# ID: svediakorp-per1536
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1903
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 27,826
# sentences: 1,370
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


S.
A. ARRHENIUS DEN FÖRSTE SVENSKE NOBELPRISTAGAREN.
NÄR MAN ser professor Arrhenius för första gången, tar man honom sanno- likt icke för en lärd man.
Denne rätt- framme, jovialiske herre, som saknar hvarje spår af tankspriddhet — skulle det verk- ligen vara en af Europas mest framstående vetenskapsmän?
Ja, se litet närmare på honom.
Observera h o n o m i stunder, då något djup- sinnigt problem sysselsätter hans tankar, eller till exempel då han vid en diskussion i något af våra lärda samfund hastigt och lustigt räknar ut ett intressant sifferproblem — i hufvudet!
Då röjer nog den hälft frånvarande blicken, det lugna, oansträngda ansiktsuttrycket, att tänkandet ej bereder honom några svårig- heter — snarare nöje.
Man anar i sådana ögonblick, att den mannens hjärna arbetar snabbare, säkrare, med mindre buller, än hvad människohjärnor i allmänhet göra.
Att tänka nytt, djärft, egenartadt, det är just professor Arrhenii sak.
Han har ett förträffligt minne — men det äga många.
Högst få äga den förmåga att hastigt ordna, * kombinera, draga slutsatser af minneskunska- perna, som är prof. Arrhenius egen.
D e teo- rier, han slungar ut i världen, grunda sig alla på ett omfattande material af fakta, och alla kasta de nya dagrar öfver förut dunkla o m - råden inom fysiken, kemien, astronomien eller — medicinen.
T y intet af dessa områden är främmande för den mångsidige forskaren.
Han blef j u för någon tid sedan medicine hedersdoktor i H e i d e l b e r g.
.
.
Svante August Arrhenius föddes den 19 febru- ari 1859 på Viks gods nära Uppsala.
Student vid 17 år, blef han filosofie kandidat vid 19 års ålder.
Åren 1 8 8 1 — 8 3 arbetade han hos den berömde fysikern Erik Edlund vid k.
Vetenskapsakademien.
Ar 1884 blef han filo- sofie licentiat och disputerade samma år på en af handling: » Recherches sur la conduc- tibilité galvanique des électrolytes », hvilken förskaffade honom en docentur i fysikalisk kemi.
Denna afhandling innehåller fröet till den stora teori, som gjort Arrhenii namn världsberömdt: den elektrolytiska dissocia- tionsteorien, klart framställd 1887 i en helt liten uppsats, på åtta sidor, i öfversikten af k. Vetenskapsakademiens förhandlingar.
De närmast följande åren upptogos med det nog- grannare genomarbetandet af denna teori.
Se- dan 1886 var den unge vetenskapsmannen på studieresa i Tyskland.
Under fyra år be- sökte han olika berömda forskare: Ostwald i Riga, Kohlrausch i Wiirzburg, Boltzmann i Graz, van ' t Hoff, den förste Nobelpristagaren, i Amsterdam.
Slutligen återsände han till Ostwald, som under tiden blifvit professor i Leipzig.
Efter sin återkomst till Sverige blef Arrhenius 1891 tillförordnad lärare i fysik vid Stockholms Högskola, där han 1895 ut- nämndes till professor i samma ämne.
Aren 1 8 9 8 — 1 9 0 2 var han Högskolans rektor.
— Hvad är dissociation för något?
Ofullstän- dig kemisk sönderdelning har man kallat för dissociation.
— Antag att ni, ärade läsarinna, har inbjudit ett sällskap af herrar och damer i ert hem.
Vanligen kan ni endast en kort stund hålla sällskapets » bestånds- delar » tillsamman.
Så länge detta lyckas, är sällskapet » odissocieradt ».
Men snart har hälften af herrarne dragit sig in i rökrummet och hälften af damerna sätter sig att brodera, medan resten af herrarne fortfarande söker vinna de återstående damernas intresse.
Då är sällskapet » dissocieradt till hälften », eller » dissociationsgraden, a, är 0,5. » — Nu hade man före 1887, tack vare den franske kemisten S:t Claire Devilles och andras forskningar, väl reda på flere kemiska föreningar, där atomerna ej höllo ihop till molekyler, utan dessa » dis- socierade sig ».
Det uppstod en blandning af enkla atomer och sammansatta molekyler.
Men nämnda år kom Arrhenius med det djärfva påståendet, att alla ämnen, som meddela vatt- net elektrisk ledningsförmåga, i vattenlösning sönderfalla i sina beståndsdelar till afsevärd grad.
Koksalt, klornatrium, som upplöses i vatten, är ej längre koksalt, utan en bland-
1DUN 1903 — ning af litet oförändrad t koksalt, klor och lika mycket natrium som klor.
Koksaltet är bildadt genom förening mellan den gröna, giftiga gasen klor och den vaxmjuka, hvita, eldfarliga metallen natrium.
Men tro nu icke, att en utspädd koksaltlösning innehåller na- triummetall och klorgas.
Nej, de båda be- ståndsdelarne uppträda i vattenlösningen för- klädda, inhöljda i hvar sin elektriska ladd- ning, natrium i en positiv och klor i en nega- tiv.
I denna skepnad kallas de joner eller vandrare.
Sätter man ned två poler från ett elektriskt batteri, draga dessa de elektriska laddningarna till sig: natrium » vandrar » till den negativa, klor till den positiva polen, eftersom motsatta elektriciteter attrahera hvar- andra.
Det var van ' t Hoffs stora upptäckt af os- motiska trycket år 1885, som skulle sätta Arrhenius i stånd att vetenskapligt bevisa, att saken verkligen förhöll sig så, som hans teori förutsatte.
Men äfven andra undersök- ningar voro j u af nöden för att stödja hypo- tesen, och Arrhenius ägnade därför åren 1 8 8 8 — 9 4 hufvudsakligen åt studier öfver lös- ningars fryspunkt och kokpunkt, öfver reak- tionshastighet, diffusion, hydrolys m. m.
Från sina studier öfver ledningsförmågan i vätskor öfvergick Arrhenius äfven till gaser.
Ar 1888 skref han sålunda en afhandling om solstrålningens inflytande på elektriska före- teelser i atmosfären.
Emellertid har han först på senare åren, och sedan han fullständigt utarbetat dissociationsteorien, utförligare syss- lat med luftkretsens problem.
Aren 1 8 9 3 — 9 4 undersökte han tillsammans med d:r N. Ek- holm månens inflytande på jordens elektriska tillstånd; år 1 8 9 6 — 9 7 publicerade han utför- liga undersökningar öfver kolsyrans i luften inflytande på jordens temperatur.
Kunde vi genom att bränna stenkol eller på annat sätt öka luftens kolsyrehalt till tre gånger hvad den nu är, så borde, enligt prof. Arrhenius, jordens medeltemperatur stiga omkring 9 gra- der.
Om kolsyrehalten sjönke till tre femte- delar af sitt nuvarande belopp, så skulle en ny istid taga sin början.
Så vänder sig prof. Arrhenii intresse allt mera åt den kosmiska fysiken — utan att han dock försummar sin elektrolytiska disso- ciationsteori.
När han år 1899 diskuterat problemet om den kemiska reaktionshastig- heten, börjar han fundera öfver orsaken till norrsken (år 1900).
Sommaren 1900 gör han för » vattenfallskommitténs » räkning en tek- nisk studieresa, hvars resultat offentliggöras följande år.
Å r 1901 beräknar han starka elektrolyters dissociationsgrad och ger ut en lärobok i elektrokemi, allt medan han funde- rar öfver kosmiska och geologiska problem; bl.
a. visar han, att orsaken till vulkanut- brotten är att söka.
i vattnets strid med kisel- syran om de basiska ämnena i jordens heta inre.
Därpå tänker han öfver världsalltets bildning och sammanfattar sina åsikter härom 1 ÖFVERTRÄFFAR ALLA ANDR / V.
I!
i FRISKHET O C H ANGENÄM VÄLLUKT I • PR1SBELÖNT M E D FLERE GULDMEDALJER- Eva Hellman &amp; C:o, Drottninggatan 6 8.
Et.
1886.
656 — i den åren 1 9 0 1 — 0 2 sammanskrifna och i år utkomna » Lehrbuch der kosmischen Physik », hvilken i två band, tusen sidor, utom astro- nomisk afhandlar äfven geologisk och meteoro- logisk fysik.
— Solljuset, förklarar prof A.
, öfvar ett tryck på alla kroppar, det träffar; mycket små kroppar drifvas bort med stor hastighet.
Det stoft, solen bortdrifver från sig, har en negativt elektrisk laddning.
När detta stoft faller på jorden, uppstå elektriska strömmar, som ge upphof till norrsken.
Solen slungar ut mest stoft de år, hon har mycket fläckar, och därför uppträda norrskenen helst under solfläcksrika år.
Träffas stoftkornen ute i världsrymden, kunna de baka sig samman till kometer och meteorer.
Teorien o m ljus- trycket använder prof. Arrhenius vidare på astronomiens största problem: om världssyste- mens bildning och undergång.
— Difteriserum är väl bekant?
Det kom för ett eller två år sedan en anmodan till prof. Arrhenius att söka utröna lagarne för seras verksamhet inom kroppen.
Läkarne kunde icke finna något lagbundet sammanhang i serumterapiens fenomen, men dissociations- teoriens fader borde väl kunna det?
Han grep sig verket an tillsammans med dansken Madsen och — lyckades.
Sjukdomsgifterna och de motgifter mot dem, som sera innehålla, befunnos reagera på hvarandra precis lika matematiskt noggrannt som t. ex. borsyra och ammoniak.
Det hör just icke till de alldagliga före- teelserna, att en professor i fysik arbetar ut en lärobok i astronomi, geologi och meteorologi samtidigt med att han löser några af serum- terapiens problem, som läkarne själf va ej kunnat utreda.
Hvad skall jag mera berätta om professor Arrhenius?
Att hans föreläsningar äro intres- santa och gärna hörda, att samkvämen vid våra vetenskapliga sällskapssammanträden äro liksom lite festligare och gemytligare, då » Svante » är med, än då han är borta, att han nyss blifvit kommendör af Nordstjerne- ordens andra klass, att.
.
.
Men nu kanske det är tid att titta litet på porträttet också och på interiören från pro- fessorns laboratorium.
Att det är fullkomligt likt, intygar GILBERT.
ÅRETS NOBELPRIS.
D ENNA GÅNG har utdelningen af Nobel- prisen följts med synnerligen starkt in- tresse, enär på förhand sagts, att bland pris- tagarne skulle befinna sig ej mindre än tre skandinaver och två kvinnor.
Enligt de med- delanden Idun erhållit från fullt autentiskt håll äro pristagarne följande: Priset i kemi har tillfallit den på den ke- miska forskningens fält framstående svenske vetenskapsmannen, professor Svante Arrhenius; litteraturpriset har tilldelats den norske dik- taren Björnstjerne Björnson, medan den geni- ale dansken, med.
d:r N.
B. Finsen hugnats med det medicinska priset.
Det fysiska pri- set har delats mellan makarne mr och m: m e Curie samt mr Henri Becquerel, samtliga af fransk nationalitet.
Beträffande fredspriset, som utdelas i Norge, ha vi ej lyckats erhålla full visshet om, hvem som blifvit utsedd.
Ryktet har emellertid ganska bestämdt nämnt namnet Bertha von Suttner, hvadan vi äfven inrangerat henne bland pristagarne.
Porträtt med af skilda fackmän uppsatser om de olika pristagarne å andra ställen i dagens nummer.
HUSHÅLLSSKOLA MATSALAR, särsk.
CAFÉ &amp; BUFFÉ rek.
sin omsorgsfulla författade återfinnas BARN SOM MODEDOCKOR.
D Å J A G häromdagen kom in i en m o d e - affär, fanns där före mig en mor med 2 barn om cirka 4 och 6 år, till hvilka hon skulle välja hattar; och jag kan ej underlåta att med anledning däraf säga några ord om det sätt, hvarpå barn tyvärr ganska ofta nu för tiden uppfostras till riktiga modedockor.
Modren ifråga hörde händelsevis till mina bekanta, — åtminstone kände jag henne så pass mycket, att jag vet, det mannen inte alls har, hvad man kallar god råd, utan får arbeta riktigt strängt för att kunna tillfreds- ställa familjens behof, och detta gjorde, att jag ändå mer fäste mig vid hennes sätt att lära sina barn fåfänga.
• Först ställdes den minsta framför en stor trymå, medan både mamman och modisten öfverljudt ordade om dels båda barnens ut- seenden, deras » ljusa lockar », » härliga ögon », » vackra h y », m. m .. dels också o m hvilka färger, som voro mest lämpliga att framhäfva dessa företräden.
Sedan profvades — allt framför spegeln — den ena modellhatten efter den andra; klädda och oklädda hattar plocka- des ner från hyllor och ställningar, olika band och monteringsartiklar drogos fram, och då slutligen modren funnit en hatt, som var » söt » nog, började samma historia med den äldsta flickan, blott med den skillnad, att denna tydligen hunnit längre i fåfänga än den lilla, ty för hvar hatt, som sattes på hennes lilla hufvud, hördes hon mycket energiskt förklara: » Nej, den vill jag inte ha, » » den är inte vacker, » eller » den tycker jag alls inte o m.
» Man får väl hoppas, att inte alla mammor äro så oförståndiga som denna, men jag har dock ofta hört mödrar glädja sig öfver sina döttrars — eller söners — tidigt utpräglade » smak ».
— Jag kunde ej underlåta att i mitt sinne göra jämförelser mellan denna mor och min egen och hennes sträfvan att uppfostra oss i enkelhet och flärdlöshet.
Den första hatt, j a g minns mig ha profvat eller själf fått välja, var t. ex. min konfirmationshatt, och den första klädning, vid hvars förfärdi- gande jag tillfrågades om mina önskningar, var en » tärneklädning », och då var jag 16 år fyllda.
Från barndomen hade inpräntats hos oss, att klädernas hufvudändamål — jämte det att skyla och värma — var att uppöfva vårt ordningssinne, dels genom att hålla dem hela och fläckfria och dels genom den täflan, som alltid rådde, om hvem som hade sin » klädstol » prydligast om kvällarne.
Att en gammalmodigt sydd dräkt, lappade skodon eller dylikt skulle kunna vara något att skäm- mas för, föll aldrig någon af oss in, lika litet, som vi ens skulle gett akt på, o m någon af skol- eller lekkamraterna varit mer eller mindre » fin » än de andra.
Nu för tiden är det ofta så, att barn tänka fullt ut lika mycket på kläder och grannlåt som på sina lekar, och detta är ej underligt, då de vänjas vid att framför spegeln profva och kritisera hvarje plagg.
Skulle jag någon gång i min barndom profva t. ex. en hatt, hette det alltid: » K o m hit ett ögonblick, så jag får se, om gummibandet är lagom stort, » eller något i samma väg, så att jag aldrig ens anade, att min förståndiga mor ville se, om den » passade ».
— Sak samma med klä- der.
Aldrig tillfrågades vi, om hur vi önska- de få något sydt, och aldrig var det tal om, hvad vi skulle ha på oss vid ena tillfället eller det andra, utan vi togo på, hvad man lagt fram åt oss och därmed punkt.
För öfrigt voro barnbjudningar och andra nöjen något, som mycket sparsamt förekommo, och då all- tid under det uttryckliga villkoret, att vi undervisning i matlagning, desserträtter, finbakning m. m.
3 mån, elevkurs.
P r o s p och U p p l y s n.
f r i t t.
f ö r d a m e r, s o m f ö l j d a f c e n t r a l t läge, godt och rikligt b o r d, låga p r i s e r och därtill r a b a t t k u p o n g e r, bland s t a d e n s m e s t b e s ö k t a.
öppet till II e. m.
F r u k o s t -, lunch-, supé- o. kaffeservering, T å r t o r, b a k e l s e r, kaffebröd f r å n eget bageri s e r v.
och s ä l j e s h ä r.
— skulle vara hemma före kl. 9, hvilket bud vi, visserligen många gånger motvilligt, dock alltid hörsammade, äfven om vi då måste gå hem, då det var som allra roligast.
» Pappa bar sagt det, » det fick vara skäl nog.
— Innan jag slutar dessa rader, ville j a g gärna tillägga några ord om det allt mer tilltagande modet att öfverflödande auvända spetsar och broderier på barnens underkläder.
Om gam- malt folk har råd och lust att tillåta sig denna lyx, må de göra det, men låt åtmin- stone barnen få det litet euklare!
Jag har sett små barnskjortor med flere rader mellan- apetsar eller broderier, så de små fingrarne knappt kunde hitta rätt, då plaggen skulle träs på, utan fastnade än här, än där.
En enkel » remsa », langett eller spets är j u all- deles nog, för att ett plagg skall se prydligt och ordentligt ut: och hvad skall man då med all denna öfverflödiga grannlåt, som en- dast tar tid vid tvätt, strykning och lagning och dessutom motverkar barnens uppfostran till enkelhet och sparsamhet.
Nej, låt .oss från början vänja barnen vid enkelhet i så- väl vanor som uppträdande; detta behöfver icke utesluta, att de vänjas vid ordning, pryd- lighet och smakfnllhet äfven i småsaker.
Enkelhet och sparsamhet, se där hvad vårt land behöfver, det uppväxande släktet lika väl som de äldre, inga modedockor och sprättar!
Ett flärdfritt sinne är l ä t t a r e mottagligt för goda lärdomar och nyttiga kunskaper och sysselsättningar än det, som ständigt är upp- taget af tankar på » hvad som klär » och » h v a d som ser bra u t »; dock är säkert, att intet ser så bra ut som en ung flicka i omed- vetenhet o m, hur » söt » hon är.
MARGOT WILLING.
HÖSTSKYMNING I VIALE DEI COLLI.
J AG GAR i skymningens förstämda ljus bland hvita villor, förbi trädgårdshus, där kvällens lampor redan börja tändas.
Förstulet ser jag genom grindars galler, hur ljuset ifrån hemmets lampa faller på gräs o c h b l o m m o r o c h på planens grus.
Och småningom jag ser dem tyst sig samla kring detta ljus, de unga o c h de gamla; som stumma väsen komma de o c h gå.
I arbete o c h hvila lugnt de försänkta röra sig i hemmets ljusa vrå.
Månn ' det är kärlek eller ångest bara, som och kommer dem så där att krypa samman söka skydd omkring den gula flamman från hemmets lampa, kring hvars trygga glans de slå sin skymmande o c h täta krans?
De värja sig mot nattens dunkla med af och Nu med och Men fara ryggen vänd emot det svaga ljuset höstens skymning, som slår vakt kring huset rufvar under parkens mörka snår.
kommer natten snart med sina under, gåtfullt sus i trädgårdar o c h lunder, bleka stjärnor än tända lif i skyn.
min blick af dagens värme bländas, ty aftonrodna ' ns eld i väster brinner vildt som ett offerbål mot himlens bryn.
En doft af vissna örter mot mig ångar, och från magnolians regntyngdt blanka blad slå hårda droppar emot parkens gångar uti en häftigt smattrande kaskad.
— — — Men rundt omkring är allt så sällsamt öde, att brunne icke lampors ljus hit ned FREJA-MAGASINET.
(557 — ' I D U N I1MIM1IUIMMI1M ur fönsterbågar, bakom tysta träd, man kunde tro sig vandra bland de d ö d e!
Då N y t t i g a Julklappar för drar en häftig vindstöt mig förbi, och 1903 Barnen!
genom kvällens ro, som kring mig tiger, Miller.
går plötsligt ett förvirradt sorl — af hvad?
Liksom ett drömlikt, tusenstämmigt skri ur mörkrets djup ett halfkväfdt eko stiger ifrån en lefvande, men osedd stad!
ELLEN f. M.
LUNDBERG NYBLOM.
16 B E N D I X Regeringsgatan Firenze november 1903. och 5 ESKILS AF BIKTBARN.
EN KUSTSAGA GUSTAF ULLMAN.
V ÅR V I N T E R S K Y M N I N G E N föll så mörk, att den bergiga kusten skönjdes som ett otydligt djupsvart band, utsträckt mellan en stjärnlös himmels och det dunkla hafvets töckenblå rymder.
Men ute på klippstrandens yttersta högsta udde, ofvan de skumvåta hällarna och de djupa skrefvornas blekt lysande snöflak, bröts den kala ödsligheten af en väldig stenbygg- nad med tjocka murar och spetsgluggar under ett brant tak och ett rundt gafveltorn.
Det var biskop Eskils gård på vårdberget.
I gluggarna skimrade genom kvällens dimmiga dunkel vaxsljusglans från munkstugan.
Men i tornet, där, vettande ut m o t västervattnet, biskopens studiecell låg, var det skumt.
Intet ljus brann där.
En gångstig, blänkande isgrå af tinande, tilltrampad snö, slingrade uppför de dystra branterna till gårdens port, liknande en frusen bergbäck i mörkret.
Dit upp, till krönet, hade strandfolket for- dom i heden tid vandrat med ved och bloss för att tända vårdkasar, kanske villoeldar, flammande rödt öfver den öde, nattmörka fjärden, lockande seglare i fara.
— Nu var kusten kristnad och berget heligt, ty där bodde en helig man.
Herr Eskil var här ensam stor, här nådde honom ej denna världens mäktige.
Vägens vandrare, husarma och skeppsbrutna, som af vind och våg fördes förbi vårdberget, de gingo dit upp, där de sågo ljusen tindra.
Och där undfägnades de af munkarne, fingo mat o c h värme och helgadt tak öfver hufvu- det och signad nattro såsom bispens gäster.
Så var det äfven denna kväll.
I munk- stugan sutto rundt kalkrappade väggar alla de fromma bröderna i svarta kåpor; och det stora bordets ljus och framdukade, ångande skålar speglades i deras ögon.
— Ögon, glim- mande med förtegen lystnad eller förstucken högfärd, men mestadels djupa af helgade och fixa tankar — eller slöa i .tanketom ro.
Nederst vid dörren, där den blinde port- vaktarbrodern vaggade med sitt kala hufvud och höll i knät de skramlande nycklarna, där sutto bispens gäster för aftonen: en skäggig gubbe, blind också han, med säckpipa, och tätt intill honom en ung kvinna, blek, stor- ögd, med ett ansikte, som intet tycktes kunna lifva, blickar ej skygga, men fruset stela, utan undran eller glädje stirrande m o t ljus- lågorna i den värmda, rymliga hallen.
Midtemot dessa sällsamma främlingar hade nu under allas tystnad — vågbruset m o t grundhällarna ljöd ensamt därute — biskopen och hans unge fostersven tagit plats.
Klädd som alla de andra satt han där, den mäktige Lundaprelaten, och det enda, som i åthäfvor skilde honom, var, att han lutade SPECIALAFFÄR TOILETTEN FÖR HÖRANDE ALLA TILL ARTIKLAR.
D A M - Sturegatan, hufvudet i handen.
— De andra läto händerna hvila knäppta i skötet.
Öfver bispens hufvud med dess rundhvälfda, lärda panna, mörkt glimmande, oroliga ögon och tigande, smala, leende gubbmun föll ske- net gult och återspegladt som på en dödskalle.
Länge teg han.
Men alla väntade, att han skulle tala, och han log, som om han njutit af deras bidan.
» Bröder, » sade han omsider; men röstens ödmjuka kyla klang ej trovärdigt.
Sedan han så välsignat måltiden, bad han dem äta.
Strax började de slamra med skå- larna, mumla och spraka, städse med allvar- liga stämmor, trots tysta, snabbt kväfda skratt.
Järnstakarnes vaxljuslågor flämtade af och an.
Men stum satt vid biskopens sida hans fostersven.
Å t honom vände sig ingen.
Men hans unga, bleka ansikte, med kroknäsan o c h de mjuka läpparna, utforskades, hans blickar följdes af allas blickar.
Kort, skarpt, vandt.
Herr Eskil själf talade då och då sakta med de närmast sittande.
Svennen tycktes höra allt, som sades — utan att lyssna.
Men som från en tröttande, längesedan sliten läxa drogs han med tanke och blick tvärs hän öfver bordet, genom vax- röken och de talandes sorl af röster, bort till flickan, den blinde säckpipblåsarens följesla- gerska.
Hennes hvithyllta profil under det mörka hucklet fångade hans håg.
Men ej i den underdåniga undran, som Mariabildens blekt gloriestrålande hufvuden kräfva.
Nej, utan så som ett fagert o c h skärt blomster utifrån tumlande vandringslifvet, som ett vackert strandfynd kastadt ur det källsvarta hafvet, lockas till skadan, beundran, innan nästa sti- gande våg tar det med sig bort igen.
Men flickan satt orörlig och vände sig e j.
höjdes en underlig röst.
» H v e m är j a g hos?
H o s hvem har jag fått härbärge? » Det var den blinde gästen, som sporde.
Då » Hos biskop Eskil, » svarade portvaktarbro- dern.
» Är han härinne? » » Ja.
Han och herr Östen, hans fosterson.
De goda herrarne sitta till bords med oss, med dig och din dotter, med oss alla, fattiga syndare. » Högljudt genmälde den främmande blinde.
» Flickan är inte min dotter.
Och jag är ingen syndare. » Tyst vardt det.
Blott en fet broder, s o m var döf, drack ur sin skål och satte den tungt i bordet.
Länge rådde sedan tystnaden och allas blickar sänktes för bispens.
Han, Eskil, höll sin bentunna, gula hand för ansiktet, men mellan de spärrade fingrarne lyste hans mörka ögonkast som ett åldrigt, såradt rofdjurs.
Och bredvid honom, med hufvudet lutadt mot Eskils högsäte, satt herr Östen, biktbarnet 1 8 H U M L E G Ä R D S G A T A N 2 9 D R O T T N I N G G A T A N 2 9.
1 8
I DUN — 1903 i i 111 ii it lim kanske ock flickans kyliga lugn.
Han sva- rade icke.
Biskopen fortfor.
» Du vill ej längre bikta dig för m i g?
Icke ens du, min fosterson, hvars själ j a g helgat, hvars lif j a g närt, du, som äter mitt bröd och ledes af min hand — icke ens du unnar mig mer den lycka, mitt hjärta åtrår, att i sanningens ljus se människohjärtan öppnade och deras tankar uppenbara. » Sana-Tvål.
garanterad ren, neutral, mild och Öioerfet.
BÄSTA BAMTVÅL!
25 öre st. QRUMME&amp;SON Stockholm.
och kring hans nnga läppar lekte ett leende förakt, bittrare än biskopens, men utan oro.
När nu svennens grönblått skimrande, tvif- velsjuka blick såg flickan vid dörren lika stel, lika kall, i denna stund af hotfull tystnad, blef hans löje varmare, vekare.
Munkarne sutto där och bekämpade för- nöjelsen öfver det smädliga ord, hvarmed denne spelman kryddat deras signade afton- vard, men i den stumma tillfredsställelsen blandades en väntan, att den djärfve gamle dåren med säckpipan och flickebarnet skulle få lämna gården på vårdberget för sin för- häfvelses skull.
Herr Eskil reste sig.
Svart stod han där i sin kåpa, blacksvart m o t den blackgrå mu- ren.
Ej ett smil krökte de smala läpparna, vid hvilka alla munkstugans ögon nu mer eller mindre ängsligt hängde.
Så signade han den undiångna maten, vin- kade herr Östen och försvann i den mörka, låghvälfda trappan upp till torncellen.
Uppe i tornet hördes sorlet där nerifrån bortdöende, allt svagare, men oaflåtligt steg ett mullrande, doft orgelbrus af den eviga böljebrytningen mot klippans grund.
Det steg och genljöd i murarna.
Det akompanjerade de underliga ord, som byttes den natten mellan gamle Eskil och hans biktbarn.
Biskopen satt vid härden, där ett glödfat sände upp en blåaktig ringlande rök m o t det hvälfda taket, en rök, som fyllde detta dunkla studierum med en ljum kryddoft.
Denna atmosfär af stigande rökelse och mjukt tätnande skymning omgaf på ett säll- samt tryckande sätt prelatens mörka gestalt.
Och dock tycktes herr Osten, där han stod, stödd m o t fönstergluggens djupa nisch, obe- rörd, ja, väpnad i sinnet m o t den stämning af vördnadsvärd, andaktsmättad höghet, som cellen och dess herre gemensamt borde ha ingjutit med mystisk makt.
Redan hade herr Eskil förnyat den vink, som sedan gammalt plägat bjuda hans bikt- barn till knäfall.
Sina gula fingrar hade han flätat kring krucifixets silfverkedja o c h lät nu de tunga länkarna glida ur handen ned i det svarta skötet, med ett svagt gnisslande ljud.
Men herr Östen stördes ej af denna tyst- nad, som eljes likt en mara, en förtrollning böjde sinnen under den heliges vilja.
Biktbarnet teg, som hade det nu intet att bikta.
Något nytt, som en fläkt af fjärran haf hade denna afton glidit genom den mörka gården.
Det var som om en kedja brustit i dunklet, en boja osynligt lossats.
Plötsligt, med en rättframhet, som aldrig förr fått rum vid dessa nattliga möten på-tu- man-hand, sade biskopen.
» Har du i dag intet s y n d a t?
» Östen mindes den blinde främlingens ord, Verksammaste och mest styrkande näringsmedel f8r vuxna och barn.
Med glänsande resultat för- ordadt af läkare-auktorlteter.
Stärker nerverna och förhöjer kroppsbyggnadens alla delar.
658 — Tyngre föll mörkret nu, det slöt sig o m herr Eskils gestalt och lät hans ord komma som talade ur härdens sista glöd, i nattens djup.
Herr Östens unga hufvud skymtade nu, med den krökta näsan, den rundade hakan, i skuggsvart kontur m o t gluggens oklara blå natt dager.
Fostersvennen tyckte sig ännu se biktfaderns ögon flämta till af den mörka glöd, han så länge fruktat, i hvars trollring han känt sig som slagg i smältdegel, han trodde sig se handen vinka till knäfall.
Genom hans unga själ ilade, som färggnistor under slutna ögonlock, alla de biktnätter i detta rum, då han under lydnadens vidunder- tro och maktstjälande ångest sökt blotta sitt väsens kärna, hur usel och anstucken denna än vore, för den sugande blickens klinga, offra sitt hjärtas och sina doldaste tankars blod, hur förskämdt det än måtte vara, åt den rann- sakande viljan, som behärskar honom och alla.
Men hans själ hade varit tom, hans hjärte- blod som borta, sammanrunnet till en okänd källa — han hade intet haft att säga, intet att ge.
— Men något hade krafts i stället för sanningen och så hade han gifvit, hvad helst biktfadern förestafvat eller antydt.
Nätter af gråt mindes han, gråt öfver hälft ofattade, uppdiktade brott, af feberbrännande blygsel för ungdomsbrytningens blott anade brånad, eller för åtrå och handling, hvarom han aldrig drömt, förr än biktfaderns hung- rande lystnad tvingat fram som en stark ande de osannaste, vidunderligaste bilder.
Och bekännelsen flödade, overkligheter togo gestalt i ord, skänkta som visioner af makter i dunklet.
Sin egen röst kunde svennen i minnet höra, förtidigt bruten i klangen, skälfvande eller dof — och så tystnaden — och så herr Eskils stämma, som löste och band, band och löste — men aldrig löste helt.
Med äcklande vedervilja upprepade han för sig själf de förlåtelsens ord han fått ur mörk- ret, signande ord, dem han lika litet begärt som förlåtelsens.
— — Edra munkar därnere, följ dem på fiskefärderna, då de leka med valljäntorna på andra sidan viken eller då de gästa fiskarenas hustrur, när männens segel svunnit i väster.
— — Eller smyg ned en afton under stilla bönetimman, då de förlusta sig med kort och tärning, såsom de vant sig göra bakom de snidade korstolarne i högaltarets skugga i eder domkyrka.
— De hjärtana, de tankarna, må- hända mäktar ni någon gång se dem öppnade och uppenbara.
Men sök ej rannsaka en sann och brinnande vilja, att ej i dess eldsken du ser, hvad du aldrig vågat eller mäktat se.
— Bisp, har du sett, såg du nu ditt eget hjärta, öppnadt och uppenbaradt? » Ej ett ord mer sade herr Östen.
Och herr Eskil svarade icke.
Det var, som om ingen människa funnits i torncellen.
Biktbarnet gick och biktfadern var ensam.
Nere i munkestugan sofvo bröderna på bän- kar och golf.
Ljusen voro släckta, men genom den rökiga salen föll från gluggarna den tidi- gaste gryningens blekblå skimmer, på motsatta muren.
Där — i kalkrappningen ristade herr Östen en stund med spetsen af sin dolk.
Sedan stod han stilla o c h skönjde bortom munkarnes mörka gestalter den unga flickan, som vid de båda blindas fötter sof, utsträckt på golf vet, med hufvudet hvilande på hucklet.
Han såg hennes ansikte lysa mot en rik, gyllne flod af dunkelt rödblondt hår, som under kinden göt sig öfver skuldran och bar- men.
Östen stack dolken i bältet och gick förbi den sofvande flickan, tog varligt nycklarna ur portvaktarbroderns knä, öppnade porten och slöt den snabbt, men tyst, efter sig.
Natten, djupblå, med dunkelt fjärran rundt haf och öde stränder, mötte bonom.
Fuktigt vintertöcken sam i gråskimrande skyar öfver fjärden, hvars böljebrus ekade i berget.
Luf- ten svalkade, saltmättad och kall, och högst i skyhvalfvet gnistrade blå en stjärnklar him- melsslinga.
När munkarne väcktes till morgonmässa, varsnade de, att biskopens fosterson och de fattiga gästerna voro borta.
Ingen djärfdes säga herr Eskil detta — och han sporde ej då eller sedan därom.
— Munkarna trodde, att herr Östen följt säckpipblåsaren för den bleka flickans skull.
Men vid full dager lästes på hallens vägg de otydligt inristade orden: Du trodde dig värdig att skörda hos mig sanning, där lögn du sått.
Så alltför mycket förlät jag dig, att ärlighet blef ett brott.
Haf vet mullrade; murarna tego.
Nere i munkstugan var nu allt slumrande tystnad.
Stilla lyssnade herr Östen till djupens mäk- tiga ton och samlade i sin håg dess starka, oaflåtliga trots, så att stämman tog strand- hällars malmklang och orden föllo med styrkan af ett afgörande.
» Herr Eskil, » sade han, » allt för länge var jag er gäst, åt jag ert bröd, och det är dock icke min skuld, att jag nu är otacksam.
Men vet, att min själ har ni aldrig helgat, hur mycket ni än sökt vanhelga den.
Och er hand har ledt mig — till afgrundens brant.
Men nu inte längre.
— Intet ondt har j a g velat, men intet ondt finnes, hvartill ni ej trott mig skyldig.
Ni har visst straffat er egen lustas brott i mig Men, det jag ville och tänkte, emedan min tunga ljög under er viljas bann, ni vet ej det och j a g säger eder det icke. » Hes klang bispens röst.
» Det är nog, öfvernog. » » Nej, herr Eskil.
Rättfärdigheten är och måste vara hänsynslös som orättfärdigheten.
SANATOGEN hvita Anklaga mig ej.
— Min ödmjukhet förbytes i väpnad harm.
Och den sanning du kraft i förvågenhet som ett dolksting träffar din barm.
Till alla våra läsare och v ä n n e r af Idun r i k t a vi h ä r m e d u p p - m a n i n g e n att nu u t a n u p p s k ö t v e r k s t ä l l a p r e - n u m e r a t i o n f ö r å r 1904, p å d e t intet a f b r o t t i tidningens regelbundna expedition må uppstå.
Bland i n t r e s s e v ä c k a n d e bidrag, s o m k o m m a att i n g å i d e n n y a å r g å n g e n — I d u n s 17:de årgång — framhålles särskildt Selma Lager- löfs tjusande o c h fantasirika b e r ä t t e l s e HERR ARNES som nu p å b ö r j a t s.
PENNINGAR, Nytillträdande prenume- r a n t e r f ö r å r 1904 e r h å l l a g r a t i s d e r e d a n p u b l i c e r a d e a r k e n af d e n n a förträffliga b o k.
Prospekt sändas gratis och franco g e n o m C e n e ralagenturen Josephson &amp; Reteike, G ö t e b o r g Erhålles å alla apotek och kemikalieaffärer.
Tillverkares B A U E R &amp; C:o., Berlin S.
IDUN 1903 — 659 — kämpade Maria Hagberg med den sjukdom, som tog hennns lif.
Hon skall saknas som få, ty hon hade ett modershjärta, som älskade ungdomen.
H o n var glad med de glada, deltagande med de sorgsna, öm och mild mot alla.
Hon förstod det fina skämtet lika väl som det djupa all- varet.
Men först och sist må man om henne säga, att hon var en ödmjuk Herrens tjänarinna, som aldrig ansåg något offer för stort, utan som fröjdade sig j u mer hon kunde tjäna och j u mer hon fick gifva.
Detta var den ljusa gåtans hemlighet och lösning.
• A MANDA KERFSTEDT.
W I L E B É C K E R, TLwngl.
Sofieverantör.
5 jVTalmtorgsg., S t o e k h o l m.
UR: |:: |:::::: •:: KEMIKALIEAFDELNINGEN: F l ä c k v a t t e n ...
Ammoniak pr kg.
kr.
0.50 B i k a r b o n a t ... &gt; » 0 50 F o r m a l i n Qlycerin Biyvatten • • 0.20 H ä f t a, amerik.
B o r a x, pulv .... » » 0.60 Insektspulver Borlanolin • • 6. — Jodkalium B o r s y r a, i krist.
» » 0.80 J ästpulver 1. — B o r s y r a, pulv.
• » K l o r s y r a d t kali Borsyrelösning • &gt; 0.25 K amfer Borsyrevaselin • » 3.50 B r o m k a l i u m ... &gt; &gt; 5 25 K a m f e r l i n i m e n t K a m f e r o l j a ... Bromnatrium » » 7. — Karlsbadersalt Chinosol pr rör » 0.90 Kollodium Cedro-olja pr hg.
&gt; 1.60 Prisliurantf franco, £&gt;å begäran, » pr pr pr pr BJÖRNSTJERNE BJÖRNSON.
OM H MARIA CHARLOTTA HAGBERG.
E N A F vår kyrkas yppersta män, nu nittio- årig, yttrade en gång på tal om mänsk- ligheten: » det ges mörka gåtor, men det finns också ljusa sådana ».
Om den nyss bortgångna fröken Maria Hagberg kan förvisso sägas, att hon var en af dessa ljusa gåtor, om det an- nars är en gåta att i denna värld af ofrid, kif och konflikter kunna behålla ett ljust sinnes lugn och harmoni.
Hon hörde till en begåfvad släkt.
Hennes fader var den uppburne predikanten och väl- talaren pastor primarius C.
P. Hagberg.
A f hennes tre bröder voro två professorer och den tredje öfverste, och hennes enda syster var gift m e d biskop A n j o u.
Ehuru hon re- dan vid nio års ålder var fader- o c h moderlös, hade hon tillfälle att i sin äldste broders hem i Lund, där hon tillbringade sin första ung- dom, deltaga i den tidens mest intelligenta sällskapslif.
Men det var först sedan hon flyttat tillsammans med sin yngre bror för att blifva värdinna i hans hus och mor för hans späda fosterdotter, den redan så högt uppburna skolföreståndarinnan och skriftstäl- larinnan fröken A n n a Sandström, som hennes själ fick sina djupaste intryck.
A f den reli- giösa rörelse, som på femtiotalet spred sig inom Stockholms bildade kretsar, blef hon djupt gripen, och hon började genast i hand- ling omsätta de skatter af tro och lif hon emottagit.
Hon ägnade sig med ifver åt väl- görenhet, ingick som medlem i Adolf Fredriks församlings skyddsförening och i styrelsen för dess barnkrubba samt i diakonissanstaltens arbetsförening.
ögon äro bruna med skiftning i gult så vindar hon, men tänk: det är rakt inte håret det ljusa, så lång och så tung.
.
.
Så frisk hon är, o c h ung!
Ja, hyn den är så klar som den skäraste snäcka, och löjet gräfver gropar, så skälmaktigt täcka.
Och körsbärsröd är munnen, den svällande lilla.
Och så som hon kan skratta o c h sjunga o c h drilla.
Det är kvitter o c h glitter o c h pärlor o c h musik.
Om hon bara vore rik!
Men när skolan, som ändtligen kämpat sig fram till allmänt erkännande och storartad anslutning, firade sin gripande 25-års fest, då tänk nu bara, tänk, hur hon rör sig i valsen, den foten, den midjan, den böjningen på halsen.
.
.
Det är finhet o c h grace, det är hållning o c h ras!
Det är linjer, som förevigas borde i marmor.
Ja, Klingenhjälm hette hennes farmors farmors farmor, och henne är hon troligen, nej, säkerligen lik.
Om hon bara vore rik!
Hon kan spela o c h parlera.
Hon kan virka och brodera den petigaste Och måla kan hon skärmar och teckna kan hon pärmar med fina hardangersöm långa, långa stjälkar med mera.
o c h strålar o c h my- stik.
.
.
Om hon bara vore rik!
Och dum är hon ej heller, då det hushållet gäller.
Hon Men förutom detta och mycket annat arbete i välgörenhetens tjänst hyste hon ett lifligt intresse för allt mänskligt framåtskridande.
När Anna Sandström bildade sin för vårt kvinnliga undervisningsväsende banbrytande flickskola, blef fröken Hagberg för densamma ett verksamt stöd, och under årens, lopp följde hon dess ebb och flod, dess missräkningar och dess framgångar med den varmaste sympati.
Denna skola blef, liksom stiftarinnan själf, hennes skötebarn, hon öfvertog ock där under- visningen i kristendom.
ej vill sig krusa, är samladt i en fläta Och och koka kan o c h baka vet hur den skall smaka, hvarendaste rätt.
Ja, klok är hon i grunden och tror ej att stekarne flyga oss i munden på något slags sätt.
Hon vet ej blott att skilja på vallmo o c h lilja, men Om ja, &gt; ÅRETS I är söt, hon är solig.
det förargeligt släta, som » ÄR glad, hon är rolig, fult!
Och met.
» kg.
» hg.
» kg.
» LITTERÄRE NOBELPRISTAGARE.
hon Hennes och » HON BABA VOBE R I K.
.
.
ON på hvete o c h råg o c h på abborre o c h sik.
hon bara vore rik, o m hon bara vore rik!
A NNA KNUTSON.
A m e r i k a n s k a G a l o s e h e r och S n o w - B o o t s E 1.75 E 2- —: 4. — E 2.80 E 3.50 E 1.25 E 5.50 E 3.75 E 4. — E 2.75 E 5. — E pr kg.
kr 0.25 » » 2.50 = D A G A R N A har Björnson fyllt sjuttiett år och firat sin födelsedag i Stockholm för att samtidigt mottaga nobelpriset för litteratur.
För första gången har då priset tilldelats en af Nordens största skalder under 1800-talet.
Björnson har haft denna rang, alltsedan » Synnöve Solbakke », » A r n e » och » En glad gut » vid 1800-talets middag fängslade hela Skandinavien genom skildringens strålande ungdom; idealiseradt klara och vackra, pri- mitivt enkla människor och tider, dagg- friskt morgonljusa naturstämningar, optimistiskt spänstiga gestalter återgifna i de gamla sagor- nas sammanträngda och fyndiga stil.
Hans litteraturhistoriska betydelse som en af bonde- berättelsens tidigaste företrädare är redan an- tecknad i vitterhetens häfder, men den öfver- flyglas af hans aldrig sinande, städse lika varma och beundransvärda lyrik.
Det är en outtömlig, oefterhärmlig, gnistrande poesi i hans dikter.
Från och med början af hans diktarbana och till allra senaste år har Björnsons visor klungit med den klaraste klang.
Än hurtiga och munt- ra, än modiga och käcka, än innerliga och ve- modsfulla, äro de en ögonblicksnaturs, en stäm- ningsmänniskas barn, skapade af ett kort nu, men speglande ett lif, lysande som glimtar af sol eller stjärnor, musikaliskt välljudande, sym- boliskt djupa, alltid bräddade af känsla.
Kan- ske är inget af Björnsons verk så oförglöm- ligt som hans små visor.
Hans utomordentliga alstringskraft har lik- väl skapat stora och betydelsefulla arbeten äfven utanför hans lyriks blommande örtagår- dar.
Han har fört opp på skådebanan en mängd gestalter af stora öden och hög växt.
Dra- mats och hjältesagans storvulna människor: den lidelsefulla Halte Hulda, den högtragiske Sigurd Slembe har han gifvit blod af sitt blod, lif af sitt lif.
Samtidens problemer och kamp brinna och blöda i » Over J3vne », » Pål Lange og Tora Parsberg » och andra samhällsdramer.
Humorns befriande skratt ljuder från » Geografi og kserlighed ».
I romanform har han lämnat två så betydelsefulla nutidsskildringar som » På Guds veje » och » Det flager », o c h af hans ypperliga berättelser förtjäna nämnas sådana starka och fina verk som » S t ö v », » Mors hän- der » och » Absalons hår ».
Inemot midten af 70-talet upphörde Björnson med allmogeberättelserna och det historiskt- klasisska skådespelet för att, liksom tidigare Ibsen, gå samtidens förhållanden mera in på lifvet.
Samtidigt hade hans alstring frigjorts från tidigare grundtvigiansk lifsåskådning.
Den flamma af hänförelse och nit, som alltid lyst och eldat hans dikt som hans dåd, gör äfven de senare årens arbeten till märkliga och medryckande ting.
Hans tendensarbeten ha alla sin bästa del i själf va temperamentets lif- fullhet o c h frodiga intressen och deras största äro b ä s t och e l e g a n t a s t e!
I DUN 1903 — BJÖRNSTJERNE BJÖRNSON, ARETS LITTERARE NOBELPRISTAGARE.
K. ANDERSON, CHRISTIANIA, FOTO.
betydelse är karaktärsteckningen, isynnerhet i de stora kriserna.
Orädd och människokän- nare, skapar Björnson storslagna scener af våld- samma konflikter, där man lika mycket beun- drar framställningens intensitet som själsanaly- sens intuitiva säkerhet.
Allt hvad Björnson skrifvit är fylldt af bru- sande handling, det evangelium han förkunnar är gärningarnas, det osjälfviska handlandets till fromma för andra.
Han är född agitator, hans ord eggar och manar, hotar och ber.
Hans skaldemakt gör den skäraste poesi af hvarda- gens lif, men ännu väldigare växa hans vingar, då han spänner dem i stormtider.
Från sin ungdoms idylliska romantik har han skridit fram till mannaålderns och höstens pedago- giskt och etiskt besjälade realism.
I sin framställning af » Björnsonmyten » för- klarade den danske litteraturhistorikern Vilhelm Andersen i festskriften till Björnson i fjol, att den norske skalden var den nutida inkarna- tionen af Thorsgestalten.
Thor var familjens, hemmets gud, och i Björnsons skriftställar- verksamhet och skaldeverk är det kärleken till lifvet och samkänslan med de andra, som innerst äro kärnan.
Björnson har förmågan och makten att säga vi, det är också han som sjungit sitt folks sång: ja vi elsker.
Därige- nom har han äfven blifvit den mest utpräg- lade norska författarindividualiteten.
En yngre norsk skald, Knut Hamsun, har sagt honom ett helt folks tack i strofer som denna: Han er Tolken, fodt og baaren for vor Nod og Lyst.
Ingens Arm som hans at f0re, ingens Ord som hans at rare.
Naar han tier, er der tyst.
För Sverige ha Björnsons verk under flera tiotal år betydt mera än många af våra egna 660 — NIELS RYBERG FINSEN, ÅRETS MEDICINSKE NOBELPRISTAGARE.
F. RIISE.
KÖPENHAMN, FOTO.
författares.
Och än i dag hör han till de här mest lästa af utländska författare.
JRUBEN G:SON B E R G.
FINSEN OCH LJUSBEHANDLINGEN.
L JUSBEHANDLING — fototerapi, helio- terapi — kallas den behandling af sjuk- domar, hvarvid man som läkande medel an- vänder ljus, speciellt solljus och elektriskt ljus.
Ofta räknas hit äfven behandlingen medels Röntgenstrålar, hvilket dock är orik- tigt, då Röntgenstrålarne icke äro lysande.
Solljusbehandlingen har användts i medi- cinens tjänst allt sedan forntiden.
De romer- ska läkarne behandlade exempelvis gikt med solbad, och i det gamla Roms privathus fun- nos ofta solarier, där man i naket tillstånd lät sig bestrålas af solen.
Äfven i nyare tid har solbehandling ofta användts af såväl läkare som andra, i det man utgick från den åskådningen, att då solljuset är en nödvän- dig betingelse för alla högre växter och då de flesta människor och många djur känna välbefinnande af en viss grad af solljus, så torde detta äfven öfva en gagnelig inverkan vid vissa sjukdomar.
Knappt hade det elektriska ljuset vunnit allmän utbredning, • förrän man började an- vända äfven detta i medicinens tjänst.
Till en början användes det endast i form af glödljus; det är särskildt den amerikanske läkaren Kellog, som utarbetat denna metod.
I ett skåp, så stort att patienten kan sitta däri, endast med hufvudet utanför, anbringas en mängd elektriska lampor.
Temperaturen i skåpets inre i förbindelse med den direkta strålvärmen frambringar hastigt en y m n i g svettning, som, enligt förmenande, förstärkes eller påskyndas af ljuset.
Den förste, som användt ljusbehandlingen på fullt vetenskaplig grundval, är emellertid årets medicinske Nobelpristagare, den danske läkaren professor Niels Byberg Finsen.
Född den 15 dec.
1860 i Thorshavn på Färöarne, blef han student i Reykjavik år 1882, med.
kan- didat vid Köpenhamns universitet 1890 och prosektor i anatomi vid universitetet 1890 — 93, men har senare lefvat som vetenskapsman, uteslutande sysslande med undersökningar öfver ljuset.
År 1895 begynte han behandla lupuspatienter med ljusstrålar, och i april 1896 grundlades » Finsens medicinska ljusinstitut », som nu fått många efterföljare världen rundt, som bekant äfven här i Sverige.
Den väsentliga skillnaden mellan Finsens och hans föregångares undersökningar öfver ljusets användbarhet som läkemedel ligger i främsta rummet däri, att han undersökte och använde ljuset i så rent och oblandadt tillstånd som möjligt, det vill säga befriadt från värmestrålarne.
För att erhålla ett rent och så vidt möjligt värmefritt ljus filtrerar Finsen ljusstrålarne genom vätskelager, som kvarhålla värmestrålarne, men genomsläppa de egentliga ljusstrålarne, särskildt de » kemiskt verksamma » af dem, de blå, violetta och ultra violetta.
Som ljuskälla använder han dels solljuset, som samlas genom stora linser, i hvilkas inre finnes en blå vätska, som absor- berar såväl de egentliga värmestrålarne som de röda ljusstrålarne, hvilka också äro starkt värmande, dels elektriskt bågljus, det enda artificiella ljus, som är tillräckligt rikt på de verksamma strålarne.
Detta ljus kon- centreras genom att gå genom en kikarlik- nande apparat med en serie linser af berg- kristall, mellan hvilka ett vätskelager tillbaka-
— håller värmestrålarne.
Antingen nu solljus eller elektriskt ljus användes, anbringas dess- utom på den plats af patientens hud, som skall behandlas, en tryckapparat, bestående af två kvartsplattor, mellan hvilka löper en ström af kallt vatten, hvarigenom åstadkom- mes, dels att blodet, hvars röda färg hindrar ljusets inträngande, tryckes undan, dels att • den rest af värmestrålar, som ännu finnes i ljuset, oskadliggöres.
År 1895 behandlade Finsen det första fallet af lupus, en form af hudtuberknlos, med öfver- raskande godt resultat.
Till slutet af år 1900 hade på ljusinstitutet i Köpenhamn behand- lats 600 lupuspatienter, på få undantag när med utmärkta resultat.
Äfven en del andra hudsjukdomar ha med fördel behandlats med Finsenljus, och i sin helhet kan den nu världs- berömde danske läkarens metod betecknas som en af den nyare medicinska vetenskapens betydelsefullaste eröfringar.
ETT BESÖK HOS FORSKARPARET CURIE I PARIS.
Bref från Iduns Paris- korrespondent.
D Å J A G för unge- fär en vecka se- dan erhöll tele- grafisk order från Idun att uppsöka, inter- vjua och låta fotogra- fera makarne Curie, hvilka till följe sina många epokgörande vetenskapliga upp- täckter uppställts som pristagare af Nobel- priset i fysik detta år, trodde jag att denna uppgift ej skul- le blifva svårare än många andra, jag hit- tills lyckats gå i land med.
Men det blef den!
661 — minsta åt saken!
Huru jag till sist lyckades uppspåra herrskapet Curies hemvist, det är en detektiv bragd, värdig nära nog en Conan Doyle.
Hade det emellertid varit svårt att finna deras adress, så var det knappast lättare att finna detta ställe på kartan.
Boulevard Kellerman är för det stora fler- talet parisare tämligen obekant.
Den utgör en af de yttre fortifikationerna följande boule- varderna.
Tvänne timmar tog det att komma hit ut, och man måste använda nästan alla här till buds stående trafikmedel.
Boulevard är en tämligen oegentlig benämning för denna vägsträcka, som tätt följande vallgrafven ej äger ett enda träd.
Trakten är ingalunda till- talande; byggnaderna, i allmänhet mycket an- språkslösa, ligga långt i sär.
Tyst och stilla är det härute, och man har svårt att fatta att man har den stora bullrande världsstaden alldeles inpå sig.
Egendomen n:r 108 utgö- res af en liten villa af ganska modest exte- riör, och här är det som makarne Curie un- der närmare 10 år studerat och kalkylerat.
1DUN 1903 att spåra någon högre grad af intelligens.
En mycket borgerlig företeelse, som man skulle tro mera van att handskas med grytor och pannor än med retorter och deglar.
Hon mottog mig emellertid på det mest älskvärda sätt, och sedan presentation och ur- ' säkter blifvit undanstökade, lånade hon sig välvilligt till en intervju.
Vid dylika var hon ock tydligen van, ty utan att jag be- höfde fråga uppläste hon nästan som ur en bok en hel mängd uppgifter om sina och sin mans upptäckter.
Olyckligtvis var jag ej tillräckligt hemma i ämnet för att riktigt kunna följa med och förstå allt, och ännu mindre skulle jag drista mig att för Iduns läsare söka återgifva hvad jag hörde.
Detta blir de stora tidningarnas, med deras mera vetenskapligt skolade korre- spondenters, uppgift!
Några mera personliga upplysningar om makarne Curie anser jag mig dock böra lämna.
Mannen, Pierre, helt ung, han är född 1859, är professor i fysik och kemi såväl vid Paris högskola som å Sor- bonne.
Madame är professor äfven hon vid högre kvinnliga normalskolan i Sévres.
Jag skulle vilja upp- skatta hennes ålder till en 35 år.
Gifta sedan åtta år, voro de båda vid tiden för sitt äktenskap redan kända och erkända in- om vetenskapliga kret- sar.
Det finnes en äl- dre broder, Jacques Curie, äfven han fram- stående fysiker och universitetslärare.
Upptäckten af Ra- dium är redan 5 år gammal, i det att pa- ret Curie år 1898 upp- täckte detta jämte en annan » corps radio- actif », benämd Polo- nium.
Äfven en mängd andra märkliga upp- täckter på det fysisk- NOBELPRISTAGARNE HR OCH FRU CURIE I DERAS LABORATORIUM I PARIS.
kemiska området till- komma detta forskar- par.
Som en egendomlighet kan jag nämna, I öfver åtta dagar har jag förgäfves sökt Vi ringa på en mycket primitiv klocka och att hvarken mr eller m:me C.
äro dekorerade.
få deras adress.
Våra båda stora adresska- om en stund öppnar en bonne porten.
På » V i haf va båda upprepade gånger erbjudits lendrar » Bottin » och » Hachette » hade ingen- vår fråga om vi kunde träffa mr. '
upplystes dylika nådevedermälen, men i enlighet m e d ting att nämna om dem.
I den första fanns vi om, att han för närvarande vistades i Lon- våra principer, haf va vi af böjt alla dylika, » ingen enda innehafvare af detta namn och i don och skulle först om en vecka komma upplyste madame, » däremot äro vi.gifvetvis den senare endast en, hvars yrke af » bro- hem.
Madame höll på att dejeunera och tog ledamöter i en hel mängd så väl franska som canteur » dock knappast kunde kvalificera ej emot annat än efter kl. 5. utländska vetenskapliga sällskap. » honom som eventuell Nobelpristagare — åt- V i hade emellertid gjort oss allt för myc- minstone ej i fysik!
Fick jag så fatt i » La- ket besvär för att återvända med oförrättadt Vi hade just kommit hit under vårt samtal, rousse », det stora encyklopediska verket, och ärende och därför voro vi nog hänsynslösa då dörren öppnades och en liten behändig här fann jag verkligen en liten knapphändig att yrka på ett samtal.
Bonnen tog efter flicka på en 6 år, makarnes enda barn, kom upplysning om makarne Curie, men ingenting ganska mycken opposition vårt kort, för att in och förklarade att » pout-au-feu ' n blef kall », stod nämdt o m deras egentliga sysselsättning om en stund komma tillbaka och föra oss in samtidigt som hon på den besökande riktade eller deras adress.
Med skäl misstänkande att i våningen.
en så ogillande blick, att denne ögonblickligen de på ett eller annat sätt voro fastade vid rustade sig för uppbrott, efter att hos lilla Om bostaden till sitt yttre verkat modest, härvarande universitet, vände jag mig till » la Irene och hennes mamma hafva framställt så gjorde den till sitt inre nästan ett pau- Faculté des Sciences », där dock ingeji kunde några ursäktande ord.
vert intryck.
Rummen med tarfliga och få lämna mig några som helst upplysningar.
möbler, utan en tafla, en blomma eller an- Innan jag gick, lämnade mig emellertid m:me För ett par af de herrar, hvilka jag här sökte, nat prydnadsföremål, som kunna skänka äfven C. ofvanstående fotografi, som återger de båda var visserligen namnet Curie ej alldeles främ- den torftigaste lägenhet en hemmets trefnad, makarne i deras laboratorium.
mande, men man tycktes tro att han hörde verkade obeskrifligt naket och torftigt.
Jag Paris i december 1903. till något annat franskt universitet.
På Pa- slog mig ner i en soffa, ur hvilken hårstopp- E D V A R D STJERNSTEÖM.
steurs institut, dit jag blifvit rådd vända mig, ningen stack ut på flere ställen.
Kallt var visste man lika litet.
Besökte jag så tidnin- det dessutom, och jag skattade mig lycklig, garna Figaros och Journals redaktioner, hvilka att modet här tillåter en besökande att be- förut välvilligt stått mig till tjänst med upp- GLÖM EJ hålla sin öfverrock på.
lysningar, och här lofvade man mig med äkta Jag behöfde ej vänta länge innan madame franskt tillmötesgående att göra efterfosknin- Jubileumsfondens sparbössor!
kom.
En stor, kraftigt byggd dam med täm- gar för att sedan naturligtvis ej göra det ligen hvardagliga drag, i hvilka man har svårt
— 662 — IDUN 1903 sorten pechblende blott innehåller 0,00002 pro- cent radium, med andra ord / b gram pr ton.
Emellertid lyckades processen, och fru Cu- ries antagande bekräftades; man hade erhållit ett nytt element, radium, som med hänsyn till radioaktivitet fullständigt ställde uran och thorium i skuggan.
Det fullt exakta förhål- landet är ännu icke bestämdt, men radium är minst en million gånger kraftigare i sin verkan än någon af sistnämnda metaller.
r — 1 &gt; — * • % 1 HENRI BECQUEREL.
EN AF ÅRETS NOBEL- PRISTAGARE I FYSIK.
RADIUM OCH DESS UPPTÄCKARE.
U P P T Ä C K T E N af metallen radium kan tryggt betecknas som en af de viktiga- ste, som någonsin gjorts på fysikens område.
Anledningen till upptäckten gafs genom de af Röntgen upptäckta X-strålarna.
I hvarje Rönt- genrör, som är i verksamhet, kan man iakt- taga en grönblå nyans, som synes utgå från glasväggen i röret och tillskrifves en egen- skap hos glaset, som kallas fluorescens.
På X-strålarnas första tid ansågs flourescensen som källan till dessa, och detta förde år 1896 den år 1852 födde franske fysikern, ledamoten af • institutet Antoine Henri Becquerel, h vilken i år med makarne Curie delat det fysiska Nobelpriset, på den tanken, att all fluoresceus frambragte X-strålar.
Han försökte därför med åtskilliga fluorescerande sal ter, bl.
a. sal- terna af metallen uran, som besatt ifrågava- rande egenskap i utpräglad grad.
Becquerel insåg emellertid snart, att verkningarna måste bero på något annat än fluorescens, ty uran- saltet frambragte strålarna till och med om det aldrig varit utsatt för ljus.
Han förstod, att han hade ätt göra med ett slags strålar, som hittills varit okända, ocb strålarna ha därför efter honom benämnts Becquerelstrålar.
Becquerels försök väckte stort intresse hos en dam i Paris, fru Curie; hon beslöt sig för att pröfva om icke äfven andra ämnen ägde uranets egenskaper.
Hon experimenterade med så godt som alla kända grundämnen och fann att blott ett enda, nämligen thorium, var » radioaktivt », d. v. s. utsände Becquerel- strålar.
Men samtidigt gjorde hon den iakt- tagelsen, att vissa malmer, som innehöllo uran, voro långt starkare radioaktiva än ura- net själft; i synnerhet var detta fallet med vissa slag af mineralet pechblende.
Fru Cu- rie drog häraf den skarpsinniga slutsatsen, att uranmalmen innehöll ett nytt, oupptäckt grund- ämne af långt starkare radioaktivitet än uran och thorium.
Tillsammans med sin man, Pierre Curie, gick hon så till arbetet att afskilja och bestämma det nya elementet.
Man kan göra sig en föreställning om de svårigheter, hvilka de hade att bekämpa, när man hör att bästa Radium utsänder strålar, d. v. s. det skju- ter ut partiklar från sig själf i rymden med en sådan oerhörd hastighet, att 1 4, 0 0 0 km.
i sekunden utgör den minsta uppskattningen.
Ehuru denna afgång af partiklar ständigt fort- går, uppgår likväl den verkliga förlusten pr kvadratcentimeter radium icke till mer än ett milligram på ett tusen millioner år.
Natur- ligtvis är icke det kraftigaste mikroskop i stånd att urskilja en så oändligt liten parti- kel, hvarför det är omöjligt att upptäcka för- lusten med synsinnet eller fatta den evighet, som tusen millioner år utgöra.
Till en bör- jan syntes därför madame Curies upptäckt icke kunna bli af något vitalt intresse för människosläktet.
Likväl är den af ytterst stor betydelse, ty den utstrålning af oändligt små partiklar af materia, som utgår från många, om ej alla ämnen (radium är endast det mest typiska exemplet), visar till en bör- jan att atomen, som hittills ansetts utgöra materiens minsta beståndsdel, icke efter allt att döma är den minsta, utan består själf af myriader ännu mindre partiklar.
Och häri- från härleder sig nu en ny uppfattning af materiens sammansättning, som för oss långt bort från de äldre idéerna och som måste resultera i uppfinningar, som till sina verk- ningar kanske äro revolutionära.
Ingen, icke ens madame Curie, har ännu sett radium i rent tillstånd.
Det har endast varit möjligt att erhålla det i förening med andra ämnen.
Dock redan i dessa föreningar visar det de underbaraste egenskaper.
Så kan det t. ex. fotograferas med sitt eget ljus, ett ljus som ständigt har lyst, och som ständigt skall lysa.
Om det föres i närheten af vissa andra ämnen meddelar det dem sin ljusför- måga.
Om radium sålunda placeras nära en diamant nattetid, så lyser stenen med glän- sande fluorescens.
Det frambringar samma fenomen på det mänskliga ögat.
O m en par- tikel af radium hålles intill det slutna ögon- locket eller intill tinningen, frambringar den en ljusförnimmelse.
O m dess förmåga att framkalla fluorescens hos vissa ämnen är be- gränsad, så framkallar det i stället radioaktiv egenskap hos hvarje ämne i dess närhet.
Så- lunda blef allting radioaktivt i Curie ' s labo- ratorium.
Vattenrören, instrumenten, luften, experimentatorerna själfva antogo radiums egenskaper och sände ut strålar hela timmar och dagar, sedan radiumsubstansen blifvit af- lägsnad.
Det inses omedelbart att makarne Curie ' s upptäckter ha enorma utvecklingsmöjligheter.
Man har bland annat undersökt hvilken för läkekonsten gagnelig inverkan de radioaktiva ämnena ha på människokroppen.
Det är tyd- ligt, att de skola bli af stor vikt för synorga- nen, sedan man funnit en ny metod att göra intryck på synnerven.
För ögonläkarne komma dessa upptäckter att bli af stort gagn.
Men ännu större möjligheter skola genom dem skapas.
De små partiklar, som flyga ut från radioaktiva ämnen, intränga utan svårighet i vanliga ämnen, som ej äro alltför täta; radi- umpartiklar rusa fram i mellanrummen mel- lan en kropps atomer.
Det är därför tänk- bart, att man på denna väg skall kunna be- kämpa en invasion af mikrober och angripa i BERTHA VON SUTTNER.
ENLIGT RYKTET UTSEDD TILL ÅRETS NOBELFREDSPRIS.
sjukdomshärdar, som äro belägna i människo- kroppens inre.
Underbara, nästan ändlösa perspektiv in i vetandets världar är det alltså, som öppnats genom Becquerels och makarne Curies märk- liga forskningar.
Att det är en kvinna, som vid dessa spelat den kanske mest betydelse- fulla rollen, skänker åt årets Nobelprisutdel- ning ett för hela hennes kön stolt och gläd- jande intresse.
BERTHA v o n SUTTNER OCH FREDS- SAKEN.
E NLIGT H V A D det förljudes från Norge, torde årets Nobelpris för fredssakens främjande antagligen k o m m a att tillfalla en kvinna, nämligen fru Bertha v o n Suttner, den begåfvade författarinnan, hvilkens eldiga pen- nas anfall på krigets barbari sedan länge ställt henne i fredsagitatorernas främsta led.
Bertha von Suttner,, som föddes den 9 juni 1843, är dotter till österrikiske fältmarskalken grefve Kinsky och förmälde sig 1876 med baron A.
G. von Suttner, likaledes skriftstäl- lare och förnämligast känd genom sina skild- ringar och romaner från Kaukasus.
Baronessan von Suttner började år 1882 sin författareverksamhet, då hennes första ar- bete » En själs inventarium » utkom och gjorde mycken lycka.
Den efterföljdes snart af många andra, dels rent psykologiska skildringar, dels roma- ner, hvari hon tog till orda för det berätti- gade i kvinnans likställighet med mannen i in- tellektuellt hänseende.
Hennes förnämsta arbete blef dock lef- nadsteckningen » Ned med vapnen! », i hvilken tankar, som hon länge burit på, togo form.
Boken kan kallas en elegi öfver kriget.
Författarinnan rycker oss oemotståndtligt med sig ut bland krigets fasor.
Vi lära känna det som ett förfärligt gissel, dubbelt hemskare och grymmare än alla andra, emedan det tager dem alla i släptåg, och emedan sjukdom, för- ödelse och hungersnöd öfverallt följa det tätt i spåren.
I början af 1890-talet grundade Bertha
— von Suttner i Österrike, hvarest hon är bosatt, en kretsförening af den internationella freds- ligan, och hon hade glädjen att se hela den intelligenta världen i " Wien sluta sig till detta förbund.
På fredskongressen i Rom represen- terade hon det österrikiska fredsförbundet och höll i sådant syfte ett tal å Capitolum.
Hon är den fösta kvinna, som offentligen uppträdt på detta ställe.
Kan man hoppas, att Bertha von Suttner en dag skall se sin fredsidé förverkligad?
— Kan hon på allvar hoppas, att mänskligheten skall inse sin fåkunnighet, att folken skola uppnå förnuftets ålder, och att det skändliga kriget en dag skall upphöra att söla denna planet, bättre upplyst om de sanna villkoren för sin l y c k a?
— Nittionio människor af hundra skola ännu under långa tider röna den ound- vikliga nödvändigheten af att hugga knifven i sin nästa; och den hundrade, som anser dem för vansinniga, skall betraktas som utopist.
— Professor Michelsen yttrar: » att fordra evig fred, att fordra, att alla folk skola vara eniga i vilja, är att fordra, att alla människor skola hafva ett och samma ansikte. » Bertha von Suttner är idealist i ordets bästa bemärkelse.
Hon tror själf fullt och fast på det hon säger, hon är öfvertygad om, att hennes arbete skall bidraga till afhjälpan- det af de missbruk, som hon afskyr.
Hennes skrifter äro genomträngda af innerlig hän- gifvenhet och stadig förtröstan på människor- nas mottaglighet för sanningen.
Det vore därför en välförtjänt utmärkelse åt den för världsfreden entusiastiskt kämpande kvinnan, om årets stora fredspris blefve henne tilldeladt.
DIAMANTKORSET.
NOVELL EN AF DANIEL UNGDOMS- FALLSTRÖM.
(FORTS. FR. FÖRBG.
N:R.)
O A T E R H Ö R J A G ER i min närvaro skymfa gubben Bernard bakom dennes rygg, åter lägger ni ert förakt för desse män i dagen.
När ni första gången kallade Jean Bernard en be- dragare, hade jag ännu icke sett dennes öppna, trovärdiga ansikte och hade icke hört honom tala om er med en kärlek och vördnad, som lockade tårar i mina ögon.
Ni skulle sett, huru hans ögon glänste af fröjd, då han hörde, att ni ännu mindes Murgrönsnästet och de glada dagar ni där framlefvat i er u n g d o m!
— O, min far, kan ni verkligen vara så blind, att ni icke inser, att Jean Bernard är oskyl- dig, och är ni nog g r y m att ännu låta honom lida för ett .brott, som han icke begått.
Ni trodde honom hafva stulit ifrån er, men det är en annan, som.
.
.
» » Louise! » Han lyfte sina knutna händer och det såg nästan ut, som hade han varit färdig att slå henne, men i nästa ögonblick sjönk han ned på divanen och förde händerna till sina ögon, ur hvilka en flod af bittra tårar bröt fram.
» O, det är förfärligt, detta! » suckade han, » men det måste vara han.
.
.
j a g måste anse honom som tjuf för att kunna fria henne! » Louise stod likblek och skälfvande midt i rummet, ett rof för de g r y m m a tvifvel, som plågade henne, rysande för den mörka gåta, som hon måste lösa, kostade det än hennes lifs lycka!
Ja, hon måste veta allt!
Bättre att få visshet än att slitas mellan fruktan och hopp!
Hon älskade Ary, älskade honom med den första kärlekens hela styrka, — hon hade j u sagt honom det under deras vandring hem till slottet, — och hon ville veta, o m 663 — hennes kärleks dröm skulle blifva en ljuf verklighet eller endast ett bittert minne.
I nästa minut låg hon vid faderns fötter och omfattade hans knän, seende upp till ho- nom med en ångestfull, bönfallande blick.
» Icke så, mitt barn!
— stig då upp! » » Nej, låt mig ligga så här! » hviskade hon och lade sitt lilla hufvud mot hans knän.
» Jag vill berätta allt och sedan bedja dig att icke störta min lycka i grus, utan skänka mig honom, som j a g älskar så innerligt. » » Älskar!
— och hvilken? » utbrast han, ta- gande hennes hufvud mellan sina händer och seende henne skarpt in i ögonen.
Hon ut- härdade blicken och uttalade med fast stäm- m a Arys namn.
Markisen stötte henne ifrån sig och steg upp, darrande af vrede.
Så långt hade det då gått!
icke nog med att hon ville fritaga Jean Bernard från att att hafva begått en stöld, som endast han kunnat begå — hon älskade nu också den uslingens son och skulle kanske öfvergifva sin egen far, sina fäders slott för att följa denne äfventyrare.
Par Dieu!
hon hade sin frihet.
.
.
hon hade sin frihet!
Han närmade sig dörren för att lämna rummet, ty han behöfde frisk luft efter denna starka scen, han måste bort för att få vara ensam och samla sina tankar.
Men Louise kröp efter honom på sina knän och fattade med förtviflan hans händer, som hon tryckte mot sin brännheta panna och ryste därvid, ty den kändes som is.
Han såg ned på henne med en blick, på en gång vredgad och djupt sorgsen.
» D u älskar således sonen af en tjuf, » sade han med en dof röst och gjorde med handen en af böjande gest, då hon ville tala, » och du blyges icke för denna ovärdiga kärleksförbin- delse, utan söker i stället försvara fadern till din älskare.
Det grämer mig djupt att just min dotter skulle sätta den första fläcken på den urgamla ätten Marimars vapensköld, men jag är säker på, att du skall besegra din dår- aktiga kärlek, och jag hoppas, att du innan kort skall ångrande smyga till mitt bröst och hviska: » förlåt m i g!
jag är åter värdig att bära mina fäders namn! » » Men o m nu Ary hade varit en ärlig mans son, o m ingen stöld smutsat den gamle Ber- nards händer, skulle du icke då hafva tilllå- tit mig att älska A r y?
» stammade hon.
» Jag vet inte.
.
.
kanhända, men som det nu är, skall min förbannelse och mitt förakt drabba dig, om du ej afstår från din olyck- saliga böjelse. » » Nå väl, » utbrast hon, » gif mig då visshet om, att Jean Bernard är brottslig: hittills har du endast framkastat en lös beskyllning m o t honom, gif mig nu bevis, — jag fordrar det, om jag skall af stå från hoppet att en gång kalla A r y min! » A c k!
stackars liten Louise!
hon skulle aldrig af stå från sin kärlek: hon hade svurit A r y trohet i lif och död, och hon var att räkna till de kvinnor, som aldrig bryta en sådan ed eller öfvergifva den man, till hvilken de en gång hviskat de trenne orden: » jag älskar dig! » Men hon ville få markisen att berätta historien om den stöld, för hvilken man be- skyllde den forne kammartjänaren, så att hon slutligen måtte få ljus i denna dunkla och invecklade sak.
Markis de Marimar återvände till divanen, på hvilken han till utseendet lugn och blek slog sig ned, stödjande hufvudet eftersinnande mot sin knutna hand.
Då han långsamt höjde det, kunde man i hans blick tydligt läsa ett nyss fattadt beslut, och med fast stämma kal- lade han dottern till sig.
» Nå väl, » sade han, då denna stod framför IDUN 1903 honom, » jag vill säga dig allt, och kan du, sedan j a g slutat min berättelse, förklara Jean Bernard oskyldig, må du taga hans son till din make och resa med honom, hvart du be- hagar, men ditt namn utplånar j a g ur den bok, i hvilken Marimars ättlingar äro upp- tecknade och räknar mig barnlös från din bröllopsdag. » Den unga flickan böjde på hufvudet till tecken, att hon förstått honom, och lutade sig fram emot fadern, på det att icke ett enda af de ord, som skulle afgöra hennes framtida öde, måtte undgå henne.
Sedan markisen samlat sina tankar och gjort klart för sig, hvad han skulle säga, bör- jade han sin berättelse med en röst, hvars kärfva och hårda tonfall förskräckte Louise, som var ovan vid dylika.
» Jag har visst någon gång förut berättat för dig o m Achille de Marimar, malteser-rid- daren, och ditt lättrörda flickhjärta har tro- ligen klappat fortare än vanligt, då jag om- nämnt hans kärleksförbindelse m e d Maria Stuart, medan den unga skotska prinsessan som en skönhet af första rangen lyste vid Henrik den andres och Katarina af Medicis sedeslösa och yppiga hof.
Achille tyckes hafva tillbedt henne af hela sin själ, ty sedan Maria blifvit förmäld med Frans den andre, lämnade han Frankrike för att söka döden på något af Europas många slagfält, då han icke på annat sätt kunde glömma, att han varit älskad af världens skönaste furstinna.
En gång begaf han sig öfver till Skotland för att i detta lands drottning söka återfinna föremålet för sina svärmiska ungdomsdrömmar, men då han fann, att hon för länge sedan glömt honom för andra älskare, återvände han genast till Frankrike.
Striderna mellan kato- liker och hugenotter ägde dock för honom intet intresse, utan snart nog lämnade han åter fäderneslandet för att på främmande j o r d gå nya faror till mötes.
Vid genomläsandet af Achilles anteckningar, som befinna sig i slottet Marimars bibliotek, fann jag, att deras för- fattare under sommaren år 1565, då turkiske sultanen belägrade Malta, befunnit sig som frivillig bland malteserriddarne för att under befäl af den ädle och hjältemodige La Valette Parisot försvara öns klippfästen mot Sulimans, den turkiske sultanens, belägrande flotta. » Markisen gjorde här en kort paus för att hvila sig litet, ty han stod icke ut med att tala fort och länge, och hade nu gjort båda delarne.
Under berättelsens gång hade hans stämma återfått sin vanliga milda klang, an- letsdragen lifvats och ögonen klara och glän- sande skådat ut i rymden, som hade de sett lefvande framför sig de scener, han skildrade.
Louise hade med spänd uppmärksamhet åhört sin far, ehuru hon icke kunde förstå, hvad Jean Bernards stSld hade att skaffa med Achille de Marimars lefnadsöden, men hon visste j u, att hennes far begagnade hvarje tillfälle för att skildra äfventyr och tilldragelser, i hvilka någon ättling af den store Marimar tagit del.
Nu var hon sin far tacksam för, att han ledde hennes tankar bort från det närvarande och kom henne att för andras sorger och lidan- den glömma sina egna.
» Vet du, hvem Philip Laskaris v a r?
» frå- gade markisen helt oförberedt sin dotter.
Denna sänkte pannan i handen och sökte, under det hon uppprepade Laskaris namn, att påminna sig, hvem denne man varit.
Slutli- gen höjde hon hufvudet och sade långsamt och tvekande: » O m jag ej misstager mig, var Philip Las- karis en ättling af de gamle byzantinske kej- sarne, hvilken redan som yngling blifvit tagen
1DUN 1903 till fånga af Muhammeds bekännare och för sin skönhets skull anställd hos sultanen. » » Alldeles rätt, — alldeles rätt!
.
-.
Ah, den madame Dupont lärde visst sina elever historia på ett utmärkt sätt!
— Nå väl, denna kejsar- ättling befann sig ombord på turkiska flottan, men längtade af hela sin själ efter att få förena sig med sina trosbröder malteserriddarne, och en stormig, beckinörk natt kastade sig den unge greken i sjön och sam mot ön Maltas strand, hvilken han dock aldrig skulle hafva uppnått, så vida icke just Achille de Marimar räddat honom med fara för sitt eget lif från att drunkna.
Från den stunden blefvo Las- karis och Achille de bästa vänner i världen, och som en viss likhet i lefnadsöden äfven närmade dem till hvarandra, svuro de hvar- andra vänskap i lif och död.
Då turkarne slutligen upphäfde belägringen, och Malta var räddadt, seglade de båda vännerna tillsam- mans öfver till fastlandet och anlände efter tusentals strider och äfventyr till slottet Mari- mar.
Det tyckes, som skulle Laskaris då varit sårad efter någon strid, ty Achille skrifver, att hans vän och vapenbroder afled här i hans armar med pilspetsen ännu kvarsittande i bröstet.
Men innan Philip Laskaris dog, öf- verlämnade han åt sin vän ett kors af guld, rikt besatt med diamanter, klara och blixt- rande som stora, tunga daggdroppar, och Las- karis.
.
.
» » Ett diamantkors! » utbrast Louise med ett egendomligt tonfall i rösten, då hon just i det samma erinrade sig uppträdet på balkongen den där märkvärdiga natten, då hertig Gaston gjort henne sin kärleksförklaring, men blifvit skrämd af en mörk gestalt, som ropat några hotande ord till honom från slottsgården.
Hade icke Gaston de Vargas mumlat något om ett diamantkors, när han stödde sig tungt mot balkongens bröstvärn?
.
.
.
A h!
hon hade insett allt!
Var det diamantkorset, man stulit, var tjufven ingen annan än markis de Marimars utmärkte vän, hertig de Vargas!
.
.
.
A!
hvad hon nu längtade efter att få höra slutet på faderns berättelse!
.
.
.
om han bara ville hoppa från medeltiden och direkt in i den närva- rande, så att hon slapp att plågas längre!
Men detta skulle aldrig fallit markisen in, då han hade all anledning att ännu en stund orda om något, som tilldragit sig i ett försvunnet sekel.
Sedan han några ögonblick skarpt be- traktat sin dotter och förvånat sig öfver hen- nes besynnerliga utrop, fortsatte han, där han blifvit af bruten: » Laskaris anförtrodde äfven sin vapenbroder historien o m detta dyrbara smycke, och hvar- för det aldrig någonsin lämnat hans bröst.
Han hade äfven tänkt att låta det följa sig i grafven, men sedermera hade han ändrat tan- kar och beslutit öfverlåta det som ett minne till sin vän Achille de Marimar. » » Och Philip Laskaris hade naturligivis emot- tagit diamantkorset till minne af någon kvinna, som han älskat! » inföll Louise småleende. » » Ja. » » Då måtte det visst hafva varit en turkisk prinsessa, som älskat honom, ty endast en sådan är i stånd att åt sin älskling lämna ett så dyrbart minne — eller hur?
» Jo, du har rätt.
Det var också den sköna Suleima, en af sultan Suleimans döttrar, som gaf honom diamantkorset, och en annan gång skall jag berätta dig om deras kärlek, om huru de satte lifvet på spel för att några ögonklick få skåda in i hvarandras ögon och för att i hemlighet bedja ett ' pater noster ' vid hvar- andras sida, ty Laskaris hade omvändt Suleima till kristendomen, och i den heliga jungfruns namn hade de svurit att, fastän åtskilda, älska hvarandra trofast och innerligt, tills döden för- — 664 — enade dem för evigt där ofvan i det blå.
Också måtte den ädle greken haft en svår strid att utkämpa, innan han kunde besluta sig för att öfvergifva sultanens flotta, hvilken skulle återvända till det land, där hans älskade vista- des, där den gyllene halfmånen glänste öfver tempelkupolerna, och där verkligheten själf en- dast tycktes vara en af de tusen sagor, ara- bernas fantasirika skalder diktat. » Han tystnade, fattade dottern vid handen och drog henne ned bredvid sig på divanen.
Därpå sade han med dämpad, vemodig röst: » Och Laskaris dog, men den öfverlefvande vännen gömde diamantkorset som en helig relik, och när Achille lämnade slottet Marimar för att för alltid bégifva sig till Malta och där inträda i riddarnes led, lät han göra ett skrin af ebenholz och nedlade diamantkorset i detta för att i trygghet kunna föra det med sig.
I sin dystra och ensliga cell, huggen i klippan, plägade den gamle malteserriddaren nattetid framtaga skrinet, öppna det och med fuktiga ögon betrakta de tvänne, för honom så dyr- bara föremål, som det innehöll: ett kors af guld och diamanter och en mjuk, glänsande hårlock, som en gång smekt Maria Stuarts kind.
Och med händerna hvilande hopknäppta på dess minnena efter en älskarinna och en vän, bad den fromme riddaren, tills morgonrodna- den bröt in genom gallerfönstret, för deras själafrid, som han älskat mest i denna värl- den, och när han själf gick hädan, uttalade hvarje ordensbroder ett ur hjärtats djup gå- ende: » requiescat in pace! » öfver den döde. » Den gamle markis de Marimar satt orörlig i flere minuter, sedan han slutat historien o m diamantkorset, och på den af inga moln höljda pannan och af den drömmande, hälft beslöjade blicken kunde man sluta sig till, att markisen i tankarne vallfärdade till Philip Laskaris och den gamle malteserriddarens grafvar.
Slutligen lade Louise sin hand på faderns arm och uttalade Jean Bernards namn, liksom ville hon därmed påminna markisen om, att han ännu icke fullgjort sitt löfte, och att det svåraste återstod, nämligen att förklara, hvad Bernard den äldre stulit, och huru stölden tillgått.
Vid ljudet af dotterns röst väcktes markisen ur sina tankar, och det drömmande uttrycket försvann från hans ansikte, pannan höljdes åter af moln och kring munnen spelade ett bittert leende.
Rösten ljöd åter hård och klanglös: » Bra att du förde mina tankar tillbaka till verkligheten!
hvarför skulle du unna mig att för ett ögonblick undfly det närvarande och glömma dess skam?
.
.
.
Du längtar väl efter att höra slutet på min berättelse, kan jag tänka!
— Nå väl, jag vill fatta mig kort och göra ett hastigt slut på dina tvifvel, — hör på! » Han förde handen till pannan liksom för att erinra sig, hvar han sist slöt sin berättelse.
Därpå fortsatte han: » Diamantkorset fördes vid Achilles död och enligt dennes sista vilja öfver till Frankrike för att där förvaras bland ätten Marimars dyr- bara minnen, och då du ännu var ett litet barn, fanns smycket inom slottets murar.
Stället, hvar- est det förvarades, kände endast jag samt tvänne personer, på hvilka jag trodde mig kunna lita som på mig själf.
Men en morgon, — huru väl minns jag icke denna kalla, dimmiga höst- morgon!
— då jag öppnade lönnlådan, i hvil- ken diamantkorset gömdes, var detta försvun- net, och ingenting utvisade att skåpet blifvit öppnadt med våld — nej, en hand, förtrogen med denna sinnrika mekanism, hade stulit smycket.
Jag kunde endast misstänka en, och jag kallade denne ende inför mia;, anklagade honom för att hafva stulit den dyrbara, flere århundraden gamla klenoden.
Han tillbaka- visade icke beskyllningen, han sade icke ett ord till sitt försvar, och hans tystnad gjorde honom i mina ögon skyldig till stölden.
Jag besvor honom att återlämna det stulna, men förgäfves.
Då jagade jag honom från mitt slott och befallde honom att aldrig mer visa sig inför mina ögon.
Jag hade älskat den eländige för högt för att hafva m o d att öfver- lämna honom i rättvisans händer att befor- dras till välförtjänt straff — ja, jag var nog svag att gråta af sorg, när jag såg Jean Ber- nard med sin lille son, Ary, vid handen vandra bort mot bergen och lämna mig för alltid.
Men då jag kände tårarna rulla ned utför mina kinder, vredgades jag på mig själf och svor en helig ed att hädanefter endast skänka denne man mitt djupaste förakt — j a g har hållit min ed. » De sista orden uttalade han med en bruten röst, stundom nästan kväfd af tillbakahållna tårar, så nog märktes det granneligen, att markisen numera endast hyste förakt och af- sky för den forne vännen och kammartjäna- ren och att han höll sin ed på ett utmärkt sätt.
» Men, » stammade Louise, darrande af sin- nesrörelse, » hvem var då den andre, som kände konsten att öppna skåpets lönnlådor, men hvilken du icke kunde misstänka för.
.
.
» Markisen lät henne icke tala ut.
Han reste sig, fattade henne vid handen och förde henne fram till ett porträtt i olja af markisinnan de Marimar.
Med högtidlig bjudande stämma sade han till henne: » Den andra, som kände hemligheten, var din mor.
Således är antingen han eller hon tjufven.
.
.
På knä, barn, och bed din oför- gätliga fru mor om förlåtelse, att du kunnat hysa en så ovärdig misstanke mot henne, ty då du icke trott Bernard vara tjufven, har du beskyllt din mor för stöld. » Med ett förtviflans skri sjönk Louise af- svimmad ned vid faderns fötter, och det tyck- tes henne, som störtade hela världen i spillror, och som tjocknade mörkret till en evig natt omkring henne.
* Det var sent på kvällen.
Markisen befann sig helt allena i den stora, något dystra slottssalen, endast upplyst af mån- skenet, som i breda floder föll in genom de höga spetsbågföustren, spridande ett glänsande hvitt ljus öfver de blanka riddarrustningarne och de svartnade porträtterna, hvilkas stela, högtidliga anleten oafvändt stirrade ned på den siste herren till Marimar, där denne satt tankfull i högsätet och lyssnade till väderflöj- larnes gnisslande, då stormen lät dem dansa lustigt omkring.
Markis de Marimar tänkte hit och dit, medan han mekaniskt lekte med guldringarne, som han dragit af de långa, magra fingrarne.
Ömsom grubblade han öfver dotterns olycksaliga böjelse, och ömsom sökte han fundera ut en orsak till hertigens från- varo, hvilken, utan att han egentligen kunde göra sig reda hvarför, oroade honom i högsta grad Slutligen reste han sig med synbar an- strängning ur den högkarmade stolen, trädde guldringarne tillbaka på deras plats och bör- jade att långsamt vandra fram och tillbaka i salen.
Plötsligt stannade han framför por- trättet af en ung, bildskön kvinna och betrak- tade det med en skygg, nästan förfärad blick.
» Skulle verkligen hustru.
.
.
» du, min dyrkansvärda (Forts, å sid.
667.)
— 665 — IDUN EN SKOLA FÖR HUSMÖDRAR.
ETT 400-ÅRSMINNE.
N ÄSTKOMMANDE måndag äro 400 år för- flutna sedan Sten Sture d. ä. lyktade sin lefnad efter en bragdrik tillvaro, som till- försäkrat honom ett oförgätligt namn i de svenska häfderna.
Han var, som vi väl minnas af historiens ut- sago, en stridens man, men hans stridbarhet var ej ett hårdt och grymt lynnes utslag, utan följ- den af ett fosterlandsälskande sinnelag, som ville se det söndrade och pinade Sverige återbördadt åt dess eget folk, befriadt från utländskt förtryck.
Född omkring 1440 och son af riksrådet Gustaf Anundsson Sture, kallades han redan 1462 till riddare och blef 1466 medlem af riksrådet.
1464 invigde han sitt lifs värf med att i slaget vid Haraker kämpa vid biskop Kettils sida mot Kri- stian I. Trettioårig blef han riksföreståndare, se- dan konung Karl Knutsson gått hädan, och den 10 oktober 1471 vann han öfver konung Kristian den lysande segern på Brunkeberg, som för en hel generation hejdade danska konungarnas för- sök att med vapenmakt återställa unionen.
Att för öfrigt ingå i detaljer öfver den hug- store fosterlandsförsvararens lif är här ej menin- gen, och det vore dessutom en öfverflödsgärning, alldenstund vår historiska litteratur numera är så rik och lätt tillgänglig, att en hvar utan synnerlig ' möda där kan friska upp sitt vetande från skoltiden.
Som ett apropos till Stureminnet uppföres nu å Ostermalmsteatern ett fyra-aktsskådespel » Sten Stures löfte&gt; af den fortfarande lika flitige förfat- taren hr Frans Hedberg, som i raska och korrekta drag ger några bilder ur riksföreståndarens kamp- fyllda lif.
Stycket är skrifvet i författarens trohjärta- de och flärdlösa stil och torde särskildt intres- sera ungdomen, som här på ett lättfattligt sätt erhåller en liten repetitionskurs i Sveri- ges historia under uni- onstiden.
Helt säkert fastna de historiska ge- stalterna och deras bragder lättare i min- net, när de som här manas fram af den sce- niska diktens trollstaf, än när de draga förbi på bokens blad.
Något mera fantasi i karaktäriseringen af fi- gurerna skulle nog ej skadat, och ej heller hade en smula humor här och där varit ur vägen.
De voro min- sann drastiska nog, de goda svenskarne äfven på den tiden, och deras rustika löjen hade inga- lunda varit missprydan- de bredvid de bålstora orden om frihet och fä- dernesland.
1903 O STEN STURE DEN ÄLDRE.
Skådespelet är effektfullt uppsatt.
Ett par af sceninteriörerna äro mycket stilfulla.
Beträffande utförandet hänvisa vi till teaterafdelningen.
FRANS HEDBERGS NYA SKÅDESPEL » STEN STURES LÖFTE » Å ÖSTERMALMSTEATERN.
HANDT VERK ARNE FRÅN DEN TYSKE BORGMÄSTARENS KNEKTAR.
M DET ÄE sant, att männen i grund och botten äro inbitna materialister, som framför.
allt älska bordets njutningar, då ligger det ingen öfverdrift i det påståendet, att en hustru allra lättast bibehåller sin mans tillgifvenhet g e - nom att alltid g e honom god mat.
Kvinnorna tyckas också inse riktigheten häraf, i det de för sina blifvande hems bästa med ifver studera kokkonsten både teoretiskt och praktiskt under ledning af skickliga lärarinnor.
.
En sådan, man skulle kunna säga kulinarisk akademi här i hufvudstaden är fröken Elisabeth Östmans husmoderskurs, belägen 34 Jakobsbergs- gatan, 3 tr. upp.
För de kvinnliga medlemmarna af Iduns läsekrets har detta namn redan hunnit få en god klang, i det fröken O. i sin egenskap af redaktris för vår tidnings hushållsafdelningar hvarje vecka kommer våra husmödrar till hjälp i deras mångahanda omsorger.
Hennes här påpekade skola vill lämna sina elever tillfälle att inhämta det hufvudsakliga af hvad som hör till en kvinnas husmoderliga kall.
Undervisningen är dels praktisk, dels teoretisk.
Den förra omfattar uppköp af matvaror och spe- cerier, bokföring af inkomster och utgifter, enklare och finare matlagning, dukning, uppläggning och servering, syltning, konservering och bakning, diskning och rengöring af kökets alla tillbehör, spisens och kokkärlens skötande samt städning.
Den senare omfattar födoämnenas och njutnings- medlens sammansättning och näringsvärde, deras olika betydelse för människokroppen, allmänna regler för frisk- och sjukdiet samt uppställning af matsedlar.
Mot slutet af kursen få eleverna anordna s. k. profmiddagar, då de själfva uppställa matsedeln och tillreda måltiden.
Eleverna intaga i skolan de måltider, som de själfva tillaga och för hvilka de erlägga betalning efter inköps- pris.
Kursen omfattar två terminer: 1 sept. — 15 december och 26 jan. — 1 juni; den kan dock, om elevens tid ej med- gifver fullständig kurs, förkortas till en termin.
Afgiften för hösttermin är 100 kr., för vårter- min 125 kr., som erläg- ges vid hvarje termins början.
Desslikes omfattar skolan en kurs för fruar (eller sådana ogifta da- mer, som genom sitt ar- bete äro förhindrade att deltaga i den dagliga undervisningen i sko- lan) och är densamma fördelad på 10 veckor med arbete en dag i 1.
STEN STURE FRITAGER PÅ STOCKHOLMS STORTORG DE SVENSKA 2.
STEN STURE OCH NILS BOSSON VID KONUNG KARL KNUTSSONS LIK.
3.
STEN STURE MOTTAGER I RIKSRÅDET KONUNG KRISTIANS AF DANMARK SÄNDEBUD.
A. BLOMBERG FOTO.
IDUN 1903 — 666 — I KOKET FRÖKEN ELISABETH OSTMANS HUSMODERSSKOLA.
veckan.
Denna kurs kostar 30 kronor.
Vidare finnes en extrakurs för flickor med arbete en efter- middag i veckan under 10 veckor och för hvilken afgiften är 25 kronor.
Från husmodersskolan levereras efter beställ- ning dagligen kalla rätter såsom glaserade tungor, fågel, färser, å la dauber, vol au-venter, mayon- naiser, croustader, kroketter, äfvensom matbröd, kaffebröd, småbröd, bakelser, tårtor, glace och konfekt, likaså medwurst, fläskkorf, köttkorf, press- sylta, kalfsylta m. m.
Fröken Östmans kapacitet som lärarinna torde vara till fullo bekräftad, då vi till sist nämna, att hon tillförene varit hufvudlä.rarinna för den prak- tiska undervisningen vid Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala.
Hon förstår ock att vinna sina elevers odelade förtroende och tillgifvenhet.
UR DAGSKRÖNIKAN.
TTERTIGP ARETS AF VÄSTERGÖTLAND NYA HEM.
Som våra läsare erinra sig var det redan för lång tid tillbaka tal om att prins Carl och prinsessan Ingeborg skulle lämna arffurstens palats och bosätta sig i egendomen n:r 1 Villa- gatan, som då stod afbildad i Idun.
Denna plan gick emellertid om intet.
I stället har hertigparet nu hyrt den Adelswärdska fidei- kommissegendomen med adressnummer 2 Drott- ninggatan och 20 Strömgatan, hvilken byggnad har ett af de vackraste lägen i Stockholm.
Adelswärdska fideikommisset innehafves af ryttmästaren vid kronprinsens husarregemente, militärattachén i Paris baron Adolf Adelswärd, A. BLOMBERG FOTO.
och huset skötes f. n. af hans äldre broder fri- herre Theodor Adelswärd, bosatt i Åtvidaberg.
I början på 1890-talet uppstod den nuvarande präk- tiga byggnaden på den så väl belägna tomten, och mästare för det Adelswärdska fideikommisset i dess nya skick var professor I.
G. Clason.
Huset är i barock med de båda undre våningarne upp- förda af skiffer från Åtvidaberg och de tre öfre våningarna spritputsade med listverk och pryd- nader af kalksten och sandsten.
Adelswärdska huset innehåller tre våningar om tio rum hvardera, en våning om fyra rum samt en våning om fjorton rum, hvaraf dock bank- aktiebolaget Södra Sverige, som har lokaler i huset, disponerar en stor del.
Byggnaden bebos för närvarande af kammar- herre C. O. Blomstedt, ministrarne grefve von Leyden och de Castro Feijo, grefve Erik von Rosen och f. d. chargé d ' affaires grefve A. Cron- hielm.
Rummen i de olika våningarna äro sär- deles trefliga och våningarna korrespondera lätt med hvarandra.
Prins Carl lär ha hyrt det 40-tal rum, hvarom här är frågan, från oktober 1905 och hyressumman säges vara 15,000 kronor.
Vår här meddelade stockholmsvy återgifver hertigparets såväl gamla som blifvande hem, näm- ligen längst till höger Arffurstens palats och ytterst till vänster på bilden det Adelswärdska huset, liggande vid Drottninggatans ändpunkt, där den nya bron till Helgeandsholmen skall leda öfver till de ett om par år färdiga riksdags- och riks- bankshusen.
I MATSALEN.
ordförande, samt landshöfdingskan Ch.
Tornerhjetm, Malmö, fru A.
Norrman, Landskrona, häradshöf- ding J. Th. Larsson, Lund, doktor H. Sörman, Malmö, apotekare J. Lindgren, Lund, kassaför- valtare, disponent Fr. Jungbeck, Malmö och dok- tor J.
T. Hegardt, Helsingborg, med fruarna: A. Lewenhagen, S. Petrén och G. Stael v. Holstein, som suppleanter.
Föreståndarinna är fröken Tho- masine Reuterskiöld.
Anstaltens hufvuduppgift är att åt unga kvin- nor meddela en modern och fullständig sjuk- sköterskeutbildning.
Kursen är två-årig.
Den teoretiska och större delen af den praktiska ut- bildningen är förlagd till sjukhuset i Lund och dess olika specialafdelningar; en del af den prak- tiska utbildningen är afsedd att förläggas till sjuk- huset i Malmö, till hospitalet i Lund och till något större epidemisjukhus.
Utom denna sin hufvuduppgift går anstalten läkare och allmänhet tillhanda med anskaffande af sköteskor för privat vård och fasta platser, i den mån det är möjligt.
Anstalten är i behof af intresse och uppmunt- ran och på grund af ändamålet för visso ock för- tjänt däraf.
* • QÖDRA SVERIGES SJUKSKÖTERSKEHEM.
Det ^ länge planlagda sjuksköterskehem, hvartill pen- ningemedel insamlats från hela södra Sverige, är nu öppnadt i Lund, Paradisgatan 3, med rikstele- fonnummer 417 och te- legrafadress » Sköter- skehemmet », Lund.
Sex elever och två s. k. profelever, hvilka ämna utbilda sig till sjuksköterskor, hafva för närvarande där sin bostad.
Därjämte äro anställda vid Hemmet två fullt utbildade skö- terskor, hvilka stå till allmänhetens tjänst som privatsköterskor mot er- sättning enligt gällan- de taxa.
Hemmet kan beses af medlemmar uti För- eningen för » Södra Sveriges Sjuksköterske- hem » eller andra där- för intresserade perso- ner kl. 7 * 1 — 7 2 e. m. hvarje dag utom fre- dag eller söndag.
Hemmets förvaltning ombesörjes af ett af för- eningen valdt förvalt- ningsutskott bestående af följande personer: HERTIGPARETS AF VÄSTERGÖTLAND NUVARANDE OCH BLIFVANDE STOCKHOLMS- professor J.
L. Borelius, HEM.
LÄNGST TILL VÄNSTER ADELSVÄRDSKA HUSET, LÄNGST TILL HÖGER Lund, ordförande, d:r F. Bauer, Malmö, vice ARFFURSTENS PALATS.
LERBÄCKS NYA FATTIGGÅRD.
U T T HEDRANDE KOMMUNALT BYGGNADS- - FÖRETAG.
Den i dagarne fullbordade huvud- byggnaden vid Lerbäcks fattiggård i Nerike åter- gifvas i veckans bildgalleri.
Byggnaden har ett härligt fritt läge och dess röda tegelmurar, här och där lifvade af hvitmenade putsfält, skymta fram mellan,, skogsdungarne, då man från söder närmar sig Åsbro järnvägsstation på Motalabanan.
Tidsenlig i alla afseenden, försedd med central- uppvärmning, elektrisk belysning och vattenled- ning, utgör byggnaden en heder ej mindre för Lerbäcks kommun och dess framsynte styresman, än.
för dess skapare, arkitekten Magnus Dahlander i Örebro.
1 1 2 T^MIL v o n Q V AN TEN, den finske skalden, hvars " fagra lyrik tillhör vår litteraturs pärlor, afled nyligen i San Remo i Italien.
Som Idun i sitt mr 34 för sistlidne år meddelade skaldens porträtt och bilder från hans sydländska hemstad jämte en kort text med anledning af hans då inträffade 75-årsdag, hänvisa vi nu våra läsare dit.
— 667 — IDUN 1903 JULPAKETEN.
" VTU DÅ julbrådskan litet hvarstädes gör sig märk- * ^ bar inom alla områden, isynnerhet kanske mest vid järnvägen, med dess stora ilgodstraflk, så skulle jag benäget vilja uppmana alla mödrar, systrar, fästmör etc. att i god tid afsända sina re- spektive paket, för att de ock i tid skola komma adressaten tillhanda; paketen böra vara väl in- slagna, med tydligt utsatt adress, som helst bör skrifvas på ej fastlackade pappersbitar — utan på ordentligt anbrakta adresslappar; och genom att beflita sig om denna föreslagna ändring till det bättre gjorde de, hvar i sin stad, en god gärning.
» Tjänstemans Fru. » KANSO NYUT- VIDGADE KA- RANTÄNS- ANSTALT UTAN- FÖR GÖTEBORG Olga Rinman foto TZÄNSÖ KARANTÄNSANSTALT, hvilken ligger på en liten ö ytterst i Göteborgs skärgård och där bildar utposten mot från främmande land an- ryckande epidemier, har nyligen utvidgats och restaurerats.
Vi meddela här en vy af platsen med doktor- bostadens ljusa byggnad längst bort och de nya sjukbarackerna i förgrunden.
I hörnet till vänster synes en bild af anstaltens läkare d:r Hjortzberg i sitt laboratorium.
DIAMANTKORSET.
NOVELL (forts. AF f r.
sid. EN DANIEL UNGDOMS- FALLSTRÖM.
664.)
HAN T Ä N K T E icke tanken till slut, utan sjönk darrande ned på knä och sträckte bönfallande om förlåtelse sina armar mot bilden, hvars drag syntes förvridna ock spöklika i det ömsom starka och ömsom svaga månljuset, ja, stund- om tycktes det honom, som rördes bildens läppar för att uttala en förbannelse öfver ho- nom, ädlingen, som ett ögonblick kunnat miss- tänka sin egen hustru att ha stulit.
Och full af blygsel öfver sig själf sänkte han ansiktet i sina händer, anropade himlen om att upp- lysa hans förstånd så, att allt måtte bli honom klart och tydligt i denna sak.
Just i detta ögonblick öppnades salsdörren och Pierre, betjänten, stack försiktigt in huf- vudet genom dörröppningen, ty han hyste en viss fruktan för att, sedan mörkret inträdt, besöka slottssalen, om hvilken den gamla koker- skan dukat upp för honom den ena spökhisto- rien rysligare än den andra.
Pierre såg sig forskande omkring för att se efter, att ingen rust- ning steg ned från väggen eller att ingen hvit- eller svartklädd gestalt med ljudlösa steg vankade fridlöst omkring därinne.
Pierre kände sig lugnad: allt var sig likt.
Han blef då modi- gare och trädde in i salen samt började gå framåt i riktning mot markisens sängkammarre, som låg vid salens motsatta ända.
Plötsligt tvärstannade Pierre, och han kände, hur håren reste sig på hans hufvud af fasa, och huru kallsvetten bröt fram på hans panna.
Där låg j u en svart, lång gestalt på knä och suc- kade, suckade så djupt och hemskt!
Pierre kände knäna svikta under sig och var nära att falla, han ville kalla någon till sin hjälp, och som markisen troligen var den enda, som fanns i närheten, tog han sig den friheten att ropa med gäll, ljudande röst: Herr markis!
.
.
.
markis de Marimar! » Gestalten reste sig och kom fram emot honom.
Pierre, den stackars gossen, ville springa sin väg, men hans fötter voro som fastnag- lade.
Han kunde ej röra sig ur stället utan stirrade endast med vidöppen mun på ande- uppenbarelsen.
Denne sporde lugnt och mildt: » Hvarför ropade du mig?
— hvad vill d u?
» Pierre stod som fallen från skyarne.
Det var j u inte något spöke.
Det var j u marki- sen själf, hans herre lifslefvande!
Blodet började åter pulsera i betjäntens ådror, och när denne fullkomligt sansat sig, bad han ödmjukt om ursäkt för sitt dumma beteende.
» Men, si saken var den, » tillade han, » att till slottet har kommit en gammal jude, som en- vist anhåller om att få träffa herr markisen, och jag skulle fråga, om herr markisen är sinnad att ta emot honom.
Jag tycker för min del, att ... » » En gammal jude, säger du, Pierre? » af bröt markisen.
» Har han inte sagt, hvad han vill? » » Jo, han bad mig säga att han för häls- ningar med sig till herr markisen från hertig de Vargas, samt att han kan, så vida det roar herr markisen att höra, berätta en historia om ett diamantkors.
— Men hvad fattas herr markisen?
— skall jag ringa på doktor Jaluzot? » Markis de Marimar hade blifvit dödsblek och darrade häftigt, men då Pierre ämnade skynda ut för att skaffa hjälp, behärskade han sig och befallde betjänten att stanna.
» Tänd ljus, mycket ljus i salen, » sade mar- kisen med fast stämma, » och bed den gamle mannen stiga hit upp. » Pierre skyndade genast att ur ett närgrän- sande rum hämta strykstickor och tände där- efter vaxljusen i de från taket nedhängande bronskronorna samt i silfverarmstakarna, stå- ende på det väldiga bordet, täckt af en svart duk, kantad med långa gyllene fransar.
När det sista ljuset var lyckligt och väl tändt, bu- gade sig Pierre vördnadsfullt för markisen och gick för att ledsaga den främmande juden upp i salen.
(Forts.) Iduns J u l n u m m e r 1903 expedieras i början af nästa vecka gratis till samtliga våra prenumeranter.
För lösnummerköpare och i bokhandeln be- tingar det ett pris af 1 krona.
A UGUST STRINDBERG, vår store underlige dik- tare, titanisk och naiv, vinterhård och sommar- vek, hädare och botgörare, med ett nytt ansikte för hvarje gång,~vi möta honom, en ny sträng på sin själs instrument för hvarje gång han låter det klinga ut bland människorna, har åter kommit till oss med tvänne verk, som vittna om hans fantasis outtömlighet.
I all synnerhet måste hans på Hugo Gebers förlag nyutkomna &gt; Sagor * betecknas som något bland det mest riktonande af hela hans rika produktion.
Läs t. ex. den gripande dikten » När träsvalan kom i getapeln », sagan om den stackars liftstidsfången, som gick och knackade sten ute i de kala Långholmsbergen och som kände för- bannelsen hvila öfver stället, som inte ens fiskarne eller fåglarne ville nalkas.
Själf var han endast ett nummer, icke mera människa, icke mera lef- vande, men icke död heller.
Han var ingenting.
Och han bannade öfver himmel och jord, öfver sitt öde och människornas grymhet.
Men så hittade han en dag i strandskvalpet en stor björklöfsruska ligga gungande.
Han drog den i land, skakade vattnet af den och tog den med sig, långt bort i en bergskrefva, där han stöttade upp den mellan stenarne.
Och så satte han sig under björken, hörde, hur vinden sakta blåste i löfven, somnade och drömde hela berget som, en grönskande lund med ljufliga träd och doftande blommor.
» Men ensamt för sig själf stod ett träd, som han icke kände; och det var vackrare än de andra, ty det hade flere stammar som en buske; och grenarne gjorde så fina språng och krokar som på virkningar.
Och under dess blanka löf satt en liten svart och hvit fågel, som liknade en svala, men icke var någon.
Och i drömmen kunde han ju tyda fåglalåt, och därför hörde han och förstod någorlunda, hvad fågeln sjöng.
Och den sjöng: I dy, i dy, i dy dog du!
Ur dyn, ur dyn, ur dyn uppstod du! » Mindre betydande är väl i det hela hans själf- analys &gt;Ensam » (Alb.
Bonniers förlag), en dagboks- artad framställning af det senaste skedet i förfat- tarens lif, hans återkomst till födelsestaden efter tio års vistelse i landsorten, hans försök att närma sig de gamla vännerna, dem han dock finner un- derligt främmande, och hans vändande inåt i en- samheten och — förnyelsen i sig själf!
Äfven här genomkorsas emellertid sidorna midt bland de sken- bara obetydligheterna af många blixtlika glimtar med ljus öfver själsdjupen, äfven här rycker den oförliknelige språkkonstnären alltjämt sin läsare med.
Och genom stort som smått följa vi honom med sympati och glädjas med honom, att han i sitt lifs mognad nu » kommit så långt », att han » kan glädjas åt andras lycka utan spår af grämelse, sak- nad eller uppdiktade farhågor » och ur » sin ung- doms pinorum » nått upp på förklaringens berg med de ändlösa synvidderna.
I sin på Albert Bonniers förlag nyutkomna berättelsesamling » STcogen och sjön » häfdar sig Gustaf af Geijerstam ännu en gång som vår i när- varande stund helt visst yppersta allmogeskildrare.
Ingen har grundligare än han pejlat den svenska folksjälen, ingen äger en känsligare slagruta för dess djupa och hemlighetsfulla flöden.
En bok, full af visdom och ädel resignation, har Per Hallström skänkt oss med » Gustaf Sparf- verts romani (Albert Bonniers förlag) denna till sina yttre linjer så mästerligt förenklade, till sitt inre väsen så sinnrikt kombinerade berättelse om ynglingen, som förlyfte sig på lifvet, sjuknade,
IDUN = = ftro - 1903 och förblifva dock vid finare tvfttt | HYLINS Ekonomi-Tvål | j och vid gröfre tvätt (byk) | HYLINS I Prima T v ä t t - T v å l j helbregdagjordes och stod upp som man.
Icke minst betagande tecknas gestalten af Helena, den unga kvinnan, som vid sin fasta och ömma hand leder honom ut ur feberyrans hvirfvel till verklig- hetens kust, i kraft af sitt medlidandes djupa in- tuition ingjutande i hans hjärta det enda sanna lefnadsmodet: » Aldrig för sent!
Lifvet är icke att lämna som ett värdelöst ting.
Omätliga möjlig- heter har det.
Alltså ingen flykt från verklighe- ten, ty flykt är icke seger, om den också för stun- den kan göra fri! » Till Tor Hedbergs nya bok » Sånger och sagor » (Albert Bonniers förlag) ämna vi snarast återkomma i samband med en något utförligare studie öfver författaren och hans verk, tillåta oss för dagen endast anföra följande vackra lilla profstycke, som godt kunde sättas som motto på hela hans för- näma och reserverade diktning: 668 - verk.
För Iduns läsare torde den icke te sig som någon fullständig nyhet, men förtjänar likafullt att införlifvas med samlingen.
Ulla Linder, den för vår läsekrets senast genom sin färgrika skildring från det döende Polen väl- bekanta unga författarinnan, har nu äfven debu- terat på bokhandelsdisken med en nutidsroman: » Sesia, några blad ur en kvinnas utvecklingshistoria ».
(Hugo Gebers förlag).
Det synes klargjordt.
att författarinnans talang mest ligger åt den historiska pastichen, men detta kan icke hindra, att de fif- figa, i mångt och mycket träffande bilder ur våra dagars små- och hufvudstadslif, som hon upprullar i sin bok, äfven böra komma att läsas med allmänt intresse.
Minst af allt är hon tråkig — den nå- got afskräckande pretentiösa underrubriken på hen- nes roman till trots!
On revient toujours å ses premiers amours — he- ter det ju, och i namn af denna goda sats vilja vi afsluta dagens litterära öfversikt med ett par bepröfvade vänner, för hvilka platsen vid vår härd af gammalt står öppen.
Det är N.
P. Ödman, hvil- kens bekanta fängslande skildringar ur engelskt hem- och familjelif, - &gt;En dag i ett engelskt hem », vid en alltjämt lifaktig efterfrågan kraft en ny upplaga (Fahlcrantz &amp; C:os förlag).
Och så Leas » Efterskörd » (Alb.
Bonniers förlag)!
Vid minnet af den blida berätterskan och vännen, som det nu snart tilländalupna året beröfvat oss, blir det nog icke utan en känsla af vemod, vi skynda att lyfta vår del af hennes andliga kvarlåtenskap.
Men de klara ögonen på porträttet framför titelbladet och de in i det sista lika friska och hjärtevarma tankarna inom detsamma skola helt visst snart skingra saknadsstämningen för en känsla af glad tacksamhet öfver att hon ännu är midt ibland oss i sina verk.
J. N — q.
Som tysta vakter växa hemmets lindar invid min tröskel — stör ej deras dvala!
Den röst du hör i deras kronor tala är deras ej, blott sus af fjärran vindar.
Väl ser du sol i deras löfverk spela och blommor vecklas ut och dofta stilla, men låt ej sol och dofter dig förvilla, du går förbi, kan deras fröjd ej dela.
Så, främling, är min själ i tystnad fången, om äfven stormen skakar den och böjer.
Den stilla makt, som i dess växt sig röjer, kan du ej nå — för dig är endast sången.
Vid sidan af Fröding har ingen af våra samtida skalder nått en sådan popularitet som E.
A. Karl- feldt — och detta i sanning välförtjänt!
Svenskare, med mera äkta manlig klang ljuder ingen stämma från vår moderna Parnass, och därför tar den också både hjärtan och stämmor med.
Förläggarne — hrr Wahlström och Widstrand — ha just haft glädjen att utsända fjärde upplagan af » Fridolins poesi », en verkligt sällspord framgång för ett svenskt poetiskt diktverk inom loppet af ett knappt de- cennium!
Som en märklig skaldedebut tveka vi ej att beteckna Gustaf Ullmans diktsamling » Västkust » (aktiebolaget Ljus förlag).
Det är något af hafvets egen mäktigt glidande böljegång i dessa rytmer, ett brus af kärfva, men friska vindar genom många af sidorna i hr Ullmans bok.
Naturmålningarna från den halländska kusten och bygden äro yp- perliga i sin pregnans, och dikter sådana som » Vår i Halland » eller » Vinterkust » stå fram med en mästerlig raderings djup och skärpa.
Här är en ny skald, därom kan intet tvifvel råda, det röjes redan af tonfallet i » Förspelets » första strof: Ur solhvita dimmor, ur morgonsuset från hafvet tonar en stämning af svalka och vacker höst.
Följ mig till borgen, dröj på det fria krönet.
Nedom mörkblå och skummig Kattegatt svallar.
Vinden krusar i vågor gräset på öde vallar.
Hör du i rymden hans sjungande starka röst.
Näsen och uddarne teckna sig luftigt grå ute i vattnets glittrande, djupa blå.
Samma ursprungligt personliga intryck göra visserligen icke Sigurd Agrells på samma förlag utgifna » Arabesker » — här är det fastmer den skick- liga efterbildaren och försökaren med skilda este- tiska » stilar », som tar vår uppmärksamhet i an- språk.
Här och livar bryter dock en ton af en själfständigare klangfärg igenom — kanske skola de en gång svälla ut till en egen stämma i våra sångares chor!
En tredje diktsamlingsdebut — » I unga år t af Janrik Bromé (Nordin och Josephsons förlag) — måste kännetecknas som rent konventionell.
Den vackra serie af konstnärsmonografier, som Aktiebolaget Ljus sedan ett par år fullföljt, har nu ökats med en studie öfver » Bicharcl Bergh » af Tor Hedberg, som vanligt rikt illustrerad med yp- perliga afbddningar af konstnärens i fråga typiska TEATERN uppförde på förra veckans K UNGL.
abonnementsföreställning Rossinis opera » Vil- helm Tell » i delvis ny uppsättning beträffande såväl personal som diverse sceniska arrange- manger.
Hvad rollbesättningen först beträffar, så inskränkte nyheterna sig till Jemmys och Gess- lers representanter, fröken Soärdström och hr Stie- bel.
Den förra passade i alla afseenden utmärkt för sin roll som gossen Jemmy, och den senare gaf en väl genomförd karaktäristisk bild af tyran- nen Gessler, om man ock kunde önska, att hans sång vore något mera buren.
Meningen hade ock varit att låta hr Nyblom uppträda som Ar- nold, men till följd af nämnde sångares sjukdom uppträdde hr Ödmann och hade en ovanligt lyck- lig afton.
(Vi upprepa, hvad vi under de sista åren mer än en gång haft tillfälle säga, nämligen att k. teatern är att skatta lycklig, så länge hr Od- mann står ut på detta sätt — men hvem skall upptaga den uppburne sångarens mantel, då han en gång tröttnar?
Denne är ännu ej funnen.)
I titelrollen uppträdde ånyo hr Forsell.
Här torde alla förutsättningar finnas, för att detta borde kunna bli en mönsterprestation: röstklang, sång- konst och dramatisk tolkningsförmåga.
Och dock är det något som brister eller, rättare sagdt, blir för mycket.
Hr F. » breder på » något för starkt i vissa scener, framhäfver sig själf onödigt- vis.
En lugnare och då äfven riktigare tolk- ning af den ädle och stolte frihetshjälten skulle ändock i tillräckligt hög grad fästa uppmärksam- heten vid framställaren.
Många scener göras dock redan nu på en gång enkelt och verknings- fullt.
Fru Lindberg som prinsessan Matilda och fröken Edström som hedvig, Tells hustru, voro ej alldeles utan tadel, hvaremot hrr Sellergren och Wallgren med sina präktiga basstämmor väl fyllde sina platser.
Fiskaren Ruodi hade fått en bra representant i hr Malm.
ett omdöme som inga- lunda kan tillämpas på hr Ericson som Gesslers befälhafvare.
Hr Grafström innehade sin gamla roll som den förföljde herden.
— De sceniska om- ändringarna voro delvis till styckets fördel, delvis icke.
Tredje akten hade vunnit, men i den fjärde hade en viktig dramatisk poäng gått förlorad.
Utförandet gick på det hela taget väl under förste hof kapell mästaren Nordqvists ledning.
— Symfonikonsert gifves på lördagen i denna vecka.
Programmet upptager med anledning af den dagen förut inträffande 100-årsdagen af Ber- lioz ' födelse en afdelning af denne tonsättare, äfvensom en afdelning af Beethoven.
Alltså en synnerligen intressant konsert!
•pvRAMATISKA TEATERN har återupptagit Du- mas ' välbekanta komedi » Damernas vän », främst naturligtvis för att bereda hr Fredrikson tillfälle att framträda i en af sina förnämsta glans- roller.
Med en för den utmärkte konstnärens höga ålder rent fenomenal vigör och smidighet fyller han också alltjämt de Ryons ' roll på ett sätt, som bereder publiken den högsta njutning.
Som Jane de Simeroses är fru Lindberg ny, men verkar väl nordiskt tung och säflig.
I öfrigt är rollbesättningen den gamla vanliga.
ASTERMALMSTEATERN.
Det nya programmet y » Sten Stures löfte » af Frans Hedberg kommer som en väl afpassad fortsättning på Aug.
Blanches skådespel om de duktiga dalkarlarne, dem vi än- nu den dag i dag hålla af och respektera som en grupp svenskar för sig.
» Sten Stures löfte » gifves i en med tonen i stycket väl passande stil: inga utmejslade de- taljer i replikbehandling eller aktion, utan allt är elementärt och upplinjeradt i stora, bestämda linjer.
Hr Wahlbom som konung Knutsson och hr Öberg som Sten Sture fyllde godt sina uppgifter, och särskildt utmärkte sig den förre för ett mått- fullt och natursant spel i andra akten, som nog är dramats starkaste punkt.
För öfrigt voro de svenska herrarne och bön- derna kärnkarlar så godt som allesammans, och om de éj alltid talade och spelade efter några konstregler, så var dock viljan god och ärlig.
Det kvinnliga elementet är mycket svagt marke- radt i dramat och af erotik finns knappt ett spår.
Därför kan man ej undgå att med en känsla af välbehag ge akt på fröken Lindstedt, hvars Kri- stina Abrahamsdotter är täckelig att skåda.
Vi återge på annat ställe i bild några af skåde- spelets mest dramatiska scener.
pECILlAKÖREN, det nybildade sällskapet för a V capellasång under ledning af direktör Erik Åkerberg, debuterade den 3 dennes inför en tal- rik allmänhet med sin första konsert å Musika- liska akademiens stora sal.
Konungen, kronprin- sen och hertiginnan af Dalarne märktes i den kungl.
logen, och på första bänkraden nere i sa- len presiderade prins Carl och prinsessan Inge- borg, hvilken senare, som bekant, är företagets beskyddarinna.
I det hela blef starten en framgång för det unga sällskapet.
De omväxlande kyrkliga och profana körerna af Orlando di Lasso, Palestrina, Lotti, Cui och Brahms gingo samtliga med god samsjungning och stämföring, om än röstresurs- erna i ett par stämmor ännu kunde kräfva någon förbättring.
Mest anslogo Lottis » Crucifixus », som måste bisseras, och Wiillners bägge ypperliga sättningar af gammaltyska folkvisor.
Fru Davida Afzelius- Bohlin bidrog dessutom med sånger af Mancini och Cornelius, fröken Ebba Björkbom, en hög, ljus sopran af omsorgsfull skolning, med Franz ' » Im Herbst » och Schuberts » Rastlöse Liebe ».
Till- sammans utförde de båda damerna en duett af Lulli.
Publiken var tacksam och syntes varmt in- tresserad för den unga körens icke oväsentliga uppgift: att odla acapellasångens nobla konst, denna det vokala områdets kammarmusik.
TTR SIGFRID LAURIN är namnet på en svensk * p pianist, som under höstens lopp låtit höra sig vid några privata musikaftnar, anordnade af en härvarande musikintresserad familj, som tillhör hufvudstadens aristokrati.
Hr L., som genomgått Musikaliska akademien samt några år utöfvat musiklärarekallet i Amerika, är en person med rätt mycken egenartad begåf- ning, i hög g ' rad temperamentsfull samt i besitt- ning af en betydlig teknisk skicklighet.
Hans repertoar är visserligen ej stor och må- hända en smula ensidigt mollartad, till följd af hans mörka lynnesart, men som tolkare af Beetho- ven och Chopin visar han sig i sina disponerade ögonblick som ett stycke äkta konstnär med både djup och varm känsla.
Skälet hvarför vi nu påpeka saken för våra läsare är, att den för honom och hans konst in- tresserade familjen under loppet af nästkommande februari ämnar anordna en konsert, hvarvid herr L. skulle få tillfälle att framträda offentligt och visa kritik och publik hvad han förmår som pia- nist.
Det vore glädjande för hans egen utveckling, om de förhoppningar, han nu i så rikt mått in- gifvit ett antal musikvänner, då kunde i någon mån infrias, och om en ärligt framförd bladkritik verkade därhän, att den kunde g e hans andliga gestalt en manligare resning, utan hvilken allt konstnärsskap stannar i växten och endast blir ett sjukligt försjunkande i det egna jaget.
IDUN Ö69 1903 gr. konserverad sparris, frikadeller strös med peppar och salt, doppas i de Vi tim. Ägghviteskummet blandas för- tills de äro skillda och allt vatten uppvispade aggen och vändas i en bland- siktigt med mandeln och sockret, hvar- afdunstat.
Riset upplägges i en krans på serveringsfatet och beströs med litet B e r e d n i n g: Buljongen bör kokas ning af de stötta skorporna, den hackade efter massan fylles i en väl smord och torr curry.
Köttet ordnas midt på brödbeströdd tackjärnspanna och gräd- persiljan och löken.
Kotletterna brynas dagen innan den skall användas.
(Köttet fatet och såsen hålles öfver.
tvättas med en duk, doppad i kallt därefter i smöret, den kokande bul- das i svag ugns värme omkr. 1 tim. Tår- S y l t p a n n k a k a (f. 6 pers.).
3 små vatten, skares i bitar och benen huggas jongen eller vattnet påspädes och kot- tan stjälpes upp när den af svalnat och 250 af kalffärs.
K Ö K S Ä L M Ä N Ä C K Redigerad af ELISABETH ÖSTMAN, hvetemjöl, 1 lit.
gräddmjölk, 2 Smöret brynes i en tackjärns- letterna få sakta steka färdiga, med garneras, när den är kall, med frukt kkp.
ägg, 2 msk.
smör (40 gr.).
panna, köttet och benen brynas väl däri tätt slutet lock under 5 — 10 minuter.
och gelé.
kurs i Stockholm.
De uppläggas på varmt serveringsfat Kalfbringa med curry och.
och nedläggas i bulj ongski tteln, hvar- Till fyllning och garnering: KÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR efter det kalla vattnet och saltet till- och garneras med spritsad potatis eller r i s (f. 6 pers.).
lVs kg- kalfbringa, 2 1 kkp.
sylt^ 3 del.
tjock grädde, 1 msk.
VECKAN 1 3 - 1 9 DEC.
1903. liter vatten, IV2 msk.
salt, 1 liten knippa socker, V2 hg.
sötmandel.
sättas.
Då buljongen kokar upp skum- arter samt persilja.
Inneh.
af Elisabeth Ostmans Husmoders- sönder.
mas iSlöndag: Sop-pai ä la Bismarck; stekt- gös med holländsk sås; larnkotletter å la maintenon med spritsad potatis: bi squits tårta- M å UT d a g: röd Köttbullar med potatis; sagosoppa.
T i s d a g ": Kalfbringa med curry och ris; sviskonsoppa med grädde.
Onsdag: Palsternackspuré stadt bröd; sfcufvade med ro- aborrar med po- tatis.
T o r s d a g: Ärter med fläsk; syltpann- kaka.
1 I re d a g: Kåldolmar; äggmjölk.
Lördag: Äröpuré med stekt bröd; fläskkotletter med pressad potatis.
RECEPT: S o p p a å l a B i s m a r c k (f. 6 pers. \.
2 lit.
stark, klar, bran buljong (3 kg.
märgpipa eller hals, gr.), 3 msk.
smör (60 den väl och de ansade rotsakerna, Spritsad potatis 2 persilja.
(f. 6 pers.).
T i l l p a n n k a k s l a g g e n: 1 msk.
1 msk.
smör (20 gr.), 2 msk.
smör (20 gr.).
smör (80 gr.), 4 msk.
grädde, mjöl, h liter köttspad, curry efter koka, på sakta eld, med tätt slutet msk.
B e r e d n i n g -: Mjölet hålles i ett fat, lock omkr. 5 tim.
Den silas genom socker, salt, 2 msk.
f i n t stötta skorpor.
smak, 1 msk.
vatten.
äggen vispas med mjölken, nedröres en ylleduk eller servefc, förut urvriden Ris: 2 del.
risgryn, 2 liter vatten, B e r e d n i n g: Potatisen råskalas, ko- litet i sänder med slef i mjölet, sist till- i hett vatten och får stå till följande kas och drifves genom purépress.
Ägg- 1 msk.
salt, Vatsk.
curry.
sattes det skirade, men afsvalnade smö- dag, då allt fett noga borttages).
Bul- gulorna och grädden nedröres i moset, B e r e d n i n g: Bringan knäckes och ret och smeten får stå och-svälla omkr. jongen får koka upp och afredes med med en gaffel, tillika med kryddorna och tvättas med en duk, doppad i hett 2 tim. En pannkakslagg upphettas lång- potatismjölet, förut utrördt i litet kallt det kalla smöret.
Purén pressas sedan vatten, den påsättes i kokande vatten, samt, smöret smältes i vattenbad och vatten.
Soppan får ett godt uppkok, genom sprits med grof stjärna på en skummas och saltas.
Köttet får där- härmed penslas laggen.
Så mycket smet hvarefter den afsmakas med cayemie väl smord plåt i form af blommor.
efter sakta koka, tills det är mört ihälles att pannans yta nätt och jämt och yin.
I soppskålen läggas den sönder- Dessa beströs med de fint stötta skor- eller omkring 2 tim.
Det tages upp täckes.
Pannkakorna gräddas på båda skurna sparrisen samt frikadellerna och porna, insättas sedan i ugnen att få en och skares i lagom stora bitar, hvilka sidor och uppläggas på varmt fat och soppan tillslås.
Den serveras mycket vacker rostgul färg.
De serveras till täckas öfver för att hållas vanna.
Spa- öfverstrykas tunnt med varm sylt.
Gräd- varm.
det silas och skummas, smör och mjöl stekt kött i allmänhet.
den vispas till hårdt skum, sockret till- L a m k o t l e t t e r å l a m a i n te- B i s c - u i t s t å r t a (f. 12 pers.).
320 sammanfräsas, spadet tillsättes, litet i sättes och grädden slås öfver parinkakor- no n (f. 6 pers.).
15 stora kotletter, gr. sötmandel, 320 gr. strösocker, 7 sänder, under flitig rörning och såsen na.
Sist öfverströs den skållade och får koka 10 min., hvarefter den af- 1 msk.
salt, % tsk.
hvitpeppar, 2 ägg, agghvitor.
f i n t hackade mandeln.
smakas med curry, utrördt i 1 msk.
IV2 kkp.
stötta skorpor, 1 msk.
fint T i l l g a r n e r i n g: Syltade apelsin- kallt, vatten.
hackad persilja, 1 msk.
fint hackad skal, frukt och gelé.
chalottenlök, 3 msk.
smör (60 gr.),, 4 R i s g r y n e n sköljas i hett vatten, Till p a n n a n: 1 msk.
smör (20 del.
buljong eller kokande vatten.
påsättas i kokande, saltadt vatten och gr.), 2 msk.
stötta skorpor.
samt persiljan iläggas och buljongen får liter potatis, vatten, salt, 2 ägg, 4 x 1 msk.
salt, 4 lit.
vatten, 1 morot, Beredning: Kotlettraden tvättas B e r e d n i n g: ' Mandeln skållas, tor- 1 purjolök, 5 persilje- med en d.uk doppad i hett vatten, kas väl, drifves genom mandelkvarn och stjälkar), IV2 msk.
potatismjöl, cayeime- Kotletterna huggas därefter, putsas och blandas med sockret.
Ägghvitorna vispas peppar.
sherry eller madeira efter smak, bultas ett slag på hvarje sida.
De be- till hårdt skum och vispningen fortsattes ett litet &gt; selleri, V ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ Sås: - ^ S u&lt; %y - 3 ^ » V " £ S Zr ^ ^ - 3^ - 5 ^ 5 ^ koka mjuka, då de upphällas på durkslag och Öfverspolas med kallt vat- ten.
De insättas därefter genast i varm ugn, och omröras ofta J med J gaffel, J J ^^^^^^^^&amp;.^&amp;- &amp; &amp; ^&amp;^ &amp; ^m i^ * £ * « ^ få ~&gt;V ^ &gt; V " V ^ " V &gt;V^V^ * T j u l e n.
Fru Stina Rodenstams Slöjd- o. Hushållsskola, HUDIKSVALL, TIOFJUVELERARE FIALLÖERG För Matlagning o. d., väfnad, kläd- och linnesöm, strykning, alla brukl.
handarbeten saramaritkurs, gymnastik m. m. Vårterm.
börjar 20 jan.
Prospekt på begäran.
S T O C K H O L M 9 Regeringsgatan 9 Göteborg Malmö Ren Nickel Kokkärl från Berndorfer Metal waarenfabrik, — Arthur Krupp, Ö. Hamngatan ii.
Ö. Hamngatan i.
Största sortiment.
Billigaste priser.
SKANDINAVISKA ALLMÄNNA med v i d s t å e n d e fabriks- märke äro d e solidaste, m e s t praktiska o c h MAX DAUM C I HEN Stockholm, V Ä L K Ä N D.
O Ö F V E R T R Ä F F A D.
Försälfes öfver allt t hela riket.
Se att etiketten är märkt: EAU DE COLOGNE- &amp; PARFUMERIE-Fabrik Den af oss för hösten 1903 " GLOCKENGASSE N:O4711 " utarbetade KÖLN.
EMIL Generalagent: BOSTRÖM, Stockholm.
M o d e l l k a t a l o g e n har nu utkommit i sin a n d r a u p p l a g a och inne- håller närmare 200 olika modeller för dam- och barn- garderoben, kappor, kragar, promenad-, sällskaps-, och hvardagsdräkter, bluslif, kjolar, natt- och morgon- rockar, reformdräkter och ett rikhaltigt urval barn- dräkter af alla slag.
Endast moderna och smak- fulla modeller!
Finnes att tillgå hos alla bokhandlare och Iduns kommissionärer eller, där sådana ej finnas, direkt från oss om 2 5 ö r e / sparmärken insändas.
Telegrafadress: 4 7 1 1.
Rikstel.
4 7 1 1.
Allm.
Tel. 4 7 1 1.
J u l g r a n s = L j u s h å l l a r e n STIX balanserar på en spets, som instickes något litet I granens bark.
I parti från IDUNS MÖNSTEIfAFDELNING, Bryggaregatan Edg.
17, Stockholm.
Stockholm.
Rikstelefon 74 93.
Allm.
Tel. 195 82 samt från emottager ull och stickylle eller TIDAFORS YLLEFABRIK, MOLKOM, annat ylleaffall (såsom väfda eller filtade yllelappar etc.) för tillverkning af genomväfda, på båda sidor användbara, K I D D E R M I N S T E R M A T T O R i stiltrogna, präktiga jacquard- mönster och varma rika färger.
Prisbélönta fabrikat.
Profver och prospekt sändas med nöje på begäran.
Nordiska Handels-Magasinet.
Rikstelefon 31.
Altvesta för LIFFÖRSÄKRINGSFÖREN I N G E N B A L D E R Hufvudkontor: Hamngatan 1 B, Sthlm.
Samlade fonder: KR.
3, 5 0 0, 0 0 0 K R.
Billiga bestämda premier.
Ml vinst tillhör de försäkrade.
1903 utdelas, allt efter hvarje försäkrings ilder, den försäkrades inträdesålder och den tariff, enligt hvilken försäkringen är afslu- tad, som årsvinst ända till 4 0, 1 proc.
af årspremien.
Ombud ännu ide FLICKOR, HUSTRUR OCH MÖDRAR, Af O. B.
D.
V a r m t f ö r o r d a d a f Med.
O r A n t o n Nyström.
Med ett särskildt kapitel om späda barns värd.
Enda billiga och dock fullständiga arbete på området!
En nätt volym på öfver 200 täta sidor antagas å platser, där anstalten för endast Kr.
1: 75 i hvarje bok- är tillräckligt representerad.
handel, eller mot ins.
af beloppet per postanviining eller i frimärken till A.-M.
Varias Boktryckeri, Stock- En kvinnas Chic holm.
kännes icke endast på hennes toalett utan EN BOK, SOM äfven af den parfym, hon använder.
Där- INGEN KVINNA för begagna äfven vå- ra vackra konstnär KAN UNDVARA!
innor Creme, Puder och Tvål Simon, som öfverallt åtnj uter ett så välförtjänt rykte.
Man torde uttryckligen be- gära uppfinnarens PRENUMERERA PÅ BARNGARDEROBEN.
namn J. Simon.
M E Världsberömda!
Starka!
Prisbilliga!
Centralpalatset, n. b. Oeolin) En kortfattad, oumbärlig handbok i populär hälsovård GASTE AF ALLA KOKKÄRL.
Prospekter &amp; priskuranter genom (f. d. är det förnämsta puts- ningsmedlet för koppar &amp; mässing, gör ytan fullkomligt blank och ren utan att smutsa händer och trasor.
Cy- prolin är allmänt om- tyckt emedan det blän- kar fort och väl.
Cy- prolin kostar 25 Öre pr burk och försäljes hos herrar minuthand- lande.
I parti hos Holst &amp; C:o Tekn.
Fabrik, Dalagatan 42, Stockholm.
OBS.
t Varnas för efterapningar.
^ådgi / vare!
DE FÖR HÄLSAN LÄMPLI- Tillhandahål les 1 större Bo- sättnings- &amp; Järnaffärer.
C Y P R O L I N Fysiologiska skodon.
SKOMAKARE C. NILSSON, Luttcrnsgatan 3 — Stockholm.
Wirserums- Möbler.
Tillskrif Ekelunds A.-Bolag, adr.
Wirserum, eller gör besök i våra försäljningsaffärer.
Stockholm, Birgerjarlsgatan 22.
Göteborg, Grönsakstorget 2.
Specialitet EKMÖBLER.
1 DUN 190H — Bedrestillede 670 pör lärarinnor finnas många goda pl.
att Cmåskollärarinna med 2-årig seminarie- söka genast, med löneförmåner frän 200 ° bildning önskar till vårterminen plats i till 400 pr läsår.
Nya Inackorderingsbyrån, familj ^eller skola att läsa med nybörjare Brunkebergsgatan 3 B. Etab.
1887 eller något större barn.
Undervisar äfven i tyska.
Sva- till » G.
24 är », Iduns exp.
Sindssyge 1 anbefales Dr. Dedichens förste ' klasses Anstalt ved Kristiania.
För- läng Prospekt.
Engelsk Informator.
damsadel, fet nästan ny, säljes nu för 65 kr.
Adress » Sport », Trädgårdsgatan N:o 1, Sköfde.
för « Lämpligaste Julklapp såväl gammal som ung är en Allvarlig, anspråkslös ung man, skicklig och intresserad, önskas att läsa med tvä gossar 8 och 9 år.
Rekommendationer tor- de sändas under adress » Nyår », Sorsele p. r.
» YMÄNJ S pecialaffärer L^ör en flicka af god familj, fullt hemma i * • bokföring och dessutom villig att vara husmoder behjälplig tinnes plats hos familj är ett nytt starkt, lätt, ej stort dragspel i landsortsstad.
Referenser önskas och gif- Svar med porträtt, uppgift om ålder äfven damernas.
I mahogny med 16 veck vas.
af skinn.
Äkta Magdeburger.
Pris 15: 50. och löneanspråk m. m. torde skändas till Iduns exp.
märkt » Kontorsgöromål *.
Skola gratis.
Erh.
endast från P.
W.
Karströms Musikh., Mariestad.
Com sällskap ät ung läkareänka erhåller III.
prisk.
på begäran.
bildad, musik, ung dam god anst.
på ny- året.
Norra Inack.
Byrån, Mäster Samuels- Brännvins gatan 62, Stockholm.
flaskor, V&lt;&gt; 1. rymd HUSFÖRESTÅNDERSKA.
G.
III, rea- liseras till En huslig och hurtig flicka, kunnig i inom Julen för ett enklare hem förekommande göromål samt endast 5 kr.
duglig i matlagning, erhåller god plats hos (1 flaska o mycket respektabel ungkarl.
Sökande bör 12 glas) hafva ett godt och vinDande sätt samt vara Aug.
från i allo aktningsvärdt hem och har en V o g e V s musikalisk flicka företräde.
Svar med upp Konstglas gift om lönepretentioner etc, samt om möj ' sliperi, ligt fotografi till » Fabriksdisponent », Malmö I &amp; AMUTSTYRSLA.R!
99 P H I L O E O R O S 9?
Totografiapparat« 6 bäst och billigast 1 AKTIE BOLAGET FAIAWF^ Välsorterad \ \ Väfnads-Tri kå sHvitvaruaffä » STOCKHOLMS FOTOGRAFISKA MAGASIN, 1 * r3 D r o t t n i n g j a t a n »?
Drottninggatan 3 2, Stockholm 1.
Priskurant gratis men ej franko (Porto 0,20).
Hos Nordin &amp; Josephson, Drottning- gatan 37, Stockholm, samt öfriga bok- handlare har utkommit: DEN Original af Johan Otto Gyllenspetz, lärare vid Göteborgs Handelsinstitut.
Pris 5 0 öre.
Singer EN AFFÄR belägen i liflig sjöstad samt särdeles passan- de för ett fruntimmer med något kapital är \ l / att öfvertaga nu genast.
Svar till » Mycket god framtid » under adress S. Gumselii An- nonsbyrå, Stockholm.
i VÄFBOK af Nina von Engeström, exp.
endast direkt från Väfskolan, Örebro, mot efter- kraf eller pr postanvisn.
ins.
3 kronor.
Läs o c h m ä r k VI / v! / vi / &lt;l&gt; VI / VI / vi / VI / är en m orsakerna till att Melins ste- 0 nograf i är lättlästare än Arends ' PRAKTISK w NYTTIGASTE JULPRESENTEN I Af alla ekmöbler fås de bästa från Ekmöbelfabriken i Nyköping.
Begär prisk.
Utställning: Vasagat.
7, Sthlm.
m 9 i VI / &lt;! / Symaskin vi / vt / P O R Ö S A P L A S T E R (Etablerad 1847).
Undervisning (äfven i konst-) !• broderi) lämnas JK gratis.
Säljas JK såväl kontant som pä afbetalning i 5K Stockholm endast JK i Singers 16 m x » * v % vi / § Hamngatan 16..
KJ Jul-, im~ Mot reumatism, höft- värk, ländvärk, ondt i ryggen, lefvern o c h njurarna o.s.v. M o t bronchitis, hosta, svaga lungor, mag-och tarm- förkylning.
För Nyårs-, Fantasi- och Vybrefkort TREDJE Vi kunna icke påminna oss att på länge ha läst en så intressant och fängslande bok som den föreliggand^e, lika förträfflig i afseendepå innehåll som form — — ».
ettAllcockPlåster gamla och unga!
D S I K - INSTRUMENTER, * ' * Strängar och Till- — - — behör erhållas bäst Priskurant gratis!
och billigast från 1 A. TH. NILSSONS " C " ' Violiner, Guitarrer, äkta Magdeburgerdragspei, Mun- spel, Messingsinstrument, Sextettnoter m, m, Fabriken Tomten, Göteborg.
I ett godt hem, beläget vid foten af Om berg, i ep ovanligt naturskön trakt, med dagliga jernvägs- och ängbåtskommunika- tioner, kunna unga, bättre flickor, erhålla grundlig undervisning i allt, som hör till skötandet af ett väl ordnadt hushåll, jämte alla enkla och fina handarbeten samt konst- väfnad.
De bästa ref. kunna erhållas Kur- sen börjar den 15 januari och slutar den 1 maj.
Närmare underr.
af Fru Eda Rhen- ström, Alvastra.
Pris 85 kr.
i månaden P- r- n bättre flicka, kunnig i god matlagning, E ' städning, sömnad och handarbeten, och villig att uträtta dessa göromål, kan få plats i liten familj, där jungfru tinnes, nå- got kunnig i musik har föieträde.
Uppgift på rekommendationer och löneanspråk till » Ordentlig », Gumselii Annonsbyrå, Malmö.
YISLTKORT IDUNS KUNGL.
HOFBOKTRYCKERI 17 Bryggaregatan 17 STOCKHOLM.
S E L I W E I Z E R - B R O D E R I E P i kommission från utländska fabriker.
Största urval.
Billigaste priser.
Prof till landsorten.
Broderiaffären, 24 Kommendörsgatan R E S A N D E 24.
I Privat bostad i Stockholm, nära spårväg.
Prostinnan Frida .. Lundström, Artilleri- gatan 23, II.
Tel. Osterm.
17 20.
A Un bildad engelska önskar plats efter jul U • svensk familj.
Goda ref. Adr.
» B.
E. », Kapten Bäckström, Bollnäs.
A Y O U N G ENGLISH L A D Y önskar plats i någon familj, i stad eller på landet, att undervisa i sitt modersmål.
Ut- märkta rek.
Miss Rugg c / o Fru af Geijer- stam, Rockhammar, Sallinge.
T matlag., bakn., sömnad fullt kun.
flicka önskar pl.
Ordningsv, spårs., plikttr.
Sv.
» Glad-hurtig » u a.
S. Gumaelii Ann b, Sthlm.
1 TTng bättre flicka med vana att sköta barn, * kunnig i sömnad samt för öfrigt villig deltaga i alla inom ett godt hem förekom- mande arbeten, söker plats nu genast eller till 1 januari.
Någon liten lön önskvärd — hufvudsakligast dock ett vänligt bemötande.
Närmare upplysningar under adress » Små- ländska, 20 år », Uppsala p. r.
J " pör erhållande af sysselsättning önskar ung flicka plats som husmamsell eller biträde åt frunt.
Lön begäres ej.
Den kan få öfvertaga mathållningen för tjänste- sökande är kunnig i och road af matlagning.
man vid järnbruk.
Närmare upplysningar kunna erhållas, om Svar till » Villig och rask » inl.
på Iduns exp.
anmälan åtföljd af rekommendationer in- L ä r a r i n n o r, sändes i bref märkt: » Herrhushäll » under adress S. Gumselii Annonsbyrå, Stockholm Värd., Sällskapsd., Hushålls- o Barnfröknar anskaffas kostnadsfritt genom Inack.
By- f v. b. rån, Hamngatan 2, 3 tr., Norrköping.
ÄLDRE AKTNINGSVÄRDT FRUNTIMMER E n A s n ä l l o. t r e f l i g f l i c k a, c:a 25 år, med god bildning, hälst musikalisk o. språkkunnig o. road af skrifgöromål, erbjudes angenäm sysselsättning.
Guvernant, som ön- skar ombyte och sätter värde på litet frihet, torde vara lämpligast.
Vidare genom korrespondens med » Arose Kennie », Karlskoga p. r.
(Fotografi, som samvetsgrant åter- sändes, medfölje ansökan.)
VÄRDINNEPLATS i hem där barn finnes önskar yngre, bildad dam.
Goda rekommendationer.
Svar » T.
S. », Iduns exp.
TTti bildadt hem i Upsala kan ung ~ flicka erhålla inackordering att lära hus- håll.
Ref. önskas och lämnas.
Svar till » E.
E. », tidningen Upsalas kontor, Upala T-Jelinackordering för 2 eller 3 unga bildade flickor (ev. skolflickor) i prästfamilj i Stockholm fr. o. m. jan.
1904.
Svar till T 3 personers hushåll hos gift apotekare på » K.
M.
4 », Dagens Nyheters kontor, Gustaf * landet önskas en anspråkslös och anstän- Adolfs lorg.
dig flicka, kunnig i matlagning samt villig att utföra inom hus förefallande göromål.
T lugnt och stilla pensionat vid Nynäshamn emottagas inackorderingar, pris 80 kr.
i Hjälp till grofsysslor lämnas.
Svar med löneanspråk till Apotekare A. Nylén, Un månaden, 2.75 pr dygn.
I slutet af dec.
fins Rikstel.Nynäsh.41, till dess endast skriftliga naryd (Småland).
förfrågningar, adress Nynäshamn, villa Granlid.
Gertrud Hultquist.
P L A T S S Ö K A N D E Mönster, sjukdomar, r e u m a t i s m, ö m N ervösa tålighet m. m. behandlas framgångs rikt hela året om å Norrköping.
För att bli mera kändt vid EpiflemisjÉsiöterstetjänstefl i Ölands södra prov.-läkaredistrikt ledig Lön 600 kr.
pr år samt 1 kr.
pr dag och fria resor vid tjänstgöring.
Närmare under- rättelser ang. kompetensfordringar m. m. meddelas af P ro vinsi alläkare.
U Tillfälle till i allo förstklassig P: E] 7LEGANTA 0 1 - årig, praktisk skånska önskar på nyåret ~ anställning som hushållerska antingen i familj el.
hos ensam person Är fullt hemmastadd i matlagning samt van vid ar- bete och tager gärna plats som ensam.
Små pretentioner.
Svar afvaktas tacksamt af » Familjemedlem J. », Iduns exp.
i Sverige emottager ett välrenommeradt pen- sionat för flickor i Lausanne (Schweiz) unga svenskor under särdeles fördelaktiga villkor.
Kneippbaden D i l d a d, anspråkslös flicka, önskar på Ref. Fräulein Marquardt per adr.
Fru nyåret plats i familj som sällskap och Welinder, Svalöf.
hjälp.
Är van vid husliga göromål, skick- lig i handarbeten, musik samt kontorsgöro- T bildadt hem på landet, ej långt från järn- mål.
Svar till » 20 år », Iduns exp.
f. v. b.
* vägsstat., finnes plats efter jul för 2 unga Breflcort P L A T S E R (" •ör en bildad anspråkslös 18-ärig flicka flickor, som efter slutad skolgång,önska lära å 1: —, 1:25, 1:50, 1:75, 2: —, 2:50, 3: —, 4: — &amp; L E D I G A 5: — kr.
pr 100 sort.
Gustavson, N. Hamn- önskas plats som hjälp och sällskap i hushåll.
Pris 40 kr.
pr mån.
Önskas un- gatan 28, Göteborg.
god familj, hälst i Norrland.
Svar till dervisning i musik meddelas sådan mot sär- skild afgift.
Vidare genom korrespondens Gotländska », Iduns exp.
f. v. b. med » A », Kuddby p. r.
ng., flicka söker plats alt sköta en sjuk.
Är villig deltaga i husliga göromål.
Svar till » Arbetsam », Brunna.
inackordering gifves till nyåret i utländsk, bildad familj, där franska, tyska och engel- Ernst Lundevall, lats sökes att förestå hem eller hushåll, ska språken talas.
Hiss, elektriskt ljus, af däri erfaren äldre bild.
flicka af god badrum.
Utmärkta svenska referenser finnas.
Adr.
Mörbylånga.
fam. Fullt kun ... i alla husl.
bestyr, matl., Madame Dora Kohnberger, bak., sylt, etc.
Äfven underv.
o. god hand Birger Jarlsgatan 26.
Alla slag af mönster efter de m. barn.
Svar » Ordning och pålitlighet », Rikstel 29 62.
Allm.
tel. 163 79.
H U S H Å L L E R S K A, Iduns exp f. v. b. f örnämstaFranska, Engelska, Ame- (l e n é v e Dans famille de Médecin habi- kompetent att sköta ett större hushåll på rikanska och Tyska modeller, till- \ f tante villa en ville, on recevrait quel- landet, får plats genast eller på nyåret.
Vi- 1 Q-årig, musikalisk flicka af god familj, ques jeunes filles désirant apprendre le fran- handahållas med elegant snitt.
dare med Wallerstad gård pr Karda.
som önskar komma ut för att lära cais et suivre des cours.
husliga göromål eller som sällskap, söker Endast 3 mått nödvändiga: lif- Änders Olson, née på nyåret plats i treflig familj, hälst i nå- S ' adresser å M LÄRARINNA vidd, (måttet tages rundt figuren gon skånsk stad.
Svar till » D », p. r. Ystad Bergman, Olsbo, Saltsjöbaden.
omedelbart under armarne) midje- för mindre barn, kunnig i musik, erhåller n musikaliskt bildad 25 års flicka af god plats den 15 nästa Januari.
Vidare genom ldre herre eller dam erbjudes inackorde- vidd och kjollängd.
familj söker anställning som sällskap Wallerstad gård pr Karda.
ring i stilla hem, 1 mil från stad.
Svar och hjälp till äldre, sjuklig, aktad herre, till » 500 », Strängnäs.
Vid Gotlands läns kvinnliga där husmoder saknas.
Goda ref. Svar till » God vilja 1904 ».
Iduns exp.
folkhögskola T godt, angenämt hem vid Karlavägen fin- är lärarinnebefattningen i väfnad och stryk- usförestandarinneplats sökes af 31- * nes till nyåret god inackordering för bil- ning till ansökan ledig.
Undervisningen om- årig bildad flicka, van vid hushålls dad dam, hälst med sysselsättning om för- fattar årligen 12 veckor från^och med 1 April skötande och barnavård.
Goda rek.
finnes.
middagarna.
O b s.
!
Ej inackorderingsställe I och löneförmånerna, om båda läroämnena Svar till » Nyår », Iduns exp.
Svar till » B.
O. », Postkont., Linnégatan.
förenas, 300 kr.
jämte 30 kr.
i reseersätt- eutsche, Sprachlehrerin, 21 J., Franz.
ning.
Ansökningar insändas före 20 nästa Engl.
(i Äusland) wunscht Stelle als Januari under adress Hemse.
INACKORDERING.
Gesellschafterin oder Erzieherin.
Referenz.
Folkhögskolans styrelse.
För nervösa eller lindrigt sinnessjuka da- Angebote anD.
Schmidt, Muskau.
Schlesien.
(Pellerin) ... 50 öre ör en barnkär, enkel, duglig, i sömnad mer finnes tillfälle till inackordering i natur- skön trakt c.
1 mil söder om Växiö.
Prima något kunnig flicka finnes efter ingången referenser kunna lämnas.
Närmare genom af 1904 plats såsom barnfröken i ämbets- Bildad dam af god familj, ordningsälsk., korrespondens med Fru H. Persson, Stjem- mannafamilj i Stockholm.
Svar med uppgift gladlynt och van att sköta större såväl som vik pr Täfvelsås.
om lönepretent.
m. m. till » Fyra », Iduns exp.
mindre hem, söker anställning hos änkeman Expedieras portofritt om rekvisi- n snäll, barnkär flicka, villig att deltaga eller ungherre.
Utmärkta betyg och refer.
nga flickor, som ö. lära tyska språket, tion åtföljd af likvid i sparmärken uti alla i en mindre familj inomhus fö- kunna presteras.
Svar till » Sonja » under erh.
pension i f. t. familj, moderlig om- eller postanvisning insändes till refallande göromål, erhåller plats nu genast S Gumaelii Annonsbyrå, Stockholm, f. v. b. vårdnad.
Ref. tysk-svenska konsuln och på landet ej långt från Göteborg.
Svar med forna pensionärer.
Svar till Fru I. Katzen- lats i familj sökes till nyåret af exami- nerad lärarinna att undervisa hälst ny- stein, Hannover, Karolinenstr.
4.
Iduns Mönster af delning, fotografi till » A.
B. », Gråbo.
börjare i vanliga skolämnen, språk och T | ti officersfamilj boende nära Stureplan ör enkel, huslig, bildad flicka finnes musik.
Svar till » V.
1904 », p. r.
Viken.
Bryggaregat.
17, Stockholm.
V är tillfälle till god inackordering för en nu eller till våren förmånlig plats att A l l a s l a g a f m ö n s t e r.
— sköta bättre ungkarlshem, ensam person.
C juksköterska (f. d. Sophiasyster) önskar å två skolynglingar eller flickor.
Inga an- Yttre beaktas.
Upplysningar jämte foto- S?
plats på lasarett, sjukstuga eller privat dra inackord.
finnas.
Ref. erfordras och grafi under märke: » 22 — 30 », p. r. Malmö.
vård.
Adr.
» Sjuksköterska », Karlstad p. r. gifvas.
Svar till » Godt hem ».
Iduns exp.
(Berlingske Tidende.
Sju u p p l a g o r har af originalet utkommit inom mindre än ett år.
ondt!
HEMMA HUSHÅLLSSKOLA.
flykt, en formgifning, som är allt- igenom glänsande.
(Boråsposten) » ALLTID TUSENDET.
af Ingeborg Maria Sick.
Bem.
öfvers.
fr. danskan af Signe Björklund.
Pris kr.
2: 75.
» — Allt är skildradt med en glöd, en Förordnadt af läkare o c h | säljes p å a l l a apotek i h e l a dem c i v i l i s e r a d e världen.
M HAF några burkar af Lagermans Bak- pulver » Tomten », ty med tillhjälp häraf kan i en vanlig järnspis bakas färskt kaffebröd (och annat bröd) dag- ligen med ringa besvär och på kort tid.
Det behöfves nämligen ingen jäs- ning före gräddningen i ugnen, utan det går lika fort att baka bröd med detta bakpulver som att grädda en vanlig ugnspannkaka.
Enligt intyg från Kemiska stationen i Jönköping tillföres brödet för mat- smältningen och benbyggnaden värde- rika närsalter.
En liten smula af detta bakpulver i plättar, pannkakor, köttbullar etc. göra dessa lätta och porösa, och man kan i stället spara pä ägg.
Säljes hos alla välförsedda specerister i riket.
Begär alltid bruksanvisning med recepter.
m Filial HÖGFJÄLLSPRÄSTEN hvar helst Ni har A.
T.
47 9 " bäst och billigast från Nordiska Försto- ringsanstalten, Jakobsgatan 25, Stock- holm.
Stort urval.
Bästa källa för åter- försäljare.
Prislista jämte profsändning af 100 st. i finaste kolorering till kr.
2,25, ljus- tryck kr.
1,50.
Vybrefkort efter insända fotografier utföras fortast.
Lager af vykort med vackra motiv från alla Sveriges land- skap (öfver 2,000 olika) samt fantasikort.
Allt prima kvalité.
A l l e o e k ^ Lägg 19, ö. g.
1 tr, TTng flicka söker plats till nyåret i treflig •f familj, hälst i Värmland eller Söder- manland.
Har genomg Haudarb.
Vänner, fröken H. Lundins slöjdkurs m. m.
Anses framför allt som familjemedlem.
Svar till » Sylvia », Karlshamn p. r. Bluslif Lifmönster K j o l m ö n s t e r u t a n släp ...
Hel d r ä k t Prinsessklädning Reformdräkt Ärmmönster Barndräktmönster, Kragmönster Kappmonster K j o l m ö n s t e r m e d släp ... N a t i o n a l d r ä k t m S n s t e r ... 40 40 50 75 75 75 20 50 öre öre öre öre öre öre öre öre Ä H D 60 öre 75 öre 1 kr.
Värdinna.
E U P F m e
