# ID: svediakorp-per1498
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1903
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 21,695
# sentences: 1,201
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


LÖRDAGEN DEN 9 MAJ 1903 N:r 19 (854).
denna bleka och fina gestaltning måste ha en ungdom till upphof.
Men i likhet med Pröding talar Karlfeldt gärna i preteritum, när det gäller lyckan.
Så utprägladt erotisk hans dikt än är, har den i alla fall aldrig nuets form.
Hon är ett minne, lyckan, eller ännu oftare: minnet af en dröm.
Och är döt någon form af kärleksdikt, som är ungdomen mera förtrogen?
Detta kontrasterar onekligen mot den klang af tillkämpad resignation, som fyller » Löskerkarlarnas sång ».
» V i voro for- dom tämligt arga skalkar », sjunger den löse personen med Fridolins instämmande och gil- lande, men det är sannerligen inte mycket af detta deras fordom, som susar genom dessa rytmer.
Det kommer fram i » Äppelskörd » och » Nya skott » — men hur septemberstark är icke » Dina ögon äro eldar », och hur ljuder icke » Böljebyvals » med oktobervindens mäk- tiga ljudfång 1 E.
A.
K A R L F E L D T I SITT STOCKHOLMSHEM.
ERIK A X E L KARLFELDT.
EGENTLIGEN skulle väl texten till det så väl träffade porträttet här ofvan ha utgjorts af en intervju, innehållan- de rent personliga upplysningar o m författaren till Fridolins visor.
Och jag gjorde också ett försök att intervjua Karlfeldt för någon tid sedan.
Under det vänskapliga intressets larf dolde jag en biografs hjärtlösa nyfikenhet.
Men trots den prägel af tillfällighet, som jag ansåg mig ha gifvit mina frågor, tycktes före- målet misstänka min afsikt och slingrade sig undan alla spörsmål, hvilkas besvarande skulle kunnat tillfredsställa en intervjuares samvets- grannhet inför allmänheten.
Alltså misslyckades jag fullkomligt.
Erik Axel Karlfeldt är nämligen en af de förbe- hållsammaste människor, som trampa denna jord.
Och med den sinnets afvoghet gent emot en hel del af det modärna stadslifvets för- hållanden, hvilken utmärker honom, har han i de kraftigaste ordalag prononcerat sin mot- vilja mot den sammanblandning af privailif och konstnärsverksamhet, som utmärker nu- tida intervju- och essayväsende.
Jag tycker han går för långt i denna skygghet, hur be- rättigad den än är.
De äro likväl nycklar FOTO FÖR IDUN AF A.
BLOMBERG.
till ett bättre förståendes portar, dessa per- sonliga upplysningar, som i så många fall låta sig gifvas, utan att man behöfver begå indiskretioner.
— Detta är emellertid min urskuldan för att mina notiser o m personen bli så få.
Fridolins poesi ger intryck att vara af en man, icke en yngling, men af en man som bevarat förvånande mycket af ungdomens känslolif.
Likväl är han äldre än hans dikt gör sannolikt.
Fridolins sångare är född 1864 — och jag trotsar hvem som helst att gissa denna hans ålder af visornas ungdomliga poesi.
Skulle något ge en anvisning i den vägen, vore det väl deras behärskning, deras visser- ligen lyriska och sångbara, men koncentrerade, lugna, säkra form.
Intet af en tidig vårs yra och svällande ordrikedom, intet af det lösa och litet målomedvetna, som gärna finns vid sidan af äfven den största poetiska begåfning nära beväringsåren.
Men det är de ofta re- peterade stämningarna af längtan och höst utan sommar, som verka så ungt.
Hvem skulle kunna tro att en så genomgående typisk skildring af förvåren som visan » Intet är som väntanstider » är diktad af en man, som öfver- skridit de trettiofem?
Det förefaller j u som om den nordiska försakelseidealiseringen i Härvidlag bryter sig naturligtvis gammalt mot nytt i hans dikt.
Karlfeldt är ett lands- bygdens barn och sin hembygds trogne son.
Jag misstänker, att han förlägger alla sina muntra och ljusa stämningar till stunder i Dalarna, och begagnar dess vinter- och mörk- tid för att återge stämningar och intryck från lifvet i städerna.
T y m e d all respekt för Karl Erik Forsslunds landtförtjusning och stadshat, så är det inte han, utan Karlfeldt, som för närvarande representerar det rama landet i vår vitterhet.
Karlfeldt är det, som har den själf ägande jordbrukarens samhörig- hetskänsla m e d mark och skog, allmogeman- nens ordasätt och väderkunnighet, Karlfeldt har de synpunkter och det betraktelsesätt, som födts och fostrats af en uppväxt och ett ungdomslif bland hemmansägarna i en landt- socken.
Forsslnnd resonerar filosofi och pre- dikar teorier samt dyrkar naturens skönhet alldeles som man kan göra, då man med stads- lifvet i blodet flyttar ut på landet.
Karlfeldt åter lefver och sjunger detta landtmannens lif så som Burns gjort det, fast han också kan » tala med lärde män på latin », om det kniper.
Hvilken skada, att en sådan frilufts- och naturmänniska som Karlfeldt skall nödgas sitta i stad och gråa till!
T y det kommer han förstås att göra.
Jag har den allra lif- ligaste öfvertygelse o m att Karlfeldt vantrifs i hufvudstaden både i smått och stort.
Hans fäder ha suttit på hemgården i Folkärna socken vid Dalälfven sedan århundraden — hans ättefader var visst brukare af gården på Gustaf Vasas tid.
Västerås — där Karl- feldt gick i skola och tjuguett år gammal tog studenten — gaf godt tillfälle till långa färder i skog och mark — och först Uppsala inter- nerade honom mera inom fyra väggar.
Ett år var han sedan lärare vid Värmlands folk- högskola, men någon desillusion måtte detta ha beredt honom, ty han öfvergaf detta lik- som tidigare ett lärareskap vid Djursholms samskola.
I stället har han blifvit biblioteks- man och sedan ett par år är han amanuens vid Kungl.
biblioteket, som sålunda till chef
— IDUN 1903 har den äldre diktargenerationens mästare och bland sina tjänstemän den främste af de yngre poeterna.
Sedan ett par månader är Karlfeldt också bibliotekarie vid landtbruksakademien.
Att vara så timbunden som man är genom tvänne dylika tjänster — det skulle jag önska att Fridolin sluppe.
Hans sång hörs ganska sällan — den flödar af sig själf inte ymnigt och snabbt nog, för att dess ytterligare häm- mande af ämbetsmannasysslor och gatornas tråkiga värld skulle vara annat än beklagans- värda Själf må han gärna på sitt anspråks- lösa och godmodiga maner förklara, att han är förtjust i sitt göromål, att det roar h o n o m att vandra och vistas bland de tusen böckerna, och att Stockholms omgifningar äro härliga, solnedgångarna sedda från Skansen en ögats vällust och skidbackarna åt Djursholm till briljanta.
Hvad är likväl allt detta mot Dalarna?
Visserligen kan en Djurgårdsstäm- ning föda så originella bilder som dessa: 274 Och denna allmänynnest har Karlfeldt är- ligen förtjänt.
Tillbakadragen och allvarlig, är han som hans Fridolin en man för sig i lif som i dikt och har gått sina egna vägar, obekymrad o m succés eller kritik kommit hans sånger till del.
De bottna för djupt i det äkta svenska lynnet och deras egenart är för utpräglad för att icke det litterära Sverige skulle skatta dem mycket högt.
Och så mycket mera glädjande är det, att en sång af så äkta halt äfven vunnit de många.
Ingen svensk lyrik af idag ger så som Karlfeldts ett in- tryck af hälsa och skönhet, af artistiskt raffi- nemang och frisk manlighet.
Vår niodärna lyriks mästare, Fröding, har sagt om Karl- feldt, att han står på en sådan höjd, att han kan göra med språket hvad han vill, och an- tydde äfven att i detta låg en fara förborgad.
Den faran motvägs af skaldens poetiska sam- vetsgrannhet.
Men måtte han i stället inte vara njugg på sin sång — vi ha behof af den.
R UBEN När sankta Brittas vanna strör från lundens loft sitt hvete — men märk, hur sceneriet är flyttadt till en aflagsen landsort!
Karlfeldt har bundits så oupplösligt vid Dalarna, bundits med en må lares underbara minne för hvarje detalj i taflan framför h o n o m.
Hans dikter spegla naturen däroppe med en säkerhet i återgif- ningen, som bestämmer hvarje v y till en viss vecka för.
att inte säga dag i året.
Och det är min tro, att hade Karlfeldt sin frihet, skulle detta lända den svenska dikten till större fromma än biblioteksväsendet lede för- lust.
T y dugliga biblioteksmän äga vi flere, men hvem besjunger som Fridolin vår medel- svenska naturs skönhet och stämningar, hvem skildrar med hans ordkonst och välljud dess doft och färg?
Egendomlig som hans ordval är äfven hans rytmik 1 Förklaringen till dess taktstyrka, till meterns och strofbildningens originalitet är, att det ligger melodi bakom.
Karlfeldts dikt är för örat, den behöfver inte » ses på papper för att kunna begripas ».
Den smyger sig in i ens sinne genom sin kompositions genom- förda fasthet och sammanhang, genom själf va uttryckets klangfullhet och konstnärligt full- ändade bildval.
Den popularitet, som Fridolins sånger ha vunnit i vårt land, har än mer ökats genom det knippe tonsättningar, som Vilhelm Peter- son-Berger gifvit dem.
Såvidt jag har mig bekant, är denna förbindelse mellan tonsättare och skald den mest omfattande allians af detta slag, som hittills ingåtts i vårt land.
De Berger- Karlfeldtska visornas framgång har varit mycket stor och alldeles obestridlig, knarriga gamla bladkåsörer till trots, tack vare den innerliga frändskapen mellan skaparna.
Det är ett godt tidens tecken, att nutida svensk dikt och sång utföres och vinner hjärtan, medan upphofs- männen äro i lifvet.
Hårets affallande.
En läkare som sedan flera år i Stockholm behandlar specielt hudsjuk- domar, skrifver följande: » Af alla i handeln före- kommande medel, afsedda för behandling af de parasitära hudsjukdomar (seborrhé, mjäll o.
d.)
på hvilka hårets affallande i de flesta fall beror, känner jag intet, som vid anstälda prof visat sig så verksamt och i så hög grad förtjänar användas som Agymolstimulus — —. » Vid London-utställ- ningen 1899 erhöll F. Pauli ' s Azymolstimulus guld- medalj såsom det bästa hårvatten.
När JSTi reser eller flyttar p å landet bör Ni ej glömma att medtaga » AZYMOL » som är ovärderligt att hafva till hands vid tillfälliga yttre skador, mot smitta, äfvensom till dagligt bruk för munnens och tändernas vård.
Läkarebeskrifning åtföljer hvarje flaska AZYMOL.
— G:SON B ERG.
DRÖMVISOR.
I.
S TORA barnet, mitt hjärtegull, slut dina ögon och somna!
Himlen skiner af stjärnor full, snön ligger hvit öfver svartan m u l l.
.
.
Äro ej drömmarna komna?
Drömmen kommer från öst och väst, in i ditt hjärta han drager, smyckar dess tysta armod till fest, bjuder de blomster du älskar mest, skimrar o c h glöder fager.
Tunga tankar dig vållat gråt.
Sof för att ljufligt drömma!
Bleka kinden, tårad och våt, röjer mig vilsna tankarnas stråt, hjärtats kvidande gömma.
Munnen snyftar och darrar vek, hviskar hvad ingen kan höra.
Kanske att foten i yster lek snafvade svårt och att kraften svek, önskningar splittrades sköra.
Nu din sorg jag vyssjar till ro, lugn i ditt sinne skall falla svalt som dagg öfver blomster, som gro, våren o c h solen skola vi tro, milda röster, som kalla.
Stora barnet, mitt hjärtegull, slut dina ögon o c h somna!
Himlen skiner af stjärnor full, snön ligger hvit öfver svartan m u l l.
.
.
Nu äro drömmarna komna.
.
.
II.
Sommarvindarne susa i lindarne, molnen gå öfver himmelens blå.
Blott på hvarandra tänka vi, kommande dagar länka vi samman i jublande lek.
MELLINS FOOD Fåglarne kvittra och sjunga, blomtyngda grenarne gunga sakta för vindens smek.
Lyckan leder oss, ljus hon bereder oss, solsken öfver vår stig, öfver dig och mig.
J EREMIAS I T RÖSTLÖSA.
BLOMSTERINACKORDERINGAR.
D EN N A L K A S nu med stora steg, den tid, som af mången motses med en så- dan oro, den långa sommaren, då » man ingen- ting kan förtjäna ».
Och för alla dem, som lefva på inackorderingar, d. v. s. på de stu- derande inackorderingarna, ar sommaren en ganska bekymmersam tid.
Om man möjligen lefver på inackorderingarna under vintermå- naderna, är förtjänsten dock så ringa, att man bestämdt inte kan uttänja existensen öfver sommaren.
Och hur skall man då få någon liten inkomst?
Sy — baka — sylta — skrifva — det är hundra händer o m hvarje irbete, och den, som först håller sig framme, får rofvet, medan de andra tomhändta vända om hem.
Det finns dock en förvärfskälla, anspråks- lös och beräknad blott för ett fåtal, som än- nu ingen har tänkt på — åtminstone icke mig veterligt.
När herr och fru Stockholm draga ut på landet, hafva de alltid ett svårt bekymmer — hvar skola de göra af sina b l o m m o r?
Stor rådplägning och många för- slag, alla mer eller mindre outförbara.
Jag talar nu icke om dem, som kvarlämna någon person för att se till våningen — fastän det äfven för dem ofta är riskabelt nog att an- förtro dessa växter, hvilka bli den verklige blomstervännen så kära, i ovana och oförstå- ende, om än så villiga händer — eller o m dem, som hafva så rymliga sommarhem, att de kunna taga sina växter med sig.
Men alla dessa andra, de som flytta ut till små, trånga stugor, eller de, som resa omkring till badorter, och hvilka omöjligen kunna föra med sig sina blommor — hvad skola de göra med dem?
Tre utvägar stå dem öppna: att lärn&lt;ia dem till en trädgårdsmästare, att hysa in dem hos bekanta, eller att hafva någon, som hvarje dag går och sköter o m dem.
I första fallet må de förträffligt under somma- ren — men sedan lida de så mycket af att åter komma in i de kvafva rummen, att d e ofta dö.
Att hysa in dem hos bekanta är icke heller så roligt, ty dessa äro vanligtvis ganska besvärade af de ömtåliga skyddsling- arna; och att hafva en vårderska för blom- mornas räkning har också sina mörka sidor.
Känner man henne och vet, att hon är fullt pålitlig, går det an, men annars är det led- samt nog, ty hela huset är j u på nåd och onåd öfverlämnadt i hennes våld.
Nej, då är det bättre att få inackordera blommorna öfver sommaren — o m blott någon vill taga emot dem.
Skulle det icke löna sig att använda ett par af » inackorderingsrummen » till blomster- rum, sätta växterna på långa bräder, lagda mellan stolar, offra ett par timmar dagligen för deras vård och taga betaldt för detta, som för allt annat arbete?
Betalningen kan beräknas för månad eller hel sommar, och en bestämd afgift bör erläggas för hvarje blom- kruka.
Transporten till och ifrån » inackorde- ringsstället » ombesörjes af blommornas ägare.
Förtjänsten blir naturligtvis icke stor, men — små smulor äro också bröd I af Läkarekaren erkändt bästa näringsmedel for barn och sjuka.
= = ^ ^ ^ = Finnes på Apoteken samt bos Specerihandlarne.
P K O » gratlm o o k f r a n a o frin Axel Lennstrand, G E F L E.
= = = = =
— Fåglar äro äfven svåra att medtaga till landet, och mången vore säkerligen tacksam, om favoriterna knnde få ett godt sommarhem i staden, där de, tack vare de många trap- porna och alltid stängda dörrarna, kunde vara mer skyddade för kattfienderna, än hvad fal- let är på landet.
Det är dock betydligt be- svärligare att taga emot fåglar än blommor.
Med fasthållande af att allt arbete bör få sin rättmätiga betalning, skulle dock besväret möjligen uppvägas af den större inkomsten.
Jag har m e d dessa rader velat påpeka ett par af dessa små tillfällen till förvärf, som oftast glida förbi obeaktade, just emedan de äro så obetydliga och endast kunna använ- das af ett fåtal.
Ä r planen blott utstakad, kan den sedermera utarbetas så, att den läm- par sig för hvars och ens förhållanden.
EYKE.
G AVOTTE ELLER PASTORALE?
EN VÅR-IDYLL FÖR 130 ÅR SEDAN.
AF ULLA LINDER.
S T O C K H O L M låg och badade i maj dagens glittrande eftermiddagssol.
Inne i staden började det redan bli stilla och folktomt, men uppe på malmarna och i Humle- och Kungs- trädgårdarne, där karuseller, tittskåp och an- dra dylika förlustelser lockade, vimlade det af hufvudstadsinvånare, hvilka vårluften gjort yra och lystna efter nöjen.
Henriette satt vid fönstret i sitt lilla för- mak och såg ut öfver Kungsträdgårdens v ä l klippta lindar och almar med en fjärrskådande längtansfull blick i sina stora, mörkblå ögon Det höga planket, som omslöt trädgården hindrade henne från att se mer än de ljus gröna trädkronorna, hvilkas fina, nyspruckna löf tycktes växa och svälla i vårsolen.
Och hon ville ej se mer.
Det stoj ande, myllrande folklifvet som florerade där nedanför intres- serade henne e j.
Just det där vårfriska, väx- ande löfverket var det hon älskade, det där späda gröna, som bjärt kontrasterade mot maj- himmelens klara blå och de närbelägna husens röda tegeltak.
Hon satt och lekte med de mjuka, mång- färgade silkesknippena, hvilka hon använde vid förfärdigandet af rosenbuketten på sitt broderi, men brodérbågen stod orörd framför henne, hon hade ej håg för annat än dröm- mar och tankar i afton.
Det var just ej eljes likt henne, den kvicka, lifliga Henriette, trots sorgedoket så munter och sällskapslysten.
I går hade det varit jämnt två år, sedan hon blifvit änka, och i dag hade hon för första gången utbytt den svarta sorgkläd- ningen mot en turkosblå sidenrobe med en frasande, styfveckad, blommig underklädning, och de små svarta stenkolspärlorna i öronen hade fått lämna plats för smala guldringar med en äkta pärla i.
På morgonen hade hon känt sig lika glad och bekymmerslös som vanligt, men allt efter- som dagen led, k o m melankolien öfver henne.
Det måste vara de där ljusgröna trädkro- nornas skull i alla fall.
D e påminte henne så lifligt o m landet, om hennes vackra Näs- by, där allt väl nu som bäst började slå ut och blomma.
Hennes — åh n e j!
Det var just däri det sorgliga låg.
Inte hennes längre.
Nu skulle det enligt testamentsförordnandet öfvergå till den närmaste manliga arfvingen.
Till midsom- mar skulle öfverlämnandet ske, själf hade hon att draga sig tillbaka till sitt lilla anspråks- lösa änkesäte, eftersom Gud ej behagat skänka henne någon son.
Eva Hel man &amp; C:o, Drottninggatan 68.
Et.
1886.
Och o m hon haft en son?
— — — Då skulle Kurt varit fattig, en stackars obetydlig och obemärkt subaltern som förut.
Hon log ett mildt, soligt leende, som loc- kade fram gropar i de runda kinderna.
Nej, det ville hon inte.
Hon unnade ho- nom det alltsammans af hjärtat gärna.
Men ändå!
— Näsby var henne oändligt kärt.
Hennes barndoms djärfva dröm att få lefva och dö som fru på Näsby, den hade tyckts bli en verklighet endast fyra korta år.
Nu var alltsammans slut.
Hon måste gå från gård och grund och lämna plats för en annan.
Hon suckade — så djupt som den hårda korsetten tillät henne att sucka — och tor- kade försiktigt m e d yttersta fingerspetsen en tår ur ögonfransen.
Så höjde hon på huf- vudet och nickade eftertänksamt ett par gånger.
» Nåja, det måste så vara, » sade hon sakta, likasom öfvertalande, för sig själf.
» Jag kun- de j u tänkt mig, att Roger inte skulle komma att öfverlefva mig.
Stackars Roger, han var ju gammal och skröplig n o g!
Och när jag nu inte har någon son — — —!
Jag vill ju ingen ha för resten — — — asch jag vill j u rakt ingen ha. » Gamle Boberg k o m in med tassande, gubb- aktiga steg och Henriette vände sig hastigt med en min af dåligt samvete mot sin bågsöm.
» Unge herr grefven, » anmälde betjänten ceremoniöst med en torr, sprucken röst.
» Det är bra, Boberg!
Sätt fram ett kuvert till som vanligt till supén. » Hon reste sig upp och gick ett par steg emot Kurt Lillie, arfvingen, inkräktaren.
Hon hade plötsligt åter blifvit glad och bekym- merslös, de mörkblå ögonen strålade af lif och munterhet och i aftonsolens färgrika ljus tycktes hela det fina ansiktet öfvergjutet af en varm rodnad.
Kurt Lillie böjde sig djupt ned öfver den framsträckta, smala handen och kysste den artigt och vördnadsfullt, sedan slog han sig ned på den lilla taburetten midt emot henne.
» Nåväl, » började hon, efter att ha besvarat de sedvanliga förfrågningarna angående sitt välbefinnande samt m e d ett nådigt småleende mottagit hans komplimanger för sin toalett, » har kusin kommit till något resultat?
— Inte!
— — Men, mon cher, hvilken oefter- rättlighet.
V i hade j u så godt som kommit öfverens o m fröken Kruuse.
Kusin vet, hans majestät önskar det. » » T j a!
» han lyfte handen med en rörelse af ej alltför hjärtligt beklagande.
» Hvad skall jag göra?
Änkedrottningen har gifvit mig pikar o m lilla fröken Horn och hertig Carl tog mig i går af se i enrum och gjorde m i g allvarliga föreställningar om Marianne Löwens lämplighet som fru på Näsby. » Henriette stack nålen långsamt och försik- tigt upp och ned genom det tunna sidenet och rynkade föraktfullt på sin lilla näsa.
» Marianne Löwen! » utropade hon, skarpare än hon egentligen ville.
» J o pytt!
Just en vacker fru!
Hon gör intet annat än läser romaner och amouretter.
Kusin kan få höra henne med stor connaissance de chose uttala sig om, hvad hon läst, hur pass öfverensstäm- mande med det verkliga lifvet författarens beskrifning varit.
Det påstås, att hon har en ganska vidlyftig erfarenhet på det gebitet.
• — Men fråga- henne o m något, som angår hus- hållning, väfning eller något sådant som en husmor bör vara hemmastadd i, och kusin skall få se, hur stum hon blir. » Kurt Lillie såg upp m e d en glittrande glimt i ögonen.
» Men Marianne är den, som tilltalar mig mest af hela tutten, » sade han allvarsamt.
» Skall det bli någon af dem, så blir det hon. » HUSHÅLLSSKOLA, MA TSA LA R, aärsk.
CAFÉ &amp; BUFFÉ, IDUN 1903 275 — IMSMIM1MIMIIIIMMIIEI1 ' IIIIIIIIIII1IIIIMI1IIIMHIIII BARN MOSSOR i största urval och Ull billigaste priser hos: M.
B E N D I 5 X STAREGATAN.
, 1 6 REGERINGSGATAN.
» Åh, kusin — — — » » Förresten anser jag e j, att det behöfver brådska.
— — Ja, jag vet n o g!
— Näsby — och släkten Lillie — och den siste af min ätt — — och allt det där!
Men jag gifter mig ej utan tycke, kusin, det har jag svurit vid min adelsmannaära. » Hon satt alltjämt och såg ned.
på silkesrosor m e d en missbelåten min.
sina » T y c k e!
» sade hon föraktfullt.
— » Nå, Gu ' bevars, så tag henne då! » Hon böjde sig djupt ned öfver sin båge och började sy mycket ifrigt, men Kurt Lillie, som ej för ett ögonblick tog sina blickar från hennes ansikte, såg, att underläppen darrade och att det k o m något fuktigt i de mörka ögonfransarna.
Han kände sig så munter, att han skulle velat brista ut i ett klingande rop, men han tvingade sig till att sitta stilla och allvarlig.
» Inte vill j a g gifta mig med någon, som kusin ej skulle gilla, » sade han sakta och rullade fundersamt de långa skärpändarna till sin röd- och svarta Ekolsundsdräkt mellan fingrarna.
» Åh — j a g!
» Hon kunde ej säga mera, rörelsen nästan öfverväldigade henne.
» Jag tycker, att hon liknar en pastorale, den lilla Marianne, » började han o m en stund med låg, smekande röst.
» I synnerhet den där pastoralen af Handel, söm jag lärt in på de sista dagarna.
Det är något så stilla och sedesamt, så ljufligt lockande, så undergifvet älskande i melodien, just som hos lilla Mari- anne.
Hon har alltid påmint mig o m ett litet hvitulligt lam m e d milda, blåa ögon och en liten mjuk nos.
— — Jag skall spela melodien, i fall kusin vill? » Han reste sig hastigt.
» Jag tog violinen med mig. » Hon nickade bara instämmande och han sprang ut efter instrumentet.
Sedan ställde han sig en bit ifrån henne, ungefär i midten af rummet, och började med långa stråkdrag och sordinkammen öfver strängarna.
Han stod och vaggade sakta fram och till- baka, under det han spelade med blickarna fastade på de darrande strängarna.
Henri- ette hade slutat upp att sy, hon satt och såg på honom m e d en vemodig blick.
Plötsligt höjde han hufvudet; innan hon hann vända bort sina ögon, hade han fångat hennes blick.
Han log igen, ett muntert, glittrande leende och började öka takten, göra små piruetter och svängar på takt och toner.
Det hela blef till en gäckande parodi.
Så gjorde han ett bredt, skorrande slut- ackord och började skratta högljudt.
» Är det inte likt?
Säg, om det inte är likt? » utbrast han.
» Ser inte kusin det lilla lammet för sig, hvitulligt och välklippt med ljusblått sidenband o m halsen och en liten bjällra i rosetten, så att alla skola kunna se och beundra det.
Men trots all beundran " - k. s i " omsorgsfulla undervisning 1 matlagning, desserträtter, flnbakning m. m.
3 mån, elevkurs.
P r o s p.
och U p p l y s n.
fritt.
för d a m e r, som f ö l j d af centralt läge, godt och rikligt bord, låga priser och därtill rabattkuponger, bland stadens mest besökta.
» PPet till 11 e. m.
F r u k o r t -, lunoh-, supé- o.
kaffeservering.
T å r t o r, bakelser, kaffebröd frän eget bageri s e r v.
o. » äljeThär.
1IHIN 1903 Enligt referat af meddelande från Svenska Tandläkaresällskapets kommitté för undersök- ning af gängse antiseptiska munvatten på Inter- nationella Tandläkarekongressen i Stockholm den 15 Aug.
1902 är ST0MAT0L ovedersägligen det munvatten, som bäst uppfyller de fordringar medicinen och tandhygienen ställa på ett bakteriedödande och sjukdomsförekom- mande preparat för tändernas och munnens vård.
STOMATOLFABRIKEN, Stockholm.
— 276 — om er, Henriette.
Den målar er person, er själ och ert hjärta, detta hjärta, som är mig dyrbarare än allt annat i världen.
Tror ni, att Näsby skulle gilla någon annan fru, sedan det vant sig vid er?
— Tror ni, att jag skulle finna mig tillrätta med någon annan väninna och förtrogen, sedan jag hela vin- tern fått njuta er vänskap? » » Åhnej, » svarade hon leende och mötte hans blick.
» Det har aldrig någon Lillie varit, och kusin skall följa traditionerna. » — — » Men hertig Carls förord, » stam- made hon förvirrad.
» Och kungen och änke- drottningen sedan!
Det går aldrig an! » ÖRENINGEN FÖE SVENSK HEMSLÖJD, hvars högeligen förtjänstfulla verksamhet att inspirera och skaffa afsättning för hem- slöjden i alla delar af vårt land allt fiffigare bör- jar uppskattas, så att föreningens omsättning un- der det senaste året uppgått till 95,000 kr.
mot 61,000 kr.
år 1901, har nyss öppnat en synnerligen vacker vårutställning, afsedd att framvisa de se- Hon kände sig alldeles öfverrumplad, ville återfå sin sedvanliga kallblodighet och obe- svärade sinnesjämnvikt igen, innan hon gaf » ETT HEM PÅ LANDET. » F H.
M. Konungrens Hofleverantör och all ljuflighet längtar det ändå bort ifrån den fridfulla, grönskande ängen, där det finns så godt om små hvita lamm och de små lam- mens kära föräldrar.
Det längtar bort till den mörka skogen med sina okända, hemlig- hetsfulla snår och till bergens farliga stup och lockande, höga utsprång. » Han höll upp en stund och fortsatte sedan i en förtrolig hviskning: » Kanske det till och med, trots all sin hvit- het och trots rosetten och bjällran och allt det där, redan varit inne i skogssnåren någon gång?
— Hvem v e t?
Det lilla lammet har så klippska ögon! » Henriette var åter inne i sin söm, han kunde inte få henne att lyfta på ögonlocken.
» Kurt är elak, » sade hon af mätt.
» Spela i stället något vackert för mig. » Han drog ett par långa stråkdrag tvärs öfver violinen och började sedan en sirlig melodi, full af poesi ocb behag.
Tonerna kommo så mjuka och klangsköna, fastän handen, som förde stråken, darrade lätt och färgen på de solbrända kinderna var i stigande.
Det var någonting af käck prudentlighet och förfinad grace i den där melodien, men på samma gång gick där som en underström af svällande känsla och längtan.
Man kom ofrivilligt att tänka på en liten högvristad fot, som i glänsande sidensko smidigt och sä- kert rörde sig fram öfver blanka golftiljor, på blixtrande, käcka ögon under en pudrad lockperuk och på en liten mjuk, varm hand, som man längtade efter att få trycka under gavottens tillfälliga närmanden.
Henriette måste småle mot sin vilja och började röra hufvudet i takt efter melodien.
Han spelade också så väl i afton; oemot- ståndligt, medryckande, bättre än någonsin förr.
Det var som o m han bundit sin själ i strängarna för att därmed fånga hennes.
Så tog det slut med en lång, förtonande treklangslöpning och ett par stilla pianissimo- ackord.
Han drog ett djupt andetag och torkade långsamt sin fuktiga panna med spetsnäs- duken.
Hon satt orörlig och bara såg på honom i stum hänryckning.
» Nåväl, hur slog den a n?
» frågade han och lade försiktigt ifrån sig instrumentet på ett litet bord, kom sedan bort och satte sig midt emot henne.
» Ah — Kurt!
Förtjusande!
Admirabeltl » » Ja — inte sant?
Ar den inte vacker?
— — Jag älskar den!
Det är en gammal gavotte ifrån Bretagne, jag kom att höra den en gång och blef genast intagen.
Den på- minner mig så lifligt om någon — någon, som jag har kär öfver allt annat.
— — Kusin vet, jag har en passion för att tänka mig per- soner för melodierna och tvärtom. » Han böjde sig plötsligt fram emot henne och såg henne stadigt in i ögonen.
» Det käcka och ljufva, det retande graciösa och sirligt måttfulla i gavotten, det påminner FORENINGENS FOR SVENSK HEMSLÖJD V A R U T S T A L L N I N G: något definitivt svar, och tog därför åter sin tillflykt till broderiet, från hvars röda silkes- rosor en varm reflex återkastades på hennes kinder.
Men Kurt Lillie flyttade helt resolut un- dan den hindrande brodérbågen, böjde sig ända fram emot henne och fattade hennes båda motsträfviga händer.
» De alla äro mig likgiltiga, » sade han all- varligt.
» Jag följer endast mitt eget tycke.
Det har jag svurit vid min adelsmannaära.
Skall jag behöfva bli en menedare? » Det blef en stunds tystnad; beslutsamt på hufvudet.
» ETT så lyfte hon HEM PA L A N D E T ».
» ETT HEM PA LANDET ».
HALLEN.
naste resultaten af föreningens verksamhet å så väl den kvinnliga som den manliga hemslöjdens område.
Utställningens förnämsta dragningskraft utg öres af en serie rumsinteriörer, framställande » ett hem på landet » — och ett gladare, ljusare, smakfullare och trefligare hem har man svårt att ' tänka sig!
Vid inträdet i lokalen befinner man sig vid den röd-hvita knuten till ett landtligt hem, hvars smårutade fönster lysa fram mellan skogens träd.
Den breda förstugubron med sina rödfärgade väggar har en möbel af breda länstolar, soffa och fällbord i ljust blågrön färg, och solgardinerna af tät tältduksväf, äro randade i blekgrönt och hvitt.
Här innanför öppnar sig storstugan eller hallen, ett rymligt rum, hvars väggar äro hållna i en bjärt rödgul färg med draperier och gardiner i toner af grönt, nötbrunt och gult.
Den vackra - MATSALEN.
A. BLOMBERG F O T O.
277 björkmöbeln, som är komponerad af arkitekten Lars Wahlman, är hållen i modern tillämpning af äldre allmogemotiv, bonad och polerad i blågrönt.
Den består af stor soffa, midtbord, skåp, länstol och vanliga stolar, med klädsel i grönt och brand- gult bomullstyg, komponeradt af fröken A. Wetter- gren.
A hallens ena sida är det stora utbyggda fönstret, en förtjusande arbetsvrå med fruns väf- stol och husbondens hyfvelbänk och plats för kruk- växter i mängd.
Väfstolen bör särskildt tilldraga sig våra läsarinnors intresse.
Den är utställd af fröken Gerda Björck, föreståndarinna för skolan för handaslöjd i Borås, och är afsedd för gobelin- och allmogeväfnader.
Fördelen med dess stå- ende konstruktion är att man under arbetet får sitta rak, att den tar ytterst ringa plats, att den, uppsatt, under pågående arbete är flyttbar i det skick den befinne.s samt att den är tyst gående och bekväm.
En liknande väfstol med mekanisk skyttelbana och skyttelkastare kommer inom kort att exponeras.
På samma sida om hallen ligger handkam- maren, rikligt försedd med husgeråd och kärl af mångfaldiga slag, bland hvilka de allra trefligaste lerkärl i en mängd nya former, komponerade af Otilia Adelborg.
På hallens andra sida öppna sig två dörrar, den ena till ett mindre herrum i blågrönt med möbel i ljus ek, komponerad af arkitekten Carl Westman i moderna, för denna konstnär karak- täristiska lugna och hvilande former.
Den andra dörren leder till barnkammaren, ett ljust litet rum i äppelgrönt med en möbel i ljust rödt med blått och figurer i färger, komponerad och målad af fröken A. Wettergren, hvilken måste komma hvarje liten mammas hjärta att klappa raskare.
Innanför hallen ligger den stora salen.
Här äro alla väggar öfver den höga panelen på ett synnerligen dekorativt sätt klädda med väfda bo- nader i blått och hvitt, utgörande en enda sam- manhängande framställning ur Selma Lagerlöfs » Jerusalem », af fröken Anna Wettergren tolkad i stiliserade allmogebilder.
Först ser man af skedet: Ingmar och Gertrud, Gabriel och hans fader och den gamla, som väude hem tillbaka.
Så ser man Dalarnes folk draga bort till Jerusalem: kärra efter kärra rullar fram på den långa vägen, där de kvarvarande stå vid grindar och stugor och vinka sitt farväl och solen går ned bakom kyr- kans torn.
På en smalare fris öfver det långa salsfönstret ser man barnen, som springa bort i en lång rad — » vi vilja ej resa till Jerusalem, vi vilja g å hem ».
Den sista stora bilden framställer, den heliga staden med änglar i sida kläder och palmer i sina händer.
Salens möbler äro i ek efter ritning af arki- tekten L. Wahlman, som, här också med hågkom- ster af äldre motiv, komponerat i fri modern stil.
Möbeln består af högbänk, bord, länstol och andra stolar samt tre större kistor, en för linne, en för silfver och glas, en för bordskärl.
De vackra gardinerna i detta rum äro af fröken A. Wetter- gren.
Utom detta så äktsvenska och tilltalande » hem på landet &gt;, från hvilket vi meddela ett par bil- der, exponeras i den ordinarie utställningslokalen en mängd olika möbeltyger, mest efter äldre mo- deller, samt en större, glad barnkammarmöbel i rödt af Carl Westman.
Den egentliga textilut- ställningen är äfven inrymd i denna afdelning.
Här har föreningen en stor mängd förträffliga nyheter att visa: mönster till klädningstyger, gar- diner och möbeltyg ha komponerats af fröknarna Widebeck och Wästberg, fröken A. Wettergren och fröken Vener, hvarförutom från väfverskorna i olika delar af landet nya randning-ar och rut- ningar inkommit, allt för den stundande somma- rens behof.
Den vackra utställningen som helhet förtjänar att lifligt besökas — ingen skall behöfva gå därifrån utan något fruktgifvande uppslag till trefnad och skönhet i eget hem.
1DUN 190.J — och möda.
Men så hade man heller aldrig sett så frodiga åkrar, så gröna ängar, så väl uppförda byggnader o c h så ordentliga gärdes- gårdar som där.
Det var som en skön lust- gård, sade folket i b y n, de s o m icke visste af andra lustgårdar än dem, som kunde tälja o m flit, möda och omtanke, det trägna ar- betets lustgård, o c h de aktade den idoga släk- ten mycket högt så väl för dess arbete som äfven för den redbarhet, visdom o c h för- stånd, som utmärkte d e m alla.
Jöns Person, som nu innehade gården, lik- nade sina förfäder däri, att han älskade den och använde all sin kraft till ägornas skötsel och underhåll, var redbar s o m de i handel och vandel och mån o m det gamla namnets heder, men deras klara förstånd o c h stora klokhet hade han icke ärft.
Hans tankar gingo icke vida.
De hade slagit rot i den jord han plöjde o c h sådde, o c h där trifdes de godt.
Den nya tidens omstörtningar, som med- förde oro och bekymmer till hvar man, tycktes ej mycket beröra honom.
Sä länge gården stod på sin plats o c h ingen störde honom där, kände han sig trygg och lugn.
Visst skakade han på hufvudet o c h såg fundersam ut, då det berättades för honom o m n y a godtyckliga handlingar, som föröfvats mot lag och rätt, men, då han väl var inne i arbetet igen, trängdes bekymren för land och folk undan för dem, som angingo gården och ägaren.
» Mina tankar räcka icke till för mer än detta, » brukade han säga.
» Då vår Herre en gång gett mig ett stycke jord, är det väl hans mening att jag skall bli v i d den, använda de gåfvor j a g fått för densamma o c h icke ha bekymmer o m annat. » Det var en solig förmiddag.
Jöns Person var ute o c h plöjde sin åker.
Myllan slog svart och glänsande upp under plogbillen, böjde sig mjukt öfver åt andra sidan o c h lade sig i jämna rader längs öfver tegen.
Det var en vacker syn för Jöns Person.
Blåa sjöar m e d löfklädda stränder, höga berg och leende dalar, den skönheten förstod han sig icke mycket på, men en nyssplöjd eller väldikad åker kunde han stundom stanna och betrakta m e d ett småleende på läpparna, som om han haft sin stora fröjd däri.
Det var en skönhet, som trängde ända långt in i hjärtat och gjorde det varmt därinne.
» Goddag, Person, » hälsade en röst på andra sidan gärdet.
» D u är långt kommen i ar- betet redan, ser jag. » Person stannade hästen o c h nickade bort mot den, som nalkades.
Det var husbonden från närmaste granngård.
» Det är sista tegen, s o m går, » sade han och begagnade uppehållet i arbetet till att stoppa och tända sin pipa.
» Det brådskar på med arbetet. » Bästa Mot Mal!
: Beckers: Beckers konserveringsmedel = W H h.
Beckers Malpulver = i askar å 1 och 2 kr., i pa- = ket ä 25 och 50 öre.
W i l h.
| Malpapper i paket om 10 ark 25 öre.
W H h.
= Maltinktur i flaskor å kr.
1:15, 0: 65 och 0: ii.
\ z Tjärpapper, stora ark, pr ark 20 öre.
Kamfer i stycken \ z och tärningar, naftalin, naftallnkamfer, kolokvlntäpp- = z len, äkta persiskt insektspulver.
Formalin, forma- \ z linlampor och formalinpastiller m. m. billigast hos i WIIiH- E z \ Tiimi BEGIVER — Kongl.
Hotleverantör.
— 5 Malmtoygsgatan 6, 2 4 S t o r a N y g a t a n, Götgatan 2 3, STOCKHOLM.
MIIIIIII 11 I I I iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiinii \ \ = iniT Huru resten af tegen blef plöjd den dagen, det visste Jöns Person icke.
Det, som hus- bonden sagt o m sönerna, hade m e d ens för- tagit all arbetslust.
Den stora utvandringen från alla delar af landet hade länge i hemlighet oroat honom för sönernas skull.
Det var, som husbonden hade sagt, att man aldrig kunde vara säker på hvad ungdomen företog sig i dessa onda tider.
Tänk, o m han hade märkt något.
O m hans söner liksom många andra i byn hade för afsikt att lämna landet.
Det kändes som en stor kyla omkring hjärtat vid blotta tanken därpå.
Hur skulle det gå m e d gården och ägorna, som aldrig skötts af främmande h a n d?
Skulle han ännu på sin ålderdom få se det gamla arfvet öfvergå i främmande händer för det att egna söner hålla det för ringa och öfvergåfvo det?
Skulle han icke få blygas för deras skull för hvar man o c h mest för vår Herre, som gett gården till arfvedel åt hans släkt, blygas öfver, att de, för att und- slippa faror, lämnade det heliga arfvet och reste bort till främmande land?
Håll ögonen öppna, hade husbonden sagt!
Det måste så- ledes vara något att märka.
Kanske hade de redan omtalat sina planer ute i b y n, fastän de ingenting vågat säga hemma.
De visste, hvilken stor skam detta skulle vara för det gamla namnet.
Det gick rundt i Jöns Persons hufvud den dagen af ovana att försöka tänka öfver o c h reda ut något på egen hand, och många dagar räckte det, innan han blifvit ense m e d sig själf, o m hvad s o m vore klokast att göra.
Men så en natt drömde Jöns Person, att han såg sin far vandra bort m o t skogen med yxan på axeln.
Kommen fram till skogs- brynet, stannade han, vände sig o m och såg tillbaka m o t gården.
Jöns Person hade trott, att han haft någonting att säga, och gått efter honom bort till skogen.
Men far hade ingen- ting sagt, bara stått orörlig kvar på samma ställe, ända tills han sett Anders komma ut ur huset, då hade han gått emot honom, lämnat yxan åt honom och försvunnit.
Då Jöns Person vaknade, stod drömmen klar och tydlig för honom.
Den hade kommit som en uppenbarelse från en annan värld i brydsamma tider, då egen klokhet icke räckte » Så länge j a g har d e m h e m m a?
» Jöns till.
Meningen med drömmen var tydligen Person drog åter tömmarna till sig och stan- den, att han skulle öfverlämna gården åt ET HELIGA ARFVET.
EN BE- nade hästen.
» Det har aldrig varit tal o m, Anders för att sålunda fästa åtminstone den att de skulle lämna gården. » ene af dem säkert vid hemmet.
Ung var han RÄTTELSE FRÅN FINLAND AF ju ännu, men Jöns Person skulle j u fort- » Nej, n e j, men man vet icke, hvad som farande bo kvar i gården och kunna hjälpa HULDI TOREKELL.
rinner de unga i sinnet dessa tider.
Det och råda, där det behöfdes.
finns väl knappt ett hus här i b y n, där ej ÖNS PERSON var en stilla, foglig man, Jöns Person kände sig lättare till mods, än någon gör sig i ordning att lämna landet.
som plöjde sin åker, sådde sin äng och Den n y a värnepliktsförordningen har satt rik- han varit på länge.
Visst var det tungt att rödde sin skog så omsorgsfullt o c h träget, lämna den kära jorden ifrån sig, men detta tigt fart i alla.
Turen kan väl komma till måste j u ändå ske förr eller senare.
Och som o m intet annat funnits till för honom.
din gård också en dag.
Håll ögonen öppna, hur skulle han kunnat bära det, om han hade Det lilla hemmanet hade gått i arf från far Jöns Person!
D u har två unga söner, som nödgats lämna den i främmande händer?
till son i många släktled.
Många hufvuden ställa lag o c h rätt högt.
D e ha ingendera hade hvitnat o c h mången rygg böjts och vansläktats, kan j a g säga dig, ty j a g tror (Forts.) starka krafter brutits i den gården af arbete mig känna dem bättre än du kanhända. » D J » Ja, det gör väl det, » sade husbonden, » och det är klokt gjordt af dig att låta det gå undan så länge dn har dina söner hemma. »
IDUN 1903 — » KARLSTAD JUST N u!
» 278 — 1.
LANDSHÖFDING MAN, GERHARD DYRSSEN, UTSTÄLLNINGSBESTY- RELSENS ORDFÖRANDE.
RUNDGREN.
SVAN, 3.
2.
BISKOP C.
H. RANDE.
4.
V. SEKRETERARE.
ORDFÖ- EFTER FÖR IDUN SPECIELT I HEMMEN TAGNA HÄRADSHÖFDING VIKTOR R Y - PORTRÄTT AF ARVID KARLSTAD JUST NU!
KJERLING.
innan — att man i Karlstad träffar yngre gamla än någon annorstädes, att lifvet där liksom står stilla och låter ungdomens rosor dröja kvar på kinder, som de på en annan ort för länge sedan borde hafva lämnat, och att glädjen och lifslusten sitta i orub- badt bo i hjärtan, som för länge se- dan borde hafva sagt upp dem till afflyttning.
N Ä E M A N för en så pass förnäm- lig publik som Iduns presente- rar den stad, där man är född och fostrad och där man tillbragt så godt som hela sitt lif, skulle man gärna önska kunna visa något märkvärdigare i byggnads väg än j a g är i stånd till.
Karlstad är en raskt och säkert fram- åtskridande stad m e d stadig befolk- ningsökning och lika stadig höjning af hyrorna, men storstadspalatsen äro ej ännu ditflyttade och gamla äre- vördiga byggnader är det ondt om.
1 Det är således inte precis där man skall söka Karlstads märkvärdighet.
Har staden något säreget öfver sig, som skiljer den från andra städer af samma storlek, torde det snarare vara det, som den » gudars och konungars v ä n », hvilken i tidningsspalterna ORDFÖRANDE.
LÅFTMAN, UTSTÄLLNINGSBESTYRELSENS ÖFVERSTE C. O. NORDEN- STADSFULLMÄKTIGES STADSFULLMÄKTIGES 5.
REGEMENTSINTENDENTEN KAPTEN AXEL kallar sig Mustafa och i det borgerliga lifvet Alexis Kuylenstjerna, skyller Karlstad för, nämligen att det är en så ung stad.
Han säger — och han torde ej ha så orätt härut- Detta torde nog i själfva verket ej vara särskildt Karlstads förtjänst, utan sammanhänger och är beroende af det värmländska lynnet, men som hjärtat i Tegnérs och Geijers, Selma Lagerlöfs och Gustaf Frödings land, skall Karl- stad väl vara inkarnationen af sin provins ' både vackra och dåliga sidor.
Således är Karlstad framför allt en ung- domlig stad, där ålder ingen ålder är, och där man skrattar lika godt åt lifvets veder-
— 279 — IDUN 1903 tro, att den sympati och goda vilja, som öfverallt mött honom från såväl residensstaden som provinsens alla delar, k o m m a ho- n o m att finna sig lika väl med värmländingarne, som de redan finna sig m e d honom.
Och nu känner han också snart sagdt hvarje vrå af vår vid- sträckta provins genom sina långa och täta resor.
Bak åldriga träd resa sig det gamla biskopshusets murar och brutna tak.
Här dväljes bland sina böcker och papper stiftets » KARLSTAD JUST EFTER NU I » FÖR detta fall saknas minsann inte heller, allt ifrån Göta lifgarde till Värmlands regemente, via Generalstaben.
Som ordförande inom fullmäktige finna vi häradshöfding Ryman, vänlig och förbindlig och lika omtyckt och värderad såsom domare som såsom fullmäktiges främste man.
Natur- ligtvis har hans stora förmåga tagits i an- språk i en mängd andra värf af skilda slag, men för Karlstad speciellt ligger väl hans största betydelse i hans lugna, opartiska, skick- liga sätt att sköta stadsfullmäktiges klubba — för så framt den inte skulle ligga i hans älskvärda personlighet.
Då det är hushållningssällskapets hundra- 1.
IDUN mödor vid de 70 som v i d de 20 åren.
Och ligger nog den charme, som gör främ- mande människor så snart hemmastadda vid Klarälfvens stränder och kommer dem att glömma sig kvar där, långt sedan deras ar- bete är slutadt och de kunna fritt välja mel- lan Stockholms boulevarder och Grennas pä- ron, hvilka lära vara en nordisk varietet af Idunas äpplen.
Men är det inte så mycket märkvärdigt i vår stads yttre just nu, så blir det så myc- ket märkvärdigare, då i sommar hela Värm- land där firar sitt hushållningssällskaps hundra- årsjubileum med en utställning, hvilken väl närmast är orsaken till Idunredaktionens be- gäran om bilder och text från våra dagars Karlstad.
Bland Karlstads märkligare byggnader är utan tvifvel den s. k.
» Gamla skolan » en af de förnämsta.
Huru gammal den är, kom- mer j a g för ögonblicket inte ihåg, och likgil- tigt kan det vara — hufvudsaken är, att den tar sig superbt ut på sin höjd, därifrån den ser ned på det modärna Karlstad vid dess fötter.
Kyrkan har intet märkvärdigt att visa, o m det ej skulle vara dess tvänne äng- lar, huggna af Sergel, och hvilka för öfrigt snarare äro tvänne härliga jordiska kvinno- gestalter än några öfverjordiska väsen.
Rådhuset är en helt modern byggnad och inhyser alla — eller så godt som alla — stadens styrelselokaler.
I samma kvarter som rådhuset ha vi resi- denset med utsikt öfver den breda, granna älfven, och där residerar landshöfding Dyrssen, ordförande i bestyreisen för sommarens ut- ställning.
Landshöfding Dyrssen har inte så länge varit Värmlands höfding, att man precis kan veta huru han trifs här, o m man inte får åldrige och Rundgren.
Han är j u inte blott en bland Karlstads, utan bland landets mest bemärkte män.
Och då den ståt- lige bispen någon gång predikar eller förrättar någon annan präster- lig tjänst i domkyrkan, kan man vara fullt viss o m, att det rym- liga templet blir upptaget till allra sista plats.
Högt vördad och ärad öfver hela sitt stift, står han än som en obruten kraft i sin ålders höst.
Och mänskligt att se, skall han ännu många år, imponerande och vördnadsvärd, låta sina vackra flöda och sin härliga stämma ljuda.
tankar En person, som här bör upptagas, är sta- dens borgmästare, Carl Moberg.
O m hans gärning och intresse för sin stad finnes ej mer än en mening, och orsaken till att Idun ej i dag med de andra bemärkta männen inom Karlstad lämnar en fotografi af honom, är endast och allenast den, att han, då detta skrifves, är frånvarande från staden för att representera sin provins i riksdagens första kammare.
En man, som alltid intager en bemärkt ställning i en residensstad, är chefen för pro- vinsens regemente.
Men inte är det därför säkert, att staden så godt som strax efter hans inflyttning skänker honom plats bland sina fullmäktige eller till på köpet gör honom till dessas vice ordförande.
Så har det emellertid skett med öfverste C. O. Nordensvan.
Nedskrifvaren af dessa rader är i en ställning, som förbjuder honom att offent- ligen yttra sig o m öfverste Nordensvans dug- lighet eller andra goda egenskaper.
Men känd sak är så god som vittnad, och vittnen i års jubileum det gäller att med utställningen fira, så ligger det i sakens natur, att det först och främst är de stora värmländska jordägarne, som styra o c h ställa m e d den- samma.
Men den, som kanske ändå drar brorslotten af arbete och bekymmer och ar- bete och bekymmer igen, är regementsinten- denten, kapten Axel Låftman, i hans egenskap af hushållningssällskapets och därmed också utställningens sekreterare.
V i presentera ho- nom i ett ögonblick, då han tyckes njuta af ett relativt lugn, fastän ett sådant tillstånd torde höra till de mera sällsynta undantagen under nuvarande förhållanden.
Men undan går det med fart och raskhet och kläm, och är det sträfsamt nu, så kommer belöningen.
T y då utställningen i sommar står där fär- dig och lyckad — och allt borgar för att den blir lyckad — då är den till stor del kapten Låftmans förtjänst.
H. F.
- IDUN m \ ö UR DAGSKRÖNIKAN.
BERGSTRÖM f: I slutet af förra veckan E LLEN afled i hufvudstaden en af Iduns flitigare med- arbetarinnor från tidigare år, fru Ellen Bergström, änka efter framlidne bibliotekarien vid Kgl.
biblio- teket, d:r Richard Bergström.
Många äro de med ta- langfull penna affattade uppsatser, hvarmed fru B. riktat Iduns spalter, och för en artikelserie, som afsåg råd för kvin- nan till upphjälpande af husets ekonomi, eröfra- de hon bland andra ett af Idun därför utf ästadt pris.
Dotter till kyrko- herden G. Hammarstedt och hans maka Fredri- que Hammarstedt, hvil- ken senare ledde den på sin tid mycket kända » Hammarstedtska sko- lan » i Brunkebergs ho- ELLEN BERGSTRÖM.
tell, har fru B. utöfvat en flitig verksamhet som öfversättarinna och bearbetarinna och i denna egenskap utgifvit en hel dol ungdomsböcker, varit Exportföreningens tidskrifts ständiga öfversättar- inna samt tillsammans med sin make publicerat en antologi för kvinnor o. s. v. Hon sörjes närmast af fyra barn, däribland lärarinnan fröken Dagmar Bergström, hvilken äfven gjort sig känd genom litterär alstring, samt en stor vänkrets.
TÖRÖKEN ANNA NORDGREN, den kända målar- " innan, hvars konst särskildt i England gjort betydande lycka, hade nyligen i sin atelier vid Näckströmsgatan anordnat en utställning af sina dukar, bestående af flere goda porträtt, ett antal friska landskapsskisser och några genrebilder af mer eller mindre pregnant karaktär.
Bland de sistnämnda förekom en med mycket sentiment utförd komposition, benämnd » När man var ung », framställande den gamla och dock stän- digt nya historien om två hjärtan, som mötas.
Motivet har konstnärinnan hämtat från Cornvall i England, och om än en viss söthet i uppfatt- ningen röjer den kvinnliga penseln, verka dock den deliciösa teckningen och den diskreta färg- behandlingen synnerligen tilltalande.
Fröken Nordgrens konstnärliga id är ej af bländande eller djupgående art, men medveten om sin talangs bärvidd och begränsning, arbetar hon lugnt och säkert på de områden hon behär- skar.
Hon har därför sin gifna plats bland våra kvinnliga artister.
O T O R A DONATIONER för konstnärliga ändamål ^ ha i dessa dagar gjorts af en af våra kvinn- liga konstnärer, fröken Eva Bonnier, som därvid gifvit det sedan några år pågående sträfvandet att föra konsten ut i det dagliga lifvet och där- med höja konstsmaken och konstintresset hos vårt folks breda lager ett det kraftigaste stöd.
Redan i höstas skänkte fröken B. åt Stockholms hög- skola att pryda dess trappuppgång marmorbilden » Linnea » af Carl Eldh.
Men från och med i år anslår hon årligen en större summa till inköp eller beställning af konstverk att smycka offent- lig byggnad.
Detta sätt att främja konstutveck- lingen är lika storartadt som enastående och torde bära i sitt sköte framstegsmöjligheter för den monumentala konsten i färg och marmor, som nu ej kunna öfverskådas.
På därom gjord anhållan ha prins Eugen, hrr Richard Bergh, Ferdinand Boberg och Tor Hedberg åtagit sig att med gif- varinnan samråda och besluta om medlens an- vändning.
Några bestämmelser äro i detta af- seende tills vidare icke fastslagna, då meningen är att låta erfarenheten anvisa de former, i hvilka det betydelsefulla syftet bäst kan vinnas.
För de närmaste åren äro medlen på följande sätt disponerade.
För det första året har Nils Kreuger fått beställning på tvänne dekorativa målningar, afsedda att smycka väggfälten i Öster- malms nya folkskolas yttre farstu.
Därefter kom- mer Christian Ericsson att för k. bibliotekets farstu utföra tvänne marmorstatyer, i enlighet med från konstnärens hand redan föreliggande skisser.
Dessutom har fröken Bonnier personligen gjort ett par beställningar för liknande ändamål.
Om fröken B:s verksamhet som utöfvande ar- tist har Idun vid ett par föregående tillfällen pu- blicerat uppsatser, åtföljda af porträtt, hvartill vi hänvisa. '
- 280 - VTORDISKA KOMPANIET har utsändt en rik- haltig katalog för sommarsäsongen 1903.
Den försändes gratis och franko till en hvar, som hos firman rekvirerar densamma.
IDUNS FÖLJETONG.
S EDAN NU den Geijerstamska novellserien afslutats, börjar i detta nummers roman- bilaga införandet af den redan vid årsskiftet bebådade nya svenska originalromanen Mot undergången, en skildring från det döende Polen, af en ung debuterande författarinna, fröken Ulla Linder, dotter till framlidne domprosten i Västerås Karl Linder.
För Iduns läsekrets är det nya författarenamnet dock ej alldeles främmande, ty fröken L. har redan vid några föregående tillfällen uppträdt i våra spalter dels under signaturen Bibette, dels under det egna namnet m e d smärre novellistiska skildringar från svunna tider, präglade af god tidsfärg och med säkert karaktäriserade figurer.
Den nu föreliggande romanen är emellertid det första större verk, hvarmed hon söker introduktion hos den litterärt in- tresserade publiken, som helt visst kommer att känna sig lifligt tilltalad af detta hennes lofvande debutarbete.
p A DEN GEOGRAFISKA LITTERATURENS - " - OMRÅDE ha kulturländerna under de senare åren haft att uppvisa många framstående verk, medan hos oss obestridligen en beklaglig brist i denna väg varit rådande.
Denna lucka synes dock nu vara på god väg att fyllas och — efter de redan utkomna tvänne första häftena att döma — på ett förträffligt sätt fyllas af den gediget ut- styrda och med talrika illustrationer och kartor försedda jordbeskrifning af professor J.
E. Bos- berg, som under titeln » Land och Folk » börjat ut- gifvas från Wahlström och Widstrands förlag.
En utmärkt komplettering till detta arbete ut- gör det på Beijers bokförlagsaktiebolag begynta praktverket » Jordens folk *, en skildring af seder, bruk, lefnadssätt, fester och ceremonier hos jor- dens nu lefvande folkslag af H.
N. Eutchinson, med biträde af flere vetenskapsmän efter engel- skan bearbetad af O. A. Stridsberg.
Särskildt be- aktansvärda äro de ' intressanta illustrationerna, reproducerade som de äro efter fotografier tagna direkt från naturen, hvarigenom detta verk inom sitt område lofvar att blifva en värdig pendant till det af oss redan tidigare omnämnda ståtliga arbetet » De lefvande djuren på jorden » (Fröléen &amp; Comp:s förlag), hvilket nu redan framskridit till sitt 15:e häfte och alltjämt fullt ut infriar de från början gifna vackra löftena.
I detta sammanhang ligger också nära till hands att rikta våra för land-, natur- och rese- skildringar intresserade läsares uppmärksamhet på den från Albert Bonnier utgifna ståtliga sven- ska upplagan af Otto Sverdrups » Nytt land », denna högeligen fängslande, skildring af » Frams » senaste ryktbara färd till arktiska trakter och de djärfva deltagarnes fyraåriga kamp mot polarregionernas nattomhöljda faror.
De sex hittills utkomna häf- tena — verket i sin helhet kommer att omfatta ett 30-tal häften med öfver 200 utmärkta bilder och kartor — bekräfta ock, att författaren är en lika utmärkt berättare som en framgångsrik forsk- ningsresande, och att en mera spännande och på samma gång lärorik bok knappast kan sättas i särskildt den mognare ungdomens händer.
I hög g ' rad färgrika och medryckande äro ock- så de stämningsbilder » Från högfjäll och urskogar », som ledaren af den bekanta vetenskapliga expe- ditionen till Anderna och Chaco åren 1901 — 02 kand. Erland Nordenskiöld nyss utgifvit från Wahlström och Widstrands förlag.
Till den rent motsatta sidan af vår planet åter för oss en an- nan svensk reseskildrare, och denna till på köpet en kvinna.
Det är den för Iduns publik icke obe- kanta fru Mathilda Hamilton, hvilken från sina mångåriga resor i den aflägsna östern med vaken iakttagelseförmåga och varm medkänsla skildrat sina intryck af särskildt den österländska kvin- nans förnedrade och beklagansvärda ställning och som nu i ett synnerligen gediget utstyrdt och rikt illustreradt band, under rubriken » Kvinnan i Brahmas, Buddhas, och Muhameds länder &gt;, utgifvit desamma från Fröléen &amp; C:is förlag.
En present- bok af gedigenhet och intresse till alla kvinnor.
En hjältedikt af gripande och för alla tider be- ståndande värde — se där det intryck, som blad för blad allt starkare befästes af det märkliga verk, som nu helt snart nalkas sin fullbordan: boergeneralen Christian de Wets skildring af » Stri- den mellan Boers och Engelsmän », hvilken, samti- digt med de stora kulturspråksupplagorna, genom Albert Bonniers försorg utsändts i svensk, det be- tydande arbetet värdig dräkt.
Med all sin tro- hjärtade anspråkslöshet i formen — en anspråks- löshet som endast än kraftigare framhäfver den bragdens storhet den innesluter — står de Wets arbete som ett oförgängligt monument öfver foster- landskänslan och fosterlandskärleken i alla folks hjärtan!
En bok, som vi varmt vilja anbefalla till alla tänkande kvinnors beaktande, är den på aktie- bolaget Ljus ' förlag utkomna öfversättningen af Johannes Mullers » Kvinnans uppgift och ställning-, en serie uppsatser, som i författarens hemland, Tyskland, väckt osedvanlig uppmärksamhet och äfven erkännande.
Uppsatserna utgöra på sitt sätt ett inlägg i kvinnofrågan, men författaren följer hvarken den gamla emancipationens stråk- väg, ej heller manar han till den sorts » själfhäf- delse&gt;, som från vissa andra håll påyrkats.
Hans synpunkter torde i alla händelser förtjäna upp- märksammas äfven af oliksinnade och äfven här hemma hos oss i sin mån kunna bidraga till klar- görelse i diskussionen om kvinnorörelsens rätta begrepp och mål.
En bok för tänkarne utgör också den ryktbare engelske religionsfilosofen Jonathan Brierleys ar- bete » Ourselves and the Universe, hvilket under titeln » Vi och världsalltet, tankar om lifvet och religionen » nyligen utkommit på Wahlström och Widstrands förlag.
Det finnes i hela denna bok icke en enda rad, som uppställer yrkandet på ett passivt antagande af dogmerna, men lika litet förekommer något, som för en ärlig sanningssö- kare kan synas frånstötande eller heterodoxt, Ty » himlarne äro stumma, icke emedan de ingenting hafva att säga, utan emedan tiden ännu icke är kommen.
Intill dess är det vår uppgift att mer och mer utveckla det andliga sinne, som här och nu skänker oss en aning om lifvet i dess fullhet. » Den 5 februari 1904 infaller den hundrade års- dagen af Johan Ludvig Bunebergs födelse.
Till hugfästande af den oförgätlige skaldens minne har med anledning häraf Beijers bokförlagsaktie- bolog föranstaltat en jubileumsupplaga af hans » Samlade skrifter », illustrerad af artister sådana som Malmström, Edelfelt, Hallström och Hjortz- berg.
Samma förlag ha vi att tacka för en ny upplaga af ett annat bland världslitteraturens standardverk, nämligen Dickens » Pickwicksklub- bens efterlämnade papper », i en ny tidsenlig ut- styrsel och med en stilfull omslagsvignett af Lydia Skottsberg.
Aktiebolaget Ljus har i en synnerligen konst- närlig typografisk dräkt begynt utgifva den tyske författaren I. Spillmanns fängslande historiska ro- man » Jerusalems förstöring » med ett trettiotal hel- sidesteckningar af den unge svenske artisten O. Hjortsberg.
Ingen annan skandinavisk konstnär har eus tillnärmelsevis Hjortsbergs kännedom om Orientens brokiga lif, och ingen annan förstår att så måleriskt återgifva det.
Många af dessa bil- der tala också högt om Hjortsbergs fantasi och idérikedom, och utan tvifvel komma de att i hög grad befrämja det redan i och för sig under- hållande arbetets svenska spridning.
Endast i största korthet kunna vi vidare för dagen påpeka följande nya översättningsarbeten: Den magyariske förf.
Herczeg Ferenc ' s förtjusande täcka och friska skildringar ur det ungerska fa- miljelifvet: » Flickorna Gyurkovies » (Alb.
Bonnier).
Den i sin genre verkligen ypperliga romanen » När riddartiden var i blomstring » af E. Gaskoden — öfversatt från ett exemplar af det amerikanska originalets 250:e tusende (C.
E. Fritzes k. hofbok- handels förlag).
Matilde Serao ' s novell » Dansösen » och Paul Bourgets » Monique » — två författarnamn, som hos alla litteraturkunnige tala tillräckligt för sig själfva (Ljus ' förlag).
En ny upplaga, den tredje svenska, af Alvilde Pryäz ' storslagna roman » Gunvor Thorsdotter till Härö » (Fr. Skoglunds för- lag).
Samt slutligen, på samma förlag, förra de
— 281 — len af Marie Corellis ' nya bok » Världslig makt * och » En koketts dagbok * af Rita, under hvilken signatur vi få stifta den angenäma bekantskapen med en i sitt hemland redan högt uppburen eng- elsk författarinna.
J. N — a.
G IFTA SIG FÖR P E N G A R.
.
.
» EN SKÅNSK BYGDESKILDRING AF NELLA NORRVALL.
FoKTS.
FR. FÖKBG.
N:K.
8 T O, DET SKALL JAG.
Jag är strax färdig, » svarade en röst utifrån.
• Beth lät luckan stå öppen, tog lampan från bordet och gick utan vidare in i stugan.
Mårten, som i häpenheten blifvit till hälften nykter, kom efter henne.
De annars glåmiga ögonen gnistrade nu af vrede, och händerna voro knutna.
» Drängstugan är midt emot fönstren.
Där kan man se allt, hvad man tager sig till härinne, » sade Beth, i det hon frimodigt mötte fästmannens tindrande blickar.
» Jag kysser dig aldrig frivil- ligt, när du är full som nu, aldrig, hör du. » Hon vände sig bort från gårdsfönstret, hvar- efter hon drog af förlofningsringen och lade den på en hylla framför sig.
m n n u kan den dragas af, » sade hon hårdt.
» Du har lofvat vänta.
Det var på det villkoret jag satte den på fingret.
Bryter du ditt löfte, bryter jag mitt. » » Vänta skall jag, » hväste han, » men du skall få betala det med ränta.
Du skall — — » Nu kom Ida in, och Mårten vacklade iväg med ett kort » godnatt ».
Men den blick han gaf Beth vid afskedet bå- dade intet godt för framtiden.
Morgonen efter kom mor Malena.
Hon grät och bad Beth förlåta.
Man hade hånat Mårten på auktionen, därför att han icke blef bjuden till de blifvande släktingarna.
Man hade äfven låtit ho- nom förstå, att det nog inte var så helt med för- lofningen heller.
Ryktet hade kommit ut, att Beth sällan bar ringen, och att hon aldrig be- värdigade fästmannen med en smekning.
» Du får väl medgifva, » slutade mor Malena, » att en karl med den minsta själfkänsla skulle känna sig förnärmad.
Hade det nu varit osan- ning, men — — — — Och min stackars Mårten är inte den förste, som dränker sin sorg i glaset. » Vid de sista orden suckade Malena och gaf mor en menande blick.
» Ja, det skall jag säga dig Beth, » sade denna till dottern, » skall du svika din plikt och göra karlen till en usling, så är det så godt, att du gör det först som sist. » Beth ryste till.
Hon blef nästan rädd för sin egen mor.
Hur kunde också hon, som väl visste att Mårten alltid festat om, kasta en sådan orätt- vis beskyllning i ansiktet på sitt eget barn.
Men hur som helst, hon visste ändå alltid att träffa den ömma punkten.
Plikten ja, nog kunde man orda om den, när det gällde henne själf.
Men hur var det med andra i den vägen.
Mårten t. ex.
Fastän nog hade Malena rätt till en del.
Hon hade inte varit mot sin blifvande make som en fästmö borde vara, det måste hon ju själf med- gifva.
Och så därtill hånet af andra.
På kvällen, när Mårten kom ödmjuk och för- krossad, hade Beth kommit till den öfvertygelsen, att hon icke ägde rätt att bryta förbindelsen, när hon en gång gifvit sitt ord och skaffat sin moder lugn och samvetsro.
Mårten lofvade heligt, att han icke skulle be- gära den minsta lilla ynnest, förr än Beth själf ville gifva honom den, Han skulle nöja sig med allt — allt, blott icke en brytning dem emellan.
Han höll sitt ord och hvad mera var, han höll sig en längre tid beständigt nykter.
Beths oro för framtiden växte likväl för hvarje dag, som gick.
Bröllopet kunde ju icke uppskjutas i oänd- lighet, och fram på våren blef det ändtligen be- stämdt, att det skulle firas före midsommar.
Och ju närmare det led, ju hemskare blef Beth till mods.
Mårten var väl lugn, men ibland kunde Beth oförmodadt komma att se in i hans ögon, då han satt och betraktade henne.
Och då fann hon alltid samma lystna men också hatfulla ut- tryck i blicken, som den där hemska marskvällen, när han sade: » Vänta skall jag, men du skall få betala det. » Hvarje gång hon mött en sådan blick, föll hon i gråt, när hon kom för sig själf.
Hon grät af rädsla och af — vämjelse.
* Verksammaste och mest styrkande näringsmedel för vuxna och barn.
Med glänsande resultat för- ordadt af läkare-auktoriteter.
Stärker nerverna och förhöjer kroppsbyggnadens alla delar.
På kvällen, när Beth kommit från H. och träf- fat Assarsson, gick hon genast till sängs före- bärande trötthet.
På tjänstflickans tal om » gille », förstod hon, att Mårten varit rörd af starka dryc- ker.
Han hade varit det ett par gånger förr un- der de sista veckorna.
När han nu kom tillbaka från byn, hade han naturligtvis » ökat på ».
Och träffa honom rusig nu så strax efter mötet med John, det förmådde icke Beth.
Naturligtvis kunde hon icke somna, utan låg och stirrade på månstrålarna, hvilka glittrade på fönsterbrädet.
Hon tänkte på den korta frist, som återstod, tänkte på honom, som led och stred lika bittert som hon själf.
Fyra eller fem korta veckor, så skulle det för- skräckliga taga sin början.
Och sedan — Hon darrade som af frossa, när hon tänkte på Mårtens grymma, hämdgiriga blickar.
Så gick timme efter timme.
Mor hostade inne i stugan, hostade, så att det nästan, gjorde ondt i Beth, där hon låg och lyssnade.
Ändtligen hör- des hundskall.
och sedan skratt och stoj i förstu- gan, hvilken låg i jämnbredd med Beths kam- mare.
Någon tumlade mot väggen, vid hvilken hon låg.
Han dundrade och svor.
På rösten hörde hon, att det var.
Mårten.
» God kväll, mor!
Ar hon kommen hem ?&gt; Beths hjärta klappade våldsamt, ty hon hörde, att Mårten var full.
» Ja, » hördes mor svara mellan hostanfallen, » hon är kommen, men hon var trött och gick och lade sig.
Vi visste ju inte, hur dags ni kom.
Jag hade också tänkt gå till sängs nu. » Nu skrattade Mårten.
» Jo, jo, fästmön g år och lägger sig, och svär- mor tar emot.
Är det inte riktigt, som det bör vara cn månad före bröllopet?
Eller hvad tycker du, Bengt? » Bengt Olsson, Mårtens granne, var således också med.
I morgon skulle hon åter, som så många gånger förut på sista tiden, vara en visa för hela byn.
Och allt led hon, allt fördrog hon, för rikedomens skull, trodde man ju.
Beth borrade hufvudet ned i kudden för att slippa höra.
När hon åter lyfte det för att andas, hörde hon far säga: » Seså, kom nu!
— Vi låta fruntimmerna vara och ta ' en smörgås i stället. » (Forts.) - » LOUISE », » MUSIKROMAN » AF GtTSTAVE OHARPBNTIEK.
QVENSKA TEATERN har slagit ett stort slag, hr Albert Ranft har förverkligat den afsikt, man påstått honom länge hafva umgåtts med — han har i och med upptagandet af Charpentiers » Louise » gått in på operans område.
Är detta början till en allvarligt menad konkurrens med k. teatern, eller är det endast utslaget af en nyck?
Framtiden får utvisa det.
Det är i alla fall ett försök, och huru det aflupit skola vi se här nedan.
Först vilja vi dock i korthet meddela ett och annat om innehållet i » Louise &gt; samt om författaren-kom- positören.
Gustave Charpentier är född år 1860 i den lilla staden Dieuze i Elsass-Lothringen.
Först vid 20 års ålder började han ägna sig åt musiken, först i Lille och därefter vid konservatoriet i Paris, där han år 1887 eröfrade Rompriset för sin kantat » Didon ».
Mera allmänt känd blef han först genom sin orkestersuite » Intryck från Italien », som nyligen utförts härstädes.
Därpå följde ett par kör- och orkesterkompositioner, ytterligare en orkestersuite, en festopera m. m.
Men det var egentligen först med » Louise » som han riktigt slog igenom.
Denna » musikroman », som Ch.
kallat sitt verk, och till hvilket han själf skrifvit texten, uppfördes första gången på våren 1900 å Opera comique i Paris i en lysande uppsättning och rönte en afgjord fram- gång samt upplefde där snart sin 150:de föreställ- ning.
Sedan dess har » Louise » gått öfver ett flertal af kontinentens stora operascener, däribland hofoperorna i Wien och Berlin, och öfverallt rönt det allra fifligaste bifall, måhända med undantag af Berlin, där publiken ställt sig något reserverad, autagligen på grund af det textliga innehållet.
För att förstå » Louise » är det emellertid nästan oundgängligen nödvändigt att känna verkets ska- pare.
En intim kännare af Gustave Charpentier har i en tysk tidning uppdragit en skildring af honom, och ur denna låna vi följande korta utdrag: » Charpentier är ej en diktare och drömmare, som SANATOGEN IDUN 1903 fjärran från världen och dess vimmel väntar sina inspirationer och utmejslar sina poetiska visioner till konstverk; ej en konstnär, som endast då mot- tager besök af sin sånggudinna, när siden, ostron och champagne satt honom i stämning.
På Mont- martre, hvarifrån hans blick omfattar hela det tumlande Paris, där hans öra nås af jättestadens larm, där lifvet dag och natt dånar mot hans hus, har Charpentier uppslagit sitt hem.
Själf alltigenom en bohémenatur, i hela sin varelse en äkta pariser- gamin, behöfver han denna luft för att kunna lefva och skapa.
Att Charpentiers sånggudinna ej är af adlig börd, är nog tydligt; hon är en trottoarens sånggudinna, särskildt Montmartre-trottoarens, och ej så orätt har han själf kallat henne en » de- mokrat från hjässan till fotabjället ».
Sådan är Charpentier, och alldeles likadan är hans » Louise »: ett verk utan hvarje lögn, utan hvarje eftergift för anständigheten, och om man så vill, äfven utan polityr och slipning, uppdragen ur Paris ' mark som en potatis ur den fuktiga jorden med rotknölarne ännu tunga af den kvarsittande mullen.
De som äro så förnäma, att de redan i den oparfymerade jordkokan finna något oestetiskt, torde nog äfven vid åhörandet af » Louise » anse sig böra hålla för näsan.
Vi måste emellertid tillstå, att just i ope- ran, där ett så fruktansvärdt missbruk med känslor bedrifves, den friska vinden från Louise för en gång verkar riktigt välgörande. » » Musikromanens » innehåll är i korthet följande.
Louise är den unga dottern i ett arbetarhem uppe på Montmartre i Paris.
Hon älskar en ung konst- när Julien, och modern, som ej kan fördraga konst- närer, gnatar på henne därför, och är för öfrigt mycket omild mot henne.
Fadren däremot är öm mot henne, och vill ej släppa henne ifrån sig.
Lucien söker öfvertala henne att fly med honom ut i världsstadens vimmel.
» Hvart väsen har rätt att lefva fritt! » säger han och anger därmed styckets hela tendens.
Louise tvekar att börja med, men följer honom slutligen, och de båda älskande bilda sig högt uppe på Montmartre ett nytt hem, fria i sitt lif och sin kärlek.
Paris är i fest och Juliens vänner samlas för att hylla den nyvalda sånggud- innan, som ej är någon annan än Louise.
Glädjen stores dock därigenom, att modern kommer och tager sin dotter med sig tillbaka till hemmet, där fadern ligger sjuk.
Hon kan dock af intet kvar- hållas därhemma, utan sliter sig än en g " ång lös och skyndar bort följd af faderns förbannelse och hans i vanmäktig vrede utropade: » O, Paris! » Såsom synes är det en helt vanlig historia, som dagligen inträffar i en storstad som Paris.
Som dramatisk produkt lider stycket nog af brist- fälligheter; egentligen utgöres det af fem löst hopfogade bilder ur Parislifvet.
Men till dessa har Charpentier skrifvit en musik, som, om den än måhända verkar rhapsodisk, dock flerstädes är rent af genial.
Han har tydligen grundligt studerat Wagner, och den store mästarens musik - teorier tillämpar han här i modern form på ett alldagiigt ämne.
Och hvarför skulle ej de Wag- nerska teorierna lika väl kunna användas för ätt kläda en hvardaglig historia i musikens skrud?
Ej äro de väl uteslutande afsedda för det mystiska, det högstämda?
De vore i sådant fall ganska bristfälliga.
Musiken i » Louise » sluter sig tätt till handlingen och texten, och man har den för- nimmelsen, att kompositören för hvarje ord och situation städse finner det rätta uttrycket.
Huvud- personernas olika karaktärer äro i musikaliskt hän- seende förträffligt tecknade.
Och om musiken måhända i första akten kan tyckas väl mycket » resonerande », dess klarare, rikare och fulltonigare flyter den i de följande akterna, särskildt i tredje och fjärde.
I dessa båda sista akter kommer där- till en rytm och en bredd öfver det hela, som ej kan annat än entusiasmera åhörarne och rycka dem med sig.
Frestande vore att framdraga en hel del förträffliga poänger; utrymmet tillåter oss blott att helt enkelt nämna några: förspelet till andra akten, skildrande det vaknande Paris, gatu- månglarnes i samma akt inlagda karaktäristiska försäljningsrop, bohémienernas uppträdande, hela tredje akten med de älskandes duett och deras apoteos till Paris samt den briljanta folkfesten; slutligen äfven hela sista akten med den tragiska uppgörelsen mellan fadern och dottern.
Orkester- partiet innehåller äkta pärlor i mängd.
Charpen- tier har med detta verk dokumenterat sig som en modärn fullblods-musikdramatiker.
- Och nu till utförandet!
Det var verkligen med stor räddhåga vi denna gång gingo till Svenska teatern.
Var det möjligt, att hr Ranfts trupper skulle gå i land med det djärfva försöket?
Det hela låg ju utom den mäktige direktörens vidt- famnande sfär.
Först som sist måste vi er- känna, att försöket lyckades, lyckades åtminstone ganska bra.
Visserligen hade hjälptrupper måst tillkallas.
Sålunda hade naturligtvis orkestern i främsta rummet blifvit betydligt förstärkt, ja så betydligt, att den tycktes utgöra 50 — 60 man (de Prospekt sändas gratis och franco genom Gene- ralagenturen Josephson &amp; Reteike, Göteborg.
Erhålles å alla apotek och kemikalieaffärer.
Tillverkare: BAUER &amp; C:o., Berlin S.
— 282 — IDUN 1903 » LOUISE » 4.
PÅ SVENSKA LOUISE TEATERN: HYLLAS SOM 1.
LUCIEN (HR MONTMARTRES N:R 2 O båda nedersta parkettbänkarna voro borttagna för att bereda utrymme härför).
Och kapellmästa- ren dir. Hjalmar Meissner förtjänar lifligt och varmt erkännande för det verkligen förträffliga sätt, hvarpå orkestern löste sin synnerligen makt- påliggande, men tacksamma uppgift.
San ledde för öfrigt det hela med både fin uppfattning och energi.
Den hyllning, som efter operans slut kom honom till del, var därför synnerligen välförtjänt.
Äfven för rollbesättningen hade en utomstå- ende tillkallats, nämligen hr Lemon, hvilken ut- förde Luciens parti.
Han var emellertid afgjordt den svagaste bland hufvudpartiernas innehafvare.
Redan hans första uppträdande i inledningsakten var olyckligt — måhända irriterades han här af vissa egendomligt nog ofullbordade kulissmanöv- rer bakom honom —, och om han än sedan något sjöng upp sig, så var dock den bild, han fram- ställde af den unge bohémeartisten, allt annat än riktig, och såväl i sång som spel var han som sagdt afgjordt underlägsen de öfriga.
Teatern hade bestämdt inom sina egna led kunnat finna en bättre representant för Lucien.
Titelpartiet hade öfverlämnats till fröken Keyser, som i dra- matiskt hänseende gaf en alltigenom sympatisk och förträfflig bild af den unga flickan.
Och äf- ven i sin sång lade hon i dagen egenskaper, som gjorde sig godt gällande, om man ock skulle ön- ska, att hennes stämma hade litet mera klang och fasthet.
Främst bland de uppträdande stod LEMON).
SÅNGGUDINNA 5 HOFFOTOGR.
2.
I LOUISE 3 .DJE A.
OCH HENNES FÖRÄLDRAR AKTEN (LOUISE O. BLOMBERG FOTO, DE LUCIEN ÖFRIGA AF I T.
C. hr Soedelius, som gaf en i alla afseenden ypper- lig och förträfflig bild af fadern.
Enkel värdighet och medfödd nobless kännetecknade hans spel, och den ovanligt klangfulla och omfångsrika bas- stämman — en af de yppersta basröster i huf- vudstaden — verkade så på en gång mäktigt och sympatiskt, att hr S. efter sin väl framförda mo- nolog i sista akten fick mottaga en skallande applåd för öppen ridå.
(Detta vore en stämma för k. teatern att taga vara på.)
Moderns parti utför- des förtjänstfullt af fröken Grönberg.
Hrr Lund och Bergström läto höra sina sonora stämmor i några biroller.
Körerna i tredje akten gingo förträffligt med undantag af pojkkören, som var omöjlig.
I andra aktens syateljéscen läto fruntimmersrösterna all- deles för skrikiga.
På det hela taget synes emel- lertid operan vara inöfvad med stor omsorg.
Upp- sättningen förtjänar loford; tredje aktens dekora- tion med det illuminerade Paris och fyrverkeriet i fjärran var helt enkelt briljant.
Regissör har varit hr Linden.
Om man alltså ej lägger en stor operascens måttssock på det hela, särskildt hvad goda och väl skolade röster beträffar, så kunna vi som vårt slutomdöme säga, att hr Ranfts försök att spela opera utfallit betydligt lyckligare än vi väntat.
Bifallet, som efter de båda första akterna var reserveradt, blef sedan mycket lifligt, och efter sista akten fingo de uppträdande jämte kapell- mästaren flere gånger visa sig.
FÖRSTA AKTEN.
V.) LOUISES 5.
3.
LOUISE FADER (HR (FRÖKEN KEYSER).
SVEDELIUS).
OLAUSSON.
Men hvarför har ej en redogörelse för text- innehållet intagits i » Affischen », såsom ju är van- ligt vid k. teaterns föreställningar?
Många klago- mål häröfver förspordes vid premiären.
TZUNGL.
TEATERN återupptog i förra veckan » Aida », som ej gifvits förut under innevarande spelar.
Reprisen fick ett alldeles särskildt intresse därigenom att fru Claussen här som Amneris er- nållit sin andra debutroll.
Kunde, som vi på sin tid meddelade, redan hennes första debut som Leonora i operan af samma namn anses lyckad, så måste hennes utförande af Amneris ' ganska maktpåliggande parti betraktas såsom ett betydligt framsteg såväl i vokalt som dramatiskt hänseende.
Den vackra och varma stämman har vunnit i omfång och blifvit bättre egaliserad, intonationen är i allmänhet god och textuttalet tydligt.
Dra- matiska anlag synas ej heller fattas, och om än en eller annan anmärkning skulle kunna anses be- fogad, så måste dock debuten betraktas som ovan- ligt lyckad och gifvet föra med sig utsikt till ett engagement vid k. teatern.
Bifallet var synner- ligen lifligt och operan gick för öfrigt bra under hr Hennebergs ledning.
— Danske operatenoren Herold, välbekant sedan ett föregående uppträdande härstädes, började i måndags ett nytt gästspel å k. teatern som Don José i » Carmen ».
— 283 — Den utmärkte gästen mottogs i detta sitt — sedan senast här i Stockholm så högt skattade — glansparti med oförställd hjärtlig hyllning af den fullsatta salongen.
I den kungl.
logen märk- tes kronprinsen, som lifligt deltog i bifallet.
För öfrigt gick den populära operan i sin helhet för- träffligt under ledning af hr W. Stenhammar, som för aftonen åtagit sig taktpinnen.
IDUN 1903 Fröknarna Adamsens, Sjöbergs och Nilssons duk- tiga spel och matinégifvarinnans vackra diktion täckte dock i någon mån de pfvan påpekade bristerna.
I Boyers gripande drama, med det nästan bru- talt våldsamma slutet utförde fru Hwasser-Engel- brecht moderns roll och hade där tillfälle att låta sin utsökta repliksägning framstå i fullt ljus.
Man njuter den som vacker musik — en musik, som endast få af våra dramatiska artister kunna exe- kvera i samma grad.
En debutant hr Lindström hade bra teaterappa- rition, men synes ännu ha åtskilligt otaldt med elevskolans lärare.
EiRU BETTY HENNINGS ' bebådade gästspel å * - Dramatiska teatern inleddes i måndags med framställandet af Nora-gestalten i Ibsens » Ett dock- hem » — en prestation väl bekant för vår publik sedan den värderade artistens föregående upp- trädanden härstädes.
Och äfven nu präglades framställningen af samma intensiva och fladd- rande fantasilif, samma lysande teknik, som redan den gör fru Hennings ' Nora till en sannskyldig konstnjutning att bevittna.
Hr Palme spelade Helmer och var sanningen att säga tämligen ointressant och matt bredvid sin charmanta motspelerska.
Det föreföll stund- om, som om han våndats inför den starka utstrål- ningen från hennes artisttemperament.
Q I T T T JUGUFEMÅRS JUBILEUM vid scenen firade ^ den 2 dennes vår begåfvade och populära skå- despelerska fru Louise Fahlman, hvarvid hr Ranfts lustspelsafdelning, som nu från Söderns höjder flyttat ned till " Vasateatern, för första gången fram- förde » Madame Flirt » af Gavault och Berr — en äkta parisisk efterklangsprodukt i Dumas ' och Sardous kända salongskomedigenre.
Det ytligt, men verkningsfullt inslagna intrigmönstret tycktes dock tilltala publiken genom sina trådars välbe- kanta färger och teaterglitter, och särskildt titel- rollens bärarinna, kvällens jubilar, hyllades entu- siastiskt med blommor och inropningar i mängd.
Om hennes spel som den mondäna erfarenhetens i grunden ofördärfvade representant var också, inom den gifna schablonen, intet annat än godt att säga.
Vid hennes sida förtjäna nämnas frkn Olga Andersson, den vilseförda, men uppriktigt ångrande dygden, hr Bror Olsson, den aristokra- tiskt blaserade odygden, hr Eliason, den borger- liga förträffligheten, och hr Knut Nyblom, den ar- tistiska fördomsfriheten.
" VTUS1KFÖEENINGEN gaf i förra veckan sin sista konsert för säsongen.
Ej heller nu hade den brytt sig om att inöfva någonting nytt, utan ännu en gång vändt upp och ned på fjärdingen och dragit fram Kiels oratorium » Kristus », som nog innehåller en hel del förträffliga saker — därom är det ej tu tal — men som dock ej är af större betydelse, än att det, när nu föreningen ett par tre gånger utfört detsamma, väl kunde få hvila i frid.
Inöfningen behöfver naturligtvis under så- dana förhållanden ej kosta mycken möda, och ut- förandet gick också flott under hr Nerudas på- passliga ledning.
Största vinsten af denna konsert anse vi emellertid vara, att genom densamma fru Dina Edling återbördats åt det offentliga musik- lifvet.
Det är fortfarande en konstnärlig kraft af betydelse.
O VEN SCHOLANDER gaf i förra veckan en Bell- ^ mansafton i Vetenskapsakademiens hörsal, som naturligtvis var fylld till sista plats af en intresse- rad och tacksam publik.
Hr S. bereder sina beun- drande åhörare ganska ofta en eller annan öfver- raskning.
Så var fallet äfven denna gång, då han annonserat sig skola sjunga till Bellmans egen zittra.
Men " ej nog härmed.
Hr S. inledde sin sångafton med ett litet pikant föredrag, hvari han på före- kommen anledning visade, att Bellman, då han ac- kompanjerade sig på sin zittra, behandlat den- samma med fingrarna och ej med plektrum, såsom man från annat håll velat göra troligt.
Hr S. visa- de ock genom en präktig scioptikonbild det be- römda Krafftska porträttet af Bellman, där skalden sitter med sin zittra i knäet, behandlande densamma med fingrarna.
Föredraget emottogs med lifligt bifall, och att detta ökades efter hvarje föredraget nummer, torde vara öfverflödigt nämna.
Till pro- grammets sista afdelningar använde hr S. sin earen luta.
p N DRAMATISK MATINÉ hade i söndags an- " ordnats å Dramatiska teatern af fru Anna Lisa Hwasser-Engelbrecht med ett program bestående af hertiginnan Cajanellos kvicka treaktskomedi » Familjelycka » samt ett enaktsskådespel af den norske författaren JohnBoyer, betitladt » En moder ».
Det förstnämnda stycket, ehuru ej alldeles obe- rördt af tiden, innehåller så mycken äkta män- niskoskildring och dess ironi är så välgörande, att pjäsen förtjänar ett bättre öde än att ligga för- gäten i teaterbiblioteket för att endast komma till heders vid någon enstaka föreställning.
Som den nu gafs med en sorgligt slarfvig memorering öfver så godt som hela linjen och med hr Kellbergs bräkande tonfall och okonstnärliga spel i faderns viktiga roll, var det emellertid en desillusion att återknyta bekantskapen med det talangfulla verket.
• &gt;v.
&gt;^ s » » &gt;£• &gt;^ ^ ^ V i o l t v å l 612 HYL1NS (Liljekonvaljedoftl CTRU EBBA SJÖGREN gaf i tisdags en vis- och • * - sagoafton för barn, och att den skara äldre och yngre ungdom; som fyllde Vetenskapsakade- miens hörsal, hade förtjusande roligt, därom be- höfde man ej ett ögonblick vara i tvifvel.
Jublet var stormande efter hvarje nummer och fram- kallade ett helt antal extranummer.
" GVELHARMONISKA SÄLLSKAPETS KONSERT •J- på tisdagen kunna vi ej redogöra för förrän i nästa nummer.
r) AMERNAS MUSIKBLAD har utsändt n:r 9, ett veritabelt militärnummer, upptagande fyra nya originalkompositioner af uteslutande militärer, nämligen: » Margit », vaggvisa af öfverste Frans von Heland, » Bröllopsmarsch » af kapten Carl Hul- thander, » Gullgot », pas de quatre af löjtnant Ivan Aminoff samt » Lycka till! » polka af löjtnant Måns von Stedingh.
Textafdelningen .innehåller porträtt och biografiska notiser om de fyra kompositörerna.
REDOVISNING å inkomna medel för » En nödställd lärarinna ».
Genom » » » Dagens Nyheters exp Aftonbladets * Fritzes K. Hofbokh Iduns exp Summa kr.
7 i 6, o o Fullständigt specificerade listor finnas å Iduns expedition.
^Cr ^S: &gt;£• &gt;£• &gt;£• &gt;C- ^T: &gt;ft afrinna.
strull öfver elden, tills massan börjar koka.
Soppan af- de läggas på gråpapper att med currypulver o c h kryddor- De beströs med litet fint salt, uppläggas sjuda, d å kastrullen aflyftes o c h visp- na.
Bisgrynen skållas i hett vatten på- på servet, garneras med citronskifvor ningen fortsattes, tills krämen afsvalnat.
Geletinet spolas med kallt vatten, upp- Redigerad af sättas i kokande, saltadt vatten o c h få och serveras med tomatsås.
löses i ljumt vatten o c h nedröres.
Sist koka, tills d e äro mjuka, upphällas S p ä c k a d k a l f s a d e l (f. 12 pers.).
Elisabeth Östman, tillsättes den till hårdt skum slagna Inneh.
a f Elisabeth Östmana Hnsmodera- i durkslag, spolas med varmt vatten, 4 kg.
kalfsadel, 2 hg.
späck, 1 msk.
grädden.
Massan slås i en med kallt få afrinna o c h uppläggas på karott samt salt.
koia i Stockholm.
vatten sköljd form och ställes på svalt serveras till soppan.
T i l l s t e k n i n g: 3 msk.
(60 gr.) FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR ställe och stelna omkring 4 tim. Dä Marinerad hafstunga (f. 6 smör, 1 lit.
buljong eller vatten.
V E C K A N 1 0 - 1 6 MAJ 1903. puddingen skall stjälpas upp, hålles for- pers.).
2 kg.
hafstunga, 2 msk.
salt, S å s: 1 msk.
smör, 2 msk.
mjöl, köt- men omkr. Vä min.
i varmt vatten.
Söndag: Curry-soppa; marinerad 1 msk.
fint hackad portug.
lök, 4 msk.
tjus, 1 del.
tjock grädde, 2 msk.
madeira Den serveras med makroner.
hafstunga med tomatsås; späckad kalf- god matolja, saften af / s citron, 3 msk.
eller sherry, citronsaft, salt, peppar.
sadel med legymer; mosspudding.
mjöl.
Pudding af kött med ris- B e r e d n i n g: Köttet tvättas med en M å n d a g: Pudding af kött med ris- F r i t y r d e g: 75 gr. mjöl, 1 del duk, doppad i hett vatten; späcket ska- g r y n (f. 6 pers.).
% kg.
stekt eller gryn; soppa på blandad frukt.
ljumt vatten, 1 knifsudd salt, 1 litet res i fina strimlor, som vändas i salt kokt kött, 2 msk.
smör, peppar, salt, T i s d a g: Kall kalf sadel med mayon- ägg, 10 gr. smör, skiradt.
och härmed späckas sadeln i jämna en stor saltgurka, 4 del.
steksås eller naise; rabarberpaj.
T i l l k o k n i n g: V 2 kg.
flottyr.
rader.
Den stekes antingen i ugn eller buljong.
1 kkp.
risgryn, 11 / 2 lit.
oskum- O n s d a g: Stekt fläsk med potatis- B e r e d n i n g: Fisken rensas, sköl- gryta.
Saltas sedan den är brynt, spä- mad mjölk, 1 ägg, 1 tsk.
salt.
puré; stänkvälling.
T i l l f o r m e n: 1 msk.
(20 gr.) smör, jes väl, o c h frjrkas med en fiskhand- des med buljongen, litet i sänder, och T o r s d a g: K ö t t s o p p a; syltpannkaka.
duk.
Den flås därefter, filetema ut- öfveröses hvar 10 min.
Till stekningen 2 msk.
stötta skorpor.
F r e d a g: Pepparrotskött med pota- skäras och dessa skaras itu på längden åtgår omkring l / * tim. Kalfsadeln upp- B e r e d n i n g: Köttet skares i tärnin- t i s; röd sagosoppa.
samt ingnidas med saltet.
Fiskfiletema tages, köttet lossas nätt, skåres i tun- gar, drifves genom köttkvarn, o c h brynes L ö r d a g: Afredd buljong; kokt sik läggas på ett flat fat, öfverhällas med na skifvor hvilka hopläggas o c h ser- i smöret samt kryddas.
Gurkan skares med gräslökssås o c h potatis.
en blandning af löken, matoljan o c h veras på sadeln, som garneras med le- i skifvor.
Bisgrynen skållas i hett K Ö K S A L M A N Ä C K får sjuda, men ej smakas l 1 Currysoppa (f. 6 pers.).
1 rot under d e vändas en gång.
T i l l f r i t y r d e g e n torkas selleri, 2 morötter, 2 lit.
buljong, 1 msk.
(20 gr.) smör, IV2 msk.
mjöl, lor, curry efter smak, salt, mjölet 2 äggu- väl loch siktas i ett fat, det ljumma cayenne^ vattnet tillsättes, litet i sender jämte saltet, äggulan o c h d e t skirade, men vatten salt.
B e r e d n i n g: Botselleriet o c h moröt- afsvalnade smöret, hvarefter degen ar- terna ansas p å vanligt sätt, skäras i betas tills den blir glansig.
Strax in- peppar, 2 del.
risgryn, i bul- nan den skall användas nedskäres den Botsaker- till hårdt skum slagna ägghvitan.
Flot- na läggas i soppskålen.
Smör o c h mjöl tyren upphettas i en långpanna.
F i - sammanfräsas, buljongen påspädes, litet leterna torkas väl, öfverströs med mjö- i sänder, o c h soppan får koka 10 min., let, doppas i frityrdegen o c h stekas fina strimlor o c h kokas mjuka jongen, som därefter silas.
hvarefter den afredes med äggulorna och långsamt till de få gulbrun färg, då Mayonnaise smör, 3 msk.
^ (f. 6 pers.).
mjöl, i äggulor, saften vinaigre, - fi &gt;£• 2 msk.
6 — 7 del.
af vatten.
V2 citron, 1 tsk.
2 — 3 msk.
matolja, salt, soc- ker.
Beredning: manfräsas, det Smör och mjöl kalla vattnet sam- tillsättes litet i sender och såsen får koka under rörning i 20 min.
Den passeras där- efter o c h röres tills den blir kall, då äggulorna, en i sender iröras, o c h såsen arbetas med slef 1 tim. under det oljan sättas citronsaften droppvis.
att och.
vinaigre ' n till- Såsen afsmakas med salt o c h socker o c h serveras antingen i särskild såsskål eller o c k som garnering omkring fisk o c h kött.
Babairberpaj Mördeg: 3 hg.
(f. 6 pers.).
mjöl, 3 hg.
smör, 40 gr. socker, 1 stort ä g g; 6 del.
färsk rabarber, 3 del.
strösocker.
Beredning: bordet, smöret Mjölet siktas p å bak- fördelas fint i mjölet, sockret o c h ägget tillsättas o c h degen arbetas tillsammans med fingerspetsar- silas o c h skummas, vatten, påsättes i den kokande mjöl- na samt ställes ut att bli kall.
En smör och mjöl sammanfräsas, köttjusen ken och få under rörning koka, tills bleckform eller tackjärnspanna beklädes påspädes, litet i sänder, jämte, gräd- de äro mjuka, d å d e upphällas att med hälften af degen.
Babarbem sköl- den, o c h såsen får koka 10 min., hvar- kallna, hvarefter det uppvispade ägget jes väl, skalas tunt, skares i bitar o c h efter den afsmakas med vinet, citron- och saltet iröres.
En form smörjes och lägges i den beklädda formen.
Besten saften och kryddorna.
Den serveras i beströs med de stötta skorporna.
Grö- af degen kaflas ut till ett lock o c h särskild såsskål.
ten blandas med köttet, ett hvarf af härmed betäckes pajen.
Degkanterna blandningen ilägges, steksåsen påhälles, M o s s p u d d i n g (f. 6 pers.).
' 4 ägg- hopfästas med ägghvita.
Pajen gräd- gulor, lVs del.
sherry eller marsala, därefter lägges ett hvarf af gurkskif- das i g o d ugnsvärme omkr. / i tim.
Den 120 gr. strösocker, skal o c h saft af Va vor, så åter köttblandningen.
Öfversta.
uppstjälpes, när den afsvalnat och ser- citron, 3 del.
tjock grädde, 5 blad gela- hvarfvet skall vara kött, puddingen öf- veras med vispad grädde eller vanilj- versiktas med stötta skorpor och gräd- tin. sås.
B e r e d n i n g: Äggulorna, vinet, sock- das i ugn samt serveras med steksås ret, citronskal o c h saft vispas i en ka- eller skiradt smör.
citronsaften och få ligga 1 tim., hvar- gymer.
BECEPT.
kr.
143,00 » 20,50 » 34,50 » 518,oo Köttjusen 3
— IDUN 1903 Annonser införda genom Svenska Kurortsföreningen.
Intendent: D:r R. Friberger Upsala Borgholms Hafskuranstalter Juni — sept.
bekväma, bill.
kommunikat.
i sydländskt klimat med hafsbad af särdeles jämn temperatur.
Modern, fullständig brunns-, bad-, luft- och kallvattenkur, Hetluftsapparater.
Solbad spaviljong med gyran.
apparater i det fria.
l:a klass strandhotell och badrestaurant.
Italiensk stråkorkester.
Prospekt gm kamreraren.
Tillhandahällas äfven i Stockholm å Turistfören.
byrå samt Resebyrån, Operahuset.
Intendent: D:r A. Afze- Hus, Stockholm.
För mas- sage o. gymnastik: D:r N. Wennström, Stockholm.
K U R A N S T A L T Prospektgen.
Kamrerarekon-I Guldkroken Tid Vettem loret, Hjo, och på Nordiska 1878 — 1903.
bokhandeln, Stockholm.
i juni — 1 s e p t.
H J O M a r s t r a n d s Naturskönt och sundt läge vid staden Hjo.
Villabostäder.
Alla vanliga badformer, gytt- ebad,tallbarrbad,nauheimer- bad.
Dietkurer.
Musik af utmärkt kapell 20 juni — 20 augusti.
h a f s k u r a n s t a l t.
1 jnni — 1 oktober.
Läkare: Intendenten D:r Banman.
D:r Gr. Falk: massage och sjukgymnastik, D:r O. Sandberg (efter midsommar): mag- och tarmsjukdomar.
Kamrer: V. Fröblom.
Fullständig brunns- och badkur.
Gyttiemassagebad, nauheimer- och kreuznacherbad m. m. l:sta termin Hälsobrunn MEDEYI och Badanstalt.
6 juni — 11 juli.
2:dra termin 14 juli — 18 augusti 284 - Vid Oskarshamns Elementar- läroverk för flickor blifva till nästa läsår 2 lärarinneplatser le- diga.
Den ena med undervisningsskyldighet i franska (kl.
VI o. VII), modersmålet på lägre och mellanstadiet samt naturkunnig- het eller alternativt matematik.
Sökande bör ha genomgått Högre Lärarinnesemina- riet eller äga därmed jämförlig kompetens.
LÖn 1,100 kr.
jämte pensionsbidrag.
Den andra med undervisningsskyldighet i l:a förb.
jämte välskrifning i elementarklas- serna.
Sökanden bör ha genomgått högre flickskola och småskoleseminarium.
Lön 700 kronor.
Ansökningshandlingar insändas senast 25 maj till skolans föreståndarinna.
Styrelsen.
1 Tng, bildad, anspråkslös tyska, om möj- U ligt något hemmastadd i svenska språ- ket, får plats i familj under sommarmåna- derna, för att undervisa i sitt modersmål och för öfrigt vara som sällskap.
Fritt vivre och 25 kr.
pr månad.
Goda referenser for- dras.
Svar jämte porträtt snarast till » Fa- miljemedlem », Norrköping p. r. Dättre, anspråkslös flicka, ej för ung, erh.
* • * snarast möjligt plats hos tjänstemanna- familj på landet för att under v. en nybör- jare, hälst efter ljudmet.
Lön första året 120 kr.
och allt fritt samt fri resa.
Skyl- dighet att undervisa 10 mån.
af året samt vara husmodern behjälplig.
Kunnighet i musik Önskvärd.
Refl.
håra torde insända svar, åtföljdt af fot.
och rek.
till » Gösta », Iduns exp.
Vid Intendent: Docenten D:r Alfred Levertin, Stockholm.
Sveriges äldsta hälsobrunn, belägen nära sjön Vettern.
18 kilomet.
norr om Motala.
— Gyttjemassagebad efter Loka mönster samt andra brukliga bad.
Biträdande läkare: D:r Knut Söderling ', Stockholm.
Prospekt genom brunnskontoret, Medevi.
Rikstelefon.
• Strömstads Elementarläroverk för flickor En ung man af god familj önskar anställning under sommarmånaderna som musiklärare, mot fritt vivre, i ett bildadt hem.
Referens: herr Lennart Lundberg, 23 Banérgat, Stockholm.
Svar till » Pianist », Iduns exp., Sthlm.
(gladlynt flicka med god uppf.
kun.
i mat- ^ * lagn., bak., söm., handarb.
söker plats i familj.
Små pret.
Goda referenser.
Svar » Familjemedlem 1903 », Nordiska Annons- byrån, Göteborg.
L _J us häl Is van, bildad flicka, kun.
i matlag., ^ bakning, söm., söker plats.
Sparsam, rask, plikttrogen.
Svar » Arbetsam » under adr.
S. Gumselii Annonsbyrå, Sthlm.
Trefligt sommarhem, hälst i Värmland eller ex., undervisningsvan holm.
Hon är villig gifva ett par lektioner eller engelska.
Svar Iduns exp Dalarne, önskas af lärarinna i Stock- att mot fritt vivre dagligen i franska till » Musikalisk », norrtelie Ronneby Lj Brunn Söderköpings Brunn och Bad.
E Ytterån, Fullständig Brunns- o. Badanstalt Jämtland Kamrerarekontoret, Ytterån, och från Turistföreningen, Stockholm.
Svenska p n tyska och svenska talande hus- L E D I G A P L A T S E R håUerska med praktisk erfarenhet uti såväl enklare som finare matlagning sökes till den l juni.
Svar — åtföljda af foto- " C * nkel, anspråkslös och musikalisk lära * grafi — med angifvande af löneanspråk mot- rinna önskas genast för tvänne flickor ses under märke » 26 A. » till Iduns exp.
12 — 14 år.
Svar med betygsafskrifter och löneanspråk till » 1903 » pr Liatorp.
kärarinneplafs " L7n ufider visnings van hemlärarinna, som är kunnig i musik samt har ett ange- nämt sätt, sökes till familj på landet för läsa med en 9 års flicka.
Reflekterande härå torde snarast insända sina ansöknin- gar jämte betyg och fotografi till » F.
B.
», Katrineholm.
J i D L A T S som privatsjuksköterska sökes af en 2 2 års flicka af god familj från lan- det, som efter genomgängen.sjukvärdskurs innehaft sådan anställning.
Är äfven villig deltaga i husliga göromål.
Svar till » Magn- hild », Snaflunda p. r.
I ärarinna med flerårig vistelse i utlandet (England, Frankrike, Tyskland) önskar plats under sommaren mot fritt vivre och fria resor (fr. Göteborg).
Svar till » S — d. », Iduns exp.
Plats önskas att förestå och sköta ett hem af en äldre bildad flicka af god fam., väl kunnig i matl., bakn., m. m. eller som god hjälpreda ät husmoder Van äfven vid handledn.
af barn.
Svart.
» Plikt- trogen och barnkär », Iduns exp f. v. b.
I ärarinna, 25 ar, önskar öfver somma- ren plats som lärarinna eller sällskap.
Svar till « 0.
K.
», Norberg p. r. Lj Aktiebolaget Prospekt från T Tng bildad tyska Önskar plats under som- M maren eller för längre tid för att under- visa i tyska språket.
Svar till » E.
K.
», Rydboholm.
Närmare upplysningar och rek.
lämnar fru H. Håkanson, Rydboholm.
1 Värdinna-Hushållerska.
NYBRO Ctudentska, lärarinna, söker under som- ^ maren plats.
Kunnig i musik och hand- arbete.
Svar till » E.
B.
», Iduns exp.
Dildad flicka önskar plats som hushälls- * - * biträde i godt hem.
Kunnig i matl., handarb.
och klädsömn.
Goda betyg.
[Svar till - X.
03 », Iduns exp., Sthlm.
MOT F R I T T V I V R E önskar resvan ung dam af god familj plats öfver somma- ren som hjälp o. sällskap.
Skrifver o. talar flytande tyska, något engelska.
Svar till » Ågi », Stockholm p. r. J7n småskolelärarinna önskar under som- " rnarmänaderna, mot fritt vivre och fria resor, plats såsom skrifhHräde eller i familj att gå frun tillhrnda.
Är äfven villig att P å landet undervisa nybörjare.
Svar till » H. », Iduns under ordentlig, vänlig, men bestämd hus- exp.
mor, önskas under sommarferierna plats för frisk, 15-årig flicka, mot att hjälpa till i I ärarinna vid högre flickskola, hufvudämne hemmet, hvari hon äger vana.
Svar till; M franska, önskar anställning under som- L. S. », Halmstad p. r. maren i bildadt hem på landet.
Svar till » Sommar », Iduns exp.
För erhållande af verksamhet, ön- pn yngre lärarinna önskar under somma- skar ung officersfru af god fam., änka - ren, mot fria resor, underv.
i skolämn.
och barnlös, värdinnepl.
hos ungh.
o. musik.
Svar till » Ferieläsning », Skre- ell.
änkeman m. snaraste.
Gladt lyn- hall, Västergötland.
A bafsbadanstalt " PN UNG, BILDAD flicka af god familj önskar plats i familj som hjälp och säll- skap.
Är intresserad af hushållsgöromäl.
Svar till » Hilma », Arkelstorp p. r.
I Tng fliefca som genomgått 8-kI.
läroverk, V önskar mot fritt vivre plats under som- maren att läsa med mindre barn samt gå frun tillhanda.
Svar till » C.
Z.
1903 », Nor- diska annonsbyrån, Göteborg.
T Tng examinerad sjuksköterska med flera V ars praktik och de bästa vitsord, från flera läkare, önskar privat sjukvård.
Äfven van att sköta nervsjuka.
Svar emotses med tacksamhet till » 26 år », Mora p. r.
finnes till hösten plats för en lärarinna med skyldighet att undervisa i alla ämnen i små- skolans första och andra klasser samt i hand- arbete i elementarskolan Lön 600 kr.
Sö- kanden bör ha genomgått småskollärarinne- Nauheimerbad med flytande kolsyra.
Begär Öppet 23 maj seminarium samt hälst äfven flickskola.
An- prospekt sökningar torde insändas till skolans sty- | — 12 sept.
ne, förmåga att göra ett hem trefligt.
genom relse före den 27 maj.
(Intendent: Ekonomiskt oberoende.
God.
rek.
Kamrerkontoret D:r Fr. Odenius, HTYSK barnfröken önskas till den 15:de Falköping- Ranten Svar till.
2 9 år .., Iduns exp.
Stockholm.
maj.
Ansökan med betyg sändes till 1.100 fot öfver liafvet d. ika högt som Jämtländska kurorten Mörsil.
fru Konr.
Lundberg, Jönköping.
FTng Hicka önskar under sommarmän.
an- ställn.
för undervisn.
ell.
ss.
sällskap Säsong 10 juni — 1 sept.
och hjälp.
Vistas f. n. i högadlig fam. Vidtberömda gyttjemassa- Svar till » Undervisningsvan », Iduns exp.
ge- och tallbarrsbad jämte öfriga brukliga badformer.
Nauheimerbad T Tndervisningsvan lärarinna, som fly * » Vid bruk i Södra Dalarne finnes plats ge- V - t ä n d e t a l a r t y s k a, önskar till hö- med flytande kolsyra.
Synnerligen vackra resultat vid behandling af nast för en hushållerska att förestå ungkarls- sten (eventuelt äfven under sommarmåna- rheumatism.
Vacker natur med vidsträckta promenader.
Sunda bo- hushåll om betyg och fotografi insändes i derna) plats vid s k o l a eller i familj.
Ut- städer med landtligt läge.
God restauration; billiga lefnadsomkostna- slutet bref märkt » Bruk i Dalarne » under märkta betyg och rekommendationer.
Svar S. Gumselii Annonsbyrå, Stockholm.
till » G — n », Karlshamn p r. der.
Elitkapellet.
Lawn-tennisplan.
— Ansökningar till fria bad in- adress Den sökande bör vara fullt hemmastadd i sändas före 15 maj.
Läkarevården bestrides af D:r A. Brandt.
Kamrer såväl enklare som finare matlagning och fullt Ung, m u s i k a l i s k flicka Th. Ohlson expedierar beställningar å rum och badtimmar samt öfver- förtrogen med skötseln af ett landthushåll.
fina rekommendationer, och som i 4 sänder prospekt, som äfven erhålhts å Turistföreningens byrå i Stockholm.
Uör bildade hushällsbiträden och barnfrök- med tid innehaft plats som guvernant önskar • nar finnas goda platser att söka.
Nya års göra ombyte till höstterminen.
Svar med Brunns= och B a d a n s t a l t.
Inackorderingsbyrän, Brunkebergsgatan 3 B, löneuppgift emottages tacksamt under adr Sthlm.
Etabl.
1887.
Gladlynt 298 », Landskrona p. r.
Billig förstklassig kurort.
Vid ipn ung bättre flicka, som under termi- • nerna innehar plats i Kindergarten, ön- Saison 1 juni — början af september.
skar under sommarmånaderna plats i god Läkare: D:r Axel Hellstenius från Stockholm.
Specialitet: mag- familj, hälst på landet, sysselsättande min- sjukdomar.
— Synnerligen torrt och hälsosamt klimat.
Vidsträckt, Elementarskola (5-kIassig samskola) blifva deråriga barn, och dessutom villig att inom nästa hösttermin 3:ne lärarinneplatser ledi- hemmet deltaga i lättare husliga göromål.
härlig barrskog.
Vackra promenader.
Mycket bekväma kommunika- ga, näml.
Föreståndarinneplafsen med lön Lönevilkor enligt öfverenskommelse.
Svar tioner.
Fullständig vattenkuranstalt samt alla öfriga brukliga bad- af 1,200 kr.
samt 2:ne lärarinneplatser med till » Martha », Upsala p r. former.
Starka järnvatten.
Restaurationen, erkänd utmärkt, inne- lön af 1,000 kr.
hvardera.
Skolan har med C * n ung, bättre flicka af god familj önskar plats i bättre familj som hjälp åt hus- hafves äfven i år af fröken Hedvig Ryberg.
Rum uthyras lämpli- detta år inflyttat i ny rymlig lokal.
Ansökningar, åtföljda af präst- och lä- är villig att deltaga i alla husliga gast genom kamrerarekontoret.
Villor att hyra.
Program på begäran karebetyg, ställas till Styrelsens ordförande modern, sysslor.
Goda rek.
och refer.
finnas.
Svar äfven genom Stockholms expressbyrå.
kyrkoherden P. Helgesson, adress: Kvi- emotses tacksamt till » Maj 21 år », Gryt- dinge, före den 20 maj 1903. by ttehed.
Starkaste järnkällor.
Husföreståndarinna.
ars lliCKa onanar Komma i gudfruk- Gyttjemassagebad.
Stålbad.
Hafsbad.
Under fruns sjukdom och bortovaro från • L^n tig 2 2 familj för att under sommarferierna hemmet, sökes en husföreståndarinna.
Den undervisa barn i musik och handarb.
Kan Dietisk kur för sockersjuka m. m. sökande bör kunna förete betyg om mora- sjunga.
Svar till » X.
», Kalmar p. r.
Nytt tidsenligt pensionat.
lisk vandel, hederlig karaktär och duglighet, Säsong 1 juni — 31 aug.
hafva vana att umgås med barn och pä T Tnder sommarman.
Önskar ung lärarinna, egen hand sköta ett stort hushåll.
Biljett V utex.
frän folkskolelärarinnesem., plats Öfverläk.
: Doc. D:r John Sjöqvist, Stockholm.
med uppgift om nuvarande och tidigare på landet för att mot fritt vivre och rese- Naturskönt läge nära Östersjön.
verksamhet, jämte fotografi torde adresseras omkostnader undervisa i vanliga skolämnen, säng och musik.
Svar inom 3 veckor märkt Fullständiga prospekt gratis och franco gen till » H.
M.
», p- r. Malmö.
» Sommaren 1903 *, Karlstad p. r. Brunnskontoret.
Q f -.
| | -] p « f Q U- O önskas under som- O l U U C I l l o l V c i rnarmänaderna på e- gendom i Skåne att undervisa ett par tim- En i gyllenläder, läderplastik, mar dagl.
i matematik o. sv.
språket.
Svar målning ocn konstväfnad kunnig flicka söker plats i fam.
Betyg fr. Handarb.
V. Goda till Fröken I. MÖtler, GualÖf.
n undervisningsvan, allvarligt sinnad lä- ref. Svar till » Lbl », Iduns exp.
bildad flicka af god familj önskar rarinna, skicklig att undervisa i vanliga T Tng, 1 juni — 1 september.
Fullständig brunns- och badkur.
Nauheimerbad.
skolämnen, språk och musik, erhåller god &gt;J under sommarmånaderna som sällskap Elektricitetsbehandling.
Sjukgymnastik och massage.
Barrskogsluft.
anställning instundande hösttermin, att un- och hjälp följa med familj eller ensam dam tvänne nioåriga flickor Ansökning- på resor eller till badort.
Ingen lön, men Nya bostadsvillor inom brunnsområdet med fullt tidsenlig inredning.
dervisa ar, åtföljda af betygsafskrifter m. m adres allt fritt.
Svar till » S.
S.-, Malmö p. r.
God restauration.
— Intendent: D:r Sven TVaUgren.
Rum och pro- seras till L.
L i n d e r, L j u s n e.
C vensk dam önskar eiter flerårig vistelse spekt genom Brunnskontoret.
^ utrikes tillbringa sommarmånaderna på herrgård i Sverige för att där, mot fri vi- Tid Filipstads Elementar- stelse gifva språk lektion er och talöfningar.
Sanatorium och Vattenkur.
Svar till » C — n », Iduns exp.
s k o l a for fliekor mV Säsong: 1 juni — 1 sept.
Prospekt portofritt från Kamrerarekontoret.
Läkare: M. Mateli.
(7 kl.) blifva med nästa läsårs början lediga T Tng llioKa (21 är), som genomgått 2-arigt, en lärarinnebefattning i hufvudsakl.
hi- V smäskolelärarinneseminarium, önskar storia, geografi och naturkunnighet, hvarför till nästkommande läsårs början plats i fa- lönen är 1,100 kr.
med tvänne ålderstillägg milj som lärarinna för mindre barn.
Svar å 100 kr.
efter resp. 5 och 10 års väl vits- till » A.
L.
», Folkskolelärareseminariet, Up sala.
(Referens: rektor Bergendal).
ordad tjänstgöring, samt Läkare: Prof. Hultkrantz, Upsala.
Mösseberg Ctadg.
arbetsv.
flicka önsk.
plats i affär ell.
^ ock som biträde i liten fam. ell.
hos en- sam dam.
Svar till » M.
03 », Norrbo.
C O M M A R P L A T S pä landet Önskar ung, ^ bildad, musikalisk flicka att läsa och spela med ungdom samt i öfrigt hjälpa till med lättare sysslor mot fritt vivre.
Tack- samt emotses svar till » Nedre sjunde klas- sist », Iduns exp.
i franska och engelska (högre stadiet) vid Söderhamns Elementarläroverk för flickor.
Vistelse i utlandet fordras samt undervis- ningsbetyg.
Begynnelselön 1,075 kr.
och hela pensionsafgiften för 24 t.
Ansökningar före 20 maj till Rektor Centerwall, Vasag.
44, Stockholm.
lärarinnebefattningen vid den förberedan- de skolan, hvarför lönen är 800 kr.
Sökande till den förra bör hafva genom- gått Högre lärarinneseminariet, till den se- nare småskollärarinneseminarium samt helst äfven elementarskola för flickor.
— Till sty relsen ställda ansökningar jämte nödiga kompetenshandlingar ingifvas före den 15 maj till dess ordf. K. O. Tellander.
Sång- och pianolärarinna önskar plats under sommaren mot resor o. fritt vivre.
Svar till » E.
B.
», Iduns exp.
L&gt;ildad flicka Önskar mot fritt vivre plats i fint hem på landet.
Van vid .. piano undervisning och ackompanjemang.
Är vil lig deltaga i husliga sysslor.
Svar till • C. C. ».
Iduns exp.
Under husmoders bortovaro eller att under sommaren förestå hem ön- skar yngre, bildad änkefru anställning.
Har under vintermän.
handhaft skolungd.
Muntl.
rek.
kunnaeth.
Svar till » Pålitlig ».
Idunsexp.
P L A T S S Ö K A N D E LIN seminariskt bildad flicka önskar plats i familj för att undervisa i vanliga skol- ämnen, eller säsom sällskap åt ett fruntim mer.
Är äfven villig deltaga i hushålls Sjuksköterska önskar arbete privat eller på sjukhus Svar göromål.
På lön fästes ej stort afseende, Svar märkt » 1903 », Själevad p. r. till » S.
A. », Iduns exp.
Kontors plats.
22-årig flicka med tre års kontors- vana, önskar plats å bank, brukskon- tor eller annat industrielt företag.
In- nehar plats, men önskar göra ombyte.
Svar till » Irls », Klippan p. r. L&gt;ildad, huslig, musikalisk flicka, van vid * ^ ordning och sparsamhet, söker plats som värdinna uti ett aktadt hem, hos änkling eller ungherre.
Svar före den 23 maj till • A.
E.
.
.
Iduns exp.
iats i god familj sökes af ung flicka kun- nig i hushallsgörumål, linnesömnad och finare handarbeten.
Goda betyg från hus- hällsskola och rek.
finnas.
Någon lön ön- skas.
Svar till » 21 år », p. r. Falun.
n ung flicka önskar komma i familj som biträde i hushållet.
Önskar få anses som familjemedlem.
Svar till » Sigrid », Örebro p. r.
P E fä vara till verklig nytta och hjälp A tt söker bildad flicka, kunnig i matl., bak, sömnad, handarb., plals i godt hem.
till » Flit », Iduns exp.
f. v. b.
Svar U ng musikalisk flicka, som genomgått 8- kiassigt läroverk, vistats utomlands un- der ett års tid och äger undervisningsvana, önskar till hösten plats som lärarinna i tref- lig familj, hälst i mellersta Sverige eller södra Norrland.
Svar inom li dagar till » V.
T.
», Kungsgård p. r. f / vinnlig gymnast, utexam.
från Kungl.
Gymn.
Central-Institutet önskar under sommarmånaderna (fr. l:a juni) anställning i familj på landet eller vid kusten eller att såsom ressällskap medfölja utomlands.
Är resvan samt kunnig i tyska, franska och engelska.
Svar emotses till » Centralist », Iduns exp.
C mälandstös, kunnig i matl., sömnad, hand- ^ arb.
m. m. önskar mot fritt vivre plats i god fam. att gå frun tillhanda.
Svar till » Smålandstös », Iduns exp.
flicka^ söker plats som säll- U ng, skap bildad och hjälp åt äldre dam.
Svar till » Lady », p. r. Vänersborg En skicklig slöjdlärarinna söker till höstterminen plats, hälst i ele- mentarläroverk för flickor eller folkskola.
De högsta betyg och bästa rekommendatio- ner finnas.
Svar till » Tacksam 1903 » under adr.
S. Gumselii Annonsbyrå, Stockholm.
E tt anspråkslöst medelålders fruntimmer önskar nu genast plats hos äldre dam eller herre att förestå hushållet.
Goda re- ferenser.
Svar emotses tacksamt till » Fullt pålitlig », under adress S. Gumselii Annons- byrå, Stockholm.
