# ID: svediakorp-per1528
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1903
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 59,343
# sentences: 1,120
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


ILLdSTREPAD LÖRDAGEN Daniel Nyblin foto.
ADOLF ETT BESÖK HOS DEN PAUL.
SVENSKE DIKTAREN I CHARLOTTENBURG.
B E R L I N m u l l r a d e b a k o m m i g.
I fjärran tonade den modärna storstadssymfoni, hvari mångtusende trumhvirflar sam- lats u n d e r M o l o c h s e n a n d e taktpinne, v ä r l d s s t a d e n s b r u t a l a l a r m s t e g s o m ett d ä m - padt sorl m e d kasernernas o c h fabriksskorste- narnes rökar m o t h ö j d e n o c h i mina öron gniss- l a d e ä n n u l j u d e t af m y l l r a n d e m i l l i o n e r s s t e g p å asfalten.
Luften blef h ö g r e o c h renare, ju längre j a g nådde ut mellan Charlottenburgs renässansmodärniserade fasader m e d de guld- i n r a m a d e ö p p n a l o g g i e r n a, o c h d å j a g k o m ut i slottsparken m e d det kejserliga mausoleet, b r e d d e sig framför m i g d e n fagraste s k o g s i d y l l och därbortom lågo Jungfernheides vidder, be- gränsade af T e g e l e r s k o g e n s t a n d a d e kontur borta vid synranden.
Därute, där storstaden dör bort o c h blicken söker hvila i Brandenburgerslättens obrutna l i n j e r, b o r s e d a n flere ' år e n af v å r t l a n d s förnämsta unga diktare i frivillig exil.
Jag v a n d r a r u t till d e t s i s t a h u s e t v i d C h a r l o t t e n - b u r g U f e r o c h s t i g e r d i t u p p, d ä r u t s i k t e n är vidast.
D ä r b o r Adolf Paul.
Under väntan på författaren, som ännu sitter vid skrifbordet, kastar j a g en blick p å interiören, s o m på s a m m a g å n g vittnar o m k o n s t n ä r l i g s m a k o c h g o d a nationella håg- komster.
B l a n d taflorna lägger j a g i främsta r u m m e t m ä r k e till e t t k v i n n o h u f v u d af C a r l DEN 24 OKTOBER 1903 L a r s s o n, s o m v i s a r s i g v a r a e n s k i s s till e n af h a n s b e r ö m d a v ä g g m å l n i n g a r i u p p g å n g e n till N a t i o n a l m u s e u m, m e d a n e n af A l b e r t E n g - ströms karaktäristiska kolingsfamiljer från konstnärens första storhetstid, då han ännu v a r i » N i s s e », l o c k a r f r a m b i l d e n af v å r s t ö r s t e tecknare.
E n r a s k t s k i s s e r a d t e c k n i n g af E d v a r d M u n c h visar A u g u s t Strindberg under Berlinervistelsen 1 8 9 3, synbarligen återgifvan- de d i k t a r e n i e t t t r a g i s k t m o m e n t p å d e n b e - kanta stamkrogen » Z u m schwarzen Ferkel ».
V i d a r e ser m a n M u n c h s u n d e r b a r a » K ä r l e k », det m e s t fulländadt blodfulla uttryck för en själ i lågor, o c h s a m m e konstnärs » V a m p y r e n », den o f ö r g l ö m m e l i g a b i l d e n af V e n u s V u l g i v a g a, som h v i l k e n s offer A d o l f P a u l s u t t i t m o d e l l åt d e n l i k a l e d e s i C h a r l o t t e n b u r g b o s a t t e v ä n - nen-målaren.
Axel G a l l é n är r i k l i g t före- t r ä d d, s å l n n d a m e d ett m å l a n d e, m ö r k t h å l l e t p o r t r ä t t af P a u l, f a n t a s i r i k a s k o g s e x t e r i ö r e r i o r i g i n a l t e c k n i n g a r o c h f r a m f ö r a l l t af o l j e m å l - ningen » C o n c e p t i o artis », en stiliserad bild, full af k r a f t o c h fantasi, föreställande en n a k e n u n g m a n, s o m j a g a r e n sfinx p å e n g r ö n äng, b o r t o m h v i l k e n s k o g e n står d u n k e l, m y s t i s k, full af s a g a n s s t ä m n i n g.
Man lägger i ö f r i g t m ä r k e till a r b e t e n af k o n s t n ä r e r s o m den b e r ö m d e t y s k e n Josef Sattler, V i g e l a n d, Albert Edelfelt o c h — August Strindberg, hvilken s o m m å l a r e är r e p r e s e n t e r a d af e n lindrigast sagdt e g e n d o m l i g liten marin m e d b l o m m o r på hafsstranden, m å l a d p å en palett.
R u n d t o m k r i n g ser m a n m å l a d e, träskulptera- de helgonbilder, rikt beslagna ekskåp och k i s t o r af s v e n s k o c h finsk h ä r s t a m n i n g, a n t i k a stakar m e d väldiga vaxljus, sekelgamla k o d e x a r på skilda språk o c h på väggarne ytterligare ett p a r r a d e r l a g e r k r a n s a r m e d b a n d i s v e n s k a, finska och t y s k a färgerna.
N u t r ä d e r A d o l f P a u l i n, e n l i t e n s a t t figur med rödlätt ansikte o c h blond mustasch, bred och trygg, m e d de piggaste och mest god- modiga svenskblå ögon i världen.
H a n före- f a l l e r v i d f ö r s t a b e k a n t s k a p e n n å g o t säflig, men d å m a n lär k ä n n a h o n o m n ä r m a r e, v i s a r h a n s i g full af d å d k r a f t, v i l j a o c h l e f n a d s l u s t.
J a g s t å r j u s t o c h s e r p å u t k a s t e t till e t t e x - l i b r i s, k o m p o n e r a d t af G a l l é n o c h s i g n e r a d t K a l l e l a, f ö r e s t ä l l a n d e e n finsk b l o c k h u s s t u g a, till h v i l k e n v ä g e n l e d e r u p p m e l l a n k n o t i g a tallar, m e d a n s o l e n sjunker långt b o r t a b a k o m s k o g e n, s p e g l a n d e s i g i e n af d e t u s e n d e sjöarne.
» N i h a r t a g i t m i n n e t af h e m l a n d e t m e d h i t ut! » säger j a g o c h pekar p å d e n finska bilden.
» Ja, F i n l a n d är m i g k ä r t!
» får j a g till s v a r.
» M e n m i t t h e m l a n d är d e t i c k e m i n d r e.
O c h d e t är i c k e F i n l a n d, u t a n — V ä s t e r g ö t l a n d.
» Den svenske författaren, s o m hans lands- m ä n a l l t i d k a l l a finsk, b e r ä t t a r m i g o m s i n h ä r k o m s t o c h sin u n g d o m s t i d.
Han föddes 1863 utanför Mariestad på B r o m ö i Vänern, där fadern var disponent v i d glasbruket.
Då h a n v a r 9 år g a m m a l, f l y t t a d e f a m i l j e n e m e l l e r - t i d till F i n l a n d, d ä r A d o l f P a u l v ä x t e u p p — däraf den vanliga uppgiften o m hans finska N:R 43 (878) extraktion.
E f t e r att h a f v a g e n o m g å t t s e x klasser v i d Å b o l y c e u m, l ä m n a d e han skolan och ingick s o m elev v i d landtbruksinstitutet Mustiala midt inne i Tavastland.
Sedan han sålunda fått en s m u l a u t b i l d n i n g s o m agro- nom, öfvertog han den i Fältskärns berättelser omtalade, på en ö utanför Å b o belägna g a m l a s v e n s k a k u n g s g å r d e n R u n s a l a, s o m f a d e r n in- köpt.
H ä r u t e, i e n stilfull g a m m a l s t o c k - b y g g n a d från G u s t a f I V A d o l f s tid, b e l ä g e n 1 den enda skog i Finland, där eken växer v i l d, v a r l j u f v e l i g t att v a r a o c h h ä r g i c k d e n ungdomlige » Runsala-torparen » och drömde lifvet efter e g e t h u f v u d.
Detta var emellertid i c k e alls f a d e r n s m e n i n g o c h s o n e n A d o l f fick för d e n skull stränga instruktioner Då tog h a n i m e d friska t a g, s a t t e h a s t i g t f a r t i d e t h e l a och ryckte u p p den förfallna e g e n d o m e n, där d e t v i d h a n s a n k o m s t f a n n s en k o, m e n d ä r han snart hade omgifvit sig m e d 3 0 kor o c h 6 drängar m e d hustrur och 6 ungar hvar.
H a n var en sannskyldig rationalist, i n l e d d e t e l e f o n m i d t i ö d e m a r k e n o c h fick e n g a m m a l s k e p p a r e att s e g l a u t t i l l h o n o m m e d — e t t piano.
Det var nämligen musiken, som tog h a n s intresse från n y o d l i n g e n, o c h h a n g i c k alltid m e d pianot i hufvudet.
Sedan han i 2 år l e f v a t h u n d l i f, t r ö t t n a d e h a n p å k r i g e t med d r ä n g a r n e o c h b e g a f s i g — år 1 8 8 6 — till H e l s i n g f o r s, d ä r h a n i 3 år s t u d e r a d e v i d Musikinstitutet.
.
Därifrån följde han m e d sin lärare, B u s o n i, s o m s k a t t a d e h a n s b e g å f n i n g och flit, t i l l " Weimar f ö r a t t f o r t s ä t t a s t u d i e r - na.
Här - och senare i Berlin började han s k r i f v a k o r r e s p o n d e n s e r till s v e n s k a o c h finska t i d n i n g a r o c h efter h a n d fick m u s i k e n l ä m n a allt m e r a r u m åt d e n l i t t e r ä r a v e r k s a m h e t e n.
A d o l f P a u l s i n s a t s i s v e n s k l i t t e r a t u r är v ä l - k ä n d eller borde å t m i n s t o n e v a r a det, fastän m a n p å å t s k i l l i g a h å l l v i s a t e n a l l d e l e s på- f a l l a n d e l u s t a att u n d e r v ä r d e r a d e n n e d i k t a r e i l i k h e t m e d h a n s l i k a l e d e s till T y s k l a n d flyk- tade kollega Ola Hansson.
Det har behöfts att h a n s b ö c k e r f ö r s t u t g å f v o s i g r a n n l a n d e n o c h att m ä n s o m A r n e G a r b o r g o c h H e r m a n B a n g gåfvo h o n o m det varmaste offentliga e r k ä n n a n d e o c h satte sin auktoritet i b o r g e n för h a n s l i t t e r ä r a k v a l i f i k a t i o n, i n n a n h a n e n s kunde finna en förläggare i sitt eget l a n d.
U n d e r s å d a n a o m s t ä n d i g h e t e r är d e t m i n d r e att u n d r a p å, a t t h a n r e d a n t i d i g t v ä n d e s i g till en f r ä m m a n d e p u b l i k; e n m e r a f ö r s t å e l s e - full s å d a n f a n n h a n i T y s k l a n d, o c h d e t s k a l l t i l l A d o l f P a u l s h e d e r s ä g a s, att d e t är b l a n d d e v e r k l i g t l i t t e r ä r a k r e t s a r n e i d e n t y s k a riks- hufvudstaden man o f t a s t träffar h a n s nya läsekrets.
S a m t i d i g t m e d att t y s k a t i d s k r i f t e r o c h d å i främsta r u m m e t » Neue deutsche R u n d s c h a u » p u b l i c e r a t a r b e t e n af A d o l f P a u l, h a r h a n ut- gifvit åtskilliga böcker p å tyska o c h nu äfven börjat spelas på t y s k a scener.
H a n s första på t y s k a u t g i f n a a r b e t e är d e t 1 8 9 3 i B e r l i n t r y c k t a spetsborgerliga skådespelet i tre akter och ett i n t e r m e z z o » A l t e S u n d e n »; detta p å Svenska Teatern i Helsingfors under Molan-
&lt; IDUN 1903 566 derska regimen uppförda skådespel, h v a r m e d författaren debuterade för scenen, har icke utkommit på svenska.
H a n s nästa arbete blef novellsamlingen » Ein gefallener Profet » — utgifven hos Albert Langen i Miinchen —, hvari » E n saga från ö d e m a r k e n » f ö r e k o m m e r.
V i d a r e d e t ej p å s v e n s k a u t g i f n a fem-akts- skådespelet m e d gammalpersiskt motiv » Har- p a g o s », b y g g d t på en a n e k d o t ur H e r o d o t.
D e t s a m m a h a r e n g å n g af D r a m a t i s k a T e a t e r n i S t o c k h o l m a n t a g i t s att m e d h ä n s y n till d e n erforderliga stora apparaten uppföras på Operan, men har naturligtvis aldrig k o m m i t fram.
Skådespelen » Kristian II » och » Karin Måns- dotter » föreligga äfven i tyska upplagor o c h det f ö r s t n ä m n d a har äfven uppförts i.
T y s k l a n d.
E h u r u A d o l f P a u l s å l e d e s r e d a n h u n n i t ut- g i f v a flere t y s k a o r i g i n a l a r b e t e n j ä m t e s i n a från s v e n s k a öfverflyttarle b ö c k e r, är d e t d o c k först m e d ett sistlidne j u l p u b l i c e r a d t verk h a n s o m t y s k författare öfverflyglar sin e g e n sven- ska produktion.
D å u t k o m nämligen den första s e r i e n af h a n s » H e r o i s c h e K o m ö d i e n », h v a r s a n d r a s a m l i n g f. n.
ä r u n d e r t r y c k n i n g.
D e n första delen innehåller tre enaktare, betitlade » David u n d Goliath », » Der Fall Voltaire » och » Der Tiger ».
M a n m ö t e r här en Goliath- storskräflaren, e n David-tillfällighetshjälten, en n y r o m a n t i s k, p o m a d i s e r a d, friserad, neuraste- nisk, frasrytaude m o d e t i g e r; författaren visar huru en hvar andlig hjälte i grund o c h botten i c k e är a n n a t ä n e n t e a t e r h j ä l t e, s o m s p e l a r sin r o l l, e n h u f v u d r o l l v i s s e r l i g e n, m e n i a l l a fall i c k e a n n a t än e n roll, h u r u h a n o m e d - vetet går in på den lögn, s o m han just be- k ä m p a r, h u r u h a n v i s s e r l i g e n slår ner för- talet, m e n e n d a s t f ö r att själf, s e g r a n d e, d u k a u n d e r för det.
D e t finns i n g a » n u t i d a » hjältar.
de o m den u t k o m m e r h o s Bonnier.
Då kom det ett u n d e r l i g t l e e n d e f r a m i d i k t a r e n s an- sikte, n å g o t p å en g å n g sarkastiskt o c h djupt vemodigt: » N e j, j a g skrifver n u m e r a på tyska och ger ut m i n a arbeten på tyska. » P å m i n f r å g a, o m d e t är h a n s af s i k t att h ä d a n e f t e r u p p t r ä d a s o m u t e s l u t a n d e t y s k för- fattare, s v a r a d e h a n, att h a n ä r o c h f ö r b l i r s v e n s k, m e n n ä r m a n a f o b e g r i p l i g a s k ä l är så » f ö r s i k t i g » d ä r h e m m a, att m a n i c k e m e r t y c k s r e f l e k t e r a p å h a n s a r b e t e n, så är d e t ju alla skäl att g e u t d e m p å ett stort kul- turspråk hos världsbekanta förlag, s o m m e d glädje hälsa hvarje n y t t arbete af A d o l f Paul.
Det mottagande, s o m under senare tiden ägnats A d o l f Pauls litterära p r o d u k t i o n i T y s k - l a n d, ä r af d e n a r t att d e t t r o l i g e n i c k e k a n dröja länge, innan hans eget land o c h folk k ä n n a d e t s o m e n o v i l l k o r l i g p l i k t att s ö k a å t e r b ö r d a åt v å r e g e n l i t t e r a t u r e n af d e s s mest geniala yngre utöfvare.
V i k ä n n a f ö r u t A d o l f P a u l s o m d e n ur- sprungliga diktarenaturen, f u l l af k r a f t o c h e n e r g i, p e r s o n l i g h e t e n, f u l l af k ä r l e k o c h h a t, stilisten, s v ä n g a n d e satirens gissel, m e d a n ögat fylles af dystert s v å r m o d.
Men i hans n y a arbeten lära v i k ä n n a n å g o t n y t t o c h n å g o t m e r a m o g e t o c h behärskadt än vi förut m ö t t hos den talangfulle författaren.
H ä r är en h u m o r, så g l ä n s a n d e, så s p r u d l a n d e, så b e - friande — j a g syftar särskildt på d e n m e d betagande tidsfärg gifna k o m e d i e n o m Vol- taire — som man blott finner hos Albert Engström.
H ä r är e n satir, så s k a r p, så et- s a n d e, så s v i d a n d e t r ä f f a n d e — j a g t ä n k e r p å » D a v i d m e d G o l i a t » — att m a n b e h ö f v e r g å tillbaka till 80-talets A u g u s t S t r i n d b e r g för att finna m o t s t y c k e därtill.
O c h så är d e t d e t t a att f ö r f a t t a r e n h ä r s t å r f u l l t f r i g j o r d från i n f l y t a n d e a f d e s t o r a f ö r e b i l d e r, s o m förut kunnat kasta en skugga öfver hans pro- duktion.
H a n är i k o n c e p t i o n e n d e n själf- ständige skaparen, i formen den dramatiske nybyggaren.
JOHN HERTZ.
EN H AN TIGARE.
V A R af tigarnes tragiska för stolt att värja sin enkla för skygg att kräfva en vägrad Så höstade och yfdes bön.
andra den skörd han öfver hvad han De njöto hans gärnings gick tigande P a u l s h e r o i s k a k o m e d i e r k o m m a a t t efter- f ö l j a s af e n a n d r a s a m l i n g s å d a n a, i n n e h å l l a n - d e e n e n - a k t a r e, e n tre- o c h e n f y r a - a k t a r e, som u t k o m m e r i n o m kort.
D i k t a r e n är j u s t s y s s e l s a t t m e d att a f s l u t a e n s t o r r o m a n, s o m h a n b e t e c k n a r s o m sitt h u f v u d v e r k h i t i n t i l l s o c h s o m h a n a r b e t a t p å i f e m år.
J a g fråga- Eva Hellman &amp; C:o, HUQHÅL.L.S&amp;KOI — A Drottninggatan 68.
Et.
1886.
CAFÉ ék frukt, men bort som en hemlös glädjen dansade honom men förbi.
.
.
han lät henne fara utan han var ej för dansande han man.
hans blick var det lågande längtan i, ett ord — glädje gjord.
Han kände sig hopplöst trött och snärd — en ensam man i de mångas där först och säkrast Med blicken i växande, värld, sin lycka en grofmält skrytande, käck skärpt af en sviken bitter undran han tillsamman gör skrodör!
drefvo håg såg, hur skrala dygder och skrala fel ett ömkligt s p e l.
.
.
Då sjöd i vrede och hån hans blod!
Men tigande stolt som förr han stod — från ärelystnadens pöbelskri.
Men föraktfull sammanbiten, fri och mänskovimlet än ett hindrande Förskräckande betydde ej m e r något, som skulle slås ner.
obeveklig hans misskända och stum styrka röjde sig men blott för att finna och flämtande rum, en enslig stråt, där ingen följde hans vandring Från trängselns skymda, åt.
förvirrade tankar hans längtan blick gick till stora vidder på enslig färd — han passade " " men han gick ensam han var af tigarnes ej för de mångas F r u t o » t-, hop; sin bana fram: ökenstam.
TERESIA EUEÉN f. Eneroth.
ETT VACKERT HEM.
I ETT af d e f ö r s t a h u s e n v i d R e g e r i n g s - gatan, i ett h u s, från h v i l k e t m a n ser a l l a L e j a s f ö n s t e r o c h d e s s u t o m e n s k y m t af Helgeandsholmen, ligger det h e m, s o m i d a g ses a f b i l d a d t i I d u n s s p a l t e r.
I dessa tider, då bildade människor b o s o m barbarer o c h som barbarer handskas icke endast m e d sina e g n a ä g o d e l a r u t a n o c k s å m e d d e m, s o m till- h ö r a hela v å r t folk, n u t i d o c h f r a m t i d, är ett v a c k e r t h e m en sällsynt o c h svårförvärf- vad gåfva, s o m bör noga skärskådas o c h mycket piisas.
Så m å n g a s o m möjligt böra se o c h n j u t a af d e n.
Jag har framhållit d e n n a s y n p u n k t för dess ägarinna, fru Maria B e n n i c h, f ö d d O d e l b e r g, o c h h a r e r h å l l i t h e n n e s t i l l å t e l s e att så g o d t jag förmår återgifva det för Iduns läsarinnor.
Om j a g i c k e g ö r d e t f u l l r ä t t v i s a, är d e t, e m e d a n h v a r k e n j a g eller d e n m o d e r n a f o t o - graferingskonsten äro mäktiga de utsökta färger, s o m u t g ö r a dess m e s t karaktäristiska drag.
H v a d s o m g e r d e t t a h e m e t t s ä r s k i l d t in- t r e s s e, u t o m d e t r e n t e s t e t i s k a, är, att d e t i viss m å n kan representera det framtidsideal, som måste blifva den genuine stadsbons, j a g m e n a r den egna våningen.
Äfven personer m e d b e g r ä n s a d e t i l l g å n g a r k u n n a skaffa s i g e t t eget hus p å landet eller i stadens utkant, d å d ä r e m o t d e n s o m af s m a k e l l e r v e r k s a m h e t t v i n g a s att b o i s j ä l f v a s t a d e n, e n d a s t u n d a n - tagsvis har denna möjlighet.
Men den egna våningen — att m a n ä g e r d e n d e l af d e t hus m a n bebor för en ränta, m o t s v a r a n d e d e n hyra, m a n eljes skulle betala — härtill be- höfs i själfva verket endast g o d vilja o c h initiativ.
O m j a g icke alltför m y c k e t miss- t a g e r m i g, finnes r e d a n i S t o c k h o l m e t t så- d a n t h u s, d e t så k a l l a d e P a l m e s k a h u s e t v i d Trädgårdsgatan.
Många sådana hus just nu o c h våra h e m s k u l l e b l i f v a v a c k r a o c h p e r s o n l i g a e l l e r åt- m i n s t o n e h a f v a m ö j l i g h e t att blifva det.
Vi skulle inreda d e m i enlighet m e d vår s m a k och våra behof o c h icke s o m n u vara hän- v i s a d e till f ä r d i g a v å n i n g a r, a l l a af s a m m a typ, b y g g d a p å s p e k u l a t i o n så b i l l i g t s o m m ö j l i g t, så d å l i g t s o m m ö j l i g t o c h af d e n n a outsägliga o c h obeskrifliga fulhet, m e d hvil- ken lindrigt hederliga byggnadsföretag pläga skylta.
E x p e d i t i o n s c h e f e n o c h fru B e n n i c h äga i c k e sin v å n i n g, m e n g e n o m tillmötes- g å e n d e f r å n d e n b a n k, s o m är d e r a s h y r e s - värld.
Hårets af Fallande.
E n läkare som sedan flera år i S t o c k h o l m b e h a n d l a r specielt hudsjuk- domar, skrifver f ö l j a n d e: » A f alla i h a n d e l n före- k o m m a n d e m e d e l, afsedda för b e h a n d l i n g af d e parasitära h u d s j u k d o m a r (seborrhé, mjäll o.
d.)
på hvilka hårets affallande i d e flesta fall b e r o r, k ä n n e r j a g intet, s o m v i d anstälda prof visat s i g så v e r k s a m t o c h i så h ö g g r a d förtjänar a n v ä n d a s som Azymolstimulus — —.
» V i d London-utställ- n i n g e n 1899 erhöll F. Pauli ' s A z y m o l s t i m u l u s g u l d - m e d a l j såsom det bästa hårvatten.
Under läkarekontroll tillverkas F. PATTLIS A Z Y M O L - T V Å L, s o m m e d allt skäl k a n r e k o m m e n d e r a s till alla, såväl äldre s o m y n g r e m e d ö m t å l i g h v o c h hud.
i j * W £ B * * " j * UNAERVMIUNI) J FFLAIIAGNLRCA, IJEATERTRÄTTOR, W n a g K m n j m g öppet till 11 e. w.
rop och höllo harm gaf ökad kraft åt hans höjda arm, — BUFFÉ, sått förmått.
han höll sin håg och sin tunga D e n f ö r s t n ä m n d a af d e s s a h e r o i s k a k o m e d i e r ä r a n t a g e n till u p p f ö r a n d e p å T y s k l a n d s för- nämsta scen, » Deutsches Theater » i Berlin — d e n s a m m a är r e f u s e r a d af a l l a d e s v e n s k a t e a t e r d i r e k t ö r e r, m e d R a n f t V i d f a m n e i spet- sen, till h v i l k e n d e n b l i f v i t i n l ä m n a d.
S å d a n t är i c k e s m i c k r a n d e f ö r v å r a t e a t e r l e d a r e s litte- r a t u r b e g r e p p, o c h d e t är t y v ä r r i c k e f ö r s t a g å n g e n vi här i landet ställa oss f r ä m m a n d e och liknöjda gent e m o t en diktare, s o m vi sedan sträcka ut a r m a r n a v ä l k o m n a n d e m o t, sedan de stora kulturlanden vridit h o n o m den l a g e r, s o m v i s j ä l f v a så e n v i s t f ö r n e k a t h o n o m.
rätt, lön, för ö d m j u k att bedja nödgande Och ätt, De många lärde sin fylkings och ö m s o m trängdes l u n o h -, eupe- a TAFF8« » rvering Ttrter, Bananer 3 mt« ELEVTUR » " RESP OON U p p l y i n fritt.
U f f e a r o d f r ä n eget t i g e r!
» a r v, o.
« ä l] t i h i r.
- 567 IDUN — 1903 BARNKLÄDER I största urval och till billigaste priser hos M.
B E N D I X 16 Regeringsgatan och 5 A. Blomberg foto H VARDAGSRUMMET.
v ä r d, h a f v a d e e r h å l l i t så g o d t s o m a l l a d e förmåner, s o m den egna våningen erbjuder.
De hafva i n o m vissa gränser fått inreda d e n öfversta v å n i n g e n i ett n y t t hus alldeles i enlighet m e d sin personliga smak.
D e hafva icke legat i händerna på enväldiga betings- dekoratörer.
Detaljer s å d a n a s o m tak, golf, kakelugnar, dörrlås, ringklockor etc. vittna bäst o m, hur fördelaktigt detta arrangement har varit.
I e n m o d e r n s t a d är i c k e e n d a s t h e m t r e f - n a d e n, u t a n o c k s å s k ö n h e t s i n t r y c k e t till s t o r del b e r o e n d e a f i h v a d m å n m a n k a n af skilj a sig från den yttre världen.
Den inbyggda trappan — tamburdörren sitter v i d dess b ö r j a n i stället för v i d dess slut — o c h d e lätta o c h ljusa, m e n nästan fördragna gardinerna, g e n o m hvilka sol o c h ljus silar in, m e n utsikten s k y m m e s, gifva d e t t a i n t r y c k af a f s k i l d h e t i v i d a h ö g r e g r a d än h v a d s o m plägar kunna åstadkommas.
G e n o m denna trappa, där den gröna mattan vackert kontrasterar m o t de hvita väggarne och trappans marmor, k o m m e r m a n upp i en vestibul, där ä n n u ett svårt p r o b l e m blifvit löst.
E n d a n s k d a m har en g å n g kallat svenskar- n e s i d e a l f ö r h e m t r e f n a d » a t t f r å n så m ä n g a FÖRMAKET.
r u m s o m m ö j l i g t se sin g a l o s c h h y l l a ».
D ä r detta håller streck förfaller j u p r o b l e m e t.
Men för de svenska husmödrar, som bilda u n d a n t a g från r e g e l n, ställer d e t s i g o f t a h a r t n ä r o m ö j l i g t att h ä r b ä r g e r a s i n a y t t e r k l ä d e r utan att s a m t i d i g t e x p o n e r a d e m för h v a r j e besökande.
Här förvaras de i en i n b y g g d del af v e s t i b u l e n, f r a m f ö r h v i l k e n h ä n g e r så k a l l a d kelims, orientaliska väfnader.
F r å n v e s t i b u l e n k o m m e r m a n i n i ett l å n g t, s m a l t f ö r m a k, s o m u p p f y l l e r d e n f ö r s t a for- dran en e n g e l s k estetiker v i d n å g o t tillfälle s a t t e p å ett r u m s p r o p o r t i o n e r: d e n, att n å g o n af dessa proportioner dominerar.
Väggarne ä r o h å l l n a i t u r k o s b l å t t o c h p r y d a s af t v ä n n e g a m l a v e r d u r e r, g a m l a k o p p a r s t i c k o c h färg- tryck.
Matta och gardiner äro enfärgade, gröna.
För öfrigt en holländsk m ö b e l m e d inläggningar: soffa o c h s t o l a r, k l ä d d m e d grönt siden, några s m å venetianska skåp, en g a m m a l s e c r e t a i r e, p å h v i l k e n står fru B e n - nichs porträttbyst, g j o r d af E l d h i P a r i s år 1901.
I taket hänger en liten m o d e r n ljus- k r o n a af p o r s l i n från G u s t a f s b e r g, m o d e l l e r a d af E l l e n L u n d b e r g, f ö d d N y b l o m.
Detta rum, som man i allmänhet endast p a s s e r a r, g e r e n f ö r s m a k af d e n f ä r g s k ö n h e t, om hvilken j a g redan talat.
Från förmaket A. Blomberg foto.
Sturegatan k o m m e r m a n in i ett stort h v a r d a g s r u m, s o m upptar hela husets bredd o c h har sex fönster, tre i väster, tre i öster.
Här som öfverallt är allt t r ä v i r k e m å l a d t i h v i t t, v ä g g a r n e ä r o röda i en nyans, hvars n a m n j a g icke kän- ner, m e n s o m h v a r k e n erinrar o m tegel eller r o s t e l l e r n å g o n af d e färgsammansättningar, med hvilka dekorationsmålaren i allmänhet uppbygger oss.
G a r d i n e r n a ä r o a f g u l t rå- siden, rakt n e d h ä n g a n d e, u t a n alla » k o n s t - fulla » uppfästningar o c h rosetter.
P å g o l f vet l i g g a ett p a r g a m l a o r i e n t a l i s k a m a t t o r.
Möb- l e r n a u t g ö r a s, u t o m af e n s t o r f l y g e l o c h en m j u k soffa, ö f v e r h v i l k e n l i g g e r en o r i e n t a l i s k v ä f n a d, af s k u l p t e r a d e e k s t o l a r, k l ä d d a m e d röd v e n e t i a n s k s a m m e t, s k u l p t e r a d e o c h in- l a g d a b o r d, ett s k å p m e d i n l ä g g n i n g a r — a l l t v a c k r a gamla m ö b l e r från s k i l d a l ä n d e r.
Ty ä n n u är f i n s m a k a r e n p å d e t t a o m r å d e, o m i c k e a l l d e l e s, så till s t o r d e l, h ä n v i s a d till gångna tiders konstfärdighet.
Här liksom i föregående r u m utgöres eldstaden af en ö p p e n marmorspisel.
O c h här liksom öfverallt i d e s s a r u m finnas a l l a d e f ö r t j u s a n d e s m å s a k e r, med h v i l k a k o n s t v ä n n e n älskar att o m g i f v a sig.
H ä r f i n n e s o c k s å g i p s m o d e l l e n till M i l l é s ' H y l a s, o c h d e n h v i t a l i l j a n v i d s i d a n af bil- den utgör endast en ringa del af den b l o m - r i k e d o m, m e d h v i l k e n fru B e n n i c h f r ö j d a r s i g själf o c h s i n a v ä n n e r.
I c k e e n d a s t att ö f v e r - allt stå vackert ordnade blomglas, skogen själf har blifvit skattad.
V ä l d i g a grenar af f u r u, af b l o m m a n d e f r u k t t r ä d e l l e r, d å d e t är v å r, af n y u t s l a g e n b j ö r k a f t e c k n a s i g v a c k e r t mot väggarne.
Men den traditionella ficusen saknas, likaså den palm, utan hvilken man i allmänhet icke k a n tänka sig en flygel.
F r å n v a r o n af b l a d - v ä x t e r i k r u k o r är u t a n t v i f v e l i c k e e n till- fällighet, m e n en princip.
MATSALEN.
I D U N 1903 — h v i l k e t d e t o f e l b a r t får e n a n n a n, d e n n a s p e - ciella halfherrskapsprägel, s o m är karaktäri- stisk för en m y c k e t låg bildningsgrad.
Enligt referat af meddelande från Sveneka Tandläkaresällskapets kommitté för undersök- ning af gängse antiseptiska munvatten på Inter- nationella Tandläkarekongressen i Stockholm den 15 Aug.
1902 är ST0MAT0L ovedersägligen det munvatten, som bäst uppfyller de fordringar medicinen och tandhygienen ställa på ett bakteriedödande och sjukdomsförekom- mande preparat för tändernas och munnens vård.
STOMATOLFABRIKEN, H.
M KONUNG-ANS Stockholm.
Hofleverantör A f a l l a d e s s a v a c k r a r u m är i n t e t v a c k r a r e än matsalen, v a c k r a r e eller originellare.
F ö r r i v ä r l d e n, för en f e m t o n år sedan, skulle e n s a l v a r a m ö r k, stel o c h t u n g.
O c h r e n ä s s a n - sens m ö b e l t y p måste hafva ansetts mest ä g n a d att underlätta m a t s m ä l t n i n g e n.
D e n n a stånd- p u n k t är d e l v i s ö f v e r v u n n e n, d e t l j u s a h a r t r ä d t i stället för det m ö r k a träslaget, d e n lätta m a h o g n y n för den t y n g r o eken.
Alla matsalar i n y a hus äro hållna i ljust eller n å g o t slags mellanfärg, sällan l y c k a d.
Och den stämning, som s t u n d o m följde m e d de g a m l a s a l a r n e, d å d e i c k e v o r o a l l t f ö r för- skräckligt tillstyrda, har l ä m n a t plats för luft och ljus, m e n icke för n å g o n n y s t ä m n i n g.
E n v a c k e r l j u s sal är, t y c k e s d e t, o ä n d l i g t m y c k e t s v å r a r e att i n r e d a ä n e n m ö r k.
M e n fru B e n n i c h — j a g t a l a r e n d a s t o m fru B e n - nich, emedan hennes man villigt lämnar henne ä r a n ä f v e n i d e fall, d ä r h a n s e g e n s m a k varit a f g ö r a n d e — fru B e n n i c h har l y c k a t s.
H e n n e s sal h a r j u s t s t ä m n i n g, s t ä m n i n g a f sol o c h l j u s o c h af s t o r h e r r e g å r d p å l a n d e t, allt så f r ä m m a n d e f ö r E e g e r i n g s g a t a n, att m a n tror sig förflyttad långt därifrån.
Väggarne äro mattgula, öfver d e hvita dörrarne h ä n g a v a c k r a d ö r r s t y c k e n af W e n n e r b e r g, b l o m m o i d e läckraste färger.
Möblerna utgöras a s m å h v i t a s t o l a r f r å n b ö r j a n af f ö r r a år- hundradet, h v i l k a s korgsitsar äro förgyllda.
Den traditionella » ekbuffeten », denna hörn- s t e n i h v a r j e b o s ä t t n i n g f ö r t i o år s e d a n o c h l ä n g r e t i l l b a k a, v a n l i g e n e t t v i d u n d e r af ful- het, s o m m a n d å k ö p t e o c h n u säljer eller vill sälja, har l ä m n a t plats för g a m l a hörn- skåp i h v i t t o c h g u l d, p å h v i l k a stå g a m l a hvita fajanskrukor från G u s t a f s b e r g.
Mat- b o r d e t är r u n d t, r i t a d t af W e n n e r b e r g i g a m - m a l stil.
En grön sidenduk m e d guldfrans t ä c k e r s k i f v a n u t a n att s k y l a b e n e n.
Mellan f ö n s t r e n står e t t m a h o g n y b o r d m e d g a m l a k r i s t a l l e r i d e n u t s ö k t a stil, s o m e f t e r t r ä d d e den gustavianska o c h föregick e m p i r e n.
Öfver de tunna gulaktiga gardinerna hänga gröna sidenkappor m e d guldband.
P å golfvet ligger en l j u s m a t t a.
V ä g g a r n e p r y d a s af e n g a m - mal klocka o c h lampetter.
A l l a d e s s a r u m l i g g a i fil, s o m a f s l u t a s af ett herrum m e d s m a r a g d g r ö n a väggar, g r ö n a råsidengardiner, röd matta o c h grön kakelugn.
M ö b l e r n a u t g ö r a s af e t t s k r i f b o r d, e n b o k h y l l a, n å g r a r ö d a s k i n n s t o l a r o c h e n b e k v ä m soffa.
V ä g g a r n e p r y d a s af v a c k r a g a m l a k o p p a r s t i c k.
Härifrån k o m m e r m a n in i e n n y fil a f rum, i hvilka skönhetens o c h h y g i e n e n s for- drin gar hafva enats, m e n där Iduns läsarinnor i c k e t i l l å t a s att i n t r ä d a.
Från herrummet, som är e t t h ö r n r u m, h a r m a n d e n f a m ö s a utsikten öfver H e l g e a n d s h o l m e n.
Om jag ännu en g å n g å t e r k o m m e r till d e n n a u t s i k t, är d e t e n d a s t r i k t i g t o c h b e - lysande.
D e n eller- n å g o t a n n a t h i n d r a n d e, s t ö t a n d e, m ö t e r ö f v e r a l l t d e n, s o m åt s i t t h e m s ö k e r g i f v a d e n ä k t a s k ö n h e t s p r ä g e l, s o m är oskiljaktlig från all v e r k l i g kultur o c h utan N Y H E T E R 568 — A l l a dessa hinder i f o r m af offentliga o c h e n s k i l d a b y g g n a d e r, af o b e s t r i d d f u l h e t, m i s s - lyckade gaturegleringar, nedfällda träd och u t f y l l d a s j ö a r, h i n d e r i f o r m af a f s k y v ä r d a m o d e r o c h andra utslag för d e n » v e r k s a m m a o k u n n i g h e t e n », g ö r a k a m p e n f ö r s k ö n h e t till en svår k a m p.
Ä f v e n d e n s o m är a l d r i g så väl beväpnad m e d m o d, m e d kunskap, m e d ihärdighet o c h penningar, k a n endast nå ett begränsadt resultat.
T y vi äro solidariska i d e t t a s o m i allt.
M e n f ö r h v a r j e r e s u l t a t, s o m uppnås, o m än begränsadt, röjes v ä g för den skönhet, s o m skall k o m m a.
Och hvarje vackert h e m å s t a d k o m m e r en skrikande kon- t r a s t, s o m så s m å n i n g o m s k a l l g ö r a s i g h ö r d.
HEDVIG AF PETEKSENS.
GAMLA GRET MAJA.
SKISS A F H O L M G R E N, F. ANN MAR- TERSMEDEN.
S Å L Å N G T j a g k a n m i n n a s t i l l b a k a, kal- lades hon » gamla Maja ».
Inte för att hon var g a m m a l — h o n var väl i m i n första b a r n d o m k n a p p t m e r ä n o m k r i n g t j u g u år — men f ö r a t t h o n v a r i l l a s e d d af s i n a k a m - rater.
D e t brukades nämligen på den tiden och d e n ö r t e » a t t l ä g g a o r d e t » g a m l a » till allt, m a n t y c k t e i l l a o m.
D e t k u n d e t. e x.
klagas öfver, att den g a m l a kalfven inte ville äta, att d e g a m l a v a l p a r n a v o r o b e s v ä r l i g a att s k ö t a o.
s. v.
G a m l a M a j a v a r illa o m t y c k t o c h skulle v a r a det — det blef tradition i n o m tjänsteper- sonalen på gården.
Svart o c h sotig gick h o n hela dagen.
Klä- derna v o r o trasiga o c h smutsiga.
Snäste o c h fräste g j o r d e h o n, grät o c h tjöt, l j ö g o c h lyssnade v i d dörrar, skvallrade o c h snattade, slickade i sig s m ö r o c h sylt, spionerade på kamraternas kärleksmöten och afundades d e m deras glädje, m u t t r a d e o c h puttrade j ä m t o c h samt, Ja, så l å n g t v a r s t a c k a r s g a m l a M a j a s syndaregister, m e n heller icke längre.
Hon hade sina obestridliga ljussidor, s o m bort göra h e n n e f ö r t j ä n t af m e r e r k ä n n a n d e, o m d e t funnits rättvisa i världen.
P å h e n n e l a s s a d e s allt, s o m v a r s v å r t e l l e r obehagligt att göra.
H o n skulle v a k n a före a l l a a n d r a o c h r i n g a f r a m f o l k e t till herr- gården kl. 5 o m rnornarna.
Sist i säng s k u l l e h o n o c k s å v a r a f ö r att s t ä n g a p o r t e n.
S o t i g a g r y t o r o c h k o k k ä r l af alla s l a g v a r h e n n e s s a k att t v ä t t a o c h s k u r a.
Gud nåde henne, o m inte kopparn på hyllor o c h väggar var skinande blank, då hade hon » jungfru Marie » öfver sig.
O c h hon var minsann inte den, s o m förlät syndare.
Herrarnes smorlädersstöflar skulle h o n också hålla rena o c h vattentäta — » innepigorna » v o r o n a t u r l i g t v i s f ö r fina till s å d a n t g ö r a!
Allt, som kräfde noggrann rengöring, måste gamla Maja göra.
D e t erkändes oförbehåll- s a m t, att h o n v a r e n m ä s t a r e i r e n g ö r i n g af a l l t i n g — u t o m sin e g e n p e r s o n, m e n d e t var också den enda smula anseende man skänkte henne.
V i s s e r l i g e n å t n j ö t h o n för- t r o e n d e t att k o k a » f o l k m a t e n », m e n i n g a l u n d a att p o r t i o n e r a u t d e n, p å s i n h ö j d a t t l y f t a upp k ö t t s t y c k e t u r g r y t a n, så d e t f ö r t o g h e l a äran.
Skulle n å g o n v i d gården ut o c h färdas i o t t a, så v a r d e t g a m l a M a j a, s o m h a d e an- s v a r e t af a t t v ä c k a.
K o m någon h e m natte tid o c h bultade på porten, var det naturligtvis hon, s o m skulle stiga u p p o c h öppna.
1 f ö r fr ö s t s ä s o n g - e n n u S k u l l e g r ö t a r v ä r m a s e l l e r is h a c k a s n a t t e t i d åt n å g o n sjuk b l a n d herrskapet, var det g a m l a Maja, s o m skulle g ö r a det — h v e m annars?
Och var n å g o n sjuk b l a n d folket, skulle h o n koka sjuksoppa o c h bära dit.
^ ' H o n var ö m o c h m e d l i d s a m m o t sjuka.
Då g l ö m d e h o n allt g r o l l, a l l a s t i c k o r d o c h gjorde gärna, h v a d i hennes förmåga stod, för att l i n d r a d e n s j u k e s l i d a n d e.
D e t fina i hennes natur trädde här fram, det s o m inte fick p l a t s v a r e s i g i s p i s e n e l l e r d i s k b a l j o r n a, d ä r h o n e l j e s t i l l b r i n g a d e så g o d t s o m h e l a dagen.
r Så v a r d e t o c k s å m e d h e n n e s kärlek till djuren.
Ingen hade väl nånsin hört henne t a l a h å r d t e l l e r o v ä n l i g t till h u n d a r o c h k a t t o r, fastän de ofta v å l l a d e h e n n e stort b e s v ä r.
O c h h v e m h a d e v å g a t ta ungarna, s o m skulle d r ä n k a s, från d e n o n d s i n t a D i a n a o c h d e n fräsande kattan, o m inte g a m l a Maja, s o m hade deras kärlek, gjort det?
Hon kunde t a l a d e m till r ä t t a s o m i n g e n a n n a n.
G a m l a Majas innersta väsen var estetiskt och skönhetsdyrkande.
Hvem k u n d e trott det, s o m såg h e n n e i det dagliga arbetet?
Och h v e m k u n d e trott det, s o m såg h e n n e o m k v ä l l e n, n ä r h o n u t t r ö t t a d af d a g e n s m ö - dor o c h slit h a d e k a s t a t s i g, f u l l t p å k l ä d d, ned i s i n » f å l l b ä n k » o c h l å g s o m ett o r e n t, hoprulladt bylte, hvarifrån skrofliga snark- n i n g a r u p p s t e g o?
M e n så v a r d e t d o c k.
Det fanns h ö g t i d s d a g a r i g a m l a M a j a s lif — n å g r a få o m å r e t — d å h o n fick l e f v a sitt l i f i s k ö n h e t, f ö l j a s i n a a n l a g, s i n a b ö j e l s e r, och då k o m h e n n e s rätta natur till s y n e s.
E n af d e s s a h e n n e s fri- o c h h e l g d a g a r in- föll m i d s o m m a r t i d e n.
H v a r t h o n ville skulle hon d e n d a g e n få g å o c h p l o c k a ä n g s b l o m m o r.
Hon b e r e d d e s i g s o m till f e s t, s å p t v ä t t a d e s i t t v a c k r a l i l l a a n s i k t e, så h o n fick r o s o r p å k i n d e r n a o c h en o i g e n k ä n n e l i g t h v i t p a n n a.
F r å n t o p p till tå i f ö r d e h o n s i g r e n a k l ä d e r.
Nätt o c h p r y d l i g t k l ä d d e h o n sig i ljus b o m - ullsklädning, stärkt förkläde o c h hvit hals- duk på hufvudet.
N ä r h o n så v a r f ä r d i g att t å g a af m e d e n stor k o r g p å armen, strålade h e n n e s ansikte som förklaradt.
D e n purkna, sura m i n e n var f ö r b y t t till ett e n d a s t o r t s o l s k e n s l e e n d e.
H o n g i c k inte längre f r a m å t b ö j d m e d tunga steg, u t a n h e n n e s g å n g b l e f lätt, o c h h o n t r a l l a d e och sjöng på v ä g e n.
Framemot solnedgången k o m hon hem med e t t h e l t f å n g a f d e finaste b l o m s t e r, ä n g e n kunde bjuda, graciöst b u n d n a i buketter o c h kransar, d e m h o n omsorgsfullt o m l i n d a t m e d vått gräs, o c h m e d långa m j u k a girlander öfver a x e l n af s k o g e n s s k i f t a n d e grönska, pratande o c h skrattande, sorglöst j u b l a n d e s o m den k v i t t r a n d e fågeln, d e n f l y g a n d e fjäriln, det surrande biet.
Då kunde den, som hade ö g o n t i l l a t t se m e d o c h ö r o n t i l l att h ö r a med, förstå, hnr g a m l a M a j a älskade naturen, och hur hennes själ stod i samklang m e d den.
P å hösten hade hon också två lyckodagar, d e s. k.
» l i n g o n d a g a r n a », d å h o n fick g å till s k o g e n o c h p l o c k a l i n g o n till h u s e t, så m y c k e t hon orkade bära.
Då kom hon hem med höstens färgprakt i stora löfruskor, fastbundna vid lingonkorgarna.
* E f t e r d e s s a u t f ä r d e r h a d e h o n så m y c k e t att berätta från s k o g o c h m a r k o c h o m folk och f ä i b y a r n a, att h o n f ö r m å n g a t i m m a r blef m e d e l p u n k t e n i k ö k e t.
När h o n var i detta l y n n e, blef h o n vältalig, gjorde målande förstorade, som så beskrifningar, det blef färglade till s i s t s o m e n alla h ö r d e p å u n d e r och saga, tystnad.
Det h ä n d e t i l l o c h m e d att h o n b l e f till- s a g d att k o m m a i n e n s t u n d o c h b e r ä t t a f ö r herrskapet ett o c h a n n a t o m v ä x t l i g h e t e n på i n k o m n a, BRUNKEBERGS uti MANUFAKTUR-MAGASIN
— IDUN 569 — Hunnit åker och äng i b y g d e n m.
m.
, s o m h o n k u n d e ha uppsnappat under sina vandringar.
Och de h ö r d e m e d v ä l b e h a g p å h e n n e s lifliga skildringar.
E l j e s fick h o n v a n l i g e n i n t e s t i c k a sin s v a r t a näsa innanför salsdörren, u t o m i undantags- f a l l f ö r a t t se p å s a l s u r e t, n ä r k ö k s k l o c k a n råkat i olag.
Friheten o c h den förbytta rollen varade emellertid inte länge.
Redan nästa dag voro historierna slut o c h g a m l a M a j a p å sin plats igen v i d skurbänk o c h diskbänk, lika svart och sur s o m v a n l i g t.
M e n sådana dagar h ä n d e d e t, att h o n s t a n n a d e af i a r b e t e t o c h f ö l l i t a n k a r, s m å l o g o c h j o l l r a d e f ö r s i g själf, s o m h a d e h o n t a l a t till b l o m m o r o c h b ä r, o c h försjönk l i k s o m i salig berusning, Ve henne, o m » jungfru Marie » råkade k o m m a o c h s å g h e n n e » s t å o c h f å n a » så där.
Då flög d e n flottiga d i s k t r a s a n m e d e n s m ä l l mot g a m l a M a j a s s o t i g a k i n d, s o m ej b l e f m i n d r e s o t i g af, att h o n b ö r j a d e s t r y k a n ä s a n och tårarna m e d de svarta, sotiga händerna.
N å g r a s t ö r r e af b r o t t f ö r e k o m m o ej i g a m l a M a j a s lif.
En kort kärlekssaga förgyllde dock som hastigast hennes tillvaro.
D e t v a r så, att finsmeden L a s s e f r å n g r a n n - s o c k n e n k o m till g å r d e n f ö r att g ö r a k o n s t - m ä s s i g a d ö r r b e s l a g efter ett g a m m a l t s å d a n t, som hittats på vinden.
D e t var ett v a c k e r t tistelmönster, m e n själfva b l o m m a n, s o m tyd- ligen stigit u p p ur b l a d g r u p p e n, v a r bortfallen.
L a s s e s k u l l e n u f ö r s ö k a f o r m a till e n tistel- b l o m m a, m e n det ville inte lyckas, trots hans ifrigaste ansträngningar.
B l o m m a n blef inte r i k t i g, d e t s å g L a s s e allt f ö r v ä l.
Husbonden själf h a d e o c k s å varit i n n e o c h sagt, att d e n inte d u g d e, o c h att Lasse skulle hålla på, tills d e n blef bra.
Riktigt skulle det vara.
H v a d s o m sedan tilldrog sig i s m e d j a n v e t m a n i n t e så n o g a, m e n m a n v e t, att g a m l a M a j a g å t t d i t f ö r att b u d a till e x t r a kaffe m e d a n l e d n i n g af l i l l a f r ö k e n s f ö d e l s e d a g, o c h m a n vet af L a s s e s e g e n m u n, att h o n r i t a t m e d e n p i n n e p å d e t s o t i g a j o r d g o l f v e t e n tistel- b l o m m a, j u s t s å d a n h o n s k u l l e v a r a f ö r att passa p å beslaget, rak o c h prydlig m e d krona på hufvudet.
O c h så v e t m a n, att g a m l a Maja k o m springande uppför hela den långa b a c k e n o c h i n i k ö k e t, flåsande o c h h ä l f t v i l d, alldeles s o m unghästen g j o r t, n ä r h a n fick kollern den där g å n g e n o c h nära på skrämt lif vet u r » j u n g f r u M a r i e ».
» H v a i Jösse n a m n?
» ropades, o c h en hel kör af s k r a t t b r ö t u t.
» G å i n o c h se d i g i s p e g e l n, » s k r e k e n, o c h så s k r a t t a d e s d e t i g e n.
» U t h u s a n » slog i h o p händerna o c h höll sig för m a g e n, o c h d e t v a r ett fingerpekande och spektakel i hela pigflocken.
Stackars g a m l a M a j a rusade in till d e n lilla spegelbiten på v ä g g e n.
— D e n visade en bred svart ring kring hennes röda läppar!
Hennes h j ä r t a s h e m l i g h e t v a r p å d e t g r y m m a s t e af- slöjad o c h än värre blef det, när Lasse k o m.
u p p o c h h å n a d e s b å d e af » j u n g f r u M a r i e » o c h d e g e m e n a flickorna, s o m g j o r d e n a r r af h o n o m, s o m h ö l l sig till g a m l a M a j a.
Och n ä r h a n d å t r o d d e, att d e t v a r h o n, s o m skvallrat o c h förrådt h o n o m, o c h visade henne det djupaste förakt, då ville hennes hjärta brista.
Men g a m l a M a j a h a d e ä n d å för ett ögon- b l i c k s k å d a t in i k ä r l e k e n s m y s t e r i u m, o c h p å m i n n e t häraf lefde h o n hela sitt långa lif.
M e d tiden o m d a n a d e h o n den flyktiga lilla k ä r l e k s e p i s o d e n till e n h ö g o c h s t o r o c h långvarig verklighet.
P å gamla dar talade h o n g ä r n a o m f ö r f r ä m m a n d e, att h o n i u n g - d o m e n v a r i t f ö r l o f v a d m e d e n finsmed, s o m v a r d ö d.
H a n h a d e alltid k a l l a t h e n n e » l i l l a M a r i e », o c h de skulle bott i stugan b o r t o m E N G E L S K A v ä g s k ä l e t, d ä r d e t står ä p p e l t r ä d p å ö m s e sidor o m en h v i t m å l a d grind o c h lavendel på rabatten.
H e n n e s trofasta, l i f s l å n g a s o r g ö f v e r fin- smeden imponerade på åhörarna och kastade e n v i s s g l a n s ö f v e r d e n k r o k r y g g i g a lilla g u m - man.
M e n d e, s o m k ä n d e till s a k e n, y m t a d e o m, a t t d e t n o g i n t e v a r så h e l t m e d L a s s e s död, lika litet s o m m e d förlofningen.
Han hade visst bara flyttat b o r t till e n a n n a n landsända.
S å h a d e g a m l a M a j a s lif f ö r f l u t i t, a l l t s e ' n h o n v i d t i o års å l d e r f å t t t j ä n s t s o m s p r i n g -; flicka på herrgården, där h o n sedan lefde u n d e r tre g e n e r a t i o n e r husbondefolk inom familjen.
Ingen ändring, ingen flyttning, i n g e n f ö r b ä t t r i n g i h e n n e s u n d e r o r d n a d e ställ- n i n g v e d e r f o r s h e n n e, e n d a s t m i n s k n i n g i ar- betet allt efter s o m h o n åldrades.
Men hon v a r n ö j d, f o r d r a d e i n t e t v a r e s i g af lif v e t e l l e r m ä n n i s k o r n a o c h fick g a n s k a l i t e t af b å d a.
Så en dag sjuknade g a m l a Maja.
Herr- skapet var borta på bröllopsresa, m e n unga fruns syster var tillstädes o c h ville skicka efter d o k t o r n.
Gamla Maja bad henne dröja med d e t i d e t l ä n g s t a — h o n v a r så r ä d d för d o k t o r e r o c h v i l l e h e l l e r i n t e g ö r a b e s v ä r.
F r ö k e n l o f v a d e v ä n t a till m o r g o n d a g e n, m e n innan solen gått upp nästa m o r g o n, hade g a m l a M a j a stilla i n s o m n a t f ö r e v i g t, s a k t a vaggad i frökens armar.
Så m y c k e t s m e k a n d e ö m h e t s o m h o n rönte i d ö d e n s t i m m a r hade h o n väl inte fått i hela s i t t l å n g a lif.
Så milda, g o d a ord hade n o g i n g e n f ö r r t a l a t till h e n n e.
» H e r r e G u d, så ljufligt, » hviskade hon gång på gång och klappade fröken, s o m satt på sängkanten.
T i l l sist s t r ö k h o n e n d a s t d e n fina lilla f r ö k e n - handen.
O c h så s o m n a d e h o n.
F r ö k e n f ö r s t o d e j, att d e t v a r d ö d e n, s o m slöt g a m l a Majas ö g o n, förrän h o n h ö r d e ett djupt a n d e t a g — ett e n d a — o c h till sin h ä p n a d f a n n, att m e d d e t t a h a d e l i f v e t flytt.
H o n h a d e t r o t t, att d ö d e n o c h l i f v e t b r u k a d e brottas o m bytet, m e n här hade lifvet inte gjort minsta motstånd m o t dödens s m y g a n d e öfverfall.
Ja, g a m l a M a j a v a r d ö d o c h h a d e p l ö t s - l i g e n b l i f v i t f ö r e m å l för allas i n t r e s s e.
Nu skulle begrafningen ordnas under herrskapets frånvaro, hvilket ökade svårigheten o c h be- t y d e l s e n af d e n v i k t i g a f ö r r ä t t n i n g e n.
En » hederlig begrafning » måste det vara, det var tydligt, eftersom hon tjänat familjen i mer ä n 6 0 år, m e n h u r l å n g t b e g r e p p e t » h e d e r l i g » s k u l l e u t s t r ä c k a s, v a r k i n k i g t att a f g ö r a, n ä r inte herrskapet var h e m m a.
E m e l l e r t i d, efter m å n g a o c h l å n g a r å d p l ä g - ningar m e d inspektören o c h jungfru Marie, beställde fröken kista m e d silfverfötter o c h s v e p n i n g m e d s p e t s a r b å d e in- o c h u t v ä n d i g t.
O c h så k l ä d d e s g a m l a M a j a så fin s o m e n brud.
I hennes ena h a n d sattes en blomster- bukett med myrtenkvist i toppen.
D e n skulle v a r a d ä r till m i n n e af L a s s e, d ä r o m v o r o alla eniga.
I den andra handen lades en kammar- d u k s n ä s d u k m e d b r o d e r a d t n a m n o c h friherrlig krona o c h b r e d spets.
Den hade tillhört g a m l a friherrinnan i lifstiden.
\ i inni att skydda i frukt- Wilh.
Beckers in \ [{| Frostf järilslim, | E E af fackmän pröfvadt och godkändt medel mot frostfjärilslarverna.
E E I burkar om 1, 2, 5 och 10 kg.
Pris pr burk Kr.
U —, 1.
9 0, 4.
5 0, 8.
— W l L H.
= i I B E C K E R E É Kongl.
Hofleverantör STOCKHOLM.
i 5 Malmtorgfsgfatan Filialer: 2 4 E ST. NYGATAN, 2 3 E 5 GÖTGATAN.
i Man k u n d e ej se s i g m ä t t p å d e n d ö d e.
H v a r g å n g b ä r a r n e t r ä d d e f r a m f ö r att s ä t t a på locket, höjdes någon stämma, som bad dem d r ö j a litet till.
T i l l sist h ö r d e s d o c k d e dofva hammarslagen.
.
.
Gamla Maja fördes på herrskapslikvagnen till kyrkan, där ljus brunno, b l o m m o r o c h granbarr d o f t a d e o c h p r ä s t e n h ö l l l i k t a l öf- ver » jungfru Maria Elisabeth ».
Han talade om h e n n e s l å n g a o c h t r o g n a t j ä n s t, o c h att hon n u gått in i sin Herres härlighet.
Döds- p s a l m e r s j ö n g o s af d e f ö r s a m l a d e till o r g e l n.
Så bars g a m l a M a j a hödtidligt ut på axlarna af s e x k a r l a r o c h s ä n k t e s i d e n d j u p a g r a f v e n.
Omkring stodo både präst o c h klockare, och alla s o m v o r o b j u d n a till g r a f ö l e t efteråt o c h mänga flere.
en Döden hast.
hade gjort gamla Maja populär i P å herrgården l y s t e det i alla fönster s o m vid stora bjudningar.
V i n o c h m å n g a rätter m a t serverades o c h prästen t ö m d e en skål till d e n aflidnas m i n n e.
Kaffet b j ö d s o m k r i n g med långa rader af d o p p p å stora brickor o c h k o n j a k h ä l l d e s i åt k a r l a r n e — h e d e r l i g t skulle det vara.
Ingen talade o m annat än gamla Majas stora förtjänster.
G u m m o r n a gräto o c h på- minde hvarandra o m, hur många gånger hon g å t t till d e m m e d s j u k m a t o c h h v a d h o n s a g t den gången och den gången.
» O c h så h o n kunde hvitskura en bytta! » » O c h så h o n höll kopparn s o m o m det var julafton hvar dag i året! » » O c h vällingklockan se ' n, ingen kan ringa den s o m hon. » » N e j, d e t är d å v i s s t o c h s a n t, a t t d e t är e t t e l ä n d e, så d e n låter n u o m d a g a r n a.
» Ja, d e t v a r i n g e n ä n d a p å allt d e t g o d a, gamla Maja hade gjort.
Och man enades o m att n o g h a d e h o n g j o r t rätt för en hederlig b e g r a f n i n g o c h det h a d e h o n då o c k s å fått.
» O m g a m l a M a j a k u n d e se, h u r fin h o n l å g i kistan o c h hur ståtlig begrafning h o n fått, så s k u l l e h o n v ä l b l i så g l a d, så h o n k o m till lif i g e n, » m e n a d e j u n g f r u M a r i e.
» Ja, måtte väl det, » svarades och hufvudena vickade.
» D e t ä inte m å n g a som k o m m a i j o r d e n m e d sådan heder, » suckade » h ö n s g u m m a n ».
» Nej minsann, » instämdes och upprepades från fler h å l l.
Ö g o n torkades och näsor torkades på de hopvikta näsdukarna, s o m höllos i handen.
P å ö m s e s i d o r o m k i s t a n s t ä l l d e s s t o r a för- g y l l d a k a n d e l a b r a r o c h e n h e l s k o g af g r a n a r i halfcirkel.
Gästerna skildes n ö j d a o c h blida o c h gingo hem h v a r till sitt.
D e h a d e f å t t så l ä t t a d e s a m v e t e n n u efter att g r u n d l i g t h a h e d r a t o c h ä r a t g a m l a M a j a, s o m d e så m å n g a g å n g e r v a r i t m e d o m att f ö r t a l a o c h f ö r h å n a.
N ä r kvällen bröt in o c h dagens arbete på alla håll v a r slutadt, tändes alla ljusen i kandelabrarna o c h gamla Maja låg s o m en d r o t t n i n g p å sin l i t d e p a r a d e, b e u n d r a d af a l l t f o l k e t, s o m t r ä n g d e s f ö r a t t få se h e n n e.
Snyftningar hördes och hviskningar: » Herre Gud så v a c k e r t!
» » F r i h e r r i n n a n s e g e n fina näsduk. » » Se, med krona på! » » I n t e v a r d e t r ä t t o c h r ä t t v i s t, att alla v a r elaka m o t henne j ä m t, m e n det var just s o m e n i n b i t e n v a n a, s o m en i n t e r å d d e f ö r, » s a d e r ä t t a r e m o r till s i n g u b b e, s o m t y c k t e, att nog hade gamla Maja varit bra n o g led ibland, men kvinnfolken på gården gjorde då också l i f v e t så s u r t d e k u n d e f ö r h e n n e, så d e t v a r i n t e att u n d r a p å.
M A G A S I N E T Drottninggatan 72, 1 tr. iiiiiiiiiii miiiii = Nu är rätta tiden inne \ träden mot skadedjuren!
1903 erbjuder för säsongen ett ovanligt rikhaltigt urval af A F P A S S A D E M A T T O R såsom Äkta Orientaliska, Smyrna, Axminster, Velvet, Brtissel o c h Engelska Kidderminster.
Prisnoteringar som vanligt billigast på platsen.
I D U N 1903 — 570 — » K v i n n f o l k ä ' a l l t d j ä k l i g a, n ä r d e s ä t t e r till, » fortsatte g u b b e n.
» S å d u kan säga d å, » s v a r a d e g u m m a n m e d e n k ä r v ä n l i g puff i s i d a n p å sin ä k t a h ä l f t.
O c h därmed lade h o n s i g att s o f v a p å sitt ö r a.
C!
* Men borta på kyrkogården lyste månen öfver den uppkastade grafhögen.
Fram och åter g i c k d e n stora gårdvaren k v i d a n d e o c h gnällande omkring grafven.
Ibland satte han sig n e d i det ljusa skenet, såg u p p på m å n e n och tjöt högljudda, ihållande, långa klago- toner, s o m ville h a n b e det stora ljuset p å h i m m e l e n s fäste o m hjälp i sin sorg.
D e t l ä t så o h y g g l i g t, d e t t a hjärtslitande k l a g a n d e, att f o l k g i c k d i t f ö r a t t l o c k a h e m h o n o m, m e n förgäfves.
Nästa d a g irrade han a l l t j ä m t p å k y r k o g å r d e n o c h k u n d e ej f ö r m å s att s m a k a m a t.
Och inom kort följde han i d ö d e n henne, s o m alltid varit g o d m o t h o n o m.
D e t b e s l ö t s att m a n s k u l l e g r ä f v a h a n s g r a f tätt utanför k y r k o m u r e n, t y en vidskeplig tro u t b r e d d e s i g g e n a s t b l a n d f o l k e t, att h u n d e n hade velat godtgöra h v a d människorna brustit i kärlek m o t gamla Maja.
Därför skulle han få h v i l a n ä r a d e n v i g d a j o r d e n o c h n ä r a g a m l a Majas graf.
RÅDHUSET.
ETT OCH ANNAT FRÅN TORSHÄLLA.
O M N I färdats från Strängnäs ö f v e r Mälarens b ö l j o r västerut till K ö p i n g eller A r b o g a, har ni säkert, sedan ni passerat det g a m l a min- nesrika S u n d b y h o l m, lagt m ä r k e till en tornspira i trappgafvelstil, s o m på vänster hand syns h ö j a sig öfver trakten.
K a n s k e ni o c k s å sett e n samling hus, tätt h o p g y t t r a d e k r i n g det åldriga templet, o c h ni har undrat, h v i l k e n liten v r å af världen, som här dot sig b a k o m kullar o c h l u m m i g t löfverk.
Säkert har då k a p t e n e n upplyst er o m, att det är T o r s - hälla, e n af vårt lands m i n d r e städer, som hvar- k e n låter tala o m sig som n å g o n h ä l s o b r i n g a n d e brunnsinrättning eller lifligt u p p b l o m s t r a n d e fa- brikssamhälle.
N e j, fredligt o c h stilla l i g g e r d e n lilla staden där v i d Eskilstunaån, e n k n a p p fjär- dedels mil från dess u t l o p p i Mälaren, o c h dröm- m e r o m s ä g n e r o c h m i n n e n från s v u n n e n tid.
des a l l m o g e n fortfarande v i d det g a m l a offerstället, ehuru nu för att u n d e r p s a l m s å n g hylla d e n n y e g u d e n.
K y r k a b y g g d e s, o c h m å n g a s l o g o sig n e d p å d e n fruktbara slätten.
Så u p p k o m Torsilia, som n u platsen kallades, hvaraf i s e n a r e tid blifvit Torsila eller Torshälla.
Sina första stadsprivilegier fick staden 1317 af k u n g B i r g e r M a g n u s s o n, o c h dessa bekräftades s e d a n af de efterföljande r e g e n - terna.
I tvisterna u n d e r u n i o n s t i d e n syns Tors- I v å r a d a g a r har Torshälla helt o c h hållet ställts i s k u g g a n af sin y n g r e syster Eskilstuna.
D ä r höras maskinernas dån, o c h där stiger sten- k o l s r ö k e n t j o c k o c h svart ur skorstenarna, vittnan- de o m ett rastlöst arbete i nyttans o c h k o n k u r r e n - sens tjänst.
M e d förakt ser d e n framåtskridande staden n e r p å sin anspråkslösa g r a n n e.
Men då ditt ö r a blir trött af det rasslande ljudet från verk- städerna o c h dina l u n g o r kväfvas af stadsgatornas d a m m, res då i s o m m a r k v ä l l e n n e d till det g a m l a T o r s h a r g.
T y i a f t o n b e l y s n i n g b ö r Torshälla ses.
När solens sista strålar ä n n u dröja k v a r o c h f ä r g a d e n g a m l a k y r k a n i purpurglans, d å l i g g e r ett m e d e l t i d a s k i m m e r ö f v e r d e n lilla staden och min- n e r o m fordom tid m e d dess lif o c h äflan, o m g å n g n a släktled, s o m trampat de k r o k i g a g a t o r n a o c h bott i de l å g a husen.
KYRKAN.
KYRKANS INRE.
hälla ej spelat n å g o n framstående roll.
U n d e r striderna mellan Karl K n u t s s o n o c h Erik P u k e efter E n g e l b r e k t s d ö d i n t o g s d e n af d e n förre, o c h d e n djärfve riksföreståndaren aktade ej för rof att m e d v å l d bryta s i g in i k y r k a n o c h bortröfva b o r g a r n e s där förvarade e g e n d o m.
S ä g n e r n a be- rätta, att i Torshälla skulle funnits ett stort kloster m e d ofantliga rikedomar, m e n hur d ä r m e d för- hållit sig, är ej historiskt bevisadt.
K a r l I X fick som h e r t i g d ö m e af sin fader S ö d e r m a n l a n d, Närike o c h Värmland, o c h g ä s t a d e som hertig flere g å n g e r Torshäila.
R e d a n då h a d e Eskilstuna nått e n viss b e t y d e n h e t, o c h p å dess slott, Eskilstuna hus, b o d d e d e n stränge hertigen l å n g a tider.
H a n för- n y a d e o c h bekräftade 1593 Torshälla stads privi- legier.
Erik D a h l b e r g har i sitt verk, S u e c i a an- tiqva gifvit oss e n bild af det d å v a r a n d e T o r s - hälla.
M e n d e n store t e c k n a r e n har säkerligen här liksom v i d flere andra tillfällen låtit sin lifliga B l a n d d e äldsta b y g g n a d e r n a m å n ä m n a s k y r - k a n b y g g d r e d a n p å 1300-talet.
D e n är uppförd af gråsten m e d torn af t e g e l.
Själfva k y r k a n är hvitrappad m e d ett rödt listverk af t e g e l s t e n ut- m e d takfoten.
T o r n e t v a r förr 254 fot h ö g t o c h syntes l å n g t ute p å Mälaren som ett s j ö m ä r k e för seglarne, m e n i j u n i 1873 slog åskan n e d i tornet, som antändes o c h u p p b r a n n.
D e t n u v a r a n d e tor- n e t är u p p f ö r d t i s a m m a stil s o m p å danska o c h skånska k y r k o r.
Själfva k y r k a n s b y g g n a d s s t i l är d e n götiska, u t o m i koret, där d e n n ä r m a r sig d e n r o m a n s k a.
P å korets v ä g g a r lära ha funnits m å l n i n g a r, som i så m å n g a andra g a m l a k y r k o r, hvilka s e d a n öfverkalkats.
Själfva k y r k a n är r y m - lig o c h stor o c h skulle v i d r e s t a u r e r i n g k u n n a bli en af stiftets vackraste.
Altartaflan, e n g å f v a till församlingen, föreställer Kristus i örtagården, m e n är t y d l i g e n i c k e m å l a d af n å g o n mästare.
Flere porträtt finnas af framstående kyrkoherdar, där- i b l a n d af d e n kraftfulle prosten Olof S t r a n d b e r g, s o m m e d stor d u g l i g h e t v e r k a d e i Torshälla stads- o c h landsförsamling u n d e r en tid af öfver 30 år i slutet af 1700-talet.
K y r k a n l i g g e r v i d det s. k.
torget.
M e n hvilket t o r g!
Ja, u n d e r vintern är det utmärkt som k ä l k b a c k e o c h a n v ä n d s o c k s å för detta ändamålet flitigt af stadens u p p v ä x a n d e u n g d o m, m e n för öfrigt!
M e d k n a p p n ö d l y c k a s e n å k a n d e praktisera sig n e d till d e n n e d a n f ö r l i g g a n d e g a t a n o c h uppför är det hart när o m ö j - ligt.
M e n det g ö r i n g e n t i n g.
T o r s h ä l l a b o r n a äro i alla fall stolta, ty de ha ett t o r g ändå, o c h det g a n s k a originellt till p å k ö p e t.
V i d t o r g e t l i g g e r o c k rådhuset, ett g a m m a l t trähus i o b e s t ä m d färg.
U p p e p å v i n d e n v a r f o r d o m finkan i n r y m d, m e n sedan det händt, att där i n l o g e r a d e personer, g r i p n a af frihetskänsla, praktiserat s i g ut g e n o m e n l u c k a i taket, blef af stadens styrelse beslutadt, att en n y » tidsenlig » sådan skulle uppföras.
NYA FOLKSKOLEHUSET.
Torshälla är d o c k ett af vårt lands äldsta orter.
H ä r samlades r e d a n u n d e r hedentid Rekarneslättens i n v å n a r e till offergillen o c h fester.
Till T o r s ära b r u n n o b å l e n å d e kullar, p å hvilka d e n nuvaran- d e staden är b y g g d, o c h drakskepp lAgo förankra- de n e r e v i d åstranden.
Platsen kallades då T o r s - harg.
M e n g r y n i n g e n af e n a n n a n tid bröt in.
St. Eskil u p p t r ä d d e i trakten o c h b ö r j a d e förkunna Hvite Krists lära.
H a n lär ha bott i g r a n n s o c k n e n Fors, o c h antagligt är, att det g a m l a T o r s h a r g blef e n af d e första platserna för hans missionsarbete.
Men folket i Kekarnetrakten har i alla tider varit k ä n d t s o m ett styfsint o c h o b ä n d i g t folk, o c h d e n fromma p r e d i k a n t e n s v e r k s a m h e t lär varit g a n s k a a n s t r ä n g a n d e, tills han slutligen l e d m a r t y r d ö d e n u n d e r Blotsvens r e g e r i n g.
E n l i g t s ä g e n skall han blifvit b e g r a f v e n p å d e n plats, där Eskilstuna k y r k a n u reser sig.
För kristendomens ljus v e k s m å n i n g o m h e d e n - d o m e n s m ö r k e r, o c h f ö r s o n i n g e n s lära b e s e g r a d e de hårda sinnena.
M e n af g a m m a l v a n a samla- fantasi spela in, t y i n g a a n d r a underrättelser g e v i d handen, att staden varit så rik o c h utsträckt, som det af D a h l b e r g s t e c k n i n g syns framgå.
En- ligt g a m l a uppgifter skall d e n tvärtom 1665 blott haft 280 personer, u n d e r det d e n n u ä g e r n å g o t öfver 1800.
P å 1600-talet fick d e n g e m e n s a m b o r g m ä s t a r e m e d Eskilstuna, o c h d e n n a b o d d e, — m ä r k väl — i Torshälla Undras, h v a d eskilstunaborna n u skulle s ä g a o m slikt a r r a n g e m e n t.
Detta räckte d o c k i öfver 100 år.
U n d e r d e n n a tid utmärktes T o r s - hälla af e n viss lifaktighet.
H a n d e l o c h k ö p e n - skap drefs ifrigt af de g o d a b o r g a r n e.
Ett vitt- n e s b ö r d o m så väl d e n materiella s o m a n d l i g a o d l i n g e n s u t v e c k l i n g u n d e r d e n n a tid äro de gillen eller skrån, s o m f ö r e k o m m o därstädes.
Ett af dessa gillens v a p e n är n u stadsvapnet, s o m före- ställer St. Olof m e d riksäpple, k r o n a o c h spira.
KVARNFALLEN.
Själfva staden är t r å n g o c h liten.
Visserligen härjades d e n af stor e l d s v å d a 1798, m e n upp- b y g g a n d e t g i c k efter u n g e f ä r s a m m a plan s o m
I D U N 1903 — 571 — UTSIKT ÖFVER TORSHÄLLA FRÅN HOLMBERGET.
förut.
D ä r finnas e g e n t l i g e n blott t v å g a t o r, Stora o c h L i l l a g a t a n, m e n i n g e n af d e m är v i d a r e stor- artad.
Gatstenarna synas v a r a flere h u n d r a år g a m l a, så k n a g g l i g a o c h o j ä m n a äro d e.
V i d Stora g a t a n l i g g e r d o c k ett n y a r e tiders v e r k, H o l m e n s stora m e k a n i s k a verkstad, som syssel- sätter e n p e r s o n a l af ett par hundra arbetare.
S t a d e n g e n o m f l y t e s af Eskilstunaån, som strax förut g r e n a r sig i tre a r m a r: en, kallad N y b y å n eller Grafån, g r ä f d u n d e r K a r l IX-.s tid, en, s o m g å r midt i g e n o m staden o c h där bildar flere fall, o c h e n slutligen, s o m g å r v ä s t e r o m staden o c h är kanaliserad.
A l l a tre förenas s e d a n åter m e d h v a r a n d r a n e d a n f ö r staden.
Stränderna u t g ö r a s i själfva staden af b e r g i g a h ö j d e r o c h kullar, k l ä d d a i rik g r ö n s k a, s o m g e r hela platsen ett l u m m i g t o c h landtligt u t s e e n d e.
N e r e v i d stora b r o n, s o m l e d e r ö f v e r ån, l i g g e r ett litet hus, n u m e r a m e j e r i, s o m utpekas s o m d e n Liljans k r o g, där B e l l m a n b e s j ö n g » B e r g s t r ö m s k a n s porträtt ».
Då flödade där n o g a n n a n d r y c k än d e n o s k y l d i g a, s o m n u p å s a m m a plats e r b j u d e s allmänheten.
H a r d u n u o c k s å besett det n y a, ståtliga folkskolehuset, s o m stolt från e n h ö j d d o m i n e r a r staden, t o r d e d u skådat det m e s t a af Torshälla m ä r k v ä r d i g h e t e r.
K o m då till sist m e d u p p p å H o l m b e r g e t o c h se ut ö f v e r T o r s h a r g s g a m l a stad m e d dess pittoreska l ä g e!
L å t b l i c k e n d r ö j a v i d t e m p l e t därborta, hvars spira aftecknar sig så skarpt m o t aftonhim- l e n!
P å den g a m l a k y r k o g å r d e n där b r e d v i d s o f v a g å n g n a släkten sin sista s ö m n.
N y a r e tiders b a r n trampa deras grafvar, n y a r e tankar o c h i d é e r t r ä n g a hit, m e n alltjämt hvilar en p r ä g e l af ålder- d o m l i g frid o c h ro öfver de l å g a b y g g n a d e r n a, d e s m å t ä p p o r n a m e d deras r i k e d o m pä s y r e n e r o c h ä p p e l b l o m, o c h d e nötta gatstenarna.
En och a n n a n n y b y g g d villa tittar fram b l a n d träden o c h vittnar o m den m o d ä r n a tiden, m e n d e n skär ej m o t det andra, d e n visar blott, att nytt o c h g a m - malt väl k u n n a trifvas s a m m a n.
O c h s k y m n i n g faller så t u n g öfver kullar o c h dalar, öfver slätten därute m e d sina a f m e j a d e skördefält o c h g r ö n a ängar.
N u r i n g e s helgsfrid öfver n e j d e n.
Ä n n u e n b o r t d ö e n d e k l o c k t o n, o c h allt är åter tyst, tyst där n e r e p å g a t o r o c h t o r g, tyst i naturen.
Och i en sådan kvällsstund m å d u o c k t a g a farväl af d e t lilla Torshälla o c h ej å n g r a det korta b e s ö k, d u u n d e r d e n n a stund g j o r t där.
J — N.
GAMLA LILJANS KROG.
EN J LÄXA.
SKISS AF EYVOR STEN.
O — D E T H Ä R är e n snygg historia! » o c h bror H e r m a n s l ä n g d e u n i f o r m s m ö s s a n m e d e n sådan k l ä m ifrån sig på d i v a n s b o r d e t, att d e n s k i c k a d e ett par fotografiramar i g o l f v e t o c h spräckte g l a s e t p å den tredje.
» H v a d i all v ä r l d e n — h v a d står n u p å!
» ut- brast j a g o c h s å g bestört på h o n o m, där han m e d riktig å s k v ä d e r u p p s y n m ä t t e mitt lilla f ö r m a k s g o l f m e d l å n g a häftiga steg.
» E n så ' n fördömd g u b b s l u s k!
» m u m l a d e han o c h k n ö t händerna, u n d e r det att hans g r a n n a, b r u n a ö g o n gnistrade i hufvudet p å h o n o m.
» Men k ä r e H e r m a n, l u g n a d i g.
o c h s ä g m i g h v a d det är fatt, i stället för att rusa o m k r i n g p å det här sättet, » o c h j a g m a k a d e försiktigtvis mitt lilla fina s y b o r d n ä r m a r e intill fönstret för att r ä d d a det u n d a n hans v å l d s a m m a framfart.
tLugna m i g!
» han tvärstannade framför m i g, » ja det skulle d u knappast b e g ä r a af m i g, o m d u visste h v a d det g ä l l d e, » o c h af bar d e t i g e n m e d h v i n a n d e fart.
» Ja, m e n låt m i g då för g u d s skuld få v e t a h v a d det är!
D u g ö r m i g j u alldeles hjärtängslig! » H a n stannade åter framför m i g.
» H v a d det ä r?
— D e t är d e n der ohängde b r y g - g a r H e l l g r e n — — &gt; D e t k l a c k till i m i g.
J a g visste, att n ä m n d e g e n t l e m a n v a r v å r lilla garnisonsstads Croesus, s o m b l a n d sina r u n d l i g a inkomster o c k s å r ä k n a d e d e m han g j o r d e sig g e n o m den oförsvarligt h ö g a ränta han b e g ä r d e för d e » vänskapstjänster » han då o c h d å b e v i s a d e d e u n g e officerarne, hvilkas m a g r a p e n g a r o c h g l a d a lif i c k e stodo i full öfverens- stämmelse m e d hvarandra.
» H e r m a n?
!
» sade j a g blott, m e n han läste tyd- l i g e n m i n a tankar i mitt ä n g s l i g a ansikte.
» Nej, L o u i s e, det är inte n å g o n t i n g sådant — d. v. s. inte e g e n t l i g e n — fast det j u står i s a m b a n d m e d det. » H a n stampade plötsligt till.
» H v a d tusan skall j a g ta ' m i g till!
— J a g vill inte — j a g kan inte v a r a m e d o m det här! » utbrast han o c h stirra- de framför s i g m e d en blick så förtvinad, att min ä n g s l a n s t e g till förskräckelse.
» Herman, du skrämmer m i g!
S ä g m i g hvad det är — n u g e n a s t!
» » D u vet, » tillade j a g m e d ett försök att l u g n a b å d e h o n o m o c h m i g själf, » att g a m l a syster i b l a n d hittat p å u t v ä g a r, där d u i n g a k u n n a t se — så sätt d i g n u snällt n e r — här — » j a g v i s a d e p å k o r g s t o l e n p å andra sidan b o r d e t — » o c h tala o m alltsammans för m i g, så skola v i n o g r e d a ut det, skall d u få se! » H a n kastade sig n e d i stolen.
» J a g är förlofvad m e d — Greta H e l l g r e n — o m d u vill v e t a det. » k o m det efter n å g r a ö g o n - blicks dyster tystnad i riktig grafton.
» Med — Greta H e l l g r e n — du!
?&gt; s t a m m a d e j a g alldeles af m i g k o m m e n, o c h j a g s å g framför m i g e n liten ljushårig, o b e t y d l i g flicka, b r y g g a r H e l i g r e n s e n d a dotter o c h arfvinge o c h på g r u n d däraf j u g a n s k a u p p m ä r k s a m m a d af stadens u n g - herrar o c h i en viss g r a d äfven af offlcerarne v i d det n y l i g e n hitförlagda r e g e m e n t e t, m e n som j a g i alla fall aldrig drömt o m som m i n b lif v a n d e svä- g e r s k a.
J a g siktade b e t y d l i g t h ö g r e än så för m i n u n g e ståtlige brors r ä k n i n g!
» D u blef f ö r v å n a d, tror j a g?
» o c h H e r m a n k u n d e trots d e n b e d r ö f l i g a situationen inte låta bli att d r a g a p å m u n n e n åt mitt f ö r m o d l i g e n ytterst uttrycksfulla m i n s p e l — » d u kan i alla fall i n t e v a r a det i h ö g r e g r a d än j a g själf » — tillade h a n.
» Men hur i all v ä r l d e n har det gått till? » ut- brast j a g, d å j a g återvunnit fattningen så m y c k e t, att j a g k u n d e tala n å g o t — » Ja, det m å d u v ä l fråga, » s v a r a d e H e r m a n.
» D e t är e n fullkomlig öfverrumpling — det är h v a d det är! » utbröt han häftigt o c h s l o g k n u t n a han- d e n i b o r d e t, så att trådrullar, saxar o c h fingerborg d a n s a d e o m hvarandra.
» Ä r det — g u b b e n, s o m ställt till d e t?
» fråga- de j a g m e d e n plötsligt v a k n a n d e a n i n g o m rätta förhållandet.
» Ja, » s v a r a d e H e r m a n modlöst.
» L i g g e r d u p å n å g o t sätt i — h ä n d e r n a p å honom då? » » Ja-a, » k o m det lite d r ö j a n d e, » p å sätt o c h v i s.
— D e t v a r e n förfallen v ä x e l — s o m j a g ville h a uppskof m e d — » » Men hvarför v ä n d e d u d i g inte till Fritz? » (Min man, o c h d e n raraste m ä n n i s k a i världen.)
F ä r g e n s t e g ett ö g o n b l i c k i det m ö r k a ansiktet framför mig.
» Därför att j a g — s k ä m d e s — » k o m det l å g t o c h utan att han lyfte ö g o n e n m o t m i g.
» H a n har j u r e d a n ett par g å n g e r trädt e m e l l a n och han g ö r det p å ett sätt, som k o m m e r m i g att k ä n n a m i g s o m e n riktig usling — aldrig e n f ö r e - bråelse, a l d r i g en f ö r m a n i n g e n g å n g, bara som: o m det v o r e d e n naturligaste sak i v ä r l d e n att han skall slita e n h u n d för min skull o c k s å; så fett har han d e t m i n s a n n inte att inte e n åder- l å t n i n g p å 2,000 kr.
k ä n n e s ordentligt.
— N e - e j L i s a!
— F ö r r än j a g b e r Fritz o m hjälp e n g å n g till — drar j a g för sjutton i v å l d m e d Greta Hall- g r e n!
» o c h han reste sig häftigt o c h återtog sin p r o m e n a d fram o c h tillbaka ö f v e r g o l f v e t.
H e r m a n s kraftuttryck h a ' alltid utgjort m i n förtviflan o c h varit vårt e n d a stridsämne, m e n n u lät j a g h o n o m hållas — det v a r t y d l i g e n e n r e n lättnad för h o n o m, stackars p o j k e, att k l ä m m a i litet extra m e d d e m.
J a g t e g o c h han fortsatte sin s p r å n g m a r s c h, tills han m e d ens stannade fram- för fönstret o c h ett ö g o n b l i c k tankfullt s å g ut.
» S t a c k a r s liten, h o n är n o g inte g l a d a r e ä n j a g —, » s a d e h a n sakta, » o m h o n o c k s å — » » Hvad? » » A h j o — h o n lär visst inbilla s i g att h o n — » » — är kär i dig, » ifyllde j a g: D e t är o n e k l i g e n e n af H e r m a n s ä l s k v ä r d a sidor att han är o v a n - ligt fri från d e n sortens inbilskhet, s o m n o g annars v i d l å d e r flertalet skapelsens herrar — att tro s i g g å fram öfver krossade hjärtan hvarhelst d e b e - haga visa sig o c h i nåder skänka den ringaste u p p m ä r k s a m h e t åt vårt s v a g a r e k ö n.
H a n n i c k a d e.
» G u b b e n påstår åtminstone d e t — - hur m y c k e t d e n r a c k a r e n n u l j ö g, för att rik- tigt få m i g i k l o r n a — » » G e m i g e n o r d e n t l i g förklaring p å alltsamman, H e r m a n, » sade j a g, » o c h sätt d i g n e d i g e n, är d u snäll, — j a g blir så f ö r s k r ä c k l i g t n e r v ö s af d e n här s t o r m l ö p n i n g e n o c h alla halfva a n t y d n i n g a r — Säja!
— L å t m i g n u h ö r a det alltihop från bör- j a n till slut. » H a n satte s i g l y d i g t n e d.
» Ja, » b ö r j a d e han långsamt, naturligtvis efter att ha försett sig m e d n å g o t att fingra p å från mitt sybord.
D e n här g å n g e n v a r det min spritt- n y a b r o d é r s a x, m e n j a g n ä n d e s inte s ä g a n å g o t n u heller — han såg så o l y c k l i g ut, där han satt o c h klippte o c h klippte m e d d e n — — » j a g har j u då o c h då - ofta p å hans e g e t e r b j u d a n d e lånat af h o n o m — det är j u så förbaskadt svårt att få d e b e t o c h kredit att g å ihop, o m m a n inte lef- v e r rent af som e n m u n k — (s a x e n d a n s a d e m e d e n skräll i s y b o r d e t) — o c h han har alltid varit v å d l i g t h y g g l i g m o t m i g — alltid b e d t m i g b a r a v a r a l u g n o c h inte o r o a m i g för m i n a förbindelser till h o n o m, o c h satt räntan för sin d e l anmärk- n i n g s v ä r d t l å g t.
K a m r a t e r n a ha j u skämtat lite o m det där o c h påstått, att han n o g h a d e sina af- sikter m e d det — de ha förresten bråkat o m — h e n n e o c k s å — sagt d e t s a m m a s o m g u b b e n — m e n det har v e r k l i g e n aldrig fallit m i g in att d e t k u n d e l i g g a n å g o n s a n n i n g i det.
— Själf har h a n alltid hänvisat p å m i n släktskap m e d Fritz, som han t y c k s v ä r d e r a ofantligt, o c h — min e g e n u t o m o r d e n t l i g a älskvärdhet, s o m o r s a k e n till favo- ritskapet, o c h j a g har, enfaldigt n o g, trott h o n o m o c h t y c k t att h a n v a r e n g a n s k a h y g g l i g g u b b e på det hela taget, äfven o m han j u s k o d d e s i g litet på sina låntagares b e k o s t n a d — N å j a — n u v a r d e t sista d a g e n i g å r — han skulle ha sina 2,000 o c h j a g hade förgäfves för- sökt skrapa ihop s u m m a n, så j a g h a d e i n g e n a n n a n u t v ä g än att g å u p p till h o n o m o c h försöka b e v e k a h o n o m till att g e m i g ett par m å n a d e r s frist — H a n v a r öfver förväntan ä l s k v ä r d — b a d m i g inte o r o a m i g för p e n g a r n a — talade o m att han k ä n d e
IDUN 1903 s o m en.
far för m i g o c h — att han n o g visste ett sätt att arrangera » v å r t lilla m e l l a n h a f v a n d e », som h a n u t r y c k t e sig, s o m hädanefter fullständigt skulle befria m i g från alia e k o n o m i s k a svårigheter — ett förslag, som han ansåg sig ha skäl att tro att j a g m e d g l ä d j e skulle omfatta, o m h a n o c k s å för- stod att m i n finkänsla f ö r b j ö d m i g att f. n. själf framställa det o.
s. v. J a g stod där s o m ett får o c h b e g r e p inte ett o r d af alltihop.
Ett ö g o n b l i c k flög det i m i g, att h a n m ö j l i g e n tänkte föreslå m i g att g å in s o m k o m p a n j o n i bryggeriaffären, m e n hans a n t y d a n o m att j a g gifvit h o n o m a n l e d n i n g till att tro m i g lifvad för e n sådan p r o p o s, k o m m i g strax att förkasta det — o c h j a g h a n n inte l ä n g r e i n å g r a funderingar förrän d e n r a c k a r g u b b e n plötsligt ö p p n a d e dörren till nästa rum o c h r o p a d e p å Greta, som o c k s å m y c k e t riktigt g e n a s t infann sig.
H o n tvärstannade, d å h o n fick se m i g, blef b l o s s a n d e r ö d o c h hälsade förvirrad o c h i n n a n n å g o n af oss visste ordet af, h a d e g u b b e n lagt v å r a händer i hvarandras, tagit oss i famn o c h — j a — m e d ett o r d förlofvat oss m e d hvarandra.
— Greta s å g ett ö g o n b l i c k m e d fullständig å n g e s t u p p på m i g, m e n j a g kunde inte m ö t a h e n n e s blick.
— J a g k ä n d e att j a g v a r hvit s o m ett lärft i ansiktet o c h höll p å att bita l ä p p e n af m i g för att inte f ö r g å m i g m o t g u b b e n i h e n n e s n ä r v a r o — helst j a g förstod, att h o n v a r lika f r ä m m a n d e för k o m p l o t t e n s o m j a g.
» J o — j o!
L y c k a n k o m m e r, när m a n m i n s t v ä n t a r h e n n e, tror j a g!
» b r ä k t e han o c h g n u g g a d e h ä n d e r n a o c h sken af förtjusning öfver sitt l y c k a d e k n e p, o c h så u p p m a n a d e han m i g — ^att k y s s a lilla fästmöa! » » S å oförskämdth utbrast j a g ofrivilligt.
— » J o — det vill j a g lofva! » fortfor H e r m a n.
» D e t v a r m e d n ö d j a g k u n d e b e h ä r s k a m i g så m y c k e t att j a g inte g a f h o n o m e n örfil.
Greta blef lika b l e k s o m j a g.
Pappa!
sade h o n bara, m e n i en ton s o m j a g v e r k l i g e n inte trott d e n där lilla flickan o m.
— S å brast h o n i gråt o c h g i c k hastigt ut i g e n.
— H a n s å g förbluffad efter h e n n e.
» F l i c k u n g a r äro då k o n s t i g a att förstå s i g p å!
— H a r j a g inte h e n n e s e g n a o r d p å hur k ä r hon är i dig — o c h så springer h o n sin v ä g p å d e t v i s e t!
— M e n h o n är väl liksom lite g e n e r a d ä n n u s å l ä n g e, förstår j a g!
» » J a — det undrar j a g san- n e r l i g e n inte p å!
» utbrast j a g ur stånd att l ä n g r e b e h ä r s k a m i g, o c h så fick han, m i n själ, v e t a h v a d j a g tyckte.
Först blef h a n h ä p e n o c h se ' n u r s i n n i g — d u m å tro han v a r fin!
— o c h så b ö r j a d e han g r å t a o c h påstod, att j a g skulle bli o r s a k e n till att hans e n d a barn » af s o r g lades i g r a f v e n » — o c h b e - s k y l l d e m i g för att — — &gt; H e r m a n afbröt s i g hastigt o c h satt e n minut tyst m e d rynkade, ö g o n b r y n, u n d e r det att min stackars lilla s a x åter b ä n d e s o c h bröts m e l l a n hans starka fingrar.
» N å å?
» sade jag ' sakta.
H a n reste sig, g i c k bort o c h ställde sig m e d r y g g e n mot kakelugnen.
» Ja — han h a d e j u p å sätt o c h vis rätt förstås — att j a g burit m i g d u m t åt m o t h e n n e — m e n, k ä r a hjärtandes — o m alla flickor skulle ta ' lite o s k y l d i g » flirt » lika seriöst s o m hon, o c h j a g af p a p p o r n a tvungits att gifta m i g m e d hvar o c h e n s o m j a g u p p v a k t a t u n g e f ä r lika ifrigt s o m G r e t a H e l l g r e n, k u n d e j a g j u v i d det här l a g e t ha ett helt h a r e m!
» J a g d r o g ofrivilligt p å m u n n e n åt hans uttryck, m e n bara för ett ö g o n b l i c k, t y j a g var v e r k l i g e n inte u p p l a g d för att skämta, så pass allvarsam s o m s a k e n föreföll m i g.
» H ö r du, H e r m a n, » sade j a g l å n g s a m t, » h v a d m e n a s e g e n t l i g e n m e d det där m o d e r n a uttrycket » flirt? » Ni tala o m » att flirta » u n g e f ä r p å s a m m a sätt s o m o m att spela tennis o c h c y k l a o c h å k a skridsko.
— Fullt d e t s a m m a s o m h v a d m a n p å m i n tid m e n a d e m e d kurtis måtte det ä n d å inte v a r a — det förefaller m i g, s o m o m flirten v o r e kurtis, omsatt i fullt m e d v e t e n — sport på n å g o t vis — » » Flirt », u p p r e p a d e H e r m a n, » j a — det är d e n där pikanta l e k e n m e d e n l a g o m k o k e t t flicka, d ä r m a n oupphörligt t a n g e r a r g r ä n s e n för v e r k l i g förälskelse, m e n aktar s i g för att nå ' nsin e g e n t - l i g e n öfverskrida d e n.
— D ä r b å d a p a r t e r n a ha klart för s i g att o r d o c h h a n d l i n g a r inte ha b e - t y d e l s e annat än för stunden — o c h där det — r e t a n d e just l i g g e r i l e k a n d e t m e d e l d e n.
— S e ' n k a n det där j u drifvas u t o m r å m ä r k e n a för h v a d s o m m e n a s m e d — g o d ton, o c h — än l ä n g r e — D e t är n u inte i min smak, o c h h v a d Greta Hall- g r e n beträffar, v a r då v e r k l i g e n alltsamman b r a o s k y l d i g t — » han b ö r j a d e åter sin v a n d r i n g fram o c h tillbaka » Man skall v a r a t ä m l i g e n m e n - lös, » fortfor han, » för att t a g a för allvar h v a d e n karl s ä g e r eller g ö r i e n sAdan där k o m b i n e r a d m å n s k e n s - o c h c h a m p a g n e s t ä m m n i n g.
som j a g n u o l y c k l i g t v i s b e f a n n m i g i — p å b a l e n hos d e m föl sta augusti — h e n n e s f ö d e l s e d a g, o m d u m i n n s, — 572 — för n å g o n t i n g annat v e t j a g då inte att j a g har p å mitt s a m v e t e v i s å vis h e n n e, o m inte det o c k s å skall föras o p p p å mitt s y n d a r e g i s t e r att j a g alltid dansat ett par g å n g e r m e d h e n n e u n d e r kvällens l o p p på de baler v i varit tillsammans i vinter, af d e n e n k l a orsaken att h o n dansar så o v a n l i g t b r a — o c h att j a g — p å pappans upp- m a n i n g o c h m e d hans hästar k ö r d e för h e n n e p å slädpartiet i julas » — » Det var månsken då också, o c h champagnen fattades inte heller, så det v a r j u m ä r k v ä r d i g t — o c h tur för h e n n e, stackars liten — o m d e n där » k o m b i n e r a d e s t ä m n i n g e n » uteblef den g å n g e n åtminstone, » inföll j a g spetsigt utan att se u p p från mitt arbete.
H a n t v ä r s t a n n a d e o c h v ä n d e s i g hastigt o m mot mig.
» H ö r du, Lisa, skall du n u b ö r j a o c k s å?
» » N e j, för all del — o m d u m e d » börja » m e n a r att j a g anser att d u skall gifta d i g m e d h e n n e, så — G u d b e v a r e h e n n e, stackars b a r n!
— det vore verkligen synd om henne — » &gt;Hm! » H a n stod ett ö g o n b l i c k stilla, t y d l i g e n oviss o m, hur han skulle t a g a mitt utfall.
» Nåja — det tror j a g n o g d u har rätt i, » sade han slutligen, » inte finge h o n roligt — lika lite som j a g — Därför sker det heller inte! » tillade han m e d e n e n e r g i s k gest.
J a g t e g.
H a n såg på m i g, m e n j a g höll envist ö g o n e n fästa på mitt arbete, alldeles f ö r d j u p a d i det.
» Vill d u v a r a snäll o c h h ö r a p å m i g ett t a g, L i s a — o c h d ö m a se ' n — d u v e t j u ä n n u inte hvari min r y s l i g a förbrytelse består.
— J a g för- säkrar d i g att trots » s t ä m n i n g e n » d e n där o l y c k - s a l i g a k v ä l l e n, v a r j a g lika r e d i g s o m j a g är nu, o c h j a g k o m m e r i h å g hvart ord j a g sade o c h allt h v a d s o m passerade, s o m o m det skett i d a g — Nej — se på m i g, L i s a — o c h sitt inte o c h sy p å det där ifriga, e n e r v e r a n d e sättet — j a g v e t j u inte e n g å n g, o m d u h ö r m i g eller e j!
— Ä r d u — o n d p å m i g, lilla syster? » J a g såg u p p o c h m ö t t e hans v a c k r a, m ö r k a ö g o n fästa på m i g m e d d e n där ö m m a, s m e k a n d e b l i c k e n, s o m j a g aldrig k a n motstå.
Inte undrar j a g p å lilla G r e t a!
H a n är v e r k l i g e n m y c k e t in- t a g a n d e, när han vill.
Följaktligen r ä c k t e j a g ut h a n d e n m o t h o n o m.
H a n kysste d e n o c h s l o g s i g sedan n e d p å k a r m e n af min stol o c h lutade sig e m o t m i g.
» N å, tala o m det n u då, ditt odjur, » sade j a g o c h l a d e bort arbetet, » men ordentligt, utan att undan- hålla m i g n å g r a detaljer, så får j a g se, o m j a g k a n g e d i g absolution, eller o m j a g måste g å öfver p å g u b b e n H e l i g r e n s sida! » (Forts.) G L Ö M EJ J u b i l e u m s f o n d e n s s p a r b ö s s o r!
STYRSÖ SANATORIUM PRIVATA » SOLBACKEN ».
S E D A N 14 A R har p å Styrsö varit i v e r k s a m - het e n hafskuranstalt för skrofulösa barn.
D e s s resultat hafva varit m y c k e t g l ä d j a n d e.
M e n d e n har haft två brister D e l s har d e n e j k u n n a t hållas ö p p e n m e r än 3 å 4 m å n a d e r o m året af brist p å p e n n i n g m e d e l.
O c h det är just u n d e r vintermånaderna, d å skrofulosen uppträder o c h värst u t b r e d e r sig.
D å b a r n e n t v i n g a s att stänga sig inne, då d e af frisk luft o c h sol få så litet s o m möjligt, d å i m å n g e t hem födan blir k n a p p a r e o c h o m v å r d n a d e n o m d e små som m e s t bristfällig, då m a n för v ä r m e n s skull t r ä n g e r s i g tillsammans i t r å n g a b o s t ä d e r, det är d å s o m tu- b e r k u l o s e n sprides o c h t a g e r fart.
O c h vi v e t a n u, att skrofler i de flesta fall blott äro ett annat, mildare n a m n p å d e n h e m s k a fienden tuberkulos.
D e t andra felet, s o m v i d l å d e r Styrsö n u v a r a n d e hafskuranstalt är det, att d e n i c k e p å l å n g t när r ä c k e r till för de m å n g a i n t r ä d e s s ö k a n d e.
O c h d o c k m o t t a g a s endast b a r n från G ö t e b o r g.
H v a r j e år måste stora antal (hundradetal) afvisas af brist p å u t r y m m e.
D e t är e j d e fattigaste, s o m häraf lida mest, t y d e s s a e m o t t a g a s före alla andra samt hafva allt gratis.
N e j, det är d e m i n d r e löntagarne, d e små kapitalisterna, s o m ej hafva råd att h y r a enskilda rum eller hus åt hela familjen, h v i l k a i c k e k u n n a få sina b a r n i n t a g n a p å a l l m ä n n a vårdanstalter, e n ä r dessa äro öfverfyllda af d e fattiges.
H v a r skola de förra erhålla l ä m p l i g b e - h a n d l i n g för sina skrofulösa eller eljes sjuka b a r n?
S k o l a de uteslutas från d e förmåner, v ä r västkust i så rikt mått e r b j u d e r?
D e t är m e d tanke härpå fröken A n n a Stenström företagit u p p f ö r a n d e t af ett privatsanatorium å Styrsö, ö p p e t året o m, h v a r e s t barn för måttlig k o s t n a d k u n n a erhålla d e n bästa v å r d för sina s j u k d o m a r o c h svaghets- tillstånd u t a n att föräldrar eller s k ö t e r s k o r b e h ö f v a medfölja.
Sanatoriet har erhållit ett det y p p e r s t a l ä g e tätt u t m e d hafsstranden o c h d o c k s k y d d a d t g e n o m h ö g a b e r g för alla häftigare vindar.
O m e d e l b a r t n e d a n f ö r v e r a n d a n u t b r e d e r s i g ett k i l o m e t e r l å n g t s u n d af c i r k a 100 meters b r e d d.
D e t t a sund är så g r u n d t, att b a r n e n utan fara k u n n a ro o m - kring i flatbottnade båtar å detsamma.
O c h å sundets andra sida v i d t a g a e n rad m i n d r e öar, hvilkas stränder allestädes äro l å n g g r u n d a.
Här har n a t u r e n bildat e n m ä n g d d e präktigaste lek- platser, badställen o. s. v.
Till följd af d e s s a l y c k l i g a förhållanden, k u n n a b a r n e n tillbringa e n stor del af d a g e n p å vattnet o c h d o c k ständigt v a r a u n d e r uppsikt.
D e n strand, h v a r å sanatoriet uppförts, består af sand, är därför ständigt torr, till o c h m e d strax efter e n r e g n s k u r.
Sanatoriebyggnaden uppfördes under inneva- r a n d e år.
D e n u t g ö r e s af ett 2-våningshus m e d h ö g källarvåning.
I d e n senare äro i n r y m d a: v a r m b a d, tvättstuga, å n g p a n n e r u m o c h k o l b o d för centraluppvärmningsapparaten, v a r m a klosetter 0. s. v.
Uti n e d r e v å n i n g e n finnas k ö k, s e r v e - ringsrum, matsal, s a l o n g, f ö r m a k samt b o s t ä d e r för hushållerska o c h föreståndarinna m.
fl.
E n trappa u p p finnes ett antal sofrum för patienter, 1, 2, 4 o c h 6 sjuklingar.
S ä n g a r n e äro af järn, m ö b l e m a n g e t enkelt m e n solidt o c h praktiskt.
H v a r j e b a r n har sitt enskilda tvättställ.
M ö b l e r, v ä g g a r, tak o c h golf äro tvättbara Utanför b å d a v å n i n g a r n a l ö p a b a l k o n g e r.
V a t t e n l e d n i n g fin- n e s till b å d a v å n i n g a r n a o c h dricksvattnet är ut- märkt Klimatet p å Styrsö har u n d e r d e 14 år, hafs- kuranstalten för skrofulösa barn verkat, visat s i g v a r a s y n n e r l i g e n lämpligt för v å r d af barn.
L u f t e n är mild, ren från d a m m o c h sjukdomsfrön.
D e t är ytterst sällan e n s. k. f ö r k y l n i n g f ö r e k o m m e r.
Luftvärmen g ö r under dygnets lopp m y c k e t små s p r å n g, så att nätterna i allmänhet äro f ö g a kallare än d a g a r n e.
I s y n n e r h e t är detta förhållande i ö g o n e n fallande u n d e r v i n t e r m å n a d e r n a Him- m e l e n är m e r a molnfri än på fastlandet, n e d e r - börden i samma mån mindre och solskensdagarne fle.re.
Allt detta tillsammans g ö r, att d e s m å pati- e n t e r n a p å Styrsö kutina tillbringa d e flesta da- g a r n e u t o m h u s o c h hafva f ö g a o l ä g e n h e t af d e häftiga t e m p e r a t u r v ä x l i n g a r, som p å fastlandet äro så v a n l i g a, särskildt u n d e r vintertiden.
I n o m h u s äro alla a n o r d n i n g a r v i d t a g n a för ett sanatorielif.
S j u k v å r d e n ledes af u t e x a m i n e r a d s j u k s k ö t e r s k a m e d s k o l a d e biträden.
Och de barn, s o m k u n n a däraf hafva nytta, erhålla å sanatoriet u n d e r v i s n i n g i slöjd o c h s k o l ä m n e n, m o t s v a r a n d e d e l ä g s t a klassernas kurser.
L ä k a r e v å r d e n bestrides af d o k t o r P. Silfver- skiöld.
V i d hastigt inträffande sjukdomsfall finnes ständigt läkare på platsen att tillgå.
Styrsö har u n d e r v i n t e r m å n a d e r n a daglig ång- båtsförbindelse m e d G ö t e b o r g.
R e s a n sker hela v ä g e n inomskärs o c h t a g e r e n k n a p p t i m m e.
P å ö n finnas postkontor, rikstelefonstation, k y r k a, flere h a n d e l s b o d a r o c h en bofast b e f o l k n i n g af n ä r m a r e 1,000 personer.
Tillförseln af l a n d t m a n n a p r o d u k - ter, fisk o. s. v. är riklig.
Kosthållet v i d sanato- riet k a n p å g r u n d häraf g ö r a s såväl o m v ä x l a n d e som prima.
Priset för rum, mat, tvätt, m e d i c i n, v å r d o c h tillsyn är satt så l å g t s o m 2,50 pr d y g n för plats i d e större r u m m e n, 3 kr.
för plats i rum för 2 p e r s o n e r o c h 3.50 för enskildt rum L ä k a r e a r f v o d e ä f v e n s o m s p e c i a l v å r d (m a s s a g e, elektricitet, vissa v a r m b a d, o p e r a t i o n e r o.
s. v.)
betalas särskildt.
— B L A N D N A U T E R 573 — O C H ARISTOKRATER.
EN RECEPTION I FRANSKA AEROKLTJBBKN.
Bref från Iduns Paris- korrespondent.
T ACK VARE vår lika sympatiske som genialiske landsman, kapten Eric U n g e s b e m e d l i n g, har det varit m i g förunnadt att nere g å n g e r d e n n a höst få n ä r v a r a vid här- v a r a n d e a e r o k l u b b s så v ä l u p p s t i g n i n g a r från b a l l o n g p a r k e n i Saint- C l o u d s o m v i d förhand lingar i föreningens lokaler r u e F b g St. Honoré.
K a p t e n U.
har näm- l i g e n vistats här s e d a n ett par m å n a d e r för att ö f v e r v a k a konstrueran- det af sin n y a b a l l o n g.
Detta arbete, s o m till följe d e h o p a d e beställ- n i n g a r n e hos fabrikan- ten Maurice Mallet blif- vit n å g o t försenadt, när- m a r s i g d o c k n u sin fullbordan, o c h r e d a n om e n v e c k a torde Svenske II v a r a » flyg- färdigs.
D e n utmärkt v a c k r a hösten, g y n n s a m för sport i allmänhet, luft- s e g l i n g i synnerhet, har g j o r t att intet föregå- e n d e år så m å n g a bal- longuppstigningar ägt AINO ACKTE I STOCKHOLM.
rum.
M e d u n d a n t a g af grefve de L a Vaulx ' färd öfver » L a M a n c h e *, då han efter 16 timmars färd l a n d a d e i n ä r h e t e n af Hull, hafva d o c k dessa resor ej erbjudit n å g o t af särskildt intresse, m e n å andra sidan har m a n ej heller haft att inregistrera n å g r a o l y c k s h ä n d e l s e r.
Torsdagen den 8 dennes var en märkesdag i A e r o k l u b b e n s annaler.
Ä r k e h e r t i g L e o p o l d Sal- v a t o r j ä m t e hertiginna h a d e emottagit en klub- b e n s i n b j u d n i n g att n ä r v a r a v i d e n u p p s t i g n i n g, DE FYRA BALLONGERNAS FYLLNING.
1903 o c h h e r t i g e n själf, lika framstående s o m intres- serad aeronaut, skulle i sällskap m e d g r e f v e d e L a V a u l x o c h sin s v å g e r prins J a y m e de Bourbon embarkera i de L a Vaulx ' ballong Centaure.
D e s s u t o m skulle tre a n d r a b a l l o n g e r Orient, Sirius o c h Oubli, förda af hertig d ' Uzés, g r e f v e d e Contades o c h m r d e Vilmorin samtidigt upp- stiga.
I hvar o c h e n af dessa b a l l o n g e r befun- n o sig u t o m de m a n l i g a p a s s a g e r a r n e äfven e n dam: mesdames d ' Uzéz, d e Vilmorin o c h Moul- ton, en framstående amerikansk sportkvin- na.
S o c i é t é n s damer här hafva på sista året m e d stor anslutning slagit sig p å luftsegling, fin- n a n d e m e d fullt skäl d e n n a sport b e t y d l i g t m e r a n o b e l, m e r a in- tressant än automobil- åkandet, o c h nästan alla g å n g e r j a g varit där ute v i d St. Cloud, har n å g o n d a m stigit u p p.
F ö r att u p p m u n t r a den- na anslutning från k v i n n l i g t håll, har A e r o - k l u b b e n stiftat t v ä n n e pris, det ena åt d e n d a m, s o m u n d e r året g ö r d e flesta uppstig- n i n g a r n e, det andra åt den, s o m g ö r d e n läng- sta resan.
AERO- D e n franska aero- klubben, som räknar sin tillvaro sedan 1898, är näst » J o e k e y k l u b - b e n » d e n mest distingue- r a d e af v å r a sportför- e n i n g a r o c h att v i n n a inträde i d e n s a m m a är m y c k e t svårt.
Bland dess 457 m e d l e m m a r u t g ö r e s flertalet af re- presentanter för Frank- rikes högaristokrati m e d prinsar af husen Bour- b o n och Bonaparte i spetsen.
U t o m kapten U n g e har j a g i förteck- n i n g e n öfver förenings- l e d a m ö t e r n a endast fun- nit e n i c k e fransman.
IDUN Men det var o m » ga- lauppstigningens den 8 d e n n e s j a g skulle tala litet.
» A s c e n s i o n e n » ha- d e föregåtts af e n » d é - j e u n e r intime » för det österrikiska fursteparet i klubbens paviljong, o c h d e n n a hade just slu- tat, när kapten U n g e, baron Victor Fock o c h undertecknad gjorde v å r entré därute.
B a l l o n g e r n a v o r o re- dan fyllda o c h m a n höll på m e d att a n g ö r a g o n - dolerna.
D e t småreg- n a d e, m e n detta oak- tadt v a r sinnesstämnin- g e n b l a n d d e assisteran- d e d e n bästa.
Ett ka- pell &gt;tsiganer&gt; spelade omväxlande » Dubbel- PORTRATT TAGET FOR IDUN I MADAME ACKTES VÅNING A GRAND HOTELL ö r n e n », » Marseljäsen » AF HOFFOTOGRAF A. BLOMBERG.
samt R a k o c z y m a r s e h e n.
S e d a n en del häls- n i n g a r o c h föreställningar blifvit u n d a n s t ö k a d e o c h k l u b b e n s sekreterare a n t e c k n a t v å r a n a m n till d a g e n s protokoll, fingo vi g å ner p å » pelou- s e n », där nu b a l l o n g e r n a fullt färdiga v ä n t a d e sina besättningar.
D e e r b j ö d o e n ståtlig a n b l i c k dessa fyra jättar, i n g e n r y m m a n d e m i n d r e än 1,000 kubmeter, där de l a g o o c h r y c k t e p å sina förtöj- ningar.
CENTAURES AFVÄGNING.
I GONDOLEN.
I D U N 1903 K l o c k a n precis 3 stiger d e n första i luften, o c h m e d 10 minuters mellanrum följa de andra.
D e n sista i o r d n i n g e n är » C e n t a u r e » m e d h e r t i g L e o p o l d o m b o r d.
H a n s u p p s t i g n i n g hälsas m e d ett » Hoch&gt;, o v a n l i g t väl utfördt för att k o m m a från franska strupar.
» T s i g a n e r n a » spela, ett fint r e g n faller o c h e n s v a g v i n d drifver b a l l o n g e r n a i n o r d ö s t l i g riktning.
Snart hafva de försvunnit ur sikte o c h m a n å t e r v ä n d e r h e m.
D e t var m e d ett visst intresse vittnena till d e n n a u p p s t i g n i n g d a g e n därpå i m o r g o n t i d - n i n g a r n e sökte underrättelser o m aeronauterna.
D e två första hade efter endast ett par timmars seglats landat; d e n tredje i o r d n i n g e n m e d her- t i g i n n a n d ' U z é z o m b o r d hade g j o r t e n 11 timmars färd o c h tagit land i närheten af Z u n d e r t (Nord holland).
Först kvällstidningarne k u n d e m e d d e l a att Cen taure efter 14 timmars färd hamnat i närheten af L i i b e c k.
S a m t l i g e så väl luftskepp s o m besätt- n i n g a r b e f u n n o sig v i d bästa k o n d i t i o n, o c h fär- d e n hade p å alla håll varit uteslutande a n g e n ä m.
F ö r de fotografier v i här återgifva, stå tid- n i n g e n s läsare i tacksamhetsskuld till b a r o n V.
F o c k, s o m e n k o m för I d u n s r ä k n i n g vidtalade e n amatörfotograf (yrkesfotografer äro alldeles ute- s t ä n g d a från a e r o k l u b b e n s lokaler) att t a g a d e här återgifna.
T r å k i g t n o g var v ä d r e t det m e s t o g y n n - s a m m a för f o t o g r a f e r i n g, o c h just de intressantaste plåtarne m i s s l y c k a d e s.
Paris d e n 13 o k t o b e r 1903.
EDVARD STJERNSTRÖM.
UR DAGSKRÖNIKAN.
B A D O R T E N L Å N G E D R A G i n v i d G ö t e b o r g har i d a g a r n a af hr R.
A n s t försålts till ett kapital- starkt G ö t e b o r g s k o n s o r t i u m för 200,000 kronor.
D e t är n u m e n i n g e n att o m d a n a d e n härliga plat- sen till e n fullt m o d e r n badanstalt o c h ett rekrea- tionsställe för g ö t e b o r g a r n e, o c h m e d d e l a vi af d e n n a a n l e d n i n g i d a g s n u m r e t ett par bilder från b a d o r t e n i fråga.
E M I L I A S O F I A R E T Z I U S f. U n d e r f ö r e g å e n d e v e c k a afled härstädes änkefru Emilia Sofia Retzius, född W a h l b e r g, änka efter d e n frejdade a n a t o m e n o c h e t n o l o g e n professor A n d e r s Retzius o c h m o d e r till professor Gustaf Retzius.
Ä n k a sedan 1860, v a r h o n v i d sitt frånfälle n å g o t ö f v e r 90 år g a m m a l.
Fru R:s biografi o c h porträtt m e d d e l a d e s i n:r 4 af I d u n för i n n e v a r a n d e år, hvartill vi hänvisa.
H K.
H.
K R O N P R I N S E S S A N S B A S A R.
T i d e n för • d e n tillärnade, u n d e r h. k. h. kronprinssessans b e s k y d d stående j u l m a r k n a d e n till f ö r m å n för Sophiasystrarnas p e n s i o n s k a s s a o c h å l d e r d o m s h e m är n u definitivt b e s t ä m d till d e n 26, 27 o c h 28 nästkommande november.
F R U J O S E F I N A G U L L B E R G, d e n k ä n d a fram- stående lärarinnan i plastik, dans o c h inspel- n i n g af roller, har n u för s ä s o n g e n återupptagit sina l e k t i o n e r i dessa ä m n e n.
Fru G u l l b e r g s konst är i n g a l u n d a e n konst blott &gt;til lyst » — därtill tar hon allt för allvarligt o c h m å l m e d v e t e t på sin uppgift, o c h talrika t a c k s a m m a e l e v e r e r k ä n n a oförbehållsamt det utmärkta utbyte de haft af h e n n e s u n d e r v i s n i n g.
I c k e minst b e a k t a n s v ä r d t är det factum, att m å n g e n s v a g eller m i n d r e kraf- t i g fysik, för h v i l k e n v a n l i g g y m n a s t i k skulle varit allt för a n s t r ä n g a n d e, visat sig r ö n a det hälso- s a m m a s t e inflytande af h e n n e s rationella l e d n i n g i plastik samt en g o d o c h o t v u n g e n k r o p p s f ö r i n g, ett viktigt villkor för en harmoniskt s u n d u t v e c k - ling: af alla vitala o r g a n.
T N: R 33 af I d u n f ö r e k o m m e r en artikel kallad • * • » Att l å n a m o d e r s n a m n e t », hvilken gifvit m i g m y c k e t att tänka på.
M i g t y c k e s — att m å n g e n barnlös k v i n n a, s o m ä m n a r att u p p t a g a ett värnlöst b a r n för att gifva det k ä r l e k o c h uppfostran i d e n m å n h o n han g i f v a d e t — efter g e n o m l ä s a n d e t af d e n n a artikel 574 — Skulle otack en g å n g ä f v e n blifva e d e r lön, I fosterföräldrar, så r ä k n e n intet därpå, u t a n k o m m e n i h å g att l ö n e n h a f v e n I af ho- nom som sade: » Hvad I hafven g j o r t e n af dessa minsta m i n a b r ö - der, det hafven I o c k gjort mig. » A.
O. Ö. RANTEN.
LUND ANNA BACK FOTO.
ej alls skulle v å g a det.
Bör man gifva något, då m a n inte k a n g i f v a allt?
Jag g i f v e r författarin- n a n rätt så l å n g t det g ä l - ler b a r n ur b u r g n a h e m, där e g e n m o r finnes o c h tillfälle till uppfostran gif- v e s; de b ö r a ej gifva bort sina barn.
M e n » d e n lilla främ- l i n g e n, som m e d n a k n a fötter hvirflade o p p lands- v ä g s d a m m e t », hurudant h e m h a d e han f ö r u t?
huru- d a n.
m o r?
hvad lämnade han?
Ä r det absolut gifvet att alla m ö d r a r äro bra, endast därför att de gifvit b a r n e n lifvet?
J a g v e t e n ogift m o d e r, som t o g v a g g a n m e d b a r n e t i o c h lyfte m e d starka armar m o t taket o c h s l o g allt- sammans i g o l f v e t i största v r e d e s m o d b a r a för den lille skrek.
B e t e c k n a n d e är äfven v å r sko- m a k a r e s r e f l e x i o n: » Det är väl att j a g har mitt arbete h e m m a, så j a g k a n ta u n g e n från g u m m a n min, för h o n är så het, så h o n s l o g e säkert ihjäl h o n o m.
» Detta från m ö d r a r n a s sida.
A t t e n o n d o c h d r u c k e n far i en spark kastar sin lille g o s s e öfver g o l f v e t i andra v ä g g e n, v e t j a g är sant.
Sådant v a r k a n s k e » d e n lille främlingens » h e m?
Eller o m han v a r m o d e r l ö s.
Har författarinnan lefvat så nära d e fattiga h e m m e n, att h o n v e t hur det går, då m o d e r n d ö r i e n arbetares h e m från 5 — 6 b a r n?
N u m e r a då det j u är en svårig- het att få " en tjänarinna i ett fint tre personers hushåll i en stad m e d alla b e k v ä m l i g h e t e r, är det hart n ä r o m ö j l i g t för n å g o n att å t a g a sig ett fattigt hems alla m ö d o r, att lappa åt 5 slitvargar o c h tvätta åt t. e x.
e n svart s m e d.
Finns det e n g a m m a l farmor eller m o r m o r, så hjälper h o n det lilla h o n orkar, m e n j a g v e t h e m, där äldsta dottern 11 år g a m m a l måste v a r a i m o d e r n s ställe o c h » uppfostra » s m å s y s k o n e n.
Hvad d e b a r n e n bli — inte bli de » a f g u d a d e » s å s o m förf.
skrifver.
Och j a g frågar e d e r I alla S v e r i g e s m ö d r a r: E n m o r, s o m afgudar sitt barn, är h o n en g o d o c h l ä m p l i g u p p f o s t r a r i n n a?
K a n då inte en foster- m o r v a r a lika lämplig, s o m ej b l u n d a r för barnets fel, utan m e d sans o c h allvar rättar d e n lille?
A t t förf.
m å n g a g å n g e r träffat personer, som m e d o t a c k s a m bitterhet tänkt pä sitt fosterhem, t o r d e m e s t b e r o på, att d e u n d e r g o d a d a g a r g-lömt, eller k a n s k e aldrig m i n n s det h e m de räddats undan, där k a n s k e b e k y m m e r för det d a g l i g a b r ö d e t trängt u n d a n k ä r l e k e n o c h där de små n o g ä f v e n » m e d tjusande o m e d v e t e n h e t fordra att m a n uppoffrar s i g för d e m » o c h k a n s k e ändå h u n g r i g a o c h o a n s a d e få skrika sig till sömns.
Eller är h e l a b a r n d o m s t i d e n s vård, mat, k l ä d e r o c h uppfostran i n g e n t i n g att v a r a t a c k s a m för, äfven o m g a m l a ordspråket b e s a n n a s att: » b l o d e t är t j o c k a r e än vattnet ».
J a g tror att så m å n g a h e m förblifva b a r n l ö s a för att m a k a r n e skola blifva i tillfälle att öfva barmhärtighet m o t alla dessa b e h ö f v a n d e s m å o c h här passar det språket v ä l: D e n där k a n g ö r a g o d t, m e n g ö r det i c k e, h o n o m är det s y n d.
A t t intet m ä n s k l i g t blir helt gifvet, allraminst kärleken, är j u e n s o r g l i g s a n n i n g, m e n k u n n e n I gifva e n half kärlek o c h ett g o d t hems stöd v i d d e n lilles u p p v ä x t, hafven I d o c k g j o r t h v a d I kunnen.
DIAMANTKORSET.
NOVELL AF EN DANIEL UNGDOMS- FALLSTRÖM.
(FORTS. FR. FÖRKG.
N:R.)
F R Ö K E N de Marimar presenterade de båda m ä n n e n för hvarandra.
» Hertig de Vargas, herr Bernard, artist! » D e b u g a d e sig helt lätt för h v a r a n d r a.
H e r t i g e n v a r en m a n i sin bästa ålder, h ö g - växt, smärt, m e n på s a m m a g å n g fyllig.
A n - siktet ä g d e vackra, r e g e l b u n d n a drag, m ö r k a, nästan svarta ö g o n, h v i l k a uttryckte list o c h passion, o c h de slappa dragen kring läpparne t y d d e på sinnlighet.
Detta ansikte d r o g be- t r a k t a r e n o e m o t s t å n d l i g t till s i g p å s a m m a gång, s o m det stötte h o n o m tillbaka, i n g a f h o n o m afsky.
H e r t i g e n v a r k l ä d d i e n ele- g a n t riddräkt o c h förde sig m e d d e n säker- het o c h det behag, s o m tillhöra m a n n e n af värld.
D å fröken de Marimar n ä m n d e namnet B e r n a r d, r y c k t e h e r t i g e n till, satte m o n o c e l n till ö g a t o c h b e t r a k t a d e e t t ö g o n b l i c k m e d synbart intresse A r y Bernard.
Därpå s v ä n g d e h a n s i g o m p å k l a c k e n o c h g i c k f r a m till d e n skjutna hästen.
» H v a d skall det b e t y d a, häst, skjuten! » F l o r y, er f a v o r i t - » J o, d e t b e t y d e r, » f ö r k l a r a d e L o u i s e när- m a n d e sig hertigen, » att j a g för en half t i m m e sedan blef r ä d d a d från d ö d e n g e n o m en säkert riktad kula. » » Ah! » » Där inne i skogen skenade Flory, jag v e t ä n n u i n t e af h v a d a n l e d n i n g, o c h ä m n a n, j u s t t a g a ett s p r å n g u t f ö r d e n d ä r b r a n t e d e d å herr B e r n a r d h a d e det m o d e t att skjuta min h ä s t e n k u l a i b r i n g a n m e d f a r a att träffa m i g.
» H e r t i g e n g i c k f r a m till A r y o c h r ä c k t e h o n o m handen.
» Bravo, unge man!
D e t v a r ett m ä s t e r - s k o t t; W i l h e l m T e l l s k u l l e ej h a v a r i t s ä k r a r e på handen! » Bernard b u g a d e sig helt kallt, kastade b ö s -
— san på axeln, o c h lyftande helt lätt på hatten för fröken de Marimar, tog han med några a r t i g a o r d f a r v ä l af h e n n e.
» F a r v ä l, herr B e r n a r d, » sade h o n, » v i återse hvarandra!
M e n säg m i g, h v a r ska vi söka er, t y j a g är s ä k e r p å, att m i n far v i l l i e g e n person tacka den, hvilken räddat hans dotter. » Ary han: betänkte sig en stund, därpå svarade » Jag gjorde endast, h v a d hvarje annan i min belägenhet uppfylld Farväl, plikt har skulle man man ha gjort o c h för en i n g e n t a c k att f o r d r a.
fröken de Marimar!
— g o d afton, herr hertig! » Markis de M a r i m a r satt v i d skrifbordet i sitt arbetsrum.
Gardinerna voro nedfällda, o c h e n a n t i k l a m p a af b r o n s b r a n n p å b o r d e t, s p r i d a n d e ett a f l a m p s k ä r m e n d ä m p a d t l j u s öfver de gamla folianterna och pärmebrefven, h v i l k a l å g o k r i n g s p r i d d a p å d e n af b l ä c k p l u m - par bestänkta m ö r k r ö d a bordduken.
E n e g e n d o m l i g stämning hvilade öfver detta r u m, o c h allting såg g a m m a l m o d i g t och för- å l d r a d t u t.
M ö b l e r n a af e k v o r o b l a n k n ö t t a; i bokskåpen syntes endast förgångna århund- r a d e n s litterära alster, o c h franska a d e l s m a - trikeln för år 18.
.
t o g sig helt f r ä m m a n d e u t m e l l a n e t t p a r r e l i g i ö s a s t r i d s s k r i f t e r i per- g a m e n t s b a n d från det s e x t o n d e århundradet.
T o m r u m m e n mellan bokskåpen på väggarne v o r o b e h ä n g d a m e d v a p e n, b e s t å e n d e af h j ä l - m a r, s k ö l d a r, s p j u t o c h s v ä r d från m e d e l t i - den; icke heller här var n u t i d e n representerad.
Golfvet var belagdt m e d en flamländsk matta, och praktfulla gobelintapeter p r y d d e väg- garne.
S o m s a g d t, allt s y n t e s g a m m a l m o d i g t, m e - deltidsaktigt.
O c h f ö r att g i f v a ett v i s s t l i f åt d e n n a f ö r g å n g n a t i d, s o m från a l l a h å l l b l i c k a d e e n till m ö t e s, f a n n s m a r k i s d e M a r i - m a r där.
D e n g a m l e markisen h a d e tankfullt l u t a t h u f v u d e t i h a n d e n, o c h ej e n m u s k e l r ö r d e sig i detta stolta, bleka ansikte, m e n ögonen tindrade m e d en förunderlig glans, n ä r d e lifltgt f ö l j d e r a d e r n a i d e t g a m l a pär- m e b r e f, s o m h a n v a r s y s s e l s a t t m e d att l ä s a.
E h u r u markisen n u satt lutad m o t bordet, k u n d e m a n se, att h a n v a r af e n r e s l i g g e - stalt.
H a n s anletsdrag voro raka och skarpt markerade, m u n n e n uttrycksfull, näsan b ö j d och m e d vidgade bågar.
Ett långt, silfver- h v i t t h å r f ö l l n e d p å ö m s e s i d o r af h u f v u d e t, t ä c k t af e n s v a r t s a m m e t s k a l o t t.
Han var k l ä d d i e n h e l t m ö r k, f o t s i d r o c k, h v a r s en- k e l h e t v ä l s t ä m d e ö f v e r e n s m e d r u m m e t s all- v a r s a m m a stil Under läsningen lifvades hans ett s m å l e e n d e k r u s a d e d e t u n n a, parne.
drag, bleka och läp- » Präktigt, storartadt!
i sanning värdigt en M a r i m a r!
» m u m l a d e h a n, s k ö t b o k e n ifrån s i g, fattade en gåspenna och började omsorgsfullt formera denna.
» Ä n n u har j a g icke upptäckt någon skam- fläck p å v å r t n a m n, s o m k o m m i t d e s s ä r a att blekna, ännu ingen handling ovärdig en man af m i n ätt, h v a r s a l l a m ä n v a r i t t a p p r a, o c h h v a r s k v i n n o r v a r i t d y g d i g a!
» s a d e h a n till s i g själf, m e d a n h a n f o r m e r a d e p e n n a n, o c h hans panna ljusnade, en v a r m r o d n a d g ö t s ö f v e r h a n s k i n d e r, o c h ö g o n e n g l ä n s t e af stolt- het o c h fröjd.
Slutligen var pennan s o m han ville hafva den, o c h sedan han försiktigt dop- pat spetsen i det jättelika silfverbläckhornet, s o m föreställde ett d r a k h u f v u d, b ö r j a d e h a n l å n g s a m t o c h sirligt skiifva i en b o k, inbun- den i rödt sammet, liggande framför h o n o m på bordet bredvid det gulnade pärmebrefvet.
Hvad skref d å markisen?
FREJA-MAGASINET.
575 I D U N 1903 — Jo, h a n s k r e f sin ä t t s h i s t o r i a, h a n b e r ä t t a d e i e n ä d e l, k a n s k e n å g o t p o m p ö s stil f ö r s i n a efterkommande o m deras förfäders vapenbrag- der, o m de tjänster desse g j o r t Frankrike o c h o m de ärofulla m i n n e n, s o m fäste sig v i d det urgamla namnet Marimar.
D e t var sålunda ett arbete, h v a r ö f v e r h a n m e d skäl k u n d e v a r a stolt, s o m h a n h a d e för h ä n d e r.
Och han var också stolt!
Huru älskade h a n i c k e a t t få f ö r d j u p a s i g i g a m l a u r k u n d e r, att f o r s k a efter s i n ä t t s u r s p r u n g, f ö r i r r a s i g in p å släktskapens » terra incognita » o c h åter leta sig ut ur ätteledens krångliga irrgångar, m e d f ö r a n d e s o m b y t e ä n n u e n ä t t l i n g af s t a m - fadern Marimar, hvilken, — åtminstone enligt markisens åsikt — h a d e tillhört M e r o v i n g e r n a s furstesläkt.
H a n g l ö m d e allt a n n a t i v ä r l d e n, när h a n s y s s e l s a t t e s i g m e d f ö r f a t t a n d e t af s i n ä t t s historia.
H a n s t ä n g d e sig i n n e i sitt arbets- r u m o c h frossade i stora m i n n e n från s v u n n a s e k l e r, h a n l e f d e i t a n k a r n e s i n a f ö r f ä d e r s lif.
H a n stred s o m korsriddare under Jerusalems murar, sjöng s o m trubadur en skönhets lof i den m å n l j u s a s o m m a r n a t t e n, eller k ä m p a d e m e d förtviflans raseri i e m i g r a n t e r n a s l e d m o t b l o d s m ä n n e n från 1 7 9 2.
I n g e n v å g a d e då störa h o n o m, ingen u t o m hans dotter, den enda länk, s o m ännu fastade h o n o m vid den yttre världen.
D e dagar, då h a n arbetade p å sitt r u m, var d e t h o n s o m i b e t j ä n i n g e n s ställe a n m ä l d e, att m i d d a g e n var serverad, o c h o m kvällarna var det äfven s a m m a f ö r t j u s a n d e v a r e l s e, h v i l k e n m e d ar- m a r n e kring hans hals underrättade honom o m att e n k o p p t e v ä n t a d e h o n o m i m a t s a - len.
H u r n u m a r k i s e n än skref o c h läste, m ä r k t e h a n p l ö t s l i g t, att k l o c k a n r e d a n v a r ö f v e r t e d a g s, o c h att till h a n s s t o r a f ö r v å - n i n g ä n n u i n g e n liten b u d b ä r e r s k a anländt m e d s k a l k e n i ö g o n v r å n o c h ett v ä n l i g t » g o d afton! » på läpparne.
H a n fortsatte likväl s k r i f n i n g e n i h o p p, att L o u i s e s n a r t s k u l l e komma.
M e n hon k o m icke.
Då började h a n bli orolig p å fullt allvar o c h k u n d e ej b l i f v a fri från s i n f r u k t a n, att h a n s b a r n r å k a t ut för n å g o n olycka, ty huru väl visste han icke, att endast en v e r k l i g orsak skulle hafva a f h å l l i t h e n n e f r å n att h ä m t a h o n o m t i l l s u p é n, o c h h a n h a d e b l i f v i t så v a n v i d o c h b o r t s k ä m d af h e n n e s o m s o r g e r, att h a n v i d d e n m i n s t a f ö r s u m m e l s e f r å n h e n n e s s i d a r å k a d e i ett till- s t å n d af ä n g s l a n o c h o t å l i g h e t.
S l u t l i g e n k a s t a d e h a n i f r å n s i g p e n n a n, fat- tade ringklockan o c h ringde häftigt, m e n i n g e n kom.
kan m a n ryttare. » jn vara lugn: han är en skicklig M a r k i s e n m ä r k t e ej d e t e g e n d o m l i g a små- leende, s o m v i d dessa o r d för ett ö g o n b l i c k krusade betjäntens läppar, o c h o m han än m ä r k t d e t, är d e t i c k e t r o l i g t, att h a n s k u l l e fäst sig d ä r v i d: m a r k i s e n litade p å hertigen s o m p å s i g själf.
M e n detta småleende be- t y d d e l i k v ä l, att h e l a s l o t t e t s b e t j ä n i n g f r å n h o f m ä s t a r e n n e d till s t a l l d r ä n g e n h a d e k l a r t för sig, att h e r t i g e n ä l s k a d e L o u i s e d e M a r i m a r, o c h att h e n n e s t i l l b e d j a r e j u s t e j v a r h v a d m a n k a l l a r e n m a n af ära.
» L ä m n a m i g, Pierre, o c h då fröken k o m m e r hem, s ä g e r d u h e n n e, att j a g m e d o t å l i g h e t väntar henne här! » Markisen visade m e d handen m o t dörren, o c h Pierre b u g a d e sig v ö r d n a d s f u l l t o c h g i c k f ö r att i k ö k e t b e r ä t t a, att m a r k i s e n v a r b l i n d som en h ö n a o c h trodde hela världen o m godt, h v i l k e t k o m k o k e r s k a n att s ä t t a a r m a r n e i sidan o c h » b e m o n s i e u r Pierre tala m e d m e r a respekt o m sin herre, » ehuru h o n för sin del g ä r n a m e d g a f, att h e r t i g e n j u s t i c k e p a s s a d e till » f ö r k l ä d e » åt v a c k r a, u n g a flickor.
Markis d e M a r i m a r satte sig emellertid åter ned v i d skrifbordet o c h f ö r d j u p a d e sig i sina förfäders antecedentia.
D o c k afbröt han oupp- h ö r l i g e n sitt a r b e t e f ö r att l y s s n a, o m h a n s d o t - ters välkända steg icke hördes i antichambern.
F ö r g ä f ves 1 A l l t v a r så t y s t, att m a r k i s e n t y d - l i g t k u n d e h ö r a, h u r u e n fluga s u r r a d e i r u m - met.
D å reste sig g u b b e n slutligen o c h d r o g u p p r u l l g a r d i n e n f ö r att g e n o m f ö n s t r e t k a s t a en spejande blick ned på gården.
Darrande af f ö r s k r ä c k e l s e s å g h a n d å s i n d o t t e r, r i d a n d e hertigens Tartar, spränga in p å gården, h o p p a ur sadeln o c h sedan h o n l ä m n a t t y g l a r n e åt e n f r a m i l a n d e s t a l l k n e k t s k y n d a in i s l o t t e t.
M e d e n s u c k af l ä t t n a d f ä l l d e m a r k i s e n n e d g a r d i n e n o c h v ä n d e s i g o m i n åt r u m m e t f ö r att i n v ä n t a sin dotter.
Snart hördes hennes l ä t t a s t e g o c h f r ä s a n d e t af k l ä d n i n g s s l ä p e t, och i nästa ögonblick stod hon m e d glödande kinder, flammande ö g o n o c h ett g l a d t l e e n d e på läpparne i dörröppningen.
Markis de Ma- rimar gick rakt e m o t h e n n e o c h ville sluta h e n n e i s i n a a r m a r, m e n m e d e n r ö r e l s e af k o m i s k v ä r d i g h e t o c h m e d en röst, s o m h o n s ö k t e g ö r a så b e f a l l a n d e s o m m ö j l i g t, b j ö d h o n h o n o m att s t a n n a.
Markisen lydde, o c h h a n s t o d d ä r s o m ett, s o m m a n s ä g e r, l e f v a n d e frågetecken.
Louise började genast underhand- l i n g e n m e d s i n far.
är » P a p p a du, j a g har död! » ingen häst m e r: Flory » I Guds n a m n!
hör m a n då inte? » Och r i n g k l o c k a n t i l l s t ä l l d e ett förfärligt oväsen.
» Är Flory d ö d?
Det var således därför d u nyss red hertigens nyckfulle Tartar? » » Ja visst! » Efter några ö g o n b l i c k s k y n d a d e en betjänt i n o c h s p o r d e m e d d a r r a n d e r ö s t o c h förfä- rad m i n, o m markisen vore sjuk, t y han fann d e t i h ö g s t a g r a d u n d e r l i g t, att m a r k i s e n t i l l ä t n å g o n o i n v i g d att beträda detta heliga o m - råde.
Markisen ville åter i g e n n ä r m a sig h e n n e, men skrattande höll Louise h o n o m på afstånd med r i d s p ö e t, o c h h a n m å s t e finna s i g i s i t t öde, » H v a r är m i n inte h e m m a?
» » F r ö k e n red ut dotter, Pierre, är fröken på eftermiddagen.
.
.
» » O c h d u lät h e n n e rida e n s a m, utan s k y d d?
dumhufvud! » » F r ö k e n v ä g r a d e till o c h m e d att åtfölja h e n n e.
» » Ä, har stallknekten d e n yrhättan, d e n lilla v å g h a l s e n!
H o n i c k e å t e r k o m m i t, är du viss d ä r p å?
» » Å t m i n s t o n e h a r j a g i n t e s e t t h e n n e, se- d a n h o n r e d ut.
M e n h e r t i g e n är t r o l i g e n med h e n n e, t y h a n lät sadla sin häst strax efter f r ö k e n s a f f ä r d.
» du » Så, hertigen är inte det genast?
med.
M e n hvarför sade R e d hertigen m e d henne, » Nå, m e n, utbrast han otåligt, huru har allt detta gått till?
D u har således råkat ut för e n o l y c k a?
Berätta d å!
» Hon teg och bet under i knappen på ridspöet.
» Nå, m e n orolig i allra » Så, rätta är dig berätta då, mitt högsta grad. » d u det, p a p p a!
alltsammans, l o f v a m i g, att ställe.
Jag ett s k ä l m s k t l e e n d e Jag barn!
Ja, men jag Jag är skall be- först måste du j a g får e n l i t e n p o n n y i F l o r y s s k a l l b l i så s n ä l l, o m j a g får d e t!
s k a l l a l d r i g r i d a så h ä r djärft mera, jag skall läsa historia för dig h v a r j e kväll o c h aldrig läsa P a u l d e K o c k i s m y g o m nätterna, bara du skänker mig h å l l a af i s t ä l l e t Gubben släppte en favorit på fyra ben för m i n stackars smålog, och ridspöet, kastade den unga att Flory! » yrhättan sig i faderns armar Specialaffär för alla till Dam- 18 H u m l e g ä r d s g a t a n 18 toiletten hörande artiklar.
29 D r o t t n i n g g a t a n 2 9
— I D U N 1903 576 — MI1IIIIMIIIIIIMIII111IIIIII1IIIIIII1MIIM111IIIIII11IIIIII1IIIIII11IIIIIIIIIIIIII1IIIIIIIIII .. | F ö r n ä m s t a tvättmedel | 1 ftro och förblifva dock vid finare tvätt i HYLINS Ekonomi-Tvål I och vid gröfre tvätt (byk) HYLINS I Prima Tvätt-Tvål T I IIII1IIII II111 1 i | IIIIIIIMIIIMIIIIIIIIIIIIIIMIIIIIIIIIIIIIM » Du s k a l l få p o n n y n, m i n flicka, o m d u n u berättar snällt för pappa, h v a d s o m h ä n d t dig på din ridtur.
Men sanningen framför allt — i n g a s m å o s a n n i n g a r.
» » F y, p a p p a!
s k u l l e e n d o t t e r till m a r k i s d e M a r i m a r l j u g a, d å h o n g e r sin far e t t för- t r o e n d e I » H a n klappade henne ö m t på den lockiga hjässan, o c h slående sina armar kring g u b b e n s hals, lutade hon det täcka hufvudet m o t hans bröst o c h anförtrodde h o n o m helt uppriktigt, h v a d j a g h a f t ä r a n b e r ä t t a er i d e t f ö r e g å - ende kapitlet.
Fängslad och på samma gång f ö r s k r ä c k t l y s s n a d e m a r k i s e n till h e n n e s b e - rättelse, o c h j u t y d l i g a r e det blef för h o n o m, a t t L o u i s e u n d g å t t e n s t o r fara, d e s t o n ä r m a r e s l ö t h a n d o t t e r n i n t i l l s i g o c h allt ö m m a r e hvilade hans blick på det v a c k r a hufvud, s o m låg lutadt m o t hans bröst.
D å h o n slutat, knäppte han fromt s a m m a n händerna på dot- t e r n s h j ä s s a o c h s a d e m e d af r ö r e l s e k v ä f d röst: » Lofvad vare Gud, som beskyddade dig, m i t t b a r n I » » Du g l ö m m e r, att m i n j o r d i s k e räddare o c k s å ä g e r r ä t t till v å r t a c k s a m h e t.
D u har ju ännu inte frågat m i g, h v a d han heter! » h v a d heter han då? » » Gissa, pappa! » » D e t är j u o m ö j l i g t f ö r m i g, m e n e n r a s k och präktig pojke måste det vara, o c h bra m å s t e h a n o c k s å s e u t att d ö m a efter d i n beskrif n i n g!
» » Ah, känner du känner h o n o m nog, åtminstone du hans far, » sade Louise o c h rodnade.
» Hans far?
Hvad menar du n u?
» » J o, h a n s far h e t e r B e r n a r d, o c h s j ä l f h e t e r han A r y — A r y Bernard!
» Bernard! » Markisens drag mörknade, han sköt dottern ifrån sig o c h reste sig häftigt ur stolen.
L o u i s e betraktade h o n o m m e d förvånade o c h oroliga blickar.
Sedan han en lång stund vandrat fram och tillbaka i rummet, tvärstannade han f r a m f ö r L o u i s e o c h s a d e till h e n n e m e d d o f röst: » J a g h a d e h e l l r e sett, att h v i l k e n a n n a n f ö r a k t l i g v a r e l s e s o m h e l s t r ä d d a t d i g från d ö d e n ä n s o n e n till d e n n e.
.
.
» H a n fullbordade icke m e n i n g e n utan återtog, för a t t b l i f u l l k o m l i g t h e r r e ö f v e r s i n a k ä n s l o r, sin v a n d r i n g tvärs öfver golfvet.
Louise höll sig t y s t o c h s t i l l a; h o n v å g a d e i c k e e n s m e d en r ö r e l s e s t ö r a s i n far, f ö r h v i l k e n h o n i detta ögonblick hyste verklig fruktan, m e n p å s a m m a g å n g tilltog hennes intresse för den u n g e B e r n a r d, s o m t y c k t e s h e n n e så k ä c k o c h fri f r å n h v a r j e fläck, o c h h o n k u n d e i c k e förstå, att d e n m a n, s o m i sitt a r m o d fostrat en sådan son, k u n d e vara v ä r d det förakt, h e n n e s älskade far t y c k t e s h y s a för h o n o m.
Markis d e M a r i m a r s t a n n a d e åter, och h v a r j e S T I L I S K O N H E T!
S T Y R K A!
» H v a r f ö r frågar d u det, p a p p a?
Ä m n a r d u besöka den man, s o m du — j a g inser det — så d j u p t f ö r a k t a r?
» » Nej, o c h öf v e r h o p a d e h o n o m m e d s m e k n i n g a r.
H a n d r o g h e n n e m e d s i g till l ä n s t o l e n v i d b o r d e t och satte h e n n e p å sitt k n ä.
» Ja, s p å r af h a r m h a d e f ö r s v u n n i t u r h a n s a n s i k t e, då h a n i en l u g n ton frågade dottern, o m h o n visste, hvar den där Bernard n u u p p e h ö l l sig.
aldrig, — aldrig någonsin. » » Då är d e t j u ö f v e r f l ö d i g t, att j a g f ö r d i g n ä m n e r d e n v r å af A u v e r g n e, d ä r j a g t r o r, att d e b å d a B e r n a r d a r n e n u v i s t a s.
» » N e j, j a g vill veta det, e m e d a n j a g ä m n a r belöna den gamle Bernards son, hvilken icke äger n å g o n del i det förakt, j a g h y s e r för hans far. » » M e n hvarför föraktar d u g u b b e n B e r n a r d?
» » D e t d ä r är m i n s a k, o c h j a g b e r DIG, att i c k e vidare fråga m i g d ä r o m.
— M e n d u svarade icke på m i n nyss framställda fråga!
V e t du, h v a r ett b r e f s ä k r a s t k a n träffa d i n r ä d d a r e, Louise? » Denna betänkte svarade h o n: sig några ögonblick, därpå » E n a n i n g s ä g e r m i g, att A r y B e r n a r d j ä m t e s i n f a r b e b o r ett s t ä l l e, s o m b ä r d e t r o m a n t i s k a namnet Murgrönsnästet.
V e t du kanske, pappa, o m d e t finns n å g o t s t ä l l e, s o m h e t e r s å?
» Vid detta n a m n lade markisen armarne i kors öfver bröstet o c h försjönk i d r ö m m a r.
H a n s ansikte l j u s n a d e åter, o c h hans röst l j ö d mild o c h d ä m p a d, när han nu talade, s o m det t y c k t e s, m e r a till s i g s j ä l f ä n till d o t t e r n.
» Murgrönsnästet!
— Skulle j a g icke vara förtrogen b å d e m e d n a m n e t och stället?
Min u n g d o m s gladaste m i n n e n äro f ö r b u n d n a m e d det lilla j a k t h u s e t i n n e i skogen.
Där var det j a g s o m y n g l i n g t i l l b r a g t e m i t t l i f till- s a m m a n m e d J e a n.
O c h h v i l k e t fritt o c h här- ligt lif s e d a n!
H v a r j e m o r g o n, s o m G u d gaf, genomsökte våra präktiga stöfvare snåren, v å r a m i d d a g a r i n t o g o s i det friska g r ö n g r ä s e t u n d e r e k a r n e s k r o n o r, o c h k v ä l l a r n e g i n g o till ända v i d glasens k l a n g o c h i rosornas doft, som trängde in g e n o m de ö p p n a fönsterrutorna.
D å s p r a k a d e Jeajn o c h j a g f ö r t r o l i g t m e d h v a r - andra o m s v u n n a seklers ärofulla bragder, o m allt det härliga o c h l y s a n d e, s o m n e d s t e g i g r a f v e n, n ä r r e v o l u t i o n e n f ö d d e s till v ä r l d e n.
Och när snöstormen hven kring vår koja, o c h vargarnes tjut genljöd i klyftorna, var det Jean och jag, som.
.
.
» L o u i s e a f b r ö t h o n o m g e n o m att f r å g a: » H v e m var den där Jean D Å?
» M a r k i s e n återföll g e n a s t i sin förra dyster- het, o c h en d j u p, t u n g s u c k häfde hans b a r m, n ä r h a n svarade!
: » Jean?
— j o, det var min ungdomsvän, min kammartjänare, — det var Bernard, fadern till d i n r ä d d a r e!
» » O c h er SKILDE ö d e t f r å n h v a r a n d r a?
» » Ödet?
N e j, en djäfvul, en djäfvul, s o m behärskar v ä r l d e n, b r a g t e Jean B e r n a r d p å fall och emellan oss finnes intet m e r a g e m e n s a m t.
I b ö r j a n s ö r j d e j a g ö f v e r att h a f v a f ö r l o r a t en vän, m e n tiden kyler s m å n i n g o m hjärtat till is — n u f ö r a k t a r j a g h o n o m, d e n e n d a k ä n s l a d e n m a n är v ä r d, h v i l k e n h a f t h j ä r t a b e d r a g a sin välgörare, sin v ä n.
» » H a r d u a l d r i g t ä n k t p å att f ö r l å t a h o n o m?
» frågade Louise m e d en bedjande blick.
» Förlåta?
F ö r att k u n n a g ö r a d e t t a m å s t e f ö r s t o c h f r ä m s t d e n f e l a n d e bedja o m förlå- telse, m e n detta har B e r n a r d aldrig g j o r t — nej, h a n har icke en g å n g erkänt, att h a n felat. » » Kanske han icke var skyldig, kanske misstagit dig, o c h att en a n n a n.
.
.
» M a r k i s e n lät h e n n e icke tala ut.
M e d en s t r ä n g b l i c k f a t t a d e h a n h e n n e s a r m o c h ut- brast häftigt: » T y s t, för h i m l e n s skull, m i t t barn, icke hvad du säger! » du vet M ö l n l y c k e Möbelfabriks Utställning, Mnhlai * IVIUUICI du såväl eleganta som enkla; allt i solidt och förstklassigt utförande.
S Ä N G A R, S Ä N G K L Ä D E R, MATTOR och G A R D I N E R.
|.| L o u i s e h ä p n a d e o c h s ö k t e f ö r g ä f v e s få k l a r t för sig, h v a r f ö r h e n n e s f a r h a d e så p l ö t s i g t b r u s a t u p p, d å h o n f r a m k a s t a t m ö j l i g h e t e n af, att d e n f o r n e k a m m a r t j ä n a r e n och vännen icke vore brottslig.
M e d hård, klanglös röst b e f a l l d e m a r k i s e n h e n n e ä n n u e n g å n g att a l d r i g v i d r ö r a d e t t a f ö r h o n o m så f ö r h a t l i g a ämne.
D ä r p å g i c k h a n f r a m till s k r i f b o r d e t, satte sig till u t s e e n d e t m y c k e t trött i länsto- l e n o c h f r a m t o g u n d e r e n h ö g af p a p p e r e t t h ä f t e v ä x e l b l a n k e t t e r.
S e d a n s ä n k t e h a n efter- sinnande hufvudet i handen, medan han med den andra fattade p e n n a n o c h u p p r e p a d e gån- ger d o p p a d e h e n n e i b l ä c k h o r n e t, u t a n a t t lik- väl g ö r a n å g o t b r u k af d e n.
» Liksom fadern älskar väl sonen g u l d, » m u m l a d e han i en bitter ton.
— » A h, Bernard!
hur g ä r n a skulle j a g icke själf vilja o m f a m n a och tacka din son, m e n detta har du omintet- gjort, Jean! » Och m e d dessa ord tecknade han på växel- b l a n k e t t e n m e d d a r r a n d e h a n d e n s u m m a af tio t u s e n f r a n c s att af » m o n s i e u r A r y B e r n a r d » lyftas hos en bankir i Paris.
S e d a n ref h a n lös v ä x e l n, l a d e i n d e n i e t t k u v e r t, s o m h a n förseglade, o c h p å hvilket h a n skref n a m n och adress.
D ä r e f t e r t o g h a n m e d h a n d e n åt r i n g k l o c k a n f ö r att k a l l a i n P i e r r e, b e t j ä n t e n.
L o u i s e, s o m u n d e r h e l a t i d e n f ö l j t sin f a r med ö g o n e n, s k y n d a d e n u f r a m till h o n o m och l a d e b e d j a n d e sin h a n d p å h a n s a r m.
M a r k i s e n satte åter n e d r i n g k l o c k a n, s o m h a n höll i handen, o c h frågade i en något nervös ton, h v a d h o n n u återigen ville h o n o m.
» Du ämnar skicka A r y v ä x e l n till b e l ö n i n g?
» Bernard den där » Ja, j a g ä m n a d e just kalla hit Pierre för a t t l å t a d e n n e b ä r a b r e f vet till M u r g r ö n s n ä s t e t.
» » O c h så v o r e d u kvitt herr Bernard.
M e n, m i n far, är d e t t a v ä r d i g t e n ä d l i n g, e n m a r k i s de M a r i m a r!
S k u l l e d u i h e r r B e r n a r d s s t ä l l e e m o t t a g a d e där p e n i n g a r n e?
» » Jag känner släkten Bernard, » m a r k i s e n f ö r s i g själf, u t a n att terns fråga.
D e n n a fortfor: mumlade besvara dot- » M e n j a g s ä g e r d i g, att A r y B e r n a r d i n t e skall g ö r a d e t; det ligger s k y m f o c h h å n i det sätt, p å h v i l k e t d u v i l l ö f v e r l ä m n a p e n - n i n g a r n e åt den u n g e m a n n e n.
Också har h a n r ä t t i g h e t att v a r a s t o l t!
— V i l l d u v i s a Ary Bernard vår tacksamhet, gör det på ett s å d a n t sätt, att d e t i c k e s å r a r h o n o m!
» D e n u n g a, y r a f l i c k a n h a d e f ö r v a n d l a t s till en s t o l t, v a r m h j ä r t a d k v i n n a.
H e n n e s s t ä m m a klingade, o c h hennes m ö r k a ö g o n glänste af stolthet o c h harm, när h o n nu tilltalade fadern.
D e n n e k ä n d e sig helt förlägen inför d e n n a fasta blick, o c h han visste icke strax h v a d h a n s k u l l e s v a r a, t y så h a d e i n g e n f ö r r v å g a t t a l a till h o n o m.
» V i l l d u v a r a af d e n g o d h e t e n o c h s ä g a m i g, h u r j a g b ö r g å till v ä g a, » s a d e h a n slut- ligen, t v e k s a m t b l i c k a n d e p å brefvet.
» D å d u själf icke vill t r ä d a u n d e r g u b b e n B e r n a r d s t a k, så t i l l h ö r d e t i n g e n a n n a n ä n mig att m u n t l i g e n t a c k a m i n r ä d d a r e o c h b e d j a h o n o m s o m ett b e v i s p å v å r a k t n i n g och välvilja.
.
.
» » Håll u p p!
detta är v a n v e t t!
» u t b r a s t m a r - kisen.
» Nej, » är s a d e L o u i s e m e d fast stämma, » det plikt! » M a r k i s d e M a r i m a r b e t r a k t a d e u n d e r flere m i n u t e r o a f v ä n d t sin dotter, o c h i c k e h o n e n g å n g k u n d e m ä r k a d e n strid, h a n k ä m p a d e i d j u p e t af s i n s j ä l.
H a n sökte besegra sin s t o l t h e t, sin m o t v i l j a, s i t t f ö r a k t f ö r B e r n a r - d a r n e o c h ställa sig helt o c h hållet opartisk g e n t e m o t d e m, o c h f ö l j d e n b l e f d e n, att h a n s t e g u p p o c h s l ö t h e l t stilla d o t t e r n i s i n a i s Birger j a r i s g a t a n is.
Allm.
Telef.
76 14.
Ritningar och kostnadsberäkningar upprättas beredvilligt på begäran.
Egna Arkitekter och Dekoratörer.
FIHaler: Göteborg, Malmö.
— 577 — IDUN armar, i det han kysste henne på pannan o c h h v i s k a d e till h e n n e: » D u h a r rätt.
Må du öfverbringa denna växel o c h mitt varma, ur hjärtats d j u p g å e n d e t a c k till.
.
.
till h e r r A r y B e r n a r d!
J a g är s ä k e r p å, att d u m e d k v i n n a n s t a k t o c h fin- känslighet skall g ö r a det bättre än jag, på ett sätt, s o m i c k e s å r a r h o n o m.
» o c h f r å g a d e L o u i s e i en t o n, s o m h a n f ö r s ö k t e göra munter, o m h o n trodde på spöken.
Louise blickade upp och svarade skrattande: » Hvad tänker ni på, hertig, s o m kan k o m m a fram m e d en d y l i k fråga m i d t i vår materialistiska tid!
M e n d e t är s a n t, n i är j u spiritist o c h tror p å b o r d d a n s o c h ande- knackningar! » I s a m m a ögonblick markisen hade uttalat dessa ord, blef L o u i s e åter d e n täcka yrhät- t a n, o c h h o n k y s s t e o c h s m e k t e g u b b e n, så a t t d e n n e i n o m kort k ä n d e sig v i d g o d t l y n n e o c h i c k e l ä n g r e o m g i f v e n af d e t f r a m f a r n a s dystra skuggor.
» Pierre berättade i dag på m o r g o n e n en underlig historia, s o m.
.
.
» » H a n troligen själf satt i h o p!
Nå, nå, ni kan j u inte känna Pierre, m e n annars und- f ä g n a r h a n h v a r e n d a e n af p a p p a s g ä s t e r m e d s p ö k h i s t o r i e r, o c h d e n s k ä l m e n h a r ett s ä t t a t t s ä g a s i n a s a k e r, s o m g ö r, att h a n f å t t m e r ä n e n att t r o p å s i n a h i s t o r i e r o m » S v a r t a frun » eller » H v i t a m a r s k a l k e n », m e n j a g f ö r s ä k r a r er, h e r t i g, att d e t är b a r a t o k - prat alltsammans. » » Nå, m e n h v a r har då vår gäst, hertig de V a r g a s t a g i t v ä g e n?
G j o r d e h a n i n t e d i g säll- s k a p h e m?
» f r å g a d e m a r k i s e n efter e n s t u n d s tystnad.
» J o, p a p p a, d e t är j a g m y c k e t s ä k e r p å, att h a n g j o r d e i t a n k a r n e I » s k r a t t a d e » S e så!
s k ä m t a » Troligen väl — där Louise.
i n t e n u, h v a r är h e r t i g e n?
» alla dagdrifvare befinna sig på ' landsvägen! » » J a g t a c k a r er f ö r k o m p l i m a n g e n, m i n f r ö k e n!
» hördes hertigen svara, o c h just i det samma trädde han skrattande in i rummet, h v a r v i d L o u i s e f ö r s k r ä c k t g a f till e t t l i t e t anskri o c h slog h ä n d e r n a för ansiktet.
» J o, j o, så d ä r ö f v e r r u m p l a r m a n i b l a n d s i n fiende, m e n d e t g å r a n, n ä r s e g e r v i n n a r e n i n t e b e g a g n a r s i g af s i n a f ö r d e l a r!
» s k ä m t a d e hertigen, sedan han helt lätt b u g a t sig för m a r k i s e n, h v i l k e n m e d n ö j e s e t t h e r t i g e n in- träda.
» S l u t n u fred, slut n u fred b a r a!
» sade markis de Marimar, » jag känner m i g hungrig o c h längtar efter e n k o p p t e!
» H e r t i g de V a r g a s g i c k fram till L o u i s e o c h b j ö d h e n n e sin a r m m e d o r d e n: » G i f m i g er a r m, f r ö k e n d e M a r i m a r, k o m m a v i att b i l d a ett y p p e r l i g t p a r!
» så » Hur menar ni? » frågade Louise efterkom- m a n d e hans begäran.
» Jo, hvad tycker ni?
en trollslända! » En dagdrifvare och A l l a tre g i n g o skrattande ut, o c h markisen, s o m k o m efter L o u i s e o c h hertigen, t ä n k t e belåten i det hans blick hvilade på d e m: » Skulle bli ett v a c k e r t par, passa, t y c k s det, förträffligt för h v a r a n d r a!
» * Natten hade inträdt.
Månen hade gått upp ö f v e r b e r g s t o p p a r n e, o c h s t j ä r n a efter s t j ä r n a trädde i flämtande glans fram på den mörk- blåa rymden.
S o m e t t s m a l t b a n d af s i l f v e r slingrade sig ån fram g e n o m dunkla lunder, d o f t a n d e ä n g a r o c h v a g g a n d e säf, tills d e n slutligen f ö r s v a n n i en af bergens hemlighets- f u l l a k l y f t o r, f ö r v a n d l a d i ett v a t t e n f a l l, h v a r s dån var det enda ljud, s o m störde dalens tystnad.
P å e n a f s l o t t e t s b a l k o n g e r, till h v i l k e n e t t par glasdörrar l e d d e ut från m a t s a l e n, b e f u n n o sig fröken d e M a r i m a r o c h hertigen.
Den gamle markisen, hvars giktbrutna lemmar icke fördrogo den fuktiga nattluften, hade redan för e n stund s e d a n d r a g i t sig tillbaka p å sitt rum.
Louise o c h hertigen voro således läm- n a d e att p å t u m a n h a n d n j u t a af n a t t e n s fängslande skönhet.
D e n förra h ä n g a f sig åt ljufva d r ö m m a r, m e d a n hertigen, där han satt tillbakalutad i en b e k v ä m trädgårdsstol, rökande sin cigarr, utarbetade den ena ärelystna fram- t i d s p l a n e n efter d e n a n d r a.
Likväl hade han äfven något annat i tankarne, som tycktes oroa h o n o m, t y ofta såg h a n sig f o r s k a n d e o m k r i n g o c h r y c k t e till, d å n å g o t e g e n d o m l i g t ljud störde nattens tystnad.
Slutligen kastade h a n m e d en otålig rörelse cigarren ifrån sig » J a, d ä r p å h a r j a g i n t e t v i f l a t ett ö g o n b l i c k, och j a g h o p p a s ni inte anser m i g vara n o g l i t e t b a r n af m i n t i d f ö r att t r o p å s p ö k e n.
D e t r o a d e m i g e n d a s t att f r å g a er o m s a k e n, e m e d a n j a g h ö r t, att e l e v e r n a i fru D u p o n t s p e n - sion lära tro p å d y l i k a, m e n s o m j a g n u h ö r, finns d e t u n d a n t a g.
» » A h, h v a d n i är r e t s a m, G a s t o n!
» B å d a skrattade, o c h hertigen fortsatte.
» J a g m e n a r s p ö k e n, i k l ä d d a n u t i d e n s ele- ganta dräkt, m e d mustaschprydd öfverläpp och bärande n a m n sådana s o m A r m a n d, Ernest eller k a n s k e A r y.
» » Gaston! » ropade Louise och stampade med sin lilla fot.
» Dessa ungdomliga spöken m e d eldiga ögon o c h af h ä l s a p u r p r a d e k i n d e r ö f v e r s t i g a v a n - l i g e n m u r a r, p l a n k eller d y l i k a h i n d e r, d å ett p a r i s i s k t t o r n u r slår d e n s t o r a s p ö k t i m m a n, och emottagas, icke m e d förskräckelse, utan snarare m e d o t v e t y d i g a b e v i s p å ö m h e t af fru D u p o n t s f ö r t j u s a n d e h e l p e n s i o n ä r e r.
» » M e n detta går nästan för långt! » » H v i l k e t äfven ganska ofta händer m e d of v a n omtalade möten, » fortsatte hertigen m e d o r u b b l i g t lugn, » d å f ö l j d e n blir d e n att s p ö k e t v i d fru D u p o n t s a n m a r s c h h a s t i g t, f a s t m e d b i b e h å l l e n krigsära, retirerar öfver m u r e n.
» » M e n hur k a n ni s k ä m t a Louise en smula harmset.
så d ä r?
» utbrast » A h, j a g har i y n g r e dar rätt ofta klättrat öfver dylika murar! » svarade han henne leende.
Hertigen h a d e talat i glädtig, nästan för glädtig ton, m e n o m m a n n o g a betraktat h o n o m, skulle m a n h a f v a k u n n a t m ä r k a, att h a n i n g a l u n d a v a r så m u n t e r, s o m h a n s y n - t e s, o c h att n å g o t d y s t e r t m i n n e t y n g d e p å h a n s själ.
H e r t i g e n v a r m e d ett o r d olik sig, o c h h a n v a r f ö r ä n d r a d till s i n f ö r d e l.
L o u i s e märkte äfven detta o c h fö - första gången, ehuru de voro gamla bekanta, frapperade han henne, där han satt å n y o försjunken i tankar, m e d hufvudet tungt stödt i handen, o c h blic- k e n dystert stirrande.
Slutligen lyfte han u p p hufvudet o c h såg p å Louise, såg på henne l ä n g e o c h m e d v e m o d, u t a n att h o n m ä r k t e det.
M e n j u längre han såg på henne, desto m e r l i k sig själf blef han, o c h rösten ä g d e s i t t v a n l i g a, s o r g l ö s a t o n f a l l, n ä r h a n efter e n stunds tystnad sade: 1 » M o r b l e u!
m a n b o r d e e n så h ä r l i g s o m m a r - n a t t b e g a g n a s i g af t i l l f ä l l e t att t a l a o m p o e s i eller — kärlek, m e n s o m det s i s t n ä m n d a ä m n e t ä r f ö r v i s a d t f r å n v å r a s a m t a l, så l å t o m o s s h å l l a o s s till d e t f ö r r a.
D e t finns v e r k l i g e n s t u n d e r i lif v e t, d å s j ä l e n erfar ett b e h o f af att h ö j a sig öfver det hvardagliga, då m a n l ä n g t a r efter a t t h ö r a e t t s p r å k m e r a s j ä l f u l l t o c h v ä l l j u d a n d e än det, s o m d a g ut o c h d a g i n skär en i örat. » » H v a d h ö r j a g!
ä m n a r ni hålla ett föredrag?
När började hertig estetiskt Världsman slå 1903 sig p å ett ä m n e, s o m t i l l h ö r p o e t e r n a o c h kvinnorna.
K a n till o c h m e d: n i, G a s t o n, e l e k t r i s e r a s af m å n e n s s k e n o c h s t j ä r n o r n a s glans?
» » H v a r f ö r i n t e j a g l i k a v ä l s o m alla a n d r a?
V e t n i, d e t f a n n s e n t i d, d å till o c h m e d j a g skref vers o c h k u n d e v a n d r a d r ö m m a n d e hela n a t t e n o m i s k o g e n, m e n d e t är n u m y c k e t, m y c k e t länge s e d a n!
» » Ja det måtte vara mycket, m y c k e t länge sedan!
Hertigen bet sig smått retad i mustascherna.
i (Forts.) AINO A C K T É, d e n ryktbara fransk-finska s å n g e r s k a n, har n u äfven lagt S t o c k h o l m s p u b l i k e n till o b e t i n g a d under- kastelse för sina fötter.
Man k ä n d e r e d a n p å för- h a n d af feberhettan i luften, att krisen skulle få d e n n a u t g å n g.
Biljetterna till samtliga de fyra A c k t é - f ö r e s t ä l l n i n g a r n a sletos b o r t u n d e r köbild- n i n g o c h g n y v i d förköpsluckan.
O c h till premi- eren å k u n g l.
teatern, d å Gounods » Faust » upp- fördes, h a d e mött en v e r k l i g t strålande g a l a s p e k - takelpublik.
Så m å n g a magnifika damtoaletter, så m å n g a g n i s t r a n d e ordensstjärnor o c h oklander- l i g a frackar ha v i i c k e p å m å n g e n g o d d a g sett på e n g å n g s a m l a d e i n o m e n stockholmsk teater- salong.
I d e n k u n g l.
l o g e n Västgötahertigparet o c h prins Vilhelm — d. v.
s. s u m m a allt h v a d hufvudstaden för ö g o n b l i c k e t hade att b j u d a af kunglig glans.
D e n första o c h d e n förra delen af d e n andra ak- ten g i n g o t ä m l i g e n o b e a k t a d e förbi, m e n så k o m ändtligen d e n m e d s p ä n n i n g m o t s e d d a s c e n e n, då Margareta p å v ä g till mässan g ö r sin första entré.
D e n e l e g a n t a — k a n s k e för en o m e d v e t e n liten tysk b o r g a r f l i c k a n å g o t för parisiskt e l e g a n t a — gestalten, det t ä c k a ansiktet m e d de m ö r k a, själ- fulla ö g o n e n, det sympatiska framträdandet o c h framför allt d e n k l o c k r e n a, härliga stämman v u n - n o g e n a s t p u b l i k e n s sympati, s o m sedan g r a d efter g r a d v ä r m d e s u p p till b r u s a n d e k o k p u n k t u n d e r aftonens l o p p.
Utan att e g e n t l i g e n b j u d a på n å g o n starkare individuell f ä r g l ä g g n i n g, ut- märktes o c k s å d e n dramatiska g e s t a l t n i n g e n af fru A c k t é s Margareta af intelligent n y a n s e r i n g o c h verkningsfull s t e g r i n g i de patetiska m o m e n t e n, såsom fjärde aktens k y r k s c e n o c h slutaktens stora f ä n g e l s e s c e n.
Och d e n musikaliska m o t s v a r a d e fullt det rykte, som g å t t före h e n n e s o m en excel- lent sångartist.
Stämman är b e t a g a n d e klar o c h frisk o c h behandlas m e d fulländad s m a k o c h e n s å n g k o n s t, som vittnar h ö g t o m d e n omsorgs- fulla o c h g r u n d l i g a franska k o n s e r v a t o r i e s k o - lan.
H r Ödmann h a d e äfven e n v o k a l g l a n s - stund som Faust.
Jublet v a r p å slutet frenetiskt, b l o m s t e r s k ö r d e n s t o r s l a g e n — särskildt u p p m ä r k - s a m m a d e s lifligt e n helt o c h hållet r o s e n v i r a d spinnrock, s o m öfverräcktes efter 3:e aktens träd- g å r d s s c e n — o c h i n r o p n i n g a r n a » l e g i o, ty de v o r o m å n g a ».
E n l y c k o s a m m a r e start inför d e n sven- ska hufvudstadspubliken kunde den uppburna konstnärinnan s v å r l i g e n b e g ä r a, o c h de nationella sympatier, s o m förvisso o c k i i c k e r i n g a m å n b l a n d a d e sina v ä r m e v å g o r i h y l l n i n g e n s b ö l j e g å n g, v o r o m å h ä n d a de icke minst kära för Finlands r y k t b a r a dotter.
H e n n e s Elisabeth i » T a n n h ä u s e r » blef likaledes e n prestation, s o m g e n o m v ä l k l a n g e n o c h b r e d d e n i h e n n e s s å n g samt d e n innerliga själfullheten o c h skärheten i h e n n e s spel d r ö j e r i minnet o c h v ä x e r där.
D e n n a k v i n n o b i l d, af W a g n e r utrustad m e d p o e s i e n s allra finaste e l e m e n t, passade för- träffligt samman m e d allt det distingeradt tem- peramentsfulla, s o m är A i n o A c k t é, och o m äfven e n smula franskt raffinemang då o c h då blänkte till i minspel o c h rörelser, var det af så över- g å e n d e natur, att det e j k u n d e förringa h e n n e s u t o m o r d e n t l i g a t o l k n i n g af d e n t y s k a dikten.
B i - fallet från d e n till sista plats fullsatta s a l o n g e n h a d e äfven d e n n a g å n g entusiasmens styrka o c h v ä x t e efter d e n härliga slutakten till o v a t i o n e r.
IDUN 1903 — T Z U N G L.
T E A T E R N S F Ö R S T A SYMFONIKON- S E R T för s ä s o n g e n erhöll o b e s t r i d l i g e n sin färnämsta g l a n s g e n o m m e d v e r k a n af d e n utom- o r d e n t l i g a pianist, s o m b ä r d e t v ä r l d s b e k a n t a n a m n e t Teresa Carrefio, o c h hvilken därvid till- sammans m e d hofkapellet u n d e r hr H e n n e b e r g s l e d n i n g framförde en intressant k o n s e r t i b-moll af P. Tschaikowsky o c h C.
M. v. Webers briljanta k o n s e r t s t y c k e i f-moll samt utan orkester Beetho- vens hänförande.
fagra » A n d a n t e f a v o r i », Schu- manns i n n e r l i g a » V o g e l als Prophet » o c h Schubert- Liszts ö f v e r v ä l d i g a n d e » E r l k ö n i g ».
G e n o m alla dessa prestationer å d a g a l a d e d e n c e l e b r a konst- närinnan, hurusom åren — h o n fyller just i dessa d a g a r sitt halfva sekel — så l å n g t ifrån förmått h o p a n å g o n aska öfver snillelågorna i h e n n e s temperament, att d e k a n s k e knappast n å g o n s i n slagit h ö g r e, m e r a gnistrande o c h äfven v ä r m a n - de än v i d detta h e n n e s senaste b e s ö k i v å r huf- vudstad.
" VTAETERLINCKFÖRE STÄLLNINGARNA på S v e n s k a teatern blefvo i åtskilligt e n des- illusion för v å r publik, m e n o c k — det måste rättvisligen bekräftas — i åtskilligt e n njutning, sådan s o m m a n erfar inför djup o c h stor konst.
Man vardt i n g a l u n d a b l ä n d a d af m: m e Maeter- lincks » M o n n a V a n n a », lika litet s o m af h e n n e s » J o y z e l l e »; m e n o m m a n stämde n e d sina for- d r i n g a r u n d e r d e proportioner, s o m hennes euro- peiska rykte narrat e n att fantisera u p p, fick m a n fram en d u k t i g skådespelerska m e d e n rapp teK- niks savoir faire, hvilken hjälpte h e n n e öfver m å n g a stötestenar i d e svårtolkade rollerna.
M:me Maeterlinck s y n e s besitta m e r a kraft än djup i sitt l y n n e, liksom h e n n e s själs mask, an- siktet, ä g e r m e r a r e g e l b u n d e n h e t än idealisk fäg- ring.
Därför blef h e n n e s M o n n a V a n n a ej d e n af hjältemodig offerlust g l o r i e o m s t r å l a d e skära kvin- nan, s o m g e r sin själs o c h sin k r o p p s ära till pris åt den fruktade eröfraren, utan e n m å l m e d v e t e n d a m, hvilken m e d b l o t t a n d e af sin l e k a m e n s s k ö n h e t inför Prinzivalle är besluten att k ö p a Pisas rädd- n i n g, m e n o c k m e d kraften i sina muskler värja sig själf, i händelse h e n n e s k r o p p s h e l g d skulle råka i fara.
Mr Darmonts Prinzivalle v a r en full- k o m l i g hjältegestalt o c h hans spel p r ä g l a d e s af sydländsk g l ö d o c h färg.
I » J o y z e l l e », dramat o m d e n a l l b e s e g r a n d e k ä r l e k e n, v ä c k t e främst m l l e Voulzy uppmärksam- het s o m d e n späda, p s y k e l i k n a n d e Arielie, m e d a n m r D a r m o n t ä n n u e n g å n g g l ä n s t e s o m ett man- ligt skönhetsideal, strålande af kraft o c h u n g d o m.
Slutprogrammet, dramat » A g l a v a i n e et Selyset- te&gt;, t v å kvinnors k a m p o m en m a n s kärlek, g a f m:lle V o u l z y tillfälle att i Selysettes r ö r a n d e roll ut- A S T E R M A L M S T E A T E R N S n y a p r o g r a m, folk- M skådespelet » S o l e n s b l o m s t e r », innehåller 95 p r o c e n t teater ' o c h 5 p r o c e n t verklighet.
Och det k a n i n g a l u n d a kallas l y c k l i g a proportioner.
D e t är det u r m o d i g a p j e s r e c e p t e t af ondt o c h g o d t i så o f ö r m e d l a d s a m m a n g j u t n i n g, att e n nutids- m ä n n i s k a m e d normal uppfattning af lifvets reali- teter o c h e n smula blick för dess i h v a r a n d r a f ö r t o n a n d e detaljer, måste k ä n n a sig alldeles bort- kommen.
B e a r b e t a r i n n a n visar sig d o c k ej sakna blick för h v a d s o m » g ö r sig » p å s c e n e n; m e n d ä r e m o t saknar h o n i b e t ä n k l i g g r a d k o n c e n t r a t i o n.
Dia- l o g e n blir ibland t å l a m o d s p r ö f v a n d e g e n o m sin ordrikhet.
Spelet är b r a p å d e flesta händer o c h särskildt förtjäna hr Wahlboms sjöbuss o c h f r ö k e n Falks p i g a att m a r k e r a s s o m ett p a r m y c k e t a c c e p t a b l a typer.
K Ö K S Ä L M Ä N Ä C K i bitar och nedlägges i tillsatt med saltet, droppvis.
Östman, Såsen afsmakas med salt och skum genast och får varmt slagna grädden.
Den serveras i af- kring fisk och kött.
Äppelpaj 6 pers.) .. Fiskbuljongen påsät- S m ö r d e g: 1 hg.
smör, 2 kkp.
mjöl, ces tillsammans med det sköljda och i litet FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 2 5 - 3 1 OKT.
1903.
J * j ^ ^ särskild såsskål eller som garnering om- med kallt vatten.
kors i Stockholm.
&gt;G; &gt; £ • tills den är mjuk, men ej faller sön- Den upptages vatten upplösta gelatinet.
När blandningen är het.
ivispas de till lätt skum slagna ägghvitorna och geléet I msk.
brännvin.
Till fyllning: Buljong med under vispning ett kort oststänger; med fisken, resten af geléet hålles för- form, (öf vers ta h varf vet bör vara äpp- med siktet öfver.
och å dauben får stelna len) och vattnet tillsättes.
Pajdegen potatis; saftsoppa med klimp.
på kallt ställe.
Den uppstjälpes och kaflas ut till 1 cm.
tjocklek och ett T o r s d a g: Ärter med fläsk; plättar serveras med mayonnaise.
lock till formen utskäres.
Formens kant med Späckad kalflefver sylt.
Fredag: penslas med vatten och deglocket fast- Sjömansbiff; helkokta äpp- Miayonnaise (f. 6 pgris. \ 2 msk.
&gt;G; ^ Tillpanering: ^ &gt;£• ^ JT.
&gt; G.
2 äigg, 2 kkp.
stötta gas Till tryckes mot formens inre kant.
kokning: 1 kg.
Köttet kallna.
Af köttmassan formas aflångt runda kroketter.
De rullas i stötta skor- por, rullas dcippas i de åter i vispade stötta äggen skorpor, de få stå och stelna 1 tim. upphettas, stiger upp och mär en tunn, från ytan.
och hvarefter Flottyren blå rök nedläggas kro- ketterna och få koka gulbruna, då de uppläggas på gråpapper att afrinna.
De garneras med persilja och serveras med champignonsås.
Selleripuré (f. 3 Till blad geléet: gelatin, 3 / 4 ut.
fiskspad, 2 ägghvitor.
det kalla i sänder 1 den blir kall, då äggulorna en i sänder K ö t t k r o k e 1 1 e r (f. 6 pers.) 1 10 min.
Den afsmakas med kryddorna iröras och såsen arbetas med slef om- 1. kokt eller stekt kött, 2V2 msk.
(50 och sherry.
Äggulorna vispas upp i B e r e d n i n g: Laxen fjällas, rensas, kring V2 tim., under det att oljan, gr.) snuör, 5 msk.
mjöJL 4 kkp.
buljong, soppskålen och soppan tillslås under och vinaigern tillsättes salt hvitpeppar, 1 äggula.
och tvättas val med en fiskhandduk.
citronsaften stark visjraing.
Selleritärningarna iläg- Till g a r n e r i n g: hårdkokt ägg, dill.
1 rödbeta, Köttet tvättas med en hinnor och senor, på hvilka kokas bul- jong) skares på tvären i IV2 cm.
tjocka skifvor, hvilka bultas saltas och peppras.
på båda sidor, En stekpanna upp- hettas, smöret brynes och biffarna iläg- gas och få steka 1 min.
på hvarje sida, hvarefter de upptagas och pannan urvispas med något af buljongen och såsen tillvaratages.
Löken skalas, jskäres i skifvor.
En med kopparpanna eller tätt slutet smör, hvarefter lock, eldfast smörjes biffarna och po- 1 vattnet till- tim., eller tills den fått en vacker gul- och skares i tärningar, som serveras under flitig rör- brun färg.
i soppan.
Det öfriga passeras.
Smör och Pajen serveras varm eller kall med mjöl sammanfräsas, purén jämte bul- 5 ning och såsen får koka i 20 min.
Den passeras därefter och röres, tills vispad grädde.
jongen påspädes och soppan får koka litet Beredning: 6 peirs.).
2 stora med Deg- selleri, / i lit.
vatten, 2 lit.
buljong, l /!
3 sattes frika- duk, doppad i hett vatten, (befrias från panna T vatten.
med buljongen påspädes och såsen får koka gr.) smör, 1 liten portugisisk lök, IV2 10 min., köttet ilägges och stufningen lit potatis, V2 lit.
svag buljong, V2 del.
får ett uppkok, hvarefter den afsmakas franskt vin.
s 5 dillstjälkar, sammanfräsas, serveras i stmöfr!, 3 msk.
mjöl, 1 tsk.
engelsk se- locket penslas med uppvispadt ägg och msk.
smör (30 gr.) 2 msk.
mjöl, hvit- Ärtpnré med s tekt bröd; natpi, 5 del.
vatten, 3 — 4 äggulor, saften belägges rundt om med en remsa af peppar.
salt, 1 — 2 msk.
sherry, 1 — 2 laxpudding med skiradt smör.
af V2 citnom » 2 tsk.
vinaigre, 2 — 3 msk.
degen som krusas med en spetsig knif.
äggulor.
fin mattolja, salt, socker, 2 del.
tjock Resten af degen utskäres till blad ellr Beredning: Selleriet skalas, sköl- RECEPT: grädde.
stjärnor och därmed garneras pajen.
jes, påsättes i / i lit.
kallt vatten och A l a d a u b e p å l a x (f. 6 pers.).
B e r e d n i n g: Smör, mjöl och senap Den gräddas i god ugnsvärme omkr. 1 får koka mjukt.
Ett selleri fråntages kryddpepparkorn, 1 lit.
soppan flottyr.
skares Lördag: 6 och S j ö m a n s b i f f (f. 6 pers.).
1.3 kg.
fina benfritt innanlår eller fransyska,, 1 msk.
tärningar.
Smör och mjöl sammanfräsas.
salt tsk.
hvitpeppar, 3 msk.
(60 Beredning: len med grädde.
1 kg.
lia-x * 2 msk.
salt, ^ G; &gt;£• J ?.
deller eller rostadt bröd.
2 lit.
saftiga äpp- med kryddorna och äggulan tillsättes.
Massan utbredes på ett flått fat att senapsås.
Onsdag: &gt;G; len; 1 — 2 kkp.
strösocker, V2 kkp.
vat- uppkok, ten.
Beredning: Smöret tvättas och hvarefter det silas genom en i hett vat- å la daube på lax m-ed mayonnaise; ten urvriden servett.
Litet af det klara blandas raskt med mjölet och bränn- stekt hare med salad; äppelpaj.
geléet hälles på bottea af å la daube- vinet, hvarefter degen utställes att bli M å n d a g: Köttkroketter med cham- formen och far stelna.
Botten garneras kall.
Äpplena skalas; skäras i tunna pignonsås; vinsoppa med skorpor.
därefter med rödbetan, det hårdkokta skifvor och kärnhusen borttagas.
De T i s d a g: Selleripuré; kokt kolja med agget samt dill.
Formen fylles sedan läggas hvarftals med sockret i en paj- får Söndag: T e x t a f d e l n i n g e n b j u d e r p å flere läsvärda u p p - satser samt porträtt af pariseroperans p r i m a d o n n a Aino A c k t é o c h komponisterna Edward Elgar o c h R u g g i e r o L e o n c a v a l l o.
— V i k u n n a ej annat än allt fortfarande anbefalla Damemas Musikblad till inträde i alla musikaliska h e m, helst s o m där- j ä m t e priset — kr.
2,25 pr kvartal, omfattande 6 n u m m e r m e d minst ett 20-tal k o m p o s i t i o n e r, här förut outgifna — måste anses ytterst billigt för den rikliga valuta det bjuder.
socker och sist tillsättes den till hårdt skorpor.
svalna.
En vac|kleir å la daubeform fylles INNEH.
a f ELISABETH ÖSTMANS HUSMODERS- * V pepparn och dillen samt får sakta koka, der.
REDIGERAD AF Elisabeth skares T \ J:R 20 A F D A M E R N A S M U S I K B L A D har ut- k o m m i t o c h inledes m e d e n r e d o g ö r e l s e för prisdomarnes utlåtande a n g å e n d e resultatet af d e n af Musikbladet a n o r d n a d e musikaliska pristäflin- gen.
E n af d e i n k o m n a täflingskompositionerna: » Så underligt känns i mitt sinne », sång m e d piano, till text ur » U n g f i n s k a t o n e r » af V. L u n d s t r ö m, är införd i detta n u m m e r.
I m u s i k a f d e l n i n g e n före- k o m m e r dessutom e n i n t r e s s e v ä c k a n d e nyhet, ett p i a n o s t y c k e » Salut d ' a m o u r », af E d w a r d Elgar, den e n g e l s k e k o m p o n i s t e n, s o m n y l i g e n å Konsert- f ö r e n i n g e n s konsert i n t r o d u c e r a d e s för v å r publik g e n o m ett p a r färgrika orkestrala v e r k.
D e s s u t o m f ö r e k o m m a t v å k o m p o s i t i o n e r af I g n o t u s: » R i g a u - d o n » o c h » Passe-pied ».
T T E N R I M A R T E A U är åter hos sina trofasta 43- s t o c k h o l m a r e o c h att återseendet v a r ömsesi- digt a n g e n ä m t, det märktes v i d konstnärens första konsert, ty p u b l i k e n v a r talrik o c h erkännsam o c h hr Marteau g l a d att å n y o få h u g n a d e n m e d allt det g o d a hans konst besitter.
H a n b ö r j a d e m e d B a c h s G i a c o n a o c h d å njöto särskildt alla violin- spelare i s a l o n g e n, hvarefter följde Mozarts violin- - ^V varma vattnet, T^RU G A B R I E L L E T A V A S T S T J E R N A S uppläs- n i n g af H a u p t m a n n s d r a m a » H a n n e l e s H i m - melfahrt » h a d e förtjänat en talrikare p u b l i k än den, s o m k o m m i t tillstädes i V e t e n s k a p s a k a d e - m i e n s hörsal.
M e n floden af musikaliska o c h dra- matiska n ö j e n i S t o c k h o l m är f. u. så öfverväl- d i g a n d e, att konstintresset h o s s t o c k h o l m a r n e e j kan hålla j ä m n a steg därmed.
Fru Tavaststjernås recitation å d a g a l a d e emellertid h e n n e s fina dra- matiska t e m p e r a m e n t, s o m lät d e n g r i p a n d e dik- ten framträda m e d all sin i n n e b o e n d e skönhet.
Fru T.
har o c k d e yttre förutsättningarna för att l y c k a s v ä l s o m recitatris af dramatiska d i k t v e r k: ett ansikte, l y s a n d e af intelligens o c h f ä g r i n g samt e n böjlig, v ä l k l i n g a n d e röst.
" ETRU T E R E S A C A R R E N O, d e n r y k t b a r a v e n e z o l a n - ska pianisten har, förutom p å d e n ofvan n ä m n d a s y m f o n i k o n s e r t e n å k u n g l.
teatern, u n d e r v e c k a n s lopp p å t v ä n n e e g n a konserter å Musikaliska aka- d e m i e n för e n fulltalig o c h j u b l a n d e p u b l i k ut- v e c k l a t hela trollmakten af sin storslagna konst.
I d e r e p r o d u c e r a n d e konstnärernas falang står hon alltjämt i allra första ledet, o c h h e n n e s tem- p e r a m e n t är lika virtuost g l ä n s a n d e som inträngan- de känslodjupt.
D e t förra å d a g a l ä g g e r h o n g e n o m sådana tekniska jätteprof s o m e x e m p e l v i s Pagi- nini-Liszts » L a c a m p a n e l l a » eller Rubinsteins etu- de » L a fausse n o t e », det senare k o m m e r till sin rätt i hennes hängifna, m e n ä n d o c k alltjämt så p e r s o n l i g a å t e r g i f v a n d e af Beethoven o c h — i all synnerhet — Chopin.
P å d e n e n a eller andra v ä g e n, eller n o g rättare samtidigt på b å d a, g r i p e r hon o c h r y c k e r oemotståndligt sina åhörare m e d s i g: få m o d ä r n a virtuoser ä g a e n sådan s u g g e s t i v makt s o m T e r e s a Carreno.
H y l l n i n g a r n a h a o c k s å varit hänförda o c h förvisso inneburit ett snart väl- k o m m e n åter till d e n h ö g t skattade konstnärinnan, som v i n u r ä k n a s o m e n t r o g e n u m g ä n g e s v ä n i n o m vårt musikaliska lif.
.
Den konsert, G-dur, hvilkens spindelfina arkitektur h a n b y g g d e u p p m e d sin stråke u n d e r hela auditoriets lika hastigt v ä x a n d e förtjusning.
S e d a n höll s i g entusiasmen p å samma h ö g a ståndpunkt u n d e r de följande B e e t h o v e n n u m r e n, o c h efter d e n stora violinkonserten, o p.
61, v a r t a c k s a m h e t e n så b e - tydlig, att ett e x t r a n u m m e r blef n ö d v ä n d i g t.
Men d e n n a entusiasm är b å d e förklarlig o c h naturlig, ty Henri Marteau har n u m e r a fördjupats till en äkta konstnär p å sitt fyrasträngade instrument.
I tisdags g a f hr M. sin andra konsert o c h skör d a d e äfven d å samma enhälliga bifall.
v e c k l a ett sällsynt starkt o c h själfullt spel, hvari hon g o d t s e k u n d e r a d e s af m-.me Maeterlinck o c h m r D a r m o n t.
I d e n lilla, af k o n c e n t r e r a d skräck- stämning fyllda e n a k t a r e n » L l n t r u s e » v a r d e t e g e n t l i g e n d e n sistnämnde, s o m i d e n b l i n d e s roll höll intresset u p p e.
Det k a n s k e v ä l mäktigt tilltagna p r o g r a m m e t u p p t o g vidare Berlioz ' u v e r t y r till B e n v e n u t o Cel- lini o c h Schumanns ess-dur-symfoni, b å d a förträff- ligt utförda af k. hofkapellet.
det 578 — tatisen nedlägges hvarfvis.
Första hvarf- vet bör vara biffar potatis.
Såsen, locket och det öfversta Något lök lägges på biffarna.
buljongen lägges och vinet påhälles, på och biffen får sakta koka omkring 2 tim.
Sjömansbiff ser- veras i det kärl, hvaruti den anrättats.
