# ID: svediakorp-per1487
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1902
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 42,102
# sentences: 2,076
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


P r i s * 1 • k r o n a ' UTGIFVARE FRITHIOF-HELLBERQ
T Tf » - I ' x L 1 1 vanliga MALMÖ med vinster.
d a årliga vinster.
^pQRM {Ss STOCKHOLM ^ 10 VASAGATAN ZENflH g o f Allmänna liiitorsaKnngsDolaget: Margarin- Aktiebolaget t a r m e d Barnförsäkringar • Lifräntor " Välkommen Jul-Present! "
É n liren ?5r&amp;e£] ad med \ åda nå^rairlGiökor Eau dc Cologne •4711 är idealet f&amp;r alla vällukter 4711 öfverträffar alla andra märken i styrka, friskhet och varaktighet.
tillverkar Qräddmargarin Försäljes öfverallt i hela rikel och Vanligt margarin 6&amp;nera / sgertt.- Emil ' $ostrdm, öiockholm.
^cgramadress^7n ^iksteIefon rm,^ / lmJéJe / on47Tr.
J J ©&gt; Zeniths Etablerad 1854 Gräddmargarin är på grund af sin friska, naturliga smörsmak och smörarom i godhet enastående.
Guldmedalj i Gefle IOOI.
RIKSTELEFON 2147 A L LM.
T E L E F O N 5810 STOCKHOLM Drottninggat.
Specialitet: Damast- o. Drällduktyger, Lakan o. Örngottslärfter, Handdukar, Hvita väfnader, Näsdukar, Filtar, Säng- täcken, Bolstervar m. fl.
utstyrsel- 15 artiklar o o o o o o o o HENRIK GAHNS • BENZOJN • FÖR TOILETTEN (med tillsats af Borax) att användas i tvättvattnet, i badkaret m. m.
Af gammalt anses borax-benzoe såsom ett af de yppersta hudmedel, som existerar.
Benzojn är sammansatt af dessa ingredienser med tillsats af en del andra för huden välgö- rande antiseptiska beståndsdelar.
Benzojn gör vattnet mjukt, behagligt och väldoftande.
HENRIK GAHNS Itt dricka kaffe ARLA ARLA • MANULIN • (glycerinpasta i tuber för hudens vård) är ett utmärkt medel till förekommande och botande af torr, sträf och sprucken hud.
Upp- suges helt af huden, torkar lätt och kan därför med fördel användas när som helst.
S. Guincelii Annonsbyrå, Stockholm.
ARLA Filialer enbart kan vara ett ytterst farligt gift, hvar- för man alltid bör blanda sitt kaffe med Stockholms Kaffe- Aktiebolags berömda Intubikaffe (märkt ARLA), som af de mest framstående professo- rer och läkare intygas att göra kaffet godt, hälsosamt, välsmakan- de, ytterst drygt och billigt samt förhindra kaffeförgiftning.
Paketer å 25 och 10 öre i alla speceri- och diverseaffärer.
Obs!
att firmans namn, Stock- holms Kaffe-Aktiebo- lag, samt ordet ARLA i rödt är tryckt å alla paket, ty endast dessa äro verkligt äkta och garanterade att inne- hålla den bästa kaffe- tillsättning.
i Göteborg och Malmö.
A A &lt;K A A » A A A A m (Si (Si A m A i &lt;ii A A A A (Si « A m &gt;i&gt; A (d A A A A A A A A I J
I D U N S J u l n u m m e r UTGIFVET AF F rithiof H ellberg Omslagsvignett EFTER ORIGINALTECKNING AF V. ANDRÉN ^ Titelplansch: SELMA LAGERLÖF, AF CARL LARSSON ^ JULHYMN.
AF E.
N.
SÖDERBERG. ' '
Illustr.
J. KINDBORG &lt; * &gt; SELMA LAGERLÖF, ETT UTKAST AF HELLEN LINDGREN ^ ANNI.
EN JULHISTORIA, AF ALFHILD AGRELL.
Illustr.
VICTOR ANDRÉN ^ STADEN, AF DANIEL FALLSTRÖM.
Illustr.
E. TRYGGELIN ^ UNDRET.
EN GAMMALJUDISK LEGEND, AF SOPHIE ELKAN.
Illustr.
GEORG PAULI ^ PANDELI.
ETT RESEMINNE, AF ANNIE QUIDING.
Illustr.
JOHAN TIRÉN ^ VÅRT HJÄRTAS FRU, NOTRE DAME.
AF K.
G. OSSIAN-NILSSON.
Illustr.
D. LJUNGDAHL ^ EN HÄLSNING, BERÄTTELSE AF HENNING BERGER.
Illustr.
EDVARD FORSSTRÖM ^ HELIGA TRE KONUNGAR, EN ÖSTERLÄNDSK LEGEND AF ANNA KNUTSSON.
Illustr.
OLLE HJORTZBERG INFÖR DET STÖRRE, BERÄTTELSE AF ANNA WAHLENBERG.
Illustr.
JENNY NYSTRÖM MÅN- SKENSREFLEXER PÅ EN LJUS VÄGG.
AF MATHILDA MAL- LING.
Illustr.
CARL PRINTZENSKÖLD ^ PÅ EN GAMMAL KYRKOGÅRD, AF ELLEN LUNDBERG, född NYBLOM.
Illustr.
GEORG PAULI EN DISSONANS, BERÄTTELSE AF AMAN- DA KERFSTEDT.
Illustr.
GERDA TIRÉN EN LITEN HISTORIA OM TVÅ NYGIFTA OCH EN BANJO.
AF MARI MIHI.
Illustr.
VALDEMAR LANGLET SMÅ FUNDERINGAR, TVÅ DIKTER AF ANNA M. ROOS.
Illustr.
OTTILIA ADEL- BORG ^ IDUNS NYA HEM.
AF ERNST HÖGMAN ^ AN- NONSER tf&gt; ANMÄLAN K » « * » &lt;&amp;&gt; s * &gt; &lt; * &gt; O 1902 O
STOCKHOLM TRYCK OCH REPRODUKTIONER FRÅN IDUNS KUNGL.
HOFBOKTRYCKERI 1902
Julbönan.
|2tH bälsaö, jul!
2TTeö Setlefymts tbvfl af x-cTt£jet, ljus odj friö fypart sinne fyll, som trängtar att öitt buösfap emottaga!
Våd upp igen meö tånba granars glans, fring r / pilfen s m å ocfy stora tråöa öans, ett efo af pår barnooms flvooa s a g a!
• Vad Julb^mn.
2GI bålsaö, jul!
ZTCeö Betlebems töyll af renbet, ljus ocfy frtö fpart sinne fyll, som trängtar att öitt buösfap emottaga!
upp igen meö tänöa granars glans, fring Ipilfen s m å ocb, stora trå&amp;a öans, ett efo af pår bamooms flvöoa s a g a!
IDUNS tåt ån som fotbom JULNUMMER otteflocfors Ijuö Du fyelga fest, öu är en meöelpunft t stjärnflar morgonpäft oss ge ett bub för allt fypaö obesuölaöt, sfärt ocb, ungt, att upp till f^errans gåröar styra färöen som » åra minnen octj pår längtan famna, oct?
öar på r a r a fromma fäöers Dis öu örager oss meö obetpinglig maft meö bön ocfy sånger bära fram part pris emot öet mål, som paröt oss förelagöt till frubbans ocf; barn, som fom att frälsa öar en gång öet goöas striösmän pärlöen!
fyamna.
2lf joröisf äftan fylls pår förta öag, pår pilja liöer ofta neöerlag, när själfpisffyctens frestelser förleöa, men fraft pi f / ämta piö Din första bäöö, &lt;5uös b / elige, som fom, i ringhet fläöö, att oss ett oförgätligt m å l bereöa.
Du lär, att öet pår flofsfap aftar stort ^örty till Dig, som låg på frubbans strå, är icfe nycfeln till öet rifes port, pi lifsom (Dsterlanöens pise gå, som sefel efter sefel trår att finna; ocb, påra bästa fyåfpor Dig pi ägna.
blott saftmoö, osfulö, öömjuffyet ocfy tro P å r t lif, pårt perf pi pige åt Din tjänst, från jorö till fyimmel funna slå en bro, ocl] blir pår påg af ära ej beglänst, blott såsom barn pi till pår ^aöer tvinna!
ljus blir öen öocf, blott Du öen täcfes t / ägna.
P a r fyälsaö, jul!
3 sägnomsusaö fpäll besöf meö frtö från ofpan para tjäll, låt fyelgaö fröjö pårt päsen genomströmma, men minn oss ocf, att intet pi förstått af fypaö öu är oss, om, när öu förgått, öitt färlefsbuösfap pi på nytt förglömma.
JE.
1R.
S ö ö e r b e r g.
— 4 —
SELMA LAGERLÖF I SITT ARBETSRUM.
ANNA SCHRÖDER FOTO.
SELMA LAGERLÖF, " JERUSALEMS ETT UTKAST AF FÖRFATTARINNA ".
HELLEN LINDOREN.
D E T är något af det profetiska språkets och den profetiska tanke- gångens dystra färgprakt och färg- glöd i skildringarna i Selma La- gerlöfs sista bok Jerusalem, kanske framför allt i andra delen.
Hon har iklädt sig den konstnärliga rustningens oangripliga måtta i uttrycket, men bakom detta yttre lugn skälfver och bäfvar harmen och frågan: hvar det åkta Jerusalem finnes.
Stänk af idylliskt herdelif, glimtar af lyckans sol- sken genombryta molnen, som hänga tunga öfver den mörka himmel, som hvälfver sig öfver detta landskap af den heliga staden.
De tjusa desto mera, som författarinnan, om någon, kan teckna det ljufva i kontrast mot det hotande.
Men något af vredestonen hos profetians sibylla, af tröttheten hos världs- erfarenhetens frågare ger oss känslan af samma mäktiga hänförelse, som en gång fyllde dessa gudsmän, som sade sanningen till konungar och folk, och när jag sluter boken för ett ögonblick, är det, som om jag vaknade.
Hvar är jag?
Tapeter på väggarna, man dukar bordet för middagen.
Så underligt!
Så litet!
Så prosaiskt!
Jag behöfver en stund för att sätta mig in i hvardagslifvet.
Ja, visst går det, men det är nästan litet tråkigt.
Läs boken och säg sedan, om jag har orätt!
spottad, hvart han kommer, med sin tunga börda, med sitt outplånligt lidande uttryck, bortstött från de ställen, där Jesus en gång vandrade.
Och så en dag kommer bot- göraren på vägen och ser ett tåg af obe- kanta människor, pilgrimer, som dra honom till möte.
Det är dalabönderna, som gjort uppbrott från hemmet i Dalom, sålt allt, hvad de äga, för att följa den inre rösten, som bjuder dem att draga dit, där den Ende Rättfärdige har trampat sina tunga, men väl- signelserika ijät.
I hvarje öga, han möter, läser han den djupa medkänslan.
» Han stod kvar med armarne upplyfta i en ställning af obeskriflig hänförelse. » Följande morgon fanns det väldiga korset framför t r a p p a n ' till det hus, där pilgrimerna tagit in.
Den stac- kars korsbäraren syntes aldrig mer på Je- rusalems gator.
Han behöfde ej mer gå där till spott och spe, sedan han en gång sett människor, som icke föraktade den min- sta af de små på jorden, utan älskade så, som Människones Son älskade, utan anseende till personen.
Det ligger icke i fröken Lagerlöfs natur att predika.
Skulle man tro detta, därför att här användas bibliska uttryck, som möj- ligen användts af obegåfvade predikanter, skulle man alldeles taga fel.
Jag ser i hen- nes bok en öfversättning på modernt tungo- mål af något, som jag vågar kalla det bibli- ska problemet: hvar finns det äkta Jerusa- lem — det som den gamla boken kallade: frid och fröjd i en helig ande?
Eller h u r kan Hvem kommer där?
Korsbäraren — en stackars usling, känd af hvar och en på Jerusalems gator, släpande sitt tunga kors på ryggen.
Halfgalen går han sin väg fram, be- - 5 -
IDUNSJULNUMMER det förverkligas?
Här i Kors- bäraren ha vi mött den mäktiga fläkt af andlig höghet, af idealistisk ringaktning af jordisk värdesätt- ning, som så starkt färgar hela Selma Lagerlöfs författarskap.
Mänsklig jämlikhet mellan hög och låg, tillvarons ve, beroende på människornas stolthet och oför- dragsamhet, lumpenheten af hög- modets kyla eller hånfulla stolt- het läsa vi mellan raderna här.
Och i en af inspirerad kraft uppburen skildring, med blodig ironi benämnd - Guds heliga stad, Jerusalem », frågar sig författarin- nan om anledningen till det mys- tiska uttrycket: han eller hon har dött af Jerusalem.
Hvad betyder detta ord?
Hon vill söka efter FRAN detta Jerusalem, som dödar.
Hela staden genomsöker hon, stadsdel efter stads- del.
Det är i den nya stadsdelen, i de ståt- liga missionspalatsens stad, hon finner det Jerusalem, som dödar, där pilgrimerna vandra mellan bodar af heligt kram.
Jag är färdig att låna de bibliska orden från domedagens förfärliga rättvisa: » Jag kände eder aldrig, gån bort från mig, I ogärningsmän, » när jag läser dessa ord, som påminna om en Savo- narolas ljungande kraft: » Här är det, s o m k a t o l i k e n talar illa o m pro- t e s t a n t e n, m e t o d i s t e n o m kväkaren.
.
.
h ä r öfvas i n g e n m i s s k u n d, här hatar m a n för Guds högre äras skull hvarje m ä n n i s k a.
.
.
Här är själajak- t e n s J e r u s a l e m, här är de o n d a t u n g o r n a s Jeru- salem, l ö g n e n s, förtalets o c h s m ä d e l s e n s J e r u s a l e m.
Här förföljer m a n utan hvila, här m ö r d a r m a n u t a n vapen.
Detta är det J e r u s a l e m, s o m d ö d a r människor. » Hos oss har Selma Lagerlöf spunnit vi- dare på den tråd, som Ibsen spunnit på i » Per Gynt », som Lie spunnit på i » den Frem- synte » och » Trold » — drömlifvets tråd.
Hvad är det Lie menar med » troll »?
Han säger det själf i en inledning till sin bok med denna titel.
Den kunde ha varit skrif- ven af Selma Lagerlöf.
» De ligga inne i personligheten, » säger han, » och binda den som orörligt fjällstycke, nyckfullt haf och ostyrig vind — stora och små odjur — från det väldiga berg- och hafslrollet, som kan lägga sig med sin vilja in i lifsströmmen, till näcken, alfen, tomtegubben eller nissen, som huserar och sätter sina oberäkneliga infall och förvändheter in i folk. » Ja, det menar Lie med troll och just hon, som vi nu studera, också.
Hon vet, att det finns ett dunkelt, halfmedvetct drömrike inom oss, djupast i vår natur, om vi äga något af fan- tasiens farliga gåfva.
.
.
Minns ni, h u r Gunnar Hede i » En herr- gårdssägen » blef sjuk?
Han hade fått en stor skrämsel i sig, i kroppen lika väl som själen, vid en vandring i snöstorm, då han skulle drifva getter till en marknad.
Djuren förgingos, och han höll själf på att förgås.
Och drömmen om denna förfärliga natt för- - SELMA LAGERLÖFS HEM I FALUN l MATSALEN.
följer honom sedan som ett förbannelsens spöke.
Hans förstånd omtöcknas, och han kan ej möta ett djur utan att bli dödligt rädd.
Han niger för dem i vanvettig fruk- tan.
Han är löjlig.
Och när han så vak- nar öfver sitt tillstånd, och förnuftet åter- vänder, är han i sin förtviflan färdig att sjunka tillbaka i sitt mörker och vanvett.
När han inser det löjliga i hvad han varit, önskar han sig tokig igen, ty han kan icke, tycker han, lefva med skammen att ha varit sådan.
Minns ni flickan, som gör honom frisk igen?
Hon visar honom, att hon äl- skar honom, och så tänds en gnista af själf- aktning midt i själfföraktet, som håller på att förlama all hans kraft.
Men kampen är hård.
Att väcka hans vilja, att egga hans stridslust mot sitt eget jag, mot drömmens förlamning är en hård kamp.
Hon både ber och hotar.
I ett ögonblicks förtviflan utbrister hon ock i vrede: » Blif tokig igen! » » Han k ä n d e vid full sans den s a m m a o n ä m n - bara skräck, han b u r i t på s o m v a n s i n n i g.
Men n u var det ej skräck för något utanförstående, n u var h a n rädd för sig själf. » Men hon säger: » Det är just karlaktigt att bli tokig för att slippa litet ångest.
.
.
För att slippa ångest — säger du — men det är ingen ångest för den, som väntat på dig hela sitt lif, att du aldrig kommer.
Om du hade hjärta för nägon annan än dig själf, kunde du väl stå en strid med det onda och bli frisk.
Men du har inte hjärta för någon. » Jag vill här påpeka två saker: För det första: skulle icke Solvejg kunnat säga det samma åt Peer Gynt?
För det andra: skulle vi icke kunna kalla detta den lyckliga upp- lösningen på Gösta Berlings saga, omsatt i annan form, ty Hickan segrar.
Afven i Gösta Berling trollas fram då och då för den inre blicken hos läsaren den gamla bibliska taflan af en Saulsande, för hvilken någon blid Da- vid spelar på luta och så lugnar ett bru- sande, upprördt sinnes oroliga böljor.
Äfven i Gösta Berling är det mycket af oroliga fan- tasimänniskors feber i blodet, författarinnan berättar för oss om.
I de nvss anförda sista 6 -
IDUNS SALONGEN.
ANNA S C H R O D E R JULNUMMER FOTO.
orden ur » En herrgårdssägen » har för öfrigt författarinnan gått på djupet af frågan.
Fan- tasimänniskan » har icke hjärta », icke hjärta för någon, om hon blott är fantasivarelse, tar icke vara på sig själf en gång, har icke ens hjärta för sig själf.
Hon drifves om- kring som en lekboll för sina stämningar, lefver i drömmens värld utan verklighetsin- tressen.
Från alla håll komma till henne syner och röster, och hennes kraft domnar i ett evigt byggande på luftslott.
Än är det skimrande hägringar, än är det fasans bo- ningar, hon vandrar i.
Det är drömmens vilja utan att kunna.
Hon irrar bland sina egna föreställningars gyckelbilder, än lycklig som ett barn, än rädd för sina egna bilders öfvermakt.
Hur skall hon då kunna fästa sig, kunna älska, jag menar icke blott den eller den, men något som hälst?
Hon kan det icke heller.
Ty kärlekens storhet är att vara verklighetssinne och fantasi på samma gång, att tro och hoppas på något verkligt som på ett oändligt godt, där man h a r hvila och frid, därför att man får rotfasta sig.
Ingrids kärlek i » En herrgårdssägen » är just af denna äkta sort.
Den är kärleken i oänd- lig tro och ödmjukt hopp, hvilken likt en led- stjärna leder henne fram att segra öfver den älskades ödesfanatism.
I Selma Lagerlöfs sista bok, Jerusalem, h a r ett liknande ämne sysselsatt henne, fast i större omfattning och med mäktigare kon- turer.
En hel socken omvändes från sina onda vägar genom makten af en inspirerad apostels ord, denne Hellgum, som med den blinda tron hos en fanatiker pekar ut för dessa dalbönder den enkla sanningen, att det ej är lyckan att bryta mot tio Guds bud, att lefva i kif och strid och köttsliga begärelser, som de göra.
Att lefva i frid, vore det icke bättre?
Att lefva som bröder och systrar, med Gud som fader?
Och småningom öfver- talar han de betänksamma bönderna att följa med till Jerusalem, till den nybildade ameri- kanska kolonien därborta.
De följa honom, kufvade af ett nytt intresse, kärlekens stora samkänsla, enighetens lycka.
Men det är för mycket af bortkastandet af jordiska band och förhållanden i denna plöts- liga omplantering.
Det är för mycket af drömmens rastlösa lyckohägringar, som hit följer de viljestarka kärnnaturerna, när de sälja allt hvad de äga för att komma bort från sitt onda väsen och realisera ett paradis på jorden, i hopp att finna lyckans sagoland, där hvarest den Ende Rättfärdige lefvat och lidit.
Öf- verallt bär dock människan med sig detta jordiska jag, som kräfver personliga förhållanden, person- liga inskränkningar, ett hemlif, ett familjelif, en släktkärlek till hela sin krets, som också, omedvetet kanske, är en kärlek till fädernesland och landsmän, till det stora hemmet och dess barn.
Och därborta, på den främmande marken, bland främmande människor, där stå de stackars barnen från ett främmande land i djupare mening husvilla, som en planta, hvilken kom- mit i orätt jordmån, så att säga utan hem- känslans och kärlekens miljö.
Duktiga äro de — icke en klagan — men de tvina, trots sina sjuka och sina fattiga, som de uppoffra sig för.
Där nedbäddas, på Jerusalems begraf- ningsplatser, den ena först och den andra sen.
Själfva solen dödar med sina pilskott därborta, själfva vattnet är odrickbart — allt är nytt och hemskt i det främmande landet.
Och när Gertrud, en af författarinnans här- ligaste kvinnogestalter, måste ge sitt brin- nande hjärta luft och hvarje morgon vid soluppgången går upp på Oljoberget i den fasta förtröstan, att Frälsaren skall komma i dag eller i morgon, » på morgonrodnadens vingar », lefver hon i ett fantasirus, som för henne uppåt höjder, där hon icke längre kan andas, utan börjar yra i en salig hänryck- ning, som står på sinnessjukdomens gräns.
Kristus har ju uppenbarat sig för henne där borta i Dalarne och befallt henne att göra färden hit.
Och nu möter henne samme Kristus, som hon såg där i den oförgätliga synen, lifslefvande på Jerusalems gator.
I en yrselns hänryckning söker hon ut, hvar han linnes — hon bespejar honom — nu skall undret komma — han står där om- gifven af sina lärjungar.
Och de börja röra sig i allt häftigare och häftigare rörelser, hon vill ej tro sina ögon, det är dansande dervischer, hon s e r.
.
.
han själf är en der- visch ...
Så underbart sammansatt är detta dröm- mens sagomod, som besjälar dessa människor, att man ej rätt vet, om man bör kalla det en dygd eller ett fel, en svaghet eller en styrka, ett äfventyrlighetens humbugslynne eller en fantasiens skarpblick, en inbillningens lycka eller en dess vånda.
Men när vet man egentligen, hvad det underbara i en sådan själsstämning betyder eller bör kallas?
Och h u r intressant är det icke, när mänsklig — • 7 —
IDUNS JULNUMMER hjärtevärme äfven som här framdrifver drif- husplantor, att beundra naturens underbara cellväfnader i mänskligt fantastisk blombild- ning!
Det obegripliga något, som är visio- närens, drömskådarens öfver förmåga, » over evne », griper oss.
Låt vara att man h a r en känsla af trolskhet, af att man icke är fullt vaken ibland, att man vandrar i hallucina- tionernas värld.
Låt vara, att den overk- lighetssinnets brist på lagom, som gör lifvet till en dröm, har något tyngande och be- klämmande, som liknar den verkliga dröm- mens narrspel.
Här erinras vi på det bli- daste sätt om den verkliga drömmens äfven- tyrssaga, där man hisnar, gripes af svindel och fruktar att falla, men också ibland sväf- var i en obeskrifligt lätt atmosfär.
Fantasin är då på en gång dämonen och förlossaren inom människan.
Den måste all- tid peka bort från hvardagslifvet, det är dess rättighet, ty det är dess natur, men den får icke förinta världen i trotsande laglöshet, ty då förintar den människan själf — som trots allt är världsbarnet.
Fantasin kan vara det mest egoistiska på jorden, när den blott ska- par drömmar åt det egna jaget — det är då den har till valspråk Per Gynts allbe- kanta: vcere sig selv nok.
Men den kan också vara det mest lyftande öfver det en- skilda lilla målet mot högre mål, sedda i en slags framtidshistoriens belvsning.
Det är FROKEN LAGERLÖF PA BALKONGEN U T A N F Ö R HEM.
A.
S C H R Ö D E R SITT FOTO.
åt denna dess dubbla karaktär Selma Lager- löf gett diktens omklädnad på ett mästerligt sätt.
Den gamle påfven i Antikrisls mirakler förkunnar sin lefnadsvishet i orden: » Ingen kan frälsa människorna från deras sorger, men den förlätes mycket, som ger dem mod att bära dem. » Här ha vi uttrycket för fan- tasin som talisman: den är diktargåfvan hos människan, som kan skapa illusionen, men framför allt framtidsperspektivet, hoppet.
I en liten skiss, som jag vill minnas återfinnes i » Drottningar i Kungahälla », förekommer en berättelse om den stora drottning Maria Te- resia, när hon kom till sina holländska under- såtar efter en öfversvämning.
Allt är be- störtning — kvidande kvinnor och barn och modfällda män.
Men drottningen står d a r bland alla dessa människor, hög, likt en mänsklig försyn.
Hon har med sig en skatt, säger hon, som hon vill deponera i kyrkans hvalf.
I tider af yttersta nöd — men ej förr — får den tillgripas.
Men nu veta de, att ' de hafva den.
Och hon går, följd af deras välsignelser.
Om hon har någon skatt, må väl betviflas, och i så fall må moralis- terna väl tvista, om hennes medel varit till- låtligt.
Hon har gifvit dem fantasins skatt.
— tron på räddningen, och så arbeta de med friska tag — drottningens skatt är där, i händelse af misslyckande.
^ Allegorin ' är djupsinnig och betecknande för Selma Lagerlöf.
Fantasins skatt är ett lifskapital, lika reelt som något annat.
Låt oss känna kraften af kärleken, eller sympatin eller medkänslan eller den högre makten under någon form omfatta oss i sitt skydd och vi blifva starka, vi äro ej längre en- — 8 — 7
IDUNSJULNUMMER samma.
Då jubla vårens sångtoner genom människovarelsen.
Djärft h a r det varit att visa, att äfven inom bondlifvets prosaiska ram finnas ansatser till svärmeri, troshänförelse, diktarglöd.
Det har lyckats vår författarinna öfver all förväntan, på ett inom världslittera- turen, efter hvad jag vet, alldeles enastående sätt.
Hennes » Jerusalem » genomfläktas af den trosstarka vissheten om att vi alla, äfven hvar- dagsmänniskorna, äro icke blott kålmaskar, evigt fjättrade vid vårt blad.
Äfven hos oss kan någon gång något af en diktarandes fjärilsvingar bryta sig lös ur opinionens, räds- lans och fördomsfullhetens bojor.
Hon h a r gett oss många af dessa ögonblick, då det tröga verklighetssinnet, allt detta småaktiga, som eljes gör oss sjuka af längtan, försvin- ner, då människoanden drar ett djupt ande- tag och fritt och stolt vågar säga: här står jag och kan ej annorlunda.
Såsom den svällande andliga lifskraftens tolk i fantasins ögonblick, i dess frukter på såväl godt som ondt h a r Selma Lagerlöf framför allt visat sig i denna sista bok, och jag tror, att vi nu för en tid böra utbyta det gamla nam- net af Gösia Berlings författarinna mot ett nytt: Jerusalems författarinna.
Det är svårt att, då det gäller Selma Lager- löf, bestämma, huruvida man skall säga, antingen hon är objektiv eller subjektiv.
Hon är nämligen bäggedera, utan att man rätt vet, h u r hon lyckats förmäla dessa bägge konstnärens sätt att uppfatta.
Lägger hon in sitt eget temperament — eller står hon utanför, skrifver hon historia?
Bägge- dera.
Hur bär hon sig egentligen åt att låta Ingmar Ingmarsson växa till hjälte i boken Jerusalems sista del.
Det möjligen kärn- starka, men framför allt bond-envisa, in- bundna, säfliga — ej med ett ord h a r fröken Lagerlöf tagit parti för eller emot — vi känna blott, att denne Ingmar kufvar oss, läsarne, som han kufvar alla, men icke med ett di- rekt uttalande eller en påpekande kommen- tarie visar författarinnan, att hon älskar ho- nom.
Han beskrifves som nästan afskräc- kande ful till det yttre — nåja, detta kan ju tyckas vara en småsak — men han är nästan otymplig dessutom — men under detta, som jag vill minnas, röda, glesa b å r arbetar en stark, viljestark hjärna — och så — inom detta bröst klappar ett hjärta, som vill det rätta.
Jag skall strax vidare förklara den sista alltför obestämda och ofta använda frasen.
Och denne Ingmar är vidare ej ideal, nej fullt mänsklig.
En gång ställd på frestelsens berg, med all världens härlighet — enligt dala- stugornas synpunkt — lagd inför sina fötter, h a r han lydt frestarens råd och sålt sin själ för guld — han h a r således icke en alltför vac- ker ungdomshistoria.
Men h u r h a r icke författarinnan på många om- vägar ledt oss att se denne mans innersta gry som den stort tänkan- de och den stolt kännande andlige adelsmannen.
Och det stora, rättänkande hjär- tat består däri, att han vill alla väl.
Inom bondevärlden likasom alla världar är det ju alltför vanligt att vilja kotteriet, partiet eller, som det här heter, släkt och vänner väl och bete sig mot andra likgiltigt eller måhända rent af fientligt: det finns däremot något h o s Ingmar af denna opartiska människokärlek,, som imponerar, både därför att den är så ovanlig och så själfbehärskad.
Han sjuder icke upp, brusar icke upp.
När han kom- mer dit till Jerusalem, där han tycker, att det är så på tok i många fall, blir lifvet svårt för honom, ungefär som för en gammal välsinnad statsman, som h a r alltför många järn i elden, alltför många intressen att sköta.
Han är af den gamla bondesläkten däruppe, Ingmarssönerna, som sedan gammalt har hela socknens vidskepliga vördnad.
Ty från far till son har det varit en af dessa, som varit en af dem, till hvilka socknen vändt sig.
Fadern h a r varit karl för att kasta sig i älfven och för- gås för att rädda tvänne barn vid en tim- merflottning.
Af samma art är också sonen.
När denne bondekung utan rike kommer till Jerusalem och uppsöker dalfolkskolonin där- ute, kommer han till dem under en bönestund.
Han ställer sig tyst i ett hörn, men dala- bönderna resa sig för honom, påverkade af gammal tradition.
Och snflrt visar han, hvad han duger till.
Han låter alls icke imponera på sig af den Gordonska kolonins kommunistiska principer om otillåtligheten att ta emot lön för arbete.
Han låter en vacker dag mrs Gordon veta, i de allra säfligaste ordalag, att det är på tok.
Och hon jämkar på principerna, ty .hon märker, in- stinktmässigt, att han är en af dessa viljans SELMA LAGERLÖF VID S K R I F B O R D E T.
— 9 — A.
S C H R O D E R FOTO.
IDUNS JULNUMMER VI- SELMA LAGERLÖFS BARNDOMSHEM mäktiga, som man måste lyda, som äro födda att genomskåda lifvets svårigheter, att kunna behärska och råda andra, dessa, som hafva talangen att gissa lifskonstens gåtor, stats- mannagenierna.
Och en af hans största för- utsättningar att lyckas ligger däri, att han skapar förtroende omkring sig.
Hvad mrs Gordon känner — att hon har en vän i honom — det känna alla, att han har ett hjärta som är rikt och gifmildt, och denna typ går igen hos Selma Lagerlöf, så att jag känner det, såsom om själfva lifsnervcn i hennes diktning kunde sägas vara att taga reda på en slags svensk människovänlighet, något faderligt eller moderligt beskyddande, något patriarkaliskt » snällt ».
För min del har jag ofta vid resor utomlands känt sak- naden häraf bland de främmande som vild hemlängtan, och jag undrar, om icke svenskar och svenskor skola förstå mig, när jag säger, att det är denna ton och denna grundstäm- ning af en dylik välviljans generositet, som ger ett så specifikt svenskt behag åt de mera markerade karaktärerna i fröken Lagerlöfs böcker.
I samband därmed står också impulsivi- teten.
Såsom till exempel den gången, då kraften bryter konvulsiviskt fram hos Ingmar, hos denna nordiskt vulkaniska natur, då han ser, att man på en kyrkogård söker gräfva upp «tt lik för någon Irosfanatisms skull.
Han går hela tiden och talar för sig själf.
Det är hans vana.
Det är bara dumhet, säger ban, jag borde icke blanda mig däri.
Men plöts- ligt stiger en omätlig vrede upp inom honom, och han kastar sig öfver dödgräfvarne.
Han blir illa skamfilad, och han kunde ha blifvit ihjälslagen.
Och Ingmar Ingmarsson är all- - MARBACKA I VÄRMLAND.
FOTO.
tid denne praktiske hjälte, som, när han någon gång blir opraktiskt heroisk, blir det därför, att han vill alla väl, äfven en stac- kars invalidgumma, som är död och be- grafven, men som han tycker bör hvila i fred.
Man kan tyvärr icke inom en kort skild- rings ram återge det karaktäristiska och egenartade hos Selma Lagerlöf: å ena sidan det, att hon följer verkligheten, tecknar historiskt, och å andra sidan att hon förstår det sagolika, det sällsamma, det våldsamma i den mänskliga impulsen.
Hur sällsamt klinga icke Ibsens ord som kommentar till alla dessa karaktärer: » Att leve er krig m e d trolde i hjertets og hjernens hvselv; at digte — det er at h o l d e d o m m e d a g over sig selv. » Fröken Lagerlöf har gifvetvis under den sista månaden haft mycket brådtom med sin roman.
Hon har dock velat ge Iduns läsare en och annan upplysning, då jag frågat henne i bref på intervjuarvis om ett och annat På en af mina frågor svarar hon så, som om jag förutsett frågans svar.
Frågan gällde, om hon genast fann sin form.
Och hvad hon svarar tyckes mig betyda, att hon alltid sett den visionärt, men aldrig funnit den direkt.
Och just detta är den äkta diktarens känsla gent emot sitt stoff.
I någon mån osäker var jag, när jag framställde frågan, om äfven hon skulle behöfva trefvande söka sin väg fram, men jag trodde innerst, att svaret skulle blifva precis som det blef.
Den inre rösten hos Selma Lagerlöf är full- 10 —
IDUNS komligt dunkel till en början.
Det är försl, n ä r den preciserar sig, som den talar med väl- talighet och patos.
Hon säger, att hon är rent af ?dum » gent emot sina ämnen, innan hon börjat på allvar.
Hon måste pröfva på att skrifva utkastet, för att förstå det språk, romanen skall tala.
Hör själf: » Det l y c k a s mig aldrig att skrifva någon bok, förrän j a g g e n o m flere försök funnit, h v i l k e t språk •den vill tala.
Och då j a g börjar ett n y t t arbete, ä r j a g så d u m, s o m o m j a g aldrig förr skrifvit - ett ord.
Men så t y c k a väl alla? » Jag skall försöka besvara frågan: » så tycka väl alla? » i slutet på denna uppsats.
Det finns nog de, som tycka sig vara kvicka från begynnelsen också.
Hvad Selma Lagerlöf alltså med detta sä- ger, tyckes mig vara, att hon behöfver ex- perimentets föröfning, och att denna ofta från början är en irrfärd bland olika möj- ligheter.
Jag tillät mig därnäst en fråga: hvad hon trodde om naturinspiration.
För den, som ej läst Jerusalem, är frågan kanske barnslig nog, och för den, som, med full- komligt naturalistiska förutsättningar, ej ens tagit kännedom om vår författarinna, är den naturligtvis blott ett slag i luften.
Selma Lagerlöf uppfattade den, som jag hoppades, ej alls så.
Hon säger: » Jag tror fullt o c h fast, att det finnes en inner- varelse, det o m e d v e t n a, eller h u r ni vill kalla det, s o m talar till alla, m e n s o m l i g a k u n n a h ö r a talet, a n d r a k u n n a d e t ej. » Och i fortsättningen heter det, att ingen » begåfning kan komma till sin rätt utan bild- ning och stränga studier. » Jag fruktar, att om en tysk filosof finge fatt i detta, skulle han kunna utbilda en hel konst- teori därur.
Så mycket tycker jag man kan se: att hon tror på en inre röst, som talar till hvarje människa; den obildade hör nog också denna inre röst oklart, men kan ej tyda den, ej låta den tala.
Och så blir ut- talandet om bildning och stränga studier fullt förklarligt — ingen utom den, som h a r dessa, kan skrifva.
Inspirationen — detta synas mig hennes ord betyda — kan finnas hos hvem som helst, men formandet och diktandet blott hos den öfver formerna makt- medvetna eller den i allt fall formsträfvande anden.
En af mina frågor gick ut på att få några upplysningar om Selma Lagerlöfs barndoms- hem med anledning af Idunsbilderna.
Hon säger först, att hon skildrat det i » Lilje- kronas hem », sådant som det väl såg ut i farföräldrarnas tid.
» I m i n fars tid blef det naturligtvis m o d e r n i - seradt.
Torftaket k o m bort, fönsterna blefvo u p p - huggna.
Trädgården blef d u b b e l t förstorad.
Krydd- sängarna fingo ej ligga m i d t i trädgården, u t a n flyttades längre bort.
B o n i n g s h u s e t förblef dock JULNUMMER lika litet.
P å landet i V ä r m l a n d har m a n ju så otaliga många byggnader, flyglar m e d g ä s t r u m etc., så att vi j u s t ej hade n å g o n o l ä g e n h e t däraf.
Att det var det allra bästa o c h trefligaste ställe i värl- den, behöfver j a g ej säga er.
Det äro alla h e m på landet.
.
.
» Enligt hvad hon tycker sig se på fotogra- fierna, är nu allt förändradt.
Verandan h a r ramlat ned, inga slingerväxter stiga uppåt väggarna.
» Själf h a r jag ej sett det, sedan jag 1889 sade det farväl.
Det gick då ur min släkt.
Och då främlingar slagit sig ner i ens barndomshem, är det ju ej lönt att be- söka det mer. » I ett fall tror jag, att fröken Lagerlöf har gett en själfbekännelse i dessa mycket dis- kreta antydningar om sitt lif.
Jag tror, att om jag vände mig till hvilken som helst af någon af de små förnumstigheter, som nu ofta nog, tack vare välvilligt trumpetande i pressen, tåga Skandinavien rundt på små- förnumstighetens vingar, skulle jag fått en själfbiografi, som gifvit mig mera än jag ville ha.
Men fröken Lagerlöf h a r dock i ett fall gett mig en slags bikt, eller hvad jag betraktar som en sådan.
Det var, när jag framställde till henne frågan, när hon först började känna behofvet att dikta.
Hon börjar med att säga, ganska skämtsamt: » Alltsedan jag hade läst min första roman, när jag var sju år, började jag känna det.
Det var en indianroman.
Jag läste om den i fjor.
Den var gräslig.
Den h a r ett så grannt namn, att jag ej kan komma ihåg det. » Men, fortsätter hon, och nu är hon all- varsam: » Alltifrån den tiden hade jag klart för mig, att detta skulle bli mitt lefnads- kall. » Det är denna styrka i kallelsen, som knappast kan tydas på annat sätt än som ett karaktärens särmärke, när man känner författarinnans produktion.
Jag minns, apropå detta, ett ord, som den gamle Josephson, teaterdirektören, sade mig under ett af dessa samtal, där man njöt af hans intressanta världserfarenhet och kvick- het, på samma gång man kände sig rätt nedstämd ibland af hans skepticism: » Ser herrn, » sade han en gång, ungefärligen åter- gifvet, » det är lifvet i konsten: att ha tron.
Det betyder icke det, att hvar liten teater- elev kommer, som de ha kommit till herrn och mej och sagt, att de ha gnistan, det är att man kämpar sig fram — inte smickrar och lurar sig fram, men kämpar sig fram, med seger här, med nederlag där — men något nytt.
Något, som öfverraskar äfven mig, gamle teaterlurifax, som jag alltså icke vill ge mig för i början — det ä r gnistan, ser herrn. » Jag erinrar mig dessa ord, när jag tänker tillbaka på Selma Lager- löfs karriär.
Hon har haft något af denna gnista, som ' besegrat allt motstånd.
Äfven hos gamla » teaterlurifaxar » — hon h a r små- ningom vunnit oss alla.
IDUNS ANNI.
JULNUMMER EN JULHISTORIA.
AF ALFHILD AQRELL.
D ET låg någonting ystert öfver henne.
Man ville se henne med utslaget hår dansa fandango i solljus eller vid gassken göra halsbrytande volter på en hästrygg.
Hon läspade mjukt, när hon talade, och sjöng täckt små visor vid gitarr.
Bedårande voro de sammetsbruna ögonen och de små fransyska fötternas käcka klirrande, när de snabbt förde den smidiga, af sport härdade flickgestalten framåt.
Föräldrarna ägnade icke mycken tid åt enda barnet; fadern hindrad af sina djupa handelsintressen och modern af arbetet att finna sig själf till rätta i det främmande landet.
Men lyckligtvis fanns » chére madame mére », denna förtjusande chere madame mére i evigt grått siden och en sky af blon- der öfver det milda ansiktet.
Invid hennes stol, i det af stark fransysk stämning pudrade rummet, emottog Anni både sina lifligaste andliga intryck och fick » lektioner », lektioner i konsten att nedsjunka mjukt framför den heliga madonnans bild, att taga upp en näsduk med grace, att föra sitt släp comme il faut och framför allt lektioner i att kunna » vända sitt rygg » — denna i Sverige alldeles okända konst.
» Ah, ces jeunes demoiselles suedoises, si char- mantes, ju sig vända på en gång, comme une groda!
Quelle horreure!
Nej, först ansiktet; så, tout lentement, bröstet: le dos, » rygget » fick man jamais, jamais vända du tout ... » Och Anni neg, repeterade » sitt rygg », knä- böjde i äkta andakt framför den heliga moderns bild, tillgodogjorde sig allt, med denna jublande solskensglädje, som ström- made genom hela hennes väsen och slutade i regel med att falla den afgudade » mére- mére », Annis smeknamn på den gamla, kring halsen, och trots förbud gång på gång kyssa de vissnade, men ännu lätt rosenfärgade kinderna.
.
.
Så bort till sport eller rid- lektioner; eller också fladdrade hon genom huset som en sysslolös snöflinga.
Föräldrarna hade nämligen smak nog att icke vilja ens med smycken tynga hennes aldrig växlande passion för korta musslinsklädningar.
En dag upptäcktes, att den lilla chanso- netterösten var en stor operaröst, och efter två års studier i Paris var Anni färdig att
IDUNSJULNUMMER uppträda, ej på operan, men på konsert- tribunen.
Hela hennes umgänge var samladt den kvällen.
Salen redan på förhand uppvärmd af soliga blickar.
Särskildt hade hennes till- bedjare samlats i tät fylking, färdiga att lyfta hvarje hennes nummer på sköldar.
Men någon upparbetad entusiasm behöfdes ej.
.
.
Man måste applådera detta varma, framström- mande: » Hör ni, h u r vackert jag sjunger, sjunger för er där ute, er, som jag håller af! » Konserten blef en vacker » framgång »; äf- ven kritiken förblef ej obestucken af den smärta flickgestaltens varma charme.
Enligt moderns oupphörliga klagan hade chére Anni » ett fel, ett stort, ett svenskt fel — hon var i fråga om hjärtesaker förbehållsam som ett lås ».
Visserligen gick i hemmet en sägen, att Anni de två sista åren chére madame mére lefde brukade hvarje kväll gråta i hennes knä, gråta så bittert och lidelsefullt, som om hon burit på all lifvets sorg — ej på all lifvets glädje.
Men som sagdt — detta var endast en sägen.
Visshet däremot var, att Anni » skämtade bort » hvarje sin friare, gjorde det på ett sådant sätt, att endast den myc- ket ofine vågade försöka tränga öfver den så kyskt och så energiskt skyddade gränsen.
Då Anni var ett par och tjugu år, råkade fadern genom en för blind tro på en barn- domsväns heder in i en affärscyklon, och var förstörelsen så komplett, att knappt ens lifvet hann räddas, ty vid underrättelsen om det skamliga förräderi, för hvilket han varit utsatt, föll den af olyckan träffade mannen till marken och var sedan dess endast en förlamad börda.
Upprifningen af hemmet började omedel- bart och så brådskande, alt Anni nästan fattades af svindel.
Vägg efter vägg refs hennes gyllene slott ned och människor, om hvilkas tillvaro hon hittills icke ens haft en aning, sträckte fram snåla, smutsiga fingrar för att ur spillrorna rädda några uns af det guld, de fordom så djupt afundats.
Fula tankar, simpla ord, beräkningar så i detalj, att Anni icke ens förstod dem, kamp till döds, om också endast om en vrakspillra — in i allt detta, in i den dolda nödens bly- knappsvärld — kom Anni utan alla förbere- delser, ja, så hufvudstupa, att hon icke ens hann aftaga sin hvita d r ä k t.
.
.
Och här inne stod hon sedan ensam med sina två älskade sjuka, ty äfven moderns redan förut slitna nerver gåfvo nu vika helt och hållet.
.
.
Då gaf Anni sin andra — eller kanske rättare sin första verkliga konsert, gaf den af nöd.
Men h u r förtunnad var ej fylkingen, h u r sval ej luften, h u r skärpt ej kritiken!
Med ångest kände Anni, att hon ingenting hade att gifva åt dessa kallsinniga främlingar.
» En slarfvigt utbildad salongsröst, utan all volym » — så löd tidningsdomen nu.
Endast en af recensenterna, Annis bäste skridsko- kavaljer under den förflutna vintern, vågade några uppmuntrande ord » om möjliga resultat efter fortsatta allvarliga studier. » Dagen efter konserten stod Anni vid fönstret i den trerumslägenhet hennes fars vänner i hast anskaffat åt den husvilla familjen.
Bred- vid henne stödde sig mot ett bord en ännu ung man med en egendomlig snöhvit, som af tiden på lek dragen strimma i det mörka håret, fin mun och en kammarlärds trötta hållning.
» Hvad tänker du nu göra? » frågade han till sist.
Anni vände sig om med denna snabba, muskelstarka smidighet, som han så väl kände igen och — så högt älskade.
» Jag vet inte » — svaret föll lugnt — » men något galet blir det. » Ifrigt, nästan snålt räckte mannen handen mot henne och såg upp med en glimt af glädje i de tungsinta ögonen.
Anni vek hastigt undan och hennes sakta: » Ah! » var så tungt af missräkning, att mannen bfygsel- fullt sänkte hufvudet.
De hade icke träffats på fem långa, långa år.
.
.
Nu, när hon skickat bud, var det då underligt, om han hoppats, t r o t t.
.
.
» Än sen, » sade han till sist, nästan trot- sigt.
» Det är ju så litet som skiljer oss å t.
.
. » » Litet?
! » Anni lyfte hastigt den varma blicken mot madonnans härinne ännu helt husvilla bild.
Att upptaga en utkämpad kamp — hvad tjänade det till?
Och ändå sade mannen: » Ja, litet.
Ty former ä r någonting litet — och annat än former gäller det ju inte.
.
.
» När Anni teg, fortsatte han allt häftigare: » Din religion är en afgud, som föder sig med människosjälar, Anni. » » Vi, du och jag kunna ju, bara genom att förpanta möjligen kommande människosjälar — köpa hans bifall.
.
.
Men förstår du ännu inte, ännu inte, att det som kan köpas är värdelöst. » » Åh, Anni, Anni!
Var sann — mot — oss ... » Snabbt lutade Anni sig framåt och lade handen på hans mun.
» Jag skickade bud, därför att jag var i nöd, » sade hon till sist lågt, men fast.
.
.
» I nöd och lust, vet du ju.
.
.
Från lusten h a r jag för alltid afstått, men nöden den är min, måste alltid förblifva min, eljes.
.
.
» Hon vände sig bort och läpparna skälfde till.
Då ändtligen förstod den man, som älskade henne så lidelsefullt, och som så lidelsefullt och så förgäfves kämpat mot rökelsemolnens makt, hvad hon kräfde af honom — hvad hon måste ha, för att orka lefva sitt ensamma lif.
Hans ord dröjde litet, men när de till sist kommo, buros de fram af en lugn, praktisk kamratton.
» Vi ska naturligtvis skaffa dig lektioner. » Öfver Annis hela väsen drog lättnad, ja, nästan tacksamhet.
Men så skakade hon på hufvudet.
» Lektioner här hemma tål icke far vid — att jag ger lektioner borta, tål icke mor vid.
Dessutom — hvad kan jag?
Ge ut stora penningsummor, det har varit mina lektioner — och det vill bestämdt ingen lära sig! » —
Bredvid henne stod en ännu ung man med en egendomlig, — 14 — snöhvit strimma i håret.
IDUNS hon log litet.
— » Det värsta är ändå, att jag är lika halffärdig ända i botten.
Jag kan ju inte ens fransk grammatik. » » Men konversationscirklar?
Du talar ju språket som en.
.
.
» » Och genom den tråden försöka binda mig fast vid mitt gamla umgänge.
Tror du, att det.
.
.
Nej, då är det mycket bättre att med ens.
.
.
Samtala ständigt?
Nej det går heller inte, och ändå måste mina två kära lefva genom mitt arbete, inte genom.
.
.
» Hon såg sig hastigt omkring.
.
.
» Lyckligtvis duger rösten ändå, trots att den inte — duger.
Duger genom sin höjd. » » livar? » Anni drog djupt in luft.
Vid operans kör! » kom det sedan nästan likgiltigt.
Dir. ' » Nå, än se ' n? » » Du vet inte, hvad du säger, inte hvad det gäller, » bröt han häftigt ut.
» Jo, till fullo. » » Där betalas visst dessutom uselt — Gud ske lof.)
» Inte så högt — kanske, men det är säkert.
En snäll sjuksköterska, med hvars lilla gosse jag ska läsa, har lofvat sitta härinne, medan jag är på operan.
Repetitionerna slipper jag nog ifrån — åtminstone de flesta — jag är ju så n o t s ä k e r.
.
.
Så ska jag rita mönster här hemma — som du vet är jag originel, åtminstone i fråga om dem.
Det kommer att gå, säg att det kommer att gå! » I sin ifver lade hon händerna på hans axlar, och nu kom det älskade ansiktet far- ligt nära intill hans.
» Hvarför blir du då icke hellre skåde- spelerska? » Orden sades med svårighet, men så fullföljdes meningen raskt: » Det kommer att gå! » Anni vände bort hufvudet och teg.
Hon visste, att just det skulle komma att gå.
.
.
Teatern var ju hvad hon med hvarje sin blodsdroppe åtrådde; men hon visste också, att hvarje inlärdt kärleksord skulle träffa henne, kärlek som smutskastning.
.
.
» Nej, jag kan inte heller det, » sade hon till sist, nästan kort.
Längtan efter henne, längtan att få föra henne med sig, att få äga detta fulltonande själslif, blef honom nästan öfvermäktig.
.
.
ty ej ett ögonblick missförstod han orsaken till hennes vägran.
.
.
» Jag h a r pengar, » sade han till sist lågt, lik en schackrare som i ett rikt bo känner sig göra ett skamligt underbud.
Anni nickade.
» Ja, jag ville just ge dig den gåfvan till minne.
Komma vi i nöd, så skall du bli den, som får.
.
.
Men det kommer att dröja länge, länge till dess.
.
.
Mycket länge » Hon såg långsamt upp och nu blef man- nens grepp kring stolskarmen kramande hårdt.
Han kände, att nu skulle han åter stötas ut i mörker och ensamhet.
.
.
* JULNUMMER Det talades en tid rätt mycket om Anni Faxells fall från stjärna till korist, talades- mycket, men dock med en viss lättnad.
Man kunde ju helt enkelt icke känna en person i den samhällsställningen.
Med undantag af två nyss gifta skolkamrater och deras män afföll också Annis hela umgänge med lugn.
Hvarje kväll den slanka mörka flickgestalten gled in på scenen, behölls den visserligen energiskt inom många af hennes förre till — bedjares kikares synrand, men endast få af dem nalkades, och än färre kommo i h å g att aflyfta hatten vid ett tillfälligt möte.
Anni log gäckande åt denna lilla banala akt ur världskomedin och arbetade, arbetade oförtrutet och snart med arbetsglädje.
Hennes mönster funno marknad, och vid kören vann hon en framgång, som hon hvarken sökt eller hoppats på.
Här blef konsten att kunna vända » sitt rygg » uppskattad, hennes rörelsers rytmik likaså.
Hvarje hennes gest var ju buren af ett omedvetet » hvarför », och så hände en dag, att sceninstruktören bad fröken Faxell vara god — hela repetionen höll på att gå sönder vid det höfliga tilltalet — vara god och gifva sina kamrater några råd, några anvisningar.
.
.
Råden blefvo lektioner, lektionerna förde till ett intressant studium af personlighetens rytmik och snart arbetade Anni efter ett fast system.
Den koleriske skulle icke göra en flegmatikers gester, den flegmatiske icke en kolerisks gester.
Personligheten, intuitionen., det naivt äkta hos en hvar skulle tagas reda på som dyrbarheter, icke förkväfvas.
.
.
Annis arbete belönades med oanade resultat i friskhet och växlande detaljrikedom.
Snart anmälde sig privata lektioner, och sedan dess var Annis stig befriad åtminstone från eko- nomiska törnen.
.
.
Trots den ömmaste omvårdnad afled lik- väl fadern redan efter ett par år.
Modern däremot uppsteg från sin sjukbädd så för- ändrad, så förtjusande, slog så friska rötter i allt det fransyska, hvarmed Anni omgaf henne, att Anni ofta tyckte sig se sin älskade » mére-mere » växa fram ur den höga län- stolen, en illusion, som än mer ökades genom moderns år för år tilltagande passion f ö r grått siden och blonder.
Om » honom » visste Anni endast hvad hela världen visste, att han från en stilla kammaiiärd förvandlats till en aggressiv politiker.
Hans med ömmaste omsorg ordnade peku- niära hjälpmöjligheter hade hon aldrig behöft anlita, och hans enda stormande bref hade hon ej besvarat.
— Man besvarar ej reliker.
Annis hela väsens låga låg just däri, att hon ej kunde ångra — men längta kunde hon, ja, längta så brännande, så intensivt, att hon ibland bokstafligt måste stänga in sig, för att icke springa honom till mötes, icke rifva ned mére-mére ' s verk.
.
.
I synner- het var julen slitande, stark som den var af minnen.
.
.
Aren lade länk till länk; Annis pikanta
IDUNS JULNUMMER ansikte hade mist en del af sin varma charme.
Religionen hade under omedveten kamp vid- gats långt öfver rökelsemolnens kant.
Men ännu höll Anni fast vid detta, som hon en gång gjort af tro för sin tros skull, höll fast vid det, som en vandrare håller fast vid sin slitna staf — älskad just därför att den är sliten.
.
.
Hon arbetade strängt, men aldrig slafviskt; därtill älskade hon lifvets små solskensstänk för högt och hade förstått att göra sitt hem älskadt.
.
.
Ändtligen en jul var den fruktade smärte- ökningen uteblifven.
Slitningen förbi.
Nu kunde hon gå.
Efter en sista blick på moderns fina an- sikte invid trädet med de tunga syrenkla- sarna öppnade Anni dörren, men stannade på tröskeln.
Nu ville hon ej längre gå.
.
.
Det kändes ej längre, som om hon sprungit mot en lidelsefullt åtrådd glädje, utan från en glädje.
Djupt böjde Anni hufvudet öfver Anni förstod, att hon hade dröjt för länge, att lifvet gjort sitt verk.
Hon var ej längre en ung kvinna, som älskade, utan en gammal, som mindes!
Sakta aftog hon den nyss så i jubel på- kastade kappan.
En stund senare lämnade ett bud en här- lig bukett af daggfriska rosor.
Bland blom- morna låg ett kort, under hvars namn nästan var präntadt: » Anni, Anni, jag minns! » Hvad var väl detta budskap annat än ett jubelrop från en man, som likt henne väntat julens ökade smärta och funnit ro — ålder- domens svala, trygga ro?
Djupt böjde Anni hufvudet öfver de väl- luktsberusande blommorna, k} ' sste dem sakta, och ställde sedan buketten framför den heliga madonnans bild.
Så knäböjde hon bredvid sin älskade gamla moder, gömde hufvudet i det grå sidenet och hviskade: » Méré — mére, nu h a r julen kom- mit med frid till sist! » de välluktsberusande — 16 — blommorna.
ÖB * 7 N ÄR septemberkvällens skymning faller öfver skärgårds stränder, i sydväst på himlahvalfvet sig en ljussky stilla tänder.
Där jag vet, att staden ligger speglande i mörka vågor kajernas och Strömparterrens tusental af bloss och lågor.
Sakta, sakta brusar fjärden, skogen rundt omkring den tiger, öfver svarta furutoppar månens hvita skära stiger.
— 17 —
IDUNS JULNUMMER Allt kring mig är ro och lystnad, stjärnorna se ned så klara, som om denna jorden skulle lyckans hem i rymden vara.
Och när upp jag ser mot fönstret, samma ro jag återfinner, där min lampa klart och stilla öfver arbetsbordet brinner.
Och på förstukvistens stenar ser jag hunden gården vakta — när jag smeksamt nämner namnet, svarar han med svansen sakta.
Allt är trefnad, allt är lycka.
Och likväl, när jag i kvällen ser som återglans från staden ljuset där på himlapällen, Grips mitt hjärta af en längtan, som får blodet till att brinna och min puls att nästan flyga liksom gällde det en kvinna.
IDUNS JULNUMMER Ifrån denna djupa stillhet längtar jag till gators vimmel, till elektriskt ljus, som stänker mjölkhvit glans på nattlig himmel.
Frestarlikt mig staden lockar — dit jag måste återvända, som en fjäril söker ljuset för att dö med vingar brända.
DANIEL FALLSTRÖM.
IDUNS UNDRET.
JULNUMMER EN GAMMALJUDISK LEGEND.
AF S O P H I E D ÄR finns en stad i Österlandet, hvars flesta invånare äro judar.
Där äro basarerna stängda om lördagar- ne, där finnas flere synagogor än moskéer och en mångfald af gamla kyrko- gårdar med halfförvittrade stenar, på hvilka stå hebreiska inskrifter, och under hvilka slumra i Herranom många af Israels gamle vise män.
En af dessa kyrkogårdar är så gammal, och så många människor ligga begrafna där, den ena generationen öfver den andra, att de stenar som en gång rests öfver de understa lagren nu knappt höja sig upp ur den torra, sönder- spruckna marken.
Dessa stenar trängas med andra minnesvårdar, som ännu, fastän lu- tande och fallfärdiga, stå helt ofvan jord, och mellan dessa hemska stenar, som likt spöken lyfta sig upp ur jorden, och dessa andra, som stå färdiga att sjunka ned i den, växer ej minsta blomma eller strå, och denna begrafningsplats är förfärande i sin steniga ödslighet.
Om denna kyrkogård berättas det sedan urminnes tider, att hvarje gång en af stadens helige män aflidit och där blifvit begrafven, faller det på aftonen af hans begrafningsdag ett ljus ned från himlen på hans graf och lyser där natten igenom, medan andra ny- begrafnas sista hviloställen förblifva i dju- paste mörker.
En gång bodde i denna stad tvänne judiske män i samma hus.
Mannen, som bodde på nedre botten af huset, var mycket fattig, mannen, som bodde en trappa högre upp, var mäkta rik.
Den fattige mannen hade dock ej varit så fattig, om han ej under hela sitt lif delat med sig af hvad han ägde åt mera nödställda likar, och den rike mannen hade ej varit så rik, om han ej förvärfvat sig sin rikedom på andras bekostnad medels ocker, utpressningar och på allsköns andra dåliga och orättfärdiga sätt.
Den fattige mannen var mycket from och gaf ej allenast allmoser, utan ålade sig också de svåraste arbeten och försakelser för att bispringa sin nästa.
Han vakade hos de svårt sjuka, han hjälpte till att begrafva de döde, han besökte de blinde och läste för dem ur bibeln och talmud.
Och denne fat- tige man hade en hustru, som gärna led för- sakelse och nöd, därför att hon älskade sin fromme make och var lycklig öfver att han lefde efter sin Guds vilja och befallningar.
Däremot var den rike mannens hustru, som också var en from kvinna, högst olyck- lig öfver sin mans lefverne.
Ty hennes make var hård och obarmhärtig mot de fattige och elända.
Han hade lättfärdiga, slösande seder, var glömsk af alla utaf religi- onen föreskrifna plikter och satte aldrig sin fot i Herrans tempel.
ELKAN.
Så hände en dag något högst besynnerligt i detta hus.
Det var en brännande het middag och den fattige mannen kom blek och skälfvande hem till sin hustru, som mötte honom på tröskeln.
— r Min hustru, sade han, jag h a r haft nog af mödor och försakelser, af lidanden och umbäranden, af fattigdom och brist.
— Nog '. '
frågade hon.
Hvad menar du?
Han såg sig omkring i bostaden, som om han aldrig förut sett dess torftighet.
Han såg på sina kläder, som om han aldrig förr märkt, h u r trasig och smutsig hans kaftan var, han såg på sina nakna fötter, han lät sin magra, högra hand glida igenom sitt tofviga skägg och han sade åter: — Jag h a r haft nog.
Jag har i öfver fyrti år utan klagan och med undergifvenhet uppfyllt en from israelits mödosamma plikter.
Jag har delat mitt bröd med den fattige och själf svultit.
Jag har arbetat för andra och själf lidit nöd.
Jag h a r i allt varit barm- härtig och i allt gifvit Gud äran.
Min hvilo- tid h a r jag tillbragt med böner och fasta i synagogan.
Men nu har jag haft nog.
Denna ständiga själfförnekelse kan jag ej längre uthärda.
— Jag förstår icke.
Jag känner ej igen dig, hviskade hans hustru.
— Förstår du då inte, enfaldiga kvinna, att tvifvel och ånger gripit mig?
Jag frågar mig, hvarför skall just jag alltid lasta på min rygg de tyngsta bördorna, hvarför skall just jag alltid rödja undan stenar för mina med- människor, som intet göra för mig?
Också jag vill vara klädd i dyrbara sidendräkter, öfversållade af juveler.
Också jag vill sitta vid ett yppigt bord och dricka eldigt vin, som skall smaka mig dubbelt skönt, därför att jag så länge tömt försakelsens bägare.
Han reste sig upp, och hans ögon b r u n n o med en dyster glöd.
— Och först och främst vill jag gå u p p till vår granne oeh fråga honom, hvad jag skall göra för att bli rik som han.
Jag vill i allt taga honom till mönster.
Hans hustru ropade honom vid namn, men han hörde henne ej.
Han hade redan gått ut genom dörren och vändt sig mot trappan för att uppför denna nå till den rike man- nens bostad.
Men under det han gick uppför trappan, låg hans fromma hustru på knä med sammanknäppta händer och framstammade med darrande läppar en bön till Gud, att han skulle rädda hennes man från synd och brott.
I samma stund, som detta samtal ägde rum i den fattige mannens bostad på nedre bot- ten, satt den rike mannen bredvid sin hust- r u på den med mjuka mattor höljda diva- nen uppe på det platta taket under ett tält af dyrbara sidendukar, uppspändt för att — 20 —
IDUNS JULNUMMER I samma ögonblick, som de igenkänt hvaraadra, träffades båda af en osynlig hand och ned föll o döda.
mildra solstrålarnas brännande hetta.
Och medan det ständigt rinnande vattnet plaskade i den stora marmorcisternen, på hvars kant stodo krukor med doftande, färgrika blom- mor, talade den rike mannen med sin hustru.
— Jag är trött på allt detta, sade han och pekade på den yppiga rikedomen, som öfver- allt omgaf dem.
Hans hustru såg upp i hans ansikte.
Det var högtidligt och allvarligt, som hon aldrig sett det förr.
Ett saligt hopp kom hennes hjärta att bulta.
— Hvad menar du?
stammade hon.
- — Jag menar, att jag gripits af ånger och kval, svarade han stilla.
Jag menar, att jag plötsligen börjat inse, att det sätt, hvarpå jag använder mitt lif och mina rikedomar, är ovär- digt.
Det sätt, hvarpå jag förvärfvat mina rikedomar, h a r varit ovärdigt också det.
Jag har blott tänkt på egen framgång och ej på andras nöd, blott på min egen njutning och ej på andras sorger, blott på mitt eget lugn och ej på andras oro, blott på min egen fördel och ej på andras rätt.
Och nu har jag plötsligen gri- pits af samvetskval öfver mitt elän- diga och brottsliga lif.
Jag vill ej längre vara utstött ur församlingen.
Jag vill skänka mina ägodelar till barmhärtighetsverk, och först och främst vill jag begifva mig till vår fattige gran- ne och bedja honom lära mig att blifva from och god som han.
Jag vill dela hans mödor och vakor.
Jag vill i allt ändra mitt lefverne.
Han stod några ögonblick försänkt i bön.
Så tryckte han en kyss på sin hustrus panna och gick öfver det med kostbara stenar inlagda golfvet förbi cisternen, hvars rinnande vatten plaskade med silfverklang mot den hårda marmorn.
Den röda prakt- fulla sidenkaftanen, kantad med dyrbart päls- verk, lyste, och juvelerna i hans mössa strå- lade i middagssolens glans, där han gick fram.
21 —
IDUNS Och nu hände det besynnerliga, att i samma ögonblick, som den fattige mannen satte sin fot på första trappsteget för att gå upp till sin rike granne och af honom bedja om råd och hjälp att bli rik som han, gick den rike mannen ner på trappan för att hos sin fattige granne bedja om råd att bli from som han.
Och midt på trappan möttes de båda männen.
Så upptagna hade de varit af sina tankar, att ingendera af dem först märkte, hvem det var, som spärrade vägen för honom.
Och det underbara hände, att i samma ögon- blick, som de igenkände hvarandra.
träffades båda af en osynlig hand och nedföllo döda.
De båda männen hade blifvit begrafna på den gamla kyrkogården, hvarom legenden talar.
Men medan den fattige mannen, som stod i högt anseende för lärdom och fromhet, hade förts till grafven af hela församlingen med dess föreståndare och äldste, hade den rike mannen, som låg under församlingens bann, i anledning af sin gudlösa vandel, i all tysthet blifvit nedgräfd i en aflägsen vrå af den stora kyrkogården.
Det var nu begrafningsdagens afton, och alla stadens invånare strömmade till kyrko- gården för att se undret på den fromme mannens graf Dit kommo faltiga och elända, som han hulpit, män, kvinnor och barn i stora hopar, men dit strömmade också skrift- lärde och vise, och främst bland dem syntes församlingens gamle, vördade rabbi, som nyss besökt de båda fromma änkorna för att till dem tala tröstens ord.
Den gamle rabbin hade funnit den fattige mannens hustru i den djupaste förtviflan, som kom henne att för rabbin omtala den sinnesstämning, i hvilken hennes make dött, och han hade till sin häpnad hört den rike mannens hustru förtälja om det sista, sköna samtal, hon haft med sin man.
Också var den gamle rabbin försänkt i djupa, grubblande tankar, då han, stödd på sin unge sons arm, gick med de andra ut till kyrkogården för att åse undret.
Hans ögon voro skumma af ålder, och han frågade: JULNUMMER — Ser du ljuset öfver den fromme man- nens graf, min son?
Sonen vid hans sida svarade: — Jag ser det ej ännu, min fader.
— Kan du ej ännu se ljuset öfver den fromme mannens graf?
frågade gubben åter.
— Jag ser grafven, svarade sonen sakta.
Efter en stund frågade rabbin ännu en gång, ty hans ålder hade gjort hans hörsel tung.
— Hvad är det folket ropar, min son?
— Det ropar, att den fromme mannens graf är sänkt i djupt mörker, men att långt borta på kyrkogården, där den rike man- nen, hans granne, i dag blifvit nedsänkt, strålar en lysande eldkrona.
— Äfven jag ser den, sade rabbinen stilla och slöt ögonen.
Och med sin inre syn såg han, att Gud låtit dessa båda män dö för att inskärpa, att ingen ånger är för sen, och att intet hjärtats lönligaste affall från dygd och rättfärdighet af Gud lämnas ostraffadt.
Men folket omkring den mörka grafkullen började gripas af ångestfull oro, den tysta kyrkogården började genljuda af larmande och kvidande frågor: » Hvarför visar undret orätt?
Hvad menar den Allvise Guden, som också är den Rättvise?
Rabbi, rabbi, tala till oss!
Säg oss, hvad betyder detta? » Och den gamle rabbin med det långa, hvita skägget nedhängande på bröstet sträckte sina båda händer mot himlen.
Och de sågo ho- nom alla i det himmelska skenet från den ensamma grafkullen.
Och de hörde honom alla, då han med förunderligt kraftig stämma upprepade inför de församlade skriftens o r d: » Om en syndare omvänder sig från sin synd och gör det rätt och rättvist är, så skall han lefva och icke dö.
Men om den rättfärdige vänder sig från rättfärdighet och öfverlämnar sig åt syndarens orätt och ill- gärningar, så skall han dö, icke lefva. » Så öfvertygande voro den gamle rabbins röst och hållning, att de alla förstodo, att han visste mera om dessa båda män, än han ville säga.
Och djupt gripna af stundens och ställets höga allvar nedföllo de alla inför Herran och ropade med en mun: » Lofvad vare Gud, den sanne domaren! »
IDUNSJULNUMMER PANDELI.
ETT RESEMINNE.
AF A N N I E D A man vill berätta och sagan icke låter fånga sig, tager man sin till- flykt till sannsagan.
Men jag tve- kar, om den ens kan bära detta namn, den minnesbild som nyss rann mig i hågen.
Sann är den, men en saga?
Knappast en episod, föga mer än ett intryck.
Kanske kunde dikten gifva det färg och rikare skift- ning, men jag föredrager att återgifva det i sin enkelhet, just såsom jag mottog det.
Det var i Athen, våren 1901.
Vi skulle bese Evangelismös, det stora, för några å r sedan inredda sjukhuset, beläget vid den raka, soliga och dammiga Kefissiavägen, bland prydliga villor och trädgårdar.
Fröken R., den danska öfversköterskan, ledsagade min res- kamrat och mig.
Sjukhuset var stort, luf- tigt och ljust och skilde sig, åtminstone för mina oerfarna ögon, från andra efter nyaste fordringar inredda sjukhus endast därigenom att de stora fönstren i korridorerna bjödo en vy som innefattade Akropolis ' pelarrader och begränsades af bergen bortåt Korinthos.
Det hela gjorde ett nästan glädtigt intryck; milda och vänliga anleten blickade emot oss öfverallt, från de hvita bäddarna och korri- dorernas spjälsoffor.
Greken, allvarligare än italienaren, h a r icke dennes tillmötesgående och intagande väsen, men hans ögon uttrycka en hjärtegodhet som man icke i samma grad återfinner hos något annat folk — kanske bayraren undantagen.
Vi gingo genom trädgården, där rekon- valescenterna få dricka hälsa i Hellas ' strå- lande solljus och rena luft.
Bland buska- gerna lekte en flock barn; min reskamrat delade ut kakor åt dem — och fick glada » eucharisto! » till svar; en af de större flickorna fattade hennes hand och tryckte den mot panna och bröst.
Den enda som icke sade något var lilla Georgios, två år gammal och fröken R:s favorit; trots hennes smekande » ti legeis? » bara granskade han oss med stora undrande kolsvarta ögon.
När utdelningen var förbi, sågo vi till vår ledsnad en liten blek gosse, som icke hållit sig framme och därför, som i ty fall plägar gå, ingenting fått, men en a f kamraterna skyndade genast till honom och delade med honom sitt lilla förråd.
Vi gingo vidare genom parken — vi skulle besöka Pandeli.
Pandeli var en ung soldat, sårad i kriget 1897 och sedan dess förlamad i händer och fötter; han hade legat h ä r dessa fyra år och skulle väl ligga h ä r lifvet ut — något h o p p fanns icke för honom.
Han bodde för sig själf i en liten annexbyggnad,halft dold bland träden.
» Det ä r en sådan god och bra ung man, » berättade fröken R.
En gammal sköterska öppnade dörren; vi stego in i det ljusa rummet, där Pandeli låg på sin järnsäng.
Det var en storväxt, axelbred ung man, de bruna kinderna hade QUIDINO.
hälsans färg.
Stackars Pandeli, denna starka organism tycktes i stånd att hålla honom fängslad här, till dess hans h å r hvitnat och hans panna fårats.
Han såg upp med milda, klara ögon, häl- sade och smålog gladt och vänligt mot främ- lingarne, som kommit att beskåda honom — af nyfikenhet.
Detta leende frapperade mig; det fanns icke spår af bitterhet däri.
Ej heller talade det om resignationens långsamt tämda smärta; tvärtom, det hade något af samma sol, som lyste öfver hans hemlands berg och haf.
Det var en verkligt nöjd och lycklig människas leende; en människa som hade råd att dela med sig af sitt sol- sken åt andra.
Fröken R. sade honom några vänliga o r d; vi kunde tyvärr för språkets skull icke börja något samtal.
Vi nickade åt honom, sade farväl och gingo därifrån.
Ännu en stund sutto vi i fröken R:s trefna blå och hvita rum, talade om Grekland och norden, om människor och litteratur; så togo vi afsked och lämnade Evangelismös.
Dagen efter lämnade vi också Athén och drogo norrut — norrut mot blekare himmel, kallare luft och mattare färger.
Nordens korta sommar var till ända, vin- tern kom med blytung himmel och skym- mande dagar, regn och blåst öfver stad och land, öfver blygrått haf och svarta fält.
Det var icke en dag, då jag ej tänkte på Hellas; en och annan gång också på Pandeli.
Lifvet gick sin vanda gång omkring mig med sorg och glädje — mest sorg; det gör att man reflekterar mera öfver sorgen än öfver glädjen.
Sorgen är vårt släktes dag- liga gäst; det gäller, h u r man bäst skall möta den.
Det får icke vara med fruktan och icke heller med bitterhet och knotande harm; det ena som det andra är oss ovärdigt.
Nej, man skall möta den som Pandeli gjorde det, småle och blicka den förtroendefullt i ögonen som en vän, ty den ä r en vän.
Den stora lyckan är en alltför sällsynt gäst att räkna med; det är sorgen, som lär oss känna lif- vets storhet och pathos, som lyfter oss u p p öfver den dagliga omtankens lilla cirkelgång.
Sorgen h a r makt att adla äfven det hvar- dagligaste och gråaste af människolif.
» — strida h o p p l ö s strid o c h n a m n l ö s d ö, det är lifvets s a n n a hjältesaga — » Är icke den vår vän, som vill göra oss till hjältar, blott vi själfva ha kraft att vilja det?
Det förekom ' mig, att Pandelis sjukrum, från hvilket han aldrig skulle gå ut på nytt i lifvet med återvunnen hälsa, hade en dylik lärdom att gifva.
Det gjorde mig ondt, att jag ej visat honom någon vänlighet till tack, och en dag, när jag skrifvit till fröken R., inne- slöt jag i brefvet ett tiofrancsstycke, för att Pandeli skulle kunna förskaffa sig någon liten förströelse eller omväxling — cigarretter, som — 23 —
JDUNSJULNUMMER hans landsmän icke gärna äro utan, blom- mor, som de älska med passion och som vid samfärdseln dem emellan äro hjärtlig- hetens och välviljans oumbärliga språk, lu- kumi eller konfektyrer — ty grekerna, unga i allt, ha barnens hela kärlek till sötsaker kvar.
Efter en tid fick jag bref från fröken R. Pandeli såg med undran och förnöjelse på myntet, som hon räckte honom; kanske hade han aldrig haft guld i sin ägo.
Men så såg han upp på henne och bad henne gömma det åt honom — hvad han skulle använda det till, det kunde ' han alldeles inte tänka ut.
Tiden gick, öfversköterskan kom på sitt dagliga besök.
» Nå, Pandeli, » sade hon, » hvad skola vi göra med pengarne? » Men han skakade på hufvudet.
Hans fantasi räckte icke till att skapa en önskan för dessa tio francs.
Han hade det j u bra, hade allt hvad han kunde begära: en tryg- gad tillvaro, människors vänlighet och den blå himlen lysande in genom rutorna.
Han var ju en son af det folk, hos hvilket tidens sociala oro aldrig vunnit insteg — emedan, säger man där, hvar och en som vill arbeta kan också finna sin bärgning.
Greken är nöjd, nöjd med sitt syrliga bröd och då och då ett glas af sitt hartsade vin, och hans förnöjsamhet ger åt hans tillbakadragna väsen en grundton af fritt och stolt oberoende.
Pandeli h a r många olyckskamrater, unga män som med träben och kryckor släpa sig fram på Athéns gator och sitta på bänkarne i promenaderna i pepparträdens genomskin- liga skugga.
Lyckligare än han kunna de fröjda sina ögon åt solskenets rikedom och den ovanskliga fägringen i dagrarnes spel öfver slätten och bergen, men de hafva icke som han funnit ett hem på Evangelismös.
Pandeli såg med undran och förnöjelse — så godt som de enda i Grekland.
En dag, då öfversköterskan åter kom in i Pandelis rum, glödde hans ansikte af ifver och hans ögon skimrade.
» Mademoiselle, mademoiselle! » ropade han emot henne, » ack gif mig pengarne, alla pengarne, min mor är sjuk och lider och jag vill skicka dem till henne ' » Och pengarne skickades och Pandeli låg nöjd och glad och tänkte på det fattiga hem- met i den sköna nejden, som han aldrig skulle återse, och på förvåningen öfver att han, stackars lame gosse, haft något att gifva.
Ja, så är hela historien slut och jag vet intet mera om Pandeli.
Men hans lefnads- saga h a r nog inga skiftningar.
Han ser icke oliverna pryda sig med doftande gulgröna hängen och vinstocken sätta frukt; han ä r icke med när vinet skördas.
Solen går upp bakom det lergrå Lykabettos och ned bakom bergen vid Korinthos; vår blir sommar och sommar blir höst och han ligger där på sin järnsäng och ser trädkronorna vaja utanför sitt fönster.
Med samma ljusa tålamod, samma anspråkslösa undergifvenhet blickar han alltjämt sitt lifslånga martyrium till mötes.
När någon nämner Greklands olycksår 1897, då tänker jag på Pandeli.
Han h a r för mig blifvit representanten för denna thes- saliska armé, som man plägar karaktärisera med orden: » de kastade gevären och sprungo så snart de sågo en turk, » eller andra dy- lika ord.
Dock hade en till antalet vida öfverlägsen fiende under fem dagar förgäfves sökt forcera gränsen och måst sända bestän- digt nytt folk i elden, innan dessa oöfvade trupper, utmattade och uthungrade, råkade i upplösning och flykt.
Men det ligger i sakens natur, att sådana detaljer snart för- gätas och endast helbilden återstår i minnet.
Ja väl, mina landsmän — Gud välsigne edra tappra hjärtan, när ofredens dag kommer!
— ni kunna tryggt förakta Pandeli.
Det är er fulla rätt — han hade fått kulan i ryggraden.
på mynlcl som hon räckte honom
— 25 —
I DUNS JULNUMMER Vårt hjärtas fru, Notre Dame, som tvingar vår själ i dagsljuset fram med ett grepp, som ger märke för lifvet, ett hårdhändt grepp om vårt innersta själf, så det stiger och växer, en frigjord älf ett källsprång, med våld ur sprängda hälle- berg drifvet!
Ett tempet åt dig, Notre Dame, ur vår själ, ur vårt verk vi bygga det fram, vi bygga med smärtan och fröjden, vår käraste tanke forma vi in, vi spänna vår kraft, och vi lägga oss vinn, och vårt helgons tempel stiger och växer i höjden.
Vårt hjärtas fru, Notre Dame, vid Gud, vi ha dragit-i världen fram i andra tecken än hennes och stormat redutter och murat oss torn och förgätit gitarren för trummor och horn och förgätit, vid Gud, hur fläkten af kvinno- ord kännes.
Med knotig och trotsig gotik, i småtorn och pelare går som musik, som orgelmusik hennes minne, — till onådda rymder växer det ut och växer och växer, dess växt ser blott slut med vårt lif — hennes själ är den byggande kraften därinne.
Vid rodret på ödets skepp vi glömde för snart hennes väckande grepp, och vi leto till egna styrkan.
Vår hud blef hård vid att nötas mot hårdt, vårt löje blef hvasst, och vår mun glömde bort de smeksamma orden för ord, som ej nyttjas i kyrkan.
Vårt hjärtas fru, Notre Dame, du vet icke om, hvad du tvingade fram, du var kanske ett barn utan aning, att en läpp, som bar hån, och en blick, som var hård, skulle helgonet bli i en tempelvård och en stormsignal och en evigt eggande maning.
När skutan i lugnväder sam vid kusten förbi och kvinnoglam och smekord förbi oss ströko, vi fingo en känning af stiltje och kvalm, det var som en krigssång, som bryts af en psalm, vi trådde, vid Gud, till kultje och sjöar som röko.
Vårt hjärtas fru, Notre Dame, vår egen själ har mejslat dig fram ur de menlösa marmorblocken, — det var icke du, som skapat en älf, det enda du ägde i sanning själf, var ditt tanklösa ord och den barnsligt vif tände locken.
Det kämpar, det tränger sig fram en bild af vårt hjärtas fru, Notre Dame, af henne, som gaf oss vår stämpel, en bild af henne, som stålat vår själ, som väckt oss till lif, när hon slog oss ihjäl, åt sorgens och kraftens Vår Fru vi resa vårt tempel.
Hvad gör det oss, hvad eller hvem, som jagat vår ströfvande själ till sitt hem och tvang oss att söka oss själf va?
Mig synes, det höfves oss tacksamhet dock för ett marmorblock och en viftande lock och ett tanklöst ord, som låtit oss hvalfbågar hvälfva.
Vårt hjärtas fru, Notre Dame, vi hälsa dig, där vi till kampen gå fram, dina färger i fanan vi bära, ditt namn är taket öfver vårt hus, din själ melodien i lifssångens brus, och vår kamp, vid Gud, är en brinnande kamp till din ära.
K.
G. OSSJAN-NILSSON.
3t — 26 —
IDUNSJULNUMMER EN HÄLSNING.
BERÄTTELSE AF H E N N I N G E BERGER.
N Kungsholmslinjens spårvagn stan- nade och konduktören öppnade dör- ren och stack in hufvudet.
sätt och klädsel, till och med gången syntes utländsk.
Ett vant öga såg, att hatt, dräkt och skodon voro af modernt, engelskt snitt.
— Pilgatan, sade han till passage- råren i vänstra hörnet, — h ä r är det herrn skall af.
En lång, mager man med glasögon, kort- klippt, brun mustasch och skarpa anletsdrag reste sig och steg ur.
Han stannade obeslutsam på Fleminggatan och blickade efter den långsamt försvinnande vagnen.
Det plötsligt rådvilla i hållning och rörelser kontrasterade märkbart mot man- nens utseende, och det tycktes som vore han själf medveten om detta och kände sig brydd däröfver.
Det låg något främmande i hans Han tände en cigarr och började långsamt gå Pilgatan fram.
Han genomgick åter i tankarna den re- kreationsfärd, han företagit från sitt verk- samhetsfält i Amerika.
De stora städer, han besökt och besett, de angenäma och nyttiga bekantskaper, han gjort under sin resa, de affärsförbindelser, han lyckats knyta.
J a, alltsammans hade gått ganska väl efter en klokt uppgjord plan och tack vare en riklig reskassa.
Men nu återstod ett par saker, som voro dumma, emedan de voro öfverflödiga, och absolut ej hade någon fördel för honom och strängt taget icke heller för någon annan.
Nå ja, den ena kunde nu så vara — han hade tänkt att besöka sin gamla sköterska, som han visste vara uppflyttad till Stockholm och gift, bra gift till och med.
Det behöfde ej blifva ett - så obehagligt besök, han hade i New York köpt ett damur med dubbelboett och en liten infattad briljant, det skulle smickra henne och på samma gång visa hvad för en karl den forne pojken blifvit.
Han h a d e etuiet i fickan — det kunde för resten vara nöjsamt nog få sig en pratstund om gamla barndomsminnen, hon var den enda kvar- lefvande, som han kände från gosstiden, och nu var det tjugufem år, sedan han sett henne.
Men först skulle han då upp här till vildt främmande människor med en hälsning.
Den hälsningen ja — det var det dumma och obehagliga.
Han afskydde all sentimen- talitet, lifvet hade länge tagit i honom med hårda händer och han hade vant sig att be- tala med samma mynt.
Inför något vekt och oförnuftigt blef han osäker på sig själf, kunde knappt uttrycka sig och • handlade oöfverlagdt.
Det måste också i sanning ha varit i en bra svag stund han åtagit sig detta.
Komma med en hälsning från en död — och från en som dött i sådant elände som stackars förfallne och försupne Georg.
Redan när han kom dit ut var han omöjlig, och den uppryckning, de förmodligen hoppats på h ä r hemma, den blef aldrig af.
Hur v a r det nu igen, han skulle ju blifva läkare, och fadern, som var vaktmästare eller något dy- likt, fick inte ens nöjet se honom blifva ve- terinär ^ — det ändrade han nämligen sin bana till.
Men han förmådde icke arbeta sig fram till det heller — gud vet hvad för historier han hade för sig här, omöjlig i Sverige blef han emellertid och så skrapade de ihop det sista och sände honom till Amerika förstås.
Jojo men, det lyckas inte, när det är för långt gånget.
IDUNS JULNUMMER.
Hjälpt kräket där ute hade både han och andra gjort.
Så till exempel då Georg kom till den affär, i hvilken han var intressent, hade han utverkat, att Georg fick sköta hä- starna, vara en sorts intendent för hela trans- portafdelningen.
Det var otacksamt — första aflöningsdagen försvann han helt enkelt, gick full i två veckor.
Och sedan var han då dagdrifvarslusk hela tiden — sopade krogarna för ett par supar och fick pä vintern ligga bakom skänkrummets kamin om nätterna.
Stod och skroderade för de utvandrade bön- derna, pratade latin, skrålade gluntar och blef bjuden af sällskapet mot att de fingo kalla honom du och bror.
Stackars Georg — ty i grund och botten var han dock en snäll, godhjärtad, men så förfärligt svag slarf — så blef han sjuk till sist.
Och då, när han kände slutet komma, hade han från lasarettet sändt bud på honom.
Han hade hört att han skulle resa hem?
— Joo, det kunde inte förnekas.
— Så gör mig då den tjänsten att gå upp till far och mor — här hade han satt sig upp i sängen — och hälsa dem, lofva mig det, hälsa att när jag dog, tänkte jag i mitt sista på dem.
Ja, hälsa särskildt mor, hon h a r lidit för mig — ack hvilket svin jag har varit!
Inte en enda gång har jag ens skrit- vit hem på de fem år jag varit här ute — håhå, hvad skulle jag skrifva!
Så lofvar du då att hälsa mor — — — Och så hade han börjat snyfta och fått ett förskräckligt hostanfall och på natten hade Georg dött.
Men själf hade han lofvat gå upp till föräldrarna och fått adressen — och nu gick han h ä r utanför deras port.
Främlingen gick fram och tillbaka blos- sande på sin cigarr.
Kall och beslutsam När han kände slutet komma, sände som han lärt sig blifva där ute i framgångs- jakten, kände han sig nu i denna tama miljö bragt ur fattningen.
Detta uppdrag plågade honom på samma gång som han ej ville undandraga sig det.
Om Georg åtminstone leivat — nå, han måste nu helt enkelt i alla fall utföra hvad han lofvat, i morgon skulle han ju resa.
Han kastade cigarren och gick hastigt in i porten.
Tre trappor var det: en trappa — två — han gick mycket långsamt.
Vid ett farstu- fönster stannade han: en asfaltgård, en mängd små barn, fattigt klädda, som sprungo och lekte under några klädstreck, fullhängda med lappade plagg.
Tre trappor, där var dörren — E. Olson, vaktmästare.
Han ringde.
En ung flicka, blek och mager, öppnade.
Han tyckte hon såg ut, som om hon ej sof- vit på länge.
— Jag kommer från Amerika.
.
.
Flickan slog ihop händerna och sprang in.
Han hörde henne ropa: — Pappa, en herre från Amerika, han har hälsningar från Göran!
Den resande steg in och stängde dörren.
Det var alldeles mörkt i tamburen och han märkte en obehaglig lukt som af sjukhus eller medikamenter.
Han kände sig illa till mods och önskade att allt vore uträttadt samt att han åter finge gå.
Bäst att säga dem det helt kort, tänkte han, men i hvilka ordalag, Georg skref ju aldrig.
.
.
En dörr öppnades längst bort och en liten skallig man i nattrock blef synlig.
Han när- made sig under upprepade bugningar och små leenden, hälft välvillig, hälft underdånig, drog af besökarens rock, trots protester, samt hängde såväl rock som hatt vant och om- han bud på honom frän lazareilel.
IDUNSJULNUMMER » Far så god, herr Pierson, sorgsfullt på en krok, under det han pratade, halfhögt, som hade han varit rädd för lyss- nare: — För all del, för all del, ursäkta alt jag är klädd så här, så stig då in för all del, jaså Göran låter ändtligen höra af sig, ja herre gud, var så god, var så god, min hustru är sjuk, illa sjuk, det är ett elände, det ä r snart slut, h ä r ser ut så, var god och ursäkta, flickan stackare lår göra allt, jag h a r verket att passa och så teatern om kväl- larna, var så god för all d e l.
.
.
Den främmande kände sig mer och mer förvirrad.
Han uppfattade egentligen af ord- strömmen, att hustrun, modern, var döende — h u r skulle han nu komma fram med sitt budskap.
— Jag får säga det försiktigt, förbe- redande, så småningom, resonnerade han.
Beredd att få se någon gripande sjukbädds- scen, kanske ett dödsläger, följde han den talande in i rummet.
Till sin stora tillfredsställelse fann han emellertid, att den sjuka måtte ligga i ett inre rum, dit dörrarna voro väl förstängda.
Det rum, han blef ombedd att sitta ned i, var en blandning af sal och förmak och väl möbleradt, det innehöll till och med för mycket möbler.
var så god.
.. » Vaktmästaren visste tydligen ej rikligt, h u r han skulle börja sina frågor, kanske väntade han otreiliga meddelanden.
Han gick fram till en gammal chiffonjé och öppnade ett schatull.
— Får jag lof att bjuda på en konjak, sade han, alltjämt leende — det är fin vara skall jag säga — han blinkade småslugt — jag h a r fått den af en bekant — Johanson vid hofvet.
Rädd att förolämpa genom ett nekande och nu tacksam för hvarje underlättande uppskof, lät den resande sin värd fylla två glas.
Den unga flickan öppnade i detsamma sängkammardörren och smög sig in på tå Vaktmästaren fortsatte: — Var så god herr, herr — — Pierson, ifyllde främlingen.
— Var så god herr Pierson, var så god — ta fram sockerskålen Maria — herr Pierson är kanske också ' doktor, min pojke studerade till doktor han, ja ha, håhå ja ja.
Hur ä r det med mamma, Maja '. '
— Hon sofver, svarade dottern, som oaf- låtligt betraktade den främmande med stora, tindrande ögon.
— Tänk så glad hon skall bli, när hon vaknar, sade fadern, det är märkvärdigt ändå,.
— 29 —
IDUNSJULNUMMER gumman min h a r alltid trott, ända sen hon blef tagen sjuk, att vi skulle få bref från pojken.
Var så säker, Emil, brukade hon säga, Göran reder sig till sist och då skrif- ver han till mig.
Ja, ja — en konjak till herr Pierson.
Och nu får hon den glädjen, innan hon dör.
Flickan började snyfta.
Herr Pierson be- traktade med spänd uppmärksamhet den gamla chiffonjén.
Han önskade han vore på växelbörsen vid Wall street eller någon annan öronbedöfvande plats, hvar som helst, men icke där han var.
— Jag får ljuga allt- sammans, sade han inom sig, och sedan skrifva från Amerika.
Han försökte le och svarade: — Å, vi skola väl hoppas det bästa.
Nej, jag är icke läkare — jag är handlande, affärs- man.
Se Georg — han sade namnet med engelskt uttal — h a r varit sjuk en längre tid.
Nej, blif inte förskräckt, miss Olson, han — han är bättre nu.
Ja han är verk- ligen utom all fara, ja det är han.
Se han hade det svårt de första åren, ja det hade han, och därför ville han ej skrifva, nej därför ville han förstås inte skrifva.
Men nu h a r han det utmärkt, verkligen riktigt utmärkt, han är — han är veterinär.
Ja för all del, förtjänar riktigt bra och — och skall snart skrifva — när han blir litet starkare.
Han bad mig hälsa er alla så mycket, ja det gjorde han, och i synnerhet fru Olson förstås.
.. Herr Pierson vände ansiktet från chiffonjén.
Han såg faderns lyckliga, nästan stolta ut- tryck, systerns ömma, strålande.
— Må gud förlåta mig hvad jag gör, mumlade han ofri- villigt för sig själf, i det han steg u p p och stack handen i fickan.
Han tog upp etuiet med klockan och lade det på bordet.
— Här är en present, fortsatte han bråd- skande — • från Georg.
Han sade att — att ni skulle ha den, miss Olson — och — Den gamle vaktmästaren hade med darrande händer öppnat locket.
Nu såg herr Pierson att han grät.
Han tordes ej se på den unga flickan, men drog sig sakta baklänges mot dörren.
— Nej, men ni tänker väl inte gå, utro- pade gubben, som plötsligt märkte besöka- rens afsikt.
— För all del ursäkta en gam- mal tokig far, en sådan pojke, för all del — ni måste stanna till kvällen, herr Pierson.
Maja, skynda dig ned och köp — Förvissad om att ett förtroligare umgänge skulle medföra mer ingående frågor skyndade sig herr Pierson att svara.
— Omöjligt, omöjligt, bästa herr Olson!
Jag — jag skall resa om ett p a r timmar.
Joo, alldeles omöjligt — ja visst skall jag hälsa Georg.
Nej, ingen mer konjak — tack, tack miss Olson.
.
.
De följde honom ut i tamburen och herr Olson hjälpte med rocken: — Det är mitt göra det — en sådan pojke!
Tänk när mamma vaknar, Maja du!
Men att vi inte kunde få bjuda på en bit mat — Ett för de öfriga oförnimbart ljud från den sjukas r u m kom dottern att spritta till.
Hon skyndade in och h e r r Pierson såg, h u r hon i salen hastigt ryckte till sig etuiet från bor- det och tog det med in i sängkammaren.
Han kände liksom en yrsel i hufvudet — det måste vara konjaken, tänkte han.
— Men jag skall skrifva genast jag kommer hem, litet pengar kunde också skickas, det blir kanske trovärdigare då.
.
.
Herr Olson tryckte hans händer och han hörde otydligt en massa tacksägelser, häls- ningar — • Göran — lycklig resa — pojken — Amerika — skrifva — för all del — Så stod han ändtligen åter i farstun och började gå ned för trapporna.
Genom ett fönster såg han de små smutsiga barnen fortfarande leka på gården och han betraktade dem förvånad — var det fem minuter eller fem timmar han varit där inne?
En känsla, oroande och ny, fyllde och tryckte honom.
Han var glad, men också beklämd.
Hade han ej för länge, länge sedan lagt bort det, skulle han helst hafva velat gråta.
Som det nu var fick han nöja sig med att hvissla lågt mellan tänderna.
— 30 -
EN ÖSTERLÄNDSK LEGEND AF A N N A » • ' EN store förlossaren är kommen, g vi vilja tro det, vi måste tro det, W ty utan denna tro är vår färd, P liksom för öfrigt hela vårt jorde- lif, utan mening och mål. » Så tänkte för nära två tusen år sedan trenne österländska konungar, hvilka färdades genom öknen för att nå ett efterlängtadt mål.
De hette Belthasar, Melchior och Gaspar och voro alla högt begåfvade och upplyste män.
Belthasar var redan snöhvit af ålder och hans uppgift var att lära människorna att vårda sina själar.
Han talade om den store ljusguden, han, som tände elden, solen och tanken, han talade om utvecklingen såsom jordelifvets enda verkliga mål.
En hvar, som sökt närma sig fullkomligheten, skulle, enligt hans åsikt, evigt lefva tillsammans med den store guden i hans ljusrike.
Och hans trosvisshet var medryckande, hans anlete sken stundom som förklaradt.
Melchior var i sin kraftiga medelålder och hans uppgift var att lära människorna att vårda sina kroppar.
Han förstod att koka läkedrycker och bereda balsam, förstod att bota sjukdomar och lindra dödskval och hans blick var genomträngande, men mild, ty hans förbarmande var dock större än hans vetande.
Gaspar var ännu i sin blommande ungdom och hans uppgift var att lära människorna att taga vara på skönhetssinnet och ej förgäta, alt den Evige målat påfågelsfjädern för andra än- damål än att släpas i gruset och väft rosen- skruden ej därför att den skall bladas i stoft.
Och på den ljusa klangen i hans röst märkte man, att han talade ur sitt innersta, då han sade: » Guds väsen är skönhet, och lifsglädjen består i att skåda honom i hans verk. » KNUTSON.
Men dessa trenne furstar ägde, trots olik- heten i sina skaplynnen, dock alla en gemen- sam kunskapsskatt.
De kunde nämligen läsa i stjärnorna lika tydligt som i en bok.
Och nu hade en ny stjärna visat sig, och det var ett glänsande löfte om, att en stor ande skulle sänka sig i stoft och utveckla sig till den af många bojor tryckte mänsk- lighetens förlossare.
I urgammal skrift hade man letat sig till, att förlossarens vagga skulle stå i Judéen, och därför fbro nu dessa visa öster- ländingar genom öknen, ej aktande mödor och faror, men uppfyllda af helig fröjd öfver att få bringa det ljufliga budskapet till löftets land.
De reste, såsom det anstod deras rang, med stor prakt och talrikt följe.
Då de närmade sig ökengränsen, där vilddjuren hade sina stråkvägar, började Gaspar eldigt sia om kom- mande tiders fröjd och frid.
Han talade om, huru lejonet skulle blifva lika ädelt till sin natur som till sin uppsyn, och h u r leopar- dens sinnelag skulle blifva lika lent som hans skinn, talade om, h u r den grymma, i mörkret jagande hyenan skulle, midt i dagens sken, närma sig vandraren och äta ur hans hand.
» Det måste ljusna, » slöt han, » det måste blifva bättre: förlossaren nalkas, vi hafva sett hans stjärna i Österlandet! » Och det var, som kunde han göra sig för- stådd af markens djur.
Det sandgula lejonet kröp tamt som, en hund fram till karavanen, och den randige röfvaren från snåren strök sig mjukt som en katt intill människan.
Hyenan lade sig med halfslutna ögon på en mantelflik.
Den åldrige Belthasar, han som förslod sig på att forska i själslifvets dolda djup, välsignade djuren, hvilka han ansåg som likar af lägre art. hvilkas själar, äfven de, må-
IDUNSJULNUMMER hända skulle få del af ett högre lif.
Han sade sig ej kunna tro, att något, som utgått ur den Eviges hand, skulle varda spårlöst lorkastadt.
Melchior, han som förstod att bota sjuk- domar och lindra dödskval, drog taggar u r lejonfoten, skötte om refvor, som sönderslitit leopardens granna fäll, och beströk hyenans röda, ljusskygga ögon med salfva.
Och vild- djuren slickade med stum erkänsla den hjäl- pande handen.
Karavanen genomgick lyckligt ökenvandrin- gens långa eldsprof, och så tågade man in i trakter, där städer och landtgårdar i hvit prakt lyste fram mellan vinberg och lundar.
Men fläckar af synd och sorg fördystrade ofta den leende taflan.
En gång möttes rese- närerna af väpnade rättstjänare och kedje- tyngda fångar, och bland dessa senare fanns där en slaf, som för någon ringa förseelse, utan dom och rannsakan, fördes till neslig död.
Då gaf Belthasar karavanen tecken att stanna.
Och han steg af kamelen, närmade Han smorde hans värkande sig fången och sade med högtidligt allvar: » Broder, jag kan ej bryta dina bojor, ej ändra ditt öde, men jag kan trösta med, att rätt- visa skall dig vederfaras i en högre tillvaro Jag kan sia om att bättre dagar randas för dina olycksbroder på jorden.
Tiderna måste ljusna, bojorna måste falla, ty förlossaren nal- kas.
Vi hafva sett hans stjärna i Österlandet! » Då slafven hörde dessa ord, fick hans slöa, bleka anlete uttryck och färg.
En inre röst sade honom, att denne vördnadsbjudande, konungslige man var trovärdig, och fastän han ju ej själf kunde undgå sitt öde, kände han sig genomströmmas af sällsam kraft inför dessa framtidsutsikter.
Hoppet om en ny lycklig till- varo bortom grafven kom äfven som en plötslig stråle, förjagande all mörk dödsfruktan.
Karavanen for så vidare och nalkades öds- liga bergstrakter, i hvilkas klyftor spetälske män bodde, utstötte af lagen såsom orena och på sitt sätt dödsdömda varelser.
Då Melchior på afstånd varsnade en af dessa hufvud med balsam.
IDUNS JULNUMMER olyckliga, gaf han karavanen tecken att stanna, steg af kamelen och vinkade till sig den sjuke.
Han smorde hans värkande hufvud med balsam, han sade kärleksfullt: » Haf tröst min broder, ty dagar komma, då den ena män- niskan skall bära den andras bördor och taga del i hennes lidanden.
Det måste ljusna, förlossaren nalkas, vi hafva sett hans stjärna i Österlandet! » Och den arme, utstötte mannen grät glädje- tårar, ty han måste tro på denne milde, konungslige man, och då karavanen likt en himmelsk syn svann ur hans åsyn, hastade han ått kungöra den glada nyheten för sina olycksbroder.
Karavanen for så vidare och nalkades en tempelruin.
Bland brutna pelare stod där en yngling, ifrigt gräfvande i gruset, och vid hans fötter låg en sönderstyckad bildstod.
Det var spillra vid spillra: en fin hand, en smidig fot, ett hälft ymnighetshorn, ett här- ligt, riklockigt hufvud, krönt med lager.
Då gjorde Gaspar tecken till karavanen att stanna, och han steg af kamelen och gick bort till ruinen, spörjande den unge efter hvad det var som så ifrigt sysselsatte honom.
Ynglingen blickade dystert upp från gruset och sade: » Jag h a r velat skänka människorna det bästa, det skönaste, men ingen har för- stått mig.
Fåfängt hafva gudarne gifvit mig gnistan, fåfängt har jag sträfvat i flammande skaparfröjd.
Med egen hand vill jag nu krossa mitt verk och gömma spillrorna bland r u i n e r.
.
.
» Och så hackade han med spaden på ymnighetshornets rosor och drufvor, men på det lagerkrönta hufvudet satte han sin häl.
Då lade Gaspar handen på hans axel och sade: » Icke så broder!
Få äro de, som fatta skönhetens väsen, och de flesta, som und- fått gudagnistan, hatas och förtrampas af den dumma, afundsamma hopen.
Men den Evige skall låta dagar randas, då skönheten kom- mer till sin rätt, och då konstens verk skola uppskattas icke af ett fåtal, utan af de flesta.
Fatta därför mod och hoppas, att det skall bevaras en spillra af din skönhetstanke.
Från den ljusa höjden af en rikare tillvaro skall du törhända se ditt verk delvis erkändt äfven på jorden.
Det måste ljusna, förlossaren nalkas, vi hafva ju sett hans stjärna i Österlandet! » Och ynglingen trodde den sköne, konungslige mannen och hans ande reste sig liksom efter en storm.
Då karavanen försvann, satt han ej heller försjunken i dådlöst grubbel, utan begynte å nyo ifrigt gräfva.
Och då gropen blifvit tillräckligt djup, nedlade han däri, var- samt, ömt, spillra vid spillra: den fina han- den, den smidiga foten, det halfva ymnighets- hornet med rosor och drufvor, det härliga, riklockiga hufvudet, krönt af lager.
Då han jämnat mull öfver grift, sade han till sig själf: » Måhända dessa spillror en gång skola gräfvas upp och falla i rätta händer, måhända skall man vid åsynen af dessa brutna strålar ana glansen af min skönhetstanke? » Glad i hoppet vandrade han sedan framåt till nya strider och mödor, men karavanen for vidare och närmade sig mer och mer det efterlängtade målet.
Och i dess spår gick välsignelsen lik en skön, hvit jungfru, som strödde ut rosor och frukter.
Det måste så vara: de trodde j u på för- lossaren och skulle bringa budskapet om hans ankomst.
De hade sett hans stjärna i Österland!
— 33 —
IDUNS JULNUMMER INFOR DET STÖRRE.
BERÄTTELSE AF A N N A T UNGT och trött gick den gamla frun uppför trapporna, stödd på sin dotters arm.
Aldrig förr hade de välkända, kritade stegen varit så mödosamma.
Man kunde nästan ha trott att de ökat sig, så långsamt gick det att komma uppåt.
Men under hela den dryga tiden sade ingen af de båda kvinnorna ett ord.
Stum var äfven den hälsning de utbytte med tjänarinnan, då de slutligen ringt och blifvit insläppta, och flickans ansikte fick en allt oroligare min, under det hon hjälpte sin matmor af med ytterkläderna.
Till sist kunde hon inte låta bli att framställa den fråga, som låg henne på läpparna: — Hur står det till, frun?
Det var väl ingenting farligt?
— Ja, det är nog inte så riktigt bra.
Men vi ska inte tala om det, nu — sade den gamla frun hastigt.
Och med påskyndad gång som för att komma ifrån alla vidare frågor gick hon med nervösa små steg in i salen.
Där stod middagsbordet redan dukadt med doftande, fräscht duktyg, ett par sorters vin- glas framför hvart och ett af de tre kuverten och en bukett rosor vid ett af dem.
Det blanka silfret och kristallkarafferna gnistrade, och ofvanför strålade taklampan med alla sina omgifvande ljus nyss tända.
Det såg Länge slodo de, hårdt slutna intill hvarandra.
WAHLENBERG.
snarare ut, som ämnade man fira en liten familjefest än äta en vanlig, enkel hvardags- middag.
— Är herr Alfred kommen — frågade fröken, som också hunnit in och skyndat fram till sin mors sida liksom till reds att stöda henne.
— Nej, inte ännu — svarade jungfrun, där hon stod i dörren.
Och hon stod kvar och såg efter de bägge damerna, ända tills de försvunnit in i den gamla fruns sängkammare.
Då dessa väl befunno sig ensamma i det halfmörka rummet, där ännu ingen lampa var tänd, och kände sig i skydd för alla främmande blickar föllo de i hvarandras armar.
Och länge stodo de så, hårdt slutna intill hvarandra, utan att yttra ett ord.
Men till sist sjönk den gamla frun kraftlös ner på en stol, och hennes dotter satte sig på en pall bredvid henne med ansiktet begrafvet i hennes sköte och hela kroppen skakande af snyftningar.
— Gråt inte så, Eufrosyne — sade modern och for med en matt, mild hand öfver hennes hufvud.
— Tänk på Alfred, om han får se dig med förgråtna ögon.
Vi få inte låta det komma öfver honom för häftigt.
— Han frågar väl i alla fall med det- samma.
Han visste ju, att vi skulle gå.
Den gamla frun suckade.
— Ja, hvarför skulle vi också gå i dag, sade hon.
— Hvarför skulle det komma midt i hans glädje?
— Men, mamma, vi hade ju redan upp- skjutit det alltför länge för att inte störa honom i hans arbete.
Och nu var j u pre- miären öfver och han ' hade lyckats.
Då måste vi väl tänka på dig.
Och jag hade så säkert hoppats få glädja honom i dag med att vi oroat oss i onödan.
Åh, hvad vi då skulle ha varit lyckliga allesamman, så glada och lyckliga.
.
.
Och hon snyftade högre än förut, där hon låg med hufvudet i sin kära, gamla mors knä.
Och det blef åter tyst så när som på dessa otröstliga snyftningar.
Då ljöd plötsligt en skarp ringning.
— Seså — sade modern med en tvär rö- relse, vi måste vara lugna.
Det går inte an, att han får veta det utan förberedelse.
Vi kan ju kalla det för någonting hvad som helst så länge.
Åtminstone tills middagen är öfver.
Han skulle kanske inte ha lust att äta " något, min stackars gosse, kanske inte få någon mat på hela dagen.
Och det tål han inte vid, så ömtålig som han är.
Hennes oroliga, smala fingrar voro i ifrig verksamhet medan hon talade.
De sökte brådskande efter näsduken för att torka svetten ur pannan.
De slätade till det grå- — 34 —
IDUNS » Kan en mänsklig varelse stå ut med något JULNUMMER sådant? » sprängda, tunna håret vid tinningarna och skakade noga ut kjolen.
Inga spår flngo finnas för att förråda, att något ovanligt var på färde.
Men Eufrosyne baddade sina ögon med vatten och skyndade sig att tända lampan.
Det kunde ju ha skrämt honom, om han funnit dem i mörkret.
Och hon hann knappt få den i ordning, förrän den väntade trädde in i rummet.
Han var en medelålders man, lång, spens- lig och med ett markeradt, själfullt ansikte, som likväl för tillfället fördystrades af ett ytterligt förpinadt uttryck.
Efter att ha kysst sin mor och tryckt sin systers hand blef han ett ögonblick stående, nervöst vridande sina hvita händer om hvar- andra och kämpande med en sinnesrörelse, som med sprängande våldsamhet ville gifva sig luft.
Ord voro dock för litet sägande.
Han skulle velat tala med hvarje nerv och fiber i sin kropp.
Men eftersom detta icke lät sig göra vände han tvärt om och gick ett slag öfver golfvet för att dämpa sina stormande känslor.
Eufrosyne och hennes mor utbytte en blick.
Kunde han redan ha varit hos läkaren, i den tron att denne kanske icke vågat med- dela dem hela sanningen?
Och visste han nu allt?
Ja, så måste det väl vara.
Nu stannade han plötsligt framför dem.
— Kan en mänsklig varelse stå ut med något sådant?
utbrast han, lyftande de sam- manknäppta händerna i jämnhöjd med an- siktet.
— 35 - Alfred, Alfred, min käre gosse, sade gamla modern sakta med ett försök lugna honom, men på samma gång själf så förvirrad och upprörd, att rösten stockade sig.
Hon visste icke, h u r hon skulle för- hålla sig inför denna vilda smärta, som hade en sådan oväntad och främman- de klang.
livarför kom han icke helt enkelt och föll henne om halsen lik- som Eufrosyne?
Hvarför lutade han icke under tystnad sitt kära hufvud mot hennes bröst?
Var icke detta det bästa, det enda sättet för dem att tillsammans taga emot ödets hårda slag?
— Hvad säger ni, fortsatte han, är det inte som en hets- jakt?
Är det inte ett aflifvande lika så godt som med rep eller bila?
— Hur så?
Moderns fråga lät osäker.
Nu började hon ändtligen förstå, att det rörde sig om något helt annat än hon trott.
— Har ni inte läst » Kvälls- posten »?
— Nej, inte ännu.
— Jaså.
Jag trodde ni hade så mycket intresse för mig, att utbrast han.
ni hade köpt aftontidningarna.
Modern och systern tego skuldmedvetna och förskräckta öfver denna sin försumlighet.
De påminde sig först nu, att de till följd af sin brådska på morgonen icke läst några andra recensioner än den i deras egen mor- gontidning, » Folkbladet », hvilken var så fördel- aktig, att den tillika med premiärpublikens hyllning gjort dem säkra på hans succés, Och Alfred, sårad öfver denna ofattliga okunnighet om hvad som rörde honom så nära, ehuru han ännu icke visste, h u r stor den var, lät äfvenledes några ögonblick för- flyta under djup tystnad.
Men så drog han ut en tidning ur bakfickan, vek om den, slog otåligt på den för att få den i de lämpliga vecken och började föreläsa midt i en recen- sion öfver gårdagens premiär, öfverhoppande allt hvad som stod om själfva pjäsen och innehafvarinnan af den kvinnliga hufvud- rollen.
» Om herr Lindegren, som utförde den man- liga hufvudrollen, » började han, » kunna vi blott säga, att han var sig lik.
Samma för- tjänster och samma fel som alltid.
Med den innerlighetens pathos han förfogar öfver kom han många känslosamma damer att fukta sina näsdukar, men det kan nog hända, att han vid samma tillfällen råkade framkalla ett och annat - småleende på en del ansikten. » — Är det inte infamt?
— utbrast han.
— Men det är ju inte slut ännu — sade Eufrosyne, som stått lutad öfver hans axel och följt med i tidningen, » För öfrigt må det erkännas » — fortsatte hon läsningen — » att skådespelaren äfven gaf flere scener med äkta och varm känsla, -
IDUNSJULNUMMER och att hans karaktäristik ofta var fin, sann och slående.
— Slutet var ju ändå godt, sade hon små- leende med ett försök att mildra hans för- bittring.
Men det var alldeles misslyckad!
Han kramade ihop tidningen, kastade den på bordet och rynkade ögonbrynen ännu tätare tillsam- mans.
— Slutet!
Så, du menar att den h ä r har- tassmekningen skulle sudda ut beskyllningen för att spela så, att alla gamla mamseller gråter och folk med smak och intelligens drar på munnen!
Tror du man låter sig nöja med sur gröt, för att man får socker på?
Nå, har ni läst » Eftermiddagen » då?
Ett skyggt nej hviskades fram från de tvänne tillfrågade.
— Naturligtvis!
Man kan då inte beskylla er för nyfikenhet angående andras angelägen- heter.
Nå, h ä r ska ni få höra.
Och han vecklade ut ett nytt tidningsblad, vek det och läste: » Herr Lindegren skördade som Stefan Mill åskor af bifall och en mångfald af inrop- ningar.
Och hans tolkning af hufvudrollen var äfven på det hela taget lyckad.
Men vi kunde dock icke värja oss för intrycket, att den med alla sina förtjänster likväl var något schablonartadt hållen.
.
.
— Schablonartadt hållen — upprepade han.
Och jag som i månader lefyat och gått upp i denna karaktär.
Jag h a r tänkt, resonnerat, andats som denne Stefan Mill.
Jag h a r bytt själ med honom.
Jag h a r tackat Gud för denna roll, för att han unnat mig att skapa liksom han, att ge kött och blod åt en dikt, en ande, som sväfvade okroppslig omkring oss.
— Och så skulle mitt verk bara vara schablon, en kopia, någonting utan eget lif och egna pulsar ' — Kära Alfred, du vet ju, h u r svårt män- niskorna ha att förstå hvarann, sade systern.
Också de finaste människorna missförstå j u grymt till och med dem som stå dem närmast.
Man får vara glad, om man bara blir för- stådd till en del.
Han började vandra fram och tillbaka på golfvet.
— Du h a r rätt, sade han.
Men om de inte kan se, så är det därför att så mycket ställer sig i vägen för deras syn.
Först och främst missunnsamheten, om inte för egen del, så för andras.
Alltid h a r man någon favorit, som man hellre unnar framgång.
Och så är man så ohyggligt rädd för att säga för mycket.
För tänk, om en värderad kollega skulle komma att slå en på fingrarna och visa, att man låtit narra sig till en oför- siktig beundran!
Nej, då är det mindre riskabelt att underkänna.
Och vill man vara en fin konstkännare, så beundrar man för resten aldrig hvad som slår an på den stora publiken.
Den stora publiken är hjorden, fårskocken, och den är som man vet alltid dum.
Därför är det ju omöjligt för en in- telligent person att ha samma smak som den.
Men nu har jag den lyckan att vara en smula - populär.
Och ve den, som råkat ut för en sådan lycka!
Och han klappade sig på bröstet med en gest och ett uttryck, fulla af en bitter ironi, som dock blandades med stoltheten hos den, som vet sig både älskad och afskydd och i alla händelser har den trösten att vara buren på hvar och ens tunga.
Den gamla modern satt emellertid hop- sjunken i sin stol, tillintetgjord af hvad som händt henne denna dag.
Framtidens förlåt hade ju blifvit dragen åt sidan inför henne, och hon visste sig stå tätt vid en gapande, svart afgrund, fylld af skräck, mörker och okända fasor.
Slaget hade nästan förlamat henne.
Hennes lemmar voro som domnade.
Hon hade svårt att tänka en redig tanke.
Men hennes ögon följde oafbrutet sonen, där han häftigt gick af och an i rummet.
Han hade själf plågor att bära, det förstod hon, ehuru hon icke fattade allt hvad han sade.
Men hvarför kom han då inte och lade sitt hufvud mot hennes bröst, så att hon fick trösta honom, som när han var barn?
Och för egen del längtade hon efter samma tröst från honom.
Hvad kunde väl kännas mera lindrande för den som var olycklig än att sluta sig tillsammans med sina käraste?
Hvarför alla dessa tröttande ord?
Hvarför rifva i sina sår?
Ack, om han bara ville komma till henne, så att hon fick luta sin kind mot hans lena, mjuka h å r och känna hans varma andedräkt.
Hon skulle smeka hans panna och kyssa den gång på gång.
» Ligg här, gossen min, » skulle hon säga.
» Ligg här, så får du se att det snart blir bättre.
Det går nog öfver.
Det går nog öfver ... » Men hon vågade icke be annat än med ögonen.
— Alfred lilla, sade hon till sist med sin tunna spröda röst — bry dig du inte om de där elaka, stygga människorna.
Tänk hellre på alla de goda och snälla, som tycker om dig.
— Hjorden?
Fåren?
Han var icke vid lynne att rätt uppskatta den stackars lilla gummans välmenande upp- maning.
Den bara retade honom.
— Men morgontidningarna voro ju i alla fall så vänliga — sade Eufrosyne afledande.
— Den enda som var tämligen nådig var » Folkbladet ».
Eller kommer du kanske inte ihåg hvad » Morgonväkten » sade?
— H v a d.
.
.
hvilket menar d u.
.
.
?
Det var en diplomatisk fråga.
Hon ville gärna veta hvad det var han syftade på, men utan att röja sin okunnighet.
— Ja, det är inte underligt att du frågar.
Det finns åtskilliga älskvärdheter att fästa sig vid i den recensionen, men annars tänkte jag på de där orden om att » hufvudrollens innehafvare, herr Lindegren, belönades med åtskilliga applådsalfvor, men så hade han också en hel del personliga bekanta i salongen ».
— En sådan oförskämdhet, skrek Eufrosyne.
Men det är inte möjligt, att någon kan tillåta sig att skrifva så.
Du måste ha läst orätt.
Han hade stannat framför henne och 36 —
IDUNSJULNUMMER mätte henne från hufvud till fot med en blick, som genast kom henne att förstå att hon förrådt sig.
— Nej, det står verkligen så, sade han kallt, fastän du inte tycks ha läst det, heller.
Ert deltagande för mitt väl och ve är således inte ens så stort, att ni näns kasta ut några fattiga kopparslantar för att få kännedom om mitt öde!
Och det är ni som stå mig närmast i världen!
Nå, hvad skall man då begära af de likgiltiga?
När allt kommer omkring, är det alls inte underligt, att man jagas som ett vildt djur!
Det knackade på dörren och omedelbart därpå stack jungfrun in hufvudet.
— Serveradt, sade hon och försvann.
Eufrosyne gick bort för att hjälpa modern upp ur stolen.
Men Alfred knäppte hastigt igen rocken öfver bröstet.
— Adjö, sade han kort.
— Går du?
Vill du inte äta med oss?
— Nej tack, mamma.
Jag har ingen aptit.
Den gamla frun hade misslyckats i sitt första försök att komma upp u r stolen.
Hon hade sjunkit tillbaka igen, men satt fortfarande med händerna på armstöden i den erforderliga ställ- ningen för att kunna resa sig.
Häpenheten öfver det otroliga, att han ville gå ifrån henne på detta sätt, hade betagit henne krafterna.
— Alfred lilla, inte får du gå, sade hon bevekande.
Vi ha så god middag, vet du, ärtskockspuré och helgeflundra, o c h.
.
.
Hvad var det mer, Eufrosyne?
— Tack, men jag försäkrar dig, jag kan inte stanna.
.
.
Han nickade åt dem och gick mot dörren.
— Och vin, Alfred.
Den där bourgognen du tyckte så mycket om.
.
.
Alfred lilla.
.
.
!
Men han var redan ute.
Med brådskande, hårdt isatta steg gick han öfver salsgolfvet och ut i tamburen och sträckte upp handen för att taga ner sin rock.
Då märkte han emellertid, att någon skyndat efter honom.
Eufrosyne stod där vid dörrposten.
— Alfred, sade hon med en stämma så ton- lös och låg, att han måste vända på hufvudet.
— Jag får lof att påminna dig om en sak, som du tycks ha glömt, fortsatte hon.
Du vet att mamma skulle gå till doktorn, fastän vi uppsköt det för att inte störa dig i ditt arbete, ifall han skulle haft någonting oroande att meddela.
Vi ha varit hos honom i dag.
— I dag!
Men hvarför säger ni ingenting?
Nå ...?
Hvad ...?
Han hade icke mod att fråga vidare.
Den blick, som träffade honom ur systerns ögon gaf honom som en stöt för bröstet, och hennes ansikte var så stelt, att dess åsyn isade honom.
Det föreföll honom, som för- lorade han fotfästet och sväfvade fritt i luften.
Han måste gripa efter dörrvredet för att få stöd.
— Det längsta vi kan få behålla henne, sade Eufrosyne, är ett år.
Men det kan också bara bli ett halfår, kanske inte mer än ett par månader.
Han stod endast och stirrade framför sig.
Detta var ju något hälft anadt, och ändå föll det öfver honom med tyngden af ett bergras.
Han stod och tänkte på sin lilla mor, som satt därinne i stolen med döden i hjärtat.
Till henne hade han kommit med sin jäm- mer öfver några lumpna småbekymmer, han mindes knappast hvilka.
Och henne, hvilkens första tanke han alltid varit, henne som kanske offrat sin hälsa och å r af sitt lif för att icke störa honom i hans arbete, henne, som var i lifsfara och som han glömt bort för sina egna små hvardagssorger, henne hade han anklagat för likgiltighet och köld.
Henne, på hvilken döden lagt sin hand, hade han misshandlat och skymfat.
Och hon hade bara svarat honom med ömma ord och för- gäfves ropat honom till sig med sina läng- tande ögon.
— Gud förlåte mig, gick det i en svag hviskning öfver hans läppar.
Han skulle velat falla systern om halsen, men kände sig icke värd att röra henne, och med händerna för ansiktet lutade han pannan mot väggen.
Hur länge han stått där, om det varit en evighet eller endast några sekunder, visste han icke, men plötsligt for han till vid för- nimmelsen af att en liten, mild, lätt hand försökte smeka hans kind, ehuru den icke riktigt räckte fram.
Och då han såg upp, stod hon där, hans lilla mor med döden i hjärtat, men det ömma vackra leendet öfver sitt ansikte.
— Så snäll du var som inte gick, sade hon.
Han störtade på knä framför henne och svepte in sitt hufvud i hennes kjol.
Han visste icke, h u r han skulle kunna lyfta upp det igen.
Han — 37 — störtade på knä framför henne.
[DUNS JULNUMMER lång och brun och mager.
Jag har sett porträtter af Wallen- stein, hvilka ha tycke med honom.
Gud i himmelen, hvad mitt hjärta slog, när han bara värdigades att se på mig.
.
.
» För resten var jag redan rätt damaktig och så pass vuxen, att jag nog förstod att dölja min hjärtklapp- ning.
Jag var lång och mjuk — » som en svensk handske » — sade en gång någon, som ville vara kvick.
Jag hade en smal hvit hals och ett par stora ögon, och jag förde mitt hufvud bra.
Allt detta visste jag för- stås mycket väl själf, och det var sanner- ligen icke min skuld, om inte andra också flngo veta det.
— Åh, Mia, » hon sträckte lik- som vädjande ut ena handen och skrattade hälft tvunget, » är det inte förödmjukande att komma ihåg, h u r man i all oskuld har försökt att draga folks uppmärksam- het till sig?
.
.
.
Hälft omedvetet, naturligt- vis, men ändå.
.
.
» AN^KE FÅ Q VÄGG BERÄTTELSE AF MATHILDA H MALLING.
ON satt på fönsterkarmen midt i månskenet, hälft dold af den tunna trådgardinen och med bägge händer- na hopknäppta i knät.
Ett ögonblick vände hon sig bort och såg ut genom rutan — på den breda hvita sandgången nedanför fönstret, på de mörka granarna och de små låga trävillorna, i hvilka kurgästerna bodde.
Allting var redan tyst: intet ljud hördes utom svallvågorna från hafvet och — långt borta — skallet af en ensam hund.
Ett par se- kunder satt hon och tittade ut — därpå, utan att vända på hufvudet, började hon åter tala, lägre och liksom tvekande.
».
.
.
.
Det begynte alldeles omärkbart, och i det hela var det väl egentligen aldrig något att fästa sig vid — för förnuftiga människor, men jag var ju icke förnuftig.
Han aftjä- nade sin värneplikt i Marburg, medan jag var i pension där.
Det började så banalt som möjligt med att jag brukade möta honom på gatan och att jag tyckte, att han var stilig.
Och det var han.
Mörk som natten, åskmolnsaktig, med svart tättklippt hår och ett par väldiga ögonbryn.
Därtill var han » Fortsätt, Eva, » sade Mia bara.
Hon syn- tes inte alls, där hon satt i soffhörnet.
» Ah — jag har ju redan sagt dig det — saken var icke stort märkvärdigare än sådana saker bruka vara.
Vi tittade förstås på hvarandra — först i smyg, sedan mera öppet — en och annan gång kommo vi till att småle.
Det klädde oss bägge, kan jag tro.
Därpå kom det en tid, då jag af alla krafter försökte att inte se åt den sidan där han gick, och han så mycket mera ihärdigt såg åt mig.
En eftermiddag — i en järn- vägskupé på vägen från Frankfurt — tog han mod till sig, hälsade och sade någonting.
Ja, Gud vet hvad han sade, men jag fann i alla fall icke fel med det, och efter det hade vi tusen saker att tala om.
Är det inte lustigt, att man alltid h a r så rysligt mycket att tala om, när man är sjutton år?
.
.
.
» Hon tystnade åter och ett par minuter tego de bägge.
Eva vände sig från fönstret inåt det tarfliga och bara hotellrummet, från hvars ena ljusa vägg månskenet skarpt ka- stades, tillbaka.
Hon hade sänkt hufvudet och sade nu plötsligt — långsamt, men högre och mera allvarligt, än hon förut talat: » Tror du mig, när jag nu säger dig, Mia, att denne främling, denne utländing, att h a n.
.
.
Fransmännen ha ett eget uttryck: aimer d ' amour — jag säger dig, och jag är ju ändå gift, att han är den ende karl, som jag har tyckt om på det viset.
Om det — 38 —
IDUNSJULNUMMER berodde på min stora ungdom, min mottag- lighet för stämningar, den traditionella roman- tiken i den gamla tyska småstaden — h u r kan jag veta det?
Jag vet bara, att jag helt simpelt var galen i honom.
Och han — jag kände det på mig — han var precis lika tokig i mig som jag i honom.
Åh, min Gud, hvad vi voro lyckliga och hvad vi nöjde oss med rörande l i t e t!
.
.
.
Och en sådan bety- delse, som hvart ord, hvar blick hade!
.
.
.
Hela nätter har jag legat med ett par kinder, som bort tända eld på kudden, och tänkt på hans röst och hans ögon och hvad han hade sagt.
.
.
Och som jag h a r plågat honom, och som jag h a r triumferat öfver honom!
.
.
Ingen kvinna i världen hade upplefvat något liknande, tyckte jag.
Och allt detta, medan vi spatserade i en viss bred kastanjeallé, där alla människor i hela Marburg spatserade, och vi — nästan — icke sade annat än hvad alla de där människorna kunde höra på.
.
.
.
.
.
.
.
Folk säger alltid, att om det erbjö- des dem, skulle de icke vilja lefva om sitt lif på nytt.
Jag vet inte riktigt, hvad jag skall säga om den saken.
Den där tiden i Marburg ville jag i alla fall gärna ha till- baka — så gärna som jag vill lefva.
För det att allt, som hänger ihop med den tiden — med honom — med det vi upplefde till- sammans.
.
.
var så ungt, så ursprungligt ungt, att jag tror, att jag aldrig kan känna mig riktigt gammal bara för den skull.
.
.
.
Förstår du, hvad jag menar, Mia?
Jag tycker, att alla kvinnor skulle förstå d e t.
.
.
.
Natur- ligtvis är det dumhet och öfverdrift af mig att tala så här, det vet jag nog, men bara det att jag ännu — aderton år efteråt!
— kan öfverdrifva, när jag talar om honom och bli het i kinderna och önska.
.
.
ja, ö n s k a.
. » Hon teg tvärt, och den andra frågade långsamt: » Nå — h u r slutade det? » » Det slutade inte alls — det var just det enastående härliga, förstår du.
Medan han en gång var borta från Marburg, blef jag helt hastigt och oväntadt hemkallad, och jag h a r aldrig sett honom sedan.
Mitt sista, allra sista minne af honom är från den septemberkväll, han sista gången följde mig hem från promenaden — - hans vack- ra mörka ansikte under portlyktan i den gam- la hvälfda, murgröns- klädda porten, hans röst, som i en sekund kunde säga mera än andra människor säga på tio år, och hans läppar snuddade mot - mina fingerspetsar.
Han har aldrig kysst mig på annat sätt, men.
.
.
» Hon var tyst ett par ögonblick och sade därpå hastigt och lågt, mycket varmt: » Det var alldeles nog. » » Och du hörde aldrig något ifrån honom sedan? » » Jo, till julen skickade han mig en väl- dig ask med rosor — som voro vissna, då de kommo till Sverige!
— och ett visitkort.
Bara ett visitkort.
Jag tror inte, att han just dugde mycket till att skrifva — att han kanske hade försökt det och uppgifvit d e t.
.
.
Nu är jag glad åt det — att han inte skref, menar jag — men då grät jag. » » Och sedan? » Eva svarade inte strax.
Hon satt litet med sänkt hufvud — därpå sade hon lågt, liksom brådskande: » Aret efteråt for han ned till Bulgarien — till furst Alexander af Battenberg, som var hans landsman. » Och lägre, men utan synbar rörelse till- lade hon: » Han var en af dem, som föllo vid, Slivnitza. » Den, som hette Mia reste sig upp från sin plats i soffhörnet.
Mycket sakta, tvekande och försiktigt frågade hon: » Sörjde du mycket? » » Jag vet inte.
.
.
Jag fick inte veta det, förrän långt, långt efteråt.
.
.
Nej — jag tror inte, att jag sörjde.
Jag tyckte liksom, att det var bäst — det, som hade händt.
Jag.
skulle inte tyckt om, om han blifvit gammal och hårdhjärtad och förståndig och oroman- tisk.
Och jag skulle icke tyckt om, om han hade gift sig -- det hade han väl annars gjort, liksom jag — och glömt mig.
Och vi skulle kanske ha träffat hvarandra senare — varit förlägna — eller likgiltiga — eller.
.
.
Nej, jag skulle icke tyckt om d e t.
.
.
» Åter tego de båda en stund.
Därpå frå- gade Mia — men nu i en helt annan ton: » Har du någonsin berättat detta för din man, Eva? » » Nej, » svarade Eva, också i en helt annan ton.
» Hvad skulle jag egentligen berätta?
Han skulle icke fästa sig vid annat, än att någon hade kysst mig på handen, och det är ju ändå in- genting vidare att bry sig om.
Eller tycker du, att det är någon- ting att bry sig om? » » Det kommer an på, » sade Mia.
» All- ting kommer an på — en själf. » 39 -
IDUNSJULNUMMER j?
P Å EN G A M M A L KYRKOGÅRD Hf EILEN LUNDBERG f ö d d fTyblotn.
I ^u partöra s å många älsFanöe par 3 sfuggan af linöalléema; De sitta ocb bptsfa i almbosféema, Dotöa unoer 6e långa grenarne, ©lömsfa af alla öe böba, S o m sofpa unöer öe tunga stenarne.
Solen sjunfer oeb sfyarne glööa, &lt;£n fyltg Ptnö genom luften ö r a r; &lt;£n ftocfas oånanöe röst förfunnar, 2itt ttöen flyr, (Dd?
Itfsom ängsligt ropanöe m u n n a r De anöra flocforna spara öen: " Det bar gått en timma af Itfpet igen! "
Då Ijuöer öet för mitt öra
IDUNSJULNUMMER (En unöerlig b / pisfning, öof oå) lång, C i m m a m e öraga 3AG tyder mig työltgt ljöra S o m öömöa fångar mot straffet bort — &lt;£n fjalffodfö röst, en nynnanöe sång, Ciöen tar öem alla aföaga!
Det är en af öe öööa, som talar: (Då) mänsfan står tyngö af befymrens snö " 2Iltttö öet s a m m a — alltiö öet s a m m a! '
S o m öe tysta träöen öär ute t sfogen, Vi fänt öen — r&gt;t lefpat i öenna plåga!
£} on lefper ej b / elt oå) pilt öod ej öö.
— (£n liten gnista — en padlanöe flamma, f} on står som i pantan — b / on pantar be= Sont rärer sig starf, som bitr till en låga, Som bränner — som sjunfer — ett flaöö= stänöigt, (Då) m a n bor benne s u d a oå) flaga, 2ttt bennes lif är tungt oå) elänöigt.
ranöe bloss, S o m fnappast mättar att lysa oss, 21ten mången, som står som ett snötyngöt träö H ä r lifpets solöag t öunfel sfymmer.
(Då) stirrar neö emot marfens stenar, Val öen, som ännu, n ä r lifpet rymmer, Kunöe sfafa snön ifrån sina grenar (Då) männisfan sitter odj r a n t a r på öööen, (Då) ropa b / ögt: " Se upp oå) öig gläö — K a n n ä r m a sin öarranoe fyanö Ptö glööen Det är sol frtng öin bjässa oå) fraft t öin saf!
2tf öet, som en gång par b / ans lycfas branö!
S t r ä d ut öin längtan mot själens fraf!
JCITttö öet s a m m a — alltiö öet s a m m a!
Ditt öyrbara lif är en saga, S å länge öet ännu finnes cn tjanö, S o m lefpes en enöa gång, S o m f a n lyftas till smefmng ocb / sfätfpa af lycfa, (Då) ingen pet att förtälja, (£n mun att fyssa — ett bjärta, som slår, (Dm öen bitr fort eller l å n g!
.
.
.
(En blid, som fan beöja — en famn att trycfa — Ztlltiö öet s a m m a — oå) bod något nytt, Det s a m m a, s å länge joröen består!
fEy ingen själ är en a n n a n s spegel, " IHen lifpet är fort! "
s å b / Ptsfar en annan.
(Då) lifpet ger åt en fjpar sin prägel, " Vi peta öet, p i!
Zcär bäst ntan står S o m ingen fan påröslösf fasta oå) taga!
(Då) Ptll fästa öess öoftanöe frans fring pannan, Väl öen, som fan göra sitt flyenöe lif i t r måttet förrunnet ocfy timman slår! ' '
Cill en rif, en unöerlig s a g a! "
" Det gäller, öet gäller ", s å f / Ptsfar en, S å Ijöö öet i fpällen, oå) flocfans slag " ^Tro mig, min pän, ^öröe oss ännu ett steg mot öe öööa, Det gäller, att göra sitt lif till en s a g a!
2T ?en jag örog ett befrianöe anöetag £ifpet är fort!
(Då) fänöe mig lydlig åt lifpets mööa!
— 41 —
IDUNS JULNUMMER EN DISSONANS.
BERÄTTELSE AF A M A N D A F RUKOSTBORDET i den lilla matsalen stod dukadt, och den unge nygifte mannen kom in från sitt rum.
Det syntes, att han hade brådtom.
Han gick hastigt öfver salongen och gläntade på sängkammardörren.
» Är du där, Elsa? » » Ja, Tore, jag kommer genast. » Han gick tillbaka, slog sig ned vid bordet och väntade några minuter, men då ingen kom, började han äta.
» Här är jag nu, » sade en glad röst.
» Jag måste sluta en spalt i tidningen om en elds- våda, men nu har jag en kolossal aptit. » » Förlåt mig att jag börjat, lilla Elsa, men du vet, att jag måste vara på slaget uppe på byrån. » Elsa gungade några häftiga KERFSTEDT.
» Ja visst, det gjorde ingenting, ingenting alls.
Inte behöfver du vara artig mot mig.
Vi äro j u så goda kamrater.
Men hvarför ser du på mig så.
Är jag inte bra? » » Jo-o », sade han litet långdraget, » men du är ju inte klädd? » » Är jag inte klädd?
Det var en underlig åsikt.
Hemma tyckte de, att jag såg söt ut i morgonrock och tofflor, både bröderna och systrarna. » » Ja », sade han småleende, » inte fattas det någonting i det fallet, men — — » — » det är ju morgon ännu, kära du, » sade hon.
» Klockan är half tio. » » Det räknar jag för morgon.
Se inte trum- pen ut nu, Tore, då kommer jag och sätter tag i gungslolen, där hon satt och läste tidningen.
IDUNS JULNUMMER mig i dilt knä, och då kan du inte äta, och så kommer du för sent, och det blir ett rysligt spektakel bara för min stackars natt- rock, min trofasta vän, som jag alls inte h a r lust att afskeda. » » Men ser du — jag är.
van — mamma brukade alltid sitta så fin och prydlig.
.
.
» » Jag vill inte alls höra någonting om din mamma i den här saken, hon är söt och god och rar Och förträfflig och ofelbar, och jag älskar henne af allt mitt hjärta, men hon är inte jag, nu vet du det, » och hon nickade skälmaktigt mot honom.
* * Följande morgon var strålande vacker.
Vårsolen lyste in mellan de lätta gardinerna, hvilkas blomstermönster den tecknade af på mattan, luften, en smula kylig, men frisk och hög, silade in genom den öppna fönsterrutan.
Det var ett lockande väder.
» Elsa », ropade Tore från sitt rum, » sätt på dig hatt och kappa, så gå vi ut ett slag.
Det hinna vi godt före frukosten. » » O, så förtjusande, men du får lof att vänta, till dess jag blir klädd.
Jag skall skynda mig. » » Hur lång tid tar det då? » » Jag måste kamma mig och byta om sko- don och klädning, men jag skall säkert vara färdig om tjugu minuter. » » Då få vi slå promenaden ur hågen.
Jag h a r inte mer än en halftimma att dispo- nera. » Han gick tillbaka in i sitt rum, och Elsa gungade några häftiga tag i gungstolen, där hon satt och läste tidningen.
» Om du hade sagt åt mig, när du gick upp, skulle jag nog ha varit färdig, » sade hon, litet buttert, när han kom in igen till frukosten.
» Ja, kära du, jag tänkte inte på det då, men det kanske blir vackert i morgon och då.
.
.
. » Men morgonen därpå regnade det och fortfor att regna oafbrutet.
Elsa fann dagen lång.
.Så mycket mera förtjust var hon, då Tore kom hem.
» Nu ska vi ha riktigt trefligt, » sade hon.
» Vi ha ju ännu inte varit ensamma en enda kväll, antingen borta eller främmande, men i det h ä r vädret kommer nog ingen. » Och kvällen blef en fest på tu man hand.
De voro båda mycket musikaliska, och de njöto obeskrifligt af att gå igenom gamla och nya sånger och musikstycken.
» O! » sade Elsa, där hon satt vid flygeln, » kan något på jorden jämföras med musiken?
Finns det något, som höjer sinnet såsom har- monien — den fullkomliga renheten och sam- klangen.
Vet du något, Tore? » » Ja, » sade han, » den fullkomliga harmo- nien och samklangen mellan två människo- hjärtan — äktenskapet med sin fulla för- ståelse.
.
.
» » Ja, det förstås, » sade hon och smög sig intill honom, » du och jag, Tore.
Det är ju — 43 det allra bästa — det kan man ju knappt tala om. » Efter maten föreslog han att läsa högt för henne.
» Ja, det blir härligt, då tar jag på mig nattrocken och kryper upp i soffhörnet. » » Åh nej, låt bli den i afton, Elsa. » » Men det är så bekvämt.
Säg mig åtmin- stone, hvarför du inte tycker om det där trefliga plagget? » » Ja, Elsa, det skall jag göra.
Det är kan- ske mera en principfråga än ett tycke.
Jag kan inte neka till, att den pinar mig.
Du vet, att jag h a r fått kämpa mig fram med myc- ket arbete, och att jag tidigt måste börja förtjäna mitt bröd.
Jag h a r alltid tyckt, att morgontimmarna varit den bästa arbetstiden, då har man hvilat ut, och kraft och mod hafva blifvit upplifvade och stärkta.
Sådant tänker man inte på, ser du Elsa, annat än när man nödvändigt behöfver bruka både krafter och mod för att skaffa det dagliga brödet. » Elsa räckte honom sin hand öfver bordet.
» Ja, det gjorde ingenting, » sade han små- leende.
» Jag h a r älskat kampen, jag stam- m a r från en kraftig, arbetsam släkt och var uppfostrad på det sättet.
Äfven kvinnorna i min familj började dagen med arbete, de kände icke till detta dolce far niente, som jag fått för mig, att fruntimmersnattrocken med sitt släp, sina vida ärmar, sina remsor och grannlåter representerar.
När min mor, prydlig och fin, intog sin plats vid frukost- bordet, sedan hon redan tidigt ordnat hem- mets sysslor, då såg man henne med vördnad, man visste, att hon var driffjädern för hela hushållets maskineri.
Förlåt mig, Elsa, det är kanske en fördom, min motvilja, men jag tycker, att den där dräkten ger en prägel af själfsvåld och hållningslöshet åt hela hem- met.
När du blir trött och gammal, då skall jag aldrig klaga på den, älskling. » » Men då blir jag ful i den. » » För mig blir du aldrig ful. » Elsa satt tyst några ögonblick.
Hon för- stod att nu gällde det.
Det var en småsak, men den mynnade ut i frågan, hvem som skulle behålla segern.
» Vet du, Tore, » sade hon, » jag tror verk- ligen, att du är litet gammalmodig i bedö- mandet af den h ä r saken.
Du vet väl, att jag eljes gärna vill göra dig till viljes, men det här är orimligt och dumt.
Arbetet är inte alldeles på samma sätt ordnadt nu som förr.
En matmor behöfver inte lägga hand vid sitt hushåll numera.
Om jag trifs med att gå halfklädd om morgnarna, så får allt min herre och man lof att finna sig i det. » » Ja visst — naturligtvis — saken rör j u närmast dig. » * Hon lutade sig smeksamt intill honom.
» Vi äro ju så lyckliga, Tore, vi passa ju så väl för hvarandra, vi ha så lika tycken i allt annat, vi älska ju båda litteratur och musik, inte ska vi låta en sådan här skräpsak inverka på vårt samlif.
Du får inte vara småaktig.
I det här fallet vill jag råda — -
IDUNSJULNUMMER det är ju bara en enda liten sak, den kan väl inte störa den äktenskapliga harmonien, » sade hon skrattande.
Han kysste henne.
» Nu börja vi läsningen, » sade han.
Men det var, som om det låg en viss förstäm- ning öfver deras sinnen, som de icke lyc- kades att blåsa bort.
De kunde icke få det att klarna.
Själens strängar låta icke stämma om sig så hastigt äfven med den bästa vilja.
De uttalade sina åsikter om det lästa, men det var ingen kraft i omdömena, det var ingen glädje i bifallet, ingen udd i anmärk- ningarna.
Samtalets konturer ville icke fram- träda, allting kändes suddigt med en under- ström af ledsnad.
Några dagar gingo.
E h u r u Elsa till sin förvåning märkte, att hon skämdes litet smått, satt hon fortfarande vid frukostbordet med sitt ovårdade uppvridna h å r och sin ofull- ständiga toalett, men Tore gjorde ingen an- märkning, han tycktes hafva glömt hela saken.
Men en dag kom han instörtande i salon- gen, flämtande och varm midt på förmid- dagen.
Elsa satt vid pianot och öfvade en etyd.
» Farbror Gösta är här, » ropade han.
» Jag tog en timmas bondpermission för att åka hit med honom — han hade en liten stund mellan tågen, och han ville så gärna se dig, han kommer efter i trappan.
Kom och tag emot honom. » » Genast, » sade Elsa, » men håret — kläd- ningen — skorna, » och hon ilade in i säng- kammaren.
Det dröjde icke länge, förr än hon visade sig, det vore illa att säga, men så var bara hvarannan häkta knäppt på klädningslifvet, skorna voro oknäppta, broschen obefintlig, och att en länk af håret hängde utåt ryggen, märkte hon först, sedan hon kommit in, och värst af allt — hon var obränd!
Men farbror Gösta märkte nog ingenting, ty sedan det första lilla missnöjet öfver dröjs- målet gått öfver, var han idel solsken mot unga frun, som också giorde sitt allra bästa.
Farbror Gösta hade gifvit en så d \ Tbar lys- ningspresent, och dessutom var han en så snäll och treflig gubbe, och det senterade Elsa genast.
Men mellan Tores ögonbryn låg ett veck.
Nu hann man ej taga fram vin, och Elsa låtsades ej förstå Tores blink- ningar.
Hon kunde ju icke visa sig på ryg- gen, hon visste icke ens, om kjolen var fast- häktad vid lifvet, och som linningen var litet vid, skulle det i så fall finnas en lång hvit glipa i midjan.
Och så for farbror Gösta.
När Tore kom hem på middagen, var han glad, att Elsa var utgången.
Det satt en bitter känsla kvar i hans inre sedan förmid- dagen.
Att farbror Gösta, som så frikostigt hjälpt honom under studietiden, icke blifvit mottagen vid dörren, utan fått vänta på frun och därtill fått lämna hans hus vid sitt första besök utan den ringaste förplägning, det hade han svårt att smälta.
Han slog säg ned vid pianot, men han blef nästan mera irriterad af musiken.
1 — 44 » Hvems är felet, hennes eller mitt? » tänkte han, » kanske ingenderas, kanske bara en brist på förståelse af själfva hufvudsaken i den här striden, som inte kan hjälpas, och som skall växa med åren. » Han satt tyst några ögonblick, allvarlig och begrundande.
Men plötsligt reste han sig och lyfte locket på instrumentet.
Han tog stämnyckeln och skrufvade sakta ned strängen till en ton midt på klaviaturen ett par millimeter, därefter lade han locket till- rätta igen, och i detsamma hördes Elsas glada röst i tamburen.
» Är du redan hemma, » ropade hon, » så roligt.
Jag är hungrig som en varg.
Sofi måtte väl ha maten i ordning.
Jag vet verk- ligen knappt hvad vi få.
God dag, älskade tjurhufvud.
Inga veck i pannan.
Så där, och så en kyss och så till bords. » Så frisk och blomstrande, så glad och för- tjusande hon var, och så god och snäll hon såg ut.
Det blef inte en, utan många kyssar, både före och efter maten.
Vid sjutiden hördes en lätt och litet skygg knackning på Tores dörr.
» Har du inte slutat protokollerna än, äl- skade.
Jag längtar så efter dig, och vi skulle ju försöka den nya duetten i kväll.
Om vi ska sjunga den på fru Levertins soaré, så få vi lof att öfva den. » Tore Berg var ingen feg man, men vid dessa ord kände han en liten kall kåre öfver ryggen.
» Jag kommer genast, » sade han.
Ljusen vid pianot voro tända, likaså lam- pan på bordet framför soffan, en tallrik med apelsiner stod framsatt, allting såg så hem- trefligt ut som möjligt.
» Kom, jag tror vi sjunga först, » sade Elsa ocbf drog honom till pianot.
Stackars brottsling, som han nyss skrifvit om i protokollet!
En sådan känner sig inte glad, det förstod Tore nu med all önskvärd tydlighet.
» Du börjar, Tore, det är på e. » Hon spelade preludiet, utan att märka nå- got.
Tore föll in och sjöng.
» Det var rysligt, hvad du skriker, » sade hon, » och så tror jag inte du sjöng alldeles rent. » » Det gör ingenting, gå på du bara. » » Snälla du, det skall ju vara pianissimo, och du sjunger fortissimo.
Se så, nu börjar duetten. » Men när han hörde hennes ljufva och skära röst, kunde han ej öfverrösta henne, han sjöng helt sakta.
» Hvad vill det här säga, » sade hon, » det låter j u alldeles falskt? » » Det tror jag inte, spela på du. » Hon fortsatte.
» Så där ja, nu igen.
Hör du inte det h ä r ackordet.
Det låter j u rysligt. » » Åh ja, men det andra låter ju bra. » » Gör det?
Jag tycker, att missljudet kom- mer tillbaka oupphörligt.
Man kan inte mera spela på instrumentet, och ändå stämdes det genast vi flyttade in i vårt nya hem. » -
IDUNS JULNUMMER » Det h a r du rätt i.
Då var det fullt har- moniskt, men det kan väl inte alltid vara stämdt, » sade han mycket fogligt.
» Det kan man väl inte begära. » » Nu talar du mot din öfvertygelse.
Har- monin måste vara fullkomlig, annars är det ingenting värdt med den.
Nu skall jag taga reda på hvar felet ligger. » Hon slog an med ett finger en och en ton midt på pianot.
» Här ä r det, » sade hon, » det är det här g ' et, som h a r sjunkit alldeles förfärligt. » Han stod bakom hennes stol och sade lång- samt och med mycket allvar i sin vackra röst: » Men det är j u bara en enda liten ton, Elsa. » Hon såg hastigt upp.
Hon blef först myc- ket röd och därpå mycket blek.
» Det är du, som har gjort det, » sade hon.
» Jag trodde inte det skulle skada det hela, efter hvad du sade h ä r om aftonen.
Bara en enda liten ton, » sade han.
Det var tyst några ögonblick, därefter reste Elsa sig.
» Som en äkta kvinna borde jag nu sätta händerna för ansiktet och brista i gråt, men det gör jag inte, jag tar det för allvarsamt för det.
Tack för din läxa, Tore.
Jag h a r inte varit glad de h ä r dagarna, skall jag säga dig, men nu skall jag bekänna allt- Hon såg hastigt npp, blef först sammans och inte låta någon dum stolthet hindra mig. » » Elsa, Elsa — samla inga glödande kol på mitt hufvud. » Men hon hörde inte på honom.
» Förlåt mig, hvad jag sade om din mor.
Jag vill bli lik henne.
Jag vill inte latas längre om morgnarna, då andra människor gå till sitt arbete.
Jag vill, att du skall vörda mig vid frukostbordet (med ett litet leende), jag vill inte, att mitt hem skall se slarfvigt och hållningslöst ut, jag vill gå ut och gå med dig, jag vill ta emot den käre farbror Gösta på middag eller till och med på frukost (åter ett litet leende), jag vill inte längre vara bortskämd och själfsvåldig och lat, men jag vill ha din kärlek utan någon enda falsk ton, kosta hvad det v i l l.
.
.
» och när hon kastade sig i hans famn, kommo snyftningar och tårar i öfverflöd.
» Elsa, Elsa förlåt mig.
Jag var kanske dum. » » Skall du komma och förstöra, hvad du gjort nu, och skämma bort mig, som alla andra?
Det där var det bästa du gjort i hela ditt lif, näst det, att du friade till mig.
Kom nu, så ska vi smaka på apel- sinerna! » mycket — 45 — röd och därpå blek.
IDUNS JULNUMMER EN LITEN HISTORIA O M TVA NYGIFTA O C H EN BANJO.
AF M A R I N ÄR som Lill-Annie ändtligen efter många svårigheter blifvit bevekt att taga godnatt och lockats i säng och somnat midt in i en saga med sin favoritdocka i famnen, kom hennes mamma in till Lennart och mig, där vi sutto och spunno öfver våra toddar, med förmälan att maten var i ordning.
Nåja, vi gjorde oss ingen brådska — ingen människa gjorde sig någon brådska där på gården.
Utan sedan vi talat till punkt, druckit glasen i bottnen och rökt ut piporna, sporde Lennart: — Hur var det, Annie?
— Jo, hjärtandes, kräftorna äro längesedan utburna.
Och jag är så rädd att de kallna.
Då hängde vi en sjal öfver hennes axlar, togo våra mössor och begåfvo oss ned i bersån, som ett par granna japanska pappers- lyktor förvandlat till ett litet sagoslott.
Det var en stilla, kolmörk augustikväll.
Lennart spådde, att det skulle blifva regn till natten, Annie påstod att det hade hon haft klart för sig hela dagen, och jag före- slog att Annie skulle sjunga ett litet tag efter maten, ifall Lennart hade kvar sin gamla banjo.
— Min banjo — ja, komme den bort, blefve vi då rent otröstliga.
— Eller hur, Annie?
* — Jo, den är allt ändå det bästa jag r å r om, näst dig och Lill-Annie.
— Jag begrep aldrig ett dyft, utan förmodade att det hela var någon hemlighet dem emel- lan.
Därför bytte jag om samtalsämne, som det heter.
Men sedan vi ätit, gick värden in efter det besynnerliga instrumentet.
— Det h ä r strängaspelet h a r Annie oeh jag dragit oss fram med i fem dagar, må du tro.
Och sådana dagar det var sedan!
— Ja, det är du alldeles tvungen att be- rätta för Karl Edvard, utbrast den lilla frun med ett kort skratt och en af dessa blixt- snabba sidoblickar, som så många, många gånger för så länge, länge sedan satt hjärtat i halsgropen på mig själf och andra med mig.
— Nej, du talar mycket bättre om det själf.
— Men jag måtte väl i all sin dar veta, att du h a r lättare för att uttrycka dig, än — — Tvärtom, det är du, som — MIHI.
— Det torde nog vara bäst, att Lennart får dra på, tillrådde jag.
Ty det var nu deras vana att hålla på så där.
De hade varit nygifta oafbrutet i fem år.
— - Ja, då är det väl bäst att börja från början.
— Ser du, det var på själfvaste bröllopsresan.
Vi karlar ha ju för oss, att det är lika trassligt att resa i ett sällskap med en nygift fruntimmersflicka som med en ljuskrona af kristall eller någonting i den där.stilen.
Vi tro, att de immerbadd skola hålla på med att svimma och få attacker och allt det där.
Och vi känna oss smått smickrade öfver det hela.
Ty det framhåller ju, huru rasande kavata vi själfva äro.
— Men du h a r inte en aning om, huru duktig Annie var.
Alldeles som ett par kamrater, ser du, gamle gosse.
Jag hade nu ständigt tänkt mig saken som så, att min bröllopsresa skulle bukta sig all- deles lika själfsvåldigt som min ungdoms irrfärder i fjärran land.
Därför tillverkade vi ingen resplan i förväg, som kunde klaf- binda vårt godtycke.
Utan bara vi hunnit utom Sverige, skulle vi styra kosan hvart helst hågen drog oss.
Och vi genomförde detta till den grad samvetsgrant, att jag ibland inte ens var fullt säker på, hvart det skulle bära af ännu, då jag stod vid biljett- luckan.
Tja, det är nu så, att kuskar man omkring någon tid på kontinenten, så bär det förr eller senare af till Italien.
Det kan sällan undvikas.
Alla vägar bära mer eller mindre direkt till Rom.
Och vi sluppo ej heller undan.
Ena morgonen åto vi Paradieswurst i Innsbruck och kvällen därpå drucko vi något dåligt Toscanavin med anspråksfull etikett på en osteria i blommornas stad.
Jag var ganska schackmatt, alldenstund jag stått i kö inemot en timme för att köpa ett par biljetter till en konsert dagen därpå.
Just då jag fått bil- jetterna på fickan, vän- de sig en herre i ljus- grå regnrock till mig med förfrågan, om jag ville aflåta dem mot ett högre pris.
Jag grymtade ett tvärt nej, gled förbi honom ut på gatan och skynda- de mig till hotellet, där Annie väntade mig.
Så drefvo vi en stund på gatorna och hamnade som sagdt — 46 —
IDUNS JULNUMMER på en osteria någonstans i närheten af Loggia dei Lanzi.
Plötsligt blir Annie alldeles krithvit och börjar stirra, inte på mig, förstår du, inte på mig, utan på min rock.
— Du är bestulen, flämtar hon.
Jag för handen mot innanfickan.
Plån- boken är försvunnen.
På utsidan af rocken gapar en ojämn, kvartersbred lucka, synbar- ligen uppklippt med sax.
Det var således den vägen plånboken gått.
Jag känner efter i vänstra västfickan.
Klockan är borta.
Jag trefvar i den högra, där jag hade en näfve silfverslantar.
De äro sin kos.
Då tänker j a g på mannen i kappan, som ville att jag skulle afstå biljetterna åt honom.
— Vi måste vända oss till polisen, fort- sätter Annie.
— Ack, du lilla lamm, italienska polisen!!
— När väntar du nästa penningremiss?
— Om fem eller sex dagar.
— Men det är j u en evighet dit.
— Om vi skulle ta och vigga hos hotell- människan, du?
— Nej, det vore för obehagligt.
Bättre då att telegrafera hem i morgon bittida efter en telegramväxel.
Men Gud, hvad de skola bli ängsliga, suckade Annie.
— Ty det var ju alltid hennes pappa och mamma som släppte till mässingen, förstår du.
— Ja, vi voro som sagdt ganska rådvilla, båda två.
Vi voro som de två barnen i storskogen.
Vi visste inte rätt hvart vi skulle taga vägen.
Men Annie tog fram sitt stackars lilla spektakel till portmonnä och började rada upp pänningarna framför sig på bordet.
Där fanns — aldrig i lifvet glömmer jag de där slantarna — där fanns nio lire, fyra soldi, två centesimi, två halfva floriner, en tioöring och en af mina knappar, som Annie glömt att sy fast.
Ja, det var nätt och jämt så att vi kunde taga oss från osterian.
Men sedan stodo vi vis-å-vis de rien.
Inte var det så farligt med hotellräknin- gen, ty den behöfde vi j u inte betala förrän vi reste, helst vi hade så stort bagage.
Nej, det ledsamma var just detta att vara ute- stängd från den allra minsta lilla dårskap under fem långa dagar.
Nå, bäst jag satt där och grubblade öfver någon utväg, började Annie skratta — ja, du skrattade verkligen alldeles besatt.
Detta gjorde mig om möjligt ännu oroligare.
Jag fruktade för att det var början till en attack.
— Nu h a r jag det, nu har jag det, ropade Annie.
— Hvad är det du har, min lilla ängel?
— O, hvad jag ändå är kvick, du Lennart, och hvad du fått för en fiffig liten fru!
Men jag bara gapade.
— Vi ska konserlera, du!
Och vi ska — — Min egen vän, afbröt jag tvärt.
Det h ä r h a r visst tagit dig en smula för hårdt.
Tror du inte det är lämpligast, att vi åter- vända till hotellet.
Du är uppjagad och an- strängd, men bara du får sofva, blir det nog bättre.
— 47 — Men du lilla åsna, hör du då inte hvad jag säger.
Vi ska kläda ut oss litet grand och sedan gå omkring på gator och gårdar och sjunga till din banjo.
För ser du, banjon hade jag tagit med mig.
Och om kvällarna på Rhen hade .vi sjungit Alt Heidelberg, du feine och Ich weiss nicht was soll es bedeuten, till den grad, att tyskarne nästan glömde slå igen locken på sejdlarna.
Och då skall det gå bra långt, kan en veta.
Så att när jag fick förslaget i dess helhet klart för mig, kunde jag inte hålla mig, jag heller.
Utan där sutto vi, stora gamla män- niskorna i ett främmande land med så godt som utan en vitten på fickan och storskrat- tade och hade gudaroligt åt nästan alldeles ingenting.
Sedan höllo vi krigsråd, och mor- gonen därpå hade vi vår plan klar för ut- förande.
Och den gick ut på att vi för fem hela dagar skulle förvandla oss till gatu- musikanter.
, Repertoaren beredde oss inga bekymmer, ty den kunde näppeligen vara mera rikhal- tig.
Vi behärskade både Djupt i hafvet och Ritsch-ratsch-filibom och Si vous n ' avez rien å me dire och Yankee-doodle och Den tappre landssoldat och Let me dream again och Savolaksen Laulu och Les trois tambours och allt det där.
Men det var ju inte möjligt att uppträda som vi gingo och stodo, utan jag tog på mig en gammal blanksliten rock, som jag brukade ha, när jag satt inne och skref, och ett par byxor, som blifvit totalt fördärfvade då vi klättrade uppför — eller rättare då vi klätt- rade nedför Taunus.
Och Annie knöt en halsduk öfver hufvudet och en sjal öfver axlarna och prålade för resten i en sönder- fransad sidenunderkjol, som — — Men Lennart då — inga närmare de- taljer, kom det förskräckt och skrattande från den lilla frun, som sakta knäppte på banjon, medan hennes herre och man förde ordet.
Han nickade, tände en ny cigarr och fort- satte: — Men hvad tror du portiern skall tänka, när han får se oss utspökade på det h ä r sättet, undrade Annie.
Och alla de andra hotellgästerna sedan!
— — — Han tänker ingenting alls, du oskyldiga lilla lamm.
En kontinental portier vet inte hvad förvåning vill säga.
Det har hunnit värka ur honom redan under hans utveck- ling från borstis till kypare.
Han har säker- ligen sett folk för nöjes skull krypa på knäna uppför Rigi Kulm eller spleenslagna engels- män draga en skottkärra baklänges mellan Paris och Lyon.
Tänker han öfver hufvud något, så tänker han att det gäller ett enkelt vad, som inte alls ' har något storhetsvanvett öfver sig.
Första dagen dristade vi oss inte riktigt ut i vimlet, utan höllo oss företrädesvis på min- dre bemärkta platser.
Men framgången gjorde oss genast morska.
Och redan dagen därpå gingo vi alldeles hvart som helst.
Ja, just framgången, ser du bror.
-
Ty dessa fiorentinare hade ju visserligen hört alla Italiens otvättade gatumusikanter med deras tamburiner och positiv.
Men blonda människor, nordbor, inglesi, hvilka spelte trubadurer, var något alldeles nytt för dem liksom våra melodier.
De som intet annat hade att gifva — och de voro flertalet — skänkte oss sina applåder; de andra gåfvo oss både handklappningar och soldi.
Nåja, de följande dagarne blefvo vi som sagdt djärfvare.
Vi läto höra oss på Piazza della signoria, vi vandrade sjungande förbi Piazzola Michelangelo, följande stadens stora snobbränna Viale dei Colli bort till San Mi- niato.
Hela förmiddagarne ströko vi om- kring i skuggan af Giardino di Bobolis alléer och alltjämt sjöngo vi och alltjämt knäppte Annie på banjon och neg och smålog.
Men när skymningen bröt in, återvände vi till hotellet, klädde om oss och räknade öfver dagens kassa.
Inte tillät den oss ju några extravaganser i de frestande guldsmeds- butikerna vid Ponte veccio, där Cellinis ätt- lingar forma sina smycken och infatta sina turkoser efter höga föredömen.
Men rätt aktningsvärda belopp brukade vi i alla fall ha skrapat ihop, i synnerhet om vi ej från- räknade de många falska mynten — jag minnes h u r det grämde oss, när vi en afton funno en tjugulire, där bladguldet var så illa påsmetadt, att det färgade fingrarna.
— Det är i alla fall besynnerligt med det där bohémelynnet!
Det grep oss genast.
Huru mycket vi höstat in, aldrig sparade vi en vitten till morgondagen.
Och ändå visste vi, att ett oväder påföljande förmiddag skulle gjort oss tomhändta.
— Inte blir det regn i morgon inte, det var hela vårt argument.
Och det blef det inte heller.
Klockan sju gingo vi med det öfriga säll- skapet till dinern i korrekt aftondräkt, åto nio rätter mat samt pratade en massa grann- låter om Campanilen och Bargello och alla de där gamla florentinska målarna, hvad de nu heta allt.
Och sedan åkte vi till någon teater eller någon annan rolighet, där vi kan- hända sutto sida vid sida med någon af den gångna dagens välvilliga musikälskare.
Nåja, en vacker dag, då vi kommo hem från vårt vanliga förmiddagsarbete, möter mig portiern i vestibulen med en avis om en assurerad försändelse.
— Tro mig, sade han i det han lämnade mig den med en bugning, som tillät oss att följa hans nackbena till slutet, tro mig, i morgon komma både madame och monsieur att anlägga en mycket mindre målerisk toa- lett, då de gå ut att beskåda stadens se- värdheter.
Vi voro således genomskådade.
Visserligen var han alltför väldresserad att tillåta sig ett skratt eller ens ett småleende.
Men han kunde dock ej neka sig nöjet att mäta oss från topp till tå med minen af en alldeles ovanligt erfaren skyddsängel.
Jag be,höfver välk nappast tala om, att den där avisen inte gjorde oss någon vidare glädje.
Nu voro vi ju med ens degraderade till ett par mycket vanliga små turister.
Men Annie var långt ifrån trött på sina unga lagrar och hon höll styft på, att vi skulle fortsätta åtminstone ännu några dagar.
Och jag ville ej motsäga henne, fast jag hade — 48 —
IDUNS JULNUMMER min egen lilla tanke om saken.
Och på- följande morgon såg äfven hon frågan från dess enda synpunkt.
— Nej Lennart, sade hon, det blir inte detsamma i dag.
Det blir aldrig mer det- samma.
Man sjunger inte på samma sätt, då man har ett bankkreditiv på fickan, som då det gäller att knoga ihop tjugu lires till ett par teaterbiljetter.
Det är meningslöst att hålla på längre.
Ja, så hade då banjon bokstafligen spelt ut sin roll och vårt korta bohémelif var till ända.
Men det blef våit bästa minne från detta besynnerliga land, som födt Savonarola och Luccheni, där fiskarens från Genesaret ställföreträdare disponerar öfver två och ett hälft tusen miljoner lires, där statsskulden kunde beäckas endast med försäljningen af- Rafaels gobelänger och där generationer för- krympa endast af brist på salt.
Och mötte jag honom ännu en gång, man- nen i kappan som bestal mig den första af- tonen i Florens, skulle jag trycka hans hand - och tacka honom för några af de oförgät- ligaste dagar lifvet gaf oss.
Så hade vi hållit ihop både i lust och nöd, Annie och jag.
Och huru hjulet än vände sig, alltid var vägen lika lätt och lika rak.
— Nu skall du sjunga en stump, Annie, innan vi gå in, ty regnet är genast öfver oss.
Och allt medan det ljumma augustiregnets första droppar fuktade den lilla syrenbersåns törstiga blad, lade hon banjon på sitt knä och sjöng med sin rena, mjuka sopran, hvil- ken nyss vyssjat Lill-Annie till sömns där- uppe: Let me see her once again, Let her bring her proud dark eyes And her petulant quick replies; Let her wave her slender hand, With its geslure of command, And throw back her räven hair With the old imperial air; Let her be as shee was then The love ' iest lady in all the land I scu.lt of Ireland.
49 -
IDUNS SMA JULNUMMER FUNDERINGAR.
TVÅ DIKTER AF A N N A M.
R O O S.
I.
» J Å, S s a d e L i s a 1111, » nu h a v i fått O c h jag- v e t ju, a t t h a n e n bror, från h i m l e n, o c h h a n ä fasligt liten, så inte ä d e h a s k i c k a t ' en till o s s.
ISO ISO De h a n s k r i k e r h e l a da- gen mest natten ville n o g i himlen ha honom och De tyckte nog också, ej kvar!
däruppe, a t t h a n för b r å k i g så n o g gör h a n oss b e s v ä r var! » — d e t k a n ni för- stå!
förståss!
O c h jag vet nog också, h v a r f ö r h a n stor.
Och kommit O ISO ISO — 50 -
IDUNSJULNUMMER II.
DET är a f t o n.
Lille Erik » Tänk, o m G u d hör Eriks b ö n e r u t i s ä n g e n b e d e r så: o c h b e v a r a r djur o c k s å — » G u d, b e v a r a alla m ä n s k o r!
hur s k a d å d e t g å m e d Ja, E j e t t n a p p k a n E r i k få! » o c h.
alla d j u r o c k s å!
» ' - iSD $£^ / - ' y&lt;$ B r o d e r J o n, re ' n åttaårig-, E r i k, s l a g e n af l o g i k e n, öfverlägsen i sin b ä d d f ö r s t u m m a d i logik, h ö j e r n u sin röst o c h yttrar Och d e n n a d r ä p a n d e kritik: i d e n lille piltens håg.
ISO nar nästa afton l i t e ä n d r a d är h a n s låg.
mansågbekymmerhvälfvas ISO Men fisket?
kommer, bön: » Gud, b e v a r a alla djuren — u t o m f i s k a r n a i sjön! »
IDUNSJULNUMMER IDUNS NYA HEM.
I så stor, att den sysselsatte en hel liten stab af människor och kräfde ett stort tryckeris komplicerade mekanism för att framställas.
Men våra dagars lifskraftiga företag äga ibland den rullande snöbollens egenskaper att snabbt förstoras, och tidningen Iduns ut- veckling, sedan det första tioårsmärket pas- serats, har till fullo bekräftat detta.
Därför blef det än en gång för trångt i den myllrande kupan, då Idun 1899 hissade sitt nya fälttecken med signalementet » illu- DUN h a r en gång förut haft glädjen att se hela sin stora publik » hemma hos sig ».
Det var i 1897 års julnummer, som dörrarna till tidningens litterära och tekniska verk- städer då öppnades för läsekretsen, och interi- örerna visade redan vid det tillfället, h u r tid- ningen från sin allra första blygsamma till- varo i ett par smårum i ett privathus och med en personal, som bestod endast af ut- gifvaren och hans maka, efter ett tioårigt energiskt och framgångsrikt arbete vuxit sig KASSAKONTORET OCH - 52 EXPEDITIONEN.
-
IDUNS JULNUMMER E T T STYRELSESAMMANTRÄDE I strerad tidning&gt; i lysande skrift och inom den vidgade ramen så att säga började ge » det nu lefvande släktet, som är samtidens kropp, ett troget aftryck af dess gestalt ».
Det var då Iduns grundläggare och styres- man beslöt att skapa ett nytt hem åt tid- ningen samt åt tryckeriet med dess olika afdelningar, och det är denna stolta tanke, som nu förverkligad i sten och järn reser sina hvitskimrande m u r a r vid Bryggaregatan, tätt intill järnvägen — allt efter ritning af ar- kitekten G.
R. Ringström.
Det var en dag på senhösten, som jag sam- manträffade med en af Iduns många vänner, då denne kom Vasagatan framåt och med en blick, som förrådde existensen af ett manu- DIREKTIONSRUMMET.
skript i ytterrockens bröstficka, gick och le- tade efter gudinnans nya tempel.
— Se, det var bra jag träffade dig.
Hvar bo ni egentligen?
Jag har just en liten uppsats, som jag tror skulle p a s s.
.
.
!
— Hvar vi bo, afklippte jag tvärt, tog ho- nom under armen och svängde in på Bryg- garegatan, där jag inte lät honom hämta andan, förrän vi stodo i Iduns vackra, af stuck och m a r m o r glänsande vestibul; jo här, min vän, ser du entrén.
— Åh, bevars så fint!
Det är annat, det, än portgången vid Klara södra kyrkogata, där man riskerade att få pappersbalar på tårna, bara man tittade in.
— Ja, här föres papperet direkt från trotto- REDAKTIONEN.
IDUNS JULNUMMER SÄTTERISALEN I aren ner i pappersmagasinet, hvilket ligger under gatans nivå, så du behöfver aldrig be- fara att komma till kroppslig skada vid dina besök.
Men torka dig nu snällt om fötterna, öppna ögon, öron och alla sinnen och följ mig, så skall jag visa dig Europas vackraste och mest fulländade tryckerietablissement på denna sidan Berlin.
Ja, det sista låter verk- ligen en smula anspråksfullt, men det är fack- män, som ha sagt det!
Jag öppnade den med mattslipadt glas för- sedda dörren till höger, hvarefter vi stego in i kassakontoret och expeditionen.
Vår Iduns- vän lät sin blick granskande öfverfara det stora rummet med sina pulpeter, där perso- nalen var i full fart med de löpande göro- målen, medan telefonerna ringde, människor skyndade in och ut och packor af tidningar expedierades åt olika håll.
— Säg mig, h a r den h ä r lokalen inte heller sitt motstycke norr om Berlin, hviskade min följeslagare och såg klipsk ut.
— K n a p p a s t.
.
.
Och i ett afseende är den särskildt märkvärdig, ty vid den där pulpeten, där du ser den unga damen, som aftecknar sig mot fonden af ett kassaskåp, utbetalas GARDSFLYGELN.
alla Iduns honorar, och det är minsann inte småsmulor, må du tro.
— Ah, åpropos honorar, skulle du vilja titta på den h ä r uppsa.
.
.
Innan han hunnit tala ut, hade vi tagit marmortrappan till första våningen i fem steg, kommit in i den i grönt och hvitt hållna redaktionskorridoren, hvarifrån vi gläntade på dörren till direktionsrummet, där direk- tionen just var samlad till öfverläggning.
Vår Idunsvän uttalade sakta sitt stora välbehag öfver hvad han såg: den smakfulla och solida valnötsmöbeln, det amerikanska skrifbordet, men framför allt den sittande direktionen, som han antog vara läsekommittén, sysselsatt med att fälla domen öfver inlämnade manuskript ... Härifrån styrde vi kosan till själfva redak- tionen, fyra ljusa, glada rum, liggande i fil och befolkade af en redaktionsstab, hvars människovänliga åtsida ej synes äga det min- sta sammanhang med giftigheten i Iduns bref- låda.
Min följeslagare blef synbarligen rörd öfver friden i redaktionssekreterarens anlete, där han satt med ett manuskript i handen och smekte det, som om det varit ett litet menlöst barn, hvilket kanske också var för- 1 1 E N D E L A F STORA TRYCKERISALEN.
54
IDUNS JULNUMMER SATTERISALEN A T BRYGGAREGATAN.
hållandet.
Men trädde man närmare, fann man, att satiren gnistrade under den god- modiga ytan, ty på bordet bredvid låg ett påbörjadt breflådsmanuskript, hvars första rad ännu ej hunnit torka, och som lydde så h ä r: Lola.
Ställ stickmaskin!
undan skrifmaskinen och köp en Min vän kände sig obehagligt berörd af denna blick bakom redaktionskulisserna, fick hjärtklappning och anhöll i taktfulla ordalag att få byta om vistelseort, hvilket beviljades.
Vi stego nu upp till den en trappa högre liggande sätterisalen, därvid passerande tryc- keriföreståndarens rum och tryckerikontoret, hvarest tryckeriets alla kunder afleverera sina beställningar.
Den stora sätterisalen med breda fönster åt alla fyra väderstrecken och plats för bortåt 120 sättare gör ett på samma gång ståtligt, ljust och luftigt intryck.
Det är h ä r » den tjänande brodern fäster skaldens kolonner af tankar på papperets snö », h ä r som den fli- tige sättaren medels typ ställd vid typ i vinkel- LITOGRAFISKA haken låter tänkarens idévärld bli till voly- mer att läsas och njutas af människorna.
Från sätteriet begåfvo vi oss ned i boktryc- keriet, hvilket är fördeladt i två våningar, nämligen i bottenvåningen och källarvåningen.
Bottenvåningens tryckerisal h a r en golfyta af 875 kv.-meter, är rikligt belyst med ofvan- Ijus från en ljusgård samt af ofantliga fönster.
Den inrymmer ej mindre än 19 snällpressar och 6 accidenspressar.
Källarvåningens tryckerisal inrymmer rotationspress och fyra snällpressar; vidare finnas därnere lokaler för stereotypgju- teri och valsgjuteri, stenlager, stensliperi och — ej att förgäta — Iduns papperskorg, ett sär- skildt rum för pappersaffall, i hvilket mynnar en trumma, förbunden med alla arbetslokalerna.
Min följeslagare stod några ögonblick som fastnaglad af detta författarnes Hades, ty en ström af papper gled just ut ur öppningen och fyllde det ofantliga rummet.
Men plötsligt slet han sig lös från den fascinerande taflan, och det var med en lätt- nadens suck han inträdde i den grafiska anstaltens atelier, där hans tankar på för- fattarskapets många vanskligheter skingrades ATELIERN, — 55 —
IDUNS JULNUMMER KEMIGRAFISKA inför det intressanta skådespelet af, h u r Iduns tusentals illustrationer tillkomma efter en mängd invecklade procedurer.
Han såg, h u r syrorna utförde sitt viktiga frätningsarbete, h u r etsnålarne gräfde sig in i metallen, han tittade in i de olika mörk- rummen, bländades af de elektriska strål- kastarne och hörde en mängd underliga tek- niska facktermer, som han inte begrep så synnerligen mycket af, men som han i alla fall fann utomordentligt själsodlande.
Därefter ställdes stegen till litografiska anstalten, hvarifrån utgått sådana litografiska mästerverk som reproduktionen af Carl Lars- sons » Titt-ut », framställd i 17 färger och så troget smygande sig efter urbilden, att konst- nären själf ej kunnat skilja originalet från efterbildningen.
Här finnas 5 snällpressar och 5 handpressar.
Men vi ha glömt att bese en sak och en af de märkligaste, som ej minst bidrager att göra Idun till den trycktekniska mönsteran- stalt den i närvarande stund är, nämligen Iduns gas- och elektricitetsverk.
Alltså måste vi ännu en gång ned i underjorden!
Det dånar och mullrar därnere och en intensiv hetta kommer oss nästan att tappa andan.
Jag demonstrerar i larmet för min följeslagare: Gasen destilleras ur antracitkol af ett Dowson-gasverk, ledes därefter till en gasklocka på gården samt därifrån till två 50 hkr:s gasmotorer i källaren, drifvande två elektromotorer, som i sin ordning tillfreds- ställa behofvet af elektricitet för ljus och kraft; genom kablar i cementgolfven ledes den till de olika pressarne, som ha hvar sin motor.
Äfven finnes eget vattenverk, som med automatiskt verkande elektrisk pump förser etablissementets alla lokaler med vatten.
Min vän tar sig förbryllad om hufvudet, han ä r oförmögen att så hastigt smälta alla intryck, som utan uppehåll klamra sig fast i hans bjärnvindlingar, och han ber med ANSTALTEN.
en af trötthet och öfverraskning mycket för- svagad stämma om en liten vrå, skyddad för maskiner, falluckor och elektriska urladdnin- gar, såväl mekaniska som redaktionella — de sistnämnda är han mest rädd för, säger han — där han kan få sitta litet och hämta sig.
Jag hissar honom upp i femte våningen till hoffotografen Blomberg, i hvars med gul sidenmöbel monterade väntrum han finner den frid han söker.
Den med stor konstnär- lig smak inredda ateliern, från hvars fönster Stockholms stora fabrikscentrum Kungshol- men med sin rök, sina tusen eldslågor i höstkvällen helt kan öfverskådas, tilltalar honom i hög grad, liksom allt hvad han sett af Iduns nya ståtliga hem.
Och då jag följt honom utför trapporna, sedan han hvilat sig, och vi ånyo stå ute på gatan, som badar i ljus från Idun-etablisse- mentets många fönster, vänder han sig om och ser upp mot huset, som hägnas af den eviga ungdomens gudinna.
Han synes helt och hållet ha förgätit sitt ursprungliga ärende.
— Det är verkligen vackert, säger han, alla de där upplysta fönsterraderna, maskin- surret från salarne.
där tryckpressarne i svindlande fart ge ifrån sig de tryckta arken, som ska bli böcker och tidningar.
Det ligger något symboliskt i det där, och när jag tän- ker på, att hvarje vecka i tusentals nordiska hem när och fjärran Idun väntas som en kär och intressant vän, får byggnaden öfver sig något imponerande, något af ett ljustempel, dit allas tankar gå.
Vi skildes.
Men de sist sagda orden ringde ännu i mina öron.
» Huset, dit allas tankar gå. » Ja, det skall nu mera än någonsin blifva Iduns uppgift, att från sitt nya hem verka med ordets och bildernas makt i sådan rikt- ning, att sympatibandet mellan publiken och tidningen blir allt fastare och tidningens sträf- vanden allt bättre förstådda.
Ernst Högman.
Observera de intressanta nyheterna i Iduns anmälan å detta nummers båda sista sidor!
1.
Hopsättningsverkstaden.
2.
En af a r b e t s s a l a r n e.
FRÅN • • • AKTIEBOLAGET SEPARATORS VERKSTÄDER FLEMINGGATAN 14 STOCKHOLM ALFA-LAVAL-Separatorerna världen, hvilket vida öfverstiger het öfver siffror hvarje Under hvilket bevisa annan bättre spridts i öfver 350.000 exemplar alla k o n k u r r e n t e r s ALFA-LAVAL-Separatorerna Dessa hafva ha erhållit öfver sammanlagda 5 6 0 första öfver hela försäljningssumma.
pris.
ä n o r d ALFA-LAVAL-Separatorernas öfverlägsen- mjölkskumningsmaskin.
1901 tillverkades m e d 3 0 0 arbetsdagar o c h försåldes å 10 timmar 48,150 ALFA-LAVAL-Separatorer, g ö r 1 6 0 st. p r d a g o c h 16 ALFA-LAVAL- Separatorer i timmen.
— —.
—,.
— —, ».
• DET NYA NÄRINGSMEDLET.
PROTON AL FA-LAVAL ^ r ruiun D««fv-frttft F I VI l U l l r e t s f ä l l d t t s n ö h v i t t, hållbart lättlösligt pulver fram- a f m j ö l k _ D * * f * 4rktl I 1 UIUU utgöres af koncentrerad ägghvita, särdeles lämp-] ig f näringsändamål.
k o m m e n d e r a s af läkare vid sockersjuka, nerv- feber, lungtuberkulos, njur- och maglidanden m. fl.
sjukdomar.
ö r r D * * r \ 4 / \ * i * kg.
häraf motsvarar hvad ägghvitehalten be- r i U l U i l äffar 2 5 liter mjölk, 135 st. ägg, 4 ä 5 kg.
kött.
Pl«fv4- {\ f * tillsatt till andra födoämnen, såsom bröd, mjölk, t 1 U I U U gröt, choklad o. s.
v. ökar i hög grad deras nä- ringsvärde.
O-^^v4-s \ t % * alldeles förträffligt vid proviantering för sjö- I 1 ULUll ^ för armén, turister, sportsmän, sjukhus r e s o r tr PFOTOFL.
t g 0 ^ ' ^°^ ganismen.
ö r e s u st f H ändigt af den mänskliga or- är af ovärderlig nytta för barn, konvalescenter gamla personer.
PROTON och AKTIEBOLAGET PROTON bör icke saknas i något hem.
Ty * » g \ 4-f \ * m säljes i y kg.
påsar ä 1 kr.
st. af apotekare * * och alla välsorterade specerihandlande.
4 D # * / \ - é / \ ri lIUlUII " DI " öd tillverkas och försäljes af C.
W.
Sehu- h e r, Norrlandsgatan 17, Stockholm.
m a c 5EPARATOR STOCKHOLM
?
LÄMPLIGA S J U L P R E S E N T E R S F L O R A S S • • S i CEAU DE COLOQNE o. PARFYMER S V Fin odeur och stark parfym.
&lt; F L O R A S £ TOILETTETVÅLAR #?
S \ öfverfettade, beredda efter fransk metod f V med stark parfym.
Däribland framhålles g Q särskildt # 3 V / V T ^ y Nyheter för 1903: Tidningens samtliga prenumeranter såväl i Stockholm som landsorten erhålla i vår såsom gratisbilaga ett pryd- ligt Porträtt- och Biografialbum b / ver Statsrådets och Riksdagens Andra kammares ledamöter med 240 porträtt.
Prenumeranterna i landsorten erhålla gratis det syn- nerligen värdefulla LANDTMÅNNABLÅDET, Afton- bladets bilaga för odling och näringsflit, hvilket utkommer med 4 0 nummer årligen och i hvars redaktion med- verka framstående förmågor inom landtbrukets område- Biand dem som lofvat att regelbundet lämna bidrag till Landtmannabladet må främst nämnas Lantbruksaka- demiens sekreterare professor H.
J. Juklin-Dannfelt.
Aftonbladets prenumerationspriser blifva för 1903 oför- ändrade: LILJEMJÖLK-TVÅL, VIOL-TVÅL, LANO= C Dagliga hufvudupplagan: LINECRÉME=TVÅL, BARN-TVÅL o. INDIAN} i Stockholm, helt år Kr.
14: —, kvartal kr.
4: —.]
vid postp) - enumeration, helt år kr.
12: —, kvartal kr.
3: 5 0.
HAY-TVÅL S Dagliga landsortsupplagan: helt år kr.
6: —, kvartal kr.
I: 7 5.
Half veckoupplagan: Fabrikaten äro af finaste ingredienser och / beredda med största omsorg samt prisbelönta Jf helt år kr: 1: 3O, kvartal kr.
0: 5 0.
med många guld= och silfvermedaljer och \ Crand Prix i Europa och Amerika.
Sk Aftonbladet utgår nu i 160.000 exemplar, däraf dagliga upplagorna 25.000 exemplar,} TEKNISKA AKTIEBOLÄGET FLORA &lt; Halfveckoupplagan (endast fasta prenume- C OEFLE — STOCKHOLM S ranter^ 135.000 exemplar.
GÖTEBORGS HANDELS- OCH Göteborgs aftonblad G ^ A RIKHALTIGT, OMVÄXLANDE » * IR * S •f .S&gt; Svensksinnad, själfständig,: £ vaken, orädd, cö ~ +3 med fosterlandets framtid stän- KÖ digt i sikte.
Mlä CÖ jB) — " S J2 J^fl TS gj, TFI OT ~tn W^S S eo G!
5 .S § » 2 " C - s 1 &gt; &gt;g S " g &gt; Snabbaste utrikes afdelning ge- nom särskilda privattelegram och framstående korrespondenser fr. Köpenhamn, Helsingfors, Rom, London, Petersburg, Hamburg, Berlin o. s. v. Utförlig litteraturafdelning, tu- sentals politiska artiklar.
Ypperlig annonstidning.
Upplaga 2 4 - å 2 5, 0 0 0 ex. 1^ är Västra Sveriges ojämförligt största och mest spridda dagblad.
INNEHÅLL, ALLMÄNINTRESSANT GÖTEBORGS- HANDELS OCH SJÖFARTS-TIDNINGS postupplaga är större än någon annan FÖR HELA LANDET.
F OJ SJÖFARTS-TIDNING Blott Sex (6) kr.
pr år kostar å hvarje postanstalt Göteborgs Aftonblad daglig Göteborgs-tidnings.
Afven upp- lagan i dess helhet är större än någon annan Göteborgstidnings.
GÖTEBORGS HANDELS- OCH SJÖFARTS-TIDNINGS dagliga upplaga är omkr. 16,000 ex. stark.
GÖTEBORGS HANDELS- OCH SJÖFARTS-TIDNINGS lördagsupplaga utgår i öfver 3 1, 0 0 0 ex. Postprenumerationspris endast kr.
9: — pr år kr.
2:75 pr kvartal.
Handelstidningens Veckoblad som sprides utom Göteborg (2 ggr i vec- kan), har f. n. en postupplaga af öfver 14,000 ex. A n n o n s e r, som införas i både lördags- upplagan och Veckobladet, spridas sålunda i öfver 4 5, 0 0 0 ex. HANDELSTIDNINGENS VECKOBLAD kr.
1:20 pr år.
En billig tidning för folk!
S v e n s k a D a g b l a d e t intelligent STOCKHOLM Omdömen om STOCKHOLMS-BLADET E n af h u f v u d s t a d e n s förnämsta politiska skriftställare kref i bref till större l a n d s o r t s b l a d: &gt;Den genom sina korta, slående, själfständiga o c h ilangfulla artiklar bäst redigerade af h u f v u d s t a d e n s k o n - ÄR DEN STÖRSTA, POPULÄRASTE OCH DÄRFÖR OCK m e s t AF STOCKHOLMS STÖRRE s p r i d d a DAGLIGA MORGONTIDNINGAR.
INGEN ANNONSÖR, SOM SÖKER DEN b u r g n a: rvativa t i d n i n g a r är S t o c k h o l m s - B l a d e t ».
OCH ALLTSÅ k O m d ö m e af e n p r e n u m e r a n t: » Det är den piggaste, onservativa tidning, korrektaste som någonsin och mest utgifvits välskötta i vårt A. land ».
O m d ö m e af e n p u b l i c i s t: &gt;Ännu h a r jag, s o m i e g e n s k a p af litteratör följt m e d 20 år, aldrig SUMMA ANNONSERA I sett e n s å frisk högertid- Svenska Dagbladet SOM ÄR ETT ENASTÅENDE FÖRDELAK- ing s o m Stockliolms-Bladet, aldrig e n s å klar o c h o s m i n - TIGT ANNONSORGAN.
ad h å l l n i n g i dagens frågor. » STOCKHOLMS-BLADET Svenska Dagbladet STOCKHOLM k o s t a r för h e l t å r: £ANDSORISUPPLAGAI \ SLOCKHOLMSUPPLAGARI V \ R.
3: 60 » 5: — Svenska Morgon Frisinnad.
Själfständig.
dagliga PUBLIKEN, BÖR FÖR- S. kyrkoherde.
ressen i öfver ö p s t a r k a bladet ÅFFTXR ETT £A (FT / 09 Sveriges enda helnykterhetstidning.
Utkommer 1903 med sin 13:de årgång.
Morgonupplagan — för Stockholm — med sju nummer i veckan, kostar för helt år kr.
6: —, kvar- tal kr.
1:60.
Dagupplagan — för landsorten — med sju num- mer i veckan, kostar för helt år kr.
4: —, kvartal kr.
1: 2 5.
Hvarannandagsupplagan — för landsorten — med ett nummer hvarje tisdag, fredag och söndag — söndagsnumret ett uppbyggelseblad — kostar för helt år kr.
3: —, kvartal 6 5 öre.
Allt postbeford- rings- och hembäringsafgiften inberäknad.
Alla prenumeranter å någon af Svenska Morgon- bladets upplagor erhålla i början af januari gratis ett extra fint &lt;f * ~&gt; Nyårsalbum om 48 stora sidor, innehållande bl.
a. mer än ett 300=tal porträtt och ett rikhaltigt textinnehåll.
All prenumeration för landsorten sker å närmaste postanstalt.
Prenumerera i god tid!
Stockholm i November 1902.
REDAKTIONEN.
pris finnes t KR.
2:50.
BOARJE BOF&gt; OCH musifbanbcl.
T 1 VAD ÄR HELS N I GBORGS DAGBLAD ^ 1 HELSINGBORGS HL Annonsering M 1 1 1 är norra Skånes, DAGBLAD \ s ö d r a S m å l a n d s o c h Hallands enda Morgontidning.
är o c k enda o r t s t i d n i n g, som utkommer äfven SÖNDAGAR.
är enda t i d n i n g i södra Sverige m e d KABELTELE- GRAM MED HANDELSNOTERINGAR från Amerika samt enda t i d n i n g m e d daglig KOPPARNOTERING fr. London.
är e r k ä n d t södra Sveriges förnämsta SJÖFARTS- TIDNING (Obs.!
Daglig Öresundslisla!)
o c h därjämte en u t m ä r k t LANDTBRUKSTIDNING.
g QEFLE OCH GEFLEBORGS LÄN 8 är den förnämsta nyhets- och annonstidningen.
•I QEFLE-POSTEN I Största s p r i d n i n g h o s d e n köpstarka p u b l i k e n.
l ä m n a r ett eleg.
JULNUMMER m.orig.-bidr.
lämpligaste tidning ^ HELSINGBORGS DAGBLAD är spridt öfver hela södra Sverige s a m t i norra Sveriges k u s t s t ä d e r, d e s s u t o m i Tysk- land, E n g l a n d m.
fl.
länder.
h m m m,, j, Dagblad.
H e l s PUCK är Sveriges ajgi • n g 0 r] | ^.
m p u C K k o s t a r för h e l t ä r 4.
7 5 roligaste GÖTEBORGS-TIDNINGEN s k ä m t MORGON-POSTEN " DE MODERATES " TIDNING " BÖRSCENTERNS " TIDNING eTT^ntt, „ r n r n ~ \ PUCK kostar tidning.
1 RENUMERERA _ h.
a l f M t å.
r for PUCK är JL Sveriges finaste s k ä m t t i d n.
tim 2: 50.
PUCK är Sveriges m e s t o m v ä x - 1 lande skämttidning.
B M PUCK kostar M PUCK har större litterär o c h G " \ FÖR K V A R T S ÅR artistisk stab an någon a n - • J \ nan s k ä m t t i d n i n g.
25.
PUCKS t e x t bjuder p å verklig satir o c h humor.
V PUCKS illustrationer ä r o artistiskt utför- M W da k o n s t v e r k.
B™ " ^^^ PUCK är e n o u t t ö m l i g glädjekälla hela fl UCK!
året o m.
.^Bt.
P U C K får ej s a k n a s i något h e m.
— PUCKS helårspre- n u m e r a n t e r få vårt extrafina j u l n u m m e r för 1903 gratis.
1: Själfständig — Vaken j$ gratis.
Pris för helt år 6: —, kvartal 1: SO, postarv.
inräknad!
Underhållande, * £ MÅNGA MEDARBETARINNOR " DAMERNAS TIDNING ".
Prenumerera på P U C K för 1 9 0 3 å närmaste postanstalt.
Sigurd JU — Hufvudredaktör: W. WALLDÉN — ||| fijB Enda tidning i Sverige, hvari SIOURD FIR) I n n e h å l l e r u t o m medarbetar — med minst 2 artiklar i veckan, föpsj Ledande artiklar i politiska ämnen och däraf 1 Kaleidoskop — är SMÅLANDSPOSTEN Prenumerationspris 3 kr.
pr år.
Bästa dagens frågor Snabb och tillförlitlig nyhetsafdelning.
«S&gt; Rikhaltiga afdelningar för litterära och kulturella ämnen.
O) Talrika korrespondenser från utlandet.
OM Värdefulla och underhållande söndags= föS nummer.
rrij Är stort annonsorgan.
annonsorgan!
•t Ore6ro jäjc «SS&gt; Äg EO |nj SP?
?3S * Dag6facl ÖSTERGÖTLAND^ DAGBLAD, daglig m o r g o n t i d n i n g för KÖPING Småland Hufvudredaktör: D:r E.
N.
SÖDERBERG.
och och bilder från ning, s o m gör annonsorgan.
Närike Bergslagen.
Effektiv annonstidning.
Årspris (inberäknadt postarvode): 5 KRONOR.
LIN- särdeles lyckliga läge de s n a b - Själfständig, o m v ä x l a n d e o c h i n n e h å l l s - mycket stor sprid- ett af landets allra bästa rik h a r t i d n i n g e n o c k s å n å t t e n Lättläst och omväxlande.
porträtt och o c h S ö d e r m a n l a n d, erbjuder på grund af sitt utgifningssynpunkt baste n y h e t e r.
' MtAommer Avarje Ae / fffri dag.
Talrika ur NORRKÖPING m e d hela Östergötland, s a m t en stor del af d e n till Ingen a n n a n Ö s t g ö t a t i d n i n g m e d publik u r alla samhällslager, erbjuder s a m m a möjlighet för a n - nonsörer att få s i n a m e d d e l a n d e n j ä m t spridda i n o m hela länet, så i stad s o m på land.
Andra ö s t g ö t a t i d n i n - gar läsas på landet, m e n icke i Norrköping, eller i Norr- köping, m e n icke p å landet, eller i L i n k ö p i n g, m e n icke i Norrköping, eller i Norrköping, m e n icke i Linköping.
Östergötlands Dagblad d ä r e m o t läses öfverallt.
UPPLAGA S — " 7, 0 0 0.
dididididididididididididididididi di di di di di di för di di di di di di di di di di i största urval.
di di di di di di &lt;D^&gt; &lt;DÅ&lt;D^&gt; &lt;D^&gt;&lt;DJ~&gt; C3^&gt;C2^~&gt; C2^OC2^ » &lt;DJK (DJ~&gt; fjyttiga Julklappar i * di S lagteriaktiebolaget NORRMALM rekommenderar till J u l e n: Barnen.
Soda socAersaltade SfcinÅtor, m.
Barnkläder m. Försäljningslokaler: Kungsgatan io, Kungstensgatan 2 5, Karlavägen 2 2, St. Badstugatan 6 8, Karlbergsvägen 6 2.
M. BENDIX di 16 Regeringsgat.
di dididididididididididididididididi P. Q. BJURSTRÖM ai Drottningg.
STOCKHOLM.
Största Drottningg.
51 lager af LAMPOR, GLAS, PORSLIN, NICKEL, NYSILFVER, GALANTERIARTIKLAR * « A / ft tfi / / lägsta priser.
Aktiebolaget Stockholms Fotograf iska Magasin Drottninggatan 3 2, Stockholm rekommenderar sitt välsorterade lager af — ===== Fotografiapparater ===== — äfvensom alla till fotograflen hörande artiklar för såväl amatörer som yrkesfotografer.
Obs!
Stort lager af de så allmänt omtyckta Mer- kurkamerorna i nya modeller fr. kr.
9 — till högre pris.
Priskuranter gratis, men ej franco (porto 0.15).
Allm.
tel. Rikstel.
Telegrafadress: " CORMÉRYS ".
Sveas Choklad!
Högsta utmärkelse: GULDMEDALJ I STOCKHOLM 1 8 9 7.
Barngarderoben Linoleumfabriken, Forshaga.
Den enda ~ i sitt slag i Sverige.
denna alla mödrars ovärderliga skatt och hjälp- reda, utgifves äfven under nästa efter samma bepröf- vade plan som hittills.
Med sitt en gång i månaden utkommande 8-sidiga nummer, innehållande bortåt ett hundratal illustrationer öfver allt, som hör till våra barns dräkt från de spädaste åren till vuxen ålder, och åtföljdt af en stor dubbelsidig mönsterbilaga, ersätter tidningen mångfaldt den ringa prenumerationsafgiften af 3 kronor pr år genom den nytta och den besparing, dess praktiska vinkar och råd bereda hvarje hem.
Hvarje husmoder, som själf ombestyr sina barn- kläders förfärdigande i hemmet, bör ej försumma att prenumerera på Barngarderoben
•VARI A- Sveriges främsta månadsskrift.
V w daglig S t o c k h o l m s t i d n i n g &lt;?
(Utgifvare: Torvald Nyström; r e d a k t i o n: T. Nyström och Henning Berger.)
utgifves u n d e r år 1 9 0 3 u n d e r s a m m a l e d n i n g s o m h i t - tills o c h intager följaktligen e n oförändrad s t å n d p u n k t i dagens sociala o c h politiska frågor.
T i d n i n g e n h a r ett rikhaltigt o c h o m v ä x l a n d e innehåll, intressanta följe- \ T A p | A tonger.
g å n g p o p u l ä r a o c h u n d e r h å l l a n d e s o m värdefulla o c h Nya Dagligt A l l e h a n d a s bilaga A p t A det bästa ligen af m o d ä r n s v e n s k illustrerade A D I A _____ skönlitteratur uppsatser och i form af artiklar i aktuella räknar bland s i n a m e d a r b e t a r e s å g o d t samtliga Sveriges yppersta är s l u t l i g e n den förfat- enda motsvarighet S k a n d i n a v i e n till d e u t o m l a n d s varo utan veckobladet ALLEHANDA: 5: — kr.
3: — » 1: 50 &gt; _.__ 0: 60 &gt; 4: — 2: 50 1: 25 0: 50 kr.
» - » » nått d e n för s v e n s k a förhållanden enastående AT A p | A är s å l e d e s af ofvan anförda o r s a k e r d e n \ T A p T Ä som utkommer som ej bör m e d tolf g e d i g n a, rikt i l l u s t r e r a d e m å n a d s h ä f t e n o m året, kos- tar i p r e n u m e r a t i o n (g e n o m p o s t v e r k e t e l l e r b o k h a n d e l n) endast Kr.
7:50 för år 75 öre.
(fritt h e m s ä n d), lösa häften Håkanssons, E s l ö f &gt; tillverkning, paten- teradt g i f t f r i t t a n t i s e p t i c u m, oumbärligt i hvarje hem där m a n försökt det.
Bastå medel mot h u d s j u k d o m a r, h å r s j u k d o m a r, y t t r e s k a d o r, såsom f r o s t - och b r ä n n s k a d o r, s å r n a d e r, äfven då de äro af t u b e r - k u l o s a r t, s n u f v a, h o s t a m. m. m. m. Beskrifning om Salubrins användning åtföljer hvarje flaska Salubrin.
Se dessutom meddelandena i Eira af de mest f r a m s t å e n d e l ä k a r e m. fl.
Allmänhoten varnas mot efterapningar af fabrikatet.
Salubrin tillhandahålles i Parfym-, Speceri- och Färgaffärer.
Parti- lager hos G E I J E R &amp; C: o, S t o c k h o l m.
HALDA SI^^MASK^NER Y p p e r s t a b e s k a f f e n h e t.
— S v e n s k t i l l v e r k n i n g.
— Full g a r a n t i.
Prislista från ombuden eller frän HALDA FICKUR-FABRIK, Svängsta.
Grundlagd å r 1887.
HELT ÅR KR 2: 2 0 HÄLFT ÅR KR.
1: 2G f ELEGANTARE OCH SMAKTUIIARE än någonsin, i h e l t n y u t s t y r s e l, utkommer Iduns Modetidning år 1 9 0 3 med två nummer i månaden, hvart och ett med dagens nyaste moder från Paris, London, Wien och Newyork, tryckta på tjockt och fint illustrationspapper.
Dessutom en serie afbildningar af våra vackra svenska folkdräkter.
IDUNS MODETIDNING Då den därtill erhålles till det otroligt billiga priset af kr.
2:20 för helt år eller kr.
1: 2 0 för hälft år å närmaste postanstalt genom prenu- numeration, eller 1 0 öre pr nummer hos alla våra kommissionärer samt tillhandahåller tillklippta, fullt korrekta mönster till ett mycket billigt pris, finnes det helt visst ingen praktisk husmor, än mindre någon söm- merska, som underlåter att på prof prenumerera på HÄLFT ÅR KR.
1: 2 0 i numera s p r i d n i n g e n af öfver 9,000 e x.
- » " Y l - T V enda Svenska tidskrift, saknas i något svenskt hem.
__ räknas s å s o m och s å g o u t e r a d e „ M a g a z i n e s " o c h h a r efter fyra å r s till- 12: — kr.
6: 50 » 3: 50 » 1:25 » _ J A p i A - * * AVl_N.
NATIONALUPPLAGAN .4 stående ä m n e n o c h frågor.
\ T STORA UPPLAGAN a de » Personer tare o c h k o n s t n ä r e r.
(för hufvudstaden och landsorten) hvarmed g r a t i s följer veckobladet A L L E H A N D A: A ¥ ITr&gt;r&gt;IKT ^ förutom krönikorna kortare n o v e l l e r o c h dikter s o m o c k s å b l a n d a d e, v a n - som är (i n b e r ä k n a d t p o s t a r v o d e t): ^ALU _L) l \ In alltid, H ä n d e l s e r ", „ S c e n e n ", „ M u s i k " o c h » Litteratur ", såväl \ T (endast för landsorten) m e d veckobladet ALLEHANDA: innehåller - * " " • « » • illustrerade PRENUMERATIONSPRISET Helt år ... _ Hälft år Kvartal Månad tidskrift i grader, alla k l a s s e r.
\ T är afsedt a t t hufvudsakligast innehålla förströelseläsning för familjekretsen, s å s o m s m ä r r e noveller, skisser, schack- afdelning o c h mera dylikt, s a m t porträtt o c h illustra- tioner till dagens krönika.
V e c k o b l a d e t t r y c k e s m e d t v å färger, olika för hvart n u m m e r, o c h stor o m s o r g ned- lägges på a t t dess illustrationer alltid skola vara först- klassiga.
V e c k o b l a d e t i n n e h å l l e r i regel 2 ä 3 porträtt eller andra illustrationer i h v a r t n u m m e r.
__ enda rikt i l l u s t r e r a d e i n n e h å l l är njutbar för alla b i l d n i n g s - ILLUSTRERADE VECKOBLADET ALLEHANDA Helt år Hälft år Kvartal Månad är o v e d e r s ä g l i g e n d e n • " • * • * • * • * » • S k a n d i n a v i e n, s o m g e n o m sitt på s a m m a l-JUINS MUDfcj 1 i U J N i N U t o r ä r 1 9 0 3.
HELT ÅR KR.
2: 2 0
IDUN 1 9 0 3 FÄNRIK STÅLS JOHAN LUDVIG RUNEBERG - SÄGNER ALBERT EDELFELT " HERR ARNES PENGAR " SELMA LAGERLÖFS NYA BOK M ERA F R Ä J D A D E NAMN än ofvanstående k u n n a väl ej läsas i s a m b a n d m e d Idun.
Ingen skald ä r så läst o c h värderad i Sverige o c h F i n l a n d s o m Johan Ludvig Runeberg, o c h intet af hans arbeten öfvergår Fänrik Stals Sägner.
Fattig o c h rik, u n g o c h g a m m a l — alla älska d e v a r m t dessa fosterländska bilder.
Och ingen torde hafva varit bättre skickad a t t illustrera Runebergs sånger ä n skaldens egen lands- m a n Albert Edelfelt, e n af n o r d e n s störste n u lef- v a n d e konstnärer.
D e t h a r h a n ock bevisat g e n o m d e n praktupplaga af Fänrik Ståls Sägner, s o m för ett par år sedan u t k o m i Helsingfors, o c h s o m i sitt h e m l a n d m o t t a g i t s m e d j u b e l.
På grund af dess höga pris — 27 kr.
5 0 ö r e pr häftadt e x e m p l a r — hafva e m e l l e r t i d e n d a s t några h u n d r a e x e m p l a r af detta praktverk sålts i Sverige.
A t t d e t dock äfven här, till e t t måttligt pris, skulle hafva alla u t s i k t e r att varda i bästa m e n i n g populärt, d e t framgår bland a n n a t däraf, a t t då Edelfelts originalteckningar till Fänrik Ståls Sägner i början af detta å r voro u t - ställda i N a t i o n a l m u s e u m liärstädes, ej m i n d r e ä n 16,000 p e r s o n e r i n o m l o p p e t af några dagar togo d e m i b e s k å d a n d e.
D e t v a r m e d e t t ord e n e n a - s t å e n d e utställningssuccés.
I h v a d s a m b a n d står n u detta m e d Idun 1903?
Jo, utgifvaren af Idun har lyckats förvärfva förlags- rätten till e n n y upplaga af Runebergs Fänrik Ståls Sägner m e d j u s t dessa konstnärliga illustrationer af Edelfelt.
O c h Iduns Redaktion är i tillfälle a t t er- b j u d a s i n a p r e n u m e r a n t e r detta fosterländska prakt- v e r k till d e t oerhördt billiga priset af endast 8 kronor, eller mindre än tredjedelen af original- upplagans pris.
Utstyrsel o c h omfång varda i d e t n ä r m a s t e lika m e d originalupplagans.
F o r m a t e t blir nästan s o m Iduns, o c h arbetet t r y c k e s p å tjockt o c h fint, glättadt papper.
Praktverket k o m m e r i s i n h e l h e t a t t omfatta ej m i n d r e ä n 2 8 0 stora Idunsidor m e d o m k r i n g 140 illustrationer, däraf minst e t t 50-tal, upp- tagande hel sida.
Och l i k s o m Fänrik Ståls Sägner s o m b e k a n t äro delade i t v ä n n e lika stora afdelningar, så k o m m e r utgifvandet af v e r k e t i dess h e l h e t a t t utsträckas u n d e r de t v ä n n e n ä r m a s t e åren 1903 o c h 1904 m e d ett 8-sidigt ark h v a r tredje vecka, s å a t t d e t h e l a föreligger fullt färdigt u n d e r s i s t n ä m n d a å r eller jämnt hundra år efter skaldens födelse.
alldeles särskild o m s o r g å t textafdelningen, så a t t d e n fortfarande s o m hittills beträffande både o m - fattning o c h värde k o m m e r att stå v i d a öfver, h v a d andra v e c k o t i d n i n g a r h a a t t erbjuda.
Särskildt vilja vi påpeka d e alldeles ovanligt intressanta arbeten, s o m föreligga till införande i d e n n y a årgången af Iduns Romanbibliotek.
U t o m Gustaf af Qeijerstams ypperliga n o v e l l s a m l i n g » Kampen o m kärlek », s o m k o m m e r a t t afslutas u n d e r första kvartalet, ligga redan färdiga h o s r e d a k t i o n e n e n längre novell » Diamantkorset » af Daniel Fall- ström, e n s y n n e r l i g e n s p ä n n a n d e historisk r o m a n från d e t d ö e n d e Polen, kallad » Mot undergången », briljant berättad af Ulla Linder (debut), s a m t e n u n d e r h å l l a n d e följetongsroman, » Lifvets röster », af Elisabeth Kuylenstierna.
D ä r j ä m t e v ä n t a vi på det n y a året e n längre novell " HERR ARNES PENQAR " af SELMA LAGERLÖF.
D e n n u v ä r l d s b e r ö m d a författarinnan h a r e j, så- s o m h o n tänkt, redan i å r k u n n a t afsluta detta arbete, enär h e n n e s » Jerusalem » tagit längre t i d, än b e r ä k n a d t v a r.
H o n anser sig n u e m e l l e r t i d k u n n a utlofva d e t färdigt u n d e r l o p p e t af i n s t u n - d a n d e v å r.
O c h a t t det, n ä r d e t k o m m e r, skall m o t t a g a s m e d d e t lifligaste intresse, d ä r o m ä r o v i förvissade.
— För öfrigt skola vi söka a t t i alla afseenden häfda vår rangplats s o m landets illustrerade tidning.
erkändt främsta U t o m årets 52 ordinarie n u m m e r erhåller hvarje p r e n u m e r a n t hädanefter s o m hittills d e t eleganta och rikhaltiga j u l n u m r e t, h v i l k e t s o m gratispresent står utan motstycke i Skandinavien.
Dess lös- n u m m e r p r i s ä r 1 krona.
Iduns p r e n u m e r a n t e r, såväl 113 ' tillträdande s o m förutvarande, hafva därjämte allt fortfarande rätt att, så långt upplagan räcker, för det y t t e r s t låga priset af 3 kronor erhålla d e n i 17 färger utförda r e p r o d u k t i o n e n af Carl Larssons för- tjusande akvarell " Titt-ut ", e n r e p r o d u k t i o n s å u t m ä r k t, a t t d e n k n a p p t k a n skiljas från originalet.
Med allt detta blir dock Iduns pris för d e t k o m - m a n d e året oförändradt eller 6 kronor för den vanliga upplagan s a m t 8 kronor för praktupp- lagan, s o m skiljer sig från d e n förra e n d a s t g e n o m sitt tjockare o c h finare papper, hvarpå illustratio- n e r n a bättre framträda.
Härtill k o m m e r n u för år 1 9 0 3 d e n s. k.
F ä n r i k Stål-upplagan, ländska skalde- och praktverk, som någonsin utkommit i Sverige.
Priset blir för dem, som ej äro prenu- meranter på Idun, inemot dubbelt så högt.
m e d e t t pris af 10 kronor, o m f a t t a n d e I d u n s v a n - liga upplaga m e d R o m a n b i b l i o t e k o c h Hjälpreda s a m t första delen af Fänrik Ståls Sägner m e d Edel- felts illustrationer.
F ö r a t t undvika för m å n g a k o m b i n a t i o n e r torde p r e n u m e r a n t e r å Iduns prakt- upplaga, hvilka ö n s k a erhålla Fänrik Ståls Sägner, i n s ä n d a afgiften härför 4 k r o n o r till Iduns E x p e d i t i o n, s o m d å direkt tillsänder d e m praktverket i fråga.
D e t är alltså e n b e t y d a n d e förmån, s o m häri- g e n o m beredes Iduns läsekrets.
De fullständiga prenumerationsafgifterna för I d u n s olika upplagor u n d e r år 1 9 0 3 ställa sig s å l u n d a: För endast kr.
om året u n d e r dessa båda år erhåller alltså hvarje prenu- m e r a n t på Idun det förnämsta och mest foster- % år % år Men Idun h a r äfven andra stora förmåner a t t erbjuda sina läsare.
U t o m d e t a t t vi naturligtvis l i k a s o m hittills k o m m a a t t i o r d s o m bild följa dagshändelserna s a m t m e d d e l a porträtt af märk- ligare m ä n o c h kvinnor, s o m p å något sätt s t å i förbindelse m e d dagskrönikan, skola v i ägna e n V, år % år IDUN, vanliga u p p l a g a n kr.
6: — 4: 5 0 3: — 1: 7 5 » » praktupplagan ... » 8: — — 4: — — Fänrik Stål-uppl.
» 1 0: — 7: 5 0 5: - 2: 7 5 S t o c k h o l m i dec.
1902.
FRITHIOF HELLBERG utgifvare.
Hälsan framför allt!
Om N i ej är vid god hälsa så dröj ej med att skaffa Eder hot i tid.
Vid behandling af de flesta kroniska och nervösa lidanden har galvanisk elektricitet visat sig vara det förnämsta, säkraste och naturligaste botemedlet.
PR.
SANDENS ELEKTRISKA J- (ERCULEX JATTERI BK.
gifver en {jämn och tusentals fall visat stärkande ström af galvanisk elektricitet och har i sig vara ett utomordentligt medel för botandet af Mheumatism, Nervsvaghet, Sömnlöshet, Svag rygg, Dyspepsin, Njur- och Lefvcrlidanden etc.
Det är ett säkert och varaktigt botemedel för alla de lidanden och krämpor, som äro säregna för kvinnokönet, alla s. k.
&gt;Fruntimmerssjukdomar&gt;.
» Vägen till hälsa » är en rikt illustrerad bok som beskrifver detta kroppsbatteri och de sjukdomar, som botas genom detsamma.
Den sändes alldeles gratis och portofritt till hvar och en, som tillskrifver oss.
70 94 21 5 0 ALLA SORTER + BÄSTA URVAL Omsorgsfullt rostadt Hushålls- kaffe från kr.
1:50 pr kg.
G R A F S T R Ö M &amp; C:o Regeringsgatan 31.
Storkyrkobrinken 8.
SANDEN ELCTRIC COMPANY, Emil Linder, Generalagent.
26 M A L M S Kl L N A D S G A T A N, FÖRSÄKRINGS-AKTIEBOLAGET 3re Kaffe Xronor Vasagatan 10, Stockholm.
lämnar g a r a n t i f ö r r e d b a r r e d o v i s n i n g a f k a s s ö r e r och förvaltare.
T j ä n s t s ö k a n d e erhålla l ö f t e om garanti att bifogas ansökan.
3 STOCKHOLM.
C2^&gt; &lt;D^&gt; &lt;D^&gt; C2 * T&gt; &lt;D^&gt; ULPRCSETITCR I STÖRSTA URVAL.
AKTIEBOLAGET BRISING $ TAGERSTRÖM 24 REGCRINFLSGATAN 24.
Nordens största ORGEL- O. PIANOFABRIK.
(Årlig tillv.
1,400 instrument) Sybehör MODEVAROR OCH GARNERINGSARTIKLAR.
HV.
BRODERIER &amp; SPETSAR.
ÖSTLIND &amp; ALMQUIST, Arvika.
STOCKHOLM I.
GÖTEBORG I MALMÖ Vasagat.
00 Färdiga Linneutstyrslar på boställning.
Order från landsorten exp.
uiot eflorkraf.
Postadress: H e r m.
M e e t h s, Stockholm.
| V: a H a m n g.
18 | Baltznrg.
10 Firman, som i n - och utrikos erhållit guldme- daljer for orglar, är den e n d a svenska firma, som vid f ö r s t a tilflan erhållit högsta pris, g u l d m e d a l j, för f l y g - ar och p l a n l n o n.
Instrum.
rek.
af Hrr Musici: Rich.
Anders- son, Hallström, Honne- berg, Hägg, Liljefors, Lindström, Lundborg, Nordqvist, Sjögren, Stenhanimar, Zetterquist m.fl.
Rekommenderas.
Prenumerera på den dagliga KOMMISSIONSLAGER AF CHAMPAGNE, BORDEAUX, BOURGOGNE OCH RHENSKA VINER.
AUM.
TELEFON.
RIKSTELEFON.
Trefägast!
stockholmstidningen - v Billigast!
CTom verksamt lösande, välsmakande me- ^ del vid hosta, heshet och katarrer re- kommenderas C.
A.
LINDGREN &amp; C:O IDA D O N K E R FLORENTS FRANSKA LAKRITS- E n g e l b r e k t s g a t a n 3, S t o c k h o l m utmärkta PASTILLER.
° PÅTE VAN L I LÉE (lätt vaniljsmak och = \ finaste bröstgummi) 40 öre * * A R R A K S P U N SCH MEDAILLE D ' OR PÅTE Å LA V O I LETTE (finaste lakrits, X Språklektioner aromatisk smak) 35 » P REKOMMENDERAS.
Anis är sär- I 05 w Konversationscirklar ^ 5 PÅTE Ä L A ' NIS deles lösande I HAMBURG PATTILLES Å RANLS J d e v i d t a t a r r e r l * S PASTILLES Å LA MENTHE (pepparmynt, 3 Ä 3 0 allmännast omtyckta) 30 » x hos alla välförsedda bandi o apotekare SJ Ensam agent S.
J. NORMAN, Stcckholm.
* Endast äkta med märke: I P Ö R T E R R é g l i s s e Florent.
£skilstuna~jViagasinet 1 MA LM TORGSGATAN 1.
CEBTIONS Stot SAMLINS TEXTILARBETEN « • CEKTIONS- STÖRSTA LAGER AF ETSADE STÅLARBETEI.
\ SKRI / BORDS- CNKLARE OCB DYRBARARE MÖBLER •.„„„ GARNITYR.
PENNL^NI / VAR.
SAXAR.
JJORDSKNI / VAR.
K fU~ KURSER CLEAANTA SMÅSAKER FÖR JULEN SERVISER AF NICKEL M.
M.
) \ LLT TILL / ABRIKSPRIS.
F&gt;UFVUDAFFÄR: NORRMALMSTORS 3 « FILIAL: FJAMNGATAN 12 z K M M R S. Gummlii Annonsbyrå, Stockholm.
Filialer i Göteborg och Malmö.
NUTIDENS FÖRNÄMSTA ANTISEPTISKA TOALETTMEDEL O U M B Ä R L I G &amp; l » m I.
H V A R J E H E M S t o m a t o l till t v ä t t af YLLE.
LINNE.
OCH SIDEN.
S P E T S A R SAKER M.
M.
DISKNING.
GARDINER SAMT J &amp; ÄFVENSOM SKURNING RENGÖRING KULÖRTA TILL OCH ÖFRIG &amp; VARNAS FÖR UNDER- HALTIGA EFTER- Vetenskapligt bevlsadt det enda existerande verkligt tilltörlitliga medlet tär tändernas och munnens vård.
Undersökt och vitsordadt af In- och utlandets förnämsta bakterio- loger.
Rekommenderas af Herrar Läkare och Tandläkare.
Tillverkas under kontroll af D:r EDV.
SELANDER, Docent i Bakteriologi vid Kongl.
Karolinska Institutet I Stockholm.
STOMATOL-TAND-CRÉME • • • • STOMATOL-TANDPULVER • STOMATOL-TANDPASTA STOMATOL-TVÅL • APNINGAR • • • De bästa medel / ' örtändernas, mun- nens och hudens rationella vård.
Till salu å alla apotek I riket samt hos Hrr PARFYM- 0.
SPECERIHANDLARE * * S T O M A T O L - F A B R I K E N.
STOCKHOLM.
Härjämte sändes fotografi.
af min lille gosse, Knud Erik, som var 2 år gammal * när detta togs.
— I betraktning af hans ålder, är han ovan- ligt kry och duktig, och våra vänner fråga ofta: " Men hvad gifver Ni honom, efter- som han är så kraftig? ' '
Vårt lakoniska svar är en- dast: " Mellins Food! "
Jag anser Mellins Food vara oöf- verträjfadt och det bästa nä- ringsmedel för barn och sju- ka, och när det vidrör bar- nens hälsa och trefnad, då kan det bästa icke vara för godt!
• Med utmärkt högaktning Anna Prof PELLERINS MARGARIN FABRI K Lyngby.
af M E L L I N S FOOD FOOD alla finnes väl på apoteken fournerade • s ä n d e s gra- tis o c h franko p å b e g ä r a n från AXEL L ENNS T RAND, Qefte.
M E L L I N S samt hos G Ö T E B O R G • har på grund af sina öfverlägsna kvaiiteter specerihandlare.
[DUNS KUNGL.HOFBOKTRYCKER !.
