# ID: svediakorp-per152
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1898
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 23,853
# sentences: 901
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


- - - - - For crtt p n n a Sandstrorns artikel skalf kunna meddetas i sarnmanhang, utgifves Jagny 1 okfober med ett dubbethafte.
SOCIALA OCH L I T T E R ~ A INTRESSEN ' FREDRIKA-BREMER-FORBUNDET, F ~ R E N I N G E N F O R V A L G O R E N H E T E N S O R D N A N D E OCN FORENINGEN HANDARBETETS.
VANNER romnntik och etik.
ANXA SANDSTROII: L. D-s: Evelinn Fahnehjelin Litteralur: K.
J.: %en nf Per Hallslrijm.
- L.
D.: I Spanien nf Theodor +.
Linclblom.
Foreningsmeddelanden.
FrBn sliilda hill.
# VB,@lb.
Solidt, tidsenligt L i ~ r s i k r i n g s b o l a g.
(imsesidighetsprinci - SvsnsY dOdlighet.
.vinl~o~ET~.,: ~~X~~~, " f, " f;; -- gas.
Hygieniska Skodon tillverkas for Herrar, Darner och Barn, OM.!
I ' sis1) eliintn: \ f Ilriikt-l:: .foi t~ifiirrni~:: itm.
Skodon tillverkas Sfvcn cfter modern tason.
dllt arbete ~ilfiircs noyprilunt o (; h: if I; iist; l nlnttrinl.
Reparationer verkstallas vat osh pa bcstHmd utlofiad tid.
P.
G U S T.
P E T T E R S S O N, 52 Drodtningaatan 52.
- * - Nya ~ u s h % l: ~ s s k o l a n (fiir bildnde flickor).
C n i ~ ~ c k 1881. l FiirestBn~larinna: FrGken H. tl~olrnias.
Nya 3 E K u s ~ ~ P l s s 3 &amp; 0 l a n s WXafsalar Vestra TrWg&amp;rtfsga tan 19.
OBS.!
Ssrskilii niats; !l fiil * f r n ~ ~ t i m m m.
.
- - - Vafgaxaex af ylle och bomnll.
Liunegbrl: af A l r n r ~ d; ~: 1 i !1 ~ l ~ f ' n;) d i ~ j ~ s I i i ~ o.
~ t ~ - m g m - ~;.
Bfattvarp, Cr&amp;mahirgadt Fiskrg; ~rn till (: ni.iliilt~l.
; Fi.
; krc~tiskal) sgcr1l, Viifske- dar m. m., allt till liigstn p i s e r AXEL HINDERSONS Garnbod, dgii#o~yuet 13.
LS ' tor !l; ?aolm.
Alla slags verktyg far Iaderplastik saljas billigast 110s PER FROM, Stockholm, OBS!
?26 Rll&amp;bstersamuolsigatan 26- Saxar or11 kaif V ~ sligas.
P D: r Lahmanns Reform-Bomullsunderkhder for Herrar, Damer och Barn.
Priskuranter och kvalitetsprofver sandas pa " begiiran.
Huf vud-D epo t, pal-I i ovh lninntfiirsIiIjning S. Berendt J: or tiiraer.
&amp; C: o Koac 91.
Hofle~~ercm 24 Drot tninggatsli 21.
F 6~ kapitalister, sgrskildt fruntimmer, har det lgnge varit ett onskningsmkl a t t kunna ofverlamna vBrden af sina vardepapper, och skotselii af sina affarer Kt nkgon person eller institution, son1 ined absolrlt sllterliet forcnade pl~nktligllet och noggrannllet i utfiirandet af.
det anfortrodcln nppdraget iifveasom prisbillighet.
En s h n institution ar Stocltl~ol~ns Ensltilda Banks Notariatafdelning (EiCZuc A T y g u e t uc 3 % 2 7, expeditionstid 10-41, soin mder gsranti af Sto~kholnls E ~ ~ s k i l d Bank s ktager sig vBrd ocll forvaltning af ensliilda personem och kassors vardepapper.
Exenipel 1.
Om en person 110s Notariatafdelningen deponerar obligationer, inkasserar Notariatafdelningen vid forfallotiderna ltnpon- ger ocll tillllaiidal~Hller cleponenten inflntna medel.
Vidare efterser Not: 1riatafde111i~ige11 utlottningar af obligationer ocll nnderrzttar depo- neiiten i god tid, i Eall en denne till.liijrjg obligation blif vi t utlottad, saint lamnar fiirslag till ny plnceriag af det ledigblifna Bapitalet.
Exempel 2.
0111 intechingar cleponeras 110s Notariatafdelningen underrattar Notariatafddningen giildenaren darom a t t rlintorna k in- teckningarna, skola till afdeiningen inbetalas, hvaref ter de inedcl, som inflyta, till deponenten redovisas .. Vidare tillser Notariatafclelningen att inteckningarne blifva i vderbijrlig tid fornyade.
Om en 110s afdel- ningen deponeixd inteclming genom nnderliiten ' fornyelse skulle forfalla, ersrtter S t o c k l ~ o l ~ Enskildn ~s Btmk darigenom upplromlnen skada.
Fiirvnringsnfgift: 50 ore fiir Br pr 1,000 kronor af deposi- tionens vlrde, dock ej niider tv8 Itroilor.
Smedman den aldres Stockholm, Stortorget 16.
Allm.
tel. 21 77.
Nya elever mottagas alla tider p&amp; Aret.
Anmalningstid 9 -- l / 2 1, 3- ' 12 7.
Undervisning i alla B lrontor forekommande iimnen och sprBk.
Dugliga bitraden erhhllas f r h slrolnn.
Revisioner och bokforingar utEi5ras.
bref anhtlles om fullstiindig adress.
OBS.!
lamnar it kvinnos rid och upplysningar i juridiska och ekonomiska angelagenheter.
Traffas &amp; forbundets byr&amp; 5 % Drottninggatan, 1 tr,
(Etablerad 1868.)
for B egen fabrik eonfeetionerade arrtiklar, in- rattad efter utlandskt m~nster, erlojuder ett
Modern romantik och etik.
I.
Det Br en 1nal: lrvBrdig skillnad mellan SO-talets realism och de nu rAdande litteriira riktningarna.
DB vnr det stora frAgor so111 snttes under debatt, tonen andades trots men kraft.
Det var ej sagdt, att det nlltid var s i mycken talaag i bockelma, fikfattarna sade pH ett rattframt siitt, utan sardeles mycket stilistiska finesser, ut hvad de .tanlrte.
Det var ej med en Izansla innebarande en forsuzak af njutning som man dB for tiden skar upp bladen i en nyutlcommen roman eller novellsamling.
Man visste att man skulle kanna sig tillbakastott eller s h a d, m&amp;ngen g %ng djupt upprord, ty det l&amp;g en stark och ofta nBstan afsiktlig brutslitet ofver forfattarnas stitt att skildra lifvet.
Men .dar fanns oclcsSt i de flesta fall en s6kande tanke och ett visst etislzt dlvar.
Nar lasten sB hansynslost blotta- des, syntes det ofta vara indignation som hade satt pennan i for- fattarens hand.
Det omslag, sorn intriidde ungefiir rued borjan af 90-talet, var s&amp; plotsligt, att clet tycktes vara framkalladt icke genom utvecklingens lag utan genom antitesens.
Dels var det nya forfattare som upp- tradde, dels var det de redan kiinda, som fingo nya synpunkter och nytt men&amp;.
Forst kande ju den lgsande allmanheten det oneldigen som en ljuflig vederkvickelse, nar i litteraturen borjade uppenbara sig mere stiimning, mera fantnsi och nar ett fiirg- och bildrikt sprklr borjade aflosa realismens nakna, torra, blott konstaterande stil.
Xealismen hade trottat oss; det var hvarken i tafvelsamlingar eller i litteraturen i langden uppfriskande att k % och se pB siidana ofor- falskade naturbilder som t. ex. en kal potatisiiker, hvilken plikt- skyldigast msste beundras for verklighetstrohetens skull; man njot af att rosorna Bter koinmit till heders. '
Nu borjar dock en viss missrakning gora sig ggllande.
Det var and&amp; n&amp;got af den tidiga vLrvindens barska, genomtrangaude h a f t i realismens diktning; visserligcn r a r den n ~ s t a n enbart ned- rifvande, &amp; en man trodde att sedan byggnndsplatsen Llifrit ~ d j d, skulle nybyggandets tid komma.
Xen den koin icke, det blef blott rosor, Barliga rosor, sorn vsxte upp ijfver ruinerna, och det hele blef forvandladt till en lofsal, diir niiktergalar sjongo gliidjens ocli karlekens lof.
Nen ntigot bygge blef det icke.
Dock - det giclr nt ofver landet en doft a£ somrnar ocli frodig blomstring, och mHngn voro glada och lato sig noja diirued.
Samtidigt hade den litterk-a riirdemiitaren fiiriindmts.
Under realismens tid bedomdes i litteriira kretsar ett arbete mindro efter talangen an efter den djiirfhet nled hvillren forfattaren uttnladc det sorn i ham tanke var samingen.
Kumera giiller ej langre en sb- dan synpnnkt, men i stdlet drifves ett oerhiirdt afgaderi med talan- gen.
En anmarkning mot innehalet i ett diktverk bemiites med svaret: Bah!
hvad gor det, det ar talang!
- I det tempel, sorn forr restes iit Sanningen, dyrkas nu guden Snille och helgonet Talang.
Den nya riktningen, sorn ju har en stark romantisk priigel, liigger mest an pA kanslor och stiimningar.
Dessa beliofde sannerligen att komma till heders, ty i det intelligensernas vaxelbruk, som littera- turen och konsten besiirja, hade lange endast forstilndsfiiltet odlats, under det k&amp;slan 1Hg i trade.
L i t oss tacksamt erkiiuna, ntt den nya skolan har skiinkt oss mAnga parlor af fantasi och kansla, soln troligen skola lefva lika lange sorn vbr litteratur.
Xen vi ha icke f i t t mycket af det a k a djupaste kiinslolifvet, af den stora kiir- leken, den religiosa entusiasmen och den stora reformatorsgloden; och ibland, isynnerhet hos den yngata forfattargenerationen, framtra- der en bojelse for det raffineradt stiimningafulla och det litteriirt l&amp;ckra, en tendens, sorn mer Bn allt annat iir fientlig mot de stora kauslorna och de hoga, allvarliga idealen.
Realismen var, sorn vi viil mimas, xnycket agressiv: den stallde sig i. trotsigt utmanande stlillning till salnhiillet och dess f~rhlllanden, mot hvilka den gjorde sina angrepp i sanningens, iirlighetens och den demokratiska utvecklingens namn.
Den tog f iiljaktligen afstdnd f r h salongerna och blef ocksti diir aldrig popldiir, knappt tolererad.
Den hiirskande riktningens representanter sysselsiitta sig lncra silllan med nutidsskildringar, de dvaljas mest i driimmens eller flydda tiders viirld, eller om de behandla, ntgot rnotiv ur nutiden, slrer
det oftast f6r att afvinna detta en stamning eller ett visst pilsant behag.
Riktningen fir foljaktligen i allmBnhet icke a.gressiv, och den ser p i samhiillet icke med revolintioniirens trots, utan med ofvermanniskans och lronstnarens forniima forakt for kiillrborgarna: DB och db visar sig visserligen en viss niedkansla for det mo- derna samhiillets olycksbarn, men den tar icke siirdeles mycken plats; diiremot har riktningen genom sin forkiirlek for det formskona, det utsokta och det lackra samt sitt fiande af ' njutningen och glad- jen oppnat en forbindelseled mellan sig och samhallets hogre, njn- tande Irlasser.
Dessa klasser benndra oclrs8 talangen, och de kunna val fordraga clenna eleganta likgiltighet for samtidens problem, ja den ar alldeles i deras smsk.
Och sBlunda har litteraturen fBtt en viss aristo1; ratisk anstrykning, s h a l i inre som yttre afseende, och vi ha kommit lBngt i f r h den stamaing som Snoilsky sB gripande nttryckt i sin mycket omdebatterade dikt nPoesiens vandring}).
Nu, tycks.
det, hsr poesien gjort sig f ollt hemmastadd vid ' gastabuds- bordet.
Romantiken har lidelsefullt predikat en skonl~etskult, som nu- mera spridt sig till mycket vidare kretsar iin de egentligen litteriirn.
h e n dari bildar den en ~notsats till realismen, hvars verklig- hetskidelr oftn nrartade till fulhetskult.
Det Jigger onekligen nHgot glgdjande i det nyvalcnnde intresse for dxonhet och Iconst, som ' nu- mere gor sig giillande hos oss p&amp; de mest olika omr&amp;den, men skonhetskulten hnr oclrsl siaa stora faror.
Man 5ir fallen att gora skonheten till vardematare inoru alla lifssfarer, och dBrtill duger den icke.
Estetiska njntningar och estetislra intryck lcunnn aldrig miitta en hungrande sjiil.
Vi ininnas ju den utsvultne arabens fortvif- lade utrop: sBara piirlor!))
nar han i olrnen hittade en sack, som han hnde hoppats skulle innehBlln dadlar.
Bara piirlor!
- sB skulle jag vil.js beteclrna mycket af det som de moderna dsk&amp;dniagarna bjuda ut med ansprBlr pB att vara lifsniirande sanningar.
Det varsta Br att skonhetskulten lcan bedrifvas .sfi att den blir ett rned rrjutningslystnaden, denna v&amp;rt folks storsts fara.
Vi, som under de sista decennierna icke npplefvat nbgot nnnat storartadt au en storartad materiel1 utveclrling, som icke hBllas i spanning af n&amp; gon stor nationell fara, hvad vi framfor allt mHste begara a£ v&amp;ra skal- der vore en vackelse, som hindrade v %r snde att kv8,fva.s sf materia- lismen.
Till detta senare ohyggliga mHl samverka sB mbnga .makter, framfor allt den r&amp;dnnde skepticismen.
En ung - man, som i vAra dagar trader ut i lifvet, finner mart att alla andlige varden aro '.
eatta under debatt, och han forefinner icke heller niigot stort na- tionellt eller humant intresse, som 1oclra.r till oegennyttig striifvan; den enda fast rotacie tro han traffar p t ar den att penningen 5ir en makt och att njutningen ar ett godt.
Nu vore det visserligen oriitt att forviixla den forfinade skiinhets- kulten med denna brutala, sjallosa materialism; det ar icke summa strom, men de bida strommarna kunna mycket 18tt flyta samman och sb bilda en vtildig flod, fordriinkande det lilla af ideala strafvan- den, som %mu kan finnas kvar.
Framfor realismen, som r a r mera kosmopolitisk, har romantiken det foretradet att den bland aridra kanslor ocksii riickt till lif patrio- tismen.
Sveriges natar och Sveriges historia borja f t lif i dikten som sallsn forr.
Selma Lagerlof - denna enastiiende romantiker, hvars romantik Br hjiirtats - har gjort sin hembygd Vermland till en af poesiens klassiska nejder, och Verner v. Heidenstam bar i ~Karoli- nerna, visat ntt han nu i dubbel rnening har komvzit hem, hem till sitt faderneslands ksrga natur och forsakelsefyllda historia och hem till sin egen ratta lifsuppgift.
Kanske Sir detta verk begynnelsen till en ny nationell litteratur, som kan samla hela folket.
Uycket i v. Heidenstams senaste diktning ger anledning att fro att den inner- liga bekantslrapen med det svenska folket sjalft, dess behof och dess bojelser shall blifva ett korrektiv mot estetismens ofverdrifter och locka fram djupme, dvarligare, maaligare, mer till ha~zdliag v~clrande toner %n de romantiken hitintills litit oss hora.
I den estetisha lifsiskiidnicgen har kvinnan sin gifna plats sisom ett vasen, som skall vara idel skonhet och behag samt genom sin karlek och hangifvenhet skanka mannen okad lifsgladje.
For kvinnan sHsom en sokande och k h p a n d e, efter frihet ocli individnell utveckling triingtande ande finnes i en sddm iskidning ingen plats.
Kvinnan Eo~.bises stlsom manniska, p % samma gAng som hon prisas sisom konsvarelse.
(Nu sedan Ibsen uttwlat det fiirltisnnde ordet, att ~kvinnosaken ar en miinniskosake, ban man ju fiter antyda hvad man p % ett par iP1 ' alls icke har r i g a t komma fraln med: att kvinnan Erh somliga synpilnkter sedd verkligen ar en mgnniska.)
Reflexionen ar nuinera ndgot som ej ar val anskrifvet hos en man, men hos kvinnan ar den naturligtvis dubbelt afskyvard.
~r hon icke ung och skon och sb till p i kopet u n d e r s t t sig att
vilja tiinka, blir hon lojlig - alldeles som i den gamla goda ticlen; man har ju nyligeu sett en med litteraturen ngra forbunden tidning snviinda det nyuppfunna speordet s tiinlcerska a.
Detta ar for ofrjgt iclze det enda fall, i hvillcet romantiken visat sig vara en reaktion, sorn rycker upp hvad liberalismen sAdde.
Det iir ocks8 naturligt att af allt det myckna, sorn romantikerna afsky i v %r moderna, gr&amp;daskiga, fula kultur, skall ingenting forefalla dem s8 gr %tt och s&amp; fult och darfor s % omotiveradt som kulturkvinnan med hennes dumma vet- girighet, bennes oskona begiir efter arbete och hennes solida mora- lislza, d. v. s. lciillrborgerliga st&amp;ndpunlrt.
*) Den sorn lzraftigast gifvit uttyck At detts forakt for nntidens kulturkvinnn ar v Heidenstam.
Hvem mimes ej Betty i %Hans Alienus?))
Se hiir hennes portrgtt: hon har rcdkantade, ljusbl8 ogon, spetsig nlbsa, linfilrgsdt, glanskst sliitkarndadt h h, en hviilfd och allt for hog pnnna, traskuren gestalt och platt brost; hon be- gagnar naturligtvis pince-nez.
Hans Nienus traffade heme i Rom, disputerzlde med heme och foralrtade henne.
Hon talade italienska p % ett otrefligt grammatikaliskt satt, var mycket begifven p&amp; las- ning -, jag skulle vilja 1asa och 1&amp;sa hela mitt lif!
s utropade hon %) h t t en annsn och foraktfullare ton numers borjat gora sig g&amp;l- lande gent enlot kvinnan, bevisas BLst a£ det s&amp;tt,, hva.rp % Svenska Dag- bladet i v&amp;ras polemiserade mot de darner, soin undertecknat protesten mot Ellen Bey.
Tidningen v m genast p % deb klara rned att oreaken till protesten ver afundsjuke, den begagnade ett shdaut uttsyck som nklkstrykan, och den passade p&amp; tillf&amp;llet ntt ge svenska kvinnan i a l l m h h e t foljande vackra orl.ofssede1: luDe bli allt inera siillsynta de fint bildade darner, sorn tinnu under silfverh&amp;rea goinma ett varmt hjarta och ett vaket sinne.
Hos oss lefva de m a r t endast s o n vackra hbgkomster frhn vOra mormodrars tidehvarf.
Vi ha ondt om icleellt dromnande fliokor, sjtilfullt karakttirs- fasta kvinrlor och viirdnadsbjudande gammor.
I stiillet finnas inom vissa h e t s a r i Stockhol~n en del olriinda yrliesintriganterr, etc. Till sist, nBr a, tidningen i fiirargel- Ibsen hade 118llit clet ovSlkomna talet i I f i i ~ t ~ i s n i gick sen o h e r dl skicklighets griins, nitr den anmarkte, att nde ledande dernonstra- tionsdamerna besutto livasken den Alder eller det utseencle, som narrar skalder till dkrskaper *.
NBr kvinnor p&amp; netgot siitt upptrada oflentligt, h a de leccnslce icke rhtt att gom anspr %k pL ridclerlighet B miinnens sida, men de gora 5tminstone ansps&amp;k pO att icke behandlas sdnzre Bn man behandlar miin.
Och pol emiken miinnen emellan skulle verkligen te sig bra besynnerlig och tokrolig, om dot blefve sed att hantydningar till motstihdarens hider och utseende ocksO ggllde som argument.
For rnin del vet jag nlig aldrig i n&amp;gon dlvarlig tidning - skiimttidningarna hafva ju sin ton for sig - h a sett ett shdant upptriidande mot kvinnor som i denna tidning, hvilken jn anses vara litteraturens och kulturens organ.
en &amp; ng.
Forut hade hon varit religios, nu r a r hon frisinnad, men det betydde bara, att hon hade oms sat katekes~.
Skildringen af Betty saknar visserligen ej ett och annat kvickt drag, men man kanner genast igen den vsdiga schablonen till den degenereriide kultnr- kvinnan, en schablon, som nu ar sb mycket begagnad, att.
den hiller pB att bli utnott.
Och sorn typ for modern europeisk eller svcnsk kvinlighet %r Betty i dubbelt afseende for mager.
Nar Hans Alienus sedermera under sin mirakulosa vandring genom flydda tider i Babylon blir fyra hustrurs lyclrliga man, iilskar han mest den yngsta, Ahireb, om h i l k e n han tror att hon iclre har en tanke i sitt slrona bufvud.
Det Sir for Ofrigt fr %ga riirdt, om vi kunna gifva haus kansla for Ahirah namnet karlek.
I Hans Alienus liksom i flera a d r n af v. Heidenstams bocker finner man vii1 kfirleks- afventyr, men icke karleken, sidan soln poeter och s v h n a r e t.auka sig den, allra minst slsom den makt, hvilken gor hela varlden till en my slrapelse),.
Det ar ganska egendornligt, att en s5dan roman- tiker och en sddan lyrisk stamningsskald som v. Heidenstam ej bar ntgon vidare vordnad for guden Eros.
Det ar ban, soln har sagt i sin senaste diktsamling: De djupa k8nslornas orgelmusik Fijrst spelar, niir kilrleken siifts i ditt hjarta.
Nfir Hans Alienus slutligen l t e r upptriicler i nutiden, har han den oturen att genast f H fijrnya bekantskapen med sitt eget grhun- drades dskrackande kvinnotyp, Till den ensliga nejd, diir hail 1111- der sek-ler hvilat eig efter sina afventyr, kommer en dag som den forste budbararen frHn det nittonde Erhundradet en gnl postwgn.
I den sitta en munk och tvH gamla engelslror i blB bahytter, hvardera hgllande i handen en bok med kors pi % de svarts ' piir- mama.
Som den ena hasten stortat framfijr postragnen, lHter Hans Alienus sin jattelike vapnare, som han fort lned sig frGn det forna Assyrien, och som ar van att gora allelienda ssdana tjanster, drnga, den.
Hans Alienus kor till ett kloster och s k r h - mer assgriern med att han dar skall slxrifr-c in honom aorn novis och tvings honom att a.flagga kyskhetslofte.
Ass; rriern viig- rar, men d5 15ler Hnns Alienus honom kasta en blick in i post- vagnen, och sedan han sett engelskorna, utbrister hau:: .I ett sBdant Hrhundrade kunna till och med centaureraa utan saknad gB i kloster !.~ - hvarpH han aflagger loftet.
Nu tir det ju egentligen en smaksak, om man finner den euro- peiska kulturkvinnan antipatisk och fiiredrar osterliindskan eller den
forntida assyrislran med den vackra lgga pannan, som icke gommer ndgra tankar.
I eft fall kan dock denna smak mojligen medfora en olagenhet: den skald, som ur sin skildring nf lifvet alldeles uteliimnar den individuelt utvecklade nutidslwinnan, kan a.ldrig bli sin samtids diktare pB soinma, satt som Ibsen, Bjornson och Lie blifvit det.
E n stor del af dessa skalders styrka ligger just dgri., att de s % ingBende studerat den moderna kvinnan.
De ha tydligen haft klart for sig att, vare sig hon iir ant.ipatislr eller sympatisk, i alla handelser bi- drager hon i hog grad till tidens fysionomi - ja, iir en nzakt i tiden.
Det Br for ofrigt en egendomlighet hos de nllra flesta af nynre svenska manliga forfattnre, s5dviil redismens som romantilrens, ' att de icke fdtt cZigot fast grepp pH nutidskvinnsns skiftande vasen och diirfijr iclre heller ha ku.unat ' eka.pa n&amp;gra kvinliga gestnlter, som lefvn p % samma siitt som cle norska skaldernas hjdtinnor, fram- for allt Ibseas och Lies.
De flesta kvinnor svenskarna sl-iildra Bro blott ett styclre fagring, en situation, ett moment i mslnnens lif; sidana karaktersdrag, som betingas % ena sidan af tidsutvecldingen, % den andra af den andliga individualiteten, sdtlmas n3istan alldeles, och diirfor blir det ingen bild, som ets8.r sig fast i lasarens sinpe.
Den svenslza lrainnan fr&amp;n de sista decennierna har blifvit tecknad niistan endnst af de kvinliga forfattarinnorna och Bfven af dem fragmen- tariskt och osiilrert eller alltfor torrt, som af fru Lefffer.
Och om vi tiinIra specielt ph 90-talets svenslra kvinna, hvar lefver hon?
Icke p i scenen och icke i romanen.
Icke iir viil lieller ~ C + u r l en i ~ repre- sentant, som r i kunna godlranna, och frolren Saga i)) Lejonets nnge, iir verkligen allt for myclret ett sframtidens)) barn.
E n litteratur, som ar s % popular sorn den romantisks, har aatur- ligtvis ett stort inflytande, och son1 dess inverknn i hog grad forstgrkts af froken Ellen Keys upptradande i kvinnofrBga.n, iir opinionen nu for tillfallet sbdan, att aktningen for den utvecldade kvinnan, siirskildt for den ensamma och arbetande, Br i sjunkande.
Detta mtirlres p&amp; en mangd teclren, icke ~ninst p % litterara alster af det efemara sla- get, sBsom nyborjare-noveller och tidningsslrisser, dessa latta far- koster, soin utan vidare 1Bta sinn segel fyllas nf den vind, som blBser for dagen.
Den lydalztighet, med hvilken s5irslcildt for- fattarinnor af det ej ofverlagsna slaget genast lystrat till den a y s parollon och i sins berattelser infort lriirlekstr&amp;ngtande och i sin en- sa.mhet sorjande kvinnor, ar verldigen rorande.
Evinnan-turturduf- van, i synnerhet nar hon ej kngre a r i sin forsta ungdom, var for-
dom ett af de basta komedisubjekten; det ar verkfigen fara vardt att denna typ snart blir framalskad i verkligheten, och d&amp; fiir den blifvande komediforfattaren, sorn vi liingta efter och som val nagon gkng skall komma, ett fett byte, mycket fetare an emancipations- damerna, hvilka man for langesen tagit den komieka musten ur.
Den forfattare, sorn for kvinnovarlden i friimsta rummet formed- lar de moderna Bskiidningarna, ar Ellen Key.
Ehuru fordom a£ mdnga, ansedd for kvinnosakskvinna, har hon dock troligen i grund och botten aldrig hyst samma uppfattning sorn denna saks forkiimpar, dartill har hon alltid for mycket hHllit p&amp; kansla och mystik.
Om det slledes vore ortittvist att saga, att hon l b a t sitt kvinnoidenl frkn den nya romantiken, s % stkr det dock fast, att hon p % senare tiden allt starkare betonat just de sidor af kvinnans rgsen, som ro- mantiken framhaler.
Det ar kvinnans behof af att.
d s k a och Bfven hennes uppgift att behaga, sorn hon numera standigt Aterkommer till.
Till skonhetskulten ansluter hon sig ifrigare an nifgon, och den r %dande dyrlran af snillet och talangeu a r ocksk for henne i hog grad kannetecknande.
Ellen Key ltnjnter med ratta ett hogt anseende b %de som fore- laserska och essayforfattarinna.
I bdda fallen intar hon obestridt forsta platsen bland nutida svenske kvinnor och detta icke blott p % grund af det jntressanta innehdlet i sina foredrag och artiklar, utan lika mycket, om icke annu mer, genom sin framstiillningskonst.
Hennes stil ntiniirker sig for en egendomlig bade bredd och smidig- het.
Orden vdla fram, skenbarligen utan minsta anstrangning, i bredrt, maktiga vigor, komna f r i n ett, som det tyckes, out- tomligt inre forrsd.
Det ligger ett behag i denna rikedom och i denna brist pk anstrangning som gor, att man forllter henne att det ibland blir nBgot for mycket ord, s2i lnycket mer som hon har en egendomlig formkga att uppleta viindningar och fraser, som i rent sprlkligt afseende framkalla smekande tonggngar.
Dess- utom har hon ett satt att lagga in en s i intensiv bfvertygelse i hvad hon siiger, att hon rnhgen ggng liksorn hgpnotiserar sina khorare eller lasare till att tycka, att en motsatt tankeging till hennes 51- rent af omojlig.
Det iir sorn om hon gjorde det till en samvetssak for en ocb Bvar att tro, att allt forhiller sig sk som hon framstaller-det.
Hon har en stil soin] Ian bbde bevisa och ofvertyga, smeka och hiha, sucka och grlta, lyfta sig i ekstas och falla ned i till- bedjande beundran; den kan nastan allt donna stil, blott icke det enda - att le.
Den tar med en viss tyngd p i allting, och detta tillilca med forfattarinnnns patetiska anlaggning gor kanske att vissa sat- ser i hennes framstallning fb en pondus, som de icke skulle ha fbtt under en 1atta.re penna.
Fast hon visst icke ar utan humor, kan hon dock aldrig framstalla en Bfverdrift, en paradox med det halfva leende eller den glimt af skalkaktighet, som gor att man forstbr, att det ar en paradox.
Ron tycks alltid vara allvarlig och blir all- tid- tagen p&amp; allvar.
Allt detta gor att hon predikar mbngen gting, d i en annan skulle kisera, men.v5icker just diirigenom s l mycket storre entusiasm hos sina viinner, sb mycket storre anstot hos sina motstindare.
Hennes stora inflytande bland kvinnorna beror for ofrjgt icke blott pi % hennes talang utan ock pb hennes saregna stallning som den ofiirtrottade k&amp;l; lpen for kiinslnns och innerlighetens ratt p&amp; alla omriden.
Denna roll mbste ju helt naturligt och med riitta tilltala kvinnnn.
Sjalf har jag - inti11 de senaste &amp; en - k h n t mig glad ofver att det inom kvinnoviirlden fanns en kraft, .som bildade en sb stark motvikt ' till torr forst&amp;ndsmassighet, stel lconventionalism och all sorts intellektuelt maski.nv&amp;sende; men nnlner ar dels fijrst %nds- miissigheten icke langre den inest hotande faran, och dels har hennes egen tendens alltmer slagit ofver till ytterligheter.
Dessa aro s&amp; mycket mer betankliga, som det, trots allt tal om kulturkvinnans oformsga att alska, i sjdfvcz verket finnes en stor kategori nf kvinnor, som ha svsrt att finna anvandning for sitt iifiteflod af kansla.
De soka tillfredsst~lla den pi % Jlehanda mer eller mindre osunda satt: svarmeri for nbgon be- romd artist, sentimentala v&amp;nskapsforbindelser eUer dylikt.
For dessa iir det vansldigaste problemet, det som hela deras lifs valfard beror af, detta: om de skola kunna beharska eller f &amp; ett sundt aflopp for sina kiinslor.
M&amp;nga lida andligen skeppsbrott diirfor att be icke kunnat losa det problemet.
Vanligtvis finnes det blott tvb medel, hvar- igenom de kunna vinna j8mvilct: religios ofvertygelse och ett ar- bete, som tillvunnit sig deras fulln intresse.
Dessa kansliga kvinnor fangslas ofta p % ett alldeles sZirskildt satt af Ellen Key.
De h g t a efter nbgot varmt, och jntensiv varme kom- mer dem till motes i hennes tal och i hennes skrifter, de beundra ocksl den intellektuella ofverltigsenheten, de tjusas af hennes tal om.
idealitet, och snmt sviirms de for hennes ideal, men ofta atan att veta hvad dessa innebiira.
Men Bar nu Ellen Key riktigt besinnat, hrilket ansvar som medfoljer en makt sidan som hennes, siirkildt i i f ~ e r den nu skil- drade kategorien af kvinnor?
Inser hon hnr nodriindigt det # r att deras hungriga lzanslor ' fii en niiring, som de kmna lcfra af, och hur farligt det ar, om de blifva flnnu mer uppdrifna och upphctsade for att sedan lika fullt kastas tillbaka i den tarande hungern?
Froken Key och hennes ~forkunnc1se: i ar s d r att hedii~na och blir ofta mycket olika bedomd af det slriil, ntt hon i sig upptagit stora motsatser, som icke ha, blifrit sammansmiilta med hvarandra, utan liksom draga %t hvar sitt hill.
For trd &amp; r sedan tog hon alla konservatira manligs hjiirtan med storm, dii hon talade om kviu- nans bestiinmelse pa ett satt, som for dem frammanadc den harlign bilden af hostrur, som forsakande alla sjiilfstiindiga intressen skulle helt och hLllet gA upp i man och barn.
Ellen Key menade nog icke pi % detta satt, men de goda herrarna fattade det sB - det passade sd bra.
i stycke lned dennn husldllsskolornns tid - och voro fortjasta Ht den hemfrid och det djups lugn hon fiirebildade.
Och s % lrommer nu i rams en artikel i Ibseu-festskriften, .aom har till titel: ~Torpedon under arken) ?.
Och torpeiion, soin s k d l sprgnga i luften nu bestbende sed och skick, siirskildt inom Cl&lt;tenslrapet., det Br kvinnan, den goda svenska inalran och husmodern!
Dii ta- lade hon om att krinnan icke kunde finna nBgon lycka annat an som uppgiiende i en annan; ?all, i det bcryktade talet till Ibssn, be- tonar hon nastau uteslutande kvinnans sjiilfliafifdelse.
Ibland talar hon som en revolutioniir, hvilken ej rill liimna kvnr sten p i sten af calla nuvarande sanihiillsinriittningar; iblnnd talar hon varma och ro- rande ord om poesien af d s gamla trygga hemsederna och uttrycker en karlek till dem, som tydligen lir djupt persodig.
I hennes Bsikter om iiktenskapet franltriida dessa ofolmliga lrontraster p&amp; ett sardoles betecknande eiitt.
Hon har ofts fram- hillit att aktenskapet hiir helt och hillet grundas pa och samman- hiillas genoin kiirlek, och att om denna icke finnes, iir iiktenskapet icke Ii-ingre sedligt.
Daraf synes ju dG fiilja, at.t en samretsgrann idealist bor upphsa ett dylikt aktenskap.
Nen kiirlelcen, sKsorn hon skildrar den, iir egentligen erotislr lidelse, och att den liitt kan for- flyktigas, l k oss erfarenheten tyviirr tillrackligt.
Ispnerhet miste detta.
blifva fallet med v6.r tids manniskor, som aro LC&amp; nex~osa och
sk styrdn af viidande stiimningm.
Ningen ging skulle de jn pb grund af tillfiillign slitningar kunna inbilla sig, att.
deras kiirlek 1 7 0 1 ' 0 docl,.
d&amp; den i sjiilfva verket blott slnmrade, och sb komrna diirhiin, att de ansiige sitt iiktensksp osedligt.
Om man pB allvar tilliimpnr den sntsen, att den erotiska liiinslan ensamt bestBrnmer alctenskapets sedlighet, gr det s v k t att forstb hur man kan komna frHn lronse- Irvensen: tiita skilsmiissor och ingbende af nya giftermiil.
Hur slculle nu under dessa * forhalanden kunna bevaras deu trygghet och djupa ro, som var de gamla hernmens ovgrderliga be- hag och som var sb ytterst vdgorande for barnen?
Ellen Key I ~ a r icke slcrifvit niigot vackrare iin de sidor i skriften)) Kvinno- psykologi och kvinnlig logik)), scm handle om forna tiders modrar, dessa Bkt: ~ modersnaturer med)) deras djnpa ro i ' sin egen naturs.
fullhet, deras snabba, lyckliga hand for att ordna och stiilla till r8tta; deras breda, omhnldande godhet, deras rika kraft, hvilken rBclrer till for allt och alla, for gl3idjen son1 arbetet, for allvaret son1 omheten!
N %r barnet haler denna mors hand, viigar det allt; vid bennes ' loford lranner gossen sig som karl.))
Men sknlle nu sii- dana moderliga natnrer lrunna trifvas under nyss skildrade, om- bytliga iiktenskapsforl~ %llanden?
Dessa forna tiders modrar sntte nog aldrig i friiga, om de iilslcade sin man pii det riitta sattet eller ej; de visste, stt do voro pB en plats, diir Gud hade sttillt dem for lifvet - aljes skulle de ej ha haft denna ljufliga trygghet, somgjorde henmet for bwnen till ett pmadis.
I bjiirtaste kontrast till denna ' gammaldags henlanda st&amp; de inflytelser, sorn barnet skulle utsiittes for genom foriildrarnas skils- massa och oingifte.
I3nl.net behof ver ju framfor allt kontinuitet, det lider mycket af att byta om skola; hvad skall det dB icke lida af att fii en ny far eller ny mor?
Skall barnet tala om sin)) nyas pappn eller sin &gt;) nyas mamma eller om sin srilztiga mammas man,) och sin ~ r i k t i g a pappas fru *, och hur skall det ofver hufvud taget forhella sig till alla dessa konstign f ~ ~ a l d r a r Fr&amp;n?
det upplosta hewrnet utg % for ofrigt Ht alla hiill splittrnnde och upplosande in- flytelser, hvilks jnverka pB tjtinarna, pB de fattiga, som ' brukat fii h; jiilp af f amil jen, p&amp; amg8ngesvannerna, af hvilka kanske miinga, sjiilfva hemlosa, i detta hem bade sin vederkvickelse och trost.
Ofver hela denna krets mgste utbreda sig en k h s l a af os&lt;ikerhet, ett in- try ck af alla manslrliga forb Allandens loslighet.
Hsilrten om iiktenskapet shorn grundadt pii erotik allena, iir natiirligtvis dldeles oforenlig med .den plats familjen har i, v t r t
nuvarande samhiille, slsom den primiira enheten, cellen i orga- nismen.
Nen hiirpb svarar fijrmodligen Ellen Key, att detta har ingen betydelse for henne, d&amp; hon tiinker sig ett annat samhiille - det socialistiska.
Det vore viiJ om Ellen Key n&amp;gon g b g ville utforligare frsmstilla sin upyfattning a£ hemmet, sldant det kommer att gestalta sig under socialismen.
Det finnes ju inom socialismen sA mlnga olilza skolor och formodligen lika mHnga skilda uppfattningar af familjen.
I allrniinhet far man ju det in- trycket.
iifven af Ellen Keys fii antydningar, att det ar farn vardt, att det enskilda hemmets individuella priigel komme att utpl&amp;nas af socialisnlens)) kollektiva arbetsordningar)) pb alla omr&amp;den.
Ett klar- gorande ar darfor pkkalladt, s l mycket nler som Ellen Key flero ggn- ger ifrigt uppmanat kvinnorna att arbeta for socialismen; det iir icke for myclret om de begiira att fb tydligt besked om huru den framtidsbild af hem ar beskaffad, sorn man bjuder dem att rerka fiir.
En tendens, sorn synes vaza gemensam for Ellen Key och de radikalnste i k~innofrigan: ~) gAr ut p i att i hog grad minska mannens makt och inflytande i hemmet och daremot oka hustruns.
Naturligtvis m b t e det vara ett onskemtll att allt i lag och sed, som innebar eller kan innebiira ett fortryck ft mannens sida gent omot hustrun, miitte forsvinna, men kan man icke i strafvandet att hafda kvinnans maktstiihing g&amp; s l IAngt, att man till sist drifrer mnnnen ut ur hemmet?
En Sikta inanlig natur liir namligen icke trifvas i en sf&amp;, dar han egentligan icke har nlgot att siiga.
Man glommer ocksi harvid, att ett a£ de- band sorn h a l a man och kvinnrs tillsammans ar hans behof att beskydda och hennes att bli skyddad.
Den mest vidt- glende konsekvens af denna riktning blir kanske den sorn man firmer i ~Lejonets unge, och i Grant Alleus bok ~ H o n vggade d e b, dar det framhales sorn fornedrande for kvinnan att forsorjas af mannen, och diir idealet tycks vara: intet gemensamt hem alls.
Den sistnamnda uppfattningen kan ej vara Ellen Keys, * *) och e) Se t. ex. den finska broschyren: .Till Ellen Key.
Kvinnofrhgans prima principia~.
S *) Detta nedskrefs p i forsommaren, innan jag hade sett den teck- ning af forfattarinnan till ~Lejonets ungeD, som Ellen Key skrifvit i tin- ningen ~Iduno.
Den sympati for detta i mitt tycke vedervlrdiga., fast ta- langfulla dekadansalster, som E.
I (.
dar ' uttalar, mOste fiirvana och be- drofva alla som annu hills pQ hemmets helgd.
Att en tidning.
som gjort till sin uppgift att verks for hemmet, utan nligon protest fr&amp;n redaktionens sida infort denna artikel, vittnar battre an nilgot annat om den otroliga begreppsforvirring, som i dylika fall for narvarande gor sig gallande.
jag har dragit fram den endast for att erinra om hvilket kaos och hvillza ytterlighetstendenser son1 gora sig giillande i aktenskaps- frBgan, och att det darfor ar skal att besicno %t hvilket hAll det ena eller andra yrkandet kan leda.
IV.
Roten till de m h g a motsiigelser, som man finner i Ellen Keys olika uttalanden, har i det ofvansttiende visat sig vara hennes pietetfulla, romant~ska kiirlelz till det gamla och hennes revolutionara karlek till det nya.
Hon stBr med ena foten i realismen och med den andra i romantiken samt Br pB en glng ifrig anhangare till socialismen och till dess inotsats, individualismen, hvars gtterligaste representant iil.
Nietzsche.
Friin redismen bar hon behillit det sgressiva upptradandet, nBgot som icke annat an i undantagsfall utmarker romantikerna.
Hon daremot g6r stiindigt)) revolt)) mot santhiillet och mot kriste~zdonzen.
Hon foraktar samhallet ur tvB synpunlcter; dels darfor att det for lBugsamt framgiir p i de demokratiska reformernas v8g, hvjlken hon slnser forr eller senare mlste leda till socialismen, dels darfor att dess medlemmar aro s&amp; jamnstrukna, s&amp; &gt;) lagom&gt;&gt;, allts % dsrfor att individualismen iil.
s&amp; litet utvecklad.
P B ssmma s l t t angriper hon kristendomen frBn de rnest olika och egendornliga synpunkter.
Ron stanger in de kristna emellan ett ganska f atalt antingen - eller.
Antingen folja de bokstafligm shdana Kristi bud, som att gifva bort till de fattiga allt hvad man ii.ger, och att, nar man blir slagen p i den ena kinden, vanda den an- dra till, o. s. v. - och dH blifva de sanna kristna, men omojliga och orimliga som samhallsmedlemmar, eller ocksA kalla de sig for Iwistna, men kompromissa i frAga om dylika bud - och d % &amp; ro de halfva eller fdska Iwistna, hvilkas karal~tiir forstores af oforenlig- heten mellnn ideal och lif.
Och hiirigenom vMlas morilisk slapphet.
Men hvad s5iger Ellen Key sjdf om socialismen, nar hon dock mAste medgifva, att dess anhangare iclze kunna hoppas att fnllstan- digt nB sitt ideal?
J o:)) man mkste sikta At himlen for att nB skogs- brynet~.
Om det finnes kristna, som trots Jesn bud fornota sitt lif i njutning och viillust, sPi finnes det ocks % mauniskor med demo- kratislza eller rent sf socialistiska tendenser, som utan ruelse gora sjg glads dagar.
Absol~xt fasth %llande a£ idealet liir man vsl aldrig
fb sklda i nbgot liiger, och socialismen tycks befinna sig i salnina Isasus s o n kristendomen: att Ttara ett ideal soul e j knn fijrverkligas.
N i r man foljer Ellen Keys a~lklagelser mot kristendomen, blir man alldeles y r i hufvudet.
A ena sidan auklagas de kristna p i det bittraste for sjiilfviskhet, for att cle lefra i sus och dns, fiirga- tande sina fattiga briider, men .A audra sidan f i r Inan n b a, att Ipnu har osjiilfviskbetens kraft ruxit sig s&amp; stark, att den kan lefva ntau en positiv religions s t o d.
~ ':) Det a r kristendomen som har utrattat detta, men dess mission Br fylld - nu kan den gii.
Men dH mtiste man friga sig: huru har en stl kraftig rerkun kunnat Bstadkommas genom 5 ena sidan de falska krist.nas sjiilfriskhct och karaktiirsloshet och % den andra de fromma kristnas oduglighet fiir lifvet?
En annnn giing f i r man del af socialisternas klagan, att den sanna kristna idenlismen, diir den rerkligen finnes, motrerkar den sociala reformen, diirfiir att den)) mHste verka likgiltighet for d l a slags ekonomiska fridgor~, men, mirabile dictu, wden katolske prasten ar biittre fiirberedd an den lutherske att inse den sociala fr5gans samband lned kristendomen D. Hvarfor mlnne?
Jo, diirfiir att wgenom celibatet frigores den forre liittare f r l n timliga intres- senw etc. *:: ") Blen det var ju den frigjordheten, som vi ngss horde var ett fel?
Vi se zltt ibland skadar kristendomen genom sin viirlds- lighet och ibland genom sin oriirldslighet, och skall man fors8ka hidlla ihop, huru allt detta hanger tillsemmans, glr det alldeles rundt i ens hufvud.
Vid fordomsfri grenakning skulle Ellen K&amp; iose den enkllr sanningen, a t t kristendomen alltid i stort sedt har verkat for for- brijdring och manniskokarlek, men att den alltid har motarbetats af den miinskliga egoismen och viirldsligheten, rare sig nu denna varit till det yttre kristnad eller oppet hednisk.
~ n n u st % liinge.
kan man omojligen pHst&amp; att fritankarna gjort och gora saer-a fiir de vanlottade och lidande i samhallet iin de kristne.
For s % vidt socialismen - af hvil ' xen det ju finnes s l mlnga olika riktningar - syftar till nodens afhjiilpande och inf orande af storre elsonomisk jamlikhet, kunde inan vanta, att det inom den kristna kyrkan skulle uppsta rorelser, som sttillde sig ranligt till densamms.
SA har ju ocksA skett.
Skulle Ellen Key icke kanna till den wkristligt socialm rorelsen i Tyslrland, hvilken sattes i g l n g af protestmt.iskn priister * och soin for narvnrande foljes med stor uppmiirksamhet s2val i +) Svensk Tidskrift 1894, Slutorcl.
* *) socialism och individualism^, Verdandis smgskrifter, sid. 9.
Daninark sorn i Sverige?
Skulle hon ej ha last den protestantiske teolo- gie studernnden Gohres bok: ~ T r e mbnader sorn fabriksarbetare~?
Det ar dessa mans kristliga fisktdning, som liar drifvit dem att rent af agitera for en social reform, som har mycket slakttycke med socia- lismens; hvad ligger det db for.
mening i talet om att lrristendo- men, i synnerhet protestantismen, skulle alstra likgiltighet for allt reformarbete ?.
Deb faller af sig sjaft, i t t jag hiirvid icke velat pBst&amp;, att kyrkan i sin helhet skulle arbeta for sociala reformer, men hvad jag p&amp;stbr ar, att hon Br nog rymlig for ntt sBdana strafvan- den kunna rymmas inom henno och att kristendomen i ~ 4 r a dagar visar sin formbga att med sig assimilera nya tankar som uppstii i tiden, nbgot som tyder pb att den icke lutar till sin undergbng eller iir sH uttjant som Ellen Key lhter paskina.
Man kan godt forst;, att Ellen Key, liksom m %nga andra, pb grund aE teoretiska svhigheter hindras att omfatta den kristna lifsbslridningen, men hvad inan ej kan forstb ar den or2itttiisa, lned - hvilken 11on bedomer lrristendomen som kalturmal~t, och de sjiilf- motsiigelser och sofismer, hvartill hon diirvid gor sig skyldig.
Denna oriittvisa mot karlekens religion skulle hos en persou qed .s % altru- istiska striifvanden sorn froken Key forefalla nastan oforklarlig, om man icke hade anledning antaga, att hon for narvarande beharskas mera nf indi~idualis~uen och of vermiinniskot eorier an af de altru- istislra och socialistiska idealen.
Individualismen st4.r ocksB i den ' djupaste inotsats till lxristen- domen, t y det hogmod, som onekligen kiinneteclrnar den, kan omoj- ligt fdrlikas med Jesu lara.
Om Jesu person uttalar Ellen Key foljande underliga, om en hog grad af ofverkultur vittnande omdoine:, En personlighet son Jesus, hos hvilken sbval hans tids sorn hans slzap- lynnes naturliga Iregransning sB klart fremtrader - - - en en- sam och oliird mau, sorn stod utanfor mlinniskolifvets ' hogsta till- varelsesatt, aktenskapet, utanfor kulturens hogstn yttrjngar, veten- skap, litterat~nr och kunst, huru slculle han hafva kunnnt visa oss det idealmiinskliga, p&amp; nbgot annat omrSde &amp; n sitt eget?, *) Som vi se riiknar hon clet far en sf Jesu ofullkomligheber att h m icke var gift, och dock anser hon p&amp; tal om socialismen, att de lretolslra presterna rgenom celibatet lattare frigoras frAn tirnliga intressenr!
&amp; det mojligt att Elleu Key, sorn dock iir en djupt anlagd miin- nislza, icke i sitt innerstn ksnner, att individualisinen med dess snilleforgudning ar en ofvergkende intellektuell moderiktning, d&amp; det. '
+) Svenok Tidskrift 1394 ..
Slutord. '
daremot ' evigt s t i r fast, att det starsta a r det ansprikliisaste, och att de sanningar, som vi behofva for att kunna lefva, ofta finnas af enkla, manniskor under enkla forhHllanden, medan snillet i sin stolta g %ng g&amp;r dem forbi?
Ellen Key borde snarare frBn sin sida sedt beundra den ut- omordentliga) &gt;genialitet~, med hvilken crangeliernas forfaitare gifvit - sin hjiilte denna priigei a€ enkelhet, som p6 samma gang iir all- man-miinsklighet, ty det ar s v t t att komma ifrPn den gammalmodiga, icke-Nietzsche ' ska gsikten, att blott det enkla iir det universella.
Ve oss, om vHr religion uppstallt en Goethe som idealminniskan!
~ ~ n berzttehen n e om hans lif skulle ha skankt den fattige torpa- ren och den olyckliga fiskare-ankan m ~ c k e u trost?
N8nne tie skulle ha haft mycken uppbyggelse a£ hans verk, t. ex. af Faust eller Iphi- geni a!
I individualismens namn anklagar Ellen E e r kristendomen for att den prisar andelig fattigdom, pgbjuder hiijdlos sjiilfuppoff- ring, st&amp; i viigen for utveckling af retenskap och Iconst, och for att den genom allt detta hindrar de beglfvade individernas nt- in- veckling.
I motsats hartill ar det hon forkunnar sjliZf~~iif~lelsen, dividualismens forsta bud, och ibland giir det sH ensidigt som nu senast i Ibsen-talet.
Niir hon slungar ut sidana ord, miitte hon endast tanka p % begHfvade manniskor, som utaf trjcket af sam- fundsmorden hindrns att utveckla d l a sina snillegifvor oeli talunger, alla sina mer eller mindre briljants sidor.
Eller ockst tror hon att alla man iiro anakoreter och hvarje kvinna en S: t Elisabet af Thiiringen.
Men hon mltte icke alls tanka p i att for herr A. och fru B: betyder den diir sjalfha.fdelsen blott rattighet att utan ham syn till andra skaffa sig hogre rantor, mer champagne och grannare kliider, for att nu ej tala om Bnnu mindre oskyldiga frojder.
Storre delen a£ detta tal skulle mera ha varit pH sin plats i en hyllning till Nietzsche I n till Ibsen, ty denne bar dock miingen g b g pH det starkaste bekampat den falska sjalfhafdelsen - egois- att i ens Sietssche s k d e funnit dessa uta men.
Dock tviflar jag &amp; talanden i sin anda, ty till hvem staller Itan sitt tai om sjalfhaf- delse?
S i vidt jag kan forst&amp; endast till de fd, till de skapmde, till dem som aro i stdnd att helt och hfdlet ur sin egen invidua- litet skapa f r a h en ny sedelag.
Det irr .en lara som iir alldeles for hogaristokratisk for att predikas for PHI och Per.
Ty om ~ p 6 - b e l n ~, ~hjordmanniskorna~ skulle sjiilfhafda sig Bnnu mer an de gora, skulle de ju fortryct a iif rerm5inniakorna och gijra riirlden annu ' '. '
- uslare och banalai-e +in ' den ar .. I ~ k e - a det r * fr&amp;p Niefzsdhes.
stlndparikt nsgot efterstriifvansviirdt mBl att f B medel.mLttor att svdla.
upp.
: af hiillford jagkiiilsla.
' Och man mB vara liur liberal ' och optimistis ' k som h ' dst, s&amp; mBste man dock medgifva, att ldet fi~mes manniskor med forbrytaranlag, hvilkas fri ' a sjiil.£hafdelse.
skulle betyda grof.i; a brott, och det trostar foga dein som bli offren for .dessa, om brotts- - ling&amp;rna f e h p&amp; - sitt ~ e g e t pi5sonligar siltt: MBnne icke.
efter Nietzsches meaing den all manna sjalfhafdelsen skulle - vara pB sin plnts forst d&amp; nar den stora rnajoriteten; de smn han.
ka1la.r ~ d ofverflodigw e, de) jmyclrbt-for-rnknga~, hvilkn icke dugi till ' stam- fader .for ofvennluniskah, dStt ut?
NOr man viU-tala sL riitt och slatt, ntan allg inskr3inhningar om sjiilfhafdelse, borde man egenb- ligen gora som vissa selrtei., hvilkn iblaad.
utlysa moten; till hvilka endast ~ G u d s barn * Kga tintrade, d. v. s. man borde icke ' taga elnot nBgra andra lin.
ofverin~nniakor.
-.
.
.
Sjdfhiifdelse i den mening, att mixi med mod och energi soker befriimja sin utveckling och ntt man, niir ens inuerata och s8krast.e instinkt dktill drifver, kan forsumma mindre plilrter for a.tt lyda den storsta, och.
att man icke lBter lifvet fortaras af en okndlighet s m l hansyn, en sddan sjalfhiifdelse Br berattigad och beho ' fver for- kunnas.
Men sB naket som den framstalldes vid nyssnamnda till- fiille och i samband med det ytterst farliga talet.
om befrielse friin skuldlr8nslaY blef den icke ens en half sannin.g, utan en af dessa osanningar som skada sB myclcet mer, darfor att de inneh&amp;lla riAgfa uns sanning.
* Gent emot kri.stendomen, hvilken framstidles sAsom lidandets religion, bruka de modurna Bslriidningarna standigt framhfillaslycJcan, gladjen, sBsom litsidealet, stison1 det hogsta manskligi tillstBndet.
- Men ser Inan noga efter, skall man finna, att detta ideal ej .visar sig rnojligt att realisera.
)) Hans Alienus, Br berlittelsen orn en man, .som soker den omedelbarn, oreflekterade gladjen men sorn aldrig finner den, och detta oaktadt det ' s t l r honom ' till buds.
sbdanii milist sagdt ovan- liga resumer som att tin flyttas tillbaka till det gainla Babylon., .an gora belraatskap ' med Serdanapal ocll upplefva Ninives forstoriug, an vara romerslr kejsare och ' an - gud.
VBra yngre diktare prim i alhanhet p l ett Sfversvallande satt sinnenas gliidje, men.
i deras .diktning kanner man dock igen samlna toner soin klingat.
under,
nastan slla tidsskiften: den tvlstammiga s h g, dar den ena stam- man sjunger njutningens berusande frojd, under det den andra tolkar de kval, som folja njutningen i sp8ren; och hur det al; vill giirna den andra stamman ofverrosta den farsta, sli att det slutintryck lasaren fAr ingalunda Gr ett af gladje.
Pessimismen &amp; r, trots allt lofprisande af gliidjen, fortfarande ett tidens drag.
Och nar man i biografier fbr gars niirmare bekant- skaper med personer, som iigt den s i kallade moderna Bskiidningen - sHsom t. ex. bland samtida kvinnor Ernst Ahlgren och Sonja Kovalevsky - hur gripen blir man ej af det djupa svkrmod, som blickai.
ut u r deres ansikten!
Hvilken skillnad mellnn dem P1 ena sidan ocli b den sndra en Predrika Bremer, en Sophie Adlersparre med deras iinda in i ilderdomen bibehdllna lifsgliidje och arbets- gladje!
Starkande och uppmuntrande verkar minnet af de senare, nedsliieude och forlamande tanken pR de forra.
Hvad Ellen Key betraffar, tgckes hennes begrepp om lycka ha tradt in i ett annat stadium.
Lyckan utlofras ej rner sB bestamdt, hon a r visserligen det hiigsta miilet, men individen kan ej gijra sig saker om att nB henne, han fbr Blska heme platoniskt sAsom mansklighetens slutliga m a.
Det ar mycket betecknande att sedan Ellen Key i broschyren &gt;&gt;Mssbrukad krinnokraft;, anviindt all sin valtalighet till att ofvertyga kvinnorna diirom, att de endast i k k - leken kunna finna lycka och utveckhg, fijrklarar hon strus darefter i skriften ~Kvinno-psgkologi och kvinnlig logik)), att erotisk lgcka kommer i framtiden ofta att bli Hnnu sretrare att vinnn iin nu, och detta afven om kvinnorna utveckla sig efter sitt innersta riisens lag.
I)) Socialism och individualism B uppmanar hon nngdomen att lefva for hoga ideal, men hon lofvar dem icke darfor lycka, icke ens ime harmoni: det kan tvartom handa att idealisten kommer dar- hiin, att han hsr kvar endast wtrasorna af det som en g h g var hans innersta personlighetw.
Hvad har han d % vunnit?
Han har vunnit om icke den hogsta frojd, sb det djupaste kval - h d f i sd att saga nast det basta - han bar utrecklat sig och blifvit en fornam personlighet.
Det tycks som om fiirndmheien allt mer och mer skulle fb ersatta lyckan, hvillren trogen sin gamla vdkanda natur s t b d i g t flyr undan.
Denna~tankeggng kan man till stor del harleda frin Nietzsche.
Hur mycken inverkan Ellen Key liksom for ofrigt flere af viira litterua personligheter pb senare tider ront af sistniimnde tiinkare marks baat p % de numera s t b d i g t forekommande uttrycken: ~ f o r n i i m ~,
)) adelsfard)),)) ofvermiinnifikas, npobel)),)) hjordmBnniska)).
Nietzsche iir ocksi en forfattare, sorn med sin ohyggligs intensitet ocli sin de- ioniskt skarpa psylzologiske blick ej kan undgB att gSra ett djupt iutryck.
Hans lara ar en ofverdrift, sorn negerar en annan, i lifvet verkliggjord ofverdrift, hvilksn for narvarande pl&amp;gar minga, namligen demokratismens forflackande af individualiteterna.
Men hnns snillrika paiadoxer lira icke sanningar af det slag som besti for sig sjalfva., sldana dar sanningar som iiro smaklosa sisom vatten och brod, men till hvilka manniskor alltid Aterkoinma, sedan de kastats mellan de snillrika teoriernas starkt kryddade ratter, livilka betinga hva- randra sorn gift och mot-gift.
Nietzsche prisar visserligen alltid gladjen och hdnar dem sorn ~predika doden)), d. v. s. asketerna och de kristna.
SB sager han t. ex.:)) S i lange manniskor haf va funnits till, har manniskan fro jdat sig for litet: det ensamt, mina broder, 9r vbr arfsynd.))
Men detta bindrar iclre, att han for de ntvalde, for de mka- pande)), som kunna frigora sig frBn alla traditioner och shlunda ut- veckla sig till stamf ader for den kommande of vermanniskan, bBdar kva.1 af djupaste slag, shorn i denna oofversattliga aforism:)) Geist ist das Leben, das selber in ' s Leben schneidet: an der eignen Qua1 mehrt es sich das eigne Wissen - wGsstet ihr das schon ?,, och ' vidare:)) Andens lycka 61. denna: att vara smord och genom tBrar in- vigd till offerdjur.
Hafven I vetat det f ?rut?))
Det sorn slrall hHlla modet uppe under kvalen ar hoppet om of- vermiinniskans framtradande.
)) Fordom, nar man blickade ut ofver fjarran haf, sade man: 0 Gud!
Men nu har jag lart eder att saga: 0 ofvermanniska!))
Langtm efter ofvermanniskan slcall all&amp; tillfredsstalla all oandlighets- och fullkomlighets-torst.
Och med den har Nietzsche skankt ateismen nigot som eljest blott tillhort religionernn: drom- men, ofversvinneligheten, extasen.
)) Zarathustras)) larjungar - icke ofvermanniskor i egentlig me- ning, ty sidana finnas iclre annu - framstallas ocksH sBsom agande ett slags lycka, namligen Banslan.
af sin hoghet och fornamhet: de bygga sitt bo hogt uppe i framtidens tr&amp;d; sorn starka vindar lefva de hogt ofver packet och pobeln, de iiro)) grannar till or.na.rna, grannar till snon, grannar till solen.))
.
.
Nietzsche vill gora lifvet inteneirt, $in till eld, an till is, gora det antingen till djupaste krnl eller till SBgsta lust, och taga bort alla de mellantillst$nd a£ enformighet, triikighet, andlig slohet, so&amp; vanligen utfylla storsta delen a£ d r tid.
Xu h n e s det viil icke ndgon liflig och djup milnniska, som icke iLland kiinner ett vildt begar efter det intensiva och ett lika vildt hi-imndbegar mot trtkigheten; och.
hari ligger en af orsakerna till Kietzsches demolliska tjusnings- kraft. '
Nen shidzt man skall hdlla sig till rntinniskans nuvarande organisation, r i k a r Nietzsche harrid alldeles i strid med naturen, t y hon visste - nag hvad hon gjorde, dB hou blandade atmosferens syre med kvafve och spadde nt de starka lifhintrycken med sliisande - och visserligen ibland allt for slosande, tycka vi!
sntser af banalitet och enformighet.
Man mlste vanja sig vid lifrets enahanda, vid trgkigheten liksom vid luft och vatten, ty den 5ir natnrens femte elem.ent.
Utan den skulle vi alla do af feber!
a Nietzsches 1gra om ofvermannislran iir ocksR evolntionsliiran omsatt i feber .. Ej langre den eom naturlrrg verkandc utvecklingen, hvilken individen dels passivt foljer med, dels underhjiilper genom lugnt arbete, utan en stormlopning, dar allt beror p&amp; att de som g l i spetsen anstranga sig till krampaktigt klattrande med blodigs han- der p i hvassa klippor och vilda s p r i ~ g iifver afgrunder.
VQrt nu- varande arbetslif ar ocks % eu feber, men ack, huru oskyldig jiim- fijreleevis!
Den bar sitt sate i sjiilens grofre, mera mekaniska for- mogenheter; hos SfvermHnniskan a r det den innersta af alla fina lifs- fibrer soln skglfver a£ feber.
Det iir krafvet p l dttta lif i skarpa koutraster, i ljus och slag- skugga, i hetta och kold, i kval och friijd, i stnrks dygder och starka laster, som genomgh nastan allt hvad Ellen Key pB senare tider skrifvit; man Aterfinner det i hennes tankar om tiktenskctpet och kvinnan likaval som i hennes omdomen om skalder och Iconst- niirer.
Det ar sarnma outforbarbet, samma omojlighet fiir lihet, samma)) over E v n e ~, som kommer oss att rysa vid Sietzsches satser.
Om man om ndgon Iars kan saga: cden a r icke for barn:), s l ar det om hans.
Det intensiva lifvet kan man, bor man icke taga sig sja.lf, det kommer till den det iir beskardt och blir for honom ett eldprof p t lif och dod.
Xen ve den sorn ar svag och dock kastar sig in diiri!
Det iir sorn att vilja.
g5 pB lina ofver Niagaxa, fast man aldrig blifvit trdnad till lindansare.
31en det skadar ej att en mhniska g&amp;r under, tycker Zarathustra:)) Jag iilslsar dem som g&amp; under, darfor att de vilja skapa utofver sig sja.lfva) &gt;, -
sager, hnn.
Det &amp; r fiirnamt att git under; det visar att man, var for adelt organisersd for denna viiklden, - och &amp; andra sidan ligger det nitgot tarfligt i att kunna finna sig tillratta hiir och blifva lyck- lig.
Alls som alls ar det en grym lara, en a£ de grymmaste och dystraste som nlgonsin forkunnats .. I d h om ofvermanniskan slsom offer for den andl ?ga piibelns forf-oljelse, den ?&amp; pobel; bladd hvilki Nieltzsche anser de)) gods och rgttfiirdiga)) vara de farligaste, lterlrommer ofta hos Ellen Key, om genonl ursprunglig likhet i tankeghg eller genom direkt inverkan kunna vi icke afgora.
Hos heme yttrar.
sig dock ej idkn om offer-.
rasendet som grymhet utan som esstas och som svlrmod.
Hur akta Nietzschianskt, men hur dystert llter det icke, nar hon i)) Socialism och individualism)) yttrar:)) En personlighets nederlag aro ofta biittre vittnesbord om att han ar en ofvermanniska an hans segrar.
Men dessa nederlag, hvilka ofta endsst lamna oss kvar trasorna af det som var v l r innersta personlighet, kunna baras, nar vi lart att det gifves ett forband, som ban hindrn oss att forbloda ur.
egna s l r - det vi lagga omkring andras.)).
Ur de sista s l rorande raderna om Dtorbandetr talar clock icke Nietesche utan EIlen Key sjalf, kvinnsn med det varma, rnedlid&amp;amlna hjartat, som vi.
s % viil k h n a igen.
%Torpedo under arken)) talar hon liksom i hanryck- ning om modet att w&amp;ga sin egen undergang, och rlopa sin egen fara)).
0a den kiilkborgaren, som heter 8unda fornuftet, en gBng kunde f&amp; audiens hos ofvermanniskorna, sB skulle han saga dem, att man ksappast kan begara, att manniskor, afven hogt utvecklade manniskor, skola hysa nlgon lust att gB under, icke ens om det vore pH deras eget, ja pH deras allra egnaste satt; hellre lin att drunlma pB ett)) djupt personligt~ satt fntta de fiesta den raddande handen, fast den tyvarr enligt sakens natur m8st.e vara en annans, en)) frammande)) hand.
Ellen Keys lsikt att utveckling ar lidande lyste for ofrigt fram iifven i hennes beryktade skrifter.
i kvinnofrlgan af l r 1896, ty liksom med dtt ssiirskildt valbehag framholl hon dar hur.
hardt niir omojligt det ar for de stora kvinliga ' beg&amp;.fningarna att vinna lycka; hur de ~ a n d s sig, ha de all utsikt for att bli olyckliga, vare sig de offra sin beglfhing for karleken eller kgrleken for begif- ningen eller soka dela sig mellan bHda.
I sjalha verket skildrade hon de kvinliga)) stj&amp;rnornns)) ode sB hjart.slitande, att alla medel- m&amp;ttor bland kvinnorna mlste forst grlta medlidandets tlrar .och sedan sl % sig for sitt brost och tacka Gud, att han forskonat dem
for geni.
I sin 2 Socialism och iudividnolisma - sorn iir slrrifven med en frihet frdn ensidighet och en moderation som man eljest mder de senaste Bren tyvarr hm saknat i hennes forfattareskap - iir hon nog ilrlig att medgifva, att icke ens den genomforda socialismen torde medfora frihet frBn lidande.
Ja, det hedrar hennes sannings- karlek nBr hon medgifver, att d % den upprifvande, nervosa kampen fijr tillvaron bortfaller, kommer troligtvis icke blott gladjen utan ocks % lidandet att k h n a s djupare.
Blen liciandena kolnlnn att bli for- namsre, mer peraonliga.
Om nu detta iir en trost for vanligt folk, liimna vi darhan.
Obestridligt lir no (: att det nuvarande arbetet ofta verknr som ett bedofningsmedel, men det iir ocksti sant ntt det lamnar oss icke tid aatt utvecklas af vare sig lidandet ellcr gladjen.
Nen nu kommer den a.fgorande frtgan: om ocks&amp; eftcr genera- tioners geuerationer och pid grund af millioner adla miinniskors an- strangningar ett nigot storre mBtt af lycka omsider kan beredas manskligheten, en lycka, sorn dock allt.id blir gansks oviss och relativ, ar detta hopp nfigonting sorn helt tjllfredsstidler en manui- ska, s&amp; att det k m bli motiv for hennes handlingar och npp- offringar?
Har man icke brukat saga, att kristendolnen Br en mork lam?
Jo, sjiilf har ja-g tankt det mhngen gHng, men jiim- ford med dessa ~lyckoteorier D ar den I jus.
Kristendomen bereder visserligen pS yttre forsakelser ~ c h lidanden, men den lofrar alltid inre frid och hotar icke med sonderslitenhet sorn slutet p5 allt; slut- ligen: den lofrar jndividen ett fortsatt lif efter doden, ett lif sorn val alla moderna tiinkare fmmstalla som en fortsatt t t t ~ ~ l i l i ~ ett g, utforande och ett idealiserande af det sorn i detta lifvet endast varit fragment och antydningar.
Men om gladjen, enligt min uppfattning, aldrig kan betraktas som lifvets hogstn goda, borde dock de allrarliga och de religiosa lagga p&amp; hjiirtat mer an de vanligen gora, att gliidjen iir ett goat, att den ' ar uppfostrande lika val son1 sorgen, och att man bor gora sig besvar och moda for att vinna den, h v i l k ~ t mdngen g&amp;ug lonar sig mer an strafvan for det sb lrallade ngttiga.
XyIigen sbg jag i en tysk tidskrift en norell med titeln)) Die Fnrcht vor der Freude:,.
Denna fruktan finns verkligen hos mdnga l~gnvattensm8nniskor, sorn till den grad alskn jamvikten, aft de sky allt sorn komma pulsarne att sl&amp; litet fortare, det m&amp; vara sorg eller gladje.
0c.h en egen- skap hos de pietistiskt fromma, hviken i vdrt land har verlrat frbn- stotande p % midnga och sarskildt p t ungdomen, Br deras oformtga att naivt och barnsligt hangifva sig At stundens gliidje.
Siikert Br
ocksb, att en religionsforl~unnelse, som i. vBra t !der s k d l hafva makt ofver miinniskor, fbr icke noje sig mmed att lianvisa till ett liolumancle lifs frojder, utan mHste llelt djarft forklarn.
att religion iil.
frojd redan i detta lifvet.
Den sida af de moderna BskKdningarna, s o n utan tvifvel ar rnest oroviickande 5.r s-e2nt.ivitete.n i e ' tiskt afseende eller den rner eller mindre oppet uttalacle liiran, att samvetet iir nHgot belt och hHllet in- dividnelt, och att nar hvar och en foljer sin natur, sb ar allt godt och.
val.
Man tycker sig marks hur opinionen, i vissa kretsar btminstone, allt mer drifves diishan, att det anses soul en tarflighet att tala om rattn och orlitta handlingar, p i sin hojcl f&amp;r .det heta: j d t eller skiifit handliugssiitt.
Dct ar ocks % tydligt, att den estetiska riktningen skall hata den i.u %tviindhet, den inre koncentration som de etiska konflikterna medfora; den iilskitr daremot den mbniska, som mtingen af naivitet eller genom &gt;) hog knltur)) kommit pB det stadiet, d k granserna mellan hvad gelnene man kallar ratt och orstt sarnman- flyta, bildand~ en hogre enhkt.
Det siitt, hvasph Ellen Key i)) Ord och bild)) skildrat s&amp;val Almqvist som Goethe viser, att en stor del af hennes benndrn for dessa skalder beror p % derns formggn att stdla sig ofver denna sfer dar de rata och data sedebegreppen hiirska.
Hon yttrar om Qoethe:)) I samma stund hnu erfarit, att ett arbete, ett lifsforhillande icke langre iir produktivt, liimnar han dem, enlrelt, s o n en lnoguacl frnlst faller frgn grenelz.
Han urskuldar sig lika litet genom att gora om clet forflutna s o n det narvarande: han erkgnner taclrsamt hvnd son1 varit och %r utan b g e r, n8r det upphor att vara till for lzonom - och det iir framfor allt denna egcndomligh.et, ~ n a n - med riitt och lqed oratt - kallat Goethes egoism och kold.
Nan g i r f r a n till ett nytt, utan att genorn grubbel pB ett forflutet eller ett framdeles, stora detta ngrvarande nya.
Ocll; s % bevarar han sig harigenom all- tid ang, alltid Goethe.))
PB ett annat stiille sager hon:)) Gent eluot dem, som bruka den ggngse etiska matstickan -- sh otillriicklig, 11ar det galler djup - vill man anfora ett ord om Goethe af en hans samtids: ' Vi bora afhhlla oss frBn att mastra de stora an- dame!
Ty saknades ett enda drag i b ' v ' acl de gjort, skulle vi tillika sakna allt det stora, vi hos dem beundra '.
I sammn rikhing g % miinga yttranden i artikeln om Alm- qvist.
For att forklara hans forolyckande siiger hon:)) Den iure
musilr sorn Almq~rist sager sig ha varit beharskad af anda f r h barndomen, sorn arbetat sig fram sbval i hans lefna.dsomstiindigheter som hans skrifter, r a r med ett ord hclhetens melodi.
For denna helhets maktiga ton vm det som bans viisens skora glas brsst i stycken.,) Naturligtvis kan hon oaktadt sin sympati ej gilla Alm- qvist sorn karalctar: sDet blef hans tragiska ode att genom sin historia gifva korrelztivet till hvad h m s idher iigde af idealistisic ensidighet, sarskildt genom den obetingade tron pa instinkten sorn ofelbar inspiration, pA subjektiviteten soln enda rattsnorm;).
Xen detta hindrar icke, att hon ii la Xietzsche betraktas honom soin en af dessa ofvermanniskor, bvilka gH under fijr att inriga nya ticler, och hon anser honom sorn fatalistiskt forntbestiimd till sin under- gang, d.
TI.
s. till de handlingar, som man ur etisk synpunkt for- domer.
Eon blir vid omtnlandet af detta hans sorgliga ode mera an nagonsin mystisk och patetjsk, P haus offerbestammelse D, sager hon, &gt;&gt;ar ett med hans vasens rot, iir ursprnngen ur det n a t w grundens hemlighetsfulla djup, sorn han inom sig sjalf med fasa blickat ner i, innan han diktade Amorina2.
Det iir jn en ksitikers uppgift att siika fijrstb den forfattaro som han tecknnar, liksom dei ofta iir sksldens uppgitt att forklara och vaclsa vart medlidande for olycksbarnet, den af samhiillet ut- stotte, men jag tror icke att mlnga kritici skulle ha gjort ett sb stort och hogtidligt nummer af Ahnqvists ganska tarfliga forbrj.telser mot den borgerliga lagen.
De lzunde ha beundrat hans forfuttareskap lika mycket sorn Ellen Key, men de torde ej ha funait hans fijr- falslmingclr m. UI.
sB oerhordt jntressanta, att de behiifde vara af odet forutbestamda.
Ligger det verkligen alldeles utom miijlighetens gr&amp;ns, att en natur sorn han kunde hafva tuktat sin regellosa fantnsi?
Det Br visserligen i viss mening sannt hrad Ellen Key siiger, att sen sedlig dom blir icke rattvisa, n8r den rniiter fantasimiinniskau med den fantasiloses m % t t ~.
Det ar utgot sorn man bor komma ihHg, niir man, sarskildt i privatlifvet, sitter till doms 6fver sin niista, h e n den satsen iir bfide falsk och farlig, om den sorn znasim till- Iampas af fantasimiinniskan sjiilf.
Det stHr dock fast, att iifaen en fantasiiniinniska Iran uppfostra sig.
Om hon vet, att det i hennev sjal icke finnes en ~Bdan strang afbalkning mellan fantasiens och hand- lingens viirld sorn hos andra, s&amp; bor detta for heme bli en maning att noggrannare an anclra varna sin fantssi, sii att diiri icke in.
kommer s %daut sorn of verflyttadt till verkligheten skulle f ororsaka olycka.
JUen om hon I&amp;ter forleda sig att siitta, relativitetens ~ h v m -
fijr icke?))
framfor forkastliga hinndlingar och FA i fantasien liksom experimentera~do leka med dem, dB iir hon forlorad.
Nu hr det ju alldeles tydligt, att Almpist hade expeikuenterat med tnnkar p % mord och stold, h b i lag ' naturligtvis hans sk~dd.
Hans ' olycks kunde siilcerligen ha forelrommits, om han vant sig vid en sj8lf- behilrskning, soin iclre i ringnste h&amp;n behijfde ha minskat hans storhet som skald.
1$6jligen 11iingde hsns brist pH sjalfbeh8rskning ' snmman med hans lifsBsIGidning, denna ')) monisma, denns konfliktfria samrnsngjut- ning af hednisk och kristlig BskBdning, s o u enligt Ellen Key 15ir s k d l blifvn framtijiens viirldsbskkdning; m %me den i.cke ocks % hiinger ihop med att han hacle, som haas ' biograf sager, d&amp; han icke kun.cle forlika sig med kristendonlens kraf omdanat begreppen om Gud och Kristus efter sine behof?
, Q Det var nied imledning af Goethe som Ellen Key citerade de nyss anforda orden om att man icke b o d e onska bort ett enda drag frln de store znannens lif.
Finnes det dock icke ett drag i Goethes lif som iifven Ellen Key sl~uue vilja hn Sindradt?
Ron som icke kan se det allin&amp;nt~m~.nskliga idealet i Kristus bland annat diirfor att hsn stod utanf or alctenslcapet,)) manniskolifvets hijgsta tillvare1ser; att)), hur m h t e hon dA icke ocksl beklaga, att Goethe icke kunde realisera aktenskapet pi % ett honorn v&amp;rdigt satt.
Hellre hade vi lrmnnat aga nBgra 1rlleksdi.kter lnindre fran hans hand .for ett i stallet i llistorien ha fatt den strilande bilden af en Goethe lefvitnde i ett hem, som stod 1ilc.a hogt ofver andra hem son1 hans suille hojde honom sjalf ofver andra mannislror.
Detta, att Goethe icke knnde realisera Bktenskapet, mgste .frBn Ellen Key ' s synpunl&amp; sedt, alltid st % kvar som en slrugga, etk tvifvel - antingen 114, Goethe eller p % Bktenskapets id&amp;, hur man tar det.
Och kun man alldeles f o ~ mka, att det 17ar hans foregthnde)) lljiirtesloseri)) - for att be- gngna ett uttryclr af)) Robinson)) - som gjorde att han i detta afseende stannnde s&amp; djupt, djupt under idealet?
Nej, denna Bsilit att det finns manniskolif, dar intet drag be- hofver andras, ingen handling bor Bngras, kan icke tilliimpas ens pi % de stbrsta andnrna, Bnnu mindre pi % de hvardagligare, men den bar visserligen alla forntsiittningar for att bli populiir hos de senare, ty den besparar tlem ntigonting sol11 de alltid funnit afskriickando modosaint och besvarligt: den etiska anstrangningen, kaicpen att omdana karalztaren i enlighet med samvetets bud.
' Det ar som estetiker och indir: dualist Ellen Key omfattar denna tro p % den moraliska relstiviteten; sorn enskild manniskn i det praktiska lifvet kan hon icke gora det, och hon kan icke heller gora det, niir hou talar sorn nitiilskare for sociala reformer.
Ocksii visar sig aldrig den inre- lronflikten och oforenligheten mellnn hennes individuelistiska och socialistiska iisikter skarpare liu pb detta om- rtde.
I den ofta niimnda skriften)) Socialism och individnalism~ sager hon, att den nuvarande ungdomsgenerationen i Sverige och Norge ar delvis gripen af reaktionens ande och ej ager samma tro pA frain6tskridandet sorn 1880-talets nngdom.
Nar hon sedan under- soker or~akerna till detta belrlagliga forhbllande, ftiller hon det trgffande yttrandet: Relaticitetens lifssyiz 1u7r slnppnt 7tnarlli~1gse) ~er- gien rednn in) tan tiden konmit aft Imidla~. ' ")
Xen nar hon inser detta, hvarfZjr dh sjiilf vid andrn tillfallen arbeta s5 ifrigt p % att gora samma relativitet gidlande?
Hon talnr i detta sammanhang ocksfi med en viss afund om den engelska ungdomen, sorn s&amp; nitiskt och entusiastiskt med forelasning~kurser och p % audra satt arbetar for sociala uppgifter, siirslrildt p l att forbattra den olyckliga sEast- End)) - befolkningens villkor, och hon prisar dessa ungo for att de arbeta med ~ d e t rtllvar, den helhet, hvilka iitmarka den engelska nationen i allt hvad for den blifvit samvetsfrbga:).
Ja, detta har sina slsa.1.
Det engelska folket bar gjort sig kandt for mycken marnmonstj~st och mycken konventionalisi~~, men det har alltid varit viilsign adt med allvarlig a prof eter, hrar s samvetsnpp- skakande tal icke lamnat nationen nQgon lugn siimn i relativitet, vnre sig nu denna varit mondiin eller estetisk.
Hur ljuugade icke Carlyle, individualisten, mot all moralisk slapphet, hur skref han icke arbets- budet och a.rlighetsbudet wed eldskrift in i folkets sjiil!
Och hur tidigt s l g han icke ocb lyste i bann den n y n form af slnfveri, sorn iir industrialismens skamflack!
I vlra dngm har hsn f4t.t en efter- foljare i Ruskin, som, fastan estetiker, o c k ~ % ar den absoluta plik- tens tolk, och hvillren, som r i ju veta, utiifl-ar ett oerhordt inflytande ofver nutidens England.
LQt oss icke heller glornma, att den engel- ska skonlitteraturen alltid har haft forfattare, som antingen de w r i t kristna eller icke anvandt hela sin talang till att inskgrpa de etiska lagarnas orygglighet och visat, huru de i smtltt som store verka logiskt och kouselrvent liksom naturlagarna.
H~arifrfin ha impul- serna utgt~tt till det uppoffrande sociala riiddningsarbete, sorn nu psgir i England?
Fr&amp;n litteraturens man och kvinnor, hvilka genom sina *) Kursiveradt af oss.
bocker iifven foi oss gjort detta olyckliga East-End sb lefvande, som om vi hade sett dat iufor vbra Bgon.
~ i d a n n profeter och en sbdan slronlitteratur ger ett folk samvetsuppfostran och ger ung- domen handlingskraft.
Om man allvarligt d l frambtskridande, miste man vilja en stark viljeuppfostran och en sedlig mSttstock, som icke skiftar med 11varje individs natar eller godtycke.
Den slutsatsen &amp; r niimligen omojlig att komnla ifrbn, a.tt oln mina plikter i de e~ls7cilcEa forhbl- landena aro sS beroende p i individuell uppfattning, sL mlste de oclrs&amp; vara det i de sociala.
Om jag icke ansei: att det utvecklar ruig indivicluelt, att arbeta for en biittre samhdlsordaing, hvarfor i all varlden skulle - jag d i gora det?
For mig ar det mer utveclrlande att harska ofver andra, kanske till och mod att fortrycka dem, min individualitet som %r en)) herre)) - natur, &amp; r sb omfattande, att den diirforutan icke f8r sin nnturbestBinda utveckling.
Relativiteten och i.ndividnalismen stb ' svarsloscz infor en Napoleons maktkraf, hvilket for honom iir ett individuelt lyckokraf.
Har det mtnne ndgonsin fuunits ett folk, som hyllat etisk rela- tivitet och som icke st&amp;tt midt i forfallets nedktglende kurva?
Var autihen m&amp;me alldeles relativ?
h n i n s t o n e icke romarne, de hade ju under blomstringstiden de mest absoluta bud om laglydnad och fosterlandslrarlek.
Jag, som icke 81: nbg.on filosof, kan naturligtvis icke bjuda till att vederltigga denna gsikt 0x11 moralens relativitet, ty hvad jag kunde saga skulle forefnlla bsilrtens motstbndare allt for matt och dess anhangare s %som idel kdkborgerligt sm8sinne.
Men s % mycket vet jag, att om jag iclre trodde pb ~jlgot etiskt imperativ, sklnlle jag kiinna salnma fasa som resande saga sig hafva erfarit i tropiska lBnder, nar jorden borjar skalfva och &amp; aka under dem.
En gun- gande och bolja.nde jord!
PA den lonar det sig hvarken att s&amp;, plantera eller bygga; man stracker armarna ifrdn sjg, lagger sig stilla och viintar doden.
Relativiteten kan forsvaras med den satsen, som ej kan fornekas, att ockeb de sedliga begreppen iindras med tiden.
Men hnr 18ngsamt g l r ej denna forandriug!
Det Br ocks8 sannt att slrar och oar i en skiizgbrd hojas eller sankas med tiden, och att darfor ett och a m a t sjomarke mbste flyttas, men hvad skulle man s&amp;ga om den som plotsligt ryckte bort alla sjomarken under forevandning, att de voro utplacerade efter en forBldrad karta.?
Mbnga skeppsbrott finge han pb sitt samvete!
Relativiteten blir i sin tillampning en fiende till friheten, d.
- v. s. till friheten frBn det konventionellas tryck, ty frihct frin det kon- ventionelle kan &amp; stadkommas endast genom fastheten i det sedliga.
Och t~iirtom: loslighet i det etiska kommer att tvinga alla som hilla p i scdlighet att forskansa sig bnkom konventionalismens mn- rar.
Detta iil.
ett af de minga ski1 .som nlana siirskildt kvinnorna att kalnpa emot det etiska nivellerandet; d e ~ u skulle den kosta deras nyforviirfvade frihet.
&amp; yen - i frfigcl om upxfostmz tycks Ellen Kcy gifva plats &amp; t relativiteten.
I en artikel om patriotism och liisebiicker?)
i tredje hlif- tet af EOI-d ' och bild&gt;&gt;, 1898, kritiserar hon pB ett traffande siitt, fast knnske i aJlt for ofvermodig ton, den nya npplagan af &gt;~Folkskolans lasebok~.
Sedan hon uttalat sitt forakt fiir Atskilliga diiri fiirekom- mande sedeliiraude fabler och ber %ttelser, utdomer hon ocksl den bekanta anekdoten frdn Georg Washingtons barndom, dar det be- riittas hur h m frimodigt bekiinde fiir sin fader, att han huggit ner dennes iilsklingstriid.
Diirom fiiller hon detta yttrande:: * Hvad be- rattelsen om Washington och p a n angbr, sH veta de flevta gossar, att nar de bekant nggot okynne, hafra fiiljderna blifvit helt andrn; de undvika siiledes, pA goda gruniler, att ralja Washington till sitt idea1.a Och hon s18r sedan ihop de ofriga sedelarande beriittelaerna med denna mekdot och affiirdar dem alla med det gemensamma, ' betyget: adylik enfaldig lefnddsvishet D.
Hvad skall nu detta be- tyda?
L o nutidens .fiider verkligen sd hgrda, att de dilrigenom for- verkat sin riitt att fordra, att deras gossar saga dem sanningen?
EUer s k d icke langre sanningaenlighet fiir barnen framhlllas som en absolut plikt, for hvillcen de iifven miste vdga nlgot?
Denna nonchalanta behandling af den hogheliga sanningen, i hvars namn man annars loper till storms t. es.
mot kristendomsundervisningen, forefaller mig hogst ofverraskande.
En framstdende forfattare, soln iclre tycks Bylla den moderna relativiteten, iir Gustaf af Geijerstam.
I hans senare bockcr fiire- kommer en stiindig undran, hvarfor miinniskor sil ofta ngB v i l s e ~ i lifvet, och niir man begagnnr dettn uttrgck tyckes det jn iunebara, att en vag leder riitt och en annan oriitt.
Gtmiirkande for honom ar att han fortfarande iir realist, och att ham utveclrliag har ggtt
.
.. - i fortlopande riktning.
Ogonblickets litter %&amp; smak f6ljer han iendaat sii tillvida som han utsrnyckar sina beriittelser nled ett eller annat mystiskt dmg, som egentligen ' icke synea nadviindigt.
Det Br tyd- ligt, att det iir lifvet sjalft sou hsa har lefvat n~ed allva.r, hvilket har fort honom f14n det skeptislia famladdet till vissa fasta etiska grundsanningar.
SB har han i .I (ampen om kiulek)) skildrat Hngern - denna aljes af de moderna som svaghet fordomda k&amp;nsla .- med ett fint framhdlande af det lj 11f va som - k.an.
ligga i den, just diirfor att den pB sa.mma g b g ar en fornydse.
)) Jag vet)), s5iger i beriittelsen rGamla bref)) en man, som djupt Bograr sin kold mot sin aflidna hustru,, att det gamla iir forginget, och att allting skau for mig blifva nytt.))
Och i en.
annan beriittelse,)) Det gula hnset)), forekommer en akta man, son1 lgtit inleda sig i en l~arlelrsforbindelse ~ n e d en friimmande kvinna, och som sedan hnn vaknat upp ur sin fiirvillelse beskrifver sin sinnesstainning: 9Alla teorier om karlckens ob&amp;ilmelighet och hiillekens riitt fiiimmnno nr mi11 sjiil, och jig fiirstod, att hilr had; de ingenting att siiga.
For mig voro de.
nu endast tomma fraser, hvilksl iclre f ormBdde bemantla den smningen, att jag dragit forbannelsen ofver mitt eget lif.))
.
Geijerstam tpckes tro p&amp; en fatalistisk &amp; kt, hvilken ytterst bar ansvaret for allt, och hvilken han kallar)) lifvetn.
Han talar om att)) lifvet har gifvit,), ~lifvet har k r o s s a t ~,)) lifvets anclakt~, o. s. y.
SA vorduadsfullt tnlar han ofta om ~lifvetw, ntt om ordet)) Guds sattes i stdlet, skulle mdemeningen foga forhdrss. '
, VII.
Ett uttryck som Ellen Key standigt begagnar ar)) ny religion)) .. ~n talar hon om den nya rlycl~salighetens religion)), som en ggng skall skankas mlinskligheten, icke af idealmannis7cm, utan af ideal- ntannen och idealkvinnan, forenade i aktenskap.
~n talar hon om den religion nhvars anhangare vallfarda till Weimar)), an om den reli- gion som ar Ibsens.
Men det ordit m y religionu iir ett, som man icke sB liitt b o d e llta halka ofver lappama, ty att stifts nya religioner ar.
sannerligen ingen 1att sak.
.
.
I, de nya religionernas apostlar, hvar han I symbolerna, hvilka ' tiinda hjartat hos ung och garnmal, hog och ling, tolkande det osag- bare, det for forstkndet ~Btkomliga?
Hvar finnes den nya religionens forstlingsforsamling, den lilla skarn, som, brinnande i andnn och strfi- lande af inre gpdje, for ett lif sB rnycket hogre iin den omgifvande hopens, att den nya religionen endast darigenom betygar sig som
sanning?
Om allt detta saknas, om de som anses vara den nya religionens bekannare icke ens %t sig kunnat forvarfva det som fir en religions fiirsta glfva - frid - dti BterstHi ju af religion intet annat an ett par satser, ett par dogmer, men icke ar t7et religion!
Och darfor mlste vi tills vidare anse detta talet om en ny religion son1 en fras.
Hvarfor iclce saga i stiillet: ~ v behofva i ingen re- ligion s?
Men saken gr den, att nar man en g i n g proklamerat kanslan som stormakt, iir.
det svdrt att hilia religionen nte.
Sar kiinulan forsokt sig i den ena lifssferen efter den andra men icke funnit miittnad, borjar hon ropa pb oandligheten.
DB fijrsiiker man att lAta en eller annan af dessa lifssferer forstoras och sviilla ut for att se, om den ej skall kunna matta evighetskrafret.
Och s9 snvhnder man epitetet)) heligt.u om d t mojligt, om friheten, om kiirleken, om kon- sten.
Sarskildt har Ellen Key fijrsokt att forstorcb det erotiska lif- vet for att gora det till nigot sB djupt och sb hogt, att det ukulle kunna rymrne alla dessa religiosa kanslor, om hvilka hon s l ofta talar, men som hon aldrig vill rikta p l det som verkligen iir reli- gion.
Nar hon i Ibsentalet fallde sitt bekanta yttrande om d e t rike, hvms sol nu d a l a r ~, kan hon viil icke giirna ha menat nilgot annat, an att det som man i vanlig mening kallar religiost lif skulle vara pi % vag att forsvinna ur varlden.
Xen i sB fall har hon, synes det mig, grnndligt misstagit sig pA tidens tecken.
Till mbsklighetens mbuga missrakningar hnr ju i detta Br- hundrade kommit den stora rnissrakningen i afseende p % vetenska- pen.
Dan har icke gjort jorden mycket dragligare, men den har undan- skymt ' himmelens stjiirnor, och den har med sin analys forstort mln- get lifsintryck, som forut var fullt och skont.
Hvarom vittnar upp- radandet af sHdana rorelser som teosofien och spiritismen om icke darom, att nutidsmanniskan Ater langtar efter mystik i vlrldsfor- klaringen?
Och betecknande ar det, att teosofien med sina kompli- cerade dogmer samlat on~kring sig mlnga, som fiirut voro for ra- tionalistiska for att omfatta den kristna lifsdsk&amp;dningei~.
I Frank- rike, som vd ar skepticismens land om nigot, hnr ju sedan flera Br tillbaka t h e n inom litteraturen visat sig en stark tendens till religion, och till och med en s % raffineradt modern kritiker som Jules Lemaitre t d a r nu mera lned intresse och aktning om religiosa friigor och peraon- ligheter.
I England har Benjamin E d d i sitt uppseendevtickande ar- bete %Den sociala utvecklingen D framh %llit religionnns stora bety- -
delse for.
samhallsutveckli~igen och det misstag sociologerna begltt,.
.
.
dd de hitintills forbisett den.
Laura Marholm.
; som Ellen Key en gBng kallat)) Tygklands enda geniala forfattarinna *, har i detta fall genomg&amp;tt en marklig utveckling.
Osmaklig s o n .hon ar genom sin cynism och sift ofver all.
beskrifning ngrgBngna siitt att studera offren for sina observationer, ar hon dock onekligen ' en ovanligt skarp ' psykolog.
I synnerhet pntolog-psykolog, ty det ' ar de sjukliga sj~stillstinde~i, som locka hennes slrarpa dissektionsknif.
LBnge syssel.satte hon sig med kvin- norna, undersokte orsaken till deras ' forlrrympthet, deras brist pB lifs- gladje och fann den i emancipationen samt i undertryckandet af den erotiska 1ransla.n.
Men hon har gatt vidare: man ser i hennes sista bok)) Till kvinnnans psykologi D, att hon har f unnit otillfreds; - stlillelse iifvkn hos kvinnor, soni agt b&amp;de kilrlek och ' moderskap i rikt m&amp;t, och nar hon sedan gor ' miinnen till ' forem %l for ' sin skarpa analys, finner hon hos dem lika litet af full ' mansklig utveckling som a tanke hos kvinnorna.
Och som hon har den fortjiinsten att t ~ k en till slut, ' har hoh iindtljgen mist se .ut ii ' fver den Bljes med sBdan rnotbjudande ensidighet f a s t h a h a.
sesuella synplmnkten.
Hon har sett .a %t lidiindet, olusten, f~rk~ymptheten icke ar n %got sarskildt for kvinnan utmarkande, ntan ett allmant-manskligt drag i vBr ' tid och att dess yttersta grund ar de moderna bskbdningarnas brist pb na- ring for sjiilen, deras flyktiga, efemiira karaktar samt den genom- gbende andliga rotliisheten, bristen pB all sorts religios tko.
Och det hkr slcett, som man aldrig skulle ' ha vantat, att Lau~ra Marholm: har funnit allvarliga, gripande ord for att, beskrifva nutidsmiinni- skornas tomhet och det djupa, inre kraf, sorn drifver mdnga af dem till en ' eller annan form af .religion.
Nu vill jag icke pAstA, att jag hyser nftgon vidare aktning for.
Laura Marliolms spirande religiosa intresse, men jag ' tror att hon ar en god barometer for ' stgmningar och stromningar .. Nycket ' be- tecknande ar att hon visar msst sympati for katolicismen.
Det ar.
jn s&amp; forklnrligt, att niir striette M; ends eller tratt ' a kvinnor liingta efter religion, skola de hamna i katolska kyrkan, ' som bijlttre an nbgou annan kan .. vagga dem till somns, och det ar oclrsi naturligt, att btide skonhetsdyrkan och en viss sensualitet skall dar finna sin till- fredsstSillelse ...
Om man .an inser detta, .mBste man dock rysa, n8; r man hor Laura IkIarholms hgdande.
tunga rent ut saga - icke.
som forebr&amp;else, utpn tv8rtom.
- att katolicismen egentligen Br om-.
.
satt konslif.
.
.
.
_ ... ._ I ' ', 1. '
* '
3 Det ar som sagdt intressant att se, hur denna den hiinsy~~slosaste af psykologer har jiimkat pH sins slutsatser i samma min som hon vid- gat faltet for sina iakttagelser.
Hon ser icke nulaera i kvinno- emancipntionen enda roten och upphofvet till allt krinnoel~inde, hon ser nu i den mera en foljd tin en orsalr.
Det ogifta s t h d e t borjar bon nu betrakts med nbgot blidare ogon.
Det kan till och mod forenas med en viss lycka - tltminstone hos nunnorna!
Laura Mar- holm har nlimligen sett n4gra af dessa in i ogonen och funnit att de Hro tillfredsstiillda, dock icke egentligen for religionens skull, utan darfor att do 5tnjuta social aktning; de iiro icke galnla jung- frur, ty deras sfantasilif vrider sig icke med bittra kanslor kring en viss punkt s %som fix i d b, de iiro kvinnor.
Detta ar jn ganska trostande for de stackms ogifta arbetande kvinnorna, som fiir nar, varande iiro si ?i litet pA modet.
Ha nu nunnorna kommit till ara och anseende, blir det val vhr tur ocks % en ghng!
Som vi forut antydt, visar ocksli Ellen Kay mycket mer sympa- tier for katolicismen an f8r protestantismen,; &gt;hvars vasons, sager hon, sBr halfhets.
0111 katolska kyrksn diiremot siiger hon, att denna har ~ d flesta e biirliga kristna personligheter att uppvisa, emedan katolicis- men bast nppehalit he1 hetskraf vet, Kristi efterfoljelse a.
* ') Hon, akten- skapets ifriga foresprtikerska, talar som vi forut sett med stor sym- pati om de katolska p r i i.
s t e r och det g a p de ha af sitt celibat, och niir hon vill ofvertyga individualisten om att socialismens Sam- hiillsordning skall lzunna vara formbnlig iifven for andlig produktion, hanvisar hon till medeltidens kloster, af hvilka hon g6r en rndlning i rosenrodt.
Nunkarna srbetade dar under mycket ggnnsarmnrt for- hiillanden, icke just dgrfor att religionen inspirerade dem, utan darfor att de hade lugn .och trygghet, just detuamma som det socialistiska samhiillet skall skanka.
Man mAste medgifva, aft det ar egna foreteelser detta: Laura ~ a r h o l m prisisande nnnnorna, Ellen Key de katolska priisterna och mnnkarna.
Och.
Bnnu egnare iir den nyaste n r a idkn p&amp; krinno- frAgans omride: Laura 11 a r h o h s forslag att de ogifta kvinnorna - soin ju find&amp; icke Bunna utrotas - skola bildrz ett stort, icke- religiost systerskap och agna sig lit afhjiilpandet a£ det sociala eliin- det, forst och framst Bt att uppfostra oakta barn.
Alldeles som i de gamla nunneordnarna skola kvinnorna Bar fl det storsta utrymme for sin organisationsforrnHga och sin arbetskraft.
De skola leda det hela, vara liikare, apotekare, telegrafister, rakensknpsforare, 15irarin- ' *) Svensk tidskrift 1894.
Slutord.
- nor och icke ibland sjg slappa in nbgon man, sorn ' lzunde taga val- det ifrin dem.
Detta forslag, sii barockt det ar, ar en b ' etecknantle konsekvens af de w modernas s ugpf attning af kvinnan.
Det st@diga betonandet af hennes egenskap att forst och framst vara kons- varelse har helt naturligt borjat uttranga i d h om heme s %soin mannens vgn, hjdp och arbetskamrat.
Detta ar skada, ty det lig- ger nlgot sB friskt, sb aktn germanskt och nordiskt i denna fore- stallning om kvinnnn sorn utan fara, skyddad af mannens ridderlig- het och sin egen oppna, klarogda oslruld, arbetar tillsanzmans med dem, gifvande och mottagande inpulser i l %ngt rikare matt iin hvad fallet Br, niir hvartdera konet har sitt arbete for sig.
Men nu dar- einot iir tendensen: lzanna eller vilja lrvinnorna icke alska, l %t dem dB draga sig undan och bli n %gon sorts nunnor.
Ofver hufvud taget ligger de$ nfigot exotiskt, niigot utifrhn importeradt, nlgof for ett nordiskt sinne kvd jande ' i det standiga ordandet om lzbnslifvet sbsom n %got sb mystiskt och sB heligt och soln det centrala i hela lifvet.
Om det iir s&amp; h.eligt - hvilket vi ej vilja, bestrida - l l t d l nhgon gbng tyst ?zadens helighet sanka sig ofver det!
Karleken haler p i att bli ett lika sttiende samtals- amne sorn vaderleken, men diirtill Br den dock for god.
PA mlnga olika, mer eller mindre osunda satt se vi tidens langtan efter mystik taga sig uttryck och darvid ofta visa en drag- ning At lzntolicismen.
D % man vet att en sQdan clragning ockaii fore- finnes inom vissa religiosa kretsar, ken man ej sA mycket mndra p i den forskrackelse, sorn m&amp;nga inom den lutherska kyrkan hysa for katolicismens framsteg.
Men det finnes mycket djupare sidor i nntidsmanniskornas vasen, som st&amp; tillsammans med den nyvaknede l h g t a n efter religion.
Den alldagliga rationalistislza viirldsuppfattningen betraktar man- niskolifvet som beroende dels af slumpen, dels af individens vilja.
Manniskan ordnar sitt lif med lyckan sorn mA1.
Lifvet fir ett spel, dar det g a l e r bbde att spela skickligt och att ha tur.
Nan forlorar och blir fiirtviflad - mer fortviflad i samma m %n insatsen var stor, i samma man man hade uppdrifvit sina fordringar p l iycka.
Allt fir ohjlilpligt fbrloradt, efter sorn intet annat Bn lycka var miilet ' och man nu &amp; r olycklig.
Bitterheten okas diiraf, att man mBste friiga sig sjalf: var det min dnmhet eller var det slumpen, son1 vbllade detta?
eller hade jag kanske f r h borjan gjort upp en-alldeles oriktig plan for spelet?
Ocb.
detta enda korta lifvet Br j i ~ den enda chan- cen!
Slutet blir ocksi ofta - den olycklige spela~ens. '
' Den religiose dtiremot - hvilken trosform han for ofrigt mB bekiinna sig till - tror att lifvet har en plan, sorn han icke sjdf har gjort upp och sorn han, s3i att saga, icke sjalf ansvarar for.
Kanske det i denna plan i n g h personlig lycka fiir honom - natnr- ligtvis sdge han det garna - men kanske icke.
Han kan icke ofverskiida sitt eget lif, och dock vet han, att det blott iir ett mo- ment i en viirldsplan, som han annu mycket mindro kan ofverblicka.
Men h m ar ofvertygad, att for honom sjalf 5ir lifvet en uppfostmn och att d t hvad som har hos honom utvecklas stviil genom lyckan soin genom olyckan, aldrig kan do, och detta lif fijrefaller honom dessutom i a4a riktningar sA ohjalpligt of1zllst.8ndigt, att han icke kan fatta det som sin enda chance.
Denna tro kan aldrjg bevisas.
Alla trefva vi oss fram i mork- ret; finns det en hand sorn leder oss?
- det ar liivets djnpaste friga.
Ingen kan se den handen, men mdnga hafva i morkret k u n ~ t dess varrna och starka grepp, och de Sir0 sedan lugna.
Fiir dem har spelarefebern forsvunnit ur lifvet, och tystnat har det exalterade, f ortviflade skriet efter lycka .. Till den tron Iaugta i vdr tid mgnga, mbnga utpinade kultnrrnan- niskor tillbaka.
Man kiinner tusende ginger om, att det icke, som vetenskapen pbstBr, ar nog med att furklnrw lifvet; hvad det giiller ar forst och friimst s t t kunna biira det.
Och det kan icke biiras utan ett barnahjarta, sorn enfaldigt tror och hoppas och ofverlititer sig; vi aro s&amp; hjadigt trotta p i Dsorgen och t ~ i f l e t -.
Nycket mrslar on1 att bakom allt detta ljnmma vdgskvalp af mystik och kiinsla nalkas i fjarran religionsfiirnyelsens maktiga bolja med snohvitt skum p % sin topp och med salta friin det stora haf- vet.
Kanske kommer den nu sorn rid det forra sekelskiftet f8r att inom andens alla olika riken vacka det domnade evighetskrafvet till lif.
DB hade politiska omstortningar gifvit Europas folk ett djupt intryck af det manskligas forganglighet; samma intryck hafva viir tids manniskor ftitt, men icke af stortade troner, ntan af stortade tankesystem och den standiga vaxlingen af ideal, hrarvid det mya- s t e ~ oupphorligen uttrangt det sorn man n p s kniibiijande tillbedt slsom ~ d e nya)).
t VIII.
Det gar genom hels vdr tid en suckan efter ro och hvila, en fortviflans bon om uppehiill i denna arbetets hetsjakt, hvarmed kulturen ' drifver oss, vi veta ej hvwt.
BBde de kontemplativa och b
de i~jntningelystnzi nattireyna insttmma; denna bod, och litet .hvar tanker med langt~nde vemod tillbaka p&amp; den); f orna viirldens leende hvilis, ' som v. Heidenstam sjunger om.
I vHr litterntur ar hans ~Endymion)) den fornamsta frukten af denna tendens, och dar skildras med indsterskap osterlandets ljufliga sown s %soin bildande en rnotsats till den enropeiska rastlosheten: Man har ined skal borjat tala om)) ratten till 18ttja~ och framhA1li.t att det visnr bri- staude djup hos en wiinniska, om hon iclre stundom kan njuta af sysslolosheten.
881unda sager Nietische med riitta:)) I hafven icke nog innehdll i eder for att kunna vanta och icke ens nog for att kunna vara lata)).
I allt dettn ligger en naturlig och nodvandig reaktion, men som lgtt kan g&amp; for ltngt.
Och den 7t.a~ gAtt for 1Hngt.
LBgg marke till att stviil i dikter som romaner och artiklar, hvilka h&amp;r- stamma fr&amp;n vdra ledande litteriira kretsar, talas sallan med.
~ $ r m e om det enkh, trogna, samvetsgranna arbetet.
Detta stod dareinot i mycket hogt anseende hos realisterna och var deras universal- liilcernedel mot alln lifvets sorger och forvillelser.
Nu talar man mest om det) &gt;geniala skapandets, ett firniimt uttr~lok, soln icke kan tillampas p&amp; andra 5in snillen och konstnarer.
Ellen Key, soin ofta yttrar sig om s&amp;dana frHgor sorn uppfostran, kvinnororelse och sociala reformer, knn natnrligtvis ej undg&amp; att litet emellan vidrora frigan om arbetet, men hon talar numer sH sallan om arbetsgladjen, att redan detta ar ett vittnesbord, och nar hon gor det, sker det s&amp; tonlost, s % kallt; hon unnar ej arbetet en enda flik af den sktmrande stamningsskrud, i hvilken hon klader sitt hjartas idealer.
DBremot t d a r hon standigt om snillena, om ntsilrterna for att snillen skola fodas till varlden, utsikternn for att de skoh kunna producera, for att de skola kunna bli lyckliga etc. I)) ICvinno-psylcologi och kvinnlig logiks ger hon oss till lifs sH stora portioner af snille-biologi och snille-statistile, att man n#stan tycker det iir opraktiskt att kasta bort en sH hog kunskap p&amp; den staclcars k.vinnov&amp;rlden, 6fier hvilken hon i samma skrift utgjuter sitt forakts rigade sk8lnr.
.
Den geniala explosiva nya i d h ar egentligen den enda and- liga produktion, soin hon riktigt intresserar sig for.
Icke ar det s&amp; sardeles uppmuntrande for vanliga arbetande kvinnor, nar hon sager: ~ D e t blir kanske en kvinna p % billionen, som finner, en ny tanke, men for detta mdste hela den ijfriga billionen vara i djupaste Smening fri D.
Denna beundran for.
det genialrt skapandet, hvilken utmiirker icke blott Ellen Key utan hela den inoderna riktningen,
undantriinger den sanningen, att ocIrs8 det icke-geniala arbetet kan vara ett skapande, att afven det kan vara fullt originellt.
Vi veta ju alla, att hvarje manniska kanner ett litet horn af verkligheten kombinerad pB ett siitt som den icke finnes annorstiidcs i viirlden och att hon ser den med ogon som ixgen annan i ~ a r l d e n mer tin just hon &amp; ger.
Genom att pA ett eller annat om an aldrig s&amp; an- sprikslost sktt ldta denna.
sin alldeles erznstiiende erfarenhet komma kulturen till godo gor hon en inycket, myclret stijrre ins&amp; iin om hon siitter sig in i andra mer begZifrade andars stora ideer.
Allt kommer har an pB den intensitet och den hiingifna iirlighet, med hvilken man studerar cerkligketen.
Nej, stude era:) iir icke h a r d ratta ordet; hvad det giiller iir att lefra med rerkligheten, suga in dess doft, tiga tillsamunans med den, tills den sjiilf fHr en riist och borjar tala.
Den stoltheten att hellre vilja varlt den minsta af solar &amp; n den a h a storsta af planeter, det iir en berattigad sjiilfhiif- delse, som lam tillhora ocks&amp; en ringare begifning.
Tron pB vardet af hva-) .je akta originell arbetsprodukt, en tro, som, s9 vidt jag forstfir det, sthr i harmoni mod evolutionslii~ms AskBdning, tyckes tyviirr hHlla pk att fordunklas af den nu sB moderna snilledyrkan.
LAt oss iilska snillena, de gifra iikad lifsglldje och tusegtals impulser, och om de a.ro sidana snillen, Lvilka hafra nagot af profet i sig - hvilket visst icke Sir fillet med alla store diktare - kunna de for alltid lysa upp vAr lefnads stig.
Xen vHr kraft att skapa beror ingalunds pB vtrt forhAllmde till dem ntan p&amp; vQrt forhPllande till verkligheten, till v i r egen rerklighet.
Snillet kan hiir- vid blott vara lararen, som man skall beundra - men icke efterlikma.
L&amp;t 08s erinra oss Carlyles maning, stiilld icke till geniet utan till genomsnittsmanniskan: ~ S k a p a, skapa!
Om det ocksB bar % yore den tarfligaste, mest oiindligt lilla brAlcdel af en prodnkt, sii frambringn den dock i Guds namn!
Det iir det hiigsta du bar inom dig, fram med det d &amp;!
~ ~ e ligger t ocksH n9got som iir iignadt att stiimma ner arbets- lusten i det stiindiga talet om jhnttidea, till hvsrs utveckling, till hvars dom den arbetande forst och sist uppmanas att titga.
hznsgn.
Men hvad veta vi egentligen om framtiden, jag sknlle niiutan rilja saga: hvad hafva vi med den att gijra, r i som ha hiinderna siPl fulla med viircr allra niirmeste uppgifter?
De niirmaste fijljderna af hiindelser och handlingar kunna vi risserligen nigorlnnda beriikna, men de afliigsnare - omojligt.
X i r Luther borjade sin reformation, ku: ~de han d % ana kvnd c !en ~linlle lia fijr fiiljdcr?
Hadrt han sett
i.
andanom alla de blodiga retormationskrigen, had0 han sett Tysh- lands odelaggelse efter trettiogriga kriget, mBnne han icke dB hade blifvit forlamad och aidrig utfort sitt verk?
Lokomotivets och Sngbbtens uppfinnare, lcunde de ana den omkastning af vkldshandeln, det nedtryckande af det europeiska Bkerbruket, som skulle blifva en foljd af deras uppfinningarl Reflexioner af detta slag gora, att man tviflar p&amp; sBdana siareblickm, som geno~nskhda seklerna och sorn kasta sig fran det ena framtid~perspektivet till det andra.
En annsn sak ar det med det blickande in i framtideu, som bestBr lielt enkelt dari,.
atit man af moln, som redan synas ofver hori- sonten, sluter sig till koininande stortregn eller stormar.
Till den som i likhet med Zwathustra och h a n s, l ~ u o g a r bor i ~framtidens trad, matad af ornar och granne till solen,, skulle man vara frestad att ropa: Stig ned, stig ned och ploj i stidlet i iiutidens mark!
Odla upp en liten tappa, om an aldrig s i liten, och var nojd darmed!
MB det vara dig nog, att darmed fordjupar du ruyllan till framtidens trad.
Tro iclze att du frbn hojden af ditt jattetriid kan bedoma och till dess varde uppskatta dens moda, som g6r 16 marken och arbetar i sitt anletes svett; darnppifrgn ser allting ju sH lojligt smBtt ut!
Det dar iclce geninliska, icke explosiva men lugnt fram&amp;tstraf- vande zlsbetet kallar Ellen Key att ~ s a t t a nya lappar p % gammalt k l a d e ~, och hon rekommendernr i .stiiUet att) dl hela spelet ofver andm och)) gora revolt,.
Det iir viil darfor att revolutionen ar mera estetiskt tilltalande, har nBgot dragande och lockande for fantasien -- alldeles som krig for ofrigt!
Ty hvad verkniwgama angBr veta vi ju, att det i samhallenas sbval som i jordens bild- njngshistoria ar de lLngsamt verkande lcrafterna, so111 utfora de djupaste omdaningarnn.
Den dar metoden att satta nya lappar pB gammalt klade iir den soin alltid bar anvandts af det engelska folket, och resultatet torde icke vara samre Bn for Frankrike, som alltid har gLtt revolt ens^ vag.
Fastiin arbetet sb ofta framtrader i vanst&amp;Ild form, urartadt till traltjiinst, f&amp;r man dock icke glomma dess stora viilgornnde betydelse for individen och att det Br ett af d r a a h a vilrtigaste lifsvillkor, utan hvilket ocksii ofvermiinniskans fr6jd blir ih&amp;l ' ig och kortvarig.
Yisserligen hander det ofta, rrtt vi arbetstralar gaspa af trotthet, men vi trosta oss, nar vi se att de som njuta gkspa af lifsleda.
For den frbgande triflaren, for den hopplose sorjande, far den i sjukligt sjiilfp&amp;eri sig fortiirande sarnvetsgrubblaren gif-
- ves ' ofta till en borjan intet- aniat svar Ln: arbeta!
Och.det finnes ingen annan vag, som leder in till lifrets och verklighetens hjarta, an detta schakt som vi sjiilfva miste spriinga;.
For battre kop vinnes aldrig nigon akta kunslrap, n8gon rorklig insikt i tillvarms hem- ligheter.
Till sist vill jag anfora Bnnu ett ord af arbetets apostel, Carlyle: r b r den plikt son1 ligger dig niirmast, som du sakert vet rara din plikt, din nasta plikt skall sedan vara dig klarare?).
IS.
-.
Den genomglende svagheten i] Ellen Keys nnrwande stknd- punkt synes mig vara den, att hon lainnat eefarenhetenv fasta grund ocli allt for villigt h a t sitt iira i t tidens roster, iifven dB, niir dessa roster motsaga hvarsndra.
Hon inspireras numer sallan il ' f verkligheten; utan hon omskapar eller fiirstorar denna for att f8 den att stiimma med de snillrika moderna andarna.
Silunda horn ' hon att i sitt ittalande i kvinnofrilgan skildra en emancipationstyp, ' som vi alls icke kande jgen har i Sverige, och hon var blind for .det forhillandet, att det i Sverige har utbildat sig en egen typ for den sjiilfstandigt utvecklade och sjiilfstiindigt arbetande kvinnan, on svensk typ, som icke sammanfaller med den amerikanska, alldeles - icke .utmarker sig for okvinlighet och som jag icke tror Sverige behofver skiimmas for.
I minga andrn fall har hon uppfattnt rerk- ligheten pb ett siitt som ri icke kunns godkiinna.
S&amp; till exempel miir hon tror altruismen vara en makt sB stark, att den behofver motarbetas.
.Hon boide dock besinna, att det forhiller sig med heme som .med andra prodncerande, att verkligt ~iirdefulla insatser gor.
hon endast dl, nar hon behandlar ett omride, diir hon har personlig erfarenhet eller kansla och intryck i forsta hand.
S i till esempel: hon ar Iararinna, och hon bar dessutom med karlek staderat barn i hemlifvet, ocksi her hon om barnpsykologi och b~~nuppfostran skrifvit sidor s % fortriiffliga, att de fiirtjanzlde laras utantill af hvarje moder och hvarje lararinna.
Sin hemkiirlek har hon i forsta hand, och n&amp;r hon utvidgar den till hela svenska folket, kan hon skrifra s i vackra och sanna saker som det mesta af hennes artikel %Om patriotism, i ~ V i n t e r g a t m.
~ Hon har sjalf sagt, att de stora snillenas nrbeten iiro hennes biblar.
Dari ljgger olyckan.
Vi ville mycket hellre hora Ellen Key sjalf tala Bn hora heme forklara och lagga ut sine biblar.
Jag Atmiustone kanner mig icke tilltalad rtf predikanter, hvilkas
heia ~rakstii11ni-g k s$clud af bibe !spr&amp;k, jag faredrager ett enklare spl41c med mindre lyftaing, om jag blott kiinner den person- liga erfarenheten pulsera under ' hrart ord.
Det ar s % lnycket ledsalnnlare detta iflagsnande frHn verklig- heten som det forh %ller sig sB, att endast de tankar som fodas ur den en person omgifvande verkligheten .kdnna tilliimpas pd deon ' a verklighet.
Daraf allt det praktislrt outforbara i ' mbnga af .henries p %st&amp;enden.
J a g vet lilycket v&amp;l at %: jag i ' hiir afhandlade amnen - icke liist en ' .tiondedel sf de bocker soml Ellen Key har studerat, men det ar icke heller p&amp; den grnnden jag moter henne, utan .p&amp; - den oss omgifvande fattiga svenska verkliglietens ' deh pH.
den prak- tiska tillamplighetens.
Hennes ytterliga ~nottaglighet for intryck har pH senare tiden ' ocksli visat sig i sjiilfva sl~rifsattet.
.Nar man ax sB lycklig som hon a t t iiga en fullt personlig stil, 11varfor skall man d % .hanga p % den en k n g d modegrannl&amp;t i form af sy~nbolistiska fraser och vanpryda den med.
en m h g d nttryclc, som man ej kan kalla annat an 1itterBr jargon; hvnrfor skall.
hon ibiand shorn i artikeln w Det tjugonde Hrhandradets kvinna)) 1Bta tanlmma alldeles drunkna i de klingende och petetiska ordens ofverflod?
IS1ycket af hhvd hon skrifvit for- tjBnar 3tt lefva liinge, men det iir med stilen son1 med driikten, att det extravagant moderna iir det son1 fijrst blir omodernt.
, De reflesionel *, som jag ofvan framstiillt ofver gtskilliga t idens riktningar, giilla icke allenast de nalnngifna forfattarna och skrifterna, utan lika mycket en opinion, som genorn och omkring dessa h %ller p % att uppvasa och som visar sig p&amp; rnBngfaldigt olika siitt: i tidningsartiklar, i samtal, i diskussioner.
Det Br styrkau af denna opinion, som har manat inig att inkgga ' den&amp; protest.
Det ar for ofrigt icke med latt hjsrta ma.u npptrader med en shdan, siirskildt nar den $ifven iir rilrtad emot en person son1 Ellen Key,.
hvilken genom sin beghfning, sin alslzvardhet och sin hjiirte- varme 5ir st % allmant afhallen och t ' ill hvilken svenskd.
kvinnor liinge med be~~ndran sett npp.
SB mycket djupare mBste gramelsen vara, nar man ser heme strida fijr Hsikter, som .m %ste betecknas sfisom losliga och farliga, men for hvilkas konselzveriser hon sakert icke ' gjort sig fullt reda.
Hon borde ej sB mycket tala om att hon Br - ensam, det Br just ' diirfbr att hon idce Pr ensam, utan medveteteller - 0medvetet verkar i samma riktning som flere andra andliga makter,
sorn man mgste bemota henne.
b e t talas mrcket om f ~ r t r ~ c k e t frHn den kompakta majoritetens sida, men det finnes ett annat tryclc, som kan o h a s af ett f % t d i ofverliigsenhetens och tdangens namn, och iifven det kan bli ett rnaktfiirtryclr, ty talang betyder i v&amp;ra dagar makt.
Och om det finnes en sorts feghet, sorn visar sig diiri att man ej v&amp;gar bryta mot det konventionellas bud, sA finnes det en annan feghet, sorn numer blifvit ganska vanlig, narnligen den att man ej v&amp;gar siiga ut sin mening af fruktan att ~tiimplas shorn enfaldig och jnskriinkt och stiillas pQ samma sida sorn shjord- manniskorna~.
D&amp; sA olika makter sorn den sjalliisa materialismen, den f6r- finade, men forrelrligande skiillhetskulten, den med makdost trots nedrifvande Nietzschianismen tillsammans arbeta pb utplinandet at alla etiska griinsmarken, mB man viil kiinna en lidig oro for fram- tiden, och den okas diiraf, att just under de senaste h e n ha de tystnat, den ena efter den andra, de roster sorn for v&amp;rt folk tol- lrade den etisks lagens majestat med en auktoritet, som alla bojde eig for, men pi3 samma gHng med en skonhet, sorn alle iilskade.
I s&amp;dana tider, niir ~ i n g e n profet lir i Israiel.i&gt;, Blir plikten for den enskilde s&amp; mycket mer mauande att efter eget samvete och egen erfarenhet profva andarna.
Anna Samlsh-om.
Evelina Det 5r en kvinna med en plikttrohet som aldrig svek, en brinnande karlek till sanning och rattvisa, en ansverskiinsl a gent emot det heme anfortrodds ksllet, som i alla skiften bar upp per- sonligheten och satte sin priigel diirpzl, soln med Evelina Fahnehjelm g&amp;tt bort ur tiden.
Men en uteslutande l~liktmiinniska, om iin ddrig s&amp; fortrafflig pA sin plats, har blott ofullkomligt f_vllt sin mission i lifvet, om.
ej det goda, varmt khnande hjirtat dikterar pliktens bud.
Hos Ereline Pahnehjelm stodo emellert~d h jii~tats egenskaper i full harmoni med fijrstindets och det Tar denna harmoniska fSre- ning, som gjorde heme till en helgjuten karaktiir och manniska.
Zn personli&amp;et ' stlunda utrdstad skulle, p t hvilken plats hon an blifvit satt, fyllt den v&amp;l och utfort ett gagnande och vtilsignelse- rikt lifsverlr.
De ovanligt frarnstgende administrativn och representa- tiva egenskaper, med hvilka froken Fahnehjelm vsr begfifvad, gjorde heme ernellertid s&amp;rslrildt skickad att sammanh&amp;lla och leda en sf m h g a element best5ende institution.
Och denna uppgift blef ocksr " t hennes.
Det &amp; r som foresttndarinna for det hogre laroverk for kvinlig nngdom, son1 bar sin stihares, Grkebiskop Wallins namn, son1 Evelina Fahnehjelm har sin forniimsta betydelse och det Br iuom detsalnma hennes nyligen timade bortggng efterliimnar ett tom- ram, soin Kr s v k t att fplla.
Sallan har viil nnbgon med storre karlelr omfattat sitt kall och sitt arbete Bn hon.
Skolan, soln under 25 fir staft under henues 1.edaing var hennes lifs stora intresse, och hon kunde ocksB med stolthet se tillbaka pnb.
alla dessa i r som 13 % en tid af oafbruten framgtng och utveclding for sitt kara l&amp;roverk.
Det 5ir iifven en myclret stor skara nngdom, som hon i f r h detsamma under &amp; rens lopp sett utgB i lifvet.
Bland de omkring 200 kvinliga stndenter, soln utexaminerats f r t n Wztl1insk.a skolan, llafva icke fA sknffat sig ett namn och blifvit banbrytmde for sitt lion p t skilda olnrgden.
Snb ha ett par af dern vunnit den hogsta akade-.
misks l&amp;rd.omsgraden, en intager sAsom Sveriges forsta legitimerade kvinlig a lakare en bemarkt phts, andra framstdende kvinnor s&amp; vB1 inom larda som praktiska banor att fortiga.
Alla sina larjungar omfattade forest&amp;ndai: innan b&amp;de under studietiden och lkngt bortom den med ett intresse och en moderlig omtanke, s o n for mnbngen blef eOt stod, en hjalp, en raddning for lifvet.
Evelina Fahnehjelm var en varm ungdomens van.
Strang och fordrande mot sig sjiilf, med hoga ansprgk afven pA dem, sow ' j5imte henne voro satta att handleda och undervisa de unga, hade hon alltid gent emot ungdomen sjalf ett mildt ofvt; l.seende och ett varmt forst8ende.
Hon trodde pb den, pi % dess mojligheter och forutsitttniugar, en tro, som, iifven om den n&amp;gon &amp; ng gackades, wlltid hall heme uppe och spred vgrme ijfver hennes mPLngen g&amp;ng inodosamma och tunga arbetsdag.
E ' rijlcen Fahnehjelms lif, hvaraf de sista 25 h e n iignades &amp; t Wa.llinska skolans tjanst, erbjod for ofrigt ej m b g a vaxlingar.
Fodd i Stockholm 1839 i ett aktadt Bmbetsmannahem, ggnade hon sig efter fadems dad tit undervisning, och efter aft ha w r i t anstaI1d.
vid ett par af hufvndstadens skolor, fiistades hon 1872 vid det laro:
veik, med hvilket hennes nimn alftid skali rara f6rknippadt.
Ebunt hon af naturen var tillbakadragen och skydde allt offentligt upptriidande, fornekade sig aldrig hennes varma hjiirta och snnda omdiime, d i det gallde sHdana samhallsintressen, diir dessa rerkligen kunde komma till sin ratt.
Hon verkade saledes under m h g n Br pfi ett alrtivt satt for det miinniskovanliga arbete, snm har beredande af akollofs- kolonier A t behijfvcznde barn till mil, och 1890 ingick hon sisom ledamot i Nikolai forsamlings skolrid, diir hennes m8ngilriga erfaren- .bet inom skolans omrtde f m n rik rtnvkndning.
I medaljell ~Illis quorum meruere l a b o r e s ~, som forlidet Br tilldelades henne, fick hon ett viil fortjiint off entligt erkannunde fijr sin frarngingsrika verksambet i skolans och det allmiinnas tjiinst.
Fredagen den 23 september slutade efter niigra miinaders s v h a lidanden, orsakade af en obotlig inre sjukdorn, detta verksamma lif, som s l nyttigt och valsignelserilct ingripit i sb mHngcl mii~niskors utveckling.
Eveliua Fahnehjelm fick gb bort medan hou annu stod i sin fulla arbetsk.raft, och det som hon s l mycket frnktat, en en- Sam, overksam alderdom, diirifrin blef hon forakonad.
Det hem, som blifvit henne sii klrt, de sluH rum inom Wallinska skolanv lokal pB Riddarholmen, hvarifrln man pii ena sidm blickade ut ijfrer; I \ Iiila-.
- rens vatten,, pA den andra hade Riddarholmskyrkans iireviirdiga tegelstensmurar med dess medeltida, melankoliska stiimning framfor sig, som sii viil pessade samman med froken Fahnehjelms stgtliga och allvnrliga, nAgot om en sirlig borgfrijken minnande ye~~onlighet, .detta hem behofde hon aldrig lamnct for att, d l hennes h a f t skulle .vara forbi, ge plats iit en annan, en framtidsutsikt, som hon alltid med en viss bafvan emotstlg.
.
Nu var det forst for att antrada den sista fiirden, sorn hon fick utryrnma det for h e m e sfr kar vordna hemmet i Tl ' allinska skolan, och hade hon sjalf fAtt bestiimma ijfver sitt iide, hade hon sakert ej onskat sig en annan afslutniug pii sitt lifsverk, iin den som blef h e m e beskard, cltt f i stii och falla pB sin post. '
Litterattar.
.
- .- Viren.
En roman fr %n 1890-talet af Per Hallstriim.
H o ~ t e n kommer i Ar sb skamset trelrande, son1 om den hade blifiit veckovill och borjat missttinka, att den var for tidigt ute.
Men Iiit den komma bara, det finns folk, som Hro lika glnda i
' hosten som i sommaren, och de, som sorja ofver att denna blef borta, dem skall hosten muta med en liten bok om viren, som sliall komma dom att glomma julisol och tatgrona lofsalar och ~ k a l l smyga vBrens vackra vemod in i oktobers verksamma vandel.
Den har lilla boken ar icke blott en text-for sackra drommar, den ror ocksi upp s % minga.
sorgsna tankar.
Om nBgon i ett kommade selrel skulle undra ofver hurudan 1890-talets ungdom var, sB kan han slB upp i denna bok, och diir f l r han veta allt om en viss grupp af denna ungdom, den basta kanske eller kanske den siimsta, i hvarje fall den, som ar djupast paglad af tidens marke.
I ' Det ar de unga diktarna, de nnga.konst- niirerna, do unga forskarna, alla de unga, som hungra och torsta i. anden .. Deras vBr, ar tyngd af detta gtitfulls, beklammande svBr- mod, som en aprildags skymning stundom bringar och som i en- samheten kan sviilla ut till en Bngest sd nattmorlr, att den s k ~ m m e r allt lefvande och allt hopp.
Deras v %r Br orofylld och smiirtsarn, men de laugta lcnappt till sommaren, som skall forstora viren, ty de veta, att sommaren ar grofre och fulare.
Till dem kommer trott- heten fore mognaden.
Icke trottheten sB som de gamla kanna, den om aftouen efter en llng modans dag, utan morgonens trijtthet,: dB man vaknar matt af giickande drommar och med o$ilja ser da- gen breda ut sig framfor en.
De ville tranga ihop allt det myckna de ha att saga, att skapa, att lara pB n6.gra rastlosta timmar och slippn striifva igenom hela dagen anda till kviillen.
De samlas och r&amp;dslB med hvarandra om det inte vore skal att gora sB, och medan de rAdsl %, g ?ir tiden.
Det ar ett stillsamt sltikte, 1890-talets ungdom, utan h %g for strid och utan a d a g for tvifvel.
Den tror inte heller, men den far dgrefter ...
.
Kanske den okande hiifdaforskaren pH 1906- eller 2000-talet inte kan liisa ut allt detta ur Per Hallstr8ms bok, kanske det inte ens stHr dar, men jag har last den sB.
Denna bok ar liksom de andra Per Hallstrom har skrifvit gjord att lasas hogt i ett siillskap om tv % personer, som forst % hvarann sB val, att hvarje ord viicker samma associationer hos dem bBda och hvarje skildring samma syner.
Endast sSi gor man full rattvjsa at det siillsamt snggestiva, af rika antydningar nastali tyngda sprBket, dar man jiimt snafvar ofver nBgot vackert, som man inte Iran komms forbi, forran man vanclt det p5 alla sidor.
Och endast sB kan man kanske med sympatiens intuition fornimma den sproda stamning af ljus, ung sorg och skor och allvarlig lycka, som vibrerar mellan dessa blad och stundorn samlwr sig till ' visioner af en velc K.
J. och rorande fagring.
* 8 I I Spaniea.
Utkast och skildringar a£ Tlheodor Lbdblonz.
Nggot nytt och .originellt om Spanien?
Omojligt!
Upptrampad af tusen psebeskrifvares fotter har viigen blifvit dltfor banal och
enformjg.
Tjurfiiktningnr - de Iromma i en spaniefarares slrildring alltid i framsta rummet - med matadorer och bandilleros, spetsade hastar och helca den bloddrypande apparaten; mantillas-behangda och solfjaderviftande sennoritas interfolierade med lcatedraler och moriska 1ejongBrdar.
Vi Iranna till allt det diir.
Xan skulle kunna sitta i sin villa p % Djursholm och ge en sl naturtrogen beskrifning p&amp; Spanien att ingen behofde ana att man aldrig passerat Pyrenkerne.
Den fijreliggande spanieresan iafviker ej stort f r h genomsnitts- beskrifningarna fr %n det mlngbesjungna sagolandet.
Forf.
rntistc jn beriitta om tjurfaktningarna, han knnde ej blunda for spanjor- skornas behag eller katedralernas imponerande skonhet o. a. v., men dB beskrifningarna alltid gtfoljas af ett reserverande: ' jag vet att ni vet allt detta ', afvapnar forf.
diirmed beskyllningen for plagiat.
Hen herr Lindblom reser lyckligtvis i Spanien oj nteslutzlnda sorn turkt; han har annu ett annat iinclrtmdl med sin fiird, den att studera den allmiinna fysionomien hos ett folk vjd tidpunkten for en stor nationell tilldragelse.
Det var fiirliden sommar, d % Spanien stod midt uppe i det krig, sorn for landet skulle sluta sA foga aro- fullt.
Forf.
kom till Madrid, d % den forsta patriotiska elden 1Agade sorn hogst, d % ~soldaterna vigde sig till diiden vid ett orgelallegro i- pomposa messorD, dB ~ s t o r a, starka ord flogo i luften&gt;&gt;.
Det fore- faller sorn om forf.
vetat att ratt g r i p stiimuingen hos dessa liitt- antandliga sydlandingar rued deras i ogonblick af entnsiasm i hogm sky fiammande patriotism, sorn i (let hela rymmer sl fiiga verklig allmananda och vaket pditiskt intresse.
De reflexioner, som forf.
ger ang&amp;ende den spanskn.
folkkarak- taren och den allrnant dominerande stgmningen under den nyss ge- nomghngns kritiska situationen iiro intressanta och ge intryck af traffsakerhet och o d d.
Dessa utkast och skildringar kunne siile- des liimna bidrag af viirde till historien om det sista stora krigs- spelet pB viirldsteatern och riittfiirdigrm det ej alitid sB d h e t a n k t a tilltnget att, sorn fallet ar med har aumalda arbete, i bokform ut- gifra urspruugligen for en tidning sfsedda korrespondensartiklar.
L. li.
Vid Fredrika-Bremer-Fiirlbundets styselsesammantr5de den 27 september anmitldes, att sekreteraren.
friiken S (tlr.irl L.
' Irii.h, pS grunii at: tillamnad utrikes resa beggrt tjgnstledighet och vddes fil.
kand. frijlien 1iZui.a Johunson att tjiinstgiira sorn tillfororclnad sekrcterare.
%.
Direktrisen fiir Handarbetcts Vanner, froken Agnes Branting, har under augusti och september minader foretagit resor i Sorge, Dan- '
441 och Schleswig-Holstein och dar varit i tillftil1.e att gijra vidtom f at- studier i dessa landers s %val iildre som yngre husflit.
Handarbetets viinners skolor far konstviifnad och konst- s61nnad under ledning af frijlinarna A.
&amp; I. Hamilton och a g d a B&amp;ckman hafva tagit sin borjas den 1 sept.
och fortgB till den 15 dec.
samt hafva a t t gladja sig Bt ett ganska stort elevantal.
Bland foreningens stbr-re arbeten, som under sommaren afslutats, &amp; r det fjarde och sista af de dorroEverstycken i gobelinvlfnad, som for n l g r a i r sedan af H.
M. ICon~zngeu bestiilldes for det s, 1:.
frukostrummet % Stock- holms slott.
- Rartoagen dartill iil.
utford aE .Eru Anna Boberg-Scholander och vafnaden aE fiireningens skickligaste gobelinvafverska, fru Karna Nils- son-W ahlberg.
~ f v e n p&amp; gobelinresta~zreringens omrt %.de iir nu ett stijrre arbete af- slutadt, enar till deras tigare, grefve Fredrik Bonde, iiherliLmnats fyra storre tapeter, framstlillande scener u r Daphnesagan, tillhorande Horningsholms slott. '
5 F. V. 0.
Centralby&amp; Stora Nygatan 36, som under sornmaren varit tillganglig endast tvB dagar i veckan, ar nu i t e r oppen alla hvar- Det nya verksamhetsBret, borjar s i till- dagar!
ntom lordagar kl. 10-4. vida under lgckliga auspicier, att det for kroppsarbetare finnes rikliga till- fitllen till arbctsfortjlnst.
For dem dikemot sorn hafva klen arbetsformiga, synes vintern hotfull nog, ty lefnadsomkostnaderna hafva ej obetydligt stigit.
Bostadsbristen har afven i host gjort sig kannbar, om ock iCke s % starkt soin: Poreg&amp;ende Br.
Aktiebolaget ~ B i l l i g a bostader *, som pi % ini- tiativ af ledamoter i F. V. 0. styrelse bildades forliden vinter och dB af F. V. 0. erh6ll ett rlintefritt, l&amp;n for att till aprilflyttningen Eiinna uppfora ett bo- stadshus p i ~ s t e r m a l m, har nu i oktober kunnat lBmna till uthyrning ytterllgare fyra nya li~zs, tv&amp; belagna p % ICungsholmen, t v i pO Soder.
Dessa hus rymma 78 hushkll och hafva upplQtits At s %dana familjer som gro v&amp;1 vitsordacle f6r ordning och arbetsamhet, men som ej hafva for- mhga att betala de dryga hyror man n u fordrar for afven den enklaste bostad, eller som vagras tilltrade p i grund af att de hafva barn, n %got soln ej s i slllan intriiffar.
For att kunn ' a hBlla hyran billig och fore- komma ~ i n n e b o e n d e utgijres ~ hvarje la,genhet af blott ett rum med kakel- ~xgnsspis.
' Hyran, 9 eller 10 kr.
pr minad, kolnmer att uppbiiras mhnads- eller veckovis, allt efter som det Br liimpligt for hyresgiisten.
For minga tir detta af stor betydelse; det iir dem ej miijljgt atb betala hyran kvartals- vis i forskott, sb som nu mer Bn en hyresvlird fordrar, men de knnna gora ordentligt ratt for d g om da f i erlaggt~ betalningen i smiposter.
De nu fiirdiga husen liafva p % grund af &amp; tsldlliga omstiindigheter blifvit dyrare Zin som beriiknades, sH att F. V. 0. har %nyo forstriickt medel tills- vidare.
Onskligt svore att aktieteckningen fortginge, sB att ytterligare ett par dylika bostadshus kunde uppforas, ty behofvet af billiga bostBder ar annu ej fyldt.
,
Friin shilda Sophie Adlerspnrres stipendiefond.
Vid det af relrtor Gustaf Sjoberg ledda * Lyceum for.
flickora har bildats en stipendiefond med ofvan- sthende namn.
Grundpliiten.
dartill, 100 kr., iifverliimnades 18Hd till 15iro- verkets foresthndare af Redaktionen af ~ T i d s k r ft i fijr henmet *; genoin riintor har den lilla summan sedan dess fordubblats och fvrboppning fin- nes n u om en raskare okning af densamma, efter hvad laroverkets redo- gorelse for skolsret 1897-1898 meddelar.
Tidigare pensionering for kvinliga tckgrafiwtcr.
Telegraf- verkets pensionsfullmiiktige ha fattat beslut att krinligs telegrlifisler, som af Alder eller sjuliclom iiro hindrade att tjanstgijra, skola hafva r N t till fern Ar tidigare pension.
I en liingrc motivering klnrgores i skrifvelsen till k. m: t skalen for denna iitgiird fill forb&amp;ttring af lildre sjakliga kvin- liga telegrafisters ekonomiska statlning.
FiirhbUandena tala nikmligen, sager namnda skrifvelse, for en m a r forbattring af den kvinliga telegraf- personalens stdlning i pensionshanseende, en reformltgard s % mycket mer berattigad, som efter telefonens forenande med telegrafen arbetet for personalen i hog grad okats, hvilket i synnerhet blifvit kiinnbart for de Udre kvinliga telegrafisterna.
- 7:.
Sveriges kvinnliga fredsfiirening hade den 5 oktober samman- trPde h HushBllsskolans lokal, Jakobsbergsgatan 15.
D b v i d beslots: att fijreuingen skulle utgif r a en swie smttskrifter i fredsfrhgan samt vidare att genom ffireningen inkbpta tidskrifter, skijn- litterara arbeten och brosohyrer anglendt!
fredsfriigan skulle hbllas till- g&amp;ngliga for lrostnadsfri u t l h i n g At personer inom och utom fiireningen i froken Maria Larsdns lhbibliotek, Oxtorgagatan 8.
Boreningen beslot afven att afsiinda eu skrifvelse till oLigue des femrnes pour le dhsarmement internptionalu i Paris anglende sarnverkan med denna forening ~i alla de Lttgiirder till fredssakens befriimjmde, som iiro forenliga med det p; ogram foreningen antagit for sin rc !rksamhet *.
Ordforandena fiir press-sektionen samt for den sliijnlitteriim ocll pedagogiska sektionen lamnade dessutom redogijrelser fiir dc respektive sektionernas verksamhet.
Svar pH Ephrosynes genmale har insiindts af fru Ann.
Jluryr * et Holmgren, men fAr pi % grund a€ bristande utrymme st&amp; ijfvcr till niista hafte.
F R E JA-MAGASINET ' 18 JXumleg&amp;rdsga.P; &amp; ra 18 18 &lt;j; Otgatapl 18 89 Drottninggatan 29 HEDERSPRlS och GULDMEDALJ Rrn~~~iseliweig 1895.
1) resdon 1994.
GULDMEDALJ Stoekl~ol~~l 1595.
Biscuits o c h Cak.es C.
W.
SCICPUMACHER % F Eoagl.
Hofleverr~~t.iir.
l !Uy aZXZ %rl s Nw Stock * 7~oZn3 Xowm ?rr md.y / cttc~m.
17. aZEZ %r!
Kapp-Iagasinet I D U N A ". "
(Specialaff ar for Dam kappor frin enklare till mest eleganta) iir iiplmnd i Kungstradgiirdsgatan 12.
- Herr John Holmbloms f. d. lokal.
- Sjukskoterskor med goda betyg afmr genoing&amp;ngna larolrurer och ~~tofvad praktisk verksamllet filmas anmalda &amp; Frectrika-Bremer-For- bundets RyrQ, 54 Drottninggatan, 1 tr. -- A h.
Tel .. 48 16.
Riks Tel. 27 62.
A Predrika-Bremer-WBrbundets byrll, Btockholm, 64 Drottninggatan, fi unas nnmiilda kvinlign nrbetssol&lt;nnde sbsonl: lektionsgifmre i olika Kmnen, srenskn och utlHuc1sk: a liirnrinnor for hem och slzolor, Itontors- och skrif- siillvkap och kitriicleu i hem, fare- bitriiden, l&gt;onner, ~husfo~~est: inclsriunor, liiserskor, gymnnster, sjul; sl; oterskor IU.
A.
flyttas den 1 Oktober t i l l, 4 Biblioteksgatan 4 (Obs.!
Snedt emot.)
I BARNANGENS antiseptiska Vademecum Annonser f " dr DAGN Y upptagas af n f r i i 7 s e ~ a Xaaaeboa * g B e v g n t v i i i r ~.
37 ~ s t e r m a l m s ~ a f a 3f.
Adresser: F e n i n y e n Handarbetets Vanner: Brunke6ergstorg 78. olqlet lCk.4.
-.
.
.
-.
-.
-.
.
Stockboim.
Aftonbluriet- tryciicri, IWS.
-.
