# ID: svediakorp-per1495
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1903
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 22,320
# sentences: 1,198
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


FRAN SVENSKA KONSTNÄRERNAS FÖRENINGS UTSTÄLLNING: » NAMNSDAGEN ».
FANNY BRÅTE.
TAFLA I OLJA AF FÖRESLAGEN TILL INKÖP FÖR NATIONALMUSEUM.
» SALONGEN ».
LIKSOM P A R I S har också Stockholm numera sin » salong », sjn vårligen återkommande stora konstuppvisning.
Den har sin jour de vernissage, då allt hvad hufvudstaden äger af konstnärligt intres- serade kretsar, innan utställningsportarne slås upp för den stora allmänheten, möter till den första granskningens elddop.
Den har sin » ver- nissagemiddag », ett motstycke till de ryktbara konstnärsfrukostarne hos Ledoyen i Champs Elysées, dit de utvalde samlas till en förtrolig kärleksmåltid efter öppningsdagens vedermö- dor.
Ja, vi äro till och med vordne så pari- siska, att vi gemenligen pläga ha två salonger: Konstnärsförbundets och Svenska konstnärer- nas förenings.
Som bekant har dock den förstnämnda för året blifvit förlagd till Upp- sala, och när därför vi stockholmare nu tala om » salongen », behöfva vi ej befara någon tvetydighet.
Där rådde också ett gladt och brokigt lif vid middagstiden i Akademiens rymliga ex- positionslokaler, då Svenska konstnärernas förening för några dagar sedan öppnade sin elfte ut- ställning för de särskildt inbjudne.
Damer- nas nya vårtoaletter, spetsar och plymer blan- dade sina ljusa färgstänk bland mörka re- dingoter och svartglänsande cylinderhattar, för hvarje steg stötte man på bekanta ansikten FRU FANNY BRÅTE.
238 — 1DUN 1903 ur societeten, ur konstnärs-, författar- och journalistvärlden, och öfver det hela steg detta eggande sorl af tusen skiftande stämmors re- pliker, hälsningar, utrop och skratt, som är så karaktäristiskt för hvarje större animerad Stockholmsförsamling.
Från sal till sal skred man fram, skärskådande och diskuterande, kanske dock i själfva verket mera uppmärk- sammande hvarandra än de utställda taflorna och skulpturerna, ty trängseln en sådan dag medger endast med svårighet ett ostördt för- sjunkande i de respektive konstnärernas in- tentioner.
Det får man spara till längre fram under stilla morgon- och förmiddagstimmar.
Och något senare på dagen, just som den nyckfulla äprilhimmeln sköljde bort sitt vår- liga morgonsmil i en aftonskur af snöglopp och regn, möttes vi åter — ett femtiotal konst- närer och konstvänner — kring det festligt dukade middagsbordet i Konstnärshusets stora sal, där den ' ljusa artistandan, den varma samhörighetskänslan genast kommo oss att glömma mörkret och rusket utanför murarne, och där vi i gnistrande vin tömde en rad af skålar för » dagens hjältar », för den svenska konsten och dess idealer, allt medan Gunnar Hallströms linie af röda drakskepp för svällda purpursegel drog fram ofvan våra hufvuden likt ett mäktigt sträck af flammande konst närsdrömmar mot fjärran hägrande mål.
: För att nu samla sig till en öfverblick öfver årets » salong », m å så godt först som sist konstateras, att den obestridligen lider af en viss monotoni, så till vida som figur- och por- trättmålningen är synnerligen knapphändigt representerad, medan landskapskonsten domi- nerar till en öfverväldigande grad.
Denna ensidighet — liksom, vi hoppas, den endast tillfälliga frånvaron af åtskilliga betydande konstnärer, hvilka vi eljes äro vana att finna på de akademiska utställningarna — måste beklagas, men bör på intet sätt få undan- skymma de många verkligt goda insatserna från dem, som kommit med.
Allra minst bör den, utan de allvarligaste protester, få tagas till intäkt för en orättvis kotterikritik, så- dan den tyvärr förekommit på ett par håll inom hufvudstadspressen.
Det är j u onödigt att nämna några namn — en hvar i våra konstnärliga förhållanden aldrig så litet initie- rad känner ändock adresserna — men när man exempelvis i en stor daglig tidnings re- cension får läsa de mest nedsättande utlåtan- den öfver en af utställningens yppersta land- skapsbilder samma dag, som den kritiserade taflan föreslås till inköp för vårt national- galleri af statens inköpsnämnd, för hvilken den antydda tidningens egen redaktör sitter som ordförande —.
ja, då göra verkligen re- flexionerna sig själfva 1 Inom naturskildringens område erbjuder, som sagdt, årets salong en hel följd förträff- liga prestationer, af hvilka vi här emellertid endast kunna dröja vid ett fåtal af särskildt pregnant personligt innehåll.
Till dessa hör Alfred Bergströms innerliga vinterbild, flere af K. A.
Borgbs känsliga träd- och ljusstudier, liksom A. Fahlcrantz ' stämningsbräddade tvänne dukar: » Trolldom » och » Höstafton ».
Ett ej endast på grund af sina yttre mått betydande verk är A n t o n Genbergs till stats- inköp föreslagna stora jämtländska vinter- aftonbild, som ger ett mäktigt intryck af hög- fjällnaturens gripande afskildhet och upp- höjda ro.
A f elementär kraft — dock här en kraft i stegrande yra — bjuder äfven Oscar Hullgrens » Brytande våg » en fascinerande bild, utan tvifvel en af de bästa mariner, som modern svensk konst frambragt.
Carl Johansson be- visar sig som en förträfflig skildrare af den medelpadska naturens storslagna karghet.
A f Gottfrid Kallstenius ' bidrag ha särskildt » Afton- stjärnan » och » Liljor och aftonluft » fängslat oss genom sin intensa naturlyrik.
Såsom den fullblodslyriker inom svensk landskapskonst, för hvilken han sedan gammalt är känd, do- kumenterar sig äfven John Kindborg med sin ståtliga duk » Solen bakom Snurrin », en den känsligaste dikt öfver den uppsvenska sommar- nattens första skälfvande morgongryning.
Fru Olga Nybloms färglagda landskapsteckningar besitta en egendomlig naiv charme, och hen- nes mans, hr Lennart Nybloms lilla duk » Fattighusån » hör till de konstverk, som ge- n o m sin inträngande stämning fästa sig i minnet.
Grefve Georg von Rosen uppträder denna gång som akvarellist med en serie » rese- minnen från södern », ungdomsfriska och färg- glada landskaps- och arkitekturskisser från Medelhafvets solomflödade kuster.
Robert Hag- lund möter också upp med ännu oförminskad ungdomskraft i en följd akvareller med Stock- holms- och skärgårdsmotiv samt några af sina välkända etsningar, medan David Ljungdahl i några blad ur en påbörjad samling original- teckningar från svenska slott och herrgårdar dokumenterar sig som den alltjämt framåt- gående förträfflige tecknaren.
Bland de fåtaliga porträtten intages heders- platsen af Bernhard Östermans » damporträtt », en till fakturen lika briljant som i karaktärs- fördjupningen själfull människoskildring.
Y p - perliga i sin art äro G.
T.
" Walléns små por- trättstudier i delvis färglagd pennteckning, af hvilka ett par föreslagits till statsinköp.
Och Anders Trulsons själf porträtt låter ana en konstnärlig personlighet, på hvars vidare ut- veckling man bör kunna ställa bestämda för- väntningar.
Hildur Kjerners modellstudie » V i d bordet » med sin heta Rembrandtglöd samt Karl Kjel- lins oförfärade skiss, » En arbetaredemonstra- tion », förtjäna äfven nämnas som personliga värden.
Det verk på figurmålningens område, som emellertid tillvunnit sig det kanske allra all- männaste erkännandet, och hvilket vi ofvan denna lilla uppsats med konstnärinnans vän- liga medgifvande återgifva i en lyckad foto- typisk reproduktion, är Fanny Brates interiör » Namnsdag », den genom sin äktsvenska hem- trefnadsstämning och soliga glans så utom- ordentligt intagande bilden af de tvänne unga flickorna, som duka namnsdagsbarnets bord till glad familjefest.
Det är ett ljus, en luft och ett spelande lif öfver denna lilla hvardags- interiör m e d dess enkla, men dock så mäster- ligt nyanserade färgskala hvitt i hvitt, som ovillkorligen, öfver minnena af några af den intima danska konstens bästa verk, för tanken tillbaka ända till prerafaeliternas naiva färg- glädje.
Statens inköpsnämnd har också skyndat att försäkra sig om det i bästa mening popu- lära konstverket för vårt nationella galleri, och det är Idun ett nöje att i detta samman- hang få bringa sin läsekrets den talangfulla konstnärinnans bild.
Fru Fanny Bråte, född Ekbom, har för öfrigt långt före detta gjort sig ett bemärkt och af- hållet namn genom en serie förträffliga taflor, för det mesta på ett friskt och känsligt sätt skildrande någon scen ur hemmets och barna- världens lif.
Född i Stockholm år 1 8 6 1, för- värfvade hon redan vid 24 års ålder akade- miens högsta pris, den kungliga medaljen, och det därmed följande resestipendiet, som satte henne i tillfälle att än vidare utveckla sina konstnärliga gåfvor i Paris.
Återkommen, in- gick hon äktenskap med den kände språk- vetenskaplige forskaren lektor Erik Bråte, men vid sidan af sina nya plikter som maka och MELLINS FOOD af Läkarekaren \ -, ' ' erkändt husmor har hon alltjämt och med ökad fram- gång förblifvit sin konst trogen.
Bland hennes taflor vilja vi erinra om » En ledig stund », » Midsommar », » En rolig b o k », » V å r », » Sol i stugan », inköpt till lotteriet vid internationella konstutställningen i Miinchen 1901, m. fl.
Och så i största korthet några ord o m salongens » skulptur ».
Hjältehögt öfver alla öfriga verk inom denna konstart reser sig Carl Millés geniala Sten Sture-modell, hvilken emellertid redan förut både afhandlats och afbildats i våra spalter.
Erik Lindbergs form- ädla Nobelmedaljer äro likaså vår läsekrets välbekanta.
Alice Nordin utställer en » Mäter dolorosa », präglad af äkta patos, en liffull pojkstatyett och en synnerligen vacker skål, en faun- och n y m f - » L e k », af sedd att gjutas i brons.
Märta Améen har åter kört upp m e d några af sina energiskt modellerade arbets- hästar, och Gottfrid Larssons elektriska lampa, » Lasten flyr ljuset », förtjänar väl sin eloge.
Last but not least vilja vi framhålla Hjalmar Norrströms etsade vaser och skålar i förgylld och försilfrad koppar med växlande, men- all- tid lika konstnärligt gifna motiv och af prakt- full dekorativ verkan.
JOHAN MINNS M NOEDLING.
DU?
INNS DU vårt första hem vid nordan- kusten?
En vinter reddes det, en hård o c h lång, då starkare än eljes växte lusten att skåda jorden löst ur dvalans tvång.
Från våra fönster vi om våren sågo, hur med hvar dag mer spröd blef fjärdens is, till sist dess fängselbommar sprängda lågo af sjungande o c h tö-ljum sunnanbris.
Och när i hamnen hvita segel spändes o c h skepp från fjärran styrde dit sin färd, minns du, att då det ofta, ofta kändes, som vidgades vår undangömda värld?
Hvart hopp, hvars fyllande förut sig tedde som idel drömmeri o c h oförnuft, tog verklighet, när knoppningstiden bredde kring skog o c h sjö sin lätta, solblå luft.
Se ' n dess vår väg oss fört till andra trakter dit vårens budskap tidigare når, och ingen af oss vet, hvart ödets makter oss leda hän, förr än vår dag förgår.
Men funne vi en gång vår ålders hvila i en för alla stormar skyddad frid, så skulle kanske dock vår längtan ila till kampens o c h till orons unga tid.
E.
N. SÖDEEBEEG.
En jämförelse.
En stockholmsläkare skrif- ver: » Sedan mer än ett år tillbaka använder jag i min praktik och till dagligt bruk i hemmet » Antisep- tisk AZTMOL » och har funnit att detta preparat så- som gurgelvatten och till tvättning och omslag på sår o. a. tillfälliga yttre skador är af stort värde samt att ingen af de i handeln förekommande af mig försökta aseptinsorter ens tillnärmelsevis kun- na komma i jämförelse med Antiseptisk Azymol. » Till hudens förskönande och vård är utan gensägelse F. Pauli ' s prisbelönta BALSAM-TVAL den bästa och angenämaste.
Den innehåller de för huden mest välgörande balsamer.
F. Paulfs Balsamtvål säljes i parfym- och speceriaffärer m. m. bästa näringsmedel för barn och sjuka.
Finnes pä Apoteken samt hos Specer i handlar ne.
, * P R O F grratfe o«h fran«o från Axel Lennstrand, G E F L E.
.
'.
, • • '
— 239 — ETT FOSTERLÄNDSKT sten i mässkrud är det härligaste många af våra sockenbor får höra och se. » Åter blef det några sekunders tystnad.
— » Du öfverdrifver, » sade sedan Stina.
— » Ä n ljuder stundom sång och spel i bondehemmen. » » Stråken har fallit ur bondgossens hand, » klagade Ulla, » och dragspelets toner väcka ingen andakt. » Hon reste sig och gick bort till pianot, lätt som det varit en lek för fing- rarna lockade de fram tonerna af en smältande xapsodi.
Mörkret föll djupare inne i rummet, luften var töcknig utanför, men genom den glimtade ljuspunkter fram: skenet från lampor o c h brasor i landtliga hem, närmast de under- lydandes vid gården, längre bort hemman och torp ända upp vid skogskanten.
En känsla af ansvar för de gåfvor man fått, af längtan att gagna därmed hade fattat de tre, som hela sitt lif lefvat i denna omgifning, men något sätt att göra dem fruktbärande skönjdes e j.
D å den sista, lågt klingande tonen af musik- stycket dött bort, reste sig den lättjefulla i soffhörnet ett ögonblick på armbågen.
— » Jag hörde för någon tid sedan talas o m, » sade hon, » att man på landet i Norrteljetrakten ordnat en liten tillställning med tablåer, musik o. d. och gummorna, som kommit dit, hade gråtit af glädje och trott sig komna till en annan rikare och skönare värld. » ARBETE.
I SKYMMINGEN efter middagen sutto husets damer samlade i ett rum, som endast upp- lystes af skenet från brasan.
Äldst af de tre döttrarna i hemmet var fröken Ulla.
Hon spelade med förkärlek Beethoven och Schumann samt var både musikaliskt och musikhistoriskt bildad, fastän hvarken hon själf eller andra gjorde affär däraf, emedan det ansågs själf- fallet, att hvad man ägnade sig åt, skulle man lära grundligt.
Systern närmast henne i ålder, Stina, var mer praktiskt anlagd.
H o n tyckte o m att spraka med mötande landtfolk och undervisade gärna gummorna, som k o m m o inom köksdörren, hur de skulle fodra hönsen för att få dem till snälla värpare samt hur bisamhällen skulle skattas, medan hon med rund hand hällde upp kaffe åt dem, så att det riktigt rann på fatet.
— Y n g s t a systern slutligen hade historiskt sinne och delade sin tid mellan läsning och att ströfva omkring i trakten, med förkärlek uppsökande dess forn- lämningar, bautastenar, skeppssättningar o. d.
Om henne gick ett skämt, som n o g hade sin motsvarighet i verkligheten, att hon bättre kände trådarnas läggning i den uråldriga schal, man hittat i en vikingagraf, än det snitt på kläder, som på hennes egen tid för tillfället var på modet.
Med en bok i handen satt hon nära intill, nästan inkrupen i den stora öppna eldstaden.
Man skrattade icke, lika litet som man skulle ha gjort det vid att se någon njuta en sällspord lycka att tillfredställa lekamlig hunger.
Men orden gåfvo litet att tänka på.
Man satt inne m e d kunskap och talanger så som fallet j u är i regel i bildade hem på landet, om- gifven af en befolkning, som utan stadsbons lätta tillgång till vetande och förädlande för- ströelse hade behof af båda delarna.
Och så beslöts det, att man skulle draga sitt strå till stacken, göra hvad man kunde, enkelt och an- språkslöst.
Det var en festlig tillställning i skolhuset vid kyrkan midt i byn, dit socken- boarna voro välkomna, musik och sång för både en och flere röster.
Ett föredrag af yngsta fröken.
H o n skalf till en början på rösten, men blef varm af ämnet och glömde all rädsla.
Det var j u också om något, som låg henne själf och åhörarna nära, hon talade, den j o r d de trampade, hur kullen var graf för en af dess första bebyggare, och hur denne lefvat.
Sist bjöd Stina på te.
Hon var alltför svensk för att tillåta någon gå hungrig från ett sam- kväm.
Väninnan, som varit med, då förslaget till festen rann upp, satt just med en stor skön tekopp i handen, då hon — vaknade.
Förslaget var således fortfarande endast för- slag och verkligheten hade varit en d r ö m; men hvem vet, kanske där, kanske annorstädes i vårt stora, vidsträckta land, där ljus behöfves, där folkklasserna ömsesidigt ha oändligt m y c k e t att lära af hvarandra, ett närmande kan ske.
Saga och sång ha tystnat på folkets läppar, fiolen röres mer sällan, allt tyder på, att ett genombrott inom deras andliga lif äger rum.
Må hvar och en, som kan, utsträcka sin hand för att leda det i rätt riktning, det är ett fosterländskt arbete så godt som något annat.
» Låt bli att läsa, du fördärfvar dina ögon, » ljöd en röst från soffhörnet.
Motvilligt lade hon boken ifrån sig o c h sträckte på lemmarna.
— » Hvad skall man göra på LANDET under vintern o m kvällarna, när man inte kan vara ute och inte får sitta och läsa. » » Meddela åt andra, hvad man läst.
Be- rätta något roligt för oss. » » Behöfver du vaggsång, får någon annan bestå den, du sofver j u nästan redan. » » Nej, jag ligger bara och tänker, undrar hvad människorna ha för sig på landsbygden här rundt omkring oss, undrar, hvad den svenska allmogen gör, då arbetet är slut för dagen, och den har en stunds ledighet till vederkvickelse. » Det kom intet svar.
Genom Stinas hufvud blixtrade tanken på väfskyttlar, som dansade fram och åter under bondkvinnornas flinka händer för hvart ögonblick öfriga sysslor gåfvo tillfälle därtill, men hon förstod, att det nu icke var fråga o m sysselsättning af sådan art. » I en stad, » fortsatte rösten, » har man teatrar, konserter, föreläsningar o. d., som stå arbetaren ej mindre än andra invånare till buds. » » Af komedier o c h dylika förlustelser kom- mer sällan något godt, » inföll Ulla, som hade landtbons inrotade misstro för stadslif.
Från soffhörnet hördes ett lågt, öfverseende skratt.
» Själfva kyrkan har dock vetat begagna sig af konsten som uppfostrande medel, » — • det var yngsta syster, som gjorde en ansats till historisk föreläsning.
— » Den har fordom anordnat föreställningar, nära besläktade med teaterns, för att undervisa det icke läskunniga folket om bibelns berättelser.
Och genom hög- tidliga processioner samt härlig sång sökte man stämma dess sinnen till andakt. » H.
DET AF Fröken Ullas vackra ansikte klarnade vid tanken på musikens underbara makt att tala till människors hjärtan, men strax därpå ut- brast hon häftigt: » Kyrkan har slutat att söka nå människor genom yttre medel, åtminstone i vår försam- ling.
Jag tänker att orgelns jämmer under stackars gamla klockar-Knuts fingrar och pro- Eva Hal man &amp; C:o DROTTNINGGATAN 68.
ET I!
fSA CAFÉ LA R &amp; VÄRLDEN ELISABETH GÅR FÖRBI.
SKISS KUYLENSTIEBNA.
D ET G A M L A, jordfärgade huset vid den trånga, gråa återvändsgränden, var ett af dem, man ej kan passera utan att undra: » Hur länge skall det få stå? » Något ruckel var det visst inte, tvärtom tedde det sig som en m y c k e t kry åldring, men det föreföll så urmodigt.
HUSHÅLLSSKOLA, MA IDUN 1903 r e l c - s i n N Y H E T E R N A för våren i BARNKLÄDER NU INKOMNA HOS M.
et Frukost-, lunoh-, supé- g. kaffeservering.
REGERINGSGATAN OCH 5 STUREGATAN Och porten hörde till dem, man alltid tyc- ker måste stå stängd; det är inte naturligt, att den slänges upp med gladt buller, eller ens att den glappar litet.
Hårdt sluten skall den vara, hålla världen utanför, inte släppa in den till tystnaden.
Det bodde endast barnlöst och mycket or- dentligt folk i det huset; ingen sjöng eller hvisslade i trapporna; portvakten af skedade tvärt alla lösdrifvare, och värden, som bodde i första våningen, var en pedantisk enstöring, som uteslutande sysselsatte sig med att skrifva lagar för sina hyresgäster.
T v å trappor upp bodde prostinnan Bogman m e d son o c h dotter.
Prosten hade dött för tidigt från det feta gäll, han endast två år fick besitta efter att i långa år haft en dålig komministratur, som tvingade honom att skuld- sätta sig; han drömde alltjämt om att få komma in i lifvet, värma sig en smula på solsidan, och när han ändtligen fick pastorat, hann han endast se, att det fanns en och annan vrå i jordens jämmerdal, där det kunde vara gudagodt att vistas, så stoppades han ned i svartan mull, o c h hans änka blef en- sam med fem oförsörjda barn.
De tre kunde inte trifvas i mörkret och sorgen: de hade haft något af de första stararnas ifriga tro på våren, och när den svek deras förvänt- ningar, fröso de bort.
De två andra voro slittygsmänniskor, litet gråa af födsel, mycket sega, tåliga som de, hvilka uppfostras till dragare, men m e d en rik fond af offervillig- het och kärlek.
I det tysta huset hade de nu bott, dessa tre kvarglömda, i aderton år.
Alla i staden kände provisor Rogman.
Man kunde se på hans lutande figur, att han tidigt fått oket på.
Det var så tydligt, att han liksom ärft ansvaret; det hade redan i hans första ung- dom återverkat på hans yttre, som bure han för stora kläder.
Nu var han en medelålders man, punktlig, plikttrogen, » exemplarisk », försäkrade hans mor m e d ett ljust leende.
Besjälade af nå- gon stolt vision hade föräldrarne döpt sin förstfödde till Viktor Emanuel, men nu kal- lades han endast Vicke; segerhufvan hade så omärkligt glidit af hans hufvud.
Prostinnan var sällan ute; hon satt helst dagen o m vid det fönster i hvardagsrummet, som vette åt kyrkogården, och fastän ingen hörde henne säga något, talade hon dock mycket med dem, hvilka fått frid under vår- darna.
De liksom hälsade henne från hen- nes kära, tyckte h o n; och medan stickningen hvilade i den gamlas knä, drömde hon tryggt sin barnatros evighetsdrömmar.
Fröken Ulla skötte hushållet; henne och den ålderstigna jungfrun såg man hvar ons- dag och lördag på torget, och man måste vara m y c k e t nära för att höra, hvad fröken Ulla frågade; hennes stämma var så dämpad och lågmäld, som hon talat i skymning, då rösten ofrivilligt sänkes.
Ingen gaf sig tid omsorgsfulla undervisning i matlagning, finbakning, desserträtter m. m.
3 män, elevkurs.
öPP till 11 e. m.
B E N D I X 16 särsk.
för damer, som följd af centralt läge, godt och rikligt bord, laga priser och därtill rabattkuponger.
BUFFÉ, | Prosp.
och Upplysn.
fritt.
Stadens mest besökta.
Tårtor, bakelser, kaffebröd frän eget bageri serv.
o. säljcs här.
— 240 — IDUN 1903 Fröken Ulla strök Greta öfver kinden och varnade med sin mjuka, spröda röst, hvilken liknade ett instrument med brustna strängar.
» Lilla Greta, du får gå stillsammare hit upp. » » Vet du, Ulla, jag har alltid en känsla af, att någon är död här i huset, någon, som de gömma och inte vilja bära bort. » Ulla funderade en stund.
» Kanske det är lifsglädjen, » sade hon, » jag = ovedersägligen det munvatten, som bäst uppfyller:: de fordringar medicinen och tandhygienen ställa: tycker nog, att vi alla tyna bort, men det = på ett bakteriedödande och sjukdomsförekom- = är som det skulle så vara.
Somliga få aldrig; mande preparat för tändernas och munnens vård.
: fotfäste i världen, har du märkt det? » » Nej, » Greta skakade energiskt på hufvu- det.
» Jag för min del står så stadigt.
Det f STOMATOLFABRIKEN, Stockholm.
\ är för lite fart både i dig och Vicke, det är = H.
M.
Konungens Hofleverantör.
; alltihop. » att tänka på fröken Ullas utseende, nej, inte » Det har du rätt i. » ens om hon var ung eller gammal.
Allt och Ulla strök ett veck slätt på stolsöfverdra- alla gledo förbi henne som hon varit ett oskrif- get, slätt och jämnt och stilla; annorlunda vet blad.
hade hon aldrig sett något.
Det var icke det minsta intresse med Plog- Så försvann Greta.
Hon uteblef ej med mans, ingen af dem var med ute i världen, ens, men besöken blefvo allt kortare och knap- talanger hade de inte för annat än sparsam- pare och slutligen hade hon aldrig tid.
het och ordning, och roliga voro de inte; » Det är som det blifvit luckor för alla det var som de stilla och vänligt hyssat ned fönster där hemma, sedan Greta upphört att all larmande lifslust.
hälsa på, » sade Vicke en dag, när han mötte En dag öfverraskades portvakten i det henne ute.
tysta huset af en duktig smäll med porten » Tänd ljus då, » rådde hon muntert.
och strax därpå hörde värden en trappa upp Han svarade ingenting, såg endast på det en glad flickröst tralla.
Två trappor upp blef unga, friska ansiktet, strålande af glädje.
förvåningen än större, när det hurtigt ringde y&gt;La joie fait peur,- » sade han långsamt, på herrskapet Eogmans dörr.
lyfte på hatten och gick, kutryggig och trött » A r prostinnan h e m m a?
» som alltid, längst ute på trottoarkanten, där Hela flickan, som stod där ute, var som en han var mest fredad för sammanstötningar.
munter fågel, en sund fläkt från de gröna sko- Greta vandrade åt motsatt håll, rak och garna, ett människobarn så glittrande gladt, att spänstig.
Hon undrade en sekund, om Vicke fröken Ulla blinkade till som i för klart solsken.
möjligen fallit på den galna idén att bli kär Och presentationen fortsatte i lekande fart.
i henne; då vore det visst synd o m honom, » Jag är Greta Lang, kyrkoherde Langs dot- men man gifter sig inte med den, man tyc- ter.
Min far fick pastoratet efter prosten ker synd om, och hvad särskildt Vicke be- Rogrnan.
Jag var bara en liten en då, men träffar, skulle det varit som att plocka upp jag minns tant prostinnan mycket väl, och och samla vissna blad, när det fanns så myc- när jag nu skulle vistas i staden en tid, ville ken frisk grönska i världen.
jag så gärna hälsa på. » Och åren gingo.
Greta gifte sig.
Prostin- Hon blef både välkomnad och kvarbjuden, nan satt kvar på sin gamla plats vid fönstret.
och när Vicke kom hem till middagen, kunde Ulla kammade sitt gråa hår, som hon förr han ej förstå, hvad det var för kvitter han kammat sitt svarta, slätt och jämnt; och pro- hörde i de djupa mörka rummen.
Det var visorn gick sin vanliga gång på trottoarkanten.
som den ena drillen lockade på den andra Nu närmade han sig de femtio, men såg att komma fram.
mycket äldre ut.
Ingen visste mera om Rog- » Nej, se herr Vicke, ni, som alltid var så mans än förr, snarare mindre.
Den lilla röda rysligt snäll, gaf mig bröstsocker och teg.
Ä r lampan, » fyrbåken », tändes ibland, när Vicke ni lika tyst ä n?
» kom sent från apoteket, och han hade ej m o d Greta neg litet, men såg mycket käck och att be Ulla låta bli det.
Hvad skulle det vuxen ut, där hon stod.
De stora blå ögonen tjäna till, att hon finge en aning om, hur det voro som dunkla vatten med solstänk öfver.
kunde kola i ett förtorkadt hjärta?
Det var första gången Greta var där, och Också till honom talade den lilla lampan innan hon hann bli bekant med så många ut i tystnaden; det var minnenas språk; och af stadens ungdomar, kom hon sedan ofta.
det gjorde hans gång upp för trappan än De trodde, att hon trifdes och bådo hjärtligt tyngre.
alla tre: » K o m snart igen! » Men där uppe satt mor och väntade.
Skulle Hon var en smula generad för att säga, han velat, att hon gjort det förgäfves?
N e j!
att tystnaden plågade henne, och att det Han hade under alla dessa år skyndat in egentligen var af ett slags outredt medlidande till henne och kysst hennes hand, alltid lika hon gick dit upp.
vördnadsfullt och hjärtligt.
När de väntade henne, ställde de alltid ut Enligt referat af meddelande från Svenska | Tandläkaresällskapets kommitté för undersök- § ning af gängse antiseptiska munvatten på Inter-: nationella Tandläkarekongressen i Stockholm den H 15 Aug.
1902 är::: i = ST0MAT0L en liten lampa med röd flusskupa i tambur- fönstret.
Den lyste ända ned i halfva trap- pan, och Greta kunde inte tänka sig, huru- dant det skulle kännas att gå där, om » fyr- båken » slocknat.
» Den lilla lampan talar i tystnaden, » sade hon en gång till Vicke.
» Den är så egen- domligt släkt med er tre; vaksam och stilla och vänlig och — och tyst. » Hon skrattade så hjärtligt, att hon fick hans allvarliga mun att le med.
Men portvakten hade anmärkt på att Rog- mans gäst smällde i porten, och värden på, att hon sjöng i trapporna.
Det brukades in- tet sådant oväsen här.
Och så var där systern, en liten grånad skugga, som gled fram och åter i vänliga om- sorger.
Henne ville han också tänka på.
Folk sade om h o n o m: » Han är en riktig pliktmänniska, » sade det så där som man säger, att ett rum är för lågt i taket, för att man skall kunna andas ut ordentligt,, men Vicke brydde sig inte om, hvad som sades.
Han hade så föga med människorna att göra.
I skymningen — aldrig annars — kunde Ulla och han tala förtroligt samman, medan modern sof middag, och då togo de fram sina drömmar och förhoppningar, som man gran- skar relikerna i en vanligen låst kista.
En gång frågade Ulla: » Har du någonsin tänkt dig att bli som andra: sund och bullrande och lifslysten, Vicke? » Han tittade in i brasans glöd.
» Nej, inte tänkt, men väl drömt.
Och du, Ulla?
När var du ung, det minns jag inte? » » Jo, innan syskonen dogo.
Sedan blef j u allting förändradt.
Det var som vi dött med. » » Det gör alltid den, som inte har kraft att taga fatt. » » Har inte du tagit fatt, V i c k e?
» » Jo, på det sättet ha vi bägge hållit ut.
Men jag drömde om att bli en af de främste. » » Och jag, o m att bli så lycklig. » — — De räckte hvarandra handen.
Knotiga, trofasta arbetshänder var det.
De sågo hvar- andra djupt in i ögonen, så lyddes båda in mot prostinnans rum.
» Hon är visst vaken nu, » sade Ulla.
» Jag tänkte, jag skulle steka några äpplen och bjuda er på.
Lilla mor brukar tycka om det. » Vicke nickade.
» Det är sant, » sade han, » jag tog hem en bok med mig.
Jag kanske hinner läsa högt en stund, innan jag går ned på apoteket. » EN D BRÖLLOPSDAG.
ET ÄR EN våreftermiddag, en af dessa litet kulna aprileftermiddagar, då vintern ännu gör sig kännbar med häftiga snöbyar, som yra emot fönsterrutorna, och då det känns skönt och behagligt att få vara hemma, sitta framför en brasa i den sakta fallande skymningen och rik- tigt gå in i sig själf, Fru Märta stod just i begrepp att inrätta sig så där bekvämt framför brasan i förmaket, sedan hon nu riktigt ordnat för sig i köket och barn- kammaren och ej behöfde frakta att bli störd, vare sig af jungfrun eller en liten guldlockig flicka med stora, blåa, undrande ögon.
Fru Märta var ett mönster för en husmor, och hvar hon for fram med sina snabba, eftertänk- samma rörelser följde henne något af renlighet och hemtrefnad i spåren.
Hon tillhörde dessa kvin- nor, som utan att själfva veta det, förstå att på ett tyst och stillsamt sätt skapa trefnad omkring ' sig.
Hennes hem vittnade därom.
Det var inte en af dessa modärna våningar, där möbeln till hvarje rum kommit direkt från en möbelhandlares utställning, nej, det var något personligt, individu- ellt öfver det hela, inte efter alla regler, banalt och utslitet; det syntes, att här hade en kvinnas ordnande hand farit fram och därtill en kvinna med smak och urskiljning, som haft mod och in- telligens att ordna efter egen smak.
Själf var hon liten och ljus med stora, blå ögon, som ständigt hade något iakttagande, tankfullt i blicken.
För öfrigt hvilade det något älskligt, mildt och kvinnligt öfver hela ansiktet, gången var spänstig, rörelserna snabba och behagliga.
I sin toalett var hon till ytterlighet vårdad.
Hvad hon än hade för händer, föreföll hon aldrig deran- gerad.
Det mjuka, rika håret var alltid lika or- dentligt och smakfullt uppfästadt i en enkel knut i nacken och händerna voro alltid lika oklander- ligt hvita.
Fru Märta gaf sig inte tid att drömma ofta numera, men i afton var det så underligt, hon kände sig så vemodig, och det ville inte gå rik- tigt bra att arbeta.
Nu ville hon i stället sätta sig framför brasan och tänka en stund, det var så roligt ibland, och i dag hade hon ju liksom rättighet till det.
Det var nämligen jämnt fem år sedan hon som lycklig maka, ung och strålande, inträdde i detta hem vid hans sida, och nu ville hon tänka öfver allt, alla skiftningar af sorg och glädje, som hon upplefvat sedan dess.
Hon hade inte lång tid på sig.
Klockan var nu fem, och kl. sex skulle han komma hem, och då skulle de båda, han och hon, ensamma fara ut och äta en liten fästmiddag till- samman med ostron och champagne, som han tyckte så mycket om.
Så hade de alltid brukat fira denna dag, han hade önskat det så.
Fru Märta hade redan klädt sig i sin blåa kiäd- ning, den, som hennes man tyckt klädde henne så bra, och hon var också nästan vacker, där hon satt i det halfmörka rummet.
Den blå färgen passade så bra mot det ljusa håret och kom hennes hy att se hvit och skär ut som en ung ' flickas.
— var riktigt fri från egoism, och inte heller kunde en man känna och tänka som hon.
Märta fick inte bli ledsen, men mamma hade erfarit lifvet och visste, hur lätt man blef besviken, och hur smärtsamt det kändes.
Många hade tänkt, känt och hoppats som hon, men lika många hade mer eller mindre missräknat sig.
Ahnej, hon skulle nog inte behöfva missräkna sig.
Hon visste nog, att han var en god och känslig natur, fri från allt, hvad mamma hade kallat egoism.
Så hade hon blifvit hans maka.
Hennes lycka hade tagit en ny form, Visst skulle hon alltid vara lika lycklig, hur var det möjligt annat?
Hon skulle göra allt, för att ställa det så behagligt för honom.
Dessutom skulle hon vara riktigt förstån- dig.
Hon skulle inte fordra, att han med ens » Som jag nödvändigt måste äta middag tillsam- skulle oinskränkt lägga bort sina ung-karlsvanor.
mans med några affärsvänner, kan jag inte komma Det vore nog att begära för mycket.
Om han hem förrän senare.
Vår lilla sedvanliga middag någon afton skulle vilja vara tillsammans med måste således uppskjutas till någon annan dag.
sina vänner och därigenom komma litet sent hem, Ledsamt, men omöjligt att ändra.
så skulle hon visst inte visa ett surmulet ansikte för det och framför allt aldrig visa misstänksam- I hast din Axel. » het, sådant måste säkert underminera kärleken.
Detta var således allt, hvad han hade för sin Nej, hon skulle använda andra medel att draga hustru på denna innehållsrika dag.
Inte ens den honom till och hålla honom kvar vid hemmet: skulle få hållas i helgd, utan profaneras af de kärlek, solsken, musik, hemtrefnad, det skulle bli ständigt återkommande affärerna.
Kände han då hennes medel.
Sådant uträttade säkert mer än intet behof af att fira denna dag, fira den ensam gnat och sura miner.
med henne, så som hon?
Var då deras kärlek, Hur väl mindes hon ej, hur hon brukat stå deras ljusa minnen ej mera för honom, än att en med tamburdörren på glänt och lyssna, om hon affärsmiddag kunde komma hindrande i vägen?
ej skulle få höra hans brådskande, välbekanta Ah, hvad hon kände sig besviken!
Hade han inte steg där nere i trappan om middagarne, när han förstått att hon skulle bli det, eller aktade han ej kom hem från kontoret.
Och när hon då hörde därpå?
Hvad skulle hon nu taga sig till hela honom där nere i första trappan, då kunde hon ej den långa kvällen, medan hon väntade på honom?
tygla sin glädje, utan sprang ned och mötte honom, Skulle han måhända inte offra en enda tanke på och så hade han till hälften burit henne tillbaka sin hustru, på deras gemensamma minnen från upp igen.
den tid, då deras lycka var ny?
Efter middagen hade de alltid brukat sitta upp- När hade det händt, detta?
Så småningom — krupna i ett soffhörn i hans skrifrum, där han bru- troligtvis, utan att hon märkt det, upptagen som hon kade röka sin middagscigarr.
Där hade de suttit, varit af husliga plikter, vården af hemmet och sin - hon med hufvudet lutadt mot hans axel, och tegat, lilla flicka.
Men i dag, när hon känt det så varmt båda rädda att förjaga det poetiska skimmer, som och godt därinne i hjärtat och i stället för att hvilade öfver dessa stunder.
finna genklang fått liksom en hård stöt, då stod Sedan tog hon sitt arbete och han sin afton- det klart för henne, detta, som hon förr så mycket tidning och sutto på det sättet framför brasan i skytt och fruktat: prosan, hvardagslifvet.
Hon det lilla hemtrefliga förmaket.
Ofta hade hon spe- kände det så, som om någon stått och hånlett åt lat och sjungit för honom.
Då hade han tagit plats henne därborta och åt hennes flickdrömmar från i något hörn af rummet, hvarifrån han lyssnat fordom.
till de toner hon frammanade.
Hon var glad att hon ägde denna gåfva, då han ju älskade musik Men hvarför skulle hon också vänta sig mer så högt.
af lifvet än det i allmänhet gaf?
Visst var hon lycklig.
Hvarför inte, hon hade ju en man, som På det sättet hade de lefvat länge för och med alltid varit god och hänsynsfull emot henne, en hvarandra och varit så oändligt lyckliga.
Men så liten flicka, som hon höll så innerligt af, samt småningom, utan att hon själf kunde förklara hur ett vackert och prydligt hem, dessutom var hon och på hvad sätt, hade det inträdt någon föränd- ju frisk, behöfde ingenting sakna och hade detta ring.
Hon ville inte påstå att denna förminskade härliga medvetande om väl uppfyllda plikter.
hennes lycka, men detta romantiska, som hon förut såg och fann i allt, började knappt märkbart Men hvarför kände hon det då så smärtsamt glida ifrån dem.
därinnanför vid vänstra sidan?
Jo, det var, som Deras middagar på tu man hand blefvo säll- om hon fått sina ögon öppna för någon förlust, synta.
Det var nästan allt för ofta, som han hade något kärt, som hon ägt, men nu icke längre ägde.
än den ene än den andre af sina vänner med sig Hans kärlek — åhnej, visst älskade han väl henne hem till middag, och den lilla skymningsstunden ännu, men inte som förr, inte som hon.
Hon hade.
måste naturligen under sådana förhållanden också varit så gränslöst lycklig en gång, men inte på försakas.
samma sätt som nu.
Det var något öfversvallande mot denna lugna lycka, som inte bjöd någon stor- Då talades de- uteslutande om affärer, ett om- mande glädje, men heller ingen sorg.
råde, hvarpå hon stod alldeles främmande.
Då kände hon sig alltid så liten och obetydlig, och Men hon hade ju ändå minnen.
Nu ville hon mången gång hade hon önskat, att hon skulle fira sin bröllopsdag ensam genom att lefva om vara i stånd att tillägna sig någon kännedom det förflutna en stund.
härvidlag ', så att han äfven skulle kunna meddela Hon tänkte sig tillbaka till den tid, då hon var henne sina planer och spekulationer.
Ibland nästan en ung flicka med sitt drömda ideal.
Hon hade sårade det henne, att han aldrig med ett ord för- varit en svärmisk natur, som tyckt om att bygga sökt sätta henne in i detta ämne, då det så högt djärfva luftslott.
Hvad gjorde väl det, om det ej intresserade honom.
ginge i fullbordan, det var ändå så roligt att bygga.
Affärsmiddagar och supéer f örekommo allt oftare, och hon hade nästan börjat frukta, att han till Så hade han kommit i hennes väg, hjälten från slut alldeles skulle glida ifrån henne.
drömmarna.
Så manlig och ståtlig kom han där, hufvudet högre än alla andra.
Just så hade hon Men hon sade aldrig något åt honom om allt tänkt sig honom, lika vacker.
Den höga, hvita detta.
Hon endast ökade sina ansträngningar att pannan under det svarta, glänsande håret vittnade göra hemmet angenämt för honom, och jämt hade om intelligens, och ögonen, de milda vackra ögo- hon ett soligt leende för honom, när han kom hem.
nen, sågo så goda och trofasta ut.
Nu kastade Men så hade bådas käraste önskan gått i upp- hon öfver honom hela den fagra skrud, med hvil- fyllelse.
— Hon hade blifvit mor.
Mor, — åh detta ken hon förut smyckat sitt drömideal, och till slut ord, som hon alltid omfattat med ett slags helig stod han där så god, ädel och ridderlig.
Sådan vördnad!
Var hon väl vuxen detta stora an- såg hon honom och skänkte honom hela sin unga, svarsfulla kall att dana och leda en liten barna- rena, oerfarna kärlek.
Nu hade drömmarna blifvit själ till att att bli en god och rätttänkande verklighet, fantasien tagit form.
människa?
Hon ville nu samvetsgrant göra sitt bästa.
Ah, hvad hon hade älskat honom!
Det fanns inte en tanke, i hvilken inte han på ett eller annat Det blef en flicka.
Visserligen hade hon hellre sätt spelat rollen, inte en vrå i hennes innersta, för hans skull önskat, att det varit en gosse, men som hon ej odeladt hade skänkt honom.
pappa var ändå så stolt och förtjust öfver den lilla.
Han kunde aldrig se sig riktigt mätt på den Ibland, när hon med af hänförelse tårade ögon unga modem med barnet på armen.
hade talat om honom med modern, då hade den goda, förnuftiga mamma bekymrad skakat på huf- Nu började det tredje skedet i hennes lycka, vudet och hoppats, att hennes lilla flicka blott och detta omgestaltade också till en viss grad inte målat i allt för ljusa färger, så att hon en deras hemlif.
dag skulle bli besviken.
Det var så sällan verk- Fru Märta kände sig icke längre så ensam ligheten höll streck med drömmarna, och ingen under de långa kvällarna, då hennes man var man han må vara hur god och ädel som helst, borta.
Hon kunde sitta långa stunder vid lilla Det ringde på tamburklockan.
Hvem kunde det vara?
Hon hade inte lust att ta emot någon just nu, när hon hade behof af att vara ensam.
Efter en sakta knackning kom jungfrun in med en blombukett och bref.
— Ett stadsbud hade lämnat detta.
— Nå, det var då originellt, lyck- önskningar så här dags.
» Sätt blommorna i vatten bland de öfrig ' a i salen och låt mig få brefvet! » Jungfrun lydde och aflägsnade sig.
Fru Märta kastade en blick på kuvertet.
Men hvad ville detta säga, det var ju hennes mans stil!
Skulle han ha tillåtit sig förhinder i dag, på deras bröllopsdag?
Det var inte utan oro hon bröt kuvertet och läste: - c IDUN 1903 241 — iiiiiiiiiniiii IIIIIIIIIIIIII Bästa konserveringsmedel W i l h.
Beckers Malpulver i askar y 1 och 2 kr., i pa- ket a 25 och 50 öre.
W i l h.
Beckers Malpapper i paket om 10 ark 25 öre.
W i l h.
Beckers Maltinktur i flaskor k kr.
1: 15, 0: 65 och 0: 4&gt;.
Tjärpapper, stora ark, pr ark 20 öre.
Kamfer i stycken och tärningar, naftalin, naftallnkamfer, kolokvintäpp- len, äkta persiskt insektspulver.
Formalin och for- malinpastiller m. m. billigast hos Mot Mal!
24 — Kongl.
Hofleverantör.
— 5 M a l m t o r g s g a t a n S, Stora Nygatan, Götgatan STOCKHOLM.
23, Lailas säng och se ned på det lilla ansiktet bland kuddarna, och hvarje drag, som hon kunde upp- täcka hos den lilla, som påminde om fadern, gjorde henne lycklig.
Så hade tiden gått, och lilla Laila hade blifvit fyra år.
Under denna tid hade hon varit så upp- tagen af alla små bestyr, den lilla världsmedbor- garinnan hade förorsakat, att hon inte haft mycken tid öfrig att ägna åt sina känslor.
Men i afton, den första gången under deras femåriga äktenskap, som hon blifvit försummad på sin bröllopsdag, kunde hon ej underlåta att tänka öfver, hvad som varit och hvad som var.
Men nu hade hon ej tid att längre sysselsätta sig med det förflutna, det närvarande kräfde hennes omtanke.
Hon måste tänka på att ran- gera det riktigt fästligt, till han kom hem.
Han skulle få se, att hon ändå inte velat under- låta att fira denna dag såsom den lyckligaste i hennes lif.
Hon hade ju ändå genom honom er- farit lyckan i så rikt mått.
Var det inte nästan otacksamt af henne att begära ännu mer, och hvad var det egentligen hon begärde, han skulle åtminstone inte fatta det.
Inte skulle hon väl be- gära, att han för hennes skull borde försumma aflärerna, som utgjorde deras existens; hon hade säkert gjort honom orätt, och nu ville hon godt- göra sin förseelse.
Först måste hon in i barnkammaren och lägga och stoppa om sin lilla Laila samt läsa aftonbö- nen med henne, sedan skulle hon ställa om, så att det blef litet extra till supén.
Champagne skulle ändå inte få saknas att skåla med.
Så skulle hon ordna litet med blommor och dylikt, så nog " hade hon sysselsättning.
När han så slutligen kom, då fanns det intet spår af den missräkning ', hon känt.
Hon var lika god och hjärtlig som vanligt och hade samma soliga leende.
Det hade inte varit utan oro, som han nalkats hemmet.
Han afskydde scener, och hvem visste ändå om hon denna gång skulle förmå behärska sin missräkning, och han visste hur helig hon alltid hade hållit denna dag.
När han nu såg det festligt dukade bordet, och hur hon haft tanke för allt och själf satt där så lugn och värdig, då kunde han ej motstå den tanken, att han hade all anledning att vara stolt öfver sin lilla förnuftiga hustru.
Då de slutat äta och äfven skålat, gick hon sakta fram till pianot och gjorde sig i ordning att spela.
Han gick bort och satte sig så, att han kunde betrakta henne från sidan.
Så började hon enkelt att spela och sjunga en liten sång, som han under deras förlofningstid aldrig kunnat åhöra, utan att få tårar i ögonen.
Hon sjöng med all den känsla och värme, hon var mäktig, och hon hade också förstått att anslå den rätta strängen.
Genom det upplysta rummet gingo tonerna så klara och rena likt mången afton för länge sedan.
Hur det var, så kände han det, som om det varit helg inom och utom honom.
Han såg sig omkring i rummet, allt var ordnadt som till fäst med blom- mor här och hvar.
Allt var så nätt, så mjukt och varmt.
Själf satt hon där, klädd till fäst i den blå voileklädningen, som på ett mjukt och stilfullt sätt omslöt den smärta gestalten.
Han tänkte på sig själf, hur hade han tänkt att fira denna dag?
Han hade kommit hem från en affärsmiddag, knappast kommit ihåg, att det var hans bröllopsdag, åtminstone inte kommit ihåg det så som hon.
Och ändå inte ett ord, inte en blick till förebråelse.
I stället hade hon säkert varit verksam hela eftermiddagen för att den ändå skulle bli firad, deras bröllopsdag.
Och detta allt utan att med ett ord begära erkänsla.
Men nu hade hon förstått att genom denna enkla sång tala direkt till hans hjärta.
Han hade velat gå fram och säga henne allt detta, men det var, som om hans strupe sammansnörts vid ljudet
— 242 — IDUN 1903 tjänsterna i det lilla stämningsfulla Djurs- holmskapellet, så flitigt besökt äfven af stock- holmare, sköter fru Tegnér orgeln.
Och slut- ligen är hon den ledande kraften i villasta- dens högt uppdrifna musiklif.
Den musik där idkas är nu närmast afsedd till inbyg- garnas egen förnöjelse, men att där arbetas med verkligt allvar är man i tillfälle att kon- statera vid de konserter, som tid efter annan där gifvas och som äro ägnade att tillfreds- ställa äfven mycket höga anspråk.
Bland annat är fru Teg- nér en utmärkt ackompanatris, h varvid hennes fenomenala mu- siksinne kommer väl till pass.
af hennes klockrena stämma, men när hon- slutat och låtit händerna falla ned i knäet då gick han fram, där hon satt, fattade hen nes hufvud mellan sina båda händer och sade med af rörelse vibrerande stämma &gt;Tack, du goda, verkliga kvinna, och för- låt mig, för det jag ej bjudit till att förstå dig så, som du har förstått mig! » Därpå böjde han sig ned och tryckte en lätt kyss på den hvita pannan, och fru Märta kände, att hon i den stunden var lyckligare än nå- gon gång förr, då de firat sin bröllopsdag med fästmiddag.
ALICE.
VISOR OCH RILDER.
F RU ALICE TEGNÉR, så högt upp- skattad i tusentals svenska hem för den ovärderliga insats hon genom de af henne komponerade barnvisorna 1.
WÄSBY I SÖDERMANLAND.
GREFVE CLARENCE VON och ungdomssångerna gjort, särskildt för 2.
FAMILJEN VON ROSEN PÅ SKIDOR det uppväxande släktet, hyllades på sin senaste födelsedag af » Djursholmsvänner » — fru Tegnér har nämligen sedan tolf år till- baka sitt hem på Djursholm — med en säll- tfeOTjSt synt vacker gåfva.
Den består af ett dussin akvareller, synnerligen konstnärligt utförda af Elsa Beskow och med motiv ur de mest popu- lära af fru Tegnérs barnvisor.
Akvarellerna öfverlämnades i en från bokbindaren Hedbergs välkända officin utgången mycket smakfull läderportfölj.
1 It ^Mmxei från acteatnma tOjur » ftolrnj8iiuännep Af trefaldig anledning kände sig Djurs- holmsboarna manade att visa fru Tegnér sin VIDEVISAN.
tacksamma erkänsla, nämligen för hennes oegennyttiga, uppoffrande verksamhet vid sko- lan, i kyrkan och inom villastadens musiklif för öfrigt.
I Djursholmshemmen göres så att säga den första afsmakningen af A.
T:s visor, ty största delen af dem ha tillkommit för » de små sångfåglarna vid Djursholms skola », hvilka äro nog lyckliga att äga fru Tegnér till sånglärarinna.
I den skolan höres aldrig utropet att » sång är så tråkigt »; där sjunges med lif och lust såväl de andaktsfulla, stämningsrika som de pojkaktigt uppsluppna visorna.
V i d guds- ROSENS NUVARANDE BOSTÄLLE.
VID WÄSBY.
V i äro öfver- tygade, att de känslor af tack- samhet, som för- anledt Djurshol- marna att ägna fru Tegnér den- na vackra hyll- ning, delas af medlemmarna i en mängd sven- ska hem, dit fru Tegnér fört » sån- gens glädje » som ingen före henne, med visor » så svenska, så gla- da, på samma gång så hjärtliga och så lustiga, så fulla af senti- ment utan senti- mentalitet, så ' fosterländska utan uppstyltning, så naiva och — geniala. » Fru Beskows mästerliga akvareller — af hvilka vi här, förutom själfva dedikations- bladet med en v y af Djursholms slott, med- dela » Videvisan » och » Bä, bä, hvita lamm » — bli vi i tillfälle att närmare omnämna, då de till julen i reproduktion komina all- mänheten, och förstås särskildt » barnkamrar- nas befolkning » till godo.
Samtidigt utges en godtköpsupplaga af de mest populära bland fru Tegnérs visor.
o så.
&gt;&gt;BA, BA, HVITA LAMM.
IDUN 1903 — 243 — BILDER FRÅN LOVISA.
4.
LOVISA.
1.
UTSIKT AF LOVISA FRÅN SJÖSIDAN.
DEGERBY RUSTHÅLLS KARAKTÄRSBYGGNAD.
5.
TRYCKERI.
6.
LOVISA.
» Till Österland vill jag fara, Där bor allra kärestan min, Bortom berg och djupa dalar, Allt under så grönan en lind. » Svensk Folkvisa.
S A SJUNGER man ju ofta här i Sverige, då man känner sig litet vemodigt stämd och tänker på lilla hjärtevännen.
Af rubriken här ofvan se Iduns älskvärda, läsa- rinnor att föremålet för min beundran i » Öster- land » — denna gång — heter Lovisa.
Och skyndar jag mig att presentera henne, där hon behagfullt badar sina förtjusande former i Finska vikens F. 2.
SVARTHOLMS FÄSTNING VID INLOPPET TILL LOVISAVIKEN.
3.
FÄSTNINGSRUINERNA I UTSIKT AF LOVISA MED KYRKAN, DE GAMLA SVENSKA SOLDATKASERNERNA OCH » ÖSTRA NYLANDS » D. KOMMENDANTSBOSTÄLLET.
7.
CASINO.
8.
MUSIKPAVILJONGEN.
salta böljor, vid pass åtta svenska mil öster om Helsingfors.
Hon, min sköna Lovisa, är dock en mö till ganska mogen ålder kommen, ty » salig » kung Adolf Fredrik stod fadder åt henne omedelbart efter sin tronbestigning och gaf henne i dopet sin egen höga drottnings namn *.
Och för att * Förut hette platsen JDegerby, hvaraf ännu finns kvar Degerby rusthålls karaktärsbyggnad, sedermera landshöfdingeresidens, där själfva kun- gen lär ha bott under sina besök i Lovisa.
Huset — numera inrättadt till småbarnsskola — är ganska väl bibehållet, men det måleriska torftaket har sorgligt nog försvunnit i en senare tid.
skydda hennes jungfrubur mot fientliga öfverfall från den östra grannen, som efter 1741 — 42 års krig flyttat sin gräns ända till Kymmeneälfvens västligaste mynningsgren, anlades befästningar, hvaraf talrika ruiner, delvis rätt väl bibehållna, påträffas öfverallt i grannskapet, samt på ön Svart- holmen vid Lovisa-vikens mynning; de senare fäst- ningsverken sprängda af ryssarna själfva under orientaliska kriget år 1854.
Några blodiga minnen äro ej förenade med dessa fästningsverk, ty såsom bekant uppgafs Svartholms fästning under Finlands sista strid, utan att en enda af den 650 man starka besätt- ningen stupat.
Fallet mycket påminnande om Svea- borgs!
Men som ett verk af Ehrensvärd och som
IDUN 1903 — 244 — ett minne af Sveriges ansträngningar för att värja sin sjunkande makt mot sin allt mer och mer öfvermäktige granne hafva dessa ruiner dock sitt stora intresse.
Befästningarna på fastlandet har » tidens tand&gt; raserat och de bilda nu, öfverväxta, som de äro, af träd och vildhumle, en betydande insats i den naturskönhet, för hvilken staden och dess omnäjd äro kända.
Först i en senare tid har en af ba- stionerna, » Rosen;; benämnd, — på initiativ af redaktören för ortens tidning » Östra Nyland », Ossian Reuter — blifvit ordnad till en folkpark, där åtskilliga föreningar fira sina friluftsfester.
Platsen är därtill mycket lämplig och kan bekvämt rymma flera hundra personer.
Men äfven andra minnen från den svenska tiden finnas.
Så t. ex. ett par soldatkaserner, af hvilka den ene nu är apterad till sjukhus.
Nära därintill ligger ett litet lågt stenhus, som fordom tjänstgjort, som högvakt.
Byggnaden inrymmer numera » Östra Nylands » tryckeri och redaktions- lokal.
Så » forntid sig ' med nutid enar ».
Men den intressantaste byggnaden från den tiden är dock f. d. kommendantsbostället, hvari numera en folk- och väfskola är inrymd.
Man stannar ovil- korligen framför detta vördnadsvärda och väl bi- behållna hus och läser på en öfver ingången an- bragt minnestafla: Nylands dragoner och Upplands regemente hafva murat detta stenhus år 1755.
Detta präktiga stenhus, med sin bastanta tak- stol af groft virke, ligger i själfva badhusparken, till hvilken vi senare återkomma.
Bland nyare monumentala byggnader, uppförda efter den förhärjande branden, som öfvergick staden 1855, må nämnas kyrkan och rådhuset, båda uppförda efter ritningar af arkitekten Chie- witz.
Kyrkan har ett dominerande läge och synes vida utöfver land och haf.
Invändigt består den af fyra hvalf, hållna i en djärf och vacker stil.
Koret föreställer en örtagård, med en afgjutning af Thorvaldsens Kristus.
Rådhuset är äfven en mycket vacker byggnad.
I rådhussalen finns ett större oljefärgsporträtt af drottning Lovisa i hel figur.
Det berättas, att en rysk officer efter freds- slutet 1808 i sitt krigaröfvermod dragit sin värja och stuckit den g-enom taflan.
Den är numera restaurerad, men bär ännu spår på baksidan af vandalismen.
Och nu, för att fatta oss kort, komma vi ändt- ligen till Lovisas största märkvärdighet och attrak- tion i senare tider.
Jag menar den mycket be- sökta och • väl renommerade Vattenkur anstalten.
Den lär efter åldern vara den andra i Finland och kan datera sina antecedentia så långt till- baka som från 1820, då folk från när och fjärran strömmade till Lovisa, för att återvinna hälsa och krafter vid en järnkälla, belägen ett stycke från badhusparken.
Tiderna och kurmetoderna ha för- ändrats och källan är i våra dagar så godt som glömd.
I stället uppstod på 1860-talet tanken på att inrätta en modern vattenkuranstalt, som ge- nast omfattades med lifligt intresse, så att aktier såldes öfver hela landet.
Platsen har också de naturligaste resurser man kan tänka sig: riklig tillgång till källvatten och ett godt mildt klimat.
Staden ligger nämligen på sluttningen af den s. k. Kvarnåsen, en höjdsträckning, som består af ett mäktigt sandlager och väldiga kullerstenar, och som skyddar Lovisa för de under sommaren vanligaste vindarne (sydliga och sydvästliga), under det att det mäktiga sandlagret uppsuger fukt och dimma.
Dosseringen åt sjön tillåter ingenstädes stillastående vatten, hvarför staden kan berömma sig af en behaglig och angenäm luft, ozonrik genom sin närhet till haf och barr- skog.
Den härliga Kvarnåsen utgör också en den vackraste promenad man kan tänka sig.
På dess högsta krön reser sig en den väldigaste rull- sten, benämd y&gt;Kuckustenen », hvarpå ett utsiktstorn tronar och hvarifrån man har en den vidsträcktaste utsikt öfver näjden.
Att sitta på denna upphöjda plats en drömfager nordisk sommarafton och åse solnedgången och lyssna till någon vemodig finsk folkmelodi, eller någon smäktande Maloschki-ro- mans från musikkapellet, ackompagnerad af gök och talltrast, är en tafla och ett minne, som man sent glömmer.
.
.
Nedanför åsen och utmed sjön, inbäddad i furu- skogen, ligger stadens och badhusets restaurant • » Gasino- », en lätt och luftig byggnad, uppförd i någon slags norsk-flnsk allmogestil, efter ritningar af arkitekten Lars Sonck.
Med sina rymliga, långsträckta verandor och sin präktig-a konsert- lokal, där inhemska och utländska sångare och musici uppträda under säsongen, utgör den en verklig prydnad för staden.
I den svala och lummiga badhusparken, finna vi, utom badhuset och därtill hörande byggnader, en liten musikpaviljong, pittoreskt uppförd på en gammal skans.
Och på en klippa framför pavil- jongen är rest en staty af smeden Hmarinen, smi- dande himlahvalfvet, modellerad af Valter Rune- berg.
Från denna paviljong utför under badsä- songen ett väl samspelt kapell hvarje morgon musik, hvilken alltid inledes med någon koral- melodi.
På e. m. spelar samma kapell på Casinot, och en gång i veckan är det bal därstädes.
En verklig ögonfägnad är det att se hvilken grace och känsla isynnerhet ryssarne inlägga i sin dans.
Jag minns särskildt en rysk mazurka, som dan- sades ovanligt eldigt och lifligt.
Publiken kan stundom vara rätt kosmopolitisk, men består i hvardagslag mest af tysktalande ryssar från Öster- sjöprovinserna.
Men icke så få ryssar från Pe- tersburg finnas, däribland många militärer.
Någon närmare beröring mellan finnar och ryssar före- kom dock sällan.
Och då sådant inträffade, und- vek man sorgfälligt all diskussion i brännande frågor.
Man bildade små kotterier hvar för sig och roade sig som man behagade.
Roligt var att studera de olika typerna.
Ryssar- ne: mestadels långa, slanka, magra och kutryggiga figurer.
Finnarne: korta, satta och breda i ryggen som — gaflarne på skånska ladugårdslängor!
Tyska språket talades mest, och med de tyska färgerna samt med staden Lovisas färger dekorerade man förnämligast på festdagar, såsom på baderskornas fest, eller på Lovisa-dagen.
Ja, jag nämnde staden Lovisas färger!
På mig gjorde det ett egendomligt intryck att se ryska damer på festdagarne bära kommittémärken, band- rosetter i — gult och blått!
Förklaringen ligger i stadens vapen.
Det delas i tvänne fält, det öfre blått, med ett par korslagda kanoner, och det undre gult, med ett ankare.
Endast en liten demonstrationsunge af mera oskyldig natur förnam jag sent en kväll på Ca- sinot, då ryssarna voro så enträgna efter dacapo- dansnummer och till slut begärde en slutmarsch.
Då brakade musikkapellet löst med » Björneborga- ren &gt;, så det ekade i takstolarne!
Dock blott ett par tre takter — och så skildes m a n.
.
.
Staden Lovisa har inemot 3,000 invånare och består af en treflig, burgen och godmodig be- folkning, med svenskt språk och svenska seder.
Men man behöfver icke komma stort längre än tre svenska mil i norr och öster, förrän finskan vidtager, om ock mycket af den gamla svenska kulturen finnes kvar.
Trakten är mycket bördig och många vackra oeh välskötta landtställen och herrgårdar finnas.
Jag nämner särskildt Sarflax slott, som äges af friherre V. M. von B o m; Malmgårds slott, som äges af en grefve Creutz.
Nära härintill ligger Pernå gamla, vördnadsvärda kyrka.
Vidare an- tecknar jag Holmgård och Tessjö nya, moderna skolhus; villa Talludden, som äges af bankdirek- tör Forsell, samt det vackra Reimars på en udde af Gäddbergsön i Finska viken.
Lovisa-viken är mycket grund, så att större lastångare icke kunna läg ' ga till vid stadens skepps- eller tullbro.
I senare tid har Lovisa fått en ypper- lig och rymlig ' uthamn i Valkom, som kanske med tiden kan bli ett nytt Hangö?
Valkoms hamn är också ändpunkten för Finlands enda privata järn- väg den nya Lovisa-Wesijärvi-banan, som förbin- der orten med de långa Wesijärvi-sjöarna, en mycket viktig trafikled, som vid stationen Lahtis står i förbindelse med finska stambanan.
Med denna järnväg kan man på ett par timmar komma upp i genuina finnbyggder.
HELGE SANDBEKQ.
MORMOR.
F RU ÖMAN satt med ett öppet bref fram- för sig.
Men blicken hade glidit förbi papperet och händerna lågo slappt i skötet och det var blott långsamt hon syntes åter- hämta sig efter det smärtsamma intryck läs- ningen af bref vet tycktes hafva beredt henne.
För ett och ett hälft år sedan hade hon mottagit underrättelsen om sin dotters plöts- liga död från fyra späda barn, och moderns hjärta bar ännu djupa ärr efter sorgen.
Det var som hade de brutit upp på nytt nu, då den, som hennes barn älskat öfver allt annat var tröstad och redo att söka lyckan i ett nytt äktenskap.
T y det var om magen, Ed- vard Vitts förlofning, som detta bref under- rättade.
Och smärtan fick ytterligare udd af tanken att barnbarnen blifva förlorade för henne, ty sambandet vore dock brutet mellan henne och dem, när de skulle anse som moder en främmande kvinna.
Fru Oman var en kvinna, som alltid för- sökte se saker och ting i dess rätta dager.
Edvard Vitt var j u i sin goda rätt.
Och han var ingalunda den, af hvilken man bort vänta, att han skulle kommit att låta sig be- härskas af några mera ideela hänsyn, han längtade naturligtvis efter en hustru och ett ordnadt hem och han var säkerligen en af de män, för hvilka det var bäst och nyttigast att foga sig efter lifvets praktiska kraf.
Af brefvet att döma skulle det kunnat tyckas, som vore det förnämligast omsorgen för barnen, som förmått honom att taga det steg han tagit.
Fru Öman visste emellertid ingenting om den kvinna hennes barnbarn skulle nämna vid modersnamnet.
Men ett bref från henn«s son, som bodde i samma stad som magen, underrättade henne o m att Edvards fästmö vore en lefnadsglad, och firad något äldre flicka, som antagligen ingått för- lofningen af resonnemang, svågern föreföll emellertid synnerligen förälskad.
Edvard Vitt mottog från sin svärmor ett vänligt lyckönskande bref.
Och då han j u vore fullkomligt viss på hvad hon uttalade som en förhoppning, nämligen att barnen skulle komma i ömma och goda händer, så var det j u såsom svärmodern skref blott an- ledning till allmän tillfredsställelse.
Han visste sig hafva ägnat sin hustru en uppriktig sorg och saknad, och som det icke föll honom in, att en moders hjärta kunde bära svårläktare sår än en makes, läste han mellan raderna på fru Ömans vänliga bref intet om en mors och mormors smärta, utan konstaterade blott, att hon tog saker och ting som en resonabel och klok kvinna borde taga dem.
Någon tid därefter reste fru Öman till N. med anledning af sin sons förlofning.
I forna dagar hade hon vid sina besök i staden bott hos dottern, men nu var det i sonens ung- karlshem hon slog sig ned.
H o n gjorde de nygifta sin visit.
För fru Öman utgjorde den nygifta fru Vitt en stark kontrast till dottern, ehuru Edvard Vitt själf presenterade henne som utgjorde hon alldeles ett motstycke till den första hustrun.
Den ena kunde j u i sitt slag vara lika bra som den andra, det med- gaf fru Öman, fast hon dock som mormor kände det en smula tungt att hennes barn- barn skulle omplanteras i en bra nog olika jordmån mot den, för hvilken de en gång syntes hafva blifvit födda till världen.
Men hon var mycket förekommande och vänlig mot den kvinna, som hade hennes barnbarns ve och väl i sina händer.
Och hon lyssnade välvilligt till, hur Edvard prisade den hem- trefnad, som nu åter gjort sitt inträde efter den dystra änklingstiden, såväl som till alla de loford öfver sin andra hustru, hvarmed han vid hvarje tillfälle underhöll henne.
Själf fann hon det dock påkostande att se en annan hafva intagit den plats, som varit Marys, att se i en främlings hand allt, som en gång varit Marys.
Och det skorrade henne under- ligt i öronen att höra sitt mormorsnamn delas med Edvards nya svärmor.
» Nå, hur tycker mormor o m sina barnbarns morfar? » skämtade Ernst Öman med sin mor.
» För min del får jag säga, att jag är både tacksam och glad att den bålde grosshand- lare Lindström dock inte är min pappa. »
— 245 — Fru Öman teg; den punkt, kring hvilken sonens raljeri rört sig ömmade för starkt för att hon skulle kunna skratta däråt.
» Förresten förefaller det då i hög grad oegentligt, att en första hustrus barn skola kalla en andras föräldrar för morfar och mor- mor.
Farfar och farmor vore långt riktigare.
En öfverlefvande far eller mor bör få skaffa sina barn så många förfäder och så mycket släkt han eller hon vill på eget konto, men däremot ej på den dödas. » Fru Ömans besök hos Vitts voro ej tal- rikare, än hvad hon tyckte erfordras af vän- ligheten samt Edvards uttalade förhoppning, att hon skulle vara lika benägen att upprätt- hålla de gamla banden som han.
Men af en blick, som unga fru Vitt en gång vid fru Omans ankomst växlade med mor och syster, tyckte fru Oman sig kunna förstå, att hon saklöst kunde inskränka på dessa visiter, som gjorde henne själf så föga glädje.
Hon gladdes vid att se de små barnbarnen, då de besökte henne i morbroderns hem, men att se dem i det hem, som nu blifvit henne så främmande och förändradt, gjorde henne blott vemodig.
En dag fick fru Öman besök af Edvard Vitts mor, som gästade sin son, och sedan långt tillbaka var en gammal vän till henne.
» Edvards barn hafva då fått den bästa mor man kunde önska, » sade fru Vitt under sam- talets lopp till fru Oman, ty ehuru hon tyckte, att sonen hvarken i första eller andra giftet valt en hustru g o d n o g åt honom, så dref henne den moderliga ambitionen dock att bi- bringa hans första svärmor den uppfattningen, att han i alla händelser fått en hustru, som vore god nog från den synpunkt fru Öman antagligen såge saken, nämligen såsom en efterträderska till sin Mary.
» Ja, det är j u att hoppas, » sade fru Öman stilla.
» Ja, vet du, det är det då all anledning till, » sade fru Vitt, som inte ville medgifva att något, som stode i samband med hennes Edvards ofelbarhet och förträfflighet drogs i minsta betänkande.
» Kära du, jag säger inte annat, » sade fru Oman fogligt.
» Säger, » sade fru Vitt, » nej, men du låter så förbehållsam, att man kunde misstänka att du menar något annat. » » Jag Oman känna kunna är ju barnens mormor, » genmälde fru med värdighet.
» Och jag tycker mig Edvards hustru för litet, att ännu säga eller mena så särdeles mycket i FRÅN IDUN 1903 fråga o m henne.
Men jag hoppas, att hon blir Marys barn en både rättvis och öm styf- mor. » » Jag tycker, du såväl som Marys barn kunna skatta eder lyckliga, att de kommit i så utmärkta händer som Ellens redan visat sig vara, » sade fru Vitt med mycken tonvikt.
Fru Oman kände sig sårad.
Hon fann sig utan all förskyllan eller billighet bemött på ett ofinkänsligt sätt.
Men som grannlagen- heten aldrig varit fru Vitts starka sida, sva- rade fru Öman blidt: » O m du någonsin skulle komma i den belägenheten att se en af dina döttrars plats fyllas af en annan, att höra hennes barn nämna en främling vid modersnamnet, så kanske icke heller du skulle kunna ådagalägga någon — entusiasm. » Fru Vitt knyckte på nacken.
» Kära du, om så olyckligt skulle vara, hoppas jag dock att äga så mycken urskilning, att jag skulle betänka, att min måg kunde behöfva en ny hustru.
Hur lätt kan inte en man hemfalla till utelif och ett oordentligt lefnadssätt, o m han inte har ett ordnadt hem och en hustru? » » Den urskilningen har jag, » sade fru Öman något stramt.
» Så låter det verkligen inte. » » Det har heller icke låtit motsatsen.
Jag har inte brustit i vänlighet eller hänsyn emot Edvards hustru.
— Det är j u icke så länge sedan Mary dog, » bifogade fru Oman med en suck.
» Det måtte väl varit länge nog, » utbrast fru Vitt förnärmad.
» Edvard hade ju varit änkling ett och ett hälft år. » » A, j a visst.
Jag såg saken från en mors synpunkt.
Om det varit Edvard som dött, skulle du fått se, att ett och ett hälft år icke skulle så särdeles mycket inverkat på din sorg efter honom. » Häruti låg sanning.
Fru Vitt skulle aldrig tröstat sig efter en sådan son som Edvard.
Fru Öman såg, att hon träffat en punkt som fru Vitt uppfattade och hon fortsatte: » Kanske skulle du till och med haft svårt att förstå t. ex. om Mary efter ett och ett hälft års änketid varit redo att gifta om sig. » » Nå, det skulle väl också varit en helt annan sak, » utbrast fru Vitt.
» En kvinna —.
» » Ja, » sade fru Öman småleende.
» Det hade säkerligen varit en helt annan sak. » » Nej, detta är sant, » medgaf fru Öman med ett svagt leende.
» Ja, kära du.
Därvidlag kan man j u inte ens göra några jämförelser. », » Nej, det kan man inte, » medgaf fru Öman beredvilligt.
» Jag gör det inte heller, utom för så vidt som det rörde känslorna hos en mor och en mormor eller farmor, ty de borde väl kunna vara ungefär do samma. » (Forts.) UR DAGSKRÖNIKAN.
TfN SPORTSMANS HEM på landet är Wäsby i Södermanland, dit grefve Clarence von Rosen med sin maka dragit sig undan ett jäktande stor- stadslif.
Som våra läsare minnas meddelade vi under loppet af föregående år en bildserie från grefve von Rosens pompösa och på samma gång smakfullt inredda palats vid Strandvägen.
Det är som pendant till dessa interiörer från ett modernt svenskt adelsmannahem i hufvud staden vi åter- gifvit närstående bilder från grefve von R:s idyl- liska Wäsby, i tanke att de hafva sitt intresse föl- vännerna till den i vida kretsar kände främjaren af svensk idrott.
TTISTORISKA KONGRESSEN I ROM.
Vi mcd- dela i dagens nummer en bild från den nyss afslutade internationella historiska kongress, som i dagarne hållits i Rom.
Bilden, som sändts oss af en deltagarinna i kongressen, upptager flertalet af de mest framstående medlemmarne af den- samma, och i midten se vi en af våra svenska representanter, professor Montelius, utan tvifvel en af de mest bemärkta ledamöterna af denna kongress.
Prof. M., som var vice president, höll ett af starkt bifall mottaget föredrag andra dagen efter kongressens början.
Kongressen öppnades den 2 april uppe på Capitolium i närvaro af Ita- liens konung och drottning, flere framstående medlemmar ur Roms värld, jämte alla delegerade och medlemmar samt pressens representanter, mot hvilka stort tillmötesgående visats.
Kongressen hölls i Collegio Romano.
På Forum Romanum förevisades en del nya utgräfningar.
För öfrigt har en hel mängd föredrag hållits.
Flere fester hafva naturligen också gått af stapeln.
Sålunda voro de utländska delegerade och flere andra en afton inbjudna på middag till konungen.
Dess- utom hölls en historisk konsert, omfattande kyrko- musik från 14:de till 19; de århundradet; en afton gafs en mandolinkonsert i Colosseum, som var illumineradt.
Den 6 höll Roms borgmästare, prins Cokmna, stor mottagning kl. 10 — 12 e. m. på Capitolium, hvars gallerier voro festligt smyckade och illuminerade.
Detta var kongressens glanspunkt.
Bland svenska representanter märktes äfven mini- stern i London friherre Carl Bildt.
Den 9 på e. m. afslöts kongressen i Collegio Romano ' s stora aula.
» Ja-a, verkligen, » sade fru Vitt med efter- tryck.
— » Förresten, hvem skulle väl efter- sträfva en änka med fyra barn? » HISTORISKA KONGRESSEN I ROM.
GRUPP AF DELTAGARNE.
X PROFESSOR MONTELIUS.
— 246 — D U N 1903 G AF I F T A SIG F Ö R P E N G A R.
.. » SKÅNSK NELLA EN BYGDESKILDRING NORRVALL.
FORTS. FR. FÖREG.
N:R.
B ETH GICK IN, men kom strax tillbaka med en tjock schal, som hon lade öfver moderns axlar.
» Hälsa så mycket från dem, allesamman. » » Tack!
De komma väl lysningsdagen? » » Ja, » sade Beth kort och gick in igen.
» Hvar är far? » frågade hon ena tjänstflickan, som stod i köket och diskade.
» Han och Sonesson ha gått till byn.
De komma hit och äta kvällsmat.
Mor har ställt i ordning i kammaren.
Sonesson hade varit på gille förut i dag.
Han ville gått till stationen, men mor visste ju inte, om Beth kom i kväll. » Beth ryste till, när hon gick in för att lägga af ytterkläderna.
Utifrån hördes mor hosta — länge, tomt och ihåligt.
* Ett år är en kort tid, när det med sina sorger och fröjder, sina ljusa och mörka stunder rullat in i minnenas värld.
Ett år är en lång tid, när man blickar framåt och undrar, hvad det skall gifva och taga, bygga upp och rifva ner.
En dag i början af oktober, omkring åtta må- nader efter balen till Jöns Ols — således före de senast omtalade händelserna — satt Beth ensam i kammaren med dagens tidning i handen.
Reg- net smattrade mot rutorna, och allt var grått i grått, ute och inne, öfverallt.
Med en djup suck lade hon tidningen från sig på bordet och stirrade tankfullt ut i den grå luf- ten.
Hon undrade och tänkte — tänkte och und- rade, hvad den kommande tiden skulle bära i sitt sköte.
Sedan den minnesvärda dag, då allt hennes hopp om jordisk lycka gick i kvaf, visste hon knappast, hvad glädje var.
Den våldsamma sorg, den kväfvande ångestkänsla, som i början grep henne, hade visserligen till en del gifvit vika, men hon hade fått något liknöjdt, nästan slött i hela sitt väsende, något som ibland nästan skräm- de henne själf.
Hon skötte visserligen sina van- liga sysslor, men utan allt intresse, regelbundet som en maskin.
Och det var endast, när post- budet kom, som hon kände att hon var densamma som förr, kände att hon ännu kunde jubla och lida, bäfva och hoppas.
Hvarje gång hon fatta- de den nya tidningen, jagade blodet hett genom hennes ådror, och händerna skälfde.
Dag ut och dag in gled hennes brinnande blick öfver första sidans första spalt.
Så hade det nu gått i nära åtta långa månader, och alltjämt lade hon bladet från sig med en djup suck.
Om den kom af lätt- nad, eller sorg, visste hon icke själf.
Äfven den ofvannämnde dagen hade hon sett igenom den långa listan på nyförlofvade, men utan att finna det namn hon sökte.
Hvarför uppsköt han månne sin förlofning, när han älskade så högt, så gränslöst?
Hur såg hon månne ut, hon, den där andra, som tagit honom så helt till fånga?
Om hon ändå visste, hvem hon var, så att hon kunde gå ur vägen för henne, ifall ödet förde dem samman.
Men måhända bar han redan ring, ty Beth hade hört så lite om förhållandena utsocknes un- der sista halfåret, emedan hon icke deltagit i säll- skapslifvet hos sina bekanta rundt omkring på slätten.
På våren hade Beth varit sjuk — blodbrist, sade doktorn.
Beth lät honom hafva rätt och reste på föräldrarnas inrådan till en badort.
Efter sin hemkomst därifrån hade hon ej hört Assarsson nämnas.
Nils hade visserligen varit där en gång, men mot vanan hade han alldeles glömt tala om vännen på Rydebo.
Då hade en fråga brännt henne på tungan, men af fruktan för att förråda sig, uttalade hon den aldrig.
Hur månne det skulle vara nästa höst, då om ej förr skulle väl det fruktade och väntade vara öfver.
Och sedan, när han var bunden vid en annan, skulle hon måhända blifva sig själf igen.
Det var också ett annat bekymmer, som trots liknöjdheten djupt tryckte den unga flickan.
Mor hade blifvit så besynnerligt förändrad på sista tiden.
Hon var ju gammal nu.
Det sista året hade tagit hårdt på henne.
Hon hostade jämt och var ofta klen och krasslig.
Hvad, som likväl mest förundrade Beth, var moderns föränd- rade sinnelag.
Hon var numera öm och kärleks- full och visste knappast, hvad godt hon ville göra.
Och hvad som var det underligaste af allt — hon grät ofta.
Ibland tyckte Beth nästan, att det såg ut, som Verksammaste och mest styrkande näringsmedel för vuxna och barn.
Med glänsande resultat för- ordadt af läkare-auktoriteter.
Stärker nerverna och förhöjer kroppsbyggnadens alla delar.
om modern gick och bar på någonting.
Men hvad?
Ja, det var just den frågan, som pinade Beth.
Alla dessa tankar gledo nu som så ofta annars genom Beths hufvud, när hon satt ensam och såg ut i höstrusket.
Så kom mor in.
» Ett sådant väder far fick, » sade hon med en suck och såg ut genom fönstret.
» Ja, det är ju så vanligt, att det blir oväder, när man håller marknad i I., » tyckte Beth, i det hon gick fram till symaskinen, där en massa linne låg uppstapladt.
Mor satte sig borta vid kakelugnen, och Beth fortsatte sitt arbete, hvilket hon afbrutit, när post- budet kom.
En stund senare, när dottern lyfte ögonen från sömnaden, såg hon modern vända bort ansiktet.
Men hur hastigt det skedde, hann likväl Beths skarpa blick uppfånga ett par tårar, som glidit ned öfver de skrynkliga kinderna.
Beth for upp, kastade arbetet från sig och skyndade fram till modern.
» Men mor då!
Hvarför är mor alltid ledsen?
Tala då om, hvad det är, som trycker mor! » » Ah, hvad gagnar väl det.
Du kan ju ingen- ting .. göra. » » Är mor sjuk då? » » Ja, jag har kanske inte långt igen.
Jag är gammal, Beth, och har slitit en hel del ondt i mina dar.
Nu kommer det igen.
Hostan pinar mig ju jämt.
» » Ähja, mor har då också släpat en hel del mera, än mor hade behöft göra. » » Beth, vänta bara!
Får du själf barn en gång, så kanske du skall förstå mig. » Det klack till i Beth vid den milda förebråel- sen.
Hon kände sig skuldmedveten gent emot modern.
Hur ofta hade hon icke känt vrede, nästan hat till den ärfda rikedom, hvilken föräld- rarna genom oerhörda försakelser och genom slit och släp hade mångdubblat.
Mor hade rätt, det var ju för barnen, för henne och syskonen i sista hand, som de hade samlat.
» Men det gör ingenting.
Vi ska ju alla sluta en gång, så inte är det precis det som grämer mig, » fortsatte modern efter en stund.
» Ah, mor, var nu uppriktig! » bad Beth inner- ligt.
» Kanhända det är något, som kan godt- göras.
&gt; » Godtgöras, » modern log vemodigt, » ja, det var just det, jag hade hoppats, men nu ser jag ju, att det är omöjligt.
Hade du varit som mina andra gräbbor, så hade det nog gått.
Men nu.
.
.
» Beth bleknade.
Skulle nu det gamla temat dryftas igen.
Hon hade haft så lugnt i den vä- gen, allt sedan hon blef sjuk på våren.
Hon trodde också, att den striden var utkämpad.
Skulle den nu månne rifvas upp igen.
» Menar mor Mårten? » frågade hon.
» Har mor lofvat honom något, är det väl ingenting att fästa sig vid.
Inte behöfver mor grubbla öfver det.
Den skulden är väl min och ingen annans.
När jag inte vill så. » » Ja, Gud gifve, att det inte vore värre, Beth. » » Ja, men mor säg då, hvad det är!
A r det kanske något annat mellan mor och Malena? » » Ja, det är mycket oss emellan, som det kan- ske vore klokast att tiga med.
Jag trodde, när jag gaf löftet, att du skulle, som de andra, göra mig till viljes.
Det har du ju gjort i allt, bara inte i det viktigaste ... » Nu grät modern häftigt.
» Och bryta ett löfte till en döende, det är rys- ligt, Beth, » fortsatte modern mellan gråten.
» Men du vet ju inte allt, och inte rår du heller för, att din mor har felat. » » Har mor lofvat det till Mårtens far? » » Ja, och detta är det andra löftet till Sone, som jag bryter.
Det var bra mellan oss, Sone och mig, i vår ungdom.
Men så kom din far.
Jeppa hade femtontusen och en linnekista mer än Sone, och så tog jag honom.
I sorg gaf Sone sig till att dricka, och när han många år efter blef gift med Jöns Pers änka, den mäktiga Ma- lena, så hade det lilla han ägde gått sin kos.
Pengarna gjorde ju ingenting, ty Malena var rik nog, men min skuld blir inte mindre för det.
När Sone låg på sotsängen, lofvade jag att g e dig och gården åt Mårten, och på så sätt försona, hvad jag brutit. » » Men mor, mor, » sade Beth klagande, » det var ju rent af att sälja sitt barn. » (Forts.) o GLÖM Juhile umsfondens EJ sparbössor!
SANATOGEN MAETERLINCK, den belgiske drama- M AURICE turgen, har i denna vecka för första gången introducerats på svensk scen genom sitt poetiskt färgrika drama » Monna Vanna », hvilket redan vunnit världsrykte efter de triumfartade fram- gångar detta stycke rönt i Europas storstäder.
Diktaren, som är född 1862, har tillförene fäst uppmärksamheten vid sig genom några starkt symbolistiska scenverk, hvilka förskaffat honom binamnet » dekadansens Shakspeare ».
En af hans mycket uppmärksammade litterära alster tillhör emellertid ej dramatiken, utan natur- vetenskapen, nämligen hans bok » Bikupan », ett på samma gång spirituellt och skarpsinnigt arbete om bisamhällets natur och lefnadsvanor, hvari bi- kupan delvis göres till symbol för det mänskliga samfundslifvet.
Här har den kunskapsrike natur- iakttagaren gått hand i hand med den intuitivt kännande och af naturens djupa mystik hänförde diktaren, hvars bok på en gång tjusar och im- ponerar.
I sitt drama » Monna Vanna », som skildrar ett krig mellan Pisa och Florens i slutet af det 15:de århundradet, målar han mot den italienska renäs- sansens bakgrund en kärlekskonflikt af originell och betagande verkan.
MAURICE M / ETERLINCK.
Om styckets framförande på Svenska teatern skola vi tala i nästa nummer; nu ha vi endast velat foga några presenterande rader till det här återgifna porträttet af diktaren, som är en fullt egenartad personlighet i vårt på skrifvande pennor välförsedda, men på skarpt afskuggade författare individualiteter ganska sparsamt utrustade tide- hvarf.
1 7 UNGL.
TEATERN har återupptagit Verdis här- liga opera » Otello », och direktionen förtjänar erkännande för denna repris, om ock utförandet ej på alla händer var så helgjutet, som man kun- nat önska och som operans värde kräfver.
Ty erkännas måste, att Verdi, ehuru betydligt öfver 70 år, då denna opera komponerades, i densamma gått till arbetet med ungdomlig entusiasm och ska- pat ett af sina bästa och fullödigaste verk.
Titelpartiet innehades af hr Nyblom, som i dramatiskt hänseende gaf en rätt god bild af den olycklige och svartsjuke mohren.
Flere detaljer voro ypperligt funna; det hela var dock ej fullt genomarbetadt, tycktes det oss åtminstone vid premiären.
Stämman räckte ej heller alltid till.
Otellos onda genius Jago utfördes af hr Söderman, men knappast så som vare sig Shakspere eller Verdi tänkte sig honom.
Främst bland de upp- trädande glänste fru Hellström som Desdemona.
Hennes sång var .. bedårande, i » videvisan » i sista akten gripande.
Ofriga rollinnehafvare fyllde sina platser.
Oafsedt en och annan slitning gick operan på det hela taget jämnt under hr Hennebergs ledning.
— Påskdagens symfonikonsert var besökt af en nästan fulltalig och synbarligen mycket intresserad publik.
Konserten inleddes med Schumanns sym- foni n:r 2 i c-dur, tillägnad konung Oscar I.
Det sprudlande scherzot måste omtagas, och det under- sköna adagiot var likaledes af den art, att man Prospekt sändas gratis och franco genom Gene- ralagenturen Josephson &amp; Reteike, Göteborg.
Erhålles å alla apotek och kemikalieaffärer.
Tillverkare: B AU E R A C:o., Berlin S.
— 247 — IDUN 1903 gärna skulle velat höra om det.
Finalen sluter sig värdigt till de föregående satserna.
Symfonien i sin helhet väckte entusiastiskt bifall.
Följde så Bachs mycket fordrande konsert för 2 violiner, i hvilken solostämmorna erhöllo ett förträffligt ut- förande af hrr Zetterqvist och Ahlberg.
Smetanas stämningsfulla och målande symfoniska dikt &gt;Mol- dau&gt; väckte liksom vid föregående utförande lif- ligt bifall.
Konserten afslöts med Beethovens sym- foni n:r 2 i d-dur, där särskildt andra satsen väckte det lifligaste bifall.
Konserten leddes alldeles yp- perligt af hr Noräqvist.
TT " ONSERTFÖRENINGEN afslöt den 9 dennes sitt första arbetsår med den sjätte konserten i ordningen.
Och det är med berättigad stolthet, som hr Tor Aulin och hans nybildade orkester kunna se tillbaka på detta första år, likaväl som publiken måste känna en djup tacksamhet för hvad som vid dessa konserter bjudits densamma.
Programmen hafva ständigt varit väl uppgjorda och gifvit förträffliga saker, ofta framstående ny- heter.
Och utförandet, redan från början godt, har för hvarje gång vunnit i precision, samklang och stilenlig uppfattning.
Genom energiskt ar- bete från de ledandes sida — och här bör sär- skildt nämnas föreningens kassaförvaltare hr Ludv.
Rubenson j:r — hade man ock från första stund lyc- kats så intressera allmänheten för det nya före- taget, att biljetterna till alla sex konserterna re- dan i förväg abonnerades.
Vi hoppas, att samma framgång allt framgent måtte följa Konsertför- eningens arbete.
Hvad den senaste konserten beträffar torde en- dast en anmärkning kunna göras, och det är, att publiken fick nästan för mycket af det goda d. v. s. att programmet var väl långt.
Första af- delningen upptog Normans d-moll-symfoni, som ej torde ha utförts på rätt länge.
Den formklara och praktfullt instrumenterade symfonien med sin ovanligt sköna andantesats erhöll en förträfflig tolkning och väckte det lifligaste bifall.
Ännu mera blef detta fallet med det därpå följande numret, Beethovens ess-dur-konsert för piano och orkester, där hr Stenhammar utförde pianostäm- man med en glöd och inspiration, som formligen elektriserade åhörarna.
Andra afdelningen bjöd på tvänne kompositioner af Liszt, nämligen » Die Ideale », symfonisk dikt för stor orkester samt Davids psalm n:r 137 för sopran, damkor, violin, harpa, piano och orgel.
Bägge kompositionerna voro hvar i sitt slag ganska intressanta, men verkade tydligen något främmande på publiken.
Sopranstämman i psalmen utfördes pietetsfullt af fru Möller.
Konserten afslöts med Webers bril- janta Oberon-uvertyr.
Och efter densamma måste hr Aulin upprepade gånger framträda och mottaga de närvarandes tack för det gångna musikåret och för den nya insats han gjort i hufvudstadens ' musiklif.
Och häri är det oss ett nöje att in- stämma.
FRÖKEN SANDRA LEUFSTEDT, Magdas löftes- * • gifvande tolkarinna i Sudermanns » Hemmet », har, som våra läsare finna af vidstående porträtt, en för det moderna skådespelet särdeles väl afpas- sad apparition.
Därtill komma en för en debutant ovanligt vårdad plastik, ett uttrycksfullt minspel och god replikbehandling, alltsammans ett resultat HYLIflS V i o l t v å l 612 |Liljekonvaljedoft| SANDRA A. LEUFSTEDT I » HEMMET ».
BLOMBERG F O T O.
af lärarinnan fru Hedvig Winterhjelms intelligenta instruktionsförmåga och elevens mindre vanliga begåfning.
Åtskilligt i hennes framställning af Magda, den för sin personliga själfständighet kämpande kvin- nan, häntydde nog på inlärd läxa, men därbred- vid fanns så mycket af äkta ingifvelse, af intensiv känsla och poetisk ciselering, att man gärna såg förbi de små debutantsvagheterna och odeladt gladde sig åt den nyutsprungna talangens friska charme.
Då vi nu meddela den unga konstnärinnans bild, sker det under förhoppning att vår publik om några år skall i henne få hälsa den mogna artisten, som med hvarje ny roll infriar de löften hon nu gifvit och som vår sceniska konst hoppas så mycket af.
SÅNGSÄLLSKAPET T.
T:s FÖRSTA KONSERT * 3 gafs påskdagens middag i Musikaliska akade- mien inför i det närmaste fullsatt salong.
Början af det nybildade sällskapets verksamhet var syn- nerligen lyckad.
Sällan om ens någonsin har väl här en så liten kör åstadkommit så briljanta klang- effekter.
Särskildt märktes detta i » OlavTrygvason », de båda Wennerbergska hymnerna » O Gud som styrer » och » Hör oss, Svea » samt i Peterson-Ber- gers » Balder är fallen », hvilken senare komposi- tion på grund af sin mörka och dystra karaktär alldeles specielt kräfver en ypperlig kör för att g ' öra sig gällande.
Men så förfogar ock nästan hvar enda en inom denna endast 19 man starka kör öfver ett präktigt röstmaterial, då som bekant de flesta af dem äro anställda som solister vid våra teatrar, såväl den kungliga som de Ranftska.
Ett par intressanta nyheter utom » Balder » fann man i Humperdincks vackra » Abschied » och R. Strauss ' öfverdådigt friska och briljanta » Soldat- visa », som efter det mest stormande bifall måste omtagas.
Programmet, som var väl sammansatt, upptog för öfrigt bekanta kompositioner af Sjö- gren, Josephson, Grieg, Lindblad, Schumann m. fl.
Som solister uppträdde hrr Mandahl, Bergström, Adami, Malm, Wallgren, S. Nyblom samt Lund och Sjöberg, de båda senare med duetter.
Dir. Åkerberg förtjänar särskildt erkännande för den ypperliga inöfningen af denna förträffliga kör, som allt fortfarande torde kunna påräkna samma intresse som vid denna konsert.
17 / RU SVEA ÖBERG gaf i förra veckan en rätt " talrikt besökt konsert i Vetenskapsakademien.
Konsertgifvarinnans klangfulla sopranröst gjorde sig mycket bra i ett par sånger af Sjögren och Grieg; men mindre väl lyckades hon med Elsas dröm ur » Lohengrin », och i Dyveke-sångerna, hvilkas guld många konsertgifvarinnor under årens lopp nött och slitit på efter bästa förmåga, skulle man nog önskat mera af temperament.
I öfrigt medverkade på ett synnerligen fördel- aktigt sätt herr Gustaf Sjöberg, hvars föredrag af Peterson-Bergers » Böljebyvals » bisserades, fru Hedvig Wiklund med några violinnummer och her V. Wiklund som ackompagnatör.
TTAYDNS ORATORIUM SKAPELSEN gafs som vanligt på långfredagen i Östermalms kyrka till förmån för Frimurarebarnhuset.
Det mäktiga verket, hvari solopartierna utfördes af fruarna Öst- berg och Hellström samt hrr Lundqvist, Malm, Sel- legren och Wallgren, utöfvar tydligen allt fortfa- rande i oförminskad grad sin dragningskraft, ty kyrkan var fylld till sista plats.
Hofkapellet med- verkade likaledes och det hela leddes af hofkapell- mästaren Henneberg.
gas, i en syltgryta tillsammans m e d smö- smakas medj citron- elior rabarbersaften skummas, afsmakas med kryddorna 0 slås jämte kötte!
öfver grönsakerna.
Soppan sockret o c h vinet.
Grytan skakar o c h serveras m e d skorpor.
serveras genast.
öfver elden, tills äpplena äro mj uka, T i l l s t e k n i n g: 2 msk.
smör.
H o t c h - p o t c h s o p p a (f. 6 pers.).
Kroppkakor (f. 6 pers.).
2 liter B e r e d n i n g: Köttet tvättas m e d en då, d e läggas i e n smord pajform.
Mjölet IV2 k g.
fårbringa, 2 lit.
svag buljong potatis, 2,1 hg.
hvetemjöl, 2 ägg, 1 duk, doppad i hett vatten, o c h bog- o c h e n d e l af mjölken blandas till en eller vatten, 2 msk.
smör, IV2 msk.
tsk.
salt, 4 hg.
magert, lättsaltadt sid- bladet j ä m t s refbenen skäras ut försik afredning.
D e n öfriga mjölken kokasi u p p mjöl, Va purjolök, 2 morötter, % selleri, fläsk, 1 liten rödlök, / i tsk.
stark- tigt, så att köttet blir hett.
(P å benen o c h afredningen ivispas, hvarefter de 1 palsternacka, 1 burk konserverade ärter peppar.
kokas bu o n c hvarmed steken spädes) med ' sockret vispade äggulorna, den skål- (eller 2 kkp.
färska ärter), 10 små; jord- B e r e d n i n g: Potatisen råskalas o c h lade o c h hackade sötmandeln tillsättas Persiljan sköljes, rensas o c h hackas groft ärtskockor, 1 litet blomkål shufvud, salt, kokas, hvarefter den mosas sönder m e d samt inarbetas i smöret.
Köttet gnides o c h massan får sjuda, men ej koka.
hvitpeppar.
en gaffel eller drifves genom purépressl fort med saltet o c h persiljesmöret lägges Pannan aflyftes o c h vispningen o c h får kallna.
Äggen, saltet o c h två sättes tillä krämen svalnat, d å de till B e r e d n i n g: Fårbringan knäckes o c h på bringan, som därefter hoprullas o c h trejedelar a f mjölken tillsättes (d e t öf- hårdt skum slagna ägghvitorna ned- tvättas medi en duk, doppad i hett vat- sys igen, hvarefter den brynes i smöret riga m j ölet sparas till utbakningen).
skäras, massan!
slås därefter öfver äppi- ten, samt påsättes att koka i IV2 Ht » och får sakta steka i ugn eller på spisen Då massan är blandad, arbetas denj nå- lena.
Formen insattes i ugn, o c h kakan af buljongen.
D å köttet är halfkoktj omkr. 2 tim.
Under stekningen spädes g o t litet p å bakbordet med resten a f får grädda i g o d ugnsvärme omkr. V2 upptages det o c h skares i tärningar!, köttet m e d buljongen o c h öfveröses ofta mjölet o c h formas därefter till runda, kvilka brynas i 1 msk.
smör, tillika mtefl timme *.
med sin sås.
Sist tillsättes grädden kakor.
Fläsket skares i tärningar, löken purjolöken, skuren i fina strimlor, där- skalas o c h hackas fint, hvarefter fläsket, När steken är färdig borttagas alla S o p p a p å p ä r o n (f. G pers.).
3 efter öfverströs mjölet o c h köttet o m - och laken bynas samt kryddas.
Et \ b trådar, bringan skares i tunna skifvor hg.
torkade päron, 2 lit.
vatten, 1 kkp.
röres ' väl, samt spädes m e d den kokande o c h upplägges hel.
Köttjusen silas o c h socker, 2 msk.
rismjöl, 3 msk.
vatten, buljongen o c h får koka tills det är mört.
hål göres i midten af hvarje kaka o c h 1 skummas, afredes o m så önskas, samt saften, af % / % citron eller 3 msk.
rabarber- Morötterna, selleriet och palsternackani tsk.
a f det brynta fläsket lägges däri; hvarefter hålet väl tilltryckes.
Kakorna, saft.
serveras i särskild såsskål.
ansas, skäras i fina strimlor o c h fräsas läggas i kokande saltadt vatten och få 1 msk.
smör samt tillsättas jämte Polsk äppelkaka (f. 6 pers.) B e r e d n i n g: Päronen sköljas väl o c h sakta koka med tätt slutet lock omkring 8 stora äpplen, 1 msk.
smör, % läggas i b l ö t aftonen innan de ' skola!
an- ärterna och resten af buljongen, hvar- 10 min.
Kroppkakorna serveras med ski- efter soppan får koka med tätt slutet kkp.
socker, 2 msk.
vin, 1 msk.
mjöl, vändas.
De påsättas ii IV2 Ht.
vatten radt smör.
o c h blomkålen V2 l i t.
s ö t mjölk, 3 ägg, 1 msk.
socker, ojdh få koka, tills d e äro mjuka, d å det lock.
Jordartskockorna V2 msk.
salt, 3 kkp.
buljong el.
vatten, K Ö K S A L M A N A C K Redigerad af ELISABETH ÖSTMAN, kurs i Stockholm.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 19-25 APRIL.
Sondag: Jordärtskockspuré; kalfbringa; polsk persil- äppelkaka.
M å n d a g: Köttfärs med potatis; sop p a p å päron.
Tisdag: Bräckt skinka m e d bruna bönor; äggmjölk m e d skum.
Onsdag: Oxrulader krasbärskompott Torsdag: med med potatis; grädde.
Hotch-potchsoppa; tunna pannkakor m e d sylt.
Fredag: smör; - Kroppkakor med skiiadt blåbärssoppa.
L ö r d a g Kromgädda m e d skiradt smör och pepparofc; maizenakräm ret, grädde.
l Inneh.
af Elisabeth Östmans Husmoders- jefylld 3 del.
tjock med mjölk.
P 9 RECEPT.
Persiljefylld 6 pers.).
2 kg.
knippor persilja, kalfbringa gödkalfbringa, (f. 20 gr. sötmandel.
3 stora 4 msk.
(80 gr.) smör, Till formen: öfriga 1 msk.
(20 gr.j smöir.
Soppan vattnet afredes och sockret tillsättas.
kokas i saltadt vatten.
D å grönsakerna läggas de i soppskålen utrördt äro färdiga, m e d rismjölet, B e r e d n i n g: Äpplena skalas o c h läg- i vattnet, o c h får koka 10 min.
Den af och spadet hälles öfver.
Buljongen
idun i 903 S Intendent: D:r R. Friberger Upsala v e n s Annonser införda genom k a K u r o r t s f ö r e n i n g e n.
Borgholms Hafskuranstalter Juni — sept.
bekväma, bill.
kommunikat.
— Sveriges största hönseri — finnas några elevplatser — manliga och kvinnliga — lediga.
Undervisning i höns-, gås-, ank- och kalkonodling, maskinkläck- ning och kycklingars uppfödande.
2 ä 3 maskinkläckningar hvarje vecka.
Gynnsamt tillfälle för unga flickor till frisk och ange- näm verksamhet.
Många platser äro an- mälda lediga för tillträde efter genomgån- gen kurs.
God inackordering kan erhållas på stället eller i närheten.
Prospekt er- hälles omgående mot insändt porto.
vid Östersunds flickskola äro lediga att tillträda vid nästa hösttermins början.
Den ena med undervisningsskyldighet i franska, svenska och historia; den andra i matema- tik, Vid fysik L och kr.
s k Ansök- i n d kemi.
e s b e r Lön g s 1,200 S a m o l a ningar, åtföljda af betyg — äfven läkarebe- blir till insändas hösten en till lärarinncplats ledig.
Un tyg — styrelsens ordförande dervisningsskyldighet hufvudsakligen i tyska före den 25 nästkommande april.
geografi och svenska.
Lönen 1000 kr.
An Naturskönt och sundt läge sökningshandlingar insändas före 15 maj till vidstadenHjo.
Villabostäder.
är en lärarinneplats ledig till nästa höst- Samskolans Styrelse termin, med undervisningsskyldigbet i kri- 1 maj erh.
flicka kunnig i matl.
och husl a van a a o r m e r stendom i hela skolan, samt modersmålet I jebad,lallbarrbad,nauheimer * göromål plats i prästgård.
Svar med och historia i någon af mellanklasserna, fotografi till » N.
N. » ", Arboga f. v. b. bad.
Dietkurer.
Musik af tillsammans 24 tim. i veckan.
Lönen 1100 kr.
för år jämte vanligt bidrag till pensions- utmärkt kapell 20 juni afgifter.
Ansökningar, åtföljda af de betyg, augusti.
hvarmed sökande vilja styrka sin kompe- tens, däribland om examen frän högre lära- rinneseminariet, böra insändas till styrelsen innan april månads utgång.
i sydländskt klimat med hafsbad af särdeles jämn temperatur.
Modern, fullständig brunns-, bad-, luft- och katlvattenkur.
Hetluftsapparater.
Solbadspaviljong med gymn.
apparater i det fria.
l:a klass strandhotell och badrestaurant.
Italiensk sträkorkester.
Prospekt gm kamreraren.
Tillhandahållas äfven i Stockholm_å Turistfören.
byrå samt Resebyrån, Operahuset, Intendent: D:r A. Afze.
Hus, Stockholm.
För mas sage o. gymnastik: D:r N Wennström, Stockholm.
— 248 — Under sommarmånaderna V d i Bo Hönsgård, Smedby, Tvänne lärarinnebefattningar V d i Visby högre flickskola HJO j^^j A ^ l ^ ^ ^^ » syt - Gu d l kroken ST Y d i L I T fe e t H Prospekt gen.
Kamrerarekon-i toret, Hjo, och på Nordiska bokhandeln, Stockholm.
- IV / » i u i n i - 18J8 — 1903.
1 juni — 1 sept.
önskar en ung flicka plats, for att, mot fritt vivre och reseomkostnader, undervisa i konstväfnader och handarbeten.
Svar till skolan för Handaslöjd, emotses i A / 1 edelälders flicka af god Borås, familj, kunnig tacksamt.
matlagning och f. o. i allt, som hör till ett hems skötande, önskar plats att förestå ungkarls eller änkemans hushåll.
Ett hem, där barn finnes, föredrages.
Svar inom 14 dagar under adress » A.
G. », p. r. Wisby.
I ärarinneplats, i Sverige sökes af ung svenska, som genomgått fullständig lära- rinnekurs vid Svenska Fortbildningslärover- ket i Helsingfors.
Vikariat på längre tid antages äfven.
Svar till » 23 år », Iduns exp.
Sjuksköterska, van vid nervpatienter, Önskar plats, Svar märkt » S.
A.
», Iduns exp.
I matlag., bak., sömn.
fullt kunnig flicka * önskar plats.
Ordningsvan, sparsam,plikt- trogen.
Sv.
» Glad, hurtig », und.
adress S. Gumselii Annonsbyrå, Sthlm.
Marstrands hafskuranstalt.
PLATSSÖKANDE 1 u j n — i 1 o k t o b e r.
I): r B a m i a n.
D r: F 1 o l (1 rn Falk: D O rö.
S db.
erg 1 1 11 V. r: F b a o l n m M Hälsobrunn Badanstalt.
MEDEYI Docen e t n D r: A f l red Levertin, S o t ckho m l.
D r: Knut Söderling, En bättre flicka Ö p p e t 2 3 m a j N a u h e m i e r b a d m e d f l y t a n d e B k e o g l s ä y r r a U — 12 sept.
prospekt V d i Vänersborgs elementar- D r: Fr. Oden u i Mösseberg s, Kamrerkon o t ret skola för flickor 1 1.
00 fot öfver hafvet d j n — i 1 sept.
Romelje bafsbadanstalt Sa s i on 10 u Barnfröken, I rheuma s i t m.
Platsen som distrikts V D r: Brandt.
sjuksköterska Th. Oh s l on E Brunns= och Badanstalt.
NYBRO Billig förstklassig kurort.
Angenäm sommarvistelse S a s i o n 1 u j n — i b ö r a j n a f s e p t e m b e r.
E U A x e l H e l s t e n i n s m a g - s h u j ä k r d li o m a r.
V i d s t r ä c k t, r F b u a l r s r tä sk o g.
v V a e c n kra kuranstalt samt al a öfriga brukliga bad- n d i g a t E former.
Starka järnvat en H.
ed R esta R ura tio n rg e.
n, P v g i y b e " Vil or at hyra.
V d i läro K lementar- v a e r s l r h k am fö n r s E flickor S Ronneby Sa s i on 1 u j Jo n — i n 3 S 1 jöq a v n is g t,.
E S h Brunnskontoret.
Brunn Konf r i mander E S 1 öd e r k ö p i n g s Brunn o c h Bad.
Kar s l krona högre läroverk u j n — i 1 septem S b u e r.
j kgymnas k i t massage.
Brnnnskohtoret.
D r: Sven Wal gren.
Husföreståndarinneplats U Vff Anni Ful ständig Brunns-o, Badanstalt TärntlanH Konfirmander 1 l ICl Gli, Prof. Hultkrantz, U fllll llUliU P P r a k t i s k a g å n g m a t o r.
Generande Konfirmander Tid bogre flickskolan hårväxt Ä Till föräldrar.
LEDIGA PLATSER Läkare: Intendenten &lt;x.
pN bättre barnflicka, som talar god svett • ska, erhåller förmånlig plats hos respek- massage o c h sjukgymnastik, (efter midsommar): tabel familj i Berlin.
Närmare underrätte!
mag- o c h tarmsjukdomar.
K a m r e r: Fullständig brunns- ser lämnas af Bokh.
Oscar Schedin, Lund.
och badkur.
Gyttjemassagebad, nanheimer- och k r e u z n a c h e r b a d m.
m, L j l:sta termin 6 juni — 11 juli.
2:dra termin 14 juli — 18 augusti och snäll och villig flicka, fullt kunnig i sömnad får lätt plats i litet hem 24 april, köksa finnes.
Svar till » Villig », und.
adr.
S. Gumselii Annonsbyrå, Sthlm.
U ö r bild.
hushällsbiträden o. barnfröknar finnas gen.
verkligt goda platser att söka Nya Inackord.-Byrån Brunkebergsg.
3 B., Stockholm.
Etab.
1887.
L Intendent: Sveriges äldsta hälsobrunn, belägen nära sjön Vettern.
18 kilomet.
1 andra norr o m Motala.
— Gyttjemassagebad efter Loka mönster samt brukliga bad.
Biträdande läkare: Stockholm.
Prospekt genom brunnskontoret, Medevi.
Rikstelefon.
i frisk, ordentlig^ och pålitlig, med lust och fallenhet för vården af barn, får plats hos Intendent: Stockholm.
genom L7 / ine gebildete, deutsche Dame, die fran- zösisch und englisch spricht sucht zum Juni Stellung in guter Familie in der Nähe von Stockholm oder Göteborg, als Gesell- Cofficwr d ' académie) önskar tillbrin schaftcrin oder bei 1 — 2 Kindern.
Beste ga sommarmånaderna på herrgård Refercnzen und Zeugnisse vorhanden.
mot att undervisa uti samt tala franska, Svar till » M.
G. », Iduns exp.
eventuelt italienska språket.
Und.
å Fred- O T fritt vivre och fria resor fran och rika Bremer-förbundets byrå, Stockholm.
till Malmö önskar yngre lärarinna, 0: n e medelaideis fruntimmer önska plats utex.
fr. Högre Lärarinnesem., s o m m a r - ~ som föreståndarinnor i ungkarls eller k o n d i t i o n .i bildadt, godt och fridfullt hem änklings hem, de äro fullt kompetenta till på landet.
Är villig undervisa en tim.
dagl., både stads- och landthushåll.
Underr.
Kom- bälst i modersmålet och främmande språk.
missionskontoret, Skolgatan 3, Upsala, eller Svar till » Barnkär och intresserad », Iduns Rikstelefon 6 36. exp.
ATedelalders änka, med mångårig vana vid f Tndervisoingsvan lärarinna i musik och skötandet af större hushåll önskar till U handarbete önskar öfver som.
plats på våren plats i Stockholm eller dess närhet, landet i bild.
fam.
Van vid samspel och antingen som husföreståndarinna i större ackompagnement.
Svar » B 1903 », Iduns exp.
hem, eller som hushållerska hos änkling NG, bildad, språkkunnig flicka af god eller äldre herre.
Utmärkta betyg och munt- familj Önskar plats som sällskapsdam liga rekommendationer kunna presteras, eller ressällskap.
Har förut innehaft säll- Svar till » Husföreståndarinna 03 », Iduns skapsdamplats utrikes.
De bästa betyg och exp., Stockholm.
rek.
finnas.
Svar till » E.
K.
», Iduns exp.
C om sällskap och lektris eller skrif biträde ^ önskar bildad flicka plats.
Svar till » All L7 / xam.
kv.
sjukgymnast önskar till sora- varlig », Tidningskont.
14 Kungsgat., Sthlm * H maren plats hos läkare eller i familj.
Svar till .Sjukgymnast », Söderköping p. r. fru kapten Jesper Swedenboi•&lt; ?_, Halmstad.
Svar hälst åt följ dt af fotografi samt rek.
Falköping- Ranten är plats ledig för en lärarinna med under- visningsskyldighet i naturkunnighet och ika högt som Jämtländska kurorten Mörsil.
matematik.
Tillträdet sker vid nästa ter- V A mins början och lönen utgör 1100 kr.
pr år.
Vidtberömda gyttjemassa- Ansökning sker senast den 15nästk.
maj.
Styrelsen.
ge- o c h tallbarrsbad jämte öfriga brukliga badformer.
^Nauheimerbad med flytande kolsyra.
Synnerligen vackra resultat vid behandling af Vacker natur m e d vidsträckta promenader.
Sunda bo- städer m e d landiligt läge.
G o d restauration; billiga levnadsomkostna- der.
Elitkapellet.
Lawn-tennisplan.
— Ansökningar till fria bad in- sändas före 15 maj.
Läkarevården bestrides af A.
Kamrer expedierar beställningar å rum o c h badtimmar samt öfver- sänder prospekt, s o m äfven erhållas å Turistföreningens byrå i Stockholm i Högsäters e. provinsialläkaredistrikt kungöres härmed ledig den 1 nästkommande maj.
Lön 600 kr.
för år samt 50 öre om dagen vid vård af icke farsotssjuka.
An sökan, åtföljd af präst- och läkarebetyg, in tyg Öfver väl vitsordad tjänstgöring å större Läkare: D:r från Stockholm.
Specialitet: 1 sjukvårdsinrättning under minst ett års tid, — Synnerligen torrt o c h hälsosamt klimat.
däraf minst 4 månader såsom sköterska promenader.
Mycket bekväma kommunika- under eget ansvar, samt å epidemisjukhus tioner.
erkänd utmärkt, under inne- minst 1 månad, sändes till sköterske- nämndens ordförande D:r Aug.
Lindblom, hafves äfven i år af fröken R u m uthyras lämpli- adr.
Högsäter.
gast genom kamrerarekontoret.
Program på begäran äfven genom Stockholms expressbyrå.
Starkaste järnkällor.
Gyttjemassagebad.
Stålbad.
Hafsbad Dietisk kur för sockersjuka m.
m.
Nytt tidsenligt pensionat.
Öfverläk.
: Doc. I): r Stockholm.
Naturskönt läge nära Östersjön.
Fullständiga prospekt gratis o c h franco gen.
pålitlig, ordentlig, van och fullt kompetent att sköta och handleda barn söker plats i L^n familj.
bättre 2o ars flicka, plats pä god Utmärkta betyg önskar och referenser •M kontor 1 maj på Holtsljungap.r landet eller i finnas.
Svar till till den » Barnkär », stad, har genomgått dubbla bokhålleriet Svar märkt » A.
O. S. » emotses med tack- samhet inom fjorton dagar, p. r. Helsing- borg.
n bildad medeläld.
dam med jämnt ocb godt lynne, van att sköta ett hem, ön- skar värdinneplats, gärna där barn finnas Goda ref. Svar till » Praktisk, ordentlig », Iduns exp.
n anspråkslös 17-ärig flicka, som läser till studentexamen önskar att under sommarferien mot fritt vivre i familj på landet undervisa i språk, teckning och van liga skolämnen.
Svar till » Alexandra » Gumaslii Annonsbyrå, Malmö.
n ung bättre flicka önskar plats i fin fa- milj helst i Stockholm.
Har genomgått V I 2 års hushållskurs i Upsala, är dessutom kunnig .i finare handarbeten samt musika lisk.
Önskar anses som familjemedlem.
Svar emotses tacksamt till » Nannie », Iduns exp.
/ g y m n a s t, utexaminerad fran Dr. Arved sons institut, söker under sommaren plats i familj.
Svar emotses af » Gymnast X.
», Iduns exp.
om hus hällsbiträde önskar en bättre flic ka plats nu genast.
Har genomgått hus hållsskolan.
Svar till » Alma 1903 », Iduns exp., Stockholm.
blir instundande hösttermin en lärarinne- plats ledig.
Undervisningsämnen: tyska språket (äfven på högsta stadiet), Moders- målet och franska språket (på mellansta- diet) samt, om möjligt, kristendom.
Kom- petensvillkor: genomgången kurs vid Högre lärarinneseminariet eller därmed jämförlig utbildning.
Lön: 1,100 kr.
jämte pensions- bidrag.
Ansökningshandlingar böra före English lady desires summer engagement den 1 maj insändas till skolans förestånda rinna.
No salary.
Travelling expenses.
Highest ref. given &amp; req.
Apply » Omega » Iduns exp Vid tt medelålders bildadt fruntimmer af god familj, vant att sköta ett hem och hus- häll med ordning och sparsamhet samt vård och handledning af barn (äfven undervisn.)
Fullständig brunns- och badkur.
jSFauheimerbad.
blifva till nästa läsår fyra lärarinneplatser söker härmed plats som husföreståndarinna lediga.
Don ena med undervisningsskyl- eller hushållerska i finare hem.
Svar till Elektricitetsbeh.mdling.
och Barrskogsluft.
dighet i naturkunnighet pä skolans alla sta- Nya bostadsvillor inom brunnsområd^t m e d fullt tidsenlig inredning.
dier: den andra med matematik samt sven- » Enkel och pålitliga, Iduns exp.
God restauration.
— Intendent: R u m o c h ska pro- på mellanstadiet; den tredje med en gelska samt historia och geografi, på mel- spekt genom lanstadiet; den fjärde med undervisnings- skyldighet i förberedande afdelningen.
Till de tre första platserna kan ombyte sökes i vår, i aktad mans hem eller familj af läroämne ske, och böra sökande till dessa af 35-årig bättre flicka, skicklig i finare och platser hafva genomgått Högre lärarinne- enklare matlagning samt sömnad och finare Betyg fins Hicka, från väl större hus- seminarium.
Lön 1,200 kronor.
Till den handarbeten " Dildad, ordentlig, huslig kunnig Svar till » Huslig », Kalmarp.r.
fjärde platsen fordras afgångsbetyg från hållsskola.
M i matlagning, bakning, sömnad, hand Högre flickskola och småskoleseminarium.
arb.
m. m. söker plats.
Svar » Gladlynt » Lön 800 kr.
Läkare: Upsala.
Iduns exp.
f. v. b.
Bidrag till pensionsinrättning.
lats sökes af en 33 ars^ flicka som säll- Prospekt från Kamrerarekontoret, Ytterån, o c h från Svenska Ansökningar, åtföljda af läkarebetyg, tor- skap åt äldre dam.
På lön fästes min- de insändas till föreståndarinnan före den dre afseende.
Svar till » V. », Iduns exp.
Turistföreningen, Stockholm.
20 april.
Styrelsen.
T ärarinna, skicklig, ^undervisningsvan i Vid Krontorps gärd, adr.
Värmlands alla sv.
ämnen, språk, musik, handarb.
Björneborg, försäljas till 75 Öre pr meter m. m.
Önskar plats.
Svar » Nitisk », Iduns vackra hållbara handväfda gångmattor, för- exp.
f. v. b. färdigade af starkaste cellulosafiber.
Sändas mot efterkraf.
Försök några meter på prof. ldre flicka, ordentlig och plikttrogen, ön i Skara skar plats i äldre vänl.
familj., som hus- äro 2 lärarinnetjänster lediga att tillträdas hållsbiträde eller att på egen hand sköta ett vid nästa hösttermins början, borltagcs på några min.
med Cosmus ' De den ena med undervisningsskyldighet i hushåll.
Svar till » K. » p. r. Eskilstuna.
pilatorium.
matematik och modersmålet på högre sta- ättre flicka Önskar plafs att som hjälp Smärtfritt och fullkomligt oskadligt.
En- pN hushållerska eller husmamsell omkr. diet samt naturalhistoria&lt;aIternativt: tyska) och sällskap medfölja sjuk till badort kelt användningssätt.
Ingen salva.
Bättre " 3b ar gammal, kunnig i matlag., far på mellanstadiet; begynnelselön för lära- mot fria resor och fritt vivre.
Svar inom 14 än elektr.
behandling.
plats genast vid Lindhofs gård, adr.
Tumba.
rinna med full kompetens: 1,100 kronor.
dagar under adress » S.
G. » p. r. Wisby.
Pris kr.
2:50 franko vid förut insänd den andra med undervisningsskyldighet likvid.
Försändes endast frän hufvudsakligen i l:sta (= 3:dje förberedan- U x a m.
kvinnlig^ gymnast önskar plats i familj efter påsk.
Är äfven villig att de) klassen samt för öfrigt på lägre skol- « K o s m e t.
Laborat.
Cosmus stadiet i svenska ämnen; begynnelselön: deltaga i husliga sysslor.
Fina rek.
o. fler- årig praktik.
Svar till » Nu straxt », Iduns kan en anspråkslös, bättre flicka, van att 1000 kronor.
Stockholm, Ansökningar jämte vederb.
kompetensbe- exp.
f. v. b. deltaga i husliga göromål, erhålla plats.
Rekommendationer och fotografi önskas.
tyg insändas f ö r e d.
1 m a j till Flickskolans Styrelse.
Svar snarast möjligt t.
» M.
A.
», Kalmarp.r.
B I en f n i are ame k ri ansk fam j l i Q nackordering i Berlin erbjudes unga da- mer hos bildad änkefru.
Vidare h&lt;-&gt;s fröken Ericson, 4 Västmannagatan, Stock- holm eller direkt hos Frau Anna Schwartz, 6 Meierottostrasse III, Berlin W.
ID BIE badort i Södermanland emotta- gas und.
som.
några unga flickor, som hus / iåUselecer samt som inackorderingar.
Vidare genom fröken E. Levin, Brunke- bergsg.
3 A, 2 tr., Sthlm.
i bild.
hem önskas af fru med dotter.
Godt NG tillf, D A till M, halfbad som för el.
språkstudier ämnar bord, varmbad fordras.
inackordering Svar resa snart till till London, » fru C » önskar, Vernamo.
uti tre / Ht /, fin familj.
Kan äfven hjälpa till i hemmet (för prisets underlätlande).
Prima referenser önskas o. erhållas.
Svar till » Studier », Iduns exp.
ä vauker egendom i n o n a Småland vid anhaltstation å Östra Centralbanan, samt intill sjö och skog, kan billig inackordering för damer och herrar erhållas under som- maren.
Svar till majorskan M. Braun, Fogelhem, Södra Vi.
OMMAR-inackordering önskas.
Hälst i Dalarne.
Svar till » Två unga flickor », Annonsbyrån, Östra Larmgatan 1, Göteborg.
N UNG, bättre flicka önskar komma i en verkligt fin familj för att grundligt lära allt hvad till ett väl ordnadt hushåll hörer.
Sökanden Önskar få anses som fa- miljemedlem.
Svar m. prisuppgiftförmånad till. » Astrid », Iduns exp., Sthlm.
emottagas till undervisning och inackorde- ring från början af instundande juni månad.
Tillgång till varma och kalla bad i närbe- lägna Ramlösa och Råå.
Pris för 2:ne må- nader i ett och allt 160 kr.
Vidare genom korrespondens.
Raus i april 1903.
Å egendom i naturskön trakt af Sörm- Sjöholm, Prost.
land kunna tvänne Pet.
personer erh.
god inack.
Svar t.
» H.
3903 », Nyköping p.
r ng flicka söker för sommaren inac&amp;örd.
i bild.
familj på landet i skogstr., där ungdom och tillf, till umgänge finnes.
Svar t.
» Sigrid », Bredgat.
23, Lund.
äfven denna sommar till under- visning och inackord.
vid snar anmäl, hos Kyrkoherde N.
Z A F F Borgeby, Bjerred (Skåne).
• mationsundervisning under sommarmån.
lämnas i Korsberga, nära Hjo, skogrikt och naturskönt belägna präst- gård af pastor J. F. Hjertén, adr.
Korsberga (Skaraborgs län).
Tvänne konfirmander undervisas i år i landtlig prästgård.
Angenämt hjärtligt fa- milj elif.
Musikaliskt hem.
Hafsbad.
Skog.
Framstående rek.
Svar till » 15 juni — 15 aug. » under adr.
S. Gumaslii Annonsbyrå, Stockholm.
Til Konf r i ma o i t nsunderv s i n n i g mottagas några flickor i ung prästfamilj fr 27 juni — 2 aug.
Härligt och friskt läge vid skog och sjö.
Svar till » Konfirmation », Askersund, pöste restante.
