# ID: svediakorp-per1493
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1903
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 22,745
# sentences: 1,232
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


LÖRDAGEN DEN 4 APRIL N:R 1903 ofta umgälla det bråk han emellanåt ställer till med sina kritiker; han är nämligen en liflig och kamplysten entusiast, medan jag är en fredlig musiker, som endast lefver för min konst — sådan jag uppfattar henne — och mera stillsamt hoppas på framtiden.
Och icke blott hos den stora allmänheten — nej, äfven- i de invig- daste musikaliska och litterära kretsar har jag kunnat iakttaga denna förväxling.
Ena ögonblicket frågar man mig.
intresseradt om min opera eller ber mig spela en ny kom- position, i det nästa presenterar man mig humoristiskt för nyan- ländande gäster som — » argsint recen- sent ».
Det låg därför icke någon synnerlig hän- förelse i de tonfall, hvarmed jag besvara- de hans hälsning och frågade, hur det stod till.
Äfven hans stäm- - ma ljöd något mod- stulen, när han för- klarade, att han kom WILHELM PETERSON-BERGER.
FOTO FÖR IDUN AF A. BLOMBERG.
för att intervjua mig.
Tidningen Idun hade fått hans förhastade löfte att skrifva något OCKSÅ E N INTERVJU.
till mitt porträtt, och detta löfte måste nu infrias.
DET KÄNDES skönt att efter en sträng arbetsförmiddag sjunka ned i hvil- » Har man inte kunnat få fatt på någon stolen, luta nacken mot kudden, sluta annan än d i g?
» frågade jag förbindligt.
ögonen och låta tankarna löpa hvart » Nej, i hela Stockholm finns ännu ingen, de ville.
Men glädjen blef inte lång.
Just som vill riskera en panegyrik öfver dig.
Inte som jag höll på att domna bort, frigjord från j a g heller för resten, » tillade han med en alla tankar, knarrade dörrlåset och en person suck.
trädde in i rummet.
Trots eftermiddags- » Panegyrik!
D o m öfver död man må vara skymningen kände j a g genast igen h o n o m: en panegyrik, om skäl finnas — gentemot de det var min vän P.
B., Dagens Nyheters lefvande bör man inta en mer afvaktande musikkritiker.
hållning. » Ehuru han utgör mitt allra intimaste um- » Ja, det är just hvad man gör ifråga om gänge, möter j a g honom ofta med egendom- dig.
Ingen vet ännu riktigt, hvad han skall ligt blandade känslor.
En sällsam naturens tro, och därför vill man slippa yttra sig. » lek har nämligen gifvit oss en fullkomlig » Ja, men det är j u bara därför att man för- tvillinglikhet i fråga om anletsdrag och gestalt växlar oss båda och inte vet, hvem som är och en ännu egendomligare slump har fogat, j a g och hvem som är du. » att vi bära precis samma för- och tillnamn.
» Nå, det måtte väl vara ett giltigt skäl.
Följden häraf är lätt att inse: jag utsattes Det är inte roligt att skrifva tidningsuppsatser för oupphörliga förväxlingar, och den stora om personer, hvilkas identitet man ej lyckats allmänheten, som ej kan fatta en dylik be- få fullt konstaterad. » synnerlig tillfällighet, tror helt enkelt, att vi » Och så har man bedt dig.
— Ja, du är äro en och samma person.
Jag får därför då egentligen också närmast till det.
Och 14 (849).
det är j u en tröst, att åtminstone Idun kan skilja på oss, eftersom dess redaktion vändt sig till dig. » » Var inte för säker!
Idun tror möjligen, att den vändt sig till dig för att få en text till mitt porträtt. » » Hvarför har du inte tagit närmare reda på den saken — genom att fråga? » » Jag var rädd, att redaktionen kunde bli tveksam, om den upptäckte, att den här möj- ligen tagit miste på person.
Det är j u alltid en heder att bli porträtterad i Idun, och så länge man inte kan skilja på oss, är den hedern min lika m y c k e t som din. » » Mycket vackert resonneradt!
D u bryr dig alltså inte om, hvem denna heder med råtta tillkommer? » » Jo visst!
Men den frågan är mycket mer invecklad än du tycks anse. » Han ryckte sin stol närmare min och bör- jade tala med ifrig röst.
» D u måste medge, att vi alltid under hela den tid vi kännt hvarandra stått i den lif- ligaste växelverkan.
Hur många goda råd och fina vinkar har jag icke gifvit dig an- gående dina kompositioner!
Och i gengäld har jag fått höra din mening om månget tonverk, som jag haft till uppgift att offent- ligen bedöma, och därigenom kunnat bättre precisera min egen.
T y jag medger att da har rätt i ditt påstående, att kritikerns om- döme o m ett konstverk kompletteras af konst- närernas. » Jag afbröt honom något otåligt.
» D u citerar mig oriktigt: så har jag aldrig uttryckt saken.
Jag har sagt, att hvarje kri- tiker måste vara en smula konstnär, om han vill yttra sig om konstverkens tillblifvelse och inre väsen med någon sakkännedom.
Den som icke är konstnär förnimmer intet af det konstens ande tillhör, därför äro också så många kritikers ord ingenting annat än ung- domligt kåsörjoller, hvilket ju ibland kan före- falla älskvärdt och oskadligt nog, men som dock har én ful baksida — humbug och char- lataner !.
Konstnären har egna ideal, den rene kritikern söker förstå andras, men icke att » söka förstå^, utan att verkligen ha ideal och följa dem är det som tillför världen nytt andligt lif, nytt brännstoff, nya pulsslag.
Och o m du verkat något, hvaraf du kan berömma dig, så har du gjort det genom ditt ideal — och det har du fått af mig! » Han smålog.
» Bevars, så hett du tar i!
som ett själfförsvar. » Det låter nästan » Nej, men den förväxling, hvarför vi stän- digt äro utsatta, har tvungit mig att tänka mig djupare in i problemet o m konstnärens och kritikerns förhållande till hvarandra.
Jag uppfattar icke detta förhållande som en kon- sonans, utan som en dissonans och till på köpet en oupplöslig sådan.
T y den enda upp- lösning som kan tänkas, nämligen att kriti- kern tystnar eller upphör, det är ingen upp-
- 214 — IDUN 1903 lösning i musikalisk mening.
Snarare då i tragisk. » Min vän smålog åter ironiskt.
» Alltså kan det hända att j a g är en tragisk person, en som sonar sin ofullkomliga et med sin undergång, » » Ja bevars • — o m du bara skyndar dig att gå under!
Men ondt krut förgås inte så lätt. » » Din replikföring är förtjusande!
Du skall också snart ha den glädjen att se mig gå — om inte under — så åtminstone utför trapporna.
Men dessförinnan ville jag gärna ha inhäm- tat några biografiska data för min Iduns- artikel. » » Jaså!
Jaha — här har du ramsan: j a g är född 1867 på Angermanälfvens strand och tillbragte min barndom och första u n g d o m i Västerbotten.
Mina första och bästa barn- domsminnen i fråga om konst äro min mors föredrag af Beethovens sonater och min fars entusiastiskt sjungande deklamation af H o m e - ros.
Ståtliga namn, inte sant!
(Det ska ' tu- san vara anspråkslös, när man inte behöfver dikta.)
Efter aflagd mogenhetsexamen, begaf jag mig hösten 1885 hit till Stockholm för att studera musik, vann inträde vid konser- vatoriet, där jag ej ansågs för något synner- ligt ljus, anade organistexamen, reste 1889 till Dresden för att studera instrumentation, blef senare anställd som lärare vid Dresdens Musikschule, en plats, som j a g lämnade till följd af det ansträngande och förslöande ar- betet, begaf mig hösten 1895 tillbaka till Stockholm igen och blef Dagens Nyheters musikrecensent. » Min väns ansikte uttryckte en gränslös häpnad.
» H v a d?
Blef du ... » » Jaså, förlåt!
— När jag har dig så där framför mig, är det som om jag bara såge mig i spegeln; jag glömmer, att du är en verklig person. » » Ja, kan inte ens du själf skilja på oss två, hur kan du då begära att andra skola göra d e t?
» » Har du någonsin hört mig begära det?
Sådant kan man inte be om.
Det sker ändå.
— Eller det sker icke, och det är just det tragiska. » » Jaså, är nu också du tragisk!
Nej, vet du, det här börjar bli för högtidligt och in- veckladt.
Jag tror jag kilar. » » Vänta litet!
Jag har här en hel mängd anonyma bref, som visst äro ämnade åt dig, fast brefbäraren burit dem hit.
Jag har na- turligtvis öppnat och läst dem.
De äro rik- tigt roliga ibland.
Se här ett, som bara inne- håller ordet ' fähund! '
och är undertecknadt ' många operavänner '.
Och se här ett tack, för att du ' angripit ' den där sångerskans tek- nik, och här en lång artikel om musikdra- mats dunkel etc.
Tänk att det finns så många människor, som inte våga sätta ut sina n a m n!
» Min vän tog I detsamma lade han märke till en annan brefpacke, som jag skilt från den förra och stoppade ned i skrifbordslådan.
Han frågade: » Hvad har du där d å?
» » Jo, det är en hel hop vänliga, uppmunt- rande och af tacksägelser fyllda bref e t c.
Men de äro inte anonyma — och dem be- håller j a g.
» » De se ganska tjocka ut, de också, » an- märkte min vän spetsigt.
» Afundsjuka! » » Ja, där ha vi det.
Det är just afund s o m söndrar oss. » » Jag afundas dig inte de obehag du ådrar dig genom din hetsighet, men — ett faktum är att jag får lida för dem. » » För din skull kan j a g inte ändra m i n öfvertygelse. » » Nej, därför är också vår konflikt olöslig! » Han flammade upp.
» Men det behöfver den inte vara!
Tänk på hur många exempel det finns på dylika *, konstnärligt-kritiska tvillingpar!
Och storai sedan!
Wagner, Liszt, Berlioz, Schumann m. fl.
och här i Sverige Norman, det måtte väl vara namn som duga!
Och har man nå- gonsin hört, att t. ex. kompositören Schumann fick lida för hvad tidningsrecensenten med samma namn gjorde. » » Ja, Schumann!
— Men tänk på Wagner. » Jag såg att på hans tunga låg ett satiriskt svar, som han dock sväljde.
I stället tittade han på sin klocka och utbrast: » Nej, nu måste j a g ge mig af.
Nu har jag stoff nog till min artikel. » » Ja, men kom nu inte bara med årtal o c h sådana där ofärgade allmänna fakta!
Kan du inte också säga något vackert o m mina, sträfvanden, om mitt svärmeri för det stora och det enkla i konsten, den storhet, som är ett uttryck af inre rikedom, och den enkel- het, som endast nås genom behärskning och kraft.
Det är icke för den bohémartade non- chalansens formlöshet som j a g kämpar, ej heller för den enkelhet, som blott kommer äf inre fattigdom och torftighet! » » Hvad menar d u?
Kämpar duhi » Jaså, förlåt!
N e j, ' d e t är du, som kämpar — men för mina ideal.
Det kan du j u åt- minstone antyda! » » Jo, jag skall försöka få in det någonstä- des på slutet.
Men ajös med dig nu! » * ' Jag öppnade åter ögonen, han var borta.
Hade han verkligen besökt mig, eller hade jag blott — » låtit tankarna l ö p a »?
Jag vet inte.
Full visshet får jag först, när jag i Idun finner hans artikel, signerad med hans — och min — namnteckning: " WILHELM PETEESON-BEEGER.
TILL bunten med en sötsur min.
W.tt, ffodt råd.
Använd alltid för munnens och tändernas vård F. Paulfs AZYMOL.
Mot smitta, för sårbehandling, ekzem, finnar, reformar, hud- rodnader är Azymol det verksammaste.
Framstå- ende läkares intyg medfölja hvarje flaska Azymol.
Till hudens förskönande och vård är utan gensägelse F. Pauli ' s prisbelönta BALSAM-TVÅL den bästa och angenämaste.
Den innehåller de för huden mest välgörande balsamer.
F. Pauli ' s Balsamtvål säljes i parfym- och speceriaffärer m. m.
Som nytt blir såväl siden- som andra tyger, om man tvättar dem med F. Pauli ' s fläcktvål, kal- lad » Puritas ».
LÄSEKRETSEN.
SÅSOM SYNES framträder Idun från och med detta nummer i något förändradt yttre.
Genom denna ändring har framför allt den fördelen vun- nits, att titelsidans illustrationer bättre skyddas än tillförene, då de, placerade på yttersida, ju lätt varit utsatta för nedsolkning och annan skada.
På samma gång kunna vi meddela, att k. ge- neralpoststyrelsen på vår anhållan förständigat vederbörande posttjänstemän att icke onödigtvis vika genom postverket abonnerade tidningar, för- sedda med finare illustrationer, äfvensom söka förekomma, att sådana tidningar under postbe- handlingen nedsmutsas eller på annat sätt skadas.
Skulle skäl till klagomål i berörda hänseende framdeles förekomma, vore vi tacksamma få mot- taga meddelande därom, åtföljdt af det nummer, klagomålet gäller.
MELLINS FOOD REDAKTIONEN.
af Läkarekåren: = = = = = = = PROGRESSIV IDUN D AF RESKATTNING.
FÖR RING.
A J A G nu har äran tala genom Iduns spalter, så förutsätter det naturligtvis att mina läsare tillhöra den s. k. bildade klassen och således äfven känna hvad progressiv be- skattning vill säga.
Helt visst finnes det dock många mantalsskrifna lif inom Sveriges landa- mären, som n o g ännu stå undrande inför en sådan öfverskrift.
A t t här är fråga o m något penningekraf, det förstår man i alla fall.
Skulle j a g våga en definition så skulle den lyda så: » allt fortskridande skatteökning i proportion till kapitalets ökning, som staten vill kräfva af alla dem, hvilka ha några till- gångar ».
Det är väl knappt något i våra dagar, m a n i skriar så högt öfver, som de stora betungande skatterna, de där krono- och kommunal-, som äro så obehagligt kroniska och besitta en så särskild förmåga att alltid komma olägligt.
Se, man tycker, att man rakt inte får något för sina stora, hopknogade pengar.
När man kastar ut tia efter tia för pärlande champagne och äkta havanna eller äkta pärlor och spets- gepyr, då har man åtminstone fått någon verklig valuta, men för dessa skattepengar får man, som sagdt, j u rakt ingenting.
Är det " då ingenting att få bo i ett land, där man, för att nu tala som Ellen Key, » i lifsberus- ning och hvitglödande lidelse kan få skåda ut öfver turkosblå, emalj blå, ultramarinblå sjöar, silfvergröna, svalgröna, grönvioletta träd, öfver guldgula, topasgula, solgula blomster med hänryckt lifsandakt i den opalskimrande aftonklarheten », eller för att använda egna, färglösa ord, att få bo i ett land, där man på fädrens språk får tillbedja sin Gud i här- liga götisk-romanska tempel, får lära sina barn detta samma språk i goda skolor, för att inte säga vackra, med oljemålningar på väggarna, får tänka fritt, skrifva fritt, tala fritt?
Ar det ingenting att få promenera på upplysta gator under polisens höga beskärm, att få vrida vatten ur kranar, både varmt och kallt, att få vård på lasarett och sjuk- hus, när kroppens alla lemmar behaga göra storstrejk?
Ä r allt detta icke värdt till och med en extra bevillning, som törhända kan tillförsäkra större möjlighet att försvara och bevara det alltsamman åt kommande genera- tioner?
H v a d nu den progressiva beskattningen an- belangar, så ligger afgörandet därom hos våra högt betrodda riksdagsmän, för hvilkas kloka rådslut hvarje medborgare, hög eller låg, måste böja sig.
» Gifven kejsaren det kejsaren tillhörer och Gudi det Gudi tillhörer, » lydde budet redan för två tusen år sedan.
» Den mycket varder gifvet, af honom skall ock mycket utkräfdt varda. » Det är något så underbart med det där guldet, hvad det tjusar, hvad det lockar med rent dämonisk makt, ja, icke en gång den pro- gressiva beskattningen skall kunna stäcka jord- bundna varelsers giriga åtrå att få ärfva eller förvärfva mer och mer däraf.
Men det har nu en gång liksom alla Guds gåfvor blifvit så förunderligt ojämnt fördeladt bland män- niskor.
Kanske har din reflekterande ande någon gång framkastat ett spörjande hvar- för?
Står du högt uppe på lifvets höjder, där sol och ljus förgylla stigen, då, misstänker jag, har den frågan icke så ofta besvärat dig eller har den åtminstone icke inrymt något af den intensitet, som ovillkorligen kräfver svar, men kryper du där nere bland dalens fukt och mörker, då har kanhända detta spörs- mål blifvit ett bittert rop, som velat tilltvinga erkändt bästa näringsmedel för barn och sjuka.
Finnes på Apoteken samt hos Speceribandlarne.
P R O F • * - «t1- u b r V a n a o f r i n Axel Lennstrand, G E F L E.
= = = = =
— nog hända, om vi annars hafva en smula hjärta, att man ser till, hvad man kan af stå åt sämre lottade likar.
Finner man då i sina förrådsrum, hvilkas ytvidd vanligen inte stå i rimlig proportion till det inrymda, af mat eller dryck något, som man inte längre orkar taga vara på, då händer det under- stundom, att man därmed kan hjälpa någon fattig stackare.
Nog tycker man då helt visst, att man gjort en god gärning, ja, man kan nästan inte låta bli att nämna därom för sina vänner bara så där a propos vid något lämpligt tillfälle, det är j u i alla fall så mänskligt (eller kanske jag skulle säga så kvinnligt).
Visst har man gjort en god gär- ning, men man borde göra större, borde för- saka något för sin egen omhuldade person, minska något på egna, ofta högt uppdrifna behof.
För att kunna sträfva fram på denna själfförsakelsens tröggångna väg, offringens smala, obekväma stig, måste man, som sagdt,, träna sig.
Om man bara en enda gång kunde neka sig själf något, som man gärna vill ha och i stället förvandla detta något till en kaka bröd, ett klädesplagg eller kanske blott en liten enkel blomma åt någon, som går hung- rande, frysande eller utan glädje, så skulle man helt säkert få erfara, att en ny under- bart värmande känsla genast tinade upp den is, som, under år af själfviskhet och lik- nöjdhet, bildats kring hjärtat och gjort det kallt och oberördt för lidande likars nöd.
Efter denna underbara känsla skulle man kanske snart åter längta och efter upprepade öfningar blefve man så rätt skicklig i det soliga gifvandet, i erläggandet af sin progres- siva skatt till mänskligheten.
— sig svar.
— Många skulle säga, att denna olika fördelning är en allgod Guds till en kortsynt mänsklighet, som icke förstår bans vishet, •andra att den är karmas, den omutliga rätt- visans, som räknar med faktorer från före- gående lif och några, som jag hoppas blott några, att den endast är slumpens, det blinda ödets.
Det ligger emellertid i själfva frågan något af kraf.
O m en stackars blåblek fattig trashank kommer hungrig, naken och lidande och frågar: hvarför har du fått så mycket mera och jag så mycket mindre af lifvets håfvor, så tror jag, äfven med kännedom om din utomordentliga själfviskhet, att du icke har hjärta (eller kanske jag skulle säga mage eller panna, jag vet icke riktigt, hvar för- mätenheten har sitt säte) att svara: » därför att j a g skall få njuta mera. » Du blir svaret skyldig eller är modig nog att göra den be- kännelsen: » därför att jag skall kunna verka mera. » Frågan har då lyckats framtvinga ett erkännande af skyldigheter, progressiva i för- hållande till kraften.
Jag tror inte, att någon åtminstone i teorin vill förneka rättvisan af ett sådant erkännande, ty det ligger däri något af försonande utjämnande.
Skulle några utvalda lyckans barn blifvit öfverösta med guld och gods blott för att kunna tillfreds- ställa själfviska böjelser och begär, äfven om dessa skulle omfatta sådana förnäma nycker som att hvar dag vilja ha en liten juvelprydd sidensko för att trampa på det bröd, om hvilket samhällets olycksbarn förgäfves måste tigga, vore orättvisan himmelsskriande.
Nej, den där mycket varder gifvet, af honom skall sannerligen ock mycket utkräfdt varda.
Den m y c k e t tager emot, skall ock mycket lämna bort.
Samhällets stora kraf på de rike i världen äro således i viss mån berättigade.
Men nu tror jag verkligen inte, att de just behöfva predikas ut för våva dagars fattiga, ty är det något de förstå, så är det just den teorin.
Den har j u föröfrigt något af socia- lismens bedårande skimmer öfver sig och dess läror annammas alltid med begärlighet af an- däktigt lyssnande skaror.
Den fattige tycker sig ha.
rättmätig fordran på den rikas hjälp och aktar just därför hans » spottstyfver » ofta ganska ringa.
Men nu är det icke allenast penningerikedom, som hopar moraliska skulder öfver en män- niska, utan jämväl all annan rikedom, alla andra himmelska gåfvor, men därpå tänker man kanske inte så ofta.
Men Han, som stiftat heliga, oföränderliga lagar för allt i sitt universum, Han, som funnit för godt att utskifta äfven andliga rikedomar så förunder- ligt olika bland människors barn, Han har äfven i sin rättvisa allvishet belagt denna andliga rikedom med en s. k. progressiv be- skattning.
En på gods och guld fattig kan sålunda häfta i stor moralisk skuld till en rik, för hvars underlåtande inbetalning helt säkert skall affordras honom räkenskap lika visst som den rike.
Alla goda gåfvor äro pund, som icke få gräfvas ned, utan skola omsättas och förräntas till mänsklighetens väl- signelse.
Med mina stora gudagåfvor skall jag hjälpa icke endast mig själf framåt i andligt och materielt hänseende på lifvets törnbeströdda väg, utan alla mina medvand- rare, ty j a g är i viss mån solidarisk m e d hela mänskligheten.
Hvad jag fått mer än andra af rikedom, begåfning, kunskap, styrka och inflytande, där häftar j a g i skuld till dessa andra.
Den rike måste hjälpa den fattige, den starke den svage, den friske den sjuke, den kloke den enfaldige enligt him- melska lagar.
Du, som pockar öfver ditt rättmätiga kraf på den rike, är du då så arm och så vanlottad, att du ingenting har att gifva h o n o m?
Du kunde alltid gifva kärlek, tacksamhet och uppmuntran, men du gifver understundom förtal och misskännande, och därmed förtar du törhända lusten till fortsatt hjälpsamhet.
Du kväfver då med din svarta otack det frö till goda gärningar, som kanske eljes kunnat spira upp till kraftig brodd.
Må den, som tager emot, se till, att han inte samkar större skuld än den, som aldrig gaf, ty då kan det hända att på honom tillämpas orden: » åt hvar och en, som har, skall varda gifvet, att han skall hafva öfver nog, men Men allting är relativt här i världen, så ock rikedomen.
O m j a g tillhör, låt mig säga, medelklassen (det jag nu inom parentes sagdt anser vara det lyckligaste), så finnes det säkert tusenden af medvandrarne på denna planet, som i nedlåtande medlidande se ned på mig, ömkande min torftiga boning, min brist, min fattigdom, men lika säkert andra tusenden, som med bitter afundsamhet betrakta min fina våning, mitt öfverflöd, min rikedom.
— Det vore därför icke alldeles ur vägen, om den högljudde, pockaren på de rike såge till, om bland de många fattiga det tilläfventyrs icke skulle finnas någon, som har mindre än han.
Att lära sig sina rättigheter här i lif- vet, det går lätt och lustigt, men skyldig- heterna, de tillhöra ett obehagligt kapitel.
— För den naturliga människan är gifvandet visst icke så lätt, som det kunde tyckas.
Man måste träna sig (nu för tiden går all- ting genom träning), om man skall bli fva skicklig däruti.
Själfviskheten, allhärskare öfver människors onda gärningar, är, Gudi klagadt, så stark inom en, att man vanligen icke förmår undertrycka ens den minsta egna lilla önskning till andras fromma, och jag tror precis inte heller, att man i allmänhet gör sig besvär med att försöka.
Man vill nog så gärna alltid först tillfredsställa egna uppdrifna anspråk på lifvet, innan man kan ägna någon tanke åt andras nödtorft.
När man fått dessa väl tillgodosedda, kan det HUSHÅLLSSKOLA, Eva Hel man &amp; G; o J DROTTNINGGATAN 68.
ET.
1886.
MA TSA CAFÉ LA R, &amp; 215 — r e l t ' s i n o m s o r 0 s f u l l a I D U N 1903 N Y H E T E R N A för våren i BARNKLÄDER NU INKOMNA HOS M.
B E N D I X 16 REGERINGSGATAN OCH 5 STUREGATAN den, som icke har, från honom skall tagas äfven det han har. » Det går så underligt till däruppe högt öfver molnen och vår Herres stora bokslut skall helt visst vid tidernas ände visa ett för- vånande facit.
Om man icke inbetalt sin andliga progressiva skatt, skall den sanner- ligen en gång varda uppförd på den stora himmelska restlängden.
— Vår tid har stora kraf på det lilla under- liga skapelseverk, som kallas kvinna.
A f henne ha skapelsens herrar åtminstone rätt att fordra nästan allting, pengar, skönhet, kärlek, tåla- mod, examensbetyg, modersskicklighet, räken- skapsföring och mycket utsträckt allmän bild- ning.
Hon bör för öfrigt par préférence vara det godas bärare här i lifvet, och det är där- för just hon, som djupast bör förnimma något af ansvarskänsla, som måste följa med hvarje maktställning.
Rikedom är makt, skönhet, kunskap, inflytande är makt.
A f allt detta tror jag, att inflytandet kommer högst på skalan af den progressiva beskattningen.
Ingen vill väl, hur än han må ringakta kvinnokraft, kvinnoarbete, kvinnologik och kvinnorörelser, förneka hennes stora inflytande, som, indirekt åtminstone, kan spåras långt ut öfver hemmets värld, men som direkt just där inom är oer- hördt.
Hennes inflytande öfver mannen är där tio gånger större än han känner och minst hundra gånger större än han erkänner, och det är i sanning väl, värdt att eftertänka, huruvida detta inflytande för honom är en driffjäder till större o c h ädlare handlingar eller till lägre och ovärdigare.
O m det moder- liga inflytandet, som kanske är det största och heligaste och just därför EDLIGT den progres- siva teorin det ansvarsfullaste, vill j a g icke orda i denna lilla uppsats.
Men om hon, det är ännu fråga o m den stackars skuld- belastade kvinnan, städse betänkte ansvaret af sitt stora inflytande, skulle hon icke låta sin ryktbart snabblöpande tunga vara en så villig bärare af onda rykten och icke så lätt- färdigt låta denna samma lilla skarpa tingest utslunga förkastelseord öfver den nästa, som icke behagar henne, ty sådana ord hafva frö af smitta, som sprider sig med större hastighet än själfva influensa-bacillen och åstadkommer verkningar långt utöfver, hvad man tänkt eller velat.
Om man har hufvud nog att förstå rätt- mätigheten af statens progressiva beskattning på förmögenheten i världen, så skall man utan tvifvel nog också hafva hjärta att er- känna allvisheten af den progressiva beskatt- ning, hvilken Herren förordnat äfven för den andliga förmögenheten, och den olika fördel- ningen här i tiden af andligt och materielt godt skulle icke blifva så himmelsskriande.
» Den mycket varder gifvet, af h o n o m skall ock mycket utkräfdt varda. » undervisning i matlagning, finbakning, desserträtter m. m.
3 mån.
elevkurs.
Prosp.
och Upplysn.
fritt.
särsk.
för damer, som följd af centralt läge, godt och rikligt bord, låga priser och därtill rabattkuponger.
Stadens mest besökta.
BUFFÉ öppet till 11 e. m. Frukost-, lunch-, supé- o. kaffeservering.
Tårtor, bakelser, kaffebröd från eget bageri sarv.
o. säljes här.
IDUN 1903 — 216 t * IDA MATTON.
SVENSK BREP EN bör fröken M. ingalunda vara okänd, då hon där ofta utställt sina arbeten.
Särskildt på- minner jag mig, att hon så väl å konstut- ställningen i Stockholm 1897 som den i Gefle 1901 låtit sig representeras.
Det var hufvudsakligen för att taga del af fröken M:s konstinlägg, som jag för ett par dagar sedan begaf mig upp i » Damernas sa- long ».
Det kanske tillgifves mig, o m jag i största korthet redogör för mina intryck häri- från, särskildt med afseende fästadt på där- varande svenska representanter.
Utställningen omfattar ej mindre än 1,200 nummer och upptager 12 stora salar.
Mycket blommor, alldeles för mycket, mycken » nature morte » och porträtt i m ä n g d!
Däremot en- dast ett fåtal landskap, och genremålningen nästan orepresenterad.
Det var verkligen icke många dukar, som kunde väcka något starkare intresse och af hvilka jag bibehållit något mera varaktigt minne.
Att här emeller- tid funnos verkligt bra saker, det är satt utom allt tvifvel och därför borga de kända namnen af en hel del artister.
För att nämna ett par, vill jag påpeka m:me Nanny A d a m s tvänne större bilder: ett holländskt landskap samt ett venetianskt motiv.
M:me Went- worths stora porträtt af prinsessan af Argon- DEKORERAD KONSTNÄRINNA.
FRAN IDUNS P A R I S K O R R E S P O N D E N T.
F E A N S K A TIDNINGAR, och antagligen äfven åtskilliga svenska, hade nyligen att berätta, att republikens president, vid öpp- nandet af Vunion des femmes peintres et sculp- teurs ' vårutställning i Paris, åt en af utställar- innorna, vår landsmaninna, fröken Ida Matton, öfverlämnade » Les Palmes académiques ».
Denna redan i sig själf lika smickrande som för utländingar ovanliga utmärkelse vinner ytterligare i värde genom sättet för dess del- gifvande.
En fransk målande eller skulpterande ar- tist, som på själfva vernissagedagen ur stats- chefens egna händer emottager det violetta bandet, bör och har rättighet att känna sig lika stolt som den officer eller soldat, som på slagfältet dekoreras med det röda!
Sedan lång tid intager fröken Matton bland härvarande artister-skulptörer en lika känd * som erkänd rangplats.
Under de sista åren torde knappast någon salong ägt rum, där hon ej varit representerad.
Kritiken har allt- jämt varit enstämmigt gunstig och juryn har i regel tillerkänt henne åtminstone en » mention ».
Men det är ej blott här i Paris fröken M. vunnit erkännande.
För ett par år sedan hade vi nöjet att å » Royal aca- demy » i London råka ett vackert prof på hennes konst.
Att på detta utställningsfält lyckas vinna en plats och ett nummer lär vara vida vanskligare än här på parisersa- longen.
Och för landsmännen därhemma Sverige är att döma af katalogen represente- radt af trenne målarinnor samt tvänne skulp- triser, ett förhållandevis ganska vackert in- lägg.
Fröken Julia Beck har ett 6-tal småsaker, af hvilka vi sätta hennes » Vieux Presbytére » främst.
Fröknarne Elisabeth Warling och Martha Tynell utställa respektive en och två taflor — dock, synes det oss, af föga märklig art.
Vi lämna därför målningarna för att öfvergå till skulpturen!
Kvalitativt, o m ock ej kvantita- tivt, är denna afdelning bäst representerad.
Den innefattar endast 45 nummer.
Här möta oss tvänne svenska namn: fru Agnes Frumerie och fröken Ida Matton.
Den förra utställer en större porträttbyst af Nietszche af kraftig karaktäristik och antagligen äfven god porträttlikhet.
Vidare en lampa i mässing, enkel, men smakfull.
Dessutom utställer äfven fru F. ett fem-tal små, ungefär en hand höga statyetter, kvinno- eller flickfigurer — jag kunde ej få klart hvilket.
Dessa kunde emellertid, i mitt tycke, saklöst varit borta!
Marcel Fouquier i » Le Journal » finner dessa statyetter öfvervägande » dröles » och af en » maigreur plus montmartroise que tanagré- enne! » Och så kommer jag ändtligen till fröken Ida Matton, hvilken jag hoppas tillgifver mig, att jag här en passant sysselsatt mig litet med hennes kolleger!
Fröken M. utställer tvänne arbeten, det ena en grupp i gips, benämnd » La Confi- dence ».
Den återgifver ett par unga h viskan - de flickor i bröstbild, en liten älsklig grupp, lika sann och lefvande i kompositionen som fulländad i utförandet.
Gruppen har också enstämmigt rönt de mest ampla loford af pariskritiken.
Ännu mera tyckte jag dock om ett bord- ställ för blommor.
Motivet utgöres af Näcken som en harpspelande, långskäggig man.
Det är den äkta svenska Näcken, sådan som vi minnas honom frän vår barndoms sånger och sägner.
Detta exemplar var emellertid endast en reproduktion i keramik, utförd af mr Lachenal, och den blågröna färgtonen syntes oss ej riktigt lyckligt vald.
V i hafva sedan varit i tillfälle att se själfva modellen, och denna tilltalade oss ännu lifligare.
Naturligtvis skulle min uppsats om vår ny- ligen dekorerade landsmaninna endast kunnat påräkna ett helt ringa intresse hos läsaren, om j a g ej kunnat meddela några mera per- sonliga meddelanden samt framför allt låta skildringen åtföljas af ett porträtt.
Det var därför som jag direkt från besöket å utställ- ningen begaf mig till artistens atelier uppe i Les Ternes.
En stor, ljus studio, på samma gång atelier och salong.
Man märkte granneligen, att man befann sig hos en kvinna m e d utpräglad arti- stisk smak, men på samma gång med sinne GRAFMONUMENT AF IDA MATTON.
i Enligt referat af meddelande från Svenska: Tandläkaresällskapets kommitté för undersök-: ning af gängse antiseptiska munvatten på Inter- = nationella Tandläkarekongressen i Stockholm den i 15 Aug.
1902 är:::: l ST0MAT0L: ovedersägligen det munvatten, som bäst uppfyller: = de fordringar medicinen och tandhygienen ställa:: på ett bakteriedödande och sjukdomsförekom-:: mande preparat för tändernas och munnens vård.
: [STOMATOLFABRIKEN, Stockholm.
I l H.
H.
Konungens Hofleverantör.
i dona är ett af de nummer, som af härvarande tidningar enstämmigt berömts.
Det gjorde sig ock i mitt tycke bra, men det är alltid tacksamt att måla en vacker kvinna i » grande tenue ».
Då vill jag i stället gifva företrädet åt m:me Fraude, som återgifvit bilden af en ful kvinna på ett sätt sådant som hon gjort det i porträttet af m:lle A.
Det är större konst, synes det mig!
Af de till ett 450-tal uppgående utställarne torde knappast ett 30-tal vara utländingar.
Italien är endast företrädt af 2, Spanien med en, England och Amerika med ett 5-tal.
PORTRÄTT BYST AF PASTOR MORO.
— för det hemtrefliga, tvänne egenskaper som ej alltid förenas!
Taflor, blommor, skulpturarbe- ten och » bibelots ».
Bekväma soffor och stolar och små förtjusande » paraventer ».
I en stor präktig kamin brinner en duktig brasa, och framför densamma sitta vi snart, min älsk- värda värdinna och jag, och under det tref- liga puttrandet af vattnet i samovaren för- siggår min intervju.
Fröken M. är Geflebarn.
Mor och syskon äro bosatta där.
Fadern, fabrikör L.
A.
Mat- ton, död sedan ett par år.
Sina konststudier börjar fröken M. vid tek- niska skolan i Stockholm och fortsätter dessa under en följd af fyra år.
Ar 1887 erhåller hon tvänne stipendier, ett från skolan, ett frän kommerskollegium och begifver sig då till Paris, där hon med undantag af några korta besök i hemlandet och resor i England och Italien allt sedan varit bosatt.
Hon har här studerat för mästare sådana som Chapu, Mercié och Puech.
Eedan första året efter sin hitkomst ut- ställer fröken M. å salongen en porträttbyst, som hugnas m e d en » mention », och alla föl- jande år har hon varit representerad.
I år ärnar hon utställa sin här ofvan omtalade grupp » Confidence » samt ett grafmonument i brons, afsedt för Gefle kyrkogård, mera få vi ej säga!
Kyrkogården i fråga äger emeller- tid redan förut ett monument, utfördt af fröken M.
Detta är rest på hennes fars graf, och meddela vi här en fotografi af konst- verket, i vårt tycke en af de bästa bland fröken M:s skapelser och äfven detta utställdt och prisbelönt på salongen här 1 9 0 1.
En porträttbyst af pastor Moro, f. d. biktfar hos änkedrottning Josefina samt hos likaledes fram- lidne kompositören Gounod, är ock ett bland det bästa af det myckna goda fröken M. ut- fört.
Pastor Moro, f. n. pére superieur inom Barnabiterorden, var grundläggare af den katolska församlingen i Gefle.
Vidare lägga vi märke till en liten för- tjusande Bébé, utställd i Stockholm 1897, samt en relief i brons, ett kvinnohufvud, belönad med mention vid fjolårets salong här.
Men det skulle blifva allt för vidlyftigt att uppräkna allt hvad vi sågo.
Fröken M. är nämligen ej blott en begåf- vad artist, hon är ock en flitig, och det är förvånande huru mycket hon hunnit utföra på dessa år.
Det är emellertid ej blott mejseln hon för- står att sköta, äfven penseln kan hon föra, och det var små förtjusande saker i olja och akvarell, landskap och djurbilder hon visade oss.
Fröken M:s starkaste sida torde vara por- trättbysten, själf sade hon sig emellertid helst arbeta med » stor skulptur ».
Men tiden går hastigt i ett sällskap så an- genämt och intressant som fröken M:s, och innan jag vet ordet af hafva tvänne timmar förflutit, och längre kan man knappast ut- sträcka en intervju.
Jag bjuder därför far- väl, fast besluten att med första begagna mig af värdinnans » välkommen åter ».
EDVARD STJERNSTRÖM.
SVERIGES L 1DUN 217 — RÖDA STUGOR.
med små rutor inom hvita karmar och en slipsten invid gafvelvägg.
Remnad skorsten öfver taket lutar, mossan sipprar grå ur alla knutar, mager jordlapp, skött af magra armar, skuggas här och där af rönn och hägg.
Kära gamla land, du: 1 lit.
l / » » l » / j - 1 » lVs • 1 » IV2 » 1 • l ' / o &gt; ltyj » l ' / » met.
1 2 kr.
0: 5 0: • 0: 60 1 1: 25 • 1: 25: 1: 50 I • 1: 50 I 2: 5 0: • 2: 50 3: 50 I 2: 25 I 1:75 1 « 0: 75 1 1 1 1: ~&gt; 1 0: Si) 1: — I • » 0: 80 [Du, mitt land, hur har du månne handlat, hvad dig skänkts af hälsa och af krafter, efter dina barn sig så förvandlat, kampfylld ära, glans och ryktbarhet, att de fly från dig i täta klungor, tonerna i dina segerfugor, icke vilja näras vid ditt bröst?
allt har födts i dessa röda stugor, Ger du dem för tunga lass att alla dina bästa aktar du ej på dem, när de klaga, näringssafter har du fått ur denna karga vret!
— draga, är din luft för kvaf för deras lungor, nekar du att höra deras röst?
Åter är det vår med ny förhoppning, åter träden stå som förr i knoppning Slut dem åter fast i dina armar och det jäser uti Sveriges mylla - - mellan haf och fjäll och fors, som larmar, marken längtar efter odlarns plog.
låt din kärlek fruktbar Hvarför knytas då så tveksamt känn för dem med modershjärtats händer omkring spaden, då den torfvan vänder, mot dem strömma, glöd!
Blif för dem den enda plats i världen, fast aprilsol synes varmt förgylla där de ha det riktigt tryggt vid härden furukronorna och få älska varmast, ljufvast drömma i dofttung skog inom stuguvägg, som lyser r ö d!
och den löftesrika rensar fjärdarna ERNST HÖGMAN.
sunnanbrisen från vinterisen, susar varslande om lyckodagar, lofvar fattigmannen bröd i år?
EN AMERIKANSK FILANTROP.
Blodet ifrigt i hvar tinning hamrar nu hos tusenden från torpens kamrar, som gå lyssnande i hult och hagar, ty en annan lockton till dem når.
.
.
Västerut, långt bortom vida vatten, dit nu kvällsol går att bryta natten och ett annat Sverige — idel fränder — b o r o c h bygger under där får kraften stjärnbanér, lön i högre värden: plogens folk från våra svenska gärden timrar där med sina starka händer upp de hem, som det i längtan ser.
Dit står hågen bort från stugor röda, dit går färden till en större möda och till större rätt för frie i en luft af frihetsfläktar männer sval.
Se, hur villigt spadarne de släppa, lämna åt sitt öde gård och täppa!
Fosterjorden deras fötter bränner, Sveriges vår förgäfves söker fånga sparbössor!
delningen väderbitna, med sin majbloms prakt och milda ånga Jubileumsfondens Ur sjiikvårdsaf | Sköljkannor, af zink, bronserade rymd I Sköljkannor, af zink, bronserade ... »: Sköljkannor, förnioklado » Sköljkannor, emaljerade Sköljkannor, emaljerade Sköljkannor, af glas, grad., utan bandtag » Sköljkannor, af glas, grad., utan handtag • Sköljkannor, af glas, grad., med handtag Sköljkannor, af sias, grad., med handtag.
Sköljkannor, af glas, grad., spetsiga • Sköljkannor, af porslin • Sköljkannslangar, af l:ma grå kautschuk ... pr Sköljkannslangar, af grå patentkautschuk ...; Sköljkannslangar, af l:ma röd kautschuk ...; Sköljkannslangar, af röd patentkautschuk ..: Sköljkannslangar, af svart patentkautschuk Priskurant, franko på begäran.
i din barrskogspäls med sömmar slitna — det är mörkt och kvart i hemmets dal.
GL.OM EJ — Kongl.
Hofleverantör.
— 5 Malm torgsgatan, S T O C K H O L M.
ram ur hult och hagar, glesa, spröda, lysa Sveriges stugor lingonröda 1903 sina söners, sina döttrars hjärtan — intet kan dem längre hålla kvar.
Skaran tågar resklädd bort längs vägen, snart är soltorpsfolket blott en sägen, tom står stugan — stumma bild af smärtan!
enslig skog sin mur kring henne drar.
V ÅRT LAND har nyligen haft besök af den amerikanske tidningsredaktören och filan- tropen d:r Klopsch från New York, som i början af sistlidne februari afreste till de nöd- lidande trakterna i Finland för att studera för- hållandena därstädes och å sina amerikanska lands- mäns vägnar lämna penningbidrag åt det hårdt hemsökta folket.
D:r K. är utgifvare af vecko- tidningen Christian Herald i New York, hvars förnämsta uppgift är välg-örenhet i stor skala, för hvilket ändamål tidningen anordnat ett särskildt insamlingssystem.
Christian Herald räknar för närvarande 250,000 prenumeranter bland den angloamerikanska befolkningen.
Det är ej endast den mera burgna befolk- ningen, som lämnar bidrag till den välgörenhet tidningen sättes i tillfälle utöfva, utan från små- folket inflyta jämväl bidrag, och i genomsnitt komma endast 10 kronor på hvarje gifvare vid ett belopp af 100,000 kr.
Många amerikanska kvinnor, hvilka, själfva i små omständigheter, hade hört talas om den rådande nöden i Finland, hade gjort rörande uppoffringar, såsom att afstå en dagaflöning, sälja sjtt här o. d., för att kunna bi- draga med en skärf till Finland, ett land, hvilket man särskildt på grund af dess olyckliga politiska förhållanden lärt sig omfatta med de varmaste sympatier.
Beträffande nödåret i Finland ansåg d:r Klopsch att tillståndet där var öfver all beskrifning ned- slående och att, trots den betydande hjälp, som redan lämnats, ytterligare 10 millioner mark kräf- des för att göra tillvaron för de nödlidande någor- lunda dräglig.
D:r Klopsch skulle verka för att Amerika bisträckte denna summa.
Det hade varit en mycket strapatserande färd genom de finska ödemarkerna.
D:r K. hade tänkt endast använda tio dagar för sin vistelse därstä- des, men hade måst offra dubbelt så mycket tid.
Sedan han lämnat järnvägen i Idensalmi strax norr om Kuopio i hjärtat af Finland, hade han måst färdas efter häst på obanade snööfveryrda vägar, där hästen ibland sjönk till bringan i snön.
Under tio dagars tid hade han varit afskuren från alla förbindelser med den yttre världen, och om han dött därute, sade han, hade ingen fåtc veta hvad det blifvit af honom.
Till de i ödemarken
IDUN iyoa - 2 IB — DET TILL SVENSKA STATEN AF FRIH.
R.
VON KR.EMER DONERADE GODSET STENHAMMAR.
spridda stugorna hade man måst plumsa sig fram i de djupaste snödrifvor och på sina ställen måste man tili och med skotta sig fram.
Vid infärden på svenskt område öfverraska- des han af att allt var gladare och ljusare på alla sätt där, och han fick intryck af att nöden ej var ens tillnärmelsevis så stor här som i Finland.
Under sin vistelse i Stockholm tog d:r Klopseh noggrann kännedom om den svenska nödhjälps- kommitténs arbeten; dessförinnan hade han i Norr- land gjort bekantskap med landshöfding Berg- ström, hvilken han ansåg vara den förträffligaste ämbetsman han råkat » utom New York ».
Och det var efter ett sammanträffande med denne, som Klopseh nämnde, att han vore betänkt på att an- slå 100,000 kronor till de nödlidande i Norr- land, och då landshöfding Bergström tog fasta härpå och lät publicera meddelande därom, måste Klopseh stå fast vid sitt till hälften afgifna löfte.
Centrala nödhjälpskommittén härstädes uppbar också summan ett par dagar senare.
Denna kommitté har nu från Amerika mot- tagit sammanlagdt 446,000 kronor, däraf större delen genom svensk amerikanska in- samlingar.
D:r Klopseh första resa i välgörenhets- syfte hade varit till Ryssland under nöd- året därstädes 1892 och sedan hade han verkat för afhjälpandet af nöden i New York påföljande år, därvid hans tidning gått i författning om att upprätta 12 hjälp- stationer i staden för de nödlidande, vidare under senare år i Kolorado, i Indien, Ar- menien och på Kuba under där pågående upprorskrig, därvid d:r Klopseh af presiden- ten Mac Kinley erhöll i uppdrag att begif- va sig till platsen för att lämna hjälp åt rekoncentrados, till hvilka han också lycka- des insamla öfver halftannat hundratusen- tal dollars.
Han hade äfven 1901 på an- modan af den numera aflidne Li-Hung- Chang biträdt för afhjälpande af den då rå- dande nöden i vissa delar af Kina, och i fjol tog han en mycket verksam del i ar- betet att hjälpa invånarna på Martinique efter den där inträffade katastrofen.
Den största nöd han träffat hade varit i Indien 1900, då han såg hoptals med människor ligga utblottade nakna på marken, medan sandstormen yrde öfver dem och täppte till näsa och mun, utan att de kunde röra sig för att befria sig därifrån.
— Helt säkert torde det intressera Iduns läsekrets att se ett porträtt af denne ovan- lige och energiske fllantrop från stjärn- banérets land, hvarför vi i dagsnumret med- dela d:r Klopschs bild, tagen i hans blom- sterdekorerade och med stjärnbaneret och konungens byst smyckade rum å Grand Ho- tell.
— Fotograferingsproceduren kunde kräfva ett litet kapitel för sig, enär d:r K., som var lifligheten och snabbheten själf, en- dast med svårighet kunde anträffas, och när han ändtligen kom inom kamerans synhåll, hade så f örtvifladt brådtom, att det ville vår fotografs hela fintlighet och precision till för att seancen skulle lämna ett godt resultat.
Men Iduns specielle illustratör ryggar aldrig tillbaka för några svårigheter, därför stod lyckan honom bi nu — som alltid.
UR DAGSKRÖNIKAN.
ADELSGODSET STENHAMMAR doneradt till svenska staten.
Strax efter det friherre Robert von Krsemer aflidit, spordes det att den bortgångne ädlingen skulle ha donerat sitt gods Stenhammar till hertigen af Södermanland, prins Wilhelm.
Detta rykte fick sin| bekräftelse, ehuru i en något för- ändrad form, då friherre von Kraemers testamente härom dagen öppnades.
Detsamma gaf nämligen vid handen att friherre von K. testamenterat godset Stenhammar med underlydande till svenska staten.
Den aflidnes änka, friherrinnan von Krsemer, skall dock med oinskränkt dispositionsrätt besitta godset under sin lifstid.
Efter friherrinnans död skall godset utarrenderas till någon prins af det regerande konungahuset på dennes lifstid.
Om någon hertig af Söderman- land finnes, har denne företräde.
Äro af konunga- huset flere likaberättigade, har konungen bestämmanderätten.
Testamentet är dateradt den 17 maj 1901.
Om vid blifvande utarrenderingstillfällen det ej finns någ on prins af det kungliga huset, som kan komma i åtnjutande af testa- mentets bestämmelser, skall arrendeförmå- nen tilldelas någon högt uppsatt och om staten särskildt förtjänt person, hvilken utses af konungen. '
I donationen af Stenhammar ingå ej det å slottet förvarade lösöret och konstsam- lingarna.
Det herresäte, som sålunda blifvit före- mål för en alldeles särskild uppmärksamhet, är som bekant en af Södermanlands vac- kraste egendomar.
Särdeles naturskönt be- läget mellan sjöarna Valdemaren och Kyrk- sjön och nära Flens station, är det med sin slottslika, tornprydda hufvudbyggnad väl- bekant för resande med västra stambanan.
Godsets historia går tillbaka till början af unionstiden, då här låg en gård benämd Slsethammar eller Slsedehammar.
Denna ägdes af Laurens Birgerson Lilje och torde sedan stannat i hans släkt till 1500-talet.
Sedermera har godset innehafts af ätterna Rosenhane, Ribbing och Falkenberg och kom från sistnämnda släkt år 1809 genom köp till grosshandlaren A.
P. Söderberg, hvars enda dotter blef gift med landshöf- dingen frih.
R. von KrEemer.
Denne lät väsentligt ombygga det från Rosenhaneska och Ribbingska tiden härstammande slottet och införde väsentliga förbättringar i god- sets skötsel.
Efter landshöfding v. K:s död blef den nu aflidne friherren innehafvare af egendomen, som under hans besittnings- tid kommit i åtnjutande af ytter- ligare förbättringar och förskö- ningar.
- Stenhammar omfattar med un- derlydande gårdar och hemman omkring 12 mantal och är taxe- radt till 315,000 kr.
(år 1890).
DEN AMERIKANSKE FILANTROPEN D:R LOUIS KLOPSCH I SITT RUM A GRAND HOTEL I STOCKHOLM.
A. BLOMBERG FOTO.
R) JURSHOLMS PENSIONAT, som äges af fröken I. Wen- del, är nu, efter nyligen afslutad reparation, i stånd att emottaga gäster, som med landtlifvets be- hag vilja förena en närliggande hufvudstads alla fördelar.
Vil- lans vackra läge med den här- liga utsikten öfvrr Österviken samt med dess tilltalande innan-
219 — » LEA ».
ÄNNU EN IDUN 1903 HÅGKOMST.
PRINSESSAN ROSENKIND FRÖKEN M. TORSELL) 2.
LYCKANS FÉ (FRU L. SANDELL).
3.
SCEN UR FJÄRDE AKTEN, PRINSESSAN OCH RIDDAREN (HR BARCKLIND) VÄLSIGNAS AF LYCKANS FÉ.
W. PETERSON-BERGERS SAGOSPEL » LYCKAN » PA SVENSKA TEATERN.
rede i förening med värdinnans angenäma och hjärtliga personlighet utgöra en garanti för pen- sionärers trefnad.
Se närmare annonsafdelningen i dagens nummer.
* F W. FARRAR f. Den vida bekante religiöse • författaren, domprosten i Canterbury, F. W. Farrar, har nyligen aflidit i en ålder af 71 år.
Med honom bortgår en af den engelska hög- kyrkans mest framträdande personligheter under senare hälften af 1900-talet.
Genom sitt författarskap har Farrar utöfvat ett icke ringa inflytande inom den protestantiska världen.
Flere af hans arbeten ha öfversatts till en mängd språk och funnit läsare vida utanför Englands gränser.
Hans » Sökare efter Gud », » Jesu lif » m. fl.
vunno på sin tid stor popularitet äfven i Sverige.
Som predikant i S:t Margarets församling i London och sedan i Canterbury vann Farrar an- seende såsom en af Englands främsta andliga ta- lare.
Både som predikant och skriftställare har han kraftigt bidragit att röja upp i den stela or- todoxiens rustkammare och verkat för en friare, humanare och mera mänsklig uppfattning af den religion han förkunnade.
Under det sista året hade han varit angripen af förlamning, som så småningom spred sig öfver heia kroppen, fast hans själskrafter stodo bi i det sista.
F. W. FARRAR.
FOTO FÖR IDUN AF A. BLOMBERG.
så ytterligt skiljaktiga temperament och på neutral mark bildade den så kallade ' Svält- ringen ', hvars hemska namn dock endast ut- gjorde en symbol för kretsens fanatiska (and- liga!)
motstånd m o t supéernas slösande rätt- antal, föreslog en dess medlem att ' Lea ' skulle o m möjligt eröfras.
Jag tror nästan, att den medlemmen var jag, åtminstone blef det jag, som åtog mig försöka genomdrifva det enligt de andras åsikt tämligen outförbara uppslaget.
Lea var näm- ligen fastslagen såsom gammalmodig.
Men som j a g då ännu hyste den åsikten, att detta att vara en författare just representerade att vara evigt modern, var det med lätt sinne och lefvande tro j a g begaf mig af på min mission.
Jag som alla frapperades och intogs ge- nast af Leas varma personlighet, men att det i värmen äfven fanns motståndskraft skulle j a g snart få erfara.
Det blef ett riktigt and- ligt lif tag, innan j a g lyckades öfvertyga min älskvärda värdinna o m, att just hennes litte- rära plikt bjöd henne att icke läsa igen sin dörr, utan komma ut ibland oss unga.
IDUN Slutligen lyckades jag.
Jag ser ännu den ståtliga gestalten i min lilla spröda salongssoffa, som så illa tycktes passa henne, ser de djupa ögonens intelligenta blick och den fylliga munnens humoristiska löje.
O m Lea hade tråkigt eller roligt, är något j a g ej v e t: antagligen hade hon båda delarna.
I hvad fall som helst var hon i h ö g grad älskvärd.
Hon gick emellertid strax efter.
— eller var det strax före — supén; och när jag då riktigt bedjande b a d: » K o m nu med nästa gång också! » tog hon mig i famn och sade med sin glada blinkning: » Tack, tack, men en gång är n o g!
» Och ' en gång ' var och förblef ' nog '.
Vi voro nog, både som personer och för- fattare, för oroliga för hennes harmoniska temperament.
Många år skulle förlöpa innan jag återsåg Lea.
Af hälsoskäl nödgad att tillbringa ett par år utrikes, hade jag vid midsommartid just återkommit till Sverige, och blef » Skansen » då det första riktigt » svenska », hvarmed jag lisade min starka fosterlandslängtan.
När jag ensam satt på verandan mot vägen, fick j a g se en äldre dam, stödd vid ett annat frun- timmers arm, gå förbi.
Jag gjorde just några små tysta reflektio- ner öfver det sätt, hvarpå äldre svenska da- mer anse sig förpliktade att understödja ålderns framfart genom missklädande hårfrisyr och dessa originella så kallade » slutna hattar », när jag träffades af blicken ur ett par strå- lande stålblå ögon.
Den blicken kände jag strax igen och sprang upp.
Damen, som tjänade till stöd, drog sig litet undan, och nu stodo » Lea » och jag an- sikte m o t ansikte.
» Känner inte fru Wettergrund igen m i g?
» frågade jag ifrigt.
» Alfhild Agrell? » » Nej, är det du!
Tack, du, för din b o k!
» Hon tog mig i famn.
» Den har jag mått bra af, må du t r o: skrattat, du, skrattat!
Minns du det där i » En begrafning », när värdinnan ropar åt den dödas söner, som ilsket slåss i halmen uppe på vinden: » Ner med er pojkar och sörj ', och det på eviga minuten! » Jag vet ej hvarför tårarna kommo mig i ögonen.
Kanske därför att j a g tyckte det var så vackert detta, att hon gått och burit på, ja, vårdat sin glädje alla dessa år för att kunna ge mig den frisk och hälsobringan- de och så med ens.
Vi talade nu litet hit och dit.
Plötsligt fingo ögonen ett litet frånvarande uttryck och blicken stelnade inåt, som o m hon sett ett tåg fantasigestalter draga sig förbi.
» Jaha, du, » sade hon till sist, » vi har allt fått dem att ' flina ' litet, du och j a g: tror du, de komma ihåg det, när vi äro d ö d a?
» Så om en stund, litet kritiskt lustigt: » Hör du, hvad är du egentligen k o m m e n af för ras, d u?
Jag är k o m m e n från skum- mjölken, jag. » Jag önskar ifrigt, att j a g som ett faktum kunde nedskrifva, att jag nu gaf den replik, jag alldeles säkert vet mig ha bort gifva: att hon i så fall » till full evidens » bevisat, att just på skummjölken kom den bästa och tjockaste grädden.
Något ditåt måtte jag lik- väl ha sagt, ty ett friskt skratt lämnade de då ännu röda läpparna.
Efter detta tänkte jag säkert att hålla mig fast vid den tråd, som Leas sympati utkastat.
Jag kände mig så stolt öfver detta okonst- ladt hjärtliga » d u », som hon så fint gaf mig till belöning för skrattet, jag skänkt henne.
Men.
.
.
Ja, hvem känner icke till den stry- pande makten i dessa » m e n ».
— 220 — Dock tror jag, att hvad som säkrast afhöll mig från att besöka henne, var medvetandet om, hur stor hennes umgängeskrets redan var, och så att jag kort därpå af en hennes vän fick höra, att det vackra safstarka trädet redan då emottagit det dödshugg, som dock först många år senare ägde kraft att fälla det.
» Jag har allt fått dem att ' flina ' litet, du.
Tror du de kommer att glömma det, när jag är d ö d?
» Jag vet e j, hvarför Sigrid Elmblads sym- patiska minnesteckning i så hög grad åter- fört de orden i mitt minne, ja, i så hög grad, att jag måste skrifva ned dessa rader.
Det var j u ej hyllningens rosor Lea önska- de på sin graf, utan de som hade rot i hen- nes eget hjärta: barmhärtighetens.
Måtte de rosorna falla rikt, måtte de falla sakta, måtte de falla blad efter blad, till dess hela grafven är täckt!
Jag tror hon för- tjänte det.
ALFHILD AGBELL.
+ MAGDALENE THORESEN.
D EN ÄFVEN här i Sverige kända och uppburna norsk-danska författarinnan fru Magdalene Thoresen har, enligt ingångna under- rättelser, den 28 mars aflidit i Köpenhamn.
F ö d d i Fredericia 1819, kom hon 1842 som lärarinna till prästen H.
K. Thoresen på Sönd- möre, blef följande år hans maka och flyttade senare med honom till Bergen.
Där afled hennes man 1858, och hon har sedermera varit bosatt omväxlande i Bergen, Kristiania och Köpenhamn.
Efter mannens död debuterade hon med en diktsamling, hvarefter följde en samling no- veller, af hvilka i synnerhet » Studenten » för- tjänar framhållas.
Med ett lyckligt grepp hade författarinnan där funnit ett intressant ämne, som hon väl behärskade: en fattig bondgosse på Söndmöre, som kämpar sig fram till studentexamen, men därefter angripes af spetälska och dör.
Kanske är denna gripande verklighetsskildring hennes allra bästa arbete.
Af hennes rika novellistiska produktion — särskildt skildringar från den norska väst- kusten — äro » Signes historia », » Solen i Liljedalen » m. fl.
öfversatta till svenska.
Hon har äfven skrifvit för teatern, och i Stock- holm ha uppförts » Ett rikt parti » (1871) och » Inom hus » (1878).
M OT STRÖMMEN.
ANTECKNINGAR DAGROKS- AF THORA RANDAL.
* FORTS. 0.
SLUT FR. FÖRKO.
N:R.
J A G T Y C K T E, att dessa förvandlades till en lång rad grafkamrar och människorna till en hop med bleka andar, som lämnat sina kistor.
Felades nu bara tolf dofva klockslag, och illusionen hade varit fullständig.
Jag fick en idé!
Som en pil for jag af bort till pianot.
» A h hör! » Pianisten lät förvånad händerna hvila, och som en naturlig följd däraf förstummades begraf ningsmarschen.
» Kan ni en vals! » » En Chopin? » » Nej, visst icke!
En Strauss. » » Spiller ikke den Slags Ting. » » Jaså!
Ja, det är j u en konst att spela dansmusik bra — men mina pretentioner äro små; en liffull melodi, som sätter fötterna i gång, är allt, hvad jag önskar. » Han kikade på mig med sina små ögon, och så i ett nu glimmade det till bak de mörka fransarne, o c h: » Venus, Venus, steig hier nieder / » bröt begrafningsatmosfären omkring oss.
På soffan, under en rikt arbetad vägg- klocka, satt karbolherrn tillsammans med min mor.
Just som jag vände mig från min pianist, slog denna klocka nio ljudliga slag.
» Det passar bra det här! » Med en djup nigning sjönk jag ned fram- för min mors kavaljer ' och bad ödmjukt om en dans.
Jag hade tänkt mig en glimmande blixt af missbilligande ur hans stora bruna ögon — men nej — med en vänlig nick steg han upp och lade sin arm om mitt lif.
* I själfva pressläggningsminuten ha vi blif- vit uppmärksamgjorda på att ofvanstående skiss, som påbörjades i vårt förra nummer, redan för ett par månader sedan stått att läsa i en annan af våra veckotidningar.
Berättelsens författarinna, fru Thora Bandal i Köpenhamn, har emellertid hembjudit oss — och äfven uppburit honorar för — manuskriptet i fråga, under sken af att det vore origmalbidrag för Idun.
Vi ha således blifvit förda bakom ljuset, hvilket vi för våra läsares del beklaga.
Tyvärr är det omöjligt för en tidningsredaktion att fullständigt skydda sig för dylika bedrägerier, så länge litte- rära geschäftsmakare icke sky att praktisera dem.
Genom offentliggörandet af de skyldiges namn ämna vi dock för framtiden i vår mån söka be- taga dem lusten därtill, på samma gång det bör kunna lända till en varningssignal för andra tid- ning-ar att inlåta sig med de opålitliga.
BKD.
Fastän född och uppfostrad i Danmark, har Magdalene Thore- sen så fullständigt left sig in i norska förhållanden, att hon närmast kan betrak- tas som norsk förfat- tarinna.
Det här meddelade och till vårt förfogan- de godhetsf ullt ställda porträttet är taget af professor S.
C. Borch under fru Thoresens vistelse i Mölle vid Kul- len för något år sedan.
MAGDALENE THORESEN ' I MULLE VID KULLEN.
— 221 — Märkvärdigt — han luktade icke alls af karbol!
Jag kände mig icke i mitt esse.
O m han ändå hade grälat en smnla eller dansat dåligt.
Men intetdera!
Han dansade gudomligt och med det rnest intagande leende i världen.
Kurgästerna, som på nioslaget hade gjort sig i ordning att lämna sällskapsrummen, stannade förvånade vid åsynen af deras stränge läkare, hvilken svängde omkring efter tonerna af: Venus, Venus!
» Dansa, dansa! » uppmanade jag under lif- liga nickningar, och jag lyckades äfven att få alla de närvarande att ta sig en munter vals.
Då denna var slut, satte jag mig vid pianot och dunkade en polka, en pas de quatre och en mazurka, hvilka af alla lifligt bisserades.
Då den sista tonen förklingat, slog klockan elfva, och stämningen var lifvad och glad.
Jag triumferade.
Min mor skakade på hufvudet.
Med ett stolt leende bjöd jag doktorn far- väl.
Han behöll min hand en sekund i sin, under det han långsamt sade: » Opponere er morsomt, ja vist!
Men hvad har De for det, hvad er Takken '?
Ni kän- ner Erik Böghs visa, icke sant?
Hvad stränga ord och förmaning måhända ej förmått, det skall säkert detta åstadkomma! » En bugning, och han var — putz weg!
Och tillbaka stod jag m e d en stor droppe malört i min glädjebägare — jag såg den, trots alla protester från mitt inre, stor och brun och smakade den sedan — — — puh!
Den 9 december 1901.
Legat till sängs en hel vecka.
Jo, det är snyggt!
Allt sedan dagen efter den där dansaftonen.
Vaknade på morgonen med tilltäppt hals: följden af promenaden mot vinden, sa han; feber: af samma orsak och illamående: hum- mern, salladerna, kaffet — påstående ur samma visa källa — ytterst nervös: dansen.
Min mor skickade efter doktorn, och han kom, medan jag ännu låg.
» God dag!
Hur står det till? » sa han nog så spetsigt.
» Tack, bra! » sa jag, så godt min till- snörda hals det tillät.
Han kände på pulsen, såg mig i halsen och mätte temperaturen.
» Skulle ordinera en promenad mot vinden i denna charmanta storm, två präktiga humrar med olja och ättika, glace och kaffe.
Och så en liten dans.
» Jag skrifver upp något här; men det är absolut icke nödvändigt att sända efter det.
Fröken behöfver ej ligga, kan godt stiga upp. » Allt det där rabblade han upp med den likgiltigaste min i världen, under det mina tinningar bultade, och det kväljde mig, då han nämnde mat.
Mitt blod steg i häftig svallning uppåt och färgade mitt ansikte eldrödt.
» Jag ligger naturligtvis! » kom det tjockt ur halsen, — » och mamma är nog snäll att låta jungfrun springa efter medikamenterna ».
Jag vände ansiktet mot väggen och slöt ögonen.
» Första valsen är naturligtvis min, fröken? » Jag drog täcket upp öfver öronen.
» Och vill jag, innan jag går, lämna er dessa flata stenar, såsom varande särdeles lämpliga i och för smörgåskastning.
Och så till slut vill jag såsom en glädjande nyhet nämna, att tillståndet bland kurgästerna är i dag — mindre godt. » » G o d morgon! » Så gick han.
Fastän jag dragit täcket öfver hufvudet, så kilade hvarje ord som en hvass liten pil genom tyg och dun in i örat — och kliade och mar- terade värre än — — — Jag hörde dem om och om igen, de där orden, och svor honom evig fiendskap, som sagt dem.
Och dock var det något, som till- talade mig, jag vet icke hvad!
Jag låg som sagdt i sju dagar — långa, kvalfulla — med nätterna fyllda af yrsel och dagarne pinande på grund af hans besök.
» Ligga ännu!
Alldeles öfverflödigt!
Char- mant smörgås-kastnings-väder i dag!
Fått en gäst nu, som är en mästare i att spela dans- musik!
o. s. v.
» Så ljöd min » TOKS » hälsning, då han k o m under dessa sju dagar.
Men så i går sporde jag honom kort: » Får jag stiga upp i morgon? » » Nej, blif liggande! » Följden blef naturligtvis att jag steg upp.
Den 11 december 1901.
Ar nu åter kry!
Det är vinter ute, och snön faller i hvita, mjuka flingor — icke som hos oss på tall och gran, men på ek och bok.
Jag går nu alltid och promenerar på en läfull plats upp emot skogen — försmädligt nog i närheten af doktorns villa, men jag tröstar mig med, att han sagt, att jag skall gå vid stranden, och handlar således fort- farande mot instruktionen.
V i ha flyttat från hotellet till en liten nätt villa med utsikt öfver Sundet.
Härom dagen kom doktorn in för att se, hur jag mådde, och han hade med sig en fiskare, som sålde hummer.
Jag steg upp och lämnade rummet.
En annan dag träffades vi i läsesalongen, och då underrättade han mig om, att en större bal skulle gå af stapeln strax efter jul i Köpenhamn på Consertpalatset, till hvilken han kunde skaffa mig biljett.
Jag svarade endast ett kort: » Jag tackar! » Men det var något vått och varmt, som steg mig upp i ögonen, och halsen kändes lika hopsnörd, som då jag hade fluss, då jag såg honom stå där midt emot mig och betrakta mig så gäckande.
Jag tillade med grumlig röst: » Det roar mig icke alltid att dansa! » Den 12 december 1901.
Tolf dagar till jul, och den skall jag fira i främmande land.
Min mor tillbjöd mig att få resa hem till far och syskonen helgen öfver; men jag vet inte hur det är; jag vill helst stanna här.
Jag känner mig så underlig till mods.
All min oppositionslusta har flugit sin kos, och j a g känner mig spak som ett lamm.
Kanske kommer det af sjukdomen, kanske också däraf, att min vän Sundet ligger så stilla och fred- lig i solglittret; ty i dag ha vi klart väder och klingande frost.
Man stökar borta i doktorns villa.
Jag kan se dit öfver från mitt fönster.
Doktorns gamla mor, ännu rask och rörlig, handterar damborsten med kraft och energi, och han själf — karbolherrn — sitter böjd öfver ett fotografi framme vid fönstret och ser och ser — och bara ser.
Jag undrar, om bilden är en — kvinnas.
Hvad angår det egentligen mig?
Mitt hufvud kännes så hett; jag tror det blir bäst att gå ett slag.
Den 13 december 1901.
Har icke kunnat sofva på hela natten.
I går träffade jag en af doktorns jungfrur.
Jag slog mig i prat med henne och fick veta, IDUN 1903 att det väntades främmande till julen i villan.
Naturligtvis var det ett fruntimmer; men hvem hon var, visste flickan e j.
Jag nickade knappast farväl åt henne, utan gick bara på framåt, inåt skogen.
Jag tyckte, jag bar på en tryckande börda invärtes, en sorg — men hvilken?
Far, mor, syskon voro friska, och jag själf äfvenså.
V i hade öfver- flöd på allt, behöfde ej förneka oss något.
Det var väl bara inbillning, den där bördan.
Jag hade j u all orsak att vara glad, att skratta — Ha, ha, ha!
Jag förstummades tvärt.
Det var ett ihå- ligt, tomt ljud, som irriterade mina hörsel- nerver, det, som tonade bort mellan skogens träd.
Hade jag glömt att skratta?
» Hvarför går ni här och skrattar för er själf, fröken? » Han hade kommit, tyst och obemärkt, i den mjuka snön.
» Skrattar!
Skrattade jag? » » Nej naturligtvis, ni grät! » Det var samma gäckeri som alltid i ton och öga.
Äter for det något fuktigt och varmt upp i ögonen på mig, så att snön blixtrade i tusen flammor på marken.
» Nå, fröken skall väl resa hem till j u l?
» Jag sväljde och sväljde, innan jag fick fram ett: » Nej! » » Jaså inte!
Men så kommer det väl främ- mande hit d å?
» » Nej! » Det var en hel njutning att få uttala det där lilla ordet så många gånger.
» Det är icke alla, som få sina käraste till sig under julen! » Han vände sig hastigt mot mig.
» Jaså, det är därför ni ser så nedstämd u t?
» Jag skulle så gärna velat svara nej, bara på grund af ordets motsägelsenatur; men här passade det bättre med ett: » ja! » » Ni vet således, att jag, eller rättare sagdt vi, få främmande? » » Skvallret går! » » Jaha, visst j a!
Jag gläder mig mycket åt detta besök. » Jag hade ingenting att svara; därför teg jag.
Det förekom mig, som gick han bredvid mig bara för att pina mig.
» Jag är säker på, att ni skall k o m m a att tycka om henne, den damen vi vänta » Jag kände, att hans blick hvilade på m i g; den brann som en het fläck på min vänstra kind.
» — — Hon är ett sådant fint, kvinnligt väsen! » » Det gläder m i g!
» I ett nu dansade alla träden en vild dans för mina ögon, och jag hade en känsla af, att jag skulle falla.
Han sträckte armarne mot m i g; men med en förtviflans ansträng- ning höll jag mig upprätt och tvang mina läppar att le.
» Man skulle tro, att jag kom från en bättre frukost, » skämtade jag och gjorde helt om, under det en rysning skakade hela min kropp.
Jag mätte hans blick; den var orolig — läkarens oro för sin patient.
» Ni har gått för m y c k e t!
» » För litet! » svarade jag med en svag Häkt- ning af oppositionslustan inom mig.
Vi gingo tysta tillbaka.
Vid doktorns villa gjorde jag halt och sade adjö.
» Vill ni e j, att jag skall följa er? » » Nej tack, det vore öf verflödigt 1 » genmälde jag så gladt jag förmådde.
Jag mera sprang än gick hemåt, och då jag uppnådde min port, först då slog grinden igen på doktorns järnstaket.
Hvilken öfverflödig
222 IDUN 1903 omsorg för en patient — han var väl rädd, att jag skulle trilla omkull en gång till.
Julaftonen 1 9 0 1, kl. 12 natten.
Under elfva dagar har j a g varit i Köpen- hamn, och under den tiden har min dagbok fått slumra i fred.
Men nu — nu har jag mycket att förtälja den.
Jag kunde ej stanna här, där jag var ut- satt för att möta honom hvarje dag.
Jag måste bort, ut att förströ mina tankar, att öfverdöfva de ord, hvilka natt som dag susade för mina ö r o n: » Hon är ett sådant fint, kvinn- ligt väsen. » Men det var förgäfves.
Genom gatornas buller, musikens brus, ja, i artisternas repliker på teatrarna, j a g besökte, genom allt ljödo de pinande orden tydligare än någonsin.
I dag k o m m o vi åter, min mor och jag.
Då jag k o m upp på mitt rum, satte jag mig bakom gardinen och betraktade doktorsvillan med brännande blickar.
Det började skymma.
Jag såg, huru en brasa flammade där borta i hörnrummet, hvars gardiner färgades gulröda af skenet.
Porten öppnades.
En, två, tre figurer stego ut och gingo gången framåt.
Doktorn o c h hans mor kände j a g igen; men den tredje — en dam, lång och smärt — kände jag e j.
Jag tryckte min brännheta panna mot rutan och stirrade, allt hvad jag förmådde.
Doktorn ledde sin mor längs den halkiga gången, så bjöd han äfven damen armen.
Heta tårar fiöto nedför den immiga rutan, och j a g kunde ej se mer.
Jag kastade mig ned på soffan och grät, allt hvad jag förmådde.
Det var således hon med det fina, kvinnliga väsendet, som var kom- men till honom.
Jag hörde det ringa på ytterklockan, hörde rösten — hans röst.
Jag höll händerna för öronen.
Om en stund öppnade min m o r dörren.
» Men min Gud, barn, är du sjuk?
Hvarför ligger du i mörkret? » En snyftning var mitt svar.
» Gråter d u?
Doktorn är där nere och vill så gärna presentera sin » » A h tyst, m a m m a!
Jag tål ej, att någon talar vid m i g; j a g har så ondt i mitt hufvud!
Gå ned till dem igen och säg att jag är sjuk, att jag sofver! » » Vill du intet ha, lilla barn? » » Nej, nej, gå bara! » Hon gick, och jag var åter ensam.
Jag borrade ansiktet djupare ned i kudden, och så inbillade jag mig, att jag kunde se genom soffan, golfvet, väggarne, ända ned i salongen, hvarest han och hon voro.
Jag såg honom betrakta henne stolt och lycklig och gång på gång stryka hennes hand — — — » Ä r ni sjuk, fröken? » Det var hans röst.
Jag höll på att skrika af både förtviflan och glädje; men jag mumlade b l o t t: » Nej! » » Ä r ni ledsen då, ni gråter j u?
» Hans röst klingade så l e n; han tänkte väl på henne där nere.
» Nej! » » Alltjämt n e j!
Ä r ni ännu ej trött på att säga och göra e m o t?
» Han trefvade efter min hand för att känna mig på pulsen.
Jag tyckte mig se hans gäc- kande leende genom dunklet.
» Bry er inte om mig, herr doktor, det är bara lite hufvudvärk.
Ni är säkert efter- längtad där nere. » » Det är ni också, fröken! » » Nej, n e j!
Gå n u!
Er fästmö väntar — — » Det sista ordet försvann i en snyftning.
Verksammaste och mest styrkande näringsmedel för vuxna och barn.
Med glänsande resultat för- ordadt af läkare-auktoriteter.
Stärker nerverna och förhöjer kroppsbyggnadens alla delar.
» Ni gråter j u!
» » Nej, j a g gråter e j!
» » Medge nu för en enda gång, lilla opposi- tionsmakerska, att du är ledsen och gråter, därför att du tror, att damen där nere är min fästmö. » Han hade lyft mitt hufvud upp från kudden och själf placerat sig i soffan, dragande mig in till sig trots mitt motstånd.
Trogen min gamla vana ljög jag och svarade: » Nej, nej, nej! » » Nå, ja, j a g skall nog lära dig att för framtiden icke ro mot strömmen, liten; men följ nu med ned och lär känna din — svägerska! » Äh, hvad det blef ljust och lugnt inom mig, och det fastän jag satt omsluten af karbolherrns armar.
Ä h fy, hur har j a g någonsin kunnat kalla honom så — detta skall bli sista gången.
Innan vi gingo ned hviskade han i mitt ö r a: » Säg, att du älskar mig, liten! » » Nej!
Det gör jag visst — icke! » » Mot strömmen! » » Mot strömmen! » G AF IFTA SIG F Ö R P E N G A R.
.
.
» SKÅNSK NELLA EN RYGDESKILDRING NORRVALL.
FORTS. FR. FÖREG.
N:R.
B o J D UT GENOM fönstret stod en man och tycktes i fulla drag njuta af den rena luf- ten och de vackra vyerna, som gledo förbi honom.
Den resande var vår gamle bekante, John Assarsson på Rydebo.
Han kom från länets resi- densstad, där han just hade hittat rätt på &gt;den felande länken », nämligen den dyrbara skörde- maskin, som han länge önskat, och som var det enda som dittills fattades i hans välordnade och dyrbara landbruksuppsättning.
Ladugården hemma på Rydebo var nu ombyggd och gården i sin hel- het reparerad och moderniserad.
Välmåga och välsignelse hade liksom strömmat in genom de stora portarna och de höga fönstren på den nya byggnaden.
Fårkätten var fylld ända till trängsel, grisstian likaså, och inne i ladugår- den utförde fyra tvillingkalfvar, hvilka sett ljuset på samma dag, en munter kalfdans.
Det hade, som sagdt, blifvit rent af stormtur gården på sista tiden.
Och ändå hade det senast gångna året » tatt » mera på den ståtlige ägaren än flera andra tillsamman.
Kring munnen låg numera ett skarpt drag, som icke ens den yfviga mustaschen förmådde dölja.
Och de godmodiga, ärliga ögonen, hvilka annars tittat så öppet ut i lifvet, hade nu fått något misstroget, nästan hårdt i sitt klara djup.
Assarsson stod alltjämt och såg utåt markerna, där vårarbetet nu var afslutadt, och den fina ljus- gröna brodden började visa sig öfver de gråa vidderna.
Men då tåget, efter en skarp kurva, svängde in på bangården till en af järnvägens mindre stationer, drog han sig hastigt tillbaka in i kupén.
Ute på perrongen hade han bland en skara obekant ungdom upptäckt ett litet fint huf- vud, hvilket med sin stolt böjda nacke och sina rika, vågiga hårmassor var honom välbekant.
Beth, ty det var hon, stod med ryggen vänd mot tåget, och John kunde därför draga sig till- baka utan att blifva observerad.
» Nej, goddag, Beth! » En herre och en dam, den senare med en liten flicka i knäet, sutto i samma kupé som Assarsson.
Utropet kom från frun, som rest sig upp och nu kallade tillbaka den unga flickan, hvilken skyndat bort till en damkupé.
» Goddag, Karna, » ljöd en liflig röst utifrån, och en smärt gestalt i mörkblå resdräkt skyndade fram till fönstret.
» Det var ju roligt att få ressällskap.
Om där är plats därinne förstås. » T Jo, för all del, kom du bara! » » Tänk så roligt att få träffa Beth, » sade den unga frun till sin man, under det fröken Nilsson från plattformen utanför tog afsked af sitt sällskap.
» Adjö, adjö, Beth lilla.
Om en månads tid få vi ju komma mangrant, eller hur? » Sedan glada skratt och menande fnissningar.
» Och så härnäst Bethan kommer ut, blir det naturligtvis i dubbel upplaga, » vitsade en ung SANATOGEN snobb, som var med i sällskapet, hvarefter han skrattade högljudt åt sin egen kvickhet.
Då tåget blåste ut, tänkte Assarsson ett ögon- blick på att lämna kupén, men hur det var, satt han kvar.
Han satt snedt emot dörren, nästan på samma sätt som för snart två år sedan hemma i rike-Jeppas gård.
Han satt nu som då och väntade att dörren skulle skjutas tillbaka, och bondens unga dotter visa sig på tröskeln.
Men det var ändå en omät- lig skillnad emellan då och nu och emellan de känslor, som genomströmmade honom vid dessa båda tillfällen, Då var det nyfiken undran, som kom hjärtat att jaga blodet fortare genom hans ådror.
Nu var det kärlek, vrede, smärta — han visste inte hvilket, eller om det icke snarare var alla dessa känslor tillsamman.
Assarsson höll blicken, kall, skarp och genom- trängande fästad på dörren.
När den gick upp, och Beth såg honom, ryggade hon tillbaka och grep fast i dörrkarmen, och i hennes ögon såg Assarsson samma skrämda uttryck som när han på balen till Jöns Ols föreslog henne att lägga bort titlarna.
För att vända bort de andras uppmärksamhet från den unga flickan, for John upp från soffan så bullersamt som möjligt.
Efter en artig hälsning, men utan att räcka Beth handen, satte han sig tillbaka på sin plats och försökte se så liknöjd ut som möjligt.
På de hjärtliga hälsningarna kunde han förstå, att det var vänner och nära bekanta till den unga flickan.
» Nu får du hälsa riktigt vackert på tant Beth.
Du har ju inte sett henne på länge, länge, » joll- rade den unga modern och drog Beth ned på bänken, så att hon kom att sitta aldeles midt emot ägaren af Rydebo.
Han försökte, men kunde icke taga blickarna från hennes ansikte.
Såg hon då verkligen ut som en lycklig fästmö.
Ansiktet var betydligt smalare än förra gången han såg henne.
Och blåa ringar syntes nu kring de vackra ögonen och gjorde dessa ännu större och mörkare.
» Så stor du har blifvit, Vira lilla », sade Beth smeksamt och strök med vänstra handen öfver den lillas lingula hår.
Assarsson kände en häftig ryckning genom de kraftiga musklerna — ringen — den släta, breda, guldringen.
Det var ju ingen nyhet förstås.
Beth hade ju varit förlofvad sedan strax före sista julen, men han hade ju icke sett henne sedan dess och ännui mindre den trohetssymbol, som hon nu bar.
Redan om en månad — så hade man ju sagt därute — skulle den andra ringen komma, och då var hon oåterkalleligen, utan hopp och utan återvändo den vedervärdige mannens egendom — Hans hustru!
» Men jag tycker, du ser inte kry ut, Beth.
Har det redan börjat ta på dig tös?
Hur skall det då g å om ett par år eller så.
He he he. » Den trinde, välfödde bonden skrattade bullersamt.
Beth blef röd, men svarade ingenting.
» Ja, du ser verkligen klen ut, » inföll väninnan.
» Har du varit sjuk i år också kanske? » • » Nej, visst inte, » svarade den unga flickan kort och började skämta med den lilla.
Denna sträckte skrattande händerna mot en bukett blåsippor, som Beth lagt från sig på bänken.
» Näringsbekymmer förstår du, Karna », sade mannen tämligen högljudt.
» Sitter väl och g n o r med hemgiften in på nätterna, du Beth.
Mor har väl ingenting i kistorna, he he he! » Beths hufvud sjönk ned mot bröstet, och John tyckte, att hon var spöklikt blek, där hon satt, som det tycktes utan att hvarken vilja eller kunna svara på mannens klumpiga skämt.
» Må ' tro det blir underligt för mor, när hon nu mister sin sista tös.
Det frestar väl på för henne, att du skall hemifrån? » Beth böjde sig ned för att plocka upp några blommor, som den lilla kastat från sig utan att låtsa^om väninnans fråga.
» Ah strunt, » menade mannen, » det är ju när- maste nabon.
Och det är då synd om Mårten.
Han har stridt och väntat länge nog.
Men nu är han då riktigt storpå ' et.
Jag träffade honom här- förliden.
Han sa ', han väntade dig vid midsommar- tiden eller så. » Beth hade icke svarat ett enda ord utan tyck- tes vara helt upptagen med den lilla, som log och skämtade med den nya tanten.
Plötsligt såg hon upp och mötte Assarssons blick.
Han tyckte, hon såg ut som jagad till döds ..
Det låg en sådan kvalfull bön, en sådan rörande vädjan i de sorgsna ögonen, att han icke kunde sitta kvar midt emot henne.
Han steg därför upp och gick ut på plattformen.
Här blef han stående försjunken i tankar.
Beth var icke lycklig.
Hade man tvingat henne?
Nej, det visste han ju.
Fadern hade ju själf sagt: Prospekt sändas gratis och franco genom Gene- ralagenturen Josephson &amp; Reteike, Göteborg.
Erhålles å alla apotek och kemikalieaffärer.
Tillverkare: B A U E R &amp; C:0., Berlin S.
— 223 — » Beth tvingar jag aldrig. » Och hade han inte tillagt: » Det skulle inte löna mödan försöka heller. » Hvad var det då för en dyster tragedi, som höll på att utspelas i den rika bondgården.
» Men hvem vet, hur det går, när två så för- slagna kvinnor, som mor och Malena ligga öfver henne jämt, » så hade den gamle också sagt.
Hvad var det då för syndiga konster, som de båda kvinnorna an vändt för att draga henne ut i en sådan förnedring.
Lockad eller tubbad, af egen fri vilja hade icke Beth lämnat sig i den mannens våld.
Arma kvinna!
Såg hon icke ut som ett villebråd jäktadt till blods — — Tåget gaf signal till nästa station, och det blef rörelse inne i vagnen, ty Beths sällskap skulle stiga af.
Först kom mannen, dast och drumlig, med några stora paket i handen, och sedan frun med resväska och några andra småsaker.
Beth bar ut flickan.
Hon hade satt henne på högra armen och med vänstra handen höll hon hatten kvar på det lilla oroliga hufvudet.
Bingen blänkte blodröd i solskenet, tvckte John.
(Forts.) Försonad träder jag, o, kung, i dag in i den sal, där förr du mig blott sett som dystert förebud till sorg och oro.
Ty jag är den, som ledt din dotters öden, mitt namn är Lyckan, alla feers drottning, stort är mitt rike, men min egen lott är icke sällare än andra väsens i denna värld, där sken och verklighet åtskiljas af en evig tvåfalds lag.
Den lagens stiftare i tidens gryning bjöd mig att vandra kring bland jordens barn uti förklädd och villande gestalt och låta skenets blinda dyrkare mig smäda för den lånta hamnens fulhet.
Han bjöd mig ock att straffa deras dårskap och smädelser med tväggehanda straff.
Än sänker jag de veka i en sömn, där lifvets lidande och lifvets fröjd blott skymta fram i fjärran bleka drömmar, än gjuter jag i starka, hårda bröst en glöd, ett kval, en längtan utan ro, att väcka upp de slumrande till lifvet och så försona sin och andras skuld.
Och när en sådan längtan når sitt mål och löser tvänne väsen ur mitt bann, när mot den mjuka barmens glädjesvall det hårda bröstet trycks, förädladt, kufvadt, då faller min förklädnad, då i glans jag träder fram som nu och sammanviger de båda till ett trofast lifsförbund.
TEATER OCH MUSIK TTUNGL.
TEATEEN.
Det långa och ovanligt framgångsrika gästspel, hr Franz Naval gifvit å k. teatern, afslöts i lördags med hans uppträdande som Georges Brown i » Hvita frun », samma roll, i hvilken han introducerade sig hos oss.
Ett par kvällar förut fick han emellertid tillfälle uppträda i ett nytt parti, nämligen som Toriddo i » På Sici- lien. » Han gaf en allt igenom förträfflig bild af denne landtlige don Juan, och vid utmärkt röst- disposition, som han denna afton var, gjorde sig hans stämma och ypperliga sångkonst mer än någonsin gällande.
Han rönte ock det lifligaste bifall af den fulltaliga och intresserade publiken.
Q VENSKA TEATERN.
Efter månaders tröskande ^ med » Gamla Heidelberg » har Svenska teatern ändtligen kunnat framföra en nyhet och en, som af flere skäl motsetts med spändt intresse.
Pre- miären gick på fredagen i förra veckan af stapeln och stycket hette » Lyckan », sagospel i fyra akter, dikt och musik af Wilh.
Peterson-Ber ger.
Dikten rör sig kring den bekanta sagan om prinsessan Törnros, som sof, till dess riddaren, som sett henne i en syn, efter många äfventyr och mödor kom och väckte henne.
Under sina irrfärder för att uppsöka törnrosprinsessan kommer junker Kurt von Abenteuer äfven till det landet Perukina, allonge- perukernas förlofvade land, där den narraktige kejsar Cadigan härskar.
I dennes dotter Epinée, den argsinta » knappnålsprinsessan », tror han sig ha återfunnit sitt ideal, om ock förhäxadt.
Slut- ligen blir han af den fé, som håller sagospelets trådar i sin hand, och efter hvilken detsamma har sitt namn, upplyst om sina misstag och förd på rätt stråt.
Junkern återfinner sin törnrosprinsessa och Lyckan, som förut endast uppträdt i en an- skrämmelig häxas skepnad, framträder nu i strå- lande tegestalt och välsignar dem, sedan hon dess- förinnan vändt sig till prinsessans fader, kung Sommar, med följande ord, hvilka framhålla grund- idén i stvcket och dem vi därför anföra: Dikten som sådan har många förtjänster och sagospelets ton är i allmänhet väl träffad.
Som dramatisk produkt betraktad torde väl en eller annan anmärkning kunna göras, men sagostäm- ningen är som sagdt väl bevarad och förhöjes ännu mera af den beledsagande musiken, hvilken har många förträffliga ställen att uppvisa, sär- skildt i de till hvarje akt hörande, förspelen, men äfven annorstädes, såsom i all synnerhet i .. sista akten med sin förtjusande sagosuämning.
Onsk- ligt hade emellertid varit, att en större och mera skolad orkester samt bättre sångkrafter stått till buds, då musiken än mera skulle kommit till sin rätt.
Uppsättningen var på det hela taget ganska vacker och utförandet förtjänstfullt.
Sär- skildt böra nämnas fru Sandell som Lyckan och hr Miego som den trohjärtade väpnaren Staffan.
Hr Barcklind var en käck riddare, men kanske väl prosaisk.
Som den vackra knappnålsprinses- san var fröken Olga Anderson ypperligt på sin plats, och i fröken Margit Torsell (ej att förväxla med systern i » Gamla Heidelberg ») hade törn- rosprinsessan, här kallad Rosenkind, fått en ljuf representant, hvars utseende dock stördes något af det väl yfviga håret.
Öfriga medspelande fyllde sina platser.
Den fulltaliga publiken, bland hvil- ken märktes ett flertal från hufvudstadens litte- rära och konstnärliga kretsar, var tydligen mycket intresserad och bifallet synnerligt lifligt, särskildt efter den vackra sista akten, då äfven författaren- kompositören flere gånger inropades.
Sagospelet, som — frånsedt musiken — vid läsning gör ett ännu bättre intryck, har utkom- mit i bokform på Aktiebolaget Ljus ' förlag.
T EIPZIGER FILHARMONISKA ORKESTERN gaf ej mindre än fyra konserter härstädes, däraf den sista på k. teatern Maria bebådelsedag som matiné.
Orkesterns prestationer kunna éj RECEPT.
K Ö K S A L M A N A C K Ostsmörgåsar IDUN 1903 hvilka hopläggas sä att de behålla sin (f. 6 pers.).
14 st. form och serveras på sadeln.
Till Steken smör.
HYLIflS V i o l t v å l 612 HYLINS |Liljekonvaljedoft| sägas hafva varit lika goda vid detta besök som vid det förra; orkesterbesättningen var ock denna gång ej obetydligt mindre.
Flere nummer hafva dock fått ett fullgodt utförande.
Bland nummer, som från de båda sista konserterna böra nämnas, äro Franz Schuberts synnerligen intressanta h- moll-symfoni (ofullbordad, ehuru komponerad sex år före c-dur-symfonien), Goldmarks uvertyr » Sa- kuntala », Beethovens Leonora-uvertyr n:r 3 samt Volkmanns d-moll-serenad för stråkorkester med obligat violoncell, där solostämman erhöll ett myc- ket förtjänstfullt utförande af hr Willeke.
En duk- tig pianist hade sällskapet äfven i hr Lambrino.
Om fröken Charlotte Huhns präktiga stämma hafva vi redan förut yttrat oss.
p R U IDA EKMANS båda romansaftnar ha till- * fört oss ännu ett vittnesbörd om romanssångens blomstring i Finland.
I ett föregående nummer voro vi i tillfälle att som text till fru Ekmans då publicerade porträtt meddela några främmande och mycket smickrande omdömen om arten af hennes konst.
Fru E:s uppträdande här ådagalade till full evidens hennes förmåga som tolkarinna af graciösa franska och inom en trängre ram känsliga tyska och nordiska visor, hvaremot mera temperaments- djupa kompositioner sådana som Schuberts » Erl- könig » icke kommo så väl till sin rätt.
Det har emellertid varit af stort intresse att nu i följd ha fått höra tre så betydande finska romanssångerskor som grefvinnan Mannerheim, fruarna Järnefelt och Ekman, ehuru det kanske varit fördelaktigast för den sistnämnda, om hon kommit först i klöfverbladet.
" VTARTA SANDAL OCH HENRY BRAMSEN gåfvo i söndags en matiné å k. teatern inför en tacksam, men ej synnerligen talrik publik.
Som konstnär står naturligen hr Bramsen främst af de två, och det är en verklig njutning att höra hans utmärkta violoncellspel i kompositioner sådana som Haydns konsert i d-dur och Chopins Nocturne, hvaremot det ej kunde hindra att Tschaikowskys variationer föreföllo tråkiga.
Fröken Sandal sjöng en hel del norska och danska sånger och skör- dade liksom hr B. lifligt bifall.
Ackompanjemanget sköttes förtjänstfullt af hofkapellmästaren R. Henne- ta er 2 \ stekning: 3 msk.
(60 gr.) från benen.
Det upptages, soppan silas, skummas väl och afredes med potatis- garneras med legymer.
Köttjusen silas B e r e d n i n g: Sillarna vattenläggas mjölet, hvarefter den får ett godt upp- Den afsmakas med kryddorna, och skummas.
Smör och mjöl samman- dagen innan de skola användas.
Skinnet kok.
ägghvita, 3 msk.
rifven, stark ost.
sherry och o m så önskas med litet fräsas, köttjusen påspädes lite:, I sänder REDIGERAD AF afdrages, hvarefter de rensas p å vanligt B e r e d n i n g: Käxen bes try kas p å jämte grädden och såsen får koka 10 sätt.
De hackas fint o c h blandas där- tomatpuré.
Svansbitarna iläggas för att ena sidan med smör.
Ägghvitan slås till ELISABETH ÖSTMAN, min.
hvanefter den afsmakas och ser- efter med köttet och de stötta skorporna.
blifva varma och serveras i soppan.
INNEH.
AF ELISABETH ÖSTMANS HUSMODERS- lätt skum o c h blandas med den rifna veras i särskild såsskål.
R i s å l a g r o t t e (f. 6 pers.).
1 kkp.
Ägget vispas med grädden och tillsättes osten.
Ostmassan bredes på käxen, som KARS I STOCKHOLM.
Blanc-manger med m a n d e l jämte pepparn.
A f färsen formas af- carolinarisgryn, 12 del.
oskummad mjölk, FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR därefter läggas på plåt o c h insättas i svag ugnsvärme att få vacker rostgul (f. 6 pers.y.
125 gr. sötmandel, 10 gr. långa bullar, som vändas i de stötta 1 liten kkp.
strösocker, V * gr. vanilin, 6 » Marie » käx, 2 msk.
smör (40 gr.), 1 bittermandel, V2 Ht.
tjock grädde, socker skorporna.
En tackjärnspanna upphettas, del.
tjock grädde, 6 blad gelatin.
efter smak, 1 msk.
sherry, 2 röda och smöret brynes däri och bullarna stekas Beredning: Risgrynen skållas i S ö n d a g: Klar buljong med ostsmör- S t e k t r e n s a d e l (f. 6 pers.).
3 kg.
2 hvita gelantinblad, 2 msk.
ljumt gulbruna på båda sidor samt serveras hett vatten.
Mjölken kokas upp, grynen gåsar; knistadier med kalfbress o c h spar- rensadel, 4 lit.
dricka, IV2 hg.
späck, med korintsås.
vatten.
iläggas och få koka, under rörning, risstufning; späckad rensadel med sala- 3 msk.
smör (60 gr.), 1 / 2 msk.
salt, 1 O x s v a n s s o p p a (f. 6 pers.).
2 små till en tjock gröt * som slås upp att T i l l g a r n e r i n g: V2 hg.
sötmandel.
der; blanc-manger med mandel.
lit.
buljong eller vatten.
V E C K A N 5 — 11 A P R I L 1903. färg.
M å - n &amp; a g: Biffstek med potatis; krus- bärssoppa.
Tisdag: Stekt refbensbjäll med äp- pelmos; semlor med ONSDAG: Afredd mjölk.
buljong med crou- tons; sillbullar med potatis och korint- sås.
TORSDAG: Ärter med fläsk; ugns- PANNKAKA med sylt.
FREDAG (Långfredag): Oxsvanssoppa; INKOKT LAX MED mayonnaise; ris ä la GROTTE.
LÖRDAG: Kalfkotletter med potatis; FRUKTSOPPA.
B e r e d n i n g: Mandeln skållas och oxsvansar, 3 msk.
smör (60 gr.), 2 kallna.
Då tillsättes sockret, vanilinet, drifves genom mandelkvarn, grädden vis- chalottenlökar, 2 morötter, 1 liten knip- den till hårdt skum slagna grädden, samt det sköljda och i 2 msk.
varmt B e r e d n i n g: Rensadeln lägges i d r i c - pas till hårdt skum, hvarefter socker pa persilja, 3 lit.
svag buljong, 1 msk, vatten upplösta gelatinet, som bör vara potatismjöl, salt, hvitpeppar, 3 msk.
och vinet samt det sköljda och i ljumt ka eller mjölk öfver vatten.
Den sköl- väl afsvalnadt, annars sjunker det till upplösta gelatinet tillsättes.
sherry, 1 msk.
tomatpi.ré.
jes därefter väl, torkas med en duk o c h vatten botten af puddingen.
Massan hälles i alla hinnor borttagas noga.
Späcket SKA- Massan slås i en geléskål och sättes på Beredning: Oxsvansarna tvättas en vacker bleckform (förut sköljd med res i fina strimlor och därmed späckas svalt ställe att stelna.
Då blance-man- med hett vatten och huggas i stycken kallt vatten o c h beströdd med strö- sadeln i täta rader, sicksack.
Den gern skall serveras, garneras den med efter lederrn.
Smöret brynes i en kastrull socker) och ställes på kallt ställe att den skållade och i fina strimlor skurna stekes antingen I ugn eller gryta.
Saltas jämte de skalade lökarna, de ansa- stelna.
När puddingen skall stjälpas sedan den är brynt spädes med bul- mandeln.
de morötterna och persiljan.
Svans- upp, doppas formen hastigt i varmt vat- jongen, litet I sänder o c h öfveröses hvar S i l l b u l l a r (f. 6 pers.).
3 salta sil- bitarna iläggas o c h få bryna tillsam- ten.
Den serveras med jordgubbssaft tionde minut.
Till stekningen åtgår lar, 4 kkpr.
kokt, hackadt kött, % mans med rötterna omkr. 2 tim. Bul- eller vinbärsgelé.
omkr. 3 tim. Rensadeln upptages, köt- kkp.
stötta skorpor, l ä g g, 3 m s k.
grädde jongen tillsättes och köttet får ' koka Sås: 1 msk.
mjöl, köttjus, smör (20 gr.), 2 msk.
1 del.
tjock grädde.
(tet lossas nätt, skares I tunna skifvor, VS tsk.
hvitpeppar, 1 kkp.stötta skorpor.
3 tim. eller tills det med lätthet lossnar
ID - 224 UN 1903 Konfirmander under sommaren, U N 21-ärig flicka önskar hälst mot fritt vivre plats i bättre familj, för att lära hushållet.
Är villig deltaga i inomhus före- Bildad, enkel, allvarlig flicka, hälst kun- fallin.de göromål.
Kunnig i linnesöm.
och Vid Ängsvik å VÄRMDÖ mottagas fyra nig i sömnad, erhåller plats i god familj i handarb.
Vill anses som medlem af familjen.
flickor till inackordering och beredelse till Göteborg att sköta tre små barn.
Svar Svar till » A.
S. », Kvidinge p. r. jämte fotografi samt uppgift om ålder, re- konfirmation under tiden från början af juni Några minnesord TILL mina nattvardsbarn Såsom ljusets barn.
Några ord till unga ferenser och lönepretentioner torde snarast PIL HILFFAFL " å - flicka (infödd tyska), (efter skolornas slut) till liden omkring 20 flickor efter konfirmationen af d:r Ernst insändas under adress » Köpman », Göteborg, C11 ULLUDLL men som vistats i Sverige af G.
E. Beskow.
Andra uppl.
1:50, juli.
Anmälan göres före april månads slut.
Viktoriagatans annonskontor p. r. Siedel, 1: 75, 2: —, 3: —.
1: 80, 2: 50.
4 år, således fullt kunnig äfven i svenska Minnesord till de unga under konfirma- Ungdomstiden — Herrens tid af G. Weit- LVJr duglig och ärlig kokerska är trän 1 språket, önskar till våren anställning såsom Ängsvik naturskönt beläget vid Saltsjön.
brecht.
En bok ior ynglingar.
Andra tionstiden af G. Weitbrecht, 0:75, 1: —.
Juli 1903 plats ledig vid större sjuk- ressällskap och hjälp vid utrikes resa eller Angbålsstation Stadsvall med ångf.
Tor frän Några ord TILL nattvardsbarn af A.
T. uppl.
2: 50, 3: —, 3: 50. vårdsinrättning emot lön af 300 kr.
och allt plats att undervisa något i sitt modersmål Hammar.
Andra uppl.
25 öre.
Ängsblommor.
Kristliga betraktelser för fritt.
Svar med betygsafskrifler inlämnas och vara som sällskap i familj.
Tacksam Stockholm.
Rikstel.
Norra Värmdö n:r 8.
Konfirmationslöftena.
I färgtryck, 3 öre.
ungdom under hvarje dag i året, af L.
L., till Nord.
Annonsbyrån, Göteborg, und.
adr.
för svar inom 14dagar till » A.
B. », Kristian- Värmdö den 23 mars 1903.
2: 25, 3: —, 3: 25.
Minne från konfirmationstiden af P.
J stad p. r.
» Sjukhus 3d0 » före 10 april.
K. F. S. Hedlund, Komminister.
Emanuelsson.
Fjärde uppl., 0: 50, 0: 75, Ledstjärnor ur Guds ord.
Korta dagbe- 1: 25. traktelser, sammanfogade af idel bibelord C o m sällskap och hjälp erhåller bildad, PJN ung flicka önskar komma i godt, ak- tadt hem som sällskap och hjälp.
Har ^ huslig flicka angenäm plats i disponent- samt ordnade efter kyrkoåret, af kyrkoh.
Trons näring vid Herrens nådebord af JÄMTLAND, HÅLLAND.
familj.
Norra Inackord.-Byrån, Mäster- med goda betyg genomgått Handarbetets K.
Hult, 1: —.
t: 60, 3: 50.
Henrik X I I yngre Reuss.
Tredje uppl., Vänners konstsömnadsskola.
Svar till » 20- Vägmärken.
Födelsedagsbok af L.
S. samuelsgat 62, Sthlm 0: 50, 0: 75 1: 50. åring », Ankarsrum.
Stilla stunder före den heliga nattvarden Sjätte uppl.
1:50.
2: 25.
2: 50.
HUSJUNGFRU T Tng, bildad flicka önskar plats i familj, Öppnas åter första juni.
Vackert beläget fem Den troendes skatter.
Födelsedagsbok.
af R.
Wenger, f: 50, 2: 50.
Bibelspråk, samlade ur Guds ord, jämte rask och villig i sina göromål, kunnig och ^ som sällskap och hjälp i hushållet.
minuters väg från Hållands post- ochanhalt- Den heliga nattvarden af kyrkoh.
Rich.
därtill passande verser, interfolierad.
försedd med de bästa rek., finner plats å Svar till » X. », Göteborg, 2, p. r. Markgren, 1: 00, 1: 25. station.
Ligger 1,550 fot öfver hafvet.
Skön Nionde uppl.
Klotband 1; —.
Nattvardsbok jämte en undervisning om större egendom i Västergötland.
Belyg T^N bättre flicka önskar komma i god fa och stärkande luft!
Helinackordering, rum skriftermål och afiösning af Martin Luther.
Ljus på vägen, minnesord för hvar dag i jämte fotografi torde sändas under adress milj för att undervisa barn och deltaga och mat för tre kronor dagen.
Lungsiktiga aret.
Sjätte uppl., 1: —, 1: 75, 3: —.
Femte uppl.
0:75, 1: —.
K. S. » Tådened.
i hushållsgöromål.
Genomgått handelsinsti- mottagas ej, läkareintyg fordras.
Vidare tut och kan äfven biträda med bokföring.
upplysningar lämnar Karin Hedman, Hal- O b s.
!
B i b l a r och Nya testamenten i enklare och finare band iinnas, de förra T hrukstjänstemannafamilj i mell.
Sverige Svar till » 18 år » pöste rest.
Lidköping.
land.
Obs.
rikstelefon finnes.
i sex olika upplagor, de senare i tolf, passande för konfirmander.
Priset varierar önskas en bättre flicka att läsa med en bildad dam erhåller god ocb ange- allt efter bandens och papperets beskaffenhet från 1 kr.
till 15 kr.
för biblar och från nybörjare efter ljudmetoden samt att vara p N K E L bildad flicka söker plats.
Kunnig [TJNG, näm inackordering frän 15 juni — 15 aug.
50 öre till 3 kr.
för Nya testamenten.
Profsidor och priskurant sändas gratis.
nägot behjälplig i hushållet.
Kunnighet i i matlag., bak., söm., duglig, arbetsam, i vackert hem vid badort.
Svar till » Si », musik vore önskligt.
Svar med foto.
jämte ordningsvan.
Svar » Frisk — Glad » under adr.
Iduns exp., Stockholm.
uppgift om löneanspråk torde sändas till S. Gumaelii Annonsbyrå, Sthlm.
• Nisse », Iduns exp.
V ä r d in n e plats T-^ngelsktalande, hälst infödd, dam, som i bildadt respekt, änklings- eller ungkarls- - önskar rekreation i utmärkt naturskön hem önskas af bild.
fruntimmer, kunnigt i inom landthushåll (event.
hushållsskola) trakt i södra Småland, erbjudes fritt vivre allt, som hör till ett bushåll och med för- önskar ung och villig flicka anställning så- i ämbetsmannafamilj mot det att hon i 2 å måga att göra hemmet trefligt och angenämt.
som elev.
Svar med uppgift å billigaste 3 tim. dagligen meddelar husets dotter prak- Svar till » I.
C. » under adr.
S. Gumselii An- pris pr månad till » Anspråkslös », Hudiks- vall p. r. tisk vägledning i engelska språkets talande.
nonsbyrå, Stockholm.
Svar till » R.
L », Prästnäs.
27-årig bättre flicka kunnig i matlag- MÖDRAR, Obs.!
ALLA MÖDRARS OVÄRDERLIGA SKATT OCH HJÄLPREDA, ut- ning, bakning, syltning, saftning m.
fl.
i ett Vid För Eclra klena döttrar, som äro i behof hem förekommande göromål söker nu genast g i f v e s ä f v e n i år efter s a m m a b e p r ö f v a d e plan s o m hit- af landtluft finnes tillfälle till inackordering HJO (FEMKLASSIG) plats.
Goda rek.
Små pret.
Svar till =• Upp- i barnlös familj.
Högt läge, vid järnvägs- tills.
M e d sitt e n g å n g i m å n a d e n u t k o m m a n d e 8-sidiga ländska i Malmö ».
Iduns exp.
station invid skog och sjö.
Läkare och apo- blir till hösten ännu en lärarinneplats ledig.
nummer, innehållande ett åttiotal illustrationer ö f v e r tek finnas.
Vidare genom bref till » Landt- Undervisningsskyldighet hufvudsakligen i BARNFRÖKEN allt, s o m h ö r till v å r a barns d r ä k t från d e spädaste åren luft », Tingsryd p. r. matematik och naturkunnighet med kurser till v u x e n ålder, o c h åtföljdt a f en stor dubbelsidig mön- motsvarande dem vid statens realläroverk mycket barnkär söker plats.
Villig äfven U L A T ö önskas för ung flicka i bättre la- Lönen t. v. 1000 kr.
Ansökningshandlingar biträda husmoder.
Svar till » Dugliga, Iduns * - milj pä landet, att biträda med hvarje sterbilaga, ersätter t i d n i n g e n m å n g f a l d t d e n r i n g a p r e n u - exp.
böra före den 20 april sändas till inom hus förefallande göromål, är villig be- m e r a t i o n s a f g i f t e h a f 3 kronor p r år g e n o m d e n n y t t a o c h T^UGLIGA, pålitliga hushallsfröknar, säll- tala något för sig.
Svar till » Sommaren Styrelsen.
d e n b e s p a r i n g, dess p r a k t i s k a innehåll b e r e d a h v a r j e h e m.
skapsd., värdinnor, affärsbitr., barnfrök- 1903 », Iduns exp nar anskaffas Norra Inackord.-Byrån, Mä- H v a r j e h u s m o d e r, s o m s j ä l f o m b e s t y r sina b a r n k l ä - En 17-års musikausk flicka önskar ster Samuelsg.
62, Stockholm.
ders f ö r f ä r d i g a n d e i h e m m e t, b ö r ej f ö r s u m m a att p r e n u - komma i ett trefligt hem på landet, hälst vid Vesterviks högre Flickskola, omfattande ' T R O E N D E 11.
Önskar mot fritt vivre pl.
där ungom finnes, för att mot någon betal- m e r e r a p å prof, ETT HÄLFT ÅR KR.
I: 6 o.
tyska i hela skolan och svenska språket i att deltaga i husliga sysslor Kunnig i ning lära sig hushåll.
Svar med uppgift å mellanklasserna sökes hos undertecknad före matl., bakn., sömn.
m. m.
» W.
B.
1903 » pris m. m. emotses till » G.
17 », Eslöf p. r. d.
15 instundande april.
Lönen för den, som Karlstad p. r. genomgått Högre Lärarinneseminariet eller INACKORDERINGS.
äger därmed jämförlig utbildning är 1,100 P R O E N D E 30-arig fl.
önskar .att för en- samt fruntimmer sköta hushållet.
» Vå- Ung bildad flicka önskar i början af maj kronor med två ålderstillägg å 100 kr.
efter ren 1903 » Karlstad p. r. komma till större herrgärd eller öruk, hälst resp. 5 och 10 års tjänstgöring.
Därtill kommer 30 kronors årligt bidrag till pen- IVN bättre arbetsam flicka önskar plats i dar ungdom finnes, för att grundligt lära Svar med prisuppgift till fullt kompetent att förestå elt hushåll och sionsafgift.
Platsen, som tillträdes nästa r^ familj att hjälpa till med barn.
städn.
0. sig hushållet.
skicklig i såväl enklare som linare matlag- hösttermin, är förbunden med 24 timmars lära matlagn.
Sv.
till » 25 », Vesterås.
• Godt hem », Eslöf p. r. ning samt fullständigt hemma i slakt, Läk- undervisning i veckan.
p N 26-ärig flicka önskar plats hälst i präst- ning och syltning får plats den 24 nästk.
KONFIRMANDER Fr. Westling, hem eller större herrgård för att lära april.
UnderkÖksa finnes.
Svar med upp- Studierektor.
skola ett hem.
Ej ovan.
Svar märkt » Li- emottagas i inackord i Folkärna prostgård gift om ålder, löneanspråk samt betygsaf- frän midsommar.
Pastor Tid.= strÖm under- ten betalning », Vesterås.
skriffer till Bredsjö Bruk.
Bredsjö.
" Dildad husförest, sökes till bättre ungkarls- VÄRLDSBERÖMDA !.
STARKA!
PRISBILLIGA!
visar.
2:ne skolgossar fmottagas äfven. "
hem, ensam person.
Svar, med foto- D I L D A D flicka Önskar öfver sommaren Undervisas af student.
Svar till ' fru Arose- grafi, adresseras » 24 — 30 år », p.
r. Engel- LÄRARINNA komma i treflig familj på landet för att nius.
Folkärna.
mot fritt vivre vara till sällskap och hjälp.
1000 ' tals olika vy- och genre- kompetent att undervisa två flickor i 6:te holm, senast 15 april.
klassens kurs samt musik, erhåller anställ- Ej van vid hushållsgöromål, men kunnig i brefkort hos John Fröberg, ning nästa höst ä herrgård i Södermanland.
handarbete 0. d.
Talar engelska.
Svar till Svar märkt &gt;L.
Z.
» und.
adr.
S. Gumaälii » Sommaren 1903 », Iduns exp.
Angenäm hvilo-ort — billig.
Finspong.
Insänd kr.
1: 50, Annonsbyrå, Sthlm.
TTNG flicka önskar plats i god familj, hälst erhållas 100 som prof. ^ å bruk eller i stad, som hjälp och skrif- Å STENUNGSSUND Förtroendeplats.
bilräde.
Har genomgått 3 m.
kurs i Påhl- (Bohuslän) emottagas inackorderingar för Medelålders fröken, bildad, frisk, med mans handelsinstit., kunnig i hvarjchanda längre och kortare tid i välkänöt pensionat.
stilla och vänligt sinne, fullkomligt kunnig 24-årig flicka, kunnig i matlagning, husliga göromål.
Lön enl. öfverenskom- Förfrågningar besvaras pr omgående.
P R A K T I S K A G Å N G M A T T O R.
i matlagning och Öfriga hemsysslor samt • p N linnesömnad samt för öfrigt i alla inom Fru Henrique Wallgren.
Vid Krontorps gärd, adr.
Värmlands villig att själf däri deltaga, erhåller genast ett hus förekommande sysslor, önskar nu melse.
Sv.
till » E.
H.
21 år », Iduns exp.
Björneborg, försäljas till 75 öre pr meter god anställning på bruksegendom, där hus- genast eller till 1 maj plats i god familj, T7AMILJER önskande lärarinnor for som- vackra hållbara handväfda gångmattor, för- modern behöfver hvila och ro Kokerska där hon mot någon lön samt att få anses r- maren vände sig till Stockh.
Nya För- färdigade af starkaste cellulosafiber.
Sändas finnes.
Endast den, som har de bästa re- som medlem af familjen, kan få gå frun medlingsbyrå.
Stjärng.
3 A.
Allm 16456. kan öfver sommaren erhållas inackordering mot efterkraf.
Försök några meter på prof. kommendationer, anmäle sig.
Betvg, foto- tillhanda.
Har förut innehaft dylik plats Riks 7133. för 2 ä 3 pers. i bildad familj.
Tillfälle grafi, uppgift om löneanspråk och ålder till och kan därifrån förete goda vitsord.
Svar till undervisning i sång, tyska — tennis.
TTNDERVISNINGSVAN flicka, god familj, » D.
R.
», under adr.
S. Guimelii Annons- märkt: » Guldsmedshytte prästgård », Guld- önskar sommarmån.
informera 2 ä 3 st. Sv.
till Slr.
Linnégat.
7, n. b. v., Upsala.
byrå.
Stockholm.
smedshyttan.
3- eller 4-klassare.
Sv.
till » 7:de klassen », L^N anspråkslös, ordentlig, barnkär bättre Anspråkslös prästdotter önskar plats som Tidningskont.
14 Kungsgatan, Stockholm.
KONFLRMATIONSUNDERVISNINRJ flicka erhåller plats som barnfröken i hjälp och sällskap åt ensam dam eller för en flicka önskas i sommar samt helin- bildad familj.
Glad, hurtig, van vid arb., som biträde ät husmoder.
Svar till » Villig O L A T S sökes af en enkel glad flicka kun- ackordering för familjen antingen i präst- F nig i husl.
göromål, matl., sömn., hand- ej för ung.
Svar (hälst fot.)
» Arbetsam », och glad », Iduns exp.
arb.
m. m.
Svar märkt » 23 » inl.
å Öre- gården eller i dess närhet.
2 å 3 rum er- C Ö K E S til] 1 maj en rask o. villig flicka Norrköping p. r. fordras.
Läget hälst i södra Sverige i skog- sunds-Postens kont., Helsingborg *.
^ kunnig i matlagning o. husliga bestyr.
rik trakt invid sjö.
Svar till kommendör- 17-ÅRIG Husjungfru finnes.
Svar med lönevillkor T TNG, bildad, barnkär flicka, som ' vill åtaga som i vår får afgångsbetyg från högre flick- Exam.
kv.
sjukgymnast önskar kapten Lannerstierna, Karlskrona.
etc. till » G.
C », Mariestad.
U sig vården af tvä barn, flickan 11 år.
skola, Önskar under sommarmånaderna plats plats nu genast.
Svar till » Cecilia Inackordering gossen 8 månader får plats nu eller 24 på landet för att mot fritt vivre läsa med 1903 *, Iduns exp.
april.
Städning af barnens båda rum samt några mindre barn.
Svar till «Frisk och TTNG, bättre flicka önskar plats i aktad i F.ngland för 1 ä 2 pers. finnes i god, ung EN LANDTDOMARE privatfamilj.
Inga andra inackorderingar.
sömnad Önskas.
Svar med fotografi, rekom- hurtig »; Gumaelii Annonsbyrå, Göteborg.
M familj som sällskap 0. hjälp i hushållet.
önskar ett kvinnligt skrifbiträde i sitt hem.
mendationer och lönepretentioner sändes Villig att biträda med skrifning.
P å lön Moderata villkor.
Hälsosamt läge.
Refer.
Sjuksköterska önskar plats pä lasarett, fästes mindre afseende.
Svar till » 20 år », Svar » J.
E. », Nordiska annonsb., Göteborg, Idyllisk bostad vid hafvet.
Svar märkt till » Officersfamilj &gt;, Helsingborg p. r. hos läkare eller i familj.
Svar till » Ruth », Björkefors, Sunne.
eller på engelska till Mrs Mac Farlane, 191 » Steffen » adresseras till Iduns exp., Stockh.
Iduns exp.
Amesbury Avenue, Streatham Hill, Lon- " p N enkel, anspråkslös, frisk, verkligt snäll TTNG FLICKA önskar plats hos ungherre TTndervisningsvan, mycket skicklig lära- don S.
W.
E N U N G FLICKA och barnkär flicka, får genast plats på M eller som hjälp åt frun i fin familj.
^ rinna är händelsevis ledig nu genast.
landet nära stad, för att med moderns hjälp som kan undervisa ett par flickor om 9 — 11 Betyg finnes.
Hufvudämnen: språk och musik.
Flerårig sköta familjens två små barn (IV2 år 0.
2 år i vanliga skolämnen och dessutom del- Svar till » 0.
H. », Ljusne p. r vistelse utomlands och tvänne diplom frän mottagas några flickor i ung prästfamilj fr.
mån.).
Den som är något kunnig i sömnad taga i bokföring, erhåller plats vid stations- har företräde.
Anses som medl.
af fam. samhälle om svar med löneanspråk jämte U N medelålders dam, som rest mycket utländskt universitet.
Fina rekommenda- 27 juni — 2 aug.
Härligt och friskt läge vid tioner.
Sv.
t.
» Plikttrogen », Kopparberg p. r. skog och sjö.
Svar till » Konfirmation », Lön 100 kr.
Svar med fot.
till » Genast », rek.
och fotografi insändes till » Klädes- och talar flera främmande språk, önskar Iduns exp.
handel », Halmstad p. r. Askersund, pöste restante.
blifva^ ressällskap åt någon äldre dam HUSMODER.
Cnäll och duktig flicka, som är van vid eller åt unga flickor, som ämna sig till ut- Bildad, medelålders dam, med vana att " PN ung, förlofvad flicka af god familj ön- landet.
Eller Önskar samma dam anställ- ordning och kan vara en verklig hjälp skar komma i godt hem pålandet (hälst sköta och förestå hem, söker plats.
Spar- åt husmodern med alla inom hemmet före- ning som uppfostrarinna och lärarinna för sam och praktisk.
Kärleksfull tillsyn och i mellersta Sverige), där tillfälle finnes att kom, sysslor, matlagn., städn.
och sömn., föräldralösa eller moderlösa barn.
De bästa ledning af barn.
Utm ref. Svar till » Ord- grundligt lära] allt hvad till ett välordnadt erhåller god plats i familj i södra Norrland referenser kunna lämnas.
Sv.
till » S.
0.
L », ningssinne », Iduns exp.
hushåll&gt; ' hörer.
Svar med: prisuppgift pr med endast 5-årig flicka.
Svar med betygs- Helsingborg p. r. månad till » H.
5 », SNerikes Allehandas an- är till nästa läsår en lärarinneplats ledig.
afskrift och fotografi till » Stina », Sv.
Tele- I 91 * 91 * 111119 önskar öfver sommaren plats nonskontor, Örebro.
Lön 1,100 kr. "
Hufvudämnen: modersmålet grambyråns Annonpafd., Stockholm.
JUai A l lliliCl hos bildad familj i treflig RESSÄLLSKAP.
och naturkunnighet.
Den sökande bör hafva En bildad, ung flicka af god familj med trakt, hälst nära kusten, att undervisa 2 Ä r e T Ä genomgått högre lärarinneseminarium eller En stadgad, frisk och stark flicka gladt lynne och någon resvana önskar att timmar dagligen, företrädesvis i språk.
När- under sommarferierna i synnerligen natur- äga motsvarande kunskaper.
Ansökningar från enkelt hem, får plats på större landt- under sommarmånaderna som hjälp och mare meddelar Fröken L. Liedholm, Lund.
skönt och friskt, vid skog och sjö, bel.
präst insändas till Styrelsen före den 15 april.
gard att hjälpa till med alla inom hemmet sällskap medfölja en familj eller en ensam gård l södra Småland, om anm. sker und.
förekommande göromål.
Svar med foto- dam mot fri resa.
Goda referenser lämnas adress " Kyrkoherde », Prästnäs pr Liatorp.
Tvänne om svar sändes till » H E., Postkontoret grafi till » Lön 100 kr. », Linköping p. r. Ämbetsmannafamilj Bästa ref Kärleksfull o. öm föräldraupp^ikt.
vid Linnégatan p.
r. LÄRARINNEBEFATTNINGAR med två små barn och barnjungfru önskar 0 god och billig inackordering pa landet för A / FOT fritt vivre och resa erhåller barnkär, KONFIRMANDER!
^ Ä » vid Östersunds flickskola äro lediga att sommaren.
Ej större pensionat.
Svar med skilda konfirmander: 15 juni — 15 aug.
Talr.
ung, bättre flicka plats i tjänstemanna- tillträda vid nästa hösttermins början.
Den referenser och pris till » Juli, Augusti », adr.
familj att gå frun tillhanda Svär till » A.
R.
», ena med undervisningsskyldighet i franska, ref. Närm.
meddel.
Otto Fagerlin, Tryserum som till hösten ämnar bilda eget hem, ön- svenska och historia; den andra i matema- Alingsås.
skar erhålla plats under sommaren i bättre S. Gumselii Annonsbyrå, Sthlm.
tik, fysik och kemi.
Lön 1,200 kr.
Ansök- U ö r bildade hushalJsbiträden och barnfrök- familj (hälst prästhus) på landet.
Vore tack- ' y i L L konfirmationsundervisning mottagas Töehter-Pensionat in Celle, Harniov.
ningar, åtföljda af betyg — äfven läkarebo nar finnas verkligt goda platser att ge- sam att kunna erhålla undervisning i enk- tyg — insändas till styrelsens ordförande nast söka.
Nya Inackorderingsbyrån, Brun- lare matlagning.
Svar emotses tacksamt till några flickor 26 juni — 2 aug.
hos kom- M.
CLA-UDI.
före den 25 nästkommande april.
» Eget hem », Sv.
Telegramb.
Malmö, f. v. b. minister E. Wessherg, Asker (Örebro län).
kebergsgat.
3 B, Sthlm, etab.
1887.
Prosp.
&amp; Referenz.
auf Anfrage.
Från Evang.
Fosterlands-Stiftelsens Förlags-Expedition hafva utkommit och finnas att tillgä hos alla bokhandlare följande arbeten passande för Barnfröken.
Konfirmander: (20 rs o Pensionat Hedman A I Jämtland L j Barngarderoben Samskola En 1 ärarinneb efattning r En kokerska 4 Djursholms Pensionat PLATSSÖKANDE L j 1 skärgården LEDIGA PLATSER flicka, Till Konfirmationsundervisning Vid Eksjö Läroverk för flickor Konfirmander f Ung, förlorvatl flicka
