# ID: svediakorp-per1503
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1903
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 23,301
# sentences: 1,309
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


F O R LÖRDAGEN • K V I N N A N N: R 2 2 (857) D E N 30 MAJ 1903 PÅ CARL LARSSONS 50-ÅRSDAG.
JA, JUST SÅ ser han ut som 50-års- jubilar, allas vår oförbrännelige Calle Larsson, med en af födelsedagsbor- dets vårliga blommor symboliskt fäst i knapphålet, med pojkhumöret glimmande ur de pigga små ögonen och under den yfviga mustaschen detta solskensleende, hvarmed han nu segerrikt trotsat lifvets vedervärdigheter i j ä m t ett hälft sekel!
» Allas vår Calle Larsson » — det är för visso ordet!
T y om vi någonsin i vår redaktio- nella maktfullkomlighet skulle våga gå i pro- prie-borgen för tankar och känslor hos hela det svenska folk, som namnes Iduns läsekrets; så är det i detta fall.
Bland de många rikbegåf- vade konstnärer, som i form och färg gifvit vår samtid dess skönhetsinnehåll och långt utom våra gränser fört det svenska namnets be- römmelse, finnes det dock ingen, som i eget land blifvit så i bästa mening populär, så alla hjärtan kär som Carl Larsson — det svenska hemmets målare par préférence!
Genom de oförlikneliga bilder ur sitt eget lyckliga hemlif, som han med den äkta konst- närsnaturens oförbehållsamma gifmildhet slö- sande skänkt oss, ha vi alla blifvit förtroliga umgängesvänner m e d Calle Larsson och » allt hans h u s ».
Vi ha delat hans och Karins första vår- liga smekmånadslycka i madame Laurents blomsterdignande lilla byträdgård i Gréz-par- Nemours.
Vi ha stått fadder åt » Lilla Su- zanne » och m e d farbroderligt intresse följt hennes unga lif allt från dock-kalasen i » Lek- sakshörnet » till de första aningsskära jungfru- drömmarne v i d » Aderton å r ».
Vi ha rum- sterat o m med » Ulf och Pontus », vi ha svettats med i » Ferieläsningen » och med utklädning, kaffebricka och blommor deltagit 5 » Gratula- tionen » på mammas namnsdag.
Men icke endast i de ljusa dagarne ha vi varit tillstädes.
Äfven i dödsskuggans och bekymrens timmar har vår vänskap pröfvats.
I långa febernätter ha vi troget delat den ångestfyllde makens vaka vid Karins sjuk- bädd — men så ha vi också fått stämma in i hans hjärtas jubel vid evangeliets ljufva och glada bådskap: » All fara är öfver! » och lyfts upp af andaktsstämningen, som likt en rökelse stiger ur de röda liljekalkarne vid » Konvalescentens » hufvudgärd.
Och i hans Dalahem där uppe i Sundborn vid Toftans ljusa spegelvik — hur hitta vi icke där i hvarje den minsta vrå!
CARL LARSSON.
PORTRÄTT TILL 50-ÅRSDAGEN DEN 28 MAJ 1903.
TAGET FÖR IDUN AF H O F F O T O G R A F A.
B L O M B E R G.
Vi ha otaliga gånger välkomnats af Kapo, den lathunden, redan vid förstukvisten, m e d möda funnit en plats för vår hatt och rock bland alla barnaplaggen i förstugan, men sedan dess rymligare både gäst- och hjärterum för hvarje steg i detta oförlikneliga svenska konst- närshem.
Vi ba på det rikligaste förplägats
1DUN 1903 - med delikata smakprof af fru Karins internatio- nella kokkonst i den festligt färgprunkande matsalen med dess aptiteggande dekoration af hederligt gammalt porslin, af tennkannor och krus.
V i ha njutit vår ljufliga lättja i pappas » lathörn » i förmaket med Suzannes kära krukväxter i det breda smårutade blom- sterfönstret och — värdens stolthet!
— den präktiga gamla kakelugnen med årtalet 1754 bland tuppar och rosor på sin breda barm.
I den ljusflödande ryggåsateliern ha vi beundrat det första utkastet till konstnärens senaste verk, en liten täck barnkammar- idyll, som i några hastigt skisserade drag med hjärtevinnande humor sammanfattar fader- skapets hela lyckovärld, eller måhända kar- tongen till någon storstilad dekorativ målning, afsedd att en gång från en offentlig läro- sals kalla murar låta en varm och styrkande sommarvind blåsa fram genom adepternas unga hjärtan.
V i ha afprofvat den väldiga karm- stolen, den knarrige gamle husvännen, som sett alla Sehlstedtgubbarne och Singoallas mån- skenssyner födas.
Ja, icke ens sofrummen ha undsluppit våra profana blickar.
Den stora golffasta himmel- sängen, där » far själf » efter dagens mödor hvilar ut på sin halmfessing långt ljufligare än » någon kung på sin lit de p a r a d e »; söta mors och » kerubernas » drömljusa gemak, » rent och skinande som en himmelens boning »; det trefna härbret, där husets pigor kappas om » timmerstockarne », till dess hanegället från hönsbacken kallar dem till en ny dags be- styr i visthus och kök — allt, allt är oss så innerligt välbekant, så kärt och hemvarmt vordet ... 310 — PINGST.
H AN STRED j u alltid mot de världsligt visa, mot kall fariseism och världens hån, han, som ej prisade, hvad mänskor prisa, och dock är kallad människones son.
Hur gick han ej sin stilla gång i tiden och visar hän till nya tiders hopp.
Han säger till de sina: biden, liden, här värld förtrycker, sen mot himlen opp, Och när Johannes döpte vid Jordanen, han märkte Rabbin, mästaren var där, en siare, som sade: biden, anen en värld, som finnes bortom nu o c h här.
Och tanken är den gamla, gudaboren, som mänskligheten har och alltid haft, en hoppets tanke — evigt ung som våren, när fram den spirar af en osedd kraft.
Ett sådant evangelium gör under, dess styrka spörjes mera, år från år, det värkar tro, det dödar mänskofunder, en frälsningstanke är det, som består.
Han stred sin strid med makten af att lida, en hjälte var han än på korsets stam.
Från korset o c h som d ö d han än kan strida, ty han är Ordet själf, som måste fram.
Lifsordet, som kom till, förrn tiden grydde, Guds ord, som spirar i hvar tidens vår — Och nu står åter den stora björken bakom Sundbornhemmets stuguvägg i sin fagraste vårskrud, den svala vinden lyfter dess späda hängen och solstrålarnes nätmönster, som ge- nomskimrar dem, gungar öfver den hvita bordduken, som ifriga händer smycka med blommor och grönt till betydelserik fest.
Pingst, hänryckningens tid, är för handen, och » hemmets målare » firar i kretsen af maka och barn sin femtioåriga födelsedag!
Men rundt om den intima lilla gruppen under björken vid Toftans spegelvik vidgar sig kretsen af dem, som taga del i dagens fest, i allt vidare ringar.
Med våg för våg bölja de längre och längre ut, med den djupa och starka sympatiströmmens oemotståndliga makt, och de hejdas icke förr än de omsluta allt Sveriges land med sin enande kedja.
Och när då bofinken, käre vän Calle, högt öfver din kala hjässa tar upp en dril- lande liten stump till välment fest- och taf- felmusik, medan din Karin höjer sitt glas till din ära och alla ungdomarne jublande falla in, då skall du midt igenom de kära stämmorna nog förnimma som ett mäktigt brus, när och fjärran ifrån — ett brus af de hundratusen rösterna, som i dag ropa dig sitt tack!
Tack för solskensstunderna, din konst skänkte oss!
Tack för hemkänslan, du tände och lofprisade med en profets gudaingifna väl- dighet 1 Tack för svenskheten, tack för allt!
Stockholm den 28 maj 1903.
JOHAN NORDLING.
det logos, människor ibland förtydde, men som dock fridens son ibland förstår.
Han sädeskornet är och vingårdshjälten, som lefver i sin krets af trogna än, när sädeskornet sås på sädesfälten, och vinet skördas utaf vingårdsmän.
Han är den kraft, som lefver bland de svaga, det upprorsord, som ingenting förstör, ett hoppets ord o m mänsklighetens saga, som slutar ljust, om barnatron ej dör.
HELLEN LINDGREN.
I SÖMMERSKEFRÅGAN.
III.
krets, inom hvilken kvinnohjärnor arbeta i ständigt kretslopp, säger hon, kring frågan: » hur skall j a g klä ' m i g ».
Hon riktar allvar- liga frågor till dem, för hvilka afprofningen af den nya dräkten är ett högtidligt ögon- blick, då den starka nervspänningen icke ger sig, förrän dessa oroliga frågor: » Sitter den bra? » » Klär den? » blifvit med lyckligt ja be- svarade.
Jag skall be att få belysa saken så att säga nedifrån och undersöka förhållandet mellan sömmerskan och en annan del af hennes kund- krets, nämligen de arbetande kvinnornas.
För oss är frågan af minst lika stor betydelse som för sömmerskan och af oändligt mycket större betydelse än för vår eleganta syster, ty vi ha hvarken tid, kraft eller lust att offra så mycket som hon af vår hjärnas och vår hands verk- samhet därpå, men vi vilja också vara väl klädda.
Ingen är oss så till hinders, när det gäller förverkligandet af vår önskan att vara väl klädda, som denna vår syster, för hvilken det är lifvets viktigaste intresse och rikaste glädje att vara som en lefvandegjord bild, nedstigen från den sista modejournalen.
Hon är oss till hinders, därigenom att hon inger sömmerskan den uppfattningen, att hennes yrke består i att skapa dylika efterapade konstverk.
Hvem kan undra på att hon ligger sömmer- skan mest o m hjärtat?
Hon skänker ett lef- vande intresse i hvar stund åt sömmerskans arbete för henne och åt den kära journalen.
De förstå hvärandra så bra i detta gemen- samma intresse.
Men så är hon också hjärte- barnet, därför att hon är den minst fordrande af kunderna.
Hon är den minst fordrande, därför att hennes dräkt skall vara en efemär njutning och kan vara hur illa s y d d som helst, bara den tar sig något ut den korta tiden, innan den vandrar till frun i saluståndet.
Den blir t. ex. klippt för kort.
Ingen n ö d: Man skarf- var under spetsar och volanger, och fusket blir aldrig upptäckt af kunden.
Den är för trång.
Då drar man åt snörlifvet äanu litet till, så är det just, som det skall vara.
Den kan sys efter dockan, ty kunden har intet emot, att små kuddar läggas här och där, eller att någon ställning arrangeras af stål och hvalfiskben för att pressa in höfter och mage, om de skulle råka att icke få plats.
A r kragen för hög där framme, underkastar gärna kunden sig, bara det är modärnt, att bli stjärnkikare en tid.
Ä r den för hög där bak, studerar hon lika lydigt sina tåspetsar.
Med tillskärning är det ej så noga.
Efter några veckor slår sig visserligen en bubbla på en våd eller två, kjolen hänger ojämn i kanten och under den upp- och nedvända velourkan- ten lyser en ojämn kant af fodret, ryggen blir sned och pöser ut mellan axlarna eller ock spricker den, allt beroende på att tyget ej tagits på rätt led.
Men när dessa malörer SÖMMERSKEFRÅGAN NEDIFRÅN.
I A L L A S vår Idun för den 2 maj tages upp till diskussion frågan om våra sömmerskor, och deras förhållanden, d. v. s. det gäller endast Stockholm och sömnaden där, men j a g antar, att författarinnan icke har något emot, att vi vidga frågan något litet och taga hela landet med.
I hopp om att författarinnan ej heller har något emot att den blir så allsidigt som möj- ligt belyst, skall j a g be att i min tur få komma och lysa på den, om än det nu en- dast blir med en den allra mest anspråkslösa lilla dank.
Författarinnan ser saken så att säga ofvanifrån och studerar förhållandet mel- lan sömmerskan och hennes eleganta kund- MELLINS FOOD När lB,Hdet JVi reser eller flyttar på bör M ej glömma att medtaga » AZYMOL » som är ovärderligt att hafva till hands vid tillfälliga yttre skador, mot smitta, äfvensom till dagligt bruk for munnens och tändernas vård.
Läkarebeskrifning åtföljer hvarje flaska AZYMOL.
Ekzeill, finnar, sår, hudutslag, reformar o. d. behandlas bäst med F. PAULTS AZYMOL, hvilket dessutom för sin mångsidiga användbarhet aldrig bör saknas i något hem.
Läs de läkareintyg och den broschyr som medfölja hvarje flaska AZY- MOL.
af Läkarekåren erkändt bästa näringsmedel för barn och sjuka.
Finnes p i Apoteken samt hos Specerihandlarne.
PROF «pit !i oak f&gt;«n«o från Axel Lennstrand.
G E F L E.
=
- 311 - inträffa, då är klädningen ej längre modärn, och kunden bryr sig ej ett tecken o m den.
Endast ett enda enkelt villkor skall vara upp- fylldt: man skall vara en trogen kopia af dockorna i Nordiska kompaniets fönster eller af journalens skönheter.
Sömmerskan ställer helt och hållet sitt ar- bete efter denna kundkrets.
Den allena har rätt att yttra sig i toalettfrågor.
K o m en dag i en klädning, som utgått från hennes ateljé för något år sen, och du blir aldrig mer hennes hjärtebarn, utan sjunker djupt, djupt ned bland mobben!
• Denna vår eleganta systers dyrkan af mo- dejournalen är det, som gör, att sömmerskan ser på det märkliga häftet med större vörd- nad än muhammedanen på sin Koran.
Hon hindras från att få någon som helst annan uppfattning af sitt yrke.
Intet är väl mera löjligt, än när hon då ger den verkstad, från hvilken alla dessa banala efterapningar af andra länders moder utgå, namn af ateljé.
Detta namn bör stå för de etablissemang, där ett själfständigt och vackert arbete göres, ett arbete, som tangerar och ibland betydligt öfverskrider gränsen för det själfständiga och vackra och därför är på sitt område konst- närligt.
I vårt land äro de ytterst få, dessa ateljéer.
Ofta är sömmerskan i sin ifver den mest tyranniska pedant.
Så t. ex. syddes en dag en klädning till en ganska korpulent dam.
Hon anmärkte, att kragen måste ändras, ty den stramade åt för mycket.
» Nej, » svarade sömmerskan.
» Det är ej kragen, som är för trång, utan halsen, som är för tjock. » Detta svar är mera karaktäristiskt, än kanske mån- gen i första ögonblicket vill medgifva.
Vi arbetskvinnor äro mer än några andra intresserade af sömmerskespörsmålet.
V i vilja klä oss vackert, ty vi ha en mer eller mindre odlad smak.
V i vilja klä oss hygieniskt, ty vi ha lärt att skatta vår andliga och fysiska kraft och hälsas glädje.
V i vilja ha en be- kväm dräkt, ty vi värdera människokroppens naturliga smidighet och behag, och vi vilja röra oss ledigt i vårt arbete.
V i vilja icke ha kuddar, fjädrar, stålställningar, snörlif, döljande spetsar och band, garneringar, som skola g ö m m a fusk och skarfvar, ty vi t y c k a ej o m sådant där.
V i vilja ej låta kreti och.
pleti bestämma, o m turnyren skall sitta på fram- eller baksidan, på höft, axel eller öfverarm,, utan skall den nödvändigt vara med, så vilja vi sätta den, där den passar i vårt speciella fall.
V i äro vana att räkna med tid och pengar och kunna mycket väl bedöma ett arbetes värde.
Men för sina hjärtebarn försummar sömmer- skan hela sin andra kundkrets och anser önsk- ningar och åsikter, som anspråkslöst fram- ställas från det hållet, så kätterska, att hon alls icke vill ta befattning med dem.
Arbetskvinnorna äro m e d all säkerhet så pass lidande under våra sömmerskeförhållan- den, att de ej vilja taga verksam del i att förbättra sömmerskornas ekonomiska förhållan den, d. v. s. öka den redan nu alltför dryga posten i kassaboken, förrän någon hänsyn tages till dem och deras önskningar.
Jag tror e j, att sömmerskorna skulle förlora därpå, ty arbetskvinnorna ha godt namn och rykte om sig såsom kunder.
D e äro punktliga i sina affärer och alltid redo att betala en vara eller ett arbete efter dess värde.
De ha känsla för sina arbetare och skulle aldrig tillåta, att de toge skada till lif och hälsa för att på alltför kort tid fullgöra en beställning.
Där- emot äro de noga med att sömmerskan är punktlig och sanningsenlig i sina uppgifter, och de fordra en viss grad af kompetens och skicklighet.
Ville sömmerskorna tillmötesgå önskningarna från detta håll, tror jag de skulle få många goda och ifriga vänner.
Det är den arbetande kvinnan, som hon ej vill låna sitt öra, och denna kommer ock med obehagliga pretentioner.
D e synas till den grad tarfliga och orimliga.
Hon vill nämligen ha gediget arbete, ordning och smak.
Hon vill gärna betala högre sylön, men bara för ett något så när drägligt plagg.
Därför hän- der väl, att när vi granskat arbetet i söm- marna och så titta på räkningen, så finna vi, att sömmerskan alls icke varit buskablyg af sig, när hon skall ta betaldt, och vi känna alls ingen lust att ge extra betalning.
I vin- tras t. ex. fick jag en sammetsblus sydd på en ateljé i Stockholm.
Sömlönen var 8 kr., och sybehören gingo till endast något mer än 4 kr.
Det var ett enkelt foderlärft, silke, tråd, hakar och hyskor samt ärmlappar, hvar- ken mer eller mindre.
Blusen kunde ej an- vändas, därför att midjebandet satt halfvägs mellan min midja och armhålorna, den sed- vanliga puckeln på ryggen var större än van- ligt (min egen rygg är absolut rak), öfver bröstet kunde blusen ej knäppas igen, och ärmhålen voro så trånga, att jag ej kunde sätta en hårnål i mitt eget hår, utan att stå krumböjd.
Man tycker, att en enkel blus, som går till 32 kr.
inalles, skulle kunna vara till både nytta och nöje, och att man hvarken knusslat på pengarna eller varit omänsklig mot arbetaren.
Man kan icke rädda sig från att tycka, att summan är som kastad i sjön.
Från dessa skulle sömmerskan med all säker- het få samma råd som af författarinnan till ofvannämnda artikel.
Medlet är sammanslut- ning, organisation.
Men denna organisation får för all del ej vädja till de ö m m a hjärtana och ej ställa sig i ringaste mån under » öfver- klasskvinnans » protektion, än mindre skall organisationen afse att pressa upp lönerna.
Den skall afse att ordna arbetet på ett för- nuftigt sätt och fostra skickliga arbetare.
I och med detsamma springa lönerna upp.
Det vore en nationell olycka, o m våra kläder skulle kosta än mer, än de göra.
Jag undrar, om i något annat land kvinnorna klä sig så dyrt som hos oss, och ändå äro vi långt ifrån de bäst klädda.
Orsaken är helt enkelt, att den industrigren, som kallas kläd- och linnesömnad ej är organiserad.
Arbetet drif- ves på en slump.
O m jag i sömlön för 4 klädningar betalar 40 kr.
och en blir » l y c k a d », så har jag j u ej sluppit undan för billigare köp, än o m jag betalt 40 kr.
för denna ensam, men jag hade sluppit alla utgifterna för tyg och sybehör till de tre öfriga.
För sömmer- skan hade det j u varit en stor vinst att slippa sy dessa tre, utan få hela lönen för en.
Dåligt arbete är alltid dyrt i jämförelse med godt arbete.
Ungefär 75 % af det, som jag under de senaste 20 åren erhållit från sömmerskor, har varit antingen från början förfuskadt eller ock endast en kort tid kunnat användas, på grund af att det förlorat snitt och stil efter några få dagar, veckor eller, o m det varit riktigt magnifikt tyg, månader.
Sömmarna gå upp, hakar, hyskor och knappar gå ur, tyget har dragits sönder eller bildat påsar här och där, beroende på att foder och öfvertyg ej an- passats efter h varandra utan krympt på olika led, att skarfver anbragts på de mest egen- domliga ställen, och utefter dem har tyget rynkat ihop sig.
Dessutom äro dräkterna hindrande för all rörelse och fula, sydda efter schablon som de äro.
HUSHÅLLSSKOLA.
Eva Hellman &amp; C:o, Drottninggatan 68.
Et 1886.
MATSALAR CAFÉ ét Eedan nu är det väl ganska svårt att få tag i en sömmerska, som ej har sin bärgning af sitt arbete.
Däremot finns väl knappt en IDUN 1903 I BARN- HATTAR &amp; MOSSOR i stSrsta urval och till billigaste priser hos M.
B E N D I X, i 16 Regeringsgatan.
5 Sturegatan.
by, som ej kan uppvisa en eller flere kvinnor, som lefva godt som sömmerskor, och otaliga fall kunna anföras, då en kvinna, som börjat med två tomma händer och utan ringaste för- kunskaper mer än en kurs, ofta fri och undan- gjord på ett par månader, förtjänat en afse- Avärd förmögenhet som sömmerska.
När efter- ifrågan efter arbetare af ett slag är så orim- lligt stor, som hvad sömnad beträffar, behöfver ingen svälta i det yrket.
Men ofta har söm- jmerskan ej råd att skaffa sig mat, därför att] hon ej förstår att handskas med hvarken mat eller mynt, och därför att hon frestas att lägga ned för mycket pengar i kläder och nöjen, emedan hennes tankar och intressen: röra sig mest med dessa ting.
När publiken redan nu betalar afsevärdt hög lön för ett vanligen medelmåttigt, ofta un- derhaltigt arbete, är väl antagligt, att den skall vara villig att betala mer för ett godt arbete.
Det är icke mer mynt, sömmerskorna be- höfva, utan det är mer undervisning.
I alla större städer borde inrättas skolor och kurser, där kvinnor få lära måttagning, teckning, anönsterritning, tillklippning, söm af olika slag, där de få undervisning om symaskinen, dess skötsel och användning, i varukännedom inom sitt fack samt bokhålleri, allmän varukänne- dom och ekonomi, så att de kunna sköta sina räkenskaper, om hygienens fordringar med af- seende på beklädnaden, af skön konst och konsthistoria så pass mycket, att de få blick för harmoniska och disharmoniska färgsam- mansättningar, symmetri, räta vinklar, paral- lella linjer, harmoni mellan dräkten och figu- i e n m. m.
Denna undervisning meddelas nu på verk- städerna, men så bör ej ske.
Undervisa kan &gt;ej den, som själf icke är teoretiskt bildad, och som dessutom är utomordentligt upptagen af sitt praktiska arbete.
Därtill kommer den viktiga saken, att den undervisande nu skall draga största möjliga vinst af elevens arbete.
Denna undervisning bör ges i särskilda an- stalter och af för ändamålet utbildade och aflönade lärare och lärarinnor.
Det har alltid förvånat mig, att sömmerskor velat riskera sitt anseende genom att låta sina nykomna elever fuska bort tyger och annat material för kunderna, hvilket nu mycket ofta händer.
Elev från en dylik syskola skulle sedan taga plats som aflönadt biträde hos sömmer- skorna eller själf grunda en verkstad.
På verkstaden kunde då arbetet skötas ostördt af en undervisning, som föreståndarinnan icke är mäktig och hvarken har tid eller lust för.
Eleven skulle på jämförelsevis kort tid få god kunskap och färdighet, emedan undervisningen kunde bedrifvas metodiskt och rationellt.
Däri- genom skulle den bli betydligt billigare och efter genomgången kurs vore utsikterna både ljusare och bestämdare m e d afseende på lön.
Föreståndarinnan för verkstaden kunde få ägna sig helt åt sitt fack.
Hon vore en arbetschef, rek.
sin omsorgsfulla undervisning I matlagning, desserträtter, flnbaknlng m. m.
3 män, elevkurs.
Prosp.
och Upplysn, fritt.
särs k. för damer, som följd af centralt läge, godt ooh rikligt bord, låga priser och därtill rabattkuponger, bland stadens mest besökta.
BUFFÉ öppet till 11 e. m. Frukost-, lunoh-, supé- o. kaffeservering.
Tårtor, bakelser, kaffebröd frän eget bageri serv, o. säljes här.
idun iyua - 312 — § Enligt referat af meddelande från Svenska = Tandläkaresällskapets kommitté för undersök- = ning af gängse antiseptiska munvatten på Inter-: nationella Tandläkarekongressen i Stockholm den E 15 Aug.
1902 är i::: = (STOMATOL!
I \:; i E ovedersägligen det munvatten, som bäst uppfyller \ de fordringar medicinen och tandhygienen ställa i på ett bakteriedödande och sjukdomsförekom- i mande preparat för tändernas och munnens vård.
: STOMATOLFABRIKEN, Stockholm.
H.
M Konung-ens j Hofleverantör.
som visste, hvilka förutsättningar hon kunde bygga på hos sina arbetare och kunde beräkna utgiftskontot för deras löner.
Nu är omsätt- ningen så stor och framför allt så ojämn, att hon knappt kan från den ena månaden till den andra ordna arbetet och beräkna utgif- terna för detsamma.
Vidare borde sömmerskorna anordna inspek- tion.
Kvinnliga inspektörer skulle anställas för att tillse, att humanitetens fordringar re- spekterades, sorn ha intresse för yrket och följa med sin tid.
De skola kunna följa yrket äfven i andra länder, så att de äro i stånd att taga vara på nutida förbättringar inom branchen, ge råd med afseende på varuinköp, affärsförbindelser, de skola vara intelligenta och intresserade, så att de kunna ge impulser och nya uppslag.
Inom denna industrigren som inom alla andra gäller det, att det är icke konstladt skydd och andra klassers barmhärtighet och omsorger, som förbättra arbetarens ställning.
Denna kan han endast själf förbättra, näm- ligen genom att vinna erkännande för sina prestanda.
Genom att icke ha blick för ar- betets valör, utan ensidigt för arbetarens behof, riskera vi att fostra pockande allmosetagare och fuskare i stället för arbetets fria och stolta söner och döttrar.
Med denna lilla uppsats är det alldeles icke min mening att skarpt gå till rätta vare sig med öfverklasskvinnan, med den kvinna, jag kallat vår eleganta syster, och som visserligen står att finna inom alla klasser, men Gudilof blir mera sällsynt med hvart år, som går, eller än mindre med sömmerskorna.
De fel, jag beklagat, och den skefhet, jag försökt be- lysa, äro i mer eller mindre grad beroende af gängse missförhållanden inom sömnadens in- dustri, under hvilka vi alla lida, och som är orsaken till att ideligen upprepas fall, då » är och bör gå härgång mot hvarandra ».
Om jag har yttrat mig med olämplig säkerhet, så må det godhetsfullt ursäktas mig på den grund, att jag under 20 års tid på många skilda platser i vårt land studerat denna fråga, som alltid mycket intresserat mig.
Jag har kom- mit till det resultat, att jag ej vet, hvilka jag mest skall beklaga, ämnessvennerna inom yrket, som få en den mest disharmoniska, ojämna, otillräckliga och under i hög grad otidsenliga förhållanden meddelade uppfostran för yrket, arbetscheferna, som måste fullgöra ett i så hög grad otillfredsställande arbete med afseende på dem, på samma gång som de äro tvungna att forceradt drifva arbetet för kunderna, som äro beroende af en ytterligt ojämn tillgång på dugliga biträdande krafter, och å andra sidan en kundkrets, som fordrar en ganska vidt gående specialisering af yrket.
I lika grad beklagansvärda äro kunderna, ty endast ett mycket ringa fåtal får sin smak och sina önskningar tillgodosedda.
Af denna anledning göra de fabriker, som förfärdiga kvinnliga beklädnadsartiklar, allt bättre affärer.
Visserligen tillfredsställes ej den individuella smaken af fabrikssydda kläder, men de sitta i allmänhet väl, äro modärna, men ej alltför yttererade, och de äro ej sämre sydda än de, som levereras af sömmerskorna.
Varan blir billigare, och man kan bedöma den vid köpet.
När man däremot lämnar ett tyg till söm- merskan, måste man taga i beräkning åt- skilliga ledsamma öfverraskningar.
Det är klart, att det är en i hög grad makt- påliggande sak, att sömmerskorna få väl be- taldt för sitt arbete.
Jag tviflar dock på, att de äro i ekonomiskt afseende sämre ställda än öfriga själfförsörjande kvinnor på samma bildningsgrad och med samma fackliga kom- petens.
Man kan måhända leta upp sömmer- skor, som taga 25 öre i arbetslön för en skjorta, men man kan som motstycke ställa upp sömmerskor, som taga 80 å 100 kr.
i sömlön för en klädning; 40 å 50 kronor hör ju ej längre till de märkvärdigt höga prisen.
Ur alla synpunkter, ej minst ur social, är det säkert af den allra största betydelse, att sömnadsindustrien ordnas på ett rationellt sätt.
Dess organisation och inspektion bör för visso i första hand afse utbildande af skickliga och väl aflönade arbetare samt all- mänbildade så väl som fackbildade arbets- chefer.
J.
R — R.
BRÄNNOFFRET.
AF SKISS ELISABETH FÖR IDUN KUYLENSTIERNA.
» Une larme,.
un chant triste, un seul mot dans un livré, nuage au ciel limpide ou je me plais å vivre, me fait sentir au coeur la dent des vieux chagrins. » G USTAF MALM önskade, att han varit som flertalet af sina kamrater, och att han utan några som helst samvetsskrupler kunnat göra upp med det förflutna.
Det vore väl på det hela taget så lätt att rycka litet på skuldrorna och säga: » Det var då det — — — i ens gröna ungdom! » Ingen kunde affordra honom en bekännelse om detta hans första ty eke, som slutat med en kyss på en döendes läppar.
Hans fästmö visste ingenting om saken, hade ej ens en aning om, att i den första smekning han gif- vit henne, hade mängt sig en underlig, svår- utplånad hågkomst från ett sjukrum.
Och bäst vore det naturligtvis, att hon aldrig finge veta något om denna episod i hans lif.
De skulle dela allt.
.
.
tankar, känslor.
.
.
in- tryck!
Ja visst, men det hörde framtiden till!
det förflutna var j u hans egendom, en- dast hans.
T Men det var han själf, som i ett obevakadt ögonblick och hälft på skämt lofvat, att hon skulle få bevista » det stora brännoffret », det, då alla hans ungdomsdårskaper blefvo till aska.
Han väntade henne hvilken minut som helst; hon skulle komma, strålande lycklig öfver hans fulla förtroende, och som två glada barn skulle de huka sig ned framför brasan, skratta och prata, medan souvenirer från baler och kälkpartier, från kamratupptåg och karne- valer dansade in i flammorna, säkert mattade af hennes små fasta händer.
Och så — skulle också den fotograflen komma till synes, hvilken han lagt underst i minnesskrinet; den lilla engelska flickans, Maud Lydes.
Han behöfde ej taga upp det ur dess skyddande silkespappershylsa för att minnas det fina ansiktet drag för drag.
De allvarliga, varma ögonen, den lilla ljufva, stillsamma munnen med sitt trötta leende.
De hade hållit af hvarandra så helt och obe- räknande som endast sjuttonåringar kunna det.
Och hon visste j u dessutom, att hon skulle d ö.
Långt efteråt hade han förstått, att det var denna visshet, som gjort henne så olika, så mycket större än alla andra.
A, han önskade, att han kunnat tala till sin fästmö om henne, som man talar om en kär syster, hvilken dött ung, men det gick icke.
Maud hade dock varit ämnad att bli hans brud; det var så de förstått sitt för- hållande; barnsligt och innerligt hade de lagt sina händer tillsammans, och han hade sagt: » O m du får lefva, little darling, blir du min! » Skulle han berätta detta för henne, hvil- ken han nu som mogen man höll kär?
Skulle han visa henne de bref, Maud skrifvit, och hvilka en gång ledt, stödt och värmt h o n o m?
Var det hans plikt att offra dessa små hvita blad åt henne, som snart knackade på hans dörr?
Nej, nej, det var j u dödt och borta, icke kunde lif vet kräfva af döden 1 Han började leta i skrinet, kasta de många värdelösa föremålen huller om buller, hopa fotografier och kotiljongsdekorationer i ett hörn, slänga verser och torkade blommor åt sidan, och nu ändtligen hade han funnit, hvad han sökte: en brefbunt och en foto- grafi.
Han löste ej ens upp den svarta snodd, som sammanhöll brefven, vägde blott en se- kund det lilla paketet på handen; det var som han hållit ett skälfvande hjärta, så varmt det hade klappat för honom, så ärligt det bekant, att det ville fortfara att slå länge, länge lidandets ojämna slag, endast för att slippa mista hans kärlek.
Han kom ihåg ett par rader i hennes sista bref: » Nu vet jag, att döden kommer.
.
.
du skall snart vara långt, långt borta ifrån mig, ty de lefvande gå alltid undan för de döda, men om jag är dig nära eller fjärran, vet du icke.
Jag önskar att få följa din ängel till dig i sorgens stund — i glädjens behöfver du mig ej. » Han mindes en annan rad: » När jag nu döf, så stör ej min ro med att gräfva i mullen öfver m i g!
Låt gräset växa! » Det var denna sista rad, som förmådde honom att genast slunga in brefven i de giriga flammorna.
Han skulle ge henne frid, icke draga fram detta blekta minne i nuets skarpa dager.
Implora pace stod det på hen- nes grafvård.
Icke skulle hon förgäfves ha framställt denna vädjan till honom.
Han tog fram fotografien; hvad han gärna velat äga den kvar, men icke i löndom, och om han sade sin fästmö en half sanning, skulle hon forska efter den hela.
Sade han henne allt?
Ja, hvad mer?
Hans lilla barn- brud skulle sofva lika tryggt ändå under sin gröna torfva, men det lefvande skulle komma att brottas med det döda inom honom.
Ack, att vara sund och stark med robusta känslor och fasta nervtrådar, det var lek och lust; då lät man hvar dag slänga sitt be- kymmer på ryggen och gå bort med det, när det led mot aftonen, men han var en dröm- mare, som vakade ut dagarnas oro under nattens grubbel, eljes hade han väl ej be- höft fråga sig dessa tusen frågor.
Han såg vemodigt på det smala, fina an- siktet, omgifvet af ett mjukt, blondt hår.
Hvad hon varit vacker ännu i döden; då hade hon hviskat den strof hon också skrif- vit på fotografiens baksida.
De färglösa läp- parna hade mödosamt och likväl så ener- giskt format orden, och hennes blick hade slocknat mot hans, när hon slutat sitt af- sked.
» To the great, unknown times wends and dims the eyes and break the hearts of friends.
&gt; Det löftet var för henne, » barnet med det varma, varma hjärtat » så heligt och orygg-
idun iyoa 313 ligt, att ej ens dödens ängslande närhet kun- de k o m m a henne att glömma det.
Sakta lade han kortet mot sin kind.
Hon hade haft rätt; han, den lefvande, hade i åra- tal gått undan för den döda — för det grym- maste af allt: saknaden.
Men nu, när en tillfällighet slitit upp såret, kände han, att det ömmade.
De voro så olika, hon, lilla Maud Lyde, och den unga, lifsvarma kvinna, han nu skulle förena sitt öde med.
Maud hade varit som den första våraningen en stilla, ljus kväll; Anna var högsommaren själf, stark, glad, för- väntningsfull.
Hon skulle ej fatta, hvad Maud varit för h o n o m; hon skulle endast pinas af detta minne som af en syn från ett sjukrum, bäst att han utplånade hvarje dess spår.
Han lade nästan smekande fotograflen på lågorna; den hårda kartongen gjorde knast- rande motstånd och böjde sig slutligen krym- pande samman till gråa flagor.
Gustaf vände sig bort med en rysning.
Det knackade på dörren.
Han öppnade.
» Välkommen, A n n a!
» » Tack, och du har redan brasan till din autodafé i full gång! » » Ja. » » Och där i skrinet är brännoffret?
Så lustigt, du!
Nå, känner den gamle A d a m sig riktigt botfärdig nu. » » M y c k e t!
Här är en stol!
Vill du ha mig vid dina fötter under bikten? » Gustafs skämt var något forceradt, och hans blick gled osäkert bort från henne.
Hon tog raskt plats.
» Nej, k o m och sätt dig här bredvid mig, » bad hon gladt.
» Vill du först räcka mig eldtången — tack!
— — — Du har bränt papper i mängd redan.
Var det — var det contraband för m i g?
» Hennes röst blef plötsligt sträf, och hon lät eldtången hvila bland de förkolnade, prass- lande resterna af Maud Lydes bref.
» Gustaf, om du hade hemligheter för mig, borde du skaffat dem förr ur vägen eller också — skulle du aldrig bedt mig komma hit. » Han blef pinsamt blek; det skar som ett skarpt snitt genom hans hjärna af själfplå- gande tankar.
Slutligen sade han långsamt: » Anna, lofvar du att tro mig, o m jag nu berättar dig en episod från min första ung- dom.
De synliga hågkomsterna ha flammorna tagit, därför att — att j a g trodde, jag en- dast skulle göra dig nedstämd, o m jag visade dig dessa bref och fotogiaflen.
Du har kom- mit hit, beredd på en glad kväll, och det enda af mina ungdomsminnen jag ej kan skämta öfver, är Maud Lyde. » Hennes namn gick med ansträngning öfver hans läppar; det var som förrådde han henne.
» Hvem är Maud L y d e?
» frågade Anna hårdt.
Han lade sin arm om sin fästmös skuldra, stod så, till hälften bakom henne, med blic- ken stelt fästad på de oroliga, fladdrande lågorna och talade dämpadt.
Det var som han brutit förseglingen på en kär anhörigs testamente och nu punkt för punkt läste upp den bortgångnas sista vilja för en, hvilken lyssnade af plikt.
Ändtligen fick han tystna.
Där var intet mer att tillägga.
Han lutade sig ned mot Anna för att kyssa henne, men hon vände bort hufvudet.
» Hvad är det, Anna! » » A, ingenting. » » Ä r du ledsen, käraste?
Trodde du, att — • att jag var en novis i kärlek, kanske? » Han försökte anslå en lättare ton.
» Jag vet inte — jag hade aldrig tänkt öfver det, men nu står hon emellan oss.
En död mellan två lefvande!
Förstår du, hur det k y l e r?
» » Men, A n n a!
.
.
.
intet står emellan oss.
Maud tillhör det förflutna, det, som aldrig återkommer ' » » Ä n minnet då? » » En blek skugga är det, lätt utplånad af lifvets solljus. » Han drog henne intill sig, trots hennes motstånd; han talade smeksamt tröstande och uppmuntrande, under det att dock en dof, aggande smärta brände inom honom.
Anna lade slutligen själfmant sitt hufvnd mot hans arm och såg med sina klara blå ögon upp i hans.
Då kysste han varligt hennes röda, varma läppar, och om en stund hade hon glömt det stygn, hans bekännelse tillfogat henne.
Han hörde hennes friska skratt och — vände sig ofrivilligt mot glöden inne i kakel- ugnen, var det något, som anklagade honom där?
A nej, endast en sjuklig fantasi!
Snart skulle, hvad han kallade » det förflutna » för- vandlas till en obetydlig, spröd hög falaska.
EN KNIPPA VIOLER.
» T^VET VAR en gång » den, som skrifver dessa I rader, kom på den förflugna tanken att försöka skrifva ihop en bok, visserligen bara en barnbok men ändå — en bok.
För att emellertid få ett ärligt omdöme, om jag dugde till verket, vände jag mig till förf.
» Lea », som först unnade mig några välvilliga rader, och, sedan hon mottagit ett par profark — med innehåll väl mycket » skakadt ur armen » — i ett vänligt bref kom med domslutet.
Det sända röjde, skref hon, » brist på talang och ' stil ', dessa båda nödvändig- hetsvillkor för hvarje slags författareskap, äfven det enklaste ».
Längre ned hette det: » Nu har jag sagt er min ärliga mening.
Men jag försäkrar er att detta kostat på.
Jag förefaller mig själf som en skarprättare, hvilken afklippt ett iif, som helt naturligt velat fortfara och tänkt sig att en dag kunna skjuta knopp och blomma. » Jag grät bittert en stund.
Om också de vän- liga orden gjorde godt, så kvarstod dock domen oförändrad.
— Oduglig alltså!
Men hvad var att göra?
Jag hade som mången före mig begått ett misstag, då jag trott mig för väl och hade intet annat att göra, än stiga ned till verkligheten igen.
För att emellertid den goda gamla damen icke skulle tänka, att jag hyste bitterhet mot henne för hennes omdömes skull, skref jag till den på- följande julen några tacksamma ord på ett kort och adresserade detta till Döbelnsgatan 15.
När- maste följden blef, att jag fick glädjen mottaga ännu en gång några vänliga rader på ett kort, märkt » Lea ».
Hvad jag beundrar det klara, rakt på sak gående framställningssättet och den vackra, rediga stilen i hennes skrifvelser, hvilka jag nyss letat fram ur en gammal portfölj.
Huru underligt att tänka, att den hand, som skrifvit dessa rader, nu ligger stelnad och overksam!
Här sitter jag i en aflägsen bondby och pluggar med en hel skara af folkets barn dag ut och dag in.
Ingen tidning har jag ännu skaffat mig, och sällan ser jag heller någon.
Då mottog jag en dag i mars månad från en gammal vän i Stock- holm ett bref, som bland annat omtalade » Leas » bortgång.
Det kom mig att söka i gamla göm- mor och rannsaka i minnets skattkammare.
Det är nu några år sedan.
Ar och data bruka aldrig fastna i mitt minne: de äro inga hjärte- saker.
Jag var i Stockholm på genomresa.
Länge hade jag önskat att en gång få se » Lea », som på de senare åren blifvit sjuklig — kanske skulle hon icke så länge dröja härnere.
Ogärna släppte jag denna min önskan ur sikte och fick så en vän att ledsaga mig till Döbelnsgatan och ända upp i trappan till den våning där förf.
bodde.
Där sade mig min följeslagerska farväl och lycka till.
Jag steg modigt på, läste namnet Wetter- grund på dörrskylten och knackade på en mindre dörr, som tycktes leda till ett kök.
En gammal tjänarinna (trotjänarinna som det tycktes) kom och.
öppnade, mottog mitt kort och försvann därmed, men kom strax åter med svar att: » Frun sitter och skrifver och har inte tid att taga emot i dag, men i morgon. » — » Ack, då får jag inte träffa n 111 i l m i i!
I: [IMIIIIIIIIIMI I MI1I IMI I I Bästa konserveringsmedel Mot Mal!
ket å 25 och 50 öre.
Wilh.
Beckers Malpapper i om Wilh.
Beckers Maltinktur i Tjärpapper, stora och tärningar, len, äkta linlampor flaskor i askar å 1 och 2 kr., i pa- 10 ark naftalin, 25 5re.
å kr.
1: 1 5, 0: 65 och 0: 4 5.
ark, pr ark 20 öre.
K a m f e r i stycken naftallnkamfer, persiskt insektspulver.
kolokvintäpp- Formalin, forma- och f o r m a l i n p a s t i l l e r m. m. billigast hos Wlltfi.
— Kongl.
5 2 4 paket W i l h.
Beckers Malpulver Stora BECJ^ER Hofieverantör.
Malmtorgsgatan Nygatan, — B, Götgatan 23, S T O C K H O L M.
fru W., jag måste resa innan dess. » Missräkningen måtte stått tecknad i mina drag, ty den gamla blef ifrig att vända om och fråga på nytt.
Prote- stera hjälpte inte, hon skyndade in, kom tillbaka, öppnade tamburdörren och bad mig stiga på.
Inne i salongen kom » Lea » emot mig — nu stod jag inför min önskans uppfyllelse — hon förde mig fram i rummet och lät mig sitta ned, medan hon samtalade med mig.
Hvilka stora, granna ögon, hon hade, med en blick, som liksom tycktes söka pejla i djupet af ens själ.
Det kändes som ville hon genomforska hvad man var för en.
Hon var vänlig nog att påminna sig mina bref och hvad hon själf svarat samt upprepade detta, att det gjort henne ondt att svara så som hon gjort.
IJnder samtalets gång kunde jag icke låta bli att komma fram med detta, att jag numera stundom brukade skrifva för en tidning.
» Nå, hur går det då? » blef frågan.
Jag minnes ej hvad jag ' svara- de — troligen sanningsenligt, att jag ibland blef antagen, ibland afvisad.
Jag vågade på att fråga fru W. angående hennes hälsa, som jag hört skulle vara skral, fick då veta, att hon led af ett obot- ligt ondt och att det bara vore en tidsfråga, när sjukdomen skulle ända hennes lif.
Längre tordes jag ej uppehålla — jag visste ju, att fru W. satt och skref, kanske något som skulle vara färdigt i dag!
— Tänk, om hon skulle vara tvungen att bedja mig bryta upp!
Bra gärna skulle jag önskat se hennes arbets- rum men tordes icke bedja därom.
Jag skulle ock velat se den penna, som skrifvit så mycket, både kvickt och rörande — nej, jag vågade icke heller bedja därom.
Det hade ju bara varit att göra författarinnan besvär och kanske förefalla påflugen.
Men innan jag gick, hade jag ur ett hvitt silkespapper framtagit en liten knippa friska, dof- tande violer, öfver hvilken gåfva » Lea&gt; förklarade sig rörd.
Gärna ville jag visa någon uppmärk- samhet, och en sådan där liten anspråkslös blom- sterhyllning var ju det enda, som anstod mig gent emot henne.
Det var en gång och sedan aldrig mer.
Men jag är glad, att jag fick se henne den gången.
Jag skulle nu velat smyga några violer i handen, som hvilade efter sitt arbete, men jag nådde ju inte till.
Hvile » Lea » i frid!
S - M.
VID ARRETERSKORNAS FEST PÅ SKANSEN.
N U VÅREN har på allvar nalkats norden, den fagra våren, hoppets ljusa tid, då säden spirar i den värmda jorden och lärkan kvittrar, ängen grön är vorden och solen lyser, strålande och blid.
Från stadens kvalm, från dystra arbetssalar, där hvardagslifvets mödor pressa tungt, vi längta ut till skog och berg och dalar, där allt om lifvets kraft och skönhet talar och där vårt sinne blir så friskt och ungt.
Vår tid är knapp, men för att hälsa våren vi kastat oket för en aftonstund och samlats nu på Skansen.
Här bland spåren af fosterländsk kultur i flydda åren vi känna oss på svensk och landtlig grund.
Från dessa minnen ifrån svunna dagar en mäktig maning till vårt hjärta går, att älska Sverige, frihet ge dess lagar och trygg du känner dig, om än du klagar att hårdt för dagligt bröd du sträfva får.
— 314 — IDUN 1903 FRÅN SOFIERO, KONUNGENS NUVARANDE I RESIDENS.
FOTO VÅRSTÄMNING.
3.
Säg, slumrar kärleken till fosterlandet, förkväfd af brist och motgång, i ditt bröst?
Säg, frestar det din håg att slita bandet och söka lyckan uti dollars-landet?
Kom, lyss ännu en gång till hemmets röst!
Den talar här.
En gammal stuga minner måhända om din barndoms hydda kär, och bland det gamla husgeråd du finner så månget ting, som ditt intresse vinner, emedan det så likt de dinas är.
Ditt sinne veknar och ditt hjärta sänder en suck af nyväckt längtan till det hem, där kanske nu två gamla sina händer i bön för dig ses knäppa.
Hvarför vänder allt mera sällan tanken hem till dem?
Men har du intet hem och inga kära, så finns dock ett, som du kan kalla ditt: ditt fosterland.
Hvart färden än må bära, du har din del af ansvar för dess ära och aldrig blir du detta ansvar kvitt.
Du är dock svensk.
En nordisk vårkvälls tjusning ditt hjärta rör, ty vittnesbörd den bär i björkens väna grönska, granens susning, att efter mörker kommer städse ljusning, att gamla Sverige ej så dåligt är.
Och detta fosterland har rätt att kräfva ej blott din känsla nu, en kort sekund, men trohet i det lilla, mod att sträfva, ett vårljust hopp, som vintern ej kan kväfva, din kärlek ända in i dödens stund.
GERDA MEYBRSON.
AF SALONGEN.
4.
ALFR.
B. NILSON.
MATSALEN.
5.
1.
D PAR INTRYCK FRAN SLOTTETS YTTRE.
2.
PARTI FRÅN PARKEN RÖKRUMMET.
Ovanstående vackra och maningsrika dikt, för- fattad af den kända varmhjärtade grundarinnan af » Hemmen för arbeterskor » i hufvudstaden, upp- lästes vid den fest för närmare 200 arbeterskor, hyres- och samkvämsgäster vid de nämnda hem- men, som här om dagen var anordnad på Skan- sen, dit inträde mot nedsatt afgift erhållits.
Denna fest blef, trots det ogynsamma vädret, en lyckad afslutning på de aftonsamkväm, som under må- naderna okt. — maj hållas hvarje måndag turvis i Hemmen för arbeterskor på Kungsholmen och Söder.
Sedan man besett Skansens stugor och djur, samlades man i Bragehallen, där mjölk och smörgåsar serverades, hvarefter man tågade bort till en plan på det gamla Tivoliområdet, där dans, lekar, sång och tal omväxlade.
ETT Ack, världens prakt och lifvets njutning gäller blott föga, om din väg du ensam går, om ingen på din ömhet fordran ställer, om ingen gläds med dig och ingen fäller i sorg och oro för ditt väl en tår.
FÖR IDUN SOFIERO.
ET ÄR NU full sommar i Skåne och i ut- ställningsstaden vid Sundet pågå de sista tillrustningarna, med hvilkas afslutande ut- ställningens flaggdukar skola vecklas ut från » Kärnans » krön och portarne springa upp för den stora revy af föremål från konstens och industri- ens verkstäder, hvarmed Helsingborg i sommar ämnar möta turistströmmen.
Konungen kommer att personligen öppna ut- ställningen.
Han befinner sig för närvarande ute på Sofiero, det vackra lustslottet i Helsingborgs omgifningar, och det är af denna anledning Idun i sitt dagsnummer framställer några just nu tagna, bilder från det furstliga sommarresidenset bland Skånes bokar.
Beläget cirka 3 kilometer norr om Helsing- borg, ter sig Sofiero som ett förtjusande Tuscu- lum.
Redan vägen dit är anslående.
Sundet, det mångbesjungna, upprullar sina härligheter på ett säreget sätt.
Och i all synnerhet är detta händelsen en solig sommardag.
Hvilka färgskift- ningar erbjuder ej denna underbara vattenspegel, lätt krusad af en svalkande bris!
Den väna dan- ska kusten, huru leende ligger den ej utbredd, mildt förtonande i fjärran!
Taflan är hänförande.
De traditionella segelfartygen med svällande hvita segel börja tyvärr att bli sällsynta — det är den prosaiska ångbåten, med sin monotona rökstrimma, som behärskar farleden, som plöjer Sundets färgmättade vågor.
På andra sidan vägen begränsas utsikten af branta, skogklädda höjder och kullar.
Vägen tor- nar sig allt mera uppåt, landskapet tilltager i om- växling, då vi plötsligt skönja Sofieros smäckra tornspiror, höjande sig öfver skogstopparne.
Där ligger slottet — stilla och drömmande, höljdt af murgröna och vildvin.
Och hvilken matta utbreder sig ej för dess fötter, så ljusgrön och skär som ni sällan skådat.
Det är ej ett romantiskt gammalt slott.
Här finnas inga mossbelupna gluggar, hvari kraxande vildfåglar, misantropiska korpar, flyga ut och in, inga hälft förvittrade rester af bålverk och för- skansningar, inga vallgrafvar — jo, verkligen, naturen tycks ha sörjt för något liknande.
Slot- tet ligger på en hög platå — på motsatta sidan af ingången stupar en djup, förtjusande dalgång, klädd med lummiga bokar, genom hvars täta löf- verk solljuset mödosamt silar igenom, här och hvar kastande ett stänk af guld på trädstam- marne.
* Vi stiga upp i slottet.
Slottsfröken för oss välvilligt omkring.
Vi beundra matsalen i dess dämpade ljusgröna tonfärg, med sina bruna dra- perier och präktiga ekmöbler.
Salongen verkar gladt utan att vara hyperelegant — de hvita väggarna och de blå möblerna tala om utsökt landtligt behag, och bokarna utanför, i saftig grönska, nicka in genom fönstren, som om de ville säga: » Hemtrefligt — eller hur? » Och så gå vi upp för den inbjudande trap- pan, kring hvilken väggarna äro klädda med vackra taflor, ombonade med draperier och ut- sökta väfnader, prof på skånsk allmogekonstslöjd.
Till sist komma vi in i kungens rökrum, ett charmant rum, som leder ut till en veranda, hvari- från ett praktfullt panorama utbreder sig.
Midt
- IDUN 1 9 0 3 315 — Det jubel, hvilket lyfte det standar, som sextitalets Fyrisungdom förde, det återklingar likt en djärf fanfar ' ur strofer, du från Snoilskys lyra hörde.
emot, bortom skogstopparne och Sundet, mera tjusande än någonsin, upprullas danskarnes land, hvarifrån Kronborg reser sina stolta tinnar.
Och det är härute som pansarkolosserna, som tidt och ofta under sol och sommardagar skrida fram i Sundet, salutera fästningen, hvilken svarar med att spy eld och blixtar, så att det dånar och ekar — utan tvifvel en präktig marin, sedd härifrån.
- Vi antydde, att slottet är af modern datum.
Det är det yngsta af de kungliga lustslotten.
- Fil.
d:r S. Åberg, som ägde platsen och hade sin som- marbostad här, afyttrade densamma till drott- ningen, d. v. hertiginnan af Östergötland 1864, från hvilket år det sedan i nederländsk renässans- stil uppförda slottet och dess historia datera sig.
Italiens mörka skönhet stiger fram, som af Cellini mejslad, ur hans händer, tills skyhög fura på sin röda stam hans längtan drager hem till svenska stränder.
o A LFRED NORSKA B.
N ILSON.
NATIONALTEATERN I STOCKHOLM.
I skaldens dröm då väcks ur seklers blund en rad af hjältar, Sveriges värn och ära, och skotten ifrån Wittstock och Svensksund till oss ett eko än om stordåd bära.
J UST SOM vår egen teatersäsong i och med den anryckande sommaren närmar sig sitt slut, kommer en stark numerär af norr- männens konstnärsgarde från Norges national- scen för att i en serie föreställningar skänka oss prof på broderlandets modärna scenkonst.
Jordmånen är på förhand väl beredd genom bl.
a. fru Johanne Dybwads glänsande gäst- spel under ett par föregående säsonger samt genom Björn Björnsons och Henrik Klausens uppläsningar, hvadan vår teaterpublik helt visst med glädje och förståelse skall tillgodo- göra sig den framställning af norsk dramatik, som nu bjudes af broderlandets bästa konst- närer.
Det beredes oss här tillfälle att få ett all- sidigt intryck af den norska teaterns konst- närliga lynne och lif: skärpan och kraften i uppfattningen, förmågan af stämningsintensi- tet, af djärf poetisk och ej mindre djärf rea- listisk tolkning, allt temperamentsegenskaper, som Norges scenartister i så hög grad kun- nat odla och utveckla, tack vare sitt hem- lands dramatiska diktning med dess starkt individuella färg.
Eepertoaren utgöres i hufvudsak af Björn- son och Ibsen; de representeras af » Paul Lange og Tora Parsberg », » Sigurd Jorsalfar », » Paa Storhove », » Laboremus », » Keiser og Galila^er », » D e unges Förbund » och » Hedda Gabler ».
För öfrigt torde ett - par Holbergs- komedier komma att uppföras.
Ett så pass omfattande och omsorgsfullt organiseradt gästspel som detta torde för öfrigt bli af stort gagn för vårt eget teater- lif, liksom det ock genom den politiska spän- ningens sorl och oro skall tala högt om den kulturella samhörighetskänsla, som bor i de båda folkens bröst.
A f dessa skäl skola de norska gästerna vara hjärtligt välkomna till Sveriges hufvudstad.
Den bildserie af de norska artisterna, som förekommer i Iduns dagsnnmmer, har chefen för den norska nationalteatern, hr Björn Björn- son, haft älskvärdheten ställa till vår dispo- sition på vår därom framställda anhållan.
Ur gruppen af mer eller mindre karaktärs- fulla ansikten blicka främst fru Dybwads och Björn Björnsons individuella drag.
De lik- som deras konst äro väl kända för vår tea- terpublik och behöfva här ej ytterligare frani- häfvas.
H v a d den öfriga raden af norsk scendiktnings tolkare bär i skölden och hvad de samfäldt kunna åstadkomma af dristig och linjeskarp människoframställning, det blir oss förunnadt att bevittna under nästa vec- kas teateraftnar i vår operasalong.
Och där- om skola vi uttala oss i ett par följande nummer.
Och gratien ifrån tredje Gustafs dar — oefterhärmligast af alla stilar — den ligger öfver Snoilskys diktning kvar, som daggen öfver ängens blomster hvilar.
Och om du hört hans egen röst en gång — så djup och varm — förstod du hvad det gömde U Humlegården står i sommarskrud det hjärta, som när det slog- ut i sång, och barnen leka gladt på gula gångar, om mänskligheten vackra drömmar drömde.
högt öfver lindarna hörs lärkans ljud, på blomrabatten fjäriln fjäril fångar.
C A R L SNOILSKY.
N Kastanjens knoppar sprängas, häggens doft den ljumma luften med sin vällukt fyller, och blomman, fågeln, ned till minsta stoft den vackra majsoln med sin glans förgyller.
I facklors skimmer och vid sköldars glans jag ville sett hans stoft i jorden sänkas, ty allt hvad ridderligt i lif kan tänkas tog kött och blod i en gestalt som hans.
D ANIEL F ALLSTRÖM.
* Allt strålar lyckliggjordt.
Och dock så mörk en skugga hvilar öfver allt det ljusa.
Ett namn helt sakta hviskar ljusgrön björk, som svar fontänens pärlor Snoilsky susa.
I detta namn bor all den melodi, som sammansmälts af skogssus, vind och vatten, det kunde klinga ock som fågelskri — vildfågelns, hvilken susar genom natten.
Nu står där inne tomt hans arbetsrum — han gått från böckers rad och stora dröm- mar — men fast den lyra, som var hans, är stum, ur sångerna en evig ungdom strömmar.
Enär Idnn i n:r 36 af 1901 års årgång, med anledning af Carl Snoilskys sextioårsdag, meddelade dels ett då nytaget porträtt af skalden vid hans skrifbord, dels en af B o Bergman författad intressant essay, belysande Snoilskys diktning, ha vi nu endast genom ofvanstående stämningsfulla poem — af den bland våra diktare, som genom sin egen konst kanske står Snoilskys sångmö närmast — velat ge uttryck åt den tacksamhetsfyllda sorg, som skaldens bortgång framkallat hos, hela vårt folk.
Från den ovanligt högtidliga och ståtliga likbegängelsen, som ägde rum, då detta num- mer redan gått i press, hoppas vi i nästa veckas Idun kunna meddela några represen- tativa bilder.
Hvad slutligen porträttet här ofvan beträf- far, vilja vi nämna, att det — antagligen det allra senaste, som gifves af den hädangångne- skalden — är utfördt af vår specielle fotograf hr A.
Blomberg och på ett förträffligt sätt återgifver den oförglömmelige sångarfurstens nobla hufvud.
NORSKA NATIONALTEATERNS BESÖK I STOCKHOLM.
FRU JOHANNE DYBWAD OCH ÖFRIGA KVINNLIGA ARTISTER.
— IDUN 1903 318 — allra först uppsatta stånd.
Fru F. är, som bekant,, själf en dotter af Norrland, hvilket har till följd, att den kost, hvarpå hon bjuder i sitt stånd är alltigenom äkta norrlandskost: tunnbröd, renstek, » sötost » och annat mera, som serveras af hurtiga norrlandstöser.
D:r Artur Hazelius lär kort före sin död ha så att säga testamenterat ståndet till fru F. som en erkänsla för allt det nit hon i egen- skap af » ståndsperson » ådagalagt för Skansen.
— Vår i dagsnumret meddelade bild från Norrlands- ståndet återger fru Fitinghoff utanför disken; till vänster om henne synes fröken Eosa F. T7UNDUTSTALLNINGEN bar äfven varit en af föregående veckans mera uppmärksammade händelser i Stockholm, ej minst därför att de fyrfotade utställningsföremålen själf- va kraftigt dragit försorg om att på det ljudligaste sätt ge sin existens tillkänna.
A vår grupp från prisbe- dömningen märkas presi- denten för prisdomarne Mr William Arkwright från England, disponenten Artur Wendel från Göteborg och Oberleutnant Emil Ilgner från Essen i Tyskland.
U N I ALLO VÄLLYCKAD BASAR till förmån för Helsingborgs skyttesällskap gick af stapeln i Helsingborg 1 FRAN FARFARS OCH MORMORS TID.
OEANSENS VÅRFEST har i år bland andra ^ öfverraskningar beredt sina tusentals besökare nöjet af en vistelse vid Medevi brunn, denna Urban Hjärnes ryktbara hälsoanstalt, där våra farfader och mormödrar drucko bort sina krämpor meddels » tre fullkomliga Kannor på en Morgon- stund ».
Där träffade vi 1830-talets omfångsrikt utstyrda damer i de mest färgprunkande vidskurna kjolar och med hattar som en hel blomsterträdgård på sina välfriserade hårkorgar; där gingo sirliga kavaljerer, komna från Stockholms aristokratiska salonger, med hufvudet fullt af den beundrans- värda Taglionis piruetter, gingo där i gröna frackar och gula nankinsbyxor och kurtiserade den blonda mamsell Anne Charlotte eller den kvicka, brun- ögda mamsell Beate Sofie, som påstods skrifva vers i » Svenska Minerva ».
Där låg det af trä uppförda brunnshuset med apoteket strax till höger och de välkända arka- derna nere till vänster, och där fick man inmun- diga den världsberömda Medevigröten, hvarefter hela brunnssällskapet, med musik i spetsen, sam- lades till den traditionella » grötlunken ».
En annan af Skansfestens många attraktioner var Norrlandsståndet, som har sin särskilda lilla historia, enär detsamma, allt sedan Skansens vår- fester började för tio år sedan, förestås af den kända förf attarinnan fru Laura Fitinghoff och hennes dotter fröken Rosa Fitinghoff samt är Skansens FRÅN SVENSKA 1.
UTSIKT BRUNN 2.
ÖFVER PÅ 3.
» NORRLANDSGUMMAN): FRU A.
I ÖPPNANDE.
VID BRUNN.
» NORRLANDSSTÅNDET » OCH KENNELKLUBBENS HUNDUTSTÄLLNING MEDEVI 1830 - TALET.
&gt;: G R Ö T L U N K E N » MEDEVI J LAURA FITINGHOFF.
BLOMBERG STOCKHOLM 2.
FOTO.
23 — 25 MAJ.
1.
KRONPRINSEN OCH HUNDARNE PRISBEDÖMÄS.
A. BLOMBERG PRINSESSAN FOTO.
INGEBORG BEVISTA UTSTÄLLNINGENS
— 319 — IDUN 1903
IDUN 1903 BILDER UR — VAXKABINETTET ENGSTEDT).
2.
PUCK VID OCH SKYTTEBASAREN TITANIA ENGSTEDT).
4.
(HR KARIN G.
I HELSINGBORG.
PEYRON OCH MÅNSDOTTER 6. den 15 och 16 dennes.
I betraktande af den sena årstiden torde nettoinkomsten, omkring 5,000 kr., kunna betraktas såsom synnerligen god.
Bland de förströelser, som de basarbesökande bjödos på, kan nämnas ett » vaxkabinett », hvar- ur vi i dag äro i tillfälle att lämna några bilder, vidare utfördes en behagfull och sirlig menuett af herrar och damer.
Stor uppmärksamhet till- drog sig Uberbrettl ' n, därvid bl.
a. dansades en cake-walk, utförd af ett par gentlemän, som för ändamålet instuderat den exotiska dansen under balettmästar Berans i Köpenhamn ledning och som väckte stor munterhet.
MARIE FOTO FRÖKEN (FRÖKEN 320 — FÖR EBBA IDUN MARIANNE ANTOINETTE AF ALFR.
BERGSTRÖM).
(FRÖKEN 3.
LILLIESTIERNA).
ESTER B. NILSSON.
DROTTNING 5.
ENE.
SKISS FRIDA LANDSORT.
FÖR IDUN AF I Veckans n u m m e r af I d u n är, m e d anledning af de starkt tillström- mande bidragen till dagskrönikan, utvidgadt med åtskilliga sidor och åtföljes dessutom af ett n:r 22 Vä, hvars innehåll vi rekommen- dera till lifligt beaktande.
Våra läsarinnor få där i en lättläst och af talrika illustra- tioner belyst framställning stifta en lika in- tressant som lärorik bekantskap med det in- vecklade maskineriet i Skandinaviens största etablissement på bomullsindustriens område, Gamlestadens välkända fabriker, tillhöriga PEPITA PAR UR AF DI OLIVA PREUSSEN (FRÖKEN (FRÖKEN INGEBORG SIGNE MENUETTEN.
RAHMBERG).
firman Johansson &amp; Carlander i Göteborg — en sann mönsteranläggning i sitt slag, som gör vårt lands industri all heder.
BODIL ETT 1.
LOUISE EN A F utkanterna af en sydsvensk kust- stad låg en villa, b y g g d i enklaste stil men så liten och nätt och så elegant med sina majsgula väggar, sina mossgröna fönster- ramar och sitt bjärtröda tegeltak, att den drog alla förbigåendes blickar till sig.
I några fönster skymtade brokiga gardiner i vackert samstämda färger, i andra sågos hvita draperier, liksom väfda af den tunnaste, finaste dimma.
Inga krukväxter, inga prydnads- föremål af något slag stängde dagen ute.
Man fick det intrycket, att rummen därinne badade i fullt ymnigt ljus, fastän lätta, hvita fönster- förhängen hejdade hvarje nyfiken blick.
Villan var omgifven af en trädgård, som åt öster sträckte sig ända ner till bäcken, och som var inhägnad af en hagtornsmur.
Just där bäcken flöt förbi trädgården, bildade den ett litet fall, och medan den lät vattnet forsa öfver bottnens stenar, sjöng den sin oändliga melodi, en sådan, som en hvar kan dikta sina ord till, emedan den passar till dem alla.
De konstnärligt anlagda bland de förbigåen- de fröjdade sina ögon med villans förnämt lugna linjer och mjuka, glada färger och fäg- nade sig åt den lilla forsens friska sorl.
Prak- tiska husmödrar gillade belåtet den liksom doftande renlighet, som de anade rådde där- inne.
Förlofvade par, som kommit till det stadiet att tänka på bosättning, stannade fram- för villan en stund och drömde o m ett lik- nande litet näste för sin väntade lycka.
Och en frisk, klar dag i början af mars kom en ensam man där förbi, djupt försänkt i tankar.
När han nådde villan, saktade han stegen, såg på den och sade till sig själf: » Det där lilla huset skulle ha passat henne. » Men han log icke, såsom de älskande bruka- de göra.
Hans bleka, magra ansikte var dy- stert, och hans bruna ögon voro dunkla lik- som af besvikenhet.
Om han gått närmare och läst på mässings-
— 321 — plåten på villans dörr, skulle han där ha funnit namnet Bodil Ene ingraveradt.
Men det föll honom icke in att gå närmare.
Hvarför skalle han göra det?
Det brukas j u icke.
Med dystert ansikte och ögonen dunkla af besvikenhet vandrade han vidare inåt staden.
* Några minuter senare kom där någon och gick in genom grinden.
Det var en liten dam med stort, ljust hår och grå, mörkskuggade ögon.
Hon var klädd i en enkel promenad- dräkt af blått kläde.
Med mjuka lätta steg gick hon framåt sandgången och uppför sten- trappan, tog en nyckel ur fickan och steg in.
Sedan hon i tamburen lagt af hatt och jacka, öppnade hon en dörr till vänster och trädde in.
Det var ett stort aflångt rum, som upptog nästan hela den ena hälften af villan.
Möb- lerna, af grönmåladt furuträ, voro enkla men stilrena och bekväma.
Soffan och stolarna hade öfverdrag af brokigt tyg i samma färger som gardinerna.
Ingenting var dyrbart, men allt röjde ett förfinadt skönhetssinne, och rummet verkade som en glad och vacker sym- foni utan en enda hård eller falsk ton.
Midt i rummet stod ett stort bord, öfver- fullt med sidenbitar i olika färger och skift- ningar, med penslar och färgkoppar och alle- handa små verktyg af stål och trä och ben, och på stolarna omkring bordet voro strödda påbörjade eller färdiga konstgjorda blommor af olika slag.
» G o d dag igen, kusin! » hälsade Bodil mun- tert med mjuk, litet beslöjad röst.
En vacker, hvit katt hoppade nu ur län- stolen och k o m sin matmor till mötes, under •det den lättjefullt sträckte på benen efter h vilan.
» Har du drömt o m mig och längtat efter mig?
Ser du, man måste röra på sig litet, när man är en människa.
Du borde följa mitt höga föredöme.
På det här sättet blir du idel korpulens, kusin. » Bodil lyfte katten upp i famnen, där den spann af alla krafter och smeksamt strök hufvudet mot sin härskarinnas haka.
Och Bodil satte varsamt åter ner sin vän i län- stolens sköte, där katten välbehagligt tillbragte största delen af sin tid med att sofva eller spinna eller lyssna till sin matmors tankar.
Bodil satte på sig ett stort, hvitt förkläde med långa ärmar och slog sig ned vid bordet.
» Nu skall här arbetas, Filippa. » Katten surrade som en " ifrig spinnrock.
» Ja, spinn du.
Något måste man göra, om man inte vill rosta.
Spinn bara på, duk- tiga tag.
Din spanad är precis lika nyttig som mina blommor. » Spinn, spinn, spinn, dotter min!
I morgon kommer friarn din, » sjöng Bodil med half röst och gäckande ton.
Spinnrocken tystnade genast.
» Tror du mig inte, kusin?
Ä r du också skeptiker?
Nå ja, gör som du vill.
Jag blir inte sårad, eftersom det inte är jag, som dik- tat visan.
Ser du, det finns så många dumma visor i världen, och de flesta handla o m kär- lek och sådant där.
Det rår j u inte jag för.
Men något måste det väl ändå vara m e d den där mångbeprisade kärleken.
Eller hvad tror du, Filippa? » Filippa ville icke gifva sig in på ämnet, och Bodil tog itu med en stor, röd vallmo, som redan var halffärdig.
» Spinn, kusin!
Det fröjdar mina öron att lyssna till din flit.
För resten lär ingen ha rättighet att lata sig i denna världen.
I nästa kanske.
I den här måste man » göra nytta », som det så vackert heter.
Man måste arbeta för att lefva, ser du.
Men hvad skall det tjäna till, att man lefver?
Jaså, det vet du inte.
Inte jag heller, kusin.
Hvem v e t?
» Bodil försjönk i tysta tankar, och Filippa somnade.
» Nej, kusin, inte filosofera!
Det är ohälso- samt.
Vakna, min sköna, och spinn!
Här skall arbetas.
Du får inte lägga händerna i kors och bara beskåda världens gång.
Om inte du spinner, så kommer inte jag i arbots- tagen, och hvem skall då skaffa pengar till kotletterna, du lefver af?
Vill du kanske bli vegetarian och äta gräs som salig kung Ne- bukadnesar, du minns? » Bodil reste sig och gick bort till katten, som hon kelade och lekte med, tills det kom lif igen i Filippas sömniga lekamen.
Men spinna ville » kusin » inte mer.
Och Bodil satte sig åter ner vid sin half- färdiga vallmo.
» Nå ja, Filippa, jag vill inte inskränka din fria vilja.
Om jag aldrig gjorde den här blomman färdig, så skulle hvarken du eller jag ändå behöfva svälta ihjäl.
Jag har j u utan arbete tillräckligt att lefva af.
Men bara lefva är inte nog.
Jag vill lefva, som jag vill, förstår du.
Jag vill ha ett eget litet hus för dig och mig och en egen liten träd- gård, med egna blommor och bär och frukter och en egen liten bäck, som följer mina egna stämningars rytm.
Och så min egen stora, sköna frihet.
Men all den lyxen kostar pengar, ser du.
Pengar måste jag alltså förtjäna — än så länge — och därför gör jag blommor, fast jag, oss emellan sagdt, håller mig för god att styra ut mig själf i sådant otyg.
Vet du något onaturligare än konstgjorda blommor, kusin?
De äro en hädelse mot naturens heliga ande, äfven när de äro så konstnärligt gjorda som mina.
För mina blommor äro konstverk, ser du.
Äfven jag är målare, » citerade hon med ironisk stolthet.
» Jag ser på din min, att du tycker, jag handlar omoraliskt, när jag mot bättre vetan- de tillåter mig den här fabrikationen, som är nästan ännu värre, än om jag tillverkade parfymer.
Ja, ja, ja.
D u har rätt som all- tid.
Men när jag nu är för liten och svag för att orka reformera världen, hvad vill du, jag skall g ö r a?
För resten ber jag dig be- tänka, att jag med mina hädelser ändå på sätt och vis gör en god gärning: jag visar världen, hur konstgjorda blommor böra se ut för att ha något slags raison d ' étre.
Det här är inte vanliga tygtussar, det. » Hon kastade en blick på rosorna och vio- lerna och syrenerna omkring henne och log litet vemodigt.
» Sådant här tal kallas med rätta med det fula namnet advokatyr, kusin.
Låt mig aldrig se, att du smutsar din vackra mun med dylikt.
Vore jag du, skulle inte heller jag tillverka humbug och försvara mig med sofismer. » Bodils ljusa ansikte mörknade, och rösten miste sin muntra klang.
» Är det verkligen jag, som sitter här en- sam och jollrar med en katt och påstår, att jag lefver, som jag vill?
Som jag vill!
Jag har lefvat i trettio år, och ännu vet jag inte, hvad jag vill.
Jag vet bara, hvad jag inte vill.
Knappt det för resten.
Jag bara ex- perimenterar.
Och hur länge skall det här räcka?
Skall jag åldras och dö här?
Eller är detta bara en genomgång?
Till h v a d?
— Jag drömde en gång.
.
.
» Och Bodil grubblade med pannan lutad mot handen och de grå, mörkskuggade ögonen stirrande på den röda vallmon, som låg på bordet framför henne, ännu ofullbordad.
(Forts.) IDUN 1903 " P«TT VARMT OCH FÖRSTÅENDE TACK bringas - " härmed — med redaktionens benägna med- gifvande — märket A. S — hl för hennes orädda och synnerligen beaktansvärda uttalanden i upp- satsen » Bort med klasskillnaden » (Idun n:r 20).
Vördsamt J ALV.
G AF IFTA SIG F Ö R P E N G A R.
.
.
» SKÅNSK NELLA EN RYGDESKILDRING NORRVALL.
SLUT.
FR. FÖREQ.
N:B.
E N ENDA KYSS måste du g e mig innan vi skiljas, » hvisade John och tog Beth i sina armar, när de stodo ensamma i den lilla kammaren utanför salen.
» Du måste,a sade han leende, när han såg, att hon blyg och förvirrad sökte draga sig undan.
Hon höjde sitt ansikte mot hans, men när hon såg in i den älskades tindrande,, skälmska ögon, gömde hon det blygt rodnande vid hans bröst.
» Seså, skynda dig nu, annars — — » Hon lade handen öfver hans ögon och tryckte en skygg kyss på de heta läppar, som girigt mötte hennes egna, hvarefter hon ryckte sig lös och sköt honom ut ur rummet.
Far stod i förstugan och slamrade med dörren till loftstrappan, hvilken han låtit stå på vid gaf- vel, när han gick in i salen.
» Du kan gå med in och dricka en kopp kaffe.
Jag tror, det är färdigt.)
» Omöjliga, far, » sade Assarsson.
» Jag har inte tid, och jag är så jublande glad, att jag icke vå- gar visa mig för min blifvande svägerska.
Hon skulle förmodligen få en underlig tanke om mitt sunda förnuft, ifall hon träffade mig i dag.
Och så sist i september.
Det glömmer far inte, vill jag hoppas. » » Ah nej, jag skall visst inte bråka.
Blir Beth färdig först i månaden, så kvittar det ju lika, så- vida vi fått säden under tak.
Tomt blir det ju förstås — både mor och min bästa tös på ett år.
Fastän nu mister jag Beth med glädje. » » Och jag får tacka hjärtligt för förtroendet, som jag aldrig skall svika, » sade den unge man- nen, och hans ärliga, trofasta ögon sågo öppet in i gubbens.
» Nej, det vet jag, John, och jag tackar Gud för hans underbara ledning i allt.
Fast nog hade det varit roligt, om mor fått vara med. » » Men en annan sak, » inföll Assarsson.
» Jag tycker då, att far kan lika väl bosätta sig i när- heten af Rydebo som här på orten, när Anders fått gården.
Nog tror jag, att vi två skulle ha glädje af att träffas då och då.
Och för Beth blefve det naturligtvis en stor lycka att ha far så nära, att hon kunde titta till honom hvarje dag. » » Ja, det kan ju kanske bära sig så, » svarade Jeppa med ett ljust leende, ty den blifvande svär- sonens omtanke, gjorde honom godt.
» Och så välkommen, när det blir tid att resa till prästen.
Ringarna kunna ju tas på samma ffång.
Så blir det ju inte uppståndelse i byn för samma sak mer än en gång. » Så tog han afsked och Jeppa gick utom por- ten och såg efter den unge mannen, när han läm- nade gården.
Vid en krökning af vägen vände John sig om och såg mot salsfönstret och svängde därvid hatten i luften.
Jeppa såg åt samma håll.
Lakanet, som dolde fönstret, var lyftadt undan, och han såg en liten hvit hand, som ifrigt vinka- de mot den bortilande ryttaren.
Jeppa gick in igen med en känsla af trygghet och lugn.
Han tänkte på den gångna vintern.
Hur förfärad, nästan skräckslagen hade icke Beth sett ut, så fort ordet bröllop hade blifvit nämndt.
Och hur hade hon icke på allt sätt sökt komma undan, när Mårten blifvit synlig i gården — och nu — Då han kom in i stugan, kom Boel från köket med famnen full af linne.
» Hvem var den främmande? » frågade hon ny- fiket.
» Det var Assarsson från Rydebo.
Han skulle köpa råg, » svarade fadern liknöjdt.
» Såå — allaredan, » sade Boel betydelsefullt.
» Allaredan. » upprepade Jeppa lugnt.
» Det är snart tre veckor sedan jag hade annonsen inne, och här ha varit många förut.
Jag har snart sålt, hvad jag kan undvara. » |$^.Han vände sig likväl bort med ett slugt leen-
IDUN — 1903 de, ty han visste mycket väl, hvartåt Boel syf- tade.
» Det var ju förargligt, att den ' pjesen ' skulle upp på löftet i dag.
Alla fjädersäckarna ligga ju midt för trappan.
Jag hann inte lägga dem un- dan igen, när Beth och jag sett dem öfver i går. » » Det gjorde ingenting.
Han tittade inte på det hållet, » försäkrade Jeppa sanningsenligt.
» Men hvarför bjöd far honom inte in.
Här var ju kaffe färdigt. » » Han ville inte.
Han hade inte tid, påstod han, och så fick det ju vara. » » Åhja, det var kanske inte det, som gjorde ' t,&gt; ljöd en skroflig stämma borta från bordet.
» Det är en högfärdig rackare, den där patronen. » Det var ryktaren, som satt och åt frukost.
Han hade varit ett ärende hos slaktaren och för- summat sitt morgonmål, och nu ville också han ha ett ord med i laget.
» Ja, så är det ju alltid, när strunt kommer till välde, » menade Boel, i det hon vred och vände mors präktiga drälldukar.
» Det är så ja.
— Tacka vill jag då riktiga bönder, det vet man då, hvad det är, och att det är folk, som duger, » tyckte ryktaren och tittade snålt på brännvinsflaskan, som stod vid andra ändan af bordet.
Den hade stått kvar sedan post- budet gick för en stund sedan.
Boel förstod inviten och hällde upp en sup till gubben.
Denne, som, trots sin kärlek till flaskan, var ärlig och sanningsenlig, fortsatte, när han fått supen inombords: » Men se, hederlig och regäl är han då i alla fall, patronen, menar jag.
Är där en fattig stac- kare, som behöfver en femma i en snäf vändning, eller ett par hästar, när det gäller, så är inte patronen den, som säger nej, det kan man vara lugn för.
Så rätt skall i alla fall vara rätt. » » Det skall så ja, och det blir det också, hur konstigt det än kan se ut ibland, » sade Jeppa, gick fram till bordet och fyllde i glaset på nytt till den förbluffade gubben, som knappast visste, om han drömde eller var vaken.
o STRANDBERG, född Söhrling, W ILHELMINA den kända och omtyckta operasångerskan, som nu i 36 år med heder tillhört vår främ- sta sångscen, ämnar med utgången af detta spelar draga sig tillbaka till privatlifvet.
I Idun n:r 46, 1892, meddelade vi fru S:s porträtt jämte en längre biografi, hvartill vi nu hänvisa vännerna af hennes fina, måttfulla konst.
Minnet af hen- nes artistskap skall sent förgätas, ty det är ofta de mildt glänsande stjär- norna, som dröja längst i erinringen.
WILHELMINA STRANDBERG.
» RAN » Å KUNGL.
TEATERN.
lET NU SNART tilländagångna spelåret har 1 varit ovanligt rikt på nyheter för operascenen.
Kungl.
teatern ståtar med ej mindre än tre stora och framstående sådana (samt en mindre, om man tar Mendelssohns sångspel » Hemkomsten » med i räkningen), däraf två af svenska kompositörer, nämligen » Gillet på Solhaug » af Vilh.
Stenham- mar och nu senast » Ran » af Vilh.
Peterson-Berger.
Mellan dessa båda märkas » Simson och Delila » af Saint-Saens.
Härtill kommer å Svenska teatern Charpentiers » Louise » och — om man i detta sam- band så vill — Peterson-Bergers sagospel » Lyc- kan ».
Det torde vara mycket längesedan något spelar härstädes på detta område lämnat en så riklig och på det hela taget god skörd.
Sist i raden och ledsamt nog i säsongens elfte timme har å k. teatern upptagits » Ran », hand- ling i 3 akter för soli, kör och orkester, såsom författaren-tonsättaren hr Vilhelm Peterson-Berger kallar sitt opus.
Innehållet i den dramatiska dik- ten, som i prydlig utstyrsel utgifvits å Abr.
Lund- quists förlag, är i korthet följande: Den unge och svärmiske riddaren Valdemar, är på väg till Solo borg för att hålla bröllop med borgherrn Sten Folkesons och hans husfru Rikissas dotter Ingrid.
Han kommer emellertid ej fram, utan lockas af Ran och hennes tärnor ned i dju- D 322 — pet.
Vid sökandet efter riddaren finner Solöherrns folk endast hans båt drifvande tom.
Mårten Präst uttalar som sin bestämda förmodan, att riddaren af trollen lockats i djupet och uppmanar nu jung- fru Ingrid att under bön offra sin trolofningsring åt hafvet för att därigenom frälsa riddaren och draga honom tillbaka.
Hon gör så, men tiden går, väntan blir henne för lång.
Efter ett år kommer den bålde riddaren Ulf Tufvesson och giljar till Ingrid, som efter åtskillig tvekan räcker honom sin hand (2:dra aktens förra tablå).
Emel- lertid gästar Valdemar Ran, hos hvilken han lefver i ett rus af kärlek, vin och sång, då och då afbrutet af en dyster, eggande oro, som slutligen blir honom öfvermäktig och, när han återfinner Ingrids offrade ring, oemotstånd- ligt drifver honom att slita sina bojor hos Ran, hvilken dock endast motvilligt släpper honom från sig och då med en hotelse, att om han ej åter- funne sin brud troget väntande på honom, han före morgonväkten ovillkorligen måste återvända till hafsdrottningen eller dö (2:dra aktens senare tablå).
På Solo ståndar bröllopet mellan Ulf Tufves- son och jungfru Ingrid (3:dje akten).
De talrika gästerna äro samlade i den praktfulla slottssalen.
Allt är fröjd och gamman.
Endast bruden täres af en viss oro.
Hon erinras ock af Mårten Präst om sitt svek och uppmanas att försona detsamma.
Hon kommer till insikt om nödvändigheten häraf, men vill än en gång, den sista, njuta af ungdoms- glädjen, och så deltager hon i bröllopsdansen.
Med ens ljuder ett samfäldt skri genom salen, alla vika förfärade tillbaka och i dörren synes — rid- daren Valdemar.
Långsamt skrider han framåt salen och kräfver sin brud.
Denna förlorar san- sen och utföres af tärnorna.
Mellan Valdemar och Ulf uppstår en kort strid, som slutar med att den senare allvarsamt sårad föres bort och de öfriga fly, sedan de af Valdemar fått veta, hvil- ket olycksöde följer i hans spår.
Han blir ensam, föremål för en stark inre själsstrid; han vill lefva kvar på jorden, men får ej, han lockas tillbaka af Ran, men vill ej.
Slutligen inträder Ingrid sakta, en förklaring dem emellan kommer till stånd och de besluta dö tillsammans.
Fönstret slites upp af en stormvind, man ser hafvets vågor torna upp sig och vräka mot borgen.
På våg- kammen gung ' ar Ran fram till fönstret, lockande, snärjande och hotande.
Valdemar trotsar henne, hafsdrottningen försvinner, scenen insvepes i åska och mörker och sluttablån visar Solöborgen i rui- ner på hafsbottnén samt Valdemar och Ingrid liggande döda där framför.
Dikten, som alltigenom är skrifven på vers, dels rimmad, dels orimmad, röjer i hög grad både skaldefantasi och tankedjup.
Och att musiken skulle sluta sig intimt till dramats text var hvad man, med kännedom om författaren-tonsättarens läggning, helt naturligt kunde vänta.
Men ej nog härmed.
Öfver det hela hvilar en värdighet och helgiutenhet, som äro förvånande, då det ju här så att säga gäller ett förstlingsarbete på det mera storstilade musikdramats område.
Den mu- sikaliska karaktäriseringen af de olika personerna har likaledes i det stora hela lyckats förträffligt.
Och hvilken rik melodisk ådra väller ej genom hela musikdramat!
Soli och körer i folkton finnas flera af synnerligen anslående art; särskildt äro körerna förträffligt behandlade och af ypperlig verkan.
Ett par öfverflödiga scener i första akten kunde nog borttagas, och vi tro att det hela skulle vinna därpå, helst som dramat ändå är ganska långt, utan att därför verka utdraget.
Det har för öfrigt den goda egenskapen, att i såväl musi- kaliskt som dramatiskt hänseende intresset stiger med hvarje akt.
Instrumenteringen är mången- städes briljant, aldrig öfverlastad, på ett par stäl- len kanske väl diskret.
I intim öfverensstämmelse med verkets innehåll står äfven regien, som ledts af författaren-tonsättaren själf.
Med ett ord, det hela står väl afrundadt och helgjutet, visserligen ej som något mästerverk, men som ett framgångs- rikt ärligt arbete af en mindre vanlig begåfning, af hvilken man ännu torde kunna vänta mycket både på musikens och diktens område.
Utförandet var i allmänhet godt.
Särskildt må nämnas fruarna Hellström och Jungstedt som Ingrid och Ran.
Hr Ödmann sjöng Valdemars parti korrekt och vid god disposition, men hade nog ej fått det rätta greppet på den svärmiske riddaren.
Fröken Edström vår godt på sin plats som Rikissa, men såg väl ungdomlig ut.
Hr Wall- gren var en ståtlig riddar Ulf och hans stämma klangfull som vanligt.
Som Sten Folkeson och Mårten Präst fyllde hrr Sellergren och Söderman godt sina platser.
Det hela leddes förträffligt af hof kapellmästaren Henneberg.
Dekorationerna, allesammans nya, göra sin upphofsman hr Thorolf Jansson all heder.
Om ock bifallet efter den första akten på pre- miären var något matt, så blef det sedan efter HYLIfiS V i o l t v å l 612 HYLIJ4S |Liljekom / aljedoft| hvarje akt så mycket lifligare, och vid slutet kunde man konstatera, att det nya verket gjort fullständig succés.
De uppträdande inropades gång på gång och hr Peterson-Berger måste flere gånger framträda.
T) RAMATISKA TEATERN.
Emellan ett par af * ~&lt; fru Betty Hennings konstnärligt ciselerade gum-typer — den gamla fröken Clara i Wieds » Skärmytslingar » och änkefru Lyders i Betzonichs » Guldkarossen » — fingo vi härom aftonen be- vittna premieren af ett svenskt original: » I fru Karins hus » af den kände dramatiske skriftstäl- laren hr Knut Michaelson — en anspråkslös liten interiör i en akt från 1600-talet, hvars hufvudsak- liga rasion d ' étre väl får sökas i den med den fine stilkännarens säkerhet genomförda tidstonen i dialog och accessoir.
Fru Hansson tedde sig ståtlig som stolts jungfru Ebba Kagg, som trots alla vidrigheter blir sitt hjärtas frånvarande rid- dare trogen och med mycken abandon sätter på dörren hans mindre gynnade rival den inbilske hr Erik Bååt i hr Hedlunds gestalt.
Publiken ställde sig ganska erkännsam mot den lilla kostymstudien och applåderade lifligt efter akt- slutet.
Fru Hennings har som afslutning på sitt med så stort intresse följda gästspel på ett gripande sätt tolkat fru Alving i Ibsens » Gengångare ».
Hr Palme visade samtidigt en alldeles ny Osvald-typ: en rödkindad, välfödd goddagspilt, som närmast liknade en hygglig kommiss från Västerlånggatan.
O VENSKA TEATERN har i säsongens sista timme låtit Charpentiers modärna och djupsinniga parisermusik efterträdas af Offenbachs champagne- sprudlande rytmer: » Louise » har ersatts af » Stor- hertiginnan af Gérolstein » i Annie Norries väl- kända framställning, som naturligtvis eröfrade publiken — nu som förr.
För öfrigt går operetten med fart och lif på alla händer, så att dess lifslängd är säkrad till säsongens slut.
Och när ridån ändtligen sänkes, faller den öfver ett i sin helhet konstnärligt lyckadt teaterår vid Svenska teatern.
VTASATEATERN ger som finalstycke » Niniche » * med samma rollbesättning som vid senaste reprisen.
Våren har dock starkare tjusningsför- måga än alla kvicka pariserdamer i världen, hvar- för den lilla diplomatfrun denna gång får nöja sig med en starkt reducerad beundrarkrets.
r) E N FINSKE V I S S å N G A R E N BRUNO ASPELIN ' ' hade till sin » vis- och Bellmansafton » i Veten- skapsakademiens hörsal samlat en i betraktande af den framskridna säsongen talrik publik, som lifligt senterade de vackra prestationerna.
Utan att i dramatisk smidighet och uttrycksfullhet kan- ske fullt kunua mäta sig med vår egen Sven Scholander, men i besittning af större vokala medel, utförde han med fin musikalisk smak och god karaktäristik såväl de finska, franska och italienska romanserna som några af Fredmans odödliga epistlar, förträffligt ackompanjerande sig själf på sin luta.
Ähörarne hälsade den sympa- tiske sångaren med hjärtligaste bifall, som löna- des med flere extranummer, och helt visst skildes man med ömsesidigt varma känslor och hoppet om ett framtida återseende.
En intressant litterär pris- täfling, på hviken vi rikta alla författares och författar- innors benägna uppmärksamhet, finnes omnämnd i detta nummers annonsafdelning med fullständig redogörelse för de närmare villkoren och de gan- ska betydande prisen.
— IDUN 323 — 1903 1 tsk.
fint hackad persilja, 1 tsk.
smör vatten, hvarefter det späckas i täta med socker.
De gräddas i svag ugns- 1 kkp.
stötta skorpor, 2 — 3 del.
vatten K Ö K S Ä L M Ä N Ä C K till formen.
rader med de fint skurna späckstrim- värme tills de äro halftorra och släppa 1 del.
franskt vin.
beredning: Rofcsakerna ansas på lorna.
En långpanna upphettas, smöret plåten, då de uttagas och få kallna.
Till istekning: 2 msk.
smör.
vanligt s ätt och skäras i mycket fina brynes däri, köttet ilägges och brynes Äggulorna röras med sockret i 20 min.
Beredning: Fisken fjällas, urtages, Redigerad af strimlor, smöret smältes i en kastrull, hastigt på alla sidor, ofvanpå spisen, Den tunna grädden kokas upp med vani- sköljes och torkas med en fiskhandduk ELISABETH ÖSTMAN, häri nedläggas rotsakerna tillika med.
hvarefter det saltas och peppras.
Litet linet o ch tillsättas de rörda äggulorna samt ingnides med ättika och salt.
Pe Inneh.
af Elisabeth Ö s t m a n s Husmoders- sockret, och brynas öfver jämn eld unde af r den kokande buljongen påspädes och under stark vispning.
Krämen [hälles siljan och löken hackas fint och blan- kurs i Stockholm.
ständig omskakning.
Den kokande bul- köttet sättes in i het ugn att steka tillbaka i kastrullen och får under fortfe das med de stötta skorporna.
Fisken FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR tillsättes och rotsakerna få koka, omkr. 45 min., under det buljongen pår satt vispning sjuda då den upphälles penslas med det uppvispade ägget och VECKAN 31 MAJ — 6 JUNI 1903. jongen tills de äro fullständigt mjuka, då spädes litet i sänder och steken öses och vispningen fortsattes tills krämen beströs med skorpblandningen.
En lång- Söndag (Pingstdagen): Julienne-ro- hvar tionde minut.
Haren upp- är kall.
Den till hårdt skum slagna panna upphettas, smöret brynes däri o yale; späckad toxhare med grönsaker; soppan skummas väl och af smakas.
öfver skares i tunna skifvor och gar- grädden nedröres, massan slås därefter fisken nedlägges att bryna, hvarejfter sparris med pördb smör; glacemaräng.
Till äggstanningen vispas äggulor och tages, hvitor väl tillsammans aned mjölken, neras med grönsaker.
Köttjusen, silas 1 glacemaskin och vrides omkr. 15 min.
det kokande vattnet samt vinet påspä- Måndag (Armand.
Pingst): Soppa o ch blandningen hälles i smord form och skummas.
Smör och mjöl samman- hvarefter den nedpackas och fryses 1 — des, litet i sänder, och fisken får steka på- murklor; gödkalfstek med potatis- m ed lock.
Formen nedsättes i en ka- fräsas, köttjusen påspädas litet i sän- 2 tim.
Marängerna urhålkas, fyllas med omkr. 20 min., under det att den oft kroketter; rabarberkompott med grädde.
strull mycket kokande vatten, der, under flitig rörning, och såsen får glace och serveras dubbla.
öfveröses med sin sås.
Fisken uppläg Tisdag: Spenatsoppa; ugnstekt sik att det med står så jämnt med äggmassan.
koka 10 min., hvarefter grädden ell.
Spenatsoppa (f. 6 pers.).
3 hg.
ges på varmt serveringsfat och såsen med potatis.
får därefter ej koka, utan endast tomatpurén tillsättes och såsen får ett spenat, IV2 msk.
(30 gr.) smör, 2 msk.
hälles öfver.
Onsdag: Biffstek med potatis; man- Vattnet hållas hett, ty annars blir äggstannin- uppkok samt af smakas.
mjöl, iVz Ht.
efterbuljong^ 3 idel.
grädde, (f. 6 pers.).!
delpudding.
gen vasslig.
När den .stannat, skares Glaoemaräng (f. 6 pers.)).
Ma- 1 — 2 äggulor, salt, hvitpeppar, (socker).
hg.
Mandelpudding B ötmandel, 4 bittermandlar, Torsdag: Hönsfrikassé med ris; sop- den i tärningar och serveras i soppan.
ra n g e r: 5 små ägghvitor, 200 gr.
Beredning: Spenaten rensas, sköl- lor, 50 gr. sio.oikl3 r, 4 blad gelatin, 3 2 äggu m pa på hallonsaft.
jes, farf a-frinna och skares sönder.
varmt vatten, % lit.
tflock grädde.
Fredag: Selleripuré; syltomelette.
Späckad oxhare (f. 6 pers.).
1.3 socker.
Lördag: Blodpudding med lingonj kg.
oxhare, 1 hg.
späck, 2 msk.
smör Skumglace: 5 äggulor, 100 gr. soc- Smör och mjöl sammanfräsas, den kj- Beredning: Mandeln skållas, tor och skiradt smör; ölsoppa.
(40 Iglr,.
), 2 tsk.
salt, V * tsk.
hvitpeppar, kjeir, 4 del.
tunn grädde, Vi 8 ' r.
vauiliu, kande buljongen påspädes, litet i sän- kas och d rifves genom mandelkvarn.
der, spenaten ilägges och får koka omkr Äggul.
orna och sockret röras i 20 min V2 lit.
kokande buljong ell.
vatten.
3 del.
tjock grädde.
RECEPT.
J ul i e n n e-r o y a 1 e (f. 6 pers.).
iSiå,s: 2t 1 msk.
smör (20 gr.^ IV2 msk.
Beredning: Aggh vi torna vispas till 15 min., hvarefter grädden tillsättes och hvarefter mandeln tillsättes.
Gelatinet lit.
kraftig buljong, 2 små morötter, 1 mjöl, köttsky, 1 del.
tjock grädde ell.
hårdt skum och vispningen fortsattes Vi soppan får ett uppkok samt af smakas.
spolas i kallt vatten, upplöses i det va tim.
Sockret nedsiktas därefter för- Äggulan vispas i soppskålen &gt;ach sojp ma vattnet, får afsvalna och nedröres palsternacka, 1 purjolökj, 1 jselteri, 2 1 msk.
tomatpuré.
msk.
(40 gr.) smör, 1 tsk.
socker, salt, Beredning: Haren, som bör hafva siktigt i ägghvi te skummet.
Massan läg pan tillslås under kraftig vispning.
i äggmassan.
Grädden vispas till hård cayennepeppar.
hängt 2 — 4 dagar allt efter årstiden, ges på väl rengjorda, smorda och mjölade Ugnstekt sik (f. 6 pers.).
IA / 2 kg.
skum och tillsättes.
Massan slås i en msk.
salt, 1 knippa geléskål och får stå att stelna 3 — 4 tim Äggstannimg: 5 äggulor, i2ägghvi- putsas, senor och hinnor borttagas, och plåtar i form af aflånga maränger som sik, ättika, tor, 1 / 2 del.
gräddrnjölk, 1 knifsudd salt köttet tvättas med en duk doppad i hett slätas öfver med en sked och beströs persiljlai, 1 msk.
portugisisk lök, 1 jäg Puddingen garneras med frukt eller ge (L C y p r o l i n (f. d. Ceolin) £undgrens vfié är det förnämsta puts- ningsmedlet för koppar &amp; mässing, gör ytan fullkomligt blank och ren utan att smutsa i l u f t t ä t a p a c k n i n g a r f r å n 2 5 ö r e t i l l h ö g r e p r i s g e n o m H r r S p e c e r i h a n d l a r e.
händer och trasor.
C y - p r o l i n är allmänt om- tyckt emedan det blän- kar fort och väl.
Cy p r o l i n kostar 25 öre pr burk och försälies hos herrar minuthand- lande.
I parti hos H o l s t &amp; C: o T e k n.
Fabrik, D a l a g a t a n 42, Stockholm.
OBS.!
Varnas för efterapningar.
Nytt T NyttI Eau é e 9 * Do&amp;tor$.
jEendgie / s äkta patenterade Chokolad " de la Riviére ' Den är den äkta.starkaste, varaktigaste.
mest uppfriskande ock stärkande Begär alllid märket iMiB) och refuse- ra imitationer.
forsäljes hos välsorterade parfyrnhandlande B j ö r k - B a l s a m.
D e n n a balsam borttager finnar, fräknar, Iefverfläckar, solbränna, näsrodnad, por- m a s k a r och andra h u d å k o m m o r.
Bestrykes t. ex. om aftonen ansiktet eller andra hudställen med denna björkbalsam, så afskilja sig följande morgon nästan omärk- liga fjäll af huden, hvilken därigenom blif- ver bländande hvit och m y c k e t fin.
Ett krus balsam kostar 3: 50.
Den där- till hörande Opo-pomada och Benzoes-tvål säljes ä 1 kr.
pr st. eller 5: 50 satsen.
Med hvarje krus följer bruksanvisning j ä m t e flera intyg af kände, framstående lä- kare om dess utmärkta och välgörande egenskaper.
Försäljes i Stockholm hos p r k a k a 45 öre, öfverdådigt välsmakande REN ätchokolad (utan mjölk).
Kännare påstå, att den öfverträffar finaste Schweizer- och Pariserchokolad.
Den smäl- ter i munnen!
Den är ytterst omsorgsfullt tillverkad af de finaste och härligaste cacaobönor från jordens förnämsta plantager.
15 FÅS IIOS DE FLESTA HERRAR SPECERISTER OCH KONDITORER.
Hafsbaden Grislehamn.
Skönhet K N E I P P Aret om tenkur.
fullständig Boro, Norrköping kall- och varmvat- Säsong I j u n l ^ 3 0 sept.
1 9 0 3.
Byggningar och stugor att hyra — billigt.
Rikstelefon G r i s l e h a m n N:o 2.
• KONGL HOFLEVERANTÖR C.
H. Billbergs, GÖTEBORG, MEDALJ som genom sitt natursköna läge, sin rena och stärkande luft, sina utmärkta varm- och kan rekommenderas som synnerligen angenäm, börjar sin säsong 1 juni.
— Pianinos &amp; Flyglar, saltsjöbad, Daglig ångbåtsförbindelse med Stockholm.
— T v å läkare på platsen.
— - N y b y g g d t socie^ tetshus och utmärkt restauration.
— Förfrågningar besvaras af Badkamreraren.
fabrikspris hos Gustaf Johnson o. Georg Lagerlund, Stockholm.
prospekten Det förl o fvade l a ndet Undersåkers Pensionat, Trosa Bad- &amp; Sommarvistelseort, Jämtland, sålies ' i » Se Ett nytt arbete af förf.
till Gunvor Tliorstlotter till Härö.
öppnas för mottagning af turister från 1 juni detta år.
Beläget fyra min.
väg från Undersåkers station, 380 meter öfver hafvet.
Helinac kordering från 2: 50 till 3: 2 5 pr dygn.
Godt bord, vänligt bemötande.
Lungsiktiga ej.
Upplysningar af innehafvaren C.
I.
B e r g s t e d t.
Rikstelefon.
mångfaldigt In och utrikes, se- nast t Geflc 1901 med G U L D - prisbelönta V i d saltaste delen af västkusten, 4 mil söder om Strömstad, hålles öppen 1 5 j u n i - september Härlig hafsluft, trygg segling med goda båtar och vanda förare.
Socie tetshus.
Billiga lefnadsomkostnader.
Bassiner och varmbadhus, utmärkta gyttjebad tallbarrsbad, nauheimerbad och terrängkurer ' för hjärtsjukdomar^ D e s s u t o m behandla: närvsvaghet, bleksot, allmän svaghet, reumatism, njur- och m a g å k o m m o r.
Elektricitet massage.
Doktor N i l s B s e c k s t r ö m bestrider sjukvården.
Daglig ångbåtsförbindelse mei Göteborg och Kristiania.
BADKAMRERKONTORET.
5 3 Drottninggatan 5 3 Obs.
Sändes till landsorten mot insänd likvid, postförskott eller efterkraf.
det riktiga namno * Generalagent i SverigeförParfumerie rf I I Köln £mil Bojlröm.
Stockholm Grebbestads Hafskuranstal Ivar L. Bohman, kan icke förvärfvas, men är m a n i besitt- ning af den, bör m a n äfven hafva känne dom om att kunna bevaia den.
För att uppnå detta resultat, bör m a n endast an- vända verkligt hygie niska specialiteter så- som C r é m e, Puder och T v å l S i m o n.
Varnas för efterap- ningar och rekvirera Säljes öfveralH c af Alvilde Prydz.
Bemyndigad öfversättning af Signe Björklund.
» Den hör absolut till det yppersta, hon hittills har skrifvit Författarinnan har knappast någonsin nått högre * (Berlingske Tidende.)
» Man läser icke Alvilde Prydz ' böcker — man genomlefver dem Så fängslar hennes stil.
Den är så lugn och klar och fåordig, men hvil dolt lif innesluter den ej! "
(Göteborgs Aftonblad).
Pris kr.
3: 50.
STOCKHOLM, PR.
SKOGLUNDS FÖRLAG.
[DUN — 1903 Annonser införda 324 — T Tndervisningsvan lärarinna, s o m aflagt ^ lärarinne- eller studentexamen, kompe- tent att undervisa i m u s i k på lägre stadiet, sökes till hösten för trenne (3) flickor i ål- der mellan 8 - 1 5 år.
Svar till » T.
L.
», K a r d a, p.£r.
genom T T n g, bättre flicka önskar k o m m a i god familj på landet, att m o t någon ersätt- ning vara behjälplig med husliga sysslor, eller p ä större gård att biträda vid kontors- s o m genomgått en kurs i Dokt.
A.
W i d e s göromål.
Endast s o m f a m i l j e m e d l e m.
Svar gymnast, ortopediska institut önskar plats strax till » 19 — 20 », Åstorp p. r. till badort eller familj.
Svar torde godhets- Ckolkökslärarinna.
Vid nyupprättade tfn flicka önskar for sommaren plats att fullt sändas till » G y m n a s t », p. r. Sala.
^ skolköket i Trollhättan Önskas en lära- frr hjälpa till i hush.
eller undervisa mindre rinna i huslig ekonomi.
Platsen tillträdes barn.
Svar till » E m s », Iduns e x p.
vid höstterminens början omkring den J 1 C m å s k o l l ä r a r i n n a önskar under sommar- sept.
detta år, och pågår undervisningen!?
* månaderna plats i familj att m o t fritt veckor årligen.
L ö n 850 kr.
kontant j ä m t e vivre undervisa barn i vanliga skolämnen.
fria middagar de dagar, då undervisningen A r villig deltaga i husliga göromäl.
Svar erhålles å större herregård i V ä r m l a n d.
V a c - kert belägen vid Venern Svar till » A.
B.
», pågår.
Ansökningar, åtföljda af e x a m e n s - till » 20 år », Indal p. r. Iduns e x p.
och fräjdbetyg, insändas före den 15 juni till skolrådets ordförande, adress Trollhät- I talienska (27 är) af god härkomst, bördig från R o m, önskar tillbringa 2 å 3 måna- O å det natursköna V i s i n g s ö kunna 2 ä 3 tan.
damer fä inackordering för 50 kr.
i må- der under sommaren i finare familj pä lan- det i Sverige, för att undervisa i italienska, naden.
Adress majorskan G. Bergenstråle.
E n lärarinneplats är ledig vid Höörs s a m s k o l a d.
l s e p t.
Huf- franska och mandolinspelning, mot fria re- A n d Drottningholm Tre vackra, möblera- v u d ä m n e n: franska, engelska.
K o m p e t e n s - sor till och från Dresden.
Vidare upplys- * de rum att hyra för sommaren.
Inac- villkor: genomgått högre elementarläroverk ningar hos fröken Mörner, Karlavägen 34, kordering k a n erhållas.
Doktor Jansson, Stockholm.
Goda referenser.
Svar sändes för flickor^ Företräde för den, som därjämte adress K g l.
Seraf.-lasarettet, S t h l m; fr. 1 aflagt småskolelärarinneexamen-.
L ö n 750 till Regiora Trivero, Christiansstrasse 39, juni Drottningholm.
kr.
pr år.
Ansökningar j ä m t e betyg insän- Dresden.
das före 1 juni till styrelsen för Höörs sam- tfn ung, enkel och anspråkslös flicka, som skola, adress Höör, Skåne.
* H genomgått 7-klassigt läroverk s a m t kurs God och billig inackordering fås å landt- i handelsinst., och dessutom äger student- A tt förestå hushållet hos bättre, aktad, betyg i svenska och tyska språket, geografi egendom vid Storsjön.
5 minuters väg till Lungsiktiga oberoende, 37 års ungkarl (ensam person), och aritmetik önskar plats i vänl.
familj närmaste skog.
Piano finnes.
erhåller bildad yngre flicka förmånlig, lätt- att undervisa barn s a m t vara m. dem be- mottagas icke.
A n m ä l a n sker hos fru E v a skött plats.
Yttre beaktas.
Svar med fo- hjälplig.
Ä r äfven villig deltaga i skrifgö- Magnusson, Hofvermo, KÖfra tografi adresseras: » Bildadt H e m », p. r. romäl om sä önskas.
O b s.
!
Undervisnings- I en angenäm och treflig familj pä landet, Södervärn.
van.
Svar emotses tacksamt till » Godt sätt * hälst i Dalarne, önskar en fö ri of vad flicka inackordering s a m t deltaga i hushållet för 20 », Bollnäs p. r.
U n pålitlig, skicklig och barnkär jungfru, sommarmånaderna.
N å g o t afseende å pri- hälst äldre, får plats den 1 eller 15 juli set fästes e j.
Svar till » S o m m a r m å n a d e r n a », att sköta ett 4 månader g a m m a l t barn.
Svar, Iduns exp.
med betyg och rekommendationer samt med sökes af bildad person, fullt kompetent att uppgift å löneanspråk, till bankdirektör Bark, på egen hand förestå ett hem.
Betyg från adress Uddevalla.
dylika förut innehafda platser kunna löretes Vid H å l a h u l t s s a n a t o r i u m finnes I naturskön trakt af södra Ångermanland Ålder 40 år.
Tillträde .. hälst till hösten.
plats ledig för 1 kokerska, 1 underkokerska mottagas i ung prästfamilj 2 ä 3 flickor af Svar till » L.
R.
», p. r. Örebro.
och 1 bagerska.
L ö n: respektive 200: — o. god familj för erhållande af enskild konfir- 180: — kr.
pr år j ä m t e allt fritt.
Sökande T Tng värmländska af god familj önskar mot mationsundervisning under tiden den 1 juli fritt vivre och fria resor under s o m m a r - kunna med insändande af betygsafskrifter — 15 aug.
T o l f k m.
till stad.
Godt piano månaderna plats hos familj på landet för hänvända sig till S y s s l o m a n n e n, adr.
H å - finnes.
Pris ett för allt 125 kr.
S v a r in- att endera hjälpa till med barnen eller gå lahult.
sändes före den 20 juni till » Norrland », frun till hända.
Svar torde insändas till Iduns exp.
» Värmländska », p. r. Karlstad.
O i l d a d, musikalisk flicka önskar plats som U l i c k o r af god familj kunna under som- * ^ sällskap och hjälp eller att medfölja på * • maren erhålla inackordering i officers- resor.
Sv t.
» Norrländska », Hernösand p. r. familj ä egendom i Östergötland.
Härligt läge vid skog och sjö Tillfälle att lära IV / I edelaiders änka önskar plats till hösten hushåll om så önskas.
Svar till » G.
S.
», 4- " att förestå ungkarls eller änklings hus- Björsäter, Östergötland.
ng res v a n tyska med utm.
ref er.
önskar håll i stad eller pä land.
Barnkär, behär- Ung danska, plats s o m ressällskap eller s o m sällskap skar t y s k a språket, s m å pretentioner.
B ä s t a och hjälp i familj.
Svar inom 14 dagar till ref. erbjudas.
Svar till » D o r a », Iduns exp.
s o m till hösten skall bilda eget hem i Sve- rige, önskar m o t betalning under sommaren » M », Iduns exp.
L) lats s o m värdinna sökes, hälst i stad, af vistas i bildad familj i Stockholm eller på ung bättre änkefru (Finska) m e d godt ut- landet i närheten däraf för att lära svensk ng flicka önskar plats s o m sällskap och * Svar tacksamt till » F i n s k a », Tid- hushållning.
hjälp.
G o d a rekommendationer.
Svar seende.
Eget rum önskas.
H e m där ningskontoret Gustaf Adolfs torg, Stockholm.
ungdom finnas och franska talas äger före- till » Maria », Bengtsfors.
träde.
Svar med prisuppgift och alla nödiga En ung d a m e önskar för sommaren medfölja familj till upplysningar bedes snarast sändt till fru Elisabeth Tersmeden, Rudbäcksgatan 24, landet, för att mot fritt vivre undervisa utex.
fr K u n g l.
G y m n.
Central-Tnst., Önskar några t i m m a r dagligen i vanliga skolämnen.
Örebro.
plats Öfver sommaren, hälst att åtfölja dam Svar emotses tacksamt till » A n n y 19 » Nor- eller barn till kusten eller utländsk badort.
diska Annonsbyrån, Göteborg.
Löneanspråk s m å.
Sv.
t.
» F.
M.
».
Iduns exp.
å egendom eller bruk önskar under som- för unga flickor erhålles hos änkefru p å " Pn 15-års duglig och hurtig föräldralös maren violinist (dam) plats för under- landställe nära Stockholm.
Svar till prost- •f- flicka, hvilken genomgått 6 klasser i visning eller samspelning m o t fritt vivre o. innan Björkman, K a m m a k a r e g.
4 1, Stock- Ahlinska skolan s a m t åtnjutit undervisning resor.
Vidare genom T h.
Tjäders Byrå, holm, t e l Brkb.
14 83. tt yngre, bildadt fruntimmer, som om i m u s i k i Richard Andersons musikinstitut, Brunkebergstorg 12. vintern har ansträngande arbete, önskar söker k o m m a i bättre familj på landet för under s o m m a r e n inackordering i ett godt En a n s p r å k s l ö s flicka att gå husmodern tillhanda mot fritt vivre.
hem på landet i frisk skogstrakt.
Ett tyst Hon kan äfven läsa och spela med mindre önskar m o t fritt vivre under en duglig hus- barn.
Svar till » E n s a m », Iduns exp.
moders ledning s o m vanlig tjänarinna del- rum och tillgång till piano Önskas.
Svar taga i gröfre och finare sysslor för att kunna emotses snarast t.
» Somniarhvila », Iduns exp.
O J U K G Y M N A s T — M a s s ö s önskar anställ- i n h ä m t a det s o m är nödvändigt för att sköta od inackordering i Stockholm för hösten * p ning i familj eller å badort.
Svar till ett välordnadt hushåll.
V a n att deltaga i önskas af syster och bror.
Svar » G.
T », » G — t », Iduns e x p.
husliga göromäl.
S v.
nu eller till hösten torde Idunq exp.
sändas m ä r k t » H.
A.
» p. r., Norrköping.
Kvinnlig gymnast och massör Svenska Kurortsföreningen.
Intendent: D:r R. Friberger Upsala Borgholms Hafskuranstalter Juni — sept.
bekväma, bill.
kommunikat.
i sydländskt klimat med hafsbad af särdeles j ä m n temperatur.
Modern, fullständig brunns-, bad-, luft- och kallvattenkur.
Hetluftsapparater.
Solbadspaviljong m e d g y m n.
apparater i det fria.
l:a klass strandhotell och badrestaurant.
Italiensk strakorkester.
Prospekt gm kamreraren.
Tillhandahällas äfven i Stockholm å Turistfören.
byrå samt Resebyrån, Operahuset.
o 0 k 35 / 2 God inackordering o A Marstrands hafskuranstalt.
1 juni — 1 oktober.
Läkare: Intendenten D:r Bauman.
D:r G. Falk: massage och sjukgymnastik, D:r O. Sandberg (efter midsommar): mag- och tarmsjukdomar.
Kamrer: V. Fröblom.
Fullständig brunns- och badkur.
Gyttjemassagebad, nauheimer- och kreuznacherbad m. m.
Öppet 23 maj Nauheimerbad med flytande kolsyra.
Begär — 12 sept.
prospekt Intendent: genom D:r Fr. Odenius, Kamrerkontoret Falköping- Ranten Stockholm.
1.100 fot öfver hafVet d. ä lika högt som Jämtländska kurorten Mörsil.
Säsong 10 juni — 1 sept.
n o r r t e l j e b a f s b a d a n s t a l t Vidtberömda gyttjemassa- ge- och tallbarrsbad jämte öfriga brukliga badformer.
Nauheimerbad med flytande kolsyra.
Synnerligen vackra resultat vid behandling af rheumatism.
Vacker natur med vidsträckta promenader.
Sunda bo- städer med landtligt läge.
God restauration; billiga lefnadsomkostna- der.
Elitkapellet.
Lawn-tennisplan.
— Ansökningar till fria bad in- sändas före 15 maj.
Läkarevården bestrides af D:r A. Brandt.
Kamrer Th. Ohlson expedierar beställningar å rum och badtimmar samt öfver- sänder prospekt, som äfven erhållas å Turistföreningens byrå i Stockholm.
Mösseberg Öppet året om.
Rindöbaden Sanatorium, B r u n n s - och Läkare: D:r Wald.
Lind- blom.
Badanstalt.
Naturskönt, högt och fuktfritt läge vid stora segelleden, 1 V2 tres färd fr. Stockholm med Vaxholmsbåtarne.
Härliga promenader i barrskog.
s t a u r a n t i förening med n y t t, t i d s e n l i g t I s a n a t o r i e t T a l l h ö j d e n vackra rum m e d verandor.
brukliga badformer.
N y t t s o c i e t e t s h u s med r e - h o t e l l; elektriskt ljus, centraluppvärmning.
Brunnsdrickning.
L j u s - och l u f t b a d samt andra RindÖ a r s e n i k - j ä r n k a r b o n atvatten å Apoteket Nordstjärnan, Stockholm.
Villatomter å fri g r u n d upplåtas på goda villkor.
B e g ä r p r o s p e k t fr. K a m - rerarekontoret, Rindöbaden, och fr. Sandbergs bokhandel, Stockholm.
Ronneby Starkaste järnkällor.
Gyttjemassagebad.
Stålbad.
Hafsbad.
Dietisk kur för sockersjuka m. m.
Nytt tidsenligt pensionat.
Säsong 1 juni — 31 ang.
Öfver) äk.
: Doc. D:r John Sjöqvist, Stockholm.
Naturskönt läge nära Östersjön.
Fullständiga prospekt gratis och franco gen.
Brnnnskontoret.
Jämtland.
Husföreståndarinneplats Konfirmander.
PLATSSÖKANDE U U Kvinnlig Gymnast, Som mar inackordering P J Brunn Söderköpings Brunn och Bad.
1 juni — 1 september.
Fullständig brunns- och badkur.
Nauheimerbad.
Elektricitetsbehandling.
Sjukgymnastik och massage.
Barrskogsluft.
Nya bostadsvillor inom brunnsområdet med fullt tidsenlig inredning.
God restauration.
— Intendent: D:r Sven Wallgren.
Rum och pro- spekt genom Brnnnskontoret.
Ulricehamns Sanatorium och Vattenkur.
appr S ä s o n g: 1 j u n i — 1 s e p t.
Prospekt portofritt frän Kamrerarekontoret.
L ä k a r e: M.
M a t e l i.
T ararinna, undervisningsvan i svenska, ty- * ~ ska och musik, erhåller i s o m m a r plats på landet m o t fritt vivre och resor.
Svar till » E.
L.-&gt;, Örebro p. r.
Å LEDIGA PLATSER Helsingborgs Folkskolor.
Eprikel, arbetsam flicka, oj för ung, erhåller nu genast plats att med moders hjälp En l ä r a r i n n e t j ä n s t i huslig e k o n o m i sköta 3 barn.
Svar med betygsafskrifter o. vid Helsingborgs stadsförsamlings folksko- fotografi till Ingeniörsfamilj &gt;, Uddevalla, lor sökcs senast den 1 juli detta år.
A r - P- r. liga lönen utgör 900 kr.
Undervisningstiden T ararinna önskas till hösten för 4 ' barn, * r * 12 — 7 ar, d. y. gosse Sökande bör vara pr år är 38 veckor, och nästa hösttermin af bildad familj, frisk, musikalisk, samt äga börjar den 1 september.
R ä t t till fyra må- vana och förmåga att undervisa i vanliga naders ömsesidig uppsägelse förbehålles.
— skolämnen, språk, m u s i k och handarbete.
Betyg, referenser, fotografi, uppgift om löne- Ansökningar, stälda till Helsingborgs stads- anspråk och ålder torde sändas till fru A.
församlings skolråd, insändas eller ingifvas Kallstenius, Dannemora.
till folkskoleinspektören.
L7ör en stadgad, anspråkslös Hicka finnes Helsingborg den 20 m a j 1903.
* plats att sköta skolhushäli för 2 barn i stad i södra Sverige D e n som kan läsa Claes Elis Johansson, läxor med barnen och undervisa i musik Skolrådets orförande.
har företräde.
Platsen bör tillträdas i bör- A. Gierow, jan af juli.
Goda rekommendationer fordras.
Folkskolans inspektör.
Svar märkt » Pålitlig » insändes till Iduns exp.
" pör lärarinnor och bildade hushållsbiträ- * den, finnas goda platser att genast söka.
N y a Inackorderingsbyrån FJrunkebergsgatan redbar och hurtig, från godt hem, önskas * 3 B, Stockholm.
Etab !.
1887. att såsom medlem af familjen gå frun till- Husföreståndarinna, handa och bjälpa till med några barns vård.
plats som dylik finnes för en respektabel, R.eflekterande härå torde insända fotografi, finkel och anspråkslös flicka, mellan 30 — 40 referenser, löneanspråk m. m. till fabrikör ar, i änklings hem där 5 barn tinnas mellan C.
Östman, Sköfde.
18 — 11 år.
Endast den som med sparsam- het och intresse kan sköta en dylik plats torde insända svar, hälst med fotografi, i biljett märkt Handelsresande », Landskrona P- r. '
lärarinna, bosatt i Göteborg, Önskas till hö- sten för att undervisa trenne flickor om 8, L7ör lärarinna i huslig ekonomi finnes plats för sommaren vid mindre skola pä lan- 9 och 11 är i vanliga skolämnen.
Adress • fru W i l h e l m Ewert, Vasagatan 42, Göteborg.
det.
Svar till » S.
C », Iduns exp.
f. v. b En barnkär flicka, En seminariebildad E G En ung, bättre, allvarlig flicka / g u v e r n a n t med goda betyg från mindre sem.
och plats i familj önskar i s o m m a r önskar plats 1 augusti som barnfröken i fi- underv.
i vant.
skolämnen, språk o.
.
m u s i k nare familj i stad, v a n vid barns vård, samt mot fritt vivre.
Svar till » E l l a 2 2 », Örebro, något musikalisk och kunnig i enklare söm- P- r. nad.
Svar till » 22 år », Hörby 18, M j e l l b y.
C o m husmors dugliga hjälp eller att själf T audatursstudent på latinlinien m e d ut- ^ förestå hushåll söker bildad, i alla hus- märkta betyg i matematik o. lefvande hållsgöromål kunnig, flicka plats.
Svar språk önskar plats under sommaren hos god » Gladlynt *, Iduns exp.
familj på landet.
Upplysningar hos fattig- Informator.
vårdsinspektören A l b i n Lindblom, Stock- U n g student, s o m i vär m e d vackra be- holm, K l a r a Västra Kyrkogata 3 A.
12 — 2.
tyg aflagt mogenhetsexamen vid Stockholms A l l m.
79 02, R i k s 40 20. högre realläroverk, önskar plats som infor- 1 J U N I önskar ung bildad flicka plats för mator i godt bildadt h e m på landet, hälst * att m o t fritt vivre läsa och spela med på h e l å r, nu eller till hösten.
Ref. lämnas mindre barn och deltaga i alla husliga göro- af rektorn vid n ä m n d a läroverk.
S.
A l m - mål.
Fria resor.
Svar » M », Rottne p. r. quist.
Svar märkt » Informator 1903 » emot- T^nglish lady of good family (pleasant dis- ses under adr.
S. Gumselii Annonsbyrå, position) wishes for an engagement as Stockholm, f. v. b. companion during the s u m m e r montbs in Kvinnlig Sjukgymnast the country on sea side.
T e r m s » free board önskar m o t fritt vivre anställning på landet &amp; travels », adr.
L.
H.
, Seffle, f. v. b. under Juni o. Juli.
Svar märkt » V a n gym- T tnder sommaren önskar ung flicka, som nast » under adr.
S. Gumselii Annonsbyrå, genomgått högre läroverk och äger un- Stockholm.
dervisningsvana, undervisa i vanliga skol- ämnen eller (hälst) musik i angenäm familj / " Vrdningsvan, fullt hushållskunnig, spar- där ungdom finnes.
Ingen lön fordras, blott vs sam, bildad, plikttrogen flicka söker plats fritt vivre.
.
S v a r till » Uppsaliensiska », Iduns Svar » Ej rädd för arbete » under adr.
S. exp.
_ * Gumselii A n n o n s b y r å, Stockholm.
Husföreståndarinneplats Till rekreation!
För damer, som önska lugn och ro, er- bjudes hälsosam luft, härlig natur och väl- lagad m a t.
Dubletter, eget eller deladt rum, erhålles efter öfverenskommelse.
A d r.
fru A.
Rettig.
Villan Klippan, Södertelje.
A l l m.
T e l.
10 *.
I Jämtland, å nybyggd bondgård i Köfra, vid Storsjöns sydvästra strand, mottagas inackorderingar för sommaren.
Platsen högt belägen med berg och .skog strax intill.
Fäbodar i när- heten.
Angbåtsförbindelse m e d Östersund 3 ggr i veckan.
L u n g s j u k a mottagas e j.
N ä r m a r e genom A n n a B a c k m a n, K ö f r a.
Rekreationshem och pensionat i det natursköna Sunne i Fryksdalen, V ä r m l a n d, öppnas 1 juni.
T a - las äfven tyska.
N ä r m.
upplysn.
meddelar fru J o s e f i n e H ö r h a m m e r, Sunne.
XFORD.
Refined English family rece- ives students wishing to learn the lan- guage.
T e r m s mod.
Swedish ref. M r s Sides, 16 Polstead R o a d.
O Guvernant-plats sökes, Inackordering.
i mindre hem, hälst där barn finnas, sökes af bättre 28 årig flicka.
Sök.
är kunnig i V i d det naturskönt belägna Cbarlotlendal, En ung, bildad, något musikalisk flicka, 30 min.
promenad från Gnesta finnes ännu matlagning, bakning, syltning och saftning samt har i sex år förestått hushåll.
Svar som genomgått 8-kIassigt högre elementar- plats för helårs- eller sommarinackordering.
till » God vård », Iduns exp., motses tackssmt.
läroverk önskar plats s o m guvernant för Närmare meddelar F r ö k e n H.
W e t t e r - h o l m.
Charlottendal, Gnesta.
mindre barn nu till hösten.
Goda betyg önsk.
under lerierna in- från förut innehafd plats.
Svar till » Guver- 27-årig, allvarlig bättre flicka söker plats.
ackordering i angenämt nant » Länstidningens kontor, Carlskrona.
Mycket barnkär.
S m å pret.
Svar emotses hem, hälst i skogstrakt.
Vill undervisa två tacksamt till » Anspråkslös och plikttrogen », t. dagl.
Svar » 1 juli — 20 aug. », Iduns e x p.
Iduns exp.
i nformato rsplats öfver s o m m a r e n önskas af undervisningsvan I n a c k o r d e r i n g f ö r s k o l y n g l i n g a r i bil- Barnfröken.
Hjälp i hushållet.
student.
I musik kan äfven meddelas un- dervisn.
S v.
märkt » Pil.
stud. », Dannemora.
28-årig, anspråkslös bättre flicka, som äger mångårig vana vid alla hemsysslor, söker * * klass ^ högre allmänt plats i vänlig familj.
Kunnig i matlagning, lärov önskar under juni, juli, bakning, syltning och saftning m m.
Svar augusti, plats s o m informator — hälst pä motses tacksamt af » V a n och villig », Iduns landet.
Svar emottages med tacksamhet af exp.
» Studerande 7 », Vänersborg p r. Yllfflillff IlitJllllLj 7: c e v dadt hem i Stockholm.
T y s k konversa- tion dagligen i h e m m e t.
T i l l s y n och hjälp med lämnas.
språkstudier.
Ref. A d r.
för sommar, fru A.
Ternberg, Finnboda.
A.
t.
3867.
' " Pvänne flickor af bättre familj kunna för konfirmationsundervisning under T J T u s f Ö r e s t å n d a r l n n a, duglig, sparsam, L * n 22 ars flicka önskar k o m m a i gudfruk- juli m å n a d erhålla inackordering hos präst- M gladlynt och musikalisk, af god familj, IM!
tig familj för att under sommarferierna familj i det natursköna Ångermanland.
Dag- Önskar plats j u förr dess bättre.
Svar till undervisa barn i musik och handarb.
K a n lig pöst.
Telegraf och rikstelefon.
U p p l y s - » 1903 », Jönköping p. r. ning l ä m n.
af pastor J.
A.
Palmer, Kramfors.
sjunga.
Svar till » X.
», K a l m a r p. r.
A
