# ID: svediakorp-per1496
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1903
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 20,009
# sentences: 1,060
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


ÖFVERSTEKAMMARHERREN O. GENERALLÖJTNANTEN FRIH.
G. O. PEYRON MED FRIHERRINNA, FÖDD DUE, I KRETSEN AF BARN OCH BARNBARN PÅ GULDBRÖLLOPSDAGEN.
ETT GULDBRÖLLOPSPAR.
O F T A MÖTER man på Helsingborgs gator eller promenader ett resligt, ståtligt par, förtroligt samspråkande, medan hälsningar hjärtligt besvaras till höger och vänster.
Man har svårt att tro, att detta distinguerade par delat ljuft och ledt under ett 50-årigt äktenskap.
Och dock var det den 14 april 1853, som då- varande löjtnanten vid lifgardet till häst, fri- herre Gustaf Oscar Peyron vigdes vid Söster Pauline Katinka Due, dotter af norska stats- ministern Fredrik Due och hans maka Alethe Georgina " Wilhelmina Sibbern.
Ett hälft sekel har sedan dess rullat hän.
Och åren ha farit mycket skonsamt fram med dem båda.
Den 14 dennes firade alltså öfverstekammar- herren, generallöjtnanten, friherre Peyron och hans friherrinna sitt guldbröllop.
Det var en verkligt storartad hyllning, som k o m festföre- målen till del: lyckönskningar, deputationer, FOTO FÖR IDUN AF ALFRED B. NILSSON, HELSINGBORG.
tal, musik och en formlig lavin af blommor.
260 telegram ankommo med anledning af dagens betydelse från när och fjärran, där- ibland från konungen och drottningen, från kronprinsen, kronprinsessan, hertiginnan af Dalarne samt från danska kronprinsparet.
Som enskild människa är j u öfverstekam- marherre Peyron känd som en ovanligt älsk- värd personlighet, populär i vida kretsar.
Och vi tro att det vid detta tillfälle ej kan vara ur vägen att kasta en blick tillbaka på hans offentliga verksamhet under dessa år.
Efter att vid 17 års ålder ha genomgått Carlberg, blef han 1845 underlöjtnant vid lif- regementets dragoner.
Aret därpå transpor- terades han till lifgardet till häst.
Efter att vid detta regemente ha avancerat till rytt- mästare och skvadronschef, blef han 1864 öfverstelöjtnant vid husarregementet Konung Carl X V, numera kronprinsens husarer.
För- flyttades 3 år därefter till Skånska husar- regementet, hvars öfyerste och chef han be- fordrades till 1869.
1884 finna vi honom som generalmajor och chef för 3:dje arméför- delningen, hvarifrån han följande år öfver- flyttades till lista arméfördelningen.
Utnäm- des 1892 till generallöjtnant och tog afsked 1896.
Hofvet lämnade han 1870, efter att förut ha varit adjutant hos Oscar 1 och kammar- herre hos änkedrottning Josefina under åren 1859 — 70.
Of verstekammarherreutnämningen skedde år 1899.
På det politiska och kommunala området har generalen tagit lifligt del.
Sålunda har han varit statsråd och krigsminister 8 7 — 8 8 (det är anmärkningsvärdt att äfven fadern på sin tid beklädt samma post), men afgick på grund af sin utpräglade frihandlarståndpunkt med den Themptanderska ministären.
Öfverstekammarherre Peyron har bevistat inalles 22 riksdagar, däraf 5 i ridderskapet och adeln, och efter ståndsrepresentationens upphörande 17, dels som l:sta, dels som 2:dra kammarrepresentant.
Som stadsfullmäktig har generalen suttit i Stockholm åren 63 och 64 och i Helsingborg sedan 74.
IDUN 19U3 - Otaliga äro de kommittéer, i hvilka han tagit del och därvid hans militära insikter kommit väl till pass, såsom generalkommittén för landtförsvarets ordnande (1890), leverans- kommittén (8 8 — 8 9), där han fungerade som ordförande, kommittén för sammanslagning af landt- och sjöförsvarsdepartementet (94) o. s. v. Utomlands har friherre Peyron beordrats vid skilda tillfällen, såsom 1859, då han var dåvarande öfverhofstallmästare Braunerhielm följaktig för att vid ryska hofvet notificera Oscar l:s död och Karl X V: s uppstigande på svenska tronen.
1873 bevistade han på uppdrag kavallerimanövrerna i Anhalt Dessau och 1882 i Krasnoje Zelo, den kända exercis- heden i närheten af S:t Petersburg.
Till serafimerriddare utnämdes han 1902.
Som bekant är friherre P. en mycket nitisk frimurare samt bekläder den framstående posten som provincialmästare för Skåne, Hal- land och Blekinge.
Detta är j u endast de yttre konturerna af ett framgångsrikt lif — bakom hvilket man skönjer sträng pliktuppfyllelse, arbete och möda.
Det gifves en annan verksamhet, ej mindre beaktansvärd, fastän den ej alltid framträder öppet för offentligheten — arbetet i det tysta i hemmet, familjen.
En utsökt hemtrefnad och den oskrymtade hjärtlighet, som möta en i det Peyronska hemmet, vittna att dess själfulla och ädla härskarinna förstått att framtrolla tillvarons ljusare makter — att i lif vet praktiskt omsätta: noblesse oblige.
Kronprinsens telegram till festföremålen på högtidsdagen började sålunda: » Till det ungdomliga g u l d b r ö l l o p s p a r e t.
.
.
» Det gifves verkligen ungdomliga guld- bröllopspar!
A.
B.
N.
ATT GIFVA.
K ONSTEN att gifva är svår.
Jag menar nu icke det, att ge en mer eller mindre dyrbar present till någon likställd, af hvilken man kan vänta sig samma artighet tillbaka, utan att i en eller annan form gifva åt en nödställd eller mindre lyckligt lottad like.
Fråga är, o m det öfverhufvud kan inläras, om det inte snarare är en gåf va än en konst.
Det är åtminstone en hjärtats sak.
Somliga gifva blott och bart af pliktkänsla, andra emedan deras ställning i samhället ålägger dem det och därtill ofta nog påverkade af en eller annan.
Andra gifva för att de inte kunna låta bli, för att det är dem en sådan glädje och för att de känna ett så hjärtligt deltagande, och hur svårt det än för den utom- stående må vara att spåra den innersta drif- fjädern till en människas hjälpsamhet, tror jag likväl, att den, som mottager hjälpen, rent af instinktivt känner den.
Det finnes något, som anses böra stå i oupplöslig förening med en erhållen gåfva eller hjälp, äfven o m den, som därmed hug- nats, icke anhållit därom, något, som skall växa fram därur lika själffallet som frukten ur kärnan.
Det är tacksamhet.
Men hvad är då egentligen tacksamhet?
Det är glädje.
Det som icke gifves finkänsligt och med glädje, det kan, åtminstone icke hos en fin- känslig natur, väcka någon verklig glädje, det må nu i sig själf vara aldrig så välkom- met och välbehöfligt, och hos den, som mär- ker, kanske snarare känner, att tacksamhet fordras som ett slags betalning, hos honom dör tacksamhetskänslan i hjärtat, om också orden tvingas fram på läpparna.
Ofta har jag hört personer, som bisprungit någon, för- tjusta utbrista: Hvad det är roligt att hjälpa 250 - den människan!
Hon är så innerligt tacksam äfven för det allra minsta!
Hvem vet — kan- ske var tacksamheten endast ett talesätt.
Men till och med ytterst finkänsliga män- niskor, som verkligen gifva af hjärtat och inte heller fordra tacksamhet, förstå ändå icke alltid konsten att gifva.
De skulle icke för allt i världen vilja såra, men just deras sätt att gifva visar, att de själfva anse det förödmjukande att behöfva taga emot, äfven om hjälpen icke begärts, och för egen del skulle känna det ytterst motbjudande — de beklaga, de bedja o m ursäkt, de vilja ej höra ett ord af tacksamhet, men de förstå ej, att de just genom denna öfverdrifna grannlagen- het såra och förödmjuka.
Det rätta sättet att gifva är att göra det enkelt, rättframt, gladt och naturligt, utan vare sig förmaningar eller exklamationer.
Inte göra någon affär däraf, utan taga det som den naturligaste sak i världen, att den ena människan skall hjälpa den andra.
Den som ger på detta sätt, » fritt ur hjärtat », blir naturligtvis glad, om han ser sin gåfva väcka glädje, men han vill ej veta af några tack- sägelser, de blifva honom rent af till en plåga — ett enkelt tack kan till och m e d blifva honom för mycket.
Men är han aldrig så litet människokännare, så skall en glimt i ögat — en fuktig blick — en hård handtryck- ning — ett hälft allvarligt, hälft humoristiskt kärnuttryck, allt efter olika natureller, säga honom allt och vara honom nog.
Det finns också de, som äro till den grad fordringslösa, att de gifva i tysthet, utan att kunna förmås att ge sig till känna, och detta anses j u vara det fullkomligaste sättet att gifva.
Må så vara.
Men om också gifvaren härigenom afsäger sig alla anspråk på tack- samhet, så väckas och underhållas däremot undran och gissningar hos den, som blir före- mål för en anonym gåfva.
Kommer den från någon, som det skulle vara honom ytterst mot- bjudande att mottaga något af, eller från någon, hvars hjälp hvarken skulle smärta eller förödmjuka?
Detta att stå i obligation är j u för den stolte och ömtålige så på- kostande — en sådan människa lider hellre allt, än hon själfmant skulle sträcka han- den efter hjälp, och likväl har jag sett äfven sådana naturer öfverhopade med hvad som på själfrättfärdighetens språk kallas välgär- ningar, utan att de å någondera sidan känts som såd * ana eller på minsta sätt rubbat det fria, likställda förhållandet.
Men icke är det ofta sådant inträffar, ty om det är svårt att gifva på det rätta sättet, är det också svårt att rätt taga emot.
N e j, menar man, det är visst inte svårt, därtill fordras blott ett öd- mjukt, undergifvet, förnöj dt och tacksamt sinne.
Då frågar man inte alls efter sättet, man bara känner och vet- sitt behof och kysser barmhärtighetens utsträckta hand, o m inte precis kroppsligen, så likväl i andanom.
Ja, nöden kan vara så skriande, behofvet så pockande, att till och med den ömtålige i det ögonblick, då räddningsplankan räckes honom, inte frågar stort efter, hur det sker.
Så kan vara förhållandet med den unge, som måste hjälpas fram för att nå målet för sin sträfvan, den gamle, som behöfver skydd och vård.
Men när den hnlpne icke längre hetsas och jagas af uppehållelsekampen, då han återfått sin af ångestkänslan rubbade normala sinnes- stämning och kommit åter till sig själf, då blir honom hjälpen, ogrannlaga eller kallt och tvunget räckt, till en börda, hvars tryck kan blifva rent förkrossande, ja, alstra agg och bitterhet till välgöraren, mynnande ut i den allt uppslukande känslan att få afskudda sig oket.
MELLINS FOOD Otvunget, fritt och med glädje gifvet, det är också otvunget, fritt och med glädje emot- taget — först då får gåf van, den må för öf- rigt hafva hvilken form som helst, sitt fulla värde och äfven o m icke — tyvärr — sitt enda, så dock sitt fulla berättigande.
STEFFEN.
S TOCKHOLMSBILDER, TECKNADE AF EN NYINFLYTTAD.
FÖR IDUN AF N.
P. ÖDMAN.
III.
N Å G O T OM » K O L I N G A R ».
Populär föreläsning utan skioptikon.
D EN som då och då i sin stilla landsort kommit att kasta en blick på de Eng- strömska teckningarne, har » nolens volens », d. v. s. antingen motvilligt eller välvilligt, fäst sig vid hans vidunderliga » kolingar », som bland dessa teckningar intaga ett domineran- de rum.
Och han har ovillkorligt frågat sig: » kan det finnas sådana fulingar i verklig- heten? » Och det i själfva Stockholm? » Och så, när han kommit till Stockholm, hvad är naturligare än att han tittat sig nyfiket om efter d e m?
Så har äfven jag gjort.
Men jag har ingenstädes kunnat finna dem, d. v. s. jag har ingenstädes sett några motsvarigheter, ens tillnärmelsevis, till de gräsliga Engström- ska bilderna — och det oaktadt jag kastat forskande blickar i alla riktningar på sådana platser och ställen, där originalerna till dem efter alla sannolikhetsberäkningar borde finnas.
Finns det då inte alls några kolingar i Stockholm?
Ä r det verkligen så väl?
A h j o, de finnas nog och det i » legio », fast de ej bära de Engströmska snabelprofilerna.
Dessa profiler äro nämligen, som jag trott mig finna, endast sinnebildliga för » kolingens » hela dju- riska läggning (om man kan säga detta utan att förolämpa djuren), de äro ett slags sym- bolism inom den Engströmska konsten, och från den synpunkten sanna och berättigade, om också ej tilldragande.
Nåväl, så snart jag fått klart för mig, att jag ej längre borde söka efter de symbolis- tiska snablarna i verkligheten, så fann jag snart mina kolingar, jag fann dem hoptals i hela Stockholm, men mest på vissa platser.
Och hvad är kännetecknet på dem?
Jo, känne- tecknet är det samma som själfva grund- orsakerna till deras tillvaro; ty just de kraf- ter, som inifrån pådrifva » kolingens » utveck- ling till » koling », sätta också sin yttre prä- gel på honom på det tydligaste sätt.
De kunna, dessa krafter och kännetecken, reduceras till hufvudsakligen två, och heta sprit och lättja.
När dessa krafter få öfver- makten med en människa, som ej har råd Ett verksamt skönhetsmedel är det nya toilettpreparatet » Azymolvinaigre » genom dess inverkan på hudåkommor, ekzem, reformar, finnar, hudrodnader, pormaskar, skäggsvamp m. m.
Mot hufvudvärJc och dåsighet är » Azymolvinaigre &gt; ytterst uppfriskande och behagligt.
I tvättvattnet och vid bad är » Azymolvinaigre » för muskel- och närvsystemet samt för huden utomordentligt väl- görande.
Tillverkas under läkarekontroll vid F. Pauli ' s fabrik, Stockholm.
Den friskaste och angenämaste är F. Pauli ' s ELECTA-Eau de Cologne.
Prisbelönt Lon- don, Wien, Paris, Köpenhamn, Chicago, Stockholm m. fl.
har F. Pauli ' s Electa-Eau de Cologne till- vunnit sig kännares odelade bifall.
af Läkarekåren erkändt bästa näringsmedel för barn och sjuka.
Finnes på Apoteken samt hos Specerihandlarne.
P R O r g p a t l a o « a f r a n a o frän Axel Lennstrand, G E F L E.
= = = = =
— 251 — att under deras herravälde hålla sig med » snygga gångkläder », då skapas kolingen.
Ja, strängt taget skulle jag vara böjd att från definitionen på » koling » ta bort denna sista negativa bestämning om de » snygga gång- kläderna », och alltså utsträcka kolingsexisten- sen till alla klasser och kalla alla individer som behärskas af sprit och lättja för » koling- ar », äfven om de bära den finaste bonjour, men detta strider j u mot språkbruket, som nu en gång för alla förklarat sig obetingadt för den Engströmska sorten med dess an- språkslösare samhällsställning, dess frihet från all » deklaration » och dess mindre vårdade toalett — och för språkbruket måste man j u.
böja sig.
Sedan jag för kolingarnes upptäckande fun- nit denna nyckel som heter » sprit och lättja », nämligen spriten synlig i ansiktet, lättjan i hållningen och situationen, och därtill den i ovanlig grad vanvårdade habiten, så har det gått lätt att få reda på d e m; och nu har jag deras sorgliga släkte på mina fem fingrar — så vidt som det på gator och platser uppen- barar sig; ty någon djupare forskning d. v. s. något kolingstudium inomhus — mer än i ett enstaka fall, hvarom mera sedan — har jag icke företagit mig.
Men må man icke tro, att jag ibland förblandat en verklig arbetare med en koling, om den förre varit för till- fället något ruskigt klädd.
Nej, skillnaden är i själfva verket betydlig och i ögonen fal- lande.
I arbetarens ansikte finner man all- tid det mer eller mindre energiska draget, som vittnar o m arbete, försakelse och kraft, i hans kroppsställning och haus rörelse något spänstigt, i hans gång något raskare och le- digare, men hos kolingen är allt sådant borta.
Det ligger en viss slapphet i hans drag och något visst likgiltigt gloende i hans blick, och i hans ställning och gång något utpräg- ladt lättjefullt.
Ja, till och med om en verk- lig arbetare har för tillfället råkat bli något onykter, så kan dock ett skarpt öga upptäcka att det alkoholistiska tillståndet hos honom är akut, då däremot i kolingens berusning eller halfberusning samma skarpa öga, ja, till och med ett rätt vanligt öga, upptäcker att tillståndet är kroniskt.
Och hvad kläderna beträffar, så är det ej svårt att skilja mellan det ärliga arbetets, sot och smuts och slit- ning, som på ett hedrande sätt utmärka så mången arbetares dräkt, och å andra sidan den lättjans smuts och lättjans trasor, som utmärka den liknöjde kolingens.
På någon för kolingen utmärkande dräkt kan man j u för öfrigt icke särskilja honom, om man ock kan säga att bland hufvudbonader har han ett slags förkärlek för den slokiga hatten med trasiga brätten, som framtill hälft skymma ansiktet — ehuru han visserligen lika ofta kan förekomma i mössa af obestämbar form med eller utan skärm.
Han går gärna fram- åtlutad med axlarne skjutande upp och med de sysslolösa händerna instoppade i fickorna, helst byxfickorna.
Gången långsam och l o j.
Och bär han därtill en kavaj, som synner- ligen baktill är mycket kort, så är bilden färdig.
Detta är åtminstone, har jag tyckt mig finna, den allra äktaste typen af en koling, särskildt en ung.
I förbigående sagdt är det stundom rätt svårt att skilja en » ung koling » från en » ligapojke ».
Den förnämsta skillnaden är dock enligt min tanke, oberäk- nadt jokynnet, den, att kolingen är mera för- supen.
En ligapojke, som fortgår allt mer med superiet och lättjan, utvecklar sig således med naturnödvändighet till » koling ».
Det finns enligt min tanke två stora huf- vudslag af kolingar: de hjälpliga och de ohjälp- liga.
Till det förra slaget räknar jag sådana, som vare sig genom oförvållad eller själfför- vållad arbetslöshet lockats in i kolingarnes led, men ännu ej hunnit blifva så införlif- vade med själfva stamtruppen, att ej rädd- ning kan anses möjlig, om arbetstillfälle och välvilja möta dem.
Till de ohjälpliga åter räknar jag dem, som under en längre tid hunnit sjunka så djupt och bli så fastrotade i kolingslifvet att, så vidt människoöga kan se och erfarenhet visat, räddning är omöjlig.
Dessa skulle ej vilja arbeta med allvar, om det bjöds dem » guld och gröna skogar ».
I stället för » hjälpliga » och » ohjälpliga » skulle man äfven kunna begagna termerna » half- kolingar » och » helkolingar ».
Men huru som helst, att säkert särskilja det ena slaget från det andra torde ej gå annat än på experi- mental väg.
Ej heller är det lätt att be- stämma gränsen, där kolingsexistensen börjar, ty naturligtvis finnes det ett bredt gångsstadium och talrika öfvergångs former, som jag ej vill åtaga mig att specificera, o m jag också på rak arm kan säga att sprit och lättja alltid har något att göra med dem.
De enda slags kolingar, som man genast med säkerhet kan göra diagnosen på, äro de fullt utbildade helkolinearna.
över- Nå, kan någon fråga, hvar träffar man på d e m?
Ja, det är så godt som öfverallt, ehuru jag har anledning tro att de hysa en viss aversion för de mera fashionabla delarne af Östermalm på grund af där rådande förarg- liga portvaktförhållanden, men däremot stor förkärlek för » staden inom broarne », och den till staden närmast gränsande delen af » Sö- der ».
Emellertid anser jag mig böra upp- lysningsvis nämna, att en östermalmsbo, på tal härom, sade till mig härom dagen: » V i ha nog kolingar i Östermalm också, men de äro betydligt finare än edra på Söder. » Jag vill minnas han till och med talade o m » bon- j o u r ».
Det kan j u hända han har rätt, men då höra de ej heller till den kategori jag har under behandling.
Mina kolingar träffar man nog bäst på Österlånggatan, (inräknadt Benicke- brinken, och i de smala gränderna från den förstnämnda ned till Skeppsbron och äfven pä Skeppsbron själf, särskildt då sjöfarten är i full gång, men de förakta ej heller Slussplanen, Kornhamnstorg och Mälarstranden och ha äfven sina älsklingsställen på Söder, framför allt Stadsgården, andra platser att förtiga.
Och allestädes där det finns en krog kan man vara säker att upptäcka några af dem, en- staka eller flockvis, i dess omedelbara närhet.
Och nätterna, hvar tillbringa de d e m?
Ett stort antal lär tillbringa dem i frälsningsar- mens härbergen mot en ringa penning, som de tiggt eller » jobbat » sig till, ja, en och an- nan, som med sina femtio öre på fickan till- hör kolingarnes aristokrati, bor rent af på » hotell », visserligen långt ifrån förstklassiga och företrädesvis belägna » i det mörkaste Stockholm », men dock bärande små trefliga landsortsnamn.
Eget nog spåras hos en del kolingar ett viss konservativt drag och detta både i kyrk- ligt och politiskt afseende.
Flere af dem be- vista nämligen hvarje söndag under hela vin- tern gudstjänsten i Storkyrkan, där man då alltid finner dem i en viss vrå af kyrkan ordnade i täta rader på bänkarna.
Och dessa » Storkyrko-kolingar », om jag så får kalla dem, höra uppenbarligen till den allra äktaste ty- pen af helkolingar.
Kolingarnes politiska konservatism åter tror jag mig ha funnit i deras uppenbara drag- ning till Karl Johans staty På bänkarne relc s i n omsor E v a Hellman &amp; C; o Drottninggatan 68.
Et 1886.
1DUN 1903 f-ffJSf-fÅLLSSKOLA, ' MATSALAR fjj?
d a m e r, s o m QAFÉ &amp; BUFFÉ, ° P P t särsk e t 111 1 1 8Sfulla - m - nu inkomna hos 1 M. Frukost-, lunoh-, supé- o. kaffeservering.
B E N D I X ' 16 Regeringsgatan och 5 Sturegatan rundt omkring denna kan man hvilken tid på dagen " som helst finna representanter för dem, synbarligen försjunkna i djupa politiska betraktelser, under det gamle Karl Johan blickar nådigt ned på dem från hästryggen.
Men jag återgår ännu en gång till deras förekomst i Storkyrkan, då det särskildt torde intressera landsortsbor att höra något mera därom; och jag vill då berätta något om det tillfälle, då jag där personligen iakttog dem.
Det var en söndag på senhösten förlidet år icke långt efter min hitflyttning.
Som jag vid mitt inträde fann kyrkan tämligen full- satt, gick jag utan lång besinning och satte mig i en bänk tämligen nära dörren, där det ännu tycktes finnas godt o m utrymme.
Jag såg mig omkring och fann mig till min stora förvåning omgifven af — idel kolingar, de flesta af den äldre skäggiga sorten.
Typen var omisskännelig.
Inte så många just i den bänk jag valt, men hela bänken bakom mig var fullbesatt af dem, likaledes sidobänkarne både till höger och vänster.
Fullkomligt okun- nig o m deras förkärlek för Storkyrkan som hviloplats, började jag i mitt stilla sinne undra, o m dessa olyckliga verkligen kommit hit af ett nyvaknadt religiöst behof, och jag gladde mig i mitt hjärta vid denna tanke, synnerligen som jag såg en och annan an- daktsfullt nedlutad i bänken såsom försjunken i någon inledningsbön.
Men glädjen blef ej långvarig, ty när de nedlutade inte reste sig upp igen utan förblefvo allt fort i samma ställning, så började jag misstänka att de sofvo, och det gjorde de; och småningom som- nade äfven de öfriga af dem, om inte förr, så åtminstone så snart predikan börjat.
Blott två, af väl ett tjugu- eller trettio-tal, höllo sig vakna, och af dessa två var det till och med en som tycktes följa uppmärksamt pre- dikan, ja, äfven knuffade till sina snarkande grannar ibland för att få dem att sitta hygg- ligt och höra på.
Jag gjorde mig dock knappt några illusioner om honom, emedan hans an- sikte äfven under lyssnandet hade det sanna kolingsuttrycket, men han intresserade mig i alla fall, om ock hans försök att väcka gran- narne visade sig alldeles fruktlösa.
Slutligen blefvo snarkningarne på flere håll så hög- ljudda, att en af kyrkväktarne, som tycktes hålla vakt i närheten, såg sig nödgad att gripa in.
Det var i synnerhet en af dem, den ljudligaste af dem alla (kanske dödfull på köpet), som han kraftigt bearbetade med upprepade ruskningar, men hvarken denne eller någon af de andra lyckades han få lif i.
I bästa fall rätade de på ryggen ett tag och tittade sig förvirradt omkring och så sjönko deras lurfviga hufvuden ned igen, och de somnade genast.
Jag började bli generad af detta kolingslif omkring mig under pågå- ende gudstjänst och tyckte mig ej ha det gagn af mitt kyrkobesök som jag önskat, och äfven kunde jag inte undgå att tänka på en viss fara i en sådan närhet.
Ja, den stod, undervisning i matlagning, finbakning, desserträtter m.
m. f ö l j d a f c e n t r a l t l ä g e, godt och r i k l i g t b o r d, l å g a e N Y H E T E R N A för v å r e n i B A R N K L Ä D E R priser 3 mån, elevkurs.
och därtill r a b a t t k u p o n g e r.
P r o s p.
och U p p l y s n.
f r i t t.
Stadens mest besökta.
T å r t o r, b a k e l s e r, kaffebröd f r ä n eget bageri s e r v.
o.
säljes h ä r.
ID UN I =:: \ — 252 — 1903 Enligt referat af meddelande från Svenska i Tandläkaresällskapets kommitté för undersök- = ning af gängse antiseptiska munvatten på Inter- i nationella Tandläkarekongressen i Stockholm den: 15 Aug.
1902 är I STOMATOL: ovedersägligen det munvatten, som bäst uppfyller i: de fordringar medicinen och tandhygienen ställa E: på ett bakteriedödande och sjukdomsförekom-: E mande preparat för tändernas och munnens vård.
= STOMATOLFABRIKEN, Stockholm.
H.
M.
Konungens Hofleverantör.
: som jag så får säga, alldeles » lefvande » för mig.
Man torde förstå hvad jag menar.
Emel- lertid hade det nu hunnit bli tämligen klart för mig hvarför kolingarne gingo i kyrkan, och efteråt fick jag saken ännu klarare genom att tillspörja en o m förhållandena underkun- nig person.
Jag fick då veta hvad troligen hvarenda stockholmsbo vet, men landsorts- bor torde behöfva upplysas om, nämligen att kolingarne i trakten af Storkyrkan ha sedan länge ett slags privilegium på att vid guds- tjänsterna intaga sina särskilda bänkar i en viss vrå af kyrkan; och att hvad de där söka är värme och en god sömn, ingenting annat.
Storkyrkan är således för dem under vintern, om ock blott på söndagarne, ett slags värme- stuga, som de tycka om att använda, » medan de vänta på krogarnes öppnande », såsom min sagesman upplyste.
Och som krogarne inte öppnas förr än kl. 1, så sitta de längre kvar än andra kyrkobesökare.
Sin sömn få de fritt njuta under gudstjänsten, såvida de icke snarka för högt.
Då först ingriper ordningsmakten.
Så nu visste jag hvad » kolingskult » ville säga, åtminstone i en viss mening.
Emellertid föresatte jag mig att nästa gång jag besökte Storkyrkan välja en annan plats.
Den där kölingen, som hörde på, kunde jag dock ej få ur mina tankar, och jag närde till och med ett hopp att han hörde till de » hjälp- liga ».
Från Storkyrkan styrde jag efter guds- tjänstens slut kosan utför Skomakare- och Svartmangatorna till Benickebrinken, och där såg jag åter en hel skara kolingar, dessa stå- ende i en lång rad och stödjande sig mot järnräcket i hvarjehanda » loja » ställningar och med blickarna riktade ned öfver Öster- långgatan, liksom väntade de på något.
Jag frågade en poliskonstapel i närheten hvad de stodo där och tittade på, och han svarade: » De stå bara och vänta på att krogarne ska ' öppnas.
Så stå de hvarje söndag. » Jag fort- satte min väg mot hemmet och såg sedan andra flockar stå på samma sätt väntande i närheten af någon krog.
I denna stilla vän- tan låg, om jag så får säga, kolingarnes » sön- dagsstämning », sorglig att se och tänka på.
Man hör stundom stockholmare påstå med en viss stolthet, att hos deras kolingar skall af gammalt finnas något visst spirituellt, ja en verklig humor.
Ja, såvida vi få öfversätta spiritus med » sprit » och humor med » vätska » (såsom ju detta ord i första hand betyder) så tror äfven jag, att båda delarne finnes hos dem alla i tillräcklig mängd; men skola vi ta orden i deras mera estetiska betydelse, då undrar jag, om inte påståendet beror på en liten fåfänga hos stockholmarne att vilja bril- jera med mera begåfvade kolingar än lands- orten, liksom norrmännen med » mere bega- vede Idioter » än svenskarne.
Och åt denna fördom har väl ock Engström genom sin egen » humor » under de vidunderliga bilderna gif- vit ytterligare stöd; ja, han har gjort det med sådan framgång, att han lyckats skapa ett slags » kolingskult » (denna gång taget i sin vanliga mening), en kult som, i förbigå- ende sagdt, hvarken torde hedra vår tids smak eller gagna kolingarne själfva.
Att det bland dessa senare kan finnas ett och annat kvickhufvud, liksom sådana finnas inom alla samhällslager, förnekar jag naturligtvis här- med icke.
Och nu till sist en annan fråga.
Ä r o kolingarne i allmänhet infödda stockholmare?
Så gärna jag unnade Stockolm äran att ha både födt och fostrat dem alla, så har jag dock skäl att tro, att i fråga om flertalet blott äran af det senare d. v. s. af fostrandet och utvecklingen, tillkommer hufvudstaden.
En betydande procent äro nog, att döma af de upplysningar jag fått, landsortsbor, som strömmat hit för att söka arbete och lycka och snart nog beträdt » vägen utföre ».
Man finner också bland dem de mest skilda dia- lekter, röjande deras respektive ursprungs- orter.
Alltså, beklagligt nog, måtte kolings- anlagen vara rent svenska; och något litet af koling ha vi svenskar nog i oss allihop af naturen, såvida det måste erkännas att bland svenska nationalsynder, spritbegäret och be- gäret att lata och roa sig icke äro de minst framstående. "
..
DIKTAREN OCH HANS HUSTRU.
AF JUAN MARAGALL.
Öfversättning från ka talanskan.
HUSTRUN N ÄR H E L S T jag SÄGER: talar och förströdd du ler och synes lyssna, utan dock att höra, då tycks mig, älskade, att dig jag ser en slup af tankar emot fjärran föra.
Mot det oändligt blåa färden bär, och slupen dansar öfver fradgad bölja; men vet, så stark min kärlek ändock är, att den mig låter dig på färden följa.
Hvarthän det bär, jag fatta ej förmår, jag vet blott, att jag förs på hafvet vida, att jag din hustru är, som vid din sida dig alltid följer och dig följa får.
DIKTAREN SVARAR: Nej, du är lotsen på min tankes slup, och rodret hvilar ju i dina händer; min farkost alltid från de blåa djup till hamnen af din kärlek återvänder!
BIRGER * MÖRNER.
Jag närmar mig nu slutet af min uppsats.
De » Stockholmsbilder », jag denna gång teck- nat, ha, trots alla försök till ett leende då och då, ej egentligen varit glada, och det är j u ej heller så underligt, då de existenser jag här skildrat i själfva verket äro mycket sorg- liga.
Och det sorgliga förminskas ej däraf att skulden till en sådan tillvaro som kolingar- nes, mest ligger hos dem själfva, i de olyckliga drifter jag of van påpekat; något som å andra sidan dock ej hindrar, att någon skuld här äfven hvilar öfver både medmänniskor och samhälle, som alltför mycket lämnat kolingarne åt sitt öde, utan försök att upprätta dem, medan det ännu var möjligt.
Huru ett så- dant upprättande skulle i praktiken ha kunnat försiggå, är jag hvarken människokännare eller » sociolog » nog att tilltro mig afgöra, om jag ock misstänker, att den omständighet, att både staten och enskilde (icke minst föräldra- hemmen) omhulda de uppväxande pojkarnes dagdrifveri under slyngelåren, icke är sättet att få dem in på rätt väg.
Mer kan jag ej säga i frågan.
Jag konstaterar blott ett af kräftsåren i vårt stora lysande hufvudstads- samhälle.
Hvar nu botemedlet för kolingarne finnes eller, ännu radikalare uttryckt, hur hela ko- lingseländet skall kunna utrotas, det är ej lätt sagdt.
Här behöfvas sannerligen djupare tag och högre omskapande krafter än som stå människor till buds, men ett medel skulle dock kolingarne kunna försöka själfva tills vidare, och det vore att » en corps » ansluta sig till arbetarnes stora spritstrejk.
Denna nobla rörelse, påbörjad i arbetarnes egua led, torde på samma gång, såvida strejken blir allmän och bestående, vara det kraftigaste preventiva medlet mot ett fortsatt rekryterande af koling- arnes sorgliga » legion ».
GLÖM Jubileumsfondens EJ sparbössor!
Ferd.
Flodin folo.
HENRIK WRANÉR.
» T SVERIGE uppskattas egentligen ingen X annan humor än den småländska! » yttrar Ernst Högman smått sarkastiskt i en artikel i Idun n:r 5 1, 1902.
Undras mig dock, o m icke det sydsvenska klöfverbladet på humorns fält: halländingen Ang. Bondeson, småländin- gen Sigurd och skåningen Henrik Wranér verk- ligen vunnit berättigadt erkännande.
Det är just med anledning af att den sist- nämnde i onsdags fyllde sina 50 år, som Idun vill bringa hans gemytliga bild och en landsman till honom rita en enkel ram däromkring för tidningens mångtusende läsare i gamla och nya världen.
Henrik Wranér är född den 22 april 1853 i Wranarp af Östra Tornarps församling, Kri- stianstads län, där fadern, som var skomakare,
I DUN 1903 — 253 — ännu lefver, fastän blind.
Började sin skol- gång i Simrishamns pedagogi 1865, fortsatte i Kristianstads elementarläroverk 1867 och tog sin mogenhetsexamen där 1873.
Som ny- bakad student var han anställd som kartritare och landtmäteribiträde i 4 år, därunder en mängd anteckningar och studier af allmogens lif, seder, ordstäf m. m. gjordes.
Lärare i 2 år vid Fridhems folkhögskola i Malmöhus län, vik.
kollega i Karlshamn läsåret 1 8 7 9 — 8 0.
Medredaktör af tidningen » Lund » 1 8 8 7 — 8 9 och » Östersunds-Posten » 1 8 9 0 — 9 3.
Alltsedan 1893 har han varit bosatt i Stock- holm, där han tycks trifvas ypperligt och därifrån han ymnigt strör omkring sig alster af sin flitiga penna i kalendrar, tidningar och tidskrifter.
I sju år har han varit fast anställd i Svensk Läraretidning.
Jag tror mig icke säga för mycket, då jag påstår, att han är en af Sveriges mest lästa nu lefvande författare.
Jag vill blott påpeka hans mångåriga medar- betarskap i Jultomten, Tummeliten, Saga, Fågel blå och hvad de alla heta, de vidt spridda och omtyckta barnpublikationerna; den serie folklifsskildringar » Ur folklif och folkmun » samt kåserier under rubriken » Småsnack » han sänder ut hvarje månad till ett 50:tal lands- ortstidningar — för att nu icke tala om att en del svensk-finska och svensk-amerikanska tidningar med aldrig tröttnande oblyghet stjäla hans bitar.
Hvarje vår utgifver han på A l b.
Bonniers förlag en liten knippa skisser under småge- mytliga rubriker, såsom » Hvardagsmat och gilleskakor », » Tösaknep och pojkahyss », » Bä- ringar och ragator », » Flinebyttor och suringar » o. s. v. och håller nu på att ge ut sin nitton- de bok.
Ett par äro öfversatta till norskan.
— Men sina dikter har han ännu icke ut- gifvit.
Och ändå har han fått två diktsam- lingar prisbelönta i Svenska akademien, den ena införd i Idun 1901.
W.
har blifvit kallad » Sveriges Fritz Reuter », och i flere afseenden röjer han själsfrändskap med vår nyss hänsofna Lea.
Aldrig har han skattat åt » naturalismen », så att hans böcker behöft ställas i något » giftskåp », utan ha de kunnat läsas till och med i flickpensioner.
Han skildrar helst gammaldags folk med ut- prägladt religiös ståndpunkt.
Han känner Skånes folk utan och innan och älskar det också, men är ej blind för dess brister, utan håller ofta nog spegeln för det.
Sär- skildt tar han gummorna, de talföra och mun- viga, på kornet.
Den röda tråden i hans diktning är alltid: Vårda kärlekens skära blomma framför allt annat!
Trogen kärlek segrar alltid, om också ej den vinner väntad lön i jordelifvets ofullkomlighet.
Aldrig säljes ostraffadt dess förstfödslorätt för en gryn- välling.
Hans lifsåskådning och säregna diktnings- innebörd förklaras mycket genom hans upp- fostran i ett strängt schartauanskt hem, och hans stora arbetsförmåga af hans lyckliga hemlif.
Gift sedan 1891 efter nio års förlof- ning med Anna W.
F. Löfgren, » den blåögda skånska prästdottern », som så ofta skymtar fram i hans diktning, har han tre pigga och lefnads- glada barn: Signe (» Mjölkabytta »), Sven (» Dom- prost ») och Helge (» Tomtegubbe »), hvilka nog också stå modeller emellanåt för honom i likhet med Jenny Nyströms och Carl Larssons » glyttar ».
Men » mor » läser alla hans koncept och är både hans » litterära sångmö och litte- rära samvete ».
Ofta har Wranér föredragit sina egna skisser offentligt, t. ex. vid folkhögskolefester, i K. F. U.
M. och Stockholms folkskollärareförening, stundom ute i Guds fria natur, såsom vid folkmöten i Skåne förr i världen.
V i d dessa uppläsningar har han förstått rycka åhörarne med sig.
Ett återsken af hans eget och be- rättelsernas skånska skämtlynne plägar leka på auditoriets anleten.
Måtte han länge få sprida solsken och godt lynne omkring sig!
Det får man icke för mycket af här i världen.
H E L G E SANDBERG.
B ÄDDA BRUDSÄNG.
EN GAMMAL- DAGS SKÅNEBILD AF HENRIK WRANÉR.
F ÖRR I VÄRLDEN, när de gamle lefde, var det på sina ställen ett häfdvunnet bruk, att dagen innan en flicka skulle gifta sig bjöd hon hem till bröllopsgården först och främst sina närmaste jämnåriga ur sin egen och brudgum- mens släkt och vidare sina förtroligaste bekanta från skolan och nattvardsläsningen.
De undfäg- nades på bästa sätt, talade om gamla minnen och nya erfarenheter, drömmar och förhoppningar och bäddade slutligen brudparets säng i brudkam- maren.
För bortåt 40 år sedan hörde jag en 70 års gumma berätta om en dylik festlighet, där hon varit med i sin ungdom.
» Jag hade ju, » begynte gumman, » alltid varit som hemma i Mossagärden och Else och jag voro allra finaste vänner.
Därför var det ju klart som pölsespad, att när Else skulle gifta sig med rusthål- larens Mårten, skulle jag dit och bädda brudsäng.
Där var hennes bägge yngre systrar Ingrid och Dortha och hennes kusiner Johanna och Mätta och brudgummens systrar Marna och Malena och klockarens Amalia och Sofia, dotter till den gamle soldaten.
Strax vi voro komna, sutto vi ju lite högtidliga och tittade på hvarandras nya kläder.
Else skulle ju stå brud i mormors bröllopsdräkt med 1748 på bröstlappen i guldtråd, men hon hade ju fått allt möjligt fint i klädesväg och » skinnklockor » och sommarklädningar af sits och rutigt bomullstyg, så en annan stackare, som inte hade rika för- äldrar, ville helst krupit bak-kakelugnen och gömt sin enkla buteljgröna verkensklädning.
Och de andra hade själar, stora som himlasängtäcken och tjocka som åktäeken.
Ja, där var mycket att se!
Och så mycket hals- och bröstknappar och sjala- nålar af speciesilfver och silkeshalsdukar — åh!
Men så kom kaffekitteln in och där bjöds till och med rosenlikör ur glas, som inte voro större än en fingerborg.
Och så kom " snackekvarnen i gång, må tro!
Det var Else själf, som satte oss i gång.
» Hvad är det med er, töser? » sa ' hon.
» Ä ' ni födda i Jämmerdala allihop?
Eller tror ni att jag ska gå till galgbacken i morgon, efter ni sitter tysta som mullsorkar.
Jag är glad vid Mårten och han vid mig.
Bägge ä ' vi af bra folkasläkt och inte barbenta någon af oss, så den ene kan inte slå den andre i synen med » fattiglappar ».
Hade så varit Guds vilja, att riksdagsmannens Håkan skulle lefva, hade det väl varit med honom jag ' gått till altaret, men han gick bort.
En kan inte sörja bort alla sina dar, när där inte blandar sig samvetskval i sorgen.
Jag ska göra hvad jag kan — se ' n får Vår Herre göra resten.
Mårten har ett godt hjärta — det är hufvudsaken, och då gör det mindre om han inte är så kvicktänkt.
Det är jag i stället.
Det ska nog bli bra.
Och doppen nu och dricken en påtår!
Se ' n ska ' vi gå ut i kammaren och dansa ett slag och se ' n ska ' vi äta och se ' n ska ' vi bädda brudsängen — det får jag ju inte vara med om efter gammalt bruk, och så ska ' vi ha kvällsmat och sist en sväng på maten inne i salen.
Och så ska ni gå hem och drömma om hvems tur det skall bli härnäst att » stå på den heta stenen » — jag har mina aningar, jag.
Men jag tiger som en mur.
Ska ni inte ha mer?
Nå, då gå vi in och ta oss en dans! » Hej och hoppsan, Lika godt, san, Inte gifter jag mig än så brådt, san Det gjorde vi och kommo sedan ut röda, varma och flämtande.
» Seså, töser! » sa ' Else och såg viktig ut.
» Nu ska ni in för Pontius Pilatus.
Jag, som snart är en gammal käring — fast de sju pojkarne åter- stå — ska nu förhöra er och ni ska bekänna era hjärtekval.
Efter gammalt bruk skulle mina systrar börja.
Men det behöfs inte — jag känner till dem och nå ' n annan förstår dem inte.
Så mycket kan I I I till I I I I Ull I I I I llllll I I 1 I I III 1 I I 111 I I I II 111 I I I 1 Ull I II t llllll Bästa konserveringsmedel W i l h.
Beckers Malpulver i askar ä 1 och 2 kr., i pa- ket å 25 och 50 öre.
W i l h.
Beckers Malpapper i paket om 10 ark 25 öre.
W i l h.
Beckers Maltinktur i flaskor ä kr.
1:15,-0:65 och0:4 ' &gt;.
Tjärpapper, stora ark, pr ark 20 öre.
Kamfer i stycken och tärningar, naftalin, naftalinkamfer, kolokvintäpp- len, äkta persiskt insektspulver.
Formalin, forma- linkamfer och formalinpastiller m. m. billigast hos Mot Mal!
— Kongl.
Hofleverantör.
— 5 Malmtorgsgatan 5, 2 4 Stora Nygatan, Götgatan 23, STOCKHOLM.
jag säga om Ingrid, att hon vill och Per Matts Öländer vill och Öländers föräldrar vilja, men far vill inte, och därför få de se tiden an och tänka, att den väntar aldrig för länge, som väntar på kalfstek.
Doftha är så ung än, så hon har bara hjärta för kycklingarna, men ni ska inte tro hon är någon höna för det.
Nu är det du, Marna!
Nåå? » » Hm, möllarens Anders har fint, förstås, men han kan ju inte bli öfverens med de gamla om undantaget, så vi kunna ju inte gifta oss.
Annars är han snäll och rar. » » Det ger sig nog med tiden.
Nå du, Malena? » » Ja, det blir väl ingenting af.
Ola Nils Elias vill inte — han är rent galen i tattaretösen, som tjänar i Backagården.
Han är förhäxad — hon har gett honom nå ' n kärleksört.
Jag får nog gå där, tills det växer mossa på träskorna på mig. » » Nåå, du, Johanna? » » Jag bryr mig inte om nå ' n.
Får jag bara sitta i väfven, är jag nöjd och belåten.
Karlar lukta inte godt — häst och stall!
Usch!
Och små barn kan jag inte se — de äckla mig!
Nej, tacka vill jag en vacker väf! » » Sicken en!
Du, Mätta? » » Mickel Matts Mattias har gått och menat och sett på mig se ' n vi gingo och läste, och jag tror att han inom sig menar någonting mycket all- varligt och hjärtligt.
Men se, han blir inte färdig med att säga något, den vanten.
Så jag vet inte ' — själf kan jag ju inte nödga mig på honom. » » Låt skräddaren, som är böneman, gå till honom och höra sig för! » » Jag tycker det är förargligt — annars är han ju duktig och tar ju bara ett par helstrumpor för besväret. » » Ja, det bör väl till och med en sådan vante som Mattias vara värd — det är ju ändå en karl.
Men vänta till i morgon på bröllopet — jag ska ta honom om hand och han ska sjunga ut, om han vill eller ej.
Om han menar något, förstås! » » Det var då snällt af dig, Else! » » Nå, Amalia!
Du drömmer väl om en fin herre, en speleman i den högre koren?
' Du, som har en sådan röst och kan » sjunga fyrstämmigt » — det skulle bli musik hela da ' n hos er! » » Jag har en gång drömt om en stor, lång, kolaude svart man: han hade stora mörka ögon och han spelade orgel, så att alla människor måste ta till ögonen. » » Var det så ynkligt? » » Så härligt var det.
Och han såg på mig och kom emot mig med utsträckta armar.
Men jag har aldrig träffat honom i verkligheten. » » Och gör det kanske aldrig heller, din toka!
Om det nu inte är organisten från Malmö, Mår- tens syssling, som kommer hit i morgon.
Han är så svart som en tattare och han ska spela som en ängel rent.
Kanske din morgonrodnad randas, Amalia!
— Nå du, Sofie? » » Jaa, far börjar bli gammal, så han tar afsked efter mötet.
Så får en annan torpet och soldat- numret, och så följer jag väl med.
Det är ju så vanligt. » » Det är sant, förstås.
Och nu är det bara du kvar, Pernilla! » sa ' hon till mig.
» Prästadrängen Bo och jag ha varit öfverens i många år, och han får arrendera en bit af prästgården, om vi slå oss ihop.
Men det kan ju inte bli till nå ' nting, för far säger: » Flyttar du ur huset, går jag i märgelgrafven! » Vi ha er- bjudit honom att följa med och må som en prins i en gåsarede.
Han säger bara: » Förr går jag i märgelgrafven! » Han är envis som en fäfluga.
Men jag kan ju inte ta hans död på mitt sam- vete, sa jag.
Bo var åt mig härom söndagen, så jag grät så jag kunde dött.
Det är hårdt att ha en sådan far.
» Nu, sa Bo, » har jag tjänat för dig som Jakob för Rachel i sju år och ändå får jag dig väl aldrig.
Gör du inte slag i saken till Mi- chaeli, så får jag höra mig för hos någon annan,
IDUN 1903 — 254 — BLAND KONSTNÄRER ».
TA FL A I OLJA AF V1GG0 JOHANSEN PÅ CHARLOTTENBORGUTSTÄLLN INGEN.
INKÖPT FÖR NATIONALMUSEUM.
EFTER SPECIELLT FÖR IDUN TAGEN FOTOGRAFI.
för jag vill ha benen under eget bord, innan jag blir gråhårig. » Jag vill ju så gärna som jag vill ha mat — men hvad ska jag göra?
Om Vår Herre ville ta gubben ändå!
Det är kanske orätt att säga det, men jag kan inte hjälpa det! » » Stackars Pernilla!
Nu ska ni binda för ögonen på mig och så ställa er i en ring och så ska jag efter gammalt bruk ta en af er, under det ni dansar rundt — den jag tar blir först gift, som ni vet.
En ska bli vid den gamla tron, töser!
Se så! » Hon tog mig.
» Jaaså!
Nå lycka till!
Då tar Vår Herre gam- lingen och Bo tar dig!
Jaså.
Jag trodde det skulle bli Ingrid, för jag tycker, att far liksom börjat tänka på att ge efter.
Nå, då blir det väl hennes tur därnäst.
Och nu ska vi gå till bords! » sa Else.
Se ' n vi hade ätit, gingo vi in i brudkammaren.
Brudens systrar buro in massor af sängkläder från kistkammaren och snart stod bädden högt mot löftet.
Efter gammal sed skulle jag, som stod närmast, sätta mig på den — det var som jag satt mig i ett grötfat och jag höll på att al- drig kunna krafla mig upp igen.
Så läste vi hvar sin önskevers efter bruk och sedvänja — med sammanknäppta händer.
Vack- rast var den, som klockarens Amalia läste — jag minns den än i dag: » Hvila här från dagens mödor ut!
Gifve Gud dig här ett saligt slut! » » Hon tänker nog ändå i hjärtegrunden tidt på Håkan, som gick hädan!
Ger sig, om Mårten rik- tigt vinner henne! » sa Marna.
» Jag tror en glöm- mer aldrig den första kärleken. » » En död går väl inte i vägen för en lefvande? » tyckte Sofle.
» Kanske mer än en annan lefvande! » sa Ama- lia.
För hon hade läst så många böcker.
Så spisade vi kvällsmat och dansade i salen.
Och dagen därpå stod bröllopet, det stod förresten i fem dagar.
Och minsann blef där ett par af Amalia och den svarte från Malmö, så det var nog om honom hon drömt.
Mårten och Else lefde länge och lyckligt och sågo barn och barnbarn till tredje och fjärde led, tror jag.
Far slutade på sommaren.
Bo kom och jag blef hans hustru.
Vi ha slitit, men det är ju roligt i eget hem.
Jag tackade Vår Herre många gånger, att jag aldrig bad, att far skulle dö, fast nog blef jag glad, när han gick bort.
Hade han lefvat, hade jag ju aldrig fått Bo.
» BLAND KONSTNÄRER ».
D EN ÅRLIGEN återkommande vårutställ- ningen af dansk konst på Charlotten- borg i Köpenhamn har, liksom de svenska konstnärernas vårexposition vid Rödbotorget i Stockholm, denna gång klandrats för brist på kraft och fattigdom på nya idéer.
Det är nu som ofta förr ett rop på föryngring, på stimulerande färgexperiment, en uppmaning till de i sitt anletes svett arbetande konst- närerna att göra nya landvinningar, öfver hvilka publiken kan få häpna, bli betagen eller flamma upp i spetsborgerlig harm — allt i mån af sina intellektuella förutsättningar.
Icke dess mindre har den danska vårut- ställningen med sina 700 nummer äfven nu mycket af intresse att uppvisa, — den danska landskapsmålningen till exempel med sin kär- leksfulla intimitet i uppfattningen förnekar sig aldrig — och en af Danmarks bästa re- presentanter för den flgurala målningen, Viggo Johansen, har vunnit en mindre vanlig seger med sin här af bildade duk » Bland konstnärer », enär densamma i dessa dagar förvärfvats för vårt Nationalmuseum.
Den verkligt storstilade målningen framställer prins Eugen på besök i konstnärens hem.
Man sitter vid middags- bordet, sysselsatt med desserten.
Det purpur- färgade vinet gnistrar i glasen och tunga, saftiga frukter ligga strödda öfver den hvita duken, där lampan kastar sällsamma skuggor.
Målaren-prinsen har husets fru till dam och man ser vid bordet en del danska konstnärer, bl.
a.
Jul.
Poulsen, Bindesböll, Irminger, båda herrarne Skovgaard och värden själf i bak- grunden borta vid fönstret.
Vårt nationalgalleri är afgjordt att lyck- önska till ägandet af detta konstverk, som besitter en fasthet i teckningen och en färger- nas friska liffullhet, hvarur mästerskapet otve- tydigt talar.
Tafian är förvärfvad för 12,000 kronor och köpet har förmedlats genom in- tendenten Looström, professor Holm och pro- fessor, friherre Cederström såsom delegerade för Nationalmusei nämnd.
Inköpssumman har till större delen ställts till disposition af en enskild konstvän, verkställande direktören för Allmänna Telefonbolaget härstädes öfverin- geniören H.
T. Cedergren.
» MONNA VANNA » — ETT DRAMA OM » KÄRLEKENS VÄSEN ».
E N ÄDELSTEN af poetisk klarhet, af lågan- de känsloeld är Maurice Mceterlincks under- bara renässansdrama » Monna V a n n a », och lyft upp på skådebanans höjd tränger det med sina värmestrålar oemotståndligt ned till hvarje hjärta, som öfverhufvud taget kan reagera för en andlig vågrörelse.
Om ock den sceniska infattningen i ett som annat skulle brista i fullkomning, betyder detta härvid mindre — så all yttre svaghet öfvermäktig är konst- verkets egen inre styika.
De detaljanmärk- ningar, som till äfventyrs kunna riktas mot Svenska Teaterns framförande af det mäktiga skådespelet, kunna således ej heller förringa den rättvisa äran af en tolkning, som dock
— 255 — IDUN 1903 » Jag kände, huru den mur, som tyvärr skiljer oss från alla andra varelser, blef tunn och genomskinlig, och jag doppade mina hän- der, jag sänkte mina blickar ned i den som i en uppfriskande källa, ur hvilken jag drog upp dem strålande af ljus, af tillit och upp- riktighet, som om jag sänkt ned dem i mitt eget samvete, mitt eget hjärta!
Det tycktes mig också, att människorna förändrades, att jag hade misstagit mig om dem intill denna dag.
Och i synnerhet föreföll det mig, som om jag själf förvandlades, som om jag trädde ut ur ett långvarigt fängelse; portarne öpp- nades för mig, blommor och blad böjde järn- gallerna åt sidan, stenarne sjönko ned i jor- den, och morgonens rena luft trängde in i min själ och kringböljade min kärlek. » Och nu inträffar det underbara Monna Vanna måste bekänna: — • äfven » Också jag kände mig förvandlad.
Jag förundrade mig, att jag kunde tala med er, såsom jag gjorde det från första ögonblicket — ty jag är mycket tystlåten.
Jag har aldrig talat så med någon man ... » Likvisst vill hon icke, vågar sig själf gifva det rätta namnet hvars första stråle redan lyser själ.
Förskräckt sliter hon sig känslors ljufva famning: icke ens för åt det ljus, in i hennes lös ur sina » Men vi sitta här och tala, som om vi vore på en obebodd ö — o m jag vore ensam i världen, gjorde det ingenting — men vi hafva allt för länge glömt, att en annan lider, me- dan vi här dröja vid lyckliga minnen.
— Guidos sorg, då jag lämnade Pisa — hans ångesten i hans stämma — jag blekhet kan icke stanna längre! » Och segerviss i känslan att kunna vända åter till sin make, lika oskärad som hon kom, förmår hon Prinzivalle, som nu, sedan han svikit Florens, endast kan vänta dess bittraste hämd, att under hennes skydd följa henne tillbaka till den omringade staden.
» MONNA VANNA » PÅ MONNA SVENSKA VANNA TEATERN.
(FRÖKEN PRINZIVALLE LDNDEQUIST).
i så mycket och ej minst i det väsentliga var genomträngd af hängifvenhetens ärliga anda.
* Den belgiske skaldens drama förflyttar oss till det femtonde seklets Italien.
En floren- tinsk legohär under anförarskap af den unge condottieren Prinzivalle belägrar Pisa, och i den första akten bevittna vi den uthungrade och till det yttersta bragta stadens sista för- tviflade motstånd mot den, som det synes, oundvikliga undergången.
Då anländer den utsände parlamentären, den pisanske befäl- hafvaren Guido Colonnas åldrige fader Marco Colonna, med segrarens yttersta anbud o m lejd: tre hundra vagnar, lastade med födo- ämnen och ammunition, skola sändas till sta- dens undsättning, o m Guidos sköna och dyg- derika unga maka Monna Vanna, vapenlös och naken under sin mantel, om kvällen infinner sig i Prinzivalles tält och för en enda natt lämnar sig i hans våld. "
I skummande raseri uppreser sig Guido Colonnas hela manliga stolthet mot denna dödliga skymf, men den gamle talar vishetens ord om de högre synpunktemas rätt och den sanna kärlekens rätta hjältemod, och när den unga makan får del af det förfärliga budska- pet, uttalar hon med dödsblek underkastelse sitt: Jag måste, jag måste!
I den andra akten bidar Prinzivalle i sval- (HR FOTO DE FÖR WAHL) IDUN AF BEKÄNNER A.
SIN KÄRLEK FÖR BLOMBERG.
lande känslouppror på utgårigen i sitt yppigt smyckade tält.
Då flammar genom mörkret ofvan den belägrade staden från kampanilens krön det aftalade tecknet — Monna Vanna vill gifva sig ut för folket, Monna Vanna är på väg!
Hon träder in i fiendens tält, men i stället för att mötas af det brutala våld, hon väntat, ser hon Prinzivalle störta till sina fötter, medan hans läppar i skälfvande kärleksord framstamma bekännelsen, huru han allt sedan sin barndom, då de flyktigt mötts, älskat henne, och hur hela hans lif från den dagen varit en oafbruten sträfvan att en ing få nalkas henne med sitt hjärtas bikt.
» H v a d männen dock äro svaga och fega, när de älska 1 » brister Monna Vanna ut.
Men hon skyndar att tillägga: » Missförstå mig ej — j a g älskar er icke, och jag kan icke säga, om jag måhända kunnat älska er — • men det upprör själfva kärlekens väsen i mitt inre, när jag ser en man, som säger, att han äl- skar mig lika så varmt, som jag kanske skulle kunnat älska honom — när jag ser honom stå modlös gent emot sin käriek. » I några scener af den skäraste lyriska fäg- ring målar nu skalden, hur den oändliga vördnadskänsla, som Monna Vannas kvinnliga renhet ingjuter i Prinzivalles bröst, liksom upplyfter hans lidelse på förklaringens berg, till dess han bäfvande betygar: » MONNA VANNA LONNA VANNA » SÖKER OM PA SVENSKA FÖRGÄFVES SIN OSKULD.
TEATERN.
ÖFVERTYGA A. MONNA GUIDO BLOMBERG CO- FOTO.
IUUN 1903 — 256 — GÖTEBORGS SJUKHEM.
T ILLFÖLJE af den mängd frikostiga dona- tioner, som tid efter annan tillfallit staden Göteborg, kan detta samhälle numera med tacksamhet och glädje uppvisa en massa allmän- nyttiga inrättningar, hvilka i solidité och storsla- genhet lämna intet öfrigt att önska.
Återigen står nu en af dessa ståtliga byggna- der färdig, för att snart nog inom sina murar gifva skydd och hägn åt den uppoffrande, väl- signelserika verksamhet, som ägnas lidande med- människor.
Det är nämligen » Hemmet för obotligt sjuke », som i dessa dagar skall förflyttas från sin g amla, numera otillräckliga lokal vid Sprängkullsgatan till denna nyuppförda tidsenliga byggnad, hvilken tisdagen den 28:de dennes kommer att högtidli- gen invigas.
» Hemmet för obotligt sjuke », eller som det i dagligt tal något oegentligt benämnes » Obot- liga sjukhuset ', stiftades i april månad år 1862, och erhöll då sitt grundkapital genom inkomsten af en välgörenhetstillställning, som på initiativ af d. v. landshöfdingens, statsrådet Fåhraei, maka an- ordnades af damer ur Göteborgs societé.
- Och medan eldarne, med hvilka det jub- lande Pisa firar den oväntade undsättningen, ännu förgylla dess på afstånd skymtande torn och murar, lämna de sida vid sida Prinzival- les tält vid den slutligen dignande Vannas b ö n: » Stöd mig — bär mig, så att intet må fördröja min första lyckliga vandring!
A, hvad natten dock är skön med sin gryende morgonrodnad!
Låt oss skynda!
V i måste upp- nå Pisa, innan glädjeeldarne slocknat! » Och så den tredje, mäktiga akten.
.
.
Hälsad af folkets hyllningsstorm, skrider Monna Vanna, följd af sin skyddsling, » som lammet följer det blommande strået », i mor- gonljuset fram genom gatorna, uppför trap- porna till sin makes palats.
Inför det an- sikte af is, som där möter henne, förstummas dock hennes glädje.
Förgäfves försäkrar hon Guido, att segraren skonat henne.
Han vill icke tro henne, och först då han får visshet, att det är Prinzivalle, hon fört med sig — för att, som han menar, på denne utkräfva en raffinerad hämnd — först då vill han för- låta henne.
Så uppenbaras med ens för Monna Vannas inre syn med förstelnande klarhet tomheten, förtroendelösheten i hennes makes kärlek.
Ja, icke ens folket, som nyss kringjublade henne som sin räddarinna ur dödsnöd, vill tro på hennes oskuld.
För att rädda Prinzivalle, för hvilken hennes käns- lors dolda eld, vid detta hela hennes hittills- varande lifsgrunds sammanstörtande, slår upp i förtärande brand, finner hon till sist ingen annan utväg än att taga på sig Guidos beskyll- ningar och göra allas lögn till sin sanning.
En- dast den lefnadsvise gamle Marco Colonna förmår skänka henne förståelse och tillhviskar henne stödjande: » Ja, Vanna, jag förstår dig — jag har för- stått din osanning — du har försökt det omöjliga!
- Det är rätt och det är orätt — liksom allt hvad man gör!
Och det är lifvet som har rätt. » Och medan vakterna bortföra Prinzivalle till fängelset, utropar Vanna: » Men gif mig nyckeln — nyckeln till hans fängelse.
.
.
Jag vill hafva den för mig en- sam, så att jag säkert vet — så att icke någon annan.
.
.
Ja, det var en stygg d r ö m; — nu börjar den vackra.
.
.
Det är den vackra som börjar! » Med dessa Monna Vannas sista ord faller täckelset för detta djupsinniga drama om » själfva kärlekens väsen ».
MONNA VAN NA VANKA » LÄMNA PÅ DEN SVENSKA FÖRRES PRINZIVALLE TEATERN.
TÄLT FÄNGSLAS FÖR AF 1.
ATT GUIDO ANDRA BEGE COLONNAS Redan den ytterst sammanträngda öfver- sikt öfver det märkliga diktverkets rika innehåll, vi här sökt gifva, har allt för starkt tagit vårt begränsade utrymme i an- språk.
Vi måste därför fatta oss i stor korthet om dess utförande på Svenska tea- tern, på samma gång vi hänvisa alla intres- serade till den af Frans Hedberg verkställda förträffliga öfversättning af originalet, som i dagarne utkommit i bokhandeln på A l b.
Bon- niers förlag.
Af de fyra roller, som stycket äger — de öfriga äro af en försvinnande oväsentlighet — fingo de tvänne förnämsta — Monna Vannas och Prinzivalles — enligt vår mening en i allo lofvärd tolkning.
Fröken Lundeqvi&amp;t förlänade åt Monna Vanna just den upphöjda renhet, den ljufva kvinnlighet och, i själs- kampens inténsa stegring, den mäktiga patos, som skaldens originalbild vid läsningen stäl- ler fram för vår syn.
Äfven herr de Wahl utmejslade Prinzivalles bronsgestalt med den äkta konstnärshandens storstilade rytm.
Hr Klintberg som Guido Colonna bjöd ungdom- ligt käcka, ehuru ungdomligt obehärskade anlopp.
Hr G. Ranft som den gamle Marco Colonna lunkade efter — en mil efter de medspelande, en värld efter diktaren.
JOHAN NORDLING.
AKTENS SIG TILL SLUTSCEN.
PISA.
SOLDATER.
PRINZIVALLE 2.
SCEN UR C. OLAUSSON TREDJE OCH MONNA AKTEN.
FOTO.
Nödvändigheten af ett hem för de stackars obotligt sjuke hade länge nog gjort sig kännbar, och den lysande offervillighet, som nu lades i da- gen visade i hög grad, att man hade både känsla och blick för det behjärtansvärda ändamålet.
Ba- saren inbringade nämligen en behållning af 42,619 kronor.
Den första direktionen, som tillsattes, bestod af doktorerna Charles Dickson och A. Ekström, friherre Oscar Dickson, fabriksägaren William Gibson samt rådman F. E. Roy.
Utom desse — de egentlige grundläggarne — räknar hemmet bland sina kraftigaste befrämjare herr James J. Dickson, hvilken såväl genom upp- repade gåfvor under sin lifstid, som genom sitt testamente, i hög grad befordrat dess utveckling, sin mångårige ordförande i styrelsen, stadsmäk- lare Jacob Dahl, och sin kassaförvaltare, herr Erik Wijk, som i denna egenskap under 30 års tid såväl med gåfvor som personligt arbete varit ett trofast stöd åt den växande anstalten.
Med undantag af den sistnämnde hafva alla desse för Göteborgs välfärd så varmt nitälskande män redan skattat åt förgängelsen, men deras minne lefver aktadt och välsignadt i det verk de till samhällets gagn uträttat.
De sju första åren bestreds läkarevården in- om hemmet af doktor A. Ekström, och då denne år 1869 afgick, efterträddes han af doktor Abraham H. Westman, hvilken ännu med oförminskade krafter kvarstår.
Det sätt, hvarpå doktor West- man under alla dessa år vid sidan af sin stora enskilda praktik skött denna kräfvande post, har naturligt nog gjort honom till en af stadens po- puläraste och mest omtyckte läkare.
Det nya sjukhuset, som numera kommer att bära namnet » Göteborgs sjukhem », är beläget på en dominerande höjd strax invid Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset å Anggården och äger
- IDUN 1903 257 — intelligens och en snabb- het i arbetet, som tydde på den borne journa- listen, och klarheten samt den korthuggna kraften i hans stil till- lika med den etsande kvickheten i hans lynne gjorde, att hans artiklar gärna lästes, men äfven ofta fruktades.
Bland sina talrika vänner efterlämnar den aflidne minnet af en varm och rik personlig- het, som sent skall för- gätas.
PEHR STAAFF.
TERSMEDEN f. En af stockholmspres- K NUT sens mest bekanta äldre medlemmar, medar- betaren i Nya Dagligt Allehanda Knut Jacob Ter- smeden, träffades på söndagens e. m. af hjärtslag och afled kort efteråt.
Han hade uppnått en ålder af 67 år.
T. var född den 2 nov.
1835 och son till löjt- nanten J. W. A. Ter- smeden och hans maka, född Ullman.
Han var till en början boktryc- kare i Eskilstuna och utgifvare af Eskilstuna Allehanda 1862 — 67.
År 1862 var han statsrevi- sor.
Ar 1867 flyttade han till Stockholm och blef medarbetare i Af- tonbladet till 1878, då han öfvergick till Nya Dagligt Allehanda, hvars redaktion han se- dan tillhört.
Hans pa- KNUT TERSMEDEN.
triarkaliska gråskägg var man alltid säker att skåda, när de kungliga reste bort eller hem- kommo från någon resa, vid begrafningar och andra högtidliga tillfällen, och ingen visste så väl som T, i hvilken ordning de närvarande skulle uppräknas.
T. var en mot alla välvillig och vän- lig hedersman af gamla stammen och var städse med osviklig plikttrohet på sin post, Han var gift med Mimmi Schylander, som af- led redan 1869.
En enda dotter afled 1879.
TfN POLARFÄRD för att finna den magnetiska " nordpolen står den norske kapten Roald Amund- sen i begrepp att anträda med en därför apterad ishafsskuta » Gjöa ».
Expeditionen kommer att kosta omkring 100,000 kronor, hvaraf en stor del JÄMTE PORTRATT AF STIF- DET I DAGARNE INVIGDA TAKNE » GÖTEBORGS SJUKHEM ».
man härifrån en fri och vidsträckt utsikt öfver Slottsskogens leende och härliga natur.
Sjukhemmet kan nu lämna plats åt ungefär ett hundra patien- ter, med endast tvänne sängplat- ser i hvarje rum, men är det sörjdt för, att man, då tillgångarne så medgifva, lätt nog skall kunna utvidga utrymmet.
Ritningarne hafva blifvit uppgjorda af arki- tekten Hans Hedlund, och bj^ggnaden är på ett i minsta detaljer gediget och berömvärdt sätt för en summa af 301,500 kronor på entreprenad upp- förd af byggmästare J.
A. Forshell.
Allt hvad filantropien mäktat åstadkomma, har i fråga om Göteborgs sjukhem blifvit tillgodosedt, och om människohjälp förmår lindra lidandet, skola säkert de obotligt sjuke, som här finna en fristad för lifvet, mången gång, trots plågor och kval, kunna känna tröst och förnöjsamhet i sin tunga tillvaro.
A.
BOD.
Vi måste lefva så, som om allas ögon voro riktade på oss; vi måste tänka så, som om hvar och en såge våra hemligaste tankar.
SENECA.
OCH ANSTALTENS UR DAGSKRÖNJKAN.
p E H R STAAFF f. Här om dagen - * - afled genom olyckshändelse i grannskapet af Stockholm skrift- ställaren Pehr Staaff.
Med hans frånfälle ha våra teater-, litterära och journalistiska kretsar förlorat en af sina verksammaste krafter och Stockholms samhälle en mycket uppmärksammad personlighet.
Sin publicistiska bana började Pehr Staaff som medarbetare i Stockholms Dagblad, hvarefter han öfvergick till Dagens Nyheter, där han verkat Särskild!
i egenskap af teaterkritiker.
Som sådan var han en af de få verkliga kännarne på den sceniska konstens alla områden, med ett brinnan- de intresse för teatern, hvarför de bästa af hans kritiker, de nämligen, som voro fullt opartiskt hållna, kunna uppställas som mönster af klar och djupgående analys, där den kvicka iakttagelsen och den ställvis instruktiva tonen samverkade att göra recensionen till hvad den egentligen bör vara: förklarande för publiken och undervisande för skådespelaren.
Som teaterförfattare har S. äfven utöfvat en ganska flitig verksamhet på komediens och lust- spelets fält.
Vi erinra här om de två satiriska styckena » Sveas fana » och » Det stora förslaget », hvilka torde kunna räknas till det bästa, som i denna genre skrifvits i vårt land.
Sitt tidningsmannavärf skötte han med kraft.
KAPTEN AMUNDSEN OMBORD Å GJÖA.
IDUN 1903 tillsläppes af kaptenen själf.
Vidare har konung Oscar bidragit med 10,000 kronor och Geografiska sällskapet i London med 100 pund.
Färden be- räknas taga i anspråk cirka 4 år, men man har för säkerhets skull prövianterat för 6 år.
Kapten Amundsen, som om sin färds resultat hyser de ljusaste förhoppningar, är en helt ung- man, endast 30 år, och har förut gjort en syd- polsfärd, jämväl i vetenskapligt syfte.
Kosan styres nu först mot Grönland, därefter öfver Bafflnsbukten in i Lancaster Sund.
Expe- ditionens öfriga medlemmar äro till antalet 8, alla Unga och med ishafsregionernä väl förtrogne märi, som icke torde komma att gifva sin energiske kapten efter i mod och beslutsamhet.
m T HUNDRA ÅR hade den 23 april förflutit se- dan en bland Sveriges tidigaste historiske novel- lister, skalden och församlingslärareu Gustaf Henrik Mellin, såg dagens ljus på Revolax käplansboställe i Finland 1803.
Sedan hans familj 1808 måst flykta för ryssarnej begaf den sig öfver till Sverige, där fadern blef kyrkoherde i Tun, Skara stift.
Efter faderns död fick han i dåvarande kyrkoherden i Kumla Frans Mikael Franzén en faderlig beskyd- dare.
Prästvigdes 1829 och tjänstgjorde länge som adjunkt i Klara och tillika, sedan 1848, som bataljonspredikant vid Svea lifgarde, tills han 1852 utnämndes till kyrkoherde i N. Vrams och Bjufs församlingar i Skåne, där han blef prost 1853 och där han den 3 augusti 1876 » nedlade sin herde- staf och sin penna och gick att intaga en af de renaste minnesplatserna i svenska litteraturens häfder », såsom Birger Schöldström skrifver i sin utmärkta biografi öfver Mellin.
Z. Topelius sjöng bland annat en gång till Mellins ära: * » W I L H E L M GOWENII MINNE ».
En verkligt.
* * storartad donation har i dessa dagar tillfal- lit Stockholms städ, hvarigeuöm den för hufvud- stadens sociala utveckling brännande frågan om billiga arbetarebostäder kommit ett steg närmare sin lösning.
Det är, nämligen den nyligen aflidne brukspatronen Wilhelm Gowenius, söm, eiitigt hväd det nu öppnade testamentet efter dén hän- söfne gifver vid handen, donerat en siimfna af cirka 1,000,000 kronor till det ofvan antydda ända- målet.
Fonden, som bär namnet » Wilhelm Gowenii minne » j skall användas till inköp ' af inom Stock- holms stads område lämpliga tomter, hvarå skola uppföras byggna- der, afsedda för arbe- tarebostäder.
Fattiga änkor med sina barn böra lämnas företräde vid erhållande af bo- stad, och bestämmer sty- relsen för öfrigt, hvilka bland de mest behöf- vande sökande skola er- hålla bostad.
Exekutorer äro sjö- kaptenen G.
A. Sjö- ström, direktören A. F. VILHELM GOWENIUS Söderström, grosshand- låren A. Ekström oeh bankkamreraren Ragnar Wahlberg.
Om halftannat år hoppas man kunna skrida till realiserande af den vackra tanke, som ligger i den fond, som skall bära namnet » Wilhelm Gowenii minne ».
— — — » Två ord beteckna hans diktarstam (Han är dock en hjärtetjuf): Fram, fram!
det rimmar på gröna Vram och ljuf på det täcka Bjufr&gt; — — — Då Idun önskat nå- g ra kortare personliga erinringar om M., må det tillåtas en » yngling » — som af prosten Mellin blifvit både döpt och konfirmerad och som från hans bibliotek fått de första intrycken af svensk litteratur och historia — på sekelda- gen få frammana den älskade församlingslära- rens blida drag.
Hans minne lefver~nog längst och kärast, där han sist sattes att verka och där han som en sann patri- G.
H.
M E L L I N.
ark umgicks bland sina kära » bjufingar » och » vramlingar ».
Som konfir- mationslärare var han ingen pedantisk katekes- tyrann, ty mig och andra konfirmander, som för- ut af byskolmästaren fått mycket stryk för det vi icke kunnat smälta den läsningen, förde han i stället, som en god herde, ömt och kärleksfullt i bet ut i bibliska och andra historiska ängder, där det var oss godt att vara.
- Stiftelsen hat nit för sin räkning och i enlighet med gifvärens bestämmelser låtit lippföra en ståt- lig nybyggnad ute på Rörsjömärkeilj och invig- ningen af det vackra hemmet ägde rum på dona- tors, födelsedag eller den l4 dennes.
Några data ur den varrnhjärtade och sträf- samme manhehs lif torde här förtjäna att anföras.
Gustaf Dahlgren föddes på egendomen Göinge; holm, där fadern var trädgårdsmästare.
Vid 15 års ålder kom hän i guldsmedslära i Landskrona, där häri kvärstannäde 5 år, hvärefter hart reste till utlandet för ätt fullfölja sin yrkesutbildning, Han besökte därunder bland andra städer Berlin, Wien och Paris.
Efter 10 års vistelse ute återkom han till Sverige och slog sig då ned i Mahnö, hvarest han åt i84Ö; i kömparijonskäp med dansken Carl Lyxdorph — hvilken för öfrigt äfven donerat siri förmögenhet till Malmö stad — öppnade guld- smeds- och juvelefäreverksämhet.
Denna blef i synnerhet sedan den flyttats till Adelgatan den förriämsta och största inoni staden; Efter ett lif fullt af idogt arbete dog D., soili ofvan nämntSj 1875, hvarvid befanns att han i välgörenhetssyfte skänkt så godt som hela sin f örmögerihet, hvilken nu med ränta på ränta vuxit till 500,000 kforior, för hvilket belopp Dahlgrenska stiftelsens riyä hem blifvit uppfördt.
— Byggnadens arkitekt är hr A. Anderberg från Stockholm och byggnadsarbetet är utfördt under ledning af bygg^ mästaren hr Joh.
Åväll.
U T T OVANLIGT PROTESTMÖTE.
Det är be- kant, hurusom till innevarande års riksdag aflåtits en kunglig proposition om delning af det vidsträckta Hernösands stift.
Som villkor för denna delning har uppställts Växjö och Kalmar sifts sammanslagning till ett, med stiftstyrelsens säte förlagdt till Växjö.
Denna bebådade kyrkopolitiska revolution har af Kalmar stifts befolkning mötts af ett kraftigt motstånd, som tagit form af ett under stor till- slutning hållet protestmöte i Kalmar annandag påsk: Från Öland hade flere hundra personer rest öfver till stiftsstaden med extrabåtar.
Redan vid 1-tiden på middagen började samlingen å Stortorget, och klockan 2.15, när de kommunalvalda ombuden, 72 till antalet, jämte mötesbestyrelsen upptågade från rådhuset till torget, där framför domkyrkan en i svenska färgerna klädd talarstol var rest, beräknades de församlade uppgå till omkring 10,000 personer.
Efter afsjungandet af psalmen 426, vers 4, med ackompanjemang af TAAHLGRENSKA STIFTELSEN i Malmö.
En af T * - Malmö stads främste välgörare för de fattiga inom samhället var skaparen af Dahlgrenska stif- telsen, juveleraren Gustaf Dahlgren, som föddes år 1814 den 14 april, och vid sin död 1875 efter- lämnade en förmögenhet af omkring 225,000 kro- nor, dem han donerat till det vackra ändamålet » att lindra medmänniskors nöd. » Många äro de anekdoter, som ännu gå i byg- den om den glorvördige prosten, ty han var ju så » gemen » och » meli ' en » • * och hans präktiga prostinna (f. Gyllenram) hade all möda att lära honom sparsamhetens dygd, ty i obevakade ögon- blick kunde han till och med gifva tiggaren sina bästa byxor!
Och af dessa kunde denne få sig en hel kostym, ty M. var en jätte till både längd och bredd.
Såsom ett prof på hans skämtlynne in i bleka dö- den må anföras hans bön till snickaren, som skulle göra hans likkista: » att göra locket högt nog, så att icke. — näsan tog emot! » (M. hade en väldig örnnäsa.)
Och locket blef också högt nog, ty kistan gick icke in i likvagnen, utan hans » prästa- bönder » måste bära den från prästgården till grafven.
Där sjöng ' s också hans egen underbart vackra och stämningsfulla sång: » Snabba äro lifvets stun- der », som säkerligen af allt hvad han diktat k om mer att lefva längst i Sverige och öfverallt, där svenskan talas och sjunges.
H.
S.
* Se » Nya blad »!
* * En träffande ordlek — medlidsam — med hans namn på skånskt bygdemål.
PROTESTMÖTET I KALMAR EMOT KALMAR HERM.
STIFTS INDRAGNING.
SANDBERG FOTO.
HR MATJSTROM I TALARSTOLEN.
259 mässingsmusik, och » Härliga land », bestegs talar- stolen af navigationsskoleföreståndare Maijström, som efter ett inledande tal, däri han redogjorde för frågans utveckling och nuvarande läge, upp- läste ett förslag till protest, som slutade sålunda: » Från städer och landsbygd och stiftets alla delar samlad till möte i stiftsstaden, afgifver Kalmar- bygdens befolkning enigt, fritt och otvunget pro- test emot den föreslagna indragningen af Kalmar stift och kräfver att frågan om ordnande af de kyrkliga förhållandena i nordliga Sverige löses utan kränkning af befolkningens i Kalmarbygden genom sekler häfdvunna rätt ».
Ett kraftigt ja besvarade talarens- fråga, om de församlade gillade protesten.
Därefter sjöngs » Ur svenska hjärtans djup en gång », hvarefter talaren manade till att höja ett lefve för konung och fädernesland.
Där- efter sjöngs » Du gamla, du friska, du fjällhöga nord » och » Hör oss, Svea », hvarefter akten afslu tades med ps.
500, v. 7.
De kommunalvalda om- buden, af hvilka intet saknades, underskrefvo därefter protesten, som kommer att tryckas och öfversändas till hvarje ledamot af riksdagens båda kamrar.
Vi meddela i dagsnumret en bild af den ovan- liga demonstrationen, tagen under det kapten Maijström höll sitt anförande från talarstolen framför domkyrkan.
IDUN 1903 — V i o l t v å l 612 TZUNGL.
TEATERN uppförde den 14 dennes - T * - » Don Juan » med hr Sjöberg som debutant i guvernörens parti Hr S. har länge gjort sig fördelaktigt känd från konserttribunen, hvarför hans debut å scenen emottogs med ett visst in- tresse.
Den utföll ock synnerligen lyckligt i vokalt hänseende.
Debutantens klangfulla och omfångs- rika basstämma gjorde sig förträffligt gällande, och textuttalet var synnerligen tydligt.
I drama- tiskt hänseende röjdes nybörjaren, men så er- bjuder ock denna roll föga att göra utaf.
Den talrika publiken gaf sitt bifall lifligt tillkänna.
HYLINS iLiljekonvaljedoft) tid med belysning från de Wets operationer under boerkriget, en ståtlig- fäktscen mellan kaptenerna Drakenberg och Fick, ett violinsolo af konsert- mastar Zetterqvist och ett par franska romanser af hr Danckwardt.
I Yvonne de Tréville stiftade vår publik den första bekantskapen med en tydligen dramatiskt anlagd sångerska af högt uppdrifven koloratur färdighet.
Som man lär ha hopp om att få återse henne på scenen, torde ett lämpligare tillfälle till ett närmare bedömande af hennes konst snart erbjuda sig.
~ \ å USIKFÖRENINGEN gifver sin sista konsert för säsongen instundande tisdag, då Friedrich Kiels oratorium » Kristus » utföres under medverkan af bl.
a. hrr Lundqvist, Nyblom, Wallgren och Ström- berg samt fru Dina Edling, som nu, efter att ej på länge hafva uppträdt offentligt, åter låter höra sig.
A KTIEBOLAGET SVENSK Konstslöjdutställning (S. Giöbel) hade under veckans första dagar en vårexposition af textilarbeten anordnad i sina lokaler vid Norrmalmstorg.
Bland de utställda numren märktes en dörrinfattning å blå boj med motiv af rosor i ljusgrön applikation samt därtill hörande stores å ljusgrön etamin med rosmotiv i blått, den förra komponerad af A. Wallander, den senare af fröken Fr. Lönngren.
Det hela är en särdeles dekorativ komposition, lugn i färgen och förnäm i mönstret.
Vidare förekommo en synner- ligen smakfull portiär å blå boj, med stiliseradt blommotiv i rödt, som äfven har artisten Wallan- der till upphofsman, och broderier i empirestil, utförda å grönt siden med silkesbroderier i gult; dessa senare äro komponerade af fröken Lönngren.
För öfrigt bjöd den intressanta utställningen på en myckenhet smärre och större färgfriska serverings- och lysdukar, bordlöpare, kuddar, gar- diner m. m., som helt visst torde komma att bli eftersökta af den publik, som bäst förstår upp- skatta en nobel textilkonst, nämligen kvinnorna.
* UTSTÄLLNING af karrikatyr- och skämt- * teckningar har af den energiske och insiktsfulle konsthandlaren hr Axel Hallin härstädes anord- nats i konstföreningens lokal vid Västra Träd- gårdsgatan.
Där möter man representanter för karrikatyrens djärfva och satiriska konst från Frankrike, Tyskland, England, ej att förglömma vårt eget lilla land, alla mer eller mindre drastiska, genialiska och ytligt humoristiska.
Mästare sådana som Bac, Steinlein, Forain och Gibson, de än saftiga, än symbolistiska Jugend- tecknarne och våra egna med Alb.
Engström i spetsen ha klädt de trista väggarna i Konstför- eningen med riktiga orgier af mänsklig dårskap; det ej minst intressanta är de olika nationaliteter- nas uppfattning af karrikatyren i konsten och af de kretsar, som i hvarje land äro särskildt utvalda till offer för de respektive tecknarnes stift.
\ ULINSKA KVARTETTENS femte och sista kammarmusiksoaré för denna säsong var äg- nad uteslutande åt svenska tondiktare: A. F. Lind- blad, Franz Berwald och Wilhelm Stenhammar.
Lindblads f-durkvintett med sin ljusa, idylliska stämning utgjorde inledningsnumret, som efter- träddes af Berwalds manliga och djupa pianokvin- tett i c-moll, hvari hr Stenhammar på ett glän- sande sätt utförde pianostämman.
Sist kom som novitet en violinkvartett i f-dur af hr Stenham- mar, hvilken komposition på grund af sin nobla hållning och sitt rätt märgfulla, ehuru ej alltid så själfständiga innehåll gjorde stor och berättigad verkan.
[T ONSERTFÖRENINGEN gifver sin fjärde och sista folkkonsert för innevarande arbetsår i dag lördag kl. 8 e. m. i Musikaliska akademiens stora sal.
Programmet upptager W. A. Mozarts symfoni, d-dur, op. 38, för orkester, L. Spohr, Ro- mans för klarinett med orkester, A.
Hallens Vasa- marsch ur sviten » Gustaf Vasas saga », På fjället, stämningsbild för stråkorkester af Erik Åkerberg, Bergmanden, dikt för baryton och orkester af Emil Sjögren, samt Oberon-uvertyren af C.
M. von Weber.
SÅNGSÄLLSKAPET O. D:s sedvanliga vårmatiné ^ i Musikaliska akademien hade lockat i det närmaste fullt hus, men någon större entusiasm inför prestationerna kunde ej spåras, kanske där- för att dessa konserters karaktär mer och mer hålla på att öfvergå från körsångprestationer till vanliga symfonikonserter med orkestral och vokal sammansättning.
Af sådana behöfver hufvudsta- den ej fylla sitt behof från Uppsala.
Också blefvo de rena studentkvartetterna mest uppmärksamma- de, hvaremot Th. Gouvys vårkantat, som för öfrigt verkade mosaikarbete, Schuberts » Gesang der Qei- ster iiber den Wassern » och orkesternumren af Söderman och Massenet mindre lifligt senterades.
J Ärade På grund af upplagans betydliga steg- ring böra mindre annonser till Idun vara inlämnade senast lördagen före den vecka, i hvars nummer de äro afsedda att in- föras, annonser på en eller flere sidor ännu tidigare efter särskild öfoerenskom- melse.
Med utmärkt högaktning WUNS EXPEDITION.
piN FOSTERLÄNDSK SOARÉ, anordnad af Stock- holms frivilliga skytteföreningar för att anskaffa medel till inköp af Mausergevär, var tisdagen den 14 dennes anordnad på Musikaliska akademien.
Den vackra festen, som var besökt af en talrik och representativ publik, kännetecknades af sann patriotisk stämning, som hölls vid samma varma hjärtegrad allt från den förträffligt framsagda pro- logen intill m:lle Yvonne de Trévilles sista för- klingande slutnummerston.
Programmets nummer utgjordes föröfrigt af ett intressant föredrag om den allmänna skjutskicklighetens betydelse i krigs- J Nässelkål med förlorade ägg (f. 6 pers.;.
2Vä Ht- späda nässlor, Va lik.
körfvel, Redigerad af Iit.
ELISABETH ÖSTMAN, Inneh.
a f Elisabeth Ostmans Husmoders- kurs i Stockholm.
FÖRSLAG Söndag: ägg; 26 A P R I L - 2 M A J 1903.
Nässelkål med förlorade kokt makrill med kaprissäs; stekt kalkon med salader; apelsinkompott med grädde.
Måndag: med Griljeradt buljongskött potatis; saftsoppa med klimp.
T i s d a g: K ö t t s o p p a; stekt strömming med konserverade arter.
O n s d a g: Fläskkotletter med potatis; katrinplommon med grädde.
Torsdag: med Ärter med fläsk; sylt.
Fredag: sköljas min., mycket hvarefter &gt;5 «J - Ef- (f. 6 pers.).
6 hg.
benfritt oxkött, 1 saltadt vatten i en fiskkittel geléskål, hvarftals med sockret.
sil och får hastigt koka upp.
Fisk- ter 2 tim. frånsilas saften som därefter hg.
späck, 1 — 2 ägg, 3 — 4 kkp.
mjölk, kitteln flyttas därefter åt sidan och får ett uppkok o c h hälles kall öfver V2 kkp.
stötta skorpor, 1 / s tsk.
hvit- salt, smör, 2 socker.
noggrant och vattnet afslås och med fisken Då får sakta koka omkr. 20 min.
apelsinskifvorna.
Apelsi nkompotten färdig.
veras med grädde.
ser- peppar, vatten, fenorna lätt lossna är den Den upptages genast ur spadet, uppläg- Stekt ges på varmt fiskfat, garneras med per- val silja o c h serveras med Kaprissås kaprissås.
(f. 6 pers.).
kkp.
(f. 6 pers.).
V2 2 msk.
salt, 1 ägg, Till salt, 2 hg.
makaroni, stekning: 1 msk.
(20 gr.) 2 smör, 2 msk.
stötta skorpor.
stötta skorpor.
Till 1 msk.
(20 strömming strömming, 1 msk.
salt.
B e r e d n i n g: Köttet tvättas med en stekning: 6 msk.
1 osmält duk, droppad i hett vatten.
Späcket skrapas, skares i tärningar och drifves smör, 2 msk.
mjöl, 3 kkp.
fisk- flottyr eller 4 msk.
(80 gr.) smör.
grönsakerna läggas på sikt att afrinna.
gr.) Sås: 1 hg.
brynt smör, citronsaft.
tillika med köttet 3 ggr.
genom kött- spad, 1 kkp.
grädde, 2 msk.
kapris, salt, De hackas fint, beströs med mjölet o c h • Beredning: Strömmingen rensas kvarn.
Äggen och mjölken vispas till- fräsas därefter i smöret.
Den kokande socker, hvitpeppar, 1 äggula, (1 msk.
ryggbenet borttages, hvarefter den sköl- sammans, d e stötta skorporna iläggas buljongen påspädes, litet i sänder, och vin).
jes väl o c h torkas p å fiskhandduk.
och få stå och svälla 1 tim.
Köttet kålen får koka med tätt slutet lock B e r e d n i n g: Smör o c h mjöl sam- Strömmingarna skåras lätt, ingnidas där- arbetas med kryddorna och skorpbland- omkr. 1 tim Den skummas väl, afsma- manfräsas, fiskspadet och grädden på- efter med saltet, doppas i det uppvis- ningen, tills färsen är smidig och sam- kas med kryddorna och serveras med för- spädes, litet i sänder, under flitig rör- pade ägget o c h vändas i de stötta skor- manhängande.
lorade ägg.
ning, o c h såsen får koka 10 min.
Den porna.
Flottyren upphettas i en tackjärns- Makaronin brytes i % dem.
långa, bitar K o k t m a k r i l l (f. 6 pers.).
2 kg.
afsmakas med kaprisen antingen hel eller panna, tills d-en blir rykande het, ström- och förvälles i saltadt vatten.
T^n form fint hackad samt kryddorna.
Sist till- makrill, 2 tsk.
ättika, 3 msk.
salt, 2 lit.
mingarna iläggas o c h får steka omkr. smörjes och beströs med stötta skorpor, sättes (den uppvispade äggulan o c h 1 vatten.
2 min.
på hvarje sida.
Användes smör hvarefter färs o c h makaroni nedläggas msk.
vin o m så önskas.
till stekningen, brynes detta, ström- hvarftals, första och sista hvarfvet bör T i l l g a r n e r i n g: 1 knippa persilja.
A p e l s i n k o m p o t t (f. 6 pers.).
8 mingarna iläggas och få steka 5 min.
vara färs.
Sist öfversiktas puddingen B e r e d n i n g: Fisken urtages, hufvu- kas Den sköljes väl, tor- apelsiner, 70 gr. strösocker.
med en fiskhandduk Salt lax med stufvad p o - därefter tatis; slätvälling.
2 msk.
förvällas i kokande, saltadt vatten omkr. Ärtpuré m e d rostadt bröd; det får kvarsitta.
köttpuding med makaroni.
Lördag: våfflor mjöl, hvitpeppar, B e r e d n i n g: Nässlorna o c h körfveln rensas, TILL MATORDNING FÖR 15 VECKAN 3 msk.
buljong, " V &gt;v ^V- » v " v- ^ i ljumt, RECEPT.
K Ö K S A L M Ä N A C K annonsörer!
Fisken o c h ingnides med ättikan samt 1 msk.
salt.
ras i skifvor och alla kärnor nedlägges, med ryggen på hvarje sida.
med uppåt, noga.
Apelsinskifvorna stötta skorpor.
Den gräddas i Till såsen brynes smöret lätt och af- vattenbad ofvanpå spisen omkr. 2 tim. och serveras med steksås eller skiradt borttagas smakas med citronsaft.
B e r e d n i n g: Apelsinerna skalas, skä- läggas i en Köttpudding med makaroni
- IDUN 1903 Annonser införda genom Svenska Intendent: D:R R. FRIBERGER Upsala Hafskuranstalter Juni — sep t. bekväma, bill.
koramunikat, i sydländskt klimat med hafsbad af särdeles jämn temperatur.
Modern, fullständig brunns-, bad-, luft- och kallvattenkur.
Hetluftsapparater.
Solbadspaviljong med gymn.
apparater i det fria.
l:a klass strandhotell och badrestaurant.
Italiensk sträkorkester.
Prospekt gm karareraren.
Tillhandahällas äfven i Stockholm å Turistfören.
byrå samt Resebyrån, Operahuset.
M a r s t r a n d s h a f s k u r a n s t a l t.
1 JUNI — 1 OKTOBER.
LÄKARE: INTENDENTEN D:R BAUMAN.
D:R G. FALK: MASSAGE OCH SJUKGYMNASTIK, D:R 0.
SANDBERG (EFTER MIDSOMMAR) MAG- OCH TARMSJUKDOMAR.
KAMRER: V.
FRÖBLOM.
FULLSTÄNDIG BRUNNS OCH BADKUR.
GYTTJEMASSAGEBAD, NAUHEIMER- OCH KREUZNACHERBAD M.
M.
BEGÄR ÖPPET 2 3 MAJ NAUHEIMERBAD M E D FLYTANDE KOLSYRA.
— 12 SEPT.
PROSPEKT INTENDENT: GENOM D:R FR. ODENIUS, KAMRERKONTORET Falköping- Ranten STOCKHOLM.
1.
1 0 0 FOT ÖFYER HAFVET D LIKA HÖGT SOM JÄMTLÄNDSKA KURORTEN MÖRSIL.
Mösseberg SÄSONG 1 0 JUNI — 1 SEPT.
VIDTBERÖMDA GYTTJEMASSA GE- OCH TALLBARRSBAD JÄMTE ÖFRIGA BRUKLIGA BADFORMER.
NAUHEIMERBAD MED FLYTANDE KOLSYRA.
SYNNERLIGEN VACKRA RESULTAT VID BEHANDLING AF RHEUMATISM.
VACKER NATUR MED VIDSTRÄCKTA PROMENADER.
SUNDA BO- STÄDER MED LANDTLIGT LÄGE.
GOD RESTAURATION; BILLIGA LEFNADSOMKOSTNA- DER.
ELITKAPELLET.
LAWN-TENNISPLAN.
• — ANSÖKNINGAR TILL FRIA BAD IN- SÄNDAS FÖRE 1 5 MAJ.
LÄKAREVÅRDEN BESTRIDES AF D:R A.
BRANDT.
KAMRER T H.
OHLSON EXPEDIERAR BESTÄLLNINGAR Å RUM OCH BADTIMMAR SAMT ÖFVER SÄNDER PROSPEKT, SOM ÄFVEN ERHÅLLAS Å TURISTFÖRENINGENS BYRÅ I STOCKHOLM nomelje U ng flicka önskar plats i godt hem, som T ^ n undervisningsvan, allvarligt sinnad lä- sällskap och hjälp.
Kunnig i mall., • rarinna, skicklig att undervisa i vanliga skolämnen, spräk och musik, erhåller god bakn., klädningssömnad, handarb., träsni- anställning instundande hösttermin, att un- deri.
Svar till » Villig 22 år », Västerås p. r. dervisa tvänne nioåriga flickor.
Ansökning- ar, åtföljda af betygsafskrifter m. m adres^ seras till L.
L I N D E R, L J U S N E.
Uör bildade hushällsbiträden och tarn- önskar under sommaren anställning i familj ' fröknar finnas verkligt goda platser att på landet eller ock medfölja till badort.
söka.
Nya Inackorderingsbyrån, Brunke^ Svar till » Massös 1903 », - duns exp.
Ctadgad, bättre flicka önskar plats amin bergsgatan 3 B, Sthlm Etabl.
1887.
^ gen som värdinna, husföreståndarinna L7n lärarinneplats vid LJUSDALS E N - eller att undervisa barn i ålder 7 — 9 är.
M SKILDA SAMSKOLA med undervis- Genomgått hushållsskola och småskole- ningsskyldighet i två lägsta förberedande semin.
Undervisnings van, kunnig i söm- klasserna ledig att tillträda vid hösttermr nad m. m.
Svar till » Barnvän » under adr.
nens början.
Lön 600 kronor.
Ansökan S. Gumselii Annonsbyrå, Stockholm.
före 15 maj till Styrelsens ordförande, adr.
Ljusdal.
Lj Kurortsföreningen.
Borgholms 260 bafsbaflanstalt Ung kvinnlig sjukgymnast LÄRARINNA skicklig att undervisa äfven mera försig komna elever, i vanliga skolämnen, språk, musik och handarbete erhåller i medio af augusti plats i prästgård tyg mil från järn- vägsstation.
Anmälan med uppgift å löne- anspråk samt referenser till Carl Cristenson, kyrkoherde Seglora pr Fritsla.
Ctadgad, undervisningsvan, hälst musika- ° lisk informator får plats genast i bättre hem på landet.
Lön 250 kr.
för kalenderår.
Svar med fotografi och betyg insändes före 27 april und.
adr.
» 1903 », Nordiska Annons- byrån, Göteborg.
C OM barnjungfru Önskas en bättre, frisk, ^ barnkär och vid barnavård van flicka ej under 25 år.
Barnens ålder 3 månader, 5 och 6 år.
Lön 100 kr.
Ett godt och vän- ligt hem utlofvas.
Svar till » Barnkär 1903 », Iduns exp.
Ronneby u Brunn Söderköpings Brunn och Bad.
VID VÄNERSBORGS ELEMENTAR- 1 JUNI — 1 SEPTEMBER.
FULLSTÄNDIG BRUNNS- OCH BADKUR.
NAUHEIMERBAD.
ELEKTRICITETSBEHANDLING.
SJUKGYMNASTIK OCH MASSAGE.
BARRSKOGSLUFT.
NYA BOSTADSVILLOR INOM BRUNNSOMRÅDET MED FULLT TIDSENLIG INREDNING.
GOD RESTAURATION.
— INTENDENT: D:R SVEN WALLGREN.
R U M OCH PRO- SPEKT GENOM BRUNNSKONTORET.
SKOLA FÖR FLICKOR ledig för en lärarinna med under- visningsskyldighet i naturkunnighet och matematik.
Tillträdet sker vid nästa ter- mins början och lönen utgör 1100 kr.
pr är.
Ansökning sker senast den 15 nästk.
maj.
Styrelsen.
Ulricehamns Platsen s o m distrikts LEDIGA SANATORIUM OCH VATTENKUR.
SÄSONG: 1 j u 1 n i sept.
- Prospekt portofritt frän Kamrerarekontoret.
Läkare: M. Matell.
P L A T S E R Platssökande, BEGÄR PROSPEKT samt gör er noga underrättad om BRÖDERNA BENDTZ ' SPRÅLF- &amp; HANDELSINSTITUT HMÅLLERSKE- ELLER KOKERSKE- sjuksköterska plats erhåller enkel, anspråkslös flicka (hälst äldre) på herrgärd i finare familj en half mil från Upsala.
Närmare upplysningar i HÖgsäters e. provinsialläkaredistrikt lämnas af Upsala Platsbyrå, kungöres härmed ledig den 1 nästkommande X411 troende, bildad flicka, som är road af maj.
Lön 600 kr.
för år samt 50 öre om " husliga sysslor kan som hjälp och säll- dagen vid vård af icke farsotssjuka.
An- skap mot fritt vivre under sommaren kom- ma i ett stilla hem i vacker skogstrakt i sökan, åtföljd af präst- och läkarebetyg, in- Småland.
Svar till » A.
L.
Z.
», Lagans tyg öfver väl vitsordad tjänstgöring å större station p. r. sjukvårdsinrättning under minst ett års tid, daraf minst 4 månader såsom sköterska KVINNLIG SJUKGYMNAST kan för sommarens badsäsong 8 juni- under eget ansvar, samt å epidemisjukhus 21 aug.
erhålla anställning i Källvik.
An- under minst 1 månad, sändes till sköterske- sökningar torde sändas till D:r W.
Berg ' nämndens ordförande D:r Aug.
Lindblom, wall, Västervik.
adr.
Högsäter.
Upsala.
(Malmö äldsta oeh s:a Sveriges största) De flesta af våra elever erhålla platser.
Intr.
när som hälst, då plats finnes.
Fil, k. Th. Wordenskjiild, W. Jiendtz.
A nspråkslös, hälst kristligt sinnad B A R N - KÄR flicka, kunnig i linne- o. enklare klädsöm ss.
barnkläder m. m. får nu plats.
Svar till &gt;D:r A », speceriboden 64, Mäst.
samuelsgat., Stockholm.
VID Vid GÖTEBORGS HÖGRE VERK SAMSKOLA kommer till instundande hösttermin att an- ställas en lekklasslärarinna.
Kompetens: fullständig utbildning (Kindergarten) och någon praktik.
Förmänliga lönevillkor efter graden af kompetens.
— Ansökningar in- sändas före utgången af denna månad till undertecknad.
ARTUR BENDIXSON Rektor.
Kungörelse.
Platsen som stadssjuksköterska i Örn- sköldsvik kungöres härmed till ansökan ledig.
Befattningen tillsättes för fem år i sänder med under denna period förbehållen ömsesidig uppsägningstid af tre månader.
Sköterskan åtnjuter i årlig lön 700 kronor samt uppbär dessutom för vård af sjuka särskild ersättning enligt taxa.
Sökande skall förete intyg om god frejd samt om sundhet och tillfredsställande utbildning.
Ansökningar skola ställas till Hälsovårds- nämnden i Örnsköldsvik och ingifvas inom 30 dagar från denna kungörelses införande i allmänna tidningen.
Örnsköldsvik den 17 April 1903.
HÄLSOVÅRDSNÄMNDEN.
V Ä X J Ö ELEMENTARLÄRO- FÖR FLICKOR (7 kl.) finnes en lärinneplats ledig att till- träda nästa hösttermin med undervisnings- skyldighet i franska språket, klasserna I — VII.
Lön 1,100 kronor jämte bidrag till pensionsafgift.
Tjänstg.
2-i t:r i veckan.
Ansökningar jämte vederbörliga kompetens- intyg ^insändas före den 10 maj till skolans föreståndarinna T ärarinnor, värdinnor, sällskapsd., affärs- och hushållsbitr.
erhålla goda platser.
Norra Inack.-Byrån, Mäster Samuelsgatan 62, Stockholm.
u A " PXAM.
kv.
sjukgymnast önskar till som- •M maren plats hos läkare eller i familj.
Svar till » Sjukgymnast », Söderköping p. r.
Elev i matlagning moitages instundande sommar på herregärd i mellersta Sverige.
Hand- ledning meddelas af hushållerska, som länge haft plats i finaste kök.
Ansökan åtföljd af fotografi och rekommendationer insändas till » ELEV » under adr.
S. Gumselii An- nonsbyrå, Stockholm, f. v. b.
ANGENÄM SOMMAR.
Inackorderingar mottagas på längre eller kortare tid å Iandtegendom, utomordentligt naturskönt belägen i n o n a Småland, vid skog och sjö.
1V4 mil från järnvägsstation, Va mil ifrån post- och telefonstation.
Bad- hus, fiske, piano.
Tillfälle att tala tyska.
Godt bord.
60 kr.
per månad.
Svar till Fru B.
Kittel, L:a Tolabo, Bottnaryd.
Svensk-engelsk S Ä o o OBS.!
F ö r r e s a n d e till G ö t e b o r g.
U r: En 17 års musikalisk flicka INFORMATOR.
Fattig studerande söker plats som infor- mator.
Utm.
bet.
från två förut innehafda informatorsplatser.
Retl.
torde benäget sända svar till » Theodor », Lund p. r. önskar komma i ett trefligt hem pålandet, helst där ungdom finnes, för att mot någon betalning lära sig hushållet.
Svar emotses till » G.
17 » p. r. Eslöf.
p l a t s såsom betalande HUSHÅLLS ELEV å större gård eller prästhus i södra Sve- rige sökes genast eller i närmaste tiden af BÄTTRE FLICKA, en landLbrukaredotler.
Svar märkt » S, * något musikalisk, som genomgått 6 klasser p. r. Sölvesborg vid läroverk samt kurs i såväl klädsömnad som matlagning, söker plats som sällskap och hjälp.
Sv.
t.
» M.
22 år », Törebodap.
r. Orivatvärd önskas af ett sjukhusbiträde.
Prima ref. finnas af läkare.
Äfven van önskar inackordering i bättre familj, där vid sinnesvård.
Sv.
t.
» Van », Iduns exp.
umgänge finnes, i liflig trakt (hälst större I FIN familj, som vistas pä landet, önsk.
herregård), hvarest tillfälle gifves att få * ung flicka plats under sommaren att un- lära sig alla husliga göromål.
Svar jämte dervisa i säng och piano.
Är f. d. elev af pris pr månad emottages, märkt » 21 år », Musikal.
Akad.
och Signe Hebbe.
Sv.
till Sk. Dagbladets annonskontor, Malmö.
» L.
H. », Iduns exp.
REKREATIONSHEM |H ' N bildad, tysk dam, som talar engelska och pensionat i det natursköna Sunne i •M och franska, söker till juni plats i god Fryksdalen, Värmland, öppnas 1 juni.
Ta- familj, i närheten af Stockholm eller Göte- las äfven tyska.
Närm.
upplys meddelar borg, som sällskapsdam eller för l å 2 b a r n.
fru Josefine Hörhammer Bästa ref. och betyg kunna presteras.
Svar Sunne.
till » M.
G. », Iduns exp.
|H ' N snäll och enkel flicka, som är villig 1 Q-ärs flicka, något kunnig i matlagning att vara till någon nytta i ett mindre * ^ och bakning, önskar plats med eller hem på landet, ett par limmars järnvägs- utan lön, i hushall, där tillfälle gifves att eller ängbatsresa från Stockholm, erhåller lära mera.
Svar t.
» A.
19 », Vingåker p.r.
god inackordering.
Pris pr hälft år 200 kr.
LJusföreständarinneplats eller som sköter- Svar märkt » S.
E. », Iduns exp.
ska och sällskap åt sjukling sökes af 84-årig flicka med erfarenhet frän mängärig T T N D E R sommarmånaderna Önskar ung flicka inackordering i ansedd familj, där dylik verksamhet.
Goda ref. finnas.
Sv.
t. ungdom finnes och goda musiklektioner Småländska », Iduns exp kunna påräknas.
Svar till &gt;L.
J », Ljungby p. r RLLFTAF] musikalisk flicka söker plals DLLUDLL, nu genast som sällskap i bättre familj.
Svar loitast möjligt till » L i l i a n, E N UNG FLICKA Karlshamn p. r. önskar komma i ett godt och trefligt hem, L7N tjuguårig Hicka, som genomgätt lära- för att få vara frun behjälplig i .allt hvad rinnekurser i slöjd och handarbete, ön- som inom hemmet förekommer.
Är kunnig skar under sommarmån.
komma i familj i musik samt finare handarbeten.
Villig att för att meddela ungdom undervisning.
betala något.
Svar till » Familjemedlem », Sv.
t.
» Hyfvelbänk », Iduns exp, Sthlm.
Iduns exp.
En 21-årig flicka Vid Lindesbergs Samskola blir till hösten en lärarinneplats ledig.
Un- dervisningsskyldighet hufvudsakligen i tyska, geografi och svenska.
Lönen 1000 kr.
An- sökningshandlingar insändas före 15 maj till Samskolans Styrelse.
P L A T S S Ö K A N D E VÄRDINNEPLATS sökes af medelålders, bildad änkefru i fint hem hos änkling eller ungherre.
Finnes barn utlofvas kärleksfull omvårdnad.
Van att handleda tjänare.
Fina referenser.
Svar vid Majornas Elementarläroverk för flickor, till » Verkligt duglig värdinna » under adress Göteborg.
Hufvudämnen: Matematik i de S Gumaslii Annonsbyrå, Stockholm.
mellersta och högsta klasserna samt Fran- L&gt;ildad, musikalisk och huslig flicka af ska spräket i kl. VI — VIII.
Kompetens- god familj önskar plats.
Svar emotses villkor: afgångsexamen från Högre Lära- snarast till » Elisabeth », Söderhamn.
rinneseminariet och helst äfven vitsord om föregående praktik.
Lönevillkor: 1,200 kr.
LMidad flicka söker plats, kunnig i matlag., med förhöjning enligt antagen lönereglering, * - * bak., sömnad, ordentlig, sparsam, glad.
därjämte bidrag till pensions- och sjukkassa.
Svar » Villig, Duglig », under adr.
S. Gu Ansökan och betygsafskrifter insändas före mselii Annonsbyrå, Sthlm.
den lista maj.
LÄRARINNA A Styrelsens vägnar: (vid sam_-koIa) önskar tillbringa sommar- IDA HELLANDER, ferierna i godt hem på landet mot det att Föreståndarinna.
gifva ett par lektioner dagligen.
Är tyska T familj af sex personer finnes plats från språket fullt mäktig.
Undervisar i slöjd.
Vidare genom bref lill l:sta maj eller juli för bättre anspråks- Goda referenser.
lös flicka, som är villig åtaga sig en köksas Frisk mod » under adress S. Gumselii An- sysslor (matlagning m. m.
Ej tvätt).
Svar nonsbyrå, Sfockholm, f. v. b.
med uppgift om lönevilkor, betygsafskrifte IDlats sökes, af en 33 ars flicka som säll- samt fotografi sändes till » Familj », Kristine- skap åt äldre dam.
Pä lön fästes min- stad, Finland.
dre afseende.
Svar till » V. », Iduns exp.
Lärarinneplats Kvinnlig sjukgymnast seminariskt bildad flicka önskar plats i familj för att undervisa i vanliga skol- ämnen.eller såscm sällskap åt ett fruntim- mer.
Är äfven villig deltaga i hushålls- göromål.
På lön fästes ej stort afseende.
Svar märkt » 1903 », Själevad p. r. önskar plats pä landet eller medfölja till badort.
Svar till » Van gymnast » under adr.
S. Gumaelii Annonsbyrå, Stockholm lägen och komfortabel villa med stor träd- gård i mellersta Sverige önskar emottaga 2 A STÖRRE H E R R G Å R D å 3 sommargäster, som vilja lära sig en- önskar ung flicka af god familj mot fritt gelska språket.
Pris 85 kr.
i månaden.
vivre undervisa i Nääslekar och folkdanser Svar till » W.
G 85 » under adress S. Gu- under en af sommarmånaderna.
Svar märkt mulii Annonsbyrå, Stockholm.
» M. » insändes till Iduns exp.
T TNG MAN önskar under maj månad in- ackordering på landet, i närheten af ng bildad flicka Önskar mot fritt vivre ^ medfölja äldre dam på utrikes resa; skog och sjö, helst i bildad familj, där ung- dom finnes.
Svar m. pris o. andra upp- eller ock plats som lärarinna i familj, som vistas utrikes.
Goda rekommendationer.
lysn.
t.
» Tjänsteman 1903 », p.r.
Norrköping.
Svar var till till » Värmländska » värmländska 19 iy år », ar », Iduns launs exp.
exp ung flicka af god familj; förlofvad&gt; önskar ga frun tillhanda i någon bättre familj.
Vid lön fästes ej afseende.
Svar emotses tacksamt af » E.
J. », Rödbodtorget p. r., Stockholm.
SJUKSKÖTERSKA med mängärig er- farenhet söker plats till sjukhem eller sjuk- vård i hem.
Ar äfven villig och kunnig i Undertecknads Hotell Pensionat, husliga sysslor.
Betyg och ref. finnas.
Viktoriagatan 3, beläget i Göteborgs Svar t.
» Sjuksköterska 29 », Iduns exp.
vackraste stadsdel, rekommenderas Ofyärig, bättre flicka Önskar till d.
1 aug som en angenäm bostad för längre plats att på egen hand förestå ett en- eller kortare tid.
Table d ' hote och kelt hushåll hos tjänsteman.
Sv.
t.
» 1903 ».
ä la carte servering.
Café och fest- våning.
Hel inackordering.
Förut- Östanå p. r. beställning å rum emottages tack- samt.
Elegant och förstklassigt.
TI ett enkelt och godt (hälst troende) Vördsamt hem på landet önskar en vid elementar- undervisning van lärarinna plats till höst- A N N A Ö S T E R.
terminen eller förr.
Goda rekommendatio- Rikstel.
52 6 9.
ner från flerårig verksamhet finnas.
Svar torde godhetsfullt sändas till » A.
W.
40 » P v ä husliga flickor Önska komma i präk- tidningskont.
Observatorieg.
8, Sthlm, f. v. b • * tig familj, helst på landet i treflig trakt.
En för att mot fritt vivre lära hushållet, I GODT, trefligt hem önskar ung, bildad en som inackordering under en månad mot flicka af.god familj plats som hjälp och lägsta afgift.
Svar före 1 maj till » 23, 26 &gt; sällskap.
Är intressserad af hushällsgöro- Örebro p. r. mål.
Någon lön önskas.
Svar till » Musika- lisk », Cimbrishamn, p. r.
V M Filipstads E l e m e n t a r - U skola for fliekor (7 kl.) blifva med nästa läsårs början lediga: en lärarinnebefattning i hufvudsakl.
hi- STARKASTE JÄRNKÄLLOR.
storia, geografi och naturkunnighet, hvarför GYTTJEMASSAGEBAD.
STÅLBAD.
HAFSBAD.
lönen är 1,100 kr.
med tvänne ålderstillägg ä 100 kr.
efter resp. 5 och 10 års väl vits DIETISK KUR FÖR SOCKERSJUKA M.
M.
ordad tjänstgöring, samt NYTT TIDSENLIGT PENSIONAT.
lärarinnebefatlningen vid don förberedan SÄSONG 1 JUNI — 31 ANG. de skolan, hvarför lönen är 800 kr.
Sökande till den förra bör hafva genom- ÖFVERLÄK.
: I) OC.
D:R JOHN SJÖQVIST, STOCKHOLM.
gått Högre lärarinneseminariet, till den se- NATURSKÖNT LÄGE NÄRA ÖSTERSJÖN.
nare småskollärarinneseminaiium samt helst FULLSTÄNDIGA PROSPEKT GRATIS OCH FRANCO GEN.
äfven elementarskola för flickor.
— Till sty- relsen ställda ansökningar jämte nödiga BRUNNSKONTORET.
kompetenshandlingar ingifvas före den 15 maj till dess ordf. K.
O.
TELLANDER, titf~ Plats hos aktningsvärd familj, önskas af bildad 28-årig flicka som är fullt kunnig i hushålls skötande samt handarbe- ten och öfriga inom ett hem förefallande göromål.
Svar till » H.
L. » p. r.
Falken berg.
L7n ung, glad och hurtig sjuksköterska önskar medfölja herre eller dam till badort.
Goda betyg finnas.
Svar m. Eva Fröberg, Västerås.
17N ung, hurtig flicka, af god familj, samt frän landet, önskar plats i.bättre hem som hjälp åt husmodern.
— Är kunnig i matlagn.
och bak., handarb.
och sömnad.
— Små pret.
Sv.
emotses till » 23 är », Iduns exp.
LJä vacker egendom i norra Småland vid * anhaltstation å Östra Centralbanan, samt intill sjö och skog.
kan billig inackordering för damer och herrar erhållas under som- maren.
Svar till majorskan M. Braun, Fogelhem, Södra Vi.
En ung man af god familj önskar anställning under sommarmånaderna som musiklärare, mot fritt vivre, i ett bildadt hem.
Referens: herr Lennart Lundberg, 23 Banérgat., Stockholm.
Svar till » Pianist », Iduns exp., Sthlm.
LVN UNG, bättre flicka önskar komma i ^ en verkligt fin familj för att grundligt lära allt hvad till ett väl ordnadt hushåll hörer.
Sökanden Önskar lå anses som fa- miljemedlem.
Svar m. prisuppgift för månad till » Astrid », Iduns exp., Sthlm.
CN • f p klassist önskar under sommarferierna, S A L A R N E.
* mot fri resa och fritt vivre, läsa med Marielund, härligt beläget vid Dalälfven, minderårig.
Svar till » Verksamhet » Jön- nära Leksand.
Inackordering fr. 60 kr.
pr köping, p. r. mån.
Adr.
fröken N. Ulander, Gagnet ".
6 L C
