# ID: svediakorp-per1494
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1903
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 23,615
# sentences: 1,174
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


LÖRDAGEN WILHELM WILHELM BERG I SITT RERG.
ET FANNS en tid — och den ligger icke synnerligen långt tillbaka — då intelligenskulturen i alldeles särskild grad färgade lifvet i den stad, som blifvit de praktiska lifsintressenas förnämsta vårdarinna i vårt land.
Det var under den tiden då Viktor Rydberg midt på blanka för- middagen tog bondpermission från utrikes- politiken uppe på Handelstidningen och vand- rade ut till Henriksberg för att skalda.
Den berömde diktaren slog sig då gärna till ro i » röda mellanrummet », omgifven af alla de blommor, som kunde anskaffas, och insvept i bolmande cigarrök, rekvirerade en kokbok att distrahera sig med innan arbetslusten kom — och skref så flere af sina finaste dikter.
Där- efter intog han en bättre middag i sitt eget angenäma sällskap, hvarpå följde en promenad ut mellan de pittoreska gamla kåkarne i Majorna.
Men så kom lusten efter kamratligt umgänge, kosan styrdes åter till det kära utvärdshuset vid Stigbergsliden och Singoallos skald fattade posto vid telefonen och ringde upp de bästa af vännerna, som kallades till fest.
Oftast nådde kallelsen Bååth och Carl Larsson, War- burg och Wilhelm Berg.
Och här i den in- tima kamratkretsen höll Rydberg gärna ett af sina fina och känsliga tal och tackade den ene eller den andre af vännerna för hans senaste arbete.
Då hände det mer än en DEN 11 A P R I L 1903.
ARBETSRUM.
gång att Rydberg använde tillfället att prisa den arkeologiska vetenskapens oegennyttiga autodidakt Wilhelm Berg för hans stora forsk- ningskärlek och för den allvarliga sträfvan, som tog sig uttryck i hans betydande lifs- verk.
Och Berg liksom de andra togo med glädje emot vännens erkännande, ty hos ho nom mötte den kunniges förståelse och i hans ord var själfullhet och värme.
Här kändes blott den vänskap, som är ärlig och som vet att prisa med urskillnad; därför blir blicken så varm och tonen så äkta, då vännerna tälja om de gamla dagarne, de minnesrika aftnarne med Viktor Rydberg.
Ar ha gått och lifvets former ofta växlat.
Rydberg är ej mer och vännerna ha skingrats åt skilda håll.
Men några blefvo de gamla tomterna trogna och i deras krets vårdas tra- ditionerna från Rydbergstiden, i deras lag råder den gamla goda andan och snille och smak föra där sin spira.
Detta gäller i all- deles särskild grad om det Bergska hemmet, som blifvit en kär samlingsplats för allt hvad Göteborg äger bäst inom den konstnärliga och vetenskapliga världen.
Med gammalsvensk gästfrihet samlar Wilhelm Berg omkring sig vännerna af alla åldrar, vintertid i sitt hem i Göteborg, där det varma, manliga konstsin- net och den fintbildade kvinnliga smaken ska- pat ett litet intressant museum inom hem- mets ram, under långa sommardagar på den naturskönt isolerade villan uppe vid Nol, det af en egendomlig medeltidsstämning omsusade N:R 1 5 (850);.
» A r l a », där gästerna hellre ses komma än gå.
När den traditionella Göteborgsdimman breder sig fuktig och tät öfver gatornas snö- m o d d, då lysa kronorna ofta öfver gästerna i det Bergska hemmet, där festen är så ljus och glad; vill man då se husets herre, får man söka honom bland de dansande paren, Berg och Bååth och Callmander, » gamla män- skorna » med ungdoms rika glöd.
Men Carl Wilhelmsson sitter gärna högtidligt allvarlig i en vrå och tänker vackert o m västkust fiskarna, medan Carl Olsson står och ser ly- risk ut framför en Liljeforsk räffamilj.
Gläd- jen kan bli yster, festens toner höga, men i allt och öfver allt är stämning, grace och fint behag.
Och åter går tanken till minnesrika dagar på » borgen » vid Nol.
En märklig snäcka af vikingaskeppets stämningsfulla typ med det stora, fyrkantiga seglet fylldt af da- gens sista vindfång glider ner öfver den breda Götälfven, längs hvars stränder män gå i vattnet till upp under armarna och föra skä- ran genom de stora vasslanden.
Solens kop- parröda skifva glider ner m o t bergskedjornas kammar på andra sidan dalgången och ett sista skimmer silar in genom de medeltida, färgade och blyinfattade rutorna.
Då faller stillhet öfver salen och samhörighetskäns- lans varma stämning öfver allas sinnen; men då min blick träffar gråhårsmannen med de kraftiga dragen, börja minnena tvinna sin väf och fram träder bilden af herren till » Arla ».
Den snart sextiofyraårige Wilhelm Berg är född på Visingsö, där fadern var jägmästare och intendent på Visingsborg.
Efter ung- domsårens studietid k o m han vid trettio års ålder till Göteborg, där han blef anställd som bokhållare vid Bergslagernas järnvägsbyrå.
Det var vid denna tiden hans arkeologiska intresse först började göra sig gällande; med sin utomordentliga arbetsförmåga behöfde han icke lång tid att sätta sig in i det ämne, som tagit honom fången, och det dröjde icke länge, innan han genom föredrag och skrift- ställarskap på detta område gjorde sig för- delaktigt bemärkt.
Under vintern med pen- nan i handen, under sommaren med spaden i näfven arbetade han nu outtröttligt vidare på den inslagna vägen.
Det allmännare ar- keologiska intresse, han sålunda lyckades väcka till lif inom samhället, satte honom efter hand i stånd att använda sommarse- mestern att gräfva upp slottsruiner och andra forntidslämningar inom skilda delar af länet, och på så sätt har han under årens lopp framälskat större delen af forntidens Bohus- län.
Wilhelm Bergs titel i det hvardagliga lif- vet är byråchef.
Som sådan sitter han dag- ligen från nio på morgonen till sex på efter- middagen — med afdrag för ett par tim- mars middagsrast — på sitt kontor och gör siffror.
Och han gör det med lif och lust: han har i många år varit sina kamraters allt i allom, ty han kalkylerar så utomordentligt
IDUN — 226 — 1903 säkert, träffar alltid det rätta och behärskar blommorna i sin trädgård.
Han är nämligen därför byrån, praktisk som han är som få.
den glada verklighetsnaturen, den lustiga, lef- En halftimme efter kontorstidens slut finner vande energien, som ingen trötthet känner.
man honom som bibliotekarie i Slöjdförenin- Han är den trygga kraften, som älskar nutid gens skola och så har han hart när dagligen och forntid med samma klara och skarpa in- sammanträden i all världens kommittéer med telligens.
I sitt arbete är han, trots sin mång- kulturella och praktiska syften.
Man frågar sidighet, grundlig och samvetsgrann, hans sig då ovillkorligen, när han fått tid till sitt kunskaper äro lika solida som vidtomfattande, rikliga forskningsarbete och sitt betydande och han är full af kärlek till det ämne, som skriftställarskap?
T y det är icke få arbeten i ögonblicket är föremål för hans behandling.
och det är delvis mycket betydande sådana, Sympatisk, rättfram och hjärtegod, är Wil- som ha Wilhelm Berg till författare.
Sin ar- helm Berg som människa alltid densamma.
keologiskt-historiska författareverksamhet bör- Men aldrig komma alla hans goda egenskaper jade han på sjuttitalet hufvudsakligen i » Sven- bättre till sin rätt, än då han midt i den ska Fornminnesföreningens tidskrift » och i den landtliga frodigheten med en gästfrihet utan af Bohus läns hushållningssällskap utgifna gräns samlar vännerna omkring sig.
Vid » Bidrag till kännedom om Göteborgs och Bo- bourgognen i det slipade kristallglaset tager husläns fornminnen och historia ».
De s. k. sig hans sinne för skämt och humor sitt yp- verkstadsfynden från stenåldern funno en af persta uttryck; han blir den realistiske skäm- sina första skildrare i vårt land i Wilhelm taren, den oförliknelige berättaren, som drager Berg, och han var äfven den förste, som i fram karaktäristiska bilder ur lifvet och be- Sverige upptäckte de forntida-grafvar, som rättar vackert, dämpadt och samladt, frodigt motsvara de danska brandpletterne.
Bland och lynnesrikt.
hans kulturhistoriska arbeten lägger man sär- Då blir sällskap med Wilhelm Berg till skildt märke till » Göteborgs stift mot slutet andebad.
af 1700-talet », som trots det något afskräckan- JOHN H E R T Z.
de namnet visar sig vara ett särdeles intres- sant arbete, klartänkt och ofta medryckande i framställningen, samt » Göteborgs äldre tea- trar », ett stort anlagdt arbete af betydande APROPOS » FRUARNAS SEMESTER ».
kulturhistoriskt värde.
Trenne band äro hit- tills utkomna af det till åtta å nio band be- » * \ / T A N P Å S T Å R, att äktenskapen inom räknade verket; ytterligare två band äro fär- flottan i allmänhet äro ovanligt lyck- diga från författarens hand, men utgifvandet liga - — vet du hvad jag tror det beror på? » är beroende af den privata offervillighet, utan frågade mig för några år sedan en liten käck hvilken det dyrbara verket icke kunnat fram- sjöofficersfru och såg på mig med två strå- komma.
De arbeten, som framgått som re- lande bruna ögon, däri det skälmaktiga ut- sultat af hans arkeologiska undersökningar, trycket kämpade med ett visst allvar.
äro naturligtvis de flesta, och vi finna bland dem särdeles intressanta skildringar af » Slotts- » Kanske på att ni äro så pass mycket ruinen på Ragnhildsholmen » — det midt för skilda åt, » framkastade jag hälft på skämt.
det gamla Kongahälla belägna slottet, den » Just det du I » sade hon med en liten be- enda från 1200-talet utgräfda slottsruin i kräftande nick.
» Ja, jag menar det verkligen 1 » Sverige, hvars fynd därför äfven uppställts tillade hon, då min min möjligen uttryckte som en särskild typsamling i statens histo- att jag inte tog henne fullt på allvar.
» Hvar- riska museum, — » F y n d från stenåldern på dagsdammet hinner aldrig lägga sig öfver för- Hisingen », hvari verkstadsfynden behandlats, hållandet mellan oss — det är nog hela hem- » Grafundersökningar » angående brandpletterne, ligheten, ser du! » fortfor hon.
» Har något de ingående undersökningarna af » Gamla Elfs- litet tunt lager möjligen hunnit bilda sig — borg » och ännu en hel rad af betydande ar- vips!
är det bortblåst af samma vind som beten.
Under innevarande år utkommer en susar i tackel och tåg på den » örlogsman », redogörelse för den sistlidne sommar före- som för långa tider beröfvar oss vår älskade.
tagna utgräfningen af gränsfästet Olofsborg.
Och när han så kommer hem igen, hur nytt Heraldik, personhistoria och numismatik ha och hänförande är inte allting!
— Ja, vet gjorts till föremål för behandling i flere ar- du, det är rakt som vi vore nygifta hvar beten, däribland en afhandling om » Göteborgs gång! » och hon betraktade med ömma, läng- vapen », som fastslog stadens vapen och gaf tande blickar det vackra hurtiga porträttet grunden till dess sigill.
På konstslöjdens vid- som alltid hade sin plats på sybordet bred- sträckta fält har han publicerat af handlingar vid henne — bilden af hennes unge, nyligen om så olika ting som våra äldre boktrycke- bortreste make, löjtnant S. rier och kinesiskt porslin under längst för- Den där lilla episoden rann mig så lifligt fluten tid; af ortbeskrifning är särskildt att i minnet, då jag häromdagen i uppsatsen nämna det förtjänstfulla arbetet » Visingsö ».
» Fruarnas semester » i Idun läste följande o r d: Outgifna föreligga i koncept » Anteckningar » Det är ej minsta nyttan som en liten ferie till Göteborgs topografi », ett mycket vidlyf- för husmodern medför — den, att hon blir tigt arbete, samt » Anteckningar o m Göteborgs saknad. » T y äfven o m jag inte precis går in släkter », som torde komma att omfatta om- på min väns åsikt, att liufvudorsaken till lyckan kring tjugu band.
inom äktenskapet ligger i årligen återkom- mande skilsmässor för en tid makarna emellan, så är jag dock nästan färdig att anse just Man måste känna Wilhelm Berg för att » saknaden » för det största utbytet af hus- rätt förstå, huru en man, äfven med tanke moderns ferier.
på hans uppnådda 63 år, kunnat medhinna Det är j u nu en gång tyvärr i de allra en så kolossal produktion.
Dessa massor af flesta hem så — kärleken må under förlof- volymer, fotade på källforskning, äro tillkomna ningstiden och i äktenskapets första vårdagar som en lek, en lifsens rekreation på några ha flammat aldrig så högt — att » hvardags- kvällstimmar och på söndagen; Wilhelm Berg dammet », i början helt omärkligt, men så är om söndagen den flitigaste i staden.
Det småningom allt tätare, allt mera förkväfvande hvilar en verklig arbetets mystik öfver denne lägger sig öfver känslorna, tills slutligen knappt naive kämpe af gammal nordmannastam.
Han en enda liten värmande låga orkar tränga känner barnaglädje öfver tillvaron, han fröjdas igenom och bära vittne o m att elden, trots åt sitt arbete som åt lifvets glädje, han ser lika allt, dock ännu glöder på djupet.
strålande belåten ut vid skrifbordet som mellan MELLINS FOOD af Läkarekåren erkändt Det blir så » gammalt och vant » att dag- ligen se framför sig det ansikte man en gång ansåg för det ljufvaste i världen och på hvars åskådande man trodde sig aldrig kunna tröttna!
Så » gammalt och vant » att se de händer, hvilka den första tiden höljdes med ridder- liga kyssar för den minsta lilla smekning eller tjänst, troget och tyst, dag efter dag ständigt syssla omkring en — man tänker inte ens på det längre, » man vet j u så väl ändå hvar man har hvarandra och att man håller lika mycket af hvarandra som förr alla demonstrationer förutan. » Inte har man nu- mera tid eller ens sinne för sådana barnslig- heter som att hviska ett enda dåraktigt ömt litet ord i det öra, man en gång för länge sedan fyllde med bedyranden om en kärlek så stor, att intet på jorden skulle kunna för- kväfva eller matta den.
Andra kunde det hända — oss aldrig!
Vår kärlek var den stora, den äkta!
Och det är nu förresten den jag talar o m.
Den, som aldrig var annat än ett rus, » en eld i blånor », den ligger snart kväfd, icke under hvar dagsdammet, som väl ofta knappt hunnit lägga sig däröfver, utan under sin egen falaska, ohjälpligt slocknad, och inte hela Nord- sjön i storm kan längre få den att flamma upp — så på den spiller jag inte ett ord 1 Nej, det är den verkliga kärleken, jag menar, och som j a g är viss på så många gånger skulle kunna räddas undan den skendöd, för hvilken den så ofta blir ett offer, och som j u i sina verkningar kan komma lika mycket ondt åstad som den verkliga förintelsen.
T y kärleken behöfver vård, och ett sätt är nog att låta friska vindar emellanåt spela in och blåsa undan alla dessa små partiklar, som tillsamman bilda det förkväfvande » hvardags- dammet ».
Det finns j u visserligen vindar, som utan vår vilja eller förskyllan understundom blåsa upp i vårt hem — de, som heta olycka, sjuk- dom, sorg eller stor oväntad glädje, och hvilkas resultat blir detsamma: att åter väcka till lif den kärlek, hvars tillvaro vi nästan glömt under det dagliga slitet och släpet, eller som vi kanske rent af begråtit som död.
Men jag syftar nu på den vind, vi själfva öppna dörren för, exempelvis vid ett sådant tillfälle, som då den modlösa, uttröttade husmoder glider ut därigenom till en tids hvila och vederkvickelse — i nåder beviljad!
— kanske för första gången på ett tiotal år!
Det är märkvärdigt med den vinden!
Först kommer där en sakta, omärklig fläkt och börjar smått hvirfla upp det öfversta lagret af damm, tills en fladdrande liten låga helt plötsligt tränger sig upp, och vid dess sken märker husets herre och härskare en vacker dag, att så söt hans lilla dotter än ser ut, där hon vid middagsbordet sitter och serverar honom den alldeles oklanderliga soppan — så söt som sin mamma blir hon aldrig!
Han Hårets afitallande.
En läkare som sedan flera år i Stockholm behandlat specielt hudsjuk- domar, skrifver följande: » Af alla i handeln före- kommande medel, af sedda för behandling af de parasitära hudsjukdomar (seborrhé, mjäll o.
d.)
på hvilka hårets affallande i de flesta fall beror, känner jag intet, som vid anstälda prof visat sig så verksamt och i så hög grad förtjänar användas som Azymolstimulus — —. » Vid London-utställ- ningen 1899 erhöll F. Pauli ' s Azymolstimulus guld- medalj såsom det bästa hårvatten.
Ett ffodt råd.
Använd alltid för munnens och tändernas vård F. Paulfs AZYMOL.
Mot smitta, för särbehandling, ekzem, finnar, reformar, hudrodnader är Azymol det verksammaste.
Fram- stående läkares intyg medfölja hvarje flaska Azymol bästa näringsmedel för barn och sjuka.
Finnes på Apoteken samt hos Specerlhandlarne.
z = = = = PHOT gpitla " » h rV » n«o fi-in Aiel I.ffnnitrand.
fJEFLE.
= = = = =
1DUN 1903 — 227 — saknar detta något i hennes drag, som han m e d ens får klart för sig att han nog inte återfinner i ett enda ansikte i världen utom i hennes, hvars åsyn han nu för en tid är beröfvad.
Han suckar omedvetet och påstår — att soppan bestämdt är för salt, » den smakar inte på samma sätt, som när mamma är hemma! » Litet starkare fläktar vinden, litet högre fladdrar lågan, och hur jämnt och i gamla vana spår allt än må gå, så att vår man absolut icke har något att anmärka på, är dock ingenting honom riktigt i lag, tills det en dag blir honom klart — att det är sin hustru han längtar efter!
Icke efter husmodern, icke efter hvad som i materielt afseende vinnes med hennes hemkomst, nej, efter henne själf, hennes leende, hennes röst, hennes gestalt — hemmet är j u tomt och själlöst utan henne!
Och han öfverraskar sig själf med en känsla af saknad och ensamhet, sådan han endast en gång förr erfarit den — en tid i sin ung- d o m, då han trodde sig älska henne hopplöst och med förtviflan tänkte sig hela långa lif- vet utan henne: EN KÄLLA MED LEFVANDE VATTEN.
AF EYVOR GLÖM Jubile umsfondens EJ sparbössor!
HUSHÄLLSSKOLA, MA TSAl-AR, CAFÉ &amp; BUFFÉ.
Eva Hel man &amp; C:o, Drottninggatan 68.
Et.
1886.
STEEN.
KRUSCHEVAN.
H Andrij Lungu var känd och aktad af alla kristna i Bessarabien.
Han var gräfvare, hade hela sitt lif » sökt vatten » och gräft brunnar.
I dessa trakter är gräfvandet af en brunn liktydigt m e d en bragd, en välgärning mot hela samhället, ett verk till Guds ära.
På Bessarabiens stepper, vid dess lands- och byvägar och i de ödsliga hålsänkorna finnas kringströdda ett tiotusental brunnar.
Nästan alla ha de gräfts af personer, som velat försona en synd, göra en god gärning för att bereda sina anhörigas själar lindring i skärselden, tygla en passion genom heder- samt arbete eller göra det goda blott och bart för det godas egen skull.
.
.
Om hösten efter landtarbetets slut och tidigt på våren före dess början träffar man ofta på landsbygden sådana gräfvare, som aflagt ett löfte att för- skaffa sin nästa vatten, brunnens lefvande vatten.
I veckor, stundom i månader äro de sysselsatta på samma fläck, tillbringa natten på kanten af sin grop och återupptaga i dag- ningen arbetet, till dess de påträffa vatten.
s ä r s l (NYHETERNA för våren i V A R J E V Ä R vid påskens glada helgetid, då våra bessarabiska stepper i oöfver- skådlig vidd stå klädda i tät, ung grönska, framträder alltid för mig särskildt klart bil- den af en man, som på en gång är den ljusaste och dock mest gåtfulla gestalten bland alla dem, som etsat sig fast i minnet från min länge, länge sedan flydda barndom.
Aret för mitt sammanträffande med honom kan jag ej säkert erinra mig.
Blott att jag då var mycket ung och mycket liten till väx- ten, så att jag nätt och jämnt, kunde räkna mig till den bessarabiska landsbygdens små- junkrar.
Kanske var det just därför han på den tiden förekom mig som en riktig jätte, så ovanligt stark, reslig och imponerande.
Det var en solblank vårdag i påskveckan jag första gången såg honom.
Han befann sig i utkanten på vår vingård — denna vin- gård, som syntes mig så omätligt stor, så sagolikt härlig, där midt bland Kodrys natur- sköna, af skogar, trädgårdar och bjärtgröna höstsädesfält täckta bergskedjor.
Han stod bredvid en djup, nyss upptagen grop och skådade ut i fjärran, mot den grön- skande dalsänkan, genom hvilken slingrade sig det smala silfverband, som bildades af Reuts lilla biflod Tschuluk — ' då i mina ögon ett helt haf.
I den hvita skjortan, som kring midjan sammanhölls af ett bredt, rödt bälte, de hvita byxorna och den grå fårskinnsmös- san kom hans helt och hållet ljusa figur, me- dan han var försjunken i betraktande af nej- den, att framträda mot ängens gröna bak- grund som en bildstod i marmor.
En fläkt af sällspord kraft tycktes strömma en till- mötes från hela hans gestalt och beslntsamma ansikte, som omslöts af ett kort, tätvuxet hvitt helskägg.
Hans stränga, regelbunda an- letsdrag med den lilla, men välbildade näsan, som krökte sig öfver de tjocka, hvita musta- scherna, hans klara, ljusblåa ögon kommo ofrivilligt för min syn, hvar gång jag längre fram i tiden bläddrade i mytologien och be- undrade romarnes klassiska skönhet.
Samma skarpt utmejslade ansiktslinjer, samma uttryck af storslaget lugn, af inre kraft och renhet i blicken.
Han var redau en gammal man, mycket gammal till och med, men bar sina år som en väldig gammal ek.
Det fanns in- tet af ålderdomens skröplighet eller andliga afmattning hos honom.
— Ehuru jag många gånger hört talas om honom, hade jag aldrig förut sett honom.
Och vinden växer, och med ens har den sopat undan allt hvad af damm och » gam- malt och vant » som finns kvar, och den här- liga vackra lågan blossar i högan sky — kan- ske inte i samma skimrande ljusa färger som en gång i ungdomens dagar, men klarare, starkare, varmare än förr!
Och hur lyser den icke upp hemmet och sprider en sådan glans öfver det, att hon bländad, nästan för- virrad, stannar på tröskeln, när » semestern » är slut och hon, uthvilad och uppfriskad, vänder åter.
» Men här är j u smyckadt som till fest!
Alla ljusen tända — blommor öfver allt — och vin på bordet!
— är det verkligen bara mig ni vänta? » » Ja, det är » bara dig », älskade! » Och han kysser hennes hand med ett uttryck i sitt ansikte, som kommer henne att förvånadt se på honom.
En skär ungdomlig rodnad färgar plötsligt hennes kinder: » Ä r du verkligen så glad att ha mig hemma igen?
Har du — längtat efter mig? » » Mer än jag kan tala o m!
» » Håller du då så mycket af mig — ännu? » Hur det lilla ordet stinger honom i hjärtat, så att tårarna nästan komma honom i ögonen, då han drar henne intill sig och hviskar: » Ja, mer än j a g någonsin gjort — mer än jag någonsin själf visste! » » Hvad tror du då jag g ö r!
Hur tror du då jag längtat?
Kanske icke allra först — då var jag bara trött och njöt af att hvila — men sedan! » Och nu först märker han, hur länge sedan det är, han hörde den där milda varma klangen i hennes stämma.
» Jag släpper aldrig mer af dig på det här viset, » förklarar han med ens bestämdt.
» Jag kan inte undvara dig, ser du! » Skälmaktigt lysa hennes ögon genom tårarna, då hon ser upp på honom, och ett af de gamla smeknamnen halkar ofrivilligt öfver hennes läppar: » En så ' n dum gosse!
Tror du verkligen att du hädanefter slipper ifrån att ge mig en liten semester kvart enda år!
Förstår du inte själf, hur godt vi haft af den — båda två! » PAVEL BARNKLÄDER nu n i komna hos j M. BENDIX 16 Reger n i gsga a t n 5 Sturegatan OCH Ju förr det träder i dagen, desto behagligare är naturligtvis deras verk för Gud, desto hellre har han mottagit offret, och desto fullstän- digare är syndaförlåtelsen.
Andrij Lungu hade under sin lefnad gräft ett hundratal brunnar på skilda platser i Bes- sarabien.
Han hade lätt att finna vatten — en omständighet, hvaröfver han var både stolt och glad.
Sina brunnar gräfde han dels mot betalning åt godsägare och bysamhällen, men framför allt gjorde han dem till Guds ära.
Det var en man, hvars hela lif förflutit un- der anskaffande af lefvande vatten åt andra.
Jag gick fram till honom och inledde sam- talet: » God dag, farfar Andrij! » — » God dag, lille junker, » svarade han, i det han förde handen till mössan och vänligt betraktade mig med sina klara ögon.
Jag tystnade för ett ögonblick, villrådig, hur jag skulle fort- sätta samtalet med denne gubbe, till hvilken jag kände mig mäktigt dragen, på samma gång jag inför honom fattades af en viss be- klämning.
» Hvad är det du håller på med, farfar? » frågade jag sedan, ehuru jag mycket väl visste, att han skulle gräfva en brunn.
» Jag söker vatten, jag tänker gräfva en brunn. » » Är det sant, farfar, att du har gräft många, många brunnar i ditt lif? » » Ja, det har jag. » » Och du har gräft dem alla till Guds ära? » » Både till Guds ära och äfven på beställ- ning af godsägare och bysamhällen. » Jag tystnade åter och kämpade en stund med mig själf, innan jag kunde besluta mig för att framställa den fråga, som brände min tunga.
» Farfar Andrij, säg, är det sant, att brun- nar till Guds ära gräfvas af sådana människor, som ha en stor, stor synd på sitt samvete.
Sådana, som mördat eller röfvat eller gjort orätt mot andra, och som vilja ha förlåtelse af G u d?
» » Ja, sådana bruka också gräfva brunnar. » » Men du då?
Har du kanske också begått någon sådan s y n d?
Har du mördat någon eller gjort något annat orätt? » Han fäste sina klara, djupa, goda ögon på mig, medan ett svagt leende lekte på hans läppar, liksom o m han anat, med hvilken bäfvan och oro jag framställt min fråga.
» Nej, barn, inte har jag mördat någon.
Om jag gjort något orätt, vet jag e j.
Det vet Gud allena.
Men aldrig har jag velat göra en annan något orätt. » » Hvarför gräfver du då så många brunnar?
Farmor Anika sade en gång: ' Det är klart, att Andrij har bragt olycka öfver någon, efter han alltjämnt gör brunnar '.
.
.
» Andrij Lungu såg mig mildt och lugnt i ögonen och log vemodigt.
Jag kände mig bortkommen och skamsen vid denna blick.
» Människorna, » yttrade han sorgset, » vilja alltid tro det sämsta, äfven när man sträfvar att endast göra dem godt. » rek.
sin omsorgsfulla undervisning i matlagning, finbakning, desserträtter m. ni.
f 3 mån, elevkurs.
- ° r damer, som följd af centralt läge, godt och rikligt nord, låga priser ooh därtill rabattkuponger.
öppet till 11 e. m. Frukost-, lunch-, supé- o. kaffeservering.
Prosp.
och Upplysn.
fritt.
Stadens mest besökta.
Tårtor, bakelser, kaffebröd från eget bageri serv.
o. säljes här.
IDUN 11 * 03 Enligt referat af meddelande från Svenska Tandläkaresällskapets kommitté för undersök- ning af gängse antiseptiska munvatten på Inter- nationella Tandläkarekongressen i Stockholm den 15 Aug.
1902 är STOMATOL ovedersägligen det munvatten, som bäst uppfyller de fordringar medicinen och tandhygienen ställa på ett bakteriedödande och sjukdomsförekom- mande preparat för tändernas och munnens vård.
STOMATOLFABRIKEN, Stockholm.
H.
M. Konung-ens Hofleverantör.
» Men hvarför gräfver du alltjämt brunnar, om du inte mördat någon eller gjort något annat ondt?
Då kunde väl en enda brunn till Guds ära vara nog. » » Hvarför jag gräfver brunnar, » upprepade han.
» Jo, både för att andra skola få vatten och äfven i andras ställe • — • i stället för dem jag älskat och för främlingar.
Först och främst i stället för de mina, som ha gjort mig orätt, och för deras synder. » » Har du barn, farfar? » » Jag har haft. » » Och hustru? » » Det har jag också haft. » » Är det länge sedan? » » Ja, länge sedan. » » Hvar äro de nu då?
Ä r o de d ö d a?
» Han skakade suckande på hufvudet och svarade icke utan ansträngning: » Kanske.
Det vet jag inte » Han gaf mig ånyo en lång, djup blick och sade: » Ibland, barn, tilldraga sig så förskräck- liga saker här i världen, att det är bäst, att man aldrig talar om dem, att man aldrig lär känna dem. » Tystnad inträdde.
Han fattade spaden och beredde sig att fortsätta sitt arbete.
— Jag var dock ej sinnad att redan lämna honom, utan återupptog samtalet.
» Har du länge hållit på att gräfva brunnar? » » Länge, mycket länge.
Jag var unga kar- len, när jag började därmed.
Det är nu mer än femtio år sedan. » » Mer än femtio år sedan, » utropade jag, ur stånd att mod tanken omfatta en sådan lefnadsrymd, hvilken då tycktes mig som en hel evighet.
» A t t du inte blifvit led på det!
Men kanske du tycker, att det är roligt, far- far? » » Ja, visst är det roligt att ur jorden fram- mana denna kraft, detta lefvande vatten och gifva andra tillfälle att draga nytta däraf.
Jag blir så glad, så lycklig, så lätt o m hjär- tat, när j a g tänker på, att här på steppen, där det gått fram tusenden, hundra tnsenden människor, som plågats af törst, men ej fun- nit någon källa att släcka den uti, — här har j a g tvingat vattnet upp i dagsljuset, och att tusenden, hundratusenden vandrare nu skola stilla sin törst vid de brunnar jag gräft.
Och huru ljuf är ej tanken, att denna för- ut i jorden dolda kraft ej längre skall onyt- tigt förfaras, utan att j a g funnit den och gjort den gagnelig för min nästa, och att när jag en dag går bort från denna värld, ett godt verk af min hand i alla tider skall skänka de törstande v e d e r k v i c k e l s e.
.
.
» Så var vänskapsbandet mellan Andrij Lungu och mig knutet.
— Från denna stund gick jag dagligen till honom, följde med uppmärk- samhet fortskridandet af hans arbete och hade därunder långa samtal med honom.
Jag bru- kade sätta mig vid den reslige gubbens sida, då han pustade ut på någon nyss uppkastad - 228 — mullhög vid kanten af brunnen, och tryckan- de mig tätt intill honom, lyssnade jag till hans minnen från länge sedan svunna tider, till hans skildringar af de mödor, ban under- stundom måst underkasta sig för att finna vatten, och huru lycklig han hade känt sig, då han en gång under Krimkriget såg tusen- tals af hetta och törst halfdöda soldater ve- derkvicka sig vid en af hans brunnar på steppen och därefter tacksamma göra kors- tecknet.
Men huru ofta j a g än försökte att leda samtalet in på den ödesdigra hemlighet, som en gång i det förflutna kastat sin skugga på Andrij Lungus lefnadsstig, ville han dock aldrig m e d ett enda ord tillfredställa min ny- fikenhet, utan undvek envist hvarje förklaring genom det stående svaret: » Ibland, barn, till- draga sig så förskräckliga saker här i världen, att det är bäst att aldrig lära känna dem. » En dag förkunnade mig den gamle med strålande ansikte, att vatten redan visat sig.
Två veckor senare var brunnen stensatt och färdig.
Öfver brunnskaret höjde sig en häf- stång till vattnets uppvindande, och utmed dess ena sida sträckte sig en gammal tak- ränna, hvilken skulle tjänstgöra som vattenho.
Då jag kom fram till brunnen, hade Andrij Lungu just slutat dess upprensning och sade med munter vänlighet: » Nu, lille junker, kom- mer ni riktigt i rätta ögonblicket.
Edra rena barnaläppar skola vara de första, som smaka vattnet ur min brunn. » — Därpå vindade han upp vatten i ett ämbar, ställde detta på kanten af brunnskaret och fattade det med sin vänstra hand, medan han med den andra aftog sin mössa och högtidligt korsade sig.
Följande hans exempel, blottade äfven jag mitt hufvud, gjorde korstecknet och tog se- dan några klunkar af den svala drycken, smac- kade belåtet och prisade vattnet.
» Var det g o d t?
» frågade farfar Andrij.
» Mycket godt, » svarade jag.
» Nå, då är det tid för mig att bryta upp och draga vidare, » sade han.
Så slängde han upp på axeln sitt knyte, som innehöll hans rock, en påse majsmjöl och en stekpanna.
Därpå tog han mig i sina armar, kysste mig, gjorde korstecknet och af- lägsnade sig — för att söka brunnar med lefvande vatten åt andra.
Jag dröjde kvar vid brunnen och följde honom med blickarne, följde honom länge, till dess hans hvita, högresta gestalt, som förde tanken tillbaka till någon af Gamla Testamentets profeter, slutligen försvann vid horisonten.
— — — Efter den dagen ha många, många år för- runnit, och millioner människor ha släckt och släcka alltjämt sin törst i Andrij Lungus brunnar, ehuru han själf för länge sedan gått bort.
Men ännu i stunder af missmod och tvifvel — så bittra och oundgängliga i våra dagar — framträder gärna för min syn den ljusa bilden af Andrij Lungu.
— Ofta fylles då mitt sinne af tro och förtröstan vid tan- ken på den oreflekterade, aldrig sinande träng- tan att göra godt för det godas egen skull, som dref denne obildade man ur folkets dju- paste led att hela sitt lif gräfva brunnar med lefvande vatten åt andra.
Från ryskan af OTTAR STARE.
Uppståndelsens och vårens högtid Oss nalkas med sitt segerbud: De äro brutna, dödens fjättrar, Af lifvets furste — pris ske Gud.
L.
S.
HÄXOR.
D är från sydländska växter skuggan faller så sval, dit låt oss smyga ur valsen långt bort från larmande bal.
Sätt dig så här i kåsösen och bred din solfjäder ut, så vill jag tala om häxor, nämna den skönsta till slut.
— Häxor, jag tror på er ännu, trots att ej längre jag bär blus och vida små byxor, som sluta vid knävecket här!
Häxor, jag tror på er ännu, trots att jag vuxit till man, trots att min sagoålder för länge se ' n redan svann!
Ack, när vid flammande brasan farmor berättade mig, huru med troll och drakar mänskligheten fört krig, Medan i svunna dagar riddaren ännu bar gyllene rustning, som glänste, liksom af eld den var — Då hon äfven förtäljde tusen besatta ting, huru i dans på Blocksberg häxorna svängde omkring.
Farmors häxor de voro nog af ett annat slag än dem jag sedan mötte natt lika väl som dag.
Mina häxor ej hafva ryggen buktad och krum, ögats språk de tala, fastän munnen är stum.
Ej de behöfva sejda kärleksdrycker, minsann, ty med en blick de förhäxa, snärja stoltaste man.
Svepta i spetshöljdt silke än hvar de visa sig, böjer man knä och hviskar: » Gud, hvad jag älskar dig! » Ja, där nu själf du sitter, leende, ljuf och skön, ack, till dig själf jag ställer den förhäxades bön!
- Gå ej dit in i vimlet, dröj hos din riddare här, säg, att för hela lifvet ham lilla häxa du är.
- DANIEL FALLSTRÖM.
229 IDUN 1903 den förhoppningen, att Italiens blånande him- mel och glänsande sol skola ingifva författa- rinnan gladare sånger, fulla af den glädje åt lifvet, som bör följa hennes ålder.
Han får nog rätt: inför den svenska allmänheten lär författarinnan redan i höst komma att visa ett lustspel på en af Stockholms teatrar.
Under innevarande år har Astrid Ahnfelt på olika ställen i Italien, senast i publicist- föreningens i R o m salonger, hållit föreläsnin- gar om svensk litteratur och att döma af tidningspressen har det för till och med littera- turkännarne bland italienarne varit en full- ständig uppenbarelse, att de barbariska namnen Almqvist, Strindberg och Lagerlöf beteckna så mycket af poesi och konst.
Uppfödd i ett hem, där den litterära konsten odlades med varm kärlek, utrustad med mång- sidig begåfning, som hon oaktadt sin ungdom redan haft tillfälle att utbilda genom ener- giska studier i konstens hemland, bör Astrid Ahnfelt, när hon återbördas åt sitt fädernes- land, komma att blifva en värdefull kraft i vår litteratur.
A. ASTRID AHNFELT.
U NDER de senaste åren hafva i tidningar och tidskrifter förekommit skildringar från Italien af Astrid Ahnfelt.
Det har varit folklifsbilder, återgifna med en skarp blick på det egenartade hos det skildrade folket och med den poetiska fläkt öfver bilderna, som alltid gjort Italien till ett drömmande och längtande land för nordbon.
Eller det har varit kulturbilder från den katolska kyrkans hemland, med all den glans och ståt öfver bilderna, som påfvarnes och konstens stam- land allena förmår skänka.
Icke sällan har man i bilderna fått skåda bakom prakten det fattiga och skattetyngda Italien, Crispis Italien sjunkande i knä under stormaktsdrömmarnas alltför stora börda.
Dessa skildringar hafva vittnat framför allt om en betydande publicistisk begåfning, om de egenskaper, som göra korrespondenten till tidningens främste medarbetare, en tidnings- man i ordets eminentaste mening, reportern på afstånd, som icke blott samlar den mängd fakta, som behöfvas för bilden, utan kombinerar och ordnar dessa fakta till en totalbild, liksom konstnären samlar sina intryck, så att skil- dringen lämnar samma konstnärliga helhets- intryck som taflan eller skulpturverket.
Öfvergången från denna art af publicistisk verksamhet till den rent konstnärliga produk- tionen är i själf va verket mycket kort.
Det förekom mig därför helt naturligt, då för några månader sedan föll i mina händer ett litet elegant häfte, utgånget från Zanichellis bekanta förlag i Bologna, försedt med Astrid Ahnfelts författarnamn och hvars innehåll visade sig vara ett par konstnärliga, synnerligen käns- ligt gjorda allegorier öfver hvad tyskarne kalla världssmärtan.
La lacrima nel mare del dolore, tåren i smärtans haf, den ensamma vandring från lyckans trädgård till smärtans haf, som människan har att vandra för att lära sig förstå det högsta i lifvet, och La spose della morte, dödens brud, kärlekens desillusion, äro de båda temata, som med italienskans rikaste modulationer och dock med en nordisk stjärn- kall natts stämning behandlats i den lilla volymen, som förskaffat författarinnan de mest sympatiska loford från Italiens främste för- fattare, från Carducci och de Amicis, från Arturo Graf, Guerrieri och Bonaventura.
I sitt yttrande o m dessa två » graziosi poemi in prosa » uttalar emellertid Enrico Castelnuovo ETT ÅTERSEENDE.
AF JENNY HAEALDSON.
SKISS F Ö R I D U N LÖWENMARK.
F ÖRVÅRENS luckra och våta jord smackar under foten på Beate-Marie, då hon lätt hoppar ur den grönmålade farfarsvagnen.
Under färden öfver den sumpiga landsvägen mellan de tinande granskogarna och de bara åkrarna, där kälen ännu ligger kvar och ångar i solen som en fuktig rök, stjäl sig luften så kall och rå genom kläderna, att hon helt frusen b / uttrar i sin päls- kappa, och hon är glad att ändtligen ha nått målet för vagnsresan.
Den stora hvita villan står tigande stilla, helt försjunken i sig själf.
Dess breda ingångsdörrar fängslas af rostiga järnbommar, fästa medels klumpiga jättehänglås vid väggen, och fönstren äro täckta af grå luckor, som sluta till så tätt, så tätt, som gamla ögonlock, hvilka bekymrade och trötta sänkts i efterlängtad ro.
Och hvad sömnen är tung för det gamla huset!
Man kan nästan höra dess djupa andetag susa i takt med den vår- våta markens suckar och smackande.
Väl ha de spensliga, fint växta syrenerna, som klänga om henne i ett trofast och ömt famntag, redan vaknat, deras knoppar svälla och bli glän- sande som våt brons och de af dem, som nå upp öfver takrännan och fått mest af solvärmens gull- gula rikedom, dallra redan i utsprickningstidens glädjerus.
Redan har också den kylande snön krupit ned i marken rundt om den grå grundvalen, blott mot skuggsidan dröja några förisade och smutsgrå vallar kvar i sin sköra bräcklighet och rännornas drakhufvuden blänka fina och nyput- sade efter all snösmältningen — men ännu är den hvita villan försjunken i sin tunga dvala.
Och det fastän prinsessan själf, som skall lösa henne ur förtrollningen, redan står nere på det brunvissna granriset framför trappan och ser upp till hennes dimgrå fönsterluckor kärligt, som mot en älsk- lings ögon.
Beate-Marie suckar helt lätt och frigjordt.
Och för det sjuttonåra barnasinnet är det, som för- numme det inom sig en sakta och ljuf sång af den längtan, som nått målet.
De rymliga väskorna på innersidan af de mono- gramprydda vagnsdörrarna äro af samma täta blå tyg af ursprungligen diskret, numera urblekt färg, som hela det öfriga mjuka innanredet.
För att nå en af dem slänger Beate-Marie vårdslöst åt sidan den tunga fransbeprydda läderrem, medels hvilken de stora fönstren skola dragas upp när kuren är rest, så där uti vagnen uppstår detta lilla fyrkan- tiga rum, som är så trefligt reslustigt och äfven- tyrsroligt.
Och då kommer det dansande öfver henne ett minne om, hur hon en sommareftermid- dag, då hon som ett litet och undrande barn åkte ditut med mormor, fråg ' ade i otålighet: » Hur länge skall man sitta i den här lådan? » Och mormor log då och solen sken mellan några hängbjörkar så klart på hennes hvita hår, som stack fram under sammetskapotten.
Men det var blott ett ögonblick — så for vagnen åter in i den täta barrskogens skugga.
Beate-Maries mjuka hand far in i vagnsdörrens stora blå väska och hämtar upp en mindre, styf WILiH- BEGIVER — Kongl.
Hofleveraniör.
— 5 Malmtopgsgatan, S T O C K H O L M.
Ur sjukvdrdsajdelningen: i Sköljkannor, af zink, bronserade rymd 1 lit.
kr.
0: 50 i i Sköljkannor, af zink, bronserade • • • 0: 60 I I Sköljkannor, förnicklade » l&gt; /, » » 1: 25 I ' Sköljkannor, emaljerade » 1 » » 1: 25 1 1 Sköljkannor, emaljerade » l / » » • 1:50| Sköljkannor, af glas, grad., utan handtag » 1 • • 1: 50 i I Sköljkannor, af glas, grad., utan handtag.
i y » • 2:50 = I Sköljkannor, af glas, grad., med handtag » 1 r » 2:501!
Sköljkannor, af glas, grad., med handtag » IV2 » » 3: 5 0 | 1 Sköljkannor, af glas, grad., spetsiga • 1V2 » » 2:251; Sköljkannor, af porslin • l / a » • 1: 75 1 I Sköljkannslangar, af l:ma grå kautschuk ... pr met.
» 0: 75 1 J Sköljkannslangar, af grå patentkautschuk ... » » 1: {1 Sköljkannslangar, af l:ma röd kautschuk ... • • 0: 80 l \ Sköljkannslangar, af röd patentkautschuk ... » » 1: — 1 f Sköljkannslangar, af svart patentkautschuk » » 0: 801 Priskurant, franko på begäran.
1 1 2 l och packad sådan, hvars ena sida består af brunt, mörknadt och nött läder, medan den andra är ett helt litet konstverk, utsydd med sirliga fasoner och krumelurer, mellan hvilka märkvärdiga violetta oeh laceröda rosenblommor titta fram.
Allt detta är sydt med små blänkande pärlor och brokigt silke i otroligt många stygn på finaste stramalj.
Upptill ett groft grått stålknäppe.
Det uppstår ett skrammel och ett gny inne i väskan, då hon så hastigt rycker upp den.
Ty i den nötta väskan gömmas alla sommarens nycklar, från de största, de till visthusboden och iskällaren och ända till den minsta, den som förseglar det gamla gulbruna mahognypianot därinne i salongen.
Och då hon i snabba skutt ilar uppför trappan, pinglar det i väskan gällt och yrvaket.
Men då hennes smala fingrar glida ned i den kalla högen af nycklar, se då blir där ett skrattande slammer, ett klingande, ett jubel.
Hon väljer ut den största af dem alla, den tyngsta och allra gröfsta med hufvudet stort som på ett litet barn och skaftet blanknött.
Beslutsamt stöter hon den in i det väldiga hänglåset, och sedan måste hon trycka på med hela sin tyngd, för att få nyckeln att röras inom det rostiga låset.
Då hon så vridit om ett par tröga tag, svider det hvasst innerst i handen, men hon vrider energiskt på än en gång, det höres en hvass knäpp — låset sprang upp.
Den tunga järnbommen faller våldsamt ned i trappan med ett dånande brak.
Inne i rummen mötes hon af denna sällsamma domnade, drömlika kyla, som där är alla vårar.
Samma svaga och instängda luft med sin lukt af kalla möbler och dammiga gamla böcker, af spindel- väfvar och gulnade papper i glömda vråar och skrymslen.
Och det är henne som om all vinterns långa ensamhet och trånad efter lif och ljus slog emot henne i ett skälfvande tack för befrielsen.
Genom fönsterluckornas fyra små i fyrkant ställda hål sipprar vårljuset in oändligt tunt och försvagadt, så där blir en mystisk halfmörk dager i rummet med skarpa runda glimtar af sol, där strålarna nå ett föremål, och fyra ljusa, rörliga strålar af damm upp mot fönstren.
För Beate-Marie är det som att stiga in i en helgedom.
Ty fastän hon aldrig, aldrig förtrott det åt någon, älskar hon allt det, som här ligger glömdt och begrafvet, icke blott under vinternät- ternas ensliga kyla utan äfven under sommarens ljusaste dagar, när gästernas glam och lifliga steg klinga mot väggarnas blommiga, blekta tapet.
Ty det väcker hos henne sådant vemod, en sådan skärande smärta, att tänka sig att allt detta är så främmande och oförstådt för de människor af en senare tid, som under glada samspråk och skratt- salfvor vandra genom rummen, det har också händt att hon hört dem under lek och skämt gyckla med de gamla och löjliga föremålen.
Ty de, genom hvilkas samlande och fina händer allt detta blef till, de, som älskade hvarje det minsta föremål, som sågo en förtrogen vän, en kär frände i hvarje ny möbel, hvarje mödosamt hopkommet pärlstickeri eller silkesömsarbete, de som mötte hvarje nyförvärfvad skatt som en ny familjemed- lem, hvilken i kärlek kom att försköna och förljufva deras hem, de äro sedan länge mull i mull.
Och det är Beate-Marie, som om där i alla dessa nötta länstolar, i de numera förglömda och aldrig sjungna noterna med fint tryck och bleknad text, i alla dessa främmande och åldrade föremål låg och grät en tvinande längtan efter förståelse, en smärtfylld sorg öfver att vara ensamblifna, sedan de, som älskade och förstodo, gingo bort.
Och det är därför hon så varsamt flyttar på de stora djupa mahognistolarna med inläggningar af ett fint, i guld lysande, främmande träslag, det är därför hon så stilla och nästan ömt lägger no- terna tillrätta på hyllan och så smekande varligt torkar af tafvelramarnas tjocka damm.
Och det är just för denna deras stora saknads och ensamhets skull hon har dem alla så kära.
-
IDUN 1905 — Hon står framför den långsmala väggspegeln, inklämd i bred guldram med medaljongformade alabasterreliefer upptill.
Dess yta har i denna be- lysning en sällsam silfverglans, lik en insjö i mån- ljus.
Och från det själflysande glaset ser hon sina ögon blicka emot sig större än annars, mörkare än i verkligheten, genom att hyn omkring den be- strålas af detta matta silfverljus.
Hon ler mot sin bild hälft frånvarande och undrande, som mycket unga flickor göra, när de af en händelse i sina egna drag upptäcka en vaknande skönhet och ana dess betydelse.
Med en mjuk åtbörd knäpper hon hop händerna under nacken, låter det fint formade hufvudet lätt hvila på dem och nu måste hon le om igen, denna gång fullt och stort, så de hvita tänderna glittra.
Så låter hon armarna falla ned och går med snabba steg bort till köket och tillsäger jungfru Britta, som ännu står och huttrar af kyla, medan hon gnider ' sina rödfrusna händer inför den ny- tända brasan i spiseln, att hålla kaffet varmt, om hon skulle dröja litet längre på sin promenad.
Ute slår den nyväckta vårens skarpa, grönklara luft emot henne, lätt bemängd med snösmältnings- ångor och lukt från fuktig mylla och en stark doft af barrträd och multna löf, som tinat upp.
Och det är i denna luft något af återuppståndelse, af nytt lif, något af nydaningens helgande rus.
I allén har snön från den breda sandgången krupit tätt intill de stora björkarnas fötter, som sökte den hos dem ett sista skydd mot den hotande förintelsen, och där det råkar vara någon liten grop i marken, är den fylld af genomskinligt snö- smält vatten, som glittrar glasklart.
Ur trädgårdsbänkarna i halfmånform, ur de stjärnlika och solrunda och alla de andra sällsamt formade reser sig fjolårets växtlighet vissen och styf i skramlande stänglar och blad härs och tvärs i vild oreda, i grå och torr och död skmmpenhet.
Men mellan alla dessa brunsprängda och gråhvita blad kryper det upp ur marken knubbiga, ännu rödfrusna telningar, som lockats fram af de sista da- garnas tändande solstrålar.
Men så snart de kommit upp, böja de hufvudet djupt ned förskräckta öfver og tilltagsenhet och stanna så ett tag i skygg ångest, medan nya och åter nya små blåröda knogar myllra fram och peta sig upp ur den vår- våta och ångande myllan.
Beate-Marie går [tätt förbi en miniatyrinsjö af smält snö.
Den har uppstått i en grop i parken och dess vatten är blekt grått, slammigt af den snö, som än ej smultit.
En tvär, förisad vägg skjuter rätt ut vid ena långsidan och dess spegel- bild i det stela vattnet liknar gråspräcklig marmor.
230 — frisk gyllendager, som i sig bär något af morgon- stämning.
Ute på den hvitmålade altanen, som vetter mot älfven, som blifvit byggd midt på nässelbacken och redan förkväft alla de hvassa och ettriga växterna, stannar Beate-Marie ett litet tag.
Hon slår i oöfver- vinnelig hänryckning armarna rätt ut i luften och mellan läpparnas varma blod springer där fram en klar liten drill, ett rop af jubel.
Ty ingen ser henne här och hon kan därför fritt och otvunget gifva sig hän åt sin uppsluppna barnaglädje öfver att hon så tvingande visst ser att det är den här- liga, strålande årstiden sommar, som nalkas.
EN ÅTTIOÅRIG ÄDLING.
E FRIHERRE B.
A. LEIJONHUFVUD.
FOTO FÖR IDUN AF A. BLOMBERG.
Nere på bottnen ligger det fullt af söndertrasade, svartbruna blad, några få gulvissnade lysa till likt klart guld, likt små glimtar af glädje midt ibland mörk dysterhet.
Men öfverallt på marken, under buskar och snår och rundt kring de spegelklara små vattengölama sticker där upp ljust grönt likt korta hvassa nålar.
Det är vårens unga gräs, som spirar och gror.
Och öfver de bladlösa björktopparnas fina nätverk, i den svala luften, rundt om alla före- mål och stammar och grenar liffger det en klar, N NESTOR bland svenska adelsmän är f. statsrådet, generallöjtnanten friherre B.
A.
Leijonhufvud, som för några dagar sedan ingick i sitt 81:sta år och med obruten såväl andlig som kroppslig vigör mottog denna åldersbörda på sina skuldror.
Tillhörande yngsta grenen af den sedan år- hundraden kända och högt aktade Leijon- hufvudska släkten, som skänkt Sverige så många framstående män, föddes frih.
Broder Abraham L. i Örebro den 31 mars 1823.
Han ägnade sig åt den militära banan, ut- examinerades från Karlberg 1842 och blef samma år underlöjtnant vid ingeniörskåren.
Mellan denna hans första officersfullmakt och den 14 april 1891, då han erhöll afsked från chefsbefattningen vid fortifikationen med till- stånd att som generallöjtnant kvarstå i ge- neralitetets reserv, ligger en militär tjänste- bana af nära ett hälft sekel, som icke blott är rik på befordringar och utmärkelser utan än mer på minnen och vittnesbörd om mång- sidig, gagnande och maktpåliggande verk- samhet.
Men o m frih.
L. sålunda i främsta rummet under sitt långa och arbetssamma lif hufvud- sakligen gjort sitt namn bekant inom det militära verksamhetsfältet, har han ingalunda SLÄKTEN LEIJONHUFVUD SAMLAD Å RIDDARHUSET TILL HYLLNINGSFÄSTEN FÖR FRIHERRE B.
A. LEIJONHUFVUD.
LÄMNADE MEDALJEN.
FOTO FÖR IDUN AF A. BLOMBERG.
I HÖRNET TILL HÖGER DEN ÖFVER-
— ställt sig främmande för andra värf och in- tressen.
Medlem af ridderskapet och adeln vid ståndsriksdagarnas sista decennium, har han sålunda tillhört andra kammaren åren 1 8 7 5 — 8 4 och första kammaren 1 8 8 5 — 9 3 Han har varit ordförande i statsrevisionen och är nu ordförande i riksbyggnadskommittén, och då statsvärfven ej varit tillräckliga för hans expansiva arbetsförmåga, har han funnit önskade tillskott på kommunala och andra områden, såsom t. ex. som ordförande för Nya spårvägsbolaget o. s. v. Det är alltså på en mer än vanligt gagnande och i det offentliga bemärkt lefnadsbana, som den åldrige generalen kan skåda tillbaka.
Han har också därför kommit i åtnjutande af ut- märkelser, som ställa honom i jämnbredd med de forna rikets herrar, medan hufvud- stadens invånare i den gamle herrn med det snarare lärda än martialiska utseendet vörda en af Stockholms märkesmän.
— Medlemmar af den Leijonhufvudska släkten hade med anledning af den inträffade hän- delsen låtit prägla en guldmedalj, som vid ett på födelsedagen anordnadt släktmöte i Rid- darhuset högtidligen öfverlämnades till den vördade åldringen.
Bland de vid denna ovanliga hyllningsfest när- varande märktes, förutom den hyllade ädlingen själf, grefvinnan Leijonhufvud, f. Sparre, med hennes båda döttrar, hoffröknarna hos kronprins- sessan och hertiginnan af Da- larna, friherrinnan Cederström, f. Leijonhufvud, friherrinnan Wattrang, f. Leijonhufvud, fri- herrinnan Leijonhufvud, f. La- gercrantz, friherrinnan Leijon- hufvud, f. Wachtmeister, friher- rinnan Leijonhufvud, f. Lewen- haupt, öf vers ten Axel E:son Leijonhufvud, överstelöjtnan- ten Sten Leijonhufvud, majo- ren Sten Leijonhufvud, trafik- direktören Abraham Leijonhuf- vud, direktören Knut Leijon- hufvud, ryttmästaren Axel Leijonhufvud och häradshöf- dingen Erik Leijonhufvud.
231 — IDUN 1903 D E N JAPANSKA KVINNAN SOM MAKA OCH MOR.
D Å D E N UNGA ja- panska bruden in- träder i sin mans hem, är det icke någon af- undsvärd lott, som där väntar henne, ty redan dagen efter bröllopet fe RHk måste hon börja med ut- fl öfvandet af sina många fl Hk » och svåra plikter.
Öd- mjukhet, artighet och fullkomlig lydnad icke blott mot mannen, utan äfven mot svärför- äldrarne, är första villkoret för huslig trefnad.
När familje- fadern uppnått en ålder af 50 år, dra- FÖRNAM JAPANSKA.
ger han sig tillbaka från alla göromål, öfverlämnar dem till äldste sonen samt till- bringar hos honom sina sista lefnadsår i syss- lolöst lugn.
Så länge svärmodern lefver, är det hon, som är den befallande och fordrar, att allt skall gå efter hennes önskan.
Hon har fullkomlig makt öfver svärdottern, äger rättighet att befalla samt vakar med argns- ögon öfver hennes dagliga uppförande.
Med tålamod o c h utan klagan måste denna ofta fördraga hårdhet och orättvisa.
— Lycklig skattas därför den kvinna, som icke äger någon svärmor.
I sitt förhållande till mannen anses och behandlas hustrun ej såsom en jämlike, utan snarare som en tjänarinna, åt hvilken han aldrig gifver sitt förtroende.
Hon bär dock hela ansvaret o m hemmets trefnad.
Från ti- digt om morgonen till sent på natten är hon sträfsamt sysselsatt.
Rummens städande, luckornas bortskjutande, golfvens polerande, matlagning samt allt, som förekommer inom ett hushåll, måste hon tillsammans med tjä- narne deltaga i.
Tillhör hon icke den allra högsta samhällsklassen, måste hon förfärdiga icke blott sina egna, utan ock sin mans och barns kläder.
På handarbeten ödes ej myc- ken tid, och de mästerligt utförda japanska broderierna komma från yrkesmän.
I stället syssla de rikare damerna med silkesmaskod- ling.
Under 4 0 dagar måste de små maskar- ne vaktas och vårdas på det mest omsorgs- fulla sätt.
När de ändtligen hunnit spinna in sig i den dyrbara kokongen, sändas de till fabriken, och återkomma sedan i form af si- dentyger till sina ägarinnor, som sedan med största stolthet förevisa dem så- som en produkt af sitt arbete.
Hvilken samhällsklass hust- run än må tillhöra, fordras af henne, att hon själfuppoffran- de och samvetsgrant uppfyller sina plikter.
Mannen har där- emot rättighet att utan klan- der, handla efter sitt godtfin- nande.
Skulle hon motsätta sig hans önskningar, blir hennes ställning försvårad och slutet blir då oftast skilsmässa.
Där- Den gruppbild Idun medde- lar i sitt dagsnummer återger det Leijonhufvudska släktmötet å Riddarhuset, då medlemmarna voro samlade i och för medalj- öfverlämnandet.
Desslikes återgifva vi ett vid samma tillfälle taget porträtt af den 81-årige friherre B. A.Leijon- hufvud samt en afbildning af den i guld slagna hyllningsme- daljen.
H.
JAPANSKT HEMLIF.
1.
RUMSINTERIÖR MED HÄLSANDE KVINNOR.
3.
VID SÖMNADEN.
4.
HUSHÅLLSBESTYR.
2.
MODERSGLÄDJE.
för tillåter en japansk hustru sin man allt, bemöter honom vänligt, ödmjukt och kärleks- fullt, skulle äfven hennes hjärta vara nedtyngdt af sorg och harm.
Fullkomlig själfbehärsk- ning, tålamod och själfFörsakel- se jämte ett mildt, tillbakadra- get väsen karaktärisera den japanska hustrun, egenskaper hvilka vi, hennes västerländ- ska medsystrar, måste skänka vår djupaste aktning och be- undran.
Då hon sålunda genom sitt
1DUN - 1903 232 jämlike och förtrogna och icke, såsom nu är fallet, blott vara en ringaktad varelse, hvilken han i allt äger rätt att behand- la enligt sitt godtfin- nande.
Kobe, Japan.
IDA TROTZIG och TYRA äktenskap blir beröfvad all frihet samt möjligheten att se sina egna önskningar upp- fyllda, vänder hon sig med hela sin kärlek till barnen, hvilka också utgöra hennes enda glädje och tillfredsstäl- lelse.
Å t dem helgar hon sitt lif och som de äro de enda, på hvilka hon kan slösa sin ömhet, blir hon ofta ty- värr deras villiga slaf, utan tanke på att spara sig själf.
Från deras spädaste ålder är det hon, som ägnar dem all omsorg.
De läm- nas sällan åt tjänarnes vård, och att låta man- nen på minsta sätt hjälpa till skulle anses så- som något oerhördt.
I sjukdom och hälsa, dag och natt äro de små i hennes tankar, och från palatset ner till den ringaste hydda, gör denna ömma, allt uppoffrande moderskärlek sig gäl- lande.
Den som studerar det japanska lifvet kan ej finna något mera vackert och beun- dransvärdt än moderns inflytande öfver sina barn, ett inflytande så kärleksfullt och genom- gripande, att det hos henne frambringar allt, som är stort och högsinnadt i den kvinnliga karaktären.
Ett enda tillfälle gifves dock, då den japan- ska kvinnan behandlas med aktning och vörd- nad af mannen.
Skulle det nämligen inom en familj blott finnas döttrar, är det bruk- ligt att fadern åt den äldsta utväljer en make, hvilken i stället för att mottaga sin brud i sina föräldrars hem, själf måste bosätta sig hos svärföräldrarne.
Han måste då afsäga sig sitt familjenamn, antaga sin bruds samt hä- danefter i allt ersätta äldste sonens plats.
Det är emellertid ganska svårt för fadern att anskaffa en dylik brudgum och får han ofta hålla till godo med en, mindre bemedlad och af lägre rang.
Dylika äktenskap äro högst motbju- dande för unge män, enär de då förlora all sin makt, få intaga en underordnad ställning och böja sig under sin hustrus och sina svär- föräldrars vilja.
Skulle han ej uppföra sig dem till behag, kunna de bortsända honom, under det att barnen kvarstanna inom modrens fa- milj, Detta adopteringssystem kallas yoshi och upptagas äfven söner i barnlösa familjer för att hindra familjenamnets utdöende.
Bland de sociala förhållanden, som i Japan skilja sig från våra, är kvinnornas underord- nade ställning mest i ögonen fallande.
I den mån upplysningen vinner insteg och västerns civilisation nedtränger bland folket, är dock att hoppas, det mera frihet må skänkas åt kvinnan, så att hon därigenom blefve mera oberoende af sin far, man och son.
Hon skulle då förvisso gå en ljusare framtid till mötes, slutligen blifva betraktad som sin mans HUSLIG BEANDELIUS.
ytterligt misstänksamma ögon.
Ty ho vet, om inte rätt hvad det är, en gammal förolyckad palt med raggen som på en arg igelkott kan komma fram- trillande ur sitt gömställe och rent af skrämma ihjäl en arm stackare.
Hu!!!
.
Eller kanske en korf, lång och tjock som en boa constrictor, kan händelsevis ligga slingrad om- kring benen på den lilla bekväma korgstolen, som är så inbjudande därinne i skymnings vrån.
Hjälp!!!
I-h-h-h-hh!!!
Ej heller kan det just vara så synnerligen angenämt för den stackars hus- fadern att komma tagande ut ur garderobsmörkret med en gammal ludeu pannkaka i näfven, funnen i hattasken i stället för hatten.
Eller om fruns bräckliga sidenpuff skulle brista för hans 100 kilo vikt, ligga där och kraflalbland le beau reste från något litet extrakalas, hvilken i hastigheten blifvit gömd och glömd i det vanliga förvaringsrummet för hans olagade strumpor och kalsonger.
Frugan, som hade den djupa uttorkade brunnen att helt sonika stjälpa, de kasserade matvarorna i, var sannerligen afundsvärdt lycklig!
Hon behöfde ingalunda förfäras hvarken för ett större julbak med ogräddade bröd- kakor och ojäst deg eller för en slakt, stor som efter en uroxe, när hon har slik en grufva att tillgå.
En sådan ovärderlig kok- grop borde verkligen gräfvas utanför hvarenda köksdörr, där icke de » lokale forhold » tillåta hållandet af höns och gris.
En liten snäll gris vore annars önskvärd för hvarje EKONO- MI.
F RUARNAS näpna små själfbekän- nelser både i det ökända breflådeforma- tet och större afslöjan- den inne i Idunsspal- terna ur det fördoldas hemlighetsfulla värld, hoc est köksregioner- na, börja nu bli för mycket äfven för så pass förhärdade karlar som » damernas egna » på Idunsredaktionen.
Ty i veckotal ha de nu fått mata sin äl- skade papperskorg med kasserade matva- ror i stället, som an- nars sig hör och bör 3.
SILKESODLING I JAPAN 1.
SILKESMASKARNAS BEHANDLING.
KOKONGERNA SORTERAS.
denna ljufliga årsens tid, med vårdikter och kär- lekskväden.
Den där lilla norska » könen », som placerade de misslyckade charkuteri varorna, om inte precis under slummerkudden åt sin bitte mand, så dock i alla fall under själfva soffan, där han tilläfventyrs brukar njuta sin eftermiddagslur, tar onekligen heders- priset.
Ty historien är verkligen » skrsekkelig ».
Sopkvastar och dammviskor målte allt föra en lugn tillvaro i grannlandet, när ett dylikt skafferi skall kunna få anses för ett fridlyst gömställe.
Sammalunda måtte ock luktorganen antingen vara svagt utvecklade eller snufvan kronisk, när icke ens ruttna korfvar förmå att göra sig påminda, ändock jäsningsprocessen gått så långt att fasonen på corpus delicti vid upptäckten fyllde den till- kallade krigsmannen med fruktan och bäfvan för vidundret.
I alla fall lugnande att veta broderlandets värn och försvar så lättskrämdt, om nu den segslitna konsulatfrågan skulle leda till oanade konflikter.
Det vore ju bara att helt enkelt och simpelt garnera hela riksgränsen med gamla » skrsekke- lige pölser ».
Gutterne toge då helt säkert genast till harvärjan och budgeten för det försvaret blefve nog inte så hög, att de skattdragande behöfde rifva af sig håret före ' t.
Krigsministeriet kunde verkligen ha godt af att ibland titta litet i Idun.
Det kunde då få många upplysningar af värde bland matrecept och noveller och uppgifter hvar en nutida husmor förvarar gudsgåfvorna.
Soffor, chäslonger, portierer och puffar med kjolar å la Filipsta ' betraktar jag numera med SILKES- 3.
SILKETS SPINN1NG.
oerfaren matlagerska som » försöksdjur » i stället för mannen.
Ty bättre att grisen får magkatarren än mannen.
Han blefve i alla händelser inte så fruktansvärdt ilsken, om födan råkade att bli en smula konstig att definiera allt ibland.
Och han viftade nog alltid tacksamt med knorren både åt Snorres moss- belupna saffransbullar, » skraekkelige norske pölser » och mycket, mycket annat i matväg, som endast en oerfaren liten husmor kan koka ihop.
LALJA.
EN F RADIKALKUR.
ÖRMIDDAGSSOLEN lyste helt vänligt in i arbetsrummet, där fru Margit som bäst var sysselsatt med att stoppa strumpor.
— Nog syntes det, att detta var ett arbete, som just ej intresserade lilla frun.
Stoppa strumpor — åh — det var då det värsta hon visste.
— Att så få lof att sitta och stoppa en hel hop efter hvarann ', hål på hål, och det ena större än det andra, fy så tråkigt!
— Nog skulle det vara bra mycket tref- ligare att stoppa ett par i taget, men Erik tog ju vid sig ' så rysligt, om han en gång råkade få tag i ett par, som hon ännu ej hunnit stoppa, och ville ej veta af att den saken togs » peu om peu ».
Nu skulle hon då åtminstone passa på att stöka undan sista strumptvätten medan hennes man var inrest till staden; hon var just inte i sitt solskens-
— 233 — lynne sådana där stoppdagar.
— Så där ja!
Nu ringde det på telefon också.
Hälft otåligt gick hon att svara.
&gt;Hallå, åh, är det du, Erik?
Så snällt af dig att ringa på.
Jo tack, jag mår bra.
Du kommer väl hem nu i morgon, eller hur? » — » Ja, med elfvatåg-et.
Men jag kommer inte ensam, jag har främmande med mig, riktigt rart främmande, må du tro.
» Nej, men Erik, hur kan du bjuda främmande just nu, när du vet, att vi ha ' så stökigt och oskuradt öfverallt?
Det är väl ändå bara tillfäl- ligt främmande, säg? » » Nej, inte precis.
Faster Augusta har lofvat följa mig hem och stanna öfver några dagar.
Hon sitter så ensam här, stackars faster, att jag tyckte synd om henne, och hon blef så glad att få resa ut till landet; du får ej göra henne den sorgen att be henne skjuta upp. » Där ljöd nästan ett ångestskri från Margits läppar.
— Faster Augusta — och just nu —!!!
Nu när hon hade som slarfvigast och just tänkt börja en sådan där genomgående renoveringspro- cess våningen rundt.
Så ohyggligt gement gjordt af Erik!
Han, som dock så väl visste, hur riktigt pedantiskt noga faster var.
Åh, hvad skulle hon göra?
Hon vågade dock ej säga nej — men — då var heller ej tid att längre prata bort tiden.
En hastig afringning — och Marg it sprang, ja flög genom våning-en ut i köket, där Berta, hennes enda tjänsteande, i » mo- derato » diskade frukostdisken.
» Ah, Berta, Berta, sluta med det där, här måste skuras och dammas i stället, faster Augusta kom- mer i morgon. » Och med ett riktigt tydligt » åh kors » måladt i sitt anlete, stänkte Berta diskvatt- net af händerna, blåste på nytt upp elden i spi- sen och satte på skur vatten.
Erik, Erik, hvi gjorde du mig detta?
Och med en djup förtviflans suck skyndade lilla fru Margit in för att tänka efter hvar hon nu skulle börja.
Hvar — hvar — jo, först skulle hon då hyfva undan strumporna; det var visst tid att stoppa sådana nu!
Så upp i gästrummet först och främst.
Där voro ju de i sista tvätten rengjorda gar- dinerna ej upphängda ännu.
Hvem kunde då också tänka, att det skulle komma främmande så snart?
— Så.
där ja — nu var spetsen lossnad litet hvarstans också och måste åtminstone något så när fästas, och med nervös ifver arbetade lilla frun nära nog till middagen med detta, och än- då var där uppe så mycket att göra ännu.
Det fanns intet hon så fruktade som faster Augustas skarpa ögon i fråga om ordentlighet, och hennes samvete var sjukt.
Hon hade nog ' vetat, att det fanns brister att afhjälpa litet här och hvar, men det var så skönt att kunna skjuta upp — tills man kunde ta ' alltihopa på en gång.
Nå, så sutto då ändtligen gardinerna där, om inte precis så artistiskt som vanligt, så måste det dock duga.
— Det där hålet i tapeten, som hon så många gånger tänkt sätta en lapp öfver men aldrig blifvit af, det skulle då faster strax upp- täcka förstås, och ena kroken, som lossnat i kläd- hängaren, och bläckhornet, som såg så jämmer- ligt intorkadt ut.
Och nog behöfde sängkläderna kanske piskas, men det var inte lönt att tänka hinna allt det där nu, såg det bara något så när snyggt ut för öfrigt så.
.
.
- Det var ett godt stycke lidet in på eftermid- dagen innan Margit kastade en sista pröfvande blick öfver gästrummet och började så ronden på nytt där nere.
— Först måste hon lägga nytt papper på hyllorna i skänkrummet.
Så förarg- ligt, att hon ej hunnit få dit remsorna hon fick till jul af syster Anna!
Kanske hon ändå kunde hinna det sedan i kväll, när allt annat var undan- stökadt.
Och så stillade hon sin värsta middags- hunger med en smörgås, medan hon skilde öl-, vin- och punschglas från den alltför broderliga förening de råkat komma i på hvardagshyllan.
— Nu var klockan redan 8.
Pianinot behöfde en ' riktig sämskskinnsgnid- ning; de där matta fläckarne på den blankpole- rade ytan hade länge nog retat henne nu, och tangenterna behöfde nog också en grundligare rengöring än den dammtrasan i vanliga fall bestod, och nothyllan, ja, där var tidnings-, bok- och not- potpourri.
Duken på salsbordet hade hon så länge tänkt vända; den såg allt bra urblekt ut där på solsidan.
Det var då inte värdt att tänka hinna nu, men det var sant, banden på stolslängden i Eriks rum hade hon sett varit lösa, dem hann hon nog fästa, men kanske det var nödvändigare att sy tast den lossnade tofsen på braskudden?
Hvar i all världen hade hon lagt den nu igen?
Och kordongen var ju lös på förmakssoffan, ett långt stycke där på ena gafveln; nu kanske inga stift fanns att fästa den med heller?
IDUN Klockan var nära 1 på natten innan Margit slutat sin rond, rättat alla små fel, gnidit ur fläc- kar och tagit ett styng här och ett där, och ändå hade hon ej hunnit ta ' ur stearinfläckarne inne på sängkammaimattan, och deras antal voro legio.
Erik hade just senast i går sagt, att don kunde snart täfla med stjärnhimmelen i fråga om ljusa punkter.
Men om så hela mattan bestod af så- dana, orkade hon ej för sitt lif göra något åt det nu, åh — hvad hon var dödstrött, och med en suck vid tanken på allt hon ännu i morgon måste ha ' gjordt innan 11-tåget kom, somnade hon och sof djupt till kl. 9 följande morgon.
— Det blef brådtom upp.
Nu måste hon först putsa upp silfret ett tag, bara som allra hastigast, och kila ned i källaren för att se hur det stod till med » näringarne ».
Där nere var nog litet huller om buller, men dit skulle väl ändå ej faster komma; för det skulle hon allt akta sig \ Så hann hon bara duka kaffebrickan och kasta en blick öfver det hela, det såg ju riktigt fint och prydligt ut hennes hem, i alla fall — men stearin- fläckarna, ja, dem hann hon då icke med, hon måste dock nu g å ned till stationen.
» Ah, kära barn, en sådan välsignad sak det skall bli att få andas landtluft några da ' r.
Jag har så längtat sedan Eriks bref med den vänliga inbjudningen kom. » — Och faster Augusta häng- de upp hatt och kappa, kastade en blick i tam- burspegeln och omfamnade hjärtligt sin brorsons hustru.
Eriks bref — — —?!
Margit såg frågande på sin man, som hastigt lade ett finger på munnen till tecken af tystnad och därpå med ett oroligt uttryck skyndade in genom våningen för att dock strax därpå med ett belåtet drag öfver sitt anlete helt lugnt förena sig med de andra kring kaffet.
Så hade faster gått våningen rundt och öfver- allt uttryckt sin förtjusning öfver så trefligt de hade det; nu var bara sängkammaren kvar.
— Stearinfläckarna — — åh, att en sådan småsak kunde komma hjärtat att klappa så!
Margit drog ett djupt andedrag och öppnade så dörren till det allra heligaste.
— — Allt gick lyckligt och väl, men så — — o, fasa!!
» En sådan förtjusande matta ni här ha '.
Äkta bryssel, jo jag tackar!
Men se, sådan skada!
Här måtte din jungfru gått med bart ljus då hon eldat, ty här är en stor stearinfläck.
Den bör du ge- nast ta ' bort innan den sätter ett mörkt, obotligt märke efter sig.
Har du litet kallt vatten, skall jag hjälpa dig. » Jo, nu var det färdigt!
» Snälla faster lilla, inte skall du besvära dig med det heller, det gör jag så lätt sedan, nu gå vi ut i trädgården och titta på Eriks rosor, kom. » » Nej, Margit lilla, i én ting går jag ej från mina principer.
Skaffa du mig litet vatten bara, så skall jag, medan jag rensar bort stearinet, tala om något för dig, som äfven du kan ha ' nytta af att veta.
Min mor försökte alltid inpränta den satsen i mitt minne: Afhjälp en brist och rätta ett fel så fort du blir i tillfälle därtill, och du spar in hundratals kronor, ' men, du känner nog unga flickors nonchalans i det hänseendet, det var då alldeles för besvärligt att ta ' bort en fläck genast den uppkom eller att med någ ra stygn fästa en upprifven volang eller dylikt, sån ' t ville man helst göra — — ' sedan '.
— Så blef jag en gång af en väninna inbjuden att en vecka gästa hennes hem, och där fick jag ögonen öppna för det fördel- aktiga i denna min mors ordningsregel.
— Dagen efter min ankomst dit skulle där bli främmande, endast några få grannar, men du milde, hur rör- des ej huset upp för den sakens skull?
I sista minuten skulle allt göras, fläckar ta ' s ur här och lagningar företa ' s där Jag ser än i dag hvilket fläng där var, och hur dock endast till hälften allt blef gjordt, det var ju så brådtom.
— Då in- såg jag att mors råd var värdt att följas och fattade den föresatsen att försöka göra det, och gudskelof, sedan dess kan jag alltid med lugn motse en gäst, den må komma aldrig så å propos. » - Nu var fläcken borta, men lyckligtvis märkte ej faster någon mera och ej heller den förargliga rodnad, som spred sig öfver Margits kinder — eller kanske ville hon ej märka mera?
Så hade faster tagit godnatt.
Margit ledsaga- de henne upp i gästrummet, och då hon åter kom ned, fann hon Erik fördjupad i dagens post.
— Nu måste hon ha ' visshet om det hon grubblat på hela dagen.
» Erik, » började hon — han såg frågande upp från tidningen — » hvad menade faster med att du skrifvit och bjudit henne hit, visste du förr att hon skulle komma? » Han log men blef så småningom allvarligare.
» Margit, » sade han, » jag har något att afbedja.
Sätt dig här bredvid mig och hör sedan.
— Du 1903 är ju fullt öfvertygad om att jag älskar dig, liten, älskar dig så sant och innerligt som det är möj- ligt, men du Margit, jag älskar dig ' därför icke blindt.
Jag ser dina fel, och jag sörjer öfver dem.
Jag vill ej att min lilla hustru skall bli slaf under ovanor, dem hon, om hon allvarligt vill, kan lägga bort.
Du har nog ansett mig alltför fordrande, ja, rent af småaktig, när jag ofta nog påpekat din lilla svaghet att vilja först, när du blef riktigt tvungen, förbättra allt som råkat bli bristfälligt, och så - - — — när intet hjälpte, beslöt jag att låta dig ' undergå en radikalkur.
Jag visste ingen du fruktade mer än just faster Augusta och tänkte: ' hon eller ingen '.
Du skulle få erfara följderna af din teori, och så lät jag faster komma å propos; i själfva verket skref jag och förberedde henne redan förra veckan.
— Är du nu mycket ledsen på mig, min älskling? » Hon svarade med att kyssa honom, i det hon hviskade: » Nej, Erik, du skall få se, åh, du skall få se! » Och han fick se.
Redan morgonen därpå, då han vaknade, låg Margit på golf vet och gnodde bort stearmfiäckar med en ifver som gällde det hennes framtida lycka, och Erik har sedan dess aldrig haft orsak att vara missnöjd på henne för sådana » småsakers » skull.
DRABA W E R N A.
G AF IFTA SIG F Ö R P E N G A R.
.
.
» E N SKÅNSK NELLA BYGDESKILDRING NORRVALL.
FORTS. FR. FÖRKG.
N:R.
D Å TÅGET åter satt sig igång, vände Beth sig om och Assarsson mötte åter den där förpinta, lidande blicken.
Hon sade likväl ingenting utan gick tyst förbi honom, fastän hon var honom så nära, att kanten af hennes kläd- ning snuddade vid hans fot.
Vid nästa station skulle hon stiga af, det visste John.
Ingen ny resande hade kommit till.
Hon och en halfsofvande gubbe voro de enda i kupén.
Skulle han gå in och börja ett likgiltigt samtal med henne.
Nej det kunde han inte.
Om han skulle fråga henne, hvarför — — Men nej, det kunde han ju inte heller.
Han kom nämligen att tänka på den där kvällen, då hon med blixtrande ögon stod framför honom och hårdt och högmodigt lät honom veta, att han hade ingen som helst rätt att råda därvidlag.
Men hvarför såg hon nu på honom med så bedjande och sorgsna ögon?
Hon hade ju förut visat honom det mest sårande förakt både i blick, ord och handling.
Nu såg det ju nästan ut, som om hon ville vädja till hans medlidande, tigga om hans förlåtelse.
Men hvarför?
Om han ändå — just för den där blicken — skulle varna henne ännu en gång.
Men nej, det var ju nu oåterkallelig-en för sent.
Plikten band ju nu hans tung-a.
Ett gifvet trohetslöfte var i hans ögon lika heligt som eden vid kullerstolarna okränkbar, ty hvad Gud har sammanfogat, får människan icke åtskilja.
Mellan honom själf och den kvinna han älskade låg nu en gapande klyfta öfver hvilken endast döden förmådde bygga bro.
Men hvarför såg hon på honom med så under- liga ögon.
Hvar var nu hennes högmod, hennes förakt — — Hvarför såg hon inte på honom med den blicken den där gången under pilträden.
Hade han då mött en sådan blick, ja då skulle all hans egen stolthet försvunnit.
Då skulle han glömt hennes fars girig- het, hans rikedom.
Ja, han skulle kämpat för att vinna henne, t. o. m. om hon själf, ja, hela världen hade dömt honom som en lycksökare, en pen- ningträl.
Och nu var det försent.
Han grubblade och tänkte — tänkte och grubblade.
Ändtligen rullade tåget in på hennes station.
Perrongen var öde och tom.
Ingen utom den, som mottog tåget, syntes till.
John stod i spänd väntan.
Skulle hon månne gå andra vägen, för att liksom förut söka undvika honom?
Nej, dörren gick upp, och hon stod åter fram- för honom, stod med sitt bleka ansikte vändt mot hans eget.
» Farväl, John, » sade hon vekt och räckte honom handen.
» Beth! » Det låg en vild vrede i det korta utropet, och i stället för att tag ' a hennes hand, grep han med båda händerna om plattformens järnräck.
IDUN 1903 Han tyckte sig höra en undertryckt snyftning, och så — var hon borta.
Alla föresatser ramlade, och med ett språng stod han vid hennes sida på perrongen.
» Skall han möta dig? » frågade han hest.
» Nej, han vet icke ens, att jag varit bortrest. » » Skall du gå genom kyrkobyn? » » Nej, skogsstigen är rätt bra nu, och den vägen är dubbelt kortare. » » Får jag följa dig genom skogen, Beth? » Hon spratt till, och han såg åter det skrämda uttrycket i hennes ansikte.
» Beth, jag tror, att du nu ändtligen börjar förstå, att jag är en hederlig karl.
I mina ögon är du en annans hustru, men jag måste tala med dig. » » Men det är ju sista tåget, » försökte hon in- vända.
» Jag går tillbaka genom furet.
Därifrån är blott en half timmes väg upp till Nils.
Där lånar jag en häst och rider hem. » » Låt oss då gå genast, » sade hon tonlöst och vände sig mot skogsdungen, hvilken räckte nästan ända fram till stationshuset.
De gingo tysta den korta tid, som skogsstigen varade.
Men när de kommo ut till andra sidan, och utsikten öfver slätten vidgade sig, sade Assars- son kort: » Låt oss sätta oss här en stund, Beth! » Hon satte sig på en kullfallen trädstam, och han lade sig i gräset framför henne, kastande hatten långt ifrån sig.
» Tala nu om alltsammans! » John kände knappast igen sin egen röst, så underligt främ- mande föreföll den honom.
Hon svarade icke utan satt tyst och såg utåt markerna.
Arbetarna hade vändt hem från åkern, och solen började dala.
Enslig och tyst, fri och öppen låg slätten framför dem.
Strax utanför skogen låg en bred dalsänkning, genom hvilken en bäck forsade.
Stränderna voro öfversållade med kabbelök, som glänste brännande gul i den späda grönskan rundt omkring.
Till höger låg det mörka » furet », en liten vacker furuplantering, högt uppe på en backsluttning.
Till vänster låg kyrkobyn med sina hus och gårdar i behagligt virrvarr och inbäddad i lummig grönska.
Det hvita kyrktornet höjde sig högt öfver de andra byggnaderna, och zinktaket blänkte silfverhvitt i solstrålarna.
» Så vackert det är alltsamman.
— Och detta är min sista vår. » Beth slog händerna för ansik- tet och grät högt.
Mannen, som låg framför henne, ville stiga upp och försöka trösta henne, men — ringen brände honom i ögonen, och han blef liggande orörlig.
Efter en stund lät hon händerna sjunka, men ännu skakades hennes kropp af snyftningar.
» Beth, tala nu om det, pina mig inte längre!
Har du blifvit lockad, tubbad, eller hur har du kunnat handla, som du gjort? » » Nej, jag är hvarken lockad eller tubbad.
Jag har med öppna ögon och af egen fri vilja sålt mig till den högst bjudande. » Han hade rest sig upp på armbågen och såg på henne i mållös häpnad.
» Du tror mig icke.
Jo, det är fullkomligt sant.
Far afrådde mig, och min stackars väninna, Hedda Holm, grät och bad, men allt var förgäfves.
Jag gaf löftet, och jag skall äfven hålla det, trots allt. » Assarsson hade sprungit upp.
Han stod nu tätt framför henne, lutad mot en skroflig pil.
„ » Hur kunde du?
Hur kunde du, Beth? » Åd- rorna på hans panna svällde, och han skakades af våldsam vrede.
» Jag måste, » svarade hon stilla.
» Det gafs ingen annan utväg.
Jag var ett värnlöst offer för vidriga omständigheter och — fädernas miss- gärningar.
» » Men hvems var skulden, hvems? » Hon höjde det sänkta hufvudet, och hennes ögon mötte hans.
John såg gula gnistor tändas och släckas, flamma och försvinna i de onaturligt vidgade pupillerna.
» Din var skulden, din och ingen annans. » Orden kommo öfver honom som klubbslag, och han stödde sig ännu tyngre mot det bräckliga pilträdet, hvilket gaf vika för hans tyngd.
» Beth, är du från dina sinnen? » » Nej, jag har aldrig varit så hopplöst klar- seende som nu.
Det är du, som drifvit mig ut i allt detta gränslösa elände.
Hade jag aldrig fått se dig eller höra din röst, så hade jag kanske aldrig fått veta, hvad » — Hon tystnade tvärt.
» Hoad?
Fortsätt, Beth! » » Hvad kärlek är.
Men jag ' hade måhända då varit skonad från allt det förnedrande elände, i hvilket jag nu blifvit kastad. » John vände blicken bort.
Han såg in i dunklet — 234 — mellan de friska, lummiga bokarna.
Vårens sme- kande frid bredde sig öfver och rundt omkring dem.
Från snåren därinne hördes gökens toner.
De besvarades ögonblickligen borta från furet.
Så började näktergalen sjunga, nästan midt öfver deras hufvuden.
— — — Assarsson log.
Var det väl någon mening i tingen och tanken.
Var kanske ändå lifvet ett gyckelspel.
Var det måhända, hvad nutidens snillen gjorde det till — en oberäknelig komedi.
» När började du älska mig, Beth? » Rösten lät nu lugn och liknöjd, som om saken gällt en främ- mande, en honom fullkomligt likgiltig person.
» Jag vet hvarken när, hvar eller hur, men för- modligen har jag älskat dig från första gången, jag såg, eller rättare hörde dig. » » Men Beth, Beth!
Hur kunde du då hela tiden visa mig ett så grymt förakt, en sådan köld och bitterhet? » » Det var ju min enda räddning.
Allt och alla styrkte mig ju i den tron, att du alltjämt fikade efter fars pengar.
Ingen tog ditt försvar, ingen mer än Nils, och han trodde jag ju gick dina ärenden. » » Och när började du ändtligen inse, att jag icke var fullt så skurkaktig, som du föreställt dig? » » Först när det var oåterkalleligen för sent. » John gick af och an framför den unga flickan, som grät stilla.
Han hade knutit händerna och bröstet arbetade våldsamt.
Plötsligt stannade han framför henne.
» Men om du älskade mig, Beth, hur kunde du då visa en sådan gnistrande vrede, ett sådant högmod, när jag, i öfversvallande lidelse varnade dig — för den andre? » » Jag vet det icke själf.
Kanske var det hög- mod, sårad fåfänga, svartsjuka, eller kanske allt detta tillsamman.
Ah, John, du vet icke, hvad jag led, när du stod och såg ut i natten och med sådan hänförelse tolkade din kärlek — till en annan, trodde jag ju.
Och ögonblicket förut hade du sagt mig, klart och tydligt, att mig ville du ingenting, ingenting alls.
Mig hade du sökt för guldets skull, nu var det alltsammans intet, just för din kärlek till den andra. » » Men, Beth, hvad tänkte du då om min häftig- het strax efter?
Nog kunde du väl begripa, att om du varit mig likgiltig, hade jag uppfört mig på helt annat sätt.
Då kunde väl ditt giftermål varit mig fullkomligt likgiltigt.
Kunde du då inte tänka så långt? » » Nej, inte efter hvad du strax förut hade ytt- rat, och i ett sådant uppror, som jag då var.
Se- dan, ja, nästan strax efter det vi hade skilts åt, ansåg jag det för vanlig vänlighet.
Jag sökte dig också öfver hela huset, men du var försvun- nen.
Hade du den gången varit ärlig, John, så hade förmodligen allt nu varit annorlunda. » » Ja, kanske det, Beth.
Synden straffar sig själf och blir ytterligare straffad Vi ha båda af falsk stolthet gjort bägges vårt lif snedvridet.
Du ville icke förlåta, jag icke bedja därom.
En för- mildrande omständighet kan jag dock förebringa.
Jag tyckte hela tiden, att plikten bjöd mig försaka, till och med ett försök till närmande.
Jag trodde ändå aldrig, att du kunde blifva lycklig med en man, som först sökt dig för pengarnas skull.
Du hade så ofta och så bittert låtit mig förstå, hvad du tänkte om den sakon, att jag omöjligen kunde få någon annan öfvertygelse än den. » » Ah, John, hvad du ändå känner kvinnan litet.
Allt det där var ju bara nödvärn.
Jag var form- ligen rädd för dig.
Jag anade, att en enda blick, ett enda ord af dig skulle få mig alt falla till föga.
Jag ville icke säljas, men jag älskade dig så gränslöst, att jag förmodligen utan vidare skulle följt dig när som helst och hvart som helst. » » Tig, Beth!
Vill du då göra mig vansinnig? » Han kastade sig ned i gräset och låg en lång stund orörlig.
» John, » sade Beth stilla, » jag måste gå nu.
Låt oss skiljas utan vrede.
Vi ha båda felat, och båda få vi lida straffet därför. » » Beth, » han for upp igen, » du sade ju nyss, att du var ett offer för andras fel.
Hvad är det då, som ligger bakom det här? » » Det kan jag icke säga dig, John.
Därvidlag är jag bunden af ett löfte.
Men jag är icke själf skuldlös.
Upprifven af sorg öfver min olyckliga kärlek, utan hopp, utan framtid, tog jag villigt den martyrkrona, man räckte mig.
Jag trodde, att jag af Gud blifvit utsedd att sona, hvad andra brutit. » » Och ändå visste du, att jag led lika djupt, lika hopplöst som du. » » O nej, nej, inte då.
Det fick jag ju veta först en vecka efter min förlofning.
Du hade, utan att vilja det, förrådt dig för Nils.
I harm öfver mitt handlingssätt, hvars orsak han ej kände, talade han om, hvad han gissat.
Han anade ju ej, att han med detta gjorde min olycka dubbelt större, än den redan var. » » Bryt den ovärdiga bojan, Beth!
Genom miss- förstånd och vidrigheter har du kommit in i elän- det.
Det kan inte vara orätt att bryta, när du blifvit bunden genom en nedrig komplott. » » Så får du inte kalla det, John.
Hade det va- rit bedrägeri och Mårten varit medveten därom, hade jag naturligtvis åter kunnat frigöra mig när som helst.
Men han har ingen aning om verkliga orsaken till mitt jaord, som jag gifvit honom fritt och öppet.
Du talade om plikten nyss.
Vill du nu, att jag skall bryta mitt ord och sä utan vidare gifva det åt en annan? » » Nej, det vill jag icke, » svarade han hårdt.
» Minns du slädpartiet för två år sedan, John?
Minns du, hvad du den gången sade om kärleken?
Jo, kärlek och plikt måste följas åt, förklarade du.
Sviker man den senare, då är det icke längre kärlek.
Ah, John, föga anade vi då, du och jag, • att vi en dag skulle stå framför detta antingen eller, svika eller försaka. » • » Försaka, ja, det är icke härvidlag det mest kvalfulla.
Försaka skulle jag kanhända kunnat göra med leende läppar, om jag fått lämna dig kvar i hemmet eller åt en man, som varit dig värdig.
Men att tänka sig dig i den mannens våld, helt och hållet hans egendom.
Ah, Beth, det är nästan mera än en människa kan bära.
Och så medvetandet att man till en del själf bär skulden.
Ack, min stolta Beth, har jag en gång med mitt närmande förolämpat dig, så har du nu blifvit grymt hämnad. » » Ah, John, » bad Beth gråtande, » förlåt hvad jag sade nyss och försök att glömma allt lidande som du fått genomgå för min skull.
Jag borde tegat, men allt det gamla refs upp, när jag nu såg dig igen. » » Hade du kunnat glömma förut? » » Jag måste.
Plikten bjuder, och jag har där- vidlag blott ett att välja. » Han stod och såg på hennes vackra, förgråtna ansikte. '
» Har han kysst dig, Beth, » slungade han plöts- ligt fram.
Hon ville tiga, men hans brännande blickar tvingade henne att svara.
» På kinden en gång, » kom det sakta, och an- siktet flammade som af blygsel och skam.
» Är det allt? » » Ja. » Han kastade sig ned framför henne och ville lägga hufvudet i hennes knä, men hon sköt ho- nom sakta undan.
» Nej, John, fresta oss icke, » sade hon, i det hon steg upp.
» Har du glömt hvad du nyss sade, att jag i dina ögon är en annans hustru? » Han steg också upp.
» Ja, gifve Gud, att jag kunde glömma både det och mycket annat. » » Adjö, John! » » Skall du gå nu? » » Ja, jag har nog redan dröjt alltför länge.
Mor kommer bestämdt att bli förvånad. » » Beth, » han ljusnade igen, » kan du inte upp- skjuta bröllopet — så länge som möjligt? » » Det har jag redan gjort, i veckor och måna- der.
Nu är fristen ute, och det är oåterkalleligen bestämdt. » » När, Beth? » » Plåga oss nu inte längre!
Låt mig gå! » » Får jag följa dig bortom ån? » » Nej.
— Farväl, John, och Gud hjälpe oss båda. » Hon gick, och han stod och såg efter henne länge — länge.
— — — När Beth nalkades hemmet, såg hon modern sitta ute på - gärdesgården och se ut öfver mar- kerna Hon drog floret tätare för ansiktet.
Mo- dern fick icke se, att hon gråtit.
» God kväll, mor !&gt; » Men — hvar i all världen kommer du ifrån? » Modern hade vändt sig om och såg häpen ut.
» Från Lars Ols i H., » försökte Beth skämta.
» Men det är ju ett par timmar sen tåget kom.
Jag trodde du blef kvar ' tills i morgon. » » Nej, jag gick genom skogen, och där är så härligt nu i kvällsstunden.
Men inte går det an, att mor sitter så lätt klädd på det kalla stengär- det. » Liksom till svar hostade modern, häftigt och ihåligt.
» Ja, hör mor det.
Det går bestämdt inte an, helst nu, när det börjar bli kyligt, och solen hål- ler på att gå ned. » » Åh strunt, inte fryser jag inte.
Det var så varmt inne i bakstugan.
Det gör riktigt godt med en smula svalka. » (Forts.)
IDUN 1903 — 235 — TEATER OCH MUSIK.
HYLIflS V i o l t v å l 612 " ITUNGL.
TEATERN återupptog i måndags Verdis opera » Otello », som ej gifvits härstädes på flere år.
Då detta nummer af Idun på grund af helgdagarna tidigare måst gå i press, kur / na vi ej förr än i nästa nummer redogöra för denna ' reprispremiär.
— Symfonikonsert gifves som vanligt påskdagen å k. teatern till förmån för hofkapellets pensions- inrättning och under anförande af förste hof kapell- mästaren Nordqvist.
Programmet upptager Schu- manns symfoni n:r 2 c-dur, Bachs konsert för 2 violiner, Smetanas symfoniska dikt » Moldau » och Beethovens symfoni n:r 2 d-dur.
HVLIflS |L » iljekonval] edoftI p OETHE-BEETHOVENS härliga » Egmont » har gifvits några aftnar å kgl.
teatern med herr Palme och fru Bosse i hufvudrollerna.
Det hög- poetiska dramat, hvari en stor renässansdiktare och en stor renässansmusiker gifvit något af det mest personliga i sitt snille, fick en god, om än ej alldeles mönstergill tolkning af Egmonts och Clärchens representanter.
Men det fullkomliga kan man här mindre än någonsin ha kraf på, så föga som det stora skådespelet odlas hos oss.
Man bör i stället glädjas öfver hvad man får till lifs i den vägen, i synnerhet då, som här är fallet, man märker pieteten och den goda viljan, hvartill kommer Beethovens odödliga musik, som af ingen dramatisk bristfällighet låter sig för- vanskas.
QVENSKA TEATERN.
En debutant, som redan ^ vid första framträdandet röjer stark målmed- vetenhet i förening med oomtvistlig talang och genomarbetad teknik, hör väl till ovanligheterna.
Fröken Sandra Leufstedt, hvilken för några dagar sedan debuterade som Magda i » Hemmet », är emellertid en sådan sällsynthet, hvars uppenbarel- se teatervänner måste hälsa med oblandad glädje.
Att vi i henne ha en de stora uppgifternas tolkarinna ligger utom allt tvifvel, och man kan endast önska att hon, sedan hon frigjort sig från vissa teatermanar, lånade från en af våra prima- donnor, hvars apparition hon till mera skada än gagn för sig själf erhållit i öfverraskande grad, måtte komma i åtnjutande af roller, som befrukta och utveckla hennes rika talang.
Y V O N N E DE TRÉVILLE heter den för oss ny- aste stjärnan på sångens rikt stjärnströdda him- mel.
Första gången vår publik sättes i tillfälle att lyssna till henne blir på Svenska skytteförenin- gens soaré härstädes den 14 dennes.
M:lle Yvonne de Tréville tillhör en framstående fransk-canadensisk familj.
Redan vid unga år kom hon till Paris och erhöll där sångundervisning af flere framstående lärare, men det var i synner- het den berömda m:me Marchesi och tenoren Gandubert, som lade den sista och prägelgifvande handen vid hennes artistiska utbildning.
Hennes debut skedde i New York 1899 såsom Margareta i Faust och lär ha krönts med stor framgång.
Sedermera har hon låtit höra sig från operascener i London, Madrid, Bilbao, Aix-les- Bains, Marseille och Paris och är sedan förra året engagerad vid Opera Comique i sistnämnda stad.
Den franska och engelska pressen har om hen- TTR GUSTAF HÄGG gifver orgelkonsert i Klara * ' kyrka annandag påsk med biträde af flere fram- stående föreningar.
YVONNE DE TREV1LLE.
nes uppträdanden uttalat sig i de mest hänförda ordalag, som, om de icke söka sin upprinnelse i en tillfällig recensentextas, tyda på att m:lle de Tréville är en storhet som operasångerska.
Hon kommer möjligen att uppträda å härva- rande Kgl.
teatern, i hvilket fall vår musikälskan- de publik själf blir i tillfälle att pröfva värdet af hennes musikdramatiska talang.
17 ONSERTFÖRENINGEN har på grund af mellan- * V kommande hinder nödgats framflytta sin sista abonementskonsert till torsdagen den 9 dennes.
GÅNGSÄLLSKAPET T.
T.
(Thalias Tjänare) är ^ ett nybildadt sällskap, bestående af solister från olika hufvudstadsteatrar, hvilket påskdagen kl. % 2 midd.
i Musikaliska akademiens stora sal gifver^sin första konsert under anförande af dir. Erik Åkerberg.
Programmet är synnerligen in- tressant och upptager flere nyheter, däribland W. Peterson-Bergers » Balder är fallen », » Abschied » af Humperdinck och » Soldatvisa » af R. Strauss.
pvAMERNAS MUSIKBLAD utsände i förra vec- 1 ' kan n:r 7 och utsänder i dessa dagar n:r 8, båda med ett omväxlande och anslående inne- håll.
Det förra numrets musikafdelning bjuder på » Toréador et Andalouse », för piano och violin, op. 103 n:r 7 af Anton Rubinstein, Vals ur oper.
» Florodora » af Leslie Stuart (nu gifven på Vasateatern) samt » Dalmasen », hambo (original för D.
M.)
af E.
A. Klingberg.
N:r 8 inne- håller likaledes trenne kompo- sitioner, nämligen » Ave Maria », sång ' med piano- eller orgel- ackompanjemang af den nu så berömde och äfven hos oss introducerade österrikiske ton- sättaren Anton Bruclcner, » Dröm- meri », salongsstycke (original för D.
M.)
af Ignotus (Otto Sam- son) samt » Valse elegante », op. 116 af Charles Godard.
Alla dessa komposi- tioner äro förut outgifna härstädes.
I de båda numrens textafdelning återfinnas utom de sed- vanliga musikrevyerna flere intressanta och un- derhållande artiklar, såsom » Carmens tondiktare » med porträtt af Bizet, » Paganini-legenden » af Franz Friedberg, den från början af 1880-talet här väl- kände Paganini-spelaren (m. portr.
af Paganini), » Det musikaliska England »; dessutom porträtt af de tre finska sångerskorna Ekman, Järnefelt och Mannerheim, äfvensom af tonsättaren Bruckner.
I n:r 7 återfinnes därjämte en intressant musika- lisk prisgåta, som en hvar af abonnementerna torde kunna lösa, och där högsta priset utgöres af ett nytt pianino till ett pris af cirka 800 kr.
Vi rekommendera Iduns läsarinnor att taga del af dessa båda nummer, som kunna fås i hvarje väl- sorterad bok- och musikhandel eller ock hos Exp.
af Damernas Musikblad, Lilla Vattugatan 19 A., Stockholm.
späck, 2 msk.
(40 gr.) smör, V a tsk.
salt, och mjöl sammanfräsas, köttjusen p å 1 4 / tsk.
hvitpeppar, 4 del.
brun buljong, spädes, litet i sänder, under flitig rör B e r e d n i n g: Apelsinerna skalas, skä- afsmakas med citronsaften, vinet samt ras i skifvor och alla kärnor borttagas rabarber saften.
• - ning, o c h såsen får koka 10 min., kvar noga.
Apelsinskifvorna läggas i en gelé- V a del.
madeira.
Den serveras o m så Önskas med bis- efter den afsmakas med madeiran och skål, hvarftals med sockret, sylt o c h cuites eller skorpor.
REDIGERAD AF Sås: V 2 msk.
(10 gr. 1 smör, 1 msk.
serveras i särskild såsskål.
biscuites.
mjöl, köttjus- V 2 del.
madeira.
K o r f k a k a (f. 6 pers.).
6 hg.
o x - Pistacie-glace (f. 6 pers.).
5 T i l l g a r n e r i n g: Persilja, 1 litet kkp.
Inneh.
af Elisabeth Ostmans Husmoders- Till blanc-mangern vispas grädden till lefver, 3 hg.
färskt fläsk, hvitkålshufvud.
ägg, 75 gr. strösocker, 7 del.
tunn gräd- hårdt skum o c h afsmakas med vanilj- risgryn, 2 lit.
mjölk, 1 kkp.
russin, 2 kurs i Stockholm.
a tsk.
hvit- FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR L e g y m e r: 1 burk arter, 2 stora mo- de, 50 gr. pistaciemandel.
sockret.
Gelatinet sköljes i kallt vat- msk.
sirap, 1 msk.
salt, V V E C K A N 12-18 A P R I L 1903. rötter, 1 lit.
potatis.
B e r e d n i n g: Äggulorna röras med ten o c h upplöses i det varma vattnet, peppar.
KÖKSALMANACK E lisabeth Ö s m t an, V I 2 — 2 ä tim.
Grädden kokas upp B e r e d n i n g: Eileten eller haren put- sockret V med den stötta pistaciemandeln, hvar- sas, senor och hinnor borttagas och _ kanapéer; sparris med rördt smör; stekt efter mandeln frånsilas och grädden oxfilet med madeira o c h legymer; pista- köttet tvättas med en duk doppad i hett vatten, hvarefter det späckas i täta tillsattes de rörda äggulorna under stark cieglace.
vispning.
Krämen hälles åter i kastrullen M å n d a g (Annandag p å s k): Julienne- rader med de fint skurna späckstrimlor- och får under fortsatt vispning sjuda soppa; helstekt gris med äppelmos; na.
En långpanna upphettas tills den blir rykande het, köttet ilägges och brynes då den upphälles o c h vispningen fort- apelsin med blanc-manger.
sättes tills krämen blifvit kall.
Den T i s d a g: Salt fårkött med brynta röt- hastigt på båda sidor, ofvanpå spisen.
slås därefter i glacemaskin och vrides Smöret tillsättes, o c h köttet kryddas ter; kornsoppa med grädde.
omkr. 7 min., hvarefter den nedpackas O n s d a g: Kall grisstek med lingon; samt spädes med den kokande buljongen och madeiran, litet i sänder, insattes i glacedosan o c h fryses 3 — 4 tim. hvit sagosoppa.
Glacen garneras med hackad pistacie- T o r s d a g: Ärter med fläsk; plättar därefter i het ugn o c h får steka o m - kring 40 min., under det den öfveröses mandel och mandeless.
med sylt.
Söndag (JPå skdag): Oonsommé med får afsvalna och nedröres sedan försiktigt T i l l f o r m e n: 1 msk.
(20 gr.) smör, i gräddskummet.
Blanc-mangern hälles 2 msk.
stötta skorpor.
därefter öfver apelsinerna i gelé- B e r e d n i n g: Lefvern sköljes väl och skålen o c h garneras, sedan den stelnat, får ligga i vatten omkr. V a tim., hvar- med sylt o c h biscuites.
efter den förvälles, får kallna och drif- H v i t s a g o s o p p a (f. 6 pers.).
2 ves 2 ggr.
genom köttkvarn jämte fläs- lit.
vatten, skal o c h saft af V 2 citron, ket.
Grynen skållas o c h påsättas i d e n V a " kkp.
hvita sagogryn,, V 2 kkp.
sultana kokande mjölken o c h få koka under russin, 2 — 3 äggulor, 2 hg.
strösocker, rörning, tills d e äro mjuka, d å gröten vin, 1 del.
upphälles att kallna.
Därefter tillsättes 1 del.
sherry eller franskt rabarbersaft.
den malda lefvern, de rensade och sköj- da russinen, sirapen o c h kryddorna.
Mas- B e r e d n i n g: Vattnet kokas upp med san omröres väl o c h afsmakas noga citronskalet.
Sagogrynen sköljas och samt slås i smord och brödbest rödd form b l a n c - m a n g e r: F r e d a g: Korfkaka; körsbärs soppa.
iläggas jämte d e sköljda russinen och och gräddas i god ugnsvärme omkr. L ö r d a g: Ärtpuré med rostadt bröd; skares i tunna skifvor och hoplägges (f. 6 pers.).
5 apelsiner, 50 gr. stösocker, åfteir, så att den behåller sin form, den 1 kkp.
jordgubbs- ellei körsbärssylt, 1 soppan får koka under jämn rörning 1 tim. Korfkakan serveras med skiradt kokt torsk med senapssås.
tills, grynen äro klara.
garneras med små snäckor, utskurna hg.
biscuites.
RECEPT.
af råa hvitkålsblad, hvilka fyllas med Blanc-manger: 4 del.
tjock grädde, Äggulorna o c h sockret röras i sopp- Oxfilet med l e g y m e r (f. 6 ärter, morötter o c h brynt potatis.
1 msk.
Vaniljsocker, 3 blad gelatin, 2 skålen till hvitt skum.
Den heta sop- pers.).
1.2 kg.
oxfilet eller oxhare, 1 hg.
Köttjusen silas o c h skummas.
Smör msk.
hett vatten.
pan tillslås under stark vispning, och hvar tionde minut.
Oxfileten upptages, Apelsin med
IDUN 1903 — L ?ör bildade hushällsbiträden och barnfrök- * nar finnas verkligt goda platser att söka.
Nya Inackorderingsbyrån, Brunkebergsgatan blir instundande hösttermin en lärarinne- 3 B, Slhlm.
Etab.
1887. plats ledig.
Undervisningsämnen: tyska språket (äfven pä högsta stadiet), Moders- målet och franska språket (på mellansta- diet) samt, om möjligt, kristendom.
Kom- petensvillkor: genomgången kurs vid Högre lärarinneseminariet eller därmed jämförlig P L A T S S Ö K A N D E utbildning.
Lön: 1,100 kr.
jämte pensions- bidrag.
Ansökningshandlingar böra före den 1 maj insändas till skolans förestånda- " C7 / N ung, kvinnlig gymnast, som genom- rinna.
^ gått d:r Arvedsons 2-äriga kurs i frisk- och sjukgymnastik, önskar öfver sommaren Vid Filipstads Elementar- plats i fam. helst på landet.
Svar till Hurtig », Iduns exp.
VID KARLSHAMNS ELEMENTAR LÄROVERK FÖR FLICKOR Nya Lärarinneseminarium utbildar lärarinnor för privatskolor, offentliga småskolor och hem.
Kursen är 1- eller 2-årig.
Franska, tyska och engelska språken läsas, men äro valfria.
Inträdessökande, som genomgått högre flickskola, inskrifves utan inträdesexamen, sa långt plats finnes: På den praktiskt-pedagogiska iärarinneulbildningen lägges hufvudvikten.
Seminariet står under statens inspektion och åtnjuter slalsundprstöd, hvarför terminsafgifleri fort- farande är endast 100 kr.
Inträdesansökningar böra insändas under april eller maj mån.
till undertecknad, läroverkets föreståndarinna, adr.
Birger Jarlsgat 35 (K. F. U.
M:s hus).
ALMA D E T T H O W.
Träffas säkrast månd-, onsd., fred., kl. 12 — 1.
Iduns 236 — skola för flickor {7 kl.) blifva med nästa läsårs början lediga: en lärarinnebefattning i hufvudsakl.
hi- storia, geografi och naturkunnighet, hvar för lönen är 1,100 kr.
med tvänne ålderstillägg ä 100 kr.
efter resp. 5 och 10 års väl vits- ordad tjänstgöring, samt lärarinnebefattningen vid den förberedan- de skolan, hvarför lönen är 800 kr.
Sökande till den förra bör hafva genom- gått Högre lärarinneseminariet, till den se- nare småskollärarinnesemina ium samt helst äfven elementarskola för flickor.
— Till sty- relsen ställda ansökningar jämte nödiga kompetenshandlingar ingifvas före den 15 maj till dess ordf. K.
O. Tellander.
utkommer år 1903 två gånger i månaden som en själfständig mönstertidning och kostar FÖR HELT år kr 2: 2 0 för HÄLFT ÅR kr.
1: 2 0, LÖSNUMMER LO ÖRE.
För detta billiga pris erhål- les sålunda 2 gånger i månaden ett nummer med originaimnn- ster till handarbeten af alla slag BRODERIER, LÄDERPLA- STIK, TRÄSNLDERIER, GLÖDRITNING m. m.
KOMPONERADE af TVÄNNE FRAMSTÅENDE KVINNLIGA KONSTNÄRER PÅ DETTA OMRÅDE.
Lars Monténs » Va ^g- tvål kokas i 2 liter vatten; när tvålen ar upplöst, tillsattes under omröring 20 å 25 liter ljumt vatten; i denna utspädda lösning neddoppas plag- gen.
Vid ylletvätt böra såväl lösningen som skölj vattnet hafva 36 ä 38 grader. » Finnes hos de flesta specerihandlare samt i mina butiker.
N:R 19 STORA NYGATAN.
- Silfvermedalj i Köpenhamn 1888.
N:R 2 9 S:T PAULSGATAN.
Guldmedalj i Stockholm 1897.
LÄROBOK för själfstudium i Gabelsbergers STENOGRAFI.
Pris 80 öre i fri- eller sparmarken.
Rekvireras hos Carl Keven- ter, Västervik.
Sänd 1:50 för 100 prof å fan- tasi, vy- o. .svenska päskkort med verser.
Äfven 1:75, 2 kr., 2: 50, 3 och 5 kr.
pr.
100 sort.
F. Gustavsons förlag, N. Hamngatan 28, Göteborg.
prisnedsättning Påz-k a ULFORIO HÄFTA?
» Moster Emmas Väf- nVdlJC lldlIG bok » kostar 1 kr.
35 öre.
Första häftet, mattor.
Andra häftet, tyger till gardiner, herrkostymer, promenad-, supé- och brudklädningar.
Erbålles mot postför- skott från fru Emma Andersson, Kuddby.
Nationaldräkter.
Tyger ti ' l kjortlar, lifstycken, förkläden samt alla slags band finnas hos Dala Konstväfveri, E Josephson.Djursholm.
Sommarbostad i framstående, nyttiga och värdefulla böcker utgifna på Hugo Gebers förlag.
Denna prisnedsättning, som endast pågår frän 1 april — 1 okt.
1903, erbju- der hvarje boJcvän bibliotek och läse- pirening ett gynnsamt tillfälle att till sällsynt lågt pina efter eget behag för- värfva en mindre eller större samling af verkligt goda och värdefulla böcker.
Kataloger tillhandahållas gratis i alla boklådor eller hos förläggaren.
f Jämtland.
Karlskrona högre läroverk för flickor blifva till nästa läsår fyra lärarinneplatser lediga.
Dsn ena med undervisningsskyl- dighet i naturkunnighet pä skolans alla sta- dier: den andra med matematik samt sven- ska på mellanstadiet; den tredje med en- gelska samt historia och geografi, på mel- lanstadiet; den fjärde med undervisnings- skyldighet i förberedande afdelningen.
Till de tre första platserna kan ombyte af läroämne ske, och böra sökande till dessa platser hafva genomgått Högre lärarinne- seminarium.
Lon 1,200 kronor.
Till den fjärde platsen fordras afgångsbetyg från Högre flickskola och smäskoleseminarium.
Lön 800 kr.
Bidrag till pensionsinrättning.
Ansökningar, åtföljda af läkarebetyg, tor- de insändas Lill föreståndarinnan före den 20 april.
STYRELSEN.
T i d högre flickskolan i Skara äro 2 lärarinnetjänster lediga att tillträdas vid nästa hösttermins början, den ena med undervisningsskyldighot i matematik och modersmålet på högre sta- diet samt naturalhistoria (alternativt: tyska) på mellanstadiet; begynnelselön för lära- rinna med full kompetens: 1,100 kronor.
den andra med undervisningsskyldighet hufvudsakligen i lrsta (= 3:dje förberedan- de) klassen samt för öfrigt pä lägre skol- stadiet i svenska ämnen; begynnelselön: 1000 kronor.
Ansökningar jämte vederb.
kompetensbe- tyg insändas FÖRE D .. 1 MAJ till Flickskolans Styrelse.
NG FLICKA, mellan 20 och 30 är, i be- sittning af god folkskolebildning saml barnkär, hvilken vill åtaga sig skölseln af en två-årig flicka och ett spädt barn samt alla till barnvården hörande sysslor, erhål- ler plats 15 maj hos i Hamburg bosatt offi- cersfamilj, där frun är svenska.
Fri resa, årslön 180 mark (160 kr.).
Den sökande måste binda sig för ett år.
Goda rek.
for- dras.
Svar med porträtt und.
adr: Fräu- lein Margarete Jenssen, Hamburg, Haller- strasse 43, P.
1.
U er Respektabla och energiska dam Tvänne möblerade lägenheter på 2 ä 3 rum och kök i naturskönt belägen villa i Mörsil, 5 min.
väg från järnvägsstation, uthyras öfver sommaren.
Härligaste utsikt med lust och håg att upptaga beställningar från verandor.
Förfrågningar besvaras af å kurant och lättsåld artikel, torde insända sina ansökningar åtföljda om möjligt af Axel Sjöberg, Mörsil.
foto.
till Iduns exp.
märkt " Högprovision ».
* AFIF~ Agentert!!
sökas för försäljning Breymann^s Institut, Wolfenbutlel, af ELEKTRISKA BÄLTEN.
Prof, cirkulär och Braunschweig.
Pensionat för flickor från intyg sändes GRATIS och FRANKO.
GRATISBÄLTE 9 — 19 år.
Friskt läge, omsorgsfull vård, jämte hög proc.
beviljas säljare.
Skrif DÄR- vetenskaplig undervisning, äfven i kokkonst för genast.
Adr.
JEAN THONÉRFELTH, och hushållslära.
Prospekt och ref. genom BURSERYD.
herr G. af Sandeberg, Göteborg.
Önskas för sommaren (event, L ärarinna stadigv.).
Godt hem i Sörmland.
Uppg TIDAHOLMS P R A K T I S K A GÅNGMATTOR.
gen.
Norra Inackord.
Byrån, Mästersamuels Vid Krontorps gärd, adr.
Värmlands gat.
62, Sthlm.
FAHTASIMÖBLER Björneborg, försäljas till 75 öre pr meter PNKEL, duglig flicka, tränlandet,kunnig ^rikhalt.
urval i vackra hållbara handväfda gångmattor, för- i sömnad och van vid barn, erhåller ge- rfyfornn.
stil.
Full- färdigade af starkaste cellulosafiber.
Sändas nast plats om svar med löneanspråk och fyst.
rumsroöble- mot efterkraf.
Försök några meter på prof. ref. sändas till » A.
B.
», Gustafsberg.
u mang utföras i TVÄNNE ' alla olika varia- tioner efter or- lärarinnebefattningar dei.
Mod.
mönster.
Begär prisuppgifter frän L E D I G A P L A T S E R vid Östersunds flickskola äro lediga att Tidaholms Jtrul&amp;s Aktiebolag, Tidaholm.
tillträda vid nästa hösttermins början.
Den (Försäljningsmag.
Beridarebansg.
27, Sthlm.)
ena med undervisningsskyldighet i franska, svenska och historia; den andra i matema En kokerska tik, fysik och kemi.
Lön 1,200 kr.
Ansök- fullt kompetent att förestå ett hushåll och ningar, åtföljda af betyg — äfven läkarebe- I Sällskapet Barnavårds skicklig i såväl enklare som finare matlag- tyg — insändas till styrelsens ordförande anstalt för utbildande af barnvårdarinnor ning samt fullständigt hemma i slakt, bak- före den 25 nästkommande april.
finnas elevplatser lediga den lrsta i hvar ning och syltning får plats den 2i nästk.
månad från den 1 juli detta är.
april.
Underköksa finnes.
Svar med upp- Vid Kursen varar i 3 mån.
Eleverna, som bo gift om ålder, löneanspråk samt betygsaf- inom anstalten, betala 30 kr.
pr månad i skrifter till Bredsjö Bruk, Bredsjö.
BjO Samskola (f e m k l a s s i g) ett för allt.
Enstaka frielever mottagas.
blir till hösten ännu en lärarinneplats ledig.
Närmare meddelar anstaltens förestända- Undervisningsskyldighet hufvudsakligen i rinna, fröken A. Törnqvist, Brännkyrkagat.
matematik och naturkunnighet med kurser 88, Stockholm.
motsvarande dem vid statens realläroverk Lönen t. v. 1000 kr.
Ansökningshandlingar böra före den 20 april sändas till Styrelsen [Gynna Platsen som distrikts Iduns Annonsörer!!
sjuksköterska EU par fina våningar i Visby, den ena bestående af 4 slora ram, den an dra af 2 rum, med den härligaste utsikt öfver hafvet och belägna strax utom stads muren intill det nya länslasarettet, uthyras med eller utan möbler på längre eller kor- tare tid under badsäsongen.
Kök till båda våningarna, om sådant Önskas.
Friskt läge, storslagen utsikt!
Anmälan göres till Red.
af Gotlandsposten, Visby.
Dildad husförest, sökes till bättre ungkarls- hem, ensam person.
Svar, med foto ' grafi, adresseras » 24 — 30 år », p. r. Engel- i Högsäters e. provinsialläkaredistrikt holm, senast 25 april.
kungöres härmed ledig den 1 nästkommande v i d " 6 &amp; » a Euna&amp;ergs bögre maj.
Lön 600 kr.
for år samt 50 öre om läroverk för flickor " dagen vid vård af icke farsotssjuka.
An sökan, åtföljd af präst- och läkarebetyg, in i Helsingborg finnes 3:ne lärarinneplatser lediga att tillträda nästa hösttermin.
Den tyg öfver väl vitsordad tjänstgöring å större ena med undervisningsskyldighet i matema- sjukvårdsinrättning under minst ett års tid tik, naturkunnighet, franska och engelska språken; den andra med undervisningsskyl- däraf minst 4 månader såsom sköterska dighet i modersmålet, historia * och franska under eget ansvar, samt å epidemisjukhus språket; den tredje med undervisningsskyl- under minst l månad, sändes till sköterske dighet i kristendom, modersmålet, historia och geografi.
Ombyte af läroämnen kan er- nämndens ordförande D:r Aug.
Lindblom, hållas.
Lön 1.150 kr.
Ansökningar insän- adr.
Högsäter.
das före den 2 0 april till föreståndarinnan u Som lektris och säl skap åt äldre herre eller dam eller ock som hjälp åt husmoder önskar ung, musikalisk flicka af god familj plats.
Små pretentioner.
Be- näget svar till » Signe », Tranås p. r.
C N medelålders dam, som rest mycket * - f och talar flera främmande språk, önskar blifva ressällskap ät någon äldre dam eller åt unga flickor, som ämna sig till ut- landet.
Eller önskar samma dam anställ- ning som uppfostrarinna och lärarinna för föräldralösa eller moderlösa barn De bästa / gladlynt flicka med god uppf.
kun.
i raat- referenser kunna lämnas.
Sv.
till » S.
O. L », " lagn., bak., söm., handarb.
söker plats Helsingborg p. r. i familj.
Små pret.
Goda referenser.
Svar » Familjemedlem 1903 », Nordiska Annons- P N ung flicka önskar komma i godt, ak- byrån, Göteborg.
tadt hem som sällskap och hjälp.
Har Ckänska, med elementarbildn.
o. foikskol- med goda betyg genomgått Handarbetets ^ lärarinneex.
önskar juni — aug.
plats i Vänners konstsömnadsskola.
Svar till » 20- ig », Ankarsrum.
fam.
Kunnig i hemslöjd o hnsi.
sysslor Svar till » Frisk, glad familjemedlem », S. Guma^lii Annonsbyrå, Malmö, f. v. b.
HUSMODER.
Bildad, medelålders dam, med vana att TISIT!
(° d ' acddémie) Önskar Lillbrin- köta och förestå hem, söker plats.
Spar- JUCLUL g sommarmånaderna pä herrgärd mot att undervisa uti samt tala franska, sam och praktisk.
Kärleksfull tillsyn och ledning af barn.
Utm ref. Svar till - Ord- ^ventuelt italienska språkel.
Und.
ä Fred- ningssinne », Iduns exp.
rika Bremer-lörbundels byrå, Stockholm.
Oildad flicka, (inskar plats i större hem som hjälp ät husmodern.
Den-sökande är kunnig i alla husl.
görom.
och sömn samt genomg.
nu en kurs i finare mall.
i • mationsundervisning Stockholm.
Goda rek.
Modeiata löneanspr.
under sommarmån.
lämnas i Korsberga, nära Svar till » S.
S. », Iduns exp, Stockholm.
Hjo, sVogrikt och naturskönt belägna präst- Oildad, enkel Hicka, villig ait se till, väida gård af pastor J. F. Hjertén, adr.
Korsberga barn, önskar plats, kunnig i söm., glad, (Skaraborgs län).
hurtig.
Svar » Barnkär » under adress S.
X GAMLA D A M E R, systrar och kusiner, Gumgelii Annonsbvrä, Sthlm.
önska tillsammans komfortabel och god Uullt hushallskun, bildad, plikttrogen flic- sommarinackordering i sundt och vackert * - ka söker plats Ordningsvan, sparsam.
helägen landtegendom.
Svar med prisupp- Svar » Ej rädd för arbete » under adress S. gift torde benäget tillsändas fru A. Silfver- sparre, Narvavägen 4, Sthlm.
Gumselii Annonsbvrå, Sthlm.
lats som elev i hembageri eller mindre konditori önskas.af ung bildad flicka så Dalarne.
fort som möjligt.
Är förut litet kuunig i Marielund, härligt beläget vid Dalälfven, bakning.
Svar till » Huslig », Smedby p. r nära Leksand.
Inackordering fr. 60 kr.
pr ats i hushåll, häfst i troende familj, ön- mån.
Adr.
fröken N. Ulander, Gagnef.
skar ung bildad flicka så fort som möj- L7 / N fam. om 4 pers. önskar inackord.
till li g t _ S y a ^ i l l » G e n a s t « ^ m e d b y p. r. sommaren i vacker trakt imell.
Sverige T Tng flicka af god familj, hvilken genom- eller Dalarne.
Snart., svar med uppgift å ^ gått Handelsskola och en tid praktiserat pris m. m. till » Fru Ö ».
Karlstad.
å kontor, önskar plats som bokförerska P T T medeläld.
fruntim.
önskar inackord.
eller ock som skrivbiträde på kronofogde- i bildad familj i stad eller på landet eller annat kontor.
Svar » 25 år » till Iduns mot en afgift af 35 Ä 40 kr.
Svar till » Z. », exp.
Iduns exp.
t u c i e r a l VID NEUTRALA KÄRNTVÄI TILL YITETVÄTT och OLEINTVÄL TILL LINNETVÄTT användes lämp- ligast sålunda: D I L D A D flicka söker plats.
Önskar del- U laga i matl., bak, sömn.
och andrainom- hus förf.
göromål.
Sv.
» Villig hjälpreda », Iduns exp.
J Konfirmander t J o Mot fritt vivre önskar bildad, an- språkslös flicka plats i familj för att hjälpa till med inomhus förekom- mande göromål.
Svar Inom 8 dagar till » E, 18 år », Helsingborg p. r. Flieka från godt hem önskar komma på en större herregård för att lära matlagning samt allt., hvad till ett större och finare hus hörer.
Ar redan kun- nig i enkel matlagning.
Svar med uppgift om kurstid och pris ett för allt til!
- M i a L.
», Stockholm 5, p. r.
I näck.
i naturskön skogstrakt nära Göteborg \ önskas af 2 unga flickor und.
maj mån.
Sv.
t.
» Hälsas Postk.
Järntorg., Göteborg.
V [U genast eller längre fram i vår Kunna ~V 1 Ä 2 nervösa och klena fruntimmer blifva inackorderade i ett enkelt, stilla hem i södra Dalarne.
Flerårig vana vid sjuka.
Svar märkt » Södra Dalarne » under adr.
S. Gumsslii Annonsbyrå, Sthlm f. v. b.
P N ung, praktisk flicka, kunnig i enkel mall., sömnad, handarb.
m. m. önskar plats i god fam Svar till » H.
R.
», Upsalap.
r. LTxam.
kvinnlig gymnast Önskar nu eller till sommaren plats i familj.
Svar tiil A.
B.
», Iduns exp.
LfN seminariskt bildad flicka önskar plats i familj för att undervisa i vanliga skol- ämnen.eller såsom sällskap åt ett fruntim- mer.
Ar äfven villig deltaga i hushälls- göromål.
På lön fästes ej stort afseende.
T7NKEL, snäll flicka, som vill lära och del- Svar märkt » 1903°, Själevad p. r. "
taga i hushåll kan erh.
inackord.
i godt I ING, bildad, språkkunnig flicka af god hem på landet.
Pris pr män.
35 kr 6 man., V familj Önskar plats som sällskapsdam därefter 6 män.
fritt vivre.
Vidare genom eller ressällskap.
Har förut innehaft säll- svar till » A.
H. », Nora p. r. skapsdamplats utrikes.
De bästa betyg och KONFIRMATIONSLÄSNING.
rek.
finnas.
Svar till - &gt;E.
K.
», Iduns exp.
Från början af juni månad under en tid I TNG, bildad Hicka, som genomgått sjuk- af omkring sex veckor emottagas tvänne skoterskekuis vid Sabbatsbergs sjukhus flickor i inackordering på landet för att till- samt kurs i massage, önskar plals såsom sammans med några andra åtnjuta konfir- sällskap at dam eller herre under vistelse maiionsundervisning af teol. doktor S.
A. vid badort eller under utländsk resa.
Svar Fries.
Adr Prästgatan 18, Sthlm.
emotses tiil » Resa », Iduns exp,, Sthlm L j m e (TILL FÖRÄLDRAR.
G I ÄL * 3 H1111 ST * ~ärig undtrvisnings- Tvänne konfirmander undervisas i år i ual al ILL 11A vana, varit utrikes, önskar landtlig prästgård.
Ar,genämt hjärtligt fa- plats är äfven villig åtaga sig skrifgöromäl miljelif.
Musikaliskt hem.
Hafsbad.
Skog.
Sv.till » Lärarinna », Centralpostkont., Sthlm Framstående rek.
Svar till » 15 juni — 15 aug. » under adr.
S. Guma^lii Annonsbyrå, H u s f ö r e s t å n d a r i n n a.
Stockholm.
En ung, bildad flicka med jämnt och godt P v ä systrar, önska inackord.
(dela rum) lynne, som genomgått hushållsskola och är 1 män.
a 6 veckor under sommaren i hemma i aila husliga göromål, van att bildad familj å större lanltegendom vid skog sköta ett hem, Önskar plats hos aktad ung ' och sjö i liftig trakt.
Svar med lägsta pris herre eller änkeman.
Bästa rek.
från före pr man.
till » Göteborgskor^, Annonsbyrån, gående plats.
Svar till ^Norrländska » Östra Larmgat.
1, Göteborg.
Iduns exp., f. v. b. VHlfl otl 191 * 3 hushall önskar ung flicka L^xam.
kv sjukgymnast önskar till som R UI a l l l a l CL inackord.
i bildad, musi- maren plats hos läkare eller i familj kalisk familj, hälst i Skåne.
Svar till » S », Svar till » Sjukgymnast », Söderköping p r Falkenberg p. r.
P N flicka, som genomgått 8 månaders elevkurs pä lasarett önskar plats att JÄMTLAND, HÅLLAND.
passa sjuk herre eller dam.
Svar till » A.
G. Kristianstad p r.
T TNG, musikalisk flicka önskar plats * ^ aktad familj som sällskap och hjälp i öppnas åter första juni.
Vackert beläget fem hushållet.
Villig hjälpa till med skrifgöro minuters väg från Hållands post- och anhalt- mål.
Svar till » Hildur 19 är », Göteborg p. r station.
Ligger 1,550 fot öfver hafvet.
Skön och stärkande luft 1 Helinackordeimg, rum och mat för tre kronor dagen.
Lungsiktiga F \ emoiselle Suisse, parlant anglais et all Vidare mand, actuellement en Finlande, désire mottagas ej, läkareintyg fordras.
de suitc piace d ' institutrice ou dedemoiselle upplysningar lämnar Karin Hedman, Hål- liwd.
Obs.
rikstelefon finnes.
de compagnie dans famille de Stockholm ou dans les environs.
S ' adresser Ä M:elle KONFIRMATIONSUNDERVISNING Krieg, Chez Consul Ceder, Vasa (Finland) T TNG flicka önakar plats i god familj, hälst för en flicka önskas i sommar samt helin- å bruk eller i stad, som hjälp och skrif- ackordering för familjen antingen i präst- biträde.
Har genomgått 3 m. kurs i Påhl- gården eller i dess närhet.
2 å 3 rum er- mans handelsinstit., kunnig i hvarjehanda fordras.
Läget hälst i södra Sverige i skog- husliga göromål.
Lön enl. öfverenskom rik trakt invid sjö.
Svar till kommendör- melse.
Sv.
till » E.
H.
21 år », Iduns exp.
kapten Lannerstierna, Karlskrona.
r Pensionat Hedman T T ndervisningsvan, mycket skicklig lära rinna är händelsevis ledig nu genast.
Hufvudämnen: språk och musik.
Flerårig vistelse utomlands och tvänne diplom frän mottagas några flickor i ung prästfamilj fr utländskt universitet.
Fina rekommenda- 27 juni — 2 aug.
Härligt och friskt läge vid Svar till » Konfirmation », tioner.
Sv.
t.
» Plikttrogen », Kopparberg p. r skog och sjö.
Askersund, pöste restante.
Till Konfirmationsundervisning
