d e h v a r j e p r a k - t i s k h u s m o r lika väl s o m h v a r j e s ö m m e r s k a finna det förenligt m e d sin fördel a t t å när- maste postanstalt på prof prenumerera å Iduns Modetidning för år 190b.
ARNQARPEROBEN, d e n i alla h e m m e d u p p v ä x a n d e s m å » slit- vargar » redan snart sagdt oumbärliga råd- gifvaren, alla mödrars ovärderliga skatt och hjälpreda, utgifves äfven u n d e r d e t k o m m a n d e å r e t efter s a m m a o m t y c k t a p l a n s o m h i t t i l l s.
Med sitt en g å n g i m å n a d e n u t k o m m a n d e 12-sidiga n u m m e r, i n n e h å l l a n d e b o r t å t ett hundratal illustrationer öfver allt, s o m h ö r till b a r n t o a l e t t e n från d e s p ä d a s t e å r e n till v u x e n å l d e r, o c h åtföljd af en stor dubbelsidig mön- sterbilaga, ersätter &gt;Barngarderoben&gt; mång- faldt d e t r i n g a p r e n u m e r a t i o n s p r i s e t af 3 kr.
för helt år g e n o m d e n n y t t a o c h besparing,, dess praktiska r å d bereda i hvarje h e m.
IPUNS MÖNSTERAFPELNINQ Bryggaregatan 17, Stockholm Atelier för alla slag af m ö n s t e r efter d e förnämsta Franska, Engelska, Amerikanska, T y s k a o c h S v e n s k a m o d e l l e r för allt s o m h ö r till D a m - o c h B a r n - g a r d e r o b e n.
E n d a s t 3 m å t t n ö d v ä n d i g a, n ä m l i g e n lif- v i d d, m i d j e v i d d o c h kjollängd f r a m.
Prisen ä r o följande: Bluslif.
Lifmönster Kjolmönster utan Hel dräkt Prinsessklädning Reformdräkt släp 40 40 50 75 75 75 öre » » » » » Ärmmönster Barndräklmönster Kragmönster (Pellerin) Kappmönster Kjolmönster med släp Nationaldräktmönster 20 50 50 60 75 1 öre » » » » kr- E x p e d i e r a s p o r t o f r i t t o m r e k v i s i t i o n åtföljd af likvid i s p a r m ä r k e n eller p o s t a n v i s n i n g, i n s ä n d e s till Iduns Mönster Bryggaregat.
17, afdelning, Stockholm.
IDUNS J U L N U M M E R UTGIFVET AF F r i t h i o f Omslagsbild A F G U N N A R H A L L S T R Ö M.
W&gt; AF H J Ö R D I S N O R D I N i * Inledningsdikt &lt;^&gt; J U L T A N K A R, AF SNORRE.
A F S.
A.
F R I E S.
&lt;^&gt; V Ä N T A N S T I D E R.
Illustr.
HEMBYGDEN.
E. FORSSTRÖM.
&lt;^ J U L E N S F Ö R - Illustr.
V.
ANDRÉN.
JULOTTA.
Illustr.
J E N N Y NYSTRÖM.
DIKT ^ ^ TIRÉN.
1700 POPENS AF ESAIAS OMVÄNDELSE.
SYLVESTERNATT.
Illustr.
C. SIGRID ELMBLAD.
SKISS Illustr.
PRINTZENSKÖLD.
DECENNIUM Illustr.
BERG.
vä V I D NYÅR.
D.
LJUNGDAHL.
GENREBILD AF ULLA Nu ÄR DET J U L IGEN.
DELS.
Hj.
E N E R O T H.
I REPLIKER AF ERNST .VAKAN P Å H E L L I N G E B Y.
SISTA Illustr.
Ö G A.
E N J U L H I S T O R I A FRÅN COLLIN.
LINDER.
FRÅN Il- AF ANNA NORRLÄNDSK JULSTÄMNING AF ALFHILD AGRELL.
J.
DIKT BERÄTTELSE AF AXEL LUNDEGÅRD.
A L F.
WALLANDER.
KNUTSON.
Inledningsvignett AF J O H A N NORDLING.
RIDARE.
B E R Ä T T E L S E A F M A R I M I H I.
lustr.
H e l l b e r g LAIS «• » E N HÖGMAN.
DIKT AF MÄ N Y Å R S - 1700-TALETS Illustr.
G.
PAULI.
P A S DE QUATRE AF ELLEN SAN- OLYCKSKAMRATERNA.
SKISS AF ANNA WAHLEN- Illustr.
G E R D A T I R É N.
« !&gt; T J U G O N D A G K N U T.
O C H BILDER A F K N U T S T A N G E N B E R G.
&lt;&gt;&gt; &lt;• * &gt; ^ RIM &lt;f&gt; &lt; *?
STOCKHOLM TRYCK IDUNS OCH REPRODUKTIONER KUNGL.
FRÅN HOFBOKTRYCKERI 1903
u Btniba vtnferBojorita i t60anb aff naturen, yafafeen fiftgom Kojorna oc$ manntBRornae # åg.
Öe0 morftref står så Biiråmmanbe som gaffref omftrina; 8uren, forftvåfvanbe oe # # åmmanbe ftrtna; vifja, tnnb oe0 våg.
$ å bjupef gå boeft Bfrommarne af ftfvetB varma ffoben, oe # reban genom brommarne en 6 M n a b fjuBiting når, en ffåftf från ännu 6funbanbe oc$ grgntngBBfumma 6 ' ben, en txnin$ om en sfunbanbe o c 0 ng oe # måfttig vår.
— 3 —
IDUNS JULNUMMER © å mötet, 0og oc0 mananbe ur vinternatteitB siiofe, be brommanbe oc$ B^ananbe en Mnb oe0 &amp; år gesfaff.
&lt;De§ upp ur bvafan springa vi ben fjusa 3Q * £ fiff mofe, oc # # enne # åfsniitg Bringa vt i juBef flunbrafafbf.
(pib manfefvåbens 66 ' fjanbe Bes Bfirfra fotens spdnne mot vågens öbmjuilt $ofjanbe sno^vifa 0 e r m e f t n.
gröna furor grena sig att ftring ben sfoffas ånne isBråmabe förena sig fiff sltv^og Bafbaftin.
(Ur ggffne sftåfen råc&amp;er 0 o n 000 3butt0fruftten roba, fiff affa fifta 0fråc6er 0 o n Bin tyu^ntibB riftebom.
öc§ vib be Mrfva 0afferna, 00m unber 0 {£afen gfoba, for^ngra0 mannakrafterna, fornja0 vårens Bfom.
år vårt fljårfa svaffanbe af frojb, når upp vi sfånba, o c 0 fusensfåmmigf såaffanbe vår sång fiff jufens pris, som Bragfe oss ^orfossaren ur morftrefs ve oe # vånba, Besegraren o e 0 krossåren af vinterns oft o e 0 ris.
Joban töoröltng.
IDUNS JULNUMMER JULTANKAR.
A F S.
A.
FRIES.
Vänligt öfver jorden glänser Strålen af ett himmelskt hopp; Stilla inom tidens gränser Evighetens sol går opp, T IDEBÖCKERNA, kristna och hed- niska, förtälja, att Jesus af Nazaret i sin egenskap af Messias uppträdt och verkat under den romerske prokuratorn Pontius Pilatus ' styrelse af Judeen och Samarien 26 — 36 e.
Kr.
Läng- den af Jesu lif är icke med säkerhet känd; hans dödsår kan ej exakt angifvas, och det verkliga födelseåret synes vara omöjligt att bestämma.
Redan den förste Jesu-lif-skildraren, den tredje evangelisten, har i Luk.
2 och 3 kapitel försökt att genom åtskilliga synkronistiska data fixera tidpunkten för Jesu födelse och offentliga uppträdande, men de här meddelade upp- gifterna tyckas snarare vara ägnade att inveckla än klargöra och lösa problemet i fråga.
I sanning, psalmsångaren har rätt, då han talar om det stilla och obemärkta sätt, på hvilket evighetens soluppgång i Kristi person ägde rum för jordens barn, äfven om man endast stannar inför det hemlighetsfulla dunkel, som hvilar öfver tidsgränserna för Jesu jordiska lefnad.
Den äkta religiösa tron vill häri gärna och icke utan skäl se ett tecken: Jesus låter sig icke fångas och begränsas af tiden, han går utöfver den, hans sanna väsen förstå vi ej, då vi se honom blott under tidsbegränsningens synglas, han måste allra ytterst fattas » sub specie seter- nitatis », från synpunkten af Guds för- dolda frälsningsråd med afseende på värl- den.
Obestämdheten i de tidpunkter, som beteckna Jesu jordiska födelse och död, kunna för den kristna fromheten få bety- delse af tecken, sade jag.
Det är som om Jesu person icke kunde finna fast fot i den jordiska tillvaron, hvars verkligheter i lidanden, kval och död han dock i så rikt mått fick lära känna.
Men om vi efter vanlig kronologisk be- stämning förlägga Jesu födelse till det första året af gällande tidräkning, så möter oss äfven här ett djupt och betydelsefullt tecken.
Redan den förste Jesu-lif-skild- raren synes hafva haft ett öppet öga för detsamma, då han i sitt evangelium upp- tog den underbara, poetiska skildringen af Jesu födelse i Betlehemsstallet under änglars jublande lofsång och fromma, fridsälskande herdars besök i nattens tysta timme hos den nyfödde » Herren i Davids — o Ack, så stilla, att mitt öga Herrens sken fördraga må Och Guds dolda råd förstå.
Sv.
Ps.
7 3: 1 (J. O. Wallin).
stad ».
Ty den himmelska härskarans mäk- tiga segerrop: » Ära vare Gud i höjden, frid på jorden, till människorna ett godt behag » (Luk.
2: 14), ljuder oss till mötes som en evighetens gensaga mot de hyll- ningar, med hvilka tidens barn ville hedra världshärskaren Augustus i Rom genom talrika inskrifter, funna i Mindre Asiens städer.
Dessa hyllningsinskrifter, hvilka synas hafva tillkommit under tiden från år 2 f. Kr.
till 14 e.
Kr., då Augustus afled, prisa i högstämda ordalag den ro- merske csesarn som den af » försynen » åt » människornas välfärd » skänkte » frälsa- ren », hvilken skulle » bringa alla krig att upphöra » och uppfylla alla förhoppningar, såväl de gångna som de kommande släk- tenas.
Augustus ' födelsedag, den 23 sep- tember, utgjorde, såsom det försäkras, be- gynnelsen af » evangelierna » (deglada bud- skapen) om » fred på jorden och på hafvet », » städernas blomstring, lagbestämdhet, en- dräkt och fördragsamhet i samvaron », » öfverflöd på allt godt », » de skönaste för- hoppningar för framtiden » och » gladt mod för den närvarande tiden ».
Korteligen, » det eviga och odödliga väsendet i allt » hade genom Csesar Augustus ' födelse » till alla andra utomordentliga välgärningar fogat det största goda till vår sanna lycka », hvarför Augustus, » jordkretsens herre », rent af hyllas som » gud » och en- ligt den romerske historieskrifvaren Sve- tonius troddes kunna åberopa sig på gu- domlig börd.
Det är en egendomlig tillfällighet — måhända i grunden något mera — att världshistorien vid tiden för Kristi födelse är så tyst och stilla.
Det är som om man lyssnade och väntade efter något.
Men intet efter vanlig uppfattning märkvärdigt sker.
Ingen profanhistorisk tilldragelse är mig veterligen daterad år 1 före och efter Kristi födelse och knappast någon de tvänne närmaste åren före och efter den kristna tidräkningens begynnelseår.
Detta sammanhänger utan tvifvel med den allmänna världsfred Augustus för några år lyckades skänka sitt stora och väl styrda rike.
Tanken på gudomens uppenbarelse i människan hade i Greklands myt- och tankevärld funnit en god jordmån.
Det var i grunden endast en konsekvent ut- veckling af denna mäktiga idé, då man
IDUNS tillade de romerske csesarerna — redan en Augustus och Tiberius, men i ännu högre och allmännare utsträckning en Claudius och Domitianus, hvilken sist- nämnde rent af fordrade den — titeln » vår herre och vår gud ».
Det var icke underligt, att de kristna vid en jämförelse mellan dessa kejsare och Jesus Kristus funno sin törnekrönte Messias bättre motsvara den tillbedjan greker och romare ägnade de romerska csesarerna.
De vägrade alltså med rätta att offra åt kejsarens bild.
De framburo i stället sina böner och lofsånger åt sin » herre och gud » (Joh.
20: 28), hvilkens rike var bestäm dt att på den allmänna världsfredens grund omfatta hela jorden.
I detta voro alla kristtrogna » helgamanna- medborgare och Guds husfolk ».
Jesus var visserligen ingen fredsapostel i modern mening, lika litet som man har rätt att räkna honom såsom den nutida socialismens föregångare.
Han var hvar- ken det ena eller det andra, och allt hvad man i det syftet anför ur hans lif och lära enligt evangelierna beror på miss- förstånd af hans kallelse.
Jesus var ingen teolog, ingen filosof, ingen vetenskapsman; lika litet var han en socialist och freds- apostel.
Men ban var också af liknande anledning ingen motståndare till sådana rörelser.
Af inre och yttre kallelse var och ville han vara Messias.
Såsom sådan var han grundläggaren af Guds rike på jorden, ett rike, som han tillmätte ett himmelskt ursprung och ett himmelskt mål.
I det ideal för Guds rike, som hägrade för Jesu inre öga, voro krig och blods- utgjutelse uteslutna.
Så var det visser- ligen äfven i det judiska messiasrikets ideal, från hvilket Jesus utgick.
Men i medlen för att nå detsamma ingick enligt äkta judisk åskådning det heliga kriget.
Jesus har icke velat eller godkänt detta medel, när det gällde Guds rikes förverk- ligande.
Därför får Jesu bild draget af fredsmissionär.
Juldagens evangelium är det glada bud- skapet om den eviga freden på jorden i det ögonblick Guds rike varder full- komnadt.
Men det innebär ock en be- stämd protest mot krig och blodsutgju- telse, fängelser, bål, tortyr och förföljelser af alla slag, när det gäller mänsklighetens arbete att taga Guds rike i besittning så- som en kostlig pärla, en ännu fördold skatt, hvars ägande är värdt alla uppoff- ringar och alla mödor.
Det är sant, att Gudsriket, sådant Jesus grundlagt och velat det, innefattar mycket annat och mera än den eviga freden på jorden.
Det innefattar också frälsningsbudskapet i dess JULNUMMER allra vidsträcktaste mening för den en- skilda människosjälen.
Men då vi tänka på änglasången om » frid på jorden » i jul- dagsevangeliet, då vi jämföra densamma med dess paralleller i lofsångerna till Augustus ' ära vid tiden för Jesu födelse, då vi höra juldagens epistel, hämtad från profeten Jesaja (7:e årh.
f.
Kr.
), om den tid, då allt krig med storm och blodig klädnad skall uppbrännas och af eld för- tärd t varda och minnas återklangen af dessa ord i Jesu Kristi kyrkas historia i alla tider ända till våra dagar, så äro de jultankar, som löpa ut i förhoppningen om en allmän världsfred, grundade icke i tillfälliga drömmerier under trycket af » den väpnade fredens » permanenta krigs- tillstånd, utan i mänsklighetens eget in- nersta väsen, sådant detta uttalat sig i längtan och hopp sedan årtusenden, ja ytterst i Guds eget väsen, hos hvilken den eviga salighetens fullkomliga frid har sitt rätta hemvist.
Att i evig fred och ömse- sidig brödrakärlek bebygga och försköna denna vrå af Guds omätliga världsallt, som blifvit oss människor gifven för att här släkte efter släkte ulföra vårt värf, att vid sidan om hädangångna fäders graf- var reda våra egna grifter, att vara goda och glada, medan vi bida döden såsom öfvergången till en annan tillvaro — det är människosläktets uppgift, äfven om den aldrig skulle kunna helt uppfyllas i denna värld.
Ty detta beror icke endast på oss själfva, utan på den kosmiska ord- ning, i hvilken vi äro infogade, och hvars yttersta mål vi måste tjäna.
Det är alltför väl möjligt, att mänskligheten lika litet som individen når fullkomligheten i denna jor- diska tillvaro.
Det är till och med sanno- likt att så icke skall ske.
Om därför tron på den eviga fredens tusenårsrike i världen icke skulle finna en fullkomlig motsvarighet i människosläktets utveckling till Guds rike i denna värld, så betyder icke detta, att den eviga fredens mål är en chimär, ja icke ens en blott s. k. re- gulativ idé, utan det kan och skall en gång förverkligas i de nya himlar och på den nya jord, hvilka vi förbida, och uti hvilka rättfärdighet bor (2 Petr.
3: 13).
Så länge människosläktet vill förstå sitt sanna väl och till följd häraf knyter sina högsta religiösa och sedliga intressen vid Jesu Kristi person såsom världsfrälsaren i eminentaste mening, skall också jul- dagens evangelium predikas som en him- melsk protest mot krig och våld och blodsutgjutelse i världen.
Jesus är den store Fridsfursten.
Han är detta, emedan han för oss är Guds härlighets återsken och hans väsens rätta afbild, i hvilken alla släkter på jorden skola välsignade varda.
IDUNS JULNUMMER * Jag börjar med den tid, som stiger ur töcknet däjelig och hvit ... » VÄNTANS TIDER.
O M höstens rusk nog helst jag tiger där brasan uti spiseln sprakar, — för resten hör det inte hit — jag börjar med den tid, som stiger ur töcknet däjelig och hvit.
där matmor sätter ailt i gång, och där man steker, fräser, bakar och kittlar puttra dagen lång.
Visst händer, juTn sig presenterar i smutsgrå, jämmerlig miljö, men jag mig högljudt opponerar emot den jul, som ej har snö.
Där, se ' n man fått sitt visthus fylla med rätter uti husets smak, så grann står kopparn på sin hylla, så fejadt allt från golf till tak.
Med drifvor af en blåhvit dager, där hvarje steg ger muntert knarr, med rimfrost strålande och fager i björkens hängen, granens barr.
Och glad förväntan liksom sprider sin doft i hvarje hemmets vrå, men gladast äro väntans tider och julns mysterier för de små.
Visst kan det nypa hvasst i skinnet och svepa kallt om stugans dörr, men gladt är hjärtat, friskt är sinnet, och allt går lätt som aldrig förr.
Så viktig far går ut i staden, när den sig närmar dopparda ' n, och kommer hem från promenaden med " klappar " och en präktig gran.
Det sprides helgglans öfver stöken nu trifvas vi som bäst i dem, de tusen sinom tusen köken i våra gamla svenska hem, Hvad undran, gissningar och tassel!
H u r alla dra ' sitt strå till stack!
Af papper hvilket härligt prassel och hvilken ljuflig doft af lack!
IDUNS JULNUMMER O, hvilka ljusa drömmar drömma ej barnen hela tiden lång, och hvem kan denna tid för- glömma, att han har varit barn en gång!
Vi blifva barn igen, vi gamla, och barnsligt fröjda oss med dem, när sist kring granen vi.
oss samla med stilla frid i julprydt hem.
SNORRE.
Och hur man bryr sin arma hjärna att rimma verser på paket, och hur hvar en försöker värna omkring sin lilla hemlighet!
Han kommer hem från promenaden med » klappar » och en präktig gran.
IDUNS JULNUMMER Vi kunde få traska med honom genom halfva skogen, innan han ändltigen hittade den julgran, han gillade.
JULENS FORRIDARE.
BERÄTTELSE D AF E T b l i r allt s ä l l s y n t a r e, folket s o m s i t t e r vid k a n t e n af v ä g e n o c h s e r på, h u r u m ä n n i s k o h o p a r n a blindt rusa fram om hvarandra.
Tillvaron förenklas a l l t m e r; m a n rifver af d e n d e s s g l a d a g r a n n - låt, tills i n t e t a n n a t blifver k v a r ä n b r ö d - k a m p e n och döden.
Men d e t t a lavafält b e l y s e s d o c k af t v å s t j ä r n o r: b a r n d o m e n o c h d e n första k ä r l e k e n.
Allt s t o r t s o m s k e r ä r i s l ä k t m e d d e s s a b å d a.
F r a m å t s k r i d a p d e t m å gå h u r l å n g t s o m helst, m å f ö r v a n d l a alla v ä r d e n i siffror, p e n g a r o c h h u m b u g, r e d u c e r a allt till d e s s specifika vikt, m é n b a r n d o m e n o c h d e n f ö r s t a k ä r l e k e n r å r d e n ä n d å a l d r i g på.
D e s s a ä r o ej å t k o m l i g a v a r e sig för b ö r s s p e k u l a t i o n e r eller h ö g r e g r a d e r s ekvationer.
I v å r t i d l å t e r det s o m en saga, detta, a t t t v å t i n g finnas, h v i l k a icke k u n n a v ä x l a s s ö n d e r i tolfskillingar eller s v ä r t a s af s t e n k o l s - r ö k.
Men det ä r i n g e n dikt.
Det ä r s a n t.
J a g vet, a t t det ä r s a n t.
J u l e n ä r j u b a r n d o m e n s tid l i k s o m v å r e n ä r d e n f ö r s t a k ä r l e k e n s.
Dock, i b l a n d k u n n a d e s s a ej v a c k e r t h å l l a sig h e m m a, u t a n s m y g a sig in p å h v a r a n d r a s g r ä n s e r o c h ställa till b e s y n n e r l i g a ting, s å s o m n e d a n k o m m e r att i k o r t h e t visas.
* * * Det b l i r allt s ä l l s y n t a r e, folket s o m s i t t e r vid k a n t e n af vägen o c h s e r p å, h u r u m ä n - niskohoparne blindt rusa fram om hvarandra.
MARI MIHI.
M o r b r o r J a n - B a l t u s v a r en af d e m.
För resten var h a n inte min m o r b r o r m e r än d i n, u t a n h a n v a r allas.
O c h till o c h m e d h a n h a d e en g å n g fun- n i t s d ä r u p p e p ä v ä g e n, h a d e knuffats m e d p a t r a s k e t, i n n a n h a n gick åt s i d a n o c h slog sig n e d, d ä r h a n trifdes.
Tjänstfolket t i t u l e - r a d e h o n o m kungl.
sektorn.
Och detta m e d r ä t t a.
T y i sin u n g d o m skall h a n hafva s u t t i t vid p r o t o k o l l e t i n å g o t af d e p a r t e m e n - ten.
Men h a n d u g d e i n t e e n s till att skrifva rent hvad andra tänkt; utan herrgårdsbarn född, h a d e h e r r g å r d s l i f v e t s n a r t tagit h o n o m åter med hull och hår.
H a n v a r till finnandes än här, än där.
Om s o m r a r n a bodde h a n på Gärsta, hvilket j u ligger vid Ö s t e r s j ö n.
D ä r h a d e h a n alla sina fiskedoningar samlade och höll mest h e l a d y g n e t till u t e p å fjärden.
Mot h ö s t e n r e s t e h a n till Vallo, d ä r h a n b r u k a d e s t a n n a ä n d a till d a g a r n a n ä r m a s t före j u l, d å h a n k o m h e m till o s s p å V ä r i n g e.
Aldrig blef det riktigt j u l, f ö r r ä n m o r b r o r J a n - B a l t u s g j o r t sin e n t r é.
D ä r f ö r d ö p t e vi b a r n h o n o m till J u l e n s f ö r r i d a r e.
Och det n a m n e t fick h a n b e h å l l a lifvet ut.
L å n g t, h v i t t skägg b o r d e h a n haft o c h skälmskt glittrande stjärneögon, i grått vad- m a l skulle h a n ständigt gått klädd och ohör- b a r t b o r d e h a n s lilla gestalt t a s s a t öfver golfven.
I stället v a r h a n l å n g o c h s p e n s l i g m e d det fulaste o c h v ä n l i g a s t e a n s i k t e.
Det b o r s t i g a,
IDUNS JULNUMMER glanslösa grå håret var stubbadt, liksom de täta mustascherna.
Hufvudet var nästan ma- tematiskt klotrundt, och midt i det årbitna a n s i k t e t s a t t en l u s t i g t r e k a n t i g n ä s a u n d e r ett par små närsynta pepparkornsögon utan bryn.
Nej, af b a r n d o m e n s k o l o r e r a d e t o m t e n i s s a r f a n n s d ä r intet.
Men ä n d å v a r h a n s å s o m s k a p t för j u l e n.
— Allt h v a d d e g a m l e a n n a r s h u n n i t g l ö m m a i lifvets k a m p, k o m h a n i h å g.
Aldrig h a d e h a n haft h u s t r u o c h b a r n a t t s ö r j a för, a l d r i g ett ä m b e t e a t t förvalta, k a n s k e a l d r i g e n s en h j ä r t e s o r g, s o m g r ä m d e.
H a n v a r l i k a förtjust i s ö t s a k e r s o m en p e n s i o n s - flicka, o c h i h a n s s t o r a l ä d e r k o f f e r t lågo all- tid m i n s t ett d u s s i n b a n d af D u m a s.
N ä m n d e m a n m u s k e t ö r e r n a, b l i x t r a d e h a n s b l i c k a r af t o u t e s les g l o i r e s d e F r a n c e.
— P l ä t t a r o c h sylt o c h h j ä l t e d a t e r ä r J a n - Baltus valspråk, b r u k a d e p a p p a säga.
P å d e t o m r å d e h a n g j o r t till sitt h a d e h a n d e mest utpräglade begrepp; han dyrkade formen m e d s a m m a a n d a k t s o m en c e r e m o n i m ä s t a r e.
Vi k u n d e få t r a s k a m e d h o n o m g e n o m halfva s k o g e n, i n n a n h a n ä n d t l i g e n h i t t a d e d e n j u l g r a n h a n gillade.
Gles s k u l l e d e n v a r a, m e d grofva, r e g e l b u n d n a k v i s t a r; a n n a r s k u n d e den j u inte orka med hvad den borde bära.
O c h i n t e h e l l e r fick d e n v a r a för v i d nedtill.
— I n t e s k a vi k o m m a s t i c k a n d e s m e d n å - g o n l i t e n o b ä n d i g r i s b u s k e, u t a n vi få lof a t t h a ett t r ä d m e d a r k i t e k t u r, d e t t a h ö l l h a n styft p å.
D ä r f ö r f a s t n a d e vi v a n l i g e n v i d e n g r a n, d u b b e l t så h ö g s o m s a l e n p å V ä r i n g e.
D e n n a fällde vi, s å g a d e af öfre d e l e n, h v i l k e n d ä r p å k ö r d e s h e m efter g a m l a Bella.
I n t e h e l l e r v a r d e t v ä r d t att b j u d a h o n o m de nymodiga, kulörta stearinljusen, då gra- nen sedan skulle klädas.
Utan vaxstaplar m å s t e d e t v a r a, ty e n d a s t d e s s a m ä k t a d e s p r i d a den ortodoxa gammaldagsdoften, hvil- k e n a l l t i d skall p å m i n n a m i g o m g å n g n a j u l a r lika t r o f a s t s o m r ö k e l s e n p å m i n n e r k a t o l i k e n om den heliga mässan.
O c h g u b b e n v a r i n t e h e l l e r litet stolt öfver dess skönhet och bärighet, då granen, h a n s gran, stod där, p y n t a d i högtidsstass, med flaggor o c h ljus, m e d e l d r ö d a p i p p i n g a r o c h s k i m r a n d e kulor och m e d g r a n n a konfekt- b i t a r, s o m v a t t n a d e g o m m e n p å d e t a l l r a yng- sta V ä r i n g e ä n d a till t j u g o n d e d a g K n u t, d å m a n s k r e d till anfall m o t d e t d ö e n d e t r ä d e t, h v i l k e t r e g n a d e b a r r öfver b a r n a h ä n d e r, s o m ifrigt s t r ä c k t e s m o t d e s s g r e n a r.
Julens förridare måste j u också vara poet.
— Aldrig h a r ett l u s t i g a r e r i m f o r m a t s till d e n k a n e l s t r ö d d a r i s g r y n s g r ö t e n m e d d e s s försåt- ligt d o l d a b ö n a eller l ä t t a r e versföttei d a n s a t p å de l a c k a d e p a k e t e n, ä n d ä r m o r b r o r J a n - B a l t u s h a d e sin h a n d m e d i s p e l e t.
D e s s a r i m s m i d e n gick h a n o c h s m å h a m - rade på under långsamt skridande vinternät- t e r.
T y h a n v a r j u en i n b i t e n g a m m a l n a t t - uggla, d e n d ä r s e n t flaxade u p p p å p i n n e n.
O c h m å n g a g å n g e r h a r j a g sett h a n s lilla l y k t a o r o l i g t flämta öfver d e n b r e d a g å r d s - p l a n e n, l å n g t s e d a n d e t v a r i t liggdags.
U p p - t ä c k t e h a n d å ett ljus n å g o n s t a n s, gick h a n g ä r n a dit o c h s a t t e sig a t t spraka.
P å V ä r i n g e f a n n s också en n i t t o n å r s flicka, F u x e n k a l l a d, p å g r u n d af d e t m y c k n a r ö d - lätta och fölungsaktiga i h e n n e s utseende.
H o n v a r m i n syssling, ett fattigt, f ö r ä l d r a l ö s t b a r n; o c h för r e s t e n d e t s t o l t a s t e o c h b l y g a - ste lilla lif m e l l a n M ä l a r e n o c h K o l m å r d e n.
E n h a t t — d e t v a r för r e s t e n själfvaste n a t t e n före d e n s t o r a d o p p a r e d a g e n — d å g u b b e n s o m v a n l i g t v a r u t e o c h stöflade, fick h a n se, a t t d e t l y s t e b a k o m h e n n e s r u l l - g a r d i n.
— N u m å m a n v e t a d e t t a, a t t alla flickor b e t r a k t a d e m o r b r o r J a n - B a l t u s m e s t s o m sin g a m l a d a d d a, så a t t h a n k o m o c h gick u n g e f ä r s o m h a n t y c k t e.
D ä r f ö r blef väl i n t e F u x e n v i d a r e h ä p e n heller, då h a n ö p p n a d e d ö r r e n och stod där m e d sin lilla l y k t a i h a n d e n.
E h lampa b r a n n på bordet.
Och bredvid l a m p a n låg ett b r o d e r i.
O c h b r e d v i d b r o d e - r i e t låg F u x e n s lilla h u f v u d, n e d b o r r a d t m e l - lan h e n n e s b å d a h ä n d e r.
Hon satt i kam- koftan o c h g r ä t, så a t t h o n s k a k a d e, d e t s t a c k a r s lilla b a r n e t.
— K ä r a h j ä r t a n d e s, h v a d h a r d u för dig?
sporde m o r b r o r Jan-Baltus och strök sakta det utslagna röda håret.
— J a g sitter b a r a o c h a r b e t a r p å en j u l - k l a p p å t dig.
.
.
— D u g ö r så n ä c k e n h e l l e r — d u g r å t e r ju.
D u s i t t e r o c h g r å t e r n a t t e n före j u l - a f t o n e n; h v a d k o m m e r d e t d å å t m i n lilla t ö s?
— S e r d u, ett s å d a n t v a c k e r t b r o d e r i du f å r a t t sofva m i d d a g p å: h i m m e l s b l å b o t t e n, beströdd med röda hjärtan, hviskade Fuxen o c h v i s a d e h o n o m ö f v e r d r a g e t till k u d d e n, s o m h o n n y s s fått i o r d n i n g.
Morbror Jan-Baltus mönstrade arbetet och nickade tankspridd.
— Ja, det ä r verkligen mycket vackert — titta b a r a s å d a n a s m å l u s t i g a r ö d a h j ä r t a n.
Men n u skall d u t a l a o m för mig h v a d d u ä r l e d s e n för.
— Åh, för a t t j a g ä r s å illa d u m.
J a g ville j u skrifva en j u l k l a p p s v e r s å t dig p å d e n h ä r k u d d e n.
Men F u x e n k a n i n t e.
F u x e n ä r för d u m.
O c h så b ö r j a d e h o n p å a t t g r å t a igen.
M o r b r o r J a n - B a l t u s blef m y c k e t b r y d d.
H a n h a d e a l d r i g r i k t i g t f ö r s t å t t sig p å flickor i d e n där åldern.
Han klappade Fuxen och kallade h e n n e sitt lilla s o c k e r g r y n.
Men d e t h a l p i n t e n ä m n v ä r d t.
H a n m å s t e lista u t ett b ä t t r e sätt.
D å s t ä l l d e m o r b r o r J a n - B a l t u s l y k t a n ifrån sig, tog fram sin lilla p i p a o c h s a t t e sig a t t fundera.
Det tog en r u n d l i g s t u n d, t y h a n v a r j u t v u n g e n att ge sig ett hälft å r h u n d r a d e t i l l b a k a i t i d e n för a t t n å b o r t till h e n n e s å l d e r o c h lösa g å t a n d ä r.
H u n n e n dit r e s t e h a n sig o c h b a d h e n n e a t t få k u d d e n m e d sig u p p, så s k u l l e h a n i h e n n e s n a m n f ö r s e d e n m e d en l ä m p l i g v e r s.
O c h d e t t a k u n d e h o n ej n e k a h o n o m.
— Nu bodde, och bor ännu, på Täby, när- m a s t e g r a n n g å r d till V ä r i n g e, G ö r a n Wulff.
H a n h a d e gått och funderat på Fuxen täm- ligen l ä n g e, d e t j a g t r o r, fast h a n a l d r i g v å g a t s ä g a n å g o t.
T y F u x e n b e s a t t en s t o r a r t a d likgiltighet för alla h a n s s m å a n t y d n i n g a r.
H o n v a r j u a l l d e l e s för fattig o c h o b e t y d l i g för — 10 —
IDUNS JULNUMMER Hon satt i kamkoftan och gräl, så att hon skakade.
att k u n n a tän- k a p å a t t få gå i p a r m e d en sådan storkaxe som Göran Wulff p å T ä b y.
Änkling och b a r n l ö s som h a n var, bru- k a d e h a n å r efter å r t i l l b r i n g a j u l a f t o n e n p å Väringe.
Så o c k n u.
— Det blef en v a c k e r kväll, k l a r o c h k a l l, m e d h v i t n y b ä d d a d s n ö p å m a r k e n o c h f l a m m a n d e s t j ä r n o r p å fästet, ett s å d a n t v ä l s i g n a d t j u l v ä d e r, s o m så s ä l l a n u n n a s o s s n u för t i d e n.
M a n l ä t f ä g n a d e n sig väl s m a k a.
Den svarta m u m m a n, livars tillredande m o r b r o r Jan-Baltus ständigt omgaf m e d en hemlighet, s o m följde h o n o m till V a l h a l l, d e n s v a r t a m u m m a n f ö r s ä n k t e o s s alla i ett visst s ö m - nigt v ä l b e h a g, n å g o t slags h e m b r y g d t N i r v a n a.
Julklappsverserna lästes upp, k l a p p a r n a b r ö t o s, golfvet b e s t r ö d d e s m e d p a p p e r, s m å t - tingarna tutade i nyförvärfvade trumpeter eller s k r a m l a d e m e d n y d r a g n a t e n n s a b l a r.
H v a r o c h e n fick sitt, h v a r o c h en fick hvad h a n önskat.
I n t e h e l l e r G ö r a n Wulff blef u t a n.
H a n fick visst m e r ä n n å g o n a n n a n, o m m a n får t r o h o n o m själf.
T y r ä t t s o m d e t v a r fiskade m o r b r o r J a n B a l t u s u p p ett vid- lyftigt p a k e t, a d r e s s e r a d t till T ä b y h e r r n.
Det v a r i n g e n vanlig julklappsvers, som n u lästes u p p, u t a n ett p o e m, ett s t o r t p o e m till julen och den första kärleken.
O c h n ä r G ö r a n Wulff s k a l a t af o m s l a g e t, höll h a n i sin h a n d den allra vackraste him- melsblå kudde, broderad med små röda hjärtan!
— Hvem h a r skänkt mig denna vackra kudde?
sporde han.
Alla tego, u t o m m o r b r o r J a n - B a l t u s.
— F r å g a F u x e n, föreslog h a n, fråga b a r a Fuxen, du Göran!
Men då gaf d e t s t a c k a r s b a r n e t till ett litet r o p o c h s t ö r t a d e p å d ö r r e n.
Som artig karl k u n d e Göran intet annat g ö r a ä n gå efter.
Det d r ö j d e i n g e n liten stund, innan de k o m m o åter.
B o b i n, g å r d v a r e n, h v i l k e n låg u t e å r e t o m, fick h v a r j e j u l n a t t v a r a t i l l s a m m a n s m e d d e n öfriga familjen.
Hela k v ä l l e n s a t t h a n f r a m - för b r a s a n o c h f u n d e r a d e, s a k t a v i f t a n d e m e d s v a n s e n, d å n å g o n af s m å t t i n g a r n a k o m o c h visade h o n o m sina presenter.
IDUNS JULNUMMER till V ä r i n g e.
Men n ä r F u x e n s ä l d s t a p o j k e — h v i l k e n för r e s t e n o c k s å fick h e t a J a n - B a l t u s — blifvit så f ö r s i g k o m m e n, a t t h a n k u n d e gå från d e n e n a s t o l e n till d e n a n d r a, d å h ö l l d e n g a m l e till p å T ä b y i stället.
Nu är m o r b r o r Jan-Baltus borta sedan flere å r.
J u l e n s f ö r r i d a r e h a r r i d i t in i d e t s t o r a ljuset, af h v i l k e t d ä r f a n n s ett å t e r s k e n i hans små pepparkornsögon.
— Aldrig g l ö m m e r jag det ögonblik, då F u x e n o c h G ö r a n k o m m o in igen.
H o n gick d i r e k t f r a m till R o b i n o c h slog s i n a a r m a r o m h a n s h a l s.
Men n e w f o u n d - ländaren vände långsamt på hufvudet och m ö t t e G ö r a n m e d en b l i c k af o ä n d l i g t för- stående.
— — — — — D e t r e eller fyra p å f ö l j a n d e j u l a r n a k o m m o r b r o r Jan-Baltus som vanligt Hon gick direkt fram till Robin och slog sina armar — 12 — om hans hats.
IDUNS Johannes Åkeson slog ut med handen, JULNUMMER inhägnande den heliga slädens sju berömda kallar.
HEMBYGDEN.
AF AXEL » f LUNDEGÅRD.
• ^ALA o m h e m l ä n g t a n!
» J o h a n n e s Åkeson vrenskades och slog ut med handen, inhägnande d e n h e l i g a s t a d e n s sju b e r ö m d a k u l - lar j ä m t e C a m p a g n a n och de blå b e r g e n i e n vid o c h k ä r l e k s f u l l gest.
Med s l o k h a t t öfver d e t s t r i d a h å r e t o c h s l ä n g k a p p a öfver a x l a r n a satt h a n d ä r s o m en b u l l r a n d e ana- k r o n i s m, e n g e n g å n g a r e af d e n g a m l a r o m a r - g e n e r a t i o n e n p å 40-talet.
H a n b o d d e i R o m s e d a n flere å r, lefde p å sin p e n n a, m e n i n b i l l a d e sig att f o s t e r l a n d e t f ö r s k j u t i t h o n o m, därför att fiender i pressen h å n a d e h a n s dikter och afritade h o n o m i skämttidningarna som en hårfager poesiens Simson, med smeknamnet » Profeten J o h a n n e s ».
Han ämnade därför a c k l i m a t i s e r a sig i I t a l i e n o c h s k u l l e g ä r n a o c k s å h a blifvit k a t o l i k, o m h a n b l o t t haft tron.
D ä r o m d e k l a m e r a d e h a n för e n liten k r e t s af s k a n d i n a v e r, s o m firat j u l a f t o n m e d fru- k o s t p å e n t r a t t o r i a o c h efteråt slagit sig n e r i s o l s k e n e t p å t e r r a s s e n a t t d r ö m m a öfver d e t s v a r t a kaffet.
D ä r v a r en d a n s k histo- r i k e r, d:r L a u r i t z e n, o c h t v å n o r s k a k o n s t - närer: målaren Thorstein Gunnarss0n och kompositören Sigbjörn Lange.
» N ä r j a g v a k n a d e i m o r s e, » fortfor p r o - feten J o h a n n e s, » slog u p p fönsterluckorna och såg r o s o r n a b l o m m a och g u l d o r a n g e r n a glöda utanför Mariettas fönster — och tänkte p å att det v a r julafton i dag — — » » Ja, l i v a d då? » inföll d:r L a u r i t z e n t o r r t.
» Jo, d å k ä n d e j a g, a t t j a g v a r k o s m o p o l i t — v ä r l d s m a n, s e r du! » D e n lilla d a n s k e n b e t r a k t a d e h o n o m m e d ett s m å l e e n d e så lunt o c h så spydigt, som b l o t t e n d a n s k k a n småle, o c h m e d e n blick, s o m o m h a n f r å n i n t e l l i g e n s e n s t i n n a r iakt- t a g i t e n u n d e r l i g v a r i e t e t af sitt eget s l ä k t e • — s k å n i n g e n, h v a r s f ö r f ä d e r e n g å n g v a r i t daner, men hvars lyriska t e m p e r a m e n t och h e l a n a t i o n e l l a e g e n a r t n u föreföll h o n o m så f r ä m m a n d e, s o m o m N o r d s j ö n, i c k e S u n d e t skilt dem.
» Så? » s a d e h a n o c h n i c k a d e s n u s f ö r n u f t i g t.
» Men vet d u h v a d j a g t ä n k e r, n ä r j a g h ö r dig p r a t a i v ä d r e t?
J o, så t y c k e r j a g att j a g — 13 —
IDUNS JULNUMMER förstår, h v a d s o m m e n a s m e d lyrik.
Det ä r att s ä g a: g u l d o r a n g e r n a glöda u t a n f ö r Mari- ettas fönster, i stället för: s m å g r ö n a apel- s i n e r förtvina i den r o m e r s k a t v ä t t b j ö r n e n s fönsterlåda. » De b å d a n o r r m ä n n e n h a d e suttit tysta, m e d f r å n v a r a n d e blickar, s o m o m de sett g r å a fjäll r e s a sig b a k o m d e b l å A l b a n e r - b e r g e n, och en b r i n n a n d e g r a n p å t o p p e n af Rocca di P a p a.
Men n u s k r a t t a d e de och L a n g e föll i n: » För r e s t e n ä r det n å g o t h j ä r t e s j u k t i din k o s m o p o l i t i s m!
E n » världsman » t a l a r icke o m h e m b y g d e n så s o m du! » S v e n s k e n b l o s s a d e på sin långa, s v a r t a Virginia, såg u t s o m o m h a n t ä n k t d ä m o - niska t a n k a r.
Och h a n v i n k a d e så häftigt till c a m e r i e r e n, s o m stod o c h h ä n g d e i d ö r r e n, att de två t a m a m a r s v i n e n p å golfvet togo till flykten.
» Absint! » befallde h a n.
Absint v a r den m e s t d ä m o n i s k a d r y c k h a n visste.
Absint imponerade icke p å s ä l l s k a p e t.
N u föll till o c h m e d d e n tyste T o r s t e i n G u n n a r s s o n öfver h o n o m: » Som L a n g e säger — b a k o m alla de s t a r k a o c h b i t t r a o r d e n h ö r m a n d i n sjuka h e m - b y g d s k ä n s l a s kvidande. » J o h a n n e s Åkeson t ö m d e m a l ö r t s b ä g a r e n, u t a n att b l i n k a.
» Hembygdskänsla? » u p p r e p a d e h a n.
» Det v a r en g å n g en m a n, s o m definierade den så h ä r: ubi bene, ibi patria.
Naturligtvis h a r h a n satts i g a p s t o c k e n af alla t r å n g s y n t a h i s t o r i e s k r i f v a r e — m e n j a g skall en gång rehabilitera honom! » » Gör det! » s a d e h i s t o r i e s k r i f v a r e n, o c h h a n s ögon s k r a t t a d e åt p r o f e t e n s b l o s s a n d e s v a d a o c h åt d e t saliga u t t r y c k e t i h a n s ansikte, n ä r h a n n u s p ä n d e u t b r ö s t e t i ett djupt a n d e t a g o c h fortsatte: » Känn luften h ä r!
H u r d e n s m e k e r l u n - g o r n a.
K ä n n s o l s k e n e t!
Och se! » — H a n famntog å t e r de sju k u l l a r n e o c h C a m p a g n a n, gjorde en k o r t p a u s o c h s ä n k t e så r ö s t e n: » Nu s k y m m e r det r e d a n h e m m a i v å r m ö r k a " v r å af v ä r l d e n — det s n ö a r väl o c k s å — och människorna trampa om i pälsar och g a l o s c h e r — i s m u t s i g m o d d eller fotsdjupa drifvor — o c h n o r d a n v i n d e n h v i n e r b i t a n d e öfver slätten — m e d a n vi sitta h ä r o c h g a s s a oss i solskenet! » Ingen s v a r a d e.
» Det ä r julafton i dag.
Vi h a ätit oss m ä t t a i stället för att b a r a d e j e u n e r a.
Vi h a d r u c k i t g a m m a l t, guldgult vino r o m a n o.
Och n u — h a n d e n p å h j ä r t a t!
— h v e m af oss l ä n g t a r efter lutfisken, k ö l d e n o c h m ö r k r e t därhemma? » » Jag! » Det v a r T h o r s t e i n, s o m lät o r d e t falla.
» Du?
D u s o m svultit h ä r i m å n a d e r för att få s l a n t a r n e att r ä c k a?
N å n å!
D u h a r i dag ätit m e r ä n din h o p s k r u m p n a m a g e tål vid — d ä r f ö r anfäktas d u n u af h e m l ä n g t a n!
» » Nu skali d u tiga! » s a d e L a n g e.
» Skall j a g tiga? » u p p r e p a d e profeten u p p - brusande.
» Hvem s ä g e r mig det? » L a n g e sköt häftigt stolen tillbaka o c h r e s t e sig- » Du k a n sitta kvar, o m d u vill, o c h p r e - dika v i d a r e för m a r s v i n e n.
Men j a g vill h e m.
J a g vill v a r a e n s a m o c h d r ö m m a i fred! » De b r ö t o alla u p p.
» Jag skall för r e s t e n arbeta! » s a d e svensken.
Och så v a n d r a d e de t y s t a g e n o m c o r s o n.
Men p å P i a z z a di S a n M a r c o s t a n n a d e h a n o c h slog sig p å sitt b r ö s t: » Det k l i n g a r n å g o n t i n g h ä r i n n e.
Det b l i r visst till en j u l s t ä m n i n g från R o m a.
Utan h e m l ä n g t a n o c h pjåsk, s e r n i!
H o s mig h a r b y g d e k ä r l e k e n frusit b o r t, s e r ni — l i k s o m den e n a t å n — d ä r d e n v ä r s t a gikten satt » » Det h ö r s nog, att gikten sitter kvar! » an- m ä r k t e d:r L a u r i t z e n.
» Måtte d e n fortfara att i n s p i r e r a dig! » De stego u p p f ö r t r a p p o r n a till C a p i t o l i u m.
I b u r e n till v ä n s t e r m o t S. Maria in Aracoeli s t r ö k o v a r g a r n e som fredlösa s k u g g o r af och an.
» D j u r v ä r l d e n s Ahasverus! » m u m l a d e L a n g e.
» Se det b r ä n n a n d e, ångestfulla u t t r y c k e t i g r å b e n s ö g o n!
D ä r ä r n å g o t af h e m l ö s h e t e n s f ö r b a n n e l s e i den blicken. » » Eller af m ö d r a r n a s m i s s g ä r n i n g a r?
» före- slog d a n s k e n.
» Därför a t t en v a r g i n n a en g å n g i d e n g r å forntiden blef f o s t e r m o r å t R o m a s g r u n d l ä g g a r e, m å s t e n u de h ä r stac- k a r s k r ä k e n låta b e g a p a sig dag u t och dag in af nyfikna t u r i s t e r.
— E t t u n d e r l i g t m i n - n e s m ä r k e för r e s t e n, v ä r d i g t v a r g a ä t t l i n g e n och brodermördaren, Romas skyddspatron ' Där, p å a n d r a s i d a n, k u n d e så väl stå en b u r m e d gäss, till m i n n e af d e m, s o m en g å n g r ä d d a d e Capitolium! » D a n s k e n s h u m o r föll till j o r d e n; ingen s v a r a d e.
T y s t a veko de in p å Via di Monte T a r p e o, d ä r de alla b o d d e, h e l t n ä r a h v a r - a n d r a.
U t a n ett o r d r ä c k t e L a n g e fram h a n - d e n till farväl.
» Spelar d u icke för oss en stund? » frågade J o h a n n e s Åkeson.
» Nej! » s v a r a d e L a n g e kategoriskt.
P r o f e t e n klef e n s a m u p p för sina fyra t r a p p o r.
J u h ö g r e h a n k o m, d e s s m e r sjönk kvicksilfret i h a n s l y n n e s b a r o m e t e r.
När h a n t r ä d d e in i sitt r u m, k o n s t a t e r a d e h a n en a k u t b e k l ä m n i n g.
H a n s t ö k a d e o m k r i n g en s t u n d o c h för- sökte k ä n n a sig h e m m a s t a d d; m e n h ä r v a r kallt i n o m h u s, h a n frös.
H a n gick fram till s k r i f b o r d e t vid fönstret o c h såg ut.
Ä n n u låg solskenet öfver f o r u m d ä r n e r e, m e n P a l a - t i n e n stod m ö r k s o m en k y r k o g å r d m e d s v a r t a c y p r e s s e r, o c h kalla d i m m o r stego öfver C a m p a g n a n, s k y m m a n d e de b l å b e r g e n.
Nej, h a n m å s t e s k a k a af sig den h ä r be- klämningen.
H v a d b e t y d d e j u l a f t o n e n för honom?
F ö r h o n o m v a r j u l b o c k e n död, b a r n a t r o n b o r t a o c h h e m b y g d e n.
.
.
h a d e de icke d ä r h e m m a förtrampat och förhånat det b ä s t a h a n gifvit d e m?
Han kände h u r nerverna spändes inom h o n o m s o m s t r ä n g a r n e p å en h a r p a, och n u h ö r d e h a n å t e r i n o m sig m e l o d i e n, s o m — 14 —
IDUNS k ä m p a d e för att frigöra sig.
Alltså s a t t e h a n sig vid s k r i f b o r d e t, l u t a d e h u f v u d e t m o t s i n a h ä n d e r och lyssnade.
Pulsarne h a m r a d e ryt- m e n på h a n s tinningar, och h a n försjönk i d e n l y r i s k a e x t a s e n, blef till en e o l s h a r p a, p å h v a r s s t r ä n g a r d e n h e l i g e a n d e n leker.
P e n n a n flög öfver p a p p e r e t, j a g a d af t a n - k a r n e; de nervösa skriftecknen r a d a d e u p p sig i s n e d a k o l o n n e r, m e d en d r a g n i n g u p p å t, o c h t i m m a r n e flögo.
Men så k o m ett ö g o n b l i c k, d å h a n d e n stannade, k r o p p e n sjönk tungt tillbaka m o t s t o l e n s r y g g s t ö d o c h ett u t t r y c k af t r ö t t h e t afiöste s p ä n n i n g e n i d r a g e n.
D å f ö r n a m h a n p l ö t s l i g t i n o m sig d e n s k y g g a k l a n g e n af en a n n a n m e l o d i, s o m o c k s å ville k ä m p a sig f r a m.
F ö r u n d e r l i g t v ä l - b e k a n t föreföll d e n h o n o m; o c h så s m å n i n g o m gick d e t u p p för h o n o m, a t t d e n b l o t t v a r n å g r a lösa r e m i n i s c e n s e r af en dikt, h a n skrifvit en g å n g för m å n g a å r s e d a n, s o m s t u d e n t — d e n f ö r s t a j u l a f t o n e n h a n till- b r i n g a t b o r t a från d e t g a m l a h e m m e t.
H u r ungt de stroferna sjöngo!
H a n satt o c h l y s s n a d e till d e m m e d ett s m å l e e n d e, i b ö r j a n en s m u l a öfverlägset, m e n v e k a r e o c h v e k a r e allt efter s o m m i n n e n a fingo m a k t öfver h a n s själ.
Studentpoesi!
tänkte h a n.
En oskolad tenor!
Men h v i l k e n v ä r m e o c h k ä n s l a i f ö r e d r a g e t.
JULNUMMER Samlad är familjeringen.
Hemma är det j u l i dag!
Af familjen fattas ingen, ingen utom jag.
Dock, jag är ej fjärran!
Anden känner sig just nu så nära, kretsar öfver hemmet kära, som en mås vid hemlandsstranden.
H a n s e r sitt h e m; en g å r d p å d e n s k å n s k a slätten, d ä r h a n s f ö r f ä d e r s e d a n u r m i n n e s t i d e r b o t t s o m b ö n d e r p å egen g r u n d.
Slätten ä r h v i t af s n ö, lik ett fruset h a f m e d svagt b ö l j a n d e d y n i n g a r, o c h b y n ligger i d a l e n, d ä r en l i t e n b ä c k r i n n e r f r a m.
Dit l e d a v ä g a r n e från ö s t a n o c h v ä s t a n s k a r p t m a r - k e r a d e p å d e n h v i t a v i d d e n af p i l a r n e s s v a r t a r u s k p r i c k a r.
G å r d a r n e stå h o p f l y t t a d e, s t o r a och små, kring k y r k a n m e d det k a l k r a p p a d e g r å s t e n s t o r n e t, h v a r s t a k ä r en u r m o d i g h ä t t a, n e d t r y c k t öfver g l u g g a r n e, s o m s t i r r a u t öfver bygden.
Där är gården ytterst i byn.
Den långa boningslängan står som en g a m m a l soldyr- kare m e d ansiktet mot söder och framför den är trädgården, som sluttar ned mot bäcken; m e n bakom sticker den gråa logen fram m e d sitt lurfviga t a k, o c h å k r a r n e stiga l å n g - samt u p p mot back-krönet, där småskogen t a r vid.
Där är mager jord.
F a r försökte e n g å n g att o d l a d ä r u p p e, m e n d e t l ö n a d e sig icke e n s att så en g å n g, o c h p å svedj e- Han ser sitt hem: en gård pä den skånska slätten.
IDUNS JULNUMMER.
l a n d e t b y g g d e h a n d å å t s m e d e n.
Men s m e - d e n for till A m e r i k a för att gräfva g u l d o c h s m e d j a n fick förfalla.
H u r ödslig o c h h e m s k d e n s å g u t m e d s i n s v a r t a ässja o c h s i n a brustna ögon — och hvad m a n sprang, då m a n k o m d ä r förbi i s k y m n i n g e n — p å v ä g från i n d i a n s k o g e n — m e d h a n d e n full af skalper — — Men n u ä r j u l a f t o n o c h s n ö n ligger h v i t k r i n g s m e d j a n s o m k r i n g g å r d e n.
Det s k y m - m e r, d e t r i n g e r till a f t o n b ö n i k y r k a n Och jag ser, hur ljuset tändes i Den Godes hus.
Malmens stillhetsmaning sändes ut i lifvets brus.
Sången, som på vingar buren, stiger flämtande därinne.
Nu är fred i mänskors sinne.
Nu är tystnad i naturen.
Vinternattens himmel tindrar trollskt i juleris kväll.
Trollskt af diamanter gllndrar jordens bylta fäll.
Bäckens mörka strimma blänker ' glittrande i stjärneljuset.
Vattnet porlar; och ett fruset silfverskum mot luften stänker.
Stillhet hvilar öfver ängden.
Nu är mässan slut.
Templets portar öppnas.
Mängden strömmar sakta ut.
Och nu samlas vi kring härden, mor och far och alla barnen — — — M o r h a r haft m y c k e t a t t b e s t y r a: b a k o c h b y k — allt s o m h ö r till j u l e n p å en s t o r g å r d m e d fyra b a r n o c h m y c k e t folk o c h e n m a n s o m vill se alla n ö j d a.
F a r h a r b a r a g å t t o m k r i n g o c h sett b u t t e r ut, d e t ä r så h a n s v a n a, n ä r h a n ä r glad, m e n vill b e v a r a sin v ä r d i g h e t.
H a n h a r k ö r t till s t a t i o n e n för a t t m ö t a b a r n e n o c h h ä k t d e m v ä l - k o m n a m e d ett h a n d s l a g o c h en m i n, s o m o m d e träffats i g å r o c h s o m o m d e t j u s t icke v o r e n å g o t s ä r s k i l d t nöje a t t n u m ö t a s igen.
Men d e t l y s e r i de s m å k l o k a ö g o n e n och på h e m v ä g e n t r u g a r h a n sin vargskinns- p ä l s p å sin s o n s t u d e n t e n, u n d e r f ö r e v ä n d - n i n g af att h a n själf ä r för v a r m t k l ä d d.
E n efter a n n a n k o m m a s y s k o n e n, h v a r från sitt h å l l, o c h h e m m e t ä r s k u r a d t o c h fejadt, m e n m o r h a r i n g e n tid a t t ge b o r t, m o r ä r s t ä n d i g t i r ö r e l s e, öfverallt o c h i n g e n - s t ä d e s f r å n t i d i g t p å m o r g o n e n till s e n t p å k v ä l l e n.
H o n h a r o c k s å h e m l i g h e t e r för sig, och ingen a n n a n än syster Maria är invigd i h e n n e s f ö r t r o e n d e, p o j k a r n e h å l l e r h o n sig b e s t ä m d t från lifvet.
Men p o j k a r n e h a o c k s å s i n a h e m l i g h e t e r för sig.
De två, N i l s o c h M å n s, s o m ä n n u gå i s k o l a n, h a s a m l a t p e n g a r s e d a n e n m å n a d t i l l b a k a o c h k ö p t h v a r sitt k n a p p n å l s - fat å t m o r o c h h v a r sin c i g a r r k o p p å t far och tvål och eau de cologne åt syster; m e n å t s i n b r o r s t u d e n t e n h a d e icke k u n n a t u t - f u n d e r a n å g o n t i n g b ä t t r e, ä n en s t o r p o r s l i n s - h u n d, s o m d e ä r o m y c k e t s t o l t a åt.
Studenten h a r också köpt julklappar.
Han h a r haft m e r a p e n g a r a t t r u s t a m e d, h a n h a r varit inne i Köbenhavn!
Han h a r smugg- l a t in en flaska A a l b o r g s - a k v a v i t å t far o c h en v a r m s c h a l åt m o r o c h h a n d s k a r å t s y s t e r M a r i a o c h ett p a r m a r z i p a n g r i s a r å t N i s s e o c h Måsse, s o m t y c k a o m d j u r o c h s ö t s a k e r.
M o r ä r den, s o m g e r m e s t, m o r vet all- t i d h v a d h v a r o c h en b ä s t b e h ö f v e r, o c h kan h o n arbeta det med egna händer, gör h o n det, m e n h o n ä r icke h e l l e r r ä d d för a t t k ö p a, o m så m å s t e v a r a.
F a r ä r d e n minst påhittiga; h a n ger aldrig annat än pen- g a r; ett g u l d m y n t i en b ö r s å t sin d o t t e r, e n s e d e l i en p l å n b o k å t s i n s o n s t u d e n t e n, n å g r a s i l f v e r k r o n o r i s p a r b ö s s o r åt N i s s e o c h Måsse.
Det l a c k a s o c h t i s s l a s i h e l a h u s e t, m e n från k a m m a r e till k a m m a r e g å r far l u g n o c h o b e r ö r d; det ä r h a n s privilegium.
O c h så k o m m e r H å k a n, g a m l e r ä t t a r n, från f o l k s t u g a n, d ä r alla n u ätit sig m ä t t a o c h fått s i n a julgåfvor.
Och de första paketen k a s t a s in af h a n s o s y n l i g a h ä n d e r o c h N i s s e o c h Måsse t u m l a o m p å golfvet, k ä m p a n d e o m bytet.
Det ä r ett v ä l d i g t p a k e t, a d r e s s e r a d t till m o r, m e d f ö r v ä n d stil.
O c h m o r, s o m ä n d t l i g e n fått r o i s i n n e t, v e c k l a r s t r å l a n d e f a r s g a m l a stöfvel u r p a p p e r s o m h ö l j e t.
Den ä r fylld m e d p a p p e r ä n d a u p p i skaftet, m e n h o n vet att t å l a m o d öfvervinner surkål, o c h h o n g r ä f v e r l u g n t fram d e n e n a g a m l a t i d n i n g e n efter d e n a n d r a, tills h o n y t t e r s t u t e i t å s p e t s e n finner en g u l d m e d a l j o n g m e d ett p o r t r ä t t af far, s k ä n k t af alla b a r n e n till- sammans.
H e r r e Gud, h v a d allt d e t t a ä r b a r n s l i g t, m e n h v a d det v a r roligt att vara b a r n!
D ä r d y k e r n u o c k s å u p p m i n n e t af en a n - n a n j u l a f t o n, d å glädjen v a r m e r a s t i l l s a m, m e n l y c k a n s t ö r r e, d ä r f ö r att hon då o c k s å var med.
H a n k ö r d e h e n n e till o t t e s å n g e n i g r a n n k y r k a n, o c h öfver h e n n e s h u f v u d t i n d - r a d e h i m m e l e n s s t j ä r n o r, m e n öfver d e t v i d a snöfältet flög b l o s s efter b l o s s fram m o t t e m p - let, s o m l y s t e m o t h ö j d e n, o c h luften skälfde af b j ä l l e r k l a n g — — - J o h a n n e s Å k e s o n r e s t e sig r y s a n d e.
Det v a r m ö r k t i r u m m e t, h a n t ä n d e icke ljus, m e n v a n d r a d e af o c h a n öfver golfvet m e d s t o r a steg.
Det s v e d i h j ä r t a t, d e t s p r ä n g d e i b r ö s t e t, s o m o m ett r o p, en s u c k, ett kval- fullt k v i d a n d e af l ä n g t a n ville f r a m.
Men h a n bet tänderna samman, som det-anstår en s t o r m h ä r d a d världsman.
H v a d t j ä n a r d e t till att rifva u p p alla d e s s a gamla m i n n e n — tänkte h a n trotsigt.
— Hvad vill j u l e n m i g?
P å m å n g a å r h a r m i n fot icke t r a m p a t h e m j o r d e n, o c h j a g ä l s k a r d e n n a s t a d så, att j a g s k u l l e k u n n a k y s s a d e s s m a r k.
H v a d vill h e m b y g d e n m i g?
Sorg och skam ä r allt h v a d j a g s k ö r d a t af m i n a f ä d e r s j o r d.
F a r ä r g a m m a l och s t i r r a r m e d m a t t a ögon m o t ett k o m m a n d e lif, b r ö d e r n a ä r o v u x n a o c h gifta, h v a r h a r sin familj o c h d e g a m l a banden äro sprängda.
Syster Maria är död, m o r är död och hon, som jag älskade mer än min mor, m u l t n a r också i jorden.
Hon var m i n framtid.
Den dog m e d henne.
F ö r m i g ä r h e m b y g d e n b l o t t en k y r k o g å r d, full af de d ö d a s b e n — — — — 16 —
IDUNS Han körde henne Ull ollesången, JULNUMMER och öfver hennes hufvud H a n t ä n d e l a m p a n på skrifbordet och satte sig å t e r; o c h s o m h a n l u t a d e h u f v u d e t m o t s i n a h ä n d e r, k o m h a n att s t r y k a öfver k i n d e n lindrade himmelens stjärnor.
o c h k ä n d e, a t t d e n v a r våt.
D å log h a n svår- modigt och tänkte: H v a d t j ä n a r d e t till a t t n e k a.
Vi m ä n -
IDUNSJULNUMMER n i s k o r ä r o svaga.
Vi d a n a s för d e t l a n d, d ä r, vi födas, o c h i n g e n a n n a n luft ä n d e n vi a n d a t s s o m b a r n, h a r n ä r i n g n o g å t v å r t b l o d.
Vi k u n n a lefva i a n d r a l a n d till en tid, ä l s k a t r ä d e n, b l o m m o r n a, k v i n n o r - n a, m ä n n i s k o r n a u n d e r ett a n n a t h i m m e l s - s t r e c k, m e n alltid ä r det, s o m a n d a d e s vi d ä r blott m e d halfva lungor, och alltid k o m m e r d e t en t i d p u n k t, d å d e t k ä n n s, s o m m å s t e vi h e m e l l e r d ö.
Det är, s o m o m själfva j o r d e n d r o g e o s s m a g n e t i s k t, d e t är, s o m o m alla d e m, vi haft k ä r a, r o p a d e till o s s från graf- varna där hemma.
v a r d e t s o m o m h a n frigjort s i n i n n e r s t a k ä n s l a o c h blifvit en s m ä r t a kvitt.
H a n s b l i c k föll p å d e t f r a g m e n t af en dikt, s o m h a n n y s s skrifvit, h a n l ä s t e d e t å t e r och smålog alltjämt.
D ä r fattades någonting, och n u visste h a n h v a d det var.
Ansla- get, s t ä m n i n g e n v a r ä k t a, m e n s l u t a c k o r d e t s a k n a d e s öfverallt.
Det v a r d e n h e m l ä n g - tan, h v a r strof andades.
N u k o m skaparlusten å t e r öfver h o n o m o c h m e l o d i e n fick sitt slut- a c k o r d; m e n i sin d i k t a r y r a d o p p a d e h a n p e n n a n i d e t r ö d a b l ä c k, h a n b r u k a d e till korrekturen, och de nya versraderna kommo a t t lysa, s o m o m d e bokstafligen skrifvits m e d blod.
Mig är hafvet mera kärt än fjärden, och jag älskar solen mer än härden, allnaturen högre än gemaket, alltets höga himmel mer än taket, stormens glada brusande från världen mer än sorlet från min hembygds strand.
Likväl drömmer hjärlat ständigt vaket hvarje natt om dig, mitt fosterland.
N ä r de andra skandinaverna h ä m t a d e h o - n o m på kvällen och dansken ironiskt frågade, o m h a n l y c k a t s få f r a m d e t d ä r, s o m k l i n g a t u n d e r r e f b e n e n efler a b s i n t e n, fick p r o f e t e n J o h a n n e s en så förlägen m i n s o m en s k o l - pojke, n ä r en k a m r a t n ä m n e r n a m n e t p å d e n flicka, h a n i h e m l i g h e t h a r k ä r.
Men n ä r h a n i e n s a m h e t e n l ä s t e h v a d h a n skrifvit, Så h a d e h a n skrifvit: KOSMOPOLITEN: Liksom myrorna vi människor trygga oss till tufvan, där vi bo och bygga.
Thy vi älska tegarne, som bära lifvets skörd åt oss och våra kära.
Thy vi älska granarna, som skygga våra hem mot regn och storm och brand.
Är ej ock den första bön vi lära våra barn en själfvisk: för vårt land.
Mig är Södern mera kär än Norden!
Här är blommor, skönhet, fest vid borden, h ä r är drufvors blod, söm själen vingar.
Här är glädje!
Här är sång, som klingar!
Hell dig, Roma, paradis på jorden, jag vill kyssa dina gators sand!
Men min själ år hemsjuk!
Längtan tvingar ståndigt tanken till mitt fosterland.
Öfverallt, hvart än jag går i världen, är min hembygdslångtan med på färden, brännande som solsken öfver hatten, tindrande som sljårneglans i natten, snyftande som böljorna på fjärden, når de brista vid min hembygds strand.
Öfver höga berg och vida vatten når mig vinden från mitt fosterland.
Hans blick föll på ett fragment af en dikt.
IDUNSJULNUMMER O T T A j a g m i n n s för längese ' n.
H v i t låg s n ö n öfver s t u b b och s t e n a r.
Stjärnorna b r u n n o, m å n e n s k e n.
Vinden s o m n a t bland ris och grenar.
Vi s a m l a d e s gladt k r i n g j u l e b l o s s.
.
.
G r a n n g å r d s Nisse g i c k före oss.
H u r t i g h a n v a r och u n g h a n var.
V a r g s k i n n s m ö s s a n s a t t k ä c k t på n a c k e n.
L ä t t s o m fjädern h a n blosset bar, stötte det stundtals r a k t i backen.
Lyfte d e t s e d a n m e d l u s t i g t s v i n g: gnistor y r d e i y s t e r ring.
S k i m r e t spelte på d u n k e l topp.
F r i s k v a r färden i t a l l t r ä d s d u n g e n.
Fåglar, ruggiga, flögo opp.
H a r e n s p r a t t u r sin b ä d d i ljungen.
R u b b a d e g r e n a r af flingtyngd fur då och då s t ä n k t e b l ä n d h v i t s k u r.
IDUNS JULNUMMER Unga, gamla gingo i flock, allvar följde m e d h e l g d a g s s k r u d e n.
Gubbens flintskalle, piltens lock blottades s n a b b t för klockeljuden.
Härligt på afstånd Guds p r y d d a h u s Glänste fram som en fyrbåk ljus!
Vek » så stigen i k y r k o b y n, s l u m r a n d e m ö r k a h e m m e n lågo.
Bloss vid bloss dock b l ä n k t e m o t s k y n.
V a k e t folk öfverallt v i sågo.
G å r d s h u n d e n bjäbbade h ä r och hvar.
Bjällerklang genom luften skar.
Myller af folk på k y r k o v a l l, blosshet eld, som m a n m å s t e döda .. Granngårds Nisse i drifva kall facklan släckte, den stora, röda.
Alla se ' n gingo i s a k t a m a k andaktsfullt u n d e r t e m p e l t a k.
Händer, styfva af m ö d a n s slit, k n ä p p t e sig h ä r i hvila s a m m a n.
Sinnen, skilda af hvardagssplit, enades h ä r i h ö g t i d s g a m m a n.
Hälsad du härliga m o r g o n s t u n d!
k l a n g som jubel från m u n d till m u n d.
ANNA Hälsad, du härliga morgonstund, klang som jubel från mund till — 20 — KNUTSON.
mund.
IDUNS JULNUMMER Mari med sin lilla, med pärlslingor lindade flicka på armen.
OMVÄNDELSE.
NORRLÄNDSK JULSTÄMNING AF A L F H I L D S ÅDAN v a r h a n, Axel Axelson, p r e d i - kanten, att h a n kunde omvända lap- p a r i Kristi n a m n.
Omvända deras o n d s k a till g o d h e t, d e r a s b r ä n n v i n s - t ö r s t tilll v a t t e n l ä n g t a n, d e r a s svordomar till b ö n e r.
J a, h a n k u n d e, enligt g a m l e T h o r d s u t s a g o, k n ä p p a själfva d e n l e d e p å n ä s a n, s å a t t d e n b l ö d d e eld, o c h k o m m a g r å b e n a t t d a r r a i sitt eget s k i n n.
Äfven föll h e l a l ä g r e t i n o m k o r t till föga för h a n s makt.
G l ä d j e g u d e n j a g a d e s öfver fjället, o c h efter h o n o m d a n s a d e h a n s spira, literbuteljen, och hans krona, den laggade småkaggen.
Äfven » äpplet », n å g r a få d y r b a r a s l ä k t - r e l i k e r f r å n h e d n a t i d, s l u n g a d e s öfver b r a n t e n.
Sedan klädde m a n hvardagstankarna i an- s t ä n d i g a s ö n d a g s k l ä d e r, sjöng p s a l m e r o c h k ä n d e » f r ä l s n i n g e n s j u d a g e n o m g a m l a för- t o r k a d e l a p p k r o p p a r, lika v ä r m a n d e h e t s o m n å g o n s i n f ö r r b r ä n n v i n e t s g o d a eld ».
AGRELL.
E n d a s t ett u n g t p a r v a r n o g s t a r k t i d e t onda att o r k a stå väckelsens h a m m a r s l a g emot.
J a c c o, fogden, så k a l l a d, e m e d a n h a n a l d r i g v a r i t fogde, o c h M a r i, h a n s h u s t r u, k a l l a d Glittret.
O c h g l i t t e r l å g d e t öfver h e n n e, glitter, n ä r h o n t a l a d e, glitter, n ä r h o n gick.
H o n v a r s o m ett v a t t e n, i h v i l k e t s o l e n evigt l o g.
F o r d o m h a d e h e l a s a m h ä l l e t d r u c k i t s k r a t t af h e n n e s s k r a t t, glädje af h e n n e s glädje.
Nu b a d m a n för h e n n e, b a d så d e t e k a d e i b e r - g e n, b a d att G u d m å t t e befria h e n n e u r sa- tans klor, ty h v e m a n n a n än satan k u n d e h å l l a h e n n e s s i n n e s å b e s t ä n d i g t ljust, h e n n e s flätor alltid så b l a n k a, h e n n e s h ä n d e r j ä m t så r e n a?
O c h så d e t t a m e d m a n n e n!
Var v ä l d e t efter n a t u r e n, a t t h a n, s t o r o c h s t a r k, s k u l l e s o m e n evigt n y f ö d d d r i c k a m ä r g o c h k r a f t h o s M a r i, h a n s o m eljes v a r s å k a r l a - v u l e n i m u n o c h så k v i c k i att slå till?
Gick h a n i r e n s k o g, i l a d e h a n ej h e m igen,
IDUNS JULNUMMER s n a b b a r e ä n o m » brunefar » b r u m m a t h o n o m i r y g g e n?
J a, själfva b r ä n n v i n e t, l a p p e n s öga, b r y d d e h a n sig ej o m.
Han endast brydde sig o m M a r i.
» Bedja n i för mig, så skall j a g s k r a t t a, j a g, å t er, » s a d e Mari, o c h så blef det.
H o n sjöng, t r a l l a d e o c h s k ä m d e b o r t m a n - n e n, så a t t h a n till sist i c k e e n s gitte stiga u p p o m m o r g n a r n a o c h k o k a kaffet, u t a n h ö l l till g o d o a t t blifva b j u d e n d e n färdig- lagade drycken på sängen, alldeles som en annan herreman.
V o r e s å d a n t ej af d e n onde, hvarifrån k u n d e det då k o m m a?
Och så d ä r t i l l t r o l l b a r n e t.
.
.!
Saken var den, att Mari h a d e sin gud h ä r p å j o r d e n, en l i t e n sex m å n a d e r g a m m a l flicka; s k ä r o c h h v i t s o m r e n e n s mjölk, b l a n - d a d m e d n å g r a d r o p p a r af h a n s b j ä r t e - b l o d, m e d b l a n k a, s t o r a ö g o n o c h e n liten m u n, s o m alltid log — d e t v a c k r a s t e b a r n, s o m n å g o n s i n blifvit s k å d a d t i en l a p p b y.
N ä r predikanten talade o m Kristi genom- s t u n g n a fötter, h ö l l M a r i s k r a t t a n d e - u p p b a r - nets s m å rosentår, o c h n ä r predikanten ta- l a d e o m d e n Heliga a n d e s ingifvelse, d r a c k M a r i b e g ä r l i g t in b a r n e t s l e n a a n d e d r ä k t.
» Du s k a l l i n g a a n d r a g u d a r h a f v a för mig, » sade predikanten strängt.
» För dig?
Är d u G u d, d u s k o h e r r e?
» skrattade Mari.
» Mari v e t h v a d j a g m e n a r, m y c k e t väl h v a d j a g m e n a r!
Det ä r lifsens v a t t e n j a g b j u d e r dig. » D å sjöng M a r i m e d h ö g r ö s t: » Vide, vide kloka, trolla med spöet ditt, Finn lyckovattnet goda åt vackra barnet mitt. » Axel A x e l s o n v a r en t r ö t t m a n.
H a n h a d e v e l a t h ö g t o c h syftat h ö g t, m e n u n d e r k a m - p e n för b r ö d e t h a d e h a n s vilja s t r y p t s, h a n s n a c k s e n o r s l a p p a t s, o c h så h a d e h a n f a s t n a t i d e t t a a t t vilja skaffa a n d r a ett h ö g t m å l a t t h å l l a b l i c k e n p å, u t a n a t t b e h ö f v a för- s t r ä c k a sig, s o m h a n själf gjort.
U n d e r de f ö r s t a å r e n s » arbete » v a r h a n ä n n u alltid tacksam, n ä r han mötte själskamp, motstånd och trotsiga tankar, m e n det var längesedan.
N u m e r a tröttade motstånd honom.
» Att frälsa » h a d e blifvit h a n s lifs y r k e, h a n s v ä l t a l i g h e t en alltid l a d d a d b ö s s a, s o m h a n k u n d e fyra af n ä r s o m h e l s t.
Ibland, s o m n u h o s n a t u r b a r n e n h ä r, h ä n d e det, att h a n k a s t a d e i en näfve e x t r a k r u t i p i p a n, för a t t g ö r a s m ä l l e n r i k t i g t fruktansvärd.
Men i allmänhet var h a n s mått detsamma, så b e s t ä n d i g t d e t s a m m a, a t t d e t ä c k l a d e h o - n o m ä n d a till v ä m j e l s e.
På en bädd af halm hvilade Kristusbarnet, — 22 — omstråladt af sin gloria.
IDUNS Himlen var så omätlig JULNUMMER här uppe, stjärnehären så ifrig att ösa ljus ned öfver i denna undrens kväll.
— 23 — jorden
IDUNS I många m å n a d e r hade h a n nu emellertid lefvat skild från ett c i v i l i s e r a d t lifs v a n o r o c h en liten a n s p r å k s l ö s h u s t r u, s o m h a n h ö l l af o c h l ä n g t a d e efter.
Men j u l e n m å s t e h a n fira h ä r u p p e h o s n a t u r f o l k e t, t y så s ä k e r v a r h a n ej p å sin o m v ä n d e l s e s kraft, att h a n v å g a d e l ä m n a d e m å t M a r i s glädje, t y att d e n v a r s m i t t o s a m, d e t h a d e h a n själf erfarit.
B l a n d sin p a c k n i n g h a d e h a n en Betle- h e m s k r u b b a, en riktig liten t e a t e r m e d k u - lisser, f o n d o c h s c e n.
I n f ö r d e s s u n d e r skulle n o g M a r i s t r o t s i g h e t falla till föga, o c h n ä r h o n v e r k l i g e n fick se K r i s t u s b a r n e t i all d e s s h j ä l p l ö s a s k ö n h e t, s k u l l e h o n s ä k e r t förstå u n d r e t af d e s s m a k t o c h frivilligt l å t a » läsa fast sig v i d d e n eviga g l ä d j e n s evigt l j u f v a ' kedja ».
O c h så s k u l l e h a n, Axelson, k u n n a draga dädan i ro.
På julaftonen var byfogdens primitiva bo- n i n g p y n t a d till h e l g o c h h e l g a d till h e l g e d o m.
I en p r o v i s o r i s k liten u t b y g g n a d, i n h ä g n a d af granar, v a r k r u b b a n uppställd och dess trans- p a r e n t a fond svagt u p p l y s t af ett o s y n l i g t ljus.
P å en b ä d d af h a l m h v i l a d e K r i s t u s - b a r n e t, o m s t r å l a d t af sin g l o r i a o c h t i l l b e d t af M a r i a o c h J o s e f s a m t d e h e l i g a m ä n n e n.
Öfver g r u p p e n l y s t e B e t l e h e m s s t j ä r n a n s s t a r k a glans; o c h ett b l å t t flor gaf en viss i l l u s i o n af a f s t å n d o c h t r o v ä r d i g h e t.
JULNUMMER n a s s t e n a r s l u n g a d e s lika o f ö r t r u t e t.
Skymf- ord och hotelser haglade, och endast u n d e r s k y d d e t af m a n n e n s s t a r k a a r m a r l y c k a d e s Mari att slutligen oskadad u p p n å d ö r r e n.
E f t e r d e n f ö r s t a m i n u t e n s n ä s t a n förste- n a n d e h ä p n a d r u l l a d e sig l a p p a r n e n e d p å k n ä o c h b ö r j a r o p a, voja, v a g g a o c h snyfta i r e l i g i ö s extas, en e x t a s, s o m n ä s t a n ö k a d e s till y r s e l, n ä r en d o l d s p e l d o s a s a k t a o c h k l o c k l i k t k l a r t b ö r j a d e s p e l a » En j u n g f r u födde ett b a r n i dag ».
B l a n d å s k å d a r n a v a r äfven M a r i m e d sin lilla m e d p ä r l s l i n g o r l i n d a d e flicka p å a r m e n.
H o n stod, t r o t s i g o c h s k e n b a r t h å r d till sin- nes, s t r a x i n n a n f ö r d ö r r e n, m e n i n f ö r spel- d o s a n s m a k t v e k n a d e h o n t y d l i g e n allt m e r.
S a k t a g i f v a n d e v i k a för en.
o e m o t s t å n d l i g t j u s n i n g, n ä r m a d e h o n sig k r u b b a n steg för steg.
E t t p a r ö g o n b l i c k b e t r a k t a d e de m ö r k a ö g o n e n d e n g l o r i a o m g i f n a lilla vaxfiguren.
Med en b l i x t s n a b b r ö r e l s e s t a c k h o n så h a n - den under florsdraperiet, sköt Kristusbarnet å t s i d a n o c h l a d e sin egen lilla p å h a l m - b ä d d e n u n d e r Betlehemsstjärnans glans.
Där- p å s j ö n k äfven h o n p å k n ä i tillbedjan.
Ingenstädes, där julens makt är erkänd, ä r d e s s m a j e s t ä t v ä l d i g a r e ä n i fjällen, i n g e n - städes julkvällen heligare och mäktigare än d ä r, t ä t t u n d e r G u d s ögon.
Äfven Axel Axelson \ ä n d e g r e p p e t, n ä r h a n en s t u n d s e n a r e gaf vika för d e n c i v i l i s e r a d e m a n n e n s b e h o f af att å t m i n s t o n e u n d e r n å g r a ö g o n b l i c k få a n d a s r e n luft o c h h v i l a b å d e k r o p p o c h själ.
H i m l e n v a r så o m ä t l i g h ä r - u p p e, s t j ä r n e h ä r e n så ifrig a t t ösa ljus n e d öfver j o r d e n i d e n n a u n d r e n s kväll.
H e l a h a n s eget lifsverk blef h ä r så s a m - m a n k r y m p t, h a n s eget i h ä r d i g a s p e l a n d e på en e n d a s t r ä n g så s k o r r a n d e falskt.
Delta allt h a n velat en g å n g s o m u n g steg u p p som vålnader u r sina grafvar, » hans dröm- m a r g r ä t o o c h v a r k u n n a d e sig öfver h o n o m ».
H a n s å g å t e r vidt, k ä n d e å t e r vidt.
I n n e i fogdens h u s flammade n u stock- e l d e n s o m ett bål.
H a n skymtade de päls- klädda, underliga gestalterna m e d det stri- p i g a h å r e t, d e r a s vilda, å k a l l a n d e gester, o m hvilkas innersta mening h a n intet kände, h ö r d e det hesa, s m a t t r a n d e skrål, s o m d e k a l l a d e » helig sång ». '
Ofrivilligt n ä r m a d e sig Axel Axelson J a c c o s lilla h u s, h v a r s f ö n s t e r g l ö d d e r ö d a m o t d e n h v i t a s t j ä r n e k l a r h e t e n, o c h b l i c k a d e in g e n o m rutan.
M a n n e n sof r e d a n, m e n i n v i d e l d e n l å g p å en h v i t r e n h u d » t r o l l b a r n e t s » lilla v a c k r a k r o p p, r ö d af reflexen från l å g o r n a, o c h d ä r b r e d v i d k n ä b ö j d e Mari, h e d n i n g e n, b i t t e r l i g e n g r å t a n d e, s n y f t a n d e m e d ett n a t u r b a r n s h e l a lidelsefulla häftighet.
I t å r a r hon!
Var d e t t a h a n s j u l v e r k — att p r e s s a s m ä r t a n s flöden u r d e s s a eljes alltid g l a d a ö g o n!
S a k t a ö p p n a d e Axelson d ö r r e n o c h t r ä d d e in.
Ö g o n b l i c k l i g e n s t ö r t a d e M a r i u p p, r y c k t e b a r n e t ur b r a s a n s v a r m a ro, tryckte det in- till sig o c h r o p a d e: » H a n v a r ful, d i n K r i s t u s, ful, ful!
H v a r - för d å d e slå, g r ä l a, s ä g a fula o r d, n ä r M a r i b a r a ville l å n a d e m sin v a c k r a K r i s t u s?
Säg, skoherre? » S o m o m a f g r u n d e n s alla s k r i af r a s e r i o c h s m ä r t a m e d e n s s l ä p p t s lös, så tjöt, så s k r e k o c h h o t a d e m a n n u r u n d t o m i stu- gan.
S n a b b t r y c k t e M a r i å t e r till sig sitt b a r n, m e d a n Axelson m e d h ö j d a h ä n d e r d u n - drade: » Frid, frid, h å l l j u l e n s frid för K r i s t i skull! » De k n u t n a h ä n d e r n a s ä n k t e s, m e n t u n g o r - E n s t u n d s e n a r e a n f ö r d e Axel A x e l s o n m e d fast, t r ä n a d r ö s t k v ä l l e n s sista j u l p s a l m.
L u f t e n i r u m m e t v a r o m möjligt ä n m e r f ö r t ä t a d o c h dålig ä n förr, o c h d o c k k ä n d e h a n sig n u a n d a s f r i a r e o c h d j u p a r e.
He- liga k ä n s l o r föda h e l i g h e t.
H u r t a c k s a m v a r h a n ej m o t h e n n e, Mari, h e d n i n g e n, s o m l ä r t h o n o m julens vidaste bud.
IDUNSJULNUMMER Allt gårdens folk var samladt rundt kring bordet, där grenljusen J p o p e n s brunno.
ö g a.
En julbisfovia frän lats anno 1700.
T * V t blef 6ööstyst i salen, när fänrif ©rn, farolinen, flef ut från sin fammar od) trampaöe bort till sitt vana börn " vib spiseln, 6är brasan flantmar.
Den gula balmen lag mjuf som en fäll öfr&gt;er golfsets bilaöe planfor.
p å rutorna frosten, bcit ocb mjäll, ritaoe sällsamma ranfor.
P e r u f e n nar bortlagö, ocb silfcergrått slöt m a n l i g t ä n n u o m gubben.
Den gamle fänrifen satt i sin rrå ocb r&gt;äg6e pampen i näfr » en.
S e n tjugu jular man sett bonom så ocb Ijört fyans historia äfcen.
.
.
3 söcfen ocb Ijelg genom årens raö ban syntes i » aomat gå lutaö, men trä&amp;6e styf i saln i paraö t) vav jul, när gröten par slutaö.
— Det par Fring £ais anno 6omint \ 700 julafton på ftxillen.
3 alnsljöga orifcor plumsaoe vi blanb £it&gt;Ianös bråtiga fallen.
2tllt gåroens foIF vat samlaot runöt fring boröet, båt grenljusen brunno meö lågor, som flämtaöe bleft ocb.
tunt, meöan fyögtiöstimmarne scunno.
S å tomfjänöta, som ni tågat ut en morgon i gryningens timma, vi vänbc tillbafa mot bagens slut i yrsnöns tätnan&amp;e 6tmma.
öfr&gt;er h j ä s s a n lyste stubben, ocb frigareöräften t gult ocb, blått
IDUNS JULNUMMER 3 a g nisste, att regementet svalt, från öfnersten till öe gemena, ocb fänöe, tjur bloöet isaöes fällt ej utaf folöen allena.
Då traoöe en pop belt plötsligt fram t sfenet från flanrmanöe brånöer ocb lyfte fyögt ett baner nteö &lt;Suös lantm syöt mellan gyllene ränöer.
Då par öet något, som glimmade till igenom aftonens töefen.
.
.
ijallå, famrater!
Vi farit nill i öenna föröömöa öfen.
3 a g fyann ej tånfa, förrån ban ftd?
en öragonlans nrtöt uti Ijjärtat, men glömmer alörig r / ans sista blicf, l} ans anlet af frutröfen snärtaöi.
ZTTen ser jag ej fel, så, (Bmö sfe pris, få r&gt;t rått snart fouragera.
Kung £arolus rånat!
p å snensfmannatris ni ryssfesten i l l u s t r e r a.
.
.
Zcår strtöen nar slut ocb min tropp försåg sig tappert på mat ocb örycfer, på fnå framför Kfet jag ensam låg od} gråt öfner ööets nycfer.
Det gtcf mot lägerelöarnes glöö, mån 3 tro, för lösa tömmar.
Snart stånftes blanö fororna ortfnan röö af bloö t forsanöe strömmar.
fjögt öfner mitt fyufnuö månen sfreö blanö snömoln på natthimlens fupa.
3 a g tånfte sorgset: b,an ser od neö på Smålanös sfogar, öe öjupa.
, - för anöra gången min snultna pluton fyögg in blanö fosacfernas rocfar.
Där tiggöes icfe ocb gafs ej parbon af rasanöe nilööjursflocfar.
3 a g tånfte: nu sofna öe Ijemma som båst fring utbrunna julebrasor, ocb jag är öömö att fira min fest allena blanö öööens fasor.
Han lyfte högt ett baner med Guds — 26 — lamm.
IDUNS JULNUMMER Det bar mött mig se * öart vib b » ar beörift, fyur än jag försöfte att glömma.
Det fyar gjutit sitt gläöjeöööanöe gift t fyvav bägare, jag fått tömma.
Det fyar följt mig fytt att störa min bhmö i julens fyeltga nät= ' ter.
— Pälan, rälfommen i miönattens stunö, öu IjågFomstfrån£ir&gt;= lanös slätter!
I stjärnan, som glimmade kallt, mig mötte popens 3 a g cägöe fyögtiöens störöa friö od) fampens rtnst mot boaranöra ocb tänfte bittert: min plift vax strtö, min gärning fan ingen flanöra.
öga.
(Ej en gubbe öu möter på bolsternar, rorbräcft af bittra ööen, men en farolin från fung &lt;£arols öar, bå man läröe förafta öööen.
&lt;5oö ' natt, goö ' ränner, goö natt od} &lt;2uös freö ocb goö fortsättning på julen!
— t} an nicfaöe stramt od} ur salen sfreö meö frigisf uppsyn od) mulen.
Esaias Colltn.
3ctg tröstaöe mig: regementet sr&gt;alt, öå betyöer öet anöra föga, men tycfte i stjärnan, som glimmaöe fällt, mig möta popens öga.
Zcå, natten förgicf, ocb öess tunga ångst belog jag i morgonens sftmmer, öär jag reö framför forornas rtfa fångst genom sfogarnes i} vxta glimmer.
&lt;Dd} när jag stoö inför Scfylippenbacb ocb ftcf eloge af öensamme, jag fänöe mig stolt som en fung — men acf, •öå » ar popens öga framme!
IDUNS Värdfolket och gästerna JULNUMMER sitta kring bordet, som är dakadt EN med kaffe och SYLVESTERNATT.
SKISS I REPLIKER AF E R N S T Familjen Klingbergs matsal med renässansmöbel i rökt ek, hög väggbonad af samma träslag.
Salen strålar af ljus.
Det är nyårsafton, en timme efter supén.
Värdfolket och gästerna — bankkamrer Fritz Klingberg och hans hustru Ragna, hennes väninnor, fröknarna Petra Forsman, Anna Berg och Signe Lodin ^amt ingeniör Ture Carlén och ama- nuensen Edvard Ström — sitta kring bordet, som är dukadt med kaffe och likörer.
Röken från ci- garrer och papyrosser stiger i blå spiraler upp mot taket, och likören — grön curacao, gyllenbrun munk och huit aniseite — gnistrar i de spröda kristall- glasen, då den lyftes mot leende läppar, från hvilka konversationens ljudvågor brusa med farten hos scherzosatsen i en symfoni, HÖGMAN.
SIGNE FRITZ Nej, fröken Lodin, jag opponerar mig.
.
.
Hur kan ni tro, jag skulle varit så oartig att inte hälsa, om jag sett er.
SIGNE Hvar möttes ni?
LODIN (spetsigt).
Kanske en snöflinga, för det snöade rätt duktigt.
ALLA (i CARLÉN.
DAMERNA korus).
Beviset!
TURE RAGNA Lodin).
KLINGBERG.
Han hade väl fått något smolk i det.
Jag upprepar högtidligt: jag såg inte fröken Lo- din den där morgonen.
.
.
CARLÉN.
(till Signe LODIN.
På Nybrogatan.
(Skrattar.)
Det var ganska löj- ligt för resten.
För just som jag kommer på andra trottoaren och väntar att ingeniörn ska lyfta på hatten, så börjar han peta sig i ögat på det mest oroande sätt.
.
.
Jag tror det är rödt än.
(Lutar sig fram emot Carlén.)
TURE TURE likörer.
CARLÉN.
Att jag var vid ett miserabelt lynne.
.
.
Hade jag märkt, att jag mött en intagande ung dam, skulle mitt dåliga humör helt säkert gifvit vika.
— 28 —
IDUNS SIGNE (med JULNUMMER LODIN något spelad tillfredsställelse EDVARD öfver smickret).
STRÖM.
Då skulle ni glädja världen.
Ah, ingeniörn är alltför vänlig!
PETRA RAGNA (till Signe Lodin).
Hvad gjorde du på Nybrogatan?
Det är j u en krokväg för dig, när du ska ned till kontoret.
SIGNE TURE LODIN.
Hm!
PETRA FORSMAN.
TURE LODIN.
Man måste väl.
.
.
En stackars kontorsfröken med 125 kronor i månaden får minsann tänka sig för två gånger, innan hon förkastar någonting.
(Till Anna Berg.)
Eller hvad säger du, Anna?
ANNA FORSMAN.
Hvarför säger n i: h m!
.
.
.
Tror ingeniörn inte.
att männen skulle bry sig om mig?
Gud, hvad Signe är ekonomisk!
SIGNE CARLÉN (leende).
Kära du, jag går den för att nöta ut en gammal yllekjol, som inte tål vid de fina gatorna.
PETRA FORSMAN.
Tvärtom — den skulle få glädja mig med allt roligt, som kan köpas för guld: lysande sällskaps- lif, männens hyllning och kvinnornas afund.
.
.
BERG (talar mycket saftigt och med blidt tonfall).
Jag vet inte h u r det känns att ha så stor lön.
.
.
Jag skulle kanske slösa.
CARLÉN.
Då skulle jag känna oss bra illa.
— Nej, jag tänker på den alltid lika gåtfulla kvinnonaturen, som gör sig ett nöje af andras afundsjuka.
RAGNA.
Det beror helt enkelt af att vi kvinnor ha så små glädjeresurser från början, ser ingeniörn.
SIGNE LODIN.
Jo något!
RAGNA.
PETRA FORSMAN.
Du är sannerligen under all kritik, Anna!
Hvad är lumpna 125 kronor för en flicka med vanor!
ANNA BERG.
EDVARD Inte så litet, om man är nöjd.
PETRA Därför ä ' vi nödsakade att ta reda på smulorna och vända till och med våra skötesynder oss till godo.
(Alla skratta.)
STRÖM.
Nej, fru Ragna, de där sofismerna kommer ni inte långt med.
— För öfrigt tror jag att kvin- norna på det hela taget alls inte ha så tråkigt.
FORSMAN.
Jag ska i så fall undanbe mig att bli räknad till de nöjda.
RAGNA (ifrigt).
EDVARD STRÖM.
Ha vi inte tråkigt?
Fröken Forsman!
FRITZ PETRA FORSMAN (hvars ansikte nyss förmörkats af ett skarpt ler nu ett ljuft leende).
uttryck, Det bestrides på det allra lifligaste.
EDVARD Ja, herr Ström!
EDVARD KLINGBERG.
STRÖM.
Ja, jag vädjar till er man, fru Ragna.
(Till Klingberg.)
Har din hustru tråkigt, Fritz?
Är hon inte snarare en mycket lycklig kvinna?
STRÖM.
Ni är bestämdt en raffinerad njutningsmänniska.
FRITZ RAGNA.
KLINGBERG (ser skälmskt Hon gör lifsglädjen till en kult.
.
.
Tro mig, amanuensen skulle bli öfverraskad af att på nära håll bevittna hennes förmåga att roa sig.
på Ragna genom sin cigarrett).
Mycket lycklig!
rökspiralen från RAGNA.
PETRA FORSMAN.
Ack, det är helt oskyldiga nöjen.
FRITZ KLINGBERG (raljant).
Nå, det vill vi väl hoppas.
PETRA FORSMAN.
Vore jag bara rik.
.
.
(Höjer sitt glas med curacao mot ljusskenet, hvarefler hon med slutna ögon för det till sina läppar och långsamt suger i sig innehållet.)
Hör, så säker han låter.
(Blåser ett rökmoln i Klingbergs ansikte.)
Männen ha en själfmedveten- het, som är fenomenal!
När de föra oss i brud- stol, leda de oss, svaga, skälfvande kvinnor, så nonchalant, som om de hölle sin promenadkäpp i handen.
.
.
och när de sedan ledsagat oss öfver tröskeln till sitt hem, presentera de en med en elegant gest för sina möbler och säga: här är hä- danefter din plats.
Var så god och var lycklig!
FRITZ KLINGBERG.
Nå, har du något att beklaga dig öfver?
— 29 —
IDUNS JULNUMMER RAGNA.
ANNA Åhnej, inte jag, men kvinnorna i allmänhet.
.
.
kanske mest de, som inte h u n n i t öfver den där tröskeln.
PETRA BERG.
Vet du, det skulle jag inte ha tid med.
.
.
När man arbetat på kontoret hela veckan, behöfs det nog, att man får ordna litet åt sig själf, när sön- d a g kommer.
FORSMAN.
Tack, Ragna.
(Klappar Ragna på handen.)
Du var i samma fördömelse som vi, innan du kom i din härlighet, och därför förstår du oss.
(Med en suck) Ingen annan kan fatta dysterheten i de ensamma kvinnornas skuggrike.
TURE SIGNE LODIN.
Ja, det är så sant, lilla Anna, men det kan då rakt inte vara något nöje för herrarne att höra, h u r vi ha det bakom kulisserna.
ANNA BERG (rodnar, blir förlägen).
Nej, gud bevare oss!
Det var heller inte meningen.
CARLÉN.
Hvad säger fröken Lodin?
SIGNE SIGNE LODIN.
Jag håller med Petra.
Lifvet gestaltar sig inte vidare muntert för oss flickor.
EDVARD EDVARD STRÖM (som suttit iakttagande, märker, hur ett fint leende börjar krusa Anna Bergs läppar).
Har ni också samma pessimistiska uppfattning, fröken Rerg?
ANNA LODIN.
Vi glömmer, att det är nyårsafton.
.
.
(ser på klockan) och att vi om tjugu minuter ska graf- lägga det gamla året och möta ett nytt.
Då kanske fröken — ja, jag inbegriper fröken Forsman också — vill medge, a t t det är oss för- unnadt att hälsa årsskiftet under mycket gynn- samma auspicier.
PETRA BERG (rodnar lätt).
Åh, jag vill inte säga d e t.
.
.
Jag är ganska nöjd.
STRÖM.
FORSMAN.
Ja, h ä r h a r man det verkligen bra.
Ragna.)
SIGNE PETRA FORSMAN.
på LODIN.
Anna har så måttliga fordringar.
handen.)
PETRA (Klappar Anna hela inte, efter ner- KLINGBERG.
RAGNA.
Ja visst!
— Jag, som tycker det är så förtjusande med manliga vänner i familjen.
FORSMAN (till Ragna).
Jag hoppas du också inrymmer oss, stackars ensamma flickor, i dina varma sympatier?
RAGNA.
Ack, ni, mina väninnor, ä ' själfskrifna!
PETRA FORSMAN.
Ja, du har nu alltid varit så rar, Ragna.
BERG (med häpnad).
Så förskräckligt, snälla Petra!
PETRA CARLÉN.
Det är väl ingenting att tala om.
För två gamla ungdomsvänner som ni båda faller det sig helt naturligt, att våra dörrar stå öppna.
FORSMAN.
Men, kära barn, du h ä m m a r utvecklingen med din förnöjsamhet, kvinnans utveckling mot ljusare förhållanden.
.
.
begriper du inte det?
ANNA TURE PETRA BERG.
Nej, och jag är mycket glad åt, att jag inte har så ' na anfall.
PETRA LODIN.
Ja, och jag kan tillägga: utan all vår förskyllan eller värdighet.
.
.
D. v. s. jag tänker nu på Ström och mig, som få åtnjuta ett så godt hems gästfrihet.
FRITZ FORSMAN (Ull Anna Berg).
Du saknar vyer, min flicka lilla, det är skillnaden mellan dig och oss.
.
.
Du vet hvad en intensiv längtan vill säga, en längtan all världens purpurröda fröjder, som kommer verna att darra af hänryckning.
ANNA åt Så varmt och trefligt.
Tänk, hvad Anna är odräglig!
Hon ger j u vår futtiga existens en falsk förgyllning med sin evin- nerliga belåtenhet.
SIGNE (Nickar SIGNE LODIN (drömmande).
Och så förstående!
FORSMAN.
Där sitter du i ditt mullvadshål vid Lästmakar- gatan en trappa upp inåt gården, med ditt sprit- kök och din papegoja, som bägge två ä ' på upp- hällningen för resten, och önskar dig inte den bittersta förändring.
.
.
inte ens en herre a1 » t gå ut och aå med om söndagarna.
ANNA BERG.
Ett riktigt stöd åt oss.
RAGNA.
Minsann gör ni mig inte riktigt stolt.
— (Till Fritz:) Hvad säger du om det där, Fritz?
— 30 —
IDUNS FRITZ JULNUMMER KLINGBERG SIGNE (lakoniskt, i det han tänder en ny cigarrett).
I mitt tycke en smula väl mycket rökelse.
RAGNA (slår honom på handen).
Asch, gör dig inte till n u!
Du känner dig nog så belåten öfver att höra din hustru berömmas.
— Långt innan du och jag första gången träffade hvarandra, kamperade vi tillsammans, (pekar på sina väninnor) bodde i samma pensionat, förstår du, delade hvarandras bekymmer och glädje så ' där intensivt flickaktigt, som man gör, då man är ung och utan hem och går med hufvudet fullt af griller och drömmar.
.
.
(Till väninnorna.)
Därför ska vi fortfarande hålla ihop.
(Till Fritz.)
Det är j u så naturligt, Fritz.
FRITZ LODIN.
Ja, men vet ni, egentligen är det vemodigt, att vi återigen ha ett år bakom oss.
KLINGBERG.
Mycket naturligt, min vän.
PETRA FORSMAN.
Hvarför det?
Alltid blir lifvet tillräckligt långt för den, som inte har några illusioner.
TURE CARLÉN.
Jag skulle snarare tro, att lifvet först blir värdt att lefva, när man inte längre låter sig suggereras af bländverk, utan räknar med realiteter.
SIGNE LODIN.
Snälla ingeniörn, det är så poetiskt med illusio- ner.
.
.
och för oss kvinnor är poesien en nöd- " vändighet.
.
.
Den är vår själaspis.
.
.
(Erinrar sig någonting.)
Apropå själen!
(Tar upp ur sin klädningsficka en mycket tunn annotationsbok och gör en anteckning.)
RAGNA.
RAGNA Och de ska alltid komma här som barn i huset.
FRITZ KLINGBERG.
Det förstås af sig själft.
.
.
så länge vi bo på samma plats.
(till Signe Lodin).
Nej, se en så ' n liten nätt bok!
du opp i den där?
SIGNE RAGNA.
Ja, du menar, om de gifta sig och flytta här- ifrån.
.
.
FRITZ Hvad skrifver LODIN (litet förläget).
Ack, det är bara några små anteckningar.
.
.
barnsligt för resten!
KLINGBERG.
RAGNA Det också.
,.
Eller exempelvis, om vi skulle flytta.
(räcker ut handen).
Låt mig titta på pärmarna!
RAGNA (med förundran).
Vi?
Det menar du inte.
.
.
Vi kan byta om våning — det borde vi för resten göra till hösten, den h ä r börjar bli trång och otidsenlig — men att lämna Stockholm.
.
.
slå oss ned på en främ- mande plats, hvart skulle det ta vägen, tycker d u?
EDVARD LODIN.
Ja, men lofva att du inte öppnar den.
henne tvekande boken.)
(Ger RAGNA.
Ja, jag lofvar.
Så söt den är!
STRÖM (skrattande).
Fritz tänker motverka den skadliga invandrin- gen till storstäderna.
FRITZ SIGNE (Herrarne (Vänder boken mellan luta sig också fram SIGNE fingrarna.)
för att se.)
LODIN (ifrigt, i det hon afvårjande Nej, nej, ni får inte se!
sträcker ut handen.)
KLINGBERG.
Ja, det kunde minsann behöfvas.
PETRA Jag vet hvad den innehåller.
RAGNA.
Kanske vi skulle slå oss ned på landet.
.
.
Nej, tack!
— Jag kan bara trifvas i Stockholm, det vet du mycket väl.
— För resten ha vi den skyl- digheten mot våra vänner, att vi inte ska beröfva dem en kär tillflyktsort i vårt hem.
SIGNE FORSMAN.
SIGNE RAGNA.
Äh, låt mig titta — bara på första sidan.
.
.
PETRA LODIN.
Ja, nog komme ni att bli saknade, det känner LODIN.
Petra då!
FORSMAN.
Det gör väl ingenting att Ragna får se, hvad det är.
(Då Signe Lodin ingenting svarar, öppnar försiktigt pärmen) RAGNA.
Inte tala om skilsmässor — det är bara trå- kigt.
.
.
Nu ska vi vara glada, som vi varit de fyra föregående nyårsaftnarna, vi suttit tillsam- mans kring det här bordet och väntat på tolf- slaget.
Ragna RAGNA (låser).
Själen.
.
.
(ser upp; talar.)
det inte själen.
— 31 — Ja, sannerligen står
IDUNS JULNUMMER
IDUNS SIGNE JULNUMMER LODIN (som rodnar starkt, rycker till sig Nej, det är då för galet!
EDVARD boken).
(Herrarne småle, Ragna ser frågande på Signe Lo- din, som hastigt gömmer undan boken.)
EDVARD STRÖM.
Fröken Lodin roar sig kanske med att samla aforismer.
.
.
på samma sätt som vi män samla mynt eller frimärken.
SIGNE LODIN.
Nej, det är mycket mera (Då Petra Forsman ger henne för resten gärna tala om.
.
en kassabok, där jag bokför, för mina själsnjutningar.
prosaiskt än så.
.
.
en blick.)
Jag kan.
Det är helt enkelt hvad jag betalar ut RAGNA (skrattande).
Nej, men Signe, hvad du är komisk!
SIGNE LODIN.
TURE Fröken trodde.
tycks vara CARLÉN.
större SIGNE materialist, än jag LODIN.
Ja, är det inte sorgligt!
Jag fyller trettio sidor om året med utgifter för kroppen, medan själen får nöja sig med futtiga fem.
TURE CARLÉN.
Är det indiskret att fråga, hvari frökens så be- gränsade själsnjutningar bestå?
SIGNE LODIN.
Nej bevars!
— Det är t. ex. språklektioner (tar upp den tunna boken ur fickan och bläddrar).
.
.
böcker.
.
.
biljett till » Paul Lange och Tora Parsberg ».
. '
.
supé på operakällaren.
.
.
EDVARD Ha, ha, ha!
STRÖM.
Hör supéer till själsniutningarna?
SIGNE LODIN.
Bara den supén, amanuensen.
F^ör vi hade en hel klunga författare och målare vid bordet midt emot, som jag fick se på så mycket jag o r k a d e.
.
.
(En pendyl i silfverklingande ger gästerna ett fatta sina glas.
rummet bredvid slår långsamt tolf slag.
Samtalet afstannar.
Värden tecken, hvarvid alla stiga upp och När iolfslaget förklingat, säger FRITZ Så gör emellertid inte jag!
— Rosor med djup- röda kalkar vill jag låta falla ur mina händer på det hänsvunna år, hvars graf redan börjar myllas igen.
Ty det har skänkt mig både lust och ve i rikt mått; det har unnat mig sin sommars ym- nighet och sin vinters härdande köld, och därför skall jag minnas det med glädje, och min saknad skall ha samma färg som aftonrodnadens skära glans efter en vacker dag.
Hvad jag närmast vill prisa det flydda året för är, att det låtit oss ungkarlar (pekar på Ture Car- lén) fortfarande få vara i besittning af en så oskatt- bar tillflyktsort som detta hem och ett par sådana vänner som Fritz Klingberg och hans maka.
(Ture Jag har en för kroppen också.
Den är sex gån- ger så tjock.
(Tar upp ur fickan en annan bok.)
Se här!
(Allmänt skratt.)
KLINGBERG.
Farväl, gamla år, och lefve det nya!
(Därefter rungar ett niofaldigt hurra genom vå- ningen och man dricker det nya årets skål i grön- skimrande curacao.
När skålen år drucken, sätta sig alla, utom STRÖM.
(som med glaset i handen och hufvndet lätt till- bakakasladt yttrar följande ord).
När någon, som varit en kär, går bort för all- tid, b r u k a r man skruda sig i svarta kläder, ställa sig okänslig för allt ljust och vackert, som ger lifvet dess charme, och under lidelsefulla snyftnin- gar strö saknadens hvita liljor öfver den älskade döde.
Carlén, Signe Lodin, Petra Forsman Anna Berg ropa: bravo!)
EDVARD och STRÖM.
Ja, de närvarande kvinnliga gästerna kunna, trots sitt missnöje med tillvaron, helt säkert hänvisa på samma förmåner för sin räkning.
Det är det underliga med oss ungkarlar, att inom oss lefver en beständig åtrå efter ett eget hem, men lika fullt tveka vi att afsvärja oss vår s. k. frihet och binda oss vid ett kvinnligt väsen.
Ja, vi ställa oss till och med skeptiska mot äktenskapets för- delar.
När Vår vän F&gt;itz Klingberg för ungefär sex år se ' n gick och förälskade sig i sin nuvarande hustru, var det inte fritt att jag blef en smula orolig på hans vägnar.
Vi lefde j u så hyggligt till- sammans i öfverensstämmelse med våra én gång fastställda vanor, och jag kunde inte tänka mig tillvaron utan eftermiddagstimmarne på vårt stam- kafé och virapartierna i min ungkarlsdublett två gånger i veckan.
Då kom plötsligt en kvinna med i räkningen och med kvinnan kärleken, den hemlighetsfulla, kräfvande och oroande kärleken, som totalt vände upp och ned på våra ordnade förhållanden.
.
.
Nu, så långt efteråt, kan jag j u erkänna min ego- ism: jag varnade Fritz för att gifta sig.
.
.
Till all lycka för honom och för oss lämnade han mina ord utan afseende.
Ty han har nu det bästa hem jag kan tänka mig en skröplig ungkarl någonsin kan hoppas få.
Inte sant?
(Alla de öfriga gästerna svara med ett sorl.)
EDVARD bejakande STRÖM.
Hans hustru är enligt min åsikt ett mönster för en maka: god, kärleksfull, omtänksam och klok, och jag är viss på, att han vedergäller henne med samma mynt.
.
.
Fritz Klingberg är med ett ord en fullt lycklig människa.
.
.
och han delar sin l y c k a ' med oss, som under dessa år fått känna värmen från hans hem.
En välgångsskål vid det nya årets gryning för det Klingbergska hemmet — 33 — 3
IDUNS SIGNE JULNUMMER LODIN (som rodnar starkt, rycker Ull sig Nej, det är då för galet!
EDVARD boken).
(Herrarne småle, Ragna ser frågande på Signe Lo- din, som hastigt gömmer undan boken.)
EDVARD STRÖM.
Fröken Lodin roar sig kanske med att samla aforismer.
.
.
på samma sätt som vi män samla m3 nt eller frimärken.
7 SIGNE LODIN.
Nej, det är mycket mera (Då Petra Forsman ger henne för resten gärna tala om.
.
en kassabok, där jag bokför, för mina själsnjutningar.
prosaiskt än så.
.
.
en blick.)
Jag kan.
Det är helt enkelt hvad jag betalar ut RAGNA (skrattande).
Nej, men Signe, hvad du är komisk!
SIGNE LODIN.
TURE Fröken trodde.
tycks vara CARLÉN.
större SIGNE materialist, än jag LODIN.
Ja, är det inte sorgligt!
Jag f3 ' ller trettio sidor om året med utgifter för kroppen, medan själen får nöja sig med futtiga fem.
TURE CARLÉN.
Är det indiskret att fråga, hvari frökens så be- gränsade själsnjutningar bestå?
SIGNE LODIN.
Nej bevars!
• — Det är t. ex. språklektioner (tar upp den tunna boken ur fickan och bläddrar).
.
.
böcker.
.
.
biljett till » Paul Lange och Tora Parsberg ».
.
\ supé på operakällaren.
.
.
EDVARD Ha, ha, ha!
STRÖM.
Hör supéer till själsnjutningarna?
SIGNE LODIN.
Bara den supén, amanuensen.
För vi hade en hel klunga författare och målare vid bordet midt emot, som jag fick se på så mycket jag orkade.
.
.
(En pendyl i silfverklingande ger gästerna ett fatta sina glas.
rummet bredvid slår långsamt tolf slag.
Samtalet afstannar.
Vården tecken, hvarvid alla stiga upp och När iolfslaget förklingat, säger FRITZ Så gör emellertid inte jag!
— - Rosor med djup- röda kalkar vill jag låta falla u r mina händer på det hänsvunna år, hvars graf redan börjar myllas igen.
Ty det har skänkt mig både lust och ve i rikt mått; det har u n n a t mig sin sommars ym- nighet och sin vinters härdande köld, och därför skall jag minnas det med glädje, och min saknad skall ha samma färg som aftonrodnadens skära glans efter en vacker dag.
Hvad jag närmast vill prisa det flydda året för är, att det låtit oss ungkarlar (pekar på Ture Car- lén) fortfarande få vara i besittning af en så oskatt- bar tillflyktsort som detta hem och ett par sådana vänner som Fritz Klingberg och hans maka.
(Ture Jag har en för kroppen också.
Den är sex gån- ger så tjock.
(Tar upp ur fickan en annan bok.)
Se här!
(Allmänt skratt.)
KLINGBERG.
Farväl, gamla år, och lefve det nya!
(Därefter rungar ett niofaldigt hurra genom vå- ningen och man dricker det nya årets skål i grön- skimrande curacao.
Når skålen är drucken, sälta sig alla, utom STRÖM (som med glaset i handen och hufvudet lätt till- bakakasladt yttrar följande ord).
• När någon, som varit en kär, går bort för all- tid, b r u k a r man skruda sig i svarta kläder, ställa sig okänslig för allt ljust och vackert, som ger lifvet dess charme, och under lidelsefulla snyftnin- gar strö saknadens hvita liljor öfver den älskade döde.
Carlén, Signe Lodin, Petra Forsman Anna Berg ropa: bravo!)
EDVARD och STRÖM.
Ja, de närvarande kvinnliga gästerna kunna, trots sitt missnöje med tillvaron, helt säkert hänvisa på samma förmåner för sin räkning.
Det är det underliga med oss ungkarlar, att inom oss lefver en beständig åtrå efter ett eget hem, men lika fullt tveka vi att afsvärja oss vår s. k. frihet och binda oss vid ett kvinnligt väsen.
Ja, vi ställa oss till och med skeptiska mot äktenskapets för- delar.
När vår vän Fritz Klingberg för ungefär sex år se ' n gick och förälskade sig i sin nuvarande hustru, var det inte fritt att jag blef en smula orolig på hans vägnar.
Vi lefde j u så hyggligt till- sammans i öfverensstämmelse med våra en gång fastställda vanor, och jag kunde inte tänka mig tillvaron utan eftermiddagstimmarne på vårt stam- kafé och virapartierna i min ungkarlsdublett två gånger i veckan.
Då kom plötsligt en kvinna med i räkningen och med kvinnan kärleken, den hemlighetsfulla, kräfvande och oroande kärleken, som totalt vände upp och ned på våra ordnade förhållanden.
.
.
Nu, så långt efteråt, kan jag j u erkänna min ego- ism: jag varnade Fritz för att gifta sig.
.
.
Till all lycka för honom och för oss lämnade han mina ord utan afseende.
Ty han har nu det bästa hem jag kan tänka mig en skröplig ungkarl någonsin kan hoppas få.
Inte sant?
(Alla de öfriga gästerna svara med ett sorl.)
EDVARD bejakande STRÖM.
Hans hustru är enligt min åsikt ett mönster för en m a k a: god, kärleksfull, omtänksam och klok, och jag är viss på, att han vedergäller henne med samma mynt.
.
.
Fritz Klingberg är med ett ord en fullt lycklig människa.
.
.
och han delar sin l y c k a ' med oss, som under dessa år fått känna värmen från hans hem.
En välgångsskål vid det nya årets gryning för det Klingbergska hemmet — 33 — 3
IDUNSJULNUMMER Herrarne biträda med påtagandet och för de båda makarna, till hvilka vi stå i så stor tacksamhetsskuld för deras gästfrihet!
(Man dricker skålen under jubel och lefverop, hvarefter Fritz Klingberg å sin hustrus och egna vägnar tackar med några ord för sin väns tal.
Konversationen fortgår ännu en stund, men när klockan närmar sig ett, bryta gästerna upp.
I tam- buren sker påklådningen under iakttagande af de gängse formerna för en sådan akt: d. v. s. herrarne hindras i förstone af damerna från att ta sina öfver- rockar, enär representanterna för skönheten och behaget växa betydligt på bredden under bemödan- det att fästa upp klädningarna med säkerhetsnålar.
Sedan få herrarne biträda med påtagandet af afton- kapporna, letandet efter förkomna handskar o. s. v., men bli ej dess mindre färdigklådda och hinna tända sina cigarrer, innan damerna sagt farväl i tio olika repriser och i korsdraget mellan tamburen och förstugan berättat en pikant familjehistoria i sammanhang med en klådning af crépe de chine — allt till pina för jungfrun, som frysande står i trappan och väntar med portnyckeln och en lampa i handen.
— När gästerna äro borta och husjungfrun burit ut i köket kaffeservisen och likörglasen, säger Ragna, i det hon slår armarna om halsen på Fritz: Godt nytt år, vännen min!
FRITZ RAGNA.
Alldeles säkert.
.
.
Flickorna trifs så bra hos oss.
FRITZ KLINGBERG.
Nå, det är då inte att undra på.
Här väntar dem merendels herrsällskap, inför hvilket de få utgjuta sig öfver, hur grymt lifvet behandlar dem och h u r sorgligt de ha det ställdt.
RAGNA.
Ja, men du måste väl medge, att de ha rätt i det.
FRITZ KLINGBERG.
I viss mån — det kan jag inte förneka.
RAGNA.
Tänk bara, så ensamma de ä ' i sina flickrum f pensionaten, eftersom det bär dem emot att umgås h u r som helst.
.
.
Funnes inte en eller annan hygg- lig familj, som förbarmade sig öfver dem, skulle de få lefva alldeles för sig själfva.
.
.
Och vet d u det är allt ett magert nöje.
r FRITZ KLINGBERG.
Hvarför gifta de sig inte då?
RAGNA.
henne.)
FRITZ RAGNA.
Tycker du inte, vi ha haft bra trefligt i afton?
FRITZ aftonkapporna.
Fritz, var inte stygg n u!
— Det är minsann inte så lätt för en fattig flicka att bli gift.
KLINGBERG.
Godt nytt år, älskling!
(Kysser af KLINGBERG C / er).
Nej, nej!
KLINGBERG.
Jo — och det bästa är att jag tror, att våra gäster haft ungefär lika roligt som vi.
RAGNA.
Öfver hufvud taget ä ' ungkarlar grufligt egoistiska.
— 34 —
IDUNS FRITZ JULNUMMER FRITZ KLINGBERG.
Och de fattiga flickorna förskräckligt fordrings- fulla •.
.
.
Jo, min vän, det gäller en förändring för oss.
.
.
en flyttning, ser du.
RAGNA RAGNA.
Visst inte!
— (Trycker sig intill sin man.)
Fritz, har jag fordrat för mycket af dig?
FRITZ KLINGBERG.
Säg, (lifligt).
Ska vi byta om bostad?
FRITZ KLINGBERG (leende).
Du, som sa att för dig var kärleken allt — det andra fäste du intet afseende vid.
KLINGBERG (långsamt, med betoning).
Ja.
.
.
vi ska byta om bostad.
RAGNA RAGNA.
(skrattar).
Nå, har jag inte bevisat det?
FRITZ KLINGBERG.
Älsklingen min, h u r ska jag kunna svara j a på den frågan.
Du har ju, alltse ' n vi gifte oss, haft din vackra våning att bo i, vackra kläder att pryda dig med, och dessutom sällskapslif om vin- tern och resor om sommarn att förströ dig med.
Men det är j u förtjusande.
.
.
Du stygga, kära, hvarför sa du inte det genast, i stället för att lägga mig så där på sträckbänk.
.
.
Jag vill så gärna, att vi ska skaffa oss en rymligare och be- kvämare våning.
.
.
och helst en, som ligger vid en fin gata.
FRITZ KLINGBERG (med för Ragna omärkbar RAGNA.
Den allra finaste.
Men det är väl så ' nt som ska vara, snälla du.
FRITZ KLINGBERG.
Hör man på!
(Betraktar allvarligt.)
henne hälft leende, hälft RAGNA.
Ja, jag menar för folk i vår ställning.
FRITZ (slår armen omkring sin hustrus lif och drar henne med sig in i sitt rum, där en lampa med grön skärm står och brinner på skrifbordet; de sätta sig på en divan).
Vännen min, du är allt i mångt och mycket ett barn ännu, men, som jag vill tro, ett godt barn.
(Ser på henne.)
RAGNA (smått pikerad).
Hvarför vill du prompt göra mig till ett barn!
Minns du inte, att amanuensen Ström i sitt tal kallade mig klok och omtänksam.
Det bevisar åtminstone, att han räknade mig till kvinnorna.
KLINGBERG.
Tro mig, jag begär ingenting bättre än att få göra detsamma!
För det är nå ' nting jag vill tala med dig om, Ragna min; j u s t nu, när det nya året som bäst randas, har jag ett förtroende att göra dig.
.
.
och ' det vill jag, att du skall lyssna till och förstå.
.
.
inte med barnets fladdrande och ömtåliga sinne, utan med den kloka hustruns lugn.
RAGNA (litet osäkert).
Hvad är det, Fritz?
Det har väl inte händt nå ' nting obehagligt?
FRITZ KLINGBERG (teende).
Gick den förståndiga hastigt?
kvinnan sin väg så där RAGNA.
Nej, n e j!
Hon är hos dig.
nom.)
Tala, snälla Fritz!
(Lutar RAGNA.
O ja, den allra finaste!
För tänk, när folk letar efter oss i adresskalendern eller telefonkatalogen, så imponerar det alltid på dem att se, att vi hör hemma i de eleganta kvarteren.
Medger du inte det?
FRITZ KLINGBERG.
Jo, min vän, om det är folk med trånga hjärnor.
KLINGBERG FRITZ ironi).
sig intill ho- RAGNA (rodnar och slår ned FRITZ ögonen).
KLINGBERG (allvarligt).
Men sök nu att sätta dig in i, att det gäller en flyttning, betydligt längre bort än till närmaste praktgata.
.
.
långt ut på landet, bland fält och skogar.
.
.
RAGNA (ser ängsligt på Fritz).
Nej men, Fritz, hvarför det?
FriiTz K L I N G B E R G.
Därför, min lilla hustru, att det blir nödvän- digt.
.
.
Hör nu noga på!
— Som du kanske minns, nämnde jag redan i somras för dig, att banken, där jag är anställd, hade gjort mycket stora för- luster genom ett par firmors fallissement.
.
.
RAGNA.
Det har jag inte lagt på minnet.
Du vet väl, att jag hvarken förstår eller intresserar mig för invecklade affärer.
FRITZ KLINGBERG.
Visserligen!
Men jag föreställde mig, att då de i någon mån också berörde oss, du skulle skänka mina ord åtminstone en sekundär uppmärksam- het.
.
.
Emellertid var bankens ställning genom tidigare förluster tämligen svag redan vid katastro- fen i somras, och den har sedan dess lefvat ett skenlif, som inte längre kan fortfara.
.
.
Det var styrelsesammanträde i går, och då beslöts, att man skulle hemställa till bankens aktieägare om bolagets upplösning.
IDUNS JULNUMMER RAGNA.
FRITZ Det vill säga, att du är förlustig din plats och din inkomst?
FRITZ Naturligtvis!
KLINGBERG.
Det är omöjligt, min vän.
.
.
Vi ha helt enkelt inte råd att fortsätta att lefva som vi gjort hittills.
KLINGBERG.
RAGNA Så snart banken har afvecklat.
Vi kunde j u inskränka oss en smula.
RAGNA FRITZ (med skräck i ögonen).
Herre Gud, bli vi fattiga sedan då?
FRITZ KLINGBERG.
Sitt nu inte som en skrämd fågel, min lilla vän, utan visa, att du är min kloka och modiga hustru.
RAGNA (bekämpande grålen).
Ja, bara du säger, hvad jag ska ' göra.
KLINGBERG.
Vi kunde j a — om vi inte, som alla andra, blifvit vanemänniskor i den umgängeslifvets malström vi dragits in i.
Nu ä ' vi emellertid inte starkare än så, bvarken du eller jag.
.
.
Det hör nu en gång till god ton här i landet att lefva öfver sina till- gångar.
En återgång vore en inkompetensförkla- ring, som skulle inbringa oss våra vänners ring- aktning eller på sin höjd medlidande.
RAGNA FRITZ KLINGBERG.
Säg inte så, Fritz.
Du ska höra på mig med lugn och stödja mig i mina föresatser.
.
.
Ser du, att söka anställning i någon annan bank bär mig emot, så mycket mera som jag aldrig riktigt kunnat förlika mig med det trägna och enformiga arbetet vid bankpulpeten.
Det var nog ett felgrepp, att jag någonsin kom in på den här banan.
.
.
För mig, som älskar fri- luftslif så intensivt, hade säkert landtmätarns eller jägmästarns yrke varit lämpligare.
Emellertid kan jag nu få köpa en liten egendom nere i Småland, som jag tror mig om att kunna sköta, för jag har ganska goda insikter i jordbruk och så ' nt där.
.
.
teoretiskt visserligen än så länge, men då man har vanligt sundt bondförstånd och en smula intresse därtill, så bör det kunna gå.
RAGNA Mina flickvänner.
.
.
FRITZ KLINGBERG (afbry ler).
Jag syftar inte alls på dem, som gästat oss i afton, utan på hela den praktrabatt af familjeblom- ster, som vi måste vattna med ett visst antal mid- dagar och supéer för att få stå i registret öfver den bättre medelklassen.
— Den där lilla egendomen kan jag, som sagdt, få köpa.
Och det vore j u oklokt af mig att inte be- gagna tillfället, eftersom mitt ärfda kapital ännu inte gått alldeles till spillo.
RAGNA (med en tung suck).
Men att jag går till spillo därnere i obygden, det bryr du dig inte om.
(nedslagen).
I Småland.
.
.
där finns ju bara sten ocli för- skräckliga skogar.
FRITZ KLINGBERG.
Sten och skog — där ligger rikedom, du.
.
.
För öfrigt är det ett vackert ställe med både åker och äng — och ett vattenfall finns det med.
FRITZ RAGNA.
RAGNA Men tänk så långt bort från Stockholm!
Det kommer jag aldrig att stå ut m e d.
.
.
Där nere är naturligtvis som en ödemark.
(kastar sig till Fritz KLINGBERG.
Inga grannar inpå näsan, om det är det du menar.
bröst).
Åh, Fritz!
FRITZ FRITZ KLINGBERG (ser på Ragna).
Hvad är det för en flärdfull kvinna, som sitter bredvid mig och talar så på årets första dag!
— Min hustru kan det svårligen vara, eftersom hon förklarat, att för henne är kärleken till mig allt — och allt öfrigt af underordnad betydelse.
KLINGBERG (i det han stryker henne öfver håret).
För öfrigt kan jag lugna dig med, att det är alls ingen obygd du kommer till.
RAGNA.
Jag förstår, att det är rysligt.
.
.
(snyftar) och att det blir min död, om jag ska förflyttas bort från allt, som är lif och förfining.
.
.
Här ha vi våra vänner, som vi gläder oss åt att vara till- sammans med, och när vi gå ut ifrån vårt fina, varma hem, väntar oss Stockholm utanför porten med sitt glada människovimmel, sina butiker, te- atrar och sitt brusande sällskapslif.
.
.
Det är grymt att begära, att jag nu med ens ska skiljas från allt det där.
— Älskade Fritz, nog kunde du ordna på ett annat sätt, så att vi finge bo kvar i Stockholm!
(Slår sina armar om hans hals och betraktar honom med tårfyllda ögon.)
RAGNA (småsnyftar).
FRITZ KLINGBERG.
Jag känner väl till trakten.
Den är vacker.
Våra närmaste grannar bli socknens kyrkoherde, länsmannen och ett par possessionatfamiljer, hvil- kas döttrar gått i pension i Geneve.
RAGNA (lyfter upp hufvudet och ser på dränkta ögon).
Hur gamla ä ' döttrarna?
— 36 — Fritz med tår-
IDUNS FRITZ JULNUMMER KLINGBERG.
RAGNA.
En är vid din ålder, skulle jag tro.
Frun på Granliden — det låter egentligen riktigt poetiskt.
RAGNA.
FRITZ Vackra?
FRITZ KLINGBERG.
1 Inte så vackra som du.
(Ragnas hufoud sjunker och snyftningarna ångo ned mot Fritz ' domna sakta väst RAGNA.
bort.)
Ja, ja!
FRITZ (Klappar i händerna.)
KLINGBERG.
Vidare ska du besinna, att du blir husfru med mycket större maktområde än i vår våning här i sta ' n.
Du får åtskilliga tjänare att styra med och flere r u m att vända dig i, hästar att åka efter.
.
.
RAGNA (ser intresserad Ett par vackra hästar?
FRITZ KLINGBERG.
Ja, gör det inte!
— Och tänk på hästarna.
.
.
de stora rummen, och allt det myckna du får att härska öfver.
upp).
FRITZ RAGNA (med öfveriygelse).
Älskade Fritz, jag gör allt hvad du vill.
Du får inte börja det nya året med att tro, att du har en egensinnig och fåfäng hustru.
FRITZ KLINGBERG.
Fem, min vän.
.
.
Och så, när sommarn kom- mer, du.
.
.
inte något besvär med utflyttning från sta ' n.
.
.
man är på landet med ens, som om man ginge till ett dukadt bord.
.
.
Då spän- ner vi för två de bästa springarne och fara och hälsa på grannarne.
.
.
KLINGBERG.
Se det kan man kalla att tala!
RAGNA.
Ja, nu medger du väl, att jag förtjänar den kom- plimang, som din vän Ström ägnade mig i sitt tal?
FRITZ KLINGBERG (skrattande).
RAGNA (med lysande KLINGBERG.
Du är således med om förslaget?
ögon).
Måste väl det.
O ja!
RAGNA.
FRITZ KLINGBERG.
Ståtligt kommer det att ta sig ut, när herrskapet från Granliden kör upp i fullt traf under ekarna på kyrkoherdens gård.
.
.
Det blir annat det än att uttråkad träda in i en kvalmig hufvudstads- salong och försvinna som en droppe i hafvet.
.
På landet betyder man något, förstår du, och ens gård, som ligger fritt och kan urskiljas på långt håll, är ens hem och inte en numrerad kasern.
Frun på Granliden Och att jag bevisat, att jag framför allt annat älskar dig.
FRITZ KLINGBERG.
Det är kanske litet vanskligare att afgöra så här på rak arm.
.
.
Därför sk;: vi tala om det nere på Granliden nästa Sylvesternatt.
— Och nu, min i lilla hustru, gå vi till hvila.
— det låter verkligen — 37 — Slut.
poetiskt.
IDUNS JULNUMMER I VID NYAH; ^et pdxer en ton, den vdxerfdfark ut of ver de fof oande lan den, den filmer iflgki öfverfkogar ocf mark alltljögre mot fimlaranden, Jårikfom ett löfte,fm längtanfd läng-.
§jy ringer, det ringer till ottesång!
Ä r tåras en blick, där fkålfterenjjand,, där båfuar ett människohjärta, &gt; dar fl ammar nr tefpel ettppp uti kand, därfödes en fröjd nr fmdrta, där jkimrarur ängslan den aning, fom f / m &lt;7dr, adj drfkaliförsona iför öel) t) ån derna / radas ocf blickarna le i jublandefoek mot detjamla deföka den dag, där i drömmar de fe, i) ur löften till blomsterfigfamla.
&lt;Jlen ensam i midvinterslgmningftär har en fvinnandefkugga, det året fom van; — 38
IDUNS JULNUMMER — 39 —
IDUNS Plötsligt öppnades dörren och jungfru JULNUMMER Petronella stack in sitt hvita, mössprydda hufvud.
NYÅRSVAKAN PÅ HELLINGEBY.
G E N R E B I L D FRÅN 17ÖÖ-TALETS SISTA DECENNIUM AF U L L A FTER en julvecka med blidväder och strå- lande solsken, hade nyårsaftonen ingått grå och mulen, hotande med snö och oväder.
Allt som dagen led, tilltog vinden i styrka och i stället för de yrande moln af stoft- fina snöpartiklar, som i början dansat fram öfver vägar och gärden, dråsade flingorna ned stora och tunga, i form af uddiga stjärnor eller små ojämna bollar.
Allt tätare föllo de, allt tätare och snabbare.
I det stora köket på Hellingeby herrgård var man midt uppe i allehanda bestyr i och för afto- nens värdiga firande.
Det slamrades beställsamt med kastruller, fat och mortelstötar och ett mun- tert samtal fördes under hela tiden oförtrutet och högljudt.
Endast då och då afbröts det af en skarp, t u n n röst inifrån handkammaren bredvid, som till- ropade pigorna därute ömsom befallningar och ömsom långrandiga tillrättavisningar.
Det var jung- fru Petronella, som var sysselsatt med att garnera savarintårtorna och lägga upp alla sorters bakverk och godter för julbordet, men under tiden ej för- summade att hålla sin sedvanliga uppsikt öfver kökspersonalen.
I r u m m e t innanför handkammaren, lilla fata- buren kallad, satt fröken Eva-Maria och förfärdi- gade silkespappersblommor — idel rosor och dalier — i alla möjliga slags färger och schatteringar.
Hon hade radat upp de långa pappersremsorna, utklippta i olika former, på bordet framför sig och valde efter behag än en mörk, än en ljus.
Så snart en blomma blifvit färdig, höll hon upp den en stund ett stycke ifrån sig, lät den pröfvande vaja fram och tillbaka på sin ståltrådsstängel och placerade den sedan, i fall den vunnit nåd för hennes ögon, uppe i fönsterposten, där en liten samling pappers- blommor redan lågo och lyste.
Allt emellanåt kastade bon en blick ut öfver gårdsplanen och den långa uppfartsallén.
Samma tröstlösa, enformiga hvithet öfver himmel och jord E LINDER.
var det alltjämt och träden därnere i allén riste och slogo med grenarna.
Man kunde bli melan- kolisk bara af att sitta och se på det.
Eva-Maria suckade och strök långsamt en ljus- gul, ostyrig hårlock u r pannan.
Den föll ned för hvar gång hon böjde på hufvudet, hon försökte sticka u p p den under det svarta sammetsbandet, som omslöt hårknuten, men den stal sig alltid fram.
igen efter en stund.
Så andades hon på fingrarna och gned dem sedan emot hvarandra.
Det v a r kallt och dragigt härinne i fataburen, Eva-Maria satt och storfrös i sin tunna, urringade barége- klädning.
Det gjorde väl också sitt till, för att hon kände sig så nedstämd och u r humör i afton.
Hon kunde j u gått upp i hvardagsrummet med sin blomstertillverkning, men hon visste, att söta far och kusin Hortense, julfrämmandet från huf- vudstaden, sutto därinne och spelade bräde nu som bäst — det gjorde de hvar förmiddag — och hon hade alls ingen lust att sitta och höra på berät- telsen om Hortense ' s baltriumfer eller h u r mycket hon gifvit ut för sin allra nyaste sidenkapott eller för spetsblonderna på sin klädning.
Att tänka sig, att det var hon själf, som öfver- talat söta mor att bjuda Hortense ut till Hellinge- by öfver helgen!
Och att hon gått och längtat efter henne hela månaden förut och gladt sig så åt att få göra henne bekant med ungdomarna d ä r omkring!
Hon hade j u alltid hört så mycket talas om vackra kusin Hortense, så det var ej alls un- derligt, att hon varit intresserad och förväntansfull vis å vis henne.
Men — pytt vackert!
Det hade minsann blifvit changement i känslorna!
På juldagen, då traktens honoratiores — bara gamla, stadiga människor allesammans — varit samlade på Hellingeby till middag, hade hon ännu gått an.
Visserligen hade hon koketterat ganska bra för baron på Ramsäter, men han var j u g a m - mal hofman och känd kurtisör, änkling till p å — 40 —
IDUNS JULNUMMER köpet, så han redde sig nog.
Men under annan- dagen, ungdomens dag, då man dansat hela natten ända till tredje dagens morgon, hade Eva-Maria riktigt fått ögonen öppnade för kusin Hortense ' s verkliga karaktär.
Nu var det inte bara baron, utan alla de unga kavaljererna hon gaf söta ögonkast.
Allesammans — men mest Clas-Michael Arnefeldt.
Eva-Maria knyckte och slet i den stackars half- färdiga rosen, så att pappersremsan gick tvärt af och ståltråden hotade att göra sammaledes.
— • — Hvarför skulle hon j u s t utvälja Clas- Michael?
— Arnegården och Hellingeby voro närmaste gran- nar.
Anne-Julie Arnefeldt och Eva-Maria hade varit lekkamrater, ända sedan de voro helt små.
För två vintrar sedan hade de läst sin konfirma- tionsläsning tillsammans och ända sedan den tiden hade Clas-Michael, som öfvertagit landtbruket efter gamle majorens död, behandlat Eva-Maria med en alldeles särskild ömt hänsynsfull och menande för- trolighet.
Intet afgörande hade ännu talats, men nog förstod Eva-Maria, att far och mor haft sina hemliga samtal såväl med kära tante på Arnegår- den som med Clas-Michael själf.
Nu hade han emellertid genast låtit sig bedåras, hade ej alls b r y t t sig om — om — någon annan, hade bara följt efter Hortense och dansat med henne och bockat och pladdrat franska och talat om det där året, då han tjänstgjorde som kornett vid gardet inne i Stockholm.
Det hade låtit, som om det varit den härligaste tiden i hans lif nu.
För henne, Eva-Maria, hade han minsann beskrif- vit den på ett helt annat sätt.
Hon lyfte upp ett par stora poutpourrikrukor med färskt doftande granris ifrån golfvet och bör- jade fästa pappersblommor- na i det mörkgröna riset.
De blågrå ögonen fingo ett allt bestämdare och allvar- ligare uttryck.
Plötsligt öppnades dörren och jungfru Petronella stack in sitt hvita, mössprydda hufvud.
— Ar hon färdig snart, lilla Eva-Maria?
— ropade hon gällt.
Hon hade blifvit så van att skrika och dom- dera under dessa bråda da- gar, att hon knappt kunde få rösten in i en annan tonart nu.
— Hennes nåd har skickat ner och frågat efter henne.
— Åhja — jag hinner väl, tills främmandena kom- ma — — — Främmandena, j a!
Jo, jag tackar!
Just nu har här varit bud från prostgården, att mamsellerna inte få lof att resa ut i sådant h ä r vä- der.
Lagmans skickade åter- bud redan i morse och för en stund sedan kom Arne- feldtens dräng med bref och bud, att majorskan inte törs ge sig ut för giktens skull.
Eva-Maria såg upp bestört och allvarsam.
— Inte törs ge sig ut!
— — Nej, men så fasligt ledsamt, Petronella!
— Och tårtorna, som vi haft så ' nt bestyr med — och rosorna och alltihop!
Det besväret kunde vi då besparat oss.
— Så, så, lilla fröken!
Mat ska en väl ha i alla fall på Sylvesterafton.
Baron på Ramsäter kommer j u och Kulltorparna — och så ung- herrskapet från Arnegården, förstås.
Det kan väl duga det.
Längre fram Hon skrattade och plirade knipslugt med sina små rödkantade ögon.
Eva-Maria rodnade hastigt, men bjöd till att bibehålla sin allvarsamma min.
— Är julbordet färdigt, Petronella?
— frågade hon med en min af husmoderlig oro.
— Och vax- ljusen på bordet?
— Och — Petronella, vänta d å!
— min hvita klädning tills i morgon?
Du minns, att du lofvade mig att tvätta den.
Petronella, som stått i begrepp att försvinna, stack åter in hufvudet med en eftersinnande, litet smått skamsen min.
— Det var så r ä t t!
mumlade hon.
— Eljes får jag vara hemma från baronens nyårsmiddag i morgon.
Det är den enda jag h a r som duger.
— • Nå, den ska nog bli tvättad och struken, om det så ska vara det sista jag gör i kväll och det första, när jag står opp i morgon bittida, var bara lugn hon, lilla fröken!
— — Där kommer någon!
— — Det är visst Kulltorpsskjutsen.
Hon höjde sig på tåspetsarna och sträckte på halsen för att kunna uppfånga en skymt af den stora klumpiga täcksläden, som långsamt nalkades uppför allén.
Så smällde hon hastigt igen dörren och skyndade ut i köket för att se efter, om någon gått för att ta emot de främmande.
Man var ej tillräckligt många för att få i gång några egentliga danslekar, utan inskränkte sig till deu nu obligatoriska » Nu är det j u l igen&gt; och där- efter en enkel slängpolska.
Hortense var dessutom ej road af dessa landtliga motionsdanser.
Däremot på aftonen kom man in på — 41 — borddansen.
IDUNS JULNUMMER •envisades hon att få lära ut den moderna och i hufvudstaden mycket gouterade valsen.
Hon och Clas-Michael, som var den läraktigaste eleven, svängde oupphörligt om efter Lanners be- undransvärda och taktfasta melodier.
Anne-Julie skötte ackompanjemanget, medan Eva-Maria borta i ett hörn låtsades studera gazetten, under det hon i själfva verket satt och förargade sig öfver det raffinerade snittet på Hortense ' s klädning.
Hur kunde man också vilja acceptera ett sådant mod med lifvet ända upp under armarna och ringnin- gen nästan stötande ihop med skärpet!
Efter en stund föreslogs charadlekar och slut- ligen, när man hunnit ännu längre fram på aftonen, kom man in på borddansen,.en konst, som i dessa dagar ifrigt bedrefs i Stockholms högsta kretsar.
Hortense var alltjämt den initiativtagande och ledande viljan.
Till och med hennes nåd och gamle ryttmästaren blefvo intresserade och måste upp och springa med fingerspetsarna på bordskifvan, högt lyftade armbågar och ett spändt, ängsligt ut- tryck öfver sina gamla, skrynkliga ansikten.
Man frågade och bordet svarade, outtröttligt, outtröttligt it ömse håll.
När supén serverades — i stora matsalen på nedre botten — kunde man med nätt nöd slita sig ifrån det intressanta bordet, fastän armarna darrade af trötthet och kinderna brunno.
Hortense, läro- mästarinnan i denna stora- vetenskap, iakttog hela tiden en hemlighetsfull och värdig hållning.
Hon bestormades med böner att låta höra, hvilka märk- värdiga upplefvelser hon varit med om och slut- ligen lät hon sig öfvertalas att meddela en och a n n a n underbar episod.
Hon satt och strök sin ljusröda, glänsande sidenklädning med en från- varande min och berättade med beslöjad röst och •en drömmande blick under halfslutna ögonlock.
— Jag tror, att jag är ett ovanligt känsligt me- dium, — sade hon hemlighetsfullt, — man har sagt mig, att jag hör till de utvalda, hvilka andarna lyda, och man h a r rådt mig att hålla mig beredd a t t mottaga deras förtroenden både i syn- och hör- bar måtto.
— Hu!
— Anne-Julie förde båda händerna upp mot de bleknande kinderna.
— Jag tror, jag skulle dö, om jag finge » se » något.
— Fröken är mycket modig, — sade Clas-Michael med en beundrande glans i ögonen.
— Ja, • — hon smålog lugnt och mötte hans blick, — hvarför skulle jag egentligen vara rädd?
— Hennes svarta ögon glittrade och Clas-Michael kände, h u r blodet började stiga och svälla i hans ådror.
Eva-Maria var mycket tyst.
Gamle baron på Ramsäter satt och såg på henne helt fundersam en lång stund, men hon märkte ingenting, skar sin gås å la daube utan att lyfta ögonen en enda gång.
När man kommit upp i förmaket igen, föreslog baronen plötsligt, att man skulle låta borddansen vara och slå sig ned i ring och berätta historier i stället, medan man inväntade det nya året.
Ty naturligtvis skulle det inväntas?
Naturligtvis!
Det var en fråga.
Clas-Michael och magister Roxtadius från Kull- torp började redan draga fram de tunga, högryg- gade stolarna, men baronen höll afvärjande upp handen.
— Om jag minns rätt, — sade han, — så finns d e t ett gafvelrum på den här sidan.
Det har j u namn om sig att vara Hellingebys spökrum, så att - det är egentligen där vi borde invänta tolftimmen.
Är det tillgängligt månne?
Och ha damerna lust — och mod?
— Åh — mod!
— Hortense såg på honom med en förebrående blick.
Men i nästa ögonblick var hon idel intresse.
— Hellingebys spökrum — min Gud, så intressant!
Åh, dessa gamla landtegen- domar, hvad de äro förtjusande!
— — Hvad är det som visar sig?
Ni måste ändtligen berätta mig, jag brinner af nyfikenhet.
Hon såg frågande från den ena till den andra, men ingen tycktes hågad att ge henne de begärda upplysningarna.
Raronen ryckte lätt på axlarna.
— Ja, det är en historia, som väl får komma fram så småningom, — sade han.
— Jag tror i alla fall inte, att vi riskera att få se någonting i afton, eftersom vi äro så fulltaliga, det brukar aldrig uppenbara sig annat än för en och en i taget.
— Äro ni färdiga, mina damer?
— Själar och kappor är så godt att ta med, i fall ni skulle finna det kyligt där uppe.
Hennes nåd ville först ej alls ge sitt samt3 cke till denna » galna idé », som hon sade, men ung- domen — och i synnerhet Hortense — hade nu en gång kommit i farten, ville ej låta sig afskräc- kas och fick slutligen sin vilja fram.
Med baron på Ramsäter, som bar en stor kandelaber med höga, nytända vaxljus, i spetsen — han skulle represen- tera ålderdomen och förståndet — tågade de upp- för den smala vindeltrappa som, till hälften inbyggd i den tjocka stenmuren, från det inre förmaket ledde upp till det obebodda gafvelrummet.
Sist kom Clas-Michael med en stor knippa ved i fam- nen.
Gafvelrummet var j u oeldadt, men där fanns en präktig kakelugn, och en flammande brasa skulle endast förhöja stämningen.
r Det låg en prägel af ålderdomlighet öfver hela rummet.
Den klumpiga järnkakelugnen var prydd med årtalet 1616 i upphöjda, snirklade siffror; bor- det såväl som stolarne stodo på snidade råbocks- fötter, taket var helt hvitstruket och hvälfdt och den lilla dörren, som ledde ut till vinden, var för- sedd med små runda rutor, från hvilka damm och spindelväfvar ej blifvit borttvättade på mången god dag.
Anne-Julie och Eva-Maria hjälptes åt att på det framför fönstret stående, runda bordets gråa sten- skifva duka upp äpplen, klenäter och brända mand- lar samt en stor butelj burgunder.
Sedan skötos de åldriga, bristfälliga gyllenlädersstolarne, där guld och purpurfärger enat sig om att gå öfver i grön- brunt, fram till eldstaden, man slog sig ned under skämt och löje och så börjades berättelserna.
Först kommo endast muntra historier, en del familjetilldragelser, ett och annat jaktäfventyr och andra i samma stil, men så småningom gledo tan- kar och minnen in på mystikens område.
Kretsen slöt sig omedvetet närmare tillsammans och rösterna sänktes.
Därutanför tjöt vinden med oförminskad styrka.
Suckande och stönande for den genom gluggar och springor, det knäppte och knakade i bjälkar och spärrar och emellanåt hördes ett och annat svagt slag mot fönsterrutan.
Plötsligt såg baronen sig omkring med en pröf- vande blick och ett smått hånande leende.
— Nåå!
Hur känns det, mina damer?
— ropade han med höjd röst — det lät hemskt, skallande som en trumpetstöt emot det förra, hviskande sam- talet.
Hortense for häftigt tillsammans och såg ofrivil- ligt bort emot fönstret, som om hon väntat att få se någon bakom rutan.
Men hon smålog i alla fall ett svagt leende med bleka läppar.
Anne- Julie, som svept in sig i Clas-Michaels tulubb, dolde förfärad sitt ansikte innanför den yfviga vargskinns- kragen och Eva-Maria skakade sakta, förebrående på hufvudet.
— Hu då — baron får inte tala så där, — sade hon allvarligt.
• — Visst äro vi rädda, det är väl intet att undra på ..
Han började skratta, drog så plötsligt fram sitt klumpiga, runda fickur och blef genast allvarsam igen.
— Midnattstimmen nalkas, — sade han hemlig- hetsfullt.
— Om vi nu skulle tillfredsställa fröken Hortense ' s ifriga önskan att få höra historien om Hellingebys spökrum?
— Kanske fröken Eva-Maria berättar?
— Ånej — jag hör hellre på.
— Raron berättar allra bäst, — hviskade Anne- Julie darrande af rädsla och intresse.
— Tåla ni vid att höra den?
— Hans blick hvilade en smula hånfull på den käcka fröken Hortense.
— Ah-bah !- — mumlade hon.
— Berätta, herr baron, jag är idel öra.
Han smålog igen; hon visste ej själf, hur blek och förskrämd hon såg ut.
— 42 —
IDUNS JULNUMMER och svalan, enats om att fly, samma natt, mes chéres, föll porträttet, som hade sin plats of- vanför den vackra flic- kans sofplats, ned och dödade den trolösa bru- den.
Samma natt!
Det var en nyårsnatt!
Han tystnade.
Det var dödsstilla i r u m - met, endast eldens fladd- rande och sprakande hördes onaturligt skärpt, i skorstenspipan dånade stormen oafbrutet och då och då föll ett sakta dropp mot rutan.
— Det sägs, — bör- jade han igen med ännu lägre röst, — att hon ej, fått någon ro i sin graf.
Hon går och går alltsedan, klädd i den hvita bruddräkten, i hvilken hon sveptes, på vinden därute, fram och åter mellan detta rum- met och det södra gaf- velrummet, där hennes älskare bodde.
Vid mid- nattstid börjar hon sin vandring, går och går, fram och tillbaka och vrider • — —.
Raronen stannade plötsligt midt i menin- gen och lyssnade med halföppen mun.
Alla sågo upp med skrämda, bestörta blickar.
Det hade hörts ett underligt, skarpt, flax- ande ljud; ingen hade hunnit göra sig reda för, hvarifrån det kom, om det var därutifrån vinden eller uppifrån skorstenen, eller kanske var det utanför, på fön- stret.
Anne-Julie, som satt bredvid magistern,klam- rade sig ängsligt fast vid hans arm och Eva- Maria räckte ofrivilligt ut handen emot Clas- Michael.
Under ett par ögon- blick Var allt fullkom- ligt stilla, men därpå hördes tydligt det tass- ande ljudet af steg.
— Det måste vara på vin- den därute.
Så kom åter ett svagt buller såsom af en dörr, som sakta tillslutes.
Till och med baronen såg en smula förvirrad och altererad ut, han strök sig gång på gång med spetsnäsduken öf- ver pannan och böjde sig slutligen fram emot Hortense.
— • Fröken Hortense, som har makt öfver an- darne, — hviskade han med någon skärpa i rösten, — gå ut och bjud den stackars kvin- nan fara i frid.
Min frö- ken var j u inte rädd?
Hortense såg på ho- — Nåväl, — • började han, — här i detta r u m, så lyder sägnen, bodde för mycket länge sedan en ung flicka, enda dottern af herren till Hellingeby — j u s t som Eva-Maria här.
Hon var vacker, charmant, älskvärd, huslig — just som hon, men inte sä trofast och hjärtegod som vår lilla värdinna.
— Han vände sig emot Eva-Maria och kysste helt lätt på fingret åt henne.
— Allt sedan barn- domen hade hon varit förlofvad med en ädel riddersman, låt oss kalla honom Frans.
Ringar voro växlade, bröllops- dagen utsatt, riddar Frans tjänstgjorde ännu vid konungens hof, men på hans slott rustades af alla krafter till den unga borgfruns värdiga mottagande.
— Då an- länder till Hellingeby en mörk, stormig vinter- afton en främling, som begär nattkvarter.
Han hade kommit vilse i mörker och snötjocka, råkat falla af sin häst och svårt skada sin arm.
Man ville ej låta honom resa, sjuk som han var och i en sådan årsens tid, utan bjöd honom stanna, tills han åter- vunnit hälsa och krafter.
— Tja, mes chéres.
Det skulle man inte gjort!
Den unge mannen var en svår don Juan, den unga fröken en svala på lätta vingar och riddaren-brudgummen fanns ej tillstädes.
Han höjde på axlarna och slog u t med hän- derna.
— i Ni kunna själfva tänka er, h u r det gick.
Han höll upp en stund; det var med en känsla af tillfredsställelse han märkte, hur allas blickar ifriga och intresserade voro fastade vid hans ansikte.
Rara Eva-Maria satt och såg bort med ett uppskrämdt, lyssnande uttryck i sina ögon.
Hon hade tyckt sig höra ett aflägset ljud, det lät som när en dörr öppnas och åter sakta stänges.
Plötsligt vände baro- nen sig om och pekade på den motsatta väggen, där ett hål tycktes ut- visa, att en stor spik varit inslagen.
— På den väggen hängde ett porträtt af den tappre riddar Frans, hvilket han förärat sin brud strax efter ring- växlingen.
Samma natt som de båda, don Juan Eva-Maria kom fram med den tunga — 44 — ljusstaken.
IDUNS nom med bleka, förvridna drag och slog ifrån sig med båda händerna, utan att ge något svar.
— Gå då åtminstone fram till dörren och titta ut genom rutan.
Fröken kan j u se de dödas andar?
— Gå dit och säg oss, hurudan hon ser ut.
Hon vände en stel blick mot dörren och skakade häftigt på hufvudet.
— Hvem som vill får gå, — hviskade hon tonlöst, — jag rör mig inte ur fläcken.
— Jag skall gå ut, — Clas-Michael reste sig, — och hvem det än är, ro skall jag ge den osälla anden.
Han grep sin värja, som han spänt af sig och ställt bredvid stolen, gick så fram emot dörren och stötte upp den med värjfästet, så att ett iskallt luftdrag strömmade in i rummet.
Hortense gaf till ett litet anskri, och Eva-Maria såg efter honom med ett spändt uttryck i ögonen och hårdt sam- manpressade läppar.
Det var en mycket stor vind, Clas-Michael gick hastigt framåt, det kalla mörkret omgaf honom på alla sidor.
Plötsligt tyckte han sig skönja något hvitt rakt framför sig.
Han tog ännu ett par snabba steg framåt och högg så med hela sin kraft in på det skymtande hvita.
Det var något kallt, vått, som gled öfver hans hand, hängde en stund tungt på värjspetsen och vek sedan undan.
Men i samma ' ögonblick kände han, att någon fattade om hans strupe med sådan kraft, att hade han ej hastigt tagit ett språng till- baka, skulle han helt säkert måst ge upp andan.
En stund stod han obeslutsam och förde handen upp till strupen, där huden sved och brände som eld.
— Kom ut med ett ljus någon!
— skrek han så plötsligt.
— Jag måste ha reda på hvad det är, om det så också är själfva fånen.
Han stod och slog omkring sig med värjan, men kände intet, det blanka stålet genomskar endast luft och mörker.
Skulle då ingen komma?
Ville de ge honom till spillo härute?
— — — Med ens såg han en darrande ljusstråle, som hastigt närmade sig därborta ifrån norra gafvel- r u m m e t.
Han vände litet på hufvudet.
Det var Eva-Maria, som kom fram emot honom med den tunga ljusstaken högt lyftad i handen.
Hon var lika b.vit på kinderna som den mjuka själen hon bar kastad öfver skuldrorna, men ögonen lyste klara och frimodiga under de hvälfda ögonbrynen.
Han kände sig plötsligt åter lugn och besinnings- full och vände sig ånyo med en spanande blick åt det håll, där » spöket » uppenbarat sig.
När Eva-Maria hunnit fram till honom, stod han med en sönderrifven hvit lenongsklänning i ena handen, den andra hvilade på det tvärs öfver vin- den uppspända klädstrecket.
— Så här ser spöket ut, — sade han skrattande, — jag tycker mig nästan känna igen det.
Men i nästa ögonblick hade han kastat undan JULNUMMER » spöket » och fattat tag i den darrande armen, som höll kandelabern.
— Hur är det?
— frågade han och betraktade orolig det bleka ansiktet.
— Eva-Maria danar väl inte!
Han tog ljusstaken i den ena handen och lade sin andra arm stödjande om Eva-Marias smärta lif.
Hon lät honom motståndslöst föra sig, först när de kommit ända fram till gafvelrummets dörr, vred hon sig lös.
— Jag blef bara så glad, — sade hon och skrat- tade litet.
— Jag trodde Clas-Michael var i fara.
Han svarade ingenting, men höll upp dörren för henne, såg sig sedan omkring i r u m m e t med en öfverraskad blick och gick bort och satte kande- labern på bordet.
— Ha de gått sin väg?
— frågade han.
— Herre Gud, hvad de måtte blifvit rädda!
— Gamle baron också?
Och den modiga fröken Hortense?
— Hon fick en nervattack, och de andra måste följa ner henne — allesammans.
— Eva-Marias röst lät litet ironisk.
Han skrattade till ett tag, men blef genast åter allvarsam, det kom ett varmt, djupt uttryck i ögonen.
— Men Eva-Maria sprang inte sin väg, — bör- jade han igen.
— Hjärtegod och trofast, var det baronen sade, — Han höll upp en stund, men fortsatte så helt sakta: — Jag känner mig så ovär- dig — jag vet inte, om jag är något för Eva-Maria efter detta.
Hon hade också komiEit fram till bordet nu, stod och stödde sina smala händer mot den grå hvita stenskifvan och såg allvarligt upp på Clas- Michael.
— Jag tror inte, att jag skulle göra såsom riddar Frans, — sade hon, — om — om det bara blefve före bröllopet.
Men • — det säger jag ifrån på för- hand, Clas-Michael — — sedan skulle jag ej för- stå vare sig att resignera eller att skämta bort det.
Liksom för att förta den stränga verkan af sina ord började hon småle, och det kom en munter glimt i de blågrå ögonen.
Clas-Michael böjde sig ned och kysste den lilla hand, som var närmast honom.
— Eva-Maria behöfver ej vara rädd, — sade han allvarligt.
— Spöket har fullkomligt botat mig.
Så sköt han fram två rundslipade vinglas och fyllde dem ända till randen med den doftande, dunkelröda burgundern.
— Det nya året har redan ingått, — sade han, — vi två tyckas vara de enda, som vågat invänta det i Hellingebys spökrum.
Jag beklagar ingalunda denna natts erfarenheter, men vi göra ej om experimentet.
Han stod och såg på henne en stund, så höjde båda sina glas.
— Ett godt nytt år!
— ropade han muntert, — nästa nyårsvaka fira vi i eget bo där hemma på Arnegården.
Inte sant, Eva-Maria?
IDUNS JULNUMMER NU ÄR DET JUL IGEN.
.
.
P A S DE QUATRE AF E L L E N SANDELS.
Introäuction.
Pas de Quatre.
mf 4t 3 s £.
2 H £ = 4 " Z j — ii E 3 1 f — ^ — is — ^ — * — - i fe L - Ä f # — # i 3 i ^+ i * T ~ r~ • &lt; P ' - i 1 ^ 1 F •!
f «- f- 4 f l 1 — a i, 1 - # - T [t i [u r ii flr F &gt; f r • f. - &lt; " i * • r f.
^ • • " * - i - » - $ 0 ä — ^ _ ^ u ^ — ^ — - t » » f - r • &lt; — - p 1 [2 3 r t = p - 1 =4 rt r - f i-, r &gt;.
r t u f 1 j — i — f — j« J u * % - - # • —!
: r ' - # f f " L 46 — * P.
1 1 1 A 1
IDUNS JULNUMMER OLYCKSKAMRATERNA.
SKISS AF A N N A H VARTENDA å r h a d e det varit klago- m å l öfver g r a n e n, för a t t d e n s k u l l e s t å k v a r så l ä n g e.
H u s j u n g f r u n g r ä l a d e alltid p å den om rnornarna, n ä r h o n sopade ut de affallna b a r r e n, s o m b e t o sig fast i m a t t o r och gardiner.
— I o r d e n t l i g a h u s b r u k a r d e n d å i n t e stå inne i evighet som h ä r — sade hon.
O c h m o d e r n s u c k a d e i b l a n d, n ä r h o n såg p å det stora trädet.
D e t s k y m d e allt b r a mycket i rummet, och trångt om utrymmet v a r det också.
.
.
Men h v a r k e n d e t ö p p n a e l l e r d e t d o l d a missnöjet h a d e hittills förmått uträtta det allra minsta.
B a r n e n m å s t e h a sin g r a n kvar så länge som det möjligen k u n d e r ä k n a s j u l, o c h d e t v a r n u till o c h m e d T j u g o n d e d a g K n u t, f a s t ä n h u s j u n g f r u n i n t e ville er- k ä n n a d e n r ä k n i n g e n för r i k t i g.
D å först d a n s a d e s j u l e n u r h u s e t.
Då v a r d e t b a r n e n s s t o r a fest, d å d e fingo b j u d a sina v ä n n e r och bekanta, o c h först på den d a g e n fick g r a n e n k l ä d a s af o c h b ä r a s ut, sedan den hela kvällen stått ä r a d och om- r i n g a d o c h s t r å l a t i l j u s o c h sin g r a n n a p a p - persskrud.
D e n s k u l l e lefva så l ä n g e s o m möjligt, d e n k ä r a, v a c k r a g r a n e n.
Tids nog fick d e n sofva d ä r u t e i m ö r k r e t o c h s n ö n.
WAHLENBERG.
alla f a m i l j e r h o n k ä n d e h a d e i n g e n haft e n så v a c k e r g r a n.
D e s s t o p p m e d d e n för- gyllda p a p p k r o n a n r ö r d e nästan vid taket.
G r e n a r n a v o r o så t ä t a o c h j ä m n a, s o m o m d e i all sin t i d s k y d d a t s o c h a n s a t s af e n v å r d a n d e h a n d, o c h d e s t r ä c k t e u t sig så r a k a och majestätiska, s o m o m de v o r o e n k o m s k a p a d e för att b ä r a flaggor o c h gyl- lene prydnader.
Och om rnornarna, när m a n k o m u t i s a l e n, d o f t a d e d e t så h ä r l i g t, som om m a n k o m m i t i stora, djupa skogen.
J a, d e t v a r ett k u n g l i g t t r ä d!
O c h n u s k u l l e d e t l i d a e n s å d a n för- nedring.
B a r r e n r a s s l a d e n e r i golfvet i s t o r a h o p a r u n d e r husjungfruns o v a r s a m m a händer.
Kvistar k n ä c k t e s, d å h o n slet af g r a n n l å t e r, s o m i c k e g e n a s t ville s l ä p p a, o c h till s l u t s t o d d e t d ä r n a k e t, bech-öfligt a t t s k å d a m i d t i d e t k l a r a d a g s l j u s e t, s o m o b a r m h ä r t i g t a f s l ö j a d e allt dess elände.
Men ä n n u h a d e d e t e n h e l d e l b a r r k v a r, o c h s l ä p a d e m a n det utför de t r e t r a p p o r n a, s k u l l e det l ä m n a en m ä n g d besvärliga spår 5 * * j J a, så h a d e d e t n u g å t t till, så l ä n g e m a n mindes.
Men i å r s k u l l e d e t bli a n n o r l u n d a.
De t v å ä l d s t a af s y s k o n e n, K a r l, g y m n a - s i s t e n i öfre sjätte, o c h A g n e s, s o m slutat skolan och redan två v i n t r a r gått i lång klädning, k u n d e icke längre nöja sig m e d d e n e n k l a d a n s t i l l s t ä l l - n i n g e n k r i n g g r a n e n, u t a n h a d e tiggt sig till a t t få h a e n r i k t i g h a l.
D a g e n s k u l l e d o c k bli d e n s a m m a s o m för d e gamla barnbalerna, den dagen, d å j u l e n d a n s a d e s ut, T j u g o n d e dag Knut.
Men d å d u g d e d e t i n t e att g r a n e n stod kvar, ty barren m å s t e b o r t o c h golfvet s k u r a s.
D a g e n före b a l e n ä g d e afkläd- ningsceremonien rum utan d a n s, ljus eller d e n ringaste festlighet o c h b e s t o d e n d a s t i att husjungfrun midt på blanka förmiddagen k o m in m e d en bricka och rafsade ner papper- kassar, karameller, glitter,guld- stjärnor och ljushållare.
Hvar- ken m o d e r n eller b a r n e n, som a n n a r s gjort d e t själfva, v o r o med.
De h a d e alla a n n a t a t t t ä n k a p å u t o m G e r t r u d, fem- t o n å r i n g e n, o c h h o n h a d e icke h j ä r t a v a r e sig a t t se p å e l l e r h j ä l p a till.
Det stora, vackra t r ä d e t h a d e varit h e n n e s stolthet.
Bland Kokerskan tog det vid toppen och husjungfrun — 48 — vid foten.
IDUNS JULNUMMER efter sig.
D ä r f ö r t o g k o k e r s k a n d e t v i d t o p - p e n o c h h u s j u n g f r u n d e t vid foten o c h b u r o d e t e m e l l a n sig till f ö r s t u g u f ö n s t r e t, s o m d e ställt u p p p å vid gafvel.
O c h s e d a n d e t r ä n g t ut d e t m e l l a n f ö n s t e r b å g a r n a, s t ö r t a d e d e n e d det på den snöhöljda gården.
G e r t r u d s t o d vid ett a n n a t f ö n s t e r o c h såg, n ä r d e t föll.
S o m e n ofantlig, s k a d s k j u t e n fågel m e d slappnade, halfutbredda vingar susade det n e d g e n o m luften.
Ett knakande och brakande i den lossnade foten o c h d e b r u t n a g r e n a r n a, ett svagt r a s s e l i d e t o r r a k v i s t a r n a, s o m af s t ö t e n g u n g a d e m o t h v a r a n d r a, o c h d ä r l å g d e n ståtliga granen, så nyligen skogens pärla, ä n n u m e r a n y l i g e n familjens glädje o c h s t o l t h e t, s o m e n risig r u s k a på den hvita gården.
G e r t r u d v ä n d e sig b o r t.
H o n ville i n t e se det.
H o n v i s s t e j u a t t h o n v a r d u m, m e n h o n k u n d e i n t e l å t a bli att t y c k a s y n d o m den stackars utkastade granen.
Oupphörligt s a d e h o n sig, a t t d e n v a r ett d ö d t ting, s o m icke k ä n d e något, m e n o u p p h ö r l i g t t ä n k t e h o n p å d e n igen o c h g r ä m d e sig för d e s s skull.
Ä n n u en d a g o c h ä n n u en k v ä l l h a d e d e n j u efter allt a n t a g e t g o d t b r u k haft r ä t t i g h e t a t t lefva.
Och hvad s o m var det allra värsta var, att den icke k o m m i t ut med h e d e r och ä r a.
D e n s k u l l e h a s t r å l a t i ljus o c h i s i n v a c k r a, g r a n n a f e s t s k r u d, så att alla s k u l l e k u n n a t m i n n a s h u r p r ä k t i g d e n sett ut.
O c h då d e n s e d a n m å s t e ut, s k u l l e tio, tolf p a r g o s s a r m a r tagit o m d e n, o c h u n d e r m u n t r a r o p och sång skulle den burits i p a r a d ned- för t r a p p o r n a o c h ställts u p p r ä t t i s n ö n n e r e på g å r d e n, d ä r b l å s t e n s k u l l e h a s u s a t i d e s s g r e n a r o c h p r a t a t m e d d e n o m allt h v a d d e n upplefvat, d ä r s p a r f v a r n a s ä l l s k a p l i g t s k u l l e h o p p a t på kvistarna, d ä r b a r n e n skulle stojat o m k r i n g den och lekt att den v a r skogen, och d ä r den ä n n u länge skulle stått r a k och g r ö n, n ä s t a n s o m ett riktigt t r ä d m e d s i n a af k y l a n u p p f r i s k a d e o c h f a s t a d e b a r r.
Men n u låg d e n d ä r u t k a s t a d, s k y m f a d o c h b r u t e n, färdig a t t k ö r a s b o r t p å s o p - åkarens kärra.
Det v a r lika sorgligt m e d d e n s o m m e d en s t a c k a r s m ä n n i s k a, s o m i n t e får n å g o n o r d e n t l i g b e g r a f n i n g, t y c k t e G e r t r u d.
O c h allt e m e l l a n d e t h o n gick o c h t ä n k t e p å g r a n e n, t ä n k t e h o n p å sig själf o c k s å.
D e t v a r n o g s y n d o m h e n n e m e d.
H o n v a r äfven- ledes e n s a m och utestängd.
I m o r g o n skulle alla r u m m e n i v å n i n g e n, u t o m h e n n e s, l y s a s upp.
D e s k u l l e g e n l j u d a af v a l s e r, p o l s k o r o c h m a z u r k o r, o c h u n g a flickor i b a l s k o r, lätta, l j u s a k l ä d n i n g a r o c h fladdrande skärp s k u l l e sväfva öfver golfven.
Men h o n s k u l l e sitta för sig själf, k l ä d d i s i n g a m l a b r u n a h v a r d a g s k l ä d n i n g o c h b a r a l y s s n a till m u s i k e n som trängde in genom väggarna.
Och de fina u n g a flickorna skulle bli u p p b j u d n a af k a v a l j e r e r i f r a c k o c h h v i t h a l s d u k.
De s k u l l e hvirfla g e n o m s a l e n o c h s k r a t t a o c h p r a t a o c h fläkta sig m e d s o l f j ä d r a r o c h ä t a g l a c e och höra artigheter.
Men h o n s k u l l e få sitta där i ensamheten och b a r a tänka på, h u r roligt d e a n d r a h a d e.
O c h allt d e t t a b l o t t för a t t h o n ä n n u i n t e h a d e l å n g a kjolar.
Någon bjudning med gran och pantlekar ansåg m a n att h o n inte b o r d e sakna.
Det v a r h o n för s t o r till.
O c h för b a l e n m e d dansprogram och h y r d musik och kurtis och k o t i l j o n g v a r h o n för liten.
H o n v a r h v a r k e n fågel e l l e r fisk, h v a r k e n b a r n eller fullvuxen.
Modern sade dessutom, att det v a r bäst att h o n i c k e alls r o a d e sig i v i n t e r.
Det v a r b å d e r i k t i g a s t o c h n y t t i g a s t för h e n n e a t t h o n s a t t för sig själf i l u g n o c h r o o c h t ä n k t e p å a l l v a r l i g a ting, t y h o n gick o c h l ä s t e för p r ä s t e n o c h s k u l l e k o n f i r m e r a s i v å r, o c h u n d e r s å d a n a o m s t ä n d i g h e t e r får m a n i n t e h a h u f v u d e t fullt m e d d e n n a v ä r l d e n s angelägenheter.
H u r d e t n u v a r, så k u n d e h o n e m e l l e r t i d i n t e g l ö m m a sin o l y c k s k a m r a t, t y s o m en sådan betraktade hon den arma, utstötta g r a n e n, s o m s k u l l e ligga öfvergifven d ä r n e r e, l i k s o m h o n s k u l l e sitta öfvergifven i sitt r u m, m e d a n d e a n d r a f ö r l u s t a d e sig, o c h ett p a r t i m m a r s e n a r e k a s t a d e h o n å t e r en b l i c k n e d p å g å r d e n för a t t se o m r i s h ö g e n, s o m n y s s v a r i t j u l e n s k ä r a, v a c k r a s a g o t r ä d, ä n n u låg kvar på s a m m a plats.
O c h se, d ä r f a n n s icke l ä n g r e n å g o n r i s h ö g!
Men t r ä d e t v a r d o c k i c k e b o r t a.
T v ä r t o m, d ä r s t o d d e t å n y o p å sin fot, s o m d e t v a r ä m n a d t att göra.
Barnen, hvilka stojade o m k r i n g det, h a d e r e s t u p p d e t o c h p a c k a d e n u s n ö o m k r i n g d e s s s t a m, så a t t d e n loss- n a d e t r ä f o t e n s k u l l e få m e r a s t a d g a.
Och d e r a s r o p t r ä n g d e in g e n o m v ä g g a r o c h d u b - belfönster.
— Hurra!
N u s t å r d e t — s k r e k o de.
— Hurra, hurra!
N u ä r d e t j u l igen, n u ä r d e t j u l i g e n!
O c h j u l e n v a r a r intill p å s k a!
O c h d e h o p p a d e o c h s k u t t a d e o c h för- sökte taga i ring och dansa omkring trädet, m e n d e t v o r o de för få till, o c h d e m i n s t a föllo o m k u l l u n d e r a n s t r ä n g n i n g e n o c h g j o r d e kullerbyttor i snön.
G e r t r u d h a d e först blifvit s å glad, d å h o n s å g g r a n e n stå u p p r ä t t, a t t h e n n e s h j ä r t a k l a p p a t h ö g t af f ö r t j u s n i n g.
Men ack, h v a d d e n ä n d å s å g s o r g s e n o c h förändrad ut!
Grenarna hängde brutna och intrasslade i h v a r a n n, u t o m ett p a r af d e öfversta, s o m, s k i l d a från de a n d r a, s t r ä c k t e sig u t likt ett p a r långa, bönfallande a r m a r.
Toppen, b r u n och n ä s t a n alldeles utan b a r r, lutade åt sidan, och den förgyllda p a p p k r o n a n, som husjungfrun icke b r y t t sig o m a t t t a g a af, h a d e å k t p å s n e d, s o m o m d e n v o r e färdig a t t falla af i h v a r t ögonblick.
— H v a r f ö r s t å r j a g h ä r för a t t visa m i t t e l ä n d e o c h m i n s k a m?
t y c k t e s d e n säga.
Och de båda långa grenarna, utsträckta s o m ett p a r a r m a r, b å d o o m h j ä l p u t a n a t t k u n n a s ä g a till h v a d.
— O m d e ä n d å h a d e låtit d e n ligga — t ä n k t e G e r t r u d o c h gick b o r t ifrån fönstret.
Tjugonde dag K n u t på aftonen vid sjutiden l a d e m a n sista h a n d e n v i d f ö r b e r e d e l s e r n a — 49 — 4
IDUNS till g ä s t e r n a s m o t t a g a n d e.
Stora salsbordet togs ut, m a t t a n p a c k a d e s in i e n s k r u b b.
I köket slamrades med tekoppar och inne i f l i c k o r n a s r u m h a d e Agnes lagt b e s l a g p å h v a r stol, h v a r s ä n g o c h h v a r t b o r d för s i n a kjolar och toalettartiklar.
Gertrud var i vägen b a r a h o n r ö r d e sig, o c h så fick h o n d e n i d é n a t t gå u t ett slag.
D å h o n p a s s e r a d e s k ä n k r u m m e t, föll h e n n e s blick p å brickan m e d alla j u l g r a n s g r a n n - l å t e r n a, s o m m a n i b r å d s k a n l å t i t stå k v a r o c h s k r ä p a p å en af s k å p a f s a t s e r n a.
Hon s t o p p a d e h a s t i g t n å g r a k a r a m e l l e r o c h flaggor i k a p p f i c k o r n a o c h s m ö g sig u n d a n s o m o m h o n v a r i t en tjuf.
N e d k o m m e n i f ö r s t u g a n, gick h o n e m e l l e r - t i d icke u t g e n o m p o r t e n, u t a n s v ä n g d e af å t m o t s a t t a h å l l e t o c h in p å g å r d e n.
Den var öde och tom.
H u r väl h o n ä n såg sig o m k r i n g, k u n d e h o n icke upptäcka en män- niska.
Mörkret ha- d e drifvit d e le- k a n d e b a r n e n in i Hon slog sin arm kring stammen.
JULNUMMER huset, och några arbetarehustrur, vedhuggare e l l e r t v ä t t e r s k o r s å g o s h e l l e r icke till.
S y s s l o r n a u t o m h u s v o r o s l u t för d e n d a g e n.
Gertrud tittade u p p å t fönstren, m e n icke ens där kunde hon upptäcka någon mänsk- lig v a r e l s e.
Det v a r j u icke h e l l e r s a n n o l i k t a t t n å g o n s k u l l e ligga o c h s t i r r a n e r p å d e n o u p p l y s t a gården.
H v a d v a r d ä r a t t se?
O c h o m n å g o n o c k s å r å k a d e se ut, k u n d e h a n v ä l k n a p p a s t u r s k i l j a h v e m s o m gick d ä r n e r e, så m ö r k t s o m d e t n u v a r.
Trygg i denna föreställning h o p p a d e h o n öfver s n ö d r i f v o r n a o c h b o r t till g r a n e n, s o m m e d s i n a a f b a r r a d e g r e n a r f r a m t r ä d d e skugg- lik o c h f a n t a s t i s k u r d e n t ä t a s k y m n i n g e n.
H o n t r ä n g d e sig in m e l l a n d e risiga k v i s t a r n a, slog sin a r m k r i n g d e n b r u n a s t a m m e n o c h s t o d s å en s t u n d.
H o n v a r f e m t o n år, ett m e l l a n t i n g af b a r n o c h k v i n n a o c h a l l t s å r ä t t s e n t i m e n t a l.
Det v a r h e n n e n ä s t a n en n j u t n i n g a t t v a r a s o r g - sen.
H o n f r å s s a d e i k ä n s l a n af a t t v a r a u t - s t ö t t o c h till sin e n d a v ä n b l o t t äga en a n n a n s t a c k a r s u t s t ö t t, d e n m i s s h a n d l a d e, öfvergifna granen.
O c h h o n f ö r s ö k t e i n b i l l a sig, att v ä r m e n från h e n n e s a r m t r ä n g d e in g e n o m d e s s b a r k o c h a t t d e ö m s e s i d i g t b j ö d o till a t t t r ö s t a h v a r a n n så g o d t d e k u n d e.
Men så b ö r j a d e h o n gräfva i f i c k o r n a, plockade u p p guldpapperskara- m e l l e r n a o c h flaggorna o c h h ä n g d e u p p d e m i t r ä d e t.
Så l å n g t r ä c k t e h o n d o c k icke.
Det blef d e ne- d e r s t a g r e n a r n a, s o m fingo d e t m e s t a.
Men sista o c h v a c k r a s t e k a r a m e l l e n ville h o n d o c k h a så h ö g t u p p s o m möjligt.
H o n s t r ä c k t e sig p å t å o c h h o n b ö j d e n e d kvistarna, men just som hon t r o d d e sig h a l y c k a t s få fast d e n, å k t e d e n af o c h föll ned i snön.
— V ä n t a litet — s a d e en röst bakom henne.
H o n s å g en r o c k k l ä d d r y g g k r ö k a sig o c h s e d a n r ä t a u p p sig igen.
E n a r m höjdes, och nu dinglade kara- mellen mycket högre u p p i granen än h o n hoppats k u n n a sätta den.
— Så d ä r j a, — s a d e d e n s å plötsligt u p p d y k t e, — ä r det b r a nu?
— Ja, tack.
Hon kände honom mycket väl.
D e t v a r en k a m r a t till h e n n e s b r o r Karl och god vän till d e m a l l e s a m m a n s.
S o m m i n d r e h a d e d e lekt t i l l s a m - m a n s h ä r på gården.
Han b o d d e i s a m m a h u s, fastän å t en a n n a n g a t a, o c h n ä r han hade brådtom, brukade h a n s n e d d a t v ä r s öfver går- d e n o c h gå k ö k s v ä g e n u p p till sitt h e m, t y d e t v a r genare.
N u skulle h a n na-
IDUNS JULNUMMER t u r l i g t v i s s k y n d a sig u p p o c h k l ä d a o m sig till b a l e n, t y h a n v a r b j u d e n m e d.
O c h h a n m å s t e j u laga, a t t h a n k o m i t i d för a t t få d a n s a m e d d e n h a n h ä l s t ville.
Men G e r t r u d v a r så g e n e r a d, a t t h o n s t a c k h ä n d e r n a i kappfickorna och började hvissla p å ett p o j k a k t i g t sätt, b a r a för a t t i n t e se f ö r l ä g e n ut.
H v a d s k u l l e h a n t r o o m h e n n e, s o m gick h ä r i m ö r k r e t och klädde den t o r r a granen med gamla papperskarameller?
G u d, h v a d h a n m å t t e t y c k a h o n v a r löjlig och dum!
— B a r n e n bli s å g l a d a i m o r g o n, n ä r d e h i t t a d e t h ä r n a m n a m e t — s a d e h o n för- klarande och pekade på karamellerna.
Och h a n nickade, som om h a n verkligen t r o t t att d e t v a r d ä r f ö r h o n h ä n g t u p p d e m.
— Men n u ä r d e t väl s n a r t tid p å a t t d u g ö r dig fin — s a d e h a n.
G e r t r u d v ä n d e sig b o r t u t a n att s v a r a o c h s t ä l l d e sig att s t r y k a m e d h a n d e n öfver t r ä d e t s slokande grenar.
Men p å en g å n g blef h e n n e k ä n s l a n af a t t stå e n s a m o c h u t a n f ö r a l l d e l e s ö f v e r m ä k t i g, o c h h o n t r y c k t e sig n ä r m a r e intill g r a n e n, l i k s o m för a t t visa att de två h ö r d e ihop.
— H v a r k e n g r a n e n eller j a g f å r v a r a m e d i kväll — sade hon.
Ä n n u ett ö g o n b l i c k d r ö j d e h o n k v a r, m e n i det nästa v a r h o n borta.
O c h d e t gick så h a s t i g t, a t t h a n icke h a n n k o m m a sig för m e d a t t s ä g a något, o m h a n n u o c k s å v e t a t h v a d h a n s k u l l e säga, h v i l k e t i c k e v a r så s ä k e r t.
H a n s t o d en s t u n d o c h s å g p å g r a n e n, gick så o b e s l u t s a m f r a m å t g å r d s p o r t e n, dit h a n ä m n a t sig, m e n v ä n d e o m igen o c h s t ä l l d e sig p å n y t t a t t s t i r r a p å g r a n e n.
O c h n ä r h a n s e d a n b y t t e o m r i k t n i n g o c h begaf sig m o t en liten e n r u m s l ä g e n h e t b r e d v i d tvätt- stugan, d ä r gårdskarlen m e d sin h u s t r u och s i n s t o r a b a r n s k a r a b o d d e, v a r det m e d fasta, s ä k r a steg, s o m o m h a n fått k l a r t för sig h v a d som var att göra.
L a m p o r och k r o n o r v o r o t ä n d a och det började snart att ringa på t a m b u r k l o c k a n.
A g n e s tog salsgolfvet i t r e eller fyra h o p p, d å h o n s k u l l e u t o c h v ä l k o m n a sina gäster, o c h r u m m e n fylldes efter h a n d m e d en g l a d s k a r a u n g d o m, otålig a t t få ö p p n a b a l e n.
Men d e t f a n n s en p l a t s i n ä r h e t e n, s o m ä f v e n l e d e s b ö r j a d e fyllas m e d r ö r l i g a s k a r o r.
O c h det v a r den hvita gården d ä r nere.
Mörka s m å gestalter, s t ö r r e och m i n d r e, i slitna k a v a j e r o c h k o f t o r eller b a r a i n s v e p t a i t u n n a själar, s p r u n g o o c h k i l a d e, h o p p a d e och skuttade om hvarandra.
Men alla s a m - l a d e d e sig k r i n g d e n u t k a s t a d e g r a n e n, s o m blifvit f r a m f l y t t a d m i d t p å g å r d e n.
D e p y s s - l a d e m e d d e s s g r e n a r.
De k o m m o d r a g a n d e m e d p a l l a r, t r ä s t o l a r o c h stegar.
E n af d e kavajklädda, som var något högre än de andra, kommenderade och pekade.
Armar s t r ä c k t e s o c h s a k e r r ä c k t e s.
U r alla f ö n s t r e n till s m å l ä g e n h e t e r n a p å n e d r e b o t t e n, d ä r a r - betsfolket b o d d e, t i t t a d e n y f i k n a a n s i k t e n, och i portarna inåt gården trängdes hviskande och pratande madamer, s o m slogo i h o p h ä n d e r n a af f ö r v å n i n g öfver d e m ä r k l i g a till- rustningar de bevittnade.
Men i n n e i b a l s a l e n gick d a n s e n, o c h s e d a n m a n v a r i t u p p e p å golfvet så l ä n g e m a n s t o d ut, d r o g m a n sig in i en f ö n s t e r s m y g för a t t v a r a u r vägen, m e d a n m a n hvilade.
Och det v a r u n d e r en s å d a n h v i l a s o m ett af d e u n g a p a r e n träffades af en u n d e r l i g l j u s g l i m t från mörkret utanför.
H v a d v a r d e t för en l i t e n låga, s o m t ä n d t s där nere på gården?
— Se d ä r ä r en till — u t b r a s t d e n u n g a damen.
— O c h d ä r en, o c h d ä r en — s a d e k a v a l - jeren.
De a n d r a k o m m o o c k s å till f ö n s t r e n för a t t se, h v a d m a n t i t t a d e på.
— Det s e r u t s o m en j u l g r a n — s a d e e n.
— J a, visst ä r d e t en j u l g r a n — s a d e en annan.
I det tilltagande ljusskenet m ä r k t e m a n nu också barnen, som skuttade omkring den och de ä l d r e, s o m s l u t i t en t ä t k r e t s b a k o m d e m.
J a, n u såg m a n h v a d d e t v a r.
Sanner- ligen v a r d e t icke d e n g a m l a u t k a s t a d e g r a n e n, s o m t ä n d t s ä n en g å n g!
— Det d ä r m å s t e G e r t r u d s e!
K a r l v i s s t e i n t e riktigt, o m d e t t a v a r en h v i s k n i n g, s o m n å t t h a n s ö r a eller en t a n k e, s o m s p r u n g i t u p p i h a n s eget h u f v u d.
Men det h a d e verkligen gjort h o n o m ondt o m den lilla s y s t e r n, s o m s k u l l e sitta i n s t ä n g d för sig själf o c h i n t e få v a r a m e d.
O c h h a n s k y n d a d e s t r a x till h e n n e s r u m o c h r y c k t e u p p d ö r r e n.
— G e r t r u d, h a r d u sett g r a n e n?
— r o p a d e h a n.
Hälft s k r ä m d af d e t häftiga t i l l r o p e t s p r a n g h o n u p p från b o k e n, i h v i l k e n h o n s u t t i t o c h läst.
H o n f ö r s t o d icke h v a d d e t v a r fråga o m.
Men K a r l gick b o r t o c h r u l l a d e u p p g a r - dinen.
O c h n ä r G e r t r u d k o m f r a m till f ö n s t r e t o c h fick se d e n g a m l a a f b a r r a d e, b r u n a g r a n e n stå o c h s t r ä c k a alla s i n a s m å k l a r a ljus m o t d e n fria n a t t h i m l e n, s t o d h o n a l l d e l e s stilla o c h tyst.
H a d e h o n k o m m i t in i en s a g o v ä r l d, d ä r m a n fick h v a d m a n ö n s k a d e sig, o c h d ä r d e d ö d a t i n g e n h a d e lif?
Den risiga gamla granen såg u t att k u n n a b å d e k ä n n a och tänka.
Högtidlig, m e n ä n d å g l a d s t o d d e n d ä r o c h b a r m e d v ä r d i g h e t all d e n b l ä n d a n d e ljusprakten på sina skröpliga grenar, som f r ö j d a d e s d e n å t a t t d o c k bli h e d r a d p å sin o c h j u l e n s sista d a g o c h å t a t t m ä n n i s k o r n a s k u l l e m i n n a s d e m b å d a i ett s k i m m e r af fest o c h ljus o c h b a r n a g l ä d j e.
— Kom, k o m!
— skreko röster i dörren.
U t e i t a m b u r e n k a s t a d e s k a p p o r öfver t u n n a, ljusa k l ä d n i n g a r, fötter stampades h a s t i g t in i y t t e r k ä n g o r, o c h plötsligt d r o g en h a n d G e r t r u d m e d sig.
H o n m å s t e m e d de a n d r a g e n o m f ö r s t u g o r o c h n e d f ö r t r a p p o r.
U t p å g å r d e n gick t å g e t m e d s k r a t t a n d e balklädd ungdom.
En brinnande julgran i d e t fria!
Det v a r n å g o t s o m r o p a d e till allt ungt blod.
O c h m a n b l a n d a d e sig m e d d e s m å m ö r k a, kavajklädda o c h sjalinsvepta människotom- — 51 —
1DUNS JULNUMMER t ä r n a, s o m v o r o d ä r n e r e förut.
Och det blef en l å n g d a n s, h v a r s like i n g e n sett.
D e n gick i d j u p a b u k t e r från h u s v ä g g till h u s - vägg.
M a d a m e r n a i v r å a r n a r y c k t e s m e d, s m å b a r n e n sattes u p p på axlarna.
Den som f a s t n a d e i en s n ö d r i f v a d r o g s u p p igen, s å lätt som ingenting.
H ö g s t u p p e p å en stege s a t t en u n g a r b e t a r e m e d m ö s s a n p å s n e d och spelade handklaver, och gårdskarlen k l a p p a d e t a k t e n m e d s i n a s t o r a näfvar.
— 52 Det m ä r k v ä r d i g a s t e v a r l i k v ä l a t t i n g e n k u n d e säga, h v e m s o m i själfva v e r k e t ställt o m att g r a n e n blifvit k l ä d d o c h t ä n d.
B a r n e n b e r ä t t a d e, a t t en h e r r e gifvit d e m p e n g a r o c h sagt, att d e t s k u l l e g ö r a s, m e n h u r m y c k e t m a n ä n f r å g a d e, k u n d e d e icke ge k l a r t b e - sked om h v e m h a n var.
E n f r å g a d e d o c k icke, o c h d e t v a r G e r t r u d.
H o n visste h v a d d e a n d r a i c k e visste.
Och g å n g p å g å n g m ö t t e h o n i l å n g d a n s e n ett p a r ögon, som logo m o t hennes, u n d e r det h e n n e s logo m o t d e m.
O c h n ä r h o n o m en s t u n d å t e r s a t t f ö r.
sig själf i sitt ensliga r u m o c h s å g n e d p å d e n s n ö h ö l j d a g å r d e n, d ä r g r a n e n s ljus h a d e s l o c k n a t, b a r n e n s r o p d ö d t b o r t o c h tyst- n a d e n o c h m ö r k r e t o s t ö r d t r å d d e, logo h e n - nes ögon ännu.
S a g o s t ä m n i n g e n h a d e icke f ö r s v u n n i t.
H o n t y c k t e, a t t h o n v a r i t p å fest t i l l s a m m a n s m e d n å g o n, s o m h o n k ä n t b l o t t föga förut, m e n n u k ä n d e m y c k e t väl.
O c h f a s t ä n en m ä n g d folk v a r i t m e d, h a d e d e egentligen v a r i t all- deles e n s a m m a, t y d e a n d r a f ö r s t o d o i n g e n - t i n g alls af d e n festen.
—
IDUNS PÅ JULNUMMER tjugohdan, då plundras Vid gran, då dansas det i hela då dansas julen å ' blomster stan, då festas det af bara men du, som heter igen; tjugondan, van!
och klappar du drömmer om din lilla och så du vaknar och uppå vän opp, brickan på din stol det står en ' lackröd lackviol och kaffekopp dopp.
Du med luktar och du doppar, och djårfoch stolt du ur paulunens varma moll på golfvets du ansar hoppar kalla sen dur; din benas sväng; din spirande du riggar och sveper embonpoint och du fuktar in i din schangtilaste bonjour.
glädjetjut glädjeflabb.
Du gratuleras fram med och sirat.
och bak, år ett flak på ett fat » Knut » i socker ram vänt din moders och systrars af saffran morgonen stram rörd din faders och kvintessencen På tallriken; mustaschen allt under bröders Knut, af du får allt vara du kramar den, till jul du namnsdagsbarn omkring och tummande ut; ty det är långt frukosten labb
IDUNSJULNUMMER Så komma tanter uti chinjonger dragande sirade och i fichyer virade med sorgsen min beklagande: » att efter det är vinter, finns bara hyacinter! » Och farbrors-prickar omkring dej med gapande i i sidan gladt i ryggen luffa syrtuten sluten, dej puffa, mild t dej knuffa och vitsa om » gordiska Knu- ten » — och under farbrors- du dyster dricker och tantflin de komma landtvin.
i herr- och de och bocka fruntimmershögen, och sen ta ni ett tag uti Så komma dina systrars förtjusande små bekanta med burrig Och så blir det middag; lugg och ögon samlingen, ä ' också med fnitt- då och då och kvitter flickor Och alla gratulera, och alla presentera dej hvarsin liten Och så dina herrar med eleganta — och i téten yfs den förnämsta Nu gafflas bruka.
det och de och sedan kruka.
sorl; trifvas vid chambertinens uti gamlingen!
knifvas; det står ett animeradt se tanterna planta — obs!
— planta till bords går för- blå — och en del bruna och knep som glöggen.
porl, vid champanjens för dej det hålles skval tal.
kamrater låter och silfverarmband med klocka, Så tar middan försvinner ifrån och din mage slut och all den rara maten faten, är fylld i hvarendaste med och skinka och stek med gröt och med och med med snibb fisk slisk, knäck och med klibb och med kaka, och vi sitta där ty vi kunna krokiga ej raka, sitta — och tanternas kinder ä ' brokiga.
— 54 —
IDUNSJULNUMMER Sen sitter du lugnt med en kon- jaksgök och kaffe och munk Du 1 valsar i Boston och i » Gu- » tör- stafs sten », och ringlande stiger och havannans skål » understundom smuttar rök som ur en du skuttar | emot och ur punsch torparskorsten; men bäst som det är hörs och bi- schoffsbål.
piano- Och klink, skrattena de skälla, och svåra vilja alla, att utaf julens hela fest är tjugondagen Sen är det gen och flickorna in med vink och med och sen ut till vals och då duger det inte att polka, skolka.
blink och så en liten sväng på i ring och hand och så i hampan Nu glädjen står i taket i salen och förmaket, ja, våningen, uti hela och polkan går och Du skrattar och da fast magen Och ä och änglar flickornas hörn, tar du små halsar rara och så törn.
bara, tänk att de inte utaf frysa!
djärft ni och ta ' n konfekt marzipan, ett enda och foten ha ni knäckt.
grand * Men då på alla krumsera börja krumsera sig och till hämtning, hvar 55 — kanterna tanterna, niga.
flickorna i tamburen lysa, gran hand; tills ej finns kvar Och och hvit- och skära i äpplen valsar, står i fyra och understundom och plundra skåningen.
den; och då blir det dans kring ha väntande och en sin piga.
i ra ', bäst.
mal i-
IDUNS Och tanterna sätta JULNUMMER ka- potterna ofvanuppå kalotterna; farbröderna sej pälsa på hvar och en med sin pa- letå och taga ar dosan en nypa; och da ej blir att krypa och draga trötter pampuscher- na flickornas Och så marschera gubbarne de klumpa på fötter.
utför trappan med eld och glöd i som en hjord af men dina tanter, gesterna, gästerna, de klifva tungsamt elefanter; i mörkret som en skara (dock kanske och stadigt Men liknelse affront de trippa med mera dock större branter mastodonter uti ledstången flickorna — fastän de denna utför trappans de är) hålla!
liksom sparfvar charme; larm vålla; och efter bockande du larfvar.
Och nu i porten jungfrun står med ljuset, om » dricks » hon undfår eller nix, hon niger, och snart huset dystert står och mörkt Och så är slut på tjugondan och slut på jul och festa; nu sofver Julens store och drömmer men du och vi krypa om den och tiger.
Pan nästa; jag in, du i din och jag i min » snarkofag ».
KNUT STANGENBERG.
G U L P M E P A L J k G U L P M E P A L J - l • I G E F L E - 1 9 0 3 1901 REKVISITIONER I D U N S ÅTFÖLJDA E X P E D I T I O N AF " LIKVID ° B R Y G G A R E G.
INSÄNDAS 1 7 o TILL S T O C K H O L M
K U N G L.
I D U N S T R H O F B O K T R Y C K E R I E T Y C K E B R Y G G A R E G.
F Ö R O C H O C H G R A F I S K R I 1 7 K O N S T A • o K E M I G R A F I S K A T I E B O L A G S T O C K H O L M F R A M S T Å E N D E I L L U S T R A T I O N S T R Y C K o K o S A M T B O K - L I T O G R A F I R E P R O D U K T I O N E R GULDMEDALJ V I D I N D U S T R I - O C H G Ä F L E 1901 o c h € n S L Ö J D U T S T Ä L L N I N G E N HELSINGBORG m i l l i o n Verksammaste l ä s a r e!
annonsorgan för allt som LANDT6RUK * rör HUSDJURSSKÖTSEL TRÄDGÅRDSSKÖTSEL « FISKE L A N D T M A N N A B L A D E T A F T O N B L A O E T S f ö r o d l i n g o c h B i l a g a n ä r i n g s f l i t 4 0 ri:r u n d e r 1 9 0 4 - Framstående fackmän medarbeta ' U t g å r till ö f v e r 1 * 4 * 5 0 Tiiiskrif, 0 0 0 fasta AFTONBLAOET, prenumeranter Stockholm 1903
GÖTEBORGS HANDELS- Göteborgs Aftonblad G O T E A F 03 OJ :o T O N B R L &lt;D G O) A S C / 3 D och SJÖFARTS-TIDNING Rikhaltigt, omväxlande är Västra Sveriges ojämförligt största och mest spridda dagblad.
innehåll, allmänintressant Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidnings för hela landet.
postupplaga är större än någon annan daglig Göteborgs- Svensksinnad, själfständig, tidnings.
Äfven upplagan i dess helhet är större än någon annan Göteborgs-tidnings.
vaken, orädd, ~ med fosterlandets framtid stän- digt i sikte.
Snabbaste utrikes afdelning ge- nom särskilda privattelegram och framstående korrespodenser fr. Köpenhamn, Helsingfors, R o m, London, Petersburg, Hamburg, Berlin, o. s. v. o " C •c 03 Utförlig litteraturafdelning, tu- sentals politiska artiklar.
Ypperlig annonstidning.
Upplaga 24= å 25,000 ex. 03 &gt; Blott Sex (6) kr.
pr år kostar å hvarje postanstalt Göteborgs Aftonblad Göteborgs Handels- o c h Sjöfarts-Tidnings dagliga upplaga är omkring 16,000 exemplar stark.
Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidnings lördagsupplaga utgår i öfver 3 2, 0 0 0 exemplar.
Postprenumerationspris endast k r.
9 pr år, k r.
2; 7 5 pr kvartal.
HANDELSTIDNINGENS VECKOBLAD, som sprides utom Göteborg (2 ggr.
i veckan), h a r f. n. en postupplaga af öfver 1 1, 0 0 0 exemplar.
Annonser, som införas i både lördagsupplagan och Veckobladet, spridas sålunda i öfver 4 3, 0 0 0 exemplar.
Handelstidningens Veckoblad.
Pris å närmaste postanstalt 1 k r.
2 0 ö r e pr år.
MALMÖ TIDNINGEN (med veckobilagan S O L G L I M T E N) att Ni för en kostnad af e n d a s t k r.
3:60 (p o s t a r f v o d e t i n r ä k n a d!)
kan å n ä r m a s t e p o s t a n s t a l t prenume- rera för h e l a 1 9 0 4 på d a g b l a d e t Göteborgs- tidningen.
Frisinnad.
Lättläst.
utkommer i Malmö hvarje helgfri morgon och kostar på posten endast kr.
3: 60, samt i staden 4 kr.
pr år.
Malmö Tidningen intager en själfständig, frisin- nad och framstegsvänlig ståndpunkt i de politiska frå- gorna samt följer m e d särskild uppmärksamhet alla sträfvanden för vårt näringslifs främjande och höjande på alla områden.
F ö r de sociala och kulturella rörel- serna såväl inom som utomlands, liksom för alla vik- tigare dagsfrågor lämnar Malmö Tidningen snabba och upplysande redogörelser.
Fullföljande detta program, h a r Malmö Tidningen efter h a n d vunnit en stor och allmän utbredning bland befolkningen i södra Sverige och räknar f. n. en större läsekrets bland den vakna och för offentliga frågor in- tresserade allmänheten såväl i stad som på landsbyg- den än de flesta landsortstidningar.
Till följd häraf är Malmö Tidningen äfven det förmånligaste annonsorgan för Malmö och södra Sverige.
Ingen affärsman, som h a r en god vara a t t erbjuda, bör underlåta a t t genom Malmö Tidningen träda i för- bindelse m e d dess talrika och köpstarka pulik.
Särskildt erinras om fördelen af a t t i Malmö Tid- ningen offentliggöra alla för jordbrukare och landt- befolkningen öfver hufvud afsedda meddelanden.
Plats- annonser förekomma i Malmö Tidningen i stor ut- sträckning och införes till extra billigt pris.
Valsen.
l:a sidan Alltså e n d a g l i g t i d n i n g e t t h e l t år för k r.
3: 60I Prenumerera genast!
Annonspris pr millimeter: 7 öre I 3:e sidan _ 8 öre 2:a » 8 » | 4:e &gt; 6 » Dödsannonser 2 kr., andra familjeannonser 1 kr.
pr gång.
Platsannonser 10 öre pr rad, men införas då 2 gånger för samma pris.
Vid längre annonsering lämnas rabatt.
Närmare upplysningar, annonsförslag och kostnads- beräkningar lämnas beredvilligast genom v å r expedi- tion, som på begäran äfven ombesörjer annonsers in- förande i andra tidningar.
Annonser till Malmö Tid- ningen mottagas äfven af resp. annonsbyråer.
Malmö Tidningen.
MORGON-POSTEN # daglig Stockholmstidning utgifves under år 1904 under samma ledning som hit- tills och intager följaktligen en oförändrad ståndpunkt i dagens sociala och politiska frågor.
Tidningen h a r ett rikhaltigt och omväxlande innehåll, intressanta följetonger.
Nya Dagligt Allehandas bilaga G ö t e b o r g s v ä l k ä n d a s e r v a t i v a kon- morgontidning.
Själfständig.
Vaken.
Underhållande.
illustrerade veckobladet ALLEHANDA är afsedt a t t hufvudsakligast innehålla förströelseläs- ning för familjekretsen, såsom smärre noveller, skisser, schackafdelning och mera dylikt, samt porträtt och illustrationer till dagens krönika.
Veckobladet tryckes med 2 färger, olika för hvart nummer, och stor om sorg nedlägges på a t t dess illustrationer alltid skola vara förstklassiga.
Veckobladet innehåller i regel 2 k 3 porträtt eller andra illustrationer i h v a r t nummer.
Prenumerationspriset är (inberäknadt postarfvodet): V ä s t r a m e s t k ö p s t a r k a BÄSTA = S v e r i g e s 6 k r l ä s e k r e t s.
Helt år Hälft år Kvartal ...
Månad A N N O N S O R G A N.
o n o r STORA UPPLAGAN (för hufvudstaden och landsorten) hvarmed gratis följer veckobladet ALLEHANDA: p r å r.
-- .1. — NATIONALUPPLAGAN (endast för landsorten) med veckobladet utan veckobladet ALLEHANDA: ALLEHANDA: = = Helt å r Hälft å r Kvartal Månad _ En billig S I G U R Smålandsposten Prenumerationspris = Ett 3 b l a n d k r.
5 kr.
3 I 50 0.
60 kr.
50 25 50 tidning för D Enda tidning i Sverige, hvari StOURD medarbetar — med minst 3 artiklar i veckan, däraf i Kaleidoskop — är endast — — 12: — kr.
6: 50 » 3: 50 » I: 25 » - 6 förståndigt folk!
Af vänner och motståndare erkännes Stockholms Bladet vara den själfständigaste, friskaste hållande högertidning i landet.
och mest under- Stockholms-Bladet innehåller hvarje dag korta pr Sveriges ar.
b ä s t a a n n o n s o r g a n.
Enastående spridning i Småland.
och energiska ledande artiklar (på denna afdelning medarbetar jämte många andra professor R. Kjellén) samt en koncentrerad, men fullständig nyhetsafdelning.
Hvarje vecka litteraturöfversikter, en mångfald kåserier, modekrönika, artiklar i kulturfrågor.
Stockholms-Bladet är reform- högerns ledande organ.
Omdöme af en prenumerant: i&gt; Det är den piggaste, korrektaste och mest välskötta konservativa tidning, som någonsin utgifvits i vårt land ".
' A.
S., kyrkoherde.
Prenumerationspris för helt år: landsortsupplagar) kr.
3: 60, Stockholmsupplagan kr.
5. — -.
Mot en årlig tilläggsafgift af en krona er- hålles Stockholms-Bladets illustrerade söndagsbilaga HVAD NYTT?
$ PRENUMERERA PÅ I Stockholms Dagblad!
Svenska Dagbladet W. Walldén. — / TRv — Hufvudredaktör: STOCKHOLM är den största, populäraste och därför ock Stor politisk afdelning.
— Snabba m e s t notiser, — Talrika korresponden- dagliga ser från utlandet.
— Rikhaltig kulturaf delning.
numren — och alltså illustra- större morgontidningar.
Ingen annonsör, som söker den Söndags- med talrika af Stockholms s p r i d d a k ö p s t a r k a b u r g n a publiken, bör för- summa annonsera i tioner och signerade artiklar af Svenska Dagbladet ett större antal framstående för- fattare.
— Bästa familjeläsning m s o m är ett e n a s t å e n d e tigt ANNONSERA I Stockholms Dagblad • Köpstarkaste publik fördelak- annonsorgan.
Svenska Dagbladet STOCKHOLM • Svenska Morgonbladet.
Frisinnad.
Sveriges enda dagliga Själfständig.
helnykterhetstidning.
— Utkommer 1904 med sin 14:de årgång.
— Morgonupplagan — för Stockholm och landsorten — med sju nummer i veckan, kostar för helt år kr.
6: —, kvartal kr.
1:60.
Dagupplagan — .för landsorten — m e d sju n u m m e r i veckan, kostar för helt år kr.
4: —, kvartal kr.
1:25.
Hvarannandagsupplagan — för landsorten — med ett n u m m e r hvarje tisdag, fredag och söndag — söndags- n u m r e t ett uppbyggelseblad — kostar för helt år kr.
2: —, kvartal 65 öre.
Allt postbefordrings- och hem- bäringsafgiften inräknad.
OBS.!
Alla nya prenumeranter för 1904 å någon af Svenska Morgonbladets upplagor erhålla GRATIS jul= och = daglig Norrköping och Småland och Södermanland, erbjuder på grund af sitt ur utgifningssynpunkt sär- deles lyckliga läge de snabbaste nyheter.
Själfständig, omväxlande och innehållsrik, h a r tidningen också nått en mycket nyårstidningen med extra fin utstyrsel, två större lösa särdeles vackra planscher i flere färger: " Jesus vid 12 år i templet ' " och " Skåden liljorna på marken ", samt för öfrigt rikt illustrerad och m e d ett väl valdt, omväxlande textinne- håll med bidrag på vers och prosa af välkända förf.
Boklådspris kr.
1: 50.
Morgonstjärnan erhålles kost- nadsfritt och omgående, då prenumerationskvitto för år 1904 jämte n a m n och adress insändes till Svenska Morgonbladets Exped., Stockholm.
OBS.!
Den sändes före jul till alla, som i god tid dessförinnan prenumererat för 1904 och insändt post- kvitto.
$0F~ A l l a prenumeranter för 1 9 0 3 erhålla Morgonstjärnan.
sig tillsänd före jul och behöfva I c k e insända prenumerationskvitto.
Linköping med hela Östergötland samt en stor del af — M o r g o n s t j ä r n a n, morgontidning för stor spridning, som gör den till ett af landets allra bästa annonsorgan.
Ingen annan Östgötatidning med publik u r alla sam- hällslager, erbjuder samma möjlighet för annonsörer att få sina meddelanden jämnt spridda inom hela länet, så i stad som p å land.
Andra östgötatidningar läsas på landet, men icke i Norrköping, eller i Norrköping, men icke på landet, eller i Linköping, m e n icke i Norr- köping, eller i Norrköping, men icke i Linköping.
Östergötlands Dagblad däremot läses öfverallt.
Upplaga 6-7,000.
Kalmartidningen | | a Barometern.
W e r m l a n d s - T i d n i n g e n Wermlands läns och Karlstads stifts tidning Karlstad.
SJÄLFSTÄNDIG.
«iy » * «t » - wi Länets äldsta, största och mest anlitade an- nonsorgan.
OMVÄXLANDE.
INNEHÅLLSRIK.
• *: .r.r.r.r --: sx Upplaga 5, 0 0 0 ex.
Utkommer 4 gånger i veckan (måndag, onsdag, tors- dag, lördag).
Upplaga: 5,500 ex., m e d synnerligen jämn sprid- ning inom södra Kalmar län samt å Öland.
hvaraf öfver 3,350 ex. postabonnerade, bland köpstark publik.
.Annonspris: 5 öre före, 4 öre efter texten p r milli- meter enkel spalt.
U t m ä r k t a n n o n s o r g a n.
A n n o n s e r a!
Wermländingen Bergslagernas Tidning, (24:de årg.
1904.)
Bergslagernas Allmänna Nyhets- och Annonsblad, Lindesberg.
Illustrerad folktidning för Wermland och Dal.
Annonsblad för affärstillkännagifvanden, auktions- kungörelser, kommunala meddelanden m. m.
— Grundad 1886.
— Upplaga öfver 8, 0 0 0 ex. — Annonspris: S öre före, 4 öre efter texten p r milli- meter enkel spalt.
Moderat.
— Bästa annonsorgan för Bergslagen med dess burgna befolkning.
Utgifves hvarje helgfri fredag från KARLSTAD.
Annonspris: sering.
A n n o n s e r a!
^ JPMOGKAM: 4 öre m m.
Rabatt vid längre annon- OBS.!
Se noga till att förväxling ej sker med an- nan tidnings namn.
Annonsering jj| 6otland$-Po$tctt t GOTLANDS allmänna annons- och nyhetstidning rekommenderas vid fl Q e f l e o c h G e f l e b o r g s l ä n i Gefle-Posten (K lämpligaste tidning j| 1 annonsering för Got / and.
Annonspriset 12 öre petitrad före, 10 öre efter texten.
Pigg och omväxlande tidning.
Grundad 1891 h a r tidningen under de gångna åren vunnit en efter förhållandena stop | ö s p r i d n i n g och intager numera en ledande ställning i Gotlands utveckling.
S t o c k h o l m s L ä n s Tidning- Gotlänningen, framstegsvänlig för Visby liögertidning stad o c h Gotland, Utkommer 4 gånger i veckan.
Rikt, omväxlande och lättläst innehåll.
Genom sin stora och j ä m n a spridning bland den burgna befolkningen inom hela provinsen är G o t l ä n n i n g e n en synnerligen fördelaktig annonstidning.
Hvarannandaflstidn.
1 / 1 | _ &gt; I |__) ljT X [I Hvarannandagstidn.
för kr.
2: 5 0 1 i ~~r f~ \, 1 | P j \ • för kr.
2: BO pr helt är.
I - » | helt är.
x n 1 1 1 p r nyhets- och annonsorgan för Södertelje stad, Södertörn och norra Södermanland.
Äldsta tidningen i Södertelje.
Utkommer under år 1904 tre ggr i veckan.
I förhållande till antalet utgifningsdagar billigaste tidningen i länet.
M T Kr.
2: 50 för helt år. "
" » I Moderat, framstegsvänlig, snabba och tillförlitliga ortsnyheter; korrespondenser från hufvudstaden och andra orter; legala nyhe- ter; rikhaltigt och omväxlande textinnehåll i öfrigt samt spännande följetong i bokformat på öfver 1,200 sidor.
Uid prenumeration för bett år Kr.
Hvarannandagstidn.
H " v " - K i R | f l t t l 2s50.
Hvarannandagstidn.
l, o r f i n r n!
r.
r v Ä »
^ - ^-7 • H E L S I N G E N.
" ^ fjfc $ $ C • provinsen Helsinglands äldsta tidning, utkommer i Söderhamn hvarje helgfri tisdag, torsdag och lördag, redigeras i fosterländsk, samhällsbevarande anda, räknar sin läsekrets förnämligast bland den burgnare befolkningen inom staden samt i södra och vestra Helsingland, är p å grund häraf ett förmånligt annonsblad samt rekommenderar sig till benägen håg- komst så väl vid annonsering som vid val af tidning, då prenumerationstiden nalkas.
Jämtlands Tidning — utgifven i Östersund af JOHAN LINDSTRÖM-SAXON - är sitt läns äldsta och i stad som p å lands- bygd ojämförligt m e s t spridda tidning.
Upplaga 6,000 ex. hvaraf 3, 4 0 0 genom postverket.
Annonspris pr petitrad 1 2 ' / öre före, 10 öre efter text.
Prenumerationspris 4 kr.
pr helår, postarvodet obe- räknadt.
2 För Blekinge städer och landsbygd .vv.^^.
' ^fc.
V * &gt;g- &gt;g- är L A N D S K R O N A - P O S T E N Tidningen Karlshamn bästa nyhets- och annonstidning.
Utgifves måndagar, onsdagar, fredagar och afsändes samma dag till postprenumeranter, som därigenom erhålla snabbaste nyheter från orten och länet.
Daglig tidning för stad och land.
Mycket läst tidning.
Största spridning i Lands- krona samt vestra och mellersta Skåne.
Snabb nyhetstidning.
God politisk tidning.
Effektiv annonstidning.
Köpstark publik.
Moderat annonspris.
I ÄNIKKRflNå-PITCTFN somägesafettbolagmed flera h u n d r a aktieägare i staden och landsorten, förfäktar samhällsbevarande, fosterländska intressen, arbetar för reformer på det Annonsörer erhålla genom Tidningen Karlshamn beståendes grund, men kämpar emot socialistiskt fack- jämnaste spridning för sina meddelanden inom Ble- ' föreningstyranni.
Landskrona-Postens läsekrets utgöres företrädesvis af landtmän, ämbets- och affärsmän, in- kinge län.
dustriidkare och handtverkare.
Landskrona-Posten utgifves äfven i en halfvecko Pris för helår 5 kr, — Annonser 12 a 15 öre pr rad.
upplaga, som är betydligt spridd bland s. k. småfolk.
LHIlUOlVnUllH rUOlLllj Nerikes-Tidningen [norrlandsposten!
Politisk för nyhets- och Örebro stad m e s t spridda?
annonstidning Länets c och lån.
{- är Norrlands äldsta tidning.
tidning NORRLANDSPOSTENS $ = e utkommer • • • VECKOUPPLAGA 5 hvarje helgfri måndags-, onsdags-, fredags- har den största postupplagan af alla C och lördagsafton.
?
Norrlands tidningar.
&gt; Prenumerationspris: Helt år kr.
3. —.
S v e r i g e s m e s t s p r i d d a ' h v a r a n n a n d a g s t i d n i n g S U N D S Y Ä L L S - P O S T E N är.
.
.
a \ MSM | K | e x V ö \ A a d e \.
Med nya Vexiöbladet följer såsom gratisupplaga — N y S m å l a n d s Beskrifning.
täÉM Norrlands mest spridda W$M dagliga tidning utgår Små öfver hela Norrland till l p | f den köpstarkaste pu- fäåjM — - Nya Vexiöbladet är S m å l a n d s mest Prenumerationspris: 6 kr.
pr år.
spridda nyhets- och annonstidning.
Annonspris: 12 tys öre å 4:de, 15 öre å l:sta och Prenumerationspris 2 kr.
Annonspris 5 öre p r millimeter.
20 öre å 2:dra och 3:dje sidorna.
Skånska Aftonbladet.
Daglig tidning för S ö d r a S v e r i g e.
S n a b b och väl u n d e r r ä t t a d nyhetstidning.
U n d e r h å l l a n d e och lättläst.
Utkommer under år 1904 till oförändradt pris.
Läs S Y D S V E N S K A • För » &gt; &gt; helt år hälft åi kvartal månad kr.
5: s 2: » 1: .1.
&gt; — — 50 25 50 D A G B L A D E T S N Ä L L P O S T E N Södra Sveriges största • morgon- tidning.
Utkommer alla socken- och söndagar.
postarfvodet oberäknadt.
Annonspriset ä r 8 öre p r millimeter å l:sta, 2:dra och 3:dje sidorna samt 7 öre å 4:de sidan.
OBS.!
Mycket förmånlig annonstidning p å grund af sin jämna spridning bland den köpstarka publiken.
Annonsorgan för den köpstarka publiken.
Prenumerera för 1904.
S ö d e r e t g l e T d i n n i g jgg Söderhamnskuriren Södra och västra Helsinglands enda fri- sinnade och helnykterhetsvänliga tidning ä r den största spridningen i Södertelge och Södertörn.
Prenumerationspris: med stor och jämn spridning bland såväl de talrika arbetarne i sågverksdistrikten, som den stora befolkningen å landsbygden, till stor del bestående af burgna landtbrukare.
Pr år » kvartal Kr.
3: 50 » 1: — Annonspris: Före texten Efter » Söderhamnskuriren 5 öre p r mm.
4 » » » iszr S ö d e r e t g l e T d i n n i g!
Ves m t an a l nds Läns T d i U n n i g ästra Dagbladet är därför ett utmärkt annonsorgan.
Prenumerationspris Kr.
4: 80 pr år.
Länets ä l d s t a och största tidning s a m t m e s t anlitade a n n o n s - organ.
(Adress: Södra Borås Utkommer i Vesterås tisdags-, tors- dags- och lördagsmorgnar.
(Boråsposten).
Norra upplagan: Vänersborg.
Trollhättan, U t m ä r k t ' Prenumerationspris: 5 kr.
för år, kr.
1: 25 för kvartal.
Daglig Åmål, Lidköping.
a n n o n s t i d n i n g.
billighetstidning för alla.
Pris för kvartal 8 0 öre (utom postarfvode).
PRENUMERERA!
ÖSTGÖTEN Östgöta Correspondenten sens snabbaste nyhetsbringare.
(Utgifningsort: Östgöta BORÅS) upplagan: Gorresppndenten ~ Ä LINKÖPING.)
Daglig aftontidning för Linköping, Norrköping, 9,000 OX.
I n o m Ö s t e r g ö t l a n d o c h n o r r a S m å - Mjölby och Boxholm, är Östergötlands mest spridda land är d e n mera än någon annan l ä s t af h e l a b e f o l k n i n g e n.
Östgöta Correspondenten tidning L j ä &amp; É É dets m e s t anlitade annonsorgan, m e d en burgen och köpstark publik.
Östgöta Correspondenten,: tidning med en upplaga af 8 — 1 0, 0 0 0 e x.
samt läses af hög och låg, i städerna och på lands- bygden, hvarför • Ö S T G ovillkorligen är den bästa Prenumerationspris: h v a r j e helgfri d a g, k o s t a r f ö r å r 6 k r.
, h a l f å r 3 k r.
, k v a r t a l 1: 5 0, m å n a d 7 0 ö r e.
inberäknadt.
Ö T E N • annonstidningen.
5 kr.
för helt år, postarfvodet
Hälsan är allt!
Salubrin.
Allt är ett intet för den, som saknar hälsa.
Hvar är den kvinna, som icke ville uppoffra all rikedomens behag och öfverflöd, om hon blott kunde återfå sin förlorade hälsa?
Det är omöjligt att njuta af lifvet, då nerverna äro svaga, ryggen ständigt värkande och tankarne nedtryckta utaf bördan af kroppsligt lidande.
Därföre är ett enkelt botemedel, likt p r.
Sandens €lektriska) - (erculex Jtetteri ingjutande vederkvickande och upplifvande lifskraft till hela kroppssyste- met, värdt många gånger mer än hvad det kostar.
Det gifver hälsa och har i tusentals fall bevisat sig vara ett verksamt medel vid botandet af de flesta kroniska och nervösa lidanden, specielt alla fruntimmerssjukdomar.
FRITT TILL ALLA sända vi vår bok » Vägen till hälsa », som beskrifver detta kroppsbatteri och de sjukdomar, som botas genom detsamma.
Denna värdefulla bok bör ej saknas i något hem, den sändes alldeles gratis, om adress insändes till 70 94 SANDEN ELECTRIC COMPANY, Emil Linder, Generalagent.
21 59 26 MALMSKILNADSGATAN, STOCKHOLM.
• 1 Försäkrings-Aktiebolaget u l p 1 3re Xronor r m n t c För a t t öfvertyga sig, att Salubrin är en betydelsefull uppfinning, behöfs endast för- söka det förbehandling af yttre skador, för toalettändamål eller något a n n a t i braksan- visningen angifvet ändamål och använda det på sådant sätt, som erfarenheten visat vara lämpligt.
Salubrin tillhandahålles i Parfym-, Speceri- och Färgaffä- rer.
Partilager h o s Geijer &amp; C:0, Stockholm.
r a i största u r v a l.
Aktiebolaget Vasagatan 10, Stockholm.
Brisiitö lämnar garanti för redbar redovisning af kassörer och förvaltare.
Tjänstsökande erhålla löfte om garanti att bifogas ansökan.
$ ?ager$trom 24 R e g e r i n g s g a t a n 24.
Nordens största Postadress: Herm.
Meeths, Stockholm.
O r g e l - o.
P i a n o f a b r i k.
(Ärlig tillv.
1,400 instrument) ÖSTLIND &amp; A L M Q U 1 S T, Arvika.
Stockholm Göteborg I Malmö Vasagat.
50 V:a Hamug.
38 | Baltzarg.
10 Firman, som in- och utrikes erhållit guldme- daljer fur orglar, är den enda svenska firma, som vid första tUflan erhållit högsta pris, guldmedalj, för flyg- lar och planinon.
Instrum.
rek.
af Hrr Musici: Rich.
Anders- son, Hallström, Henne- berg, Hägg, Liljefors, Lindström, Lundberg, Nordqvist, Sjögren, Stenhammar, Zetterquistm.fi.
Rekommenderas.
Prenumerera pä den dagliga stockholmstidningen OBS!
Allmänheten varnas för efterapningar af våra etiketter!
Se till att Ni alltid får Lacave ' s viner!
Trefligast!
^ Billigast!
ör Orgelharmonlum: .Sånger utan fora verksamt lösande, välsmakande me- ord&gt;, valda, smärre stycken af Schaab, * ° del vid hosta, heshet och katarrer re- Mendelsöhn, Schubert, Schumann, Beethoven.
C.
A.
L i n d g r e n &amp; C:os kommenderas Floretts franska lakrits- Pris 1 kr.
— .För hemmet », lätta orgelstycken pastiller.
O af Beethoven, Handel, Mendelsöhn, Merkel, utmärkta Påte Vanillée (lätt vaniljsmak och = Mozart och Wasrner ra.
' fl.
Pris 2 kr.
— » Fa- finaste bröstgummi) 40 öre * &lt; voritstycken for orgelharmonlum » af Bach, Arraks Punsch Medaille d ' or, torr, Påte a la violetts (finaste lakrits, Sj Graun, Chopin, Gluck.
Reinecke, Rubinstein m. aromatisk smak) 36 » p fl.
Pris 2:50.
— Enh.
loford.
af musikv.
Erh.fr.
rekommenderas.
Dahlströms Muslk- &amp; lndustrlmag.Vasag.50, Sthlm Pitoil-anl.
h Ä L S r j » * Stil, skönhet, styrka.
P.
.
« l.
e.
r.
n.
.
j r e v i S Ä e r l * &amp; = Pastllles å la menthe (pepparmynt, g, Egna allmännast omtyckta) SO » x S S C Mölnlycke hos alla välförsedda handl.
o apotekare SJ Arkitekter Ensam agent S.
J. NORMAN, Stockholm.
• och Möbelutställning, Endast äkta med märke: |; r »; £ eroch F &amp; h M 4 Réglisse Florent.
Gardiner.
18 Birger Jarlsgatan 18.
Dekoratörer.
€skilstuna-jMagasinet 1 MALMTORGS G AT AN 1, &lt;BtS8ef rekriöit *.
Stor samling textilarbeten « • Lektions- enklare ocb dyrbarare möbler Kurser eicganta småsaker för julen kurser Fjuftudaffär.
norrmalmstors 3 • filial: Fjamngatan 12 S. Gumcelii Annonsbyrå, Stockholm.
STOCKHOLM.
Största lager a / etsade stålarbeten .. Skrifbords- garnityr.
pennkm / Yar.
Saxar.
J} ordskni / Yar.
V (a / / e- seryiser a / nickel m. m.
^ till / abrikspris.
Filialer i Göteborg och Malmö.
KONCENTRERAD OLIN PRISBELÖNT VID HYGIENISKA UTSTÄLLNINGAR SÅSOM o GARANTERAD o REN ° NEUTRAL ° o ÖFYERFETTAD ° TOALETT-TVÅL ° D E N BÄSTA NUTIDENS FÖRNÄASTA &amp; &amp; ANTISEPTISKA TOALETTAEDEL * tlAND PR / XMARSEILLE 1903 GULDMEDALJER PARIS 1902 • • - LONDON 1902 • PARIS 1903 • BARNTVÅL STO / AATOL- T illverkad enligt fram- stående hudläkares föreskrift och under kon- troll samt rekommen- deras för ömtålig hud.
T pr st. i alla apotek i riket samt h o s Herrar Detaljhandlande.
|£ • PRISA e o ö R E friska, starka, pärlhvita tänder!
Ö R E G R U LV Angenäm och uppfriskande för • munnen och andedräkten, fäster tandköttet och åstadkommer::; 25 N CRÉME.
* - ' 4 P R I S A Guldmedaljer: PARIS .. 1902 LONDON 1903 M M E &amp; S O N S T O C K H O L M STOMATOL-FABRIKENl - STOCKHOLM H.
• Stockholms •KEX« STOMATOL-TAND-CBÉME i förening med STOMATOL-MUNVATTEN är på grund af sina vetenskapligt och praktiskt bevisade egenskaper ovär- derliga medel i munhygienens tjänst i kampen mot tändernas värsta fiender bakterierna.
p Hl.
KONUNGENS • S K 9 HOFLEVERANTÖR ^ZENITH ^tJ MARGARIN Ä R D E T F Ö R N Ä M S T A G U L D M E D A L J E R G E F L E I9OI SO I O C H H E L S I N G B O R G i g 0 3 I J T S E E N D E T ÄR F U L L S T Ä N D I G T S O M N A T U R S M Ö R E T S OCH B E HÖGSTA MÄRKENA, D.
V. S.
G R Ä D D - MARGARIN-KVALITETERNA, HAFVA ALLDELES D E T FINA M E J E R I S M Ö R E T S SMAK O C H A R O M.
O R Ä D D - MARQARINET HAR DESSUTOM NATURSMÖRETS E G E N S K A P E R V I D A N V Ä N D N I N G T I L L BAK O C H MAT- LAGNING OrVERLÄQSrSA- • • _ k v a l i t é e r D a g l i g e n f ä r s k F L E M I N G G A T.
4 0 STOCKHOLM R I K S TELEF.
7 0 2 0 • ALLMTELEF.
ZEWTtTS ERHÖLL M a r g a r i n H Ö G S T A U T M Ä R K E L S E N, V I D Å R E T S G U L D M E D A L J, UTSTÄLLNING I 1 H E L S I N G B O R G O C H SAMMA U T M Ä R K E L S E KOM D E T T I L L D E L Å U T S T Ä L L N I N G E N I G E F L E 1901 — D E E N D A U T S T Ä L L N I N G A R, H V A R I FABRIKATET HITTILLS DELTAGIT.
ALLTSÅ REDAN 6 6 3 3.
IDUNS KUNGL.H0FB0ICTRYCKERI.
