# ID: svediakorp-per1489
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1903
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 28,226
# sentences: 1,487
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


FÄNRIK S T Å L - U P P L A G A N.
N:R 10 LÖRDAGEN (845).
PRENUMERATIONSPRIS PR ÅR: IDUN - IDDNS PRAKTUPPLAGA IDUN, FÄNRIK STÄL-UPPL.
IDUNS MODETIDNING UTGIFNINGSTID: KR.
6: — » 8: — HVARJE LÖRDAG.
» 10: — » 2:20 LÖSNUMMERPRIS: 1 0 ÖRE.
7 MARS 16:DE 1903 RYRÅ: REDAKTÖR O C H UTGIFVARE: FRITHIOF HELLBERG TRÄFFAS SÄKRAST KL. 2 — 3.
1 7 BRYGGAREGATAN 1 7.
REDAKTIONEN KL. 1 0 — 4 EXPEDITIONEN KL. 9 — 5.
FRANS HEDBERG 1 SITT ARBETSRUM.
FRANS HEDBERG.
DEN REDAKTIONSSEKR.
: J O H A N N O R D L I N G.
ALLM.
TEL. 6 1 4 7.
RIKS 1 6 4 6 nernaaf Strandfynd,haTns sista pjäs, som för få dagar sedan gafs på Södra teatern.
En, lång tid för en människas arbetsdag och en tid af växlande smakriktnin- gar!
Och mycket af det bästa i den » gamla goda tiden » har Frans Hedberg varit med o m att representera, så att det finns skizzer af hans hand, som ge denna oför- gätliga färg af gammalt Stockholmslif från fyra- tiotalet, som Blanche var mästaren att framtrolla och som ingen af de nyare kan ge oss.
Nej, det är något alldeles säreget, en trolldager, som är försvunnen, allt efter som det gamla Stockholm gått till sina fäder och dess kåkar rifvits, någonting, hvars ton och doft, ehuru nu för alltid hädangången, när man öppnar dessa 40- och 50-talets skribenter, ligger förvarad mellan bokbladen som ett eko med egendomliga ton- dallringar, med den främmande pressade blommans minnesrika doft från barndomsda- gar, som flytt.
Ja, än- nu så sent som i böc- kerna från 50-, 60- och 70-talen kunna vi nå- gon gång återfinna den- na lokalfärg hos dem, som då tillhörde den PORTRATT FOR IDUN AF A. BLOMBERG, mognare mannaåldern, bland dem Frans Hedberg.
NÅGRA ORD TILL SJUTTIOFEMÅRSDAGEN.
2 2 / 3 1 8 2 8 — / 3 1903.
DET A R en rik och mångsidig verksam- het, som ligger mellan den tid för femtio år sedan, då den nuvarande sjuttiofemåringen Frans Hedberg fick sitt första stycke uppfördt på då varande Mindre, numera Dramatiska teatern, och den dag i förra veckan, då han själf var i elden på repetitio- Den kan icke beskrifvas, troligen ej heller efterapas, det fordras för att äga dess hem- lighet att ha varit med o m detta lif, på en gång småborgerligt och f amiljehögtidligt, ganska radikalt i sina frihetsdrömmar, men med vörd- nad för de stora minnena och den gamla äran, med mycket af fras, men ännu mera af naiv fest i det gröna och smittsam munterhet.
Det finns ännu fullvuxen ungdom på den tiden, gråhårig ungdom, som det roar att spela andra ett puts, ty tiden är icke ännu KOMMISSIONÄRER ANTAGAS ÖFVER HELA LANDET PÄ ALL- DELES SÄRSKILDT FÖRMÅNL.
VILLKOR.
STOCKHOLM IDUNS KUNGL.
HOFBGXTRYCKERI.
så jäktande, att man ständigt har klockan i hufvudet m e d sitt pickande ackompanjemang: skynda på, skynda på.
Och så har tiden äfven mycket af excentrisk öfverdrift förstås, men ibland något utomordentligt barnsligt angenämt — en viss vidskepelse, en viss kus- ligt behaglig sago- och brasstämning; ännu kan man grundligt förvåna sig öfver någon- ting, grundligt förfasa sig öfver någonting, allting uppfattas icke så där reglementeradt af lagar och själffallet klart som nu för tiden, när man tar emot en hårresande skandal med ett blekt smålöje och ett torrt: det måste j u gå så.
Nej, man har icke lärt sig den järn- hårda konsekvensen och att kalkylera karak- tärer, så att man vet på pricken, hvilka af deras egenskaper måste ha den och den hand- lingen till följd.
Ä n n u finns det både glädje, som är en öfverraskning, och sorg, som är en öfverraskning, och det alstrar i alla fall en viss värme, förifring, hjältedyrkan, indigna- tion, intresse för ditt och datt, en glad språk- samhet, som hade sin tilldragande sida.
Frans Hedberg tecknar med både sympati och san- ning denna något själfsvåldiga hvardagsmän- niska i siaa komiska figurer.
Denna komik skrattar ofta litet för länge och bullersamt, ja, ibland något omotiveradt, men den har skrattets gåfva, detta skratt utan bitterhet, som man stundom nu frågar sig, o m det är dödt och begrafvet.
Naturligtvis fanns här också skuggsidor, men man kände sig » hemma här » öfverallt bättre än nu.
Det, som stod allra högst i kurs, var sympatin och ridderligheten, man ville gärna gråta och le på samma gång, och äfven här följde Frans Hedberg ofta de väl- kända spåren.
Nu ha vi vant oss vid den säkrare värdemätning, som åtföljer det moderna lif vet, vid att bele den något skräflande fantasin, som då hade så lätt att skapa änglar eller djäflar, både i diktens och verklighetens värld.
Och det behöfs för att bevisa skillnaden mellan denna tid och vår blott att påminna om, med hvilken häpenhet den äldre generationen, fru Carlén, Lea, Jolin, Blanche, märkte och oppo- nerade sig m o t den för dem alldeles oförklar- liga själf behärskningen, stelheten, formalismen, sanningssvartmåleriet, som de sågo inkräkta litteraturen och hemlifsvanorna.
Den korrekta elegansen, den oklanderliga ytan hos världs- mannen framställdes nästan alltid hos dessa författare som högst osympatisk och blef i allmänhet tecknet på ett bakomlurande för- därf, ett snobberi, medan den fattiga modern med bondförstånd och hjärtats osminkade språk och den ädle ynglingen, som alltid i sin klent försedda portmonnä har sin sparbössa för goda verk och gärningar, voro novellens gunstlingar.
IDUN 1903 — Man behöfver icke leta länge för att finna äfven hos vår författare motbilder till denna tidsriktning på det ädla under ringa former, motsatsen mellan det skenfagra skalet och den äkta kärnan framträder äfven hos Frans Hed- berg, men han hade ett realistiskt sinne, en naturlig takt, som räddade honom i allmänhet bättre än de flesta från det gråtmildas och det demoniskas ytterligheter.
Från denna tid fick Frans Hedberg sina första intryck, och det var kanske därför, att han tog lif vet enkelt, att han var » hem- mastadd i lifvet » på det barnsliga sätt, man då för tiden var, han trots allt, som möter litteratören utan lärdomsmeriter och relationer, af svårigheter och stötestenar, hann så långt på sin väg och på det hela taget lyckades så väl.
Han tycks ha gjort till sin egen den grundsats, som Ingrid i Bröllopet på Ulfåsa predikar med så mycken kraft för Sigrid: Så är jag trygg.
Så kan ditt ungdomslif än smyckas utaf mången fröjd, fast denna bröts i sin knoppning af och vissnade.
Ty, Sigrid, lifvets hela hemlighet, den gåtans lösning, som de vise s ö k a.
.
.
den ligger gömd uti de enkla orden: gör gladt din plikt, så blir du säll på jorden!
Tidigt van vid det sceniska lifvet, skämtar Hedberg i sin skizz o m » Mina första teater- intryck », som ingår i den till julen af för- fattarföreningen utgifna boken » När vi bör- j a d e », med sina sceniska motgångar som ung landsortsaktör, han, som ville vara komiker, men på den tiden skulle man sjunga kupletter, och han hade » hvarken öra eller röst », och någon » så kallad utilitet ville jag ej bli! » Hvarken öra eller röst, och så ändå blifva medlem af Musikaliska akademien och inten- dent vid Stora teatern, det är ju i och för sig en karriär, som icke är dålie!
Hvad återstod nu emellertid för den omöj- lige komikeraspiranten annat än språnget in på den okända författarbanan för scenen, och med kostlig humor skildras också de första fjäten på denna — af skickandet af manuskriptet, det med hjärtklappning afvaktade svaret o. s. v. Till en viss grad måste ju hänsynen till bröd- förtjänsten betinga arten af hans arbete.
Och man bör icke blott minnas frukterna af detta arbete, sådana de uppenbarade sig i hvad han skref, men också de frukter, det afsatte, i den energi, hvarmed han lyckades bilda ett hem, där han snart såg uppväxa barn, Karl, Tor, Valborg, som nu intaga bemärkta platser inom det litterära gebitet, Tor som roman - och dramatisk författare och kritiker, Karl som dramatisk författare och Valborg som flitig och utmärkt öfversättarinna från ryskan, medan en af sönerna Bengt ägnar sig åt mål- ning.
Man får icke lägga vår tids måttstock på möjligheterna att förtjäna på den tiden.
Tan- tiémer fuhnos inga.
T. ex. när » Bröllopet på Ulfåsa » uppfördes, gällde ett reglemente, som föreskref som antagningshonorar 225 rdr riksmynt, hvilket äfven fick gälla som premiärhonorar, sedermera från andra till tju- gonde representationen var det / e af netto- inkomsten, och om det var en dramatisk pjäs, utsträcktes tiden till 2 — 3 0 representationen.
Herr Hedberg teg, när han hade sagt detta, med en viss filur i ögat.
» Och sedan », sade jag, » efter tjugonde och trettionde representa- tionen — Värmländingarna af Dahlgren, er egen Bröllopet på Ulfåsa. » Sexton kronor per representation.
» Det är omöjligt, » sade jag, » detta var ju i så fall en statsinstution, som gjorde sig skyldig till skinnen. » Utan tvifvel, svarade han lugnt; hade jag efter våra tantiémer fått betaldt för Bröllopet på Ulfåsas 108 gån- ger, hade det varit en liten förmögenhet.
1 1 150 — Jag minns så väl, fortsatte Hedberg, när Talis Qualis presenterade mig för v. Braun med orden: här är en ung man, som skrif ver för teatern.
Braun låg sjuk vid det miserablaste humör.
» Det skall herrn låta bli, blir man fet på det? » — Men jag ville ju ändå gärna fortsätta.
— » O m jag bara kunde förstå, hvad det tjänar till, » svarade skalden misslynt.
några högst visa ord, som jag just nyligen fann i en bok och som voro yttrade af en rysk bonde, en viss Tikon Bielonojkine, en mycket märkvärdig man och ett ryskt folk- geni, som bildat sekt och af sina anhängare och sig själf anses som en inspirerad, en ny Kristus.
V i d ett tillfälle träffade han på nå- gon af dessa » kulturella » entusiaster för det folkliga, som i Ryssland äro så talrika, och Men Frans Hedberg visste hvad det tjäna- när han hört, att denne var på spaning för de till.
Han visste, att många bäckar små att tillvarataga folkseder och studera folklif, göra en stor å.
» Hvilken i ordningen är er sade profeten allvarsamt åt h o n o m: » Ni sam- sista pjäs, Strandfynd? » frågade jag.
Den lar olja, jag begriper nog, ni har hällt mycket nittio första, svarades det.
Jag häpnade.
» Det olja på lampan.
Tänd den så, att männi- vill säga med öfversättningar och bearbetnin- skorna må få ljus.
Hvarom icke, hvad tjä- gar, » sade jag som en gifven sak.
Nej, dessa nar oljan till? » Den författare, som citerar åter för sig gå upp till ett antalet af v i d pass detta, tillägger: » Äro vi icke alla olja utan 192.
Jag tror, att mitt ansikte uttryckte, hvad ljus, vi kulturmänniskor med medvetna idéer?
man på teaterspråk kallar » tablå ».
Jag betrak- Människor med kraft och elementär tro — tade mannen framför mig.
Just så skulle han äro de icke ljus utan olja?
Om oljan icke se ut med hela detta uttryck af trygghet, god- förenar sig med lågan, skall den förfaras, och modighet, stålsatthet mot lifvets stormar, detta ljuset slocknar. » V i d en sådan natur som bredaxlade, kvadrataktiga — » carré » tror jag Frans Hedbergs har jag den känslan, att just fransmännen säga, som icke tappar jämvikten.
med denna folkliga begriplighet detta första Och jag erinrade mig hans bana.
I skiftande och förnämsta villkor är fylldt, att oljan blif- former framträder Frans Hedbergs skriftställen vit förenad med lågan, att det är en sund för att tillgodose tidens behof af såväl tyngre duglighet i ett sådant författarskap, som väl som lättare gods i olikartade riktningar.
Där kan uppväga och gör mera för världen än finnas pjäser, som redan genom sin titel an- ett flyggenis sprakande kraftprof för ögon- tyda sin något ålderdomliga läggning som blicket.
t. ex. » Frun af stånd och frun i ståndet », där finnas andra, som voro före sin tid och Den pojke, som började som handlande och som sannolikt den dag i dag med fördel perukmakare och lyckades förvärfva sig bild- kunde återupptagas som » Hårda sinnen », där ning nog för att bli teaterförfattare, lefver finnas dikter af högpatriotiskt innehåll, där ännu kvar hos den gamle med hans morska finnas både mera realistiska och högideali- gry att alls icke frukta för att fortfarande stiska historiska pjäser med en ganska löst ge sig ut på författarskapets hala is.
Det pålagd historisk tidsfärg som » Bröllopet på vackraste hos honom är just detta, att han Ulfåsa », ett af våra repertoarstycken af äkta aldrig stannat i växten, att han följer med folkligt retorisk klang, där finnas librettotex- sin tid in i ålderns sena dagar, att när vi ter, så framstående som » Den Bergtagna », och nu i dag hälsa honom som den gråhårige, små mästerverk af öfversättningskonst inom lifserfarne och konsterfarne, vi icke be- vådevillens, farsens och burleskens uppsluppna höfva hälsa honom som ett ärevördigt minne gebit.
Äfven flere novellsamlingar (Svart på blott, som öfverlefvat sig själf, men som en lef- hvitt) med delvis mycket goda bilder ur lif- vande kraft, som ännu har förhoppningsfull- vet ge oss en obetingad aktning för Frans het och ungdom oeh tror på det goda hos Hedbergs säkra ritstift och solljusa blick, hans den nya tiden, som han skådar med välbehag lätta penna och raska karaktärsskildring, om och som äggar honom till nya ansträngningar.
också ej så sällan själfva » händelsen » vittnar H E L L E N LINDGREN.
om en viss schablonmässig och skematisk upp- ställning, och karaktären mera blir en skiss än en analys, något som var genomgående för hans ungdoms samtida.
MIN Frans Hedberg har alltigenom gått sin väg fram som en man, och han.
skall efterlämna spår, som icke skola igensopas.
Han har blif- vit något mycket mer betydande än det han fruktade för, ingen blott användbarhet eller utilitet, men ehuru denna titel kan utmärka något medelmåttigt, kan den ock användas i annan betydelse om den man, som öfverallt finner sig tillrätta, står på den rätta platsen, visar, att han kan sköta hvad som förelägges honom, som inger förtroende, man vet icke egentligen hvarför eller huru, och i den me- ningen kan Frans Hedberg bära den.
Se vi på hans bana, är det tydligen just detta in- tryck, han gett sina samtida.
Äfven i yttre måtto har hans lif genom dessa olikartade förtroendeuppdrag fått en ganska mångskif- tande karaktär.
Fastän han börjar som skå- despelare utan någon egentlig större fram- gång, lyckas han först debutera som teater- författare, fick sedan fast fot på scenen och blef lärare i deklamation vid de kungliga te- atrarna 1862 och mellan åren 1 8 7 1 — 8 1 in- tendent för kungliga Stora teatern, hvarefter han öf vertog ledningen af nya teatern i Göte- borg.
Det är tydligt, att han hör till dem, som icke förtröttas i arbetet, och jag kommer just med anledning af en sådan förening af praktisk och estetisk begåfning att erinra mig MELLINS FOOD I SON.
DIG jag lifvets försoning ser, åt dig, min framtid, i arf jag ger min djärfva gärning, med lamhet slagen, mitt drömda storverk, som ej såg dagen.
Ja, du skall blifva min sträfvans bikt, min styrkas styrka, min skönsta dikt, och svaga strålar, som spridda famla, skall du till flammande låga samla.
.
.
Hårets afFallancLe.
En läkare som sedan flera år i Stockholm behandlat specielt hudsjuk- domar, skrifver följande: » Af alla i handeln före- kommande medel, afsedda för.
behandling af de parasitära hudsjukdomar (seborrhé, mjäll o.
d.)
på hvilka hårets affallande i de flesta fall beror, känner jag intet, som vid anstälda prof visat sig så verksamt och i så hög grad förtjänar användas som Azymolstimulus — —. » Vid London-utställ- ningen 1899 erhöll F. Pauli ' s Azymolstimulus guld- medalj såsom det bästa hårvatten.
Ett ffOdt råd.
Använd alltid för munnens och tändernas vård F. Paulfs AZYMOL.
Mot smitta, för särbehandling, ekzem, finnar, reformar, hudrodnader är Azymol det verksammaste.
Fram- stående läkares intyg medfölja hvarje flaska Azymol af Läkarekåren erkändt bästa näringsmedel för barn och sjuka.
= Finnes på Apoteken samt hos Specerihandlarne.
P R O F gratis oeh frän so frän Axel Lennstrand, GEFLE.
=
— Men nej!
du lille — mitt hopp, mitt lif!
I håg och gärning din egen blif!
Ett » ille facieb skall ej tvinga din unga själ o c h dess kraft förringa.
Du skall ej bära som black o m fot en moders fåvitska framtidsdrömmar, men fritt ditt sinne skall taga mot den kraft, som ensamt ur lifvet strömmar.
Så välj i frihet din egen stig, och följ ej vacklande andras bana; åt lif och handling din styrka vig, din egen värld under jubel dana!
TERESIA EURÉN f. Eneroth.
VISITER.
B LAND A L L A de onyttiga och tidsödande förpliktelser, som konvenansen ålägger sina offer, finns väl knappt något mera onyttigt och tidsödande än dessa efemära besök, som gå under namnet visiter.
Jag vill afstå från försöket att utreda, huruvida de äro i stigande eller sjunkande, men möjligen skulle på grund af åtskilliga nyare kulturföreteelser, i främsta rummet telefonens vidsträckta användning, det sistnämnda vara fallet.
Men äfven om så är, innehafva de ännu alltjämt en af rang- platserna bland kännetecknen på belefvenhet och god ton.
I trots däraf kännas de nog af litet hvar som en börda, ett ingrepp i den personliga friheten, som stundom kan blifva till en verklig plåga.
Visiter äro lika meningslösa som tidsför- därfvande.
De kunna icke gifva något verk- ligt tankeutbyte, något förtroligt, hjärte- varmt umgänge, äfven o m det är inbördes sympatiserande människor, ja, nära vänner, som aflägga visit hos hvarandra — de hafva det konventionellas hela ytlighet och innehålls- löshet med sig, de höra med till det » jäktan- de intet som andarne tär » och de inkräkta i allt för hög grad såväl på arbetet som på den för många snäft tillmätta hvilo- och rekreationstiden.
Det är inte sagdt, att sam- talsämnena alltid äro bagateller, att det, som säges är idel nonsens och platityder, nej, det kan nog talas både o m litteratur och konst, om politik och viktiga dagstilldragelser, kanske till och med om religion och etik, men det talas om allt detta i en röra — man snuddar endast helt lätt vid ett ämne för att strax kasta sig in på ett annat-.
Detta kallas för att taga bouqueten af ett samtalsämne, då man egentligen endast tittar på etiketterna!
— Ja, suckar nog mången — allt detta är sant, visiter äro odrägliga, men de höra nog med till kulturens offerväsen och de hafva allt för gamla anor för att kunna utan vidare skaffas ur världen.
Andra föreslå, att visit- väsendet borde reformeras och erhålla en mo- dernare, framför allt mera praktisk gestaltning.
Somliga förmena,- att vi j u redan hafva ett gammalt utmärkt bra sätt såväl att reducera visiterna som att göra dem mindre tidsödande, och det är att hafva en bestämd mottagnings- dag hvar eller hvarannan vecka.
Denna form för visiter är också särdeles praktisk ur ofvan- nämnda synpunkter, men lika fullt har detta bruk icke hos oss vunnit burskap.
Mången tycker, att det ser för anspråksfullt ut, hos andra åter, där det införts, har det icke re- spekterats, och så faller man till föga, och så står man där igen med visiter dag in och dag ut.
Det finns ingen annan möjlighet att Eva H e t e n &amp; &amp; o, Drottninggatan 68.
Et.
1886. undkomma än att själf ge sig ut på visiter eller — ljuga sig borta eller sjuk.
De sistnämnda alternativen äro j u också mycket brukliga.
Men man kan väl låta bli att besvara vi- siterna, så blir man dem väl slutligen kvitt?
Det är inte så alldeles säkert.
Jag känner en älsklig gammal dam, som haft ett mycket stort umgänge, hvilket hon numera dragit sig undan.
Men icke desto mindre och fastän hon själf blott gör ett och annat besök hos nära vänner, är hon dock öf verlupen af visiter.
» Det är j u så vänligt, att man kommer ihåg mig, » har jag hört henne yttra, » men hvad det ändå är tröttsamt och hvad det ofta faller sig olägligt! » På detta sätt går för många människor den ena dagen efter den andra — visiter och kontravisiter I — A h, skall man då aldrig få vara i fred!
Skall jag då inte heller i dag få skrifva mina angelägna bref eller gå igenom mina räkenskaper!
— Nu har jag bara två kapitel kvar på min bok, dem ville jag bra gärna läsa ut, innan jag går till sömmerskan.
Det ringer.
En visit anmäles.
Den be- sökande mottages på det älskvärdaste, om- famnas och kysses under försäkringen o m att det är så kärt att se henne, att det var så snällt att hon kom o. s. v. Det vore under- ligt, om föremålet för alla dessa älskvärdheter kunde tro ett jota däraf, då hon j u vet, med hvilka känslor hon själf på samma sätt väl- komnar sina visitgäster.
Och när man varit ute, hur innerligt glad blir man icke att vid hemkomsten finna af- lämnade visitkort — j u fler dess bättre.
— Så väl, att jag inte var hemma!
Måtte jag nu bara ha samma tur, när jag måste be- svara de här visiterna 1 Visiter äro formligen plantskolor för lögn och förställning.
Fru B. har inte på länge fått träffa sin gamla kära vän fru C, än har det ena, än det andra kommit hindrande emellan.
Ändt- ligen inträffar en dag, då hon kan få slå sig lös, men telefonerar förut för att vara riktigt säker på att träffa vännen hemma.
— Ja då, visst är hon hemma, och bestämd tid utsattes för besöket.
Fru C. är äfven hon hjärtligt glad åt att få träffa sin gamla ungdomsvän.
— Nu skola vi ha oss en riktigt förtrolig pratstund!
— tänker hon.
Fru C. infinner sig på utsatt tid, men knappt ha de förtroliga meddelandena börjat, förrän en visit anmäles.
Med en kväfd suck, fast med leendet på läp- parna, reser sig fru C. för att taga emot den ovälkomna gästen, som den andra inte alls känner.
Hon försöker att vänta ut henne, men — det kommer ännu fler visiter.
All den glädje och trefnad fru B. väntat sig af sitt besök är förstörd, och förtretad och ledsen går hon sin väg.
När fru C. sent omsider finner ro för att återgälda besöket, kan det betraktas som en verklig lyckträff, om inte samma historia upprepas.
Liksom lättjan ju är sysslolöshetens moder, så är sysslolösheten utan tvifvel moder till visiterna.
Men i en tid, hvars lösen är arbete intensivt, allvarligt arbete, tycker man att hela släkten, mormor med både barn och barnbarn, borde utan alla aflifningsförsök af sig själfva dö en stilla sotdöd.
Kanske sker det också så småningom.
Och näppeligen finns det väl några andra, som skulle vilja hålla visiterna vid lif, än de sysslolösa varel- ser, för hvilka visittimmarna äro dyrbara såsom medel att få exponera sina toaletter, skvallra och få tiden att gå.
Må då dessa för all del få behålla sina » glacerade ler- krukor » m e d doft af potpourri från minst två sekel, bara de icke tvinga dem på andra, som r e k I D U N 1903 151 — måste arbeta för sin existens eller mera fritt kunna och önska disponera sin tid.
Men allt gammalt är icke alltid gammal- modigt.
Jag har redan talat om bestämda mottagningsdagar; äfven de hafva j u gammal häfd, men skulle likväl vara mycket lämpliga just för vår tid med sitt regelbundet ordnade arbete.
Bestämda mottagningar ha dock det emot sig, att personer, som inte ha något gemensamt, kanske knappt känna hvarandra, lätt kunna blifva sammanförda i en trängre krets, men å andra sidan lämna de ju så mycket mera tillfälle till fritt, förtroligt och ostördt umgänge mellan dem, som vilja rå om hvarandra, men icke älska att låta sig trummas ihop på konvenansens kommando.
Det talas generation efter generation o m att sällskapslifvet borde reformeras, men där- vid stannar det.
De förändringar som det j u visserligen i ett och annat undergått, hafva icke berott på några aktuella reformatoriska ingrepp, utan så småningom tillkommit un- der trycket af tidsandan och tidsförhållan- dena.
När frukten är mogen, faller den från grenen, men det kan också hända att stor- men rycker den af, isynnerhet om den har klent fäste och är maskstungen.
Men — laisser-aller är j u ett af de mest utpräglade dragen i det svenska lynnet, och — en rens- ningsstorm inom sällskapslifvet, den låter nog vänta på sig!
STEFFEN.
ÄNNU NÅGRA ORD OM SKÖNLITTE- RATUREN I BIKTENS FORM.
E N BLAND ALLMÄNHETEN » har i n:r 3 af Idun skrifvit om publikens förpliktelser gentemot författare, som gifva oss » förtro- endens, hvilka strängt taget blott tillhöra den intima vännen.
Frågan är ömtålig, men högst viktig och förtjänt af den litterärt intresserade allmänhetens begrundande.
Troheten har ansetts som en nordisk national- dygd, hvilken på ett vackert sätt framträdde i de gamlas fostbrödralag.
Och Håvamål i Eddan säger: Vän din skall du en vän vara, honom och hans vän; men ej må en man vara vän med sin oväns vän!
På en vän ställes stora fordringar och skalden varnar därför: Vaksam och sluten vare en man och mycket i vänskap varsam; för de ord, du till en annan säger, får du ofta bittert böta.
Ja, han tillägger på ett annat ställe: Förtro dig till en, icke till två; världen vet, hvad tre veta.
Detta torde få anses som sund, nordisk natio- nalsmak i fråga om » förtroenden ».
Tegnér gillar den ock helt visst, då han låter kung Bele gifva sin son följande råd angående val af vän: Välj en, onödigt är det den andra leta.
Som människokännare ger oss skalden en för- klaring öfver hvarför man icke bör välja till för- trogen hvem som helst: Tomt hus står gärna öppet, men rikt stängs till.
Äfven E.
G. Geijers tanke i denna fråga lyser genom orden, då han i dikten Manhem yttrar om nordbon: Han ej förstod med ord en skuld betala och spraka om sitt hjärtas ömma drift.
Ibsen är ett exempel på, huru » rikt hus stängs till ».
Ja, han går kanhända till öfverdrift, då han låter en af sina hjältar yttra, att den starkaste man är den, som står ensam.
Viktor Rydberg HUSHÅLLSSKOLA ' sin omsorgsfulla undervisning i matlagning, finbakning, desserträtter m. m.
3 mån, elevkurs.
Prosp.
och Upplysn, fritt.
yQALAR särslc.
för damer, som följd af centralt läge, godt ocn rikligt bord, låga priser och därtill rabattkuponger.
Stadens mest besökta.
GAFfl?
&amp; BUFFÉ öppet till II e. m. Frukost-, lunch-, supé- o. kaffeservering.
Tårtor, bakelser, kaffebröd från eget bageri serv.
o. säljes här.
— I D U N 1903 var icke heller den, som ville » spraka om sitt hjärtas ömma drift ».
Tvärtom: din sorg är din, och du bör bära henne.
En öfverdrifven » förtrolighet » är således ett karaktärslyte enligt nordiska begrepp.
Erfaren- heten lär oss äfven i våra dagar, att det är sjuk- ligt nervösa och narrar, som känna behof af att skära hjärtat ur bröstet på sig och visa dess tom- het för kreti och pleti.
Också in vino yppas stun- dom hemligheter, som man annars förtiger.
I den moderna skönlitteraturen, särskildt i romanen och novellen, önska vi se våra egen- skaper, de goda så väl som de dåliga, såsom i spegel, men en spegel, som bryter ljuset enligt konstens lagar.
— En personlig bikt verkar icke som konst, utan som biografisk litteratur eller re- portage, där olyckshändelser, fester, bröllop och andra tilldragelser passera revy inför läsaren.
Vill författaren med sin bikt väcka vår sympati eller medkänsla, blir intrycket af hans bok icke sällan pinsamt.
De s. k. jag-romanerna, hvilka äro beräknade att verka pikant eller personligt, stöta ofta sund nordisk smak.
Då en man, såsom t. ex. dansken Larsen, skrifver » En kvinnas bikt », är ju därom icke mycket att erinra, ty man har under läs- ningen förnimmelsen af, att historien är en dikt.
Men då bikten antar formen af en den mest för- troliga bekännelse, som kunde vara sann, då blir den afgjordt osympatisk.
Man tycker sig ofrivilligt hafva blifvit vittne till ett samtal mellan fyra ögon.
En diktad person, som skall väcka sympati, får 152 — » VIKINGAR GÅ TILL DOPET ».
GOTTHARD EFTER EN MÅLNING I OLJA AF GOTTHARD WERNER.
WERNER.
o A T E E H A R en af våra äldre konstnärer skattat åt förgängelsen, nämligen den kände målare, hvars namn läses under döds- korset här ofvan och som nyligen afled i Rom, 65 år gammal.
GOTTHARD WERNER.
EFTER ETT PORTRÄTT I OLJA AF HILDEGARD THORELL.
icke bära sitt hjärta på tungan och g e läsaren förtroenden, hvilka denne alls icke önskar mot- taga.
En sådan » öppenhet » kan vara ett ypper- ligt medel att karaktärisera fåfängan och narrak- tigheten.
I många former trifs det sköna, men som en af de .simplare måste den betecknas, då berättel- sen framträder i första personen.
Mycket beror härvid naturligtvis på innehållet.
Det friska och sunda fördrar man, men, om författaren själf döljer sig bakom berättelsens » jag » och meddelar oss sina intimaste upplefvelser, då lägger den sundt tänkande boken bort med afsmak, och han känner sig ' icke ha några förpliktelser mot den, som i bokhandeln säljer sina » förtroenden ».
Han önskar blott, att smaken ju förr dess hellre måtte för- bättras.
Emellertid bör en författare lägga sin person- lighet i dikten.
Men människohjärtats ådror skola blottas för oss i konstens form.
Kritiken har ådaga- lagt, att Tegnér stod i ett långt intimare för- hållande till Fritjof och Ingeborg, än man kunde ana.
Men hans » bekännelser » stöta oss icke, utan förläna blott diktens gestalter sanning och lif.
— Ibsens personligheter bära nog alla sin skapares blod i sina ådror, men de ge oss icke några för- troenden under biktens insegel.
Och väl är det att så är.
K.
H. Gotthard Adolf Werner föddes i Linköping 1837 och var son till regementsläkaren vid Andra lif- grenadiärregementet d:r Werner och hans maka.
1857 inskrefs han som elev vid konstakademien och reste med understöd af drottning ' Josefina 1861 till utlandet för fortsättande af sina konst- studier.
Han har sedan dess flere gånger åter- vändt till Sverige, men blott för att snart ånyo styra kosan mot sö- dern, hvars konst och natur alltid lifligt till- talat honom.
1868 blef han agré af konstaka- demien.
Bland Werners arbe- ten af dekorativ be- stämmelse må nämnas » Jesus gifver Ansgarius uppdraget att grunda den kristna kyrkan i Norden » (oljemålning i katolska kyrkan i Malmö), fyra apostlar (oljemålningar i Haga- kyrkan i Göteborg), samt » Järnets och gul- dets makt » (frismålning, som äges af J. Bolinder i Stockholm).
År 1884 erhöll W. af Nationalmuseets nämnd andra priset för inläm- nadt förslag till vägg- målningar i National- museum.
Därefter in- sände han sex förslags- skisser i olja öfver föl- jande ämnen: » Resan- det af en bautasten », » Asafolkets ankomst till Svithiod », » Väringar i Bysans », » Grundstenen lägges till Alvastra klo- ster », » Nordens apost- lar med Ansgarius i spetsen » och » Scen i Vadstena kloster ».
Då en täfling för skisser till väggmålningarna anordnades 1891, deltog W. däri med nya skis- ser öfver följande äm- nen: » Gustaf Vasa på Västerås recess », » Karl IX vid Stångebro », » Gustaf n Adolf på Riigen », » Drottning Kristina och Cartesius », » Linné inför Lovisa Ulrika » och » Gustaf III i Rom ».
Dessa belönades med andra pris.
Bland hans stafflitaflor erinra vi om » Vikingar gå till dopet » (Rom 1870), » Hans Brask tager af- sked af Linköpings domkyrka » (målad 1880 och nu hängande å k. slottet), » Skogsfrun » (1882) samt » Cecilia Wasa ».
Af dessa konstverk äro det först- nämnda och det sistnämnda återgifna i dagsnum- ret; de hafva, så vidt man känner, aldrig tillförene varit reproducerade.
Den karaktäristiska bild af den bortgångne konstnären, som Idun i dag meddelar, är ut- förd af vår framstående porträttmålarinna fru Hildegard Thorell år 1902, då Werner sista gången besökte Sverige, och kan följaktligen anses som det allra senaste.
&gt;&gt;CECILIA W A S A ».
EFTER EN MÅLNING I OLJA AF GOTTHARD WERNER.
- DEN STORA FÖR- SVARSBASAREN.
S OM komplettering till våra i förra numret anbefallande ord om denna stort anlagda basar, hvilken nu är ett vackert minne endast, foga vi i dag några bilder från basarens mera framträdande moment, till hvilka torde få räknas de lefvande historiska porträt- ten och de stämningsfullt arrangerade tablåerna — alltsammans mottaget med varmt bifall af den stora och mondäna publik, som befolkade festen och fri- kostigt bidrog att göra den- FOTO FOR IDUN AF A. BLOMBERG.
1.
EN AF TABLÅERNA '.
» HOLMIA », STOCK- HOLM, OMGIFVEN AF KONST, VETENSKAP, MUSIK, HANDEL OCH INDUSTRI.
2.
I BA- SARVIMLET.
3.
FRU ANNA WALLENBERG OCH FRIHERRINNAN ANNA RAPPE.
i. KAK- STÅNDET.
5 — 8.
HI- STORISKA PORTRÄTT: HEDVIG ELEONORA.
(GREFVINNAN TOR- NÉRHIELM, F. ANKAR- 153 — IDUN 1903 samma ekonomiskt frukt- bärande.
I midten af vår bild- serie synas de om festens organisation högt förtjänta damerna fru Anna Wallen- berg, ordförande i Kvinno- förbundet för Sveriges sjö- försvar, samt generalskan Anna Rappe, vice ordfö- rande i Kvinnoföreningen för fosterlandets försvar.
Den förra håller i handen det telegram, som hon nyss mottagit från kronprins- sessan Victoria med an- ledning af basaren.
I öf- rigt torde bilderna med sina underskrifter tillräck- ligt tala för sig själfva.
CRONA), FREDRIKA DOROTHEA (GREFVIN- NAN LEIJONHUFVUD, F. LAGERCRANTZ), HERTIGINNAN AF SÖ- DERMANLAND (FRÖ- KEN I. RAPPE) OCH DROTTNING DESIDE- RIA (FRÖKEN E. SPAR- RE).
9.
FRÅN BUF- FÉN.
GRUPP AF MED- VERKANDE DAMER.
I BAKGRUNDEN: FRU WRANGEL, MAJOR- SKAN ADELSKIÖLD, GENERALSKAN ABE- LIN, FRU LAGER- CRANTZ.
IDUN I l:: i 1903 — Enligt referat af meddelande från Svenska = Tandläkaresällskapets kommitté för undersök- = ning af gängse antiseptiska munvatten på Inter- § nationella Tandläkarekongressen i Stockholm den = 15 Aug.
1902 är = STOMATOL i i: i | ovedersägligen det munvatten, som bäst uppfyller = de fordringar medicinen och tandhygienen ställa = på ett bakteriedödande och sjukdomsiörekom-: mande preparat för tändernas och munnens vård.
= STOMATOLFABRIKEN, Stockholm.
\ 154 — från Saltsjösidan eller från Mälarsidan — det veta vi alla, ja, vid morgon- eller aftonbelysning, med en smula soldimma beslöjande de södra bergen, ligger det något rent af trollskt, något sagolikt öfver det hela.
Mer än en morgon, när en sådan underbar vacker belysning legat öfver Söder, har jag måst stanna under min vandring öfver Kornhamstorg för att rikta ögat åt trakten af Mariahissen och med för- tjusning dröja vid den storslaget pittoreska komplex af slottslika byggnader som där, starkt belyst af morgonsolen, höjer m o t himmelen sin vackra profil af torn och utsprång, nästan i medeltidsstil.
Stockholmarne själfva gå förbi sådana skönheter, de se dem ej, de äro för vana vid dem, men jag, en nyinflyttad landsortsbo, stannar och njuter.
Ja, Söder är förtrollande vackert, äfven när det synes alls, utan ligger doldt i djupt kvällsmörker öfversålladt med ljuspunkter, alldeles som den mörka himlen med stjärnor.
Far en mörk kväll med ångfärjan från Grefbron till Slussen, och ni skall ge mig rätt.
vös.
Också äro ständigt från morgon till kväll, så länge spårvagnarna gå, tvänne poliskon- staplar här posterade, en på hvardera sidan af spåren, för att genom varningsrop till fot- vandrare och afbrytande af trafikströmmen förekomma olyckor.
Själf har j a g oaktadt detta mer än en gång varit i fara att öfver- köras, när jag ej varit på min vakt.
Märk, jag säger icke att trafiken och träng- seln i det där hörnet är dagen i ända sådan jag här beskrifvit den, ej heller att den är det dag, men visst är att jag ofta sett den nå denna sjudande höjdpunkt.
hela hvarje Och fortsätter jag vid ett sådant tillfälle min färd uppåt Götgatan, Stockholms kanske mest trafikerade gata, så äro rörelsen och bullret, om vi undantaga de elektriska spårvagnarne, som man nu för en stund sluppit ifrån, alldeles de- TOCKHOLMSBILDER, TECKNADE samma.
O m det velat sig riktigt illa någon AF EN NYINFLYTTAD.
FÖR gång, så har jag för en stund haft rätt svårt att komma öfver från den högra till den vänstra I D U N A F N.
P.
Ö D M A N.
trottoaren.
Bryggarevagnar, bagarevagnar, slaktarevagnar, järnlastade vagnar, express- I. '
' byråvagnar, mjölkvagnar, tvättinrättningsvag- # nar och bondvagnar, för att nu icke tala om P Å SÖDER.
droskor m.
m., komma stundom i en lång oaf- Men Söder är äfven den stads- bruten rad uppför eller utför Götgatsbacken &gt; " \ T Ä R N I flyttar till Stockholm, så b o för delen, sade jag, och sanningen häraf har jag eller båda delarna på en gång, och trottoa- 1.
1 all del inte på Söder 1 » det var det råd dagligen haft tillfälle att bevittna.
Ja, jag rerna på ömse sidor vimla af brådskande jag fick af en stockholmsbo, innan j a g flytta- får säga, att när j a g från Söder ibland be- folk.
I detta människovimmel urskiljer man de till hufvudstaden — och dock bor jag nu gifver mig till det ståtliga, aristokratiska Öster- här och där på böckerna under armen skol- på Söder och trifs här förträffligt.
Och detta malm och där gör en vandring i den prydliga ynglingar från » Södra Latin » eller skolflickor beror icke blott på, att den bostad j a g fått stadsdelen öster om Humlegården, så finner och skoldamer från sina resp. flickskolor är i sig sjelf treflig, utan äfven därpå att jag visserligen allt där mycket vackert, men eller lärarinneseminarier, alla styrande kurs i är trefligt.
Söder är först och främst o m j a g undantar Sturegatan, Humlegårdsgatan rask fart till eller från läroverken i trakten.
och utan all gensägelse den mest pittoreska och en del af Karlavägen, hur stilla och tyst i Och butik vid butik ligger i oafbruten följd stadsdelen i Stockholm, Söder är vidare den jämförelse med Södermalm!
Stillhet och tyst- både till höger och vänster längs hela denna lifligaste stadsdelen, åtminstone på vissa punk- nad är j u mycket angenämt, särskildt för gam- trafikerade gata, den mäktigaste af Söders ter, och Söder är för det tredje den hemtref- malt folk som söker hvila, liksom jag, men pulsådror.
Utom bullret och slamret i Götgats- ligaste och anspråkslösaste stadsdelen.
Tillåt öfver Östermalm ligger tillika någonting för- backen förekommer där också midt i allt mig bevisa dessa påståenden ett i sänder.
nämt och stelt som på en enkel f. d. landsortsbo det öfriga ett infernaliskt trumpetande ljud verkar i viss mån kylande och afskräckande, * som genomskär och öfverröstar allt, och det och därför föredrar jag den lifliga rörelsen på är skriket af lastvagnarnes bromsar i utförs- Söder.
Har ni någon gång, midt på dagen, I höstas, icke långt efter min hitflyttning, backen.
Jag har ofta undrat, om ej detta såsom jag nästan dagligen gör, stått en stund gick jag en dag ut på forskningsfärd på Söder, kunde modereras något genom lämplig » smör- i det hörn vid Södermalmstorg, där Götgatan och det får jag säga, att en sådan rikedom, jelse », ty det är i sanning förfärande.
När och Hornsgatan korsa hvarandra, då har ni som j a g här fann, på små öfverraskande pitto- jag först hörde det på afstånd efter min an- sett hvad rörelse och trafik vill säga, och då reska utsikter åt Mälaren och Saltsjön, på komst till Stockholm, tog jag det för några har ni ock fått begrepp om hvad en storstads underliga små gårdar m e d gröna täppor ute öronskärande basun- eller trumpetstötar, som bedöfvande larm vill säga.
Detta hörn har på bergsbranterna, på sällsamma gator och på skoj utstöttes med all kraft af pojkar, som nästan något Londons-liknande med sig.
Stun- branta backar, och, » last but not least », fått fatt i väldiga blåsinstrament, utan att dom när jag önskat från själfva torget komma öfverraskande luftbroar och trappgränder, de förstå sig på deras musikaliska behandling.
öfver till Götgatan har jag fått stanna i det förra verkande som järnvägsviadukter öfver där hörnet en god stund utan möjlighet att Jag nämnde här ofvan att man vid van- bråddjup, de senare som smala, brant stu- komma fram.
En lång rad af packvagnar af dringen uppför Götgatan sluppit pande klyftor — har jag knappt sett i ut- hvarjehanda slag har nämligen ibland kommit i ifrån » de elektriska spårvagnarne, och detta landets mest pittoreska städer.
Och detta så tät följd uppifrån Hornsgatan, att det varit var med flit sagdt, ty längre upp i backen ändå bara i Maria församling eller, närmare lifsfarligt af försöka kila emellan, och när vid hörnet af Sankt Pauls-gatan kommer en specificeradt, där uppe i trakten af Mariahissen.
det så ändtligen blifvit en större lucka och af dem, nämligen Tegelviksvagnen, med buller Och, för öfrigt, ett så vackert panorama som jag velat kila öfver, så har jag hört en var- och bång och ringningar in på den trånga man har omkring sig från hvarje hög och fri nande klocksignal helt nära mig på andra Götgatan och fortsätter sedan ett långt stycke punkt öfverallt på Söder (t. ex. från Katrina- sidan.
Det är en af de elektriska spårvag- på denna, så att då gäller det både för åkan- hissen eller Erstabergen), torde man få leta efter narna, s o m då kommit med full fart ned ifrån de och gående att se upp igen eller rättare i Europas storstäder.
Ja, bara utsikten från Brunnsbacken, och hade j a g i det ögonblicket att höra upp, ty signalklockan ringer ständigt.
den backen, som leder från Södermalmstorg vågat mig ut på gatan, så hade j a g blifvit ned till Slussen, är förtjusande.
Jag har gått O m Hornsgatan, som, åtminstone i sin bör- krossad.
Men har j a g haft riktig otur, så den nästan hvarje dag, sedan jag kom hit, jan, blott obetydligt ger Götgatan efter i har i nästa ögonblick en annan spårvagn kom- och ännu har j a g icke tröttnat att beundra trafik och buller vill jag nu ej tala, det skulle mit under samma varnande signaler uppifrån den härliga anblicken både till höger och bli för långt — utan vill j a g nu trots båda Hornsgatan.
Medan dessa spårvagnar under vänster.
På högra sidan skådar jag bort öfver gatornas oändlighet nöja mig med att ha talat ideligt ringande passera hörnet vid torget, är Saltsjön, fängslas af den lifligt tilltalande o m den ena.
Och jag tillägger endast, att trafikströmmen på ömse sidor afspärrad och taflan på dess vatten och af den täcka Kastell- den här skildrade starka trafiken å Götgatan rader af vagnar stå väntande på hvar sin holmen midt emot och Djurgårdsstranden med och Hornsgatan naturligtvis fortsätter öfver sida o m spåren, färdiga att rycka fram hvar- Skansen och Bredablick och de blånande ber- Södermalmstorg ända ned till Slussen och än- dera åt sitt håll, så fort de väldiga spårvagns- gen längre bort åt utloppet; och på den vän- nu värre närmast på andra sidan om denna.
kolosserna passerat; och skaror af fotgängare stra sidan bort öfver Mälarhamnen med dess Ja, när jag tänker närmare på saken, nödgas på trottoarerna skynda i samma ögonblick att skog af masttoppar och den gamla präktiga jag verkligen medgifva, att, om någon punkt komma öfver från torget till Götgatan eller Riddarholmen och bortom denna Kungsholmen i Stockholm täflar med hörnet af Horns- och tvärtom, så vida icke en ny rad af lastvagnar höjande sig vackert i fonden.
Ja, fast jag går Götgatan i trafikliflighet, så torde det vara och droskor från Hornsgatan ytterligare kvar- där så godt som dagligen, måste jag ibland denna lilla trånga plats på norra sidan om håller dem.
Det är ett vimmel och en rö- stanna midt i backen för att i ro få njuta af Slussen.
T y där är nästan alltid en fullstän- relse, så man kan bli yr i hufvudet, och ett dån taflan — o c h detta särskildt på solskensdagar.
dig » r ö r a ».
Med själfva slussbroarne, Söders och ett slammer, så man kan bli alldeles ner- Och hur vackert Söder själf tar sig ut, vare sig båda » dörrar », om jag så får kalla dem, är H.
M.
KONUNG-ENS HOFLEVERANTÖR.
IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIITIIIINIII IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIINIIIR S MMÅ: icke lifligaste Söder » för en stund
— förhällandet ändå värre, ja de stå med sin vilda, brådskande feberaktiga trängsel af folk och fä och åkdon alldeles utom räkningen.
Visser- ligen hålla de nu på att göras litet bredare, men jag fruktar, att det ändå blir för smalt mellan » dörrposterna ».
* Emellertid tror jag mig nu ha uppvisat, att Söder är den lifligaste stadsdelen i Stock- holm — om där ock finnas en mängd stilla gator, såsom exempelvis Östgötagatan och Äsö- gatan, tjogtals andra att förtiga.
Men jag skulle j u också bevisa att Söder är den hem- trefligaste och anspråkslösaste stadsdelen.
Det förra kan visserligen efter den föregående skildringen förefalla lite svårt.
Men jag kan ju reda saken så, att jag från verklig hemtreflighet, om det skall ligga något stilla i detta begrepp, undantager Götgatan, Hornsgatan och Söder- malmstorg " och backen ända ned till Slussen.
Fattar jag åter det hemtrefliga såsom fram- för allt innebärande något ogeneradt, något hvardagsaktigt, någonting nästan muntert, då måste jag ta dem med, och hvad » anspråks- lösheten » beträffar, så håller jag styft på hela Söder i dess fullständiga utsträckning.
Inte behöfver man t. ex. kläda sig särskildt fin, vare sig man eller kvinna, när man skall ut och vandra på Söder, såsom när man skall taga sin promenad längs den s. k.
» snobb- rännan » på Östermalm.
Ja, för en annars nogräknad familjefader är det här på Söder inte alls nödigt att vara rakad, när man går nt och går på Götgatan eller Hornsgatan, utan i det fallet är det alldeles som i en småstad eller på landet.
Här på Söder möter man heller inga stockholmssprättar ur » societeten », inga eleganta damer ur noblessen och aristo- kratien, inga, eller åtminstone jämförelsevis få, » lysande ekipager ».
Af människor möter man sannerligen många fler » kolingar » än » sprät- tar », flera » madamer » än fina fruar och frök- nar, och af arbetare vimlar det öfverallt; och hvad vagnar beträffar möter man flera tunga lastvagnar än någon som helst annan typ af åkdon.
Så att jag tror mig nu äfven ha be- visat, att Söder är en mycket anspråkslös stadsdel.
Och allt det där, som jag nu sagt om Sö- der, jag menar hela det där trefaldiga för- hållandet — dess pittoreska karaktär, dess liflighet och dess landtliga anspråkslöshet — tycker jag för min del är ganska trefligt.
Men smaken är så olika.
1 5 5 IDUN 1903 — Nyköping tycktes längst kommet i frågan.
Mitt föredrag i elementarläroverkets sal åhör- des af 250 personer h varibland ungefär lika många herrar som damer.
Och en förening konstituerades, som redan räknar ett åttiotal kvinnor.
I styrelsen, som består af 5 perso- ner, är den kroppsarbetande kvinnan repre- senterad af en arbetarehustru.
Till ordf. i föreningen valdes landshöfdingens fru Sophie Boström.
I flere städer är frågan om egen förening lifligt på tal.
Man har anledning att inom kort vänta några färdiga.
Landets fem föreningar räkna i närvarande stund något öfver 1,500 medlemmar, ett an- tal, som växer med hvarje dag.
ANN M A E G R E T HOLMGREN, f. TKRSMEDKN.
BLAD UR SKISSBOKEN.
AF ALICE NORDIN.
II.
STRÖFTÅG P Å ROMS CAMPAGNA.
E N SOLIG söndag i slutet af mars skulle vi göra en utflykt till campagnan, hvart ville vi låta slumpen afgöra.
Och då vårt lilla sällskap, bestående af en norsk » pianistinde », en finsk målare, en dansk estetiker och en svensk » scultrice » träffades vid Stazione Termini kl. 10, var det ännu ej bestämdt hvart kosan skulle ställas.
» Vi fara med första tåg någonstädes, » före- slog den lille dansken, som var en ögon- blickets man.
Och det gjorde vi, fingo biljetter till Marino och ångade i väg m e d en snigels hastighet, ty hvad de än ha för meriter, de små smut- siga italienska tågen, fort gå de inte.
Och det finns heller ingen orsak till att de skulle gå fort öfver dessa härliga ängder.
Nej, hvarje tum af denna genom historien och legenden helgade mark är dyrbar och kär för oss, som lärt oss älska den romerska campagnans en- samma skönhet, dess lufttoners obeskrifliga silfverskiftningar, dess öfvergifvenhet och tra- giska storhet.
Vi fara genom fält, tätt bevuxna af eldröda vallmo och ljusblå förgät-mig-ej, som tillsam- mans göra en egendomlig lysande effekt.
Vi se aqvedueterna lämna grå vittnesbörd om en kultur så gigantisk, att våra splittrade, mo- derna sinnen ha svårt att fatta den.
Man säger mig, att slafvarne byggde dem, trälar KVINNORNAS RÖSTRÄTTSARBETE.
utan själf ständig tanke, lefvande maskiner.
Och när jag sluter ögonen, ser jag bronssta- tyerna på Terminimuséet lösgöra sig från sina NDER en kort föredragsturné genom postament och träda nt i solskenet med några af Södermanlands städer har jag spända muskler, korta, djuriska halsar och fått ytterligare bekräftelse på min förut ut- trånga pannor.
De arbeta, hacka, mura och talade uppfattning om landsortens ypperliga gräf va.
Månne de ledo af att vara dessa sten- jordmån för rösträttsutsädet.
och jordgräfvande redskap, tänkte I Strängnäs upplät » Blåbandet » sin vackra flyttande de någon gång på » själfhäfdelse » o. d., eller sal endast mot eldningsersättning.
I den med är det vår tid, som skapat en fri vilja hos svenska flaggor för tillfället prydda salen alla, lifvet må nu ha gjort dem till slafvar mötte ett hundratal åhörare af båda könen.
eller herrar?
Intresset tycktes där vara så stort, att man kan hoppas att en egen förening småningom Hvad de nu ha känt, så var nog arbetet bildas.
lättare under denna goda, milda sol och denna ljusa himmel.
Eskilstuna var i förhållande till sin folk- mängd icke lika talrikt representera dt i stads- Tåget stannar i Marino och vi se strax vid husets ståtliga festsal.
Omkring 150 personer stationen att något ovanligt är å färde.
Fanor visade dock synbart intresse för saken.
fladdra och campagnolerna äro särdeles färgrikt utstyrda.
Ah, det är sista söndagen i kar- V i d den supé, hvartill några tiotal damer nevalen, stor fest med processioner, kapplöp- haft vänligheten inbjuda mig, skänktes mig ningar, musik och upptåg.
ett välkommet tillfälle till samspråk med dem.
Ännu större glädje hade det dock beredt mig Dessa italienska småstäder, upphängda som om Eskilstuna damer bildat en lokalförening fågelbon på bergen, äro förtjusande.
Underliga, för kvinnans politiska rösträtt.
gamla hus i rödt och grått och grönt och hundra U imiiliiuiiiiiimiiiiiiiiiiiimiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiMiiiiiiniiimiiiiiiiniiMiuM | Det nyuppfuiiiia, patenterade äggkonserveringsraedlet = o v A L i i s r, E hvars = ligt intyg E Upsala, konstaterad Stockholm, = institut, = af bland Handelskemisterna = = tivt stora konserveringsförmåga enastående Lektor besitter E. för jämte andra vid egenskapen äfven konservering Prof. Landin Pettersson konserveringsmedel kostnaden J. af och Ultuna ett förmånen af ett bUtvit Bj.
C. tjog att i E ~ = Landtbruks- = enkelt ägg en- Öhrvall Setterberg, effek- = billigt d ä ~ s i g till E men vara belöper endast 4 ä &amp; Öre.
M e d d e t t a m e d e l k o n s e r v e r a d e ä g g h a f v a =j undersökts efter 4, 5 — 9 mån.
o c h b e f u n n i t s v a r a » fullt E - friska samt till smak, utseende och &amp; fiHga egenskaper ~ E öfverensstämmande med nyvärpta ägg ».
E E = = Per E I sats parti I med och r Kanyl.
5 intyg kr.
0: 80.
E E B E C K E R, Jioflevevantvr, M a l m t o r g s g a t a n, Filialer: och hos W I L H.
~ I bruksanvisning minut 23 Götgatan, I r S T O C K H O L M.
34 St. Nygatan.
| E 7] lllllllllll [MIIIII [IIIIIII [[llllll [IIIIII [IIIIIIIIIllllllIllllll [IIIIIIl [!
]] li [[|] I] lltllllM olika färger, skimrande i solen, murgröna på alla murar, campagnans vida famn nerinunder, de mörkhyade invånarne, granna dräkter, skratt och sorl.
Det var folkfest och på alla hörn och knu- tar hängde fanor och vimplar — ett tåg af renässansklädda unge män, sittande på osad- lade hästar, sprängde genom bygatan, så att det gnistrade mot stenarne, och hälsades af fanfarer och hurrarop.
Deras granna sam- metsdräkter och baretternas fladdrande plymer bildade en präktig omslutning till deras starka, ungdomliga kroppar och regelbundna ansikten, många rent modellerade som gamla antiker.
Jag tänkte på hvilken svag efterhärmning Skansens kostymtåg äro mot dessa lifliga och blodfulla upptåg härnere.
Här äro de granna trasorna verkliga, ej maskeradkostymer, de stora åtbörderna sanna och omedelbara och det glödande gemytet naturligt framsprunget ur en varm och rik jordmån.
Vi fortsätta vår vandring genom de krokiga gatorna, där skrikande och skrattande barn- ungar rulla sig i smutsen.
I ett hörn steker man kastanier, i ett annat bläckfiskar — de flottosande varorna ha god åtgång, priset är billigt, för en soldo får man sitt lystmäte.
Och i ett hörn af piazzan har en sibylla tagit plats.
Uppspetad på en träställning, behängd med brokiga bandstumpar, sitter en grym käring, ett sannskyldigt troll och förutsäger våra till- kommande öden.
Genom ett långt mässings- rör, som hon höll till munnen och hvars andra ända den rådsökande höll till örat, meddelade hon sig för två soldi till de nyfikne dödlige, som ej med lugn och tålamod kunde afvakta hvad framtiden hade i beredskap åt dem.
Hon såg förresten infernaliskt godmodig ut, den gamla bruna häxan med sin krokiga näsa.
Men längre fram på piazzan, nedanför kyr- kan och vända ut mot campagnan, spelade bersagliererna en melodi i moll.
De väldiga gröna fjäderbuskarne på deras hattar svajade för vinden och deras svarta ögon voro riktade utåt med denna glada sorgmodighet, som man blott ser här.
De hade en sådan underlig, drömfylld ton i sina instrumenter och de spe- lade med ett betagande allvar.
Ur lifvet, sorlet, gycklet och de brokiga färgerna steg den varma gripande musiken, flög ut öfver campagnan, tagande med sig alla dessa svarta ögons längtan och drömmar.
Jag satte mig helt stilla ned på kyrktrappan och kände tårarna stiga upp i mina ögon.
— Skulle vi så icke se Albanosjön?
Jo, helt säkert, en genväg öfver skogen skulle föra oss ned till Galleria di Sopra, som löper om- kring sjön.
En genväg, det var nu den lille påhittige danskens förslag, men hvilken gen- väg!
Visserligen utprickad i Baedeker, allas vår vän, men full af ris och snår och här och där igenvuxen.
Dystra tankar på röfvare och öfverfall började uppstiga hos damerna, men deras farhågor bemöttes med öppet hån af dansken.
Det vore då spännande med ett
— I D U N 1903 156 — det konstnärligt fullgiltiga — det Milléska försla- get blef antaget.
Mästaren har nu i gips utfört sin skiss, och är det Idun förunnadt att i första hand meddela af- bildningar af det mäktiga konstverket samtidigt som det afgått från Parisateliern för att utställas i Uppsala.
De fyra olika bilderna återge dels monumen- tet i dess helhet, dels blockets krön, sedt från tre olika sidor, med den järnklädde ridande herr Sten, omgifven af den med svärd och armborst väpnade bondeskaran, som lik en ogenomtränglig sköldborg sluter sig kring sin allt motstånd trotsan- de anförare.
öfverfall, tyckte han.
Nyss hade en främling blifvit rånad här i Albanobergen, de voro minsann så illa kända, och hvem v e t.
.
.
?
Han lät riktigt förhoppningsfull.
^Den lilla stigen var kantad af anemoner och tusenskönor, den blå vinca växte där i öfverfiöd.
Och oupphörligt, när de blå blom- morna skymtade fram, ringde en fras ur » Niels Lyhne » i mina öron: » med klynger af den blide vinca, Rousseaus yndlingsblomst, him- melblaa som aldrig en himmel er blaa. » I nästa nummer af Idun torde vi komma att meddela en bild af konstnären och hans atelier jämte text, som denna gång måst stå öfver till följd af bristande utrymme i veckans nummer.
Och så v i d en krökning af vägen låg Albano- sjön för våra bländade ögon som en jätte- stor opal, infattad af olivklädda sluttningar.
Som solen gick ned, blef luften fylld af guld- skimmer.
I den tidiga vårskymningen sjöngo trastar och näktergalar, det späda fina löf- verket stod som en ljusgrön dimma och bergen i fjärran voro rödvioletta.
Från de öfversta gluggarne i ett trappistkloster skådade en munk ut öfver den sköna, stilla nejden.
Orörlig var hans blick riktad på någon punkt långt borta, antagligen långt bortom Albanosjön, på » värl- den därute », kanske på Peterskyrkans silfrade kupol, som dimlikt hvälfde sig vid horisonten.
När klosterklockan ringde vesper, kröp han långsamt in i sin glugg.
Ja, här står lifvet stilla, här finns ro, och i trappisternas stränga kloster ha många sargade själar slutit fred med ett lif, som var dem öfvermäktigt.
När stjärnorna började glimma, gingo vi in i Castel-Gandolfo genom en allé af cypresser, bäfvande för aftonvinden och tecknande sina allvarsamma silouetter mot den djupblå him- len.
Den lilla staden sof redan, blott här och där lyste en sömnig oljelampa.
Och åter foro, vi öfver campagnan in till Roma.
Nu lyste en rödgul måne öfver slätten och aqueducterna sågo svarta o c h spöklika ut i halfmörkret.
Men hos oss fyra dröjde ännu vårdagens flyende skimmer och vi kände oss uppfyllda af la bella Italias oförgängliga tjuskraft.
DET BLIFVANDE TET I F STUREMONUMEN- UPPSALA.
ÖR UNGEFÄR ett år sedan ägde, som våra läsare måhända minnas, en konstnärlig taflan bland våra skulptörer rum angående en min- nesstod i ' Uppsala öfver rikshöfvitsmannen Sten Sture.
Initiativet till täflingen hade tagits af Upp- sala studentkår, som därmed ville hugfästa för nationen erinringen om » herr Stens » bragder och i bronsens och stenens material g e en framställ- ning af hjälten från Brunkeberg.
Idun meddelade vid detta tillfälle i bild resultatet af täflingen.
Prisbedömningen, hvarvid fyra pris utdelades, skedde i närvaro af professorerna Valter Rune- VINTERBILDER FRÅN LOFOTEN.
H CARL MILLES MENT.
EFTER NYFULLBORDADE STEN STURE-MONU- FOTOGRAFIER TAGNA FÖR IDUN Å KONSTNÄRENS ATELIER I PARIS FÖRE MODELLENS AFSÄNDANDE TILL UPPSALA.
berg, friherre G. Cederström och G.
I. Clason, ar- kitekten P. Hallman, artisten Richard Bergh, lic. G. Uppmärk, major Holmberg samt docenten Odel- berg, och inträffade därvid det egendomliga, att skulptören Carl Millés skiss, hvilken erhöll fjärde priset, befanns vara det enda verkligt geniala förslaget.
Detsamma framkallade ock till sin för- mån en hel opinionsstorm från svenska konstnärer.
Bland andra tog särskildt Richard Bergh kraftigt till orda för förslaget, som han kallade en inspi- rerad dikt i sten och betonade att om monumen- tet i fråga blefve anbringadt på lämplig plats, Uppsala därigenom skulle komma att äga något i sitt slag enastående, » något, som hos hvar och en som besöker staden, skall lämna ett djupt och gripande särminne. » Tack vare dessa tungt vägande ord från konst- förståndiga män fick för en gångs skull i vårt land det misslyckade eller halfgångna vika för ÄROMDAGEN föll ett invitationskort ned bland manuskripthögarne och korrektur- remsorna på vårt redaktionsbord, och det var nu i och för sig ingen afvikelse från regeln, eftersom dylika små tingestar med inbjudan till allt tänkbart mellan himmel och jord nästan dag- ligen göra oss den äran af sin entré.
Men hvad som denna gång väckte öfverrask- ningens känsla i vårt för dylika sensationer eljes rätt oemottagliga sinne var kortets meddelande, som bad oss vara välkomna att taga i betraktande en af fru Anna Boberg i Konstföreningens lokal anordnad utställning af vinterbilder från Lofoten.
Fru B:s hittillsvarande konstnärliga och litte- rära verksamhet — ty som värdig dotter af den mångsidige professor Scholander för hon äfven pennan med afsevärd talang — behöfva vi ej er- inra en estetiskt intresserad publik om.
Emellertid har hon nu tagit sig före det för en kvinna djärfva och kraftpröfvande dådet att på ort och ställe måla en arktisk fjällvinter med dess snö och is, sådan den ter sig i en brinnande solnedgångs köldröda strålar, i daggryningen eller i nyktert middagsljus.
Och detta är det öfverraskande, på samma g " ång det är för konstvännen glädjande, ty de utställda taflorna vittna om en sådan käck- het i uppfattningen, ett så känsligt öga för Lo- fotens underbara, stämningsstarka natur och där- jämte om en koloristisk förmåga af slående ver- kan.
Vi ha här afbildat den monumentala duken » In- loppet till Svolvser »; tyvärr kan den mekaniskt arbetande kameran endast fånga landskapets linjer, den sällsamma belysningen, framkallad af himlen, snöfjällen och vattnet och ur hvars ljusdunkel den nedanför liggande byn med sina båtar små- ningom lösgör sig som en drömsyn ur aningens dimböljor blir här blott ofullständigt tolkad.
För den konstintresserade gäller det därför att taga kännedom om själfva konstverken, hvilka väl förtjäna ett ingående studium på grund af det allvar och den entusiasm, hvarmed de äro skapade.
GLOM EJ Jubileumsfondens sparbössor!
— INLOPPET TILL SVOLViER.
TEKLA SANDBERG.
T ORSDAGEN DEN 26 februari aflédi hufvud- staden fröken Tekla Sandberg.
Och helt sä- kert har detta dödsfall inom de kretsar, där hon i lifvet verkat, framkallat den djupaste för- stämning.
Hennes kall var det högsta — upp- fostrarinnans.
Och som sådan vann hon icke endast de ungas hjärtan, utan långt efter det hon skilts från sina elever, hela lifvet igenom varade vänskapen mellan henne och dem.
Fröken Tekla Sandberg var hufvudstadsbarn, född der 12 februari 1845 — hennes bror var den kände landskapsmålaren och konser- vatorn vid Föreningen för Nordisk konst Hjal- mar Sandberg, död 1888.
Hon valde till sin uppgift i samhället att undervisa och utbilda karaktärer och genomgick för det ändamålet 6 1 — 6 3 det högre lärarinneseminariet.
Det var till och med första året det slagit upp sina portar för de bildningssökande kvinnorna.
Väl utgången därifrån vann hon anställning som guvernant hos grefve Mörner på Björk- sund, återvände efter slutadt värf ånyo till hufvudstaden och blef där den unga Stephanie Hamiltons uppfostrarinna.
Den nuvarande grefvinnan v. Wedel, som genom sin man, Tysklands ambassadör i Wien, grefve Carl v. Wedel intar en så hög samhällsställning, har aldrig glömt sin barndoms och ungdoms vår- darinna.
Hvar hon än vistats i Berlin eller i R o m, på sin egendom Stora Sundby eller i ambassadhotellet vid Metternichgasse i det kejserliga Wien — alltid ha hennes tankar i hjärtliga bref vallfärdat till Tekla Sandbergs hem i Stockholm.
Och ända in i det sista sände hon bref och telegram, uppfyllda af oro, till den kära väninnans sjukbädd.
Man kan häraf se, hvilken mäktig personlighet den aflidna varit — mäktig öfver alla, emedan hon hade godhetens gudomliga gåfva.
Sedan fröken Sandberg afslutat Stephanie Hamiltons uppfostran och denna ingått sitt första äktenskap med grefve C. v. Plåten, k o m hon som lärarinna i friherre Ludvig v. Plåtens hem och sist till nu aflidne gross- handlar Herman Jacobsons, där hon med out- 157 IDUN 1903 — TAFLA I OLJA AF ANNA RORERG, F. SCHOLANDER.
tröttlig omsorg verkat under många år som en den mest uppoffrande mor för barnen.
Men fröken Sandbergs lifliga själ behöfde sysselsättning, och då hennes plikt stundom gaf henne tid öfrig, sysselsatte hon sig med öfversättningar och många äro de följetonger hennes flitiga och konstförfarna hand öfver- flyttat från främman- de språk åt Svenska Dagbladets och Post- tidningens läsarinnor.
Allt i allo var Tek- la Sandberg en på hufvudets och hjär- tats vägnar rikt be- gåfvad kvinna, och den som en gång mött henne i lifvet, glömmer aldrig den varma glansen ur hen- nes själfulla mörkblå ögon.
Hon var en TEKLA SANDBERG.
kvinna med sällsynt fin tolerant lifsuppfattning, hennes glädje var andras lycka, och därför lefva hennes verk och minne i välsignelse.
F. » KARNEVAL », » SANS SKISS FÖR IDUN AF ESPRIT ».
Es ist eine alte Geschichte, doch bleibt sie immer neu, und wem es just passiret, dem bricht das Hertz entzwei.
HEINE.
D ET V A R en straalende, klar februarefter- middag.
Solen lyste endnu paa fjeld- toppene med gyldne og rosenröde farvetoner over den blaandende sne, som kastede gjen- skin ind over den unge mand, der var stand- set föran det höie vindu og nu stod og saa ud i den vinterlige, s n e d a s t e have.
Den unge pige, hans forlovede, til hvem han netop havde snakket, löftet trast det mör- ke hode fra puderne i chaiselonguen, hvorpaa hun laa, og saa ångest paa ham.
Hans bryn var rynket som i vrede, og den brede mund, det svage punkt i hans vakre, blonde ansigt, havde fortrukket sig i heftig utaalmodighed.
Det var bleven saa aangsteligt stille i det store, hyggelige vasrelse efter hans sidste ord.
Pludselig saa hun alt, slöret blev voldsomt revet fra hendes öine: han elsket hende ikke, havde kanske aldrig elsket hende.
Han vilde bort fra hende, det koste hvad det vilde.
Bort fra alle sine löfter, alle sine pligter, bort for at leve i ubunden nyden.
Selv hendes syg- dom hindret ham ikke, saa han af den grund la baand paa sin utaalmodighed for at skaane hendes svaghed.
Skyggen af kommende sorg havde j o i det sidste listet sig over hende, saa det havde hindret hendes fremskridt m o d fuld helbredelse, sat hende tilbage, og dette havde öget hans utaalmodighed, saa han nu ikke laanger var istand at skjule den.
» Reiser du iaften? » » Ja klokken otte.
Jeg har netop faaet et telegram, som kalder mig tilbage. » » Jasaa. » Der var en underlig dump smerte i den unge piges stemme.
Det blege ansigt fortrak sig et öieblik i en forfserdelig sorg, og hun holdt sig krampeagtigt fast i taeppet over hen- des knäs, som om det kunde y d e hende nogen stötte i hendes nöd.
» Vaar nu ikke sentimental, Cyril!
Du ved, det passer daarligt for os to, for mig ialfald.
Det gjsBlder om at resignere, det er j o des- uden bare for en kort tid, saa skal vi j o vaare sammen bestaandig. » » Gaar du nu, saa er det for altid. » Han for sammen.
Selv hans hjertekulde fölte sig rammet ved den dybe fortvilelse i hendes stemme.
Han gik et par skridt hen- imod den chaiselongue, hvorpaa hun laa, i den hensigt at give hende et kjsertegn for om muligt at niildne virkningen af sine ord, men hun vinket afvaargende med haanden, idet hun med anspasndelsen af alle sine kraafter reiste sig op. I nasstG öieblik stod hun opreist föran ham, en skjön, slank skikkelse, fornem og yndefuld, forfinet i hver linje, med det sjaslfulde ansigt lysende af den klarhed og indre skjönhed,
i DUN 1ÖÖ3 som gav hende karakter, og gjorde hende el- sket at alle.
» Det er ikke nödvendigt, ved du.
Saa långt straskker min sentimentalitet sig ikke, at jeg attraar dine kys skjasnket mig af med- lidenhed. » » Overdreven som alted, Cyril.
Tag dog m o d förnuft og lasr dig at forlange lidt mindre af mig.
Vi mandfolk er nu engang ikke an- derledes, vi klarer ikke at gjöre pagetjeneste til enhver tid. » Hun gik langsomt over gulvet til et bord, hvorpaa der stod en herlig azalea dryssende fuld af hvide blomster.
Den havde vasret hendes öines lyst disse dage, mens hun endnu ikke kunde k o m m e lasngere end til sin chai- selongue efter den farlige sygdom, hun netop havde gjennemgaaet.
Den var en gave fra ham, som hun elsket saa uendeligt höit, og som nu saa hjertelöst viste hende sin lige- gyldighed.
Hun slasbte sig over gulvet.
End- nu var hun saa svag, men hun maatte ikke gi efter, det maatte saa basre eller briste.
Hun stöttet sig til bordet med den ene haand, mens hun med den anden mekanisk begyndte att plukke itu de friske, deilige blomster.
» Ovedreven!
Hyorfor ikke si det, som er det rette: at du ikke forstaar mig, at der ikke lasnger gives den streng i dit hjerte, som vi- brerer, naar j e g slåar den an; at du i det hele ikke kan elske, ikke eier i dig evnen til et liv i kjaerlighed til en kvinde.
Det vilde vare vasrdigere.
Men det er j o lettere at give mig skyiden for alt. Jeg har en skyld, det er sandt: min store og overbserende kjaerlig- hed til dig, min tro til den godhed, som maatte findes i din sjael, hvis j e g ikke skulde gaa tilgrunde — mit haab om, att du var en anden end den, du viste dig at vasre!
Det er min skyld, og den er tung at baere.
Ser du, hvad jeg har elsket, det er et idealt men- neske, jeg skabte ud af min hengivenhed for dig, mit grasnselöse venskab for dig — en mand dannet efter mit hjertes higen.
Den slags hevner sig. » Hun standset udmattet og maatte stötte sig til bordet.
Utaalmodig var han begyndt sin vandring paa gulvet igjen, nu standset han föran hende.
» Sentimental!
Uf hvor j e g afskyr denne din hovedegenskab.
Du glemmer rent, at en mand ikke kan leve op til det ideal, jeg kan det ialfald ikke.
Jeg er praktisk mand, j e g kan ikke fölge med paa din flugt.
Men der maatte vel findes en iidvei.
Eliers maa vi, som du siger, skilles. » Hun var gaaet tilbage til sin chaiselongue, bleg og stille stöttet hun sig til puderne.
» Derfor denne pludselige afreise? » Stem- men var nesten tonlös.
» Nei da, nei da!
Men du skjönner, plig- ten frem for alt, en adjutant hos kronprin- sen er ikke sin egen herre, j e g er bleven kaldt tilbage og maa afsted m e d ottetoget! » » Ja jeg skjönner saa godt! » Han kom hen og la sig paa knae ved hende.
Med armene om hendes liv trykkede han sit hode ned i hendes fang.
Hun fölte hans be- röring som en brasndende smerte.
» A a du dumme Cyril, som blir saa let skrasmt!
Det er fordi du e n d n u ' e r for svag.
Naar du blir min staerke, kjaskke pige igjen, da blir alt godt. » - Hun la sine fine, slanke hasnder rundt det blonde hode og löftet det op, og med de store blåa, tungsindige öine i hans glimrende brune, sa hun langsomt og med samme brudte, ton- löse stemme som för: » Naar j e g blir frisk og stark igjen, da er du ikke laenger min.
Det nytter ikke laenger at skjule, at du er Verksammaste och mest styrkande näringsmedel för vuxna och barn.
Hed glänsande resultat förordadt af läkare-auktoriteter.
Stärker närverna och förhöjer kroppsbyggnader B allt dtlar.
— 158 — träet af mig, som du er bleven träet af alt andet i dit liv.
Hvor skal det ende med dig? » » Uf saa umulig du er idag. » Han reiste sig og begyndte igjen sin utaal- modige gang op og ned i det store elegante rum.
Uhret paa skrivebordet slog fem.
» Död og — aa om forladelse!
Er klokken saa mange?
Og j e g som skal pakke!
Des- uden maa j e g göre et par visitter!
Du maa undskylde mig, Cyril, men j e g maa afsted.
Naturligvis kommer j e g ' hen, för j e g reiser, for at si dig og din mor farvel. » Cyril havde reist sig, han kom hen og la armen om hende og vilde kysse hende, men raskt vendte hun sig bort, saa hans lasber netop streifet hendes kind.
» Snerpe. » Han lo en kort, haanlig latter, som drev blodet til hendes hjerte.
I nasste öieblik var han borte.
* Hun hverken grajd eller skreg — hun kunde ikke.
Hun var som stivnet, kunde intet föle uden en brasndende skam.
Hvor hun skammet sig over sin kjasrlighed til denne uvaerdige mand!
Og denne skam brasnde- maerket hende.
Hvad skulde der bli af hende efter dette?
Hun den stolte, den feterte, som kunde raskke sin haand ud til hvem som helst af de mest glimrende masnd i hendes kreds, hun havde valgt denne ud af en blind, graenselös kjasr- lighed, som ikke vilde se, ikke vilde ta mod förnuft.
Denne hendes skjönne faetter, som kvinder elsket och hvis erobringer fyldte byens cronique scandaleuse med de utroligste histo- rier, var bleven saa tam, da hun kom hjem fra pensionen.
Hendes eiendommelige kolde, reserverte holdning var noget for ham nyt og pirrende, som drog ham med hele det ukjend- tes ynde.
Han blev en anden for hendes skyld.
Og hun vilde saa gjerne tro det, for hun elsket ham, elsket ham ud over alle gram- ser.
I hans naerhed glemte hun alt. Hun existerte kun ved ham, hvert ord af hans mund, hvert kjasrtegn var liv for hende.
Borte fra ham var död.
Hun var saa ung og saa tillidsfuld, stolte saa sikkert paa, at hun skulde seire.
Hun fölte evne og kraft dertil, hun vilde kjasmpe for at vinde h a m helt.
Hun regnet aldrig med hans grasnselöse e^oisme, saa ikke engang, at den existerte.
Hun var saa rigt begavet, hun gav ham sit med fulde haender, lykkelig ved at kunne öse ud over ham sit hjertes guld, sin rige skat af godhed og kjasrlighed.
Og han tog imod.
Glad og övermodig nöd han hendes eiendommelige vas- sens trylleri, hendes finhed og godhed, hendes yndefulde sky maade at vise ham sin kjasr- lighed paa, for ham saa n y og saa ukjendt, vant som han var til lidenskaben i dens mest utilhyllede former.
Den förste tid af deres forlovelse var hen- des himmel uden skyer, alt var harmoni.
Han tilbad hende, bar hende paa hasnder.
Hun fick aldrig tid at se ham fra nogen anden side end den lyse.
Undertiden kunde der nok komme et ord, som saaret hendes fine öre, eller han kysset hende paa en maade, som drev blodet op i hendes ansigt og fik hende til at föle en underlig smerte, et nag som efterlod en fölelse af skam i hendes sjasl.
Hun sa det till ham, bad ham la vasre.
Da lo han og snakket om sentimentalitet.
Og denne latter frygtet hun, skjönt hun aldrig kunde sige hvorfor.
Den haanlige klang i den dasmpede, saa vellydende latter fik hende til at fryse.
Saa kaldtes han til hovedstaden som tjenstgjörende adjutant hos kronprinsen, og hun begyndte at leve paa hans breve.
Men det var smal kost for hendes hungrende hjerte, SANATOGEN mens hun gav sin glödendc sjael og sine ev- ners rigdom, i det hun skrev til ham.
Da kom sorgen, og hun blev farlig syg.
Lasgerne sa, det var styrke som manglet hende.
Selv vidste hun, det var lasngsel, den altopslugende lsengsel efter den forgudede mand.
Han kom til hende, og hans naerhed gav hende livet tilbage.
(Forts.) EN LITEN PROTEST.
I ETT AF Iduns senaste nummer läste jag med rätt stort nöje en uppsats af d:r Ö " lof Bosson: » några ord om sången i hemmet ».
Den inne- höll åtskilligt godt, och om en del af densamma, visans och romansens återupprättande ur ett oför- skyldt förfall, skola säkerligen inga delade me- ningar uppstå.
I ett annat hänseende synes emel- lertid förf.
ha uttalat åsikter, som åtminstone ej skola vinna enhällig anslutning, och för att en nej-röst skall blifva i den frågan nedlagd, anhåller jag, hr redaktör, om gästfrihet för nedanstående rader.
Hr Bosson vill införa unison sång vid bordet, det är mot denna hvarken nödiga eller nyttiga reform, som jag i all ödmjukhet ber att få ned- lägga en gensaga.
Vi ha kanske lite hvar i vårt södra grannland varit med om denna musikaliska krydda; på den mera substantiella fägnaden, och jag ber den, som bland sina minnen räkna dylika erfarenheter, lägga handen på hjärtat och fråga sig själf hvad han i grund och botten tyckte om saken.
Jag tror, han skall, om han är uppriktig, medgifva att visornas buller inte gaf honom någon glädje.
Vi ha här i landet en mycket utvecklad osed att i tid och otid hålla tal, då vi äta.
Anser man sig ha skyldighet att låta en medmänniska skölja ned en matbit med ett glas vin, skall han dess- utom harangeras med välvilja i ord, och som han vid detta tillfälle inte kan visa sin återtjänst med vått och torrt, måste han tillgripa orationen för att kvittera artigheten.
Den växelsången kan ju möjligen ha lite trefnad för de båda officanterna, men för de stackare, som inbjudits att applådera dessa uttryck af ömsesidig beundran, är det mått- ligt angenäm.
För att hämnas eller af andra skäl, börja då dessa gärna att i sin ordning hålla tal, och effekten blir att en middag börjad i stilla hängifvenhet åt bordets nöje, urartar till en upp- visning i retorik, hvilken, trots all öfning som bestås, ändå alltid kvarstår som ett bevis på hur illa ställdt det är här i landet med skickligheten att uttrycka sig annat än samtalsvis.
Skulle nu till detta oundvikliga onda komma ett nytt, bordvisan, då hade vi trefnaden riktigt bannlyst från våra små sällskapliga möten vid matbordet.
Tänkom oss att mellan rätterna draga en visa, till på köpet skrif ven för tillfället!
Hvilken utsökt njutning!
Man håller just på med att ana- lysera smakförnimmelserna af en välstekt kyck- ling och höjer denna i och för sig högst tilltalan- de sysselsättning med ett lätt samtal åt hög er, då plötsligt hela sällskapet klämmer in med en hyllningssång åt värdinnan på melodien » Liksom åskan, dåne bröder! » Det vore ju ogement tref- hgt!
Eller en annan situation.
Just som kycklingen blifvit serverad och det mousserande kommit i glaset, börjar en Demosthenes att krångla in dig i hufvudsatsen, förlåt bisatsen, ty de förra höra i allmänhet till sällsyntheterna.
Det lyckas honom emellertid att blifva fri från det nät, i hvilket han trasslat in sig, med tillhjälp af alla misslyckade bordtalares Alexandersvärd: skål!
och hans tor- terade åhörare inkorporera kycklingen.
Den har blifvit kall, och man har gått miste om en njut- ning, men kommer dock tack vare sin granne åt höger snart i stämning igen.
Skulle nu den lilla fristund — ty länge dröjer det ju inte innan en ny vältalare begynner — skulle nu denna lilla fristund offras på det reglementerade oväsendets altare?
Tackar ödmjukast!
Jag har emellertid ett annat förslag, som säkert är godt, men har det felet att det faller sig lite dyrt.
Man borde skaffa orkestrar, som skötte den musikaliska underhållningen.
Härigenom skulle dessutom en annan afsevärd fördel vinnas: man slapp det myckna talandet, ty man skäms att be- svära kapellmästaren att sluta midt i partituret.
Det är emellertid lite dyrt; saken borde dock kunna hjälpas med tiden, och jag föreställer mig att fonografen i detta hänseende har en social mission att fylla.
Men då skall den lära sig att blåsa hornmusik.
- JOHN.
Prospekt sändas gratis och franco genom General- agenturen Josephson &amp; Retelke, Göteborg.
Erhilles å alla apotek och kemikalieaffärer.
Tillverkare: B a n e r &amp; C: *, Berlin S O.
— » Men, kära barn, hur har du då tänkt dig fram- tiden?
Ett närmande var ju alldeles nödvändigt.
Hur skulle han annars kunna vinna dig. » SKÅNSK BYGDESKILDRING » Kära Hedda, du vet ju, att jag ingenting för- stod.
Det var först, när olyckan kom öfver mig, AF NELLA NORRVALL.
när den elaka tattar-Greta ref bindeln från mina ögon, som jag började förstå mig själf.
Då kände FORTS. FR. FÖRKG.
N:R. jag också, att den hvassa knifven sårade, inte bara handen utan äfven mitt stackars dåraktiga hjärta. » » " PX UKTIG, » Greta såg en smula försmädlig ut, 1 » ja, det kunde jag också varit, ifall jag fått iOch på samma gång kände du också, att en en half gård till genes (till skänks).
Inte förening er emellan hade varit omöjlig, emedan har han gjort så värst mycket af fruntimmer heller, din faders penningar, som en oöfverstiglig mur hvarken det ena eller det andra, för styf i nacken stod emellan er. » är han då tillräckligt.
Men nog trodde både Lina » Plåga mig inte, Hedda!
Jag vet ju inte själf, och hennes far, att det skulle blifva allvar af till hvad jag tänkte i det förskräckliga ögonblicket, sist.
Men hon har ju bara tiotusen kronor i mors- och det kan ju också vara fullkomligt likgiltigt.
arf, och han behöfver dubbelt så mycket, det sade Ett är i alla fall säkert.
Assarsson älskar inte han rent ut på ett gille härförleden — — mig, mer än han älskar dig, som han aldrig sett.- Två gånger har jag råkat honom sedan den olyck- » Nej tacka vill jag då en sådan friare som liga balen.
Ena gången lyfte han stelt på hatten, Mårten Sonesson, » fortsatte Greta och slätade ut andra gången fick jag en liknöjd handtryckning sitt smutsiga förkläde, i det hon gaf mor en me- jämte en vänlig upplysning om, att skjutsen vän- nande blick.
» När både han och hon äro så rika, tade honom vid stationen.
Men tror du, att jag så vet en ju, att det är kärlek och inte pengar, i min förblindelse tänkte på hans likgiltighet.
Nej som göret.
Och så välsignadt snäll och gemen bevars.
Det var just det, som slog an.
Jag, som (anspråkslös) som den karlen är se ' n.
Man har var så van vid männens fadda fjäsk öfverallt, till nog hört, att en handlaredotter från stan vill där- höger och vänster.
Där, tänkte jag ', är en, som ut, men Mårten bara grina åt alltihop.
Han vill inte kryper för fars pengar.
Och så gjorde jag ha den han tycker om, skall jag säga, och det honom till en hjälte, nästan en halfgud — — — vet man nog hvem det är. » » Ja, några patroner behöfva då inte besvära Och han — han fann det icke ens mödan värdt sig härvidlag, » sade mor Metta och hällde ännu att visa vanlig artighet mot den, som skulle — en slef gröt i den tallrik, hon bjöd Greta.
bygga upp hans fallfärdiga ladugård. » » Nennemen, — — tack, tack men se hög- » Du måste ha öfverseende med honom, Beth färdsgalna kunna de vara ändå.
På Rydebo står lilla — » kostallet på stöttor.
Nästa vår skall det byggas » Jag kan inte, Hedda.
Är det inte vidrigt, ge- om, och nu går patronen och inbillar sig, att rike- ment.
Han måste då anse mig för en fullkomlig Jeppa skall betala fiolerna. » idiot. » Hon bet samman de hvita tänderna, och gula » Han ska så — — &gt; gnistor flammade i hennes präktiga, mörka ögon.
Ett häftigt skrik från Beth kom modern att tystna.
Den stackars flickan hade hela tiden velat Hedda såg på henne.
Hon var bedårande fly ur köket, men det var, som om tunga blyvikter vacker i sin vilda vrede.
Om han nu hade sett hängde vid hennes fötter, och hon kunde icke henne, skulle han oemotståndligt fallit till hennes taga ett enda steg.
Vid svarta-Gretas sista, hjärt- fötter och tiggt och bedt om tillgift.
lösa ord skälfde hon så häftigt, att den skarpa » Beth lilla, lugna dig! » bad hon innerligt.
» Den knifven slant från brödet och skar en djup skåra häftiga sinnesrörelsen kan skada dig.
Gråt hellre, i den lilla hvita handen.
Blodet föll i stora droppar ty det lättar och lindrar. » ned öfver den ljusa klädningen, och Beth, som » Gråt, » hon skrattade hånfullt, » tycker du verk- vacklade, skulle fallit omkull, om icke den för- ligen att han är värd — tårar? » skräckta modern uppfångat henne i sina armar.
» Döm inte för hårdt!
Fattigdomen är tung att bära, Beth lilla, det måste du också betänka.
Han » Men tös då — Beth! » lärde nog känna den i sin barndom och första Hon hjälpte dottern bort till sängen, som stod ungdom.
Hvem kan nu undra öfver, om fram- i ett hörn af köket.
Efter en stund lyckades gången stiger honom åt hufvudet.
Och ett är flickan öfvervinna sin svaghet så mycket, att hon dock ' säkert, du lilla stolta brushufvud, hade blott själf kunde tvätta bort det rinnande blodet och John lärt känna dig riktigt, så skulle allt blifvit hjälpa till att förbinda handen.
annorlunda.
Kom ihåg hans dispyt med kandi- » Men barn då, jag begriper dig inte. » Beth daten!
En man, som kan försvara den rena, sanna hade aldrig hört detta ängsliga tonfall i moderns röst.
» Du, som alltid har tålt att se blod — — » kärleken på ett sådant sätt, han kan inte heller motstå dess inflytande.
Hade han blott fått blicka Beth gick hela dagen som i feber, och det var in i dina underliga, trollska ögon, så skulle han först på kvällen, då hon hos sin gamla väninna utan vidare fallit till dina fötter. » fått lätta sitt hjärta, som hon fick en smula lind- ring.
» Tyst, Hedda!
Jag har mer än nog försäkringar Fröken Hedda blef nästan lika upprörd som i den vägen.
Hade han bara inte kommit, som flickan själf, när hon hörde att hennes älskliga, alla de andra.
Men det har han ju gjort, han stolta Beth, hvilken hade en så i allo ädel karak- har kommit och hans rykte före honom — tär, skulle vara föremål för ovärdiga spekulationer, Se inte så förebrående på mig, Hedda!
Det t. o. m. af den man hon älskade, och som hon är ju din egen skull.
Det är ju du, som lärt mig satt så högt öfver alla andra.
skilja på ondt och godt, du, som lärt mig förstå, Den stackars Beth förstod nu också själf, hur att människan icke är en handelsvara, utan Guds det var fatt, hon förstod nu, att hon älskade med egen afbild.
Hade du icke varit, hade jag kanske sin första, rena, varma kärlek.
Och under de med leende läppar fallit i armarna på den förste veckor, som nu följde, kände hon en kall rysning bäste, ja t. o. m. låtit locka mig till att följa hvarje gång, ett häftigt hundskall förkunnade en Malenas dumdryge son, den vidrige Mårten. » främmandes ankomst.
Hedda betraktade den upprörda flickan, utan Den förut omtalade söndagen, då Assarsson att veta hvad hon borde göra för att lugna henne kom till Jeppa Nilson i sällskap med dennes sy- Beth såg att vännen led för hennes skull, och sterson, hade hon ej lagt märke till hundskallet, hon slog armarna om hennes hals i det hon fort- och det var därför, hon i första öfverraskningen satte.
förrådde alla de känslor, som genombäfvade henne » Och likväl, Hedda, kära, älskade Hedda, Gud vid den så kvalfullt väntades åsyn.
välsigne dig, för hvad du gjort. » — — — Som vi förut nämnt gick hon nu, som så ofta När Beth sent på kvällen kom hem, fick hon annars, till byn.
Hon hvarken grät eller jämrade uppbära skarpa förebråelser af modern för sitt sig, när hon inträdde hos sin gamla vän.
Hon långa uteblifvande.
sade i stället med ett lugn, som förskräckte Hedda: » Du kan då trötta ut folk till slut, » grälade » I dag har han kommit. » hon.
» Hur länge tror du Mårten springer och Så gick hon fram till fönstret och såg ut öfver sliter skor för din skull.
Han har vårt löfte, det markerna, som om ingenting händt.
förstår du nog, och jag hoppas, att du kommer » Men barn, tala då, lätta ditt hjärta! » bad, ihåg fjärde budet så pass, att du rättar dig efter väninnan och drog det vackra, stolta flickhufvudet våra befallningar. » till sitt bröst.
» Far, » Beth lade armarna om hans hals, och » Mitt hjärta, » svarade Beth klagande, » jag har nu kunde hon ändtligen gråta — häjdlöst och ju kastat bort det på en ovärdig, det vet du ju.
förtvifladt, » far, » klagade hon emellan snyftningar- Hvad skall jag nu säga, Hedda?
I dag har han na, » jag får ju stanna hemma hos dig — alltid. » kommit. » Mor gick in i stugan och drog dörren igen » Men tänk då, lilla vän, om det nu är förtal efter sig.
Hon hade varit en smula orolig, sedan alltsamman.
Du vet, hur elak Greta är, hur lite hon hört Gretas historia, och fått reda på att Beth hon räknar med sanningen, om hon blott kan ställa och Assarsson blifvit bekanta under föregående sig in, där hon för tillfället är.
Om du nu icke vinter.
råkat ut för den gamla skvallran, hur tror du då, - (Forts.) att du skulle känt det i dag, Beth? » » Förmodligen på samma sätt, fast naturligtvis inte så gränslöst smärtsamt,&gt; G IFTA SIG F Ö R P E N G A R.
.
.
» I DUN 159 — 1903 EN Violtvål 612 iLiljekom / aljedoftj TRÄN IDUNS I ^ S E K R E T S Egg? » — |^ A PROPOS » MODERS-RATT ».
T N:R 8 af tidskriften Idun läste jag häromdagen en liten uppsats med öfverskrift: » Modersrätt ».
Är det månne tillåtet att göra en liten invänd- ning mot densamma, trots dess varma och djupa medkänsla för en olycklig moder?
Hvem känner ej innerligt medlidande med den arma, som under senaste tid gjort sig så sorgligt ryktbar, genom att glömma allt, ej allenast sin plikt som maka och moder, utan äfven sin sam- hällsställning, sin skyldighet mot det land och folk, hvars krönta drottning hon en gång var ämnad till och sist, men icke minst, hvad hon var skyldig sig själf som kvinna?
.
Jag sade, hvem känner ej medlidande med henne, men vi få ej, tyckes mig, låta känslan råda mer än rätt är, ty, hvart bär det då hän?
Det är sant, en moders ömmaste känsla är den hon hyser för sina barn, den är så djupt nedlagd i våra hjärtan, att den råder (borde råda) öfver alla andra, om den är af det åkta slaget.
Men just därför är det underligt, att en mor, om hon besjälas af denna rena känsla, kan för ett ögon- blick så kloroformera densamma, att hon glöm- mer allt!
Och mig tyckes, att den, som glömmer sin plikt har ock förverkat sin rätt.
Det var dock ej ögonblickets ingifvelse hon följde, ty det lägger hela hennes handlingssätt i dagen och däri ligger det klandervärda.
Är jag- bunden med äktenskapets heliga band och därtill har moderskall och » modersrätt », får jag ej, där- för att » en mängd samverkande orsaker » äro mig besvärliga, kasta allt bakom mig och, så till så- gandes, göra mig » fanflyktig » och — på hvad sätt?
Nej, den arma, olyckliga har sannerligen ej visat den rätta kärleken, antingen den står med eller utan epitetet » moders » framför, ty den » li- der allting » och » hoppas allting »; och för makes, barns och samhälles skull härdar den ut på sin post, om den ock kan kännas tung och svår un- derstundom.
Jag ville blott med dessa rader antyda, att vi måste akta oss för att hjälpa till med att lossa på de band, som just i våra dagar äro i fara från så många håll, vare sig det » söta giftet » ingifves genom våra modernaste romanförfattare eller ge- nom de populära föreläsningar, där ämnet syftar åt ett » köttets evangelium », och som redan, dess värre, här och där bär sina frukter.
Samvete och rättskänsla söfs, allt är så ljufligt tills uppvak- nandet med all sin bitterhet står framför en.
— Då kan mycket vara » för sent », men Gud ske lof, inte allt!
Endast om den ångerfulla vänder sig med ett förkrossadt och botfärdigt hjärta till den ende rätt- färdige, som också är den ende kärleksfulle, kan full och hel förlåtelse och frid för ett blödande hjärta fås!
OCKSÅ EN MOR.
rpiLL » mor » ett tack för » Modersrätt ».
Jag är på inga villkor en försvarare af löftesbrott och pliktförgätenhet, men jag hatar detta nonchalanta dömande af andras synder utan den minsta känsla eller tanke för de strider och frestelser, för hvilka den fallna varit utsatt, innan hon föll.
Jag har gråtit af deltagande med den stackars sachsiska furstemodern, vid tanken på de kval hon måst
IDUN 1903 — utstå, när hennes sjuka barn förgäfves fått längta efter sin mor.
Huru skulle det gå oss alla, om Gud vore lika hård och obarmhärtig som män- niskorna!
160 — samhet oförtröttad ända - till slutet och därutöfver, ty flere extranummer gåfvos.
Svårt ä r ock att beträffande föredraget angifva någon eller n å g r a romanser stående framom de öfriga, och dock kan man vara böjd att beträffande ett par göra en viss gensaga angående uppfattningen.
Hr Navål firade emellertid, en stor triumf, men en ej mindre fira- de hans ackompagnatör, hr STENHAMMAR.
Det var en formlig njutning att lyssna till h a n s delikata och rent af geniala ackompanjemang.
Hr Navål lade också tydligt i dagen sin tillfredsställelse.
Egendomligt n o g hade konserten ej samlat fullt hus.
Stor skada för dem som uteblifvit!
— alla händelser ett par ganska intressanta bekant- skaper att göra.
— Första afdelningen upptog förut gifna nummer, nämligen Mozarts oförlikneliga Ju- pitersymfoni, Webers ståtliga uvertyr till » Eury- OcicsÅ TUS MODER.
anthe » och Wagners stämningsfulla Charfreitags- Zauber ur » Parsifal ».
De erhöllo alla ett förträff- Flere tacksägelseskrifvelser af snarlik inne- ligt utförande under hr Hennebergs ledning, sär- börd ha ingått till redaktionen.
Men EN må tala skildt symfoniens briljanta final med sin intres- för dem alla.
santa slutfuga, där ej mindre än fem motiv på det konstrikaste sätt sammanflätas med hvarandra.
Däremot saknade vi i andantet sordinen på vio- linerna, hvilket, om vi ej misstaga oss, tonsätta- ren föreskrifvit för att ytterligare framhäfva kon- trasten mellan första och andra satserna.
Bifallet AULINSKA KVARTETTENS fjärde kammarmusiksoaré var från den fåtaliga publiken ganska lifligt.
hade lockat uteslutande de trogna anhängarne af dessa konstnärligt fina musikaftnar att infinna sig, T) RAMATISKA TEATERN.
En veritabel skratt- men som denna klass af tonälskare alltjämt be- succés för denna teaters senaste program!
finner sig i minoriteten, var salen skäligen klent Duyal och Hennequins lustspel » Le voyage autour befolkad.
du code » är också en fyndigt och tokroligt kom- KONSERTER.
binerad variant af den visserligen ingalunda nya Den ringa tillslutningen af åhörare verkade pariserdriften med de lättvindiga moderna äkten- emellertid ej i någon mån nedstämmande på de T7 ONSERTPLODENS böljor brusa nu som allra skapsskilsmässorna.
Och den spelas med god stil exekverande artisterna, ty programmet, som bestod stridast, och knappt en dag förgår utan en och godt humör på de flesta händer.
Hr PERSONNE af Haydns friska stråkkvartett, d-dur op. 76, Bachs eller flere musiktillställningar.
Det är sålunda är så ungdomligt liflig som trots någonsin som den mäktiga och själsinträngande sonat e-dur n:r 3 knappast möjligt att följa dem alla.
Vi vilja efter sin egen frånskilda hustru kärlekssuckande f. violin och piano samt Schumanns pianokvartett emellertid här i korthet redogöra för de viktigaste advokaten; hr HEDLUND ger den narraktige äkte ess-dur, fick en alltigenom pietetsfull tolkning, under den sistförflutna veckan och taga dem då i mannen n:r 2 med sitt högförnäma stamträd och som af publiken varmt senterades.
tidsföljd.
sin kroniska snufva med verksam bonhomie, och SVEN SCHOLANDER gaf samma dag en populär vis fröken JANSON ter sig — i en serie toaletter, som MUSIKFÖRENINGEN gaf konsert på tisdagen i Mu- och Bellmans-afton i Musikaliska akademiens stora skulle anstå en Jane Hading — så strålande efter- sikaliska akademien.
Programmet upptog en enda sal, som naturligtvis var fullsatt till sista plats af strävansvärd som den omstridda unga frun, att liten nyhet, nämligen som inledningsnummer uver- en publik, som tydligen fattar Frödings-Scholan- åskådarne lifligt sentera de svängningar » gifter- tyren » Gustaf Vasa » af SVANTE SJÖBERG, en ung kom ders och Dahlgrens visor bättre än de förträffliga målsbalken rundt », som männen underkasta sig positör, om hvilken man förut ej hört mycket talas.
franska visor, som hr S. denna gång föredrog.
för hennes ägande.
I ett par biroller framställa Han lär hafva studerat dels vid härvarande kon- Ingen kan för öfrigt göra ett sådant nummer som hrr EKELUND och AREHN en lustig parodi på ett servatorium, dels i utlandet.
Uvertyren, som an- » Melangtärens intåg i Kalsta » bättre än hr S. siamesiskt tvillingpar till snobbfrön, medan där- fördes af tonsättaren själf, visade sig vara ett an- Utan att slå öfver får han på ett ypperligt sätt emot hr HAMRIN är mera bullersam än rolig som slående och duktigt gjordt arbete efter kända fram alla de drastiska poängerna.
Och B elimans- den raljante zuavkaptenen.
Absolut under all förebilder.
Följde så tvänne nordiska komposi- numren slå nu alltid an.
Publiken var öfverför- kritik är en prestation sådan som hr Kellbergs tioner, nämligen Gades allbekanta » Vårfantasi » tjust och gaf sig ingen ro, förrän hr S. spelat sig betjäntslyngel; ett bref på en bricka synes egent- för fyra soloröster, piano och orkester samt Sved- » bläsor på fingrarna », som han själf sade, i det ligen vara det mest maktpåliggande uppdrag, som boms » I rosengården- för soli, blandad kör och han öfvergick till ett par prof äfven på sin be- med nåj orkester.
Båda hafva naturligtvis sina förtjänster, rättartalang.
Efter ett par sådana extranummer spelare.
och utförandet var, som man kunde vänta, be- gaf publiken sig ändtligen i väg.
römvärdt.
Särskildt ° jorde sig i Gades komposi- Kom så på lördagen K.
TEATERNS ANDRA SYM- T^OLKTEATERN har nu fått upp ett nytt pro tion den förträffliga kvartetten, bestående af fröken SVÄRDSTRÖM och fru AFZELIUS samt hrr MALM och FONIKONSERT (säg er ANDRA!)
Att k. teatern under * • gram, » Lyckans galoscher », på hvilket kända detta spelar ej hunnit längre än till den andra sagotema hr Harald Leipziger skapat ett något SALOMON SMITH, väl gällande, hvarjämte piano- symfonikonserten visar, att man åtminstone på ojämnt stycke i revystil.
stämman synnerligen förtjänstfullt utfördes af detta område arbetar utan plan.
Dagen var ock Någon af dessa larmande succéser, som pläga fru SVEDBOM.
Och i den senare kompositionen vara särskildt denna scen förbehållna, gjorde tolkade hr LUNDQVIST så vackert svennens parti.
särdeles olämpligt vald: midt i en uppsjö på kon- serter, försvarsbasaren på E. W. och så Mariadagen.
pjesen näppeligen, men där finnas kupletter, som Båda dessa verk hafva emellertid flere gånger ut- Följden visade sig ock i knappt half salong.
Detta slå an och för öfrigt några bredt hållna lustig- förts härstädes och borde hafva kunnat ersättas kan emellertid ock bero därpå, att den musika- heter i dialogen, hvilka verka skrattretande nog.
af något verkligt nytt på samma gång som godt.
liska allmänheten ledsnat på planlösheten beträffan- Musikföreningen har ju till hufvuduppgift att fram- Så att nog kan stycket ses med rätt mycket de k. teaterns symfonikonserter.
I utlandet håller föra kör- och orkesterverk med eller utan soli.
nöje af Folkteaterns publik, i väntan på något en hvar operascen, som är något mån om sitt an- Vår musikaliska publik, som i allmäuhet ställt sig bättre.
seende, det för sin plikt att beträffande symfoni- så välvillig mot Musikföreningen, kan därför ock 17 ONSERTFÖRENINGENS fjärde abonnements- konserterna vara den ledande.
Här synes k. tea- hafva grundade anspråk på att hållas något mera au konsert i Musikaliska akademien i afton lördag tern ej önska högre, än att ledareskapet på detta niveau med hvad utlandet bjuder bäst inom denna bjuder på följande tonverk: W. A. Mozart, symfoni område går ifrån densamma.
Lyckligtvis hafva genre, helst som produktionen här hemma ju är obe- D-dur, V. Peterson-Berger, Flores och Blanzeflor, vi nu fått en ny och lifskraftig förening, Konsert- tydlig.
Både större och mindre verk finnas, väl värda ballad med orkester, Richard Strauss, Förspel ur föreningen under hr Aulins ledning, som har upp- att här introduceras.
Och skola repriser gifvas, » Guntram » och Anton Dvoråks symfoni n:r 3, F-dur.
tagit manteln.
Allmänheten har redan funnit detta torde från föreningens mång-a föregående program Af dessa kompositioner hafva de två sistnämnda och därför skänkt densamma sitt lifliga stöd.
— helt säkert mer än ett verk kunna framdragas, aldrig tillförene gifvits i Sverige.
För att nu emellertid återgå till k. teaterns andra som är af betydlig-t högre värde än de nu gifna symfonikonsert må nämnas, att programmet var och därför äfven bättre förtjänar ett förnyadt ut- ganska intressant, särskildt därför att det i senare förande.
Detta i parentes.
— Som slutnummer: r 5 Af DAMERNAS MUSIKBLAD, utgifvet af afdelningen upptog tvänne nyheter.
Den första gafs » Syndafloden » af Saint-Saens, förut likaledes ' fru FILEN SANDELS, har utkommit och innehåller af dessa var » Der Zauber-Lehrling », scherzo (efter gifvet härstädes.
Verket, komponeradt för soli, ej mindre än fyra kompositioner, nämligen en en ballad af Goethe) af Paul Dukas, efter hvad kör och orkester, innehåller präktiga orkestermål- intressant originalkomposition af den framstående det uppgifves en yngre fransk komponist.
Kom- ningar, men verkar kanske här och där något tonsättaren EMIL SJÖGREN, utgörande en liten visa positionen är tämligen bizarr, men röjer god form- torrt.
Konserten stod som vanligt under professor » Mio Nido » med ackompanjemang sådant att det begåfning och behärskning af de instrumentala Nerudas ledning, och utförandet var som sag ' dt kan användas både för piano och guitarr, till ord effekterna.
De påminna i åtskilligt om » Til Eulen- berömvärdt.
af den nyss aflidne konstnären Werner åkermän; spiegel » af R. Strauss.
Den andra nyheten var vidare » Czardas » af FRANZ BEHR, en anslående en suite af Gustave Charpentier, kallad » Intryck romans för piano af den uppburne amerikanske FRANZ NAVÅL gaf på onsdagen den första af från Italien ».
Detta är ett af den numera fram- tonsättaren E.
A. MAC DOWELL samt en liflig Boston- sina tre romansaftnar i Musikaliska akademien, stående tonsättarens tidigare alster och som sådant vals af CAROLINE LAWTHIAN.
I den för öfrigt mycket och denna blef en verklig högtidsstund.
Ett en- mycket aktningsvärdt.
Särskildt förtjäna de första läsvärda textafdelningen utlyses en intressant MU- hetligare program får man leta efter.
Det upp- och sista satserna, kallade » Serenaden » och » Ne- SIKALISK PRISTÄFLING, i hvilken utfästas trenne pris, tog endast Schubert och Schumann, af den förre apel », att framhållas.
Den förra begynner ganska nämligen ett om 200 kr.
för den bästa salongs- 9 romanser ur cykeln &gt;Die schöne Miillerm » och originellt i violoncellerna och altviolinerna och komposition, ett om 100 kr.
för den bästa sång af den senare 13 ur cykeln » Dichterliebe » till slutar med en serenad, spelad på altviol bakom med pianoackompanjemang och ett lika stort för Heines välkända dikt.
Föredragna af en mindre kulisserna af hr Bergström, och den senare målar en danskomposition.
Täflingsregler och uppgift framstående konstnär, skulle denna rad af likar- mycket lifligt lifvet i den syditalienska staden, om prisdomare m. m. återfinnas i Musikbladet.
tade romanser måhända verkat enformig och tröt- upptagande i sig en hel del italienska folkvis- Denna täfling kommer säkerligen att väcka myc- tande.
Så var dock här ej fallet.
Vid briljant motiv.
A f v e n de öfriga satserna, särskildt den ken uppmärksamhet.
disposition fängslade hr Navål åhörarne så genom näst sista » På bergstopparna », hafva att uppvisa de rika skiftningarna i sitt föredrag och den själ- beaktansvärda saker.
De båda nyheterna voro i fulla tolkningen, att han behöll deras uppmärk- - - m re *?
B e g ä r p r o f af v å r a s i d e n t y g e r f ö r v å r - o c h sommartoiletter.
Köp Foulard-Siden!
Garanteradt solidt.
S p e c i a l i t é: tryckt Sidenfoulard, randigLinon, R å - och T v ä t t s i d e n till klädningar och blusar från 90 öre metern.
Vi sälja i Sverige d i r e k t till p r i v a t p e r s o n e r och sända de utvalda sidentygerna t u l l - och p o r t o f r i t t till bostaden.
s Schweizer &amp; Co., Luzern (Schweiz) — Sidentygs-Export.
—
I D U N 1903 — 161 — JA, MEN EJ MER ÄN 2 — 3 GÅNGER I VEC- KAN OCH BLOTT 34 GRADER (HÖGST 35 GRADER) VARMA.
6) HVARKEN NORMALT ELLER ICKE.
7) KAN NATURLIGTVIS EJ HÄR BE- Redigerad AF SVARAS.
S) SÅDAN OPERATION GÖRES NOG EJ AF NÅGON LÄKARE.
9) SE 7).
Elisabeth Östhan, EN 23-ÅKIG FLICKA.
SE SVAR TILL INNEH.
AF ELISABETH OSTMANS HUSMODERS- 26-ÅRING I N:R 4.
KURS I STOCKHOLM.
22-ARIG- FRU.
NI BEHÖFVER SANNOLIKT EN TIDS LOKAL BEHANDLING HOS LÄKARE FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR (MED S.
K. TOUCHERINGAR O.
D.).
MED VANILINET OCH TILLSÄTTES DE RÖRDA BEREDNING: DEN SKRAPADE FÅGELN VECKAN 8 — 14 MARS 1903.
JENNY T.
1) SE SVAR TILL 22-ÅRIG ÄGGULORNA UNDER STARK VISPNING.
KRÄMEN STÖTES TILL EN FIN MASSA.
SPÄCKET SKARES FRU HÄR OFVAN.
SKULLE ORSAKEN MÖJLIGEN BLOTT VARA BLODBRIST, SÅ BEHÖFVES VAN- SÖNDAG: CONSOMRAÉ MED OSTBIEGNET; HÄLLES ÅTER I KASTRULLEN OCH FÅR UNDER I FINA TÄRNINGAR.
KÖTTET OCH SPÄCKET LIGEN EJ DYLIK BEHANDLING.
FÖR SÅ- SOCKERRÖTTER RNEDI RÖN&amp;T.
SMÖR; STEKT TJÄDE F R ORTSATT VISPNING SJUDA DÅ DEN UPP- ARBETAS TILLSAMMANS, HVAREFTER DE UPP- DANT FALL HÄNVISA VI ER TILL SVARET TILL MED SALADEIR; VANILJGLAOE MED BAKELSER.
HÄLLES OCH VISPNINGEN FORTSATTES TILLS VISPADE ÄGGEN, GRÄDDEN OCH KRYDDORNA 22 ÅR att I N 8.
2) - TROLIGEN.
JÄMFÖR JjjNHVAR af Iduns läsarinnor äger MÅNDAG: PUDDING AF KÖTT MED KRÄMEN ÄR KALL.
DEN SLÅS DÄREFTER I TILLSÄTTAS.
MASSAN SLÅS I EN MED TUNNT ARET TILL UNG FLICKA I N:R 6.
3) I ä denna - af delning erhålla fria SV läkarråd.
ALLA HÄND med ELSER EJ NYTTIGT.
GLACEMASKIN OCH VRIDES OMKR. 7 MIN., SKURNA SPÄCKSKIFVOR BEKLÄDD FORM OCH Förfrågningar insändas till redaktionen POTATISMOS; RABARBERSOPPA.
påskrift: » TUl Iduns läkare *.
BEKYMRAD UNG FLICKA.
SE SVAR TISDAG: KOKT BRYNT SKINKA MED HVAREFTER DEN NEDPACKAS I GLACEDOSAN KOKAS I VATTENBAD OMKRING 2 TIM. TILL OLYCKLIG LIDANDE I N:R 3.
ANN-MAEIE.
1) NI SKALL UNDVIKA OCH FRYSES 3 — 4 TIM.
ÄPPELMOS; FYLLDA SEMLOR MED MJÖLK.
LIKA-MYCKET-TÅRTA (F. 6 PERS.).
ELVIRA, L) FÖR ÖGONSJUKDOMAR KRÄF- SOCKER OCH SÖTSAKER (EFTERRÄTTER), MJÖLK- VES ALLTID UNDERSÖKNING.
2) SE SVAR ONSDAG: VILDTPASTEJ MED BRYNT PO- 3 ÄGG, 3 P U N S C H G L A S S O C K E R, 3 PUNSCH- PUDDING AF KÖTT MED POTA- MAT OCH ANDRA SOPPOR, GRÖT, POTATIS TILL OLYCKLIG LIDANDE I N:R 3.
TATIS OCH LINGON; KÖRSBÄRS SOPPA.
OCH FÖRTÄRA SÅ LITET BRÖD SOM MÖJLIGT.
TISMOS (F. 6 PERS.).
1 LIT.
KOKT ELLER GLAS SKIRADT SMÖR, 3 PUNSCHGLAS MJÖL.
FRU GRETA.
1) DENNA BEHANDLING TILL MÅLTIDERNA FÅR NI EJ FÖRTÄRA MER TORDE VARA LÄMPLIG.
2) NEJ, DET ÄR EJ TORSDAG: ÄRTER MED FLÄSK; VÅFFLOR STEKT KÖTT, 2 SMÅ RÖDLÖKAR, 3 MSK.
SMÖR, TILL PANNAN:.
1 MSK.
SMÖR.
ÄN 100 GRAM (ETT HÄLFT DRICKSGLAS) FLY- SKADLIGT, OM NI BLOTT GÖR UPPEHÅLL PÅ MED SYLT.
BEREDNING: ÄGGULORNA RÖRAS MED V2 MSK.
SALT, 1 TSK.
HVITPEPPAR, V2 LIT.
TANDE, AF HVAD SLAG DET VARA MÅ.
JÄM- FREDAG: RENSTEK MED POTATIS; LIKA- BULJONG.
SOCKRET 20 MIN., HVAREFTER DET SKIRADE TE MOTION ÄR DET OCKSÅ AF VIKT ATT EJ 1 — 2 VECKOR.
34-ÅRIG MODER.
1; FORDRAR UNDER- MYCKET-TÅRTA.
SMÖRET OCH DET SIKTADE MJÖLET NEDRÖRES.
SOFVA (OCH LIGGA,) MER ÄN SJU, HÖGST SÖKNING.
2) NEJ, INTET ANNAT ÄN ATT SÅ POTATISMOS: IV2 LIT.
POTATIS, 1 KKP.
Å T T A TIMMAR PÅ DYGNET.
2) DRICK H V A R J E LÖRDAG: ÄRTPURÉ MED ROSTADT BRÖD SIST NEDSKÄRAS DE TILL HÅRDT SKUM SLAGNA GODT SOM MÖJLIGT SKYDDA DEM FÖR SMITTA, MORGON PÄ FASTANDE MAGE 1 Å 2 PUNSCH- TY SJUKDOMEN UPPKOMMER ALLTID GENOM OSKUMMAD MJÖLK, 2 ÄGG, 1 MSK.
KALLT STEKT, FYLLD, FÄRSK SILL MED KORINTSÄS.
HVITORNA.
EN PANNKAKSLAGG SMÖRJES, OCH GLAS BITTERVATTEN.
SMÖR, 1 TSK.
SOCKER, 1 TSK.
SALT.
ÖFVERFÖRING.
AF DENNA MASSA GRÄDDAS I UGNEN 3 BOTT- BLONDIN.
1) OCH 2).
SE SVAR TILL SÖDERLÄNDSKA.
SE SVAR TILL ASVAH TILL FORMEN: 1 MSK.
SMÖR, 3 MSK.
NAR, SOM ÖRO FÄRDIGA, DÅ DE HAFVA LJUS- UNG FLICKA I N:R 6.
NÅGOT SÅDANT ME- 1) OCH 2) I N:R 5.
RECEPT.
STÖTTA SKORPOR.
DEL KÄNNA VI ICKE.
MIRIAM.
SE SVAR TILL ASVAH 1) OCH 2) I GUL FÄRG.
MELLAN BOTTNARNA LÄGGES ÄPPEL- TROLLET.
1) NI SKALL ÄTA 4^5 GÅNGER BEREDNING: KÖTTET SKARES I BITAR OSTBEIGNET (F. 6 PERS.).
50 GR.
MOS ELLER APELSINMARMELAD, OCH TÅRTAN DAGLIGEN SÅ MYCKET SOM MÖJLIGT (OCH A:R 5.
TID OCH KOSTNAD BEROR PÅ MÄNG- DEN, HVARFÖR DET ÄR OSS SVART ATT DÄROM SMÖR, 70 GIR.
HVEITEMJÖL, 12 CL.
VATTEN, 35 OCH DRIFVES GENOM KÖTTKVARN, LÖKEN SKA- GARNERAS, OM SÅ ÖNSKAS, MED VISPAD LITET TILL!)
OCH DÄRVID LÄGGA AN PÅ TTTRA OSS.
LAS, FINHACKAS OCH BRYNES JÄMTE KÖTTET GR. RIFVEN PARMESANOST, 2 ÄGG.
H U F V U D S A K L I G E N G R Ä D D M J Ö L K, MJÖLKMAT, GRÄDDE.
S — A N.
H.
DET ÄR OMÖJLIGT ATT BE- VÄLLINGAR OCH GRÖT, ÄFVENSÅ MYCKET PO- STÄMMA ORSAKEN (OCH DÄRAF FÖLJANDE TILL KOKNING: % KG.
FLOTTYR, 1 I SMÖRET, OCH KRYDDORNA TILLSÄTTAS.
PO- STEKT, FYLLD, FÄR.SK SILL (F. 6 TATIS OCH BRÖD.
TÅL ER MAGE VID DET, SÅ BEHANDLING UTAN TILLFÄLLE TILL UNDER- TATISEN RÅSKALAS OCH KOKAS MJUK, HVAR- MSK.
BRÄNNVIN.
BÖR NI DRICKA ETT Å TVÅ GLAS PORTER 3©REDNING: SMÖR OCH MJÖL SAM- EFTER DEN PRESSAS GENOM PURÉPRESS ELL.
PERS.).
7 FÄRSKA SILLAR, 14 ANJOVISAR, IV2 OM ' DAGEN.
NI BÖR SOFVA (ELLER ÅT- AÖKNING.
ANNA BRITA.
TVÄTTA GRUNDLIGT 1 Å MANFRÄSAS, VATTNOT TILLSÄTTES LITET I SEN- MOSAS SÖNDER MED EN GAFFEL.
MJÖLKEN, KKP.
STÖTTA SKORPOR, 1 KKP.
OSKUMMAD MINSTONE LIGGA) 9 Å 10 TIMMAR PÅ DYG- 2 GÅNGER I VECKAN MED SÅPSPRIT (2 M J Ö L K, 1 MSK.
F I N T H A C K A D P E R S I L J A, 2 NET.
2) DESSA M E D E L Ä R O B L O T T N Ä R I N G S DE UPPVISPADE ÄGGEN, S M Ö R E T O C H KRYD- DER, UNDER FLITIG RÖRNING, OCH SMETEN DELAR GRÖNSÅPA, 1 DEL KONCENTRERAD (EJ FETTBILDANDE] ÄMNEN.
SPRIT).
FÅR KOKA TILLS DEN SLÄPPER PANNAN.
NÄR DORNA TILLSÄTTAS, OCH MOSET ARBETAS, TILLS MSK.
SALT, V * TSK.
HVITPEPPAR, 1 TSK.
IRIS.
1) ENLIGT V Å R MENING O R Ä T T.
GOWOKA.
BEROR ALLTID PÅ NÅGOT FEL MASSAN AFSVALNAT TILLSÄTTAS ÄGGEN, ETT DET LIKNAR SKUM.
EN FORM SMÖRJES MED SOCKER.
2) NEJ, VISST ICKE NÖDVÄNDIGT.
3) HELLRE MAGE ELLER TARMAR, HVILKET MÅSTE UT- I SENDER JÄMTE DEN RIFNA OSTEN, MASSAN SMÖR OCH BESTRÖS MED DE STÖTTA SKORPOR- TILL STEKNING: 1 KKP.
GROFT RÅG- MÅHÄNDA ETT Å TVÅ.
RÖNAS OCH BEHANDLAS.
LÅT DÄRFÖR LÄ- FÖRTVIFLAD 19-ÅEING.
SE SVAR TILL KARE UNDERSÖKA ER (HELST SPECIALIST).
FÅR DÄREFTER SJUDA, MEN EJ KOKA.
FLOTT- NA, ETT HVARF AF POTATISMOSET I LÄGGES MJÖL, 6 MSK.
OSMÄLT FLOTTYR.
26-ÅRING I N:R i. TYREN TILLSÄTTES MED 1 MSK.
BRÄNNVIN, OCH T^ÄRIEFTER HÄLFTEN AF DET BRYNTA XÖTTET, BEREDNING: SILLEN ÖPPNAS I RYG- 28-ÅRIG FRU.
1) GENOM FÖRSTÅNDIG 43-ÅRIG FRU.
DET ÄR OSS OMÖJLIGT FÖR ATT BEIGNETEN SKALL FÅ MINDRE FLOTTYR- SOM ÖFVERHÄLLES MED LITET AF BULJONGEN, GEN, INÄLFVOR OCH RYGGBEN BORTTAGAS, UPPFÖDNING (ENLIGT 2) OCH MAT PÅ RE- ATT YTTRA OSS OM, HVAD SOM ÄR ATT GÖRA DETTA FALL, TY DETTA BEROR HELT OCH SMAK.
DEN UPPHETTAS DÄREFTER TILLS EN SÅ ÅTER POTATISMOS, DÄRPÅ RESTEN AF HVAREFTER SILLEN SKÖLJES MYCKET VÄL OCH JELBUNDNA TIDER (HVAR TREDJE TIMMA OCH HÅLLET PÅ KATARRENS ORSAK, HVILKEN BLOTT TUNN BLÅ RÖK STIGER NPP FRÅN YTAN.
KÖTTET OCH BULJONGEN, OCH TILL SIST PO- INGNIDES MED ITYS MSK.
AF SALTET.
ANJO- HÖGST EN GÅNG PÅ NATTEN).
FRISK LUFT GENOM UNDERSÖKNING KAN UTRÖNAS.
SÅ MYCKET SOM MÖJLIGT.
2) FORTSÄTT AF SMETEN FORMAS RUNDA BULLAR, SÅ TATISMOS, SOM ÖFVERSTRÖS ' MED STÖTTA VISEN RENSAS, URBENAS, HACKAS FINT OCH DÄRMED ÅTMINSTONE 4 — 5 GÅNGER DAGLI- OGIFT FLICKA.
SE SVAR TILL UNG S K O R P O R O C H K R U S A S V A C K E R T MED E N STORA SOM VALNÖTTER, HVILKA KOKAS GUL- 6.
SANNOLIKT LIDER NI PÅ BLANDAS MED DE STÖTTA SKORPORNA, MJÖL- GEN.
3) EFTER DEN TIDEN.
4) NEJ.
6) FLICKA I N K Ö K S Ä L M Ä N Ä C K BRUNA I FLOTTYREN OCH UPPLÄGGAS PÅ GRÅ SKED.
PUDDINGEN GRÄDDAS I UGNEN OMKR, KEN, PERSILJAN, % MSK.
AF SALTET, HVIT PAPPER ATT AFRINNA.
V2 TIM.
DEN SERVERAS MED ÖFVERBLIFVEN PEPPARN OCH SOCKRET.
MED DENNA FARS FYLLAS SILLARNA.
FLOTTYREN UPPHETTAS I VANILJ GLACE (F. 6 PERS.).
5 ÄGG- STEKSÅS ELLER SKIRADT SMÖR.
VILDTPASTEJ (F. 6 PERS.).
/ I KG EN LÅNGPANNA, SILLARNE VÄNDAS I RÅG- GULOR, 90 GR.
STRÖSOCKER, 7 DEL.
TUNN GRÄDDE, Vägr.
VANILIN, BLANDADT MED 1 ÖFVERBLIFVEN, ISKRAPAD, FÅGEL, l^hg.
SPÄCK MJÖLET OCH ILÄGGAS SAMT FÅ STEKA I MSK.
SOCKER.
5 AGG, 2V2 DEL.
GRÄDDE, SALT, HVITPEPPAR UGNEN OMKR. 20 MIN.
HVARUNDER DE OFTA ÖFVERÖSAS MED FLOTTYR.
SERVERAS MED BEREDNING: ÄGGULORNA RÖRAS MED OCH SOCKER EFTER SMAK.
KORINTSÅS.
TILL FORMEN: 2 HG.
SPÄCK.
SOCKRET Va TIM.
GRÄDDEN KOKAS UPP 3 1 LÄKÄRERÄD tet 4 KOIMGL HOF- LEVERAIMTÖR G ULD MEDALJER Cypr.olin (f. d. Ceolin) FOULÅRD-SIDEN 85 öre ÄR DET " FÖRNÄMSTA PUTS- NINGSMEDLET FÖR KOPPAR &amp; MÄSSING, GÖR YTAN till KR.
5: 20 PR METER, PORTO- OCH TULLFRITT!
PROFVER OMGÅENDE; LIKASÅ AF SVART, HVITT FULLKOMLIGT BLANK OCH OCH KULÖRT Henneberg-siden FRÅN 85 ÖRE TILL KR.
20: 85 PR METER.
REN UTAN ATT SMUTSA G. HEHHEBERG, SIDENFABRIKANT (K. OEH K.
HON.
), ZBRIEH.
HÄNDER OCH TRASOR.
CY- PROLIN ÄR ALLMÄNT OM- TYCKT EMEDAN DET BLAN TIDAHOLMS KAR FORT OCH VÄL.
CY- PROLIN KOSTAR 25 ÖRE PR BURK OCH FÖRSÄLJES HOS HERRAR MINUTHAND- LANDE.
I PARTI HOS HOLST &amp; C:O TEKN. rikhalt.
urval i FABRIK, DALAGATAN 42, STOCKHOLM.
flWMjfornn.
stil.
FULL- OBS.!
VARNAS FÖR EFTERAPNINGAR.
éés » / st.
rumsmöble mang utföras i TÖEHTER-PENSIONAT IN CELLE, HANNOV alla olika varia- ^TI ' tioner efter DER.
MOD.
MÖNSTER.
BEGÄRJPRISUPPG IFTER or- FRÄN Stockho m l s Dagb a l d FANTAS M I 6BLER M. Claudi.
Daglig Morgontidning.
Observera Stockholms Dag- Damhårarbeten.
PERUKER, BENOR, FLITOI, L Ä N - BRIRLA HÖCNI ' BEPRÖFVADT BÄSTA ME blads rikhaltiga, lättlästa, KAR.
M.
I TUSENTAL.
INSÄND HARPROF SÅ IL U LID HRTDUI.
DEL (OSKADLIGT) MOT AN- illustrerade ERHÅLLAS FLERA ARBETEN ATT VÄLJA PÅ.
OBS.
VI SIGTSRODNAD, KYLA, TORR EKZÉM M.
M.
ÄR » ISIS-SALVA ».
PRIS PR BURK MED BRUKSANVIS PROSP.
&amp; REFERENZ.
AUF ANFRAGE.
lidaholms Bruks Aktiebolag, Tidaholm.
(FÖRSÄLJNINGSMAG.
BERIDAREBANSG.
27, STHLM.)
1 M SIGNERA EJ POSTPAKET MED ' HÅR *.
HERR OCH FRU E.
MALMBERG, 58 KLARABERGSGAT.
58.
NING 1: 75 MOT POSTFÖRSKOTT.
SÄLJES HOS FRU Emma Hickman, DAMFRISERING, VESTERLÅNGG.
47, 1 TR., STHLM FRU O. Mickman, DROTTNINGGATAN 15, NORRKÖPING.
BUFFET EFTER RITNING AF ARHTTEFCT BLOMBERG, UTFÖRD Å JSORDFSHA KOMPANIETS VERKSTÄDER.
&amp; &amp; Kostnadsforslaof &amp; Sommarbostad.
Vid Rönninge järnvägsstation finnes att byrå en särdeles vac- kert och väl belägen möblerad våning om 3 rum, jungfrukam- mare ocb kök, skänkrum, skaf- feri ocb källare, passande för liten familj Stor, öppen ve- randa.
Frisk luft ocb härlig natur.
Mjölk, is ocb ved på stället.
Bageri och handelsbod Z min., järnvägsstation ocb post 4 min.
Afloppsledning i köket.
Allm.
Tel. Rönninge n:r JO.
&amp; Å INREDNING AF ENSKILDA RUM ELLER HELA VÅNINGAR SÄNDAS PÅ BEGÄRAN UTAN FÖR- PLIKTELSE TILL HÖP.
NORDISKA KOMPANIET, STOCKHOLM.
Tlflafors Tllebtrik, Molhm, SSPSSSäPaÄSBJ ELLER FILTADE YLLELAPPAR ETC.) FÖR TILLVERKNING AF genomväfda, PÅ båda sidor ANVÄNDBARA, KIDDERMIASTERMATTOR I stiltrogna, präktiga iacguard- mönster och varma rika färger.
Mtmtmtm^t^t^mit^tmmmmmmmmom PHsbclÖnta fabrikat, - PROFVER OCH PROSPEKT SÄNDAS MED NÖJE PÅ BEGÄRAN.
TE, FLERA SORTER HOS G. JELFriKG- Kiddarcgat.
11 A, Sthlm.
Söndagsnummer.
Skönhet KAN ICKE FÖRVÄRFVAS, MEN ÄR MAN I BESITT- F„ .. U .., ._, NING AF DEN, BÖR MAN SALNT MARJIn ÄFVEN HAFVA KÄNNE- DOM OM ATT KUNNA BEVAIA DEN.
FÖR ATT ÖSTERSJÖBADET V I S B Y PÅ ÖN GOTLAND.
UPPNÅ DETTA RESULTAT, ALLA SLAGS VARMA BAD; DÄRJÄMTE DE BE- BÖR MAN ENDAST AN- KANTA sol-luftbaden OCH NY FULLSTÄNDIG VÄNDA VERKLIGT HYGIE- Kneippkur!
MEDICINSKA UPPLYSNINGAR; HR NISKA SPECIALITETER SÅ- SOM CRÉME, PUDER DOKTOR K. Kallenberg, SPECIALIST I nerv- OCH TVÅL SIMON.
sjukdomar, ADR.
; Stockholm, STUREGATAN VARNAS FÖR EFTERAP- 20.
RUM M.
M.
» KAMRERKONTORET » I Visby.
N INGAR OCH REKVIRERA BADPROSPEKT ÄFVEN FRÅN SV.
TURISTFÖRENIN- DET RIKTIGA NAMNET.
SÄLJES ÖFVERALLT.
GENS BYRÅ, STOCKHOLM.
Kurort för nervsjuka, Barn och ungdom Pärmar till Idun 1902 TILLHANDAHÅLLAS FR. O. M.
DEN 10 JANUARI I BEHOF AF STÄRKANDE LANDTVISTELSE, SAMT AF 1903 TILL FÖLJANDE NEDSATTA PRISER: PÅLITLIG UNDERVISNING I VANLIGA SKOLÄMNEN I IDUNS PÄRMAR, RÖDA MED GULDTRYCK ... 1: 75 UNGEFÄRLIG ÖFVERENSSTÄMMELSE MED ELEMEN- D:O, RÖDA, MED VACKERT BRONSTRYCK ... 1: 25 TARLÄROVERKENS STUDIEPLAN, KUNNA ÄFVEN UN- IDUNS ROMANBIBLIOTEK, RÖDA ELLER GRÖNA 0: 50 DER TERMINENS GÅNG VINNA INTRÄDE VID VÄS- IDUNS HJÄLPREDA, RÖDA ELLER GRÖNA .,.
0: 50 TERDALARNES PRIVATLÄROVERK OCH PRAKT, EXPEDIERAS DIREKT FRÄN Iduns Mxpedi- SKOLA.
OMSORGSFULL TILLSYN OCH MODERATA tion ELLER närmaste bokhandel, OM RE- VILLKOR KUNNA BJUDAS.
POSTADRESS MYR- KVISITION ÅTFÖLJD AF LIKVID I POSTANVISNING BACKA (DALARNE).
INSÄNDES.
IDUN — 1903 162 — N:R 62.
HUR SKALL MAN SKÖTA MUR- STRYKAS MED ÄGGHVITA, RULLAS I SOCKER IDUNS K U N 6 L.
H 0 F 6 0 K T R Y C K E R I GRÖNA?
TYCKER DEN OM MYCKET VATT- OCH KANEL.
BAKAS I LAGOM UGNSVÄRME.
REKOMMENDERAR SIN NING, OCH ÄR DEN EJ RÄDD FÖR SOL?
AF DENNA SATS ERHÅLLES 150 KRANSAR, HVIL- ELICKA FRÅN LANDET.
KA KUNNA GÖMMAS HUR LÄNGE SOM HELST.
N:R 63.
VILL NÅGON GE MIG BESKRIFNING OLGA.
PÅ, HUR JAG BÖR VÄFVA, TREFLIGA, TJOCKA, N: R 616.
MORFEUS RÅDES ATT MED SINA CH ROMOPLANSCH ER O MEN ÄNDÅ FINA LIUNEBADLAKAN OEH BAD- FRÅGOR VÄNDA SIG TILL IDUNS LÄKARE, AKVARELLTRYCK O O O HANDDUKAR 1 SOM GER KOSTNADSFRIA RÅD NANNA.
K — A.
R — E.
SKYLTAR, PORTRÄTT O O I S I D E N &amp; YLLE.
N:R 64.
HVILKA ÄRO FORDRINGARNA FÖR N:R 619.
NI KAN IRÄ)!
) T I EN VÄXEL- ELLER KARTOR OCH VETENSKAP- Största urval.
IHllujasle priser.
ATT KOMMA IN VID POSTVERKET?
VID OBLIGATIONSAFFÄR I STOCKHOLM FÅ EN DRAG- LIGA ARBETEN O O O O HVILKEN ÅLIEI. "
FÅR MAN INTRÄDE?
NINGSLISTA ÖFVER SAMTLIGA UTLOTTADE OCH AUG.
CARLSONS EFTR. BALLAN.
MED VINST UTFALLNA OBLIGATIONER.
BREFKORT I FÄRGTRYCK AXEL LEWIN.
N:R 65.
VILL N Å G O N G I F V A E N BESKRIF- OLGA.
50 VESTERLÅNGGATAN 50.
SAMT ALLA SLAGS VÄRDEPAP- NING PÅ EN FOLKDRÄKT FRÅN VÄSTERGÖT- N: R 620.
STIPENDIER ERHÅLLAS FÖR ID- STOCKHOLM.
PER OCH AFFÄRSTRYCK O LAND.
KANDE AF VETENSKAPLIGA STUDIER, GENOM- PROFVER GRATIS.
ORDER ÖFVERSTIGANDE ANNIE.
GÅENDE AF SJUKVÅRD SKURS, KURSER VID SE- 25 KRONOR FRAKT FRITT.
F Ö R S T K L A S S I G T N: R 66.
KAN NÅGON SÄGA MIG OM LÄRA- MINARIER, FACKSKOLOR FÖR HUSLIG EKONO- RINNOR I HUSLIG EKONOMI VID FOLKSKOLOR MI, GYMNASTISKA CENTRALINSTITUTET O. S. V. ÄRO BRA AFLÖNADE?
ÄR DET SVÅRT ATT VÄND EDER DIREKT TILL FÖRBUNDET FÖR ER- GRUND AF ERT; TANKEARBETE AF NEURA- ERHÅLLA SÅDANA PLATSER?
HVAR ÄR BÄST SMÄRRE POEM INLÄMNAS ELLER ENDAST LÄNGRE HÅLLANDE AF ÖFRIGA UPPLYSNINGAR.
STLIENIE, II VILKET I SÄ FALL TORDE VARA OCH BILLIGAST ATT UTBILDA SIG?
SKALDESTYCKEN?
ÄRO ÄMNENA VALFRIA?
N:R 613.
UNG TYSKA BLIR SÄKERT EJ OLGA.
EGENTLIGA ORSAKEN.
BEDA.
N:R 623.
VARPEN TVINNADT GARN N:R 15; ÅNGERKÖPT, OM NORDISKA KOMPANIET AN- VÄRMLÄNDSKA.
OERFAREN X.
Y.
Z.
EJ SÅ ALLDELES N:R 67.
VILL NÅGON SÄGA MIG, VID HVIL- N:R 75.
VILL NÅGON SÄGA MIG, OM LITAS.
BEGÄR KATALOGER.
ÖFVERALLT SKALL DET VARA TIVÄ I RÖR.
MAN OVANLIGT, HVARPÅ DET BEROR, TORDE VARA KEN OLGA.
PENSIONS- ELLER LIFRÄNTEANSTALT ETT DET FINNES FLERA KURSER PÅ NÄÄS SLÖJD- LÅTER KORALLTRÅDEN FÖLJA TVÅ ANDRA TRÅDAR SVÅRT ATT SÄGA.
2) JA.
3) JA.
4) NEJ, PAR ÄLDRE FRUNTIMMER (OMKRING 60 ÅR) SKOLA, OCH HVILKEN SOM ÄR MINST AN- I RÖR.
N: R 614.
DET BEROR NATURLIGTVIS PÅ, ÅTMINSTONE EJ PA, GRUND AF 1) OCH 2).
KUNNA FÅ DEN HÖGSTA RÄNTA PÅ ETT LITET STRÄNGANDE ATT GENOMGÅ?
FÖREKOMMER MOSTER EMMA.
HUR NI AFTALAT MED VEDERBÖRANDE.
5) NEJ.
VÄFNAD ELLER SÖM I NÅGON KURS?
HURU N:R 610.
JAG HAR VISTATS I SÖDERN TRE OLGA.
KAPITAL?
AXEL A.
A.
TYDLIGEN ANFALL AF AKUT AUGUSTA U.
DYRA ISTÄLLA SIG OMKOSTNADERNA?
KAN VINTRAR OCH VÅRAR OCH KAN DÄRFÖR GIFVA NÄS * ELFEBER, UTGÅENDE FRÅN MAGRETNING.
FÅ NÅGON ANNAN PLATS ÄN SOM SLÖJD- ER ETT RÅD.
BÄST VORE KANSKE FÖR ER N:R 68.
HVAD SKALL JAG GÖRA FÖR MINA MAN HURUVIDA NÅGOT ANNAT KAN GÖRAS ÄN ATT LÄPPAR SOM JÄMT ÄRO TORRA OCH FÄRG L - ÄRARINNA, DÅ MAN GENOMGÅTT NÄÄS?
ATT RESA TILL GORFU, (NORRA AFRIKA BÖR N:R 1.
KANSKE BEGAGNADE DE SAMMA UND-RIKA DET, SOM NI FUNNIT SKADLIGT, LÖSA, NÄSTAN HVITA?
EÖJRUTOM OBEHAGET SKÄNE FLICKAN.
NI INTE TÄNKA PÅ), MEN NI KAN OCKSÅ UNDERGÖRANDE OCH BILLIGA SKÖNHETSMEDEL, TORDE VARA OVISST.
MÖJLIGEN SKULLE ETT ÄR DET SÅ MISSPRYDANDE.
HÄRLEDER DET TILLBRINGA VINTERMÅNADERNA I OSPEDALETTI SOM, EN AF MINA, ICKE LÄNGRE I UNGDOMENS GRUNDLIGT LÄXAT I V, TAGET SNARAST MÖJ- SIG FRÅN NÅGON ÅKOMMA?
(RIVIERA DI PONEMTA), SOM ÄR DEN MEST FÄGRINGSÅR VARANDE BEKANTA, NÄMLIGEN LIGT EFTER DYLIK MÅLTID, KUNNA FÖRE- SKYDDADE PLATS PÅ RIVIERAN.
I MARS FRISKT RENT VATTEN!
DEN IFRÅGAVARANDE A.
H.
S.
KOMMA DET ONDA.
BÖR NI RESA TILL LOCAMO VID LAGO MAG- DAMEN, SOM FÖR LÄNGE SEDAN PASSERAT N: R 69.
HVAD FORDRAS FÖR ATT KOMMA LAURENTIA, L) NI BÖR TAGA DET BLOTT IN VID OPERAN?
GIORE.
OM NI INTE VILL GÖRA ALLTFÖR » DEN FÖRSTA UNGDOMEN » OCH DOCK FORT- HVARANNAN VECKA.
2) ILAR NI FÖRSÖKT LÅNGA RESOR, BÖR NI UPPEHÅLLA ER VIN- FARANDE HAR EN CHARMANT HY, PRISAR VAT- » MISKA. » LIYPNOTISK BEHANDLING?
EFTER ALL SANNO- N:R 70.
FINNES EJ NÅGOT » SKYDDS- JJJNKVAR AF IDUNS LÄSARINNOR UPPMANAT TERN OCH VÅREN I LACARNO, SOM ANSE; TEN SÅSOM VARANDE HENNES RÄDDNING FRÅN LIKHET VORE DETTA VERKSAMT.
LIFLIGT ATT TILL INBÖRDES NYTTA AJ HAFVA I MÅN DET JÄMNAST VARMA KLIMAT I EU- SKRYNKLOR, UTSLAG OCH ANDRA FULA TING.
HEM, » DÄR VANARTADE OCH I SEDLIGT AF- SVAREN LÄRARINNA.
NI KAN FÖRSÖKA ATT SEENDE FÖRSUMMADE BARN MOTTAGAS TILL FÖRMÅGA BESVARA INSÄNDA FRÅGOR.
ROPA O CH I ALLA HÄNDELSER PASSAR ER, OM » A.
W. » HAR MYCKET ÖMTÅLIG HUD, INSÄNDAS TILL REDAKTIONEN, OCH ANGIFVES ALL HVARANNAN VECKA TAGA TRE GÅNGER DAG- FOSTRAN OCH VÅRD?
DÄR KAN NI FÅ FÖRSTKLASSIG INACKORDERING SKADAR ALDRIG ATT VATTNET FÖRST KOKAS TID TYDLIGT NUMMER Å DEN FRÅGA DT GÄLLA GEN (UNDER INÅLTIDERNA) EN MATSKED AF I VILLA ROSSA (SIGNORINA F E R R A R I, 1 E L L E R B.
AT DE TRE AF VÅRA LÄSARINNOR, SOM UNDER (ICKE BLOTT VÄRMES;, MEN BÖR SEDAN BE- EN GENTIANAINFUSION (300) MED BROM- N:R 71.
KAN NÅGON GIFVA ANVISNING ÅRETS LOPP TILLFYLLESTGÄRANDE VILLA LIBERTÅ DET (FRAU BESVARAT STÖR DR HARTMAN).
GAGNAS KALLT, DOCK ICKE ISKALLT.
NATRIUM (20).
MÅTTLIGT, EJ ANSTRÄNGAN- PÅ EN ANSPRÅKSLÖS BADORT INVID SJÖ I STA ANTAL FRÅGOR, KOMMA VI SOM EN UPP VIAGGIATORE KISSEKATT.
DE ARBETE.
I SOMMAR TORDE NI LÄMPLIGEN SÖDRA SVERIGE, I TORR OCH SKOGRIK TRAKT, MUNTRAN ATT VID DESS SLUT UTDELA TRE PRIS, N:R 611.
HÖR EFTER I NÄRMASTE BOK- — DE BORDE BADA KALLBAD, FÖRETRÄ- KUNNA VÄLJA ULRICEHAMN SOM KURORT.
LÄMPLIG SOM VISTELSEORT FOR NERVÖSA OCH HVARTDERA BESTÅENDE AF 25 KRONOR.
FÖRDEN H A N D E L I SKULL BÖR EN HVAR, SOM INSÄNDER SVAR, ALLTID DESVIS KALLA AFRIFNINGAR, TVÄTTA ANSIKTET D: R — D.
AF REUMATISM LIDANDE PERSONER?
UNDERTECKNA MED SAMMA SIGNATUR.
K — A R — E I RUMSVALT VATTEN, HVARI LITET BORAX TACKSAM.
N:R 612.
TUNNRÅN AF VATTEN: LEN UPPLÖSTS, MEN AFLIÅLLA SIG STRÄNGT FRÅN N:R 72.
KAN NÅGON GIFVA ANVISNING T E K O P P V A T T E N VISPAS S Å MYCKET F I N T ALLA KOSMETISKA MEDEL, SÅSOM SMINK, N:R 615.
SE HÄR ETT RECEPT Å MYCKET PÅ EN SUND TRAKT, HELST HÖGT BELÄGEN, GODA KONJAKSKRANSAR: 213 GRAM PUDER KORNMJÖL ELLER HVETEMJÖL, ATT DET RIN; PUDER, CRÉMES ELLER HVAD NAMN DESSA MED BILLIGA LE FNADS FÖRHÅLLANDEN OCH RIK LAR SIG EFTER VISPEN.
LITET SOCKER OCH » SKÖNHETSMEDEL » ÄN MÅ HAFVA.
VISTAS S O C K E R O C H E T T V I N G L A S K O N J A K R Ö R A S T I L L - PÅ SKOGSBÄR.
1 — 2 SKEDBLAD SMÄLT SMÖR ILÄGGAS.
AF MYCKET I FRISKA LUFTEN, UNDVIKA FÖR VAR- BARNAVÄN.
SAMMANS, 425 GRAM SMÖR TVÄTTAS OCH RÖROS, TILLS DET BLIR HVITT OCH DÄRI ETT DENNA SMET LÄGGES ETT SKEDBLAD I JÄR- MA RUM OM VINTERN, TAGA KROPPSRÖRELSER N:R GT. KAN NÅGON GE MIG ANVISNING N:R 73.
H U R K O K A S G R Ä D D K A R A M E L L E R?
HELT ÄGG.
ALLT BLANDAS TILLSAMMANS OCH NET, SOM EJ TRYCKES IHOP ALLTFÖR HÅRDT.
OCH MOTION UTAN SPORTFÅNERI, KONSUMERA PA, DEN BÄSTA KAFFEROSTAREN, AFSEDD FÖR » MAJA-LISA. » DÄRTILL 638 GRAM HVETEMJÖL.
AF DEGEN TUNNI-ÅJÄRN FÅS I HVARJE VÄLSORTERAD BO- HÖGST OBETYDLIGT MED KAFFE OCH SÖT- ETT LITET HUSHALL?
BRUKAR ROSTA KAFFET I N:R 74.
HURU, NÄR OCH HVAR INLÄMNAS SKÄRAS SMÅ BITAR, HVILKA RULLAS I LÄNG- SÄTTNINGSAFFÄR OCH JÄRNKRAMHANDEL.
SAKER O_CH SYSSELSÄTTA SIG LITET ELLER INTET UNGNEN, MEN ÄR EJ RIKTIGT BELÅTEN DÄR- SAKER, SOM EJ ANGÅR DEM.
ÅTMIN- SKRIFTER TILL SVENSKA AKADEMIEN?
KUNNA DER, DESSA VIRAS SEDAN TILL KRANSAR, MED.
K — A R — E MED Svarta KLÄDNINGS- TYGER LITOGRÅFiSKA ANSTALT 1 SVÄR FRÅGOR = 5 TANDLÄKARE - 5^ FRÅN John V. Lindh-Hygrell, 17 KARLAVÄGEN 17.
HÖRNET AF STUREGATAN OCH KARLAVÄGEN.
ALLM.
TEL. 130 57.
TANDLÄKARE - • -, V R - AI " feto-^ DAGMAR &gt;V T A N D L Å K.
ELIAS W I D F O N D 25 REGERINGSGATAN 2 5.
TRÄFFAS KL 10 — 2 OCH KI — L 6 E.
M.
PLOMB, OCH INSÄTTNING AF ARTIFICIELLA TÄNDER.
^ I 2 9 V ' - NORRTULLSGATAN 7 5 &amp; 7 7.
L Ö S V I G T GARANTERAS L I K A NORRTULLS VEDSÅGCRI ALLM.
C.
J. WALL, RIKS 6 5 " V-^-^V^V-^-^K^-^V^V.-^-^- Macettis Cacao Ved, Kol.
- CJOITI CCTTEPÅTEIÅCJLTT » ' [LOSF » HII » IESENI-OU » MCMSONPP, » S:£P.
^V- ERIKSENS VYKORTSFÖRLAG, NORRKÖPING, ERHÅLLES MOT INSÄNDANDE AF KR.
2: 100 OLIKA VYKORT, KYRKINTERIÖRER, MOT INSÄNDANDE AF KR.
3: 100 OLIKA VYKORT, KYRKEXTERIÖRER FRÅN ÖSTERGÖTLAND ELLER SÖDERMANLAND.
(Sjöquist 6 STUREGATAN 6.
RIKS 45 91.
ALLM.
54 63.
RÅDFRÅGNINGAR 2 — 3.
1 &gt;£• ST- 3, 2 R E N, L I K A D R Y G, L I K A 6 N Ä R A N D E, 1 SOM DEN FINASTE PAKETERADE UTLÄNDSKA CACAO OCH K O - STAR BLOTT HÄLFTEN MOT DENNA.
MEN TILLSE NOGA, ATT NI ALLTID ERHÅLLA DETTA MÄRKE, EMEDAN DET VISSERLIGEN FINNES ANNAN LÖS CACAO, SOM, ISYNNERHET ALLMÄNT ERKÄNDT SOM ÖFVERLÄGSET LÖSANDE MED ANVISNING HURU DEN MEST OERFARNE SKALL J. ÄRYEDSONS OCH TILLIKA VÄLSMAKANDE MEDEL VID HOSTA, KUNNA GIFVA LANDTBRUKSREDSKAP, MÖBLER ETC.
DEN UTLÄNDSKA, OFTA INNEHÅLLER EN MYCKENHET AF PUL- HESHET, KATARR OCH INFLUENSA.
EN SEG, BENHÅRD, NÄSTAN OFÖRSTÖRBAR VERISERAD CACAOSKAL OCH STÄRKELSE, HVARÅ VI HAFVA MÅNGA I SJUKGYMNASTIK, MASSAGE OCH SÄLJES I ASKAR Å 30, 35 &amp; 40 ÖRE (5 OLIKA PORSLINSGLÄNSANDE YTA I ALLA FÄRGNYAN ANALYSER, HVAREMOT MAZETTIS CACAO GARANTERAS ALLDELES OFÖRFALSKAD.
SORTER) PÅ ALLA STÖRRE APOTEK OCH HOS ALLA SER EXPEDIERAS INOM SVERIGE PEDAGOGISK GYMNASTIK, VÄLSORTERADE HANDLANDE I RIKET.
1 KILO AF MAZETTIS CACAO RÄCKER TILL CIRKA 2 0 0 KOPPAR NJUTNINGSRIK MEDFÖR ENLIGT KONGL.
MAJ:TS MEDGIFVANDE ENSAM AGENT S.
J. NORMAN, STOCKHOLM.
— GRATIS — CACAO, KOSTAR SÅLEDES BLOTT CIRKA 2 ÖRE PR KOPP.
SAMMA KOMPETENS OCH RÄTTIGHETER, SOM EN ASKARNE ÄRO UNGEFÄR DUBBELT STÖRRE ÄN TILL ENHVAR, SOM INSÄNDER SIN ADRESS TILL JÄMFÖR MAZETTIS CACAO MED DEN DUBBELT SÅ DYRA UTLÄNDSKA OCH DÖM SJÄLF!
KURS VID GYMNASTISKA CENTRAL-INSTITUTET.
DENNA KLICHÉ.
KURSEN 2-ÅRIG, BÖRJAR DEN 15 SEPT.
BEGÄR ALLTID ÄKTA LE RIPOLIN, I X&gt;ondoii, Paris, Herlin, Jtfrm, Bruwellest PROSPEKT PÄ BEGÄRAN GENOM D:R J. AR- SMÅLANDSGATAN 24, STOCKHOLM.
R E G L I S S E F L O R E N T.
Madrid, Htidapcst, Jiordeanzc, Stockholm ETC. VEDSON, ADR.
STRÖMSBORG, STOCKHOLM.
1 Doktor En bok för landthrukare Kurs Guldmedaljer F R U A P T KARIN KINDVALL, BARNMORSKA, UPLANDSG.
29, STOCKHOLM.
5-ÅRIG PRAKTIK.
REKOMMEND.
AF LÄKARE.
RESER ÄFVEN TILL LANDET.
TEL. VASA4&gt; (Husmödrar!
15 BANYULS TRILLES.
ETT APTITGIFVANDE, MAGSTÄRKANDE VIN, AFSEDT FÖR KONVALESCENTER OCH SVAGA PERSONER I ALLMÄNHET.
REKOMMEN- AERADT AF MÅNGA HRR LÄKARE.
PRIS PR BUTELJ KR.
3, 5 0 HOS H Ö G S T E D T &amp; C:O, STOCKHOLM, 3 2 REGERINGSGATAN.
I Amerikanska Gummiaffären, 1:STA DRAGNING Birger Jarls Passage, I SYDSVENSKA FINNAS EN HEL DEL PRAKTISKA ARTIK- LAR FÖR EDRA KONSTINDUSTRI- — HUSAPOTEK Lotteriet, — SÅSOM: VARMVATTENPÅSAR, LUND.
SKÖLJAPPARATER, SPRUTOR, LAVEMANGAPPARATER, SERIELOTT 7 KR.
KLASSLOTT 2 KR.
ISBLÅSOR, FINGERTUTOR, BRÖSTPUMPAR, VIDARE FINNAS DINAPPAR, BARNTRÖSTAR M.
M.
Allt af gummi Jcvalité.
och högsta K O N F I R M A N D E R UNDERVISAS PRIVAT / — / D.
Å.
AF KOMMIN C.
G. ECKERBERG I KUNGSÖR.
HÄRLIGT VID MÄLAREN, FÖRTRÄFF!, KOMMUNIK.
Karlsviks Hotell, Rättvik, MOTTAGER HELINACKORDERING ALLA TIDER PÅ ÅRET.
PRIS 3: 75 PR DYGN.
26 6 7 Barngarderoben Kejsar- Borax DET UTMÄRKTASTE TOALETTMEDEL {ISYNNERHET FÖR HUDENS FÖRSKÖNANDE) DESSUTOM ETT MYCKET ANVÄNDBART RENGÖRINGSMEDEL 1 HUSHÅLLET.
UTFÖRLIG BESKRIFNING I HVARJE ASK.
FINNAS ATT TILLGÅ ÖFVERALLT.
ENDAST FIKTA I RÖDA ASKAR Ä !0, 20 &amp; 50 ÖRE.
^SPECIALITET HOS FATRIKEN HEINR.MACK.
ULM A / O^J ENGROS-NEDERLAG: WILH.
BECKER, HAMMARSTEN &amp; CO. REPRESENTANT RUDOLF KOLMODIN.
ALLA MÖDRARS OVÄRDERLIGA SKATT OCH HJÄLPREDA, UT- GIFVES ÄFVEN I ÅR EFTER SAMMA BEPRÖFVADE PLAN SOM HIT- TILLS.
MED SITT EN GÅNG I MÅNADEN UTKOMMANDE 8-SIDIGA NUMMER, INNEHÅLLANDE ETT ÅTTIOTAL ILLUSTRATIONER ÖFVER ALLT, SOM HÖR TILL VÅRA BARNS DRÄKT FRÅN DE SPÄDASTE ÅREN TILL VUXEN ÅLDER, OEH ÅTFÖLJDT AF EN STOR DUBBELSIDIG MÖN- STERBILAGA, ERSÄTTER TIDNINGEN MÅNGFALDT DEN RINGA PRENU- MERATIONSAFGIFTEN AF 3 KRONOR PR ÅR GENOM DEN NYTTA OCH DEN BESPARING, DESS PRAKTISKA INNEHÅLL BEREDA HVARJE HEM.
HVARJE HUSMODER, SOM SJÄLF OMBESTYR SINA BARNKLÄ- DERS FÖRFÄRDIGANDE I HEMMET, BÖR EJ FÖRSUMMA ATT PRENU- MERERA PÅ PROF, ETT HÄLFT ÅR KR.
I: 6 0.
163 — Mitt tredje gärna man förlär, Om doflande och finl det är.
Mitt fjärde, ökt med r, vi se Helt visst hos herrar garfvare.
Mitt femte, tillsatt med ett k, Vi alla lycka om att få.
Mitt Hela brukar röra samman Diverse smalt med lust och gamman; Att grina åt kan sämre gifvas, Men ondt ju skall med ondt fördrifvas.
Tersmeden, till h vilken ni kan vända er direkt.
Allmän tel.: Kungsholmen 74.
Kissekalt.
• • IDUN Örebro efo rm a r, uds ro s d e o n m, a ä l d a 3 k T D I SFÖRDR F I r m.
f l.
h u j k r h a i r a fil d r: P.
H å k a n s o n s S a u l b n i r t k r i l a fa l v s i a t s g i s o m d e t b ä s a t med e l.
t Té-Biscuits S a u l b n i r h l l a i t n d a b å e l l s i p a y f r m, - spece - i r o c h ä f rga a t f rer.
P a l i g rt er särde e l s f n i a!
Ett-öres BOKSTAFSLEK.
Ur kvart och ett af nedanstående fågel ' namn, tages en bokstaf och dessa samman- sättas sedan till namnet på en stad i Eng- land.
And, Lom, ' Trast, Trana, Fink, Örn, Gam.
Hök, Skata, Mås.
VEKA.
stone böra de göra så för att bibehålla hälsa och fägring.
N:r 2.
En hvar välfräjdad svensk un- sate, - som är (medlem af en stadskommun, erlägger skatt till kommunen och den icke häftar för oguldna stadsutskylder, är berättigad att deltaga i val af stads- fullmäktig.
Oma.
N:r 3.
Studentexamen (eller komplette- ring därtill) på latinlinicn.
Beror i början på aftal, sedan lika.
Pelle.
N:r 4.
Har själf i flera års tid legat under läkarebehandling för ifrågavarande sjukdom, men utan att blifva frisk.
Ilar nu emellertid försökt gurgling med saltvatten (1 tesked fint koksalt i ett glas kylslaget vatten), med det resultat att jag nästan blifvit befriad från slem- bildningen och sveda i halsen.
Medlet är ju alldeles ofarligt, hvarför det inte torde skada att försöka.
Aurora.
— På inrådan af en väninna, som af prof. CederschÖld medelst massage botats från en särdeles svår och lång- varig svalgkatarr, rådfrågade äiven pag honom för en liknande åkomma.
Pro- fessor C. behandlade mig cirka tio veckor och lärde mig sedan att själf fortsätta behandlingen, och resultatet var öfver all förväntan godt.
Jag antar, att priset varierar allt efter den tid massagebehandlingen fortsattes.
» M.
L. » N: r 5.
I Stockholm finnes å Kungs- holmen (Garfvaregatan 3) » Hemmet för gamla »; föreståndarinna är fröken Erika MOSAIK.
Brud- och Bröllops- sidenstoffer i ouppnådt urval, liksom äfven det nyaste i hvitt, svart och ku- lört till billigaste engros priser meler- och klädningsvis Ull privatpersoner porto- och tullfritt.
Elegantaste fou- lards från 90 Öre.
— Profver franko.
Brefporto till Schweiz 20 öre.
Seidenstoff-Fabrik-Union ELIN K.
LÖSNINGAR TILL TIDSJVÖRDRIFVET I N:R 9.
LOGÖGRYFEN: Slangpolskan: älska, skolan, släpa, pall, kol, säng, klo, källan, hos Geijer &amp; C:o, Stockholm.
nclseboksläfverna titeln på ett visst press- näsan, sko, känga, läka, opal, lo, so, gol organ och slutbokstäfverna redaktörens pseu- skal, polka, angläs, lass, plog, Oka, plank, donym.
slag.
TRIANGELN: 1) anonym, 2) noter, 3) CARMKN.
otur, 4) ner, 5) yr, 6) m. KONSONANTFÖ RÄND RINGSGÅTAN KVADRAT.
Bås, gås, lås, sås.
1 2 3 4 5 A D O L F G R E I D E R &amp; C e Kgl.
Hofleverantör.
Z u r i c h, S 5 2 (Schweiz).
af er sångarådra ».
Vi kunna Iämpligtvis svara ungefär med slutraderna i er egen dikt: » När sångerna gå så höga, bryr det väl sångaren föga, om kritiken nämner honom tokig.
.
.
» » Frö ».
Ännu är grodden allt för färglös och outvecklad att gifva någon ledning till den blifvande plantans bedömande.
L.
C Sådant kan inte göra någon män- niska glad.
N.
N.
Vi frukta storligen alt er » unga fru » skulle finna sympati bland Iduns läsar- a a a d innor.
Bäst därför att ej alls släppa in henne!
e e e Cf i e Aijma.
Banal sentimentalitet 1 ö Draba Verna.
Den s. k.
» moralskissen » g g g g g kan måhända vaia lärorik för mer än en REDAKTIONENS BREELÅDA: liten fru Margit och skall därför vid till- i i 1 i i R — en.
— M.
G.
H.
— Arm i arm fälle till användas.
Honorar efter införandet!
Hellefrid.
Rätt snällt som amatörarbete, papperskorgen!
men ej moget för Idun.
D — a.
Allt for sockersött!
n r r r » Konstnärscän » har framställt en undran • » En prenumerant ».
Nej, det är icke öfver, att Idun vid skulptören Verner Åker- samme person!
Boksläfverna skola ordnas sä, alt orden Ii.
S.
Har nog vunnit på omarbetningen mans nyligen timade frånfälle ej meddelat i de hvarandra motsvarande lod- och våg- men saknar fortfarande betingelser att vinna den bortgångne konstnärens porträtt och en plals i Idun.
biografi.
Förklaringen är helt enkelt den, räta rutraderna blifva lika.
William.
Vi instämma fiffigt med slut- att tidningen så pass nyligen som i decem- 1) Namn på en växt, orden i eder » verklighetsskildring™: » Den ber år 1900 innehöll en längre uppsats om där hade gärna kunnat stanna hemma! » Åkerman och hans konstnärskap af Johan 2) flod, Nordling, beledsagad med för vår räkning Maxa Hjelm.
Ja, och den också!
3) egenskapsord, M — s a.
Eder bäfvan var nog sä be- speciellt taget atelierporträtt och ett flertal 4) geografiskt namn, rättigad — det blef det » tysta, mörka, djupa ».
afbildningar af hans konstverk.
Att nu sä X.
Y.
Z.
Det var verkligen » en enkel kort efter återkomma till samma ämne skulle 5) egenskapsord.
melodi »!
medföra ett upprepande, som vi, i våra lä- P. A — e.
Platt omöjligt!
sares eget intresse, principiellt pläga und- E.
A.
För barnsligt för Idun.
Skulle vika.
passa bättre i en ungdomsfidning.
• » Försöka duger ».
Må så vara.
Men CHARAD.
lät det helst stanna vid första försöket.
EXPEDITIONENS BREELÅDA: _ _.
Vid tillfälle.
Mitt första står bland släkten främst, » Våren 1903 », Norrbo.
Annonsen kostar Ci / rano skall helt visst finna den bästa Och anses därför som förnämst.
medkänsla fiir sin » längtande skrifvaresjäl » 1,60 pr gång.
Mitt andra är en flod i söder, bland olycksbröderna i vår papperskorg.
» Huslig », Smedby.
Annonsen n:r 1 ko- Fr.
Ni begär vårt utlåtande om » svadan star 12,40 pr gång och n:o 2 1,80.
Där drufvan ocb orangen glöder.
h BREFLÄDÄ 1 Sammanfoga vidstående smådelar till en fyrkant med sex rutracler i höjd och lika många i bredd.
Därigenom uppkomma sex ord, som vi beteckna med: 1) en bestämd grupp af människor, 2) en bekant Ö i Stockholms närhet, 3) mycket använd frukt, 4) vulgär beteckning för vissa partimäns anhängare, 5) finnas i sjöstäder, 6) mansnamn.
Äro de rätta orden funna, så bilda begyn- 1903 a
Sparkasseräkning Nordiska Kreditbanken Pellerins Margarin 4 PROC.
RÄNTA.
är bäst!
1 DROTTNINGGATAN 1 M Y N T T O R G E T 4, D R O T T N I N G G A T A N H O R N S G A T A N N I S K A A L L A M U N V A T T E N U T S T Ä L L N I N G E N I T I S E P T I S K T S O M P A R I S E R H Ö L L S I N I 1 H Y G I E - 9 0 2 UTKOMMER ÅR 1 9 0 3 KR.
1: LES SÅLUNDA STER TILL S T I K, AF 2 0, TVÅ OCH LÖSNUMMER 2 GÅNGER HANDARBETEN I 1 0 H Ö G S T A E G E N S K A P P R I S, A F » A N - I FÖR AF FRAMSTÅENDE M Å N A D E N HELT Ö R E.
ALLA ÅR FÖR ETT SLAG S O M KR.
2: DETTA EN 2 FÖR BILLIGA N U M M E R M E D KVINNLIGA M.
KONSTNÄRER PRIS PÅ ERHÅL- JOH.
LUNDSTRÖM &amp; C:O. Rikst.
4 27 22 2 0 20 12 22 5 C $: F * 1 P Ä R 1 &gt; 9=° 0 " ^ % MALMÖ ' BEST PATENTt ÄG- fr Q I-S A • &amp; ^ G.
£ * • i A CD 55 * K R E D I T I V R Ä N T A Besekreditiv tel. köpes utfärdas.
5 P R N INTYG SÄNDES JÄMTE FÖR HÖG GRATIS PROC.
GENAST.
M E R H E L Å R A T I O 4: 7 5, N S P R I HALFÅR S K O S T N A D E R, KOMPETENTA ENKELT OCH LÄRARINNOR ELEVANTAL C:A SVENSKA OCH OCH BOKHÅLLERI LÄRARE.
M.
LÄGE FL.
SÖKAS OCH OCH JJAJ * " &gt; 3 4 2 1 1 5 5 st. st. st. st. st. st. st.
SKOLORNAS — IN- ÅR- RIKSTELEFON.
— Isindholm.
VÅRKOSTYMER.
PROMENADDRÄKTER.
SORGDRÄKTER.
REFORMDRÄKT.
NATTROCK.
BARNDRÄKTER.
BLUSLIF.
m.
10 L ö s n u m m e r m. m. m. öre h o s alla Iduns k o m m i s - sionärer.
: Prenumerationspris 1: 20 5 0, 1: 2 5.
för hälft år.
Fullständiga och korrekta mönster från ett af Stock- holms förnämsta damskrädderier tillhandahålles såväl prenu- meranter som lösnummer-köpare af Iduns Modetidning till mycket billiga priser.
A,: =JS ~~ * CO 5 3.
— FÖRSÄLJNING SKRIF O M - AF I VESTERGÖTLAND.
Folkdräkternas stilenlighet kontrollerad af föreståndaren för Allm ogeafdelningen vid Nordiska Museet hr P.
G. Wistrand.
3 st. SÄLLSKAPSDRÄKTER.
Ö A OEL 3 2 G DÄR 1 R 7 L F C O M / " S 3 I T T » R FULLSTÄNDIG FÖR R B A D BORG, KALL- ROSTADT fin-fina SPECIALITÉ: 6 S T U R E P L A N, RIKSLEL.
4 1 5 8.
OCH E N — HORRKBPLNN VARMVAT- Kaffe.
JavaMand / ningai; S T O C K H O L M.
A.
T.
65 Klara Expressbyrå O O Central KaiMtieMaiet V ARET S P K E U C R I.
A L A F F Ä R TEN C =U K O CD SÄLJARE.
OCH BILLIGA 2 ST.
FOLKDRÄKTER, 1 MANLIG OCH 1 KVINNLIG, FRÄN T O A R P S SOCKEN SI J E A N SKRIF- nu utkommet och innehåller bland annat: — GRATISBÄLTE PORTO.
FLÄT- G L A N S S T R Y K - UNDERVISNING X nov.
ÖPPNAS DUBBELT BARNKLÄDER, BRODERI-,; TILLSYN, SJÖ.
Joh.
B » CO FRANKO.
MOT G O D OCH SERVE- Iduns Modetidning.
CRP " CIRKULÄR SKOG M.
BIBELKUNSKAP, K A R L S K O G A.
5: ' FÖR VALFRIHET, MELLAN P R O G R A M O PROF, SPRÅKEN, OCH RAM-, M.
— maj.
MATLAGNING, STICKNING, MÅLNING 15:de NÄSTA FRUNTIMMERS- SLÖJD: Skolan, för tnän — S V A R " S Ö M N A D: FRANSKA L Ä R O A N S T A L T LÄROKURS E K O N O M I: GYLLENLÄDER-ARBETEN, N A T U R S K Ö N T 3 0 0.
P R A K T I S K LL:TE HUSLIG KONSTVÄFNAD; OCH DUBBELT OVANLIGT säljes.
2: SIN Q.
BEVILJAS ADR.
LRÄKNEKONST, OCH L Ä R O Ä M N E N: Notariat- K V A R T S Å R BÄLTEN.
BRIKETTER.
— T I D S E N L I G ÖPPNAR TRÄDGÅRDSSKÖTSEL; VANLIG Förvaringsfack.
U _ APPLIKATIONS- REN UMERERA I GOD TID Å ANDRA KVARTALET AF E _ 1 1 S S T O R A R I K S TÉ FÅS — T L I L HUSHÅLLSBRUK — ÄFVEN I 5 KS.
OR G I N I ALPÅSAR MED BRUKSANV S I N N I G Agenter!!!
ELEKTRISKA » _ EYL 5S " F * AF B O K L I G A ADRESS: _ HUSHÅLLSLÄRA, N I N G; IGA " V Ä F N A D: TAPISSERI-, % 2 och BAKNING, 8.
&gt; _ Ämnen: LINNESÖMNAD; 8, 4 _ NINGS-, SOM HVARJE VECKA INNEHÅLLER BIDRAG AF DE BÄSTA KÄNDA FÖR- MÅGOR PÅ DET HUMORISTISKA OMRÅDET.
22 88 60 19 61 9 8 (D O /, 5 mynt afdelning.
1 RING, _ K VI M M O P TUI B 4 _ P ^ CO.
_ C H E C K R Ä K N I N G S R Ä N T A I I O | OUCK, VARUMÄRKE.
KONTOR: SKEPPSBRON 22 STRANDVÄGEN 5 GA T A 1 ' % MÄTARE * 3 o SR ^ g?
B.-S M COKES.
Karlskoga praktiska skola ClL-~ Hötorget D E P O S I T I O N S R Ä N T A S P A R K A S S E R Ä N T A P A.
1 6.
Regerlngsgat.
A F D E L N I N G S K O N T O R: H Ö G S T A Utländskt VARUMÄRKE, J HUSHÅLLSKOL.
Stockholm, 17 Fredsgatan 17 Af delningskontor Qötg.
31.
(Fonder kr.
6,765,000.)
En vanlig tandborste.
Stomatoltandborsten.
Deposition _ „ 4 % Sparkasseräkning 4 % •fc Kunskapjger lycka, - fc Duglighet är bättre än guld Upp- &amp; Äfskrifning 2 % H U F V U D K O N T O R: Nytt!
Stenkol, Cokes A Carré-Briketter.
nthracit 1 0.
etableradt I S t o c k h o l m 1880.
Kredit-Aktie-Bolaget, OMRÅDE.
Nytt!
7 9, 6 6 l:a Anthracit Ak t i e b o l a g e t Stockholms Diskontobank, ÅR KOMPONERADE DETTA SPARKASSERÄNTA 4 PROC.
TFJL ' Sparkasseräkning.
Kassafack 15 kr.
för år, Notariatajdelning.
L Ä D E R P L A - M.
ELEFON: 1 1 2.
K U N G S T R Ä D G Å R D S G A T A N ORIGINALMÖN- B R O D E R I E R, G L Ö D R I T N I N G HÄLFT R I K S 3 6.
4 7 Kassafack SJÄLFSTÄNDIG 0 B R U N K E B E R G S T O R G: 3 5, 4 7 Hernösands k 1 5, ao och 3 5 J E R.
Enskilda Bank, HEMSPARBÖSSOR.
M U N V A T T E N S.
M Å N A D E N T R Ä S N I D E R I E R, TVÄNNE GÅNGER KOSTAR 1 2 TELEFON 6 8, 8 V A R Iduns Handarbetstidning MÖNSTERTIDNING A L L M.
S Y D S V E N S K A VADEMECUM det enda, Guldmedalj, GÖTEBORGS ENSKILDA BANK 5 2.
P Å 164 — 1 0 2 T B L A N D — OS IDUN 1903 6 6 V A T T U G A T A N 6 7.
A L L M.
67.
1 1.
6 2 9 2.
Absolut nykter, van och pålitlig personal.
THONÉRFELTH.
==5.
c » * Sä v B U R S E R Y D.
MEJERI- NU INKOMME ^ K N A P P A R S N Ö R M A K E R I G A L L E R C H I F F O N G A L L E R Ag Hvarför MARGARIN ASK, BNY AND TRY finaste PROFVER PÅ KÖP 1: 50, T E A SÄNDAS LANDSORTEN ovanliga B R A N D G A R N E R I N G S B A N D.
K O C K U M S BEGÄRAN.
WHICH * J VÄRLDSBERÖMDA!
STARKA '.
PR S I B L I L G I A LL K I I AND RECEIVED EXELENT SOLE 1 0 GOLD MEDALS FOR TASTE.
IMPORTÖR FOR SCANDINAVIA 2fils Xjundborg, k ö p a d e o. genrebrefkort flesta hos JOHN FRÖBERG, FINSPONG?
För det T U S K E R märket OCH TILL vy- ÄR M A L M Ö.
PURITY prof. priset!
erhållas Insänd 100 olika kr.
som.
