# ID: svediakorp-per1502
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1903
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 20,963
# sentences: 1,034
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


LÖRDAGEN D E N 23 MAJ 1903 N:R 2 1 (856) våld och hans hufvud föll för bödelsyxan i Köpenhamn.
K o m så Vanas genom köp till en annan stormanssläkt, ätten Bille.
Sten, son af Claus Bille till Alinge, är ägare till Vanas 1559, då han fick jus patronatus till Råbelöfs kyrka.
Sten Bille, den ryktbare T y c h o Brahes mor- bror, var i besittning af en för sin tids äd- lingar ovanlig lärdom och följde med lifligt intresse sin systersons studier och upptäckter.
Sonen Claus ärfde vid faderns död godset.
Han var en dålig hushållare, som förslösade den ena egendomen efter den andra.
Vanas var en af dem, men det kom dock att stanna i hans syster Elisabeths ägo.
Hon var gift med danske räntmästaren Sten Beck till Förs- löf och deras son brukade gården till sin död 1649.
GREFVINNAN G EBBA REFVEN CARL WACHTMEISTER, OCH F. GREFVINNAN WACHTMEISTER FIDEIKOMMISSET RAMEL.
SAMT VÄNAS.
MED SOMMARENS STORA HELSING- BORGSUTSTÄLLNING är, som be- kant, äfven förbundet ett allmänt skånskt landtbruksmöte, hvilket, med hänsyn till den höga ståndpunkt, som jordbruket sedan gammalt intar i vår sydligaste provins, väntas bli något i sitt slag storartadt.
Då Idun redan tidigare bragt bilderna af konst- och indu- striutställningens ledande män, anse vi det vara synnerligen på sin plats att nu äfven pryda vårt blad med porträttet af ordföranden i landt- bruksmötets bestyrelse kammarherren grefve Carl Wachtmeister, så mycket mer som vi däri- genom samtidigt bli i tillfälle att något tala o m det Wachtmeisterska fideikommisset Vanas, ett af vårt lands intressantaste herregods, samt äfven presentera bilden af dess älskvärda härskarinna.
Skåne är rikt på herresäten, som med an- senlighet förena ålderdomlighetens och de historiska minnenas tjusning.
Deras tillkomst är att söka långt bort i tiden och häfdernas mest lysande personligheter ha knutit sina namn till deras krönika.
Ett sådant märkligt herregods är Vanas, en af den forna snapp- hanebygdens största och vackrast belägna sätesgårdar.
I äldre tider kallades egendomen » Watnaas » eller » Wandaas » och är af så hög ålder, att dess äldsta historia ej är med visshet känd.
Under unionstiden omtalas Wandaas såsom sätesgård och ägdes 1440 af väpnaren Eskil Åkesson.
Det öfvergick därpå till den mäk- tiga och stolta Braheätten.
Den olycklige Nils KAMMARHERREN GREFVE CARL WACHTMEISTER.
Brahe, Kristian II:s trogne vapendragare, var under början af 1500-talet herre till Vanas.
Han försökte, kraftigt understödd af en annan Kristians vän och anhängare, Sören Norrby — den ryktbare sjöröfvarhöfdingen på Sölves- borgs slott — återförvärfva Skåne åt den fångne konungen.
Under uppmaning att af- stå från sina planer på Kristians återupp- sättande på Danmarks tron, gjorde Fredrik I Nils Brahe flere lysande anbud och sökte vinna honom för sig och sitt parti.
Men herr Nils afslog dem alla, förklarande sig vilja vara sin edsvurne konung trogen intill döden.
Han dömdes då att som landsförrädare mista lif, ära och gods.
Länge irrade den förre Vanås- herren biltog omkring i de nordskånska sko- garna, tills han 1529 råkade i sina fienders DET WACHTMEISTERSKA Köptes så Vanas af Anna Ramel, Malte Juels till Maltesholm änka, och gick genom arf till hennes äldsta dotter Maren och dennas man Sten Redtz.
Å r 1700 tillföll Vanas genom testamente_ en systerdotter till fru Maren, frö- ken Lena Sofia von Putbus, som under många år förde härskarespiran där.
När hon dog, ärfdes gården af en brorson grefve Mauritz von Putbus.
Hans son sålde Vanas till lands- höfdingen i Kristianstads län friherre Carl A.
H. Hamilton, som enligt ättartaflorna dog på Vanas 1763.
Hans änka ingick nytt äkten- skap med landshöfdingen i Malmöhus län fri- herre Carl Adlerfelt.
Deras dotter blef gift med konteramiralen grefve Hans Fredrik Wacht- meister af Johanneshus, hvarigenom Vanas kom i denna mäktiga ätts ägo, inom hvilken det sedan förblifvit.
Friherre Adlerfelt gjorde nämligen år 1800 Vanas med Bifvaröd till fideikommiss för sin yngre dotterson grefve Carl Axel Wachtmeister.
Hans son kabinettskammarherren grefve Axel Fredrik W.
, genom giftermål med grefvinnan Elisabet von Plåten äfven ägare till Kulla- FIDEIKOMMISSET VANAS.
— 298 — IDUN 1903 fabulöst värde.
Den synes förträffligt på in- teriören, intagande hedersplatsen på långväg- gens midt — Kristus i half figur, med blek- röd mantel håller armarna korsade och i vän- stra handen ett rö.
Hufvudbyggnaden på Vanas är delvis af mycket hög ålder.
Den afbrändes i medio af 1560-talet under gränsfejderna mellan svenskar och danskar, men iståndsattes åter af Sten Bille.
Det nuvarande corps-de-logis ' et, en bygg- nad af ansenliga dimensioner, med höga tin- nade gaflar och fint huggna gesimser och orna- menteringar, reser sig ståtligt och vördnads- bjudande bland parkens härliga träd.
Vår bild ger oss en vacker v y af det gamla herre- sätet, speglande sin imponerande massa i den lilla förtjusande sjön vid dess fot.
Bakom slottet vidtager den ovanligt vackra och vid- sträckta parken och längre bort stora, präktiga skogar, mestadels bestående af ek, björk och gran.
Vanas slott genomgår för närvarande en storartad restaurering, efter hvilkens fullbor- dan grefve Wachtmeister ämnar riktigt på all- var slå sig ner på sitt ståtliga lifgods.
Sedan åtskilliga år tillbaka är den grefliga familjen bosatt på det täcka Kristinelund in- vid Helsingborg, af hvilken gård med dess trefna, idylliska stämning vi äfven lämna en tilltalande bild.
KARLA RÖNNE.
VÅR.
STORA SALONGEN PA VANAS MED Gunnarstorp m. fl.
stora gods, afledför några år sedan.
Fideikommissinnehafvare till Vanas är nu kammarherren grefve Carl Wachtmeister, gift med friherrinnan Ebba Ramel från Öveds- Kloster.
Hvad som i våra dagar särskildt gjort Vanas kändt i vida kretsar är dess ryktbara tafvel- samling, det förnämsta enskilda tafvelgalleri i vårt land.
Bland konstälskare och konst- kännare långt utom Sveriges gränser har Vanås- galleriet väckt allmän uppmärksamhet och flere af dess bästa nummer ha reproducerats i fram- stående utländska praktverk.
För landets konstvänner torde ett stort an- tal af Vanåssamlingens målningar vara väl bekanta från de » utställningar af äldre mästa- res taflor », som anordnats i Stockholm 1884 och 1893 och där Vanåstaflorna intogo en mycket bemärkt plats.
Denna dyrbara samling af konstverk bilda- DEN N U ÄR våren här!
Jag hör den sjunga!
Natten till mig bär näktergalens röst!
Med otröttlig tunga och med vidgadt bröst stämmer han den unga vårens segervisa!
Nu är våren här!
Jag ser den klänga med millioner rosors ljusa flockar: och med blå glyciner, hvilka hänga luftlätt öfver bågar och altaner.
Se, på vinets knotigt vridna stockar skälfva nya löf som unga löften, och som rökelse så stark slår doften ifrån popplar och plataner!
Nu är våren här!
Dess gåfvor strömma 1 Söndagsbarn och född med segerhufva, har den ingen bitter köld att kufva, ingen is att smälta, intet agg att glömma!
Ljuset dränker färgen, RYKTBARA TAFVELSAMLINGEN.
des af den framstående konstälskaren och samlaren grefve Gustaf Adolf Sparre till Kulla- Gunnarstorp och hade länge sin plats på detta slott.
Excellensen grefve Carl de Geer till Leufsta köpte 1837 Kulla-Gunnarstorp och dess samlingar.
Han stiftade 1857 af tafvelsam- lingen ett fideikommiss åt sin äldsta dotter- dotter grefvinnan Elisabeth Wachtmeister samt åt hennes manliga och kvinnliga descendenter.
Taflorna flyttades då till Vanas.
Stora salongen på Vanas erbjuder den be- sökande en konstnjutning, som endast få ställen i vårt land kunna gifva.
Väggarna äro be- täckta med taflor af sådana mästare som Guido Reni, Rembrandt van Rijn, Rubens, van Dyck, Teniers d.
jr., Adrian och Isack Ostade, van der Werff, Jan Steen, Gerhard Ter Borch, Jordaens, Wouwerman m. fl.
Den nederländska skolan är synnerligen talrikt representerad genom många vackra och dyrbara dukar.
Fyra porträtter äro signerade med det världsberömda: Rem- brandt.
Teniers d. y.
namn finna vi på icke mindre än 10 taflor, Wouwermans på tren- ne.
Adrian van Ostade har bidragit med tvän- ne genrebilder, hans bror Isack med en.
Jan Steen, Gerhard Ter Borch, van der Veide, van der Werff och Jordaens äro re- presenterade med hvardera en duk.
» Ecce horn o » af Guido Renis mästare- hand anses för sam- lingens förnämsta taf- la och lär besitta ett KRISTINELUND.
MELLINS FOOD af Läkarekåren erkåndt F i n, n v i t och fraiche hud om man alltid tvättar sig med F. Pauli ' s B a l s a m t v å l, som innehåller de för huden mest välgörande hygieniska ämnen och balsamer.
Prisbelönt Lon- don, Paris, Wien, Chicago, Stockholm med guld- medalj.
F. Pauli ' s Balsamtvål öfverträffar alla andra.
När Ni reser eller flyttar på landet bör Ni ej glömma att medtaga &gt;AZY- MOL&gt; som är ovärderligt att hafva till hands vid tillfälliga yttre skador, mot smitta, äfvensom till dagligt bruk för munnens och tändernas vård.
Läkarebeskrifning åtföljer hvarje flaska AZYMOL bästa näringsmedel Finnes pa Apoteken s a m t hos " ' " ' • P R O F «rntis o « n blir hy och fräna * for barn och sjuka.
Specerihandlarne.
från Axel Lennstrand, G E F L E.
= = = = =
— och på himlen segla i vårt land med nära 3,000 medlemmar.
In- om kort blir det ytterligare några föreningar.
Kan m a n tänka sig en snabbare utveckling?
Jag skall nu i korthet meddela ett och an- nat från m i n föredragsresa genom 22 städer i södra Sverige.
Ofta var svaret på m i n första frågoskrifvelse föga uppmuntrande.
» In- tresset för saken är här ganska ringa, » heter det.
» I vår stad ligga tyvärr de ideella in- tressena alldeles nere. » » V i våga ej uppmana er att komma » o. s. v.
Så ungefär lät det i regeln, mången gång alldeles afvisande.
Men, när j a g efter kortare eller längre underhand- lingar lyckats k o m m a fram till ort och ställe, visade det sig, att j a g alltid fick intresserade åhörare i stort antal.
En enda gång hade jag icke fullt 4 0 åhörare, m e n då dessa dock ntgjorde mer än 3 / s % af stadens hela befolk- ning var det j u mycket!
Detta var i den lilla staden Kungsbacka.
molnen, hvita, svällande o c h varma, och de ljusblå bergen deras skuggor s p e g l a!
.
.
.
Liksom i en syn jag ser den bleka, hälft förskrämda, tårade o c h veka vår, jag förut känt!
Med dess susande o c h skarpa brisar, svalkade af knappast smälta isar, med dess späda sorl af lösta bäckar och dess doft af björk.
Den, hvars kamp för lifvet är så mörk, att, som vid en sjuksäng, tyst vi bida, spejande uti dess bleka drag, lifvets låga skall omärkligt glida undan våra händer!
när sist den svaga gryning tänder hoppets första ljus och, ett i sänder, vårens späda löften ändtligt spira, sjunka vi af trötthet ned som döda, så förbi af väntan o c h af vaka, att vi knappast orka le m o t lifvet, och vi knappast mäkta glädjen smaka!
Det är sant, den blir oss kär, som gaf oss sådan ångest, sådan sorg att lida!
det är dock godt att få sig gifvet en gång fullt — till öfverflöd af allt; ej blott några hälft förfrusna sippor!
Rosor, vällande i rika knippor, ljus, s o m bländar ögat, sol, som bränner, doft från träd o c h mark!
Intet sjukligt, tvekande o c h kallt, men ett famntag, så att själen känner lifvets fullhet, jordens rikedom, och i denna fullhet fritt kan andas, och Men så fanns där också i h ö g grad ener- giska kvinnor.
Det behöfs bara, att en enda kvinna har en verkligen brinnande håg för saken, så tänder h o n de andras sinnen o c h väcker deras ansvarskänsla.
Och sist, men icke minst — hon förmår vederbörande att ingå i styrelsen, detta fruktade spöke, s o m afskräeker många från att ens inträda i för- eningen.
af denna rikedom blir stark 1 Firenze.
April 1903.
Ellen Lundberg f. I HATTAR (mossor E i största urval och till billigaste priser hos M.
B E N D I X, E 16 Regeringsgatan.
5 Sturegatan.
l rädda att, trots all vår ömma möda, Men 1 BÅRN- utse landsföreningens ordförande o c h skatt- mästare.
Kvinnornas rösträttsrörelse har alltså an- tagit helt andra dimensioner än man för kort Hvart j a g k o m blef j a g på det vänligaste tid sedan kunnat tänka.
I fjol så här års och hjärtligaste mottagen.
Man öppnade sina var ej ens Stockholmsföreningen stiftad, än hem för m i g och gjorde allt för att lätta mitt mindre arbetet upptaget i öfriga städer.
arbete.
Den sydsvenska kvinnan är varmare På det kommunala området ha kvinnorna och mjukare, mindre stel, mindre högtidlig äfven vaknat till aktiv verksamhet.
Röst- mot främmande än vi här uppe äro vana vid.
rättsföreningarna uppmana de röstberättigade Särskildt i Halland voro kvinnorna hvad man att begagna sin rösträtt.
I Göteborg och på sydsvenska kallar » godhälliga » — uttalas Stockholm har uppmaningen hörsammats öfver » gohällia ».
all förväntan väl.
V i d senaste stadsfullmäk- Emellertid — för att återkomma till saken tigeval i dessa städer ha kvinnorna nämligen — intresset för frågan tycktes legat latent, synnerligen talrikt infunnit sig v i d valurnan.
t y efter en timmes åhörande af skälen för I Stockholm deltogo 9 7 2 kvinnor, d. v. s. nå- och emot var man färdig att teckna sig för got mer än 10 % af de röstberättigade.- egen förening.
Exemplet kommer nog att följas i alla de Tanken blef öfverallt omfattad m e d liflig städer, s o m ha egen förening för kvinnans sympati.
Endast i en enda stad voro de politiska rösträtt.
Därmed äro vi m e d ens tecknande så få, att man knappt kan våga inne i arbetet och medansvaret för det all- hoppas att under närmaste tiden där få se männa, hvilket v i allt för länge undandragit en lokalförening förverkligad.
I andra åter oss.
var lifaktigheten så mycket större.
Så t. ex. I Göteborg ha dessutom 94 kvinnor begärt i Engelholm o c h Ronneby, som stiftat sina hos stadsfullmäktige att få bli fattigvårdare föreningar med 73 och 70 medlemmar, ett och deras begäran har bifallits.
antal, som i förhållande till dessa städers stor- Så långt ha v i alltså n u hunnit och det lek måste anses i högsta grad tillfredsstäl- är i sanning inte litet.
lande.
lyssnande till hjärtats matta slag, Och 1DUN 1903 299 — NYBLOM.
Ann Margret Holmgren, f. Tbksmkdkn.
DERAS » POSTILLON DAMOUR&gt;.
D ET varades alltmer.
Tor Stålner hade på sätt och vis vuxit Ifrån vårdrömmerier, fastän bara några år » Jag kan inte tala, » var alltid ett bland HUR LÅNGT VI HUNNIT.
öfver trettio.
Han var tankearbetare och hade de bestämmande skälen till afsägelse från dels till följd af sitt arbete, som kräfde så styrelsearbetet.
Och dock kunde dessa samma R Å G A N o m kvinnans politiska rösträtt mycket som möjligt af hans själ, dels till följd damer samtalsvis yttra sig både ledigt o c h har i Sverige stuckit upp som plantan af benägenhet att uppskjuta ett företag, som innehållsrikt.
Äfven till afhjälpande af denna under vårsol ur mörka jorden.
enligt hans förmenande skulle inkräkta på skuggrädsla bli föreningarna för kvinnans po- För hvar dag ser man n y a blad slå ut.
den för hans yrke nödvändiga friheten i ord litiska rösträtt gagneliga.
Allt flere och flere Den späda telningen skjuter fram m e d otro- och handling, hittills förblifvit ungkarl, j a kvinnor skola inse, att kunna de genom att lig fart.
Innan v i veta ordet af skola v i få hade inte ens på allvar skaffat sig en käresta.
» ta bladet från munnen » i någon mån gagna höra suset från ett träd, som sträcker sina Hans ålder kräfde dock alltmer pockande på sina medmänniskor, gagna det stora, gemen- grenar öfver hela landet, från norr till söder, association m e d något mjukt, solögdt, som samma hela, så är det en oafvislig plikt att från öster till väster.
skulle kunna smälta bort den begynnande is- tvinga sig till den därtill nödiga själföfver- bildningen kring hans ungkarlshjärta.
Men Detta låter kanske alltför optimistiskt i vinnelsen.
så långt i isperioden var han redan, att han mångas öron, och j a g erkänner, att j a g är Af pressen — höger som vänster — blef med ironiskt löje tänkte på den figur han en fullblods optimist, som gärna drömmer mitt föredrag utan undantag, mycket vänligt skulle göra som giljare.
Sålunda hade Greta ljusa drömmar, m e n mina läsare m å döma mottaget, oftast återgifvet i spaltlånga referat.
Lindborg ännu alltjämt förblifvit blott en själfva, o m icke alla tecken tyda på, att min Detta förhållande bådar godt för frågans fram- vanlig väninna för honom och han blott en spådom skall slå in.
tida lösning.
vanlig umgängesvän i hennes h e m, fastän När j a g sist skref till Idun o m kvinnornas Ett samarbete emellan landets samtliga lo- allehanda förutsättningar för åstadkommande rösträttsarbete — den 7 mars i år — hade kalföreningar är nu beredt genom den nyss af något mycket mer funnos.
vi fem föreningar för kvinnans politiska röst- skedda landsorganisationen, den s. k.
» lands- Det var en helgdag, en vårlig söndags- rätt m e d 1,500 medlemmar.
Nu, två måna- föreningen ».
I spetsen för denna skall stå morgon.
Trähusen, planken o c h staketen i der senare, ha v i redan aderton föreningar * en centralstyrelse, som blir sammansatt af den lilla staden lyste af sol.
På den torra tre medlemmar från Stockholmsföreningen grusgatan utanför Tors fönster satt en stor * I Stockholm, Göteborg, Lund, Helsingborg, samt en medlem från hvar o c h en af öfrisra svart och hvit katt och blundade och mådde.
Nyköping, Uppsala, Karlstad, Gefle, Malmö, Växjö, o Blott enstaka helgdagsfina småstadsbor pas- Varberg, Halmstad, Engelholm, Ronneby, Lands- krona, Linköping, Örebro och Falkenberg.
serade på väg till kyrkan.
T o r öfverraskade lokalföreningar.
D e af Stockholmsföreningen valda medlemmarna i centralstyrelsen att HUSHÅLLSSKOLA, - omsorgsfulla undervisning i matlagning, har desserträtter, flnbaknlng m. m.
3 män, elevkurs.
Prosp.
och Upplysn.
fritt.
KVINNORNAS RÖSTRÄTTSARBETE.
F Eva Hel man &amp; G:o | Drottninggatan 68.
Et.
1886 r e k MATSALAR, CAFÉ &amp; s l n » ärsk.
för damer, som föl) d af centralt läge, godt och rikligt bord, låga priser och därtill rabattkuponger, bland stadens mest besökta.
BUFFÉ.
öPPist till H e m.
Frukost-, lunoh-, supé- o. kaffeservering.
Tårtor, bakelser, kaffebröd frän eget bageri serv.
o. säljes här.
I DUN 1903 — E Enligt referat a f meddelande från Svenska E E Tandläkaresällskapets kommitté för undersök- E E ning af gängse antiseptiska munvatten på Inter- E E nationella Tandläkarekongressen i Stockholm den E E 15 Aug.
1902 ä r E] ST0MAT0L| E E E E ovedersägligen det munvatten, som bäst uppfyller E de fordringar medicinen och tandhygienen ställa E på ett bakteriedödande och sjukdomsförekom- E mande preparat för tändernas och munnens vård.
E STOMATOLFABRIKEN, Stockholm.
H.
M.
Konungens j Hofieverantör.
sig själf med litet hänryckning öfver just ingenting.
Det var j u ingenting att solen liksom stod still och bara strålade ljus och värme öfver en liten stillastående stad och kom de nyssutspruckna bladen i syrénbersån att lysa belåtet och spädt, nästan för spädt för Tors kraf på starkare markeringar.
Han reste sig från bordet, gjorde ett par gymnastiska armrörelser och skulle till att hvissla, då han upptäckte värdens lilla Maja.
Han skulle knappast observerat henne, o m det ej varit så märkvärdigt soligt i dag, och om ej liten Maja varit så splitter ny från topp till tå just i dag.
Hon stod där i ett hörn af bersån som en ny docka, orörlig som ett femårs barn i alldeles nya kläder och ny- kammadt hår gärna står, och tittade öfver gatan i afvaktan på att något möjligen skulle hända.
Men det hände ingenting, utom att farbror Stålner tyst för sig själf konstaterade, att den lillas hår mycket liknade mjukt gult silke, och att hennes ansikte påminte om en smaklig astrakan, och att den korta marinblå klädningen med de hvita bandbårderna nedtill var mycket nätt.
Tor Stålner tyckte om allt, som var nytt, fint och rent.
Hela uppen- barelsen syntes honom ny, fin och ren, alltså var det behagligt att betrakta den.
Då gjorde lilla Maja plötsligt en halfvänd- ning och skuttade till på ett ben som för att hoppa hage.
Hon varsnade farbror Stålner, log småblygt åt att ha blifvit öfverraskad och neg kort och lätt.
Jämförelsevis åldrige far- bror Stålner nickade inställsamt, lade från sig frukostcigarren, öppnade fönstret, intog bekväm ställning på armbågarna och inledde en konversation med den femåriga damen.
» Så fina kläder du har i dag, Maja. » Maja log och skrapade med foten i sanden och upplyste, att hon fått dem af mamma och pappa.
Farbror Stålner svarade med ett öfverraskadt » jaså » och tillade: » Det är vackert med de hvita banden, du! » » Jaa, och så har jag skärp också, med spänne.
Titta, farbror! » Maja hade redan gått närmare, särskildt hugad att visa härligheten.
Farbror nickade och utlät sig beundrande öfver det blanka spännet, som vidrördes af ett par små gropigt knubbiga händer.
» Men farbror har inte sett min docka!
Hon har också skärp med spänne. » » Den skulle jag bra gärna vilja se, du Majal » » Jaha, jag ska ' springa efter h e n n e.
.
.
» Lilla Maja strålade till finurligt och sprang, den korta klädningen vippande lustigt bak.
Just som hon vek o m knuten, vände hon sig åt fönstret, instinktivt förstående, att hon följdes på väg, och nickade förtroligt.
Tor nickade tillbaka och rätade upp sig.
Han kände sig nästan förlägen och strök med afvig hand och tafatt bort några ask- korn från skrifrockens slag.
Det var som hade det varma tyget, trots den starkt på- 300 — liggande solen, meddelat kyla.
Ganska dam- migt och prosaiskt på bordet också, och han hade glömt att byta vatten åt gullvifvorna, hvilka i alla händelser sågo ut att vantrifvas i det tjocka, höga glaset.
Tor Stålner, den karske tankearbetaren, ungkarl nästan af prin- cip, såg sig o m inåt det tadellösa men väl stela rummet och kände för första gången rätt bottengrundligt, hur fattig han ändå var, hur gement trist ett lif som hans i verklig- heten tedde sig.
» H m.
Måtte fått något anemiskt i hjärnan .. » Tsi-tsi-tsi!
lät det rappt i sanden, och far- bror Stålner återtog fort och gärna sin plats i fönstret för att hjärtligen beundra Majas docka, som hade skärp med spänne.
» Ja den, du, det var ett präktigt exemplar.
.
.
jag menar en riktigt stilig docka!
Och sånt hår hon har sen! » » Jaa, och riktiga skor, som man kan knäppa af, när dockan ska ' gå och lägga sig, och titta nu, farbror, det är ett riktigt spänne.
.
.
» » Ja, nej ta inte upp det.
Men så blek hon är, du.
Hon har visst inte sofvit godt i natt. » Maja log medvetet för att visa, att hon mycket väl fattade skämtet, men förklarade tillika, att dockan förut haft röda kinder, hvilkas färg gått af vid en olycklig tvättning.
Hon tryckte hastigt det vanlottade barnet in- till sig och talade till det: » Men Lilly ska ' få ny färg, ska ' hon få, jöjöjöjö, det ska ' hon visst det, för hon är en snäll sicka. » Farbror Stålner aktade sig för att le nu.
Han skulle ej för mycket velat se detta ut- brott af modersinstinkt efterträdas af en sno- penhetsgrimas.
Med förtroligaste allvar sade han sig vara förvissad om att Lilly skulle komma att se synnerligen frisk och bra ut, sen dockmakarn fått ge henne litet n y körs- bärsröd färg på kinderna.
Maja trodde det- samma och förmodade, att de kunde göra henne vacker igen i butiken, där hon var köpt.
Samtalet tog fort en ny riktning, när far- bror kom på den idén att fråga, om Maja tyckte om att se på gubbar.
» Har farbror gubbar? » » Jaa då, vänta litet! » Tor gick till soffbordet och letade fram några passande illustrerade tidningar.
Maja satte dockan raskt vid väggen, tog tag med fingrarna och höjde sig på tå, så att de girigt nyfikna blåsippsögonen kunde mäta och vär- dera hvart föremål i det för dem nya rummet.
» Så mycket tidningar farbror har.
Ä r det gubbar i allihop? » » Åhnej, men här skall du få se, här skall du få gubbar i långa banor, Majal » •Han klappade henne diskret på den lilla af ansträngningen rikligt blodfyllda kinden och spred ut tidningarna.
Men som hon ej räckte väl upp, tog han den ena efter den andra och höll nedanför fönsterbrädet, och så blef det att ge förklarande text till hvar- enda en af gubbarna.
Tor Stålner hade aldrig förr varit så väl- talig, och hade han aldrig förr haft en så omåttligt vetgirig kvinnovarelse att tas med heller.
Det var inte nog med att ge hvarje tafla ett namn, personerna, voro de också bara staffage och aldrig så många, måste heta något.
Så ville Maja ha det.
Tor började med hvarjehanda fantasinamn, men dessa tröto fort.
Då tog han Andersson, Bergström, Cedergren och så vidare hela alfabetet utför.
Maja var ganska tillfredsställd, och så var Tor.
Snart var det dock nödvändigt att omförmäla, hvad de manliga hade för yrken och samhälls- ställning och hvad de kvinnliga utförde för roll i lifvet.
Då måste Tor dubba till riddare, utnämna till hofnarrar, göra till smeder och snickare och skräddare och skomakare samt förklara prinsessor i Vidunderland, dikta gref- vinnor, nämna kammarjungfrur, bröllopstärnor, telefonfröknar, allt.
Dessemellan kräfdes de- taljerade förklaringar på hvad till exempel en hofnarr betydde, eller önskade Maja veta, om det inte var mycket roligt att vara telefon- fröken.
De rena flickögonen irrade med stora frågor mellan farbror och gubbarna, och den lilla konfektmunnen stod än halföppen, än var den kvicksilfverlifligt i rörelse, medan det allra viktigaste lilla pekfinger gjorde zigzagmanövrer på det afundsvärda papperet.
Både Tor och Maja hade lyckligen förgätit tid och rum och allt annat för de märkliga händelser och per- sonager, som trädde fram ur trycksvärtan.
Den förre märkte icke, att han höll på att bli lam i sidan af det envisa hängandet öfver fönsterplattan; den senare kände inte alls någon ömhet i de af oupphörliga tåhäfningar öfveransträngda småfolksfötterna.
Och solen den bara lyste, men katten på gatan hade lagt sig på sidan med lojt utsträckta ben.
Nog skulle Maja och Tor hållit på ännu ett par timmar, hade inte Majas mamma ropat Majas namn någonstädes från bakgården.
Maja gaf upp ett silfverklangs-ja och beredde sig, fastän med vältaligt krökt underläpp, att kila i väg.
Men farbror Stålner tog hela tid- ningsbunten och räckte henne: » Du får dem allesamman, o m du vill ha dem! » Liten Majas ögon lyste strax till som ett par stjärnor af andra storleken, och utan ett ord lyfte hon brådt upp astrakanansiktet att bli kysst.
Tor både hänrycktes och rodnade, men inte kunde han ta sig för att kyssa andras barn!
Han hade dessutom aldrig varit med om att kyssa en så liten kvinna.
Han fattade kerubhufvudet och nöjde sig m e d pannan.
Och Maja hoppade af, m e d tidning- arna och dockan i fånget, ej glömmande att äfven denna gång nicka vid hörnet åt den hygglige farbror Stålner.
Nu skulle man af det föregående vilja sluta, att Tors bröst snördes samman, som det heter i romanerna, men det blef alldeles tvärtom.
Den pannkyssen eller rättare barnets okonst- lade erbjudande af sin lilla mun till tack blef begynnelsen af isperiodens slut, och isloss- ningens brytande lust och tummelglädje fyllde utan att ge tid till kompromisser och betän- kanden Tors före detta tämligen ödsliga hjärt- trakter.
Fröken Lindborg, Greta Lindborg, hvem om inte hon hade narrat honom kvar öfver vintern i denna stad, som var hvarken stad eller land med sina gator, byggnader och vanor från år 1?
Detta var honom med ens glasklart.
Och så där som Maja skulle Greta betett sig vid fem års ålder, och likadant hår som Majas, gult, gult silke, hade Greta, fastän det vuxit betydligt och blifvit till två stora bucklor fram öfver tinningarna och till en tung gyllne knut i nacken.
Och Gretas ögon voro, oaktadt några och tjugu års erfarenhet af en ond värld, nästan lika unga och vet- giriga som liten Majas, och Gretas mun och Majas hade så mycken likhet, så otroligt mycken likhet, krökningarnas käckhet, rödt rent blod — Tantalus!
— hon, Greta, hade naturligtvis ej kunnat räcka fram den, när han alltid med vett och vilja hållit strängt på minst en meters mellanrum, inte mindre och inte heller mer — hvad som öfverstigit metern hade alltid förskaffat honom bekym- mer och för själf disciplinen vådliga, dumma invärtes monologer.
» Jag är i dag mycket villig att tro, det en
— 301 — öfver öronen kär man just i sin fruktan för löjligheten i att röja sin art blottar hela åsnan.
Låtom oss helga hvilodagen med en länge uppskjuten syndabekännelse!
Greta är inte den jungfrun, som pliktskyldigast blåser på rätten m e d halfsvala och fuktiga meningar: » Det kom så häftigt, herr Stålner, låt mig få några dars betänketid. » Hon kommer att säga ja eller nej, och säger hon nej, så går det j u tåg en gång o m dan äfven från denna förhistoriska vrå af v ä r l d e n.
.
.
» Tor slöt med ett för en » farbror » mycket ovär- digt pojksprång till garderoben.
Han bytte kläder, tog en promenad, åt middag och drack kaffe, såg på klockan och fann tiden lämplig för ett eftermiddagsbesök hos herrskapet Lindborg.
» Måtte vara ganska ung ä n d å.
.
.
litet ner- vöst så där. » Korsande Stora torget, där den välsignade vårvärmen redan begynt mana fram gräset mellan kullerstenarnas fred, höll Tor på att falla för den gamla uppskjutningslusten, men landshöfdingsresidenset stod så farfaderligt och hvitt bakom sin rad popplar, och Gretas gatbacke kilade så ljus och inbjudande upp förbi västra gafveln.
Tor marscherade inspi- reradt vidare: han behöfde j u ingalunda rusa direkt in i den kinkiga frågan, han kunde ju en sådan dag som denna mycket väl börja med väderleken och föreslå en tur, fortsätta med att förtälja sitt morgonäfventyr och sluta med — ja, slutet låg ännu i gudarnas knän.
Greta var • hemma och hade visst sysslat med tankeläsning, ty utbrast hon, innan han hunnit hälsa: » Det var hyggligt att ni kom för att göra mig sällskap ut och gå, herr Stålner!
Det är då ett så — » » Vackert väder, ja.
Jag tittade just öfver för att omtala det. » » Vill ni ha kaffe?
Eller skola vi gå genast? » » Tack.
Redan druckit.
Men äro er far och m o r?
.
.
.
» » Dem skola vi inte störa.
Pappa sitter i lä om Länstidningen, och gu vet om han inte somnat!
Mamma har så brådt med att märka näsdukarna, som hon skall öfverraska mig med på min födelsedag om tisdag.
Hvad får jag af er, herr Stålner?
Hahahaha! » » Jaså om tisdag.
Hvad vill ni ha, en docka kanske? » » Ja tack, snälla farbror.
Tycker så mytte, så mytte om dockor så! » » Alldeles som jag.
Jag har lekt med dockor hela förmiddan.
Det här är er kappa; var så god då. » » Tack.
Har ni lekt med dockor, sade n i?
Det var väl såna här stora dockor som jag det.
Fy, så fult sagdt om oss » stackars kvinnor »!
» Nej, en riktig docka, med riktiga skor, som man kunde ta af, och skärp med spänne hade hon, kan ni tänka er, precis som dockmamma själf.
Det var mycket lärorikt alltsamman. » Nu utvecklade ämnet sig själft, och det befanns vara såväl tacksamt som tänjbart nära i det oändliga.
Det tog inte slut på Storgatan, det räckte hela den torra fina allé- vägen ut till Klefberget, och det var bara uttömdt till hälften, när Tor stod på Jätte- hjässan och räckte ned handen åt den ener- giskt klättrande Greta.
Den lilla staden låg och sof middag där- nere.
Från Jättehjässan såg den alltid ut att ligga och sofva middag, medan den röda klockstapeln på sin bergklint och det fyrkan- tiga kyrktornet säfligt höllo vakt och tyckte allt vara bra, som det var.
I själf va verket hade klockstapeln och kyrktornet rätt, tyckte Tor nu, ty han skulle blifvit mycket förtör- nad, o m den lilla staden plötsligt arrangeradt något upptåg till exempel med musik och föreningsfanor eller kommit på den idén att klämta ut frivilliga brandkåren och därigenom ofelbart vändt Gretas uppmärksamhet från ämnet och fördärfvat de ypperliga tillfällen till diplomatiska hänsyftningar, som det allt- fortfarande gaf.
Tor var ingen mes, men han hade en smula erfarenhet i att handskas med delikata upp- gifter.
Och han hörde ej till dessa mycket unga men ofta segerrika män, som oförberedt kunna rulla till m e d ögonen, fatta den valdas hand och ta munnen full af de nöttaste af alla nötta fraser.
Han kände sig följaktligen lugnt och sansadt före med små naturliga ord, så attiskt salta som möjligt, och det gick inte illa och var inte tråkigt heller.
Greta senterade detta slags krigföring och roade sig själf m e d att än anfalla, än slå till reträtt, dock alltjämt ännu väl betäckande återtåget.
Och solskifvan sjönk, och västern tog eld, en stilla sig spridande glansig rödgul eld.
Det var molnfritt och stort och lugnande kring horisonten.
Tor brådskade ej men satte sig på en liten kulle midt emot och ganska nära inpå Greta.
Solnedgången måste naturligtvis först expedieras, annars hade det blifvit en okonstnärlig lucka.
Tor använde fortfarande de små naturliga orden och mycket få af dem.
Han likade ej haranger i något fall, och minst af allt ville han förstöra en vacker tafla med opåkallade kommentarier.
Dagen bleknade oafbrutet, och snart visade sig Venus, ensam och klar på opalfärgad grund.
Gretas ögon återgåfvo nu lika troget vår- kvällens dröjande skymning som förut vår- dagens alltbetvingande solljus.
Det blef en paus, en alldeles nödvändig och med omgifningen harmonierande paus.
Så synnerligen romantisk var de bägge män- niskornas ställning inte, men endast en ytterst poetisk målare skulle kunnat återge det korta, förstulna, nästan fågelrädda ögonkast, som Greta riskerade, och som kom Tor att tala.
Ja, Tor talade nu, osminkadt, enkelt och rätt på sak.
Hvad han hade att säga, och hvad som måste sägas, hörde Greta till punkt och utan att fara vill med blicken.
Greta var en sund, af modärn (konstlad) nervositet och utspekulerad själsynkedom obe- rörd kvinna.
Då hon af den man, hon ville höra det af, fått höra » d e t », vardt hon alltså bara lefvande glad och lät glädjen genast få uttryck i en all konvenans åsidosättande, stormande litet högröd kyss.
» Tänk, att du ändtligen k o m dig före med det som jag väntat på så grufligt länge, min store, dumme p o j k e!
.
.
.
T y nog har du sett, att jag hatade dig ganska, ganska litet. » » Hade väl uppskjutit ännu ett par hundra år, om inte morgonflirten med liten Maja.
.
.
» Hans mun förseglades prompt: » Men nu får du inte alls, inte ett endaste lilla grand bry dig om andra flickor, du!
Ne- hej, det får du inte! » » Mycket sorgligt det.
Maja kommer att anklaga mig för otacksamhet, opålitlighet.
Hur skall en man kunna bära den föröd- mjukelsen? » » Jag vet: du lofvade mig en docka till födelsedan; förära Maja den i stället och rädda din heder.
Men låt mig högtidligen öfver- lämna den.
Jag står också i tacksamhetsskuld till lilla Maja. » Det begaf sig sålunda att Maja på tant Lindborgs födelsedag uppvaktades af tant Lind- borg och farbror Stålner med en splitter n y docka, en som hade otvättade men röda kin- der, riktiga skor, som man kunde ta af, och skärp med riktigt spänne.
I D U N 1903 Bästa konserveringsmedel Wilh.
Beckers Malpulver i askar å 1 och 2 kr., i pa- ket ä 25 och 50 öre.
Wilh.
Beckers Ma !papper i paket om 10 ark 25 öre.
Wilh.
Beckers Maltinktur i flaskor ä kr.
1: 1 5, 0: 65 och 0: ¥&gt;.
Tjärpapper, stora ark, pr ark 20 öre.
Kamfer i stycken och tärningar, naftalin, naftalinkamfer, kolokvintäpp- len, äkta persiskt insektspulver.
Formalin, forma- linlampor och formalinpastlller m. m. billigast hos Mot Mal!
w m H.
BEGIVER — Kongl.
Hofleverantör.
— 5 Malmtorgsgatan S, 24 Stora Nygatan, Götgatan 23, STOCKHOLM.
Tant Lindborg lyfte lyckliga dockmamma högt mot tak och var betydligt mindre hän- synsfull än farbror ' Stålner varit den där mor- gonen, då Maja sträckte sig på tå i solen utanför hans fönster.
» Den är från farbror och mig, för att du varit vår ' postillon d ' a m o u r ' », sade tant Lind- borg, och detta förstod Maja mindre, än hon förstod sig på små barn med gipslemmar och sågspånskropp, men hennes mamma, som snart fick del af historien, berättade att sådant händt förr och bad att få gratulera.
Vilhälm Nordin.
SOFIA KYRKAS GRUNDLÄGGNING.
D ET HÖGTIDLIGA nedläggandet af grund- stenen till Sofia-kyrkan å Hvita bergen i Katarina församling ägde rum på Sofiadagen i ljuset från en strålande vårsol och i när- varo af konungen, kronprinsen, prins Carl, prinsessan Ingeborg, prins Eugen, prins Berna- dotte med gemål, öfverståthållaren, ett stort antal präster, medlemmar af kyrkorådet, kyrko- byggnadskommitterade m. fl.
Drottningen, hvars hälsa ej tillät henne närvara vid grund- läggningsakten, hade telegrafiskt sändt sina välgångsönskningar.
Efter pastor primarius ' invigningstal upp- lästes ett grundläggnings dokument, innehål- lande namnen på konungen, öfverståthållaren, kyrkoherden samt prästerskapet i Katarina, församlingens kyrkoråd samt kyrkobyggnads- kommitterade jämte en historik öfver kyrkans tillkomst.
I grundstenen nedlades, utom detta dokument, bibeln, nu gällande psalm-, evan- gelie- och kyrkohandbok, ett exemplar af hvarje i riket nu gällande mynt samt ritning af kyrkan och kyrkans plan jämte exemplar af i Stockholm utgifna tidningar.
Under det att psalmen Vår Gud är oss en väldig borg unisont sjöngs, framträdde först konungen och sedan prinsarne, jämte en del högre ämbets- och prästmän, och nedlade murbruk samt knackade m e d hammaren på stenen.
Härefter lästes en bön och sjöngs unisont » Oss välsigna och bevara », hvarefter kungssången uppstämdes.
A den större af våra bilder synes å tribu- nen i midten följande medlemmar af kunga- huset, från vänster till höger: prins Berna- dotte, prins Carl och prinsessan Ingeborg, konungen, kronprinsen, prinsessan Bernadotte och prins Eugen.
Till vänster med obetäckt hufvud församlingens kyrkoherde C.
A.
E. Landquist, förrättande bön.
A den mindre bilden synes vid konungens och kronprinsens sida en af kyrkovärdarne grosshandlaren H.
T. Funch.
IDUN 1903 T 302 — 1 SOFIA 1.
KYRKAS MIDTEN I ROMANTIKENS STAD.
ETT TU- HÖGMAN.
E N STOR ÅNGA.RE m e d Guta-sagans äldsta mansnamn lysande från kom- mandobryggans bröstvärn stäfvar en högsom- marnatt i sydostlig riktning hän öfver Öster- sjöns svagt gungande spegelyta.
Klockan kan väl vara så där framåt tre på morgonen, solen har nyss runnit upp i nordost och höjer långsamt sin ljusstrålande rundel öfver haf- vet, som blått och gränslöst breder ut sig i alla väderstreck med några få seglare synliga inom sin väldiga periferi.
Sofva nul Nej, därtill var luften i hytten allt för kväfvande, och ångarens hjärta, den stora, oljedrypande maskinen, dunkar för öfrigt midskepps med en eftertrycklighet, som utesluter hvarje tanke på hvila hos en lätt- söfd turist.
Ej heller har man råd att för- saka ett sådant sinnenas skönhetsbad, som en tidig, solklar sommarmorgon midt på haf- vet erbjuder.
Luften — en luft af berusan- de renhet och svalka — omger en med sina osynliga vågor, hafsytan häfver sig sakta lik en slumrande kvinnas barm och ett vimmel af hvita måsar sväfvar akterut öfver det sol- gnistrande kölvattnet som en eskort af ljusa väntankar från den kust man lämnat.
LANDQUIST KONUNGEN 2.
RISTKÅSERI OM VISBY AF ERNST GRUNDLÄGGNING.
KYRKOHERDE OCH KONUNGEN sig nu, att sällskapet är tämligen interna- tionellt.
Ett par sport- klädda norrmän stå bredbenta framför dör- ren till rökhytten och orera politik m e d en friesisk präst, som är mycket svagt inne i den norska frågan, en tysk pedagog gör m e d sin nations grundlig- het ett litet morgonfiske i Bsedeker till led- ning för sig och de sina, som måste hinna se ett visst kvantum märkvärdigheter inom en begränsad tid, och framme i fören sitta på en bunt tågvirke ett par engelska misser med Swinburnes dikter i knäet, medan tvänne blonda svenska officerare morra ned i för- salongens matångande svalg, att de vilja ha konjak och vatten.
Emellertid kommer det gamla Visby allt närmare; det vinkar nu m e d af morgonsolen glimmande rutor och vågbrytarens utsträckta arm välkomnar den framglidande ångaren, som, efter att ha förtöjt vid kajen, låter sig öfversvämmas af dussintals pigga skeppar- hustrur och andra mindre nautiska damer, som på sin sjungande gotländska bjuda ut rum åt turisterna.
Man sätter foten på kajen.
.
.
Nå, det första intrycket var nu inte precis hvad man väntat!
FOTO DE ÖFRIGA FASTMURAR PARTI FRAN IDUN BÖN.
KUNGL.
AF PÅ A. BLOMBERG.
TRIBUNEN I PERSONERNA.
GRUNDSTENEN.
En helt vanlig kaj, som i alla andra små svenska sjöstäder, ett tullhus i den kända stilen, järnvägsspår och på dem ett litet pyre till lokomotiv, som går och boxas m e d en rad godsvagnar och för öfrigt medels små retsamma hvisslingar manar vandraren att hålla sig ur vägen.
Men midt i denna 1900- talsmiljö ser man till höger en bit af den framspringande ringmuren och genast träffas man af en doft af sagor och medeltid; när man en stund därefter trampar den forna hansestadens slingrande gator, vika de van- liga turistsensationerna undan och man om- svepes af en känsla, som om man stod på tröskeln till längesedan hänsvunna sekler.
* I Visby är allting historia, romantik, äfven- tyr.
Du må k o m m a från fastlandet med aldrig så nykter uppfattning, aldrig så blase- rande sinnen, du må ha hufvudet fullt af dina affärer, ditt kontor, din fabrik, din hustrus toaletter, dina döttrars löjtnanter, expropriationsmål, automobiler, egnahemsfrå- gor — med ett ord alla en modärn människas bekymmer och galenskaper, det hjälper inte.
Visby fångar dig i alla fall, sveper sin sago- mantel kring dina af kontorsslafveriet slut- tande skuldror, speglar romantikens drömblå dagrar på din näthinna och låter legendernas tonfall susa i ditt öra som hafsbruset i snäc- kans vindlingar.
Nu börjar Gotland teckna sig likt en moln- strimma nere vid horisonten, förtydligas små- ningom till en landkontur, hvarur långsamt lösgör sig en ringmuromgifven stad, där trapp- gaflade hansehus, gråa kyrkoruiner med gotiska hvalfbågar och 1900-talshus af den vanliga svenska småstadstypen ligga inbäddade i mörk grönska på en mot hafvet sluttande terrass.
Ångarens passagerare, den ena efter den andra, uppenbara sig på däck, och det visar FOR FÖRRÄTTAR VISBY RINGMUR.
- 303 — Eedan omedelbart utanför stadens gränslinje kan du knappt ta ett steg, utan att trampa medeltidens historia på hälarne: du träder öfverallt på raserade vallar och hälft igenvuxna löpgrafvar, där vindbryggor fordom gnisslat i sina kedjor, och när du skrider fram genom någon af ringmurens portar, växer ekot af dina steg i det vittrande hvalfvet till trampet af Valdemar Atterdags eröfrar- horder, som under bedöfvande vapengny trängde in bland Visbys borgare.
Följer du så Studentalléns raka väg under de skuggande löfmassorna innanför ringmu- rens västra sträckning, kommer du strax till lämningarna af Jungfrutornet, om hvilket sägnen förtäljer, att det var där den fagra Ung-Hanses dotter murades in lefvande till straff för att hon blef den grymme danakonungens älskarinna och förrådde staden med dess rikedomar åt danskarne.
En vandring i Student- alléns dunkelgröna dager, medan solen leker i löfverket, har för öfrigt en egen- domlig tjusning, enär modärn och för- fluten tid blanda sina stämningar rundt omkring en, som öfverallt i denna de un- derliga motsatsernas stad.
På ena sidan DE I FÖRNÄMSTA VISBY.
LARS NIKOLAUS.
OCH 1.
S:T HELGEANDSKYRKAN.
stanj, valnöt, lönn, oxel och många an- dra trädslag, som likt en grön bastion skilje » trädgården från staden, talar den modärna tiden i form af villor med spiror och balkonger, utan hvarje anspråk på personlig arkitektur, medan högt of- van denna trädgräns ruinerna af S:t Niko- laus, S:t Klemens, S:t Brotten, S:t Lars och en del af den tornbeklädda ringmuren teckna sina mäktiga linjer mot en ljus- blå himmel, dallrande af tropisk värme.
Genom sorlet af nutidens småintressen bryta de fram som smärtfyllda, men ändå stolta slutstrofer i en nordisk Iliad.
Hur imponerande är icke Mkolaus- ruinen, på hvars hvalfbågar vinet och murgrönan lägga sig i de rikaste festo- ner och å hvars västra gafvelsida de båda rosettformiga fördjupningarna be- rätta, hvar karfunklerna suttit, tvänne skimrande ädelstenar af respektingif- vande storlek, som o m natten lyst så klart som solen och tjänat de sjöfarande till fyrar I Dylika rikedomens under kun- na gifvetvis endast ha förekommit i en stad som Visby, » där husen hade kop- parportar och förgyllda fönsterposter ».
Eller systerkyrkorna S:t Lars och S:t KYRKORUINERNA S:T KARIN.
DROTTEN.
5.
IDUN 1903 S:T 2.
S:T 3.
S:T GÖRAN.
ringmuren, genom hvars gluggar man ser hafvet gnistra blått utanför och hör dess långdragna brus som en nerv- läkande musik, på den andra sidan D.
B.
V:s Botaniska trädgård, ett blom- sterångande och färgskimrande paradis med vackert ordnade grupper af säll- synta träd- och buskarter, med höga terrasser och slingrande gångar samt i trädgårdens sydliga del S:t Olofs kyrkoruin m e d täta slingerväxter klätt- rande uppför dess gråa murar.
Ur den sydligt yppiga grönskan af ka- Drotten, byggda af tvänne rika köpmansdött- rar, som lefde i så stor oenighet med hvar- andra, att de ej kunde fira sin gudstjänst i samma tempel.
Det är den fantasifrodiga folksägnen själf, som sålunda lefver kvar bland lämningarna af den en gång praktfulla hansestaden; det är därför det finns så mycken strålande poesi, så mycken romantisk stämning bland alla dessa krumma gränder, kantade af murar, öfver hvilka murgrönan och flädern hänga som de härligaste dekorationer, bland de trapp- gaflade hansehusen och lutande kojorna, hvilka
IDUN 1903 304 — senare pressa sig in mot ru- inerna för att liksom afiyss- na dem deras sällsamma krönika.
* När man från den nu- varande dom- kyrkan S:t Ma- ria, den enda af den forna hansestadens 16 kyrkor, som är vid- makthållen, JUNGFRUTORNET.
genom flere krokiga gator når Visby torg, är blandningen af nutid och forntid så förbluffande, intrycket af all storhets förgängelse så gripande skönt, att man i första ögonblicket betviflar bildens realitet.
På tre sidor är torget med ett undantag omgifvet af vanliga småstadshus, innehållande anspråkslösa butiker, och, om det är torgdag, myllrar den öppna platsen af gotländskt bondfolk och stadsinvånare i liflig k ö p e n s k a p \ r i n g stånd och kärror.
Men detta nutidslif bryter sina småvågors diskreta brus mot den skönaste bland tempelruiner, S:t Karin, som begrän- sar torgets södra lång- sida.
Intrycket af den härliga ruinen, hvars smäckra, i ädel spets- bågstil hållna hvalf- bågar står så fint mot luften och som för öfrigt genom sitt mil- da behag och sina pro- portioners nobless ej kan tänkas mera har- monisk, är af den mest konstnärliga ver- kan, där dem höjer sig i fridlyst fägring öf- APOTEKET.
ver dagens Visby med vinrankans och murgrönans bladknippen på sina murar.
De öfrfga mera märkliga ruinerna äro den säregna Helgeands-kyrkan, bestående af en ått- kantig byggnad i två på hvarandra liggande afdelningar, båda ofvan jord, med ett för bägge afdelningarna gemensamt kor, samt S:t Göran, belägen strax utanför norra ring- muren.
En vandring på Visby gator är en veder- kvickelse för hvar och en, som blifvit ut- ledsen på våra modärna stä- ders raka stråkvägar, de där sällan för- må att egga ens fantasi till några upp- täcktsfärder.
Men promena- den är därför ingen dans på rosor, utan snarare en pil- ÖSTRA STADSPORTEN.
grimsgång på de hårdaste och spetsigaste kul- lerstenar, hvarmed en raffinerad kommunal- styrelse sökt motväga turistens nöje af att fördjupa sig i pittoreska gatupartier.
Till all lycka ha de smala trottoarerna en släthuggen kantsten, på hvilken man gladeligen vandrar — tills man möter någon.
Då uppstår frå- gan om, hvem som skall offra sig.
Man dis- sekerar hvarandra ett par sekunder med ögo- nen, och så slutar det - hela gemenligen med att båda två samtidigt och under smärtsamma grimaser klifva ned på gatan för att komma förbi hvarandra.
Men när man väl är uppe igen, har man glömt obehaget för den måle- riska anblicken af ett porthvalf midt öfver gatan VISBY DOMKYRKA.
eller en sluttande gränd med de bisarraste små hus, en uppskjutande ruingafvel och i fonden en strimma blått haf med i fjärran förtonande seglare.
Den ärevördiga stadens förnämsta gata, där de ännu här och hvar kvarstående väl- diga trappgafvelhusen bära vittne om de mäk- tiga hanseatfamiljer, som en gång bott där- inom, är Strandgatan, hvilken från Slottsparken i stadens södra del buktar sig genom Visby och mynnar ut i Studentallén.
Redan i bör- jan möter oss till vänster landshöfdingresidensets, en smula oansenliga byggnad, och litet längre fram på samma sida ett renoveradt hanseatiskt gar, helt och hållet betäck- ta med bibli- ska och andra målningar.
På husets östra sida synes än- nu vid dörren uti väggen en lucka, som va- rit att fälla ned utåt ga- tan som en boddisk.
Men gatan buktar sig alltjämt framåt mellan modärna och P A R T I A F S:T HANSGATAN.
uråldriga byggnader, gårdsmurar och doftande trädgårdar, och vi passera bland annat det årsälla hus, som numera inrymmer Gotlands fornsal, det för detta Dubbe ' ska, som till bredd och höjd är det ansenligaste bland de gamla medeltids- husen i Visby, den härliga Bomdahlska träd- gården, på hvars rosenskimrande mark det i stadens krönika ryktbara Kalfskinnshuset for- dom stod, en praktfull byggnad, uppförd i början af 1300-talet af konung Birger Magnu- son och sedermera upplåten åt stadens köp- mansgille.
Det sista i raden j i de impone- rande hanse- husen vid den- na gata är det, där apoteket under en följd af år varit in rymdt.
Dess högt uppskju- tande, af tiden starkt mörk- nade gafvel synes vida om- kring och tor- BURMEISTERSKA HUSET I de vara det, VINTERSKRUD.
hos hvilket den gotländska medeltidens borgerliga bygg- nadsstil är trognast bevarad.
Medan turisten företagit denna upptäckts- färd bland erinringar om förflutna lysande tidehvarf och tyckt sig se både en Nils Guld- smed i sin butik och munken Gerhard skym- tande i sin kåpa i djupet af någon gränd, har han hela tiden känt hafsbrisen fläkta kring sin panna, och helt nyss varseblef han en flik af hafvet genom Lilla strandporten, en vacker spetsbågsport i ringmuren, genom hvil- ken vägen för ut till Norderstrand med dess nätskötande fiskare och längs stranden liggan- de båtar.
Här är godt att vara en solig som- mardag, godt att inandas den milda, rena PARTI AF STRANDGATAN.
hus med en märklig gafvelvägg (det s. k. Liljevalchska huset).
Till höger ligger en modärn byggnad, Visby stadshotell, från hvars balkongomgifna fönster man njuter den här- liga anblicken af hafvet strax nedanför.
Vis- by har för öfrigt flere goda hotell vid samma märkliga medeltidsgata.
Framme vid Donners- plats, hvilken man snart når, ligger det ka- raktäristiska Burmeisterska huset med sin af tät murgröna öfverväxta gafvel och som nu äges af juveleraren Jean Jahnsson i Stock- holm.
Detta omkring år] 600 af handels- mannen Hans Burmeister uppförda hus har utskjutande öfvervåning och i den en sal med en särdeles praktfull spisel samt tak och väg- PARTI AF SPACKSGRAND.
— 305 — VISBY FRAN I D U N 1903 blomsterångande och le- gendomspunna platser och framför andra gör Visby till romantikens stad i norden.
VAGBRYTAREN Det tinnes intet, hvar- på man bör så litet för- trösta och så oaflåtligt arbeta, som på sin själs- styrka och sin själfbe- härskning, hvilka båda äro den jordiska lyckans enda säkra grundvalar.
W. luften, som är så blid, att den låter stadens alla praktfulla valnötsträd bära frukt, låter vinrankor tyngas af saftfyllda drnfvor; här ruinernas och trädgårdarnes läkande hvila för nerverna i det sakta vågbruset, här kan fanta- sien i fred ordna de brokiga intrycken från sagostaden innanför ringmuren, här är vid horisont för blicken och ett färgernas och lin- jernas harmoniska spel i den gröna hafsböljans rörelser, i trädens arkitektur, fiskarenas id bland näten och ringmurens tornprydda massa, som penseln gärna målar och språket gärna sjunger o m.
Eller anblicken från » Kyrkberget » strax of van domkyrkan en kväll i solnedgången!
Hela den sällsamma staden i ett måleriskt virrvarr under ens fötter, den väldiga, af krenelerade torn smyckade ringmuren som en huldt famnande arm löpande ned mot ett haf af guld och pärlemor, där fartygen glida fram under en oändlig himmels färgstrålande moln- borgar.
Och går man utom staden, upp på de s. k. palissaderna i söder eller bestiger G-algberget i norr, är anblicken genast af en ny, men ej mindre hänförande karaktär.
Visby är onekligen den originellaste plats vårt land äger och som turistort jämväl en af de billigare.
Hafvets omedelbara grann- skap förlänar därtill åt staden en friskhet, en charme och en omväxling, som ej nog kunna prisas.
Och det är jämväl detta haf, som gjort Visby till en af våra lifligt frekven- terade bad- och luftkurorter.
De flesta mo- därna badformer kunna erhållas och särskildt förtjäna de s. k. solbaden att påpekas som en specialitet i denna af sol välsignade stad.
Hvad hafsbaden beträffar, äro de i det genom- skinliga, mildt salthaltiga vattnet en njutning, som ingen turist bör afstå ifrån, hälst bad- husets läge är sådant, att hafsvågorna utan alla omvägar rulla rätt in i bassängerna.
I storm, i stiltje, i solsken, i dimma — alltid svallar detta haf in mot Visby murar lika nytt, lika betagande!
Det är sant att det ibland tumlar om en smula oroväckande och låter turisten nå den hänförande staden i ett tillstånd af minimal välmåga och djupt lifs- förakt; men sådant hör till undantagen under sommarmånaderna.
* Främlingen skulle i alla händelser inte vilja ha besöket ogjordt, när han väl låtit sig fångas af alla de öfverraskningar, all den poesi — om han till äfventyrs är stämnings- människa — den ton af bragdrik historia och skön saga, som stiger ur ruinernas dunkel, ur gatornas virrvarr från omgifningarnes * Visby kommer i sommar att stå i liflig trafik med fastlandet, i det Gotlands ångbåtsbolag an- ordnar en extra förbindelse öfver Nynäs med huf- vudstaden.
Samtliga turerna ställa sig sålunda: 8 lägenheter till och från Stockholm direkt i vec- kan, 6 till och från Stockholm via Nynäs, 5 till och från Kalmar, 2 till och från Norrköping samt 1 till och från Stettin.
v. H UMBOUDT.
ÄNNU NÅGRA ORD OM BREMER-KONGRESSEN OCH SVENSK OCH TYSK GÄSTFRIHET.
T N:R 18 af eder ärade tidning har fru Alli Trygg- - - Helenius infört ett resebref från kongressen i Bremen, och jag skulle med eder tillåtelse, herr redaktör, vilja göra några anmärkningar med an- ledning af ett uttalande i detta bref.
Fru Trygg-Helemus skrifver: » Ja, vi nordbor ha mycket att lära, då det gäller gästvänlighet och otvungen hjärtlighet.
Åtminstone ha vi från norden gått med en sådan förödmjukande känsla af vår underlägsenhet på detta område under hela kongresstiden i Bremen. » För flertalet läsare torde det ha kommit som en öfverraskning, att vi svenskar skulle stå så långt efter utlandet i gästfrihet och att t. o. m. Tyskland i detta hänseende skulle ohjälpligt ha distanserat oss.
Jag undrar dock, om icke den alldeles speciella och visserligen väl motiverade uppmärksamhet, som kom fru Trj^gg-Helenius till del i Bremens senatorskretsar, i någon mån har bländat hennes annars så pigga och lifliga ögon.
Det skall visserligen icke falla mig in att klandra Bremenborna eller kongressbestyrelsen, ty reellt sedt var kongressen mycket väl organiserad, men blir det däremot tal om otvungen gästfrihet, kan Bremen icke på långa vägar jämföras med t. ex. Stockholm, och jag kan såsom icke stockholmare yttra mig utan ringaste lokalpatriotism.
Huru det tillgått i Stockholm, behöfver jag icke beskrifva, * men jag kan bedja att med några ord få kom- plettera fru Trygg-Helenius beskrifning af Bremen.
Det var visserligen utomordentligt vänligt af de 100 familjerna att mottaga gäster, men de, som icke bodde i familj, utan på hotell, fingo rikliga tillfällen att reda sig Bremens gästfrihet förutan.
Hvad den berömda senatsfrukosten beträffar, så var den kanske splendid med ända till en hel flaska vin vid hvarje kuvert, men den var till- gänglig endast för ett begränsadt antal deltagare, och den, som icke var dess rappåre i vändningarne att rifva till sig inträdeskort, fick vackert stanna utanför.
Det föll icke de gästfria värdarne eller kongressbestyrelsen in att tillse, att de utländska deltagarne eller åtminstone de från utlandet till- kallade talarne fingo inträdeskort.
I Sverige skulle vi knappast tillåta oss att inbjuda gäster på detta sätt!
Hur Norddeutscher Loyd anordnat sin re- klamresa känner jag ej, emedan jag vid tiden för densamma redan vändt Bremen med alla dess lockelser ryggen.
Och sedan den storartade festen på lördagen som afslutning!
Äfven om fru Trygg- Helenius icke märkte det, så var det faktiskt så, att den, som icke råkat komma in i någon senators- bostad, var absolut utestängd från allt sällskapligt umgänge med kongressdeltagarne.
Ett sådant tillfälle hoppades vi nu få i » der gesellige Abend ».
Och hvad fingo vi där?
Jo, sammanpackade i en sal fingo vi titta på några tablåer, och låt vara att dräkterna voro från London, kunde de allvar- liga kongressdeltagarna icke annat än harmas öfver att dyrbar tid och kanske aldrig återkom- mande tillfällen skulle förstöras med sådana barns- ligheter.
Och under en 15 minuters paus fick man sätta i sig, mot kontant betalning naturligtvis, deras » Wurst&gt; och deras mer eller mindre » alko- holfria Bier ».
Och det var hela » geselligheten ».
Eller kanske j a g.
skall erinra om den stora » Friihlingsfeier zur Ehre der Theilnehmer des Kon- gresses » i » Centralhalle ».
Denna ära bestod i att från början till slut bli klådd på penningar och ändå kunde man inte få så mycket som en stol, och slutet på visan blef, att man skyndsammast fick ge sig därifrån för att undvika förolämpningar och näsvisheter af den råa pöbel, som insläppts där.
Jag tänker, att man i Sverige, t. o. m. utan några ministerfruar och festkommittéer, skulle förstå att bättre sörja för hedersgästernas bekväm- lighet.
Öfver hufvud synes fru Trygg-Helenius ha råkat i extas öfver den affär, som den » fina » världen har gjort af kongressen, och den ståt, som utveck- lades vid offentliga tillfällen.
Och däruti har fru Trygg-Helenius rätt, att hon anser, att vår öfver- klass har mycket att lära af Bremens och Tysk- lands öfver hufvud, när det gäller en förståndig och tidsenlig uppfattning af alkoholfrågan.
Men hvad gästvänlighet beträffar, visar oss utländingar- nes och framför allt tyskarnes exempel, att vi själfva kanske gjorde klokast i att dra in en smula på staten, när vi ha med främlingar att göra, något som jag för min del dock icke skulle vilja tillråda.
X.
1 * Jag kan dock icke underlåta, att när fru Trygg- Helenius omtalar, hur hennes rika värdinna ställde sin vagn till hennes förfogande, påminna om, huru vid internationella goodtemplarkongressen i Stock- holm förra året vagnar ställdes fritt till alla dess hundratals deltagares förfogande och ändå har goodtemplarorden här i landet ingen enda af de » öfre 10,000 » bland sina medlemmar.
ENTRÉEN TILL AUTOMOBILDTSTÄLLN1NGEN.
I AUTOMOBILENS TECKEN.
FÖRSTA INTERNATIONELLA AUTOMO- D EN BILUTSTÄLLNINGEN i vårt land öppnades, som beramadt var, den 16 dennes i Stockholms Idrottspark under strålande sol och stort tillopp af intresserade.
En ståtlig, flaggprydd äreport smyckade entrén åt Valhallavägen, och när ut- ställningens beskyddare, h. k. h. kronprinsen, på slaget 12, åtföljd af prinsessan Ingeborg, infann sig på platsen, uppstämde den midt på cykelba- nan placerade militärorkestern en klingande väl- komstmarsch.
Man begaf sig nu direkt in i Tennispaviljongen, hvars väldiga hall, rikt flaggsmyckad och till sista kvadratmeter golfplats uppfylld af automobiler i alla storlekar, former och färger, erbjöd en syn- nerligen festlig anblick.
Utställningsbestyrelsens ordförande, öfverstelöjtnant Balck, tolkade i ett kortare anförande det moderna samfärdsmedlets betydelse, som i utlandet redan vunnit bekräftelse genom det ofantliga uppsving, automobilfabrika- tionen och automobilsportenpå de senare åren tagit i de stora kulturländerna.
Äfven för Sverige, med dess betydande distanser, borde automobilväsendet kunna bli af största betydelse, och det lifliga del- tagandet från in- och utland i denna första auto- mobilutställning vittnade godt för sakens framtid i vårt land.
Sedan kronprinsen därpå förklarat utställningen öppnad, företogs en rond genom hallen och dess sevärdheter: lätta voituretter, droskor, » tonneauer » med spetsiga » förer » och tunga laståkdon, elektriska vagnar och bensinvag- nar, alla möjliga typer och patent, svenska, tyska, franska, engelska, belgiska, amerikanska, automo-
- IDUN 1903 bildräkter och andra tillbehör till den moderna sporten.
Därefter drog man sig åter ut i det fria, och nu vidtog under musikens toner en spännande profkörning af olika automobiler på den stora cykelbanan.
Sedan prinsessan Ingeborg i hast ifört sig en charmant roströd automobilpäls från en af utställningsmontrerna, stego hon och kron- prinsen upp i en af de svenska automobiler, som tilldrogo sig den största uppmärksamheten — fabriken Scanias i Malmö präktiga voiturette, som på 23 timmar nyss tillryggalagt vägen från sin hemort till hufvudstaden — och så fick man nöjet PRINSESSAN INGEBORG PÄLSEN IKLÄDER FÖR EN SIG AUTOMOBIL- ÅKTUR.
att se det furstliga paret i susande fart ila rundt den väldiga arenan midt i vimlet af öfriga åkande.
Utställningen, som pågår till den 24 dennes, omfattar äfven en af delning för motorbåtar, pla- cerade i Djurgårdsbrunnsviken vid Djurgårdsbron.
Vi bjuda i dagsnumret några bilder från den ofvan beskrifna öppningsfesten och uppmana alla våra läsare, som därtill äro i tillfälle, att icke för- summa att taga del af den intressanta utställ- ningen.
G AF E I F T A SIG F Ö R P E N G A R.
.
.
» SKÅNSK NELLA F ORTS.
306 — FR. EÖREG.
EN RYGDESKILDRING NORRVALL.
N:R.
TT PAR dagar senare låg mor Metta Jeppa Nils i sin svarta kista.
Denna, som var af ek och hade äkta silfverbeslag, skulle för- modligen på grund af sin dyrbarhet gjort ägar- innan mållös af häpnad, ifall hon själf fått vara med om att betala den.
Jeppa Nilsson, som annars alltid sett så noga på styfvern, var nu som förvandlad.
Ingenting var dyrt nog, ingenting fint nog för att hedra mor tillräckligt.
Själfva Boel, äldsta dottern, som gärna ville slå på stort, när det gällde att visa sin rikedom, tyckte, att far gick en smula för långt.
Och när han utom den granna kistan äfven kom hem med en massa praktfulla kruk- växter, så att salen, där mor låg, nästan kom att likna ett orangeri, kunde hon inte låta bli att utbrista: » Hvad skulle väl mor hafva sagt?
Ett sådant slöseri. » » Titta på henne, du! » Par smekte den dödas milda, fridfulla ansikte.
» Tycker du verkligen, att hon ser ut, som om hon misstyckte? » Boel slog en knyck på nacken, men Beth, som stod bredvid fadern, böjde sig ned och kysste hans magra, knotiga fingrar.
— Nu hvilade mor i den granna kistan och rundt omkring henne stodo breda palmer, höga cypresser och fina, ljus- gröna akasior.
Från det improviserade altaret trängde doften af hvita liljor och blekblå hyacin- ter, och inte ens en greflig familj hade behöft blygas öfver det likrum, som man bestod rike- Jeppas förkättrade hustru.
Boel, som hade närmast af de gifta systrarna, hade lämnat sitt stora hushåll i händerna på en svägerska och kommit hem för att hjälpa Beth med tillredelserna för gillet.
Men hur det var, hade hon ingen ro utan måste då och då fara hem, för att se, hur det gick, så att det icke rent af gick » omstyr », hvilket hon nästan tycktes be- fara.
En dag, när Boel stod färdig att resa hem, sade Beth sakta: » Du, Boel, du har så många bredbladiga myr- ten, du kunde gärna g e mig några kvistar.
Jag ville så gärna sätta en myrtenguirland på altaret omkring mors namn.
Cypress är så vanligt, och buxbom är för klumpigt, tycker jag. » » Du kan ju lika så väl använda den där, » Boel pekade på en fin, vacker myrten, hvilken bredde sin täta krona öfver hela det lilla fönster- bordet,, där den stod.
— — — » Du behöfver visst inte spara den, » tillade hon en smula hånfullt, hon var nämligen » gramse » på systern för den uppslagna förlofningen.
» Den hinner nog växa till igen, innan den här histo- rien blir glömd.
Förresten blir du nog utan med dina pretentioner.
När inte Malenas gård var bra nog, så » » Men kära du, » afbröt Beth leende, » det var ju inte med gården, jag skulle gifta mig.
Mårten ingick ju också i affären, och det var ju honom, jag icke kunde fördraga. » T,Icke kunde fördraga, ja du har då alltid haft dina idéer.
Jag kunde bara kommit med sådana invändningar, när Per friade till mig.
Nej, det föll mig då aldrig in.
Inte hade det varit lönt försöka heller, ty på den tiden visste mor, hvad hon ville.
Och förresten har jag tackat henne många gånger, därför att hon valde så pass klokt.
Och nog skall jag lära mina töser samma visa, det lofvar jag. » » Ja, ifall inte lifvet lär dem en annan, mot hvilken du står maktlös, » svarade Beth allvar- ligt.
» Och för öfrigt, Boel — skulle du verkligen om några år vilja lämna din granna, gladlynta Agnes åt en sådan man som Mårten?
Skulle du kunna det, Boel? » » Ja, hvarför inte?
Jag skulle tacka till, om jag kunde få dem alla så bra hänsatta.
Mårten ser väl ingenting ut, och rumlar om gör han ju också ibland, men det är han inte ensam om.
Och jag skall säga dig en sak, Beth — när man har ett stort hushåll och en hel hög barnungar om- kring sig, så har man då annat att göra än gå och titta på mannen.
Och då kan det ju kvitta lika, hur han ser ut. » » Ja, men högen hade du ju inte med hemifrån, och då hade du kanske bättre tid — » » Hmm, » Boel gjorde ett föraktligt kast med hufvudet.
» Ja, du har då alltid varit en män- niska för dig själf, och du ställer det för dig där- efter också. » Boel var ond, när hon for, men då hon kom tillbaka, hade hon i alla fall en hel korg med friska myrtenkvistar till den förtjusta Beth.
Ty hur det än var, hur dumt hon än tyckte systern ställde det för sig, när det gällde giftermål, Boel höll ändå ofantligt mycket af den älskliga flickan, fastän hon liksom modern, på grund af sin kyliga natur, sällan visade det.
Dagen efter satt Beth ute i salen bredvid mors kista och ordnade guirlanden till altaret.
Boel ville, att hon skulle sitta inne i stugan och binda den, men Beth tyckte, att hon var mera i fred ute i det lugna likrummet.
Hufvudskälet var i alla fall, att hon ville vara hos den älskade döda så ofta och så länge som möjligt.
Och hon hade därför ständigt något att beställa därute.
Plötsligt hörde hon raska hofslag, och hunden skällde häftigt, men som det hängde lakan för fönstren, kunde hon ingenting se.
Hon fäste sig heller inte vid, hvem den främmande var, ty det var så mycken rörelse i gården nu vid tillredel- serna för det stora gillet.
Men Jeppa, som satt inne vid bordet i stor- stugan, for upp, ty den ankommande var ingen annan än patron på Eydebo.
— — — Assarsson hade just hoppat ur sadeln och höll på att lämna hästen åt en drängpojke, när hus- bonden kom ut på trappan.
» God dag, farbror! » » God dag, god dag — välkommen!
Sätt in hästen så länge! » Jeppa vände sig till pojken, som ännu stod kvar på gården.
» Nej — nej tack, farbror, jag rider strax igen.
Jag skulle bara höra efter, ifall farbror har mera råg till salu.
Jag behöfde några hundra kilo. » Assarsson hade höjt rösten, och Jeppa, som förstod meningen, svarade i samma tonart: » Aja, så mycket tror jag nog, att jag har kvar.
Vi kunna ju gå upp på löftet och se på den. » Då de kommit utom hörhåll för drängarna, hvilka höllo på att rengöra gården, vände Assars- son sig till Jeppa Nilsson, och rösten darrade när han frågade: » Ar jag verkligen- välkommen, farbror? » » Ja, det är ju gifvet, visst är du välkommen. » Och det var en ljus blick och ett varmt handslag, som den gamle gaf åt den ståtlige mannen vid sin sida.
» Ja, farbror får förlåta mig.
Jag vet nog, att det här är mer än opassande, men jag kunde omöjligt lefva i ovisshet längre.
Omslaget kom så plötsligt efter det smärtsamma mötet förra vec- kan, att det nästan gjorde mig yr i hufvudet.
Jag vågade ingenting tro, ingenting hoppas, förr- än jag hört det från hennes egna läppar.
Och så kom jag att tänka på annonsen — — — » » Ja, ja, jag förstår, » afbröt Jeppa, » och nu ska vi försöka ordna det.
Det var i alla fall
- snällt, du kom.
Tösen kan behöfva en liten ljus- glimt efter allt detta långa elände. » &gt;Vänta ett ögonblick, » tillade han, då de kom- mit in i förstugan, där man äfven hade uppgång till vinden, » jag skall bara se efter, hvar jag har dem alla. » Han öppnade dörren till storstugan.
» Hvar är Beth? » frågade han hjälpgumman, som satt borta vid köksdörren och rengjorde knifvar.
&gt;Ute i salen, tror jag visst. » » Är Boel där också? » » Nej, hon är uppe i ' kistekammaren ' och räk- nar fram duktyget.
Skall jag kalla på henne kanske? » frågade gumman och steg upp.
» Nej, det behöfs inte. » Husbonden smällde dörren igen och gick.
» Då blir här kanske lugnt hus några minuter, » sade han till den väntande John.
» Gå den här vägen! » fortsatte han och öppnade dörren till en liten kammare, genom hvilken man kom in i sa- len.
» Men bara fem minuter, » hviskade han och pekade på ett par draperier af hvitt linne, hvilka dolde dörren midt emot.
Beth, som hört någon röra sig i kammaren, lyfte upp hufvudet och såg draperierna häftigt skjutas åt sidan.
Och nästa sekund for hon upp med ett sakta rop, när hon fick klart för sig, hvem den inträdande var.
John såg med glänsande blickar på den unga flickan, som__i sin blyga förvirring såg dubbelt älsklig ut.
Öfver den svarta sorgdräkten, som gjorde den skära hyn ännu ljusare, bar hon ett enkelt, hvitt förkläde.
Blomstergruppen på altaret och palmerna vid sidorna bildade en förtjusande bakgrund till den vackra flickgestalten.
Och rundt omkring henne var golfvet betäckt med friska myrtenkvistar, hvilka fallit ur förklädet, när hon nyss i sin glada häpnad for upp från stolen.
» Förlåt, Beth! » sade han andlöst och sträckte båda händerna mot henne, » men jag kunde inte vänta.
Jag måste ha ditt löfte — genast — här !&gt; » Behöfde du verkligen det, John?
Behöfver du något löfte efter vårt sista möte? » » Ja, just därför, Beth.
Jag såg dödsannonsen i tidningen i går, och du får förlåta mig, Beth — jag kände ingen sorg, då förstås.
Jag visste ju att genom dödsfallet blef din, eller rättare vår frist förlängd.
På kvällen fick jag ditt bref.
Jag har inte sofvit en blund i natt.
Jag trodde, att glädje och tvifvel skulle göra mig galen.
Jag kände ju inte din stil en gång.
Jag hade ju aldrig sett den förr.
Och jag vågade ingenting tro, ingenting hoppas, förrän jag sett och hört dig själf. » » Tyckte du inte, att det var opassande, John?
Det var så svårt att skrifva, men det var det sista mor bad mig om, och far skyndade på mig. » » Behöfde du så mycken påtryckning för att gifva mig ett vänligt ord? » frågade han lidelse- fullt och slöt henne häftigt i sina armar.
» O nej, nej, John!
Så menade jag inte. » Hon hade lyft sitt vackra ansikte, och de strå- lande ögonen sågo in i hans.
Då glömde han allt, glömde hvad som varit och hvar de nu be- funno sig — han glömde till och med, att det var i dödens skugga de båda stodo, och med flygan- de pulsar och svällande lifslust tryckte han sin mun mot hennes röda läppar, hvilka skygga drogo sig undan hans häftiga smekningar.
En stund stodo de glömska af allt, men så knarrade dörren därute, och Beth ryckte sig lös i samma ögonblick, som fars ansikte blef synligt mellan draperierna.
» Femton minuter, » sade han lakoniskt.
» Boel är rask i vändningarna, och jag tänker duktyget är ordnadt i det samma.
Det är nog klokast vi traska af på löftet nu. » » Det behöfs inte, farbror.
Jag skickar drängen efter rågen i morgon och — stannar här så länge som möjligt. » » Jaså, » log Jeppa, » ha ni nu gjort upp saken då? » » Ja, jag tror det nästan, » svarade John leende och drog Beth till sig.
» Men bröllopet, det ha vi förstås inte nämnt ännu.
Därvidlag få vi vädja till fars barmhärtighet. » Jeppa såg med tårskymd blick på sin rodnan- de dotter, och han kunde icke låta bli att göra jämförelse mellan nu och den tid som varit.
» Ja, det få vi allt låta vara så länge, » menade han.
» Får Anders sålt sin gård, som han tycker är för liten, så öfvertager han den här till nästa vår.
Då kunna vi ju börja tänka på saken. » • » Nästa vår, * Assarsson såg häpen ut.
» Det är väl ändå inte meningen? » tillade han häftigt.
» Ett helt år — och jag skulle ha lust att taga henne med genast.
Far får verkligen ha medlidande med mig och låta pruta med sig.
Om vi vänta några månader af sorgeåret, så måtte det väl vara tillräckligt för — pratets skull. » Verksammaste och mest styrkande näringsmedel för vuxna och barn.
Med glänsande resultat för- ordadt af Iäkare-auktoriteter.
Stärker nerverna och förhöjer kroppsbyggnadens alla delar.
307 — IDUN 1903 » Hmm, åja — men tills bortåt juletid får det väl ändå vara.
Eller hvad tycker du, Beth? » » Hjälp mig nu att öfvertala honom, Beth! » John böjde sig ned och tryckte sin kind mot hen- nes.
» Du vill ju komma till mig så snart som möjligt. » » Ja, John, det vill jag visst, men du måste i alla fall lugna dig, » sade hon vekt OGh bedjande.
» Jag vill så gärna taga.
hänsyn till fars vilja.
Och John, båda måste vi tänka på — världens dom. » » Ja visst, ja, » inföll Jeppa.
» Och viljen I lyda mitt råd, så boren I heller inte umgås första ti- den.
Man kan nog sätta sig öfver skvaller och dylikt skräp, men det skadar heller inte att äfven därvidlag taga sig en smula i akt.
Inga flere, än som varit nödvändigt, inte ens syskonen, ha ju reda på verkliga förhållandet med den uppslagna förlofningen.
Börjar nu du värmas här genast, är jag rädd, att någon skugga kommer att falla på Beth eller på — mor. » » Ja, far, det förstår jag så väl och är så inner- ligt tacksam, hur far än vill bestämma det i den vägen.
Jag skall också foga mig i allt, men — gör inte pinan allt för lång! » Jeppa låtsade inte höra den sista meningen utan frågade i stället: » Men på begrafningen kommer du väl? » » Nej, det gör jag inte, och far behöfver inte sända mig bud heller.
Vi ha ju aldrig varit gil- leslag, och det skulle ju väcka mera uppseende än allt annat, ifall jag komme vid ett sådant till- fälle. » » Nåja, då låta vi det vara.
När vi så få gillet öfver och allt i ro igen, kan ju Beth resa bort tjll släktingarna österut en veckas tid.
Jag har på hennes önskan talat om alltihop för Nils och Ingrid.
Hos dem kommer nog Beth att trifvas.
Kommer du vägen fram, kan du ju titta inom dörren.
Du blir nog välkommen, du också. » » Tack, far! » John grep den gamles hand och tryckte den häftigt.
» Men bröllopet — bröllopet!
Om vi säga i oktober, far.
Längre är det då omöjligt — » » I oktober, » afbröt Jeppa, » det är då alldeles omöjligt.
Då ha alla sådan brådska med betorna, att ingen har tid att tänka på gille. » » Ja, men far, » en varm rodnad steg upp i Beths ansikte och ögonen sågo bedjande in i hans, » båda töserna ska ju bli kvar nästa år också.
Elna är gammal och van, och hon sköter hushållet lika bra som jag.
Om vi då har det undan innan be- torna komma — » » Sist i september således, » jublade John och lade armen om gubbens axlar.
» Seså, far, säg nu ja! » » Ja, ja, i Guds namn då. » När Jeppa såg den ljufva lycka, som strålade ur dotterns ansikte, då den jublande fästmannen slöt henne i sina armar, började de skrumpna läpparna darra, och han gick bort till kistan, där mor låg.
Med händerna sammanknäppta och huf- vudet lutadt mot den kalla bädden, grät han högt.
De båda unga skyndade förskräckta fram till honom.
» Förlåt oss, far! » bad Beth gråtande.
» Det är naturligtvis synd, det är orätt att vara så gräns- löst lycklig nu — orätt mot dig, far och orätt mot mor. » » Nej, nej barn lilla, orätt är det inte, ty Gud själf är ju kärleken.
Men det grämer mig in i själen, när jag tänker på, att mor är borta för alltid, och att^hon inte får vara med och se din lycka, Beth.
Ah, mor lilla, » han strök ömt och smekande öfver den dödas stelnade hand, » felade du än tusenfaldt, din sista handling försonade allt — allt. » Gripna af en underlig blandning af smärta och fröjd, vemod och lycka stodo de en lång stund gråtande hos den döda, hvilken de alla betrakta- de med innerlig kärlek och tacksamhet.
Oroliga skrapningar af hästhofvar väckte dem slutligen till besinning.
» Bruno påminner, » sade John och räckte Beth handen till afsked.
Jeppa lämnade dem ensamma, i det han sade: » Gör nu inte af skedet tör långt, ni träffas ju nästa vecka. » (Forts, och slut i nästa n:r.)
Med veckans nummer följer, jämte romanarket, äfven nästa veckas Hjälp- reds-ark, då pingstnumret, på grund af tillström- mande bidrag, måste åtskilligt utvidgas.
SANATOGEN V i o l t v å l 612 |Liljekonvaljedoft| TZUNGL.
TEATERN har i säsongens elfte timme kommit med ännu en nyhet, i det att den i onsdags för första gången uppförde » Ran », dra- matisk dikt med musik af Vilhelm Peterson-Berger.
Som veckans nummer af Idun redan före pre- miären lagts i press, kunna vi nu endast med- dela, att musikdramat är deladt i 3 afdelningar, hvaraf den andra i 2 underafdelningar, samt att partibesättningen är följande: Sten Folkesson, herre till Solo — hr Sellergren, Rikissa, hans hus- fru — fröken Edström, Ingrid, deras dotter — fru Hellström, Waldemar, Ingrids trolofvade — hr Od- mann, Ulf Tuvesson — hr Wallgren, Mårten Präst — hr Söderman, Bengt, Waldemars vapensven — hr Ericson, Ran — fru Jungstedt.
Vi återkomma i nästa nummer till ett närmare omnämnande.
T \ JURGÅRDSTEATERN började redan föregå- V ' ende vecka sin verksamhet; det var direktör Arppe och hans finnar, som, vårkylan till trots, vågade spela komedi i den lilla trälådan, medan majregnet trummade på taket och vinden, hvass som en dagbladskritiker, rumsterade kring väg- garna.
Man gaf första kvällen Gustaf von Numers ro- ande lustspel » Bakom Kuopio » och kvällen därpå dess fortsättning » Pastor Jussilainen », båda två förut uppförda i Stockholm.
Det förstnämnda stycket med sin roande satir öfver den manliga egenkärleken och despotlusten visade sig fort- farande hålla färgen, hvaremot den senare pjesen, där författaren låter den gode pastorn framstå som en veritabel mes, gjorde ett betydligt sva- gare intryck.
Men man hade tillfälle konstatera, att sällska- pet förfogar öfver ett tretal utmärkta artister, mäktiga en realistiskt märgfull människoframställ- ning och utrustade med betydlig komisk fantasi.
Denna trio, direktör Arppe, fru Tschernischin- Larsson och fröken Alia Backman, af hvilka de två förstnämnda ju äro förut väl bekanta för vår publik, gör de båda Numerska styckena med de- ras förtjänster och brister på det hela taget myc- ket sevärda.
Ensamt fru Tschernischin-Larssons svärmorstyp är i stånd att öfverskyla mycket af svagheterna i » Pastor Jussilainen ».
» / " IIRKUS VARIETÉ », såsom cirkus på Djurgår- ^ den nu benämner sig, sedan den för den stundande sommarsäsongen öfvertagits af direk- tör och fru Hofmann-Uddgren, har gjort en alldeles förträfflig start, som hedrar den välförfarna direk- tionen.
Det var längesedan vi sågo ett så jämnt och underhållande varietéprogram i vår goda stad.
Hästnumren äro helt få, men i stället först- klassiga: både m:lle von Meeren och den ryske skolryttaren Ritter von Renroff prestera utsökta saker i » den högre skolan » på sina fullblodsdjur.
I öfrigt fylles programmet af brokigt omväx- lande nummer i akrobatik, dressyr, burlesk sång och dans.
Den excentriska » paysanne-chanteu- sen » Abdala t. ex. är något i sitt slag uppfriskan- de nytt och originellt, cowboy-cyklisten mr Rob- bins ses med odelad beundran, och i bröderna Villand har direktionen — mirabile dictu — haft turen finna ett par clowner, som prestera en verk- ligt torr-rolig komik!
Det sevärda programmet har också redan visat sin dragning på till och med den allra förnämsta publiken, och när vi här om aftonen besökte Cirkus Varieté, hade direktör Uddgren nöjet att med en charmant bukett af röda och hvita rosor i sin hand mottaga själfva prinsessan Ingeborg med furstlig gemål och svå- ger, prins Eugen, — en ingalunda alldaglig ära för en stockholmsk varietéscen!
Prospekt sändas gratis och franco genom Gene- ralagenturen Josephson &amp; Reteike, Göteborg.
Erhålles å alla apotek och kemikalieaffärer.
Tillverkare: BAUER &amp; C:o., Berlin S.
IDUN 1903 — 3 tsk.
kkpr.
KÖKSÄLMÄNÄCK salt, Vi buljong ell.
Sås: Redigerad af köttjus, 1V2 hvitpeppar, E LISABETH Ö STMAN, kurs i Stockholm.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR V E C K A N 2 4 - 3 0 M A J 1903. m e d en vatten.
En nedlägges saltas Söndag: K l a r buljong ' m e d pastejer, filet med ryska Måndag: vade ärter; bisquitstätrta.
Hachéfcotletiter morötter; S t e k t svin- m e d stuf- Grönsoppa m e d mjölk, kokt Va skilvor, serveringsfat arter och Torsdag: med litet vinbärsgelé; Ärter m e d fläsk; ell.
sötmandel, kalfstek m e d po- skal, s v i n f i l e t svinfilet, 2 msk.
(f. samt får bul- steka skares i på varmt såsen påspädcis, får koka o c h serveras 10 min.
i särskild garnering: pannan: stötta gr.) 1 % smör, 7ägg- brödbeströdd tim.
Tårtan svalnat med till hårdt msk.
och rödlökar, let 2 del.
franskt (80 Va kokt, köttspad eller vin, salt, smör, 2 i mjölk, hvitpeppar, Beredning: välles får i i Löken saltadt vatten afrinna o c h h a c k a s fint smöret jämte köttet formas kotletter.
E n gjutpanna upphettas, smö- ret brynes däri, och f å steka kotletterna vackert m e d stufvade pers.).
skållas, tor- vispningen fort- lVamsk.
vatten, smör, mad m e d g r ä d d e n vispas 1 blomkålshufvud, ell.
1 burk IV2 msk.
mjöl, mjölk, Anm. D e ser- (f. 6 konserverade, IV2 mjöl påspädes, tillsättas LEDIGA PLATSER V msk.
lit.
oskum- 1 / 2 och soppan På landet.
Ung språkkunnig flicka En lärarinneplats Lärariimeplafs o V ärter, s i n burk o c h t i l l s ä t t a s v i l d t ell.
s m ö r e l l.
flofctyr, Sås: Va V2 6 pers.).
fransyska, (f. 1 hg.
1 l i t.
vatten, % m s k.
salt, 2 vid U d d e v a l l a S j u k h e m är ledig att till- trädas den 15 juni.
I h e m m e t vårdas 12 obotligt s j u k a personer, hvilket är högsta antalet, s o m u t r y m m e t f. n. medgifver.
— Lön 300 k r.
, eget r u m och fritt vivre.
— Ansökningar, ställda till styrelsen för Udde- valla S j u k h e m, åtföljda af prästbetyg och andra betyg och rekommendationer, insän- das före den 1 juni till styrelsens sekrete- rare, konsul A l b a n Thorburn, Uddevalla.
Styrelsen f ö r Uddevalla Sjukhem.
o c h såsen beredes afsmakas tunna p å vanligt m e d soja.
skifvor Köttet sätt ska- o c h öfvergjutes m e d e t t p a r jnisiki.
a f såsen.
T a p i o k a v ä l l i n g del.
tapiokagryn, 2 lit.
(f. 6 pers.).
1 1V2 m s k.
(3 0 g r.)
smör, oskummad vatten.
Smöret påhälles hvarefter grynen gen får koka min., mjölk, Grynen och salt, i en får tillsättas under socker.
sköljas smältes mjölken i kallt kastrull, koka upp.
o c h vällin- rörning hvarefter d e n a f s m a k a s omkr. 20 m e d kryd- dorna.
V2 m s k.
smör, 1V2 msk.
mjöl, 1 tsk.
soja.
^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ 2 ä 3 yngre damer kunna erhålla inackordering un- der sommaren i prästgård invid Söderköping o. Göta kanal.
Svar till » Prästgård », Söderköping p. r. p i a t s sökes n u under s o m m a r m å n a d e r n a hela året af en ung, bildad, an- språkslös t y s k flicka, s o m vistats i Sverige i 4 år, att undervisa i sitt modersmål eller | n a c k o r d e r i n g f ö r s k o l y n g l i n g a r i bil- något dylikt; är äfven villig att gå frun dadt h e m i Stockholm.
T y s k konversa- tillhanda.
Svar till » F.
B.
», Gumselii A n - tion dagligen i h e m m e t.
T i l l s y n och hjälp nonsbyrå, M a l m ö.
med språkstudier.
Ref. l ä m n a s.
A d r.
för I ärarinna m e d franska s o m hufvudämne * - önskar anställning v i d läroverk för flic- s o m m a r, fru A.
Ternberg, Finnboda.
A.
t.
3867. kor.
Svar till » Eleonore », M a l m ö p.
r.
T T n g a d a m e r, s o m önska lära skötsel af L&gt;ildad hushållskunnig flicka söker plats.
hushåll s a m t konstväfnad, erhålla god " L a g a r god m a t, bakar, syr m.
m.
O r - inackordering å naturskön egendom i S m å - dentlig, sparsam.
Svar » Villig hjälpreda », land.
P r i m a referenser.
Vidare genom kor- Iduns e x p.
f. v.
b. respondens m e d » Gabriela », F l i s b y, p.
r.
T T n g, bildad tyska önskar sommarengage- " DAR1S.
Pension famille, prés du jardin V {ment i god svensk familj.
Ingen lön de L u x e m b o u r g, réf.
suédoises.
fordras, blott resorna ersatta.
R e f e r e n s: F r u M m e Barré, 70 rue d ' A s s a s.
Alice Tegnér, Djursholm.
T privat h e m v i d T r a n a s kneippkuranstalt D i l d a d flicka, huslig, musikalisk och af * kan inackordering erhållas till moderat V god familj söker plats s o m sällsk.
och pris.
Svar märkt » G.
N.
», p r.
T r a n å s.
hjälp hos ensam d a m eller i familj i eller i närh.
af Stockholm.
Svar till » I.
g.
1903; under adress Getebergsängens postkontor.
Göteborg.
* éiler A För hösten.
Un f l i c k a m e d g o d s m a k och s k i c k l i g i sömnad, önskar plats i fin familj s o m kammarjungfru.
Svar, j ä m t e nödiga upp- lysningar, torde sändas snarat möjligt till » Y.
G.
P.
», Sköfde.
En fransk-talande familj mottager några inackorderingar nu eller till hösten.
Stock- holm, 22 Skepparegatan, 3 tr., A n n a Peel- man.
Referenser och upplysningar p å be- gäran.
IQ.åyjrt Läs Tfn pålitlig, skicklig och barnkär jungfru, * ~ hälst äldre, får plats den 1 eller 15 juli att sköta ett 4 månader g a m m a l t barn.
Svar, med betyg och rekommendationer samt med uppgift å löneanspråk, till bankdirektör B a r k, adress Uddevalla.
Stilla hem på landet.
ä r a r i n n a af god familj önskas för tvän- ne flickor om 9 å 10 år.
Undervisnings- E n flicka, äldre eller yngre, m e d god upp- v a n a i alla skolämnen, tyska, m u s i k och handarbete fordras.
Svar j ä m t e betyg, re- fostran., kunnig att undervisa barn äfven i musik, s a m t villig att vara behjälplig m e d kommendationer och löneanspråk s a m t fo- tografi sändes till fru Sista Lundquist, D a n - hvarjehanda inom h e m m e t erhåller plats, Fotografi och betyg Önskas.
H a n n a Laurell.
Öströö, T v å å k e r.
Fotografi-elev.
i t^n ung flicka, af god familj, önskar under finnes s o m husförestånderska å hotell vid frisk och stark flicka af bildad * H j u l i och a u g.
månader k o m m a i .. familj stationssamhälle i Skåne.
Sökande skall s o m biträde i hush.
m o t fritt vivre.
Önskar I O ~ a - I i y familj önskar — utan anspråk vara fullt kunnig i matlagning.^ L ö n 350 kr.
på lön — plats att » gä frun tillhanda ».
Svar emottagas till inack.
o. undervisning tills, få anses s o m familjemedlem.
Svar till » In- Betygsaf skrifter, fotografi och åldersuppgift till » Sigrid » torde sändas till Iduns e x p.
med egna döttrar fr. början af nästk.
Juli gegärd », Aftonbladet, Stockholm.
torde insändas till » N.
o 350 », Svenska T e - under cirka 6 veckor o m snar a n m ä l a n sker legrambyrån, M a l m ö.
hos Prosten Gierow, H j e r n a r p p r E n g e l h o l m.
T P å synnerligen goda villkor erhåller ung flicka, ej under 18 är, elevplats hos skicklig kvinnlig fotograf i vacker landsortsstad nära Stockholm.
Snart svar m e d åldersuppgift och, o m möjligt, fotografi till » Foto-elev » under adress S. Gumtelii A n n o n s b y r å, Stock ' holm, f v. b. litet lit.
gräddmjölk.
A nspråkslös, barnkär flicka önskar plats i I * * • liten, snäll och treflig familj p å landet for att vara till hjälp m e d inom h u s före- k o m m a n d e sysslor. '
Kunnig i sömnad.
R e k, finnas, Svar emotses tacksamt under adr, Tillgifven », D a n n e m o r a p.
r.
Plats .Föreståndarinneplatsen m e d mjölken, Beredning: konserverade lit.
ättika, hvitpeppar, 6 stjälkar köttjus, id privat samskola, inom större stations- samhälle, finnes till hösten plats för en Ung flicka i folkskoleserainariets tredje " Oildad engelska, hälst ung, erhåller för biträdande lärarinna m e d god undervisnings- vana.
Sökande bör hafva genomgått ele- klass önskar öfver s o m m a r e n plats i familj s o m m a r e n m o t fritt vivre plats i familj, boende i naturskön trakt på landet.
S v.
j ä m t e mentarläroverk s a m t hälst äfven mindre se- för att undervisa barn.
Svar till » S e m i n a - portr.
till » F a m i l j e m e d l e m 0 3 », Iduns e x p.
minarium.
Ansökningar m e d betygsafskrif- rii-elev 0 3 », Iduns e x p.
ter j ä m t e fotografi torde insändas till » L ä - O i l d a d musikalisk flicka, v a n att undervisa, O l a t s finnes nu genast för en enkel, ord- rarinna », Gnesta p.
r. önskar k o m m a i någon treflig familj för * ningsvan flicka, kunnig i s ö m n a d s a m t Att förestå hushållet hos bättre, aktad, att lära hushållet, är villig att i utbyte un- m u s i k a l i s k, m e d lust och fallenhet att sköta oberoende, 37 års ungkarl (ensam person), dervisa i m u s i k.
Svar torde godhetsfullt barn, far äfven deltaga i alla inom ett landt- erhåller bildad yngre flicka förmånlig, lätt- adresseras till » V ä r m l ä n d s k a », Karlstad p.
r. hushåll förekommande göromål.
Svar m e d skött plats.
Yttre beaktas.
Svar m e d fo- fotografi märkt » Ordningsvan », Iduns e x p.
tografi adresseres: » Bildadt H e m », p.
r. Södervärn.
önskar plats s o m hjälp och sällskap vid ut- är ledig v i d Höörs s a m s k o l a d.
1 sept.
Huf- rikes resa eller ock s o m lärarinna i familj, v u d ä m n e n: franska, engelska.
K o m p e t e n s - som vistas utrikes.
B ä s t a ref. Svar till villkor: genomgått högre elementarläroverk i f r a n s k a och e n g e l s k a (högre stadiet) vid 20 år », L u n d p.
r. för flickor.
Företräde för den, som därjämte Söderhamns Elementarläroverk för flickor.
[] n g flicka, s o m genomgått kurs ^ i sjuk- afiagt småskolelärarinneexamen.
L ö n 750 Vistelse i utlandet fordras samt undervis- vård, önskar plats s o m hjälp åt äldre kr.
pr år.
Ansökningar j ä m t e betyg insän- ningsbetyg.
Begynnelselön 1,075 kr.
och dam eller herre.
Svar till » A n n a », p.
r. das före 1 juni till styrelsen för Höörs sam- h e l a pensionsafgiften för 24 t.
Ansökningar Kristianstad.
skola, adress Höör, Skåne.
före 20 maj till Rektor Centerwall, V a s a g.
f I n g flicka önskar vistas pä landet att mot C o m sällskap under s o m m a r m å n a d e r n a 20 44, Stockholm.
fritt vivre vara h u s m.
behjälpl.
Kunnig id H u d i k s v a l l s elementarskola för flickor i musik och handarbete.
^ juni — 1 september sökes en bildad, all- Svär » Längtan », är till instundande hösttermin en plats Iduns e x p.
varlig och anspråkslös flicka af god familj, vistelsen blifver p å landet i n o m familjen.
ledig såsom gymnastik- och handarbetslära- nspräkslös bättre flicka, kunnig i m a l l.
, Lön 1000 kr.
Platsen k a n ock de; A n m ä l n i n g 20 Smålandsgatan, 2 tr. u p p, rinna.
• Önskar fr. 1 j u l i plats i ett enkelt, m e n A n s ö k n i n g a r insändas före d.
1 juni söndagseftermiddagarna emellan 5 — 7.
O b s.
las.
trefl.
o. bild.
h e m, eller s o m hjälp åt äldre D e n sökande bör vara emellan 25 — 30 ar.
1903 till skolans Styrelse.
herrskap eller åt barn, vid badort.
Svar t.
» 20 är », Hessleholm p.
r. brynes köttet nedlägges o c h bry- omkr. 3 t i m.
K ö t t j a s e n silas o c h s k u m - mas jämte o c h soppan soppskålen s o m k g.
innanlår späck, 1 m s k.
tsk.
PLATSSÖKANDE i en duk.
u p p.
Smöret och spädes; ^ " Pör lärarinna i huslig ekonomi finnes plats * för s o m m a r e n v i d mindre skola p å lan- det.
Svar till » S: G.
», Iduns e x p.
f. v.
b.
inklappas använ- nes v ä l p å a l l a sidor, hvarefter d e t k r y d - och sköljda s a m t persiljan Användes Oxstek V2 pur- V2 lit.
1 k k p.
färska IV2 — 2 i u p p h e t t a s dessa i smör, V2 h g.
s p e n a t, och mjölken spad d e t skall sänder, o c h får s t e k a m e d t ä t t s l u t e t l o c k sist.
m j ö l k skurna s p ä c k e t.
D e t innan kokas 1 e n stekgryta, til] slås under kraftig vispning.
nedläggas rotselleri, gr.) (30 hvar- och Mjölken i ko- das grönsakerna o c h rot- hackade strimlor väl a f s m a k a s m e d kryddorna.
Ä g g u l o r n a •ucih morötter.
2 m o r ö t t e r, 1 / 4 ligga ärterna upp.
Smör m e d sitt fint rader m e d dagen upptages d e äro vatten.
m i n.
, hvarefter den aflånga- gulbruna.
ht.
ko- 1 tim., jämte d e n rensade sakerna hvarefter k ö t t s p a d e t, v i n e t o c h k r y d d o r n a massan V2 tills litet i 10 potatisen, Af i och sänder, jämna das i e n b l a n d n i n g a f ä t t i k a o c h vatten, vatten kokas bultas täta, fräsas spenaten t i l l s ä t t e s o c h soppan f å r k o k a res i s a m t brynes tillsättas.
s altadt fina vatten, i o c h purjon påsättas den påsättes Mjölken 5 min., och späckas nedlägges sammanfräsas o c h för- omkr. och hett i fina B l o m k å l e n rensas o c h f å r kande, 1 del.
4 msk.
skalas sköljas, K ö t t e t t v ä t t a s m e d en i o c h skäras o c h f å koka ättiksblandadt efter potatis, gr.) smör.
m a n d e l k v a r n o c h ärter Ä g g h v i t o r n a vispas skum o c h målen och vatten mjuka.
1 lit.
kokt må- lit.
Rotsakerna ' simöret kande 2 Morötterna doppad det i kall pers.).
Beredning: duk, purjolöken ansas i 6 2 e skrapas o c h skäras i t u n n a skilvor, selleri när den är (f. 1 — 2 ' äggulor, och gelé.
1 m s k.
smör.
kött, och omkr. 1 strimlor.
H a c h é k o t l e t t e r socker, grädde.
Beredning: u p p n ä r d e n af- o c h garneras frukt jolök, Mandeln blandas m e d sockret.
stjälpes Grönsoppa genom ugnsvärme salt, del.
t j o c k i en väl smord tackjärnspanna i ordinär persilja, sockret, apelsin- skorpor.
Beredning: 6 pers.).
Syltade 1 fylles och 1 2 pers.).
3 2 0 3 2 0 gr. strösocker, kas v ä l, drifves (40 (f. massan fräses o c h skum- o c h grädden mandeln ryska frukt o c h gelé.
Till rismjölspudding.
RECEPT.
Stekt sidor med d e n silade .såsen hvarefter veras msk.
kg.
köttjusen Till med fileten hvitor.
- tapiokavälling.
Benig garneras legymer.
i sänder, hett lång- Den kokande som uppläggas och mjöl, Till lingon; p ä alla Bisquitsfcårta plättar sylt.
och och o c h fileten och i såsskål.
gr. Lördag: doppad och vinsoppa.
F r e d a g: K o k t fläskkorf m e d r o t m o s; tatis putsas tim. D e n upptages, samt afsmakas O n s d a g: Oxstek s o m vildt m e d brynt potatis påspädes tunna made Tisdag: gös m e d smör och ägg.
a t t bryna t i m.
Ä g g h v i t e s k u m m e t blandas försiktigt gräddas däri o c h peppras.
sättes grädde, och upphettas brynes omkr. smör rabarbersoppa.
duk, stekgryta smöret jongen inkokt l a x m e d mayonnaise.
lVamsk.
del.
tjock Fileten; tvättas samt, 4 (socker).
Beredning: Innch.
af Elisabeth Ö s t m a n s Husmoders- [hvitpeppar, vatten.
1 m s k.
(2 0 g r.)
smör, mjöl, salt, fcsk. '
308 — " pnkel, arbetsam flicka, ej för ung, erhål - ler d.
1 nästa sept.
plats i större landt hushåll att under fruns ledning förestå mat- lagning, bakning, slakt, tvätt m.
m.
K o m - petent sökande torde uppgifva ålder, förut innehafda platser, lönepretentioner i svar märkt » Västergötland 1903 » till Iduns e x p.
L j J. Marlzstedt.
En skolyngling, 7:e klass, T-Jos en t y s k dam, s o m äfven talar engel- Ung, anspråkslös lärarinna önskar under ska o, franska samt förstår svenska er- s o m m a r e n plats i familj p å landet att un- hålla 2 — 3 unga flickor god inackordering i dervisa i svenska ä m n e n och, o m så önskas, en större våning nära skogen o. kanalen.
med goda betyg och undervisningsvana sö äfven i m u s i k.
Svar till » 1902 », Iduns exp.
Adr.
» v.
K.
» Södertelge p.
r.
A l l m.
tel. M a r i a 1 54. ker plats såsom informator för s o m m a r e n.
Ytlfflillff * k * vid högre allmänt Iliyilliy * lärov.
önskar under juni, juli, augusti, plats s o m informator — hälst pä 7: &lt; e a s s Närmare upplysningar meddelar Inackordering Adjunkt Rirger Sjövall, L u n d, Stålbrogatan 7. af önskas tre unga flickor i god familj hälst i när- \ i \ edelälders, bildadt fruntimmer, m e d heten af badort.
Svar m e d noggranna upp- mångär.
erfarenhet af såväl undervisn, lysningar till » Skånskor », M a l m ö p. r. o. handledn.
af ungdom som i hemmets Cpn medelålders, bildad d a m, nägot musi kalisk, önskar under s o m m a r e n medfölja skötande, söker plats s o m värdinna i h e m Goda ref. Svar före 6 såsom sällsk.
och hjälp till badort eller p ä el.
för skolhushåll.
Juni till » T.
H.
M.
» S v.
T e l e g r a m b.
A n resa m o t fritt vivre.
Svar till » E.
L nonsafd.
Stockholm.
U p s a l a p.
r. att j ä m t e denna åtnjuta undervisn.
i vanl.
L " * n ung, stillsam flicka Önskar plats i bättre O A ärs bildad, kontorsvan flicka önskar skolämnen samt musik af undervisn - van plats p å kontor eller hosj äldre ensam lärarinna, önskas en jämnårig flicka till in- familj eller hos änkefru s o m sällskap s o m hjälp och sällskap.
Svar till ackordering fr. o. m.
aug.
uti godt h e m p å och hjälp vid badort eller s o m m a r h e m.
Goda dam » L i s a », p. r.
K a r l s h a m n.
landet i vacker och sund trakt Moderlig rek och bet.
Svar t.
» Gertrud 2 5 », U m e å p. r värd utlofvas.
Reflekterande hänvände sig Tr.fnpm (ltAT&gt;Or.lflto sommaren önskas till fru Brita Kraft, Berg, Vreta Kloster.
s v a r för vidare under- handl.
till » Fil.
kand. », U p s a l a p. r. landet.
Svar emottages m e d tacksamhet af » Studerande 7 », Vänersborg p.
r.
S å s o m k a m r a t till 9« årig dotter 1 HllUlUldLUlöJJlalö Sjuksköterska.
U ö r bildade hushållsbiträden och barnfrök- I- nar finnas goda platser att söka.
N y a Sedan Skellefteå stad beslutat, att en sjuk Inackorderingsbyrån, Brunkebergsgatan 3 B.
sköterska skall för innevarande år i staden Etabl.
1887. anställas, äga kompetenta sökande till plat- C kol k ö k s l ä r a r i n n a.
Vid nyupprättade sen i fråga att s k y n d s a m l i g e n och senast ^ skolköket i Trollhättan önskas en lära den 20 nästinstundande j u n i till underteck rinna i huslig ekonomi.
Platsen tillträdes nad, Skellefteå stadsfullmäktiges ordförande, vid höstterminens början omkring den 1 insända sina af vederbörliga betyg åtföljda sept.
detta är, och pågår undervisningen 35 V2 ansökningar.
Sökande bör hafva genomgått kurs vid veckor årligen.
L ö n 850 kr.
kontant j ä m t e fria middagar de dagar, dä undervisningen större sjukhus i Stockholm, hälst Sofia- pågar.
AnsökniDgar, åtföljda af e x a m e n s - h e m m e t.
och fräjdbetyg, insändas före den 15 juni Löneförmånerna äro fyrahundra kronor till skolrådets ordförande, adress Trollhät- för år j ä m t e särskild ersättning enligt fast- tan.
ställd t a x a för sjukbesök.
Tre månaders ömsesidig uppsägningstid.
T ararinnor, värdinnor, sällskapsd .., affärs-, N ä r m a r e upplysningar genom brefväxling, ^ hushålls- och barnfröknar, erhålla goda Skellefteå den 5 m a j 1903. platser.
Norra Inack.
B y r å n, Mästersamuels- a t a n 02, S t o c k h o l m.
detta!
Konfirmander f ö r Studentska söker plats till hösten p å landet s o m lära- rinna för barn i skolåldern.
Musikalisk.
Svar till » Hösten 1903 », Iduns e x p.
P n ung flicka Önskar m o t fritt vivre plats * - i treflig familj (hälst i trakten af Gefle) att vara h u s m.
behjälplig.,med alla i ett hus förekommande göromål.
Ä r också villig del- taga i skrifgöromål.
Svar emotses tacksamt af » E m », pr Kopparberg.
J U n k e l, bildad flicka söker plats, kunnig i matlagn., b a k n.
, s ö m n.
, barnkär, arbet- sam.
Ordningsvan.
Svar » Frisk-Glad » un der adr.
S. Gumselii A n n o n s b y r å, S t h l m.
En anspråkslös 17 drs flicka, som läser till studentexamen önskar under sommaren i familj j&gt;a landet under- visa i matematik, språk och vanliga skolämnen.
Svar till » Z / atinare », Engelskt hem för unga Iduns exjp.
i Isle of W i g h t s härliga klimat.
damer Pris £ 4 — 5 pr m å n (72 — 90 kr.).
Språkundervisning, L^n 22 ars flicka önskar k o m m a i gudfruk hafsbad extra.
S v e n s k a referenser.
Adress • M tig familj för att under sommarferierna M i s s Garrish, Springfield, S a n d o w n.
I. o. " W. undervisa barn i musik och handarb.
K a n England.
sjunga.
Svar till » X.
», K a l m a r p.
r.
Inackordering L&gt;LATS s o m privatsjuksköterska sökes af för damer å naturskön egendom vid Väst- * - en 22 års flicka af god familj från lan- kusten.
O b s.
!
ungdom finnes.
Daglig ång- det, s o m efter genomgången.sjukvärdskurs båtsförbindelse m e d K o n g s b a c k a, 10 minu- innehaft sådan anställning.
Ä r äfven villig ters v ä g till hafsbad.
Piano och telefon deltaga i husliga göromål.
Svar till » Magn- finnes.
Pris 5 5 kr.
för deladt r u m.
Adress hild », Snaflunda p.
r. Häcklehagen, Önsala.
T aktningsvärd och bildad tjänstemannafa- T ärarinna, energisk, undervisningsvan i * milj k a n en gosse eller flicka, ej under alla s v.
ä m n e n, språk, musik, handarb., tre år, blifva inackorderad.
D e n bästa vård söker plats.
Svar till » Goda F r a m s t e g », och uppfostran utlofvas.
Svar till » Inac- Iduns e x p.
f. v. b.
kordering », A s k e r s u n d p. r. r P v ä n n e flickor af bättre familj kunna för konfirmationsundervisning under juli m å n a d erhålla inackordering h o s präst- familj i det natursköna Å n g e r m a n l a n d.
D a g lig pöst.
Telegraf och rikstelefon.
U p p l y s - ning l ä m n.
af pastor J.
A.
P a l m e r, A Kramfors.
