# ID: svediakorp-per1531
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1903
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 48,191
# sentences: 1,081
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


ILLCJSTREPAD FOR LÖRDAGEN DEN håTl D N I N G • KVIN N A N p f O C H 14 NOVEMBER • HENNET T N:r 1903.
4 6 (881) De återvände till S v e r i g e o c h ä g n a d e s i g m e d i f v e r åt f y s i o l o g i s k a s t u d i e r f ö r att se, o m d e t v e r k l i g e n v a r n ö d v ä n d i g t f ö r läkare- k o n s t e n o c h d e n l i d a n d e m ä n s k l i g h e t e n, att m a s s o r a f lef v a n d e, k ä n n a n d e v a r e l s e r t o r t e r a - d e s till d ö d s p å d e m e s t o h y g g l i g a sätt.
Af h v a d d e s t u d e r a d e b l e f v o d e allt m e r a ö f v e r - t y g a d e, att så i c k e v a r f ö r h å l l a n d e t, h v a r e f t e r de f ö r e n a d e sig m e d N o r d i s k a Samfundet, hvars sekreterare de i n o m kort blefvo.
LIZZIE M O R A L E N LIND G Å R AF LEISA S C H A R T A U.
HAGEBY.
F Ö R E V E T E N - S K A P E N.
DE B Å D A u n g a d a m e r, h v i l k a s b i l d e r i d a g p r y d a I d u n, ä r o t v å .unga k v i n n o r, som m o d e r Svea i sanning kan vara s t o l t ö f v e r att k a l l a s i n a.
D e h a i c k e skurit sina lagrar i n o m de sköna konsternas o m - råde, m e n i k a m p e n för det rätta o c h det g o d a.
E n g l a n d — d e t f a s h i o n a b l a, stela, f ö r n ä m a, d e t i vetenskapligt afseende högt bildade, såväl s o m d e t enkla fattiga, o k u n n i g a, bär i d e n d a g s o m är d e r a s n a m n p å r y k t e t s v i n g a r.
D e t finns v ä l i c k e e n t i d n i n g, k o n s e r v a t i v eller liberal, skönlitterär eller religiös, vetenskaplig e l l e r i c k e, s o m ej i s i n a s p a l t e r f ö r f r a m deras n a m n o c h deras gärning.
D e äro de för svenska ö r o n säkerligen bekanta n a m n e n:.
Leisa Schartau o c h Lizzie Lina af Hageby.
Den notis, s o m gått g e n o m vår press, har väl i c k e a n n a t än b l a n d fysiologerna v ä c k t någon egentlig uppmärksamhet, ty S v e r i g e s t å r v i s - å - v i s a n t i v i v i s e k t i o n i s m e n så o f a n t l i g t l å n g t efter a n d r a länder.
Ja, k a n s k e m å n g a b l a n d I d u n s l ä s e k r e t s ej e n s f ö r s t å, h v a d v i - v i s e k t i o n e g e n t l i g e n är e l l e r d e n v e r k l i g a b e - t y d e l s e n af d e s s t i l l v a r o.
D e t är i c k e b l o t t i n o m d e r a s e g e t l ä g e r, n a m n e n L e i s a S c h a r t a u o c h L i z z i e L i n d af H a g e b y äga en g o d klang, utan äfven för deras hätskaste motståndare.
T y det varm- hjärtade m o d, s o m f ö r m å d d e stålsätta d e m m o t a l l t d e t v i d r i g a p å d e r a s v ä g till m å l e t, kan icke annat än v ä c k a beundran hos hvar o c h en t ä n k a n d e m ä n n i s k a.
L e i s a S c h a r t a u f ö d d e s år 1 8 7 6 i S t o c k h o l m, h e n n e s föräldrar v o r o d e n n u afiidne kaptenen v i d Generalstaben, Schartau, o c h dennes maka, d o t t e r n till K a r l J o h a n s p e r s o n l i g e v ä n, k o m - mendören i flottan, fransmannen Servais.
F r ö k e n S. g e n o m g i c k f ö r s t S u t t h o f f s p r i v a t - skola o c h vistades därefter i p e n s i o n i Paris.
L i z z i e L i n d af H a g e b y är t v å år y n g r e o c h föräldrarna voro häradshöfdingen vid Göta hofrätt i J ö n k ö p i n g, L i n d af H a g e b y, o c h dennes maka, född Eriander.
Fröken Lind af H a g e b y g e n o m g i c k f ö r s t N o r m a l s k o l a n i S t o c k h o l m o c h därefter C h a l t e n h a m College i England.
D e b å d a u n g a f l i c k o r n a v o r o till i n t r e s s e n och karaktärer m y c k e t lika hvarandra och f ö r e n a s s e d a n m å n g a år t i l l b a k a af d e n var- maste vänskap.
Efter å t e r k o m s t e n från pen- s i o n e r n a ä g n a d e d e s i g åt d e t o m r å d e, s o m lockade d e m mest: det sociala.
Under några år s t u d e r a d e d e e n m a s s a a r b e t e n i v e t e n - skaplig o c h social anda samt deltogo i det praktiska arbetet i fattigkvarteren.
Fröken L i n d af H a g e b y är s ä k e r l i g e n k ä n d af d e n s t o c k h o l m s k a d e l e n af I d u n s l ä s a r e g e n o m sina utmärkta föredrag i fångvård, fattigvård, kvinnosaksfrågan etc. I b ö r j a n af år 1 9 0 0 r e s t e d e b å d a v ä n - n e r n a till L o n d o n f ö r att få s t u d e r a d e s o c i a l a p r o b l e m e n i all d e r a s n a k e n h e t o c h r e a l i s m.
T i l l s a m m a n s m e d H u b e r t S t e a d — b r o d e r till den kände fredsvännen W.
Stead — och dennes familj bosatte d e sig i East-Stand i B r o w n i n g s Settlement, stiftadt af m r Stead.
I s l u t e t af s a m m a år f ö r e t o g o d e e n r e s a till P a r i s i s a m m a syfte, o c h det var där den väckelse gafs d e m, s o m riktade deras blick p å ett a n n a t, ett f ö r b i g å n g e t, f ö r a k t a d t o m r å d e.
D e k o m m o att b e s ö k a 1 ' Institut P a s t e u r, o c h h v a d de där erforo bet sig en g å n g för alla in i deras sinnen, grep deras hjärtan, t v i n g a d e d e m in på den bana, de n u afgjordt beträdt.
M e n d e f u n n o s n a r t, att d e r a s b r i s t p å er- känd kompetens och vetenskaplig auktoritet f ö r s v å r a d e ett f r a m g å n g s r i k t a r b e t e.
De be- slöto d å att blifva läkare.
M e n n ä r d e så f u n n o, att l ä k a r e i c k e b e h ö f v a k o m m a i när- mare beröring m e d vivisektionen, uppgåfvo de d e n n a plan, o c h i stället inskrefvos en d a g i september de båda svenskorna i den stora Kvinnliga medicinska skolan i L o n d o n såsom studerande i fysiologi och anatomi.
Denna skola äger i c k e licens o c h kan det således där i c k e få vivisekeras, h v i l k e t d o c k ibland sker i smyg.
I stället deltaga dess studenter i de d e m o n s t r a t i v a f ö r e l ä s n i n g a r, s o m af E n g l a n d s förnämste fysiologer hållas å d e stora labora- torierna å Imperial Institut, University o c h Kings College.
S å h a d e d e n u v ä g e n fri f r a m - f ö r s i g!
D e r a s m e n i n g v a r att a f l ä g g a s t u d e n t - examen och taga någon fysiologisk grad, men d e t t a m å l k u n d e e j n å s, u t a n att d e s j ä l f v a måste utföra en stor del vivisektoriska experi- ment, o c h detta var fullkomligt oförenligt m e d deras principer.
Emellertid deltogo de i dessa föreläsningar o c h kursen från o k t.
1 9 0 2 till juli 1903.
D e k ä n d e d o c k, att d e p å n å g o t s ä t t m å s t e m e d d e l a a n d r a h v a d d e sett o c h erfarit, o c h så s k r e f v o d e, p å g r u n d v a l af s i n a d a g b o k s - anteckningar från laboratorierna, sin b o k, » S h a m b l e s of Seance » (Vetenskapens slakthus), s o m u t k o m m i t i fyra stora u p p l a g o r; den tredje var för en m å n a d sedan slutsåld o c h den fjärde har i dagarne utgifvits.
Denna bok, s o m i öfversättning äfven u t k o m m i t på tyska, har v ä c k t den mest oerhörda sensation i hela E n g l a n d, m e r än 1 5 0 recensioner h a s k r i f v i t s o m d e n, o c h af d e s s a 1 5 0 h a 1 0 — säger tio — varit m i n d r e g o d a eller beund- rande.
A l l a d e ö f r i g a ö f v e r all f ö r v ä n t a n ut- märkta 1 Kväkarne, som i England åtnjuta stort anseende, ä m n a d e i procession gå upp till k o n u n g E d v a r d o c h ö f v e r l ä m n a ett e x e m - p l a r af b o k e n s a m t a n h å l l a, att konungen m å t t e i n f r i a s i t t i t r o n t a l e t till d e m g i f n a o r d att » i h v a r j e m o r a l i s k f r å g a stå d e m b i » o c h således n u förena sig m e d d e m — n å g o t s o m drottningen för länge sedan gjort.
F r ö k e n Schartau f ö r m o d a r, att detta r e d a n satts i verket.
• D å Nordiska Samfundet saknar disponibla m e d e l för att utgifva boken på svenska, k o m m a d e l a r af d e n att i n t a g a s i S a m f u n d e t s De afslöjanden, som gjorts v e r k l i g e n af u p p r ö r a n d e art. o m d e n o e r h ö r d a råhet, s o m demonstrationerna och de i tidskrift.
boken, äro Berättelserna karaktäriserar absolut onyttiga
IDUN 1903 — experimenten, s o m betyda namnlösa kval för de lefvande uppskurna djuren, låta för våra ö r o n s o m o h y g g l i g a fantasier från en långt tillbaka l i g g a n d e, p å all m ä n s k l i g h ä n s y n o c h bildning utblottad tid.
M e n författarinnorna s t å p å e n g r u n d a f fakta, o c h h v a r k e n p r o - f e s s o r e r e l l e r s t u d e n t e r k u n n a f ö r n e k a san- ningsenligheten af deras p å s t å e n d e n.
När detta i tryck når allmänheten, ha fröknarna Schartau o c h L i n d af H a g e b y r e d a n afrest till L o n d o n, d i t d e p e r t e l e g r a f k a l l a t s f ö r att m e d sina personliga v i t t n e s m å l deltaga i den stora s a m m a n d r a b b n i n g, s o m väntas äga rum mellan vivisektorer o c h antivivisektorer.
H e l a d e n v e t e n s k a p l i g a v ä r l d e n i E n g l a n d är delad i dessa t v å läger, o c h d e n senare delen har p å sin sida hela folkopinionen.
Bland d e m, s o m förklarat vivisektionen absolut vär- delös o c h förkastlig, äro bärarne af n a m n, s o m äga europeisk klang: prof. Wallace, L a w s o n T a i t, sir F r e d e r i c k T r e v e s, m i l i t ä r ö f v e r l ä k a r e n v i d armén Thornton, d e n franske kirurgen Nénanton, Charles Taylor, m e d l e m m e n af f r a n s k a a k a d e m i e n d:r R o c h e, d:r E r n s t G r y - s a n o w s k y, p r o f.
J.
H u r t l, d:r H o g g a n, s o m ö f v e r - gått från vivisektorernas läger, prof. F e r g u s o n, d:r C h a r l e s B e l l, p r o f.
Z ö l l n e r, S t r a u s s - D i i r k - heim.
Icke endast engelska vetenskapsmän deltaga sålunda i kampen.
606 — tolk för d e af våra svenska kvinnor, s o m ha förstående o c h hjärta f ö r allt l i d a n d e, n ä r j a g säger till Leisa S c h a r t a u o c h h e n n e s v ä n: Lycka till!
D e t g å r ifrån m ö r k r e t, genom s k u g - g o r n a, mot ljuset.
EIVOR.
ETT M ALLVARSORD.
INA systrar, I s o m vandren på d e n solbelysta sidan utaf v ä g e n g e n o m lifvet, som ej b u r i t dagens ifrån bleka trötta De ha burit dagens sömma edra vackra eller rika flaska är gammalmodig- visat sig vara Vid alla tillfällen bör Ni numera kanske se ' n I tröttsamt ofta pröfvat ären sinat, I försvunna, utan att e r s k u l d h a g ä l d a t.
O c h d ä r gån I tanklöst loja utan samvetsagg o c h blygsel, kalla uti e d r a h j ä r t a n.
.
.
På den lön, hon råttvist för att kunna eder stackars kan i månader lifvet trötta få fordrar lefva, syster vänta.
SNORRE.
SVERIGE I ST. LOUIS.
S O M I D U N r e d a n f ö r e t t p a r n u m m e r se- dan meddelade, har en plan framlagts o m e n Sveriges byggnad p å d e n s t u n d a n d e stora amerikanska världsutställningen, o c h v i b r a g t e s a m t i d i g t e t t p a r a f b i l d n i n g a r a f arki- tekten Bobergs tilltalande förslagsritningar.
F ö r a t t skaffa m e d e l till d e n n a f o s t e r l ä n d s k a saks fullföljande h a r n u ett u p p r o p utgått, u n d e r t e c k n a d t af riksdagens t a l m ä n o c h andra r i k s d a g s m ä n, författare, konstnärer, tidnings- m ä n m.
fl.
M e d e n v a r m a n b e f a l l n i n g t i l l våra läsare låta v i h ä r dess innehåll följa: D e n 1 nästkommande m a j öppnas i St. Louis i Förenta Staterna en världsutställning, d e n största s o m n å g o n s i n ägt r u m.
I d e n n a f r e d l i g a täflan n a t i o n e r n a e m e l l a n k o m m a s å g o d t s o m alla j o r d e n s civiliserade folk att vara representerade.
Ä f v e n Sverige k o m m e r att officiellt d e l t a g a i u t s t ä l l n i n g a r n a f ö r k o n s t - och undervisningsväsende samt — enskildt — p å åtskilliga af d e industriella afdelningarna.
AZY- M e n d e s s u t o m k o m m a d e flesta n a t i o n e r, i likhet m e d hvad s o m ägt r u m på d e senaste stora världsutställningarna, att åt sig uppföra särskilda byggnader, utgörande tillsammans en » nationernas g a t a », där all världens flaggor skola vaja bredvid hvarandra.
Knappast något l a n d h a r u n d a n d r a g i t s i g a t t g e n o m e n sär- sedan begagnat Aseptin använda prydas.
då — m e d ens h a r guldet ojämförligt mera verksamt.
då Ni förut alltid skulle t å l a m o d e t i d e t sista, det af e n svensk läkare uppfunna preparatet » A Z Y - MOL » stoffer Men n ä r ändtligt d e n ä r färdig, MOL.
JLseptin tryta, garnityrer, h v a r m e d dräkten i något h e m.
L ä s d e läkareintyg o c h hvarje märkas, aldrig guldet brukat för sin mångsidiga användbarhet aldrig broschyr s o m medfölja dräkter.
I n g e n b r i s t då k u n d e sår, hudutslag, reformar o. d. saknas vaka, d e t ä r d e s o m s e n t o c h tida behandlas bäst m e d F. P A U L I S A Z Y M O L, hvilket bör vandra.
tunga, de h a p r ö f v a t nätters A f h v a d s o m sagts o m Leisa Schartaus o c h Lizzie L i n d af H a g e b y s arbete förstå v i, att v ä g e n e j v a r i t e l l e r ä r l ä t t, a t t d e t h a r for- drats e n otrolig själfbehärskning o c h ett m o - digt själfförnekande, för att d e skulle k u n n a n å s i t t m å l.
O c h j a g v å g a r g ö r a m i g till den klagan systrar, s o m sin v ä g i skuggan Kanske bör j a g nämna några o r d o m d e n m o r a l i s k a i n n e b ö r d e n i d e n n a fråga.
D e n l i g g e r j u till e n d e l i ö p p e n d a g, m e n h v a d s o m k a n s k e e j b e a k t a t s är, a t t d e n v i v i s e k t o r i s k a andan följer v e t e n s k a p s m ä n n e n in i sjukhusen, o c h i s t ä l l e t f ö r f y r f o t i n g a r b l i människorna där » försöksdjur ».
D e fattiga, s o m j u intet betala » o c h därför i n g a fordringar få h a », bli offren.
I England g å de allmänt, yrkesmän- n e n emellan, u n d e r n a m n e t af » försöksdjuret » det eller det, m a n experimenterar m e d d e m, ö f v e r f ö r s m i t t a, e x e m p e l v i s syfilis o c h e n h e l del andra smärtsamma o c h svåra sjukdomar, i deras kroppar.
Ett lif äger intet v ä r d e f ö r d e m!
V i v i s e k t i o n e n förråar i en otrolig grad.
dessutom nödtorft, m i g h a r nått e n s a k t a då det gällde dyra finnar, vaka i e n k a m p f ö r lifvets V i d Nordiska Samfundets årsmöte i hotell C o n t i n e n t a l s f e s t i v i t e t s s a l i S t o c k h o l m h ö l l frö- k e n S c h a r t a u n y l i g e n ett b r i l j a n t f ö r e d r a g ö f v e r: » P e r s o n l i g a e r f a r e n h e t e r o c h i n t r y c k » från d e n n a tid v i d laboratorierna.
S a l e n v a r till t r ä n g s e l fylld m e d e n distinguerad publik, o c h v i d före- dragets slut ö f v e r l ä m n a d e s till fröken Schartau en praktfull b u k e t t s å s o m ett t e c k e n till d e n djupa sympati o c h aktning hennes gärning väckt.
F r ö k e n L i n d af H a g e b y h a r vistats i S c h w e i z f ö r att h v i l a, o c h d e b å d a v ä n n e r n a h a n u i L o n d o n s a m m a n t r ä f f a t f ö r a t t till- s a m m a n s slå slaget e m o t vivisektionismens förkämpar.
M a s s a n af E n g l a n d s l ä k a r e k å r s t å r på deras sida o c h e n h e l del fysiologer, s o m j u förut nämnts.
Ekzem, tunga eller pröfvat nätters » ANTISEPTISK AZYMOL.
skild nationell b y g g n a d därstädes l i k s o m i en brännpunkt m a r k e r a sin tillvaro o c h åstad- k o m m a en samlingsplats för sina i A m e r i k a bosatta landsmän.
D e n svenska riksdagen har emellertid, dels m e d h ä n s y n till d e n a l l m ä n n a e k o n o m i s k a ställningen, dels p å g r u n d af d e n j ä m f ö r e l s e - vis obetydliga grad, i hvilken Sverige deltager i själfva utställningen, icke ansett sig kunna f ö r s i n d e l a n s l å m e d e l till u p p f ö r a n d e a f e n särskild b y g g n a d i St. Louis, o c h dessa skäl böra respekteras.
Undertecknade hafva emellertid en känsla af, a t t f r å n v a r o n a f d e s v e n s k a f ä r g e r n a p å nationernas gata i S t Louis skall för tusen- d e n o c h å t e r t u s e n d e n a f v å r a l a n d s m ä n där- ute kännas s o m e n smärtsam missräkning, o c h a t t e t t u p p r o p till s v e n s k a m ä n o c h k v i n n o r i s y f t e a t t i n s a m l a m e d e l till e t t svenskt h u s i St. L o u i s icke skall förklinga ' ohördt.
M e r än t v å millioner människor af s v e n s k b ö r d finnas i N o r d a m e r i k a.
T r o t s af- ståndet är känslan för d e t g a m l a fädernes- landet alltid v a r m o c h lefvande h o s dessa våra bröder o c h systrar, o c h d e hafva mång- faldiga g å n g e r, senast u n d e r n ö d t i d e n i Norr- land, gifvit storartade o c h hjärtevarma prof därpå.
I tusende h e m i Sverige har m a n o c k s å alltjämt bevis för, att samhörigheten icke brustit.
M e d gåfvor o c h gengåfvor bevaras vän- skapen bäst.
A t t städse v ä n s k a p o c h för- troendefullt samförstånd m å bibehållas mellan o s s o c h s v e n s k a r n e i A m e r i k a, är e n u p p g i f t af k a n s k e o ö f v e r s k å d l i g b e t y d e l s e.
E n u n d e r - p a n t p å sitt sinnelag, ett » h a n d s l a g öfver hafvet » skulle d e t svenska folket gifva sina l a n d s m ä n därute g e n o m att p å utställningen resa åt d e m e n b y g g n a d, s o m till u r s p r u n g o c h stil är s v e n s k, o c h d ä r d e n g a m l a blå- g u l a f l a g g a n v a j a r, k a l l a n d e s v e n s k a r n e till samling.
E t t s y n n e r l i g e n t i l l t a l a n d e f ö r s l a g till e n b y g g n a d a f h ä r a f s e d t s l a g är u p p g j o r d t .af arkitekten F. Boberg.
Kostnaderna för bygg- n a d e n s tillverkning h ä r h e m m a, frakt, upp- s ä t t a n d e m.
m.
b e l ö p a s i g till o m k r i n g 1 0 0, 0 0 0 kronor.
M e d tanke p å det stora intresse för saken, s o m redan visat sig v i d planens första framläggande, äro v i ö f v e r t y g a d e o m, att detta b e l o p p s k a l l k u n n a å s t a d k o m m a s g e n o m en nationalsubskription, i h v i l k e n a l l a k u n n a d e l - taga, o c h d ä r h v a r j e bidrag, stort eller litet, är l i k a d y r b a r t, d ä r f ö r a t t d e t g i f v e s m e d v a r m t hjärta o c h för ett ideellt ändamål.
V i tillåta oss h ä r m e d i n b j u d a svenska folket a t t g e n o m p e n n i n g e b i d r a g m e d v e r k a till u p p - f ö r a n d e t a f Sveriges byggnad i St. Louis.
T e c k n i n g s l i s t a f i n n e s u t l a g d p å Iduns kassa- kontor, Bryggaregatan 17, Stockholm, o c h m o t - tagas tacksamt bidrag äfven pr post.
EPILOG TILL » E N LÄXA ».
AF EYVOR STEEN.
* D E T Ä R så m å n g a s o m m e d intresse frågat m i g, » hur d e t sedan g i c k m e d b r o r H e r m a n o c h lilla Greta, » att j a g finner m i g nästan ha e n viss s k y l d i g h e t att k o m m a m e d e n liten e p i l o g — m e d » slutet p å l ä x a n ».
J a g är o c k s å s y n n e r l i g e n u p p l a g d att g ö r a det i afton, då j a g alldeles nyss följt d e m till tå- g e t, s o m skulle föra d e m ut p å e n liten » w e d d i n g - trip » till Grekland, Gretas d r ö m m a r s l a n d s e d a n h o n v a r liten skolflicka.
F ö r att b ö r j a från bör- j a n får j a g d å g å 3 m å n a d e r tillbaka från d e n n a d a g — deras b r ö l l o p s d a g — o c h u n g e f ä r lika l å n g t fram i tiden r ä k n a d t från d e n d a g e n j a g sände H e r m a n u p p att g ö r a afbön.
N o g v a r d e t r e d a n då m e d e n u n d r a n i mitt stilla sinne, o m inte lilla Greta i o c h m e d d e n S e I d u n n:r 43, 44.
Eva Hellman &amp; C:o, HflA TSA LA Rf, Drottninggatas 68.
Et.
1886.
CAFÉ ét, i i r BUFFÉ.
* t r ° r d«m » r, mm Hjjjj af o » ntr » lt lig », godt ooft rlUtpt bwd, l&amp;gi prliar ooh därtill rab » tttupona«r bl«nd l U d t m matt m ä t t ».
Spptt jjjj H » • m. Frutoit-, lunoh-, tupt- o.
Ufftmrvtrlng.
Ttrtw, t i l w l u r, Ulftbriid fri » tp » t b » g«rl Mrv.
o. MJjjM här.
— l ä x a h o n g a f h o n o m o c k s å o m e d v e t e t s l o g ett s l a g för sin e g e n l y c k a, s o m j a g s å g hans häftiga å n g e r, i s y n n e r h e t som det v i s a d e s i g att d e n där •erfarenheten v a r af b e s t å e n d e b e t y d e l s e för h o - n o m i m e r än ett a f s e e n d e.
D e t v a r s o m o m •den m o g n a t h o n o m.
H a n s v ä s e n blef allvarligare, •manligare, hänsynsfullare — o c h det klär h o n o m o n e k l i g e n, han v a r inte så litet själfsvåldig förut.
' Greta reste d a g e n efter u p p g ö r e l s e n till Stock- h o l m p å tre m å n a d e r, hvilket j u v a r det b e h a g - ligaste för b å d a kontrahenterna.
H e r m a n a r b e t a d e duktigt u n d e r tiden o c h t y c k - tes totalt ha mist lusten att v a r a ute m e d.
VI talade aldrig o m Greta o c h j a g visste inte hur pass stor del af hans tankar d e n lilla e p i s o d e n ä n n u u p p t o g, då Fritz en d a g k o m h e m från e n h e r r m i d d a g — eller rättare från ett » nachspiel » efter d e n, där H e r m a n o c h han tillsammans varit.
H a n berättade då, att e n af d e y n g r e office- rarne, u n d e r det d e sutto v i d sina g l a s o c h r ö k t e, s k ä m t a n d e frågat H e r m a n, o m hans bristande in- tresse för societetslifvet u n d e r senare tiden h a d e m e d G r e t a H e l i g r e n s frånvaro att g ö r a.
H e r m a n skiftade färg för ett ö g o n b l i c k, m e n s v a r a d e just i n g e n t i n g.
» H ö r du, v o n Eein, » h a d e då e n a n n a n af k a m - raterna infallit, » vet d u h v a d s o m s ä g s i sta ' n? » » N e j, o c h inte b r y r j a g m i g o m det heller, » s v a r a d e H e r m a n kort.
» A h det k a n s k e d u inte s a d e, o m d u finge h ö r a det, » fortfor d e n a n d r e.
H e r m a n t e g o c h rökte.
» D e t är v e r k l i g e n e n d y r b a r historia, » inföll en tredje, » berätta d e n för all del för h o n o m!
» Och så k o m det e n l å n g skvallerhistoria, m e d ett uns af s a n n i n g till g r u n d, m e n m e d e n m a s s a utstofferingar o c h s o m i korthet l y d d e så, att H e r m a n friat till Greta hos g u b b e n H e l l g r e n, s o m m e d förtjusning sagt ja, m e n att h o n själf, n ä r det k o m till kritan, svarat nej!
H e n n e s faster, husföreståndarinnan hos b r y g - g a r e n, h a d e u p p s n a p p a t n å g r a ord af samtalet m e l l a n d e m, s o m h o n uttydt efter sitt h u f v u d o c h s e d a n låtit g å v i d a r e j ä m t e e n u t l ä g g n i n g o m, hur h o n » m e d e g n a ö g o n » sett H e r m a n b l e k o c h u p p r ö r d l ä m n a Greta, s o m d a g e n därpå reste till Stockholm.
• » Du — H e r m a n v o n R e i n — har således fått k o r g e n af lilla H u m l a n.
Historien är v e r k l i g e n inte illa! » H e r m a n reste s i g u p p i hela sin ståtliga l ä n g d.
H a n v a r b l e k o c h ö g o n e n b r u n n o i hans ansikte, m e n h a n talade fullkomligt lugnt.
» F ö r det första b e r; a g er l ä g g a bort d e t där d u m m a n a m n e t p å f r ö k e n H e l l g r e n, » s a d e han.
» J a g v e t att j a g själf har äran af d e n där k v i c k - heten, o c h d e t g e r m i g o c k s å rätt att aflifva d e n.
— — J a g anhåller d e s s u t o m att hon, åtminstone i m i n närvaro, inte n a m n e s m e d annat ä n d e n aktning, s o m t i l l k o m m e r h e n n e o c h s o m h o n för- tjänar i h ö g r e g r a d än k a n s k e n å g o n af er anar.
H v a d historien o m d e n o m t a l a d e — k o r g e n v i d k o m m e r, så anser j a g m i g inte, ä f v e n o m j a g k ä n n e r till rätta förhållandet, ha n å g o n s o m helst s k y l d i g h e t att r e d o g ö r a för d e n.
» H a n t e g ett ö g o n b l i c k o c h fortsatte l å n g s a m - mare.
» Skulle j a g se ' n ha — ett afslag att m i n n a s, är d e t e n sak m e l l a n h e n n e o c h m i g — d e t r ö r i n g e n a n n a n — o c h j a g h o p p a s att det är sista g å n g e n det här ä m n e t afhandlas — oss e m e l l a n åtminstone.
G o d n a t t!
» D e t blef dödstyst ett ö g o n b l i c k, tills d e n u n g e officer, s o m berättat historien, m e d ens s p r a n g u p p o c h g i c k fram till H e r m a n, s o m r e d a n v a r v i d dörren.
» Förlåt m i g, v o n R e i n, » s a d e h a n allvarsamt, » m e n j a g h a d e v e r k l i g e n inte e n a n i n g o m att det skulle k u n n a l i g g a — d e n r i n g a s t e s a n n i n g — n å g o t s o m helst för d i g sårande i d e n där historien — annars h a d e j a g naturligtvis inte talat o m d e n!
» » D e t förstår j a g j u, » s v a r a d e H e r m a n lugnt, » o c h s o m j a g e g e n t l i g e n är t a c k s a m att ha fått h ö r a d e n, behöfs i n g e n afbön.
— Godnatt, m i n vän, » o c h så g i c k han.
Af h ä n s y n för Fritz talades inte m e r o m saken, men j a g kände m i g både rörd o c h förargad å H e r m a n s v ä g n a r.
E n större upprättelse k u n d e h a n emellertid a l d r i g ha gifvit lilla Greta.
Så k o m h o n h e m o c h det v a r m e d stor spän- n i n g j a g m o t s å g det första m ö t e t mellan d e m.
Det v a r d e n 1 dec.
p å e n s u p é hos en af stadens honoratiores, o c h H e l l g r e n s k o m m o n å g o t sent, så att sällskapet v a r församladt, d å d e inträdde.
H e r m a n stod b r e d v i d m i g o c h h v a d han tänkte vet inte j a g, m e n n o g h a d e jag hjärtklappning, så m y c k e t är säkert.
Till min stora f ö r v å n i n g v a r det emellertid Greta, s o m b e h ä r s k a d e situa- t i o n e n.
F u l l k o m l i g t o b e s v ä r a d t k o m h o n fram till oss, hälsade först p å Fritz o c h m i g o c h r ä c k t e sedan H e r m a n h a n d e n, m e d e n l u g n o c h klar UPU TI M t PÄ TIMITT rilEJll ' inJLUÅlJlJlE.1.
607 — b l i c k u p p p å h o n o m.
H o n stod t. o. m.
n å g r a m i n u t e r k v a r hos oss o c h s p r a k a d e o m g e m e n - s a m m a s t o c k h o l m s b e k a n t a o c h hjälpte p å det v i s e t g e n o m sin fina, k v i n n l i g a takt H e r m a n ö f v e r e n stund, s o m n o g inte v a r så r o l i g för h o n o m m e d alla de nyfikna s k v a l l e r h u n g r i g a b l i c k a r v i h a d e fastade p å oss.
J a g v å g a d e inte se p å h o n o m, m e n stack oför- m ä r k t m i n hand i hans, d å Greta l ä m n a d e oss för att hälsa p å g r u p p e n b r e d v i d oss, s o m m e d l å n g a ö r o n lyssnat till vårt samtal, o c h j a g fick &gt;en t r y c k n i n g tillbaka, s o m h o t a d e att fullständigt tillintetgöra m i n a fina n y a handskar.
J a g följde m e d ö g o n e n d e n smärta hvita flick- gestalten, s o m l u g n t o c h m e d e n viss o m e d v e t e n v ä r d i g h e t hälsande g l e d från d e n e n a g r u p p e n af g ä s t e r till d e n andra, fullkomligt o b e r ö r d, s o m det t y c k t e s, af d e t i n t e n s i v a intresse, h v a r m e d hon från alla håll b e s k å d a d e s, dels s å s o m hjält- i n n a n i d e n n y a s t e skvallerhistorien, dels e m e d a n h o n odisputabelt u n d e r g å t t e n i ö g o n e n fallande f ö r ä n d r i n g, h v a d det n u b e r o d d e på.
» Ja, d e t är m ä r k v ä r d i g t ä n d å h v a d en liten s t o c k h o l m s s e j o u r kan g ö r a, » s a d e v å r u n g e b o r g - m ä s t a r e u n d e r k v ä l l e n s l o p p till m i g, då talet föll p å Gretas f ö r v a n d l i n g » från p u p p a till fjäril », s o m h a n uttryckte sig.
» H v e m k u n d e tänka sig att d e n där lilla b l y g a, tysta f l i c k u n g e n p å ett p a r m å n a d e r skulle u t v e c k l a s i g p å det v i s e t!
R ö r hon s i g inte m e d e n hållning s o m e n u n g prin- s e s s a!
— O c h så k a n m a n j u tala m e d h e n n e n u m e r a.
H o n har inte bara sett o c h hört m y c k e t d ä r u p p e d e n här tiden — h o n har förstått o c h tänkt ö f v e r det o c k s å!
— Ja, se S t o c k h o l m är Stockholm ändå!
Det ligger någonting utveck- l a n d e i bara luften däruppe — det är säkert! » O c h han s u c k a d e v i d t a n k e n på det förlorade paradiset — s t o c k h o l m s b a r n s o m han är.
IDUN 1903 j a d e han slutligen i g e n.
» O m h o n n u t o g — d e t där — så djupt s o m det.
v e r k l i g e n s å g ut — — att då k u n n a på ett par m å n a d e r så fullkomligt g l ö m m a alltsamman!
— — Om det varit n å g o n a n n a n — — m e n hon, m e d d e n natur h o n har!
— — D e t är naturligtvis nemesis, som v a k a r öf- v e r m i g, fast j a g då v e r k l i g e n inte t y c k e r straffet står i r i m l i g p r o p o r t i o n till s y n d e n, när d e n inte k o m värre skada åstad. » » J a g v e t inte o m d u riktigt k a n b e d ö m a d e n saken, H e r m a n, » i n v ä n d e j a g.
» Å h j o, v e t d u — så t ä m l i g e n, tror j a g n o g!
Det behöfs v e r k l i g e n inte g l a s ö g o n för att se, att hon är fullständigt b o t a d — om — det n u n å g o n - sin existerade annat än i h e n n e s inbillning allt- sammans! » » V o r e det ä n d å inte så g o d t att fråga h e n n e, » framkastade j a g.
• » Fråga h e n n e!
» H a n tvärstannade o c h s å g p å m i g ett ö g o n b l i c k!
» F ö r n ö j e t att i v e r k l i g h e t e n få, h v a d skvallret e n g å n g r e d a n tilldelat m i g — e n o r d e n t l i g k o r g — t a c k så m y c k e t!
» Och han satte i v ä g i g e n m e d e n sådan fart, att j a g h a d e svårt att följa h o n o m.
» J a g undrar det, H e r m a n, » b ö r j a d e j a g i g e n efter ett ö g o n b l i c k s tystnad.
D e t g j o r d e m i g o n d t o m h o n o m, o c h så pass säker p å m i n sak som j a g var, t y c k t e j a g m i g ha rätt att i n g e h o n o m litet hopp.
» M e n h v a d menar du, Lisa! » afbröt han m i g häftigt.
» Inte g ö r d u m i g n å g o n tjänst m e d att g å här o c h försöka inbilla m i g.
— — — Tror d u v e r k l i g e n att e n flicka u p p f ö r s i g så m o t d e n — mot d e n h o n håller af, som Greta g ö r det m o t m i g?
— — Så fullständigt l u g n t o c h o b e s v ä r a d t — så fördömdt vänligt o c h — systerligt a l l t i g e n o m?
— Ne-ej d u!
K l a r a r e än så ser j a g allt!
Ä h n e j!
— L å t oss l ä m n a d e t här ämnet, är d u snäll! » tillade han v i d ä n n u e n liten s v a g in- v ä n d n i n g från min sida — » det tjänar j u ä n d å i n g e n t i n g till!
— J a g har b e g å t t e n d u m h e t o c h n u får j a g sota för det — det är hela saken. » V i h a d e k o m m i t till min p o r t o c h han stod ett ö g o n b l i c k tyst b l i c k a n d e ut öfver landskapet fram- för sig — ett fullkomligt s a g o l a n d i sin g n i s t r a n d e rimfrostskrud, d u b b e l t trollskt i det strålande m å n - ljuset.
» D e t är i alla fall underligt, » s a d e h a n lågt, » att e n g å n g ha hållit sin l y c k a i h a n d e n, utan att ha d e n ringaste känsla af det bara ha kastat den ifrån sig, i r e n a b l i n d h e t e n eller — dumheten.
Nå — det kan n u inte hjälpas.
— — D e t är b a r a att bita ihop t ä n d e r n a o c h h u g g a nytt t a g i g e n — så g o d t m a n kan m e n n o g känns det.
— — G o d n a t t m e d d i g, lilla syster, sof g o d t!
» Så kysste han m i g o c h g i c k.
J a g följde m e d ö g o n e n hans h ö g r e s t a gestalt tills d e n försvann i s k u g g a n u n d e r det glittrande hvalfvet af d e g a m l a lönnarna v i d g r i n d e n, o c h på en g å n g gripen och m e d en ängslig undran, o m han k a n s k e ändå h a d e rätt o c h j a g, n ä r allt k o m omkring ', sett s a k e n för sangviniskt, ö p p n a d e j a g l å n g s a m t p o r t e n o c h g i c k in.
M e n inte sof j a g m y c k e t d e n natten.
Tänk, o m j a g misstagit m i g!
O c h så obilligt det e g e n t l i g e n var, steg v i d den tanken e n a g g a n d e känsla af ovilja m o t stackars lilla Greta u p p i n o m m i g.
Ett annat ö g o n b l i c k d ä r e m o t k o m j a g ihåg, hur j a g p å b a l e n, just u n d e r e n dans, då h o n var e n g a g e r a d af b o r g - mästaren, o b s e r v e r a t hur h e n n e s b l i c k a r oförmärkt sökt H e r m a n, som m ö r k i h å g e n, stödd m o t e n dörrpost, g j o r d e sina f ö r m o d l i g e n m i n d r e g l a d a iakttagelser — o c h j a g kastades fram o c h tillbaka mellan hopp o c h misströstan, värre än o m j a g själf varit o l y c k l i g t kär.
J a g tänkte i mitt stilla sinne att det finns a n d r a erfarenheter än t. o.
m.
e n s t o c k h o l m s s e j o u r, s o m hastigt n o g k u n n a förvandla en liten o u t v e c k - lad flicka till en t ä n k a n d e k v i n n a, m e n d e n re- flexionen b e h ö l l j a g för m i g själf.
T i d e n g i c k « c h så s m å n i n g o m g l ö m d e m a n att sysselsätta s i g m e d vårt par, då d e själfva i c k e g å f v o n å g o n a n l e d n i n g till v i d a r e prat.
G r e t a h a d e en förunderlig f ö r m å g a att så fort d e v o r o tillsammans s t ä m m a t o n e n d e m e m e l l a n så full- k o m l i g t naturlig o c h o b e s v ä r a d, att skvallret m å s t e dö bort.
M i g r ö r d e detta därför att j a g förstod h v a d s o m l å g b a k o m: o m s o r g e n för att H e r m a n inte på minsta vis skulle b e h ö f v a k ä n n a s v i d följderna af sin förseelse m o t h e n n e, p å s a m m a g å n g d e t blef h e n n e själf e n hjälp att b e k ä m p a d e n k ä n s l a j a g m e r än e n g å n g i o b e v a k a d e ö g o n b l i c k fann lefva så v a r m o c h djup som n å g o n s i n i n o m h e n n e.
H o n föreföll m i g ibland s o m e n riktig liten hjäl- tinna.
H e r m a n k ä n d e det i b ö r j a n s o m e n o r i m l i g lättnad o c h hans tacksamhet o c h b e u n d r a n för h e n n e v o r o m y c k e t stora, m e n — m a n är j u aldrig n ö j d här i v ä r l d e n!
» J a g g e r alltihop så m å n g a s o m b å d e flyger o c h far — j a g s ö k e r transport härifrån i m o r g o n d a g!
— D e t k a n inte sjutton stå ut i d e n här hålan l ä n g r e!
» k o m d e t plötsligt m e d g a m m a l k ä n d » k l ä m » en afton, eller rättare s a g d t natt, då han följde m i g h e m (Fritz v a r n ä m l i g e n b o r t a på sjukbud) från e n g a n s k a liflig bal p å stads- hotellet, där b o r g m ä s t a r e n p å ett i ö g o n e n fallande sätt u p p m ä r k s a m m a t Greta.
» H v a d n u d å!
» sade j a g h ä p e n.
H a n s v a r a d e inte strax.
» D e n där o h ä n g d a j u r i s t s n o b b e n — h v a d har han m e d G r e t a att g ö r a!
» utbrast han d ä r p å helt o m o t i v e r a d t, i retlig ton.
» L i k a m y c k e t s o m du, f ö r m o d a r j a g, » s a d e j a g lugnt.
» G ö r d i g inte d u m m a r e än d u är, Lisa! » l ö d det v ä n l i g a svaret, » det måtte väl ä n d å v a r a skill- n a d, skulle j a g tro! » » J a g v e t inte det.
— J a g har då dina e g n a ord på, hur g l a d o c h t a c k s a m d u varit öfver att hon inte b a r a har förlåtit, utan o c k s å t y c k s ha glömt h v a d s o m varit er e m e l l a n, o c h att hon d å tar e m o t e n annans h y l l n i n g, är v ä l i n g e n t i n g, som b e h ö f v e r v ä c k a ditt misshag, » fortfor j a g illa- sinnadt.
» Ja, m e n j a g tål det i n t e!
O c h j a g är inte t a c k s a m l ä n g r e, för att h o n g l ö m t m i g o c h visar m i g det så t y d l i g t s o m h o n g j o r t d e t i afton! » k o m det i häftigt u p p r ö r d ton.
— — » S e så — n u är det s a g d t — o c h n u v e t d u det, L i s a!
» till- l a d e han l ä g r e.
J a g s t a c k m i n h a n d u n d e r hans arm m e d e n liten s m e k n i n g.
» K ä r e H e r m a n, » s a d e j a g sakta.
» S ä g i n g e n t i n g just nu, är d u h y g g l i g.
» R ö s t e n v a r inte stadig o c h han d r o g m ö s s a n djupare n e d öfver ögonen.
V i g i n g o tysta e n stund.
» J a g förstår ä n d å inte alltihop det här, » b ö r - Nästa d a g v a r t j u g o n d a g Knut, o c h H e r m a n k o m g a n s k a tidigt p å f ö r m i d d a g e n u p p till oss, h a n h a d e lofvat b a r n e n att hjälpa d e m att fiffa u p p j u l g r a n e n för sista g å n g e n, innan d e n g i c k sin ärofulla d ö d i b r a s a n till m ö t e s.
H a n v a r b l e k o c h s å g trött ut — han h a d e n o g inte sof- vit bättre än j a g — m e n han föreföll l u g n o c h skämtade o c h lekte m e d b a r n e n p å sitt v a n l i g a älskvärda sätt.
Bäst s o m v i höllo p å att klippa » kassar » o c h b i n d a trådar i ä p p l e n a trädde — Greta in i salen.
Specialaffär för alla till Dam- toiletten hörande artiklar.
18 Humlegårdsgatan 29 Drottninggatan 29 Om j a g bara tordes tala v i d henne, som j a g v e r k l i g e n ett ö g o n b l i c k under vårt samtal p å h e m - v ä g e n så fast beslutit m i g för att g ö r a!
M e n detta att H e r m a n v a r så fullkomligt b e s t ä m d i sin uppfattning af s a k e n, g j o r d e m i g v a n k e l m o d i g — o c h inte v a r Fritz h e m m a, så att j a g h a d e n å g o n att r å d a m e d, o c h o u p p h ö r l i g t h a d e j a g för m i g H e r m a n s ansikte, där h a n stod i månljuset m e d ett u t t r y c k i ö g o n e n, s o m k o m mitt hjärta att v ä r k a, b a r a j a g tänkte p å det.
» N e j — j a g talar m e d h e n n e — o c h d e t i m o r g o n d a g, det m å bära eller brista! » o c h m e d d e n föresatsen s o m n a d e j a g.
* 18 -
IDUN::: i — 1903 Enligt referat al meddelande från 8vensa.a Tandläkaresällskapets kommitté för undersök ning af gängse antiseptiska munvatten på Inter- nationella Tandiäkarekongressen i Stockholm den 15 Aug.
1902 är (ST0MAT0L: E:: I i ovedersägligen det munvatten, som bäst uppfyller de fordringar medicinen o c h tandhygienen ställa på ett bakteriedödande o c h sjukdomsförekom- mande preparat för tändemas och munnens vård.
STOMATOLFABRIKEN, Stockholm.
B.
M.
K o n r n r r r c e HoEev-pirantö ".
H o n k o m för att b j u d a b a r n e n på g r a n p l u n d r i n g d a g e n därpå, hvilken framställan m o t t o g s m e d stormande förtjusning.
H o n s å g så söt ut m e d d e n friska f ä r g e n p å k i n d e r n a o c h sitt ljusa o s t y r i g a hår som e n g l o r i a k r i n g ansiktet, hvari ö g o n e n strålade m e d en all- deles o v a n l i g glans, att j a g k ä n d e e n ö g o n b l i c k l i g lust att k ö r a ut h e n n e i g e n o c h b e h e n n e v a r a snäll o c h hädanefter hålla sig ur v ä g e n för oss (för så vidt H e r m a n n u hade rätt), m e n då han själf m e d ett l u g n, s o m alldeles f ö r v å n a d e m i g, b å d e d e l t o g i k o n v e r s a t i o n e n o c h t. o. m.
e r b j ö d sig att g e h e n n e e n lektion i kassklippning, lade sig min h ä m n d l y s t n a stämning så s m å n i n g o m o c h j a g g l ö m d e för ett ö g o n b l i c k nästan bort det kri- tiska i situationen, i synnerhet som b a r n e n smit- t a d e oss alla m e d sin munterhet.
J a g inbjöd h e n n e t. o. m.
helt förtroligt att t a g a del i vårt arbete, hvartill h o n g l a d t samtyckte, och fullkom- ligt o b e s v ä r a d t lade hon af sig ' hatt o c h k a p p a o c h slog sig n e d.
S å r i n g d e det o c h j u n g f r u n k o m in m e d ett k o r t: » Majorskan Willmers. » J a g s å g ett ö g o n b l i c k villrådig p å H e r m a n.
Det var helt enkelt stadens v a n d r a n d e krönika, k ä n d för sin just inte öfverdrifna g r a n n l a g e n h e t, som g j o r d e oss d e n äran.
» T a g e m o t h e n n e i förmaket — v i stänga dör- rarne hitin, » sade han hastigt m e d e n blick p å Greta, hvars v a c k r a färg plötsligt stigit e n n y a n s, då majorskans n a m n n ä m n d e s.
J a g g i c k o c h han sköt själf till dörrarna efter m i g, d o c k utan att låsa d e m.
H v a d som sedan passerade därinne har j a g g e n o m Gretas e g e n berättelse.
D e fortsatte m e d sitt arbete o c h h a d e just börjat k l ä d a g r a n e n, då n å g r a ord af m a j o r s k a n plötsligt n å d d e deras öron.
» Nåå, min lilla doktorinna, h v a d sägs o m det n y a partiet? » » Hvilket? » » Ah — b o r g m ä s t a r e n o c h lilla f r ö k e n Hell- gren! » » Det visste j a g inte en g å n g af — » » S å å?
— Jo, det lär v a r a alldeles afgjordt, fast det n o g k o m som en ö f v e r r a s k n i n g — m e n det är just G r e t a H e l l g r e n s starka sida — öfverrask- ningar. » » H v a d m e n a r m a j o r s k a n?
» J a g lät rysligt » s p a n s k, förklarade Greta sedan.
» Ahjo — n o g var det t. e x.
m ä r k v ä r d i g t att hon gni löjtnant v o n R e i n k o r g e n, en så älskvärd o c h ståtlig u n g m a n o c h af så fin familj — det k u n d e väl i n g e n tänka s i g!
Och j a g får s ä g a att j a g knappast trodde m i n a ö r o n, när j a g först hörde det där ryktet, m e n när så m i n m a n k o m h e m från d e n där m i d d a g e n hos b o r g m ä s t a r e n o c h sade, att det k o m m i t p å tal där o c h att löjtnant v o n R e i n själf bekräftat det — så k u n d e j a g j u inte annat än tro d e t!
— I n t e för j a g förstår h v a d de se p å den där lilla flickan — m e n — ja, för- låt m i g!
— Det b o r d e j a g väl e g e n t l i g e n inte tala o m här i huset — m e n n o g är det väl guldglan- sen, som g ö r sitt till » — • — Mer hörde de inte, t y j a g reste m i g u p p o c h g i c k fram till salsdörren, s o m j a g eftertryckligt låste.
Majorskan s å g häpen ut.
» Det är väl i n g e n därinne, som k a n h ö r a oss? » frågade h o n m e d en h ö g l j u d d h v i s k n i n g.
» Ahjo, min bror o c h fröken H e l l g r e n hålla just p å att hjälpa b a r n e n litet m e d j u l g r a n e n, » sade j a g l u g n t D e t var j u förfärligt oförsiktigt af m i g, m e n dels v a r j a g så o n d p å den o g r a n n l a g a, o t ä c k a g a m l a pratmakerskan, fast j a g då verk- l i g e n inte t r o d d e ett ord af hela historien o m för- l o f n i n g e n, dels k ä n d e j a g m i g m e d ens så viss p å att detta, om n å g o t i världen, skulle klara för- hållandet mellan de b å d a därinne, att j a g inte kunde tiga.
J a g h a d e mest lust att gråta, m e n g u m m a n g j o r d e e n så gränslöst k o m i s k figur i sin a f s i g k o m m e n h e t, att j a g måste le midt i m i n 608 — u p p r ö r d a sinnesstämning.
H o n dröp förresten rätt snart af för att i nästa g å r d sprida d e n nyaste n y h e t e n — hurudan d e n n u lät i h e n n e s m u n — inte v e t j a g, o c h inte har j a g heller forskat efter det sedan.
Det var emellertid inte o m m i g o c h majorskan j a g skulle tala, utan om effekten af h e n n e s skval- ler p å de b å d a.
f ö r e m å l e n » i salen.
H e r m a n stod p å t r a p p s t e g e n framför g r a n e n o c h Greta n e d a n f ö r för att r ä c k a h o n o m h v a d som skulle h ä n g a s i den.
D å b o r g m ä s t a r e n s n a m n n ä m n d e s, h e j d a d e han s i g ett ö g o n b l i c k, o c h han- den, som höll p å att fästa en s v e n s k f l a g g a i t o p p e n p å g r a n e n, skälfde till, m e n strax därpå fortsatte han s o m o m i n g e n t i n g händt.
» Ä r det rätt? » frågade han lugnt, m e d e n b l i c k på flaggan.
» N e j, det är det visst i n t e!
D e t är en enda stor osanning från början tdl slut! » utbrast Greta m e d g r å t e n i halsen.
• » Hvad ?i&gt; sade han o c h s å g ett ö g o n b l i c k för- v å n a d n e d p å h e n n e från sin höjd.
H a n påstår än i d a g att han i n g e n t i n g hört, m e n Greta b e - dyrar att det v a r omöjligt, så g e n o m t r ä n g a n d e som majorskans röst är, och att det b a r a v a r elak- het af h o n o m att låtsa motsatsen.
» J o — det är rätt, » svarade h o n emellertid kort, m e d ens kall o c h l u g n i g e n.
Så k o m nästa salva, historien o m k o r g e n.
H e r m a n h a d e gått n e d från t r a p p s t e g e n o c h stod m e d e n stor skiftande kula i h a n d e n o c h f u n d e r a d e på, h v a r d e n skulle placeras för att t a g a sig som bäst ut.
» Att det k o m m i t p å tal där, o c h att löjtnant v o n R e i n själf bekräftat det. » A l l d e l e s tydligt hördes o r d e n in till d e m, i syn- nerhet s o m b a r n e n gått ut o c h inte ett ljud störde tystnaden i salen.
H e r m a n v ä g d e ett ö g o n b l i c k kulan i h a n d e n.
Så k r a m a d e han plötsligt ihop den, kastade bitarna ifrån sig p å b o r d e t o c h g i c k fram till fönstret.
Greta stod alldeles stilla o c h b a r a s å g p å h o n o m.
(Det v a r då j a g s t ä n g d e dörren.)
» Narrades hon — nu o c k s å?
» f r å g a d e h o n lång- samt.
H a n v ä n d e sig o m o c h såg h e n n e rätt in i ö g o n e n.
» Nej. » s a d e han blott.
» Men hvarför — g j o r d e ni s å?
Hvarför sade ni d e t?
D e t var j u inte sant! » » .ahnej — j a g l j ö g inte heller — j a g b a r a — lät d e m tro det — » » För min skull? » » Nåja — det var väl i så fall inte för m y c k e t, fröken Greta.
Förresten. » k o m det plötsligt m e d e n viss bitterhet, — » h v a d s o m då k a n s k e inte fullt öfverensstämde m e d s a n n i n g e n, skulle n o g så m y c k e t säkrare g ö r a det nu — o m j a g — &gt; » H v a d m e n a r n i?
— V a r snäll o c h tala ut, löjtnant v o n R e i n!
» » O m j a g framställde d e n frågan till er — s o m — s o m folk antar att j a g har gjort. » D e mätte h v a r a n d r a tyst n å g r a s e k u n d e r m e d ö g o n e n, H e r m a n m e d ett nästan trotsigt uttryck i sina, Greta m e d d e n där stora, v i d ö p p n a b l i c k e n, som är h e n n e e g e n, d å h o n blir upprörd.
&gt;Ar ni så — alldeles säker p å det? » k o m det slutligen m y c k e t lågt.
H a n blef krithvit i ansiktet.
» Greta?
! » » Ja. » m e d e n plötslig snyftning.
O c h utan ett ord v i d a r e k a s t a d e sig lilla Greta rakt i hans famn.
Det var slutet p å » l ä x a n ».
E RAS T N LITEN SUND.
AF N.
TITT MINNE P.
TILL FRÅN ASKER- I SOM- ÖDMAN.
V Ä N N E S V E N S K A småstäder hade, o m j a g så får u t t r y c k a m i g, » l ä n g e l e k t i min h å g ».
Den ena var Torshälla, den andra A s k e r s u n d.
Jag hade föga hört talas o m d e m, k n a p p a s t träffat n å g o n, s o m m e d e g n a ö g o n skådat d e m och inte heller sett n å g o n be- s k r i f n i n g ö f v e r d e m i » T u r i s t f ö r e n i n g e n s års- s k r i f t », o c h d e t v i l l s ä g a m y c k e t — o c h där- för o m g å f v o s n u d e s s a u n d a n g ö m d a s m å s t ä d e r i m i n f a n t a s i m e d e n i n t r e s s a n t nimbus, s o m b ö r j a d e allt m e r o e m o t s t å n d l i g t l o c k a m i g.
Ja, j a g g r e p s af e n v i s s ä r e l y s t n a d a l t i d e n n a turist- o c h f o r s k n i n g s r e s o r n a s g y l l e n e t i d b l i deras upptäckare o c h historiograf.
Och så en v a c k e r dag i somras t o g.
j a g mitt parti o c h t e l e f o n e r a d e till m i n g a m l e v ä n o c h f. d.
reskamrat, patron Axelin på Sunda, m e d en h ö f l i g f ö r f r å g a n, o m h a n v i l l e g ö r a m i g säll- s k a p p å e n l i t e n t u r i s t f ä r d till d e s s a t v å stä- d e r o c h t a k a m e r a n m e d s i g - — o c h h a n v i l l e både det ena och det andra.
V i r e s t e f ö r s t till T o r s h ä l l a, m e n d e t t a b e - s ö k, så i n t r e s s a n t d e t o c k s å v a r, v i l l j a g n u i n t e b e s k r i f v a, af d e t e n k l a s k ä l att j a g r e d a n g j o r t d e t p å a n n a t håll *, u t a n i n s k r ä n k e r m i g till att för I d u n s läsare skildra m i t t b e s ö k Askersund o c h dess o m n e j d.
* H u r m a n k o m m e r p e r j ä r n v ä g till A s k e r - s u n d är d e t n o g e j m å n g a af m i n a ä r a d e läsare (u t o m a s k e r s u n d a r n e s j ä l f v a), s o m k u n n a säga » p å rak a r m ».
D e t b l i r n o g att l e t a » v ä r r e » i t å g t i d t a b e l l e n.
D e t fick o c k s å A x e l i n och jag göra.
Särskildt från T o r s h ä l l a v a r d e t k r å n g l i g t n o g m e d flera o m b y t e n — m e n den resan gick ä n d å på cirka 11 t i m m a r.
K l.
7.
3 5 p å m o r g o n e n af r e s t e v i n ä m l i g e n f r å n T o r s h ä l l a o c h k l.
6.
2 2 e. m.
v o r o v i i A s k e r - s u n d.
I H a l l s b e r g där v i träffade i matsalen en hel m ä n g d » m o s s k u l t u r f ö r e n i n g s m e d l e m m a r », som s å g o b e t y d l i g t trefligare u t, än det långrandiga n a m n e t antyder, var frestelsen v i s s e r l i g e n m y c k e t s t o r att f ö l j a m e d till » m o s s - kulturföreningsmötet » i Vadstena, helst A x e l i n s j ä l f v a r m e d l e m, m e n så g a l n a v o r o v i i n t e ändå, eller, m e d andra ord, vi motstodo V a d s t e n a f r e s t e l s e n o c h f o r t s a t t e i h ä r d i g t till Askersund.
S i s t a o m b y t e t g j o r d e s i L e r b ä c k på H a l l s - berg-Mjölbybanan.
Och nu k o n i m o vi in p å en liten kuriös smalspårig b a n a m e d s m å trånga vagnar; och därmed fördes vi ock s o m g e n o m e t t t r o l l s l a g i n i en a l l d e l e s n y v ä r l d.
H v a d f ö r s t s j ä l f v a b a n a n beträffar, s å m å anmärkas, att den, s y n n e r l i g e n sedan vi hun- nit förbi Skyllbergs v a c k r a g a m l a herrgård o c h s t a t i o n e n af s a m m a n a m n, g i c k i e n m ä n g d kurvor, ja slingrade ibland nästan som e n o r m, s y n b a r l i g e n f ö r att u n d v i k a d e f ö r en liten b i b a n a d y r b a r a tunnlarna, o c h v i d a r e a t t d e n, f ö r m o d l i g e n f ö r att ä f v e n u n d v i k a d e dyrbara bortsprängningarne, gick backe upp och backe n e d nästan s o m en vanlig landsväg.
Ja, det v a r en liten p i g g o c h klok o c h förståndig bana!
O c h äfven naturen o m k r i n g oss var n å g o t n y t t: v i f o r o så g ö d t s o m h e l a t i d e n g e n o m en tät ö d e barrskog, en verklig urskog — så o g e n o m t r ä n g l i g o c h m ö r k s å g d e n u t o c h så u t a n alla t e c k e n till m ä n n i s k o b o n i n g a r.
O c h ä n d å v o r o v i m i d t i h j ä r t a t af S v e r i g e.
F ö r k l a r i n g e n fingo v i s e d a n: v i b e f u n n o o s s i den gamla vilda skogs- o c h bergstrakt s o m h e t e r Tylö skog o c h s o m s t å r i s a m m a n h a n g m e d Tivedens ö s t l i g a u t g r e n i n g a r.
Ändtligen glesnade skogen, o c h framför oss l å g ett v a t t e n s å b l å t t s o m I t a l i e n s s j ö a r.
D e t v a r n a t u r l i g t v i s Vettern, e l l e r r ä t t a r e, d e t v a r, s o m v i s e d a n fingo v e t a, d e s s n o r d l i g a s t e vik, skiljd från stora V e t t e r n genom ett s u n d o c h b ä r a n d e sitt e g e t n a m n » Ålsen ».
Vi k o m m o allt n ä r m a r e, o c h ett l e e n d e l a n d s k a p med berg o c h sjö, åker o c h äng låg utbredt framför oss i den m e s t strålande s o m m a r f ä g - ring.
På höger hand framskymtade mellan l ö f t r ä d e n r a d e r af h u s t a k o c h t v ä n n e k y r k - torn, det ena, s o m syntes närmare, k n u b b i g t och kort, det andra, s o m låg litet längre bort, resligt o c h h ö g t o c h m e d en v a c k e r tornspira.
Vi voro i Askersund.
En medresande upp- l y s t e o s s, att d e t f ö r r a v a r s t a d e n s k y r k a, det andra landsförsamlingens.
I nästa ögon- b l i c k b l å s t e l o k o m o t i v e t o c h s t r a x d ä r p å stan- * I kalendern julen.
» Vintersol » s o m k o m m e r ut till
— 609 — små korta tvärgränder *, utan här h a d e m a n idel små » storgator » i båda riktningarne, o m det ock- så f a n n s e n s ä r s k i l d m e d detta namn.
O c h häri- g e n o m får s t a d s p l a n e n i Askersund i viss grad formen af ett s c h a c k - b r ä d e, f y r k a n t i g o c h ru- t i g s o m ett s å d a n t.
Att A s k e r s u n d för öfrigt, likt alla s v e n s k a småstäder, är r i k t p å t r ä d g å r d a r o c h p l a n t e r i n g a r, f ö r s t å s af sig själft.
UTSIKT Och d e t v a r ett s t å t l i g t h o t e l l f ö r e n så l i t e n s t a d, m i t t h e r r s k a p, i n t e e n l i t e n fall- färdig träkåk s o m i Torshälla.
Och så t r e f l i g t d e t l å g s e d a n!
D e s s l å n g a tvåvåningsfasad inåt staden vette mot en privat trädgård tvärs öfver gatan m e d fruktträd o c h g r ö n a gräs- mattor, och den andra sidan m e d dess stora v a c k r a verandor o c h ho- tellets e g e n p r y d l i g a o c h l u m m i g a trädgård m e d blomsterrabatter och s a n d g å n g a r v e t t e åt d e n t ä c k a V e t - tersviken.
J a g fick ett s t o r t v a c - k e r t r u m åt f r u k t t r ä d g å r d e n, A x e l i n e t t d i t o åt s j ö n.
Men naturligtvis s t a n n a d e vi ej en e n d a m i n u t l ä n g r e i v å r a r u m, ä n v i b e h ö f d e, u t a n, så s n a r t v i h u n - n i t slå j ä r n v ä g s d a m m e t af o s s o c h s n y g g a till o s s e n s m u l a, g i n g o v i u t på f o r s k n i n g s f ä r d i d e n l i l l a s t a d e n o c h s t y r d e k o s a n d i r e k t till d e t n ä r b e l ä g n a t o r g e t.
H v a d som m y c k e t s n a r t f r a p p e r a d e o s s, v a r, att Askersund var en liten s n y g g o c h v ä l b y g g d stad.
Visserligen inga stora m o d e r n a hus o c h j u s t i n g a stenhus heller, m e n det var trefliga och ordentliga t v å v å n i n g s h u s det mesta, m e d en v i s s rak!
o c h f ö r n ä m h å l l n i n g; o c h ä f v e n g a t o r n a vorjo, o l i k t T o r s h ä l l a, m y c k e t r a k a och j ä m f ö r e l s e v i s b r e d a o c k s å, o c h t o r g e t af en a k t n i n g s b j u d a n d e s t o r l e k o c h o m g i f v e t af idel s n y g g a hus: S a m m a i n t r y c k af p r y d l i g - het, rätlinighet o c h r y m l i g h e t m ö t t e vi öfver- a l l t u n d e r v å r f o r t s a t t a p r o m e n a d g e n o m sta- den.
J a g s ä g e r i n t e, att d e t t a är » p i t t o r e s k t » — n e j, i d e t af s e e n d e t ö f v e r t r ä f i a s A s k e r s u n d v i d a af T o r s h ä l l a — m e n j a g s k u l l e v i l j a s ä g a, att d e t v e r k a r l u g n a n d e o c h r o g i f v a n d e, ungefär s o m ett stort hemtrefligt hvardags- r u m i g a m m a l m o d i g enkel imperialstil, där de raka p i n n m ö b l e r n a stå o r d e n t l i g t k r i n g v ä g g a r n e o c h i n g e n t i n g skjuter o r o a n d e fram.
Vi k o m m o o c k s å snart u n d e r f u n d m e d, att A s k e r s u n d måtte vara alldeles fyrkantigt (kva- dratformigt) — något s o m sedermera äfven b e k r ä f t a d e s a f e n af v å r a A s k e r s u n d s v ä n n e r så att man här ej s o m i d e flesta andra svenska småstäder m e d deras m e r e n d e l s lång- s t r ä c k t a f o r m h a r e n e n d a l å n g g a t a d e n s. k.
» Storgatan » o c h möjligen parallellt m e d den en något mindre 1903 Nu inkomna, direkt från Japan, de af läkare och sjuksköterskor lifligt rekommenderade Japanesiska värmeapparaterna a f k o p p a r p l å t, öfverklädda m e d plysch.
Ge- nom att antända o c h uti apparaten nedlägga en koltub, utvecklar apparaten under 3 ä 4 tim. u t a n r ö k o c h l u k t en behaglig och jämn värme af 40 till 50 grader.
V i d förkylning, håll, reumatisk värk o. s. v. utöfvar densamma ett högst v ä l g ö r a n d e i n f l y t a n d e.
Pris pr apparat K R.
3: —.
Pris pr paket o m 10 koltuber K R O: S O.
Vid större rekvisition lämnas rabatt.
W i l h.
B e c k e r, Kungl.
Hofleverantör, S t o c k h o l m.
Färg- &amp; Fernissfabrik, Kemikalier, Droger och Sjukvårdsartiklar.
OFVER ALSEN.
n a d e v i v i d e t t l i t e t e n k e l t o c h trefligt s t a t i o n s - hus, s o m låg för sig själf i stadens u t k a n t n ä r a s t r a n d e n af d e n v a c k r a A l s e n.
Vi m ä r k t e g e n a s t, att v i k o m m i t t i l l e n förnämare stad än Torshälla, t y här i Asker- sund stod vid stationen en hotellvaktmästare med guld på mössan, då däremot i Torshälla ej h a d e s y n t s e t t s p å r af n å g o n s å d a n.
Och då vi voro de enda » hotellpassagerare » på t å g e t, så t o g h a n g e n a s t h a n d o m o s s o c h t å g a d e m e d vårt p i c k o c h pack framför oss till » S t a d s h o t e l l e t », s o m l å g h e l t n ä r a s t a t i o - nen, just där själfva staden började.
— IDUN » L i l l g a t a », b å d a k o r s a d e af Men j a g å t e r g å r till v å r p r o m e n a d.
V å r t första g ö r a var här, s o m i Torshälla, att g å in p å stadens b o k l å d a o c h k ö p a v y k o r t.
D e n låg v i d torget o c h var stor o c h p r ä k t i g, i c k e s o m i T o r s h ä l l a e n liten o b e t y d l i g filial i s a m b a n d m e d a p o t e k e t.
O c h så, u t r u s t a d e med e n h e l u p p s ä t t n i n g trefliga v y k o r t a 5 ö r e stycket, v a n d r a d e vi v i d a r e.
B ä s t vi n u g i n g o l ä n g s t o r g e t s v ä s t r a s i d a u p p å t k y r k a n till och tittade oss nyfiket o m k r i n g, öfverraskades vi v i d p a s s e r a n d e t af ett g a t h ö r n, af att s e en p e r s o n, s o m d ä r i n n e Jpå g a t a n s t o d o c h samtalade m e d en h o p andra, hastigt skilja sig f r å n d e s s a o c h k o m m a r a k t e m o t o s s m e d båda händerna utsträckta och gladt ropande mitt namn.
Jag k ä n d e i f ö r s t o n e ej i g e n STADSHOTELLET I ASKERSUND.
h o n o m, m e n när han k o m närmare, fann j a g till m i n ö f v e r r a s k n i n g att d e t v a r e n f. d. geflebo, n ä m l i g e n ingen m e r o c h ingen m i n d r e ä n m i n e g e n s ö t a r e i G e f l e u n d e r m å n g a år.
Svart v a r h a n d o c k i n t e o c h h a d e v ä l i n t e heller varit det p å länge utan såg snarare u t s o m e n l i t e n s n y g g g r o s s h a n d l a r e s o m för- t j ä n a t p e n g a r u t a n att b e h ö f v a » s o t a f ö r d e m ».
Vi s k a k a d e h j ä r t l i g t h a n d, o c h så p r e s e n t e - rades » sotarmästaren L.
» och » patron Axelin » för h v a r a n d r a, o c h herr L. e r b j ö d sig g e n a s t att f ö r a o s s o m k r i n g o c h v i s a o s s s t a d e n, t y han kände väl till A s k e r s u n d, s a d e han, h a n h a d e v a r i t » m ä s t a r e » h ä r i flera år, se- dan han lämnade Göte- borg, dit h a n först h a d e flyttat från Gefle.
Han v i l l e n u, att b ö r j a m e d, visa oss en g o d utsikt öfver staden och förde oss så u p p å t l ä r o v e r k e t och kyrkan, s o m lågo på norra sidan o m torget, l i t e t h ö g r e ä n d e t t a (så att Askersund dock i s j ä l f v a v e r k e t i c k e är l i k a platt s o m ett s c h a c k - * S å s o m t. e x.
i Falken- b e r g, G r e n n a, Skanör, Tro- sa, det r e d a n n ä m n d a T o r s - hälla m.
fl.
bräde).
O c h från k y r k a n f ö r d e h a n o s s u p p på ett l i t e t b e r g, s o m l å g b a k o m d e n n a h ä r i stadens norra utkant.
Detta lilla b e r g m e d s i n a u p p s k j u t a n d e s k r o f l i g a » k n a l l a r » v a r till- r ä c k l i g t h ö g t att e r b j u d a e n g o d u t s i k t ö f v e r staden m e d sjö och skog och berg rundt o m - kring.
H ä r p e k a d e h a n ut för oss m å n g t o c h m y c k e t både i själfva staden o c h dess om- nejd o c h bland annat äfven slottet Stjernsund som lyste stort o c h hvitt m o t d e n m ö r k a bak- g r u n d e n af s k o g p å a n d r a s i d a n s j ö n.
Men den s n ä l l e v ä n l i g e s o t a r m ä s t a r e n v i l l e att v i s k u l l e se u t s i k t e n från e n ä n n u h ö g r e p u n k t — f o l k af h a n s y r k e ä r o j u v a n a v i d att klifva högt u p p — och därför, när han i v å r n ä r h e t h ä r u p p e fick s i k t e p å d e n h ö g a reservoiren för A s k e r s u n d s vatten- ledning o c h en lång smal stege s o m låg på marken b r e d v i d den, ville h a n resa u p p d e n n a m o t reservoi- rens tak för vår räkning, m e n s o m den såg ganska bräcklig ut o c h hela färden upp i luften tydligen var m e r a riskabel för oss än för h o n o m, som v a r » g a m m a l o c h v a n », så af- b ö j d e v i a n b u d e t, o c h h e r r L.
an- m ä r k t e v ä n l i g t: » J a, h e r r a r n e ä ' v ä l t r ö t t a efter r e s a n », m e n t i l l a d e u p p - muntrande: » i morgon kanske! » Och d ä r v i d fick d e t b e r o.
I s t ä l l e t ut- p e k a d e h a n n u f ö r o s s sin e g e n b o - s t a d, e n l i t e n treflig t r ä k å k m e d trädgård n e d a n f ö r berget strax öster om k y r k a n, o c h frågade, o m v i ej ville se, h u r h a n d ä r h a d e d e t.
V i g i n g o m e d h o n o m och, när vi k o m m o dit ned, stodo hans snälla h u s t r u o c h d o t t e r i ett ö p p e t f ö n s t e r o c h häl- sade gladt på oss — de k ä n d e kanske i g e n mig från Gefletiden — o c h s e d a n sutto v i tillsammans m e d herr L. i en syrenberså i hans lilla t r ä d g å r d s t ä p p a o c h sprakade en stund o m hvarjehanda.
(Forts.) Ett " handtag öfver hafvet "!
LISTAN FÖR S V E R I G E S STORGATAN BYGGNAD I ASKERSUND, GLÖM EJ T©CKN I NGS- I S:T L O U I S!
ställningslokal Smålandsgatan.
vid Det typiska sven- ska landskapet sådant det utvecklar sin ve- modiga och spröda fägring i mellersta Sverige, hade i P.
D.
H o l m en samvetsgrann o c h kärleksfull tolka- re.
H a n s v a g g a s t o d i ett sådant l a n d s k a p i den g a m l a prästgår- den Malingsbo, belä- g e n p å gränsen mel- lan Dalarne o c h Väst- m a n l a n d; b i l d e n af den idylliska gården, s o m finnes återgifven p å en af hans tidigaste dukar m e d den nybör- jande konstadeptens hela naiva uppfattning och teknik, bar han m e d s i g i sitt h j ä r t a hela lifvet igenom, och det var där han under barnaåren in- drack de svenska skogsbackarnes och hagarnes egenart för att s e d a n o m s ä t t a d e s - sa i n t r y c k i s i n k o n s t.
SKOGSTJÄRN.
EN P.
TAFLA I OLJA AF P.
D.
H O L M - U T S T Ä L L N I N G.
D E N L J U S A, bli- da landskapsmål- ning, s o m florerade p å 1860-talet o c b hvars bästa representant var E d v a r d B e r g h, är n u h ä l f t f ö r g ä t e n af v å r t i d s p u b l i k, s o m fått fullt u p p att g ö r a m e d att m o t t a g a d e n y a k o n s t i d e a l e n från i g å r och i dag.
D. HOLM.
mera inträngande Hans m å n g a resor såväl i n o m s o m u t o m Europa, studieåren i Diisseldorf, Paris o c h M i i n c h e n k u n d e e j ut- plåna svenskheten i hans uppfattning och teknik; dessa ströftåg k o m m o h o n o m i stäl- l e t att se k l a r a r e o c h p å sitt e g e t l a n d.
Ett y p p e r l i g t prof p å h a n s innerliga natur- u p p f a t t n i n g, s o l i d a t e k n i k o c h s u n d a f ä r g är d e n h ä r af b i l d a d e d u k e n » S k o g s t j ä r n », h v i l k e n t o r d e k u n n a r ä k n a s till h a n s a l l r a b ä s t a v e r k.
Ä l f d a l s - l a n d s k a p e t är h a n s s i s t a f u l l b o r d a d e tafla o c h s o m s å d a n h a r d e n s i t t i n t r e s s e, ä f v e n o m dess konstnärliga valör i någon m å n visar d e n d o m n a n d e kraften h o s verkets u p p h o f s m a n.
R e n t af f ö r v å n a n d e är s a m l i n g e n af a k v a - reller g e n o m sin friskhet o c h m o d e r n a håll- ning, h v i l k e t vittnar o m att d e n aflidne j ä m - v ä l p å detta o m r å d e besatt en b e t y d a n d e förmåga.
D e t är s t u d i e r f r å n h a n s v a n d r i n g s å r, s o l i g a bitar än från n å g o n t y r o l a r b y, än från e n i d y l l i s k s v e n s k a f k r o k, r a s k t o c h l e d i g t åter- gifna m e d säker personlig uppfattning.
Utställningen omfattar tillika d e n bort- g å n g n e s rikhaltiga o c h värdefulla s a m l i n g af PROFESSOR EFTER HOLMS EN TAFLA BARNDOMSHEM FRÅN KLOCKA FRÅN 1600-TALET.
ÄLFDALEN.
TAFLA I OLJA A F P.
UNGDOM.
vapen, klockor m.
m.
Professor H o l m var n ä m l i g e n en förträfflig amatör-urmakare, o c h s o m prof på hans konst i denna riktning m e d d e l a v i h ä r e n a f b i l d n i n g af e n s t o r golf- k l o c k a från 1600-talet, h v a r s v e r k h a n p å det sinnrikaste restaurerat o c h förbättrat.
Äfven f ö r e k o m m e r en b o k s a m l i n g af utsökta r a r i t e t e r, h v i l k a f ö r t j ä n a d e a t t få e n p l a t s n å g o t af v å r a o f f e n t l i g a b i b l i o t e k.
i Den hädangångne konstnärens bild och några biografiska data m e d d e l a d e vi redan v i d hans frånfälle i somras.
GLÖM Jubileumsfondens EJ sparbössor!
D e äro mestadels borta ur lifvet de gamla konstnärerna från Carl X V: s j o v i - aliska tid.
M a n på- m i n n e r sig d e m en- dast, då m a n blädd- rar i n å g o t k o n s t h i - storiskt v e r k från de åren eller går förbi deras timida dukar på vårt nationalgal- leri.
N u har m a n emel- lertid blifvit lifligare erinrad om denna konsts sträfvanden ge- nom den separatut- ställning af aflidne professor P.
D.
H o l m s efterlämnade dukar, s o m sedan några da- g a r finnes a n o r d n a d i Konstnärshusets ut- MALINGSBO.
KONSTNÄRENS D.
H O L M.
KONSTNÄRENS SISTA VERK.
— 611 — IDUN 1903 M e d det n y a husets färdigblifvande ha årtion- dens förhoppningar o m en tidsenlig samlingslokal för f ö r e n i n g e n gått i fullbordan.
Arkitekter ha varit hrr W a l t e r T h o m é o c h Karl L i n d a h l o c h total- k o s t n a d e n för b y g g n a d e n b e l ö p e r sig till 245,000 finska mark.
M e d sitt r ö d a tegeltak o c h sina t j o c k a murar af r å h u g g e n granit har huset när- mast u t s e e n d e af en g a m m a l b o r g.
Originellt alltigenom o c h desslikes konstnärligt i hvarje d e - talj, skall detta h e m för u n g a g e n e r a t i o n e r helt visst i sin m å n b i d r a g a att b a n a v ä g för n y a skönhetsideal o c h n y a skönhetsvärden.
S T O C K H O L M S KINDERGARTEN, Kommendörs- ^ g a t a n 25, har nu, enligt a n n o n s i d a g e n s num- m e r, att b j u d a p å en m ä n g d n y a praktiska arbe- ten, h v a r m e d v å r a småttingar p å ett instruktivt o c h r o a n d e sätt k u n n a utfylla sina lekstunder.
B l a n d allt det m y c k n a g o d a, som finnes, n ä m n a vi v a x d u k s - o c h stram aljarbeten, pappersflätning, d o c k m ö b l e r att hopsätta af stickor, papp o c h pap- persremsor m. m.
PROFESSOR J.
UR G. RICHERT UPPVAKTAS AF TEKNISKA HÖGSKOLANS ELEVKÄR.
DAGSKRÖNIKAN.
I N G E N härom F R d Å a N g e n P, R h O v F a E r v S i S d O T R e S k U n P i s P k V a A h K ö T g N skolans elevkår C.
K.
T H O R N C L I F F F O T O.
erhöll v i d detta tillfälle s o m g å f v a af änkefru B e r g å Uttringe, b e l ä g e t v i d sjön Uttran, R ö n - n i n g e, m a n b y g g n a d e n j ä m t e ett därtill h ö r a n d e j o r d o m r å d e.
Vi ha i d a g s n u m r e t infört e n afbild- n i n g af villan, m e d h v i l k e n g å f v a d e n frikostiga gifvarinnan b e r e d t S v e n s k a folkdansens v ä n n e r en a n g e n ä m tillflyktsort i hufvudstadens närhet.
p R O K E N V I O L E T A D L E R, den unga danskfödda * • konstnärinnan, s o m r e d a n tidigare rönt erkän- n a n d e i S t o c k h o l m för sina framstående arbeten i läderplastik, har nu återkommit o c h m o t t a g e r e l e v e r o c h beställningar i sin bostad S i b y l l e g a t a n 53, 3 tr. F r ö k e n A d l e r har sedan senast e n l ä n g r e tid vistats i W i e n, där hon ytterligare förkofrats i sin v a c k r a k o n s t u n d e r l e d n i n g af d e n p å läder- plastikens o m r å d e framstående prof. F r a n k o c h sär- U N N Y K Y R K A i G ö t e b o r g är d e n här i n v i d af- b i l d a d e L i n n é a k y r k a n, s o m i dessa d a g a r skall i n v i g a s.
D e n har sitt l ä g e v i d L i n n é g a t a n, helt n ä r a Slottsskogen, o c h är u p p f ö r d af b y g g m ä s t a r e n N.
P e h r s s o n för A n d r a baptistförsamlingens r ä k n i n g.
DEN NYA LINNEAKYRKAN LUND I GOTEBORG.
FOTO.
FÖRENINGENS I BYGGNAD.
u p p v a k t a d e d e n n y u t n ä m n d e professorn v i d läro- v e r k e t J.
G.
R i c h e r t, m e d d e l a vi i d a g s n u m r e t e n afbildning.
Till vänster å g r u p p b i l d e n står pro- fessor R.
o c h i m i d t e n kårens o r d f ö r a n d e N.
G. Hasselqvist.
O V E N S K A F O L K D A N S E N S v ä n n e r firade, s o m £ 5 b e k a n t, för ej l ä n g e s e d a n m ä r k e s d a g e n af sin 10-åriga tillvaro.
D e n lifaktiga d a n s f ö r e n i n g e n FOLKDANSENS VÄNNERS VILLA.
POLYTEKNISKA A.
A H L Q U I S T F O T O.
H. HELSINGFORS NYA CEDERHOLM FOTO.
PORTFÖLJ I FÄRGAD LÄDERPLASTIK AF VIOLET ADLER.
p O L Y T E K N I S K A F Ö R E N I N G E N i Helsingfors skildt studerat hans n y a m e t o d e r för lädrets färg- - * • i n v i g d e för kort tid sedan sitt n y a hus » S a m - n i n g o c h m a r m o r e r i n g.
F r ö k e n A d l e r s utställning p o », hvilket gifvit oss an- l e d n i n g att i d a g s n u m r e t afbilda d e n nyss färdig- vordna b y g g n a d e n, som af finnarne själfva anses som ett af d e originellaste moderna byggnadsverk Finland för n ä r v a r a n d e har att uppvisa.
P o l y t e k n i s k a förenin- g e n s i Helsingfors u t v e c k - l i n g står i det intimaste s a m b a n d m e d utvecklin- g e n af Finlands tekniska högskola.
Liksom den sistnämnda från T e k n i s k a realskolan, s o m ö p p n a d e s 1849 o c h 1872 förändrades till P o l y t e k n i s k a skolan, slutligen o m o r g a n i s e r a t s till P o l y t e k n i s k a institu- tet, har o c k s å f ö r e n i n g e n u t v e c k l a t s från e n sam- manslutning af d e n fåta- l i g a kamratkretsen re- dan så tidigt s o m p å 1860- D E N 6 N O V E M B E R I GÖTEBORG.
S K O L U N G D O M E N SJUNGER VII) GUSTAF II talet.
ADOLFSSTODEN.
J.
E D G R E N F O T O.
IDUN 1903 — har n u o c k att framvisa e n m ä n g d arbeten, där dessa m e t o d e r tillämpats p å ett delikat o c h smak- fullt sätt, o c h som ett prof p å h v a d i d e n n a v ä g k a n å s t a d k o m m a s m e d d e l a vi härofvan af- b i l d n i n g af e n portfölj i färgadt läder, hvars effekt är s y n n e r l i g e n konstnärlig.
F ö r öfrigt k a n läder plastiken n u t i l l g o d o g ö r a s p å m å n g f a l d i g a sätt i d e n m o d ä r n a r u m s d e k o r a t i o n e n, som b e k l ä d n a d p å v ä g g a r, stolar o c h afdelningsskärmar m.
m.
I W i e n har m a n b l a n d annat börjat i träet in- fälla större o c h m i n d r e s t y c k e n i läderplastik som m ö b e l u t s m y c k n i n g o c h d ä r m e d ofta uppnått för- träffiisra resultat.
DET NYA GRAND H O T E L L STRÖM I ÖREBRO.
HJ.
LAGER- FOTO.
T N Y A Ö R E B R O.
N e r i k e s hufvudstad har D E fått ett nytt m o d e r n t hotell, G r a n d Hotell, s o m n y l i g e n blifvit fullbordadt.
B y g g n a d e n i n r y m m e r 60 k o m f o r t a b e l t i n r e d d a r e s a n d e r u m, förutom loka- ler för p o s t v e r k e t.
H o t e l l e t är p å 10 år arren- deradt af f. d. c h e f e n för H i p p o d r o m e n i Malmö, herr A l b e r t Runnerström.
E n a n n a n m ä r k l i g n y b y g g n a d, s o m d e n sig raskt u t v e c k l a n d e o c h v a c k r a Hjälmarstaden för- skaffat sig.
är ett nytt epidemisjukhus, hvilket för e n kostnad af c i r k a 250,000 k r o n o r uppförts p å A l n ä n g s o m r å d e t, öster om S k o l g a t a n.
Ett par exteriörer af d e b å d a b y g g n a d s k o m - p l e x e n återfinnas i d a g s n u m r e t.
ÖREBRO NYA EPIDEMISJUKHUS.
TILL VÅRA LÄSARE!
S E D A N Ulla Linders fängslande skildring från det d ö e n d e P o l e n n u afslutats, h a v i n ö j e t m e d d e l a v å r l ä s e k r e t s, att — efter e n k o r t a r e f y l l n a d s n o v e l l af E s a i a s C o l l i n i v e c k a n s romanark — vi redan i nästa veckas roman- b i l a g a k u n n a b e g y n n a p u b l i c e r a n d e t af S E L M A LAGERLÖFS med så stort intresse motsedda nya berättelse: " Herr Arnes ' penningar. "
H v a r j e n y t t v e r k af d e n b e r ö m d a författar- i n n a n s h a n d h ä l s a s j u n u m e r a s o m ett litte- rärt événement ö f v e r h e l a d e n b i l d a d e v ä r l d e n; o c h d å Idun, s o m e n g å n g h a d e g l ä d j e n a t t förmedla den stora diktarinnans första upp- s e e n d e v ä c k a n d e d e b u t, n u p å g r u n d af e t t g a m m a l t l ö f t e f r å n h e n n e s s i d a är i tillfälle att å t e r i f ö r s t a h a n d till a l l m ä n h e t e n f r a m - 612 — bära den nyaste gåfvan ur hennes diktnings skattkammare, kräfves förvisso ingen särskild a n b e f a l l n i n g, f ö r att h v a r j e l i t t e r ä r t i n t r e s s e - r a d i v å r t l a n d s k a l l s k y n d a att b e g a g n a s i g af d e t t a i n o m t i d n i n g s p r e s s e n e n a s t å e n d e till- fälle.
» Herr Arnes penningar » — d e n f ö r t j u - sande dikten o m » e n jungfru, som älskade e n o g ä r n i n g s m a n o c h g a f sitt lif f ö r att för- därfva den h o n älskade » — kan heller icke u n d g å a t t m e d s i n a lifliga i n t e r i ö r e r f r å n d e n bohuslänska skärgårdsbefolkningens lif på l a n d o c h i s t a d u n d e r s e n a r e h ä l f t e n af 1 5 0 0 - talet, sin d j u p a f o n d af genial m ä n n i s k o k ä n n e - dom o c h sin m y s t i s k a ödestragik på det starkaste gripa alla läsares hjärtan.
P å tal o m det litterärt värdefulla innehåll, s o m Idun u n d e r n u p å g å e n d e k v a r t a l h a r till- fredsställelsen k a n n a b j u d a sin läsekrets, v i l j a vi äfven n ä m n a några o r d o m vårt n u press- färdiga j u l n u m m e r, hvilket, s o m sedvanligt, i d e c e m b e r g r a t i s k o m m e r att u t d e l a s till a l l a våra prenumeranter.
P å s. k.
j u l t i d n i n g a r är det i våra dagar sannerligen i n g e n brist, o c h k ö p a r e n står i d e t t a b r o k i g a ö f v e r f l ö d m å n g e n gång ganska hjälplös i valet o c h kvalet.
Ett p l ä g a d o c k alla d e s s a m e r e l l e r m i n d r e v ä r d e - fulla p u b l i k a t i o n e r h a g e m e n s a m t: h v a d d e e g e n t l i g e n m i n s t af a l l t b j u d a p å är v e r k l i g j u l s t ä m n i n g, e t t till d e n s t o r a h ö g t i d e n full- komligt lämpadt innehåll!
Det kan därför n ä s t a n b e t r a k t a s s o m en originell nyhet p å j u l - n u m m e r s l i t t e r a t u r e n s o m r å d e, d å Idun n u f ö r sin läsekrets ämnar framlägga ett julnummer om julen f ö r s t a s i d a n till d e n s i s t a f y l l d t af äkta sådan den blifvit oss alla k ä r f r å n b a r n a å r.
I sällskap m e d ett flertal af v å r a y p p e r s t a f ö r f a t t a r e o c h k o n s t - n ä r e r få v å r a l ä s a r e h ä r d e l t a g a i d e n s t o r a helgens såväl allvar s o m g l ä d j e, alltifrån jul- klappsbestyrens o c h de tusen hemligheternas f ö r b e r e d a n d e t i d i n t i l l d e t sista h v a r f v e t k r i n g granen på » T j u g o n d a g - K n u t ».
R e d a n Gunnar Hallströms d e k o r a t i v a o m s l a g s b i l d slår a n g r u n d - t o n e n af nordisk jul- o c h m i d v i n t e r s t ä m n i n g, o c h till d e n n a sluter sig s o m en p o e t i s k o m - s k r i f n i n g Johan Nordlings i n l e d n i n g s d i k t m e d e n v i g n e t t af Hjördis Nordin.
I uppsatsen » J u l t a n k a r » h a r d ä r e f t e r e n af v å r a mest f r a m s t å e u d e p r ä s t m ä n, teol. d:r S.
A.
Fries, g i f v i t ett u p p h ö j d t u t t r y c k åt d e e v i g h e t s - känslor, s o m Bethlehemsstjärnan väcker i de flestas bröst.
I dikten » Väntans tider » har » Snorre » på sitt kända humoristiska sätt skildrat tiden närmast före helgen m e d dess glada stök i vistbod och k ö k och » julens mysterier för de s m å ».
Edvard Fors- ström h a r h ä r t i l l f o g a t n å g r a t y p i s k a b i l d e r.
» J u l e n s f ö r r i d a r e » af Mari Mihi, m e d t e c k - n i n g a r frän Victor Andréns e l e g a n t a ritstift, g e r e n s t a r k o c h v ä r m a n d e s t ä m n i n g af j u l e n p å l a n d e t v i d ett u p p s v e n s k t h e r r e s ä t e, m e d a n d e n u p p b u r n e f ö r f a t t a r e n Axel Lundegård i s i n n o v e l l » H e m b y g d e n », i n o m r a m e n af n å g r a skandinaviska konstnärers julfirande fjärran från h e m m e t i » d e sju kullarnes eviga stad » R o m, b j u d e r e n v e r k n i n g s f u l l tafla af j u l f i r a n d e t i vår sydligaste landsända Skåne.
Alf.
Wal- landers f ö r t r ä f f l i g a i l l u s t r a t i o n e r h ö j a y t t e r - l i g a r e i n t r y c k e t af d e n n a s k i l d r i n g.
F ö l j e r så Anna Knutsons v a c k r a d i k t » J u l o t t a » m e d t e c k - n i n g a r af Jenny Nyström.
I Alfhild Agrells norrländska j u l s t ä m n i n g » O m v ä n d e l s e » föras v i u p p till m i d n a t t s s o l e n s o c h n o r r s k e n s f l a m - mornas land, o c h den specielle Lapplands- k ä n n a r e n b l a n d v å r a k o n s t n ä r e r, Johan Tiren, h a r m e d k ä n d t a l a n g i b i l d o m s a t t d e n ut- m ä r k t a författarinnans dikteriska gestalter.
I » P o p e n s ö g a » g e r Esaias Collin e n ä f v e n t y r s - mättad » julhistoria från Lais 1 7 0 0 », från från svensk julstämning, t o l f t e C a r o l s k r i g i s k a d a g a r, i l l u s t r e r a d af Hj.
Enerotk.
E n » s k i s s i r e p l i k e r » af Ernst Hög- man, » E n s y l v e s t e r n a t t », förflyttar oss m i d t in i d e n g l a d a kretsen af v ä r d f o l k o c h gäster i ett m o d e r n t S t o c k h o l m s h e m, d ä r d e t n y a året vakas in u n d e r spirituellt s k ä m t v i d brädda- de välkomstbägare.
G. Printzensköld är h ä r d e n artistiske m e d v e r k a r e n.
K o m m e r så e n allvarligt högstämd dikt » Vid nyår » af Sigrid Elmblad, m ä s t e r l i g t i n r a m a d af D. Ljung- dahl.
I » N y å r s v a k a n p å H e l l i n g e b y » af Ulla Linder skola vännerna af spökhistoriernas trolska stämning, sådan den ännu fortlefver p å m å n g a a f v å r a s ä g e n r i k a g a m l a herre- g o d s, helt visst finna b e h a g, s o m i n g a l u n d a f ö r m i n s k a s af d e n r o m a n t i s k a u p p l ö s n i n g e n o c h Georg Paulis delikata teckningar.
Till o m v ä x l i n g m e d det rika litterära o c h artistiska i n n e h å l l e t b j u d e r så d e n o m t y c k t a d a n s k o m - p o n i s t e n f r u Ellen Sandels p å en f ö r t j u s a n d e P a s d e q n a t r e f ö r p i a n o: » N u är d e t j u l i g e n », s o m s ä k e r l i g e n k o m m e r att b l i n u m r e t f ö r dagen på de stundande julbalerna.
Den icke m i n d r e o m t y c k t a n o v e l l i s t e n f r u Anna Wahlen- berg b i d r a g e r m e d e n treflig S t o c k h o l m s b e - rättelse, » O l y c k s k a m r a t e r n a », skildrande en r e d a n p l u n d r a d o c h f ö r k a s t a d j u l g r a n s sista underbara o c h glänsande öden — illustrerade af Gerda Tirén — m e d a n d e t i n n e h å l l s r i k a n u m r e t afslutas m e d en versifierad h u m o r e s k, » T j u g o n d a g K n u t », af Knut Stangenberg, d ä r d e n g l a d e t e c k n a r e n så i o r d s o m b i l d s l ä p p t g ä c k e n l ö s p å ett sätt, s o m h e l t v i s s t s k a l l sätta m å n g a s m i l b a n d i rörelse.
M e d det of van sagda h o p p a s vi ha ådaga- lagt, h u r u s o m våra b e m ö d a n d e n alltjämt äro l i k a o a f l å t l i g a att b j u d a det bästa och gedignaste åt våra svenska hem.
O c h är d e t v å r v ö r d s a m m a b ö n, a t t e n h v a r af v å r a g a m l a o c h t r o g n a v ä n n e r v i l l e l ä m n a dessa sträfvanden sitt värdefulla stöd g e n o m att h o s v ä n n e r o c h bekanta, s o m tilläfventyrs ä n n u i c k e h a stiftat n ä r m a r e b e k a n t s k a p m e d Idun o c h d e s s i n n e h å l l, n u o c h till d e t stun- d a n d e årsskiftet vänligast anbefalla vår tidning.
Stockholm i nov.
1903.
REDAKTIONEN DIAMANTKORSET.
NOVELL AF EN DANIEL AF IDUN.
UNGDOMS- FALLSTRÖM.
(FORTS. FR. FÖREG.
N:R.)
D Å L O U I S E tillsammans m e d Jean o c h A r y B e r n a r d t r ä d d e ut ur M u r g r ö n s n ä s t e t f ö r att å t e r v ä n d a till s l o t t e t, h a d e e n o m k a s t n i n g i v ä d r e t inträffat.
Den nyss molnfria himlen hade blifvit m ö r k o c h hotande, de tunga, regndigra skyarne ^ g i n g o tätt öfver bergstop- parna, o c h då o c h då for en vindstöt tjutan- d e n e d från h ö j d e r n a o c h s k a k a d e i fullt raseri trädens kronor.
Likväl blickade solen u n d e r s t u n d o m fram m e l l a n de slitna storm- s k y a r n a, k a s t a n d e ett m a t t, b l e k g u l t s k e n ö f v e r landskapet, s o m i denna belysning syntes vildt och dystert.
S v a l o r n a flögo ä n g s l i g t f r a m o c h tillbaka i luften m e d h v i n a n d e vingslag och M i s s, k a t t a n, s a t t m e d s l u t n a ö g o n o c h af- vaktade ovädret under rosenhäckens skyddan- de löfverk.
» D e t blir o v ä d e r.
.
.
åska och regn, » sade J e a n o c h r ä c k t e u t s i n h a n d i l u f t e n f ö r att k ä n n a efter, o m n å g r a r e g n d r o p p a r b ö r j a t f a l l a.
» O c h j a g tror, » tillade han v ä n d m o t Louise, » a t t n i g ö r k l o k a s t i att v ä n t a här, tills d e där m o l n e n laddat ur sig. » » Visst inte, m i n herre!
Jag har alltid ön- skat få vara m e d o m ett riktigt o v ä d e r b l a n d
613 bergen, o c h j a g blir förtjust o m ett sådant tillfälle e r b j ö d e s i g n u.
» » L i k a l y s t e n efter ä f v e n t y r s o m m a r k i s e n var i u n g a år, » m u m l a d e Jean Bernard.
Äry stod m e d armarna i kors på förstugu- kvisten och studerade m e d spänd uppmärk- s a m h e t himlens blåsvarta färgton o c h de un- derliga svafvelgula molnformationerna.
Efter e n stunds t y s t n a d s p o r d e d e n g a m l e ä n n u e n g å n g Louise, o m h o n s t o d fast v i d s i t t b e s l u t att, t r o t s d e t a n n a l k a n d e o v ä d r e t, begifva s i g p å v ä g h e m till M a r i m a r.
Hon svarade j a k a n d e, o c h Bernard fortsatte m e d öfvertygande röst: » M e n, fröken Louise, ni v e t d å icke, för h v i l k a f a r o r n i u t s ä t t e r er.
D e t ä r i n g e n b a r n - lek att f ö r e t a g a e n v a n d r i n g ö f v e r d e n s m a l a spången, s o m leder öfver » Skräckklyftan », då b r ä d e r n a ä r o g l a t t a af r e g n e t, o c h s t o r m e n h o t a r att h v i l k e t ö g o n b l i c k s o m h e l s t s t ö r t a er n e d i d e n s v i n d l a n d e a f g r u n d e n.
O c h bergs- bäckarna sedan!
Dessa ska oupphörligen hejda e r o c h k a n s k e t v i n g a e r att till s i s t v ä n d a o m s a m m a v ä g, ni k o m m i t.
D e af s t o r m e n l ö s - s l i t n a k l i p p b l o c k e n s k o l a k a n s k e k r o s s a er, d å de m e d åsklikt d å n störta n e d utför bergens afsatser — f r ö k e n L o u i s e, j a g b e s v ä r e r att stanna! » » N e j, n u m å s t e j a g v a n d r a den där farliga v ä g e n!
N i r e t a r m i n n y f i k e n h e t att s e e t t af naturens mest storslagna skådespel, och j a g skall tillfredsställa d e n!
Jag tycker, h v a d m i n a väninnor i Paris skola rysa, när j a g i vinter berättar d e m o m ett o v ä d e r b l a n d b e r g e n!
» » M e n e n s a m k o m m e r n i a l d r i g att få l ä m n a Mur g r ö n s n ä s t e t: i farans stund skall en Mari- m a r ha en B e r n a r d v i d sin sida, » sade Jean afgörande.
» Ni ä m n a r således själf.
.
.
» » I n t e j a g, fröken Louise, m e n m i n son skall å t f ö l j a er.
H a n är m e r a v a n ä n j a g v i d b e r - gens faror o c h känner stigarne bättre, — dess- u t o m är h a n säkrare p å foten.
— A r y!
» IDUN ett b e g ä r att l i k n a o s s m ä n i d j ä r f h e t trots. » » J a g skulle vara.
.
.
e m a n c i p e r a d!
?
» och Och i s t ä l l e t f ö r att s v a r a l o g A r y, d e n o f ö r s k ä m d e, h e l t fint, a l l d e l e s s o m m e d g a f h a n till en del detta.
— Å!
hvad hon var o n d p å h o n o m.
.
.
att j u s t h a n o c k s å t i l l s l u t s k u l l e k o m m a f r a m m e d d e t, s o m så m å n g a h a d e s a g t h e n n e f ö r u t.
.
., att just han s k u l l e u p p t ä c k a h e n n e s b e g ä r efter att få n a m n o m s i g f ö r att v a r a m o d i g o c h o f ö r v ä g e n.
Hertigen hade en g å n g sagt henne skämtande, att h o n i f r a m t i d e n s k u l l e k o m m a att b l i b r a k a r l a v u l e n, o m h o n f o r t s a t t e m e d att r i d a, jaga och begå allehanda pojkstreck!
— då h a d e h o n bara s k r a t t a t, m e n n ä r n u A r y.
.
.
a h!
h o n v o r e f ä r d i g att g r å t a af v r e d e ö f v e r, att h a n k u n d e finna h e n n e o k v i n n l i g.
Var hon då verkligen detta?
A ja, nog var hon en liten yrhätta, m e n karlavulen.
.
.
inte!
Ary hade bara skämtat, o c h i själfva verket h a d e h a n äfven gjort detta, fastän h o n lagt så s t o r v i k t p å h a n s o r d.
D e t var då också r e t s a m t, a t t h o n s k u l l e f ä s t a så m y c k e t afse- ende vid, h v a d han sade h e n n e!
K a n s k e skulle h a n k u n n a a f h å l l a h e n n e från att n u v a n d r a till f o t s h e m ö f v e r b e r g e n o c h s å l e d e s k o m m a h e n n e att g å m i s t e o m e n m ä n g d s t o r a r t a d e scenerier?
Visst inte!
h o n ville visa h o n o m, att h o n b r y d d e sig inte en s m u l a o m h o n o m!
» Nå väl, m i n herre, » sade h o n m e d h a r m, » s å får j a g v ä l g å e n s a m, efter för e g e n d e l f r u k t a r a t t v a r a m e d o m Farväl, herr A r y B e r n a r d!
— vi återse dra framdeles! » kufvad s o m ni färden.
hvaran- Hon b ö j d e helt lätt på h u f v u d e t o c h utan att v i d a r e b e v ä r d i g a h o n o m m e d e n e n d a b l i c k, g i c k h o n till J e a n f ö r att t a g a a f s k e d.
D e n n e hade under tiden sysselsatt sig m e d att b i n d a u p p t ö n r o s h ä c k e n s grenar m e d bast, p å d e t att v i d e t t i n t r ä f f a n d e h ä l l r e g n d e s s a icke måtte slås till m a r k e n o c h s l ä p a s i smutsen.
» Ja, förstå m i g rätt.
Jag m e n a r inte rädd för å s k a n u t a n f ö r a t t b l i m i n v ä g v i s a r e ö f v e r b e r g e n h e m till s l o t t e t M a r i m a r.
» Men A r y s t o d d ä r p å f ö r s t u g u k v i s t e n sla- gen, förbluffad, ett rof för d e m e s t stridiga känslor.
Jo, han h a d e j u s t ställt v a c k e r t till!
H a n h a d e i c k e k u n n a t f ö r m å h e n n e att a f s t å från det beslut, s o m h o n fattat, h a n h a d e endast gjort henne missnöjd med honom o c h k a n s k e k o m m i t h e n n e att t r o h o n o m v a r a feg.
O c h n u s k u l l e h a n l å t a h e n n e g å e n s a m.
.
.
ensam öfver spången, s o m ledde öfver » Skräck- k l y f t a n?
» N e j, så o a r t i g, så o r i d d e r l i g k u n d e h a n i c k e v a r a!
H a n t o g ett s p r å n g n e d ifrån den låga förstugukvisten, o c h i nästa ögon- b l i c k s t o d h a n n ä s t a n i s t r a m, m i l i t ä r i s k ställ- ning framför henne m e d hatten i hand.
Gub- gen Bernard såg förvånad på h o n o m o c h sade barskt: » Er vägvisare, fröken vägvisare.
.
.
n u?
» ken » Pojke, du har väl icke nekat Louises följeslagare? » sig Ary besvarade icke fadrens fråga utan v ä n d e g e n a s t till L o u i s e.
D e n n e v a r d o c k så f ö r d j u p a d i s i n a stu- d i e r af m o l n e n s f ä r g o c h f o r m e r, att h a n i c k e h ö r d e sitt n a m n ropas, u t a n förblef i sin f ö r r a s t ä l l n i n g, l u g n t b e t r a k t a n d e d e n svart- blåa rymden, som just i detsamma öppnade sig i e t t s v a l g af b l ä n d a n d e e l d, å t f ö l j d t a f åskans m ä k t i g a knallar, hvilka väckte eko i bergen.
L o u i s e s k y n d a d e fram till A r y o c h lade l e e n d e sin h a n d på h a n s a r m: » Är ni rädd, herr Ary? » D e n n e v a k n a d e u p p ur förvånad på henne.
» Rädd?
— » Ja dröja sina tankar o c h såg Rädd!
? » de Marimar.
.
.
just nu, emedan j a g inte har här längre. » tid er att » M e n d e t är g a l e n s k a p.
.
.
f ö r l å t!
j a g v i l l e s ä g a, a t t n i b o r d e b e t ä n k a er, i n n a n n i, e n u n g flicka.
.
.
» » S e så, g l ö m, att j a g ä r e n s t a c k a r s l i t e n k v i n n a, o c h för e n k a r l b ö r d e t j u s t e j v a r a så s y n n e r l i g e n f a r l i g t att i d a g v å g a s i g öfver bergen. » Ary skrattade.
» Nå, m e n h v a d s k r a t t a r n i d å åt — är v ä l i n t e åt m i g, h o p p a s j a g?
» det » Om förlåtelse, m i n fröken, m e n j a g skrat- t a r v e r k l i g e n åt er, s o m ä r s å n y f i k e n a t t s e, h u r u en o v ä d e r s d a g t a r s i g u t i b e r g e n, a t t n i f ö r n e k a r e r t e g e t f ö r t j u s a n d e k ö n f ö r att k u n n a få t i l l f r e d s s t ä l l a er n y f i k e n h e t.
» » D e t är inte litet harmset.
» Nåväl, » S T I L nyfikenhet! » svarade I S K O N H E T!
S T Y R K A T Ary utbrast lugnt, » så Louise är det att bli frö- » Ett ord, fröken Louise de M a r i m a r!
» » T i l l er tjänst, min herre. » » Förlåt mig, o m j a g nyss sårade e r, » sade han hjärtligt, » o c h lät oss fortfarande vara vänner, — det vore synd, o m en bekantskap, h v i l k e n b ö r j a t p å e t t så e g e n d o m l i g t sätt, som v å r, s k u l l e s l u t a så s n a r t o c h af e n så obetydlig orsak! » » Ja v e t ni, herr A r y, det tycker jag m e d!
» Och m e d d e s s a o r d l a d e h o n m e d ett g o d t l e e n d e sin lilla h a n d i hans.
» Om ett ö g o n b l i c k skall j a g v a r a färdig a t t f ö l j a er.
J a g m å s t e e n d a s t b y t a o m d r ä k t, ty den här duger sannerligen icke.
B e d min f a r u n d e r t i d e n b r y t a e r e n v a c k e r b u k e t t af hvita r o s o r: troligen k u n n a slottet Marimars ej m ä t a s i g m e d d e s s a!
— a u r e v o i r!
» Han bugade sig lätt och skyndade in M ö l n l y c k e M ö b e l f a b r i k s Utställ ning, M Ö h l p r (» I U U I C!
s ä v i U eleganta som enkla; allt i solidt och förstklassigt utförande.
S S n g a P, S ä n g k l ä d e r, M a t t o r och G a r d i n e r.
II i 1903 huset.
G u b b e n Bernard började genast laga i o r d n i n g e n p r a k t f u l l b u k e t t åt L o u i s e, o c h för h v a r j e r o s h a n b r ö t, m u m l a d e h a n n å g o t mellan tänderna och skakade betänksamt på h u f v u d e t.
L o u i s e p a s s a d e p å t i l l f ä l l e att u n d e r den u n g e m a n n e n s frånvaro fästa u p p sin klädning o c h g ö r a sig fullkomligt i o r d n i n g till d e n ä f v e n t y r l i g a f ä r d e n.
Slutligen hade J e a n sin r o s e n b u k e t t i o r d n i n g o c h r ä c k t e d e n åt d e n u n g a d a m e n m e d e t t väDligt o c h v ö r d - nadsfullt: » h å l l till g o d o, f r ö k e n!
» Hon tog endast en liten förtjusande r o s e n k n o p p ur b u k e t t e n, h v a r p å h o n r ä c k t e d e n t i l l b a k a åt Jean, som i högsta grad förundrad öfver detta hennes handligssätt v ä g r a d e att taga den åter.
» Vill ni inte behålla b u k e t t e n?
» Hon fäste l e e n d e r o s e n k n o p p e n i sitt b u c k l i g a hår, u n d e r d e t h o n s v a r a d e: rika » Jo, m e n s o m j a g ej k a n bära d e n m e d mig o c h i n t e t i l l å t e r e r s o n att b e s v ä r a s i g d ä r m e d, m å s t e n i.
.
.
n i s j ä l f i m o r g o n bit- t i d a k o m m a m e d b u k e t t e n t i l l s l o t t e t — för- står ni, herr B e r n a r d?
» Den gamle skakade på hufvudet, m e d a n han kort och bestämdt upprepade: » A l d r i g.
.
.
a l d r i g k o m m e r d e t att s k e!
» » Ni erkänner j u m i g s o m slottet Marimars härskarinna, J e a n?
» H a n b u g a d e s i g d j u p t till s v a r, o c h m a n såg på h a n s förfärade m i n, att han v ä n t a d e, h v a d s o m k o m m a skulle.
» Nå v ä l, » s a d e h o n, h ö j a n d e s i n a l p s t a f lik- som e n s p i r a i l u f t e n, » d å b e f a l l e r j a g er a t t — s å v i d a ni i n t e f ö r e d r a r m i n f u l l k o m l i g a o n å d?
— i n f i n n a er m e d d e n d ä r b u k e t t e n i m o r g o n bittida p å slottet M a r i m a r!
» Också nu bugade han s i g b l o t t till svar.
J u s t i d e t s a m m a k o m A r y u t till d e m och förklarade sig färdig att åtfölja Louise.
H a n v a r k l ä d d i sin j a k t d r ä k t, b a r e n k n i f i n s t u c k e n i b ä l t e t o c h e n j ä r n s k o d d staf i handen.
S e d a n h a n t a g i t f a r v ä l af p a p p a J e a n, v ä n d e h a n s i g till f r ö k e n d e M a r i m a r: » L å t o m o s s b e g i f v a o s s af, f r ö k e n!
Oväd- r e t är i n t e l å n g t b o r t a: å s k a n h a r r e d a n gif- vit första signalen, o c h j a g k ä n d e n y s s ett regnstänk.
D e t är h ö g t i d, o m v i s k o l a h i n n a öfver bergen, innan ovädret bryter löst på allvar.
» Farväl då, g a m l e v ä n!
— o c h g l ö m inte e r t l ö f t e att k o m m a till s l o t t e t i m o r g o n b i t - t i d a I » Hon räckte J e a n B e r n a r d h a n d e n o c h strax därpå h a d e A r y o c h d e n u n g a fröken de Mari- mar vid det bästa lynne i världen lämnat Murgrönsnästet, där den g a m l e länge stod e n s a m kvar, lutad m o t en af grindstolparne, och s å g efter d e m m e d e n l å n g, k ä r l e k s f u l l blick, hur de hand i h a n d gingo fram öfver den gröna ängen o c h slutligen försvunno mel- lan almarnas o c h ekarnas hundraåriga, moss- k l ä d d a s t a m m a r f ö r att efter e n s t u n d v i s a sig u p p e p å d e n s m a l a stig, h v i l k e n s l i n g r a d e sig fram mellan klipporna o c h sedan fördju- p a d e sig i t ä c k a dalgångar, där ö g a t öfver allt m ö t t e s af d e n f r i s k a g r ö n s k a n h o s y p p i g t v ä - xande slingerväxter, s o m täckte de nakna, brant stupande klippväggarne m e d tapeter, v ä f d a af j o r d e n s k o n s t n ä r l i g a s t e s v ä f v a r e, m ä - ster N a t u r.
Då Jean icke m e r a k u n d e uppfånga en enda k y m t af d e b å d a f ö r h o n o m så d y r b a r a v a r e l - serna, v ä n d e h a n sig dröjande o m o c h gick, m u m l a n d e för sig själf: » J a g g å r v ä l n e d p å e n s t u n d till m i n v ä n skogsvaktaren.
D e t s k u l l e b l i f ö r d y s t e r t att sitta e n s a m i n n e i stugan u n d e r o v ä d r e t, d å m a n nyss haft u n g d o m o c h glädje o m k r i n g sig. » Och där stod n u Murgrönsnästet t o m t och Rikstelefon 7 6 1 4.
AUm.
Telef.
7 6 1 4.
Ritningar och kostnadsberäkningar upprättas beredvilligt på begäran.
Egna Arkitekter och Dekoratörer.
Filialer: Göteborg, Malmö.
18 Birger Jarlsgatan 18.
IDUN 1903 — i_i i i t i i t n i i i i t i i i i i i i •••••tu i i i i i 1111 i i u n 111111 • 11 • 11 i i i n i 11111111111 ii 1111 i i n n i u n | F ö r n ä m s t a tvättmedel |!
äro o c h förblifva d o c k v i d finare tvätt i HYLINS Ekonomi-Tvål och v i d gröfre tvätt (byk) HYLINS [Prima Tvätt-Tvål TiiitiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiMiiiiiiiiin ii 6 1 4 — • j I tiiiimiiiuiMiiiiiiiMiiiiiiir ödsligt under de svartblåa åskmolnen, där stod d e t o c h l y s s n a d e till s a g o r n a, s o m m u r g r ö n a och r o s e n h ä c k h v i s k a d e u n d e r sakta sus till hvarandra.
A c k, en slingrande, g a m m a l mur- g r ö n a h a r så m y c k e t att b e r ä t t a f ö r e n l i t e n älskvärd prinsessa Törnrosa, o c h den senare h a r så m å n g a h j ä r t e h e m l i g h e t e r a t t a n f ö r t r o den förra, då m a n, s o m våra växter h a d e gjort, hela sekler stått s o m en s k y d d s v a k t kring samma m ä n n i s k o b o n i n g.
M e n snart tystnade både murgrönan och rosenhäcken, t y s k r ä l l a n d e b ö r j a d e å s k a n f ö r e t a l e t till e n väldigare o c h allvarsammare saga än blom- mornas naiva hjärteutgjutelser.
Himlen öpp- n a d e sig s t u n d o m för ett ö g o n b l i c k i afgrun- d e r af e l d för att strax därpå f ö r v a n d l a s till en svart b å r d u k, s p ä n d öfver j o r d e n, en jät- telik graf för r a m l a d e illusioner o c h brustna hjärtan, för gäckade förhoppningar o c h svikna löften.
G r i n d e n slogs plötsligt u p p, o c h en m a n l i g gestalt, insvept i en p l ä d o c h m e d hatten d j u p t n e d d r a g e n i p a n n a n f ö r att i c k e e n s t o r m i l s k u l l e slita d e n f r å n h j ä s s a n, t r ä d d e in p å g å r d e n o c h s å g s i g o m k r i n g m e d s ö k a n d e blickar.
» H ä r b o r d e m a n v ä l k u n n a få t a k ö f v e r h u f v u d e t, » tänkte ' h a n o c h n ä r m a d e sig m e d raska steg huset, klappade först sakta o c h sedan hårdare p å dörren.
D å ingen öppnade, tog h a n ett t a g i d ö r r l å s e t o c h v r e d o m d e t t a, h v a r v i d d ö r r e n g i c k u p p, l ä m n a n d e v ä g e n fri till d e t i n r e af h u s e t.
Han stannade likväl tvekande på tröskeln o c h ropade inåt kam- maren: » H a l l å!
är d e t n å g o n h ä r?
» Intet svar.
Då kastade han af sig pläden, slog regnet af h a t t e n o c h s t e g i n i k a m m a r e n.
E n flam- m a n d e blixt belyste h o n o m i samma ögonblick, och kastade ett blekblått s k i m m e r öfver her- tig de V a r g a s ' vackra, formfulländade drag.
» Hvilket löjligt äfventyr! » tänkte hertigen, där han stod ensam i den halfmörka kam- maren, ty fastän det var m i d t p å förmidda- gen, var det lika skumt s o m v i d niotiden en s o m m a r k v ä l l, » h v i l k e t l ö j l i g t ä f v e n t y r!
u t e p å j a k t efter e n h v a d s k a l l m a n e g e n t l i g e n s ä g a?
— e n d i m f i g u r, ett s p ö k e, — n e j där- till v a r d e n n e h o t a n d e j u d e a l l t f ö r m y c k e t verklighet!
— nå väl, ute på upptäcktsresa efter h e r r N a t h a n L e v y, ö f v e r r a s k a s j a g af ett f ö r d ö m d t o v ä d e r, förirrar m i g b l a n d bergen och f ö r e s s o m af e n l i t e n v ä l v i l l i g f é g i n a s t e v ä g e n f r a m till e n b e b o d d k o j a, m e n i h v i l - k e n m a n i n t e e n g å n g är i s t å n d att u p p - t ä c k a s k u g g a n af e n i n v å n a r e — i s a n n i n g egendomligt! » Och h e r t i g e n s k r a t t a d e, m e n d e t l j ö d så underligt o c h hemskt i den t o m m a kammaren, att h a n g e n a s t u p p h ö r d e d ä r m e d o c h g i c k n å g r a s t e g f r a m å t f ö r att g ö r a s i g n ä r m a r e b e k a n t m e d r u m m e t o c h af d e s s i n n e h å l l s l u t a sig till, h v i l k a d e s s i n v å n a r e v o r o, o c h h v a d de s y s s e l s a t t e s i g m e d.
» E t t staffli! » Han kastade en blick på taflan, h v i l k e n v a r u p p s t ä l l d p å d e t t a o c h f o r t i l l b a k a af f ö r v å n i n g.
sträfva efter d e n rena, o s k y l d i g a fröken d e M a r i m a r s h a n d, ni, s o m varit — hennes m o - ders älskare.
.
.
» » H v a d vill detta säga? » u t b r a s t h a n nä- s t a n f ö r s k r ä c k t, » d e t är j u e t t p o r t r ä t t af Louise de M a r i m a r!
H o n går således hit o c h sitter för en målare — för en m å l a r e!
— o c h för hvilken? » » O c h o m j a g l i k v ä l s k u l l e g ö r a h e n n e till hertiginna? » J e a n B e r n a r d h a d e lagt a r m a r n e i k o r s öf- ver bröstet o c h såg hertigen m e d sina skarpa, stålgråa ö g o n rakt i ansiktet, s ä g a n d e: » Då berättar j a g markisen historien o m diamantkorset. » H a n f ö r d e h a n d e n till p a n n a n o c h f u n d e r a d e länge.
» Ah!
j a g har d e t!
» r o p a d e han plötsligt, » d e t är A r y B e r n a r d!
— D e n u n g e m a n n e n, som räddade henne! » H a n h ö j d e taflan i l u f t e n f ö r att k r o s s a den m o t golfvet o c h sedan trampa under sina fötter denna f ö r d ö m d a duk, på hvilken sonen till e n h a n s h e m l i g e f i e n d e f ä s t a t d r a g e n af den kvinna han älskade.
M e n ögonblickligen h e j d a d e h e r t i g e n s i g o c h s t ä l l d e v a r l i g t taflan tillbaka på hennes plats.
» Låt oss läxade han öfverhöljdt H a n l o g ett föll på allt u p p e t t af icke begå några pojkaktigheter! » u p p s i g o c h g i c k f r a m till b o r d e t, m e d ritningar, utkast o c h p o e m.
öfverlägset leende, när hans blick detta o c h tog på vinst o c h förlust de fullklottrade bladen o c h läste: Till fröken Louise de Marimar: E n e n d a afton s å g j a g h e n n e blott, men det v a r n o g att h e n n e e v i g t minnas.
Det m ö r k a ö g a t l o g så ljuft o c h g o d t, och v a r m a r e än n å g o n a n n a n k v i n n a s.
Hertigens och när det han blick mulnade, m e d a n han öfverlägsna leendet blef halfhögt läste v i d a r e: läste, ondskefullt, » Ni skulle v å g a!
» H e r t i g e n l y f t e u r s i n n i g af v r e d e s i n k n u t n a h a n d f ö r att slå d e n g a m l e, m e n d e n n e b l e f s t å e n d e h e l t stilla, o c h e j e n m u s k e l r ö r d e sig i d e t ö p p n a o c h ä r l i g a a n l e t e t.
» S l å till, h e r t i g d e V a r g a s, d e t lär v ä l i n t e v a r a f ö r s t a g å n g e n, ni b ä r h a n d p å e n g u b b e!
» Hertigen hade kastat den vanliga masken f r å n s i t t a n s i k t e, h a n s d r a g v o r o f ö r v r i d n a af raseri.
M a n skulle i detta ögonblick omöjli- gen k u n n a t i g e n k ä n n a d e n ädle, artige hertig de V a r g a s m e d d e t fina s m å l e e n d e t p å l ä p p a r n a och den eleganta hållningen.
Skälfvande i h e l a k r o p p e n, m e d stel b l i c k o c h k n u t n a h ä n d e r g i c k h a n f r a m o c h t i l l b a k a p å golf- vet, noga bevakad af Jean, hvilken väl visste, att h a n i h v i l k e t ö g o n b l i c k s o m helst k u n d e vänta ett l ö m s k t öfverfall.
Slutligen stannade han alldeles likblek framför Jean Bernard o c h sporde m e d en stämma, s o m han sökte g ö r a fast o c h l u g n: » V e t n i, h v a r f ö r n i f ö r b j u d e r m i g att s ö k a vinna Louises h a n d?
» (Forts.) Och h v i l k e n fin profil!
När d e n j a g såg, jag tänkte p å ett marmorslott i s k o g e n, där i förtrollad s ö m n stolts jungfrun l å g i ljufva d r ö m m a r o m sin p a g e så t r o g e n.
» M o r b l e u!
p o j k e n skrifver inte illa!
— h o n m å t t e v ä l ej h a f v a sett d e t t a!
M a n k a n aldrig v e t a, o m i n t e d e t t a s k u l l e slå a n p å e t t flick- hjärta! » H e r t i g e n s t o d e t t ö g o n b l i c k f ö r s ä n k t i tan- kar, sedan h a n läst d e n lilla dikten, A r y s första kärleksdröm.
Därpå v e k han försiktigt i h o p papperet o c h stoppade det i sin bröst- ficka.
» H a n älskar h e n n e o c h säger det p å r i m och meter.
J a g vill g ö m m a hans p o e t i s k a utgjutelser b l a n d m i n a öfriga kuriosa, o c h d e s s u t o m k a n d e t v a r a o n ö d i g t, att h o n får k ä n n e d o m o m h a n s f ö r m å g a att s k r i f v a v e r s.
M e n, » u t b r a s t h a n, » t ä n k, o m h o n o c k s å äl- skar h o n o m, o m d e n n e f ö r d ö m d e Bernard skulle k o r s a m i n a planer o c h stjäla f ö r e m å l e t för m i n k ä r l e k, d å.
.
.
j a, d å.
.
.
» » D å, » afbröt h o n o m e n d j u p, fast s t ä m m a, » är det endast den g u d d o m l i g a rättvisan, s o m s l u t l i g e n straffar d i g, h e r t i g d e V a r g a s, d å söndersliter ö d e t själf m e d starka h ä n d e r d e ränkfulla, listiga nät d u spunnit sen m å n g a år k r i n g ä t t e n M a r i m a r!
» Hertigen v ä n d e sig hastigt o m o c h befann sig ansikte m o t ansikte m e d Jean Bernard, h v i l k e n n y s s h a d e å t e r k o m m i t från s k o g v a k t a - ren o c h helt oförmärkt inträdt i kammaren, d ä r h a n till s i n h ä p n a d f u n n i t h e r t i g e n.
» Ni, Jean B e r n a r d!
» D e n n e t o g ett steg fram m o t hertigen.
» Ja, d e t är J e a n B e r n a r d, s o m f ö r er s k u l l j a g a t s f r å n s l o t t e t M a r i m a r, s o m f ö r er s k u l l u n d e r m å n g a år f å t t v i d k ä n n a s s i n h e r r e s för- akt, inte vågat bära sin p a n n a h ö g t i n f ö r m ä n n i s k o r, e m e d a n ert brott satt e n skamfläck p å h a n s p a n n a o c h g i f v i t h o n o m till p r i s åt världens hån och misstankar. » » L å t oss inte spela tragedi, m i n vän, v i kän- n a j u h v a r a n d r a!
» sade hertigen i en lätt t o n.
» Vi k ä n n a h v a r a n d r a!
— j a, n i h a r san- n e r l i g e n r ä t t!
A l l t f ö r v ä l k ä n n e r j a g er, h e r r h e r t i g, o c h d ä r f ö r v a r n a r j a g er f ö r att s ö k a p A R L S N O I L S K Y S S A M L A D E D I K T E R — se ^ där höstens stora poetiska g å f v a till allt S v e - r i g e s f o l k!
D e t är djupt v e m o d f ö r b u n d e n m e d den g å f v a n, det är sannt, så visst som smärtan öfver förlusten af v å r störste o c h folkkäraste skald ä n n u är så s v i d a n d e n y, m e n detta v e m o d b ö r o c k s å v a r a oss d e n kraftigaste tillskyndan att i c k e försumma att g ö r a oss d e l a k t i g a af hans testamente, den diktskatt hans fosterländska o c h u p p h ö j d a s å n g m ö efterlämnat.
F ö r e sin d ö d h a d e s k a l d e n själf ordnat d e n samlade u p p l a g a af sina dikter, sum n u börjat utgifvas p å H u g o G e b e r s förlag.
I d e n n a k o m m a att m e d t a g a s flere ej förut offent- l i g g j o r d e s k a l d e s t y c k e n, o c h det hela fördelas p å fem b a n d, o m k r i n g 20 häften å 75 ö r e pr häfte, ett pris s o m för hela v e r k e t b e t y d l i g t u n d e r s t i g e r h v a d d e hittills befintliga u p p l a g o r n a betingat.
Slutligen m å n ä m n a s att professor Karl Warburg, den u t m ä r k t e litteraturhistorikern, förser arbetet med e n af flere porträtt illustrerad lefnadsteck- n i n g o c h karaktäristik öfver skalden.
tSenrik Ibsen i hans lifskamp och hans verk * l y d e r titeln p å e n intressant litterär studie af d e n k ä n d e kritikern Hellen Lindgren, hvilken i d a g a r n e u t k o m - mit på W a h l s t r ö m o c h W i d s t r a n d s förlag.
P å ett o m den innerligaste förståelse v i t t n a n d e sätt g e n o m g å r och b e l y s e r författaren d e n store siarens d i k t n i n g allt från u n g d o m s l y r i k e n o c h u n g d o m s d r a m e r n a, » Gillet p å S o l h a u g », » Fru I n g e r till Ostråt » o c h » H ä r m ä n n e n p å H e l g e l a n d », till det senaste s k e d e t s produktion, » Lille E y o l f », » J o h n Gabriel B o r k m a n » och » När v i d ö d a v a k n a ».
D e n tankerika o c h t a n k e v ä c k a n d e b o k e n, s o m a l l t i g e n o m präglas af författarens e l e g a n t a o c h u n d e r h å l l a n d e framställ- n i n g s k o n s t, är tillägnad hans m o d e r, författarinnan fru A m a n d a Kerfstedt.
B l a n d d e n sista tidens litterära n y h e t e r vilja vi i d a g o c k s å a n t e c k n a Sigurds s e d v a n l i g a års- bok, h v i l k e n d e n n a g å n g b ä r det svenskt g e m y t - ligt l j u d a n d e n a m n e t * Svenssons *, o c h som, u t o m den ett p a r hundra sidor omfattande titelnovellen, som p å b r ö d äfven b j u d e r p å n å g r a kortare skisser och humoresker.
D e n p o p u l ä r e författarens g o d a b e r ä t t a r e e g e n s k a p e r f ö r n e k a sig lika litet i d e n n a s a m l i n g s o m i d e n l å n g a r a d e n af f ö r e g å e n d e och b e t r y g g a d e n solida p u b l i k f r a m g å n g, s o m » S i g u r d » m e r än d e flesta af v å r a författare allt- j ä m t k a n g l ä d j a sig åt.
(H u g o G e b e r s förlag.)
— 615 — IDUN 1903 o c h spirituella G a l l i e n hålla s y n b a r l i g e n p å att vansläktas e n smula; åtminstone är fantasien h o s d r a m a t u r g e r n a därborta p å venstra o c h h ö g r a Seine-stranden för n ä r v a r a n d e b e t ä n k l i g t steril.
S t y c k e t spelades p å p r e m i ä r e n b r a af fruarna Sandell o c h Fahlman samt i d e m a n l i g a hufvud- uppgifterna af hrr Backström, Byström o c h Biego.
F r ö k e n A. Torséll hade fått d e n m y c k e t v a n s k l i g a uppgiften att framställa ett m e l l a n t i n g m e l l a n parisisk b o r g a r f r u o c h kokött, e n roll, s o m ej l å g v i d a r e b r a för h e n n e s fina i n g é n u e - t e m p e r a m e n t.
U p p s ä t t n i n g o c h r e g i e v o r o mönstergilla.
TOR HEDBERGS VERSDRAMA (FRU » GIORGIONE » BOSSE) SIN PÅ DRAMATISKA TEATERN.
KÄRLEKSFÖRKLARING.
I 7 U N G L.
T E A T E R N gaf den 4 dennes, unions- d a g e n, sin a n d r a symfonikonsert efter ett ute- slutande norskt p r o g r a m o c h u n d e r anförande af kapellmästaren v i d n o r s k a nationaltheatret Johan Halvorsen.
S o m ett slags p r o g r a m m o t t o utfördes först u n d e r förste hofkapellmästaren Nordqvists l e d n i n g » Ja, v i elsker », s o m af d e n fulltaliga o c h h ö g t i d s k l ä d d a p u b l i k e n åhördes stående.
Herr H a l v o r s e n b e t r ä d d e därefter anförarpallen och hofkapellet utförde G r i e g s m å l a n d e o c h stäm- ningsfulla konsertuvertyr » I höst », hvarefter följde Chr.
S i n d i n g s briljanta o c h fantasifulla p i a n o - k o n s e r t i D e s s dur, hvars v a c k r a a n d a n t e särskildt fängslade.
P i a n o s t ä m m a n t o l k a d e s förtjänstfullt af hr Karl Nissen, e n u n g s o n till d e n i d a g a r n e b o r t g å n g n a framstående n o r s k a pianisten Erika Lie-Nissen.
A f e g n a k o m p o s i t i o n e r framförde hr H a l v o r s e n » M å n e s k i n s m ö y e r n e », dans visionaire för orkester, o c h förspelet till andra akten af Björnsons » Kongen », äfvensom e n förträffligt gjord instrumentering af G r i e g s b e k a n t a » Bru- deföljet d r a g e r förbi » samt tillsammans m e d hr L. Zetterqvist en » P a s s a c a g l i a » för violin o c h v i o l a (fritt efter H a n d e l), hvilket sist- nämnda nummer ge- n o m sitt utmärkta ut- f ö r a n d e framkallade en- tusiastiskt bifall.
Huf- v u d - o c h afslutnings- nummer var Svendsens y p p e r l i g a o c h strålande d-dur-symfoni, i hvilken J.
H A L V O R S E N.
hvarje sats, m e n i all s y n n e r h e t scherzot hälsades m e d det lifligaste bifall.
D e t hela af slöts m e d k u n g s s å n g e n, som likaledes åhördes stående.
P u b l i k e n, bland h v i l k e n märktes k o n u n g e n, prins Carl o c h prinsessan I n g e b o r g samt hertiginnan af Dalarne, h a d e allt skäl att v a r a b e l å t e n m e d sin afton, liksom o c k d i r i g e n t e n o c h hofkapellet m e d hvarandra.
(Som bekant ä g d e samtidigt e n s v e n s k k o n s e r t rum å National- teatern i Kristiania u n d e r a n f ö r a n d e af hr T o r A u l i n o c h m e d v e r k a n af hr Stenhammar.)
— P å f r e d a g e n d e n 6 d e n n e s t o g fru Vilhelmina Strandberg för alltid afsked från v å r lyriska s c e n, där h o n samvetsgrant ' och m e d f r a m g å n g v e r k a t i e j mindre än 35 år.
D å v i redan haft h e n n e s porträtt o c h biografi i I d u n (n:r 46 år 1892), n ö j a v i oss här m e d att konstatera, att h o n p å d e n n a sin recettafton — t y v ä r r v a r det ej fullt hus — blef föremål för d e n hjärtligaste h y l l n i n g o c h fick A. AMBROGIO RYDIN (H R K Å G E) GÖR SILVIA FOTO.
m o t t a g a e n m ä n g d kransar o c h b l o m m o r.
S o m m a r k i s i n n a n i » R e g e m e n t e t s dotter » h a d e h o n valt att t a g a afsked, o c h d e n n a roll hör o c k s å till h e n n e s bästa uppgifter u n d e r d e senare åren.
Ä f v e n n u utförde h o n d e n s a m m a s y n n e r l i g e n för- tjänstfullt.
D e t k o m d e n n a afton n å g o t af fest öfver d e n n a v i s s e r l i g e n m e l o d i ö s a, m e n n u m e r a t ä m l i g e n utnötta o p e r a, t a c k v a r e särskildt fru Hellström, s o m o b e s t r i d l i g e n är d e n bästa » r e g e - mentsdotter » v i haft p å m y c k e t l ä n g e.
H o n v a r helt enkelt briljant o c h s e k u n d e r a d e s förträffligt af hr Sellergren s o m S u l p i c e.
P r o g r a m m e t för aftonen i n l e d d e s m e d e n an- slående konsertafdelning, upptagande uvertyren till » Muntra fruarna », S ö d e r m a n s b e k a n t a ballad » T a n n h ä u s e r », m e d u t o m o r d e n t l i g t bifall s j u n g e n af hr Lundgvist, samt Ofelias aria ur » Hamlet » af T h o m a s, y p p e r l i g t f ö r e d r a g e n af m d l e Yvonne de Tréville, h v i l k e n därjämte på g a n s k a g o d s v e n s k a som e x t r a n u m m e r f ö r e d r o g folkvisan » Allt u n d e r h i m m e l e n s fäste ».
— I m å n d a g s g a f s » L a k m é » m e d m:lle Yvonne de Tréville i titelpartiet.
H o n gaf en synnerligen v a c k e r o c h p o e t i s k t o l k n i n g åt d e n indiska b r a h m a n d o t t e r n, o c h h e n n e s h ö g a, r e n a sopran- s t ä m m a fick här rikt tillfälle att briljera m e d e n utsökt sångkonst.
Vi tro n ä p p e l i g e n, att d e n b e - k a n t a p a r i a l e g e n d e n m e d sina staccaton o c h dril- lar af n å g o n annan här föredragits så k l o c k r e n t o c h mönstergillt.
D e n u n g a s å n g e r s k a n blef o c k föremål för det lifligaste bifall.
H o n u n d e r s t ö d d e s förträffligt af hr Ödmann, hvilkens Gerald hör till d e n u p p b u r n e s å n g a r e n s bästa uppgifter.
H r O. är n u fullständigt återställd från d e n allvarsamma opasslighet, som, efter h v a d från tillförlitligt håll upplysts, b e s v ä r a d e h o n o m u n d e r A i n o Ä c k t é s gästspel, o c h s o m då h i n d r a d e h o n o m att u p p - träda.
H a n s j ö n g sin G e r a l d d e n n a afton nästan » s o m i u n g d o m e n s v å r », o c h k. teatern o c h publi- k e n k u n n a v a r a t a c k s a m m a, så l ä n g e han står b i på detta sätt.
N y a o c h tillfredsställande i sina roller v o r o fröknarna Lagergren o c h Svärdström s o m d e b å d a u n g a e n g e l s k a misserna ä f v e n s o m fröken Karlsohn s o m g u v e r n a n t e n o c h hr Mandahl som Prédéric. "
T i R A M A T I S K A T E A T E R N g e r i d a g a r n a ett till hälften nytt p r o g r a m g e n o m att för första g å n g e n uppföra hr T o r H e d b e r g s versifierade enaktsdrama » G i o r g i o n e » samt s o m repris s a m m e författares k o m e d i » Guld o c h g r ö n a s k o g a r ».
V i m e d d e l a här i n v i d en bild från det förstnämnda s t y c k e t o c h skola i ett följande n u m m e r å t e r k o m m a till ett o m n ä m n a n d e af själfva föreställningen.
Q V E N S K A T E A T E R N har u p p t a g i t Alfred Capus ^ k o m e d i » G a m l a o c h n y a s k o l a n », ett i flere af- s e e n d e n k v i c k t s t y c k e, m e n ä n d å så torrt o c h tomt, att p u b l i k e n a n t i n g e n g ä s p a r eller blir för- argad.
D e t t a e v i n n e r l i g a t r ö s k a n d e p å temat äktenskapsskilsmässan o c h dess förutsättning: ma- kens otrohet, k a n k n a p p t tilltala en nordisk p u b h k l ä n g r e.
S ö n e r n a af det g a m l a g l a d a, fantasifulla T T A S A T E A T E R N.
D e t är e n u n d e r l i g s o c k e n " K å l l a n d s s o c k e n i V ä s t e r g ö t l a n d.
Där s j u n g a m ä n n i s k o r n a v i s o r o m hjärteve o c h hjärtelust i b å d e tid o c h otid o c h d a n s a f o l k d a n s e r midt i arbetet, o c h g ä s t g i f v a r e n p å orten är till d e n g r a d l i k g i l t i g för sin r ö r e l s e, att h a n l ä m n a r s k ä n k s t u g a n v i n d för v å g, så att d e, s o m passera förbi, få opåtaldt g å in o c h förtära spritdrycker i o b e g r ä n s a d e kvantiteter.
Ja, så g å r det till p å d e n trakten, o m m a n får tro d e n vittra d a m, s o m u n d e r m ä r k e t Nils J o n s s o n låtit uppföra folk- s t y c k e t » Vis-Johan » p å Vasateatern.
H e n n e s folkliga dramatik t o r d e emellertid k u n n a ha en u p p g i f t att fylla, m e n då tarfvas det att h o n fördjupar d e n s a m m a därhän att d e n får v e r k l i g h e t s p r ä g e l o c h att t y p e r n a inte skisse- ras u p p efter g a m m a l teaterschablon.
D e n d a g författarinnan nått så l å n g t i sin u t v e c k l i n g, skall h e n n e s framträdande blifva m e r a berättigadt än n u o c h h o n själf hälsas s o m e n kraft i n o m v å r dramatiska litteratur.
S o m » Vis-Johan » u t v e c k l a d e hr Barcklind fart, v ä r m e o c h g o d t h u m ö r i e n g r a d, s o m r e d a n från första s c e n e n k o r a d e h o n o m till aftonens hjälte o c h författarinnans räddare.
F r u Hjortberg v a r e n p r ä k t i g h e m m a n s ä g a r e ä n k a, frkn Hamberg e n v a c k e r b o n d t ö s, s o m d o c k k ä n d e s i g f ö g a hemma- stadd i d e n färglösa rollen, fröken Bustan preste- r a d e e n af sina k v i n n o t y p e r i d e n drastiska g e n - r e n, hr V. Lundberg framställde förträffligt e n g a m m a l räf till u n d a n t a g s g u b b e o c h e n u n g hr Thorén slutligen v a r e n m y c k e t l y c k a d b o n d - dräng.
TjiRU M A I K K I J Ä R N E F E L T, d e n från förra mu- • * - s i k s ä s o n g e n härstädes v ä l k ä n d a finska s å n g e r skan, g a f u n d e r loppet af nästförflutna v e c k a n t v ä n n e k o n s e r t e r i V e t e n s k a p s a k a d e m i e n s hörsal.
V i d b å d a h a d e e n fulltalig o c h h ö g s t intresserad p u b l i k infunnit sig, d e n där s l ö s a d e m e d entusia- stiskt bifall.
S å n g e r s k a n g j o r d e sig o c k g e n o m sitt förträffliga f ö r e d r a g väl förtjänt af d e n n a hyllning.
R ö s t e n k l i n g a d e fulltonig o c h v a r m, möjligen ibland något ansträngd i de högsta tonerna.
F r å n d e n första konserten vilja v i sär- skildt framhålla d e i m e r a m o d e r n stil hållna s å n g e r n a af L i s z t o c h W o l f, m e l l a n h v i l k a p l a c e - rats T s c h a i k o w s k y s af e n v a r m lyrik b u r n a k o m - positioner.
H r Armas Järnefelt v a r g o d t repre- s e n t e r a d af flere romanser, bl.
a.
» Titania » o c h » S u n n a n t a i », S i n d i n g af d e n r ö r a n d e » S y l v e l i n » o c h B a c k e r - L u n d af d e n kraftsprudlande » Stig, sol«.
P å d e n a n d r a k o n s e r t e n f ö r e d r o g o s romanser af Schubert, Brahms, Rich.
Strauss (» H e i m l i c h e A u f f o r d e r u n g »), S i n d i n g o c h G r i e g samt finnarne Järnefelt, Merikanto o c h Sibelius.
Men hvarför u n d v i k e r fru J. ostentativt allt h v a d s v e n s k r o - mansdiktning frambragt?
Ej en enda svensk r o m a n s har förekommit p å h e n n e s p r o g r a m.
— H r Järnefelt d o k u m e n t e r a d e sig b å d e aftnarna som e n y p p e r l i g a c k o m p a n j a t ö r.
Q R G A N I S T E N A L B E R T L I N D S T R Ö M g a f i sön- M d a g s e n af sina k ä n d a o c h m y c k e t g o u t e r a d e o r g e l k o n s e r t e r i J a k o b s k y r k a.
H r L.
visar allt fortfarande prof p å s y n n e r l i g skicklighet i b e h a n d - l i n g e n af sitt t a c k s a m m a instrument.
Förtjänst- fullt biträde l ä m n a d e s af k o n s e r t g i f v a r e n s dotter o c h af b a s s å n g a r e n G.
S j ö b e r g, h v i l k a h v a r d e r a f ö r e d r o g o ett par s å n g n u m m e r.
J O i R 21 A F D A M E R N A S M U S I K B L A D, u t g i f v e t " af fru Ellen Sandels, har u t k o m m i t m e d ett som v a n l i g t b e a k t a n s v ä r d t innehåll.
Musikafdel- n i n g e n b j u d e r sålunda p å » A r i a pastorale » af L. Spohr samt ytterligare t v ä n n e s v e n s k a origi- nalkompositioner från Musikbladets pristäfling, n ä m l i g e n » B o r t e », s å n g (till t e x t af I b s e n) m e d pianoackompanjemang under motto: » Lux mea dux », o c h » Songes d ' amour », Valse Boston.
Text- a f d e l n i n g e n innehåller m u s i k r e v y e r från hufvud- staden o c h G ö t e b o r g, porträtt o c h biografi af k o m p o s i t ö r e n L u d v i g Spohr, e n uppsats » E x c e n - triska k o m p o s i t ö r e r » m.
m.
IDUN 1903 — B e r e d n i n g: Fisken flås, urtages, jongen.
Grisen skares, upplägges på; sköljes väl och torkas med en fiskhand- varmt serveringsfat o c h garneras med duk.
Den skares därefter i fileter, rygg- äppelmos och katrinplommon eller syl- benet borttages nätt (på detta o c h tade tomater o c h persilja.
KÖKSALMANÄCK Redigerad af Elisabeth Östman, skinnet med), kurs i Stockholm.
TILL MATORDNING FÖR Klar buljong med petits- c b o u x; stekt filé * a f slätvar med remou- ladesås; spädgris med syltade tomater och saladslingon; g-lacemaräng-.
M å n d a g: Pudding af kokt kött med skiradt smör; soppa på blandad Tisdag: smörgåsar; Af redd stufvad buljong lake frukt.
med med med Såsen och fenorna klippas af.
silas, jus, skummas den kan 15 ost- mannagrynsflammeri.
grädden min., fryses nedröres, massan o c k afredas med hvarefter 1 — 2 tim. den Stufvad (f. 1 2 / por, lit.
vatten, msk.
franskt urtages, väl och med och saltet o c h ättikan samt skares i jas och kokas skildt kärl.
i saltadt vatten lägges vin, resten af smöret, fördeladt i torkas.
saften Grisen tvättas med en med socker.
De gräddas i svag ugns- fisken får sakta koka omkr. 20 min.
upplägges på karott o c h såsen F r e d a g: Kåldomar; vinsoppa.
duk doppad i hett vatten, och gnides värme tills d e äro halftorra o c h slappa- Den L ö r d a g: Artpuré med jordärtskockor; in- o c h utvändigt med kryddorna.
Två plåten, då de uttagas o c h få kallna.
afsmakas med citronsaften o c h vinet samt afredes med äggulan o c h hålles bräckkorf med potatismos.
msk.
af smöret brynes i en långpanna, Äggulorna röras med sockret i 20 min.
öfver fisken.
Den garneras med den grisen ilägges och brynes vackert på Den tunna grädden kokas upp med KECEPT: båda sidor.
Den får därefter steka vanilinet o c h tillsättas de rörda ägg- 1 skifvor skurna rommen och lefvern.
•Stekt filet af slätvar (f. 6 med svålsidan upp omkr. 2 tim.
Under gulorna under stark vispning.
Krämen Irländsk k o 11 s t u f n i n g (f. 6 del.
kaka med sylt.
2 kg.
slätvar, 1V2 msk.
salt, steloiingen gnides svalen ofta med resten 2 tsk.
ättika, 1 ägg, 1 kkp.
stötta skor- af smöret, inlagdt i en linnelapp, den por, 3 msk.
smör (60 gr), 2 kkp.
fisk- blir därigenom mor o c h vacker i färgen.
buljong.
Mot slutet af stekningen tillsättes bul- ^ Ilar Ni sett ^ ^ v * &lt;~ - * r^7Zr ^ fortsatt hälles ^ sälja?
^ är ^ sjuda, som små flockar.
o c h beströs vispningen kall.
^ ^ då fortsattes Den till ^ - den hårdt ytter- f at e t o ch pers.).
upp- hals, tills vatten, 4 del.
potatismjöl, 4 — 5 IV ' 2 2 små kg.
fårbog, rödlökar, % bringa eller msk.
salt.
Citronen sköljes väl Skalet afrifves m o t sockret utpressas.
sockret, af vinet.
Vattnet citronsaften Soppan afredes kokas och 2 med p o - tatismjölet utrördt i resten af vinet o c h får ett godt uppkok.
Äggulorna upp- vispas med strösockret i soppskålen, o c h soppan Den tillslås seiveras under varm kraftig med vispning.
bisquits eller makroner.
Yd tsk.
hvitpeppar, 1 lit.
kokande vatten.
skum 2 lit.
potatis.
^ ^ ^v » ^ K - ~ " &gt;V- ^ " &gt;v ^ ~ U L ndervisningsvan fl.
önskar pl.
att läsa ärarinna sökes till nyåret för tvänne med mindre barn.
Villig delt.
i hush.
9 — 11-åriga flickor hos tjänstemanna- Kunnig i finare handarb.
Goda bet.
Små familj pålandet.
Svar märkt » 1 860 », torde Ett medelålders, enkelt men bildadt frun- timmer med förmåga att ta band om eko- inom 1 dec.
insändas till Svenska Telegram- pret.
Svar till » X L.
», Iduns exp byrån, Malmö.
nomiafdelningen i ett t: sta klassens pensio- n i alla hushållsgöromål såsom matl., nat får god pHts l:sta januari, som husfru.
bak, söm., handarb.
kunnig bildad, or- Fordringar: energisk, sparsam, ordentlig, dentlig flicka söker plats.
Svar » Gladlynt », skicklig i finare matlagning, bakning, in- Iduns exp.
f. v. b.
En frisk, ung, snäll och treflig flicka läggningar och syltning Vaa vid att göra nkel landsflicka önskar ^plats mot fritt 20 å 25 år — barnkär och något musi- uppköp, förmåga att handleda tjänare, ej vivre i ett godt hem på landet för att rädd för att deltaga i arbetet och om så be- kalisk samt hemmastadd i enklare matlag- deltaga i alla inomhus förefallande göromål.
höfs, kunna vara i busmors ställe.
Svar ning erhåller god anställning som sällskap för hänvisning till muntliga rekommenda- hos yngre tjänstemannafamilj i en af Väster- Svar till » 21 år », p. r. Walla.
tioner sändes till Hults pensionat, Kneipp- bottens läns vackraste lappmarksnejder.
Svar med rekommendationer införväntas baden.
före den 22 november till j U ö r en anspråkslös och frisk bättre flicka Kellberg, S t e n s e l e.
äl kunnig och erfaren i alla sysslor inom finnes plats som biträde till husmodern ett hem såsom matlagning, bakning, sylt- i en svensk läkarefamilj.
Examinerad gym- ning m. m. söker plats antingen att förestå nast föreirages Svar om löneanspråk m.
m.
ett hem eller som biträde och sällskap åt till Doktor G.
Brand, Rue Joseph deux 43, Dusmoder.
Svar för vidare meddelanden Bruxelles, Belgien.
till » Arbete och Intresse », Malmö p. r. så v a c k r a v y - att ^ vispning och krämen Förtroendeplats!
Pris FJÄLLUFT.
1 K r.
, 1: 4 0 o c h 2: 8 0 f ö r 1 0 0 stycken.
sked hålles tillbaka i kastrullen o c h får under o c h f a n t a s i k o r t Albert Andersson, har med en Beredning: pers.).
Stockholm öfver får på lit.
2 msk.
Beredning: och med slätas Då En kastrull smörjes med 3 äggulor, 2 msk.
strösocker.
gr.), 1 2 / plåtar i form af aflånga maränger, midt IV2 toppsocker, i sär- franskt och med fläsk; koka, V i n s o p p a (f. 6 pers.).
1 citron, 150 gr. upp Ärter sakta anrättningen se rve ras Sist tillsättes vattnet och Torsdag: får slutet lock, omkr. 1 tim. K ö ttet bitar.
R o m o c h lefver tillvaratagas, sköl- (60 V2 skalade Vattnet ligare koka V2 tim. upp hvitpeppar, 3 msk.
smör grädd- lit.
buljong eller vatten.
6 pers.).
köttet den löken.
ilägges den skalade och i klyftor skurna torkas.
spädgris siktigt i äg ghv i te skummet.
Massan lägges msk.
af smöret, fisken vändes i de 1 2 / tsk.
på väl rengjorda, smorda o c h mjölade stötta skorporna o c h nedlägges, öfverst (1 och skurna och tätt potatisen, salt, Spädgris i, Fenorna klippas bort o c h fisken ingnides potatisen rundt omkring.
x (omkr. med kryddor i skifvor påhälles citronsaft, 3 Laken flås, skares sköljes strös samt vin, 1 äggula.
Beredning: och skäras köttet 2 kg.
stötta skor- 3 tsk.
vatten, servering, l a g o m stora bitar, hvilka läggas på botten af järnkastrull.
Mellan 6 pers.).
(80 gr.}, 1 kkp.
fint Köttet tvättas med en i hett urhålkas, lake, 2 msk.
salt, 2 tsk.
ättika, 4 msk.
smör doppad dubbla.
Marängerna lake o c h för nedpackas 2 kg.
), 1 % msk.
saft- Beredning: slås i glacemaskin och vrides omkr. duk serveras fyllas med glace o c h serveras och mjöl samt afsmakas med citron- De penslas saft.
med det uppvispade agget o c h beströs G l a c e - m a r ä n g (f. 6 pers.).
med stötta skorpor.
Smöret brynes i Maran ger: 5 små ägghvitor, 200 en lånpanna filé terna iläggas o c h brynas gr. socker.
vackert i varm ugn, hvarefter fiskbul- S f c u m g l a c e: 5 äggulor, 100 gr. strö- jongen påspädes och fisken får steka socker, 4 del.
tunn grädde, Vi gr. va- färdig omkr. % tim.
Den upplägges på niljj; 3 del.
tjock grädde.
varmt serveringsfat, och garneras med B e r e d n i n g: Agghvitorna vispas till små kokta potatisar samt persilja, ser- hård t skum o c h vispningen fortsattes / i veras med remouladesås.
tim.
Sockret nedsiktas därefter för- potatis.
O n s d a g: Irländsk köttstufning; soppa späda fisken slagna därefter ättika o c h få l i g g a 1 tim. V E C K A N 1 5 - 2 1 N O V.
1903.
Söndag: kokas buljong att Fileterna som gnidas in med en blandning af salt och litet Inneh.
af Elisabath Östman » Husmoders- FÖRSLAG 616 — Rekvirera genast!
E Duglig bätire flicka PLATSSÖKANDE Hushållerska!
E xam.
kvinnl.
sjukgymnast önskar plats i fam., eller medf.
patient på resor.
Hushållerska sökes, som är villig att en- Svar till » Anatomi », Gumffilii Annonsbyrå, sam och med sparsamhet ordentligt förestå ett hushåll för änkeman och 13 års gosse Malmö.
i en mindre köping Svar med .. uppgift på Yanska.
Ung flicka, uapfostrad i Frank- lönepretention samt betyg till » Ankeman », rike men hemma i alla husliga göromål Dingelvik.
önskar plats i familj, där man vill öfva sig i franskans talande.
Lön önsklig men ej A nspråksl.
bildad flicka, tyska eller tysk- talande, önskas mot fritt vivre som säll- nödvän ig.
Bästa relationer gifvas och for- dras.
Svar till » M.
de France », Iduns exp.
skap.
Svar till » Fami-jemedlem », Ystad p F VÄLKÄND.
OÖFVERTRÄFFAD.
Försäljes öfverallt i hela riket Se att etiketten är m ä r k t: Guldmedalj N: o 4 7 1 1 " KÖLN.
EMIL BOSTRÖM, t: Stockholm.
Telegrafadress: 4 7 1 1.
Rikstel.
4 7 1 1.
Allm.
Tel. 4 7 1 1.
Ett mindre pensionat, välrekommenderadt och fullt uthyrdt finnes af en händelse att öfvertaga på förmånliga villkor af reel per- son, nu genast eller på nyåret.
Svar till » 6,000 », pr., Linnégatan, Sthlm.
Julpresenter.
och Till alla slags broderier komponeras mön- ster billigt och fort.
Uppritade arbeten skickas om färg, mått och mönstergenre uppgifvas Beställningar adresseras: Fru Anna W a r o d e l l, Vänersborg.
Karlstad = 1903 = LEDIGA PLATSER Hvad skola småttingarna göra?
Särdeles lämpliga, praktiska små arbeten erhållas från Kindergarten, 25 Kommen- dörsgatan, Stockaolm.
Trefliga födelsedagspaket ä 2 och 3 kronor innehållande olika sysselsättningar, för barn 3 — 12 är Illustrerad priskurant!
Kurs i klädsömnad.
Lärarinna, hälst sådan, som genomgått seminarium, önskas for 7-årig flicka samt som hjälp och sällskap åt husmodern.
Den sökand j som bör vara frisk samt af ett gladt lynne och ej under 20 år, insände svar med fotografi till Ingeniör Hugo Lundberg, Götafors, Waggeryd.
C m å tvä kvinnliga kunna billigt få lära konditoriyrket förstklassigt Vidare upp Grundlig undervisning i mönsterritning, tillskärning, profning af skicklig sömmerska.
lysningar lämnas om svar med porto, märkt Eleven syr endast eget arbete.
Lektionstid » H.
G. Konditoris, under adr.
S.
Gumse llii Annonsbyrå, Stockholm, f. v. b.
11 — 3.
Grefturegatan 30 B, 3 tr. A.
T.; Ö.
43 82.
Selma Wahlgren, E Plats önskas Djursholms Pensionat En 20-årig E 4 Gen eralagen Pensionat.
Helsingborg afgift af 25 kr.
i månaden?
Ar villig att deltaga i hvarjehanda sysslor.
Svar till K.
L. M. », Sala p. r. n ung bättre flicka önskar gä frun till- handa, hälst i en landsortsstad ej för långt från Stockholm.
Villig betala något.
Kunnig i matlagning m. m.
Svar märkt » Glad 24 år », sändes till Iduns exp.
I n a c k o r d e r i n g 1 fint, godt hem i Cjälfständig verksamhet erhjudes » Barna- * Stockholm, erbjudes ung, bildad dam.
^ vän » med intresse för och erfarenhet i Svar till » V Reel », Iduns exp lärarinnekallet.
Svar till » Verksamhet X, af ung bättre flicka att gå frun tillhanda i Y.
Z.
», under adr.
S. Gumselii Annons- godt hem på landet eller i midre stad.
Liten byrå, Stockholm.
lön önskvärd, men dock ej hufvudsak.
Svar ör bild.
hushallsbiträden och harnfröknar till » Nu genast », Annonsbyrån, Östra Larm- rekommenderas.
_ finnas genast verkligt goda platser att gatan 1, Göteborg.
n ung bättre flicka önskar komma i en söka.
Nya Inackorderingsbyrån, Brunke- fin familj eller herrgård att lära hus- bergsgatan 3 B, Sthlm.
Etab.
1887. flicka, som genomgått 5 klassar i elemen- hållet.
Pris ' för hälft år.
Svar inom 8 da- T ärarinnor, Värdinnor, Sällskapsd., Affärs-.
tarskola samt vistats 1 år i Tyskland, ön- gar till » S.
M.
B.
», 21 år, Iduns exp f Hushålls- och Barnfröknar erhålla plat skar plats i familj att tala och läsa tyska i g bättre flicka önskar efter den 1 dec.
ser genom Norra Inack.
Byrån, Mäster Sa- med barn, samt för öfrigt vara dem eller 1 jan.
inackordering uti glad och muelsgatan 62, Stockholm.
behjälplig vid läxläsning Svar märkt treflig familj där ungdom finnes.
Eget rum A nspräkslös lärarinna, van att undervisa - Deutsch », till Allm.
Tidn.
Kont.
Gust.
Ad.
och centralt läge önskas.
Svar till » Karin », i vanliga skolämnen och musik erhåller Torg, Stockholm.
Iduns exp.
ng bildad, musikalisk flicka önskar plals nu eller till januari plats pä landet.
Betyg chwarzwald.
Inackordering erbjudes i hos fin äldre dam som sällskap och fotografi och löneanspråk sändes und&gt;i min familj, herrar och damer, för öf- adress » Vestergötland » Göteborgs Afton hjälp, eller i fin familj, där hon kan vara ning i tyska språket samt kontorsgöromål behjälplig med läxläsning och musik åt blads Annonskfntor, Göteborg.
och hushåll, om så önskas.
Naturskön mindre barn, hälst i Sthlm eller dess när- Lin anspi åkslös, snäll och duktig flicka.
trakt.
adr.
: Baronin L. von Werschuer, het.
Svar till » Prästgård », Iduns exp.
f. v. b. "
som vill hjälpa till med alla inomhus Wolfach in Baden.
lats som värdinna i aktadt ungkarls eller förekommande göromål såsom städning, änklings hem, önskar, för att få verk- r vackert belägen prästgärd, vid skog och diskning m. m. kan få plats i god familj, « sjö, kan en enkel, snäll flicka erhålla god om snar anmälan med rekommendationer samhet, en ekonomiskt oberoende officers- och porträtt sändas till » Familjemedlem fru (änka).
Är fullt kompetent åtaga sig inackordering, för att lära hushåll.
Svar till » Hem », Fröskog.
Laholm, p r. ant.
stads- eller landthushåll.
Svar till Eau de Co o l pe- &amp; Par U f me e ri - Fab k ri F " G L O C K E N G A S S E någon bättre familj där en ung F innes flicka kan få lära sig hushall, mot en U; U S P.
" Dildad, musikalisk föräldralös flicka, om- » M. » Jönköping p.
r. fr kring 18 år kan få plats som sällskap ng flicka om 18 år af god familj önskar mot fritt vivre i barnlös familj.
Svar » E.
K plals alt ga frun tillhanda.
Svar emot p r. Söderköping.
ses tacksamt under adress » O — a S — dt-.
Postkontoret Viktoriagat., Göteborg p. r.
1: sta kl. inack.
I ett trefl.
och bild.
hem * hos änkefru, tyska från Hannover, f. d. lärarinna, tillf gifves till konv.
i tyska, franska och engelska och hjälp kan fås med läxor, kunna fl.
af alla åldrar få god hel- inack.
Prima ref. Fru Gabrielle Dahlström, uslig flicka af god tam.
önsk.
mot fritt Loren-bergsg.
1, II tr. Göteborg.
vivre och resa plats i godt hem för att deltaga i alla husliga göromål.
Betyg från hushallsskola.
Svar till » L — a », Asker- sund p.
God och billig inackordering på landet ng bättre flicka önskar plats i familj på nära stad kan fås af äldre fruntimmer Svar landet som sällskap och hjälp.
Kunnig till » Inackordering », Nya Wermlands Tidn.
i hushållsgöromål och handarbeten.
Om kont., Karlstad barn finnes är villig hjälpa med läxläsning.
Ett medelålders, ordentligt fruntimmer, Svar till Henry », Iduns exp.
som är vant att se om ett större hus, lasa- ättre flicka önskar plats snm sällskap kunna 2 ä 3 bildade kvinnliga alkoholister rett el.
offentlig inrättning, kan fä anställ och hjä ' p i god familj.
Van vid hus- ning såsom husmoder vid W e x i ö lasarett liga göromål samt villig och gladlynt Om få god inackordering och vård hos äldre, bildad änkefru.
Vidadare genom bref till frän d.
1 nästkommande januari.
snart svar bedes till » Familjemedlem », Göte- » Praktiserad-.
Iduns exp., Sthim f. v. b.
Lön 400 kronor per år, eget rum och allt b p. r.
PARIS.
fritt.
Ansökan före / i 03 jämte betyg om Famille francaise recoit pen- ushallsvan, bild.
flicka kun.
i matlag., den sökandes lämplighet insändes till bak, söm., s. plats.
RasK, enkel, spar- sionnaires désirant apprendre le francais.
Lasarettsläkaren Hautes références en Suéde.
sam, glad.
Svar » PI kttrogen&gt;, under adr.
M:me Lenman.
7 rue Scheffer.
S- Gumaelii Annonsbyrå, Sthlm.
i Wexiö.
U Husmoder H Inackordering.
U å Wexiö lasarett.
B Tg, 2 H Till v å r e n que q l u3s
