# ID: svediakorp-per151
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1898
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 11,371
# sentences: 496
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Under juni, juli, augusti och september u t k o m m e ~ Dagny med endast e t t hafte manatligen.
ir.
189s., ' 0 -.
.
.
Ny - foljd.
.
- +: - I &amp; rg.
- - 0 - Haft.
14,?
i 1 - DAGNY ORGAN FOR FREDRIKA-BREMER-FORBUNDET, FORENINGEN FOR VALGORENHETENS ORDNANDE OCH FORENINGEN HANDARBETETS VANNER.
* REDA KWl?
: LO TTEN DAHLGREN G.
A.: 0111 svensltn bnrnr~~orslzor.
KLARA JOHAKSON: Ur Byrolls heb brew Melodies,.
A. M-s: Eva Thorssell f .. Litterntur: I&lt;.
J.: 1 ' 5 priirien nf Hilrnn Angered-Stmndberg.
F r h slcilcln hR11.
EUPHROSYNE: E n vKnlig erinrnn till vBra darner Holmgren i synnerhet.
s VE~IA i allmiinhet och fru A.
M.
(Ins5nclt.)
.
Solidt, tidsenligt LifP6rstlkringsbolag.
6msesidighetspriad - Bvensk dadlighet.
K~~~~; 9tagas.
1 [d $BEGIB [-]
Froken Kristine Dahls rationella Underklader shorn Chenliletter, IlrSstbm~d: clelrde Kjolnr m. IL Svenska ~ r a tr k e formfoieninms Underklader i 1.
M. Lundbergs ~ o s ~ t t n i n g s r n a ~ s i n o ch Almedahls Fabriks F6rst@ingsmagasin a I Btor+a; yrkobrinken STOCKHOLM.
Priskw~vc ntel * f w t ~ c o pii 7 ~ c f 1 i i ~ w ~ i.
Wos Urmakare --.
.
7.
Siir- Iiiwes plats fiir krinli??
li,ite ' i:; c, ~ i i ~ v:;!
1 ~ \ .rl; ct.
~t niare q ~ p l ~ - s ngar n i liium: ~s i Fro:?
i ~ i l i: i - ~ ~!
~ t b ~ i l: b ~ -?
): 111 (1ibts ii~l HJT: ~, 54 T) i: ottninggxt; ~n Stncliboi !n, k i: - - i. P___ - - - _- Os-terrrzaa~~ms Kommemd6~sgatan 2 3.
: inmBlllingar af ii1tl.iiiitlssijliit1: 1-i~ ' 2;:;:.
:;: z: I+ i li '. '.
: ~ \ ' !-~ ' kt. % h11s sijclrendagar I d.
1 ' 2 12-1 2 1, rich cf lii:.,.
w.
k e t s i.t.ktvr D: r E ti- g&amp;ne schwartz, (: l~eftl~~~rc; .a: iln - i h i %.
; 2 ': 1 itliiid.
Jiiro~erket has diillis&amp;-) ii.; riitt.)
~ h!
i ~,: i i ~ f ~ ~ i s l: l ~ ~ O S S ~ I ': mott agas.
I for~sGtt~li~~gsknrsen ocIi 1i: c.l; rri '; cli1s~r~r11; 1 ~^t~t-~Lft.l; l?
: 1111- dervjsning i I i i ~ s l i g ek0110iiii. '
#: Alla slags verktyg f o r l&amp;derl~lastif; s&amp;l,jas 5illigast 110s PER FROM, StockhoXm, Q6 M € &amp; s O e r s a m ~ x w l s g a t a f26.
n OBS!
Saxar or11 knifvilr slil~as.
D: r Lahmanns Reform-ijomullsunderklader fir Herrar, Damer oc4 Barn.
Priskuranter och kvclitetsprofver sendas pa " begaran.
NuPvud-Depb t,: tarti och ~llilnztfijrs~ljniilg: S. Berendt J: or &amp; C: o K o ~ ol.
t Hoflecerci r~ tiirse / ', 24 1) rottninggatai 24.
F Sr kapifalisfer, sarskildt fruntiminer, llar det liinge varit ett onsliningsmil a t t kunna ofverlamna virclen af sina vardepapper, ocli skotseln a£ sina affarer Ht nBgon person eller institution, soin ined absolnt siikerllet forenade pnnlttlighet och noggmnnliet i utforandet af det anfortrodda uppdraget Bfvensoin prisbillighet.
E n shdan ii~stitutioii ar Stockholms Enskilda Banks Notariatafdelning (ZikZa A-ygcctan 2 Y, expedifionstid 10-41, son1 under garailti af Stockhol~ns EllskiIda Bmk itager sig vkrd ocli forvaltning af enskilda personers och kassors vardepapper.
Exeinpel 1.
Om en person 110s Notariatafdellliilgell deponerar obligationer, inkasserar Notariatafclelninge11 vid forfallotiderna Irupoa- gcr och tilll~andal~iller deponenten inflntaa medel.
Vidare efterser Kotariatafdelllingeii ntlott~lingar rcf obligationer och underrattar depo- ncnten i god tid, ifall en clenne tillliorig obligation blifvit utlottad, saint larnnar forslag till ny y1i~cerin.g nf det ledigblifnn kapitalet.
Exeinpel 2.
On1 intecltningw deponeras 110s Notariatafdelningen underrattar Notariatafdelningen galcleniiren dfirom a t t rantorna B in- teckningarna slrola till afdelningeli inbetalas, hvarefter.
de inedel, soin inflytx, till deponenten reclovisas.
Vidare tillser Natal-iatafdelninge~~lingeil att inteclzningnrne blifva i vederbijrlig tid foi * nyacle:.
0111 en 110s afdel aingen deponerad intecltning genonl nnderliten fiirnyelse skulle forfalla, ersMter Stocltlwl~ns Ellskildrt Brtllk.
darigenom nppkomlnen sltada.
Fiirvari~~gsafgift: 50 ore fiir i r pr 1,000 kronor .nf deposi- tionelis viirde, dock ej under tvh kronor.
F r h Fosterlands-Stiftelsens Fodags-Expedition hafva utl~olnnlit och finnas a t t tillgi 110s alla bokhandlare bl.
a. foljaude arbeten: Bland granar ooh palmer.
Ber&amp;ttt,elser af Ernst Evers.
LCBft.
I: 25, l i ~ ~ 1: t 50,.
klotb.
2 kr.
Rekornlnenderas varmt sBsom en den &amp; lsliligaste lelityr bide At ung So.
Dcigbl.
och gammal.
Med rafseende pS, stilen och beriittelsel-nas allm anna syftning visar sig Evers % h e n uti cletta nrbete vara sainlne frommr: och om sina med- ~nannisliors s m n a, val nitBlslcande sliriftstallare, soin vi l k t kiinna genoin Kcwlsh.
halls fornt utgifna booker.
Hemit.
BerBttelser af Ernst Evers.
Hiift.
1: 50: kart.
1: 75.
I mitt tycke iir boken helt enlielt ypperlig.
Sallan har jag] &amp; st mera gripande beriittelser.
Jag skulle ijnska se dein i hiinderna p B sB mhngs af rnina nnga viilmer son1 mojligt.
Iclre diirfor ntt iclre a h e n Bldre ined mycken nytta och gliidje skulle lrnnna lasa den1 - de passa for bBde unga och galnla - inen darlor atk det %r s&amp; sv&amp;rt att finna verkligt god nngdomsl~~sning, som forenar det nspannandea ined deli goda: med det som H.
B.
H. liimnar be1zdlln.irzg.
Franska trosvittnen bland Cevennerna under Lud- vig XIV: s tid.
Med illustr.
Haft 76 ore, kart.
1 kr., klotb.
1: 75.
Fijrfattaren af foreliggande arbete gifver oss en serie af enkla, till- talande bilder frhn denna tid.
Vi folja honoin med spandt intresse, dA.
hnn sliildrar de sisorn vilcla djur jagade protestanternas irrfarder bland Cevennernas berg, deras saminankomster i olinen, de lomska ijfverfallen a € dragoiler ocll fanatislia katolslca praster, eller dB han mBlar okenpasto- rernas dodsf oraktande hj gltelif under utofvandet af deras herdeliall.
SB- dana forebilder af karlek till sanningen och offervillighet for tron giro halsosamma for v8r indifferenta och korsskygga tidsader.
TI.
L.
Kristna troshjiltar.
Bearbetning af Wisemans beromda berattelse ~Fabiolan.
Ofversattning fr&amp;n tyskan.
Haft.
2 kr., kart.
2: 25, klotb.
3 kr.
Bland de icke f&amp; goda bocker, som genom Ev. Fosterlandsstiftelsens storartade forlagsverksamhet bra@ i den svenska allmiinhetens hander, intager detta arbete ett synnerligt framst&amp;ende rum.
Her man val borjat boken, skall Inan ej garna lamna den: forriin man hunnit till slutet, och n&amp;r inan hunnit sB lgngt, skall man med saknad l %gga den B sido.
Eckl.
Tidn.
Aug.
Magnusson STOCKHOLM.
(Etablerad 0 860.)
Storsta lager i Norden i Siden och Ylle, Bomullsvaror, Kapptyger och Schalar.
for A egen fabrik eonfeetionerade artiklar, in- rattad efter utlanndskt miinster, erbjuder ett Be$-, Bid-, Vdocig .. ed- o. &amp; J wanst ikclvc ' ik- ta; illorgowockew och k7aadedkjolaga rn.
m. All % efae~ seaaaaste modellem
Om svenska barnmorskor.
rfii ?man ar och blir,sin ege) z snks e ~ d a r-Ma forkamper, har en norsk skalcl en gilng yttrat, och dessa ord kunna tillampas pli den verlcsnmliet den svenska barnrnorskekh-en pil de senare iiren utofvat till okande af sina lrunskaper och for hojandet af sin stall- ning.
Den lifaktighet, soln utiecklats af denna k&amp;r, det nit och den intensitet, nied hvillxen den verkat for sitt mhl, den hofsamhet, med hvilken den fi; arnstiillt sina fordringar, och den enkla rattframhet, hvarmed den fort sin talan, Bro varda allt erkannande och synes oss en kort framstallning af deniia rorelses historia v5il viird en plats i Dagriys spalter.
I Tjdskrift for Hemmet k g.
1884 och- 1.885 finnes intagen en sardeles intressant historik Bfver barnmorskev~sendets utveckling i Sverige.
Artikeln B r icke signerad, men mycket i dess innehlll tyder p&amp; att S. L-d Adlersparre, om hon oclc ej direkt.
fort peu- nan, dock haft sin hand med i ordnandet nf materialet och fram- Ur dennn stiillandet af fordringnrna for b k e n s framtida ~tveckling.
: ~) artikel vilja vi hgmta nilgra uppgiftcr inuan vi i5fvergil till skildran- det af den rorelse, son1 nu p8giir.
Det forsta steg, som svenslca regeringen tog til ' l grundande af barnniorskevasendet var 1763, d i ndgra af hnfvudstadens lakare inriittade det)) Collegiuni medicurn)), hvarur medicina.lstgrelsen sedan uppspirat.
I Kongl.
Najts nddigaste resolution stadgades bl.
a.: D Att detta .Collegium skall ock uppsikt d r g a, ~ t cle, t sorn vilja sig for jordegummor ocll barnmorskor bruka liltn., Bro forstilndiga och vid sildant verk vane; att icke nilgra sig darfore utgifva som ljuga och folk bedraga, och med obilliga pretentioner sig dyrka lilta, utan att gudfrulctiga, iirbara och fiSrsilztign kvinnor dartill brukas och de andre billigt diirif rBn stiingas och hilllas)).
*) Att det skett efter samrPd rned barnrnorsknn f l u ~ o h a n n a ' H ~ e.
d h Br skkert.
Fru H. var ordforande vid det forsta barnmors1; ernotet ooh har lned ofortrottedt nit och intresse arbetat fCr klrens utveckliag.
P1] wad satt de skulle blifra)) vid sBdant verlz vane2 npp- lyses iclre.
Den beromde liilraren Johan Iron Horn har bliErit lrallad den inhemska forlossi~ingskonstens fader och hans skrift Then sce) rsk (i v2ilofvadc jordegzwwtn ?t Br det forsta pli sveuslia tr-clstn arbete i detta Blnne (1697).
Det foljdes 1715 af The trellite girafivktigcr, i sift ka2l troglle och thel: fore ctf Grdi viil belolzte jordegtoltrllor Si ' ~kr-a och.
Pua, dar Bmnet behandlns medelst frdgor och s w r.
nessa alebeten iifversattes till friimmande sprHk och v~sderacles l h g e liiigt.
v. Horn lyckades genomdrifva att ett reglemente utfiildades fi; r bnrnmor- skorna och erholl slutligen af rikets r i d i uppdrag att handhnfra barnmorsl~eundervisningen.
Nasta ' stora framsteg vanns genom Professor P.
G. Ceder- schiold (den iildre).
Om hans verlrsamliet skrifves i den fiireniimnda historiken: ~ D e t storverk, som C ' ederschiijld, begfifvad med en lif- ligt verkssin sjiil, utrnstnd med en arbetsfiimkga, grfinsande till det ofvermiinskliga, under sin rastlosa 31-5riga Iiirare~erksamhet ntriittat till forlossningskonstens upphjalpande ocli sarskildt I) arumorske- vasendets ordnande, en verksamhet, som han till stijrre ilelen frivil- ligt &amp; lade ' sig - efterskinkande en del arroden, s o u sndrn fore honom uppburit, o. s. r. blefre fiir vidlyftigt att hiir ens niiriilelsevis vidrora.
E t t lagstadgande, som genom hans auktoritet lronliuit tillstand i v6rt barnmorskeviisende, har dock Bdragit sig d l t fiir myckon uppmiirlrsamhet sgviil utom som inom landet fiir att med tj-stmil kunna forbig&amp;, niimligen den k. fijrordningen af d.
21 febr.
1SS9, som berattigar barnmorska, sorn i afgtingsbetyget erhtllit ininst cum laude, att f i lara och under vissa ~ i l l k o r utofva den instru- inentala forlossningskonsten.
Tillkopplingen af denna vackra lank i forloss~iingskonstens kedja var sardeles svlr och larer nappeligen l~-ckats fiir den ener- giske mannen utan hjiilp af en finare hand.
Det toi-de ntuuera finnas ganska fH sorn vets, att det var Sveriges och Sorges kron- prinsessa, sedermera den adla drottning Josefina, s o n i osynlig mSltto forde kvinnans sak med den iiran.
Samma &amp; r utgingo i den lidande miinsklighetens tjanst tre de forsta i hela varlden lagligt och fullstiindigt instrument-larila l m n - morskor, af hvilka den ena nedslog sina bopilar i Jerna socken af Falu lan pb 13 mils afstdnd f r t n narmaste liikarestation.
Nar efter 25 Br en sammanfattning af de officiela uppgifterna '
om de instrumentala forlossningarna framlncies, vjsade det sig att resultaten af v4ra bammorskors utofning af den instru~nentala for- lossningskonsten utfallit lika fordelaktigt $om de, hvilka erhhllits friin anstalter ledda af de utmiirktaste operitorer~, sager ofvannamnda historilx.
Nyttan af den beviljacle riittigheten Br nnmern sfi allrniint in- sedd af sveuska follcet, att det iir hardt n8r omojligt for en barn- morska att blifva antagen i nggon forsamling utan att vara instrn- mentexauiinerad.
Nasta mera betydande forslag till utvidgning af barnmorskans - verksamhet 8,terfinner.
man i slutet af 1860-talet nti ett betankande, sorn afgafs a£ en komitl: sorn Kongl B1lajj: t nedsatt for utarbetande af forslag till lag for sundl1etsv8sendet i riket.
Komith framhhller dari vikten af ntt i hvarje samhalle (kommun) finnas personer, ssom genom sin erfarenhet och sin formdga att battre an allmogen fntta och verkstiilla liilrares foreskrifter i allmanhet kunna gora betydlig nytts &amp; t hela by gdens hi&amp;lsov&amp;rd)), sarnt f oreslBr Bartill barnqorskor.
Komitkns forslag ledcle dock icke t-ill ntigon Qtgiird.
Man finner s&amp;lnnda att redan vid denna tid sanma tanlceging gor sig ggllnnde, s o u ljgger till grnnd for anstallande af s. k. kom- mun- eller distrjktskoterskor, en idl:, som det varit viir tic1 forbe- hHllet att fQ se forverlrligad.
ForslagsstSillasen, professor Hjorth, tankte sig dessa barnmor- skor srbetnnde under kontroll af provinsidleilraren och i sarnband rned sundhetsniimnden, och han staller hoga fordringar pB dersls ukbildning.
IIsn staller som intradesfordran till Ixursen sammn kun- skapsmiitt, som det kongl.
Iiirarinneseminariets ntgftngsbetyg innebar, med till8gg af nodig insilrt i latin och grekiska.
Liirokorsen skulle omfntta tre Br, diiraf ett fir for studium af auatomi, fysiologi, kemi och botanik, ett Ar for forlossningsi~onst samt ett Br for den yttre och i ~ r e sjmkbehandlingen, allt i forening ~ n e d deltagande i sjukvlrd och praktiska ofningnr.
Siilunda en hogre fordran an hvad nuvarande tid staller p&amp; en distriktslroterska, men s&amp; begagnade ock professor Hjorth benamningen B den lrvinliga sockenlakaren)) - Forbattrade kommunikationer, okadt anta.1 utbildade liikase och framst utbildaadet af en sjukskoterskeldir hnfva gifvit .en ny form B t professor Bjorths forslag.
Att redogora for de forsok, s o u under tidernas lopp blifvit gjordsl for att Bn oka an minska barnmorskans verksamhetsomrfide skulle fora oss fijr liingt; s&amp; lnycket torde dock bore namnas att
den .a£ professor F. A. Cederschiold, son till forut namnde professor Cederachiold, utgifna laroboken (1873) innebar en minskning, icke en okning af det kunskspslndtt s o u sknlle meddelas barnmoreka, ehuru det a r a t t lagga marke till, att han samtidigt ingaf forslag till knngl.
medicinalstyrelsen om barnmorskelarokursens utstriickning till tub dl-, samt att de kompetensfordringar, som fastsballdes fiir intrade vid laroanstalten for barnmorskor fir 1777, nastan utan andring g d l a iinnu i dag.
De onskemBl som Br 1885 i Tidskrift for Hemmet framstiill- dea med afseende l forbattrande af barnmorskans kuuskaper och stiillning voro: 1) Betydligt hijjda kunskapsfordringar for intrade i liiroan- stalterna.
*) 2) Forordning att sokande till ele~platser- skola anmiilas icke stisom nu af ett opersonligt ambetsverk, utan af en for iiuda- malet inom hvarje lan utsedd eller frivilligt bildad profningsnamnd af allmant aktade erfarna kvinaor.
3) De forenade laro- och sjukrdrdsanstalternas stiillande un - der ledning sf forestbndarinnor, hvilka forena den hogre allmitin- bildningens fijrdelar med den utbildade sjukskoterskans erfarenhet och b jartelag.
4) Kunskapsomrldets vidgande.
5) Anordning af en sjukviirdskassa och en pensionsinrattming for barnmorskor, med hjii.1~ af statsanslag.
6) Norm faststiilld for barnmorskans afloning och tjanstgiirings- skyldighet.
' i) F6rpliktelse for alla f6rsnmlingsr, i stiiderna sii viil sorn pB landet, att ansttilla instrumentliirda barnmorskor till ett visst antal, motsvsrande folkmangden.
Egendomligt a r att iakttagrr hurusom striden den dag i dng gr: or sig inom nastan samma omrlde som Ar 188,i.
Skillnaden ar blott den att dd frainlades fordringarm siisorn iixiskexnll ut- glngna frdn redaktionen af Tidskrift for Hemmet, lilt stdr bmnmor- skekHren organiserad och framstiiller pb motkn och i artiklar sjiilf sina krraf.
* * 3 *) Undervisningsanstalter for bnrnmorskor finnas f. n. i Stockholm, Goteborg och Land.
Intriidesfordringarna i hvad de galla kunskaper iiro: 1) full fardighet att viil Igsa svenskt och latinskt tryck.
afvensorn formLga att nijjaktigt redogora for det 18sta; 2) fiirdighet i dt?
$ra riiknes8tten i hela tal och ofning i enkel huEvudrlilrning ~ a n l t 3) en laslig handstil.
Det forsta allmiinns barnmorskemotet holls i Stc~ckholm &amp; r 1886 i en trdng och l&amp;g lokal pb soder.
Ett bland ofverlaggnings- imnena var: Hvilka iiro orsakerna att f~rlossningskonstens kvinliga ldkare itnjuta sb ringa uppmuntran frin det allmannas sida?
Denna frtiga jiimte andra, sorn berorde barnmorskans 1&amp;ga sociala stAnd- punkt och anseende voro de som inest afhandlndes, och det syntes liksom om krnfven pb hojds intradesfordringar samt pb okade kun- skaper och rattigheter dock frBmst utmynnade i foljande:)) hurn skola vi hoja oss ur v d nuvnrande foraktade stiillning?
Huru skola vi enkla, okunniga kvinnor kunna gora oss horda och sjalfva fora v %r talan?))
I tidskriften Eira skrifver Doktor Wretlind med anledning af det fijratsl ba~mnorskemotet: ~MAngen klngan -- icke minst frkn liikare - har horts, Atminstone i stBderna, rorande barnmorskorna.
Men ingen, har gjort nhgot for ldrens sammanslutning och forbiitt- rade st8llni.ng.
Det Br dtirfor gladjande att Bndtligen uppslag dar- till kommit fr&amp;n Mren sjiilf z.
Och liingre fram i sammzl artikel skrifver hen:)) De svenska lnrnmorskorna aro i sfseende p l kun- skaper-och ?lrlces-rattigheter bland de framst stiiende i varlden.
Mb de forblif va sB samt Bfven fb motsvarande sociaba rgttigheter o.
Sedan den tiden I~sfpa barnmorskeforeningar uppstdtt mhgen- stiides i v8rt land.
De torde nu vara c: a 20 till antalet.
Forenin- garnas verlcsamhet nfser lrtirens hojande sBva1 i moraliskt som med- borgerligt och elsonomiskt afseeride.
Foredragsserier, ofta hbllnn af nfigou ltikare i orten och afsedda att okn barnmorskornas kun- s ' kaper, omv %sln nled diskussioner rorande klrens intressen eller med mer saUslrczpliga sanikvam.
PB flere orter hafva foreningarna grundat en sjukkassa i samband ined sin verksamhet .for att 11 % s$ siitt kunna vicl behof understodja sina inedlemmar.
Af allt synes framgb att dessa foreningar ej blott bidragit att sammanfora barnlnorskorna och sanda dem for gemensalnma intres- sen, utan k h e n har genom de disliussioner som forts inom desamma vunnit i klarhet angQende millet for sina striifvanden och medlen att vinna detsnmma.
Otvifrelaktigt har Zifven i betydligt m&amp;n h5irtill bidragit den tidskrift Jordemodern, som af doktor Wretlind nu utgifvits i 10 %r.
Resultatet af detta forberedande arbete visade sig vid det fjarde allmallna svanska barnmorskernotet, som holls i Stockholm.
september br 1897.
E j sb att forsti som om onskemblen redan vunnits och frulrten vore mogen, dgrtill torde annu Hbgi ktskilliga.
i r, men anordningarna for motet, iimnena fiir forhandlingarna, dis- kussionen, hvilken till stor del rorde sig om de fi; rslag till fiirbatt- rande af barnmorskornas stallning, som framlaqts af den af tredje d m a n n e barnmorskemotet valda centralkomit6nY n8rvaron af sldana personer, som pQ frdgornas framtida utveckling kunde h a h a det storsta inflytande, diskussionens gdng och inlaggen i densamma, allt detta tydde p l att motet ordnats af en redan organiserad korpora- tion, som rned allvar och nit satt in sina basta krafter fiir att rinnn sitt m %l.
r i d barnmorskemotet gr 1886 fanns ingen liikare niirvarande och hogst f A voro de deltagare, hvilka icke tillhorde barnmorskornas egeu klass.
Vid motet IS97 leddes forhandlingen af professor Sondkn, ofverlakare vid Barnbordshuset, chefen fiir llIedicinalstyrelsen, Gene- raldirektor AZmBn, syntes troget bland iihorarna bdde for- och efter- middagarna och f i voro de frdgor under diskussionen, i hvilka han ej gjorde inlagg eller afgaf forklaringar.
Blend deltagarna &amp;, a man forntom en he1 del kvinnor af den s. k. bildade klnssen rBra kvinliga lakare jamte flere a£ deras manliga kollegor.
Till barn- morskornas stora berom n15 framh6llas: att de med samrna enkel- het och rattframhet nu sorn 1886 framlnde sina iinskningar.
De hoga herrarnas narvaro verkade ej dampande p l deras upptriidande, utan syntes de med frimodighet begagna sig af tillfiillet for att f B fora fram sin sak.
Intresset under forha.nd.lingarna syntes vara storst nar dis- kussionen rorde sig kring hojda intriidesfordringar, okade liiro- kurser och repetitionskurser samt ratten att fortfarande vid behof utofva den instrumentala forlossningskonsten.
Slsolu fijrut niimnts hafva utofver till %telsen att begagna instrument niistan inga forand- rjngar under detta Brhundrade inforts vare sig med afseende iri in- triidesfordringar, kurser eller oka3e rattigheter.
Allt st&amp;r ungefiir p % samrna stindpunkt det gjorde i borjan af drhundradet.
Finnes vgl nigon k l r i Sverige, om hvilken detsamma kan &amp; gas?
Inom alla de korporationer, som p % ett eller annat satt arbeta fiir sjukvtr- den, for lakaren och sjukskoterskan liksom for apotekaren och veteri- naren iiro kunskapsfordringarna hojda.
Det sammrt a r fallet med alla omrkden af lararekallet och diirmed har foljt forbiittrade lone- villkor och forbattrad social stdhing.
Ej underligt darfor att afven barnmorskornas refoimyrkanden erhdllit foljande motirering: gif oss battre kunskaper p % det vi battre mB kunna fylla viirt kall
' och pk det vi efter slutadt viirf m&amp; kunna se frambt till en ljusare franltid an lif vet pB fattighuset.
Det ligger nbgot nastan gripande dari att en kiil.
spridd ofver hela Sverjge och diix lefvande under de ansprbkslosaste forhkllenden, ofta under de st; ijrsta urnbaranden, kan samfalldt framlagga ansprkk af den art, att dessa hufvudsakligen afse lrommande generationers in- tressen.
For egen del hafva alla dessa enkln kvinnor ingen fordel att vinna af ratten till storre kuns ' kaper.
Och dock har fr %gan darom diakuterats rundt om i hela vArt land sB att den vid senaste barnmorskemote kunde framlaggas, icke sbsom ett forslag utg&amp;nget fr&amp;n nBgra enskildcz personer utan s&amp;som hela Ir&amp;rens fordran.
Den tid torde darfor ej vara aflagsen, db vederborande myndigheter ej langre skoln kunna motstk denna pbtryckning; hela tidsriktnin- gen tenderar darbt.
*) Och hvad ar det barnmorskorna begara?
Att intrades- sokande till barnmorskelrurserna skall aga de knnskaper, som ford- att laroknrsen blir ras for intrade vicl follrslrolelararinneseminariu~~~, tvbgrig i sti-illet for ettbrig, att instruktionsbarninorska ej allt for ofta ombytes samt att repetitionskurser anordnas for de iildre barnmor- slrorna.
DB emellerticl kbrens sbval duglighet soin anseende i hog grad iir beroende af dess moral, begares ock att intriidessokande skall for&amp; intyg af minst tvB k b d a troviirdign personer, att hon fort en sedlig och oforvitlig vandel, att mer iin hittills skett de elever afvisas, hvilka synas varn for.
knllet oliimpliga samt att eleverna under liirotiden bo vid anstalten och st&amp; under en bildad husmoders ledning.
b Sb lyder i hnfvudsak barnmorskornas forslag.
Att veder- borande ej Bnnu synas Bmna tillinotesgB de frainstallda forclringarna, for sb viclt de ghlla hojda kunskaper, beror vaJ i viss mdn pb de okade kostnader sb viil for stat som for den enskilde, som en dylik forandring sk.ulle inedfora, men i annn Bogre grncl torcle skhlen diir- till ligga i de betankligheter som af f. d. ofverlakaren vid Barn- bordshuset C.
M. Groth motiveras pb foljande siitt: D Om en barnmorslras verksamhet inom allmoge- och arbetarehein skall blifvs sB viilsignelserik som mojligt fordras ej blott, att hon +) I flere andra l h d e r shsoin t. ex. i Holland oc11 Belgien Br laro- kursen tvhhig - och iiilskont l&amp;rolcurserna i vhra grannlander Denmark, Worge och Finland redm aro langre an hos oss, sti hojas dar dock nu allvaFliga, roster f r h l#karnas sida om li %rokursernas ytterligme forlsng- nin g.
382 ar kunnig i sitt yrke, skicklig, uta3 afven att hon titan forsakelse kan dela folkets vanor, sprHk och fads samt kan sofva godt i den badd, som i arbetarehemmet kan bjudas henne.
Som regel kan detta dock icke blifva forhftllandet, om icke barnmorskan sjdf a r ett folkets barn, soin under sin, barndom och ungdom vurit medlem a£ allmoge- eller arbetarehem.
Skulle fordringarna p&amp; allmiin bildning ocB skolkunskaper stegras for intrade vid barnmorskelaro- verken och storre kunskaper darvid fordras, an hvad folkskolan kan meddela, tror jag detta skulle blifva en olycka fijr landsbygden.
Det fortroliga forhilllandet mellan folket och barnmorskan skulle ej Iromma.
till stbnd, om barnmorskan genom sina foregtende vanor och genom sin sociala bildning tillhorde de s. k. stindspersonernas klass)).
Detta argument, som ju sgnes innebara en del talande skid for bibehillandet a£ barnmorskornas Ibga kunskaps- och samhallsst~l- ning, ar emellertid latt att gendrifva med motskid ej minclre talande.
Det forhA.llandet att en del forsamljngar iiro for fattigrt for att kunna va1 aflona den i derras tjiinst anstiilda harnmorsknn, att minga kvinnor salma medel att bekosta en dyrbarare kurs och att hem h n a s s l torftiga att Tistelsen dar for barnmorskan Pr forened med stora umbiiranden, dettcl bor viil ej rara fnllgoda motiv att hrPillta hela barnmorskebildningen nere och berofva barnfoderskorna i viirt land den basta mojliga hjidp.
Hiirmed vilja vi ej hafva sagt att endast s. k. bildade kvinnor bBra blifva barnmorskor.
Hur onskligt det iin rore att sldana afven iignade sig At denna bana, tro vi dock, att sb viil bbernmorske- som sjukskoterskekdren har ljehof af kvinnor tillhorande bbde de bildade och de mindre bildade samhallsklasserna.
31en en hugre zctbild~zing for yrket, hvilken klass dess utofvare an mil tiuhiira, iir i hog grad onslslig och foljaktligen hogre kunskapsfordringar Bos den intrades- sokande.
Om sdledes krafven p8 liiigre intriidesfordringar och fiirlangda kurser synas val befogade, giiller detta ej mindre betriiffande niidvan- digheten af repetitionskurser.
SBdana hafva redan borjat komma i bruk och under senaste host anslogo 5 af Sveriges landsting me- del till fordelning bland barnmorskor, som onskade bevista den- samma.
Huru valbehofliga dessa kurser bora vara finner man liitt, om man betanker den stora betydelse man nu for tiden tillligger anti- septiken, ett amne hvari de aldre barnmorskorna ej erhallit under-
visning.
DB ingen forbiidelse esisterar rnellan de fr %n Barnbords- huset utgingna barnmorskorna och denna anstalt, kunna de nya metoder, sorn clar tilliimpas, icke spridas till de aldra utofvarna a£ yrket, boende i vBrt lands atlsgsna bygder; foljaktligen ar det obi] .- ligt att begara art dessa.
skola folja framstegen pH obstetrikens omrBde.
Den fordel, s o n tidningen J ' ordemodern, utgi.fven af doktor Wretlind, erbjuder, knn darfor knappt nog starlrt framhiillas, och det borde af koinnunalstyrelsen tillses att hvzrje barnmorake haler sig nled detta fackorgan.
Ett forslag so111 ehuru synbart af underordnad vikt bor kunna blifva af ingripande betydelse galler forestiindarinneslsap~t vid de anestalter, dar barnmorskor utbildas.
For nhvarande bytes rid Stock- h o l m bnrnbordshns, a8r de flesta sseuska barnmorskor beredas till sitt kall, forestBndarinna hvarje br, BB sidant siitt.
att en nyut- bildad elev utses for ett Ar till instrulrtionsbarnn~oralza och darefter ett Br blir forestindarinna och eftertriide.~ i sin ordning af den soin varit instruktionsbarnmorslia o. s. v. For ett siidant forfaringssatt sgnes vara svgrt att finna nigot skal - om ej nlojligen det att en nyss utgiingen elev kan noja sig med mindre afloning an en erfsran barnmorskn -, ?not detsamnla tala desto flera.
Eller H i det mojligt att den person, som vet sig om ett br skola liimna sin hefattnii~g, skall lrunna lned verkligt in- tresse skota densamma?
Och %Even om forestLndarinnan har de basta forutsattnjngar for att blifva en god ledarinna af eleverna, hurl.
skall hon under denna lcorta tid hinna fijrv5i.rfva tillracklig pedagogisli erforenhet for att kunna gora si@ 115 biista och klamste satt forstidd?
Ocli fralnfor dlt, hinru s k d l en pk en kort tid an- stalld forestiindarinna knnna bidraga till att fora ba~.nmorslzekBren frnrnbt?
ForestAndarinueslrapet bijr nledfora slryldighet att ined valren blick folja forhbllandena inoln anstalten for att nar s i ford- ras hos vederl,orande soka ntverka forandringar till ett battre.
Nen b a r och .en vet att foriindringar, de in&amp; vara aldrig sA vBl pblra.1- lade, viunas ej med ens.
Man f&amp;r valja tid och tillfalle att foreslA dem och vacka forslagen g i n g pA gbng, lcanske i andrad form for att vinna hvad son1 synes erforderligt.
Och liuru slrall en fore- stbndarinna, vald for ett Br vilja utsatta sjg for de obehag, som kunna folja lned vaclrandet af forilag.
om andrillgar.
Latt nog blir tankeglngen: ~ N o g g i r det under inin tid.~: ':) ' *) Att f6resthdarinneplatsen vid stoclihohns barnb6i.dshuo &amp; r ganska ansvarsfull frarngir bland annat diiraf: att i ' ngen l&amp;knre bor inom ansta.1ten.
Att som elev vid en ansta.lt finna dess brister ar dessutom latt nog; att som forestdndarinna foreslg medel tili bristernas afhjiilpande ar en h d t annan sak och torde nog erfordra stijrre erfarenhet an hvad ett drs ofning ken gifva.
Helt annorlwdil skulle forl~dllandena stalla sig om forestdndarinnan hade utsikt att, om - hen skotte sitt arbete viil, f i kvarstanna i sin verlrsamhet, och om hon hade att draga konselrvenserna bAde af ett .val skiitt och: af ett illn skiitt forestbndil- rinneskap.
Qnskligt vore att forestBndarinneskal~et, sdsom barn- morslrorna sjalfva foreslagit, d e l d e s p i tvti personer: en instruk- tionsbarnmorska och en hnsmoder, och att dessa bdda valdes ur den bildade klassen.
Denna anordning skulle otrifvelaktigt vara en vinst ej blott for eleverna utan iifven fiir anstalten i dess helhet.
Af de diskussionsiimnen, hvilka vid inotet ytterligere fijrekolnmo, vilja vi siirskildt framhBUa instrumentfiirlossningen.
Redan i denna artikels borjan pBvisades huru ratt till instruments anviindande liirnnnts svenska barnmorskor tidigare f t i nfigot annat lands, ehuru dennra r %€t tillkon~mer dem endast niir lakare icke kan i ratt tid anskaffas.
Att denna frtiga nu upptogs till behandling, kom sig daraf, att prof. Ullman och Gadde i en skrifrelse till Xedicinalsty- relsen foreslagit den g i h a rattens borttagande eller ininskande.
Professor Sonden hade i frigan ett mgcket intressant anforande, som sedan intsgits i Jordemodern.
Blaud annat s G e r han diiri:: .&amp;I; det darfor - under fullt medgifmnde att fo1.1) iittri.gnr iiro bade onsl-liga och nodiga - erkannas, att de instrument-larda barnmor- skorna varit till stort gagn for vBrt land och att denna for Sverige egendomliga institution i det hela utfort ett godt arbete.2 Han siiger vidare att anta-let af genom barnmorskor utforda instrnmenialfol-loss- ningar p % senare tiden minsknts.
De ntfiiras numera hufn~dsakligen i de Ian, dar lakare pi % gruod af afstHnden och bristande kommunika- tioner aro sv %rast att e r h u a, namligen i de nordligaste liinen och i Eronobergs Ian.
I Stockholm, diir lakaretillging alltid finnes, har, s i vidt rapporterna visa, ingen enda instru~~entfiirlossnin~ utf0rt.s af barnmorska under de 25 senaste h e n; likasii i flertalet andra stader och i det pB lakare rika SkBne) i.
Professor S o n d h skifver vidare att ~ s 8 s o m skiil att upphafva barnmorskas rBtt att anvanda fbrlossningsinstrument framkastats att lakarnas antal nu sB tillvuxit, att barnmorskor icke ridare skulle for utforandet af operativa ingrepp behofvas, utan skulle de redan
.nu lcunna ersiittas af liikare.
Samma slsgl anfordes redan 1 ' 777 i det d i utlcomua barnmorskereglementet., men borttogs Bter ur 1819 firs reglem&amp;e.
DIlnne detta skiil riu bar inera giltighet iill dill Svaret miste blifva nej, sB lfinge 500-600 instrumentforlossningar och darofver Brligen inom landet mdste sf barnmorslror ntforas, enze- clan lalcare icke kunna erhBllas.
Nen tiden dB lakarnas antal ej blott i stBderna utan afven l landsbyggden s&amp; okats, att barnmor- skor ej langre behofvas for operationers ntforancle, torde annu varn gavska of 8gsen.
Pii landsbyggden iir barnmorakans operativa verk- samhet nodviindig och kominer knge ntt sii forblifva.
Ja, sH liinge lrvinnor finnas i d i r t land, hvilka utan barnmorskans operativa bi- trade slrulle forgls, sH 1Bnge ar det striclande mot humanitetens ford- r i n g a ~ att forbjucla eller ens inslcranlsa bornmorskans ratt att hjalpa.
Natudigt Br att barnmorslcornas strafvan.den dock i cke ute slntande gU1t lcnnskapers forviirfvande, ntan att de afven haft sin ekonomislca existens i sikte.
Pensionsfrigan har for dein varit af det allra storsta intresse och f B torde v d de barnmorskemoten varit,, d&amp;r ej denna fr&amp;ga under de senare Bren varit pil tal.
Genom dis- lcnssioner, deputationer och shrifvelser hafva de ock sokt verka for saken, och gliidjande.
ar for alla dern, som intressera sig for barn- morskornaa striifvanden, att senaste riksdag gynnsammare iin de .foregBende upptagit pensionsirigan och att det finnes utsilst att ett litet vdfortjBnt tilderclomsnnderstod tillerlr5anes den i samhiillets tjanst ntslitna barnrnorskan.
Vi hoppas lrunua se framBt mot den tid, d6.
undervisningsan- stalterna for Banlmorslror hafvs slcarpta intradesfordriugar och for- 18ngda liiroknrse~, d&amp; staten bidrager till barnmorskans afloning p&amp; sanlma s ~ i t t som sedan hnge varit fallet i Danmark och d51 ordnade gensionsforHilllanden kunna lBta barnmorskan motse en tryggad fralntid.))
Rednn vid barnniorskemotet 18 % framhollo barnmorskorna onskviirdheten af att bildade lcvinnor agnade sig &amp; t deras kall, och samrna yrlzancle har sedan dess gjorts i biide tal och skrjft, och det kan ej annat an forefalla markvardigt, att ett yrke sB viktigt och an- svarsf~lllt som barnmorskans ej i anseende stBtt hogre, ej sedan ur- lninnes tider bland sina utofrare f i t t riikna de bildade kvinnorna i samhiillet.
Man undrar ofver att icke de bildade Icvjnnol-na, de som af lust eller tvBng kommit att &amp; p a sig Bt ett yrke och som varit utrustade med goda kroppskrafter, ej funnit studiet af lifsntveck-
- lingen lika rent och aktniugsviirdt, sorn trots ntigot annat.
Och dock 1111 man kanske ej allt fijr mycket forvbnas diirofver.
Den nppfostran, som systematiskt liirnnats kvinnan, utan kannedom om en he1 del vilitiga organ i hennes egen kropp och som i okunnig- heten om heunes vigtiga lifsfunktioner satt det sakraste Iriinnetecknet p l invinlig renhet, har ej varit agnad att locka den bildade livinnsn till barnmorskans yrke, Det ar vdr tid forbellillet att hiirutinnan tistadkomma en rat- telse.
OcksA ha vi under de senaste Bren erhgllit ej blott en kvin- lig kkare, specielt agnande sig i t fijrlossningskonsten, utnn ett ej ringa mtal bildade kvinnor hafvu genornggtt ~ &amp; r barnmorskeinstitut.
a Betydelsen af den nya insats, som sbh~nda blifrit gjord, kan komma att hafva det storsta ~ i i r d e for barnmorslrefrdgans utveckling.
S8wm ett onskemll skulle vi iifl-en vilja framhfilla, att kvin- nans inflytande inom barnmorskeanstalterna m8tte okas.
Hvilken reminicens a£ garnla tiders uppfattning ligger ej diiri, ctt ett barn- bordshus stdant som Stockholms ledes nteslutande af miin, d. v. s. en anstalt, dar barnafoderskor och deras barn vdrdas och diir elerer utbildns, en anstalt, uteslutande afsedd fijr kvinnor och dartill sb stor och vidtonlfattande att antalet under Br ISSi inskrifna nlodrar var 1347, och inskrifna elever under samma tid 52.
Och d l a dessa kvinnor st&amp; under inseende a£ och lyda forordningar och reglementen, hvilka ej blott i sina stora drag utan ock i sina detaljer aro uppsatta sf mau!
(SB lange namligen forestdndarinnan raljes sd som nu iir fallet, kan hennes inflytande knappast tagas med i beriikning).
Harmed f % vi afsluta denna korta redogiirelse for den rorelse, som nu p&amp;giGr inom barnmorskekbren.
Euru ansvarsfullt, hnru maktpfdiggaode ar icke barnmorskans kall d l i hennes vArd anfortros det dyrbaraste, det kiiraste man ager!
D8 faran st#&amp;r for diirren, stiillas krafven pB barnmorskan hiigt, d&amp; fordrar man ej blott gedigna kunskaper och tilliimpning af antiseptikens och aseptikens s t r h g a regler, utan ock offervillighet, noggrannhet och den storsta plikttrohet.
Xan hoppas och vantar allt af den vdrdarinna som man, sedan hon slutat sitt arbete, ofta illa aflonar och m a r t glommer.
Borde ej den k&amp;r, som utfijr ett sL maktpkliggande arbete i vArt land, kunna pirakna alla kvinnors sympati och borde ej den rorelse, som vill soka skaffa dess luedlenirnar hogre utbildning, vjnna hela viirt follrs stad och intresse?
G.
A.. '
Om karlek ~Iverlefver dod.
Om karlek ojverlefver dod och iifYer himlens froskel skrider, om ' hjarta t v arms a j jordisk glod dar ojvan jordens kval och strider, dar ingen pldgor, ingen lider, dd vill jag do i denna s fund, vill fly94 oyver rum och fider mot evighefens Ousa rund.
~ y a r vi ti / / &amp; dens afgrund ftirts, vi droya bayvande vid randen; f as f redan dodssignalen horts, vi gripa efter jordebanden.
flck om man ~ i s s t e att, man f m n den, till hvilken jam f ens hjarfa trdr, a f f anden blefye e f t rned anden i karlek, som ej doden ndr!
Jephtahs dotter.
Gar du lofvat cit gud i vcir nod, o min fader, din dotters dd; d, bar din seger du kopt rned mitt / if, se jag blottar min barq for din knif.
Jag .har klagat for sis fa gcing bland bergen min sorg i min s i n g - jcir jag do for den hand jag har kar, kan ej diidssmartan komma mig nar.
Och det, o min fader, jag svir- att $6 rent ar det blod du tegar sum diff sista vdsign~nde ord som det sista mig trostar p6 jord.
qor ej tcfrnornas jc4inrande skri.
var en hjalfe och domere fri!
Jag har vunnit en seger fir dig, och mitt folk ar befriadf ef mig.
/ Yar du fogit det / f du m u gaf och ditt barn ligger stumt i sin graf.
md den frvden dd vara d&amp; nog, ott du minns hur jag leende dog.
Jag sdg dig grcifa, scig en t6r.
som skymde ogats sol.
Ben h n u for mitt mime sMr som dagg pd en viol.
J a g s6g d@ le - safirens glans blef dunkel och blef matt vid dina ogons strdlars dons och dina blickars skratt.
Som vastersol siff skimmer stror pci molnens morka berg och knappt i nottens skymning dor den a ' jupa ambrafarg, eN sinne morkt of sorg och ve dift leende gor glad ', och den, som en g h g sett dig le, har Ous i hjartats natt.
Ylara Johanson.
Eva Thorssell f. Inom hufvudstadens fattigv4.rdskretsar, f r u s t H Noi.rmalm, var Eva Thorssell ett ofta hordt och vtil handt namn.
P6 den centralbyrii, soin Foreningen for valgorenhetens on.dna.de Cppn ade i slutet af 61: 1SS9, borjade hon n81nligen tjiinstgora reilsn IS90 och har sedan dess oafldtligt iignnt sig Bt arbetet for de fnttigs.
Fa1 hafva sb varmt som hon varit besjalade af den id&amp;, s o ~ n ligger till grund for I ?.
P.
0: s vorksamhet.
Godtk6ps-valgorenhet, d. v .. s. gifvandc af en slant, storre eller mindre, till hoger och venster, utnn att man gor sig modan att forsijka taga reda pPL hvad hjalp, som verkligen ar af noden, betecknade hon rent nf soin ett brott, bide mot den som f8r slanten och den fattige som st8f breclvid och med undren och forbittring ser pB det Izritiklijsa gifvandet eller bagiirligt soker att sjdf fH en lika liitt forv&amp;rfvad penning.
Med aldrig svilsande intresse och Reg energi viilnlade hon sig om att ur missmodets, oformHgans eller slohetens dy Iyfta den hjiilpsolsande, men sin gladje faun hon i att f H stodjn den son1 vaclrlade under en for tung borda eller som striifvxde af all sin Irraft stt forbattra sin stiillning.
Den, soln ockrade pd modmiin- niskors gifuzildhet och a£ lattja eller vhdsloshet var i standig svii- righet, fick af henne hora m8ngen skarp sanning, under clet att hon strBlade af medlidsam olnhet mot den ofiirskyldt lidande.
Ett sbdant hufvudets och hjartats arbete noter och det ford1.a.r en frisk och stark L o p p fib att stR bi.
Med bekymmer har man liinge sett, att Eva Thorssells brinnande, ofortriSttadt verksamme ande slet ut hennes lrropp, men hon ville ej gifvn vika.
Tills hon stupade, stod hon kvar pH sin post.
Vid hennes nyss slutna graf st8 med tgrdde blickar de, som gjort till sin den stora uppgift hon med ssdan hangifvenhet om- fattade.
De hafva i henne mistat den liffulla, varmbjiirtnde med- arbetemkan och kiirleksf ulla vilnnen, och arbetet sjiilft har forlorat en kraft, som syues llardt nar omistlig.
F. V. 0: s verksnmhet kriafver hela personligheten och ger foga tillfredsstiillelse i utbyte, det iir darfor ej sP1 underligt att lnbnga skygga tillbaka for dess kraf, men sir, sH soin vi troy arbetet godt och behofver det goras, SA s k d l det ej afatanna i brist p&amp; arbetskrafter.
Det ar vtir vissa ofvertygelse, att om en lucka upystiir, den ock blir fylld, om man bidnr, men en person sorn vuxit och utvecklats samtlidigt med arbetet, kan aldrig belt ersiittas.
.
Vdrt sista tack till Eva Tliorssell m4 dador foljas af en nt- talad forhoppning, ott det arbete, kt hhrilket hon offrode sig, m&amp; ostiirdt fortgA, s % k n g e daraf gores behof.
Det skall en glng, om ' det iin drojer lange, bli obehofligt - det iir den forvissningen sorn ' ger kraft att utharda - och dO f4r Eva Thorssell sin basta minnes- gard, ty i det forberedande arbetet bar hon gjort en kraftig insats.
A.
31: s. P&amp; Prlirien.
Roman af Hilma Angered-Stra~zdberg.
PB trons och hoppets murinhiignade vagar vandra frejdigt framOt de i anden fattiga lned haxlderna kngppta kring sina full- makter till himmelrikec, under det han, som har mtinga agodelar, rOdvill stirrar ut ofver valdigs vidder, undrande ijfver undret, som aldrig sker.
Barnsligt jublnnde och fridfullt sofvande ysalmrytmer klinga smittsamt upp mot hnnom fr&amp;n de mblmedhretna vandrama.
En fndd s h g, siiger han, men niistan omedvetet stiimmer han in i den segerbrusande refrliogen, och plotdligt hor han genom rosterna en rost, som .drar honom, och han fijljer den rosten och sliinger sina iigodelar och siillar sig till trons och hoppets vendringsman och g i r med dem som en bland dem.
Men han ar ej som de, hans fattigdom iir stulen och glensen af de biittre dagar han sett, som drojer onlkring honom, svider i ogonen p t det iikta arrnodets stolta iig n.r e. SB gOr han Ater ut p l de vida slatterna och lastar Bter p9 sig sins skatter, snckande som en befriad och som en betungad.
Han hade BndA trott en gHng, att det fanns ett nillsoga s9 stort - - Ack, och p&amp; den stora fria slatten under det vida blia hralf- vet, dar llngt utanfar hoppet och tron, finner han kanslre karleken.
Hvad iil.
grymmare an karleken utan hoppet och tron?
Den iir en logn om lycka, som aldrig kommer, och hvarje dag trampar den sonder minnet af glrdagens diktade lycka.
Nar vandraren ha.r bakom sig den sista rasten af don sista dagens .drijmda- frojd och liknojdt strijfvar vidare, dil kommer han kanske till ett varmare luftstreck och till skanare nejder.
An sedan '?
Detta - det vax dH lifvet.
391 Den litteriira ' hostsiisongen har inledts med en bok af .Hilma Angered-Strandberg, en rod bok om Sverige i Amerika liksom sist men andB en helt annan bolr a11 sist.
Den B r inte sammanlznAdad af smnlor, som blifvit ofver frAn den form bolzen, utan den ar gjord af nAgot af det fiuaste och vackraste stoff, som forf.
agde bland sina forrlid och som hon med en bitauke af Grnhet och sparsamhet, liksom nar en mor delar ut pepparkakor At sina aflromlingar, laste undan i vgras, d % hon gaf oss, Den nya varlden o.
Om denna bok ar b5ittre eller sarnre an den forra vill jag inte vara nog oriittvis att reflektera ofver.
Den has sedan det emot sig att den Br n: o 2, 0c.h man fordarfvar tv8 prima saker for sig, om man partout vill riikna ut hvilken som bor anses for den primaste.
En salls~m, betagande slronhet hvilnr ijfver denna slrrammande vidn priirie, s o n ger en sB smiirtsam intensitet Zit en ensam och Rngestfylld andes vnga trAnad och gor rum Zit ett grlnslost jubel i lifs~isshetens hdgtidsogonblick.
Pritrien i morgondager med dagg och sv.dlr,a och sm % metallskimrando reptiler, kilande upp och ner i springorna.
mellan briidtrottoarerna, prarion mnttad och tyngd af sol, som 6ser ett hvitt, brannaode ljus och on forlarnande hetta Gfver de m&amp;nniskotomrna vidderna, priirien badad af tornndons skyfall och med hvarje gr&amp;sstrA bliiokopde af en liten privat regob8ge.
Ute p8 prBrien lefva mBnniskorna, hBr i boken, derss triivillor med sina verandor p&amp; framsidan och bislag pii bczlrsidan aro inga boningar, endast skjul och natthiirbergen.
De ligga dBr i IAuga rader mod sin amerika~lslra fabrilrslcoinfort midt i den oberorcln odemarken, och for den, som ser ironien, foljer dar alltid en sockengrti reaktion efter frilnftsestasens flykt mot drijnda himlar.
Inledningskapitlet bar man liist en g h g for l h g e sedan i!
) Ord och b i l d ~.
Pii den ticlen visste man i allmanhet ingenting om Hilma Angered-Strandberg; men jag vet Atmiustone en, som i den lilla slrissen med glad och vemodig benndran varsnade konturerna af en Ny Varld.
Det handlar om nygifta paret ' Hjelins tragikomiska aulromst till sitt verksamhetsfiilt, Gustavi priistseminarium, dar mister Hjelm, f. d. kollega i Norrlropiug, skulle agera professor i naturvetenskaperna.
PA dessa sidor trangas en ' massa individuella figurer, teckuade med dessa f A och triiffsiilrra streck och.skarpa konturer, som forf.
alslrar att anvanda p % sinn bipersoner, och rned dennzl blida basmhBrtig1let midt i den sylhvassa satiren, som gor att man utan samvetskval kau njutn af den hisarra komilren hos
den beskedliga, religionsdryga seminariekolonien.
Roliga Bro Gustavi professorer, men roligare Gustari profcssorslror, bland Iivillrs j a g inte vet om jag skall tillerkiinna priset Ht professorslmn Tiirnkrist, Hjelms ' inaclrordcring~fru, som tinkte fara till Kansas, ifell ciet skulle bo hiirslrap i hnset, eller Bt profcssorskau G~zstafson, m u inte fiir sin diid ville lbta miirka, att hon var en biit.tre mhliiska i sig sj&amp;lf - - - Men humorn Br lgngt iEr8n det riisentliga i denna bok, den blir glesare, ju l b g r e man kommer, och trijtt oc11 tillhakadragen, som vore den led vid sig sjalf.
Hvad som iir ccnt.rum hiir 9r (let mest patetiska dlvar, det iir Natilds Hjelms sjiilshistoria, siirskildt de moment af denna, som inte frclmtriidde den tiden hon hette Louise Hultman och var gift rned en vagabond.
Erotik och religion syntes ingenstades till i)) .Den nya varlden~, dar fanns inte rum for annat an lifvets kergaste nodtorft.
Hiir, i de lugna, stadgade, bekymmerslosa fiirhilllanclena, ha mrinniskonla tid att syssla rned Qud och sin niista.
Xed Chd siirskildt.
HBI- finnas gudfruktiga u~iimiskor af slla miijliga nyanser, friu den Bste- tislze och passionerade metodistpastorn till den ptflnget fromma tjiinbt- froken Ellida, som samlar glijdande lcol 1); sin matmors hedniska huf- vud genom aldrig slappnande nit for hennes frdsning.
liar gii Lap- tister ocli snegle medlidsamt ijfver till metodisterna, ulirlrnnde burn folk lran vara sb blinda fiir bibelns klara, liittfattliga 1Kr: a om barn- clopets fiirkastlighet, under det metodisterna viinligt rekouiruenciera &amp; t baptisterna en liten repetitionskurs i Chds ord soill eu ofelbar kur mot antimetodism.
Och de evangelivka lutheranerna sittu y d sin rattfiirdighets hoga hiistar i forniinlt ~nedvetande af att deras religion iir den anstjindigaste ocli mest passaude, medan mulatten, som i en nf soderns doftande uiitter l~judit sin sjal &amp; t den store, Skones, gfir miste om en vtluppfostrad fiirsatnlings applider, n i r han lued en vildepoets fiirgstarka patos ofver sitt tal vittliar om sitt mote med Gud.
Nan slzulle knappast troy att den atneriksnska religionen, soul, med hvad namn den an lnii kalla sig, alltid priiglas af en brrid- skande g6pdnraktighet och konkurrenvanda och ett slags goodtemplar- epikureism, som gor kyrkorna till fijrlustolselokaler och fbrfrisknings- stallen, att en slik religion kunde attraliera en ocilad och skonliets- tarstande nnde.
Men den kan verkligen det, med tiilen, och sk skei det h l r i boken.
Och sii f i r man se en varelse, som hade styrka till all tro och Iwaft till alla, tvifvel och hvars sjals syn hade be-
snsats af ~glansen ofver jgtteiingen)), sitta som en erkgnd syster i Dot var ints fiSr pasterns skull hon gic ' k di.t, clet var hon aiistsa sii ' l-iel: 118,.
Uiiremot var clet pastoras fel, att hon kom e&amp; hastigt d2rif~: Bu.
Pastorn var en stmlr man, men omsider dukade han under en clag, dB de, icke alldeleu slumpvis, triiffades ~nte pB prarien.
En sekuncl basa, .ett forbjndet ord och nAgra lidelsefnlla ls.yssnr, FA var han borta.
De par tre sidor, hvilka sleildrn detta mote, &amp; TO skrjfna som en sdng och jag ar frestad att leta frarn de versrytnier soln ligge g 6 l d a i de skenbara prosafraserna, till egempel: Vilsen var stigen.
d i r (IF: funnit hvc~1 ' mdra?
lrien gyllene sol lbg ot ' ver e n cleggfr.is1~ rnorgon, och sci slrnlle de skiljas.
Eu selrruncl hnde lifvets uaderbaraste l~iirlighet snndclst vid henne, och hon h d e gripit den och Imde den Irvnr, om lion 5 n ddrig mesa ficle se 7zon.om.
Auuaadngen vas lif vet smd11orgerli.gt; jiinzdtrist som ett form&amp; mcd virlrade: mtia~al~asses och albnins mecl rocla psesssde plysch- giirmar, och hon tgclrte hou hade varit med om en komedi, diir personema voro: gift metodistpr8st, muan mans v&amp;~: ldsligt siunade fru.
Metoclistpriisten omvBnder frun ocll en g&amp;ng viixla de] Z;) TBPST, hvnrpl " ~ de rnss hvar At sitt hdll och bekiinna sin synd far de respek- live individer, nled hvilha de ha att dela nod och last.
Metodist- priistcn ' anger sig ytterlignre for sitt kyr1eo1-id och l %mnar samh2illet.
Och nax stycket slutar, iir metodistprasten fortfarande gift och frun fortfarande en annons samt dter viirldsligt sinnnd.
Soinliga miinnislror lefva sB fort, att de alltjd ha forsprdng for sino egne oden, och en g h g stB de handfallna oc: h undrs Ilvar- f3r det 5i.r sB tomt oinl&lt;riug clem och hvarfor det inte finns nBgot annat lif att lefvn, sedan de lefvat npp sitt eget.
Matildn Hjel~n hade hastigt nog blifvit fiirdig med bdde religionen och den stora I.ikrlelren, och niir rikedomen en dag utan varning foll ned nr slryarna fiir liennes fotter, dB bliiadades hon blott for ett ogonbliclr, och ssdau gnuggade hon sig i ogonen och var fBrdig rned den ocfsd.
Bolren slutar som allt grnbbel ofver lifvet och som kanske lifvet sjiilft, med ett tanbstreck och ett friigeteclren.
Det ligger usgot be-
klaminande i det hastiga uppsvingandet till rikedom, och man angslas for att Matilda och hennes man vid morgonljuset koinma att finno en hog vissna lo£ i stallet for guldet.
Det kan ju htinda, att dct varade, men man undrar om de sjdfva kunde tro p i det frdn den ena dagen till den andra.
Och hur soln hiilst blir slutet iind % en besvikens och forortittads bittert vemodiga: ~Detta - det var d % lifvet!
w K.
J. Fr&amp;n skilda hiill.
Doktor Astrid Cleve kommer att f r h och med d i ~ n 4 oktober hiilla en serie forelasningar i organisk kemi, illustrerade a€ experiment och demonstration aE preparat.
Fiirelasningarna, som anordnas af pedago- giska larokursen, skola hiillas i Stockholms hogskola tisdagar kl. 7-8,au e. m. ii.
~Kvindernes Blad *, en ny dansk veckoskrift, utgifven som bihang till ~Vationaltidcncie, llaghladet och Dagens iYuheder-, har utsandt sitt fiirsta hafte sondagen.
den 18 september.
Bladet, som redigeras a€ fru Zi ' iyrtor- Rendiz, har till hufvudsyfte att meddela redogijrelser for kvinnorijrelsens historia s %v&amp;l i Danmark som i utlandet och nnderrsttelser om kvinnornav stallning i de olika llnderna.
Forsta numret innehiiller bI.
a. biirjan af en uppsats om x,Iivindesagens Historie i Sverrigx, af Certr-rid. \ delbory samt ett bref till bladets redaktor f r h Bjtrr.n.djerwe Ijjwnson.
ii.
Den forsta tyska kvinnoklubben har invigts i Berlin.
Lokalen a r belagen vid Schadowstrasse, cn liten tyst sidogata, soln liiper ut thin Unter den Linden, och ar kornEortabelt inriittad med las- ooh skrifiwm, .matsal och en skuggig tradgkd.
L.
En kvinlig ltrigskorrespondent, troligen den forsta i sin genre, har npptradt i spansk-amerikanska kriget och skildras entusiastisk t af en korrespondent till The London Mail.
Henncs namu var mrs.
Blake Watkins och hon var fr %n Toronto i Canada.
Vid sin ankomst till Tamps mattes hon med forvPnad och ijfverlagsen misstro friin sina matiliga kollegers sida.
Men hon visadc sig vara en s % skicklig iakttagare och intervieware och skickade s % digra korrespondensluntor med hvarelida post.
att hon fiir- viirirhade sig deras hogaktning, och pP salnn~e ggng npptriiclcle hon sQ ansprhksliist och kvinligt, att hon vann samtligas varina sympatier.
E n kavalleriofficer &amp; om till den slutsatsen, atk krigskorrespondans egentligen ar fr~zntimmersgijra, * or else this Xrs.
W a r Correspondent is the brightest little man in the outfit^.
En viinlig erinran till v&amp;ra damer i allmiinhet och fru A.
In.
Holmgren i syanerhet.
Till Red.
af Dagny.
Ehuru icke i tillflille att deltaga i arbetet for kvinnosaken, delar jag dock i mycket red.
ssikter.
Men dB jag, slsom jag iblaxid brukar, for lnin man uppliiste ett och annat n r D a g n p sista hgfte och diiribland en 18ngre artikel om kvinnoinotet i Bergen, skskade han ph hufvudet och sade: nDet %r ledsamt att svenska fruz; ltimmer, af hvilka mhnga sakna all nationalk&amp;nsla, resa ofver till Norge ntan tillrlicklig insikt i v l r a egna forhhllanden.
De blifva dgrigenom garna ett rof for diir rhdande falska inbillningar att allt som d&amp;r gtires ar ctt f~.ctmsteg, om det ocksh B r sh ofornuftigt, ntt det m a r t mhste tagas tillbnka; och slwytet onlkring dem gor den1 handfallna, dB de icke fi5rstH - tomheten dari.
Nu llar fru Holmgren blifvit fbrtjnst ofver n&amp;gra godtkopsfraser vicl motet, shsom att norska kvinnorna borde rned ens appstlilla rostratt ph lika villkor lned inBnnens &amp; soin mhl och att man dblr ' skiimdes ' ofver, att lcvinnorna.
icke i vinti-as fingo denna riitt; och strax iir hon flirdig a t t tillbakasiitta sitt eget land, hvilket Worge skall hafra ' sprungit ' sh franlom i uppfattningen af inoderna reformer.
Sanna fBrh %llandet lir, att vid omrijstningen i stortinget den 21 sistl. april om den p01iti.h rostriitten icke en enda rost gafs Bt forslnget om koinnor- / mu delaktighet diiiri - sH odelad hndc knappast opinionen i sven- ska riksdagen varit cliireinot --, samt att den riittvisa, soln kvinnorna i Norge iinnu f o r g ~ f v e s begiira, niimligen att fB hornnzunal r6streutt, haEva de svenskn kvinnorna r * edctn i me /.
iirt en ma1zs61der dgt, ntimligen allt sedan 1862!
Och icke blott dlir~lti aro vi frainom Norge.
~ f v e n mennen st&amp; ef- ter oss i l~oin~nunal ejdi / $$ / relse.
Hos oss f &amp; p&amp; landet, i kopingar och i de stiider, dar allmiin r&amp;dstuga finnes, alla rostbergttigade, s %ledes afven kvinnor, deltaga i a2la beslut och oal; men i Norge f &amp; de rostberattigade endust uiilja onzbud for de allmanna &amp; rendenas ombesorjande, namligen dels elk nformanskabo och dels arepresentantern.
Sh &amp; r iilifvn, i jurnforalse med de norska amtsformansliaben, v l a lar~dstirtg en rent demokratisk in- rgttning, ty i de senare fhr icke nhgon landshijEding eller aiinan till lans- mnyndigheterna horande person deltaga, d l dlremot i samtsEorn~anskaberneo amtman oc11 kronofogdar Iro sjul$j.lrr.t$~frln medlemmar (den forre sksom ord- fdr.ande), och ledarnoterna icke ens fiP, sjMfva v %lja sin seh-rete~.cwe.
Trots all t detta skryta norrm&amp;nnen ijfvesljudt ofver sin usj lilf styrelse * och snxtida svenskarna, diiri understodda of sS.
mhnga mindre knnniga landsman.
Fru H. has afven menat, att Norge kunde vasa ostolts ofver stor- tingets beslut; om den politiskn rodratten; men dlirtill.
har det i sanuing inga skiil.
Hvad skulle hon siiga, om man h&amp;r i llandet ggfve, shsom n u i Norge, rostrlitt &amp; t drtingar., Baclrsticgusittare och andra beroende perso-
ner snmt delvis Bt fcdti! / l !jon ocli r ~ c s s i o n c i Egentligen ~~ iir dock denna nallmllnna rostriittn en ren humbug; ty enclast lwar 1OO: e af de rostberiit- r.
i stiidernn) f8r (siisom elektor) deltaga i valet, tigade p&amp; landet (l ~ ~ a .50: e af stortingsmiin: d % dlirenlot i Sverige alla riistberiittigade (utom iinnu pii .s n5gi.a f l orter) direkt aii ?jct r.il; .~d~r! / srrr~t~t Var det nu beslcedligt af min man a t t 118 detta satt i y k n biadeln friln en dcl norskdyrkando frnntimmers iigon, h a i l sknllc!
ni (15 siign, 011.1 jag yppade en nnnan sak, soin han lade mig 11i.i hjiirtar, men son1 j a g nldrig fiirut tiinkt PA.
Kan ni tiinka er, att han pistod, (k t \ - i Irulitiln~ncr i allmiinhe t sakna fo. * fer.lc~nd.wiIlne.
Det iir modrarna, sade han.
som git ' vva barnen sin riktning ocll n %rva deras iidlare instinliter, och hurn ser mnu icke i Frankribre, Tyskland, Danmask, Norge3 niodrarna uppEostra foster1 iiridskt sinnade miin.
Neil i Sverige, det land som llar den mest lymndc historia, Iiro n~ztickns kvinnor utan sinne for ett land, som genom sin fiigring, sina minneri oclr, sinn stora naturlige hjiilpkiillor borde riicka den vurnaste hiingifrtmhet; jng vill nu icke tala om v k a kvinnor aE folket.
Siir de t. c s, koxnma net1 till Danmark?
vacka de allmiint liije gellorn sin okuunighet 0111 allt hvatl nationellt heter.
De veta att cie kornma friin SlnBland eller SkBne, men knappast att de Bro fr %n Sverige, och en svenuk flagga eller sreaska fiir- ger] canna de icke till.
IIeu hvilken flackhet ocli lojhet rijja icke Bfvcn v&amp;ra battre damer!
Utanfijr en svensk fainiljs bostad 2 en badort s5,n man barnen lekn omkring cn dnr planterad (Irm.4; fagga, .E ' r~zn hada.
sii- som ung, vistats n&amp;got i Kopenhamn.
och Jet var: i!
~ l i g t htmneu fiirme- nande, likgiltigt om barnen gladde sig i t den danvka flaggan luera Bn kt den svenska.
- I ett dtonsamkviim hiir i staden utbredde sig en till- fiilligtvis nhrvnrande norska ofver sitt lauds hiirligheter; dct vore vida vnckrare och former $in Sverige.
Alla tego och togo med nnclcrgilvrnllei emot skroderiet.
Slutligen dristade dock en ung Srn rest ?rvera sig litet.
Hon hade rest i Korge och funnit det delvis vackert.
iucn fralnfiir ailt enformigt, endast klippor ooh vatten; hvaremot Sverige erbjoii mera om- viisling rn.
m.
Den norsks dameu.
studsade.
Hon tycktes iolre hn forr triiffat nhgon har som ho11 pA sitt eget land; och sii iix ddet.
IIar man nkgonsin vid ett mijte i Norge eller Danmark hijrt n&amp;,oon 11Uln den svenska fanan hiigt?
Nen sh lange den svenska kvinnan icke eldas ar ' kiirlek till sitt land, mO man flfiingt vanta sig det fosterlandssinne hos rCLr ungdom, son1 utmi %rker v k a g r m n a r och andra nationer:.
rpSiig d i m viinner i D a g n p, sade hati slutligen, aatt om tie vilja i snnning gagna sitt land och sitt kiin, biha de liigga sinn liisarcb pii hjiirtnt rlr ~ att, vid sidan aE eller egentligen langt frulnftjr r i i s t r l t t ~ l r t g a n m$ste s o h ingifva de svenska livinuorna en vannarc hiiugifrenhet fiir deras eget land.
* Nu har jag ldtit min man tala, diir jag sjalf sb fuga fijrstod; mcm jag tyckte att hail hade riitt; ocli no=; r o w det bra roligt, on1 r i d blif- v m d e nya kvinnomiiteu v&amp;ra laiidslnaninnor visadc sainina njiilfkiinsla som deras viiuner i grannllnderna.
l ?~ ' rrplir~o.yjr~e.
F R E JA-MAGASINET 18 ECumleg&amp;rdsg; &amp; tan 18 18 GrOfgatan 18 29 Drottninggatan 2 B Spia- 0Ll ' ka och sorter, Knackebriid oof: oert~uffli, (/ a vuls9ncc7c.
.i wzc " cn (/ a ' .I MEDERSPRIIS och GULDMEBALJ Dresden 1 S94.
Brn.1111sc1lweig 18 %.
GULDMEDALJ Stoclrllol~~l 1897..
Biscuits o c h C a k e s Aktiebolaget Stockholms Parasiticida, Desinfelrtions- och Mattreng~~ingsanstalt, 101.
Allm.
Tel. 87 99.
Itikstelefon 36 7 % Vallllallav&amp;ge~ ?emr fjader och reder tagel medelst nylronstmerade masltines.
Atager sig rengoring, forvaring och konservering af mattor, gardiner, pelsveslr m. in.
Ul ' rofande af all&amp; slags parasiter f1.811 mobler, bohag och Blader iifvensom frill boningsrum och fartyg m. m., allt till priser, som for v i m full garanti lemnande mefoder aro sar- deles moderata.
Desinfektion efter smitfosamma sjukdomar i rum.
OBS.
!
Eff elder nfhemtas och Atassandas utan sarskild af- gift iaoin Stoclrholin.
Rikhaltlg Literaturafdelning.
JMKorgon- och a f t o n - t i d n i n g.
- Prenumerationspris - - ~~s~L] I~~~~ ~ ~ o c ~ ~ ~ o ~: ~ ~ z s ~ ~ ~ ~ ~ L ~ c u ~ / J / z c ~ I s I ~ o ~ 12: fijr Kr.
...
.. 15: - for kvnrtnl 4: 45 for Hr ...
.
.. 10: - for livn rtal 3: - o l~nlft Hr 8: - B ~llHnad 1: 50 s linlft Hr 6: - B 11iHlrnd I: -
4 3: z ~2 ' - 4; Nya " E - &gt;.
- $15 3 I tcd Forest.Hndarinnn: Friiken 11.
Cronius.
Hus~dkllsskolans Matsalar Vestra Trgdgkdsgatan 19.
OBS.
!
Sarskild matsal fijr fruntimmer.
