# ID: svediakorp-per1537
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1903
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 24,372
# sentences: 1,231
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


LÖRDAGEN DEN 19 DECEMBER 1903 föras öfver lämpliga marker för att kunna forsa ut i ett sublimt fall.
Han har med ett ord fått om icke mer kärlek, åtminstone mer ömhet, mer själfupp- offrande pietet för poe- sien som konst än mången annan, som utan betänkande gri- pit efter henne.
Hans själfkritiska arbete har lärt honom den svåra konsten att skilj a de bästa tankarna från de näst bästa, dem han varit i stånd att konstnärligt utföra från de ofullgångna .. Ar efter år har han skärpt fordringarna på sig själf, gjort om eller förkastat verk, han förr varit nöjd med, och först då han icke sett sig i stånd att göra något bättre af dem, har han be- traktat dem som ut- förda.
Och ändock kan det hända, att han stannar melankoliskt tvekande om deras värde.
» Lärotiden är ett minne, lärartiden är ej inne, hur skall vinterdagen TOK HEDBERG VID SITT ARBETSBORD.
FOTO FOR IDUN AF A. BLOMBERG.
TOR HEDBERG.
DET A R E T T hos oss under de sista 15 åren några gånger upprepadt förhållande att en författare, som börjat med den prosaiska verklig- hetsskildringens form, så småningom utveck- lats till ett mer fantasifullt författarskap och efter en viss tid, då han känt sina krafter tillräckligt starka och sin gestaltningsförmåga fullt behärskad, till och med fört sin dikt- ning in i den bundna formen — i klart med- vetande om att just denna varit det dunkelt fattade målet för allt hans litterära arbete.
Således en väg alldeles motsatt den de flesta unga poeter gå.
Han beträder den endast något mer betänksamt, men därför icke mindre uppriktigt.
T y under ett allvarligt arbete och begrundande har han kommit till klarare in- sikt än de om poesiens skörhet och kostbar- het, på förhand insett vådan af en obetänk- sam vändning, ett förfluget litet ord, samt att den skönt tänkta tanken behöfver en form, som icke får utsättas för öfverseende, och att äfven den öf verströmmande inspirationen måste En sådan utveck- lingsgång har Tor Hed- berg haft.
Från den detaljerade skildringen ur hvardagslifvet in i fantasiens och idéernas värld, från den karga prosan till den poetiska och versen, från formens tyngd till verklig stilistisk talang.
Jag vill med detta icke ha sagt, att hvart nytt arbete af honom beteck- nat ett afgjordt steg framom hvart föregående.
Utvecklingsprocessen sker lika litet rätlinigt hos en författare som annorstädes.
Så t. ex. måste jag ställa hans år 1895 utkomna, på poetisk prosa skrifna tankedrama » Judas » (som i romanform koncipierats redan 1886) både som utarbetadt konstverk och rent skaldisk produkt obetingadt högre än hvart och ett af hans följande i bunden form utgifna verk.
Men dessa senare visa ännu mer tydligt den ideella utveckling författaren genomgått samt uppdaga den inverkan hans litterära verk- samhet haft på den första .ungdomens upp- fattning af lif och konst och det så småning- om skedda fördjupandet i det egna jaget, som varit ett hufvudvillkor, för att hans författar- skap skulle utveckla sig så som det gjort.
Det är ej min mening att på dessa rader lämna en detaljerad framställning af Tor N:R 51 (886; Hedbergs litterära verksamhet.
Jag har an- tydt riktningen af hans utveckling, visat på den formens tanke, som arbetat sig fram ur hans första experimenterande och grundläggan- de författarskap, och skall här hufvudsakligen sysselsätta mig med de i hans mognade dikt- ning vunna resultaten.
Men först några yttre konturer.
Han trädde som en tjuguettårig yngling in i ledet bland den ungdomliga skara författare, som i bör- jan af 1880-talet satt sig det själfmedvetna målet före att gifva Sverige en modern litte- ratur.
Hur försöket utföll veta vi, liksom ock att det för vår poesis utveckling värde- fulla i 1880-talets realistiska litteratur låg däri att författarnes uppmärksamhet mer ar tistiskt än förr riktades på stoffets materiella behandling och att därigenom en fast grund- val lades till det följande decenniets ideella diktning.
Bland dessa naive, men begåfvade och arbetsamme unge nydanare intog Tor Hedberg från början en framstående plats och han framkallade särskildt ett respektfullt in- tresse därigenom att han vågade sig på större ämnen och mindre lätthand terliga former än de flesta af hans kolleger.
Såväl debutarbetet » Högre uppgifter » (1884) — ett måleri grått i grått af desillusionen — som den året därpå utgifna romanen o m en uppkomling » Johannes Karr » — en tro- värdig psykologisk konstruktion af en nästan förbluffande objektivitet för att vara skrifven af en så ung man — visade den nye för- fattarens allvar, energi och uthållighet.
Han tredje större arbete var passionsberättelsen » Judas » (1885), som oväntadt uppdagade, att Tor Hedberg icke skulle k o m m a att nöja sig med att vara en talangfull detaljör af lifvets poesilösa vedermöda samt att han var en dik- tare med tankar, som funnit det första ut- trycket för sin poetiska reflexion.
Boken väckte ett smickrande uppseende, och dock anade man icke då — kanske icke ens han själf — att han tagit ett bestämdt afstånd från den riktning, han slutit sig till.
Brytningen skedde icke omedelbart.
Hans med ett par års mellanrum utgifna samlingar berättelser — af olika värde — och äkten- skapshistorien » På Torpa gård », som upptager motivet kärleken efter döden, hänga ännu i åtskilligt samman med den realistiska syn- punkten.
Men berättelsen » Ett eldprof » (1890) och det tungsinta tankedramat » En tvekamp » (1892) variera uppställningen af det problem, konflikten mellan människans själsförmögen- heter, som först framfördes i berättelsen » Judas ».
Sin slutgiltiga form får det i denna bibliska berättelses dramatiska återbehandling — • Tor Hedbergs förnämsta och mest konst- närligt utarbetade verk.
Dramats hufvudändamål är att genom en själsundersökning lämna en förklaring till den tolfte apostelns gåtfulla och motsägande hand- lingssätt.
Detta motiveras på följande sätt.
Judas har af sin moder blifvit uppfostrad i tron på profeterna, och han är från barn
fDUN 672 190Ö domen en entusiastisk drömmare, som så left sig in i de profetiska orden och.
i fantasibil- dernas värld, att den ensam förefaller honom verklig, medan verkligheten är honom som om den icke funnes.
Men som vuxen man väckes han plötsligt ur sitt rus af kroppens länge otillfredsställda fordran, och själfbeva- relsedriften tvingar honom att m e d nyktra ögon se den faktiska verkligheten omkring honom.
Han fattar nu en glödande kärlek till det sinnliga lif han förr försmått, förbannar profeterna och sätter all sin energi i att vinna lifvets goda och njutning.
Men motsatsen mellan den ideella värld han förnekar och den, hvaraf han verkligen känner sig omgifven, är därför icke upphäfd.
Den gapande klyftan mellan fantasi och verklighet, hjärta och för- stånd, hängifven uppoffringslust och sinnlig egoism fordrar att fyllas, och i denna af ho- nom omedvetet kända fordran, som han till följd af sin utpräglade dualistiska natur ej kan uppfylla, lägges grunden till en otillfreds- ställelse, som gör honom hård och bitter, trotsig och hätsk mot allt, som är honom öfvermäktigt, drifver honom att högmodas öfver egen kraft och att förbanna andras, men också gör honom skygg och orolig, rädd för ensamheten och nattens tystnad och kommer honom att höra sällsamma röster m e d otydda maningar — den dunkla förnimmelsen att ha begått synd mot den heliga ande, i det han kallat det djäfvulens, som han visste vara åt Gud.
T y han har endast undertryckt, ej förmått döda tron på profetiornas innebörd.
Och han har en olycksbådande aning o m att det ideallif han dödsdömt skall taga väldet öfver honom än en gång, men på ett annat sätt och m e d ansvar.
.
Inför Jesu uppenbarelse gör han ett sista försök att undfly den gudomliga kraften, men han inser det fruktlösa häri och går att söka Mästaren, ty han vet att han är utvald.
Mot- satsen inom honom är dock lika oförsonad som förr.
Den ideella värld, om hvars overk- lighet han sökte öfvertyga sig, då han lät det sinnliga krafvet taga ut sin rätt, blir ho- nom ånyo en verklighet — att denna verk- lighet icke ligger utanför lifvet omkring oss, utan just utgör själen i detta lif, är en tanke han icke kan tänka.
Han tror, att undret skall komma, att Jesus och han, skilda från andra och allt världsligt, skola sammansmälta i en högre enhet och att det jordiska lifvet skall ligga utanför dem.
Mästaren skall taga honom ur sinnlighetens trängtan och upphäfva hans vilja blott för hans hängifvenhets skull.
Men han väckes för andra gången våldsamt ur sin berusning.
Emot Judas egoistiska fordran att ensam äga lyckan ställer Jesus gemensamhetskänslan, och han bjuder honom älska jorden och människorna.
Judas ryggar tillbaka.
Då han i förtviflan öfver att ej få älska Jesus, så som han vill och kan, och i känslan af att förlora honom griper till den sista utvägen, hans lära, finner han den tom Hetrots a ffallande.
En läkare som sedan flera år i Stockholm behandlar specielt hudsjuk- domar, skrifver följande: &gt;Af alla i handeln före- kommande medel, afsedda för behandling af de parasitära hudsjukdomar (seborrhé, mjäll o.
d.)
på hvilka hårets affallande i de flesta fall beror, känner jag intet, som vid anstälda prof visat sig så verksamt och i så hög grad förtjänar användas som Azymolstimulus — —. » Vid London-utställ- ningen 1899 erhöll F. Pauli ' s Azymolstimulus guld- medalj såsom det bästa hårvatten.
Under läkarekontroll tillverkas F. PAULIS AZYMOL-TVÅL, som med allt skäl kan rekommenderas till alla, såväl äldre som yngre med ömtålig hy och hud.
1 Eva Hellman &amp; C:o, HUSHÅLLSSKOLA Drottninggatan 68.
Et.
1886.
CAFÉ J j MA T SA LA R, och overklig, ty han är för svag att fatta tanken, att man genom en luttrande strid med kärleken som drifkraft kan kämpa sig stark nog att upphäfva jordens snödhet och bitter- het.
Tillbakastött vänder han sig åter till allt det som för honom icke är Jesus.
Det sinn- liga lifvet tränger sig åter tätt på honom.
Hatet och afunden fylla hans själ med ökad bitterhet mot allt det och alla dem, som Jesus älskar: kärleken och människorna.
Och Jesus själf blir, då han ej längre kan vara hans egoistiska mål, ett ohyggligt hinder för hans sinnliga lifs utveckling — och i ofridens ens- lighet rufvar han på ett sätt att göra sig fri.
Han vet ej om han älskar eller hatar honom längre, men han vill bli fri.
Då hör han Maria Magdalena säga, att hon skall tjäna Jesus intill döden.
Detta ord, som be- tecknar peripetien inom dramat, slår som tan- kens klarhet ned i Judas dunkla vilja.
Jesus måste dö, för att han själf skall kunna bli fri.
Han förråder Mästaren.
Utan att fullständigt lyckats lösa bibelns gåta om Judas har författaren med stor kon- kretion och psykologisk skarpsinnighet fram- ställt de sannolika hufvuddragen i hans karaktär samt visat på de yttre och inre be- tingelser, som kommit dessa hufvuddrag att utveckla sig i en bestämd riktning.
Analysen är gjord med en konsekvens och ett mäster- skap, som väcker beundran, och Judas ut- veckling har blifvit ett människodrama, som griper med tragikens storslagenhet.
Men dra- mat är icke blott en psykologisk studie, det skildrar på ett poetiskt sätt äfven den histo- riska brytningen mellan ett tilländalupet världs- lopp och en ny begynnande tid, och öfver- tygande har författaren i de omgif vande lär- jungarna lyckats antyda de skilda uttrycken af det till sin kulmen drifna behofvet efter religiös tillfredsställelse och af messiasidén såsom det nödvändiga målet för all världens längtan och hopp.
Nästan på hvar sida i boken förekomma sköna och djupsinniga tan- kar, och många passager och scener äro burna af en så hög stämning, att vi förnimma en fläkt af det sublima i ämnet.
» Judas » är det » monumentala » i Hedbergs författarskap, och i vår moderna poesi intager dramat en rangplats.
Den poetiska tanken på tillvarons oförenliga motsatser går sedan dess igen i nästan allt hvad Tor Hedberg skrifvit.
Hans formklara, djupsinniga och ofta sköna » Dikter » (1896) äro präglade af en sorgbunden stämning, ett resigneradt lugn och en smärtsam begrundan.
Deras poesi födes af en oafbruten reflexion på motsägelserna mellan lifvets mening och det sätt hvarpå det lefves, mellan tanken och det sätt, hvarpå den uttryckes samt mellan idévärldens och sinnenas verklighet — en dualism, hvars lösning han icke kan nå, men hvars momentana undvikande han trott sig funnit i tystnaden, stillheten och ensamheten.
I det på lyriska skönheter rika, men ej dra- matiskt verksamma tankedramat » Gerhard Grim » (1897), hvari flere af de tankar, som i dikterna spirat upp, få sin utbildning, söker han ge sitt spekulativa grubbel en ännu mer förtydligad framställning, och i den gamle filosofens storslagna, men misslyckade försök att låta de bägge världar, tankens och sin- nenas, som aldrig kunna förenas, jämsidigt inom honom gå sina banor till fulländning, sträfvar författaren till en n y Faustliknande illustration af människoandens förhäfvelse och däraf följande fall.
Äfven i Tor Hedbergs senaste dramatiska verk, parallellstyckena » Giorgione » (nyss framfördt på Dramatiska teatern) och » Antonios frestelse », skildras människointelligensens misstag och hjärtats missräkningar.
Det förra framför tanken om skönhetens bedrägliga sken och lifvets grymma fulhet, då människan blifvit med- veten o m den estetiska illusionen, det se- nare visar att uppdagandet af kärlekens villfarelse ej bör leda till undergång, utan till den illusionsfria ensamhetens resignation.
Bägge dessa djupt pessimistiska dramer äro skrifna på rytmiskt känsliga blankvers i en fri dramatisk skisstil, med fast koncentration och idéns oafbrutna omsättning i handling.
Dé äro de sceniskt lyckligaste af förf:s dramer.
Sida vid sida af dessa tankedikter har Tor Hedberg skrifvit en del lättare gods, hvari hans humor och ganska älskvärda ironi öfver människan och hennes löjligheter framträda.
Så i flere af hans noveller, skisser och lust- spel (» Nattrocken », » Guld och gröna skogar » och » Kärlekens trångmål »), af hvilka framför allt » Guld och gröna skogar », som för när- varande står på Dramatiska teaterns reper- toar, visar en betydande komisk begåfning och innehåller en lustspelsfigur af klassiskt värde.
Äfven som kritiker (konst-, teater-, littera- tur-) har han gjort ett ideellt inlägg i vårt andliga lif och konsekvent (stundom med en oförblommerad sanningskärlek, som framkallat opposition af de kritiserade och deras vänner) häfdat satsen: konsten för konstens skull.
På grund af själfva arten af hans dikt- ning har Tor Hedberg icke blifvit så populär han förtjänt, men i litterära och fint bildade kretsar har hans namn en aristokratisk och äkta klang.
Framom de flesta af våra för- fattare har han i sin produktion visat sig äga den uppriktigaste skönhetssträfvan och den vackraste vördnad för diktningen som konst.
Han är ej den omedelbara inspira- tionens skald, som bländar med plötsliga syner och en egenartad framställning — han är den poetiske tänkaren, som arbetat sig till mognad och målmedvetet söker sig en allt mer fulländad åskådningsform.
Han är icke lätt att bli bekant med, och han ställer for- dringar på läsaren.
Men i vår tid, då poe- siens bagateller väl ofta göras till stora num- mer, måste man sätta så mycket mer värde på en diktare, som med något af den ger- manska tankekraften griper sig an med de mäktigaste ämnen och m e d aldrig svikande noggrannhet söker gifva äfven deras svåråt- komligaste delar ett konstnärligt uttryck.
S V E N SÖDERMAN.
M e d följa &amp; BUFFÉ - f ° r våra n u m m e r läsares bekvämlighet tvänne post-prenumerationsblanketter, hvilka — på det intet afbrott i tidningarnas regelbund- na expeditionvid årsskiftet må behöfva uppstå — 2212 med det allra första böra ifyllas och jämte prenuineralionsbeloppet inlämnas å närmaste postanstalt, då den ena blanketten återfås som kvitto.
Äfven för Stockholm kan di- rekt postprenumeration med fördel anlitas.
Nästa nummer af Idun, årgångens sista, som egentligen skulle utkomma annandag jul, expedieras på grund af helgdagarna först måndagen den 28 dennes.
Slutligen bedja vi, då detta alltså är sista gången före den stora helgen, som vi råka våra ärade läsare, att till dem samtliga få uttrycka vår hjärt- tillönskan om en god och.
fröjdefull r e k.
sin omsorgsfulla undervisning i matlagning, desserträtter, s ä r s l t till d e t t a finbakning m. m.
3 mån, elevkurs.
jul!
P r o s p och U p p l y s n.
f r i t t.
d a m e r, s o m f ö l j d a f c e n t r a l t läge, godt och rikligt b o r d, låga p r i s e r och d ä r t i l l r a b a t t k u p o n g e r, bland s t a d e n s m e s t b e s ö k t a.
öPPet till I I e. m.
F r u k o s t -, l u n c h -, s u p é - o.
k a f f e s e r v e r i n g, T å r t o r, b a k e l s e r, kaffebröd f r å n eget bageri s e r v.
och s ä l j e s h ä r.
— MARIA.
(EN M I GAMMAL LEGEND.)
ARIA!
MARIA!
Hvart flyga de hän, dina irrande tankar och drömmar, där du sitter bland örtagårdstäppans trän i midsommarsol och sömmar?
Därinne du ser din man och din son med lockar, som gyllene skina.
Omkring dem dansa ringlande spån, när hyflarne muntert hvina.
Maria!
Maria!
Tänker du väl på den vårnatts signade timma, när med bäfvande ängslan i jungfrusjäl du såg ängelens vingar glimma och hörde hans röst: » Maria hell!
Ur ditt sköte all världen skall frias, ty under ditt hjärta i torftigt tjäll skall du bära ditt folks Messias! » Maria!
Maria!
i din blick!
Hvad sällsam brand Är det drömmarnes skimmer?
Ser du konungar tvänne från på knä mellan spiltans Österland timmer, se ' n i gyllne skålar sin hyllning de bragt med myrrha och doftande kryddor, medan stjärnan, som ledt dem, strålar i prakt öfver Betlehems sofvande hyddor?
Maria, Maria!
Står för din håg den dag då i lyssnande ringen af vise i templet din gosse du såg förklara de heliga tingen?
Allt dunkelt på thorarullarnes grund, som trotsat de skriftlärdes hjärnor, där blef vid ett ord från en gossemund till klarligt skinande Maria, Maria!
stjärnor.
Du ler så blidt.
Dina drömmar vida sig våga.
Du ser din son i patriciers midt i en kejsares purprade toga.
Smaragderna gnistra i hans diadem och rubinerna Och jordens konungar kyssa det bräm som bäres af Israels Maria, Maria!
och Se rödt i hans bälte.
hjälte.
Hvi blef du så blek hvi darrar din sömnad i handen?
korset!
Se korset!
Från hyflarnes lek din son trädt till fönsterranden.
Där har han sträckt armarne ut, en stund att hvila från arbetets möda.
Och svart tecknar skuggan på golfvets grund ett kors mot det tegelröda.
Maria, Maria!
Aldrig din son skall bära cäsarernas spira.
Kring hans blodiga änne vid hopens hån skall en törnekrona man vira.
Men signadt dock korset!
Ifrån dess trä skall en suckande värld befrias, och all jordens folk skola böja knä i bön inför korsets Messias.
STEN GRANLUND.
N n ' 73 11) — JULETID.
U Ä R det jul igen.
Redan i flere veckor ha stadens buller och arbetsvimmel för- dubblats.
Brådska har rådt öfverallt, både ute och inne, på gatorna, i fabrikerna, på syateliererna, i bodarna, i hemmen.
Och barnen ha räknat dagarne och längtat.
Men det är icke endast barnen, som längtat.
Nog har väl mången, som från tidigt på morgonen till sena kvällen stått i en butik och betjänat otåligt pockande eller retsamt långsamma kunder, mången, som dag och natt suttit böjd öfver symaskinen, mången, som skurat och fejat, bakat och stökat och mången, som känt det tröttsamt bara att tänka ut passande julgåfvor och köpa dem — nog har väl mången af alla dessa längtat efter julen.
Antingen det nu varit m e d k n o - tande otålighet eller tålmodig undergifvenhet — väntat och längtat ha de allesammans De flesta vilja nog icke erkänna det.
» Inte bryr jag mig om julen, det har jag för länge sedan vuxit ifrån » — säger en.
» Inte kan jag glädja mig öfver att det blir jul » — säger en annan.
— » Jag är för fattig för att kunna ha det trefligare då än eljes.
Man får några dagars hvila från arbetet och det kan vara rätt skönt, men så har man i stället ingen förtjänst. » — Andra påstå, att de fira jul bara af gammal vana.
De ha julklappar, julgran och julmat, de gå i julottan och gifva gåfvor åt de fattiga, men inte för att det gör dem glädje.
Nej, för all del.
Det är bara af gammal vana de göra det, påstå de.
Men j a g undrar ändå, om det hjälper att de göra sig kalla och likgiltiga och söka för- härda sina hjärtan mot julens stämning.
T y om de också icke fråga efter julens religiösa betydelse, om de fira den endast som en världs- lig högtid eller o m de alls icke fira den, utan låta hvardagligheten trycka ner dem då lik- som annars — så kunna de säkert icke undgå att märka att det är jul, att det v i d juletid ligger något visst i luften, något, som kan tina upp frusna känslor och väcka hopp på nytt i sorgsna hjärtan.
De kunna icke und- gå att märka att det ligger glädje i luften.
Det är som strömmade denna glädje emot en därute på gatorna, där människorna skynda om hvarandra med julgranar och paketer.
Den tindrar ur barnens blickar, där de stå utanför de upplysta bodfönsterna, och jul- ljusen, som då helgen börjas tändas i fattig som i rik mans hem, tala också om glädje.
Och när sedan all brådskan och allt bullret stannat af och stjärnorna blinka i julnatten och klockorna ringa på juldagsmorgonen, då är det ju o m glädje som de förkunna oss Är det icke underligt att tänka, att det icke är endast i vår stad, icke endast i vårt land, utan rundt om i världen, både i de länder, där snön ligger hvit och norrskenet flammar, och i de länder, där solen lyser, träden stå gröna och det är sommar året o m, som det nu råder julstämning och julglädje?
Julen firas ju m e d mer eller mindre högtid lighet och med olika seder i olika länder, men är det icke upplyftande att tänka att öfver- allt, där julen firas, där är det samma känslor af glädje som värma människornas hjärtan och förena dem i ett stort brödraskap?
Män- niskor af olika folkslag, som icke förstå hvar- andras språk, de hvita och de svarta, män- niskor af olika samhällsklasser, furstarne i palatsen och tiggarne på gatorna, barnen, ungdomen, åldringarne, alla förstå de julens språk, till dem alla är det samma glada bud- skap, som julmorgonens klockor ringa ut öfver stad och land.
» Frid på jorden! » — ringa de.
» Frid på jorden! » UN 1903 I Nyttiga Julklappar för Barnen!
T!
| M.
B E N D I X 16 Regeringsgatan I i och 5 Sturegatan, r i i i i n i i i i M i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i •••••&gt;&gt; * • • • •, l l l " l), l, l l i n i l, ' a Du skyndar måhända i den tidiga morgon- stunden till det festligt upplysta templet i staden eller dit färdas kanske i släde öfver snöhölj da landsvägar vid skenet af flammande bloss till en liten enkel landskyrka, och du känner dig högtidligt och andäktigt stämd vid klockornas klang.
Du vet att de sjunga om glädje för enhvar och frid på jorden.
Men du vet också, att det fins mången, mången, som icke erfar någon glädje, mången, som vrider sig i plågor på sitt sjukläger, mången, som svälter och fryser och icke har tak öfver hufvudet.
Du vet att därute i världen kämpa krigshärar och folken ligga i tvist med hvar- andra, under det att öfverallt på jorden de enskilda människorna i hat och afund och själfvisk kamp för brödet eller äran strida mot hvarandra och förtrycka hvarandra.
Och budskapet o m glädje och frid på jorden be- traktar du kanske som ett gammalt talesätt, som ingen tror på, eller som en vacker dröm, som aldrig kan bli verklighet.
Det är nog många, som tänka så, som le åt den vackra drömmen och anse det omöj- ligt att det skulle kunna bli frid här, där det finns så mycken gråt och synd och skam och nöd och där allt tycks vara så orättvist fördeladt både för de olika samhällsklasserna och de enskilda människorna.
Det finns många, som se med likgiltighet eller hopplöshet på alla sträfvanden för förbättringar och refor- mer, som resonera som så, att det hjälper så litet allt det som göres för att hjälpa de lidande och förtryckta, ty fattigdom, elände och orättvisa kommer det nog ändå alltid att finnas.
» H v a d tjänar det till att bråka » — säga några.
» Låt hvar och en sköta sig själf och sörja för sig bäst han kan, att den starka- ste råder, kan ju ingen hjälpa, så har det alltid varit! » Andra inse att det behöfs stora genomgripande förändringar, som skulle med- föra arbete, uppoffringar och förödmjukelser för dem, som nu kanske ha det godt och be- kvämt och ära och anseende.
Världen skulle ju nästan bli upp- och nedvänd, om det skulle bli riktig rättvisa, och det kan det ju aldrig bli i alla fall.
Andra åter se med förfäran på yttringar af sedeslöshet och råhet, skaka bekymmersamt på hufvudet öfver ungdomens fördärf och öfver upproriskheten och frihets- begäret hos folket och den allt mer försvin- nande aktningen för auktoritet och religion.
» Världen blir sämre och sämre, » sucka de.
Men ännu finns det sådana, som tro på det godas seger och på möjligheten af att det en gång skall bli frid på jorden, och sådana, som gjort till sin uppgift att arbeta för fridsdröm- mens förverkligande.
Den ene tror att detta sker bäst genom folkens afväpnande, genom afskaffandet af alla krigshärar, den andre me- nar att det är genom införandet af sådana lagar och förändringar, som gifva människorna mera frihet och skydda dem för andras öfver- grepp, den tredje att det är genom all egen- doms fördelande, genom fullständig jämlikhet Amerikanska Gaioseher och Snow-Boots äro b ä s t och e l e g a n t a s t!
IDUN 1903 — FRÅN KYRKOR Lanolin- Sana-Tväl.
DAR garanterad ren, neutral, mild och öföerfet.
E E BÄSTA BARNTVÅL!
| 25 öre st. I GRUMME&amp;SON \ Stockholm.
= mellan alla samhällets medlemmar, som friden skall vinnas.
Några anse att det förnämsta af allt är att sprida upplysning och bildning till de arbetande klasserna, andra däremot att återgåendet till ett naturenligt och enkelt lefnadssätt är det enda och rätta medlet för att skapa frid och lycka på jorden.
Alla arbeta de för samma mål, men ofta missförstå och motverka de hvarandra, strida om åsikter och arbetssätt och glömma, att de i grunden vilja detsamma.
De glömma att friden aldrig skall kunna komma endast ge- nom den ena eller andra förbättringen, utan genom samverkan mellan alla goda krafter ' Ty friden kommer icke genom yttre medel, utan därigenom att människornas hjärtan för- ändras, så att de lära sig förstå att de alla äro bröder.
Friden kommer endast genom kärlek, och det är budskapet o m denna kärlek, som kan besegra all ofrid, som julen bringar oss.
Gör dig icke kall och likgiltig!
Låt julens stämning gripa dig!
Se inte med hånfulla, missnöjda eller afundsamma blickar på glädjen omkring dig!
Lär dig förstå att julen är kär- lekens tid.
framför hvarje annan, den tid, då våra hjärtan så väl som våra börsar böra vara mera öppna än eljes.
Det är j u icke under- ligt att vi främst vilja glädja dem vi hålla af.
Men när personer, som äga all möjlig lyx, som hafva öfverflöd på allting, öfverhopa hvarandra med julklappar, när barnkamrarne i de rika hemmen fyllas med dyrbara lek- säker, för hvilkas pris en fattig familj kunde lefva i veckor, medan ofta den enklaste och billigaste leksaken är den, som faller de små mest i smaken, då kan man inte låta bli att tänka på de många, som svälta och frysa, åt hvilka man kanske gifvit en bråkdel af sitt öfverflöd, och sedan känt sig ofantligt välgörande och barmhärtig.
Och när julglädjen tar sig uttryck i lukul- liska kalaser, i ätande och drickande och fe- stande, när rika familjer under helgdagarna ställa till den ena bjudningen efter den andra, så att tjänarne under julen hafva mera ar- bete än någonsin, då kan man icke undra på att det, trots alla julklapparna och all den goda maten och festerna, icke kommer någon glad stämning, utan kanske bara trötthet och missnöje i sinnena.
Julglädjen, borde den ieke bestå i enighet och kärlek och omtanke för andras väl, borde den icke kunna lyfta våra sinnen öfver hvar- dagligheten och komma oss att tro på och efter förmåga verka för, att ordet om frid på jorden icke endast blir en vacker helgdags- tanke, utan en drifkraft i det verkliga lifvets förhållanden, ett lefvande hopp, som förenar människor och folk?
GERDA D 674 — OCH KLOSTERGÅR- I FLORENS.
ET Ä R söndagsafton i Florens.
Gatorna äro fyllda af en mjukt sorlande män- niskomassa.
De prata, skratta, gestikulera på detta behagliga dämpade sätt, som ger en sådan obeskriflig charme åt italienskt gatulif.
Luften är fylld af mummel och färgad matt röd af den nedgående solen, ädla rena linjer stå emot den dunkla himlen, klockor klinga.
Domens grellt svarta och hvita marmor för- lorar i mörkret sin oroliga karaktär och står som en ofantlig massa med väldiga konturer.
Jag vandrar igenom gatorna till Piazza San Lorenzo och ser kyrkdörren stå öppen, vaktad af två män i hvita kåpor med hättorna ned- dragna för ansiktet och facklor i händerna.
Här är således en begrafning.
De äro med- lemmar af Misericordias brödraskap och lära i själfva verket vara hederliga och prosaiska borgare, som enligt ordningsregler, nedärfda från 1300-talets pesttider i Florenz, tjänstgöra vid sjuktransporter och begrafningar - — här i mörkret med flammande facklor och ögonen stirrande ur hättans runda hål se de nt som hemska spöken.
När jag väntat en stund bland lökdoftände lazzaroner och stirrat mig trött in i kyrkans svarta djup, träder där ut en procession af Misericordiabröder, bärande facklor, och en oändlig rad af präster och korgossar med vaxljus i händerna.
Allvarligt och hastigt gå de öfver torget och försvinna.
Men den döde, hvar är han?
Jag går upp, tänder mitt ljus och glömmer » transporten », som ej blef af.
Så får jag höra stilla sång under mitt fön- ster, lutar mig ut och ser.
Vikande in på piazzan från en sidogata kommer ett långt tåg med fladdrande facklor och sjungande präster.
De ha varit och häm- tat den döde.
Långsamt gå de öfver torget, bärande en kista mellan sig, höljd med ett guldstickadt kläde.
Den entoniga, tröstlösa sången tyckes verkligen vara det rätta ut- trycket för lifvets bortgång, tungsint och färg- lös som den är.
Nu gå de in i kyrkan, de sista gestalterna försvinna i det röda, fläm- tande ljuset och sången dör innanför sten- murarne.
När de så k o m m a ut igen efter en stund, har det hela förlorat sin högtidliga och djupt melankoliska karaktär.
Misericordiamännen få brådt att lyfta kistan på den väntande vagnen, och för att ej gene- ras af hättan, ha de slagit denna tillbaka och likna nu verkligen i sina hvita dräkter be- skäftiga husjungfrur, som skynda sig att få i ordning.
Det måtte ha varit en betrodd och ansedd man, den döde, ty kolossala kran- sar med band i granna färger och förgyllda inskriptioner samt en del blomsterdekorationer i form af lyror m. m.
bäras ut.
De tagas nu af sina ställningar och blommorna läggas in i vagnen, under det att flinka tjänsteandar springa åt ett annat håll med stöd och trä- ribbor.
Omsider är allt i ordning, facklorna släckas vagnen rullar hastigt ut från piazzan.
Så blir det tomt och stilla.
San Lorenzos tunga portar läsas igen och utanför stå endast några munkar kvar och resonera, under det de bjuda hvarann på något ur en dosa.
Jag tror att det var snus.
och MEYERSON.
Att drömma bort en skymningsstund i en aflägsen vrå af Santa Maria Novella, medan dagsljuset flyr och prästerna mumla sina böner, PRAKTISKA KOMMEN HUSMÖDRAR!
I H Å G A T T FÖRSE E D E R M E D LÄCÅVES VINER!
kan nog ha sitt stora behag.
Glasfönstren glöda i halfmörkret med sina tusen färger och altarets många vaxljus glimma.
Man ligger på knä, ber och mumlar rundtomkring, tiggare, munkar, fattigfolk och förnäma damer, alla böjda öfver bänkarna och bedöfvade af mörkret, rökelsen och tunga tankar.
Uppe i hvalfven dröjer ännu en smula trist och grått dagsljus.
Som en mulen och nykter hvardag sluter det sig öfver kyrkans mystiska dunkel.
Och dock söker blicken dit.
Det tröttar, det tunga halfmörkret, det lägger sig som bly på hjässan, det söfver de klara tankarne, det bedöfvar handlingskraften.
Man föres hän på okända vägar, där marken icke bär under fötterna och luften är kväfvande.
I skönhets- mättade drömmar skulle man kunna k o m m a så långt från verkligheten, att man aldrig fann den igen.
Nej, låt mig åter k o m m a ut i dagsljuset och andas luften under en klar himmel!
Här dragés jag af mystik och sinnesbedöfvande skönhet bort från lifvet.
Så går jag morgonen därpå i Santa Maria Novella.
Hvar är den tryckta stämningen från i går?
Här är fest, här är solsken, glasfönstren glittra som briljanter, brytande tusen sol strålar i sina rubinröda och guldglänsande rutor.
Se, den långa regnbågsfärgade solstri- pan, som på en väg af glänsande dammkorn dansar ned på golfvet, i farten rörande med sina lätta vingslag vid en tiggares smutsiga hufvud.
Hur Ghirlandaios fresker stråla lefvande och klara!
Där gå de däruppe på muren, 1400-talets människor i sina vackra dräkter — de tala, de le, de välsigna och mörda.
Se hur värdigt hon kommer på besök, den sköna florentinskan Giovanna Tornabuoni för att lyckönska den heliga Elisabeth till den stora händelsen, Johannes Döparens födelse.
Att det ligger halftannat årtusende mellan deras vistelse här i världen försvagar icke alls verklighetsintrycket.
Hon bär hufvudet högt på den smala, fina halsen, profilen är ren och munnen barnsligt allvarligt sluten.
Håret ligger väl upplagdt i en tjock flätning i nacken och vid tinningarne hänga några lockar, väl ordnade och glänsande.
Händerna, fasta och hvita, ligga slutna i hvarandra, den gyllne brokaden faller i styfva veck kring den unga kroppen.
Några väninnor följa henne, men man ser att hon är född att gå först.
Jag måste nu tillstå, att Santa Elisabeth ser ganska gammal och medfaren ut, klädd som hon är i en grå och särdeles tarflig man tel, men uttrycket i ögonen är så tacksamt och stilla förväntansfullt, att man förlåter Ghirlandaio, att han unnat henne så liten yttre prakt.
Högt uppe under hvalfvet dansar Herodias ' dotter sin ödesdigra dans i dunkelblå kjortel.
Det lysande bordssällskapet har tiden för- vandlat till bleknade skuggor.
I århundra- den ha de suttit vid det festligt dukade bor- det, druckit sitt vin o c h sett på de lätta stegen, som betalades så dyrt.
Och där nere till vänster har » den allra heligaste Jungfrun » nyss kommit in i den syndiga värld, där hon hade en mission att fylla.
Hennes mor halfligger på en- tronlik- nande bädd o c h ser med gladt intresse på, hur ett par unga kvinnor sköta o m den lilla.
En annan häller varmt vatten — man ser hur det ångar — i en stor mässingskruka.
Jungfru Maria skall ha sitt första bad och allt är väl och omsorgsfullt ordnadt.
Så ha de fått sina bilder att lefva, de store Särskildt &amp; framhålles M a r s a l a, P o r t v i n från 1,35 M a d e i r a p r hel but.
m e d glas.
— renässansmästarne, kärleksfullt och troget åter- gifvit lifvet omkring sig och fyllt det med legendens lif.
Med diktarens fantasi ha de sett på det hvardagliga och skapat oförgäng- liga konstverk genom sitt ofortrutna och tåliga arbete.
675 — och undrar h v e m hon var.
Var hon ung eller g a m m a l?
Var hon vacker?
Var hon l y c k l i g?
Hon är dock icke att beklaga.
I lifvet var hon » tendrement aimée », efter döden hvilar hon på Santa Croces klostergård.
* Santa Oroce är de stora männens kyrka och kallas m e d skäl Italiens Panthéon.
På monumenten läser man namnen: Michel-An- gelo, Datite Alighieri, Galilei, Rossini, Alfieri, namn, som stråla af sig själfva, utan hjälp af monumenter och sörjande genier.
De gifva åt alla dessa olikartade mer eller mindre goda kompositioner i brons eller marmor en glans och ett intresse, som adla dem till mer än hvad de äro.
Men dessa känna alla.
Jag vill veta något om de okända, d. v. s. de för mig som främ- ling okända, som hvila under loggian på den vackra klostergården.
En art låga, buskfor- made cypresser, omgifna af små skära rosor, bilda en allé och på gräsplanens midt sitter ett eller annat helgon och lyfter en varnande hand åt mänskligheten.
Det högtidliga i hans gest stores något af att han är så svartrandig i ansiktet af väder och vind.
Så går j a g och ser på alla dessa minnes- vårdar, resta öfver okända människor af någon eller några, som älskat dem.
Mina ögon glida från den ena marmorplattan till den andra, så som de sitta infällda i väggen, och j a g tram- par på namn, ingräfda i stenen.
De äro ju alla spåren af ett människolif och ett öde.
» Guiseppe Sabatelli, florentinare, en målare med verkliga dygder och stort rykte.
Från hans vänner med tårar. » Han ligger orörlig i hvit marmor på en katafalk.
De knotiga händerna äro lagda öfver hvarandra på mantelns fållar och det magra, insjunkna ansiktet har ett uttryck, som vore det ännu lefvande genom de half- öppna ögonen.
Lockarne ligga prydligt ord- nade på den broderade kudden och korset är sorgfälligt lagdt tillrätta på hans bröst.
Det är icke något stort konstverk, men det ansiktet säger mig något.
Den breda, starkt byggda pannan talar om intelligens, den något framskjutna underläppen och en rätskuren haka om energi.
Men så är där en linje om- kring läpparne, som vittnar o m djup smärta och resignation.
Den linjen för ett talande språk omkring en för alltid sluten mun, som icke skall klaga eller le mera, och jag tycker mig se en ännu lefvande ande med brinnande längtan blicka ut genom de stela pupillerna emot ett oändligt fjärran.
På en pelare bredvid står en byst af en ännu ung och ganska vacker kvinna.
Och man läser, att » här hvilar sig efter ett kort lifs långa sorger Idda Schifoni, nata Botti, Pittrice Romana — — Cara donna e infelice. » Hon var älsklig och olycklig och fick d ö ung, således mindre olycklig än de flesta, som under ett långt lif tyngas af sorger.
Du är icke att beklaga, Idda Schifoni!
Och där öfver ett stort m o n u m e n t: en ängel med traditionella vingar och nedvänd fackla, läser j a g: » A la mémoire d ' une femme, qui fut ten- drement aimée. » Hon heter Nathalie Simonis och det står E. Simonis som signatur ned i kanten på marmorplattan.
Måhända var hon hans hustru och han skulpterade och reste denna minnesvård både för att hedra henne och för att skingra sin sorg.
Brändes säger j u någonstädes: » Den högsta kärlek är en smärta, som vi lindra genom att uträtta något för det vi älska. » Jag står och ser på det vackra monumentet Man bör gå i San Marco en dag som denna.
Då murarne inne på klostergården stå blän- dande hvita i solskenet m o t en italienskt blå himmel och den jättestora Libanoncedern, som står midt på gården, tyckes breda ut värme och skugga på samma gång.
Jag tror denna klostergård är en af de vackraste i Florens.
Den är icke stor, men till den grad harmonisk.
Det ser ut som om den tegeltäckta loggian kring den fyrkantiga gården, de väl afvägda proportionerna i bygg- naden, pelarne, den stora cedern vuxit sig tillsammans i orubblig harmoni, som om det hela skulle ha sugit i sig Beato Angelicos milda och fridfulla ande på samma gång som det rymmer hans verk på sina murar.
Innanför klostergården ligger Sala di Capi- lolo, där hans » Korsfästelse » upptager ena lång- väggen.
Och j a g förstår, att hans samtid trodde att han målade med hjälp af änglar, när jag ser de ljusa, klara färgerna, som skina i dunklet, uttrycken hos dessa helgon, som omgifva korset, alla med ömmaste hängifven- het, tillbedjan och stilla sorg, fria från lidelse och präglade af öfverjordisk klarhet.
En trappa upp ligger den mängd af celler som Fra Angelico dekorerat med helgonlegen- der och smyckat ur sin ljusa milda fantasi.
Längst fram ser man de rum, mellan hvilkas murar den fanatiske dominikanern Savonarola framlefde några år af sitt lif, innan han blef bränd.
Men när jag från de skumma cellerna med sina helgonbilder, hälft frysande af den kyliga atmosfären därinne, stiger nt på klostergården och ser solen lysa på en grupp cinnoberröd salvia och en bjärtgul oleander, så känner jag en djup tacksamhet m o t den nuvarande tiden, som låter oss vara människor med varmt blod och frisk vilja i stället för bleka helgon, som ansågo det för sin högsta lycka att af fri vilja linda martyrkransen kring sina hufvud.
IDUN 1903 I Nyttig julklapp åt d i en studerande ungdomen.
I = z: = E E E E E E E E = E E E E Experiment väcka Intresse tör kemien och förtyd- \ liga dess grunder.
E Wilhelm B e c k e r s S k o l l a b o r a t o r l e r, 57 = cm.
höga, 3 3 cm.
breda och 16 c n djupa ekskåp, = prydliga och synnerligen praktisk!
inredda med såväl \ kemikalier som diverse utensilier.
= Innehall: Natriumkarbonat, Kalisalpeter.
Klorbarium, E Kaliumbikromat, Jårnvitriol, Klorsyradt kili, Bl^dlut-salt = gult, Blodlutssalt rödt, Svafvelsyra, Salpetersyra, Saltsyra, = allt i glasburk «r ocb flaskor med väl inslipade proppar.
= Spntlampa Profrör, Retort, G » sutvecklingstlask i.
Af lunst- E mng * skålar, Men-&gt;ur, Glask ' &gt;lfvar, Glastrattar Glasstafvar, | Glasbägare, Blasrör, Gummislang, Lackmuspapper, Filtrer- E papper E Ställningar till retort, prof ör ocb skålar.
E Allt väl ordnadt och inpassadt på bestämda platser.
E P r i s k o m p l.
k r.
3 5: —.
i É W i l h.
Becker.
Kungl.
Hofleverantör.
S T O C K H O L M.
i É söker d e m på denna dag — där är ju en mängd af kapell med lysande namn, men publiken häruppe är icke lysande.
Det är arbetare i söndagskläder, sömmerskor, tvätter- skor, blomsterförsäljerskor med nätta kläder och bara hufvuden, det är gubben, som steker kastanjer i Via Ricasoli, det är burgna handt- verkare med barn och korpulenta fruar, det är också några, men éj många af Florens ' unga eleganter, som höra hemma på Via Cal- zaioli.
Ibland lyses vimlet upp af ett par blän- dande sköna ögon eller en stolt och regel- mässig profil.
Men de gråta icke eller sörja, alla dessa, de sköta om sina grafvar, tända ljusen, ordna blommorna, le och prata.
Ibland ropa de beundrande, då de se en ovanligt vackert smyckad graf.
Det är j u också härligt häruppe.
Och när jag från den öfversta terrassen skådar ned på den hvita blomsterprydda grafgården m e d sina små flämtande ljus och där nedanför den sköna staden, bestrålad af solnedgångens röda skimmer, omgifven af de blå och violetta bergen, när j a g ser cypresserna allvarligt resa sig mot en rosenfärgad himmel, ser vinet glöda på murarne och hör, hur luften fylles af aftonklockornas klang, så tänker j a g stilla för mig själf, att här har skönheten förmått själfva döden att förlora sin udd.
A L I C E NORDIN.
* Det är » alla dödas dag » och ljus skola tändas på alla grafvar.
Följ mig därför i skymningen upp till San Miniato al Monte och se hur Florens sörjer sina hänsofna.
V i gå utefter Arno, passera öfver Ponte delle Grazie, leta oss fram genom några små- gator och börja så stiga uppför en oändlighet af trappor, på båda sidor omgifna af cypresser och murar.
Det är en verklig folkvandring, upp och ned myllrar det svart af människor, Men när man väl kommit dit upp, spanar man förgäfves efter den sorgliga stämningen.
Det är alls icke sorgligt, tvärtom, det har karaktären af en folkfest.
Nu kan det bero på själfva kyrkogårdens festliga utseende.
Öfverallt hvit marmor, hvita marmorkapell med röda marmorinläggningar, hvita marmor- kors, hvita marmoränglar.
Öfverallt hänger det kransar med röda och hvita porslinsrosor — de hålla sig j u friska — kransar af färga- de glaspärlor och massor af friska, lefvande Chrysantemum, hvita, röda, gula.
Och de små blinkande ljusen fördystra det icke.
Deras skimmer ökar det festliga och gör det hela gladt och inbjudande.
Kyrkogården är b y g g d i terrasser och en oändlig ström af människor rör sig upp och ned för trapporna.
Det tyckes egentligen vara det borgerliga och det fattiga Florens, som har sina döda häruppe eller åtminstone be- ÅRETS FREDSPRISTAGARE W.
RAN- •DAL CREMER.
E MOT A L L M Ä N H E T E N S förmodan blef det ledamoten af engelska underhuset William Randal Cremer, som i stället för fru Bertha von Suttner denna gång eröfrade det Nobelska fredspriset.
Cremer har länge deltagit i fredsarbetet, och hans namn är fäst vid flera af de mest framträdande händelserna i rörelsens historia.
Den man, som nu hedrats på detta sätt, var ursprungligen kroppsarbetare, och som sådan kom han att intaga en ledande ställning in- om Workmans Peace association, arbetarnes fredsförening, som grundades den 25 juli 1870 af medlemmar af reformligan, en stor organisation af arbetare i London.
.
Under Cremers skickliga ledning fick denna freds- förening stor anslutning och hade inom kort lokalafdelningar öfver hela landet.
Efter någon tid fick Cremer plats i parla- mentet, där han gång på gång framkommit med betydelsefulla uppslag, i syfte att sätta rätten i våldets ställe i mellanfolkliga tvister.
Han var en af de män, som hösten 1887 från England begåfvo sig öfver hafvet för att till Förenta staternas president och kongress öfver- lämna en af 270 engelska parlamentsleda-
FRÅN NOBELFESTEN MAST Å MUSIKALISKA AKADEMIEN.
HUFVUDPERSONERNA, DALARNE, FRÅN BJÖRNSTJERNE VÄNSTER TILL HÖGER: PRINS CARL.
D:R BJÖRNSON C.
D.
DÄR BAKOM PROFESSORERNA MOTTAGER UR KONUNGENS AF WIRSÉN, ARRHENIUS PRINS EUGEN, OCH BECQUEREL.
HAND DET KRONPRINSEN, LITTERÄRA NOBELPRISET.
PRINSESSAN TECKNING FÖR IDUN KRETSEN INGEBORG, HERTIGINNAN AF D. LJUNGDAHL.
NÄR- AF
— 677 IDUN — 1903 - rf ".
DEN STORA NOBELFESTBANKETTEN A GRAND HOTELL.
möter undertecknad adress, gående ut på bil- dandet af en ständig skiljedomstol • för bi- läggande af möjligen uppkommande tvister mellan de båda anglosaxiska nationerna.
I öfver 30 år har Cremer nu varit sekre- terare i den engelska fredsförening, som han han ägnat sina bästa krafter.
Denna antog 1888 namnet International Arbitration League och bortlade därmed hvarje klasskaraktär.
Som redaktör af ligans tidning, The Arbi- trator, har han kraftigt bidragit att främja skiljedomssaken, som är hans stora lidelse och som han i upprepade upprop till Europas arbetare sökt få fram äfven på de sociala stridernas område.
TECKNING AF HJ.
ENEROTH.
här inskränka oss till att hänvisa till den i detta nummer införda teckningen af D.
Ljungdahl, hvari hufvudbilden framställer den kanske in- tressantaste poängen från festen i Musikaliska akademien, nämligen den då Björnstjerne Björn- son, efter d:r C.
D.
af Wirséns formfulländade och varmhjärtade tal till den store norske skalden, af h. m:t konungen mottager sitt Nobelpris.
A t t den af Björnson författade » Ja, vi elsker » — » skönare folksång äger intet land på jorden », sade Wirsén i sitt anförande — af kören här- efter uppstämdes och under djup rörelse åhördes, föll sig så naturligt, liksom ock att det hela af slutades med » Ur svenska hjärtans djup ».
Par Bricolerkören utförde under dir. Åkerbergs ledning äfven Alf vens » Här är landet » och A.
Rubensons » Korsfarersång ».
Vidare meddela vi bilder från den lysande bankett, som gafs för pristagarne å Grand hotells stora festsal omedelbart efter prisutdelningen, samt från den uppvaktning, hvarmed Stockholms studentkårer i måndags middag hyllade Björn- stjerne Björnson och hvarvid deltogo Medicin- ska föreningen, Stockholms högskolas student- förening, Tekniska högskolans elevkår, Veteri- närelevföreningen, Farmaceutiska institutets ele- ver samt Skogsinstitutets elevkår.
Han är dessutom en af upphofsmännen till de interparlamentariska konferenserna, hvilkas ledande män tidigare fått mottaga det Nobelska priset, och har varit personligen tillstädes vid alla möten som hittills hållits.
NOBELDAGEN.
DIAMANTKORSET.
NOVELL N O B E L S T I F T E L S E N S H Ö G T I D S D A G, den 10 december, fick i år om möjligt en hög- tidligare prägel än vanligt, särskildt därför natur- ligtvis, att en vår egen landsman, såsom vi redan i förra numret meddelade, hugnades med ett af de stora Nobelprisen.
Men stämningen blef ock därigenom djupare och varmare, att en liknande utmärkelse tillföll såväl en representant för vårt broderland Norge som ock en representant för vårt besläktade grannland på andra sidan Sundet.
Dagspressen har redan så utförligt redogjort för gången af hela, denna högtidlighet, att vi A. BLOMBERG FOTO.
EN AF DANIEL UNGDOMS- FALLSTRÖM.
(FORTS. FR. FÖREG.
N:R.)
V ARETS FREDSPRISTAGARE, DEN ENGELSKE PARLA- MENTSLEDAMOTEN W.
RANDAL CREMER.
Ä L blifven ensam, gick markisen med an- strängande af sina krafter fram till en stol v i d bordet och föll tungt ned i den.
Några få timmar hade gjort markisen många år äldre och de pinsamma känslor, han nu erfor, bröto hans återstående krafter.
Han hade lidit otro- ligt af brytningen med Jean Bernard, då han ännu i djupet af sitt hjärta hyste vänliga känslor för sin forne kammartjänare och bittert
IDUN 1903 — 678 — sörjde öfver, att denne öfvervunnits af frestel- sen och bestulit honom, men mest hade det kostat på honom att dölja allt detta och låta världen tro, att Jean Bernard var honom fullkomligt likgiltigt, ja, att han föraktade honom.
— Så kom upptäckten af dotterns böjelse för tjufvens son öfver honom som ett åskslag och det grämde honom djupt, att ätten Marimars ära fordrade, att han skulle sköfla sitt barns lefnadslycka.
— Men icke nog här- m e d!
Så började han fråga sig själf, om Jean verkligenj var den skyldige, o m ingen annan kunde hafva stulit det oskattbara diamant- korset.
Men hvilken?
.
.
.
hans hustru?!
Ja, han var nog eländig att för ett ögonblick tro detta för att strax därpå fälla ångerns tårar öfver misstankar, som skymfade minnet af den döda hustrun.
Och nu till sist anmälde man för honom en främling, som sade sig känna historien om diamantkorset.
Hvem var då denne okände j u d e?
Skulle äfven han förklara Jean Bernard skyldig, eller skulle han utsäga detta ord o m en annan.
.
.
kanske om sig själf?
Markisen kände alla dessa frågor storma in på sig, han skakade därvid blott på huf- vudet och kunde icke besvara en enda.
Salsdörrarne slogos nu upp och Natan Levy inträdde stilla som en skugga, anmäld af Pierre, som sedan drog sig tillbaka och stängde dörrarne.
Den franske ädlingen och den israelitiske köpmannen befunno sig allena med hvar- andra.
Den förre reste sig och sköt fram en stol, i hvilken han med en gest b j ö d främlingen att taga plats, men denne blef stående, och ej en muskel rörde sig i det bleka, högtid- liga anletet.
Markisen drog sig förlägen till- baka och frågade i en dröjande ton: » Hvad förskaffar mig nöjet af ert besök, och med hvem har j a g den äran att tala? » Den tillfrågade trädde markisen ett steg när- mare och sade: » Med Nathan Levy, konsthandlare från Nizza. » Markis de Marimar bugade sig stelt och bjöd ännu en gång sin gäst att taga plats i den åt honom framsatta stolen, men den ju- diske konsthandlaren efterkom icke heller nu inbjudningen, utan gick i stället fram till bordet, tog ur fickan på sin vida, svarta kaftan ett skrin af ebenholtz, nedsatte det på bordet, och drog sig sedan tillbaka, noga iakttagande slottsherrens uppförande vid åsynen af det lilla skrinet, som var ett mästerstycke af träsnideri och ciseleringskonst.
Med ett sådant utrop, som man uppger, då man återfinner en gammal, länge som död begråten vän, kastade sig mar- kisen öfver det, tog det mellan sina darrande händer och beskådade det från alla håll, medan han höll det tätt framför siDa ögon.
Slut- ligen ställde han det ifrån sig, närmade sig den gamle juden och frågade i en undertryckt ton, i det han pekade på skrinet: » Inte sant, herr Levy, Jean Bernard det där åt er för många år sedan? » sålde Juden skakade nekande på hufvudet, och markisen ryggade tillbaka: » det var således icke Bernard, som stulit diamantkorset.
.
.
det var således.
.
.
» Han fattade judon häftigt om armen och intbrast med darrande stämma: » För himlens skull, säg m i g: af hvilken köpte ni detta skrin med dess innehåll? » Nathan Levy böjde sig ned mot markisen och hviskade i dennes öra: » Jo, af er dotters älskare, af.
.
.
» » Af A r y Bernard! » inföll markisen och an- dades åter lättare.
Konsthandlaren såg på honom med en för- hånad blick.
» Jean Bernard!
.
.
.
A r y Bernard!
— hvad pratar n i?
Vet ni då icke, att hertig Gaston de Vargas älskar er dotter?
— jag har sett denne man smyga sina armar kring henne, jag har hört honom tillbjuda henne sitt namn, sin kärlek, sitt lif!
— Det var denne djäfvul, som en dag för många år tillbaka sålde er ätts klenod till mig, emedan han ruinerat sig på spel.
Det var slutligen denne usling, som till tack för att jag köpte det smycke, som jag visste vara stulet, och räddade honom från vanäran, först stal min dotters hjärta, så hennes heder och gjorde mig själf barnlös; i går natt dog min Rachel. » Han talade lugnt, och ej ett spår af vrede eller hat kunde upptäckas i hans ansikte, som liknade en vaxmask; endast de stora, svarta ögonen syntes äga lif, och markisen ryckte till för hvarje gång de slungade en blixt mot honom.
Efter en stunds pinsam tystnad fort- satte Nathan: » Jag kom hit för att tvinga hertigen att fullgöra de löften, med hvilka han snärjt Rachel — hon lefde då ännu — men vid underrättelsen om mitt barns död — grämel- sen hade dödat henne!
— • svor jag en helig ed, att ingen ung och oskyldig kvinna skulle mer bedragas af den eländige.
Jag har hål- lit min ed: jag har dödat hertig Gaston de Vargas. » Markisen rätade på sig och gick Nathan Levy in på lifvet.
» Ni ljuger!
.
.
.
inte ett ord är sant af hvad ni sagt! » Juden log ömkansfullt, när han svarade: » Så, menar ni det, herr markis!
.
.
.
Öppna då det där skrinet, så finner ni en själf- bekännelse af hertigen, om huru stölden af diamantkorset tillgått.
Det var mitt villkor för att jag skulle köpa smycket af honom.
Jag har svärmat för att ha svart på hvitt, när det gällt sådana historier.
Tror ni e j, att min Rache ' är död, så läs bekräftelsen därpå i mitt sorgsna ansikte, gå till Nizza och se henne, där hon ligger blek och kall på bäd- den, men skön, ännu hänförande skön i dö- den.
Och tror ni, att jag skul ' e hafva uraktlåtit att hämna henne, att jag skulle lämna mörda- ren af hennes och min lycka ostraffad, så kasta en blick ned i den grotta, som folket kallar Djäfvulens smyghål; ni skall på botten af denna återfinna ett lik, som utan ord skall säga er, att jag talat sanning.
— Och nu, far- väl!
.
.
.
förgäfves skall ni efterspana Nathan Levy, hertigens mördare, och om ni än hade honom i ert våld, skall ni likväl lämna honom i ro, då ni vet, att han äger kunskap om, huru den gamla, stolta ätten de Marimar van- ärades för första gången af en — kristnad äktenskapsbryterska, af er gemål!
— Farväl!
Vi se hvarandra aldrig mer, markis de Mari- mar.
» Han gick långsamt ut ur rummet.
Då dörren slutits efter den judiske konst- handlaren från Nizza, ryckte markisen upp locket till det lilla ebenholz-skrinet och utan att ens ett ögonblick gifva sig tid att betrakta den dyrbara, gnistrande gamla klenoden, tog han ur skrinet några lösa pappersblad, som lågo gömda under diamantkorset.
* Med skälfvande händer vecklade markisen upp dem och läste: » Jag, hertig Gaston de Vargas, hade under sommaren 18.
.
vistats i Nizza, där j a g spe- lat bort hela min förmögenhet och dessutom ännu litet till: j a g var skyldig femtio tusen francs på mitt hedersord och ägde icke en sous att betala min skuld med.
Jag lefde som en råtta — på andras bekostnad; det vill säga jag bodde hos en af mina vänner en marin- löjtnant, åt middag hos en annan af mina bekanta och superade hvarje afton hemma hos mademoiselle Decay, en sångerska vid operan.
Det hade varit synnerligen behagligt att lefva så där på fältfot, om icke min hedersskuld hade plågat mig som en mara, och förfalloda- gen förskaffat mig nervfrossa, hvarje gång j a g tänkte på den.
Att uppskjuta med att betala sin skräddare eller sin tvätterska kan väl gå för sig, men att, då förfallodagen kommer, icke kunna betala sin spelskuld — det duger icke för en man af värld.
Han måste antingen dö eller betala.
Men som jag var ung, älskade nöjet och hoppades allt för framtiden, föll det sig svårt att bssluta sig för det förra.
Jag måste till hvad pris som helst skaffa penningar!
.
.
.
men huru skulle detta tillgå?
.
.
.
En procentare!
— Nej, j a g har intet arf att vänta, med hvilket jag längre fram skulle kunna tillfredsställa en sådan.
.
.
En god vän!
— A h, folk aktar sig nog att kasta femtio tusen francs på gatan.
— Jag stod rådvill.
Då föll mig plötsligt den tanken i sinnet, att en kvinna skulle rädda mig.
Jag kände en kvinna, som älskade mig till galenskap, och som skulle kunna göra allt för att kunna tjäna mig.
.
.
Men o m hon skulle neka mig penningar, o m hon skulle älska sina smycken högre än m i g?
.
.
.
Bah!
hon var gift, och man skulle j u då till exempel kunna skrämma henne med att hota upptäcka vårt kärlekförhållande för hen- nes man, som i sin vackra hustru såg ett ideal af paradisisk oskuld.
— T ä n k t och gjordt!
Några dagar efter sedan jag fått denna ingif- velse, befann jag mig till häst på väg till slot- tet Marimar.
.
.
» Den gamle markisen släppte handskriften, och en dof suck banade sig väg öfver hans läppar.
Han ryste öfver sin egen blindhet, som gjort hans hustru till äktenskapsbryter- ska, och han förbannade den vänskap och de välgärningar, han slösat på den man, hviken stulit från honom och fläckat hans vapensköld — ja, han blef afundsjuk på den .judiske konsthandlaren, som fått på sin lott att döda hertigen och se, huru denne vred sig, plågad af samvetskval och dödsfruktan.
Men nästa känsla, som fyllde markisens bröst, var tack- samhet mot försynen, hvilken icke tillåtit Louise att bli hustru åt sin moders älskare.
Ja, markis de Marimar knäppte fromt sam- man sina händer och tackade Gud, att denne i sin oändliga godhet räddat hans oskyldiga dotter från vanära genom kärleken till den unge A r y Bernard.
Och under inflytelse af denna lugna och ödmjuka sinnesstämning upp- tog markis de Marimar hertigens manuskript, som fallit till golfvet, och fortsatte åter läs- ningen af detsamma.
» Anländ till b y n La Mouche, hvilken ligger i närheten af slottet, hyrde j a g mig ett rum hos en bonde och sände med en af dennes söner en liten biljett till markisinnan de Marimar, bönfallande o m att i hemlighet få träffa henne, emedan endast hon kunde rädda mig från döden eller vanäran.
.
.
Svaret kom.
Ett litet rosenfärgadt bref sade mig, att hon vid midnatt väntade inne i slottssalen, till hvilken hon skulle hålla ett fönster öppet, genom hvilket jag kunde skaffa mig tillträde.
Då tornuret i slottet Marimar slog 12, steg jag med tillhjälp af en lina, försedd med knu- tar, uppför slottsmuren.
I nästa ögonblick låg jag i min älskarinnas armar, och glömde för hvilket ändamål jag egentligen kommit, då den lidelsefulla kvinnan betäckte mitt ansikte med glödande kyssar.
Ja, j a g kände mig så svag vid anblicken af denna hängifna varelse, att jag tänkte kasta mig till hennes fötter och bönfalla henne om förlåtelse för de usla afsikter jag hyste.
Men jag besegrade
— denna svaghet, förde markisinnan till en län- stol vid bordet och böjde knä framför henne. » Den olycklige markisen stungen af en orm.
ryckte till som Kanske hade hon suttit just i den stol, han nu begagnade, kanske hade hennes runda, hvita arm hvilat just på det ställe, där nu berättelsen o m hennes vanhedrande brott låg och stirrade med hundra små svarta ögon mot den gamle, ty denne tyckte sig i hvar bok- staf, i hvar punkt se ett öga, som hånfullt betraktade honom, och förtviflad ryckte han till sig intyget om den urgamla ätten Mari- mars vanära för att söndersmula det.
Men när han höll de gulnade och sköra pappers- bladen mellan sina fingrar, hejdade han sig, lade ned dem på bordet, slätade med handen varligt ut skrynklorna och återtog läsningen af hertigens manuskript.
ID UN 679 hennes händer darrade, då hon nästan vacklade fram emot mig och räckte mig ett litet skrin af ebenholz.
Jag tryckte på en fjäder och locket sprang u p p: ett diamantkors blixtrade emot mig.
Jag var räddad: skrinet innehöll vida mer än fem- tio tusen francs, och hvad skulle det tjäna till att göra sig reda för, o m det tillhörde markisinnan eller — markisen. » Här slutade manuskriptet, och då de Marimars ögon uppfångat den sista bokstafven, sjönk den gamle ädlingen utan medvetande tillbaka i stolen, men i sin hårdt knutna hand höll han ännu det ödesdigra dokumentet.
Då han efter några minuters förlopp lång- samt öppnade ögonen, hvilade öfver hans drag ett fridfullt lugn, och när hans blickar föllo på den döda hustruns porträtt, strömmade tårarna ur hans ögon, och han kände sig lät- tare till sinnes därvid.
Han reste sig sedan ur stolen, knäföll och bad om kraft från ofvan att förlåta henne, som i lifstiden tvefaldt bedragit honom, samt o m förlåtelse för den orättvisa han begått mot sin kära, trogna Jean Bernard.
Och det tycktes honom, som ljus- 1903 gen och vattendragen, som glittrade här och där i solljuset.
» Par Dieu!
mitt Marimar är j u ett litet paradis! » utbrast han och fortsatte vandringen med raskare steg och rakare håll- ning.
Louise trodde sig drömma, ty denna hastiga förändring i faderns uppförande kunde hon icke förklara.
Något viktigt måste ha inträffat — men hvad, det visste hon icke.
Det enda hon med säkerhet kunde säga var att hertigen var och förblef borta, och vi måste tillstå, att hon icke så värst mycket saknade honom.
Plötsligt stannade markisen och skuggade ögonen med handen, och Louise kände, hur hans arm darrade i hennes.
Snart hade hon upptäckt orsaken, och det var icke utan, att hon själf kände sig litet underlig till mods och fann, att hennes hjärta klappade häftigare än vanligt, då hon såg Jean Bernard och dennes son, Ary, långsamt stiga ned utför bergsluttningen och nalkas dem.
Markisen fattade häftigt dotterns hand och drog henne med sig in i en skogsdunge, på det att de båda männen, som för hvarje ögonblick kommo närmare, icke skulle kunna se dem.
Ännu blott några minuter och de båda Bernardarne skulle passerat förbi, där markisen och Louise voro gömda.
Då träd- de hennes far fram.
midt på vägen och sträckte sina båda hän- der mot Jean Ber- nard, hvilken vid sin älskade herres åsyn tvärstannade och fäll- de korgen, i hvilken han burit sina präk- tiga törnrosor, till marken.
Fortsättningen lydde, som följer: » Jag omtalade allt och besvor henne att rädda mig, men med tårar i ögonen svarade hon, att en så stor summa som den, till hvil- ken min spelskuld uppgick, kunde hon icke anskaffa, om hon än ville det aldrig så gär- na.
Då reste jag mig från min knäböjande ställning och tog far- väl i en iskall ton och utan att räcka henne min hand.
Hon satt tyst och stirrade på mig med en förtviflad blick, under det hen- nes barm våldsamt häfde sig.
Jag insåg, att hon kämpade en svår strid med sig själf.
Dröjande träd- de jag in i fönster- smygen liksom för att vända åter den väg, jag kommit.
Men i samma ögonblick j a g omfattade fönsterpos- ten för att svinga mig ut genom fönstet, sprang hon upp ur stolen och fram till mig, slående sina ar- mar omkring mig.
Jag låtsade, som stode jag fast vid min före- ST6CKH0LMSSTUDENTERNAS UPPVAKTNING FOR BJORNSTJERNE BJÖRNSON UTANFÖR GRAND HOTELL.
sats att lämna henne SKALDEN UTBRINGAR ETT LEFVE FÖR SVERIGE.
A. BLOMBERG FOTO.
och nämnde till och med namnet på en annan kvinna, som icke skulle tveka att försträcka mig femtio tusen francs.
Med mildt våld drog hon mig till- baka in i salen och hviskade i mitt öra alla de ljufva smekord, som endast en älskande kvinna är i stånd att finna på.
Jag stammade oredigt: äger ni inga juveler?
Hon svarade mig, att hennes värderikaste smycken befunno sig i Paris, och att de enkla, anspåkslösa nipper hon medtagit till Marimar, voro otill- räckliga att rädda mig ur min förlägenhet.
— A h!
min fru, ni älskar edra diamanter högre än den man, som skulle vilja offra sitt lif för er!
.
.
.
H o n sänkte sitt ansikte i hän- derna och grät, grät länge och förtvifladt.
Då hon slutligen tog de små fina händerna från ansiktet, var detta blekt, men ett orygg- ligt beslut stod att läsa däri.
Hon bad mig vänta och gick därefter med tysta, snabba steg ut ur salen.
Under några minuter darrade j a g af ovisshet.
Skulle hon komma tillbaka eller icke?
Men innan ännu fem minuter gått till ända, visade hon sig åter i dörröppningen.
Huru förändrad var hon icke!
Anletsdragen voro förvridna, ögonen glänste feberaktigt, och nade framtiden, medan det framfarna höljdes i allt tätare och tätare dimmor.
Då reste han sig med nyvaknad kraft, trädde fram till bordet och tände öfver ett af ljusen det skrynk- lade papper, han höll i handen, och snart åter- stod af manuskriptet endast ett tunnt, ask- grått blad, hvilket markisen kramade sönder till stoft mellan sina fingrar.
Det var tidigt på morgonen, då markis de Marimar, stödd på sin dotters arm, steg ned för slottstrappan för att begifva sig till Mur- grönsnästet.
Louise hade sagt honom, att den gamle Jean skulle längre fram på dagen komma till slottet med törnrosor, men marki- sen hade icke haft tålamod att invänta sin forne kammartjänare, utan ville uppsöka denne i det gamla minnesrika Murgrönsnästet.
Dagen lofvade att blifva vacker, och allt efter som den lätta dimman höjde sig, fram- trädde den ena tjusande taflan efter den andra.
V i d hvarje krökning af vägen stannade den gamle ädlingen och betraktade med glada blickar de ljusgröna ängarne, den mörka sko- » Jean, redlige, gam- le vän, förlåt mig! » » Herr markis!
.
.
.
herr markis! » De båda gubbarna lågo i hvarandras ar- mar, och vi kunna icke svära på, att de ej i återseendets gläd- je kysste hvarandra.
Ary och Louise be- traktade hvarandra med blyga, strålande blickar, — kanske anade de, att äfven deras lycka nu slog ut i full blom.
» Ni vet då allt, herr markis? » stammade gubben Bernard med kväfd röst.
» Ja, jag vet allt, » svarade markisen, » och jag skall äfven veta att godtgöra den förödmju- kelse, du lidit g e n o m min bittra orättvisa.
Jag beundrar den högsinthet, den finkänslig- het, som ledde ditt handlingssätt, då du under tystnad påtog dig en annans brott, och genom denna handling höjde du dig ifrån en ädlings tjänare till en hans jämnlike.
Räck mig din hand, Jean, från denna dag kan ingenting skilja oss åt! » Markisen tryckte Jean Bernards hand med värma och vände sig sedan strålande till de båda unga, hvilkas händer han förenade.
» Blifven I, mina kära barn, den länk, som håller oss gamla samman till döddagar och glömmen aldrig, att det rätta adelskapet behöf- ver intet sköldemärke! » (SLUT.)
IDUN — 1903 U FALLER skymning mjuk och tät kring gatorna och marken, och tomten Jul på lätta fjät tar vägen genom parken.
Han stiger fram, han ringer på, han ler i Kalraarblåsten, går in till sina gamla två o c h lämnar bref från posten.
Från söner tre han hälsar dem, som lämnat moders böner och syskons krets och faders hem, likt sagans trenne söner.
De gingo bort dit hågen bar, ut i den vida världen.
De gamla sitta hemma kvar, allena nu vid härden.
Och tomten nickar i er dörr och önskar frid i huset från söner, hvilka nu som förr er se vid juleljuset.
Han bringar tack för gammalt nytt med ord, som smeka hjärtat, och ber er från de år, som flytt, förglömma det, som smärtat.
Han hviskar er, att också jag har söner tre, som växa, och äfven skola gå en dag från hemmet och dess läxa.
De skola gå sin egen stig ut i den vida världen och lämna kvar sin mor och mig allena invid härden.
Måhända får jag då en kväll en hälsning liksom denna och skall mig känna rik och säll, så visst ni nu det känDa, om blott min son, när trött och svag jag emot grafven dignar, välsignar mig så varmt en dag — UR DAGSKRÖNIKAN.
TILL MINA FÖRÄLDRAR JULEN 1903.
N 680 U N HYLLAD LÄRARINNA.
En anslående fest- " lighet firades här om dagen i Södermalms högre läroanstalt för flickor, hvars föreståndarinna, fröken Hilda Myrberg, då fyllde 60 år.
Hilda Myrberg föddes den 2 dec.
1843 i Stock- holm.
Föräldrarna voro assessor A.
L. Myrberg, på sin tid en mycket anlitad och omtyckt, läkare, och hans hustru, Sophie Bandein, af en ansedd ämbetsmannafamilj.
Då Hilda Myrberg hade lyc- kan att uppväxa i ett godt hem, utvecklades där snart de rika anlag, som funnos hos henne, och hennes håg riktades tidigt på läsning af goda böcker, hvarigenom hon fick en för flickor på denna tid ovanlig beläsenhet.
De ordnade flick- skolorna voro på den tiden få, men den hon ge- nomgick, ansågs för en af de bästa; där lades dock vikten på undervisning i främmande språk.
Hon önskade sedermera föröka sina kunskaper i svenska ämnen och deltog därför som elev i den Lärokurs för fruntimmer, som 1864 inrättades af fröken Jenny Rossander.
Där erhöll Hilda Myr- berg de intryck och de impulser, som sedan varit afgörande för hennes lifs verksamhet.
Under Jenny Rossanders ledning vidgades hennes syn- krets, och hon fick lära, att äfven kvinnan måste arbeta, göra sitt till för släktets förädling.
Ef- ter att en följd af år hafva varit elev vid Lärokurs för fruntim- mer, blef hon där lära- rinna] samt vid Jenny Rossanders giftermål 1879 tillsammans med J.
R:s syster förestån- darinna för densamma.
Efter tre år upphörde lärokursen.
Hilda Myr- berg hade under denna tid själf grundlagt en flickskola för ett fåtal elever och blef år 1883 HILDA MYRBERG kallad till förestånda- rinna för Södermalms högre läroanstalt för flic- kor.
Denna skola har hon alltsedan skött med en aldrig sviktande energi, varm kärlek för sin uppgift och en ovanlig förmåga att tillvinna sig barnens såväl aktning som tillgifvenhet.
Skolan har under hennes och studiedirektörens ledning utvecklat sig till ett fullständigt högre läroverk för flickor och har numera äfven en gymnastik- afdelning.
Då Hilda Myrberg fyllde 60 år, önskade, som sagdt, skolans inspektor, styrelse samt lärarinnor och lärare framföra sina lyckönskningar och tack- sägelser för hvad hon under denna tid verkat.
Skolans bönsal var därför festligt prydd, och se- dan morgonbön förrättats af pastor Sven Nilsson, skolans religionslärare, framträdde rektor Vess- berg och tackade Hilda Myrberg för det nit, det intresse, och den skicklighet, hvarmed hon skött sitt ansvarsfulla kall, och det goda exempel, hon därigenom gifvit den öfriga lärarepersonalen.
Han öfverlämnade till henne en adress från lärare och lärarinnor.
Sedan en för tillfället författad sång blifvit afsjungen af lärjungarna, frambar en elev i högsta klassen å egna och kamraters vägnar en lyckönskan och ett tack.
Styrelsen och lärare- personalen hade inbjudit fröken M. till middag samma dag, vid hvilket tillfälle skolans inspektor, professor Montelius, föreslog skålen för heders- gästen.
Hon påmindes därvid om det stora an- svar, som ligger på kvinnan som uppfostrarinna, ett ansvar, hvilket hvilar mera på henne än på mannen, ty det är hon, som skall fostra det unga släktet till dygd och fosterlandskärlek.
Vid mid- dagen upplästes och utdelades verser, författade af läraren i svenska språket, doktor Dufvenberg.
som nu jag er välsignar.
A.
R. MEIJERBERG,den energiske folskoleinspek- och framstående språkkännaren, slutade C, J. tören härom dagen sitt rast- Och tomten vänder för att gå.
Han ler i Kalmarblåsten och nickar åt er gamla två, som han bragt bref från posten.
Emellan parkens kala trän hans skugga tyst försvinner.
Mot brefvet på min moders knän ett ensamt julljus brinner.
GUSTAF AF GEIJERSTAM.
C.
J. MEIJERBERG.
löst verksamma lif i den höga åldern af 87 år.
Född 1816 i Brunn- fio i Jämtland, upprät- tade M. efter afslutade studier år 1842 jämte några andra skolman realgymnasiet i Göte- borg och grundade tre år senare därstädes en egen privat läroanstalt (Meijerbergska skolan), hvilken han ledde i 18 år.
Under denna tid in- grep M. verksamt äf- ven vid organisationen af Göteborgs folkskoleväsen och inrättandetaf där- varande slöjdförenings skola.
Efter att några år ha varit folkskoleinspektör i Bohuslän kallades han 1863 till inspektör vid Stockholms stads folkskolor och innehade seder- mera denna maktpåliggande befattning ända till år 1888.
Vid sidan af sin egentliga verksamhet innehade M. en mängd förtroendeuppdrag.
Främst togos naturligtvis hans framstående förmåga och grund- liga pedagogiska kunskaper i anspråk, då det gäll- de skol- och uppfostringsfrågor.
I egenskap af fackman på detta område kallades han till med- lem af flere viktiga kommitéer.
Vidare var M. under tvänne år (1867 — 69) riksdagsman i andra kammaren samt 1876 Sveriges kommissarie vid afdelningen för undervisningsväsendet på världs- expositionen i Filadeifia.
M. afled ogift.
HJALMAR EDGREN afled för några P ROFESSOR dagar sedan hett plötsligt, utan föreg-ående sjukdom, i sitt hem å Djursholm, 63 år gammal.
Hjalmar Edgren, till börden värmländing, ägnade sig först åt det militära yrket.
I början af 1860-talet kom han öfver till Amerika, där han på nordstaternas sida under åren 1862 — 63 deltog med utmär- kelse i det stora inbör- deskriget.
Emellertid hade han börjat idka de språkstudier, som därefter blefvo hans lifs- uppgift.
Filosofie dok- tor i Amerika 1874, blef han 10 år senare pro- HJALMAR EDGREN.
fessor i sanskrit vid Lincoln-universitetet i Nebraska samt verkade i 6 år på denna post.
Då han nästa år återvände till Sverige, det var år 1890, var han fästad vid Göteborgs nya högskola såsom professor i nyeuropeisk lingvistik.
Han blef samtidigt Göteborgshögskolans förste rektor och inlade i denna egenskap stora förtjän- ster om den nya instruktionen; särskildt verksam var han i och för förvärfvandet åt högskolan af examensrätt.
Men Amerika lockade och 1893 åter- vände han till sitt älskade Nebraskauniversitet, där han kvarstannade, till dess han, vid Nobelin- stitutets upprättande, knöts till detta och öfvertog den del däraf, som omfattar den germanska språk- gruppens litteratur, en uppgift, för hvilken han ägde de bästa förutsättningar.
Det är som språkforskare professor Hjalmar Edren utfört silt förnämsta lifsverk, och inom hans litterära produktion intages främsta rummet af hans &gt;Jämförande grammatik », omfattande sanskrit, grekiska, latin och gotiska.
Men dessutom har han utgifvit en hel rad skönlitterära arbeten, egna diktsamlingar samt öfversättningar af Longfellow och Tennyson.
Med professor Hjalmar Edgren har en ärlig, orädd och karaktärsfast man gått ur tiden, en person, på hvilken alla, som lärde känna honom, satte stort värde på grund af hans solida person- liga egenskaper.
Närmast sörjes han af maka, född Stendorf, en son och två döttrar.
TTERBERT SPENCER, den ryktbare engelske filosofen, har nyligen aflidit i London efter någon tids sjukdom.
Spencer, som var född i Derby den 27 april 1820, studerade i sin ungdom ingeniörs- vetenskapen, men från 1845 blef naturforsknin- gen och i all synnerhet filosofien föremål för hans forskning.
Sin författareverk- samhet började han år 1848 som medarbetare i den inflytelserika veckoskriften &gt;The eco- nomist ».
Under 1850- talet publicerade han HERBERT SPENCER.
därjämte en massa upp- satser i Englands mest ansedda tidskrifter.
Hans första bok utkom 1850, och fem år senare offentliggjordes hans första ar- bete inom systematisk filosofi.
Från 1860 har Spencer i främsta rummet ägnat sig åt utarbetandet af sitt kolossala verk » A sy- stem of synthetic philosophy », en sammanhängande utförlig framställning af hans filosofiska system.
— Detta arbete består af tio delar, af hvilka den sista fullbordades 1896.
Speneers undersökning-ar bära ständigt prägeln af den sanne vetenskapsmannens opartiska pröf- vande af skäl och motskäl.
Hans stil är lugn och klar, ehuru oftast något tung.
AFVERHOFJÄGMÄSTAREN C. V. Ankarcnma, y ståthållaren å Stockholms slott, samt vår ko- nungs synnerligen förtrogne vän och en af huf- vudsta ' dens mycket kända personligheter, fyllde den 15 dennes 80 år.
Trots den höga åldern, befinner sig ädlingen fortfarande vid ypperlig vigör och mottog på födelsedagen talrika bevis på sympati från när och fjärran.
Som Idun i sina nummer 31 och 32 för år 1901 meddelade porträtt af såväl öfverhofjägmästaren som hans gemål, född Bielke, med anledning af makarnas då ståtligt firade guldbröllop å Ture- holm, inskränka vi oss nu till ofvanstående rader och hänvisa i öfrigt våra läsare till de angifna äldre Idunsnumren.
TTOMMUNALEADET ABEL LANDEN i Helsing- ^ fors fyllde nyligen sjuttio år, af hvilken an- ledning han gjorde en stor donation, hvars ända- mål är åstadkommandet af ett företag, afseende höjandet af arbetare- klassen och understöd- jandet af dessbildnings- sträfvanden.
Bildnings- anstalten har donatorn tänkt sig anlagd på landet i en trakt med goda kommunikationer och ställd i förbindelse med universitetet.
Do- nationen uppgår till ett belopp af 100,000 finska mark.
Förvaltningen af fonden öfverlämnades till föreningen Svenska ABEL LANDEN.
folkskolans vänner.
— Denna donation äringa- lunda den första kommunalrådet Landén gjort till förmån för bildningsändamåi.
Upprepade gånger har han skänkt större och mindre summor till olika föreningar, hvilkas uppgift varit att verka för spridande af nyttiga kunskaper.
Ett g-odt hjärta och en varm känsla äro karaktäristiska egen- skaper för Landén.
De ha städse ledt hans verk- samhet under hans lefnad och gjort honom all- mänt värderad.
Human, älskvärd och ung till själen, tar Landén allt fortfarande lifiig del i kom- munala och fosterländska spörsmål, hvarjämte han tillika mera än de flesta intresserar sig för litteraturen.
— Landén har i Helsingfors för om- kring 20 år sedan grundat ett bankinstitut, som hvars omtyckta ledare han allt fortfarande fun- derar.
ÅTER » OM SKOLGÅNG OCH NERVÖ SITET ».
Herr Redaktör!
P PECIS hvad jag förutsåg skedde, nämli- gen att E. i Idun n:r 44 » trampat på en ömtålig punkt ».
Men att det skulle visa sig så hastigt, trodde jag knappt.
Men nu skall jag, medan jag väntar på E:s ytterligare inlägg, helt uppriktigt säga re- daktören, hur det är.
Både E — g och V.
L. ha afsiktligt eller oafsiktligt velat, i likhet med vissa unga skämtsamma damer, föra oss föräldrar och redaktören med bakom ljuset.
E — g har såsom den frimodigaste velat jaga oss in bland den stora » allmänheten », medan hon och V.
L.
— » blanda bort korten », vågar jag ej skrifva i damernas tidning utan — leka » kurra gömma » med oss bakom skolan.
Där står hon så ledsen och säger: » Det fin- nes väl knappast något, som mer kalfatras än skolor och skolarbetet. » Och när hon i sina tankar fått in oss bland » allmänheten », ser hon så snällt och förstulet på oss, liksom ville hon åter locka fram oss, och säger: » Och klart är ju, att en institu- tion med så genomgripande betydelse för oss, som skolan har, skall äga allmänhetens in- 681 — tresse i högsta grad. » Hon tror ändå, att hvarken vi eller » allmänheten » skola springa vår väg, utan fortfarande ha intresse för henne och saken.
Men nu inträffar det märkliga, att hvad som här af E. uttalats, ej har något att göra vare sig med » skolan » eller » allmänheten », utan är helt enkelt en privat affär mellan för- äldrar och målsmän och vissa lärare eller lärarinnor.
Skolstyrelse och skola bestämma o m lokal, läsordning, lärokurser, lärarepersonal m. m. men aldrig har jag, mig veterligt, lärt känna en skola, som ålägger en lärare eller lärarinna att fordra » bredvid-läsning », att i tid och otid hota med underbetyg, utsätta skrifbetyg för hvar skrifning, att akta sig för att ge litet oförtjänt beröm m. m.
Nej, se allt det där är då bestämdt lärarens privatsak, så länge däraf ej uppkommer allt för stort trassel.
Men barnen och föräldrarna känna det där långt bättre än skolan känner det.
Så snart barnen kommit hem från skolan och sett på sitt schema till följande dag, får man höra, hvilka lärare och lärarinnor de ha, och man får äfven veta, hvad de fordra och huru de gå till väga.
O m mångfaldiga lärare och lära- rinnor har jag hört, att de aldrig använda de af E. påpekade medlen, men ändå ge få under- betyg och få af dem få » kvarsittare ».
Om många har jag återigen hört, att de dagligen använda dessa medel och ännu flere och ge många underbetyg, sänka sina och andras betyg och — få många » kvarsittare »!
Skulle man med någon skolterm benämna sådant, så skulle det väl kallas » öfverdrifvet tjänstenit ».
På tal om de s. k.
» mindre begåfvade », hvaröfver man i tid och otid klagar, vill jag säga, hvad jag en gång sade till en ung lä- rare, som jämmerligen beskärmade sig däröfver: » Tacka du Gud,att de » mindre begåfvade » uppe- hålla dig någon stund, annars skulle du köra dig själf och de mera begåfvade fördärfvade.
De mera begåfvade ge sig nog till tåls, tills den svagare hinner med, o m du ber dem därom. » — » Men årskursen! » säger man.
— A h ja, det går väl an att jämka något därpå.
Under alla förhållanden tror jag, att det vore » en klok hushållning » för båda parterna d. v. s. både för de mer och mindre begåfvade.
T y rika och fattiga skola vara bland hvar- andra.
Däraf kunna båda ha nytta.
Att drifva oss föräldrar och målsmän in bland » allmänheten », såsom den goda E — g gjort, det går bestämdt inte.
Därtill äro vi för väl kända och för väl anskrifna i skolan.
Blott två dagar på året har jag haft en innerlig lust att kila undan bland eller bakom » allmänheten » för att g ö m m a mig.
Det var de dagarna, då jag skulle fram med de dryga terminsafgifterna för mina fyra barn.
Men som jag på förhand misstänkt, att » allmänheten » skulle föga intressera sig för mig och mina barns » skolgång och nervositet », så har jag aldrig försökt.
Ja, jag är nästan rädd, att allmänheten ej har intresse nog för att ens läsa detta mitt skrifveri, ifall redak- tören ens vågar publicera det i Idun.
T y det gäller, som sagdt, en enskild sak mellan vissa bestämda föräldrar och barn å ena sidan och vissa lärare och lärarinnor å den andra; dess- utom är här fråga blott o m vissa år af vissa barns uppväxttid, ehuru saken i alla fall är ytterst viktig.
Till sist upprepas i E — g:s bref flere goda råd till oss föräldrar, råd, som vi så innerligen gärna följa, så vidt görligt är: att följa och intressera oss för våra barn, att hjälpa dem, att ta flickan ur skolan och lära henne ett praktiskt.
yrke o. s. v. IDUN 1903 Efter bästa förstånd har jag från mina barns födelse sökt följa dessa råd, och jag har ned- lagt mycken tid på att ej stå redlös, då det gällde att hjälpa både i franska, räkning m. m.
Men se, nu k o m jag rätt snart till den insikten, att man ej kunde från födelsen lära en flicka ett praktiskt yrke, utan att hon först behöfde bli en 15 å 17 år och därjämte förvärfva sig en tämligen stor allmänbildning, innan hon kunde lära sig och få någon prak- tiskt syssla.
Se därför tänkte jag: » Kosta hvad det kosta vill, så måste jag skicka flic- korna i skolan under uppväxttiden, äfven o m de ej skulle bli ansedda som de mest begåf- v a d e ».
Sagdt och gjordt.
Jag gick till skolan.
Den tog med vänlighet mot mig, mina flickor och mina pengar.
Den lofvade göra sitt bästa, och den har hållit ord, fastän jag fått bevittna all den sorg och jämmer, hvarom E. talat.
Och nu ville jag i min tur ge ett godt råd till vissa lärare och lärarinnor: Lägg i all stillhet bort alla de där » ambitionsmedel », som E. påpekat, eller som jag ock ville kalla dem » rakknifsmedel »; ty ni kan ej tro, hvad oro och tråkighet det framkallar, i synnerhet hos vissa flickor.
Det är som att sätta rak- knifven på deras strupe.
Ge dem hellre litet oförtjänt beröm, o m det någonting skall vara.
Jag förstår e j, h varför ej den lille gossen i den rörande scen, som E. målar, kunnat få litet sådant.
Lägg bort de konstiga böckerna med de många tankstrecken och de konstiga ordlistorna, såsom t. ex. Manuel Francaise jämte alla grammatikor på främmande språk m.
m. och undervisa dem, liksom om inga betyg funnes.
Tids nog kommer den frågan både för dem och oss vid midten eller slutet af terminen.
Låtom oss besinna att det nog gåi att fostra gossar som flickor och flickor som gossar till en viss period.
Då böra flickorna, så vidt möjligt, besparas allt, som hos dem kan fram- kalla nervositet och bleksot, på det de ej må förkrympa, men gossarne klämmas med arbete, på det de ej må få tid att räcka lång näsa åt flickorna eller företa sig andra konster.
Och låt oss ej så länge leka » kurra gömma » kring skolan, tills en föreståndarinna med 30- årig erfarenhet behöfver komma och » schasa » på oss för att mäkla fred.
Däri gör hon emel- lertid enligt min åsikt fullkomligt rätt.
Men om ni nu vill följa vårt råd och i barmhärtighet och tålamod undervisa våra flickor under den tid de måste gå i skolan, då bli vi nog goda vänner med eder och äfven med skolan, ty den har, så vidt jag vet, sanner- ligen intet ondt gjort, utan vill oss och gör oss dagligen allt godt.
Men medan vi nu sitta där o c h i tysthet tänka på försoning, vill jag omtala, huru jag handlar med » bredvidläsning ».
Jo, jag säger: » Det eller det svåra ordet kan kanske någon studera ut till nästa gång.
Vill ni läsa mer om, huru Baner huserade i Bayern, kan ni läsa i Ekmarks läsebok, ifall ni får tag i den, eller om ni vill se mer om huru Karl den X I likviderade frälse-köpen och granskade kronans skulder, så kan ni se efter i Ekmark, o m ni har den. » Men sådant där får ej framkalla vare sig tadel eller beröm.
Till sist vill jag, sedan vi, som jag hoppas, blifvit vänner igen, berätta » en liten lustig hi- storia », som passerade i en normalskola långt nere i staden Esslingen vid Neckar.
Där skulle bli sånglektion.
Läraren tog fram sin violin.
Barnen skulle ta samma ton, som han anslog på instrumentet.
För en liten gosse ville det dock platt inte lyckas.
Han framkallas till läraren och får sig ett litet nyp, hvarpå han börjar gråta, nytt försök — klent resultat.
Slutligen började han gråta högljudt och så
IDUN — 1903 • I l l l l l l t l l l l l l l l M I I I I l l l l l l l l l II1IIIIIII II IIIIIII IIIIII l l l l l l l l l I •••IIIIII1IIIIIIIIII1IM [Förnämsta tvättmedel I E FTRO OCH FÖRBLIFVA DOCK VID FINARE TVFTTT É HYLINS Ekonomi-Tvål I OCH VID GRÖFRE TVFTTT (BYK) É HYLINS | Prima T v ä t t - T v å l I Ti i ••••••il i i i i i i i i i i •••••ill 11 lllllllll i i i i i i i i 11 •••• tttiii iiiiiiiiiiniiiir kom han med sin gråt snart i jämnhöjd med violintonen, hvarpå han fick sig af den gamle läraren en smekning o m kinden med tillägget: » Ser du, det gick j u riktigt bra, » hvarpå den lilla parfveln borttorkade sina tårar, satte sig och gnuggade händerna af förnöjelse.
Inte vet jag, om den lille kvantingen lärde sig att sjunga, men för mig blef detta ett minne, och det enda jag har kvar från min åtta dagars vistelse vid och i denna skola.
Och nu föreslår jag, att vi resa oss och bu- ga för » Allmänheten », » Skolan », och Iduns redaktör, som öppnat sina spalter för diskus- sion öfver detta vårt mellanhafvande, och låta frågan hvila öfver ferierna och julen.
J.
G — N.
X FVEN BARN- OCH UNGDOMSLITTERATUREN har i våra dagar tagit ett uppsving — kvan- titativt som kvalitativt — som sätter föräldrar och målsmän i tillfälle att till julklappsbordet välja något gpdt för hvarje ålder, individualitet och smak.
Det knappa utrymmet och den knappa tiden nödga oss emellertid att inskränka oss till ett helt kortfattadt uppräknande af några af årets förnämligare nyheter på detta område, i det vi öfverlämna åt våra snälla pappor och mam- mor att på ort och ställe — det är vid boklådsdisken — själfva göra sitt personliga val.
Som ett all- mänt omdöme gäller, att de ansedda författar- och förläggarnamn, vi här nedan räkna med, samt- liga ägna en omvårdnad åt den viktiga uppgif- ten att tillfredsställa de ungas fantasi och kun- skapstörst, som är betryggande för det bjudnas etiska halt.
Arets ståtligaste barnbok är utan tvifvel Elsa Beskows täcka och färgglada bilder till » Mors lilla Olle » ra.
fl.
af A.
T:s redan rikspopulära barn- kammarvisor, utgifven i till och med två upp- lagor — en enklare och en » praktupplaga » — på Fr. Skoglunds förlag.
En annan » tafveibok », som helt visst skall komma otaliga barnaögon att tindra, är Oisela Henckel-Trapps lustiga » gubbar » till våra kända » Gamla sånglekar » (Wahlström &amp; Widstrands förlag), såsom Domaredansen, Nigare- polskan, Väfva vadmal m. fl.
Noter med enkelt pianoackompagnement åtfölja till hvarje dans och göra den vackra boken dubbelt användbar för julfesterna.
Samma förläggare ha tänkt på våra små » ny- stafvare » med » Prinsessornas ABC-bok », ritad af Gunhild Facks — en serie vackra och för den naiva fantasikretsen afpassade färgbilder till hvarje bokstaf i alfabetet.
Barnkammarens rim, illustre- rade af Jenny Nyström (Fahlcrantz &amp; C:os förlag), är en redan kär gammal bekant, som nu kom- mer till oss i ny upplaga.
Beijers bokförlagsaktiebolags sedan länge skat- tade serier: » Läsning för unga flickor » och » Läs- ning för gossar » ha ökats med hvar sin ny del, en fortsättning af Ebba Nordenadiers » Gamla präst- gården », betitlad » Bet var då » — mera behöfva vi icke säga!
— samt en riktigt äfventyrsmättad pojkbok, » Fyren på Trollön » af Silas K. Hocking.
En förtjusning för alla pojkar blir säkerligen ock- så den nya delen af Wilhelm Billes, af d:r K. A. Melin redigerade ungdomsbibliotek: » Prärieskona- ren », berättelse från den amerikanska västern af 682 — F. B. Forester.
Dessutom har en af denna sam- lings tidigare delar, Karl Mays nu nästan klassisk vordna » Björnjägarens son » utkommit i en andra upplaga.
Var lugn för att » Old Shatterhand » ännu lefver i svenska ynglingahjärtan!
En ypperlig norsk ungdomsförfattare, Lars Kjölstad, presenterar Lars Hökerbergs förlag i ett urval berättelser » På landsbygden », och för de ännu yngre kunna anbefallas samme förläggares » Sagor och äfventyr » af Eugenie Beskow.
Fru Mathilda Langlet, den barnkära författa- rinnan, har naturligtvis icke glömt bort sin för- väntansfulla unga läsekrets: en ny del, den sjunde, af serien » Mamma tala om något roligt! » bär därom vittne (Hugo Gebers förlag).
Under den gemensamma titeln » För ungdomen » har Fahlcrantz &amp; C:o haft den förträffliga idén att utge en samling skildringar af framstående per- sonligheter, hvilka genom sitt lif och sin verksam- het äro ägnade att framhållas som förebilder för det uppväxande släktet.
Början har nu gjorts med den danske författaren Otto C. Lunds lef- nadsskildring af den världsberyktade amerikanske uppfinnaren » Edison », en lika fängslande som lärorik ungdomsbok.
Slutligen vilja vi glädja alla julboksbekymrade föräldrar med underrättelsen, att den bepröfvade serien af P.
A. Norstedt é Söners ungdomsböcker för året riktats med ytterligare några delar, som med afseende på godt innehåll och stilfull utstyr- sel stå i främsta ledet, nämligen » Puck och Hos mormor », två barnberättelser af Marie Michelet; » Två vänner », berättelse för mindre barn af Hedvig Lagerlöf; » Morska pojkar », berättelse för stora och små af Hans Aanrud; » Små vildar » af den engelske förf.
Jan Maclaren; » Hemmet på Holmen », skildrin- gar ur barndomslifvet på mormors tid af I.
H. samt — sist, men sannerligen icke sämst!
— » Tipp », berättelse för barn af Amanda Kerfstedt.
* Hemmets inkomster och utgifter, Erks bekanta och omtyckta hushållsbok, har nu utkommit i ny upplaga.
Några oväsentliga förändringar i upp- ställningen ha vidtagits, hvarigenom boken nu framträder i ett praktiskt och mera till talande format än förut.
I öfrigt karaktäriseras denna upplaga af samma klarhet och reda i indelnin- gen som den föregående editionen, och äfven här förekommer den tilltalande anordningen, att de sidor i slutet, som upptaga sammandraget af årets inkomster och utgifter, kunna särskiljas från de öfriga, hvarigenom den slutliga utskrifningen från de olika månaderna blir en tämligen lätt möda.
Boken kan därför anses som en nödvän- dighetsartikel i hvarje hem, där man önskar ord- ning i den husliga bokföringen.
Svenska fotografisamfundets tidskrift är namnet på ett nytt fackorgan för de svenska fotograferna, hvars första nummer nu utkommit.
Häftet bjuder på flere facktekniska uppsatser och ett antal goda reproduktioner af olika yrkesfotografers arbeten.
Det nya organet, som har till utgifvare friherre C.
E. Fleetwood och i hvars redaktionskommitté sitta några af hufvudstadens främsta fotografer, åsyftar att blifva en fotografiteknikens tidskrift par preférence, i hvilken de svenska fotograferna kunna fritt utbyta tankar och meningar af vikt för deras yrkes främjande.
Tidskriften, som utkommer med ett num- mer i månaden, kostar för helt år 10 kronor, men för medlemmar af samfundet endast tre kronor.
För den värdiga typografiska prägeln svarar Iduns kungliga hofboktryckeri.
del, när hon gång på gång framropades.
Hrr Odmann och Wallgren — båda vid ypperlig röst- disposition — bidrogo ock som resp. den yngre och äldre Germont att gifva glans åt aftonens föreställning.
Den senare borde dock hafva an- lagt en något äldre mask och för öfrigt visat sig något mindre stel i hela sitt uppträdande.
Hela operan gick nästan alltigenom bra under hr Henne bergs påpassliga ledning.
I regie och uppsätt- ning spårades för öfrigt åtskilliga välbehöfliga reformer.
— Tredje symfonikonserten, som gafs under herr Nordqvists ledning, artade sig till en verk- lig högtidsstund för åhörarne, och Berlioz, till hvars minne konserten ägde rum — han föddes den 11 dennes för ett sekel sedan — firade en glänsande triumf, i det att skallande applåder följde efter hvarje sats af de verk af honom, som utfördes.
Af dessa är » den fantastiska symfonien » förut rätt bekant, helst som den gafs för endast ett hälft år sedan af Windersteinkapellet.
Be- handlande mästarens egen hjärtehistoria, inne- håller detta tonverk drag af den mest öfverty- gande liffullhet, omväxlande idylliska, känslofulla och djupt lidelsefulla.
I det senare hänseendet äro gängen till schavotten och valpurgisnatten rena praktstycken och hvad beträffar själfva kär- lekstemat, som riktigt inristas i åhörarens minne, tack vare dess olika skepnader, fantastiska, dröm- mande, ironiska och svärmiska, är det mycket karaktärsfullt redan i sin enkla skrud.
Symfonien erhöll ett godt utförande och de ofta samman- väfda motiven framträdde med full tydlighet, men så äro de också synnerligen pregnanta.
Ett annat orkesterstycke » Fée Mab » utgör scherzot i symfonien » Romeo och Julia » och har tydligen tjänat till förebild för Gounods Mab i hans » Romeo ».
Skada, att man ej fick hela sym- fonien!
Det lilla stycket är en tonväfnad af ski- raste och mest eteriska slag och här kommer mästarens berömda instrumentationskonst till full rätt.
Stycket är mycket tacksamt och publiken ville ovillkorligen höra om det, hvilket dock den långt framskridna tiden förbjöd.
En drömscen (Réverie), caprice för violin, utfördes mästerligt af herr Zetterqvist.
Detta stycke går ej banade vägar, det är originellt och fängslande och man beklagar vid åhörandet, att en mästare, som är så spirituell och så egenartad, är jämförelsevis föga känd hos oss, ja, mindre än hans imitatörer.
Utom dessa nummer upptog programmet också, för att på sedvanligt sätt fira Beethovenminnet, denne mästares ättonde symfoni.
Ofta gifven, förfelar den dock aldrig sin verkan, och publiken visade detta genom sitt lifliga intresse efter hvarje sats; den andra måste till och med omtagas.
— Franz Navål, den från föregående uppträ- danden härstädes välbekante och uppburne tenor- sångaren, började i torsdags ett kortare gästspel å k. teatern.
Vi återkomma härtill i nästa nummer.
- jl / TUSIKALISKA AKADEMIENS ELEVUPPVIS- 1V.I NINGAR ägde rum sistl. lördag, måndag och tisdag.
Att ingå i någon utförligare redogörelse för desamma, anse vi ingalunda lämpligt.
Så mycket torde emellertid böra nämnas, att flere af eleverna inom sångklassen, särskildt den kvinn- liga, äfvensom inom pianoklassen gåfvo goda löften för framtiden.
Äfven i behandlingen af af andra instrument väckte en och annan elev rättmätig uppmärksamhet.
Konungen och kron- prinsen bevistade måndagens eievuppvisning.
VT AS ATEATERN spelar med framgång den tyska ' farsen » Storstadsluft », som en gång i tiden tillhörde den forna Södra teaterns posse-repertoar.
Bland de uppträdande utmärker sig särskildt herr Barcklind, hvilken alltjämt är stadd i lofvande konstnärlig utveckling.
Glöm ej 17 UNGL.
TEATERN gaf nästlidne fredag Verdis uttröskade och gammalmodiga opera » Den vilseförda » Endast ett förstklassigt utförande kan gifva absolution för den synd, som ligger i ned- läggande af arbete på ett så trivialt verk som detta.
Men erkännas måste ock, att utförandet här i visst fall adlade till och med det triviala.
Särskildt gällde detta om fru Hellström, hvilken som Violetta firade en sannskyldig och välför tjänt triumf.
Klockren, fyllig och klar klang hen- nes stämma, och hennes skiftningsrika spel gaf uttryck för alla de känslor, som kunde tänkas röra sig i en älskande och olycklig kvinnas själ.
Sällan hafva väl ock k. teaterns väggar genljudit af ett starkare bifall, än som denna afton kom den uppburna och framstående sångerskan till att i god tid, helst före jul och de många helgda- garne, förnya prenumerationen p å: IDIM VÅRT LANDS FÖRNÄMSTA ILLUSTRERADE TIDNING, MUNS MODETIDNING SKANDINAVIENS ELEGANTASTE OCH INNEHÅLLSRIKASTE MODEJOURNAL, BARNGARDEROBEN ALLA MÖDRARS OVÄRDERLIGA SKATT OCH HJÄLPREDA.
— K Ö K S Ä L M Ä N Ä C K Eedigerad af E l i s a b e t h Östman, Inneh.
af Elisabeth Östmans Husmoders- kurs i Stockholm.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR 683 - ID UN temjölä 2 del.
gräddmjölk, 40 gr. press- D i l l k ö t t p å k a l f (f. 6 pers.).
1 % 2 msk.
m j ö l 2 msk.
smör (40 gr.], 2 % tsk.
sa^H, 2 hg.
smör, 75 gr. strö- kg.
kalfbringa, 2 lit.
vatten, 1 msk.
lit.
buljong, hvitpeppar, salt, socker.
socker, 4 ägg, 1 / s tsk.
rifvet citronskal.
salt, 6 kryddpepparkorn.
B e r e d n i n g: Kålen (som bör vara T i l l f o r m e n: Va rask.
smör, 1 msk.
•Slås: 1 msk.
smörn.
3 msk.
mjöl 7 del.
frusen) lägges i vatten så att isen dra- mjöl.
köttspad, 2 msk.
hackad dill, 1 — 2 msk.
gés ut.
Den repas därefter, sköljes väl jäst, 1 del.
arrak, % del.
kokande vatten, 1 ättika, V2 msk.
socker, 1 — 2 äggulor.
msk.
socker.
B e r e d n i n g: Bringan knäokes och G l a s y r: \ del.
franskt vin, 3 msk.
tvättas med en duk doppad i hett vat- socker.
ten.
Den påsättes i kokande vatten, J o r d g u b b s - g l a e e: 2 kkp.
jord- skummas och kryddorna tillsättas, hvar- samt lägges sikt, så och får koka 2 — 3 tim., eller tills en vispsticka går lätt igenom köttet.
Sva- len aftages och skinkan beströs med en blandning af senap, socker och fint stöt- ta skorpor.
Den insattes därefter i vatten ugnen att få vacker brun färg, då den Kålen lägges upp uttages och garneras med kruskål, äppel- i kokande, saltadt och får koka Vs tfet på 1903 att vattnet får väl af- mos och katrinplommon eller med l * gymer.
rinna, hvarefter den hackas med mjölet S m ö r t å r t a (Milles feuillesl (f. 6 Smöret smäl- pers.).
200 gr. osaltadt smör, 200 gr. S ö n d a g: Soppa med murklor; rost- gubbs-sylt eller kompott, 50 gr. socker, efter köttet får sakta koka med tätt slu- tes i en kastrull, kålen ilägges och hvetemjöl, 6 — 7 msk.
vatten, 2 msk.
biff med portus.
lök och potatis; sava- 5 del.
vatten, skal och saft af V2 citron, tet lock, tiils det är mört, eller omkr. fräses under flitig rörning i 5 min.
Den strösocker.
räng ".
2 del.
sherry, karmin.
Till f y l l n i n g och g a r n e r i n g: 2 tim.
Det tages upp, skares i lagom kokande buljongen tillsättes, litet i M å n d a g: Kokt köttkorf med stuf- B e r e d n i n g: Mjölet siktas och / s stora bitar och upplägges på varmt ser- sänder, och soppan får koka Va tim. 1 kkp.
äppelmos, 5 del.
tjock grädde, vade turska bönor; hafresoppa.
hvarefter den afsmakas med kryddorna.
2 msk.
vaniljsocker, frukt och gelé, lVs däraf slås i ett fat.
Mjölken ljummas veringsfat, särat garneras med dill.
T i s d a g: Oxsvanssoppa; stufvad lake.
och jästen upplöses i 2 msk.
däraf.
Spadet silas och skummas.
Smör och Soppan serveras med frikadeller af ox- hg.
rostad sötmandel.
O n s d a g: Dillkött på kalf med po- Beredning: Smöret klappas till Besten af mjölken nedröres i mjölet till- mjöl sammanfräsas, spadet tillsättes li- eller kalfkött eller ock med fläskkorf.
tatis; fruktsoppa.
lika med den upplösta jästen och sal- tet i sänder, och såsen får koka 10 min.
G r i l j e r a d r ö k t s k i n k a (f. 18 tunna kakor, som sättas på is att stelna.
T o r s d a g (Julafton]: Lutfisk med Mjölet utröres med vattnet och arbetas tet, ooh degen arbetas tills den blir smi- Dillen ilägges och såsen afsmakas med pers.).
5 kg.
skinka.
gröna arter och potatis; risgrynsgröt dig och blank, hvarefter den ställes att ättika och socker, hvarefter den upp- T i l l l a k e n: 6 lit.
vatten, 1V2 lit.
till en smidig deg.
Degen utkaflas till med mjölk; klenäter med sylt.
jäsa till sin dubbla storlek.
Smöret vispade äggulan tillsättes och såsen får smörsalt, 2 % del.
strösocker, V2 msk.
en fyrkantig kaka, något tjockare på T r e d a g (Juldagen): Grönkål; färse- midten.
Smöret lägges midt på degen tvättas och röres med sockret till skum sjuda.
salpeter.
rad gädda med champignonsås; gril- samt tillsättes i degen jämte de uppvis- Till kokning: 5 lit.
vatten, 1 och kanterna vikas öfver smöret så att K l e n ä t e r (f. 6 pers.).
3 ägg, 150 jerad rökt skinka med äppelmos och detta fullkomligt täckes.
Smördegen ut- pade äggen, citronskalet och resten af butelj franskt vin.
gr. strösocker, 125 gr. smör, 3 karde- katrinplommon; smörtårta.
hvetemjölet, hvarefter degen arbetas om- T i l l p a n e r i n g: V2 tsk.
engelsk se- klappas till en aflång fyrkant af unge- L ö r d a g (Annandag jul): Buljong kring 1 / 4 tim.
Den hälles därefter i mummor, det rifna skalöt af 1 citron, 5 nap, V2 msk.
socker, 2 msk.
stötta skor- fär Vä cm.
tjocklek.
Denna fyrkant vi- med pastejer; späckad fårstek med le- smord och mjölad kransform och får åter msk.
tjock grädde, 625 gr. hvetemjöl.
kes därefter ihop så att kanterna af de- por.
T i l l k o k n i n g: 1 / 2 kg.
gåsflott ell.
gymer; citronkräm med mandelformar.
jäsa upp.
Kakan insattes i god ugns- Beredning: Vattnet påsättes att gen mötas midt på fyrkanten.
Därefter god flotltyr, 1 msk.
brännvin.
värme att grädda omkr. / 4 tim.
Den koka, salt, socker och salpeter iläggas vikes den ena halfvan af degen öfver den RECEPT: B e r e d n i n g: Äggen röras väl med uppstjälpes och genomdränkes genast och laken får koka 10 min., under det andra.
Degen utkaflas åter till en af- sockret, det ljumma smöret, den fint S o p p a m e d m u r k l o r (f. 6 pers.).
med en blandning af arraken, det ko- den skummas väl.
Skinkan nedlägges i lång fyrkant.
Detta upprepas fyra gån- stötta kardemumman samt citronskalet.
Va lit.
konserverade toppmurklor, 2 lit.
kande vattnet och sockret samt får kall- en stor stenkruka, den kokande laken ger efter hvarandra, hvarefter degen ut- När degen är smidig, tillsättes grädden buljong, 1 msk.
smör, 2 msk.
mjöl, salt, na.
påhälles och bör stå väl öfver skinkan.
kaflas till omkr 2 mm.
tjocklek och ut- och mjölet, hvarefter degen ställes på cayennepeppairv 2 äggulor, 1 del.
tjock Krukan öfvertäckes genast med en kött- skäres till 5 runda bottnar hvilka pens- Vinet och sockret blandas väl och kallt ställe omkr. 1 tim.
Den utkaflas grädde.
handduk och en filt.
Skinkan får ligga las med vatten och beströs med strö- därmed glaceras kakan, hvarefter den till V2 cm.
tjocklek och utskäres med B e r e d n i n g: Murklorna, jämte sitt upplägges på tårtpapper, på flat skål.
i den varma laken 2 tim., hvarefter den socker.
De insättas i god ugnsvärme sporre till aflånga kakor på hvars midt spad, påsättas i den kokande buljon- upptages och får ligga fritt och kallna att grädda vackert gulbruna.
Jordgubbssylten passeras och blandas göres en skåra, och därigenom dragés Smörbottnarna uppläggas på tårtpap- gen och få koka omk): ", 1 tim. hvarefter med sockret, vattnet, citronskalet och öfver en natt.
Den nedlägges därefter i den ena ändan af kakan, så att det buljongen silas.
Smör och mjöl samman- saften samt sherryn.
den kalla laken och får ligga 14 da- per, på flat glasskål.
Mellan bottnarna bildar en knut på midten.
fräsas, buljongen tillsättes litet i sänder, gar.
Den upptages och lägges i ko- bredes tunnt med äppelmos och där Blandningen färgas med litet karmin Flottyren påsättes tillika med 1 msk.
och soppan får under rörning koka i och hälles i den nedfrusna glacemaski- kande vatten omkr. 10 min., hvarefter ofvanpå ett lager af den vispade gräd- Tår- 10 minuter.
Den afsmakas med kryd- nen samt vrides omkr. 1 / 2 tim. Glacen brännvin och upphettas tills en tunn blå den får hänga ett dygn för att torka.
den, tillsatt med vanilj sockret.
dorna.
Äggulorna och grädden vispas nedpackas därefter och den krossade rök stiger upp från ytan.
Klenäterna Den insys i en tunn gardin och kallrö- tan garneras med resten af grädden samt frukt och gelé.
Kanten af tårtan be- upp i soppskålen och soppan tillslås isen, blandad med groft salt, packas iläggas och kokas ljusgula samt upp- kes i 4 dagar.
läggas på gråpapper att afrinna.
under kraftig vispning.
Skinkan borstas väl ren med mjuk strykes med grädde och garneras rundt- tätt omkring maskinen i byttan ooh De öfversoekras och serveras med sylt.
Murklorna skäras i skifvor och ser- den får ytterligare frysa omkr. 2 tim. borste och såpvatten, hvarefter den får orn med den rostade mandeln, skuren veras i soppan.
Strax innan savarängen skall serveras G r ö n k å l (f. 6 pers.).
2 — 3 grön- ligga i vatten öfver en natt.
Den på- i tunna skifvor.
VECKAN 2 0 - 2 6 DEG.
1903. tills den blir mycket fin.
2 3 S a v a r ä n g (f. 6 pers.).
450 gr. hve- upplägges glacen i hålet på kakan.
^y- ^y^y - r&gt; r^rs?
C y p r o l i n (f. d.
.5- ^ 5- 5^ ^ 2 lit.
5 ^ - V - 3^ vatten, 2 msk.
salt ~&gt;v " v sättes i kallt vatten tillsatt med vinet " v- &gt; v " v ^ Fru Stina Rodenstams Slöjd- o. Hushållsskola, Ceolin) är det förnämsta puts- ningsmedlet för koppar &amp; mässing, gör ytan fullkomligt blank och ren utan att smutsa händer och trasor.
Cy- prolin är allmänt om- tyckt emedan det blän- kar fort och väl.
Cy- prolin kostar 25 öre pr burk och försäljes nos herrar minuthand- lande.
I parti hos Holst &amp; C:o Tekn.
Fabrik, Dalagatan 42, Stockholm.
O B S.
!
Varnas för efterapningar.
Skandinaviska ^^y^y^y^y kålslmfvud, FIOFJUVELERARE FTALLBERG STOCKHOLM 9 Regeringsgatan 9 Göteborg _ Malmö Ö. Hamngatan 44.
Ö. Hamngatan 4.
Största sortiment.
Billigaste priser.
^ ^ ' ^ F ö r HUDIKSVALL, Matlagning o. d., väfnad, kläd- och linnesöm, strykning, alla brukl.
handarbeten; sammaritkurs, gymnastik m. m. Vårterm.
börjar 20 jan.
Prospekt på begäran.
^ ^ ' ^ ' j u l e n.
Ren Hiekel Kokkärl Berndorfer Mefal waarenfabrik, Arthur Krupp, JUJjMiUrire Allmänna m e d v i d s t å e n d e fabriks- märke äro de solidaste, m e s t praktiska o c h DE FÖR HÄLSAN LÄMPLI- * XVfJAilsttri X * » STtCXNOl » * Lifförsäkringsf ören ingen B Å L D E R Hufvudkontor: Hamngatan 1 B, Sthlm.
Samlade fonder: Kr.
3,500,000 Kr.
Billiga bestämda premier.
All vinst tillhör de försäkrade.
1903 utdelas, allt efter hvarje försäkrings ålder, den försäkrades inträdesålder och den tariff, enligt hvilken försäkringen är af slu- tad, som årsvinst ända till 4 0, 1 proc.
af årspremien.
Ombud antagas å platser, där anstalten ännu icke är tillräckligt representerad.
Jul-, Nyårs-, Fantasi- och Vybrefkort bäst och billigast från Nordiska Försto- ringsanstalten, Jakobsgatan 25, Stock- holm.
Stort urval.
Bästa källa för åter- försäljare.
Prislista jämte profsändning af 100 st. i finaste kolorering till kr.
2,25, ljus- tryck kr.
1,50.
Vybrefkort efter insända fotografier utföras fortast.
Lager af vykort med vackra motiv från alla Sveriges land- skap (öfver 2,000 olika) samt fantasikort.
Allt prima kvalité.
Ärade Damer!
Gör ett besök i färghandeln Klarabergsgatan GASTE AF ALLA KOKKÄRL.
Tillhandahålles 1 större Bo- sättnings- &amp; JärnafFärer.
Prospekter &amp; priskuranter genom MAX DÄUMICHEN, Stockholm.
J u l k l a p p a r: Färglådor, Pastellkritor, Målarskrin, Tnbfärger, Koloreringsböeker, Glödritningsapparater, Ikta Fr.
Parfymer i eleg.
etuin, Tfålar A Borstar af alla slag.
Algot Tillman.
O Ö F V E R T R Ä F F A D.
Försäljes 37. där Ni kan köpa Edra Hus- hållsartiklar till de mest bil- liga priser.
Äfven finnas lämpliga V Ä L K Ä N D.
öfverallt i hela riket.
Se att etiketten är märkt: B A B Y SVENSK DIFLASKAPPARAT Eao de Galagne- &amp; Parfiimerie-Fabrik " GLOCKENGASSE N:o4711 " KÖLN.
Generalagent: rekommenderad af professor Medin.
Apparaten kostar komplett med 8 fla- EMIL BOSTRÖM, Stockholm.
skor och kokkärl kr.
6: — Telegrafadress: 4 7 1 1.
Dito utan kokkärl • 3: 50 Med hvarje apparat följer •Fore- Rikstel.
4 7 1 1.
Allm.
Tel. 4 7 1 1.
skrifter för späda barns uppfödande med komjölk el- Värderar Ni elegant utför- ler gräddbland- ningar » af Pro- da jul ' o.
nyårsbrefkort?
In- fessor O. Medin.
I parti hos G. sänd kronor 1.65 i postanvis- Abramson &amp; C:o, Stockholm.
Till salu i minut i Stockholm hos Kuntze &amp; C:o, ning till John Fröberg, Alb.
Stille och Ch.
O. W e r n e r m. fl.
Dessutom såväl i Stockholm som i landsorten på alla apotek, större bosättningsmagasin m. fl.
ställen.
Se alltid efter att Väskorna äro försedda med vidstående fabriksmärke.
Finspong, erhållas 100 st.
IDUN 1903 — lämpligaste 684 — Julklapp för såväl gammal som ung är en * LEDIG SJUKSKÖTERSKEPLATS.
I Grythyttehed skall från och med nä- sta år anställas en af Örebro läns landsting aflönad epidemisjuksköterska.
Lönen utgär med 600 kr.
för år jämte 100 kr.
i hyres- bidrag, hvartill kommer 50 Öre i dagtrakta- mente under tjänstgöring för smittosamma sjukdomar.
För att kunna blifva till skö- terska antagen erfordras intyg om väl vits- ordad tjänstgöring omkring 1 ars tid vid större sjukhus samt att hafva genomgått Kurs vid större epidemisjukhus.
Sköterska antages med 3 månaders ömsesidig uppsäg- ning.
Ansökningshandlingar torde snarast möjligt insändas till undertecknad, som på begäran meddelar närmare upplysningar.
Grythyttehed den 9 dec.
1903.
TOTOGRAFIAPPARAT * bäst och billigast i AKTIE BOLAGET STOCKHOLMS FOTOGRAFISKA MAGASIN, Drottninggatan 3 2, Stockholm I. Prisburant gratis men ej franko (Porto 0,20).
H A F ALLTID H E M M A några burkar af Lagermans Bak- pulver .Tomten-, ty med tillhjälp häraf kan i en vanlig järnspis bakas färskt kaffebröd (och annat bröd) dag- ligen med ringa besvär och på kort tid.
Det behöfves nämligen ingen jäs- ning före gräddningen i ugnen, utan det går lika fort att baka bröd med detta bakpulver som att grädda en vanlig ugnspannkaka.
Enligt intyg från Kemiska stationen i Jönköping tillföres brödet för mat- smältningen och benbyggnaden värde- rika närsalter.
En liten smula af detta bakpulver i plättar, pannkakor, köttbu lar etc. göra dessa lätta och porösa, och man kan i stället spara pä ägg.
Säljes hos alla välförsedda specerister i riket.
Begär alltid bruksanvisning med recepter.
Fabriken Tomten, R. Forssblad.
Provinsialläkare.
O C / n frisk, anspråkslös, barnkär flicka, nä- * r * got kunnig i sömnad, får genast plats att hjälpa till med skötandet af ett friskt, årsgammalt barn.
Adr.
kyrkoh.
Alex.
Pet- tersson, Berg, Kolbäck.
ör lärarinnor och bild.
hushällsbiträden rinnas verkligt goda platser att söka.
Nya Inackorderingsbyrån, Brunkebergsga- tan 3 B, Sthlm.
Etab.
1887.)
mm C- 9 » &gt;.
£ % Hushållsfröken.
1 Göteborg.
' SL SKÅNSKA A G B L A D E T m e d 16-sidiera söndagsnnmret.
Tidaholms JBruIcs Aktiebolag, F r i s i n nåd t p r o g r a m.
— F ä r s k a s t e in- oeli u t l ä n d s k a n y h e t e r p r telegraf-, tele- fon o c h p o s t.
— E n m ä n g d politiska artiklar, k o r r e s p o n d e n s e r, k å s e r i e r, kul- turhistoriska s k i l d r i n g a r, skizzer, d o m - stolsreferat m. m.
— O m k r i n g 5,000 sidor fängslande följeton » släsning.
— Största, m å n g s i d i g a s t e a n n o n s a f d e l n i n g, s o m b e r e d t tusentals läsare g a g n, må ng- dubbelt u p p v ä g a n d e den o b e t y d l i g a pre- n u m e r a t i o n saf giften.
NUMMER I VECKAN!
Huru omtyckt Skånska Dagbladet är f r a m g å r b ä s t d e r a f att d e t h a r 5 ^ 9 0 0 0 PRENUMERANTER.
B L O T T i X K R O N A kvartalet.
PRENUMERERA Å NÄRMASTE POSLANSTALL.
är en ORIGINAL SYMASKIN Filial 16 Hamngatan 16.
» •v «• \ (f • * &amp; L E D I G A P L A T S E R p ö r en i landthushåll fullt kompetent all t varlig flicka linnes plats nu genast pl gård i mellersta Sverige.
Svar jämte fotogr sändes .Landthushåll », Iduns exp., Sthlm.
sprakk.
Lärarinnor till familj.
Värdinna t- 23 år, musik., erh.
genast plats genom Inack.
Byrån, Hamng, 2, 3 tr, Norrköpin- G o d a platser för lärarinnor, sällskapsdamer, barn- och hushällsfröknar att genast söka genom Inack Byrån, Hamng.
2, 3 tr., Norrköping.
/ " loda platser till nyåret för lärarinnor, säll V * skapsd., kontors-, hushålls- o. barnfrökn.
Norra Inack.
Byrån, Mäst.
Sam.-g.
62.
Sthlm 99 F Informator.
Allvarlig, anspråkslös ung man, skicklig och intresserad, önskas att läsa med två gossar 8 och 9 år.
Rekommendationer tor- de sändas under adress .Nyår », Sorsele p. r.
EFTER JUL önskar ung flicka, som genomgått 8-kl. 11 roverk, plats i bildad familj som hjälp oo sällskap.
Kunnig i musik och handarbete!
Vid lön fästes ej afseende.
men ses mei på ett godt hem och vänligt bemötandi Svar till » Margret », Iduns exp., Sthlm.
EPIDEMISJUTSIILBRSIELJÄIISTEN ng bättre flicka, villig att deltaga Hör i Ölands södra prov.-läkaredistrikt ledig fallande hushållsgöromäl och på al Lön 600 kr.
pr år samt 1 kr.
pr dag och fria resor vid tjänstgöring.
Närmare under • * ätt vara en busmoder till hjälp, önskar rättelser ang. kompetensfordringar m. m början af februari plats i godt bem dl ungdom finnes.
Önskar framför allt få al meddelas af Ernst Lundevall, ses som familjemedlem.
Någon lön önska Provinsialläkare.
Svar till » Familjemedlem., Borensberg p. Adr.
Mörbylånga.
U ng flicka fr. landet önskar på nyåret p U som hjälp åt husmoder.
Kunnig i sön LÄRARINNA nad, husl.
bestyr, van vid barn.
Tacksa; för mindre barn, kunnig i musik, erhåller om svar till » Nickan », Gökhem p. r. plats den 15 nästa Januari.
Vidare genom n ung flicka af god familj önskar eft Wallerstad gård pr Karda.
jul plats i ett trefligt hem som sällsks är äfven villig läsa med mindre bai Vid Gotlands läns kvinnliga samt och dessutom hjälpa till med lättare ino folkhögskola hemmet förefallande göromål.
Svar t är lärarinnebefattningen i väfnad och stryk, » S. », Bya p. r. ning till ansökan ledig.
Undervisningen om- fattar årligen 12 veckor från och med 1 April L ä r a r i n n o r, och löneförmånerna, om båda läroämnena värd., sällskapsd., hushålls- &amp; barnfrökn förenas, 300 kr.
jämte 30 kr.
i reseersätt- anskaffas kostnadsfritt genom Inack.
B ning.
Ansökningar insändas före 20 nästa rån, Hamngatan 2, 3 tr., Norrköping.
Januari under adress Herose.
Folkhögskolans SINGER i S i n g e r s Bildad, gladlynt flicka, väl kunnig i mat- lagning, får god plats nu genast i godsägare- VÄRDINNA.
familj i Södermanland.
Medlem af famil- jen.
Lön 200 kronor.
Svar med fotografi " Cm 30-årig norsk dam af god familj ön och referenser till » S.
P. », Gnesta. "
skar värdinneplats i godt hem.
Ha latsen såsom lärarinna hos doktor haft dylik plats i England under 5 år.
Sva Brand, 43 rue Joseph II, Briissel, är emotses tacksamt till Miss » E.
L. », Kong upptagen.
Fotografierna skola snarast blifva enegade 2, Kristiania.
återsända.
lats som hushållsfröken, hos aktad bättr ungherre eller änkeman i stad, söke Vikarierande till våren af ung gladlynt flicka, kunnig L Ä R A R I N N A allt som hör till ett väl ordnadt hem.
Sva önskas för vårterminen 1904 vid Nyköpings emotses innan den 1 jan.
under adres Elementarskola för flickor Undervisnings- K. L. », Villa Sonderburg, Västervik.
ämnen: tyska språket i kl. IV — VII, engel- ng flicka med elementarbildning och son ska språket i kl. VI — VII.
24 lekt.
i veckan.
genomgått profårskurs vid Kongl.
Blind Lön efter 1,200 för läsår.
Ansökningar jämte institutet a Tomteboda samt där tjänstgi betyg insändas före den 1 jan.
1904 till som vik.
lärarinna, önskar plats i famil Styrelsen.
som lärarinna för eller sällskap och hjäl] ör enkel, huslig, bildad flicka finnes åt någon blind.
Svar emotses tacksamt a nu eller till våren förmånlig plats att S. S. », Iduns exp., Stockholm.
sköta bättre ungkarlshem, ensam person.
^ö re stan därinne- eller husnallsplats söke Yttre beaktas.
Upplysningar jämte foto- af en plikttrogen, duglig flicka på nu grafi under märke: .22 — 30., p. r. Malmö.
året i Sthlm ell.
dess närhet.
Rek.
finna!
Svar märkt » R.
O. », Iduns exp.
E (Försäljningsmag Beridarebansg 27, Sthlm.)
Undervisning (äfven i konst- broderi) lämnas ?K gratis.
Säljas såväl kontant som pä afbetalning i) Stockholm endast ^ J; SJU Tidaholm,.
DEN NYTTIGASTE JULPRESENTEN J F E T " H E illustrera »!
faniil j e - j o n r n a l.
* rikhalt.
urval i ffornn.
stil.
Full- n / st.
rumsmöble- \ \ mang utföras i alla olika varia- ' tioner efter or- der Mod.
mönster.
BegäTprisuppgifterfrån A U (Malmö) TIDAHOLMS FANTASIMOELER o P 3 * B TTng kvinnlig gymnast önskar på nyan V plats på landet eller i stad.
Är villi att i händelse barn finnas läsa med dei samt likaledes vara behjälplig vid lättar hushållsgöromäl.
Snart svar till » Barnkä 20-åring », Iduns exp.
L^ullt hushallskun.
bild.
plikttrogen Hick söker plats.
Ordningsvan, sparsam Svar: » Ej rädd för arbete » under adress S Gumselii Annonsbyrå, Sthlm.
Ljm bättre flicka som med utmärkta bety genomgått Handarbetets Vänners vä) skola, delvis dess syskola samt Lundin kurs söker med första plats, hälst såsom väflärarinna.
Svar till » Väflärarinna » un der adress: S. Gumselii Annonsbyrå, Sthlm C * n 18-ärs hurtig flicka önskar komma * - god familj, hälst på landet, för att vari behjälplig med alla inom ett hem förekom mande göromål.
Svar, märkt » Hurtig emotses under adr.
S. Gumaelii Annons byrå, Stockholm, f. v. b.
L ?n 35-arig bättre flicka, som genomgat T " f kurs i barnavård, önskar i början a januari plats i familj, hälst för späda barn Svar till » I.
P. », Lerum, pöste restante.
pn ung flicka, med godt sätt och lynne * - Önskar plats som hjälp och sällskap ål äldre dam., är äfven villig att åtaga sij lättare husjungfrusysslor.
Referens: Frök Anna Sandström, Östermalmsg.
62, Sthlm ' ör en barnjungfru, fullt kunnig i skötseln af ett 7 månaders barn och kunnig i sömnad, finnes plats ledig i januari månad hos officersfamilj i Karlskrona.
Goda re kommendationer fordras.
Svar till .Offi cersfamilj », Iduns exp.
P H I L O C O R O S 99 är ett nytt starkt, lätt, ej stort dragspel, LÄRARINNEPLATS.
äfven damernas.
I mahogny med 16 veck Mervösa sjukdomar, reumatism, öm- Vid Sköfde elementarläroverk för flickor af skinn.
Akta Magdeburger.
Pris 15: 50.
H tålighet m. m. behandlas framgångs- finnes lärarinneplats ledig att tillträda med Skola gratis.
Erh.
endast från P.
W.
rikt hela aret om å K n e i p p b a d e n vid K a r s t r ö m s M u s i k h.
.
M a r i e s t a d.
Norrköping.
nästkommande vårtermins början.
Under- XII.
p7 * islc.
på, begäran.
visningsämnena äro svenska språket (kl. VII), franska språket (kl. IV — VIII), tyska Nysaltad, hvit Kabeljo, utan språket (kl. V) och engelska språket (kl. D A M E R!
!
!
hufvud, af utmärktaste kva- VI).
Lönen är 1,100 kr.
för läsår; 600 kr.
litet, ä kr.
8: 5 0 pr kvarttunna Menstruationsbindlar i paket å 12 st. till för vårterminen.
Sökande bör ha genom- pr efterkraf.
1 ä 2 kr.
paketen.
Lifband därtill 1 och gått Hög^re Lärarinneseminarium.
Ansök- Fraktfritt om 2 kvarttunnor tagas.
ningar, åtföljda af vederbörliga betyg, in- 1: 50 pr st. sändes pr efterkraf.
sändas före den 15 nästkomm januari till FORSELLS VIKTUALIEAFFÄR, GÖTEBORG.
Bandagist P. Rudelius, Lund.
Styrelsen.
styrelse.
HUSFÖRESTÅNDERSKA, En huslig och hurtig flicka, kunnig i inom ett enklare hem förekommande göromål samt duglig i matlagning, erhåller god plats hos mycket respektabel ungkarl.
Sökande bör hafva ett godt och vinnande sätt samt vara från i allo aktningsvärdt hem och har en musikalisk flicka företräde.
Svar med upp- gift om lönepretentioner etc, samt om möj- ligt fotografi till » Fabriksdisponent », Malmö P- r. n bättre flicka, kunnig i god matlagning, E städning, sömnad och handarbeten, och villig att uträtta dessa göromål, kan få plats i liten familj, där jungfru linnes, nå- got kunnig i musik har företräde.
Uppgift på rekommendationer och löneanspråk til!
» Ordentlig », Gumselii Annonsbyrå Malmö.
H a l l å!
Bättre, snäll ung flicka önskar me följa familj eller dam till södern elli att i hemmet vara såsom hjälp o&lt; sällskap.
Full belåtenhet utlofva trefligt och vänligt sätt.
Svar tor (sändas till » Angenämt sällskap » und adr.
S. Gumselii Annonsbyrå, Sthlm, f. v. E N 1 8 Å R S FLICKS 1 Önskar såsom betalande hushållselev pla i större familj vid nyåret, för att grundli lära sig hushållet.
Pris jämte öfriga up gifter torde sändas till » Ester ».
Växjö p.
Inackordering finnes i bättre familj för 2: ÄLDRE AKTNINGSVÄRDT FRUNTIMMER * helst studerande flickor, att dela ett sto kan få öfvertaga mathållningen för tjänste- soligt rum åt gatan; äfven ett mindre.
B ferenser.
Adress » Centralt », Iduns exp.
man vid järnbruk.
Närmare upplysningar kunna erhållas, om anmälan åtföljd af rekommendationer in- För att bli mera kändl sändes i bref märkt: » Herrhushåll » under i Sverige emottager ett välrenommeradt pc adress S. Gumselii Annonsbyrå, Stockholm, sionat för flickor i Lausanne (Schweiz) un f. v. b. svenskor under särdeles fördelaktiga villk Ref. Fräulein Marquardt per adr.
F Welinder, Svalöf.
Tillfälle till i allo förstklassj inackordering gifves till nyåret i utlands bildad familj, där franska, tyska och enr; ska språken talas.
Hiss, elektriskt Ii badrum.
Utmärkta svenska referenser finni Com husmors dugliga, villiga hjälp sökes Madame Dora Kohnberger ^ plats af ordentl., bild.
flicka, kurf.
i matl., Birger Jarlsgatan 26. bakn.,sömn Sv.
» Gladlynt », Iduns exp.
f.v.b Rikstel.
2962.
Allm.
tel. 163 ' n ung flicka, som med goda bet.
genom-!
gått 8-kl. läroverk o. äfven deltagit •TTenéve Dans famille de Médecin ha hushållet, önskar plats i bildad t hem som V tante villa en ville, on recevrait qu hjälp till husmoder och sällskap.
Hon är ques jeunes filles désirant apprendre le fri äfven villig deltaga i skrifgöromål, om så cais et suivre des cours.
önskas.
Svar emotses tacksamt af » Inge- S ' adresser å M:me Anders Olson, i borg », Gumselii Annonsbyrå, Malmö.
Bergman, Olsbo, Saltsjöbaden.
P L A T S S Ö K A N D E
