# ID: svediakorp-per1530
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1903
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 39,961
# sentences: 770
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


butelj ypperligt portvin.
T r ö t t h e t e n s j ö n g s o m en dallrande äols- h a r p a i v å r a n e r v e r o c h v å r a h j ä r n o r v o r o m ä t t a d e af i n t r y c k f r å n d e n g a m l a K a i s e r b n r g s g å r d a r o c h salar, f r å n D t i r e r H a u s ' b j ä l k b u r n a kamrar, där den genialiske kopparstickarens v e r k vittna o m inner- ligheten o c h fantasistyrkan i en konst, s o m ä n n u i d a g söker sin m o t s v a r i g h e t; på v å r a n ä t h i n n o r t r ä n g d e s reflexerna från det ålder- d o m l i g a Nurnbergs slingrande gator o c h oregelbunda torg, där en strålande medeltidsarkitektur g ö r h v a r j e f a s a d till e n k o n s t n ä r l i g f a n t a s i l e k o c h h v a r j e d u n k e l g r ä n d till e n t y s k f o l k s a g a.
Vi kände d e t förflutnas luft o m s v e p a oss u n d e r Nassauer Kellers 500-åriga k r y s s h v a l f, o c h d e t s k u l l e alls e j v ä c k t v å r h ä p n a d, o m H a n s S a c h s, efter slutadt d a g s a r b e t e i sin verkstad, k o m m i t utför d e n l å n g a t r a p p a n, b ä n k a t s i g v i d v å r s i d a o c h s j u n g i t e n af s i n a m ä s t e r s å n g e r.
När vi t ö m t vårt v i n, begåfvo vi oss åter ut p å v a n d r i n g för att se, h u r d e n g a m l a r i k s s t a d e n t o g s i g u t i k v ä l l s b e l y s n i n g.
D e t h a d e r e g n a t u n d e r d a g e n, ett fint d u g g r e g n u r t u n n a s o l g e n o m b r u t n a skyar, hvilkas silfverfärgade töcken förlänat Niirnbergsarkitekturens fantasifulla linjer en delikat mjukhet.
N u blåste en v a r m sydlig v i n d ö f v e r d e n b a y e r s k a s l ä t t e n o c h r e f i t u s k y a r n a s t y l l, så a t t d e f o r o i v ä g åt n o r r, m e d a n e n c i r k e l r u n d m å n e, e n s m u l a s l i t e n i e n a k a n t e n, t y c k t e s s v ä f v a s o m e n s l u n g a d j ä t t e t a l l r i k af s k i n a n d e silfver i motsatt riktning.
U r Karolinenstrasses m y n n i n g k o m m o vi ut p å d e n ljusstrålan- de och folkvimlande Königsstrasse och midt framför våra ögon v ä x t e d e n h ä r l i g a S:t L o r e n z k y r k a n s b å d a t o r n u p p i r y m d e n, p r e s - sande m e l l a n sig det v a c k r a rosettfönstret, i hvars tusentals facetter månljuset glittrade.
B a k o m oss h ö j d e Nassauer H a u s sina v ä l d i g a, af s m å h ö r n t o r n flankerade f a s a d, e t t s m y c k e i r a d e n af d e m å n g a beundransvärda privatbyggnader, som kanta den nyckfullt krökta g a t a n.
V i b e g å f v o oss utför b a c k e n o c h t r a m p a d e efter n å g r a m i n u t e r den hvälfda museibryggan, under hvilkens stenbågar Pegnitz ' b r u n a v a t t e n g l e d f r a m så l j u d l ö s t, s o m o m d e t e j v e l a t v ä c k a d e g a m l a på stranden stående husen ur deras ro.
EN STOCKHOLMSARKITEKT.
S K U L L E S T Ä D E R N A icke förtjäna att älskas?
Ä r det endast den oberörda naturen m e d skog o c h teg, m e d sjö o c h älf, s o m g e r s k ö n h e t s i n t r y c k?
K a n slätten m e d sin l j u d r i k a t y s t n a d en spök- m ö r k höstafton eller kusten m e d vågornas orgelspel m e l l a n solfärgade klippor eller s k o g e n m e d sina v a g g a n d e pelarkolonnader en ilsket blåsande vårdag skänka de hungrande sinnena s t a r k a r e l u s t f ö r n i m m e l s e r e l l e r t a l a till d e m m e d finare r ö s t e r n r l i f v e t s i n n e r s t a ä n d e n u n d e r b a r a f ö r e n i n g af n a t u r o c h k u l t u r, s o m kallas en storstad?
.
.
.
V i v o r o ett t r e t a l k r i n g f l a c k a n d e s t o c k h o l - mare, s o m en augustikväll hvilade ut v i d de bruna träborden i Nassauer Keller i Nurnberg i behagligt sällskap m e d hvarandra o c h en 1.
ARKITEKTEN F. 2.
BOBERG PÅ T R A P P A N T I L L VILLANS YTTRE.
FOTO SIN NYA VILLA FÖR IDUN AF A.
» VINTRA&gt; BLOMBERG.
Å DJURGÅRDEN.
1DUN — 1903 594 A n b l i c k e n af d e n k a n a l l i k n a n d e strömfåran med sina brohvalf, b y g g n a d e r n a m e d de framsprin- gande löften, ljusen i de små bly- i n r a m a d e rutorna, d e tvärsluttan- de taken, s o m nedtill dränktes i tät s k u g g a, g a f l a r n e s s p e t s a r, p e r - s p e k t i v e n af d j u p a, l j u s p r i c k a d e gränder m e d lustiga g a m l a skyltar öfver skulpterade stenportaler — a l l t s t u n d t a l s ö f v e r s t r ö m m a d t af den sydtyska m å n e n s silfverljus — tedde sig s o m en hänförande poetisk syn, en holländsk målning m e d dess varma clair-obscur o c h djupa karaktäristik.
d y g n e t s t i m m a r — än g n i s t r a n d e i s o l, ä n s u d d i g af d i m m a o c h r ö k, än d j u p s v a r t m e d g u l d r e f l e x e r från f r a m g l i d a n d e lanternor o c h illuminerade kajutfönster — me- d a n vagnsbullret från S t o c k h o l m s granitgator o c h slamret från S ö d r a varfvets hundratals hamrande skeppsbyggare bekräfta stadens omedelbara grannskap.
D e t var den pietetsfullt beva- rade medeltidsstadens poesi, s o m från alla håll s t r ö m m a d e i n p å oss, o c h den argaste stadsfördö- m a r e m e d d e n i n g r o d d a föreställ- n i n g e n, att ett storstadssamhälle n ö d v ä n d i g t v i s m å s t e v a r a ett k o n, g l o m e r a t af s m u t s i g a g r ä n d e r, b a - HERR nala gator, tråkiga bostadskaser- ner, l y x o c h f a t t i g d o m i fördärfbringande s a m m a n s t ä l l n i n g, s a m t att n a t u r e n, fjärran f r å n s t a d s p o r t a r n a, är d e t e n d a s a l i g g ö r a n d e, han måste här ge sig p å n å d o c h o n å d inför d e n b e t a g a n d e taflan.
O c h är h a n s v e n s k, g ö r h a n d e t så l ä n g e h a n befinner sig u n d e r förtrollningen af en sådan g a m m a l konstfullt sirad k r ö n i k e b o k i sten s o m Nurnberg, hvars arkitektur o c h plan organiskt v u x i t fram ur invånarnes skönhets- b e h o f o c h i f ö l j d af d e r a s t r a d i t i o n e r o c h k u l t u r; d o c k h i n n e r h a n k n a p p a s t återse sin egen stad däruppe på h o l m a r n e i den svenska skärgården, förrän hans entusiasm bytes i h a r m i n f ö r all d e n v a n d a l i s m, d u m h e t o c h själfviskhet, s o m förgripa sig p å ett verk, h v i) k e t k u n n a t b l i e n af v ä r l d e n s s k ö n a s t e s t ä d e r, m e n d ä r n u e n l i t e n flock a r k i t e k t e r o c h konstnärer k ä m p a en hård, ofta g a g n l ö s k a m p m o t en känslolös stadsstyrelses barbari.
Bland dessa våra stridande stockholmsarki- t e k t e r är F e r d i n a n d B o b e r g o n e k l i g e n e n a f d e k r a f t i g a s t e i n d i v i d u a l i t e t e r n a m e d fin k o n s t - närlig fantasi o c h skarp blick för de praktiska krafven i lycklig förening.
H u r festligt v a c k e r var icke den stora konst- och industriutställningen i Stockholm 1897, tack vare arkitekten Bobergs idérikedom v i d det helas a n o r d n a n d e!
D e n arbetsglädje, d e n u p p v i s n i n g af i d e e l l o c h m a t e r i e l l k r a f t, s o m d å ä g d e r u m ute på D j u r g å r d e n u n d e r några s o l i g a s o m m a r m å n a d e r, k o m till s y n e s r e d a n i h a l l a r n e s a r k i t e k t o n i s k a l i n j e r, i d e flagg- s m y c k a d e minareterna, hvilka varsnades v i d a o m k r i n g o c h reste sig s o m j u b l a n d e förkunnare af a r b e t e t s ära.
T r e år s e n a r e r y c k t e d e n k ä c k e k o n s t n ä r e n •in p å M a r s f ä l t e t i P a r i s m e d s i n s v e n s k a v i l l a, s o m v i d nationernas gata, där den stod bland m e r eller m i n d r e p r å l a n d e grannar, v ä c k t e b å d e opposition o c h s y m p a t i.
I alla händelser var den originell och landsmännen trifdes g o d t i n o m d e s s v ä g g a r, s o m d o f t a d e af h e m - landets furor.
Från dessa arkitektur kåserier, sprudlande af g l a d a i d é e r o c h f ö r s v u n n a e f t e r n å g r a m å - naders tillvaro i sorl o c h festvimmel, v ä n d a v i oss m o t d e b e s t å n d a n d e b y g g n a d s v e r k, hvar- m e d arkitekten B o b e r g fått g ö r a karaktäristiska och prydande isättningari » Mälardrottningens » e l j e s så m y c k e t f ö r f u s k a d e k l ä d e b o n a d.
D e t är d å, f ö r a t t g å i k r o n o l o g i s k o r d n i n g, först d e n o m en g a m m a l V a s a b o r g erinrande b y g g n a d, s o m reser sig v i d N o r r a b a n t o r g e t och i n r y m m e r Nobelinstitutets bibliotek; vidare det palats, s o m efterträdt d e t forna B o n d e s k a Eva Hellman Drottninggatan 68.
CiO, f Et 1886.
OCH F R U BOBERG A. BLOMBERG FOTO.
V i sakna ä n n u i stort sedt en för vårt land e g e n a r t a d m o d e r n arkitektur, en sådan, s o m a f s p e g l a r n å g o t af v å r n a t i o n s g r u n d l y n n e o c h ä r e t t a d e k v a t u t t r y c k f ö r v å r t f o l k s n u t i d a lef- nadsbehof o c h dagliga id i samma grad som vår m o d e r n a målarkonst o c h m o d e r n a dikt- n i n g s k ä n k a o s s a f t r y c k af v å r a n d l i g a fysi- nomi.
D e dristiga ansatser, s o m d å o c h d å g ö r a s af v å r a a r k i t e k t e r, v i s a e m e l l e r t i d, att de sträfva efter nationella idéer, o c h d e B o - b e r g s k a b y g g n a d e r n a m e d sin k r a f t i g a f o r m - gifning o c h sin sparsamhet i detalj u t s m y c k - n i n g e n v i t t n a i m å n g t o c h m y c k e t, att d e r a s u p p h o f s m a n är v å r t g r u n d l y n n e p å s p å r e n.
själad M e n n ä r n ä s t a d a g b r y t e r iD, d r ä p e s f a n t a s i - l e k e n af e n k ä r f v e r k l i g h e t s k l u m p i g a n i v e l - leringsyxor, o c h på nytt ståndar då den o j ä m n a striden m e l l a n skönhet o c h barbari, m e l l a n konstnärliga arkitekter o c h g r y m m a stads- vandaler.
ERNST M Nedanför en g a m m a l d a g s gårdsplan, beskug- g a d af å l d r i g a t r ä d, g u n g a r s a l t s j ö n m e d s i n a f r a m i l a n d e b å t a r, v ä x l a n d e f y s i o n o m i a l l t efter r — B U F F É.
J, n * 1 r " ' » PP » t o m t o m » f 8 | o r) d 0 » « f u, l a f 11 «.
m.
ODER SVEA!
d r a g a fjärran Dina söner öfver Hvarför låter d u d e m till att såg j a g u n g a m ä n sitt a f s k e d ifrån för hafven.
tvingas gripa vandringsstafven?
Nyss i hamnen tvänne taga dina bygder, m o d e r, att b o r t i fjärran draga.
Rak o c h bredbent stod den ene, när m a n d r o g in ankartågen.
Trotsigt föllo afskedsorden, klingande utöfver vågen: S o m v å r a läsare erinra sig, återgaf I d u n i s i t t f ö r r a a u m m e r b l.
a. e t t p a r a f b i l d n i n g a r af a r k i t e k t e n B o b e r g s p r o j e k t e r a d e h e r r e g å r d s - b y g g n a d p å d e n b l i f v a n d e S:t L o u i s - u t s t ä l l - n i n g e n i A m e r i k a, ett hus, s o m o m det k o m - m e r till s t å n d, o c h d e t h a r m a n a l l a n l e d - n i n g att h o p p a s, torde bli en kär tillflykt för våra l a n d s m ä n därute.
D e n, h v a r s f a n t a s i d a n a r så t i l l t a l a n d e b o - n i n g a r åt a n d r a, k a n e m e l l e r t i d g ö r a k r a f p å a t t s j ä l f få b y g g a s i g e t t h e m m e d i n d i v i - d u e l l p r ä g e l, d ä r s k a p a r l u s t e n får a r b e t a i fred f ö r o s k ö n a i n t r y c k från s t o c k h o l m s k a dussingator.
O c h ett s å d a n t soligt o c h fantasi- lifvande h e m har arkitekten Boberg nyligen t i m r a t f ä r d i g t åt sig o c h sin h u s t r u ute p å Djurgården, tätt intill stranden, i g r a n n s k a p e t af V a l d e m a r s u d d e.
D ä r l i g g e r v i l l a » V i n t r a », d o l d f ö r a l l f a r v ä g e n af m u r a r o c h t r ä d, o c h röjer m e d sin p e l a r p r y d d a förstugutrappa, sitt i n b j u d a n d e d a l r u m på nedre botten, sin ljusa, t a k h ö g a » s t u d i o », sina gäst- o c h h v a r d a g s r u m en trappa u p p under det brutna tegeltaket, a t t d e t är e t t k o n s t n ä r s p a r, s o m b y g g e r o c h bor därinom.
HÖGMAN.
EMIGRANTER.
D e t n y a p o s t h u s e t står tills v i d a r e s o m s i n mästares fullödigaste v e r k; för hvarje n y dag skall dess måttfulla s k ö n h e t v ä x a in i vårt medvetande, hvarje g å n g vi gå förbi dess fasad eller t r ä d a in u n d e r hallens guirland- s i r a d e k r y s s h v a l f, s k o l a v å r a ö g o n s m e k a s af f r i s e r n a s k o n s t n ä r l i g a i d é r i k e d o m, af f ä r g e r n a s utsökta harmoni o c h materialets ädelhet.
HUSHÅLLSSKOLA S SIN STUDIO.
i k v a r t e r e t R o s e n b a d v i d N o r r s t r ö m o c h till sist d e t i d a g a r n a i n v i g d a n y a posthuset.
Dessa b y g g n a d e r h a alla tre ett g e m e n s a m t d r a g, n ä m l i g e n d e n s l u t n a kraft, s o m t a l a r ur p r o p o r t i o n e r n a o c h förenar d e s a m m a till ett organiskt helt.
MATSALAR.
CAFÉ I Från dalrummets låga fönster ser d e n k o n s t n ä r l i g a b y g g m ä s t a r e n nu o m aftnarna ljusen tändas på söders terrasser, o c h i sin fantasi d r ö m m e r h a n s k ö n h e t åt Stock- h o l m, d r ö m m e r, att d e n s t a d e n, s o m h a n a f h j ä r t a t h å l l e r af, är v a c k e r s o m i n g e n a n n a n, att a l l t h v a d naturen lagt i o r d n i n g åt k o n s t e n att fullfölja o c h utveckla, h a r b l i f v i t i a k t t a g e t, o c h att v å l d - förandet på dess originella stads- k a r a k t ä r är en omöjlighet, så länge den har en af estetisk känsla o c h stark a l l m ä n a n d a be- k o m m u n a l s t y r e l s e att lita till.
» I n g e n t i n g att s ö r j a öfver o c h att t a c k a f ö r ej h e l l e r!
Fosterland — det kan man finna h v a r s o m helst, ifall d e t gäller. » Moder, den har du förlorat, evigt afsked han dig säger!
— » Nej, j a g svarar, ty kan man Fin, hvit förlora endast, h v a d m a n och fraiche äger.
blir h y o c h hud o m m a n alltid tvättar sig m e d F. Pauli ' s Balsamtvål, som innehåller d e för huden mest välgörande hygieniska ämnen o c h balsamer.
Prisbelönt L o n - d o n, Paris, W i e n, C h i c a g o, S t o c k h o l m m e d g u l d - medalj.
F. Pauli ' s Balsamtvål öfverträffar alla andra.
Vårda tänderna.
E n l i g t framstående läkares o c h tandläkares o j ä f v i g a i n t y g är F. P A U - L I ' S A Z Y M O L d e t y p p e r s t a af alla m e d e l för m u n h y g i e n, ä f v e n s o m f ö r sårbehandling, e k z e m, finnar, h u d r o d n a d e r, r e f o r m a r o.
d.
A z y m o l er- höll g u l d m e d a l j i L o n d o n 1899 s å s o m b ä s t a anti- septiska m u n v a t t e n.
u " d8rvl » nlng 1 matlagning, d«« » » rträtt » r, fladafailng m m.
3 mail » l » vtair ».
Proip.
ooh llpply » ».
fritt.
" » " trall läg », godt oon rlUIgt bard, liga prlaar ooh därtill rabatttupoiigar, blaad » tadant laeit beiBHa.
Frutoit-, lunoh-, » upe- ».
Uff«i«rv«rlng, Ttrtar, b«UI » «r, U1T » brttd fria » g » t bag«rl » arv, a.
« i l] » « här.
- Den, s o m m e d ett s å d a n t itill sin m o d e r s t r a x v a r honom Men mig icke i aktern tankfullt värdig ».
stod den stödd med hakan stirrande o m han handen, mot kusten, himlaranden, d e s s sista i n i h j ä r t a t s tafla F ö r n ä r v a r a n d e ä r o o c k ett 1 0 0 - t a l S o p h i a - systrar s p r i d d a i hela l a n d e t o c h utföra sitt välsignelserika arbete å lasarett, s j u k h e m, epi- demi- o c h barnsjukhus, sanatorier, sjukstugor, e n s k i l d a h e m m.
m.
H v e m k a n v ä l till f u l l o u p p s k a t t a v ä r d e t af d e n n a k ä r l e k s t j ä n s t!
andre, emot tills d e n s j ö n k v i d som g e n o m b i l d a d e, u n g a k v i n n o r s i n f ö r a n d e i kär- lekstjänst bland de lidande, verkat i h ö g grad uppryckande och välgörande på sjukvården i hela vårt land.
afsked färdig, h a r j a g ej f ö r l o r a t, ty h a n v a r Men e n s j u k s k ö t e r s k a s krafter stå i regeln icke.
l ä n g e b i.
O m h o n, s å s o m j u alla ö n s k a o c h v ä n t a, p å f u l l t a l l v a r h ä n g i f v e r s i g åt sitt arbete, b r y t e s h o n ofta n e d v i d e n ålder, d å andra ä n n u k u n n a u t v e c k l a full kraft; o c h h v a d, s o m d ä r v i d m å n g e n g å n g tär m e r ä n d e t k r ä f v a n d e a r b e t e t, är, s ä r s k i l d t h o s djupare anlagda naturer, medkänslan m e d de lidande o c h sörjande.
linjer ristat, tåren skälfvande i ögat » Ve m i g, v e, den h a r j a g mistat! » Moder, nej, j a g kan att bära, d u så f ö r t v i f l a d g r å t e r — icke har nej, du h o n o m var viss, han Den, ej ej k o m m e r åter.!
s t å r ut m e d att han dig skall g å i t u n g a tills h o s d i g h a n hvilat, sakna, drömmar, sist får Ställ i o r d n i n g p å h a n s vakna.
kammar!
H ä r ä r i c k e t i d att sörja.
L a g a så att flammar, brasan och till v ä l k o m s t r u s t a Och m e d d u b b e l ifver dig o m hvarje S k u l l e i c k e e n h v a r, s o m d e t k a n, o c h sär- s k i l d t d e m å n g a, s o m p å ett e l l e r a n n a t s ä t t r e d a n stå i t a c k s a m h e t s s k u l d till Sophia- h e m m e t o c h dess systrar, samt m å h ä n d a o c k k ä n n a b e h o f af att få i g ä r n i n g å d a g a l ä g g a s i n t a c k s a m h e t, v i l j a k r a f t i g t b i d r a g a till b e - r e d a n d e, u n d e r den e n a eller a n d r a f o r m e n, af e n j ä m f ö r e l s e v i s b e k y m m e r f r i h v i l o t i d ef- t e r a r b e t e t å t d e m, s o m så f ö r s l i t i t s i n a kraf- ter i kärlekens tjänst?
mistat, s o m v i d ditt h j ä r t a Det finnes n u e n pensionskassa för Sophia- hemmets sjuksköterskor, o m hvars främjande S o p h i a h e m m e t allt i f r å n b ö r j a n af s i n t i l l v a r o varit s y n n e r l i g e n angeläget, h v i l k e t o c k ihåg- k o m m i t s m e d frikostiga donationer o c h s o m är f o t a d p å g r u n d e r, h v i l k a a n s l u t a s i g till S o p h i a h e m m e t s grundsatser i öfrigt.
börja!
vårda minsta broder, att du skyddar, dem du äger, och får h e m d e a n d r a, moder!
C a r l Så tillförsäkras b l a n d a n n a t h v a r j e delägare däri p e n s i o n i c k e b l o t t efter e g n a insättningar, utan o c k g e n o m tillskott från S o p h i a h e m m e t för h v a r j e tjänsteår.
D å d e n n a kassa emel- lertid ännn endast kan anses vara stadd i s i n b e g y n n e l s e, b e h ö f v e r d e n, f ö r att f å bär- k r a f t i m å n af t i l l v ä x t i a n t a l e t d e l ä g a r e, kraftigt stöd i f o r m af frivilliga g å f v o r från allmänheten.
A nshelm.
SOPHIA-SYSTRARNA.
S O P H I A - H E M M E T, stiftadt o c h alltfort m e d v a r m kärlek o c h aldrig tröttnande omsorg o m f a t t a d t af h.
m.
d r o t t n i n g e n, t o r d e i d e flestas f ö r e s t ä l l n i n g v a r a d e t s a m m a s o m s j u k - hemmet v i d V a l h a l l a v ä g e n, där kärleksfull v å r d l ä m n a s åt lidande.
Många hafva ock u t a n t v i f v e l r i k o r s a k att f ö r e g e n, a n h ö r i g a s eller v ä n n e r s del tacka för d e n g o d a hjälp, s o m d ä r s k ä n k t s, l i d a n d e t m å h a f v a h ä f t s el- ler s l u t e t l i n d r a t s.
Såsom icke minst välgörande har m å n g e n f ö r v i s s o o c k k ä n t d e n a n d a af f r i m o d i g h e t o c h friskhet, h v i l k e n där s å s o m v a r m t solljus g e n o m t r ä n g e r det allvar, s o m helt naturligt m å s t e h v i l a ö f v e r ett s j u k h e m.
M e n S o p h i a h e m m e t är n å g o t m e r än sjuk- hem.
D e t är i främsta r u m m e t e n a n s t a l t f ö r u t b i l d a n d e t af s j u k v å r d a r i n n o r o c h h a r såsom sådant, såväl g e n o m den omsorg, som nedlägges på denna utbildning, som icke minst | Kungl.
H of boktryckeriet) jlduns Tryckeri Aktiebolag!
17 - AfförCtrVPlf I HMQlOHJblV i a a H H H H z l Bryggaregatan 8 17 8 0 m * Aktier, Obligationer, Pris- i kuranter, Cirkulär, Plakat, Affischer, j Fakturor, Räkningar m. m. m. m.
FÖRSTKLASSIGT ARBETEI BILLIGA 595 — M e n h v a r t taga pensionärerna sin tillflykt?
En o c h annan torde återförenas m e d anhöriga, s o m hon.
v i d i n t r ä d e t i S o p h i a h e m m e t n ö d g a t s l ä m n a, eller, o m n å g o n kraft därtill finnes ö f r i g, ä g n a s i g åt n å g o t a n n a t, m i n d r e kräf- v a n d e arbete.
M e n m å n g e n syster står o c k s å vid den åldern e n s a m i lifvet, utan kraft eller h å g att b ö r j a n å g o t n y t t.
Dessutom kan det vara p å k o s t a n d e n o g för h e n n e att helt lämna det hem, s o m hon under många år v a n t s i g att b e t r a k t a s o m sitt.
H u r u v ä l k o m m e t v o r e d å e j t i l l f ä l l e t att finna plats i ett å l d e r d o m s h e m i n o m Sophia- h e m m e t s o m r å d e, där d e n från det egentliga arbetet aflösta fortfarande kan lefva m e d i anstaltens lif o c h s å s o m en g o d traditionens bärarinna ä n n u e n t i d g ö r a s i n m o g n a d e er- farenhet fruktbärande såväl g e n o m g o d a råd till y n g r e s y s t r a r s o m o c k g e n o m tillfälliga tjänster, i d e n m å n krafterna tillåta.
Hvilken välsignelse, o m det h e m m e t då o c k s å s o m ett f ö r e n a d t hvilo- o c h å l d e r d o m s h e m får ö p p n a sin dörr för en o c h annan, ä n n u a r b e t a n d e s y s t e r, s o m b e h ö f v e r f ö r l ä n g r e el- ler k o r t a r e t i d a f b r y t a s i t t a r b e t e f ö r a t t h ä m t a nya krafter.
L å t o m oss villigt räcka våra händer för t i l l m ö t e s g å e n d e af d e t t a dubbla behof för Sophia-systrarnas räkning genom offervilligt deltagande i den j u l m a r k n a d, som under kron- prinsessans b e s k y d d för detta ä n d a m å l k o m - mer att ä g a r u m i S t o c k h o l m 2 6 — 2 8 i d e n n a månad.
\ PRISERI F P E IA M A P Ä rilE&lt;Jiå " lllllUÅlMllEll.
I Specialaffär för alla till Dam- toiletten hörande artiklar.
IDUN PÅ JONAS LIE ' S 1903 70-ÅRSDAG.
* N Ä R J O N A S LIE slungade lagboken och blef diktare, var icke P i n d e n för h o n o m en terra i n c o g n i t a.
Han hade redan ofta gästat s å n g g u d i n n o r n a — skrifvit » fortsellinger » i tidningar o c h tidskrifter o c h s t u n d o m äfven sysslat m e d versfötter o c h rim, ja, han h a d e till o c h m e d d e b u t e r a t m e d e n l i t e n s a m l i n g dikter.
M e n s o m h a n sade i företalet till d e n n a b o k: h a n g a f e n d a s t g ä s t r o l l e r i littera- turen — diktandet var h o n o m en a n g e n ä m rekreation efter arbetet öfver rättsprotokoll och inlagor.
Hans lifsgärning var advokatens, och » skal m a n blive n o g e t tilgavns her i ver- den, m a a m a n ofre k a l d e t sin h e l e, u d e l t e kraft ».
Innerst bar han dock en varm kärlek till d i k t e n, o c h n ä r d e n s t o r a k r a s c h e n k o m o c h gjorde hans borgerliga ställning ohållbar, v a r d e t v ä l därför ej m e d alltför t u n g t hjärta h a n v a l d e d i k t a r e n s fria, o m i c k e a l l t i d r o s e n - strödda lefnadsbana.
I sina förstlingsdikter hade Lie besjungit sin h e m b y g d, det v i l d a o c h storslagna Nord- l a n d, o c h i s i n a f o r t s e l l i n g e r s k i l d r a t d e t sär- e g n a f o l k, s o m b r u k a r d e n m a g r a j o r d e n där- u p p e m e l l a n fjäll o c h f j o r d o c h s o m d å ä n n u bevarade gammaldags bruk och sedvänjor, o b e r ö r d t af e n m o d e r n k u l t u r, s o m d o c k s n a r t skulle nå äfven dit för att trivialisera o c h förflacka.
Hans debutarbete som författare ex professo blef också en novell m e d Nord- landsk miljö.
Den Fremsynte — en stakkels syg nordlandsguts s i m p l e h i s t o r i e — är i s j ä l f v a v e r k e t e n e n d a l o f s å n g till h e m b y g d e n, en g r a n d i o s n a t u r s t ä m n i n g a l l t i g e n o m, m e d f ä r g af g a m l a s ä g n e r s m y s t i k o c h af d e n m ö r k a öfvertro, s o m hade en g o d j o r d m å n däruppe, där det långa vintermörkret gjort människorna skrämselsjuka.
En b e s t ä m d diktarprofil skön- j e r m a n k n a p p a s t i d e n n a b o k; d e t är e n svär- m a r e o c h p o e t, s o m s k r i f v i t d e n, i c k e e n iakt- t a g a r e af l i f v e t e l l e r e n p s y k o l o g.
Personerna ä r o t ä m l i g e n k o n t u r l ö s a, d e v e r k a staffage i en l a n d s k a p s m å l n i n g, bifigurer, h v i l k a äro n o g så i n t r e s s a n t a, m e n h v i l k a b l i c k e n l ä t t g l i d e r f ö r b i f ö r att f ö r d j u p a s i g i n a t u r s c e n e r i e r n a.
M e r a a f l i f v e t s p u l s o c h h j ä r t a är d e t där- e m o t i Tremastaren Fremtiden — Lies första r o m a n —, o m h a n ä n n u ej här heller fullt n å r u p p till d e n s j ä l f s t ä n d i g e o c h s k a r p s y n t e verklighetsskildrare och själsrannsakare, han en d a g skall bli.
L i k s o m i Den Fremsynte är h a n f o r t f a r a n d e N o r d l a n d s s k a l d f r a m f ö r allt, men miljöskildringen rör sig ö f v e r v ä g a n d e kring hafvet, hans u n g d o m s o c h mannaålders stora kärlek.
Sällsamt och oändligt breder det ut sig för vår blick, o c h g e n o m brus o c h skumstänk nå människornas röster våra öron.
H a f v e t ä r » d e n h v i d e k i r k e g a a r d », o c h så s o m e n d a s t d e n kan det, s o m själf lefvat o c h sträfvat bland d e m, skildrar han s j ö m ä n n e n s v å g s a m m a tillvaro, deras ovissa strid m e d d ö d e n för h e m och dagligt bröd.
I Lodsen og hans hustru m ö t e r m a n m e r a n t p r ä g l a d t d e t, s o m s e d a n a l l t j ä m t är d e t c e n - trala i Lies författarskap.
Redan i Tremasta- ren Fremtiden — i förhållandet mellan Mörten och Eidel — börjar han syssla m e d människo- hjärtat o c h intresserar sig särskildt för dessa o n d a m a k t e r, s o m så o f t a r e g e r a ö f v e r d e t o c h s o m så o f t a k u n n a r e s a s i g u p p m e l l a n t v ä n n e m ä n n i s k o r, h v i l k a i själfva v e r k e t älska eller högakta hvarandra, alla dessa våra väsens * S o m I d u n så pass n y l i g e n s o m i n:r 30 för år 1901 m e d d e l a t en bild af d e n store författaren o c h hans hustru, t a g e n speciellt för v å r r ä k n i n g i deras h e m i Paris, anse v i oss — u n d e r h ä n v i s n i n g till d e n n a — n u ej b e h ö f v a u p p t a g a u t r y m m e t m e d hans v ä l k ä n d a d r a g.
Red.
18 Humlegårds gatan 18 29 Drottninggatan 29
— I D U N 1903 i c k e passar Enligt referat af meddelande från Svenska i Tandläkaresällskapeta kommitté för undersök- ning af gängse antiseptiska munvatten på Inter- nationella Tandläkarekongressen i Stockholm den 15 Aug.
1902 är MATOL högmod han » trold », etc. problemet Kristiansen, s o m heta Lodsen I afund, unge Salve lotsen från M e r d ö har äktat sina b a r n d o m s d r ö m m a r s b r u d Elisabet.
Lotsstugan s t å r fin o c h p y n t a d, p e - l a r g o n i u m o c h m y r t e n b l o m m a i fönstren, solen skiner in p å de n y p o l e r a d e m ö b l e r n a o c h d e t nybarrade golfvet, och utanför brusar hafvet, k o r t s a g d t, allt är så i n b j u d a n d e d e t k a n men ändå unga.
sig Ett tomten litet han flykten.
hviskat går nu dan, men och sin h ä n g i f n a h u s t r u.
m å n g a år s v u n n i t b o r t och tvedräkt, m å n g a bittra tårar.
sig, att tvänne gränslöst största o c h Elisabet har Huru människor olyckliga, uppställt kommer kunna änskönt de lyckomöjligheter?
— diktaren svartsjuka; f ö r s o n i n g e n k o m m a v ä l se- då ha redan i missförstånd fällt Trollet heter hus- o n d a ord i örat på Salve, o c h o c h misstror Förklaringen de fult t r o l l h a r n ä m l i g e n s m u g i t t r ö s k e l n till d e m o c h j a g a t på det har vara; vill inte glädjen bli bofast h o s in ö f v e r detta så på de är för sig, o c h svaret är n ä r m a s t d e t t a: det vara bära frågan han ger J o, d ä r f ö r att v i m ä n n i s k o r ä r o så f ö r f ä r l i g t s k y g g a f ö r h v a r a n d r a, så l i t e t öppenhjärtiga hvarandra.
oss, är och När i förhållandet misstanke till vaknar kunde sätta i stället oskuld, fördraga och pinas, o c h hård.
.
.
men den för en ärlig fråga, s o m motparten sin i tillfälle vi att bevisa ovissheten, grubbla blicken blir m ö r k o c h rösten under tiden finns det kanske varelse, s o m sträcker händerna m o t oss o c h väntar på oss med aldrig ens hyst Se bara kunde Det trofast en tanke inte strax fråga bara blifvit honom behöfts godt, m e d hela De nämnda ling, som Hvarför Elisabet, om och löjtnant några det Beck.
ord, och allt o c h l y c k a n h a d e lett mot ansiktet.
arbetena kom Tremastaren som på svek och otrohet.
något mellan henne hade hade hjärta, på d e n n e Salve Kristiansen!
han varit ett till jämte en novellsam- samma år som k u n n a sägas bilda första facen i Jonas Lies produktion.
Nordland hade hittills varit hans speciella territorium — h e m - bygden och hafvet, o c h hans skildringar hade i erinringens öfra äfven skildra och dager.
andra andra skådar diktaren den ville er- o m r å d e n för sin konst o c h lefnadsförhållanden än kustbons sjömannens.
Strozzi, Thomas böcker, i Och Boss hvilka belysas, o c h Men han och vidt Faustina skref Adam skilda Schrader — människoöden i hvilka bakgrunden än därför utgöres att han fick den tiden moderna hårda slängar tresse, allmänheten för hans och dessutom det in- och att haft klart skrifva icke hunnit något sätta sig er- Det vankades från första rätt och det stunden aftog betänkligt.
in- visat M e n lik- när När höra att slita med öppna för a r t e n af s i n b e g å f n i n g o c h f ö r s t o d h v a d fordrades, slagna vägen: Innan ännu hembygden han blef ett par o c h skref de b å d a Rutland o c h Gaa paa.
trolige berättaren från ifrigt berätta dessa nu diktaren med sig till allt h a n har aldrig nog om kärnmänniskor, den sjöromanerna, fordom, man tycker sunda gäller tankarne s j ö g a s t i tal o c h å t h ä f v o r, lyssnar och i H ä r är h a n å t e r d e n för- n å g o t af v ä d e r b i t e n och färdig h ä r m e d be- gånger manhaftiga höra vare finna det Gertrud Kristiansen eller R e j e r Juhl, » G a a p a a s » nyttig- hetsduglige märker deles hjälte.
d o c k, att samma hans Tonfallet människorna p å sina kläder att är » Lodsen og liksom i diktarens om — ernas genombrott hos Jonas ställt sig bland hvars all- djupare, snits märker hjärna.
de han den nordiska, når som n å g o n af d e s s a, m e n h a n han v i l l e o c h f ö r s t o d att visste n u hvad så r o p a u t det vann genklang i månget bröst.
är det, att Livsslaven en i n d i g n a t i o n s r o m a n, en l j u n g a n d e protest mot orättvisorna i samhället.
om en ling.
m a n, s o m tvingas ung Nicolai människa är i grund att bli brotts- o c h botten en g o d o c h trots de m å n g a motigheter, s o m ifrån spädaste barnaåren sträfvar han hederlig medborgare.
lunda D e t är h i s t o r i e n segt bestämt.
grändernas och förföljt ärligt Men Han är förtrampade att ödet nu honom, blifva har en annor- en g å n g en af parias här hängande.
når han upp i ljuset af d e m s o m ä r o s t a r k a r e, l i d e r smälek det längsta undergifvenhet, tar bär allt med tyst biter bara |ihop tänderna o c h i m e d starkare tag.
hans han tålamod, o c h han M e n en dag brister l y f t e r h a n d e n o c h slår tillvaro anat, i Familien den bok!
allt Thea, heta, eller de Så slutar ha de icke allesamman framför oss, blick, när sett m o t oss glädjen gjorde det rum- när alla så att blifvit oss s o m kära gamla v i ibland t y c k t oss hafva m ö t t ute i världsvimlet o c h gjort en igenkän- där nick o c h sagt för oss själfva: går j u kaptenen på Gilje!
och kavat hans och han svär och domderar och n ä s a s k v a l l r a r o m k ä r l e k till t o d d y g l a s e t, men, herre för » Ma », gud, hvad han en går hans gammal o c h där dom dotre tillfogas det g e n o m båda den där äro döttrarna o c h p i g o r n a o c h är e n b o k o m o c h o m de lidanden, niskokännare.
hjärta Och den idoga och undergifna » Kommandörens kvinnohjärtat i själ o c h hederspascha.
kaptenska, kusken.
.. de » Kors, H a n är m o r s k det är De äro s o m stun- konvenans och dum- Cecilias o c h Marthas af e n s ä l l s y n t fin m ä n - hvarandras motsatser, s y s t r a r n a; d e n e n a är stilla, inbun- och misstrogen, den andra godtrogen och u p p r i k t i g, ö f v e r s v a l l a n d e i sin g l ä d j e o c h g r ä n s - löst förtviflad typer Cecilia allra i sin sorg — tvänne kvinno- således: det slaget, s o m lätt resignerar, hvilket en gäckad förhoppning s o r g till d ö d s.
förälskelse, gömmer sina B å d a gå de o c h men känslor l ö n l i g a s t e, är M a r t h a under det i hjärtas sitt naturlig och att oför- än en b a k g a t a i Kristiania.
b e h å l l s a m, o c h h e l a h e n n e s v a r e l s e är l i k s o m gaf förklarad Man märker på främmande vägar; dock, omgif- honom kraft, öfverges fängelseportarna de som bo slås i g e n b a k o m h o n o m, b r i s t e r d e t sista, s o m vandrat nar lif.
människor, han han mördare, och fattjiga Jasger, hvad af e t t t o r g i d e u i t a l i e n s k a p r o v i n s s t a d e n F o r l i, att som hans och o c h stack i hjärterötterna, ja, hur en i K a p t e n Peter sett p å oss m e d tårade ö g o n, icke nande är hur den omkring o c h h ö g t till t a k e t i d e g a m l a sorgen skar dem lif, s o m f y l l e r präktiga Giljegården — men, rika Inger-Johanna dessa under- Lie hade varit i stånd så v i d u n d e r l i g t n ä r a.
på värme är m e d e t t så o s v i k - oss bära en E n rent un- boken s o m k o m m e r det lefvande lifvet Thinka, läst läsningen och solstrålen, smula sanning, det inte under mana för l y s a in o c h sprida h v e m har har en trollkarl fram knappast att en skulle psykolog — ligt trollspö s o m Jonas bli som i bar, o c h endast det äfven sökt beröfva samman- för oss.
.
.
hvem Ja, och hade malstrpm, mera återhålla sin f ö r t j u s n i n g: derbar icke högsta f a l l i c k e så e n k e l t o c h Gilje och kan man annan paa boken kunnat där större åtminstone o c h är hvart trovärdigt förklarat honom ty konstgebit, än n å g o n s i n förr o c h h ä m t a r mången skulle d e t e n d a, s o m v a r h o n o m till g l ä d j e i l i f v e t, till; ett att skapa f ö r b o r g a d e skatter, hvilkas blotta ma fördomar — s i n b ö r d, b l i r o s k y l d i g t m i s s t ä n k t f ö r tjuf- så O c h s o m p e j l a r e af m ä n n i s k o s j ä l e n djupare kärlekssagor, berättade sidan summa, n ä s t a n u p p till mera j ä m n H a n k a s t a s åt ä r o i c k e till f ö r h o n o m.
i här o c h solen o c h ljuset o c h Et att s t r a x H a n s stil, s o m n å g o n g å n g k u n n a t muntert predikare dötre f ö r i m p r e s s i o n i s t i s k, s å s o m i En Lie.
så v ä l d i g hvilkas en beundran: h a n n ä p p e l i g e n har sin öfver- strålande oförskräckta och romanlitteraturen, fulländning.
det svårast n y b o k blifvit en allt o c h där bekanta, en detaljer, inom ha aldrig Kommandörens med män i Norge den tiden har o c h hvilka alltid fylla Gilje, de m o d e r n a idé- hade L i e, är man tacksamhet hemlifsinteriörer, Han väl ifrån hos Jonas hvilka stora m e d hvarje hette Ibsen, Björnson o c h Alexander Kielland.
blir sig lifslefvande sanningens främste skede stått Han panna tveeggadt genombläddrar de böcker, som trenne, dessa intima på k o m så g e n o m b r o t t e t, s o m Ross varslat apostlar, är o c h sina tankar; m a n » Livsslaven » Thomas iakttagare icke riktigt ha en m e r a.
n y m o d i g n y a idéer brottas Med noggrann Lie, s o m författade hustru ».
och En det här till e t t säga, g ö r a verklighetsintrycket, o c h att att sig madam på skaldens penna paa flyter sökte bränt D e t vackraste i Lies talang: e n g r u n d l i g r e k o g n o s c e r i n g af terrängen.
han som gick vidare på den sin sidorna, d e n, g r i p e s m a n af s a m m a samliv.
vara han o c h lyser öfver Familien in- innan nu samma man ögonen af P r o m e t e u s - e l d e n i hans detta allt mästare fick som framför för den u n g e diktaren, hvars vidriga ö d e n Han läser man beskrifvit, blef motgång.
man vrede, till han sam gnista flammar förvandlat som detta för h o n o m en hälso- en det svärd.
har göra s a m m a bittra presskritiken, diktning, barm; heliga m e d d e m; det drama.
från ägt nu s o m T h o m a s E o s s efter p r e m i ä r e n af hans L i v s s l a v e n ä r s k r i f v e n af e n m ä n n i s k a, som diktaren icke riktigt afsikt er d e t m i g.
.
.
o g d e t s i d s t e f a a r d e t v e l s t a a ved. » man När in i d e a n d l i g a r ö r e l s e r, s o m d å v o r o m o d e r n a.
nad; man hans sol, s o m hvilket man velat Månne svala och fostrades?
han varit kanske tillvaron sig, när sol, s o m » m o d e r n t », - m e n d e t har icke l y c k a t s för h o n o m, ägt denna betagande friskhet o c h charme, s o m öfver samma författaren hvad kanske för har är fogdehemmet, i barn att sig, Strozzi e x e m - Italiens Guiseppe Strozzis kvarn.
d e s s a b ö c k e r, får allt världen Fremtiden, som inom v å g a vi inte öppet höra oss för, o m berättigad; en sanna en öfver lekte I Faustina där.
väl knappast snarare lyste Lie rycker in på lifvet.
icke farenhet misstro, hurtige det öfver det för og hans hustru närmare den lyser trycket, STOMATOLFABRIKEN, Stockholm.
H.
M. Kozransrons Hofleverantör.
just är läser ovedersägligen det munvatten, som bäst uppfyller de fordringar medicinen och tandhygienen ställa på ett bakteriedödande och sjukdomsförekom- mande preparat för tändernas och munnens vård.
illasinnade pelvis 596 — han af d e makter, tankarna lifskampen.
» S l ä p j e g ud, saa k o m j e g bare ind säger ha väl alltför ofta fått till de gamla kära hemtrakterna, det k o m m i t in i skildringarna flyga o c h så en luft, Verksammaste och mest styrkande näringsmedel för vuxna och barn.
Med glänsande resultat för- ordadt af läkare-auktoriteter.
Stärker nerverna och förhöjer kroppsbyggnadens alla delar.
åter har som som understödde honom i den goda ningarna ha inte tillräckligt intresserat h o n o m, igjen, » verden, som han.
skulde paa » For enten svära er det slaveriet, eller o g s a a S A N A T O G E N För het.
och af d e t r i k a k ä n s l o l i f v e t i n o m h e n n e.
ingen af d e m b l i r d r ö m m e n till v e r k l i g - Cecilia är allt för sensibel o c h l ä t t s k r ä m d har icke m o d att l y c k a n skymtar förbi.
räcka ut handen, när M a r t h a får n å g r a stun- Prospekt sändas gratis och franco genom Gene- ralagenturen Josephson &amp; Retelke, Göteborg.
Erhälles å alla apotek och kemikalieaffärer.
Tillverkare: BAUER &amp; C:o., Berlin S.
— 597 I D U N — MIMI d e r af o b l a n d a d s ä l l h e t; m e n d ö d e n k o m m e r snart o c h förstör framtidsdrömmarna för henne.
Så vissna b ä g g e s o m g a m l a jungfrur, den e n a m e d åren allt m e r a m i s s t ä n k s a m o c h bitter, d e n andra s k y g g o c h tålig, m e n m e d en f r ä t a n d e s m ä r t a i b a r m e n o c h m e d e v i g l ä n g t a n efter d e t l i l l a b a r n, s o m h o n e n g å n g s a t t e t i l l v ä r l d e n o c h s o m k o n v e n a n s e n för- b j ö d h e n n e a t t s m e k a o c h k a l l a sitt.
I går fredag den 6 n o v e m b e r fyllde Jonas L i e s j u t t i o år.
M å n g a voro helt visst de, hvilkas tankar den dagen dröjde hos den gamle diktaren, m e d t a c k för alla d e h ö g t i d s s t u n d e r af s u n d o c h v e d e r k v i c k a n d e n j u t n i n g, s o m h a n s själfulla k o n s t b e r e d t d e m, o c h m å n g a t r y c k t e h a n s h ä n d e r o c h l ä n g t a d e i s i n s j ä l f v i s k h e t efter att ä n n u m å n g e n g å n g få s i t t a v i d h a n s dikt- n i n g s rika b o r d.
T y han h ö r n u en g å n g till dessa m ä n n i s k o r, h v i l k a s u m g ä n g e m a n h a r s v å r t att u n d v a r a o c h h v i l k a m a n m å s t e sakna d j u p t o c h länge, när de i c k e finnas mera.
H a n ä g e r v å r a h j ä r t a n, d ä r f ö r att h a n ä r e n s å d a n s t a r k h j ä r t e m ä n n i s k a, d ä r f ö r att h a n k a n s e så v a r m t p å l i f v e t o c h s i n a m e d - m ä n n i s k o r o c h t r o t s alla d e g å n g n a å r e n s växlingar ännu har barnets ljusa blick.
.
.
» N a a r ens liv er en vissen g r e n — o g m a n h a r g j o r t d e n s t o r e, s t o r e o p d a g e l s e af, h v a d d e t e r at l e v e, — s a a k a n m a n e n d a h a til- b a g e et s l a g s l i v, glsede i at n å g e n a n n e n faar l e v e.
D e t er s o m et l i d e t grant b l a d i g j e n p a a e n b a r k v i s t d e t!
» D e t är a d j u n k t K r a b b e, d e t l u s t i g a g a m l a b a r n e t i Et samliv, s o m säger detta, m e n det förefaller m i g, s o m d e t v o r e m y c k e t af J o n a s L i e s j ä l f i d e o r d e n.
GOTTFRIED KALÉN.
111 • III I M I • M I 111 • I • II 111 • M II I 11 III: Nu inkomna, direkt från Japan, de af läkare =: o c h sjuksköterskor lifligt rekommenderade = M 1 Japanes s i ka värmeapparaterna, (:: i |:: =: | z Et samliv är L i e s b i d r a g t i l l d u k k e h j e m s - l i t t e r a t u r e n, e n af d e b ö c k e r, i h v i l k e n h a n dryftar äktenskapet o c h andra etiska spörs- mål.
R a m e n för d e n n a lilla studie tillåter m i g d o c k e j a t t n ä r m a r e b e r ö r a v a r e s i g Et samliv eller d e öfriga r e n t realistiska r o m a - nerna; j a g måste nöja m i g m e d de redan n ä m n d a — h v i l k a i alla fall äro hans m e s t typiska och mest betydande — o c h innan j a g afslutar dessa anteckningar säga några ord o m den tredje perioden i hans diktning.
» A t d e er t r o l d i m e n n e s k e r v e d e n h v a r, s o m h a r l i d t 0Je f o r d e n s l a g s.
— D e l i g g e r i n d e i personligheden o g binder den s o m urorligt fjeldstykke, lunefuldt hav og utstyrligt veir — s t o r e o g s m a a u b e i s t e r — fra d e t e n k e l t e v a e l d i g e b j e r g - e l l e r h a v t r o l d, d e r k a n laegge s i g m e d s i n v i l j e i n d i livsstrommeD, til n e k k e n, ä l v e n, t o m t e g u b b e n eller nissen, der huserer o g ssetter s i n e l u n e f u l d e i n d f a l d, p u l s e r o g krumspringer ind i folk. » Dessa ord, s o m äro de första i det lilla företalet, s o m i n l e d e r d e n 1891 utkomna äfventyrssamlingen, » Trold », v i s a o s s g e n a s t h v a r d i k t a r e n är att s ö k a o c h h v a d s o m är u t m ä r k a n d e f ö r h a n s d i k t n i n g s t r e d j e o c h sista s k e d e.
Egentligen äro dessa » trold » ingenting nytt hos L i e; redan i hans allra första b o k ser m a n d e m allt s o m oftast sticka f r a m sina h u f v u d e n o c h i n ä s t a n allt h a n s e d a n s k r i f v i t m ä r k e r m a n s p å r efter d e r a s krumsprång o c h illfundigheter; de äro det oberäkneliga i människonaturen, de hemlig- hetsfulla makterna i n o m oss, ofta h e m s k a o c h förskräckande makter, m o t hvilka stundom icke ens förnuft o c h vilja äro n o g starka vapen.
M e n i » T r o l d » låter h a n d e m träda ut ur sina d o l d a kamrar i människobröstet o c h a n t a g a d e s k e p n a d e r af v i d u n d e r l i g a s a g o - väsen, s o m h a n anser t i l l k o m m a d e m.
Och de bli till bergtroll o c h h a f s v i d u n d e r o c h d y - likt, m e n b a k o m deras olika f y s i o n o m i e r o c h b a k o m deras bisarra handlingar märker m a n mänskliga drag och mänskliga gärningar.
— 11 • M II III M III II M • 1903 a f k o p p a r p l å t, öfverklädda m e d plysch.
Ge-: n o m att antända o c h uti apparaten nedlägga en = koltub, utvecklar apparaten under 3 å 4 tim. i u t a n r ö k o c h l u k t en behaglig o c h j ä m n = v ä r m e af 40 till 50 grader.
V i d förkylning, håll,: reumatisk värk o. s. v. utöfvar densamma ett: högst v ä l g ö r a n d e i n f l y t a n d e.
§ Pris pr apparat K r.
3: —.
= Pris pr paket o m 10 koltuber K r O: 5 0.
= V i d större rekvisition lämnas rabatt.
= W I L H.
B E C K E R, E K u n g l.
Hofleverantör, S t o c k h o l m.
= = Färg- &amp; Fernissfabrik, Kemikalier, Droger och Sjukvårdsartiklar.
= o c h p å G r i p s h o l m s s l o t t f i n n a s flere d u k a r, s o m af h e n n e r e n o v e r a t s.
O m h o n e m e l l e r t i d s o m a r t i s t e j är så m y c k e t k ä n d d ä r h e m m a, b ö r h o n vara det desto m e r s o m författa- rinna.
t MINNA Albin, Paris, foto.
TERSMEDEN.
(Från I d u n s Pariskorrespondent.)
E T T D Ö D S F A L L, smärtsamt ej allenast för d e n b o r t g å n g n a s närmaste, utan för hela vår koloni i g e m e n, har nyligen timat!
I vår kyrka, redan p r y d d o c h s m y c k a d till s i t t s t u n d a n d e k v a r t s e k e l j u b i l e u m, h a r i d a g v i g t s till r o s t o f t e t af f r u M i n n a T e r s m e - d e n, f ö d d af " Wetterstedt.
E n g r i p a n d e d ö d s b e t r a k t e l s e af p a s t o r Sta- d e n e r, h ä r l i g s å n g af f r ö k e n a f K l i n t s a m t e n fransk artist!
V i d den h ö g t i d l i g a akten h a d e v å r k o l o n i talrikt m ö t t.
Stoftet, s o m k o m m e r att brännas, nedsättes sedan i familjegrafven på Pére-Lachaise.
E n d a s t v i d ett par tillfällen har det varit u n d e r t e c k n a d f ö r u n n a d t att s a m m a n t r ä f f a m e d den bortgångna, m e n denna flyktiga beröring v a r d o c k t i l l r ä c k l i g att k v a r l ä m n a e t t v a r a k - t i g t m i n n e af e n o v a n l i g t i n t r e s s a n t o c h in- t e l l i g e n t s a m t f r a m f ö r allt ä l s k v ä r d p e r s o n - lighet.
Fru T e r s m e d e n var f ö d d d e n 26 maj 1 8 2 5.
A f s j u s y s k o n v a r h o n d e n sist k v a r l e f v a n d e, o c h j a g t r o r att m e d h e n n e d e n ä l d r e g r e n e n af f a m i l j e n af " Wetterstedt ä r u t d ö d.
G i f t m e d kapten Gustaf Reinhold Tersmeden, ägde o c h b e b o d d e h o n m e d s i n m a n e n l å n g f ö l j d af år det m i d t e m o t Gripsholm belägna, natursköna Karlsborg.
E n y n g r e b r o r till m a n n e n v a r d e n T e r s m e d e n, s o m e n s a m b l a n d officerarne räddades vid korvetten Karlskronas undergång 1845, en omständighet, s o m j a g här en passant o m n ä m n e r, då m a n just i dessa dagar tyckes hafva funnit den förlista ö r l o g s m a n n e n s läge.
Ä n k a r e d a n 1 8 6 7, flyttade fru T.
1 8 8 7 h i t till P a r i s m e d sina b å d a döttrar Elisabeth o c h A n n a, d e n s e n a r e s e d a n n å g r a år g i f t m e d en fransk affärsman, m r C h é m i n a i s.
H ä r i d e t l i l l a trefliga h e m m e t v i d r u e N o l l e t f ö r d e d e n g a m l a e n stilla o c h f r i d f u l l t i l l v a r o, och här t o g h o n gärna e m o t landsmän, hvar- v i d d e t o f t a h ä n d e att d e n ä l s k v ä r d a v ä r d i n - n a n p å sitt m ä s t e r l i g a s ä t t b e r ä t t a d e i n t r e s s a n t a m i n n e n från s v u n n a tider.
Fru T e r s m e d e n var en rikt utrustad natur.
H o n v a r e n m å l a r i n n a af r a n g, s o m s ä r s k i l d t excellerade i den delikata målningen på emalj, B l a n d m ä n g d e n af h e n n e s i b ö r j a n p å 1 8 6 0 - talet utgifna arbeten vill j a g endast här o m - nämna romanerna » Tvänne sångerskor » samt » E n s j ä l f b i o g r a f l », af h v i l k a d e n s e n a r e p å s i n tid å d r o g s i g e t t s m i c k r a n d e u p p m ä r k s a m m a n d e o c h o m n ä m n a n d e af d o k t o r af W i r s é n, d e n r e d a n d å e j allt f ö r l ä t t t i l l f r e d s s t ä l l d e litte- raturkritikern.
Efter sitt giftermål slutade emellertid fru T.
sin författareverksamhet.
Antagligen satte h o n m a k a n s o c h m o d e r n s plikter framför d e m e r a efemära litterära trium- f e r n a, ett f ö r h å l l a n d e, s o m, o m d e t o c k k a n g i f v a a n l e d n i n g till b e k l a g a n d e, d o c k f r a m f ö r allt b ö r v ä c k a b e u n d r a n.
Ä n d a till d e t sista året k u n d e fru T.
g l ä d j a sig åt e n g o d h ä l s a o c h e n a n m ä r k n i n g s v ä r d vigör, m e n då k o m sjukdomen.
Under de sista m å n a d e r n a lefde h o n e n d a s t ett skenlif, i d e t att m a n h v a r j e s t u n d k u n d e v ä n t a d e n svaga lifsgnistans slocknande.
E n bortgång u n d e r s å d a n a f ö r h å l l a n d e är j u r ä t t a s t • a t t b e t r a k t a s o m e n b e f r i e l s e o c h b ö r till e n v i s s grad d ä m p a de kvarlefvandes sorg.
I fru T e r s m e d e n f ö r l o r a d e vår k o l o n i sin äldsta m e d l e m.
H e d e r s p l a t s e n s o m d o y e n n e i n n e h a d e h o n efter f r u C a r o l i n e S u n d b e r g, s o m gick bort förliden vår.
E dvard » DE D S tjeknström.
FRIES » HÖSTUTSTÄLLNING.
EN LILLA de friskara b å d a här af a r t i s t e r, s o m ofvan sköldmärke, synes ej missbruka några alla sin f r i h e t till konstnärliga förlöpningar, utan iakttaga ett sansadt uppförande.
I regeln anses j u sansade o c h h y g g l i g a människor en tråkiga; de göra Det vore känna » de det f ö r s y n t a låter, sker Ointressanta Truppens lika kraftig oriktigt förtjänster af s e e n d e t.
att med både kraft ena med förkunna, och talang.
allt.
A. Biancliini, ledare, hr tiller- De uppträda ä r o d e m i n s t af färgskala n u s o m förut; ner i rödt, djupnar ej både i det m e n h v a d d e h a att mestadels deras heller inga spår i s a n d e n.
emellertid frie » andra smula ingenting ondt, m e n g o d a sidor rita j u s t och bär citerade orden s o m i blått o c h har en d e n brin- flammar i gult med det käckaste m o d i världen, m e n färgerna stå mera förmedlade, ha liksom Denne konstnär har och vid Sandhamn sina ögon däromkring, motiv, i ett öfver och när på allvar bundit han mognat.
sin själ och kobbarne får e t t r i k t i g t bra s o m till e x e m p e l t a l l e n p å s a n d b r i n k e n solljus, en fattig så pass lodrätt det kan falla svensk skärgårdsö m i d t i hög- sommaren, målar han en frisk o c h p o e t i s k bit
IDUN — 1903 598 — u n d e r hvars öfverinse- e n d e landets fornläm- n i n g a r stå, låta e n ef- ter b eskrif n i n g e n att d ö m a så värdefull pjäs förbli o b e a k t a d.
D o c e n - ten O. v o n F r i e s e n i Uppsala, specialist p å runforskningens områ- d e, fick därför i u p p - d r a g att n ä r m a r e un- dersöka densamma, och af hans berättelse fram- g å r följande.
sådan s o m » Skuggan » o c h l y c k a s a l l d e l e s för- träffligt.
H a n har för ö f r i g t flere g o d a s a k e r m e d på utställningen.
Hr Ndbot Törnros b i d r a g e r m e d flere p o r - trätt, bland hvilka den teckning, betitlad » T r ö t t », v i af b i l d a t i. dagsnumret, utmärker sig för g o d karaktäri- s t i k o c h är fri f r å n det karga o c h bistra, s o m eljes gärna känne- tecknar hans alster.
A f h r Otto Hesselboms dukar återgifves här » Allé i månsken », s o m äger rätt m y c k e n stämningsstyrka och v i t t n a r o m fin n a t u r - iakttagelse.
Stenen påträffades för 10 år s e d a n v i d b y g g a n d e t af e n g ä r - d e s g å r d å Lilla V ä r i n g s N o r r g å r d o c h öfverläm- n a d e s till Karl A n d e r s - son på d e n n e s särskilda b e g ä r a n.
S t e n e n är af glimmerskiffer, c:a 2,5 m.
hög, på baksidan k o n v e x o c h p å fram- sidan svagt konkav, hvarigenom den kom- m e r att någrot likna ett s k e d b l a d.
V i d landsvä- g e n i ändan af stengär- d e s g å r d e n l å g stenen S o m g o d naturiakt- tagare o c h kärleksfull N.
T O R N R O S: återgifvare af vårt uppsvenska landskap dokumenterar sig hr Bengt Hedberg, hvars » Sommarnatt » med sin allvarliga ton o c h redbara teckning ver- kar konstnärligt s u n d och enkel.
D e t s a m m a kan sägas o m teck- ningen » Vårdag », som är r e p r o d u c e r a d i d e t t a nummer.
tills för t v å år sedan, då d e n af Karl A n d e r s - son hämtades till G r e b y o c h där restes p å e n kulle.
Nederst å stenen f ö - r e k o m m e r e n fl-formad slinga, s o m ändas i orm- h u f v u d e n o c h är för- s e d d m e d e n inskrift, v ä s e n t l i g e n bildad af äldre runor.
Inskriften tolkades flinkt af A n - dersson själf p å följan- d e sätt: A n e sökte frän- d e O l u g i s y d (&gt;sud&gt;) F r ö k e n Harriet Sund- o c h väst o c h fann ho- ströms » S l u t a d t a r b e - n o m i norr.
R e s t sten.
te » intresserar g e n o m Däröfver förekommer e n m a n, s o m plöjer m e d trohet i uppfattningen e n o x e, o c h ofvanför af d e u t s l ä p a d e hästar- d e n n a bild ses e n liten FRAN » D E F R I E S » I S T O C K H O L M P Å G Å E N D E U T S T Ä L L N I N G n e; e n a n n a n af h e n - förtjusande idyll: en n e s hästtaflor borde rund k o j a, ur hvars rök- ö p p n i n g r ö k e n b o l m a r ut, o c h i hvars fyrkantiga d ä r e m o t e j v a r i t m e d, t y d e n är afgjordt d e n n a u t s t ä l l n i n g, s o m o v i l l k o r l i g e n är » d e dörr står e n k v i n n a, s o m hälsar d e n å t e r v ä n d a n d e misslyckad.
Bland öfriga utställda konstverk f r i e s » b ä s t a tills d a t o.
E.
H — N.
m a k e n v ä l k o m m e n h e m, där han m e d stadiga s t e g m i n n e s m a n m e d n ö j e fru Jeanne Didrings o c h spjutet på a x e l n släpar sitt h o r n p r y d d a j a k t b y t e l i l l a g o d b i t » E n s k y d d a d h a m n », e n förträfflig efter sig.
H a n anmäles af en h u n d r a c k a, s o m g l a d t viftande på s v a n s e n förkunnar j ä g a r e n s triumf.
tafla, n a t u r s a n n i f ä r g e n o c h l y r i s k i k o m - » MODERN HANDASLÖJD ».
V i d a r e ses e n tvåhjulig kärra, förspänd m e d positionen.
e n häst o c h fylld af å k a n d e personer.
De deltagande s k å n i n g a r n e Ernst Norlind, Öfverst är ristadt ett fartyg, s o m väl ' skall före- OR n å g o n tid s e d a n g i c k g e n o m s v e n s k a Fritz Kärfve o c h Anders Trulson, h v i l k a s m j u k a pressen e n notis o m e n m ä r k e l i g runsten, ställa ett v i k i n g a s k e p p, m e n s o m g o d t k u n d e tol- som skulle ha upptäckts af h e m m a n s ä g a r e n kas s o m e n kinesisk djonk.
I m a s t t o p p e n fladdrar teknik o c h starkt lyriska känsla framträda K a r l A n d e r s s o n i G r e b y i V ä r i n g s s o c k e n af Skara- muntert e n t v ä t u n g a d flagga.
I aktern står e n p å ett m y c k e t p r o n o n c e r a d t sätt b r e d v i d d e b o r g s län.
E n afbildning af d e n n a runsten fanns m a n o c h s k ö t e r styret, o c h båten följes t r o g e t af uppsvenska kollegernas mera nyktra tempera- äfven införd i I d u n.
e n liten j o l l e.
H ö g s t u p p sväfva n å g r a till släktet m e n t, s k ä n k a ä n n u e n t i l l s a t s a f i n t r e s s e åt Naturligtvis k u n d e i c k e Vitterhetsakademien, o b e s t ä m b a r a fåglar.
F
— A l l a dessa figurer o c h flere till funnos, e n l i g t A n d e r s s o n s uppgift, u r s p r u n g l i g e n p å stenen, m e n h a af h o n o m delvis u p p h u g g i t s på nytt, enär g l i m - merskiffern här o c h där vittrat.
A f r u n o r n a äro d o c k d e mellersta fritt tillsatta.
D o c e n t e n v o n Friesen k u n d e emellertid, trots omsorgsfull u n d e r s ö k n i n g, ej u p p t ä c k a n å g o t spår af äldre h u g g n i n g, o c h i n g e n i L i l l a V ä r i n g h a d e iakttagit n å g o n ristning å s t e n e n u n d e r d e 8 år d e n l e g a t v i d l a n d s v ä g e n m e d d e n n u ristade sidan uppåt.
Till r u n s l i n g a n o c h inskriptionen erhöll d o c e n - ten F. det å s o c k e r t o p p s p a p p e r g j o r d a utkastet, s o m v i s a d e, att hela inskriften v a r af A n d e r s s o n arrangerad.
D e t t a framgår emellertid allra tyd- ligast af d e n n a i v a språkformen, s o m inte alls är f o r n s v e n s k o c h ä n n u m i n d r e urnordisk, u t a n sna- rast v ä s t g ö t s k.
O c k s å r u n o r n a äro p l a c e r a d e e n smula på måfå.
Ett ledsamt spratt har d e n o m - s t ä n d i g h e t e n spelat författaren, att e-runan i Sjö- g r e n s S v e r i g e s kulturhistoria, b i l a g a till » För s v e n s k a h e m », g e n o m t r y c k f e l transskriberats m e d c.
D e t fanns då i n g e n a n n a n råd än att g r i p a till d e n sällsynta runa, s o m lär b e t e c k n a d i f t o n g e n eu, o c h d e n n a ståtar n u p å alla ställen, där e- r u n a n skulle ha sin plats.
Karl A n d e r s s o n lär v a r a s y n n e r l i g e n intresse- rad af fornforskning o c h ä g a u t p r ä g l a d e a n l a g för t e c k n i n g, m e n dessa g o d a e g e n s k a p e r äro knappast tillräckliga för att i v å r a d a g a r d a n a e n 599 IDUN — 1903 svenskar o c h finnar u n d e r sina e g n a standar j ä m t e i n b j u d n a h e d e r s g ä s t e r o c h efter d e s s a T h o m a s i a n e r från L e i p z i g s a m t skolbarn från Liitzen o c h det närbelägna Mackraustädt.
V ä g e n till S c h w e d e n s t e i n t a g e r c i r k a t j u g u minuter, u n d e r h v i l k a m u s i k e n spelar svenska marscher, särskildt » F i n s k a rytteriets m a s r c h ».
V i d framkomsten afsjunges gemensamt koralen » V å r G u d är oss e n v ä l d i g b o r g », hvarefter superintendenten håller åminnelsetalet.
Skan- dinaviska föreningens i Leipzig ordförande yttrar några ord samt nedlägger en krans å stenen.
U n d e r d e sista åren h a f v a l y c k l i g a o m s t ä n - digheter alltid tillfört den skandinaviska kolo- n i e n g o d a sångare, hvarför d e n s v e n s k a folk- sången o c h » D u g a m l a, d u friska » aldrig felat vid minnestemplet.
Liitzens b o r g a r e o c h m å n g a a n d r a riks- t y s k a r v å r d a m e d p i e t e t d e n åt d e m a n f ö r - t r o d d a v å r d e n af m i n n e s m ä r k e t.
Så har m a n u n d e r e t t t j u g u t a l år k u n n a t m ä r k a s a m m a deltagare i tåget, kända historici, en g a m m a l m e d.
d o k t o r, s o m tillbringat alla sina s o m r a r under semestertiden i S v e r i g e s a m t e j att för- g l ö m m a bagareskråets i Leipzig ordförande, som för sina yrkes- bröders räkning hvarje år n e d l ä g g e r e n krans å stenen.
Gustaf Adolf hade 1632 förlänat detta skrå särskilda p r i v i l e g i e r af t a c k s a m - het för tillmötesgåen- de v i d proviantering.
Men det varmaste intresset visar ändå lutzenborgarne själfva och främst bland d e m OSKAR PLANER.
e n m a n, s o m ä g n a t h e l a s i t t lif å t u p p b e v a r a n - d e t af d e m i n n e s r e s t e r, s o m ä r o f ö r k n i p p a d e m e d k o n u n g e n s p e r s o n.
H a n s n a m n är O s k a r Planer, g r u n d a r e n af Gustaf A d o l f s - m u s e e t i Liitzen.
Svenska o c h tyska forskare hafva o f t a v ä n d t s i g till h o n o m f ö r a t t e r h å l l a m a - terial för sina arbeten o c h det s v e n s k a riks- arkivet har s å s o m gåfva erhållit autografier från Gustaf A d o l f s h a n d.
U t o m de fynd han h ä m t a t från själfva slagfältet, har h a n m e d aldrig sviktande energi samlat särskildt en m ä n g d värdefulla handskrifter, såsom privat- bref från Gustaf A d o l f s s a m t i d a, ar- méeorder, rege- mentsrullor, foura- geringslistor etc.
Den svensk, s o m träder öfver trö- skeln i det gästfria Planerska hemmet, skall genast k ä n n a sig s o m h e m m a hos sig själf o c h aldrig glömma mannen med den vänliga blicken och det varma handslaget.
d u g l i g runstenstillverkare.
D e t fordras n o g e n s m u l a r u n o l o g i s k k u n s k a p samt e n i c k e alltför elementär k ä n n e d o m o m fornsvenskan o c h — even- tuellt — u r n o r d i s k a n för att m e d h o p p o m fram- g å n g k u n n a slå sig p å d e n n a n ä r i n g s g r e n.
A r - k e o l o g i e n o c h s p r å k v e t e n s k a p e n h a k o m m i t för långt för att låta s i g luras af första bästa klåpare.
T.
V i ha också trott, att det skulle in- tressera I d u n s läsare att i d e t t a s a m m a n - ARNE.
hang möta den svensk-käre man- n e n s b i l d i s i n tid- VID SCHWEDENSTEIN D E N 6 ning.
NO- Och VEMBER.
gent D EN L A N D S M A N, som på morgonen den 6 n o v e m b e r träder öfver rådhuskällarens i Liitzen tröskel, skall f ö r v å n a s öfver att från alla håll o c h kanter få höra sitt m o d e r s m å l.
D e n d a g e n s a m l a s s v e n s k a r o c h finnar från n ä r o c h f j ä r r a n f ö r att h e d r a G u s t a f A d o l f s - minnet.
K l o c k a n ett p å m i d d a g e n ordnar sig tåget på stora torget.
Först k o m m a borgmästare o c h råd s a m t prästerskapet m e d en superin- tendent, s o m representerar Gustaf Adolfs-för- eningen, därefter följa Liitzens musikskola — ett fyratiotal blåsare i en blågul u n i f o r m —, så skola de minnesgoda fram- samlas vid Schwedenstein en h ö s t d a g f ö r a t t fira åminnelsen af af.
d e n n y a störste förkämpar.
D.
DEN 6 NOVEMBER GUSTAF VID SCHWEDENSTEIN.
II A D O L F S BILD.
2.
1.
SAMLING V I D R Å D H U S H Ö R N E T U N D E R HÖGTIDSAKTEN VID MINNESTEMPLET.
en tidens B.
IDUN — 1903 » HEMKONST. » V I Ä R O n u midt u p p e i de årligen återkom- m a n d e konstindustriella höstutställningarnas tid, o c h d e senaste d a g a r n e ha gifvit e n n y g l ä d j a n d e bekräftelse p å d e n h ö g a ståndpunkt, v å r hufvudstad n u m e r a i n t a g e r p å textil- o c h möbelkonstens område.
Först i raden af våra l e d a n d e etablissement i d e n n a b r a n c h e var aktiebolaget Svensk konstslöjd färdig m e d sin u p p v i s n i n g.
S o m sedvanligt fick d e n n a sin karaktäristiska p r ä g e l af d e n starkt per- s o n l i g a o c h m a n l i g t friska kraft, s o m d e n o m v å r m o d e r n a h e m k o n s t så h ö g t förtjänte artisten hr Alf.
Wallander sedan ett antal år insatt i b o l a - g e t s verksamhet.
D e utställda m ö b l e r n a v o r o nästan alla utförda efter hans ritningar o c h k ä n n e - t e c k n a d e s af d e n smakfulla e n k e l h e t o c h ända- m å l s e n l i g h e t i f o r m g i f n i n g o c h materialets b e - handling, s o m u t g ö r g r u n d p r i n c i p e n i hans skap- ande.
I sin mest e l e m e n t ä r a form trädde d e n fram i d e n e n k l a o c h praktiska, m e n likafullt v a c k r a o c h festliga r ö d b e t s a d e furumöbeln för ett g o s s r u m.
I h ö g r e p o t e n s e r af konstnärlig u t v i d g n i n g o c h förfining, m e n därför i c k e m i n d r e påtaglig, g i c k d e n som ett l e d m o t i v i g e n o m äfven d e dyrbarare m ö b l e r n a af ädla träslag, såsom i de två m a h o g n i - skrifhoiden, där v i särskildt fäste oss v i d d e ut- sökt b e h a n d l a d e b e n e n å det ena m e d deras fyr- kantigt s p i r a l g å e n d e refflor samt d e s o m d e k o r a - tivit m o t i v a n v ä n d a E s c u l a p i e m b l e m e n i l å g relief.
B l a n d d e textila a r b e t e n a r ö j d e s hr W a l l a n d e r s kraftiga intentioner i n å g r a verkningsfulla dra- perier af m o d e r n hållning.
E n v a r m m e n t i o n för- tjänade dessutom flere alster af k v i n n l i g textil- konst, såsom d e n praktfulla h ö g s ä t e s b o n a d e n i r ö d klädesapplikation i två n y a n s e r m e d m ö n s t e r af flygande fåglar b l a n d rosor samt fröken Fr. Lönngrens utmärkta tillämpningar af g a m l a sven- ska a l l m o g e m ö n s t e r, i synnerhet D e l s b o m o t i v, i rödt o c h blått p å hvitt linne.
Ett par d a g a r senare ö p p n a d e fru Thyra Graf- ström i Nordiska kompaniets förträffliga lokal v i d R e g e r i n g s g a t a n e n utställning, s o m måste b e t e c k - nas s o m m y c k e t intressant o c h l y c k a d.
D e s s största o c h parantaste n u m m e r u t g j o r d e s af d e n af fröken Annie Frykholm k o m p o n e r a d e altarklädnaden till d e n n y i n v i g d a Oscarskyrkan, af hvilken vi m e d - dela e n afbildning.
A l t a r d u k e n är utfördhvitt i hvitt p å lärft, m o t hvilket antependiet o c h b o k h y e n d e n a m e d sina kors, rosor o c h t ö r n e n i g y l l e n e silkes- b r o d e r i på h ö g r ö d t siden bilda en rik o c h v e r k - ningsfull kontrast.
B l a n d fröken F r y k h o l m s öfriga 600 — arbeten tilltalades v i lifligt af e n k u d d e m e d stili- serade r o s o r i rödt o c h g r ö n t l i n n e g a r n å e n botten af o b l e k t linne.
Artisten hr Nils Lundström b i d r o g s o m v a n l i g t m e d flere v a c k r a k o m p o s i t i o - ner, bland annat e n h e r r u m s m ö b e l m e d e n m a g n i - fik soffklädnad i g o b e l i n: d o m h e r r a r o c h sidensvan- sar b l a n d färgskiftande löf.
E n u n g fröken Tyra Mattson d e b u t e r a d e löftesrikt m e d åtskilliga o m själfständig u p p f i n n i n g s f ö r m å g a v i t t n a n d e smärre arbeten, s å s o m e n n ä t o m s p u n n e n s i d e n k u d d e, e n stolsits m.
m.
H e n n e s intressantaste b i d r a g ut- g j o r d e s d o c k af d e n b e k l ä d n a d för sätena i d e b l i f v a n d e elektriska S t o c k h o l m s s p å r v a g n a r n a, af hvilken v i å t e r g e en skiss, o c h hvilken eröfrat priset b l a n d flere täffande D e n k o m m e r att ut- föras i n å g o n schaggartad, slitstark väfnad, botten- f ä r g e n terracotta, b å r d e r n a hvita m e d g e n d a r m b l å o r n a m e n t.
D e s s u t o m återsåg m a n p å d e n n a ut- o c h skönhetssinne i våra h e m?)
sträfvanden af- gaf, s o m sagdt, d e n n y ö p p n a d e utställningen.
D e s s hufvuddel u t g j o r d e s af ett antal rumsinteriörer m e d m ö b l e r i v å r a e g n a h e d e r l i g a träslag, furu och björk, o c h m e d m ö b e l k l ä d n a d e r, gardiner, s ä n g o m h ä n g e n o c h mattor i enkla, smakfulla o c h hållbara a l l m o g e v ä f n a d e r.
D e n i sin n a t u r l i g a träfärg gmlbetsade b j ö r k m ö b e l n t. e x.
i g a m m a l - s v e n s k solid r o c o c o o c h m e d r a n d i g a ö f v e r d r a g i g l a d a v a r m a färger — h v i l k e n s t ä m n i n g af v e d e r - häftig o c h b u r g e n hemtrefnad inger den i c k e o v i l l k o r l i g e n betraktaren, m e d ett skimmer af s o l i g a m i n n e n från farfars o c h m o r m o r s dar!
H ä r finnas för öfrigt m å n g a uppsättningar att välja p å — furumöbler i brunrödt m e d b l å a n l u p n a stålbeslag, luftigt hvita för sofrum o c h h v a r d a g s r u m m.
m.
m. m.
I ett s o m allt ha höstens h e m k o n s t u t s t ä l l n i n g a r gifvit oss e n v a c k e r s u m m a af ljusa i n t r y c k o c h friska föresatser att omsätta d e m, enhvar i sin e g e n lilla krets.
.
.• *} 0m •: j f l UR É HH DAGSKRÖNIKAN.
Q.
I S H BÄNKBEKLADNAD FOR D E N Y A E L E K T R I S K A SPAR- VAGNARNE.
ställning Gottlands nations i Uppsala n y a fana, förtjänstfullt utförd af fröknarna Kylander.
D e n tredje i o r d n i n g e n, k o m så Föreningen för Svensk hemslöjd m e d en rikhaltig utställning af folkliga textilalster o c h m ö b e l k o n s t i nationell anda.
V i d det s a m m a n t r ä d e, s o m f ö r e g i c k ö p p - nandet, l ä m n a d e s s o m e n mätare p å f ö r e n i n g e n s lifskraftiga u t v e c k l i n g d e n g l ä d j a n d e u p p l y s n i n g e n, att o m s ä t t n i n g e n u n d e r fjolåret, det tredje v e r k - samhetsåret, u p p g i c k till 95,000 kr.
m o t 35,000 kr.
det första, o c h att d e n i år m e d visshet k o m m e r att åtskilligt ö f v e r s t i g a 100,000 talet.
Ett i c k e m i n d r e talande vittnesbörd o m de v a c k r a resul- taten af f ö r e n i n g e n s n a t i o n a l e k o n o m i s k a, j a, v i skulle nästan vilja s ä g a nationaletiska (ty är det i c k e o c k s å e n moralisk uppgift att o d l a o r d n i n g s - E.
B R O M S f. U n d e r l o p p e t af sistförflutna v e c k a n afled i sitt h e m i hufvudstaden f. d. v i c e k o n s u l Gustaf Emil B r o m s.
F ö d d i S t o c k h o l m 1849 af föräldrarna hand- l a n d e n Carl A b r a h a m B r o m s o c h hans hustru, född Wretfors, k o m han v i d helt u n g a år i tjänst hos firman B e r g m a n - H u m m e l &amp; k o m p.
, för hvars r ä k n i n g han u n d e r större d e l e n af 1870-talet vista- des i N e d e r - K a l i x.
P å 1880-talet b e d r e f han i Tjusts h ä r a d e n trävarurörelse, p å h v i l k e n han förtjänade e n förhållandevis g o d f ö r m ö g e n h e t.
G e n o m öfverste C. O. B e r g m a n, s o m g j o r t hans n ä r m a r e b e k a n t s k a p un- der hans Norrbottens- tid, k o m han in i b o - l a g e t Geliivare m a l m - fält r e d a n v i d dettas b i l d a n d e i början p å 1890-talet, s e d a n det e n g e l s k a försöket att g ö r a grufdrift i Norr- b o t t e n ledt till ruin.
Därmed började konsul B r o m s ' storhetstid.
G e - n o m affärskombinatio- ner, hvilkas f y n d i g h e t i n g e n kan bestrida, satte han sig s m å n i n g o m i besittning ' i c k e blott af Gellivarefyndigheterna, G.
E.
BROMS.
utan äfven af det sena- re u p p t ä c k t a Kiiruna, h v i l k a stannade i hans händer ä n d a till i våras, då han afträdde d e m till G r ä n g e s b e r g s b o l a g e t.
K o n s u l B r o m s ' b e t y d e l s e för d e norrbottniska industrierna är främst att s ö k a i d e n djärfhet, m e d h v i l k e n han förstod att r e d a sig äfven i m y c k e t stora svårigheter, samt i hans entusiastiska tro p å Norrbottens framtidsmöjligheter o c h särskildt p å d e resurser, s o m k o m m i t i hans hand.
U n d e r sin l y c k a s d a g a r var han e n frikostig donator, s o m i c k e s k y d d e att m e d rikliga under- stöd b e g å f v a allmännyttiga eller a n d r a företag, för hvilka han k u n d e intresseras.
K o n s u l B r o m s sörjes närmast af m a k a i andra giftet, född Ö b e r g, samt flere m i n d e r å r i g a barn.
ALTARBEKLADNADEN TILL DEN NYINVIGDA OSCARSKYRKAN.
ripELEGRAFVERKETS 50-ARSJUBILEUM.
Redan - V i vårt f ö r e g å e n d e n u m m e r m e d d e l a d e vi s o m ett märkligt a p r o p o s till det s v e n s k a telegrafver- kets halfsekelsjubileum porträtt o c h biografi af S v e r i g e s första, i statens tjänst anställda k v i n n - l i g a telegrafist, h v i l k e n p å j u b i l e u m s d a g e n a f g i c k u r v e r k e t efter u p p n å d d pensionsålder.
Härtill f o g a vi i d a g n e d a n s t å e n d e rader o m vårt t e l e g r a f v e r k s u p p k o m s t o c h n å g r a o r d o m dess olika styresmän m e d a n l e d n i n g af d e n sist- lidne s ö n d a g, d e n 1 n o v e m b e r, u p p n å d d a half- sekelsdagen.
D e första, s o m i S v e r i g e n e d l a d e arbete p å p r o b l e m e t att s k a p a e n elektrisk telegraf, v o r o A.
L.
F a h n e h j e l m o c h I. F. v o n H e l a n d, hvilkas 1842 o c h 1843 k o n s t r u e r a d e apparat d o c k aldrig k o m till e g e n t l i g a n v ä n d n i n g.
D e n 1 n o v e m b e r 1853 b ö r j a d e d e n e g e n t l i g a t e l e g r a f k o r r e s p o n d e n s e n i vårt l a n d o c h p l a n e n för d e första telegraflinjerna h a d e p å k u n g l i g befallning u p p g j o r t s af g e n e r a l m a j o r Carl A k r e l l.
S e d a n g i c k u t v e c k l i n g e n af linjerna relativt hastigt, d e n e n a v i k t i g a f ö r b i n d e l s e l e d e n upprättades efter d e n andra o c h i slutet af 1860-talet k u n d e vårt l a n d s i n v å n a r e g e n o m direkta underhafskablar till d e k r i n g l i g g a n d e l ä n d e r n a sätta sig i tele- grafisk k o r r e s p o n d e n s m e d hela v ä r l d e n.
— 601 IDUN — 1903 ögon, s o m hennes m o r ägde, d ä r.
.
.
där i h a n d e n h å l l e r h o n j u m i n s o n s s k i s s b o k.
Ja, d e t ä r h o n, d ä r o m finns i n t e t t v i f v e l.
» H a n h ö j d e därefter sina ö g o n m o t d e n moln- fria s o m m a r h i m m e l, s o m b l i c k a d e in g e n o m fönstret, knäppte m e d s a m m a fromhet s o m markisen, då d e n n e tackat G u d för sin dotters räddning, i h o p sina händer o c h hviskade sakta: » V ä l s i g n e G u d f r ö k e n L o u i s e d e M a r i m a r s in- träde öfver m i n ringa tröskel, m å h o n bli den försonande länken mellan m i n ädle herre och mig! » Just i det s a m m a ljöd A r y s muntra, frimo- diga röst utifrån: » H a l l å, p a p p a Jean, v i h a fått f r ä m m a n d e, du! » » J a g h ä l s a r er s o m m i n o c h s l o t t e t M a r i m a r s u n g a h ä r s k a r i n n a, » s a d e d e n g a m l e f. d.
k a m - m a r t j ä n a r e n, b ö j a n d e ett k n ä f ö r L o u i s e, n ä r hon v i d A r y s h a n d trädde in i r u m m e t.
GENERALDIREKTÖR E.
STORCKENFELDT.
AF PROF. A.
LJUNGSTEDT, AFTÄCKT Å PORTRATT TELEGRAF- GENERALMAJOR VERKETS Å S T Y R E L S E N S SESSIONSRUM PÅ 5 0 - Å R S F E S T E N D.
1 N O V.
T e l e g r a f v e r k e t s förste chef blef g e n e r a l m a j o r C.
A k r e l l.
H a n v a r 73 år, då han ö f v e r t o g d e n n a post, h v i l k e n h a n u n d e r 10 år skötte på ett utom- ordentligt framstående sätt.
U t o m g e n e r a l m a j o r A k r e l l m å v i här erinra o m g e n e r a l d i r e k t ö r e r n a P. Brändström, D.
N o r d l a n d e r o c h E.
S t o r c k e n - feldt.
Den sistnämnde, s o m från år 1880 till sin d ö d år 1902 stod i spetsen för vårt t e l e g r a f v e r k, var i hög g r a d e n kraftens o c h initiativets m a n o c h v i d t o g m å n g a för v å r t t e l e g r a f v ä s e n d e s u t v e c k - l i n g g a g n a n d e reformer.
T e l e g r a f v e r k e t s n u v a - r a n d e chef är, s o m b e k a n t, g e n e r a l d i r e k t ö r M. Sahlin.
M i n n e s d a g e n h ö g t i d l i g h ö l l s d e n 1 d e n n e s af T e l e g r a f s ä l l s k a p e t dels g e n o m att ett större antal af telegrafverkets p e r s o n a l v i d m i d d a g s t i d e n sam- l a d e s i styrelsens sessionsrum, hvarvid aftäcktes ett af artisten A.
J u n g s t e d t måladt porträtt af g e - neraldirektör S t o c k e n f e l d t (här afbildadt), dels g e - nom ett kl. 7 e. m. å G r a n d H o t e l l a n o r d n a d t m ö t e m e l l a n telegraftjänstemän.
Vid detsamma hölls f ö r e d r a g af b l a n d andra b y r å c h e f e n M.
W e n n - m a n.
Till mötet, s o m åtföljdes af supé o c h sam- k v ä m, v o r o i n b j u d n a civilministern samt g e n e r a l - direktörerna Sahlin, v o n Krusenstjerna o c h N o r d - ström m. fl.
Det här framställda porträttet af g e n e r a l m a j o r A k r e l l är hämtadt ur d e n o r i e n t e r a n d e festskrift, som t e l e g r a f v e r k e t låtit utgifva m e d a n l e d n i n g af b e m ä r k e l s e d a g e n.
* TZ V I N N AN V I D D E A L L M Ä N N A L Ä R O V E R K E N.
D i r e k t i o n e n för S t o c k h o l m s stads u n d e r v i s - n i n g s v e r k bar n u afgifvit yttrande m e d a n l e d n i n g af d e n af fil.
d:r A n n a A h l s t r ö m m.
fl.
hos k. m:t g j o r d a hemställan o m rätt för k v i n n o r att p å s a m m a villkor s o m m ä n bli anställda och befor- d r a d e till ordinarie lärare v i d d e allmänna läro- verken.
D i r e k t i o n e n anser s i g ej k u n n a f ö r o r d a bifall till d e n n a hemställan.
I d e l ä g r e klasserna k u n d e k v i n n l i g a lärare vara bra till e n viss utsträckning, men m e d h ä n s y n till krafter o c h uthållighet läm- p a d e d e s i g ofta e j till fast anställning ens i dessa klasser.
V i d a r e framhåller direktionen, att k v i n - n a n s p e n s i o n s å l d e r måste sättas t i d i g a r e än m a n - nens, o c h att d e n n e s l ö n m å s t e afpassas så, att den förslår till försörjande af familj.
D ä r e m o t förordar direktionen likställighet så v i d t m ö j l i g t e m e l l a n lärare o c h lärarinnor v i d samskolor.
Mot direktionens beslut har r e s e r v a t i o n mälts af b o r g m ä s t a r e n L i n d h a g e n.
an- m H E O D O R MOMMSEN, d e n snillrike t y s k e histo- - * • rikern, s o m förra året h e d r a d e s m e d det litte- rära Nobelpriset, har i dessa d a g a r aflidit i Ber- lin i e n ålder af 86 år.
H a n s porträtt j ä m t e kort- fattad biografi återfinnas i I d u n n:r 50 för 1902, till hvilket n u m m e r v i hänvisa.
S T I L I S K Ö N H E T I S T Y R K A I C.
FÖRSTE KUNGL.
AKRELL, CHEF.
AF TELEGRAF- ETT PORTRÄTT TELEGRAFSTYRELSEN.
DIAMANTKORSET.
NOVELL SVENSKA EFTER EN DANIEL UNGDOMS- FALLSTRÖM.
(FORTS. FR. FÖRKG.
N:R.)
» W ^I S Å, A r y!
N i a r t i s t e r ä r o d å ett b e s y n - k_J n e r l i g t f o l k, s o m i c k e t i l l å t e r n å g o n att t a d e l af e r t a r b e t e, f ö r r ä n d e t är f a l l f ä r d i g t.
I a r b e t e n så h e m l i g t, s o m v o r e e r t f ö r e h a f v a n d e en s y n d o c h i n t e e t t af j o r d e n s friaste, ä d l a s t e yrken.
J a g är n u s ä k e r p å, att d e t d ä r är e t t g o d t a r b e t e, f a s t j a g i c k e f ö r s t å r att b e - d ö m a d e t, å t m i n s t o n e är d e t e t t t u s a n så t ä c k t flickansikte! » gen » Kommer.
.
. » att bli, ty ännu ser d e t tämli- H a n afbröts g e n o m Marguerites inträdande, h v i l k e n m e d s i n g ä l l a, i n till m ä r g o c h b e n trängande röst underrättade A r y o m, att en u n g e l e g a n t f r ö k e n b e g ä r d e att f å t a l a m e d honom.
» H v a d tusan, en u n g elegant fröken här hos m i g!
» utbrast A r y i h ö g grad förvånad.
» Bed h e n n e g e n a s t v a r a af d e n g o d h e t e n a t t s t i g a i n.
.
.
eller vänta, ska j a g själf ta e m o t h e n n e!
» H a n g i c k g e n a s t ut, o c h J e a n B e r n a r d l ä m - n a d e s i n p l a t s v i d staffliet f ö r att genom fönstret kasta en blick på den okända, u n g a dam, s o m n y s s a n l ä n d t till M u r g r ö n s n ä s t e t.
Och verkligen!
Där stod h o n leende i det fulla, klara solljuset, k l ä d d i en ljusgrå p r o m e - naddräkt, m e d en enkel halmhatt på hufvudet o c h e n l i t e n, y t t e r s t l i t e n v ä s k a af s k i n n v i d vänstra sidan.
I ena handen höll hon Arys skissbok o c h i d e n andra en lång, j ä r n s k o d d staf, j u s t e n s å d a n s o m m a n b e g a g n a r att stödja sig på v i d en fotvandring i bergsbygden.
J e a n B e r n a r d såg o c h såg, o c h det v a r g a n s k a l u s t i g t a t t se g u b b e n s f ö r v å n a d e, j a, förbluffade min, då han började upptäcka en viss, i ögonen fallande likhet mellan porträttet p å staffliet o c h d e n v a c k r a o b e k a n t a flicka, som stod r o d n a n d e där ute v i d sonens sida.
P l ö t s l i g t b ö r j a d e J e a n att d a r r a a f e n i n r e r ö r e l s e, s o m fick m a k t m e d h o n o m, o c h h a n sträckte o s e d d sina armar e m o t henne.
» D e t ä r h o n!
» r o p a d e h a n u t o m s i g af f ö r - tjusning, » d e t är L o u i s e d e M a r i m a r, min husbondes älskade dotter.
Jag känner nu tydligt i g e n d e n n a r a k a profil, d e s s a m ö r k a, s t r å l a n d e M ö l n såväl l y c eleganta k e som M enkla; ö b slit e l i f solidt a b och r i förstklassigt k s U utförande.
tställning, IV / I f \ Klor IVIUUICM S ä n g a r, S a n g k l ä d e r, H a t t o r och G a r d i n e r.
Louise fattade rörd hans händer o c h ville f ö r m å h o n o m att r e s a s i g, m e n h a n f ö r b l e f i sin k n ä b ö j a n d e ställning o c h b e t r a k t a d e m e d trofasta, fuktiga ö g o n henne, s o m han i forna d a g a r så m å n g a g å n g e r g u n g a t p å sitt k n ä o c h b r a g t till s ö m n s m e d n å g o n g a m m a l m e - deltidsvisa, s o m h a n sjungit för henne, eller g e n o m att b e r ä t t a e n h i s t o r i a o m n å g o n r i d - d a r e af ä t t e n M a r i m a r, t y h a n v a r l i k a v ä l som hans herre, markisen, förfaren i dylika saker.
» H v a d ni v u x i t o c h blifvit v a c k e r, sen j a g s å g e r sist, f r ö k e n L o u i s e, » s a d e h a n, » h v a d ni blifvit lik m i n herre, d e n käre markis d e Marimar! » » Ni är således inte hatar h o n o m i n t e?
» ond på m i n far, ni » J a g skulle hata h o n o m!
N i v e t d å att h a n j a g a t m i g ifrån sig, att h a n anser m i g som e n tjuf, e n ä r e l ö s b e d r a g a r e?
» » Tjuf!
— bedragare! » utbrusto Louise o c h Ary på en gång, seende förskräckta på hvar- andra o c h sedan m e d sorgsna blickar betrak- tande den gamle.
» M i n b ä s t e v ä n, » s a d e L o u i s e s l u t l i g e n efter en s t u n d s t y s t n a d, » j a g v i s s t e i n t e d e t t a, j a g v i s s t e e n d a s t, att m i n f a r a n s å g er h a f v a begått ett brott e m o t h o n o m, m e n hvaruti detta bestod, har han aldrig sagt m i g.
Men nu, då slumpen förde dessa förfärliga ord ö f v e r e d r a l ä p p a r, d å n i s j ä l f till e n d e l af- s l ö j a t o r s a k e n till b r y t n i n g e n m e l l a n e r o c h min far, b e s v ä r j a g er a t t o m t a l a allt, p å d e t att j a g m å t t e få ö f v e r t y g a m i n f a r o m er o s k u l d, t y att n i.
.
.
att n i s k u l l e s m u t s a t er h a n d g e n o m att b e s t j ä l a e r h e r r e, d e t finner j a g o t ä n k b a r t — j a, r e n t af l ö j l i g t, m i n g a m l e v ä n I » Jean B e r n a r d svarade g e n o m att v ö r d n a d s - f u l l t f ö r a h e n n e s h ä n d e r u p p r e p a d e g å n g e r till sina läppar.
D ä r p å reste h a n sig, sköt fram en s t o l o c h b a d L o u i s e v a r a af d e n g o d h e t e n att t a g a p l a t s, h v i l k e t h o n o c k s å g e n a s t g j o r d e.
» Nå, m e n ni svarar m i g inte, herr Bernard! » » Emedan er f a r.
» detta inte tillkommer mig, utan » Ja, d å lär j a g v ä l s t ä n d i g t få l e f v a i o v i s s - het, t y h a n vill i n g e n t i n g s ä g a: l i k s o m för er är d e t t a ä m n e ä f v e n h o n o m f ö r h a t l i g t.
» De s t o d o a l l a tre t y s t a e n s t u n d, s y s s e l - satta m e d p i n s a m m a tankar.
F ö r att k o m m a till e t t g l a d a r e ä m n e o c h f å ett s a m t a l i g å n g, frågade A r y i en tvunget munter t o n: » Säg oss då, fröken de Marimar, h v e m s o m omtalat i för skogen, i er, att den här vi bodde djupt lilla stugan, h ö g s t a g r a d n y f i k n a att här inne ty vi äro i få v e t a d e t?
H a r ni n å g o n talisman, s o m berättar er h e m l i g h e t e r?
» Louise log skälmskt, när » Ni gissar verkligen hon rätt!
svarade: Ett dödt ting har sagt m i g, h v a r j a g b o r d e söka m i n räddare Rikstelefon 76 14. i s Birger jarisgatan is Allm.
Telef.
76 14.
Ritningar och kostnadsberäkningar upprättas beredvilligt på begäran.
Egna Arkitekter och Dekoratörer.
Filialer: Göteborg, Malmö.
IDUN — 1903 1 F ö r n ä m s t a tvättmedel | = äro o c h förblifva d o c k v i d finare tvätt = HYLINS Ekonomi-Tvål \ o c h v i d gröfre tvätt (byk) I HYLINS | Prima Tvätt-Tvål Tinumiii för min ler •iiiiiiiiiiui i lim \ inimimmmiiimiimiiiiiiiiiiiMr att ä n n u e n g å n g t i l l h o n o m f r a m b ä r a tacksamhet.
D e n där b o k e n, s o m ni hål- i handen.
.
.
» » H v a d för det möjligt! » » Gif m i g herr A r y!
» slag?
min skissbok!
Huru b o k e n, så s k a l l a l l t b l i e r är klart, H a n räckte h e n n e d e n m e d en lätt b u g n i n g och h o n slog upp, bläddrade i d e n o c h bad s l u t l i g e n A r y k o m m a s j ä l f o c h se o c h p å så sätt finna lösningen på gåtan, hvilken han b o r d e v a r i t d e n f ö r s t e att f i n n a u t a n h e n n e s hjälp.
A r y såg öfver h e n n e s axel n e d p å ett af b o k e n s v e l i n b l a d, p å h v i l k e t f a n n s e n t e c k - n i n g i s v a r t k r i t a, g j o r d af h o n o m s j ä l f o c h föreställande Murgrönsnästet, o c h under denna i d y l l i svartkrita s t o d n a m n e t p å stället j ä m t e orden: mitt barndomshem.
» Ah, n u förstår j a g!
O c h det f ö r v å n a r m i g a t t j a g i n t e k o m m i t att t ä n k a p å att m i n skissbok k u n d e tjäna e r till a d r e s s k a l e n d e r.
Men h v e m h a r d å b e s k r i f v i t v ä g e n h i t f ö r er, t y o m d e n n a säger då m i n svartkritsteckning ingenting?
» att » H v e m s o m sagt m i g, hur j a g skulle g å för k o m m a h i t?
— j o, m i n far i e g e n p e r s o n!
» » Markisen! » ropade Jean m e d strålande b l i c k a r, » d e t är s å l e d e s h a n, s o m s k i c k a t e r hit, fröken L o u i s e!
Markisen k o m m e r således ä n n u i d a g i h å g det ställe, där v i tillbragte så m å n g a g l a d a s o m r a r t i l l s a m m a n s, o c h h a n k ä n d e ä n n u i d a g så v ä l till v ä g e n, s o m l e d e r hit, a t t n i k u n d e f ö l j a d e n p å h a n s b l o t t a beskrifning?
! » » Ja, s o m n i ser, h e r r Bernard! » » M e n att ö f v e r r a s k a o s s så t i d i g t p å m o r - gonen, m i n fröken, » sade A r y i förebrående ton, » d e t var i n g a l u n d a rätt g j o r d t af er.
S e bara, i h v i l k e n o o r d n i n g allt befinner sig, m e n ni t o r d e ursäkta oss, fröken d e Marimar, d å ni får v e t a, att d e t t a r u m är p å e n o c h s a m m a g å n g s ä n g k a m m a r e, matsal, atelier o c h drifhus. » » Åh, m i n herre, ni b o r j u s o m i en riktig liten rosengård, o c h d å j a g från b e r g e n blic- kade n e d på ert täcka fågelbo, f ö r e k o m det mig, s o m skulle världens sorger förgäfves söka a t t t r i f v a s h ä r, o c h j a g l ä n g t a d e — så l å t d å bli att s k r a t t a, h e r r A r y!
— j a, d e t ä r v e r k - l i g e n s a n t, att j a g l ä n g t a d e efter a t t få t r ä d a in u n d e r e r t t a k, h e r r B e r n a r d.
» » Ni l ä n g t a d e!
.
.
.
m e n n u.
.
.
sedan ni fått veta.
.
.
» » Fått veta?
— j a g vet ännu ingenting!
Min f a r m å t ä n k a o m er, h v a d h a n v i l l, j a g h a r m i n t a n k e f ö r m i g, o c h.
.
.
j a g tror p å er b å d a!
» Hon fattade Bernards o c h A r y s händer o c h tryckte d e m varmt.
Gubben Bernard kunde d å icke längre dölja sin rörelse utan s j ö n k ned p å e n s t o l, f ö r d e h ä n d e r n a till a n s i k t e t och g r ä t s o m ett b a r n, g r ä t af b å d e g l ä d j e och sorg på en gång.
» H v a r f ö r gråter ni, herr B e r n a r d?
» utbrast den u n g a flickan o c h l ä t s i n m j u k a, fina h a n d s m e k a n d e glida öfver hans snöhvita hjässa, » hvarför gråter n i?
» 602 — H a n t o g hennes h a n d mellan sina b å d a o c h s a d e m e d e n af t i l l b a k a h å l l e n r ö r e l s e d ä m p a d röst: den att » H v a r f ö r?
j o e m e d a n j a g är g l a d ö f v e r, att d e t ä n n u finnes e n M a r i m a r, s o m t r o r p å e n Bernard.
O c h d å är ä n n u i c k e allt h o p p för- l o r a d t, att m i n h e r r e, m a r k i s e n, e n d a g g e n o m er, f r ö k e n L o u i s e, får k ä n n e d o m o m m i n till- g i f v e n h e t för h o n o m, e n tillgifvenhet, s o m till och m e d f ö r l å t e r, a t t h a n s a t t e n fläck p å min ära.
M e n e n g å n g skall n o g G u d i sin allgodhet låta rättvisa vederfaras mig, o c h då s k a l l h e l a v ä r l d e n finna, a t t d e n h a n d l i n g, som jag under tystnad låtit människorna s m ä d a m i g f ö r, v a r d e t e n p l i k t att p å t a g a mig.
D e t ä r m i t t l i f s s t o l t h e t att j a g t e g a t och l i d i t u n d e r d e s s a m å n g a, l å n g a år, e h u r u ett o r d af m i g s k u l l e å n y o ö p p n a t m a r k i s e n s f a m n f ö r m i g o c h l å t i t m i g, fri f r å n h v a r j e s k u g g a af m i s s t a n k e, å t e r i n t r ä d a i d e n t j ä n s t, släkten B e r n a r d från u r m i n n e s tider innehaft p å slottet Marimar.
— Jag har lidit för att e r f a r s k u l l e.
.
.
m e n j a g är ett s t o r t b a r n, som inte kan behärska sina känslor, o c h j a g glömmer min skyldighet som värd!
Ni har ju gått en lång v ä g, o c h m o r g o n l u f t e n ger aptit.
T i l l å t e r n i, att j a g l å t e r m o r M a r g u e - rite laga i o r d n i n g en o m e l e t t o c h k o k a en k o p p t e?
— S ä g ifrån b a r a, h u r n i v i l l h a det! » » Nej, jag roade mig endast på morgonen med att ur m i n n e t s ö k a fästa edra d r a g p å duken.
.
.
j a g skall genast utplåna mitt arbete med ett par penseldrag, o m ni tillåter! » » T a c k, m i n v ä n, m e n j a g har n y s s ätit frukost.
- L å t o m oss i stället ta herr A r y s tafla d ä r b o r t a i b e t r a k t a n d e: j a g är e n s t o r vän af m å l a r e k o n s t e n, e h u r u j a g s j ä l f i c k e k a n d r a e t t r a k t s t r e c k p å ett a r k v e l i n!
» Vid dessa ord rodnade den unge målaren, och g u b b e n B e r n a r d reste sig häftigt i afsikt att p å n å g o t s ä t t, s o m h a n i h a s t k u n d e finna p å, h i n d r a L o u i s e f r å n att s e, att s o n e n i t a n k a r n e h a d e h e n n e s b i l d så l e f v a n d e f ö r sig, att h a n v a r i t i s t å n d till att t e c k n a d e n ur sitt m i n n e.
Likväl behöfde icke Jean B e r n a r d oroa sig, t y L o u i s e förde j u s t i d e t s a m m a h a n d e n till p a D n a n, s o m e r i n r a d e h o n sig n å g o t, o c h f r a m t a g a n d e v ä x e l n u r d e n l i l l a skinnväskan, höll h o n l e e n d e upp den i vädret framför den ännu förlägne Ary, som icke k u n d e låta bli att t ä n k a p å d e n stund, då L o u i s e s k u l l e finna u t k a s t e t t i l l s i t t p o r t r ä t t och d ä r i g e n o m h o n o m själf löjlig.
» H e r r A r y Bernard, ni vill j u g ö r a m i g en tjänst? » » Tusen! » » Jag begär för ögonblicket bara en, de öfriga nio h u n d r a n i t t i o n i o s k a l l j a g f r a m d e l e s a n v ä n d a i m å n af b e h o f 1 » s v a r a d e h o n s k r a t t a n d e.
» Nå v ä l, h v a d v i l l n i, att j a g skall g ö r a?
» » Ta det här hopvikta papperet, stoppa det i er k a p p s ä c k, o c h ö p p n a d e t i n t e förrän ni k o m m e r till P a r i s!
— lofvar ni m i g d e t t a?
» » Nej, det lofvar han icke! » svarade den g a m l e B e r n a r d m e d fast s t ä m m a i sonens ställe.
L o u i s e b l e f så h ä p e n, att h o n t a p p a d e växeln, s o m föll ner framför Jean Bernard, hvilken b ö j d e sig o c h tog u p p den.
U n d e r t i d e n p a s s a d e L o u i s e p å tillfället o c h s m ö g s i g, så att i n g e n m ä r k t e d e t, f r a m t i l l staffliet o c h k a s t a d e e n b l i c k p å d e n n y s s p å b ö r j a d e taflan.
» Nej, — den d e t är j u j a g själf!
o c h s å likt sedan!
gamle Sigismund Grenier gjorde det i n t e p å l å n g t n ä r så b r a!
» r o p a d e h o n f ö r t j u s t.
Då far o c h s o n v ä n d e s i g o m, f u n n o d e henne stående m e d utkastet i sina händer, ö m s o m b e t r a k t a n d e detta o c h ö m s o m sin b i l d i e n p å v ä g g e n h ä n g a n d e s p e g e l f ö r att j ä m - föra den m å l a d e bilden m e d den, s o m spegeln återgaf.
Ary skyndade fram o c h ville m e d mildt v å l d t a g a taflan i f r å n h e n n e.
» Förlåt! » sade han, » m e n var g o d ge m i g d ä r taflan t i l l b a k a; n i s k u l l e se d e n!
&gt; » Inte? » det var inte m e n i n g e n » T v ä r t o m] ni skall vara snäll att m å l a d e n färdig o c h sedan skänka m i g d e n s o m ett m i n n e af e r!
— si så, h e r r A r y, i n g a f ö r s ö k att k o m m a u n d a n!
• — o m n i b e h ö f v e r o r i g i n a l e t för att f u l l b o r d a utkastet, står detta, när ni finner för g o d t, till e r d i s p o s i t i o n!
» Ary betraktade henne m e d en strålande b l i c k o c h m e d ett l e e n d e p å läpparne.
Det var verkligen m e r än h a n kunnat d r ö m m a om!
H a n s k u l l e d å f å å t e r s e h e n n e så o f t a h a n ville, han skulle ä g a k o n s t n ä r e n s rättig- h e t att o r d n a d e s s a m ö r k a, g l ä n s a n d e l o c k a r, a t t t a g a h e n n e s fina, h v i t a h ä n d e r i s i n a f ö r a t t f å d e m att h v i l a i e n p a s s a n d e s t ä l l n i n g, och timtals skulle han, — - ja, måste han då betrakta dessa drag, s o m blefvo h o n o m kärare, ju längre han såg på d e m.
A, hur gärna v i l l e h a n n u e j m å l a d e n d ä r l i l l a t a f l a n fär- dig, m e n hur l å n g s a m t skulle han icke arbeta!
Ja, h a n s k u l l e u p p f y l l a h e n n e s b e g ä r a n, efter- k o m m a hennes önskan!
Han ämnade just säga h e n n e detta, då han plötsligt p å m i n d e sig, att m a r k i s d e M a r i m a r a l d r i g s k u l l e till- l å t a, att s o n e n t i l l e n B e r n a r d m å l a d e h a n s dotters porträtt, hade några » mellan fyra ögon » med henne.
D e n stackars gossen blek- nade v i d denna påminnelse, o c h han förban- n a d e i n o m sig ödet, s o m satt h o n o m i d y l i k a förhållanden och beröfvat h o n o m hvarje hopp om att k u n n a v i n n a markisens b e v å g e n h e t.
» M e n h v a d skall er far, m a r k i s e n, s ä g a?
H a n s k a l l a l d r i g t i l l å t a e r att s i t t a f ö r m i g!
» sade han o c h såg sorgset på det ofullbordade porträttet, t y h a n t ä n k t e väl, att det aldrig skulle tillåtas h o n o m att f u l l b o r d a det.
Jean Bernard hade under samtalet mellan L o u i s e d e Marimar o c h A r y stått m e d v ä x e l n i sin hand, försjunken i djupt begrundande och öf v e r t ä n k t, p å h v a d s ä t t h a n s k u l l e k u n n a l ä m n a h e n n e d e n t i l l b a k a, t y i n t e f ö r ett ö g o n b l i c k h a d e t a n k e n att l å t a s o n e n m o t t a g a den fallit h o n o m i n.
Då Ary nu nämnde m a r k i s e n, v ä c k t e s g u b b e n B e r n a r d ur sina tankar, o c h h a n t r ä d d e b e s l u t s a m t f r a m till L o u i s e, s o m j u s t s t o d i b e g r e p p att b e s v a r a A r y s fråga.
» F r ö k e n L o u i s e d e M a r i m a r, j a g b e r e r åter- taga den emottaga här växeln, ty min son kan inte den. » Hon s t ä l l d e taflan i f r å n s i g p å staffliet o c h fattade g u b b e n Bernards hand, s o m han hälft motvilligt lät henne behålla, t y han var rädd för, att d e n lilla h ä x a n k u n d e öfvertala h o n o m att g å i f r å n e t t b e s l u t, s o m h a n a n s å g, a t t h e d e r n f o r d r a d e, att h a n höll fast v i d, o m än m a r k i s e n s t i o t u s e n f r a n c s v o r o s k ä n k t a af uppriktig tacksamhet och välvilja, hvilket den finkänslige g a m l e i c k e t r o d d e vara fallet.
» Och hvarför kan A r y, — förlåt herr A r y inte mottaga d e n?
B e t ä n k, h e r r B e r n a r d, att min far s k a l l k ä n n a s i g s å r a d af a t t s e er visa tillbaka det enda bevis, han kan gifva p å sin i n n e r l i g a t a c k s a m h e t, o c h för ö f r i g t är d e t i c k e n i, u t a n e r s o n, s o m h ä r f ä l l e r ut- slaget.
» Ary, s o m d e n n a fråga o c k s å egentligen gällde, hade n u återvunnit fattningen o c h m e d sin v a n l i g a f r i m o d i g a o c h till h j ä r t a t g å e n d e r ö s t sade han: » Jo, m i n b ä s t a f r ö k e n, d e t fins v e r k l i g e n ett b ä t t r e s ä t t f ö r h e r r m a r k i s e n att v i s a m i g s i n t a c k s a m h e t, så v i d a h a n ö f v e r h u f v u d t a g e t är s k y l d i g m i g n å g o n s å d a n.
» » Och detta vore?
Säg ut bara! »
IDUN » A t t h a n tilläte m i g m å l a ert porträtt.
D e t s k u l l e b e v i s a, att h a n v e r k l i g e n h y s t e i n t r e s s e för m i g, o c h att en B e r n a r d ä n n u ä g d e hans aktning o c h förtroende.
Säg h o n o m detta och s ä g h o n o m ä f v e n, a t t j a g tror, att e n k o n s t n ä r b l i r s t ö r r e, j u f a t t i g a r e h a n är, s å v i d a h a n i s i t t b r ö s t b ä r e n g n i s t a a f d e n h e l i g a flam- man, o c h äger han icke den, k u n n a ej mil- l i o n e r g ö r a h o n o m till e n k o n s t n ä r 1 » Louise hade under tyst förtjusning åhört h o n o m, o c h när han slutat, slöt h o n ä n n u en gång Bernardarnas händer i sina o c h sade m e d sin ljufva, låga s t ä m m a: » F r å n d e n n a s t u n d b i l d a v i ett f ö r b u n d m o t markis d e M a r i m a r i akt o c h m e n i n g att f ö r m å h o n o m åter ö p p n a slottets portar för den g a m l e Jean Bernard o c h hans son, A r y.
— N u.
.
.
n u tror j a g fullt o c h fast p å er b å d a o c h i n o m k o r t • — • s e h ä r m i n h a n d därpå I — skall m a r k i s d e M a r i m a r g ö r a det- s a m m a I » — P å m å n d a g e n återupptogs k. teaterns sista n y h e t » E u g e n O n e g i n », s o m p ä g r u n d af hr For- sells l e d i g h e t l e g a t n e r e hela o k t o b e r m å n a d.
— Till o n s d a g e n s n o r s k a k o n s e r t å k. teatern u n d e r a n f ö r a n d e af n o r s k a Nationaltheatrets kapell- mästare J o h a n H a l v o r s e n få v i å t e r k o m m a i nästa n u m m e r.
I en notis från k. teaterns kansli på- p e k a s, att d e n n a konsert såväl s o m d e n förut gifna m e d biträde af m a d a m e Carreno i n g å r b l a n d k. teaterns » planerade&gt; s y m f o n i k o n s e r t e r för sä- s o n g e n.
D å sålunda e n plan för dessa symfoni- konserter torde förefinnas, skulle det helt säkert intressera hela vår musikaliska allmänhet att re- d a n n u få ett m e d d e l a n d e o m den planen. "
y A S A T E A T E R N.
Det blef t y v ä r r i c k e d e n allra ™ l y c k o s a m m a s t e réentrée v i d S t o c k h o l m s s c e n e n, som fröken Karin Svanström g j o r d e i Edvard Brändes » P r i m a d o n n a n ».
S t y c k e t i o c h för sig 1903 v a r nog " så intressant, r y m m a n d e som m a n k u n d e vänta b e t y d a n d e f o n d e r af fin m ä n n i s k o k ä n n e d o m o c h r e s i g n e r a d lefnadsvishet, m e n dess litterära v ä r d e m o t s v a r a d e s i n g a l u n d a af framställningens.
Å t titelrollen l y c k a d e s, som sagdt, frkn S v a n s t r ö m g e f ö g a t r o v ä r d i g h e t o c h inre lif — det var tom t e a t e r c h a b l o n mest allt i g e n o m.
M e d u n d a n t a g af hrr V. Lundberg o c h de Verdier i ett par väl- g j o r d a biroller k o m m o äfven d e öfriga framställar- n e allt för l å n g t efter föifattarens intentioner för att h u f v u d i n t r y c k e t skulle k u n n a bli n å g o t annat än d e n känsla af m i s s m o d, s o m i r e p r o d u k t i o n e n förfuskade k o n s t v e r k alltid i n g e r d e n sanna konst- älskaren.
D e t är n u vårt h o p p, att en annan o c h för h e n n e s b e g å f n i n g k a n s k e bättre anpassad uppgift snart skall g i f v a d e n u n g a s k å d e s p e l e r s k a n till- fälle att rehabilitera sig inför d e n s t o c k h o l m s k a teaterpubliken, o c h m e d k ä n n e d o m o m h e n n e s (Forts.) GLÖM Jubileumsfondens EJ sparbössor!
I 7 U N G L.
T E A T E R N u p p f ö r d e i s ö n d a g s » Mefisto- feles » m e d fröken Svärdström för första g å n g e n s o m Margareta.
D e n i sig själf j u ej stora stäm- m a n g j o r d e sig rätt väl g ä l l a n d e, o c h framställ- n i n g e n h a d e att uppvisa förtjänster, o m d e n o c k i sin helhet bar p r ä g e l n af n å g o t barnsligt, n å g o t o m o g e t.
D e n u n g a b e h a g l i g a s å n g e r s k a n rönte lifligt bifall af d e n talrika p u b l i k e n.
» ENGELBREKT O C H H A N S D A L K A R L A R » PÅ ÖSTER- MALMSTEATERN.
STRIDEN 1.
DALKARL ARNE UNDER ANFÖRANDE AF ENGELBREKT INFÖR A.
RÅDET BLOMBERG DRAGA C T T I L L ENGELBREKT.
2.
PÅ V A D S T E N A S L O T T.
FOTO.
förr ofta b e v i s a d e b å d e t a l a n g o c h e n e r g i äro vi ö f v e r t y g a d e, att h o n i c k e skall låta det tillfälliga n e d e r l a g e t nedslå sig.
/ \ S T E R M A L M S T E A T E R N har g j o r t ett l y c k l i g t y g r e p p m e d u p p t a g a n d e t af A u g.
B l a n c h e s hi- storiska skådespel » E n g e l b r e k t o c h hans dalkarlar », som fullständigt eröfrade publiken.
K l a n g e n i d e p å e n g å n g n a i v a o c h kärnfulla replikerna har i n g e n t i n g förlorat af sin friskhet o c h d e n o m v ä x - l a n d e h a n d l i n g e n intresserar fortfarande, i all syn- nerhet som stycket fått en förträfflig iscensättning o c h e n v a k e n r e g i e förlänat fart o c h s t ä m n i n g åt situationerna.
Spelet var g o d t o c h j ä m n t p å de flesta händer.
H r Oberg d e k l a m e r a d e k a n s k e sin E n g e l b r e k t n å g o t för l a r m a n d e o c h hr Wahlboms unions- k o n u n g h a d e inte helt lyckats stoppa skeppar- g u b b e n u n d e r manteln.
Men det s k a d a d e k a n s k e heller inte.
S o m dalkarlen S v e n Ulfson utmärkte sig hr Deurell för e n y p p e r l i g mask o c h ett spel, s o m i fråga o m natursanning o c h konstnärlig måttfullhet är värdt h ö g t b e r ö m.
Utmärkta v o r o j ä m v ä l fru Lindlöf o c h fröken Kumlin s o m E n g e l - brekts hustru o c h dotter.
V i m e d d e l a i afbildning ett par af skådespelets verkningsfullare tablåer, n ä m l i g e n dalkarlarnes uttågande i kriget under Engelbrekts anförande
IDUN 1903 — 604 — samt s c e n e n p å V a d s t e n a slott, då d e n m o d i g e d a l a h ö f d i n g e n t v i n g a r rikets r å d att u n d e r t e c k n a e n skrifvelse till de f ö r e n a d e rikenas k o n u n g.
P å d e n första b i l d e n synas till vänster E n g e l b r e k t m e d sin hustru o c h dotter; p å d e n andra b i l d e n står E n g e l b r e k t i midten, o m g i f v e n af riksrådet och biskopame.
s t å n d a r n a J. F. L u n d g r e n (lustspelsförfattaren » Uller »), K n u t T i v a n d e r m.
fl.
F r å n hösten 1880 tillhörde h o n emellertid åter hufvudstaden, först ett år v i d Mindre (H a m m e r s k a) teatern, därefter v i d S ö d r a teatern, där h o n k v a r s t o d till 1893, då h o n d r o g s i g tillbaka till privatlifvet efter att i n ä r a s e x årtionden hafva ä g n a t sig åt d e n s c e - niska k o n s t e n.
D e n äldre t e a t e r g e n e r a t i o n e n har n o g i kärt o c h lifligt m i n n e fru Caspérs d r å p l i g a Mor Märta i » O x h a n d l a r n från S m å l a n d », h e n n e s drastiska A p o l l o n i a Dekisfält i » S t u d e n t s k o r », h e n n e s Kaffe- L i s a i » Frun af stånd o c h frun i ståndet », mamsell Beate-Sofi i » S p a n s k a k o n s u l n », o c h h v a d de allt heta dessa typer, s o m h o n g a f oss o c h hvilka b e - r e d d e v ä n n e r n a af h e n n e s konst så m y c k e n oför- falskad g l ä d j e.
L i k a u p p b u r e n, s o m fru Caspér varit i sin konst, lika o m t y c k t har h o n m e d sitt p å e n g å n g an- språkslösa o c h rättframma sätt förstått att g ö r a sig i privatlifvet, o c h sitt g l a d a h u m ö r har h o n bibehållit, trots d e t y n g a n d e 80 åren.
P å f ö d e l s e d a g e n ä g n a d e s h e n n e af m i n n e s g o d a g a m l a v ä n n e r e n hjärtlig hyllning, o c h b l a n d de u p p v a k t a n d e v a r äfven Iduns s p e c i e l l e fotograf, s o m p å t i d n i n g e n s v ä g n a r t o g det porträtt af d e n a k t a d e g a m l a s k å d e s p e l e r s k a n v i här m e d d e l a.
T7 / RU C L A R Y A S P L U N D - M O R A L E S g a f i förra v e c k a n e n » L i e d e r - A b e n d » härstädes, h v a r v i d d e n tyska r o m a n s d i k t n i n g e n s alster från B a c h o c h till v å r a dagars m o d e r n a mästare såsom R i c h a r d Strauss o c h H u g o W o l f m.
fl.
f ö r e k o m m o på pro- g r a m m e t.
D e t v a r e n stilblandning, u n d e r hvil- k e n b ö r d a en m i n d r e temperamentsfull o c h röst- b e g å f v a d s å n g e r s k a o v i l l k o r l i g e n skulle ha stupat, m e n e j så konsertgifvarinnan, s o m m e d fin s m a k skilde sig från d e olika n u m r e n, d ä r i g e n o m d o k u m e n t e r a n d e s i g s o m en förträfflig r o m a n s - sångerska, af hvilkens k o n s t vårt musiklif torde k o m m a att profitera.
A c k o m p a n j e m a n g e t till samt-. ".
~.
* \ liga sångerna sköttes förtjänst- fullt af h e n n e s m a k e Olallo M o - rales, som äfven b i d r o g m e d ett parsjälfständiga pianonummer.
FRU SOM Beredning: 80-ÅRSDAGEN.
BLOMBERG. "
O R I K A N I S S E N, d e n b e k a n t a n o r s k a pianisten, " e n af N o r g e s själfullaste o c h finaste utöfvare p å pianospelets o m r å d e, afled för n å g r a d a g a r s e d a n i d e n n o r s k a hufvudstaden.
F r u Nissen var född i K o n g s v i n g e r 1845.
H e n n e s fader v a r sakföraren Lie, Kongsvinger.
Vid 15 års ålder k o m h o n till Kristiania o c h blef e l e v till Halfdan Kjer- ulf.
S e n a r e studerade h o n äfven för professor K u l l a k i Berlin, o c h v i n t e r n 1868 reste h o n till Paris, där hgn stu- d e r a d e Chopin.
A r 1869 höll h o n u n d e r prinses- sans af W a l e s b e s k y d d e n konsert i L o n d o n o c h u n d e r de följande åren s k ö r d a d e hon rika l a g r a r i T y s k l a n d, Hol- land, B e l g i e n o c h Schweitz.
ERIKA NISSEN.
Gåskråset (hufvud, Beredning: Gåsen svedes A r 1874 i n g i c k h o n äktenskap m e d praktiserande l ä k a r e n Oscar Nis- sen, hvarefter h o n åter f ö r e t o g en turné i E u r o p a.
P å senare tiden har hon mest konserterat i N o r g e.
I Kristiania har h o n s å l u n d a å r l i g e n gifvifc e n eller t v å stora k o n s e r t e r förutom att h o n ofta m e d v e r k a t v i d andra musikaliska föreställningar.
Istret smältes o c h kokas med ett äpp- det öfver hals, vingspetsar, fötter, hjärta o c h ma- sprit- eller gaslåga o c h tvättas ren med l e o c h en liten ge) Redigerad * f PÅ A F A.
T ^ R U H E N R I E T T E C A S P É R, d e n från S ö d r a tea- tern för vår äldre teaterpublik v ä l k ä n d a s k å d e - spelerskan, fyllde för n å g r a d a g a r sedan 80 år.
F r u Caspér är o m n å g o n ett veritabelt teater- barn, ty h o n föddes i n o m vårt g a m l a o p e r a h u s murar, där fadern, J o h n Frischman, v a r teaterfiskal.
Efter 7 läroår v i d k. teaterns e l e v s k o l a fick hon anställning v i d Pierre D e l a n d s teatersällskap, där h o n k v a r s t a n n a d e i flere år, k o m därefter till d e n H e r s l o v s k a truppen, åt h v i l k e n h o n i h e l a 8 år ä g n a d e sitt d u k t i g a artistiska arbete.
Å r e n 1857 — 65 inföll fru Caspérs första p e r i o d v i d S ö d r a teatern, hvareften h o n i f e m t o n år till- FROD1NGS-UPPLASERSKA.
KÖKSALMÄNACK CASPÉR F Ö R IDUN förstas b e h å l l n i n g af s o a r é g i f v a r i n n a n anslagits till F r ö d i n g s f o n d e n — h a d e samlat fulla hus, s o m m e d liflig sympati o c h ljudligt bifall m o t t o g o d e förträffliga prestationerna.
I synnerhet i s t y c k e n sådana s o m » J ä g a r s t a m p », » Stadens löjtnant », » I v a l e t o c h k v a l e t », » Lille Karl J o h a n » m.
fl.
k o m fröken W i d e l l s frodiga humoristiska g å f v a alldeles y p p e r l i g t till h e d e r s; äfven åt d e m e i a lyriska o c h k ä n s l o s a m m a dikterna skänkte h o n e n i d e t hela fin o c h förstående t o l k n i n g, h v i l k e n d o c k emellanåt föreföll väl öfverarbetadt pretiös, hvari- g e n o m h e l h e t s s t ä m n i n g e n allt för m y c k e t sönder- smulades.
» Ett g a m m a l t f ö r m a k » t. e x.
skulle helt visst ha v u n n i t p å e n n å g o t e n k l a r e tramsäg- n i n g, m e d f ö r t o n i n g a r så att s ä g a i störra plan.
D e t t a är d o c k endast u n d e r o r d n a d e detaljinvänd- n i n g a r inför d e n totalfond af v a r m entusiasm o c h intelligent uppfattning, s o m u p p b a r det hela, o c h för hvilken d e n sympatiska f ö r e d r a g a r i n n a n för- tjänar d e uppriktigaste e l o g e r.
QIGNE WI- ° D E L L, den begåfvade unga skådespeler- skan, hvilken S t o c k h o l m har i g o d t m i n n e från m å n g a angenä- m a aftnar å S ö - dra o c h D r a m a - tiska teatrarna, har n u efter ett par års frånvaro åter g l a d t huf- vudstaden m e d sin talang, den- na g å n g som Frödingtolker- ska.
Hennes b ä g g e » Fröding- aftnar » å V e t e n - skapsakademien — hvaraf den SIGNE V I D E L L HENRIETTE FOTO skållas i kokande vatten får ljumt och borste.
Den och användes såpvatten ooh mjuk natten.
Lef- öppnas, ligga i kallt vatten öfver urtages, sköljes Gåsister väl med kallt lök, får s o m smör.
användes äfven stjälpes upp, m e l litet söndcrhac- saltas, kadt gelé.
stelna, Mandelpudding (f. 6 pers.).
1 fördel hg.
sötmandeil^ 4 bittermandla.r, 3 äggu- med vern o c h halsskinnet tillvaratagas o c h vatten, torkas och gnides med citro- vid kokning af klenäter.
lor, 50 gr. socker, 4 blad gelatin, 2 Elisabeth Östman, R ö d k å l (f. 6 pers.).
1 medelstort msk.
varmt vatten, V2 lit.
tjock gräd- användas till gåslefverkorf.
Kräset på- nen.
Hufvudet med halsen, vingspetsar, Inneh.
af Elisabeth Östmans Husmoders- 1 msk.
smör, 1 knif- de.
sättes i 1 lit.
kallt vatten tillsatt med fötter, mage, hjärta och lefver till- rödkålshufvud, kurs i Stockholm.
1 tsk.
salt o c h får koka med tätt slu- varatagas o c h användas till svartsop- sudd saTt, 1 msk.
socker, saften af V2 Beredning: Mandeln skållas, tor- FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR tet lock omkj " |.
3 tim.
Äpplena skalas och pa.
V E C K A N 8 - 1 4 N O V.
1903.
Söndag: Svartsoppa; Stekt gås med jas rödkål, äppelmos vingelé med och katrinplommon; mandelbakelser.
Måndag: Köttfärs barbersoppa med Tisdag: med potatis; Eagu det stekt gädda silas och frikadeller; Fredag: Brynt hvitkålssoppa pös munkar med Kalfkotletter med sylt.
med skummas jämte spadet frukten spad.
tillika med som plockas af tarmarna.
När ras och saltas ärter; ten Soppan får får under och koka stark visp- vispning utvändigt den kokta brynas, noga med kryddorna, katrinplom- med salt samt lägges o c h insattes i varm under väl brynt fruk- kokande och vinet samt ättikan det den ofta som bildas.
vätskan, litet i l ö k; smörgröt med mjölk.
trådarna fatet hvilka i saften Då gå- röres.
sänder samt garneras med lossas skäras sköljas smältes och kas o c h få i en kryddorna tillsättas, försiktigt i fina strim- afrinna.
kastrull, jämte hvarefter kålen citron- kålen får; den till och Kålen feta afsmakas kötträtter Vingelé den d å o c h då o m - (f. noga.
Serveras i allmänhet.
G pers.).
2 hg.
hvarefter den vin, 3 del.
persilja och af 3 del.
franskt hvarefter spolas genom mandeln med varma nedröres mandelkvarn.
slåsi tillsättes.
kallt vatten, vattnet, får i äggmassan.
till hårdt skum en Gelatinet upplöses afsvalna Grädden o c h tillsättes.
geléskål eller i och vispas Massan vattensköljd bleckform o c h får stelna 3 — 4 tim.
Då puddingen skall stjälpas upp hålles for- men ett ögonblick i varmt vatten.
Den garneras med frukt Smörgröt smör, 310 kokande maderia.
Beredning: drifves eller gelé.
topp- Till stek- sockerr, 4 del.
vatten, skal och saft citron, 20 gr. gelatin, och Äggulorna o c h sockret röras i 20 min., det ugn sakta koka, med slutet l o c k omkring 2 skares o c h upplägges hel på serverings- S t e k t g å s (f. 12 pers.), 1 ung, gödd öfriga stocken o c h Smöret Gåsen upptages 1 borttagas, De ättika.
Kålhufvudets yttre blad öfver- tim., under det att spädes den med ningen åtgår 3 — i tim. och serveras.
fylles från skurna i stora lor, förvällda öses med det fett koka sen är samt 1 msk.
Beredning: Den hopsys, uppsattes, och gni- ilägges Den öfriga en långpanna upp att ister Gåsen pepp- borttagas.
invändigt de det med sitt spad ilägges, och soppan öfveröses hvar tionde minut: afsmakas Stekt sill med grädde och Spa- klyftor, Blodet monen.
noga.
blodet tillsättes under ning.
10 — 15 min., hvarefter äppelsoppa.
Lördag: och Vä lit.
af buljongen.
mandelpud- buljongen ding.
Torsdag: och i kort silas o c h vispas samt nedröres i mjölet aes jämte på g å s; vatten, mjuk ra- i bitar samt lägges i soppskålen.
med konserverade ärter.
Onsdag: i ljumt därefter uttages o c h lägges i kallt, citron eller vatten köttet är mört, tages det upp och skares med de skalade äpplena, skorpor.
Potatissoppa; väl kokas Istret sköl- saltadt skäras i klyftor, katrinplommonen (f. 6 pers.).
225 gr. g o d t gr. mjölk, fint salt, hvetemjöl, 2 lit.
socker.
Beredning: Smör och mjöl sam- vatt- Därefter manfräsas, mjölken tillsättes litet i sän- saften af der under flitig rörning och gröten får A f sockret, och net kokas en klar simmig lag.
l gåts, 1 citron, X h msk.
salt, Vs tsk.
hvit- frakten med hvilken den varit fylld.
tillsättes genast skalet o c h 1 lit.
färska äpplen, IV2 hg.
Köttjusen silas o c h skummas noga.
citronen jämte det sköljda och i 1 del.
koka omkr. 20 min.
Den afsmakas med Svartsoppa (f. 6 pers.).
Kräset katrinplommon, lVä lit.
efterbuljong eller Smöret brynes o c h fräses med mjölet, varmt vatten upplösta gelatinet samt salt o c h socker o c h serveras med grädd- alff 1 gå.Si 4 del.
gås- eller svinblod, i vatten.
saftsås.
Blandningen omröres väl o c h mjölk eller köttjusen tillsättes, litet i sänder jäm- vinet.
msk.
mjöl, 2 lit.
buljong, Vä K *, spad, S å s: lVs msk.
smör (30 gr.), 2 msk.
te köttextrakten o c h sojan och såsen silas genom en i hett vatten urvriden hvari kräset kokat, % tsk.
hvitpep- RECEPT: peppar, peppar, 8 stötta nej- mjöl, köttjus, 6 msk.
socker, 5 tsk.
soja- V2 tsk.
ingefära, likor, 3 — 14 t s k.
B a l t, msk.
g o d spritättika, 1 Ut.
färska äpp- len, 2 — 3 msk.
portvin eller maderia.
2 msk.
Till g a r n e r i n g: kål.
köttextrakt, 1 får koka 10 min., hvarefter den Persilja eller krus- af- servett, uppspänd på silstol.
les antingen i smakas.
Geléet hål- geléskål eller i en vacker Gåsen serveras med brynt potatis, röd- å la daubeform, förut sköljd med kallt kål, äppelmos och ättiksgurkor.
vatten, får stelna och garneras, om
